VILKEN SCH N A V E R CAR, S O R FÖ 19! Precis som många andra barn såg Oscar fram emot sin första skoldag. Men skolan blev en besvikelse. Han hängde inte med i undervisningen och betraktades som lat och korkad. Flera år senare visade det sig att han har dyslexi. Text: PER-OLA OHLSSON Bild: KRISTER HANSSON Folk sa att det var omöjligt – men jag gick ut med högsta betyg! A tt man kan lyckas trots att man har oddsen mot sig är Oscar Sveinbjörnsson, 19, ett i allra högsta grad bra bevis på. Trots att han lider av en dyslexi som i stort sett gör det omöjligt för honom att läsa en vanlig text har han klarat gymnasiet med högsta betyg i flera ämnen. – Det var en oerhört skön revansch när jag stod där med studentmössan på huvudet, en revansch på alla som inte trott på mig. Nu vill jag hjälpa andra med dyslexi, säger Oscar när vi slår oss ner i familjens trädgård i Skegrie utanför Trelleborg. Spåren efter studentfesten är bortstädade, men minnena av den för familjen historiska kvällen kommer aldrig att försvinna. Det var kvällen när Pernillla och Inke Sveinbjörnssons äldste son nådde sitt mål efter flera års hård kamp. – Det var den bästa dagen i mitt liv. Jag hade äntligen klarat det som alla sa till mig var omöjligt, 22 men det hade inte varit möjligt om inte mamma hade kämpat tillsammans med mig, säger Oscar. Förstod ingenting Backar vi bandet tio år var stämningen och situationen en helt annan hemma hos familjen Sveinbjörnsson. Oscars föräldrar Pernilla och Inke, som i dag båda är 46 år, undrade vad det var för fel på deras lille son som hamnade efter i skolarbetet. – Vi visste ingenting om dyslexi utan trodde bara att Oscar var lat och hellre lekte än ägnade sig åt skolarbetet. Hans lärare sa att det var en mognadsfråga och att han skulle komma ifatt, berättar Pernilla. Deras frustation och förtvivlan ökade när Oscar till slut placerades i särklass. Han bedömdes ha koncentrationssvårigheter och hans utanförskap riskerade att bli bestående. – Eftersom vi inte visste vad det var som var fel sa vi till Oscar att han var tvungen att skärpa sig och ta skolan på allvar. I frustration sas det många saker som man ångrar djupt i dag. Det gör ont i hjärtat när man tänker på det, säger Oscars pappa. Själv började han tro att det som klasskamraterna retade honom för stämde – att han var dum i huvudet. Det började bra Besvikelsen över misslyckandet i skolan kändes så mycket grymmare eftersom det hade börjat så bra. Både Oscar och hans föräldrar hade verkligen sett fram emot att han skulle börja skolan. Natten innan första skoldagen låg han sömnlös av förväntan. Han mer eller mindre drog in Pernilla och Inke i klassrummet och undersökte skolbänken med stor entusiasm. – Det var inte så konstigt. Vi hade laddat i veckor eftersom det var skolstarten för vårt första barn. Han hade fått välja färg på block och pennor som vi köpt långt i förväg och vi sa till honom att han snart själv skulle kunna läsa sina favoritböcker och sagor, berättar Pernilla. Men det blev inte som de hade tänkt sig. Oscar älskade visserligen att gå till skolan och han hade många kompisar. Däremot var hans intresse för bokstäver och siffror obefintligt och han kunde inte forma bokstäverna till ord. – Vi försökte hitta böcker som kunde intressera honom, men det fungerade ändå inte, berättar Pernilla. När klasskompisarna läste de populära böckerna om Harry Potter och pratade om trollkarlar och magi hamnade Oscar utanför. Känslan av att han inte var som alla andra förstärktes ytterligare när han flyttades från sin ordinawww.allers.se Allers 33/15 Brorsan Eric, mamma Pernilla och pappa Inke är stolta över Oscar. rie klass för att få specialundervisning. – När mina kompisar läste Harry Potter stavade jag mig mödosamt igenom Grodan Boll som har tre meningar på varje sida, berättar han. Fick sin diagnos Till slut kom misstankarna om att Oscar hade dyslexi upp under ett av de otaliga mötena med skolledningen. Men föräldrarna fick beskedet att det var tre års väntan på en dyslexiutredning. – Vi kunde inte vänta så länge. Då hade Oscar hamnat ännu mer efter i skolan. Därför tog vi kontakt med en privat logoped, berättar Pernilla. Efter bara två dagars samtal med Oscar kunde logopeden ställa rätt diagnos. Han blev det första dokumenterade fallet av dyslexi på sin skola. – Trots diagnosen satte skolan frågetecken kring hans mentala Allers 33/15 www.allers.se utveckling och man övervägde om han var mogen att flyttas upp till årskurs fem eller om han skulle gå om fyran. Jag höll på att svimma när jag hörde det, berättar hans mamma. För Oscar skulle det ha varit en katastrof. Hans redan dåliga själv- färger. Vi provade många olika vägar och till slut hittade vi metoder som fungerade, berättar Pernilla. – Mamma har hjälpt mig enormt mycket, säger Oscar. Utöver det vanliga skolarbetet la vi ner i genomsnitt 30 timmar i veckan på undervisningen. De nio åren i grundskolan läste jag in på fem år. När han började på Kunskapsskolan i Trelleborg i årskurs sju innebar det ett genombrott. Där kunde han läsa i sin egen takt och han hade lärare som visste vad handikappet dyslexi innebär. Oscar gick ut grundskolan med godkända betyg trots att det fanns lärare som tidigare sagt till honom att han aldrig skulle kunna klara ett nationellt prov i något ämne. – Det har varit mitt driv, det som gett mig energi. Jag har drömt om den dag jag ska bevisa för dem att de hade fel. en läs- och skrivförmåga på en sexårings nivå, berättar Pernilla. Samtidigt som Oscar började i femman tog Pernilla och Inke beslutet att hon skulle ta tjänstledigt från sitt jobb för att kunna satsa allt på att hjälpa sin son att läsa ifatt det han hittills hade förlorat. Det var fyra år som skulle tas igen samtidigt som han var tvungen att hänga med i den vanliga undervisningen i skolan... – Jag hade ingen fritid under de åren jag pluggade för att ta igen det jag förlorat, berättar han. Jag kunde inte vara med mina klasskompisar och leka och förlorade därför många vänner. Det var ett val jag var tvungen att göra. Det hade inte varit möjligt om inte mamma hade kämpat tillsammans med mig känsla skulle ha rasat ner till botten om det hade blivit verklighet. Utredningen om han var mogen att flyttas upp till femman utfördes av en psykolog på skolan. När Oscar kom ut från undersökningsrummet såg Pernilla att det lyste av triumf i hans ögon. – Vi kallades in i rummet och psykologen berättade att Oscar, som då var tio år, hade social kompetens på gymnasienivå, men I och med att Oscar hade fått diagnosen dyslexi var skolan skyldig att ställa upp med hjälpmedel och det underlättade. Han fick rätt att få allt material inläst, längre tid på sig att lämna in prov och rätt att ge muntliga svar på frågorna. – Eftersom han inte kunde läsa en text laborerade vi med inlärning på andra sätt, till exempel genom berättande, bilder och Nu väntar universitetet De senaste tre åren har Oscar läst samhälls-och beteendeprogrammet på Sundsgymnasiet iVellinge. – Några veckor in på höstterminen under sista året kom han hem och sa: Pappa, nu vet jag vad jag vill bli. Jag vill bli fastighetsmäklare, jag vill bli en toppmäklare. Sedan dess har han gått från bra betyg till extremt bra betyg, säger hans pappa stolt. Oscars studentexamen kryddades också av att han utsågs till Årets skolkomet 2014 av utbildningsföretaget Allakando och fick ett stipendium på 50 000 kronor. Han nominerades av sina lärare på Sundsgymnasiet. Nu i höst ska Oscar läsa in jöken (juridisk översiktskurs) vid Lunds universitet som en förberedelse till mäklarlinjen. Inte illa för en kille som mobbats för att han har haft svårt att stava till sitt eget namn. De stolta föräldrarna Pernilla och Inke kan pusta ut efter en lång och mödosam kamp. Oscars lillebrorsa Eric börjar årskurs nio i höst, men han har inte några läsoch skrivsvårigheter. – Jag skäms inte över min dyslexi, säger Oscar. Jag ser det i stället som en styrka. Men det är viktigt att andra med läs- och skrivsvårigheter får rätt diagnos och den hjälp de har rätt till. ■ 23