1. No category

Svalans Verksamhetsberättelse
2014-2015
Naturens skatter
Barn- och Ungdoms Förvaltningens
målbild och huvudprocesser:
Varför har vi valt detta
tema och vilka strävansmål
har vi valt?
Förra terminen var det några av våra
äldre barn som var på teatern ”Astons
stenar” vi gjorde en dokumentation
om detta teaterbesök och satte upp på
en av våra väggar. Även om detta var
en ”gammal” dokumentation så var
det många av de barnen som inte
hade varit med på teatern som tittade
på denna dokumentation. Då valde vi
att låna boken och filmen om ”Astons
stenar” av en annan avdelning. Vi
tänkte att detta kanske skulle bli vårt
nya tema eftersom detta väckte ett
sådant intresse hos barnen.
Efter att vi hade läst boken ”Aston
stenar” några gånger tittade vi även på
filmen med dem. Den blev på en gång
populär.
Förskolan ska stäva efter att varje barn
”visar respekt för allt levande och omsorg om sin
närmiljö”
”utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och
samband i naturen, liksom kunnande om växter
och enkla kemiska och fysikaliska fenomen”
”utvecklar sin nyfikenet och sin lust samt förmåga
att leka och lära”
”utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och
begrepp samt sin förmåga att leka med ord,
berätta, uttrycka tankar, ställa frågor,
argumentera och kommunicera med andra”.
Lpfö 98
Stenar, sängar & lastbilsflak
Vi började med att lägga fram stenarna som vi
plockat i skogen tillsammans med barnen på mattan.
Tillsammans med några ”sängar” gjorda av
mjölkkartonger, precis som Aston har i boken. Vi ville
se vad barnen gjorde med stenarna så vi kunde jobba
vidare med detta.
De la stenarna på rad i sängarna, la dem på
lastbilsflaket och körde runt dem. Ett av barnen
sorterade ut en sten som inte var rund som alla de
andra stenarna, den stenen la barnet tillbaka i påsen.
Vad gjorde barnen med stenarna?
Ett barn skapade ljud med stenarna genom att slå
dem emot varandra…
och det smittade av sig till andra som också ville
prova.
Skapa ljud med stenar
Efter att ha sett när barnen skapade ljud genom att
slå stenarna mot varandra ville vi ge dem möjlighet
att skapa ljud med stenarna på andra sätt.
Vi tog fram tre olika burkar och la stenar i för att
skapa ljud med, en i glas, en i plåt och en i plast.
Barnen fick prova sig fram med burkarna. Ett av
barnen skakade den och lyssnade. Sedan ville barnet
öppna burken och titta i den, barnet plockade ur
stenarna och la i en större sten i burken. Sedan
skakade barnet den igen. Efter det provade barnet
att lägga ner flera stenar i en av burkarna. Barnet
provade sig fram att skapa olika slags ljud med olika
storlekar på stenarna och med antalet stenar. Barnet
växlade emellan de olika burkarna.
När vi tänkte denna uppgiften så tänkte vi inte på att
det kunde bli olika ljud beroende på storlekar eller
antal stenar utan vi tänkte mer på de olika
materialen på burkarna. Detta var något barnet kom
på själv och provade sig fram med.
Ett annat barn tittade först på när detta barnet satt
med burkarna och vi frågade då barnet om barnet
ville prova . Barnet skakade dem och lyssnade. När
barnet satt med burkarna frågade en av
pedagogerna: -Hur låter stenarna? Då tog barnet
stenen och satte den mot örat för att lyssna.
Vad gjorde Aston med stenarna i
boken?
Vi gjorde precis som Aston gjorde i boken, vi tvättade
våra stenar så de blev rena. När vi hade tvättat och torkat
stenarna ställde vi frågan: ” -Vad ska vi göra med
stenarna nu?” Ett utav barnen kom då på att vi kunde
hämta boken och kolla vad Aston gjorde med stenarna.
Ett av barnen konstaterade att Aston bäddade ner dem i
sängar med täcken. Vi tog då fram sängar och täcken i
olika mönster/färger som de fick välja mellan.
Efter att ett barn tvättat och torkat sin sten så la han den
mot kinden och sa:” -Min sten är len!” Detta väckte en
tanke hos oss att göra mjuka stenar (tovad ull).
Vi gör mjuka stenar av ull
Efter att vi hade läst sagan ”Aston stenar” hade vi gjort
iordning ett bord med ull i tre olika färger och skålar med
vatten och såpa, stenar, ett får och lamm och en färdig
ullsten. Detta för att inspirera och skapa nyfikenhet. Vi
pratade om vad ullen kom ifrån. Barnen fick välja vilken
sten de ville göra en ullsten av. Vi frågade barnen hur
stenen kändes. De svarade: ”-Hård!” Därefter doppade
de ullen först i såpvatten innan de började klä stenen
med ullen.
Ett av barnen tyckte inte om att bli löddrig om händerna
så barnet stoppade försiktigt ner händerna i skålen när
barnet skulle blöta ner ullen.
Efteråt tittade vi på bilderna och pratade om vad vi hade
gjort och ett av barnen sa: ”- Kladdar på den”,
Pedagogen: ”-Hur kändes stenen?” Barnet: ”-Mjuk”. Ett
annat barn berättade: ”-Vi gjorde Astons stenar. Torkade
stenarna”. Pedagogen: ”-Vad kommer ull ifrån?” Barnet
svarade: ”-Från bä! Fåret!” Vi tror att denna kunskap
kommer från det vi hade pratat om tidigare.
Färg- och isexperiment
Eftersom vi jobbade med temat ”Astons stenar” så ville vi
göra ett färg- och isexperiment med stenar. Vi frös in
färgat vatten och stenar i en stor låda. Sedan la vi
isblocket i vattenrännan. Pedagogen frågade barnet:
”- Vad är det i isblocket?” Barnet svarade: ”-Stenar”
Ett av barnen satte på vattenkranen och när isen började
smälta smakade de på vattnet.
När isen smälte kunde de ta loss stenarna från isblocket.
Ett av barnen stoppade en sten i munnen. Efter ett tag
tillsatte vi olika vattenleksaker och då hade vattnet
färgats blått av karamellfärgen. Ett av barnen tog en liten
borste och började tvätta stenen och sedan sköljde av
den under det rinnande vattnet och sa: ”-Städa, städa”.
De puttade isblocket fram och tillbaka i rännan.
När isblocket hade smält bort helt fick de frågan: ”-Var
tog isen vägen?” De pekade och tittade ner i avloppet
och ropade ”-Hallå isen!”
Julpyssel med stenar
Vi ville ha en röd tråd även genom vårt julpyssel, därför
fick ”Astons stenar” också representeras i pysslet. Vi gick
till skogen och letade efter mindre runda stenar som vi
skulle använda oss av . Vi hade tänkt att vi skulle göra
små flugsvampar som man kunde lägga i lite mossa.
När vi kom tillbaka till förskolan tvättade vi stenarna med
diskmedel.
Innan vi började måla så tittade vi på bilder på hur
flugsvampar såg ut. De fick sedan välja vilka stenar de
ville måla. När det röda hade torkat så fick de måla vita
prickar på dem. Alla fick med sig en målad sten hem.
Astons äventyr
Vi hade gjort iordning en ryggsäck med
Aston, en kamera, en anteckningsbok och
boken ”Astons stenar”. Denna ryggsäcken
fick följa med barnen hem över en helg.
Vi ville att barnen skulle få ta med Aston
hem och visa och berätta om honom.
Tillsammas med sina föräldrar skulle de
fota vad de hittade på och sedan skriva
om det i anteckningsboken. Tanken med
att vi skickade med boken var att
föräldrarna skulle få bekanta sig med
Aston och även en uppmuntran till att
läsa tillsammans med sitt barn. I
anteckningsboken ville vi att de lite kort
skulle berätta vad de har gjort i helgen
tillsammans med Aston och sedan skulle
vi på förskolan skriva ut bilderna och
klistra in tillsammans med texten.
Vi hoppades på att detta skulle ge mer
språkträning, mer insyn i verksamheten
för föräldrarna och mer läsning i hemmet.
När Aston kom tillbaka till förskolan
tittade vi på bilderna på storskärm och
barnen fick berätta till bilderna. Detta
ökar språkträningen och att berätta i
grupp hoppades vi skulle stärka deras
självförtroendet och självkänsla. Barnet
fick svara på frågor från pedagogen och
de andra barnen fick öva sig på att lyssna
på varandra.
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin
förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna
uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv,
Utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt
sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar,
ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra”.
Lpfö 98
Barnens och Astons äventyr
Vi började med att skicka hem Aston med våra äldsta barn. Vi
kände ett stort engagemang av våra föräldrar. De har tagit det
på stort allvar både fotat och skrivit text om vad Aston hade
varit med om. Föräldrarna läste boken om ”Astons stenar”
tillsammans med sina barn. Och det är just det vi vill få in mer
av, läsning och mer inflytande av föräldrarna i vår verksamhet.
Vi har också sett att barnen inte har velat lämna ifrån sig
Aston när de kommit tillbaka med honom efter helgen. Vissa
barn som normalt inte är intresserade av gosedjur har inte
velat släppa Aston under helgen.
Barnen berättade sedan om bilderna när vi visade dem på
storskärmen. Barnen fick lära sig att svara på frågor. De fick
träna på att svara med hel mening och inte bara med enstaka
ord. De barnen som inte hade språket svarade på frågorna
genom att visa med kroppsspråket. Ett av barnen pekade även
på bilderna och gjorde ljud för att uppmärksamma oss på vad
barnet gjorde på bilderna. Detta är viktigt för oss att de
språksvaga barnen får stå i centrum på sina villkor och får
kommunicera på sitt sätt.
Astons stenar i flanosaga
Vi har berättat Astons stenar i flanosaga och efter det så
har vi ställt en fråga till ett av barnen om sagan tex: ”-Kan
du ta ner bilden där Aston plockar upp en stor kall sten
från marken och lägger i sin mammas matkasse?”
Här såg vi om barnen hade förståelse för texten vi precis
lyssnat på.
Genom att göra flanosagan hoppades vi på att detta
skulle smitta av sig till de andra barnen, att våga berätta
fritt för sina kompisar om tex ”Astons stenar” med hjälp
av bilderna. Efter ett tag spelade vi även in när de
berättade för varandra. För att sedan lyssna på det
tillsammans med barnet. Vi ville använda oss av detta
för att se om vi själva behövde ändra vårt sätt att tex hur
vi ställde frågor, för se barnets utveckling av språket och
deras utökade ordförråd.
Astons stenar som sagolåda
Vi gjorde Astons stenar som sagolåda. Vi började med att
en pedagog berättade sagan med sagolådan för barnen.
Därefter fick de själva berätta den för varandra men även
leka med rekvisitan.
Som avslutning på temat gjorde vi sagolådan ute i
stenlabyrinten. Aston kommer att finnas kvar på
avdelningen så barnen kommer att kunna fortsätta leka
med Aston som gosedjur, sagolåda och flanosaga.
Reflektion och analys
Vi har valt vårt tema efter barnens intresse av en dokumentation. Vi tycker det är intressant att en ”gammal”
dokumentation kan fånga barnens intresse så pass mycket. Här ser vi hur viktigt det är med bilder och
dokumentationer på väggarna.
När vi tog in stenarna i verksamheten för att se vad barnen gjorde med dem såg vi på en gång att det blev ett
matematiskt tänk. De började sortera stenarna, skapa mönster, antal, prata om liten och stor. Något barn slog
stenarna mot varandra och skapade ljud, ett annat barn pratade om en varm och en kall sten. Detta sättet tycker
vi var ett bra utgångssätt för att veta hur vi skulle gå vidare i vårt tema. Av detta gjorde vi då färg- och
isexperiment och skapa ljud med olika material. Här hade vi tänkt på ett sätt medans ett av barnen kom på ett
annat sätt att skapa ljud på genom att prova sig fram med de olika burkarna och stenarna. Barnet använda sig av
olika storlekar på stenarna och olika många i de olika burkarna. Vi tror att vi har kunnat hålla vårt tema levande
genom att hela tiden tillföra nya saker som lockar barnen men även upprepat de gamla. Vi har sett hur viktigt det
är med upprepningar för de yngre barnen. Vi har alltid sett till att erbjuda så alla barn har fått vara med på
något. I och med upprepningarna av aktiviteterna har vi även fått med de barnen som inte ville vara med eller
inte vågade första gången. Vi tror att detta beror på att då vet barnen vad som ska hända och vad man gör i
aktiviteten.
Efter ”Astons stenar” i flanosaga, Aston och barnens äventyr, sagolådan, boken och filmen har vi fått se hur några
av barnen har kunnat återberätta saker som har hänt genom bilder och frågor. Några barn som inte tidigare har
haft ett sådant utvecklat språk har kunnat svara på frågor med flera ord. De har berättat om känslor, färger, saker,
tillstånd m.m. Vi har både fått höra långa meningar, korta svar och med kroppsspråk vad de har att berätta eller
svara på om deras helg med Aston. Vi har fått se vilka som klarade av att lyssna på varandra och vilka som hade
lite svårare för det. Detta är en träning i att visa respekt för varandra.
Det som vi tycker har varit positivt med temat är att vi har engagerat föräldrarna i vår verksamhet, vi har haft en
klar röd tråd genom hela temat som vi synliggjort i vår verksamhet och blogg. Det har varit lätt att få med både
de små och stora barnen i gruppen. Hur viktigt det är att vi pedagoger själva tycker det är roligt, detta smittar av
sig på barnen och även till andra avdelningar.
Det som vi vill tänka på till nästa tema är att ha bättre framförhållning. Vi vill också prova på att ha modellen
”löpare och stubbe”, dela upp oss oftare i smågrupper och använda oss mer av kreativt material.