(Dnr UD2015/1023/NIS) REMISSVAR Utrikesdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över SOU 2015:72 ”Skärpt exportkontroll av krigsmateriel” (Dnr UD2015/1023/NIS) Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, avger härmed sitt yttrande över Krigsmaterielexportöversynskommitténs (KEX) slutbetänkande. Akademien avstyrker förslaget. Begränsning av remissyttrandet. IVA:s yttrande berör frågan om behovet av skärpt exportkontroll och införandet av ett nytt demokratikriterium avseende icke-demokratiska stater. Vi avstår från att yttra oss i den del som avser sanktionsväxling. Akademiens utgångspunkter. IVA skall främja teknisk och ekonomisk vetenskap och näringslivets utveckling, och det är främst i det perspektivet vi bedömer KEX-utredningens förslag. Akademien är pådrivande i frågor gällande behovet av effektiva innovationssystem och av en konkurrenskraftig, högteknologisk industri. Vi vill framhålla, att vi generellt stöder behovet av omfattande lagstiftning och regelverk avseende export av krigsmateriel. Under det kalla kriget utgjorde den inhemska försvarsmaterielindustrin förutsättningen för Sveriges alliansfria politik i fred och neutralitet i händelse av krig. Försvarsmaktens materiel utvecklades och tillverkades till mycket stor del av svensk industri. Export av krigsmateriel var då en förutsättning för att Försvarsmakten skulle kunna få ekonomiskt acceptabla villkor vid sina inköp. Svensk försvarsindustri har sedan innan Berlinmurens fall förändrats i grunden, vilket utredningen framhåller. Stora delar är idag utlandsägda och de rena försvarsprodukternas andel har minskat. Exportandelen av krigsmateriel har ökat och utgör idag i genomsnitt 60% mot kanske ca 15% under kalla kriget räknat på hela försvarsindustrin. Kungl.Ingenjörsvetenskapsakademien∙Postadress:Box5073,10242Stockholm∙Besöksadress:GrevTuregatan16,Stockholm Tel:08-7912900∙Fax:08-6115623∙Organisationsnummer:262000-1160∙E-post:info@iva.se∙Webbplats:www.iva.se Sveriges EU-inträde och globaliseringen har fundamentalt förändrat svensk industri och försvarsindustrin i synnerhet. Internationella samarbeten inom teknisk utveckling såväl som tillverkning är nödvändiga också för den svenska försvarsindustrin, som därigenom får tillgång till nya och större marknader, ny teknologi och nya arbetssätt som stärker den svenska konkurrenskraften. Den innovationskraft som ofta med staten som kravställare har funnits och fortfarande finns i den svenska försvarsindustrin har kraftigt bidragit till att Sverige idag är framstående – och inte sällan världsledande – inom flera högteknologiska områden. Tillgänglig forskning konstaterar att stora materielprojekt har haft en intjäning till staten som vida överstiger nettokostnaden. Vidare har spetsforskning inom försvarsområdet gjorts tillgänglig för utveckling av civila produkter inom andra teknikområden. (Till exempel kunde en så kallad synteskrets för flygburen radar användas för att öka kapaciteten i telefonväxlar och militär antennteknologi öka räckvidden i mobiltelefonsystem. Utvecklingen inom militära ledningssystem kommer nästan omgående till användning också i civila sektorer.) Exporten av dessa försvarsprodukter har en avgörande betydelse för vidareutveckling och finansiering av nya projekt till nytta även för den svenska försvarsmakten och samhället som helhet. Den svenska försvarsmaktens materielbehov har förändrats i dagens geopolitiska läge och ett fåtal soldater och sjömän, flygplan och fartyg måste kompletteras med mycket högteknologisk utrustning och beväpning. Som nämnts ovan är Sverige mycket beroende av internationellt samarbete inom materielområdet och vill vi få tillgång till det allra bästa från våra partners, måste vi också ha det bästa att erbjuda. Svensk spetsteknologi kombinerad med export är således av stor betydelse för vår nationella säkerhet idag liksom under det kalla kriget. Sverige har vidare flera globala företag, där exporten inte bara är avgörande för bolagens framgångar utan också grundläggande för en fortsatt välfärd för medborgarna. En inskränkning av svensk försvarsindustris exportmöjligheter (inkluderande så kallad tredjelandsexport) skulle kunna få konsekvenser för annan, civil handel genom allmänt minskat förtroende i aktuella marknader. Synpunkter på utredningens förslag. Den nuvarande lagstiftningen och regelverket tillkom 1996 och i samband härmed inrättades Inspektionen för Strategiska Produkter, ISP, som har regeringens uppdrag att utfärda tillverknings- och exporttillstånd för krigsmateriel. Regeringen har dock att avgöra tillståndsfrågor av prejudicerande art eller sådana som anses svårbedömda. Det är uppenbart att regeringen inte gärna ser sådana frågor ”delegeras uppåt”, och en önskan om ett så kallat demokratikriterium ska säkert ses i det här sammanhanget. Dagens lagstiftning och författningar hindrar att tillstånd ges till export av krigsmateriel till stater, som grovt kränker mänskliga rättigheter eller som är inblandade i inre eller yttre väpnade konflikter. Sverige har dessutom ingått ett antal internationella överenskommelser inom området och har förbundit sig att följa beslut fattade av FN:s säkerhetsråd och andra folkrättsliga förpliktelser. EU:s regelverk utvecklas också fortlöpande. Att såsom utredningen föreslår definiera vad som ska anses utmärka en demokrati, låter sig inte göras. Att dessutom införa ytterligare egna kriterier utöver vad EU och våra samarbetsländer har strider mot den övergripande strävan om harmonisering av handelsregler, som vi eftersträvar i försvarsupphandlingar (”level playing field”) och i de flesta andra fall. Härvid måste påpekas, att med dagens nödvändiga bi- och multilaterala samarbete inom utveckling och tillverkning av försvarssystem kan svenska företags deltagande komma ifrågasättas av våra samarbetsländer, eftersom osäkerhet kan föreligga om export kommer att tillåtas av svenska komponenter. Detta kan äventyra framför allt den svenska försvarsindustrins framtida utveckling. Varje exportkontrollärende påverkas dessutom, vilket utredningen framhåller, av såväl den förda säkerhets- och försvarspolitiken som av utrikespolitiken. Det är ju inte ovanligt att det uppstår intressekonflikter mellan dessa politikområden, och sådana kan ju enbart lösas av regeringen själv i slutändan. IVA anser att gällande lagstiftning är tillfyllest, där det ytterst ankommer på regeringen att i svårbedömda fall väga samman de olika politikområdenas krav och behov till en helhet. Denna ordning är också förhärskande i våra närmaste partnerländer. Enligt IVA:s bedömning bör utredningens förslag därför inte genomföras. Stockholm den 5 november 2015 Björn O. Nilsson Verkställande direktör IVAs remissvar Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är en fristående akademi med uppgift att till nytta för samhället främja tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling. I samarbete med näringsliv och högskola initierar och förslår IVA åtgärder som stärker Sveriges industriella kompetens och konkurrenskraft. För mer information om IVA och IVAs projekt, se IVAs webbplats: www.iva.se.