1. No category

Inspirationsmaterial för lärare
Stadsvandringar
En utställning om städer i förändring
4 februari – 5 april 2015
Information
Samtidskonstens gränsöverskridande natur är en fantastisk resurs i undervisningssammanhang. Begreppet samtidskonst används ofta för att beskriva konst som skapas idag och som tar upp teman och belyser frågeställningar från samtiden. Våra utställningar ger er möjlighet att arbeta enligt skolans läroplan och mål inom en rad olika ämnen. Häftet du håller i din hand är ett inspirationsmaterial för dig som lärare. Det här materialet är tänkt att skapa vägar in i konsten genom att presentera frågeställningar och aktiviteter du kan använda dig av. Sista sidan på häftet kan du kopiera till dina elever som stöd vid tolkningsövningar i utställningen! Vi hoppas att få se dig och dina elever på plats i konsthallen! Besök oss ‐ Visningar Bonniers Konsthall erbjuder kostnadsfria visningar till och med åk 3 på gymnasiet. Visningens längd är ca 30 minuter. Max antal deltagare 25 pers/grupp. Vi rekommenderar dock att hålla grupperna mindre för att få möjlighet till fördjupat samtal. Det går jättebra att dela upp klassen i två grupper och boka två visningar efter varandra. Fri entré Sedan 5 februari 2015 är det alltid fri entré för alla till Bonniers Konsthall .
Konsthallsvärdar Våra skolvisningar hålls av våra konsthallsvärdar. Alla värdar är verksamma konstnärer eller konstvetare och ger alltid en unik infallsvinkel på våra utställningar. Elevernas egna kommentarer och tankar är en viktig del av visningen, där mötet och samtalet kring konst får en central roll. Öppettider och bokning Konsthallens öppettider är onsdag kl 12‐20, torsdag‐söndag kl 12‐17. För bokning och information vänligen kontakta Katya Sandomirskaja på 08‐736 40 68 (mån‐fre kl 9‐
17); visning@bonnierskonsthall.se. Ni kan även använda vårt bokningsformulär på: www.bonnierskonsthall.se/boka‐skolvisning Inför ditt besök Berätta gärna för oss om det är något ni vill att vi tar hänsyn till eller vill att vi tar upp under ert besök. Konsthallens värdar hjälper till att hålla rätt på alla besökare, men lärare har ett huvudansvar för de elever de har med sig. Innan besöket kan man som lärare gärna uppmärksamma eleverna på att man inte får röra konstverken. Vi har tyvärr ingen matsäcksrum i konsthallen. Hitta hit Bonniers Konsthall Torsgatan 19 T‐S:t Eriksplan Buss 3, 4, 70, 72 och 77 stannar vid S:t Eriksplan Promenadavstånd från Karlberg station (900m). Tips för lärare
Läs på innan ni besöker konsthallen Vid första besöket på en konsthall kan det vara svårt för eleverna att sortera bland alla nya och kanske främmande intryck. Skapa ett ramverk genom att läsa på om konsthallen, utställningen och konstnärerna tillsammans i klassen för att förbereda för alla nya intryck. Föd idéer Använd öppna frågor som uppmuntrar till reflektion och egna tolkningar och låt diskussionen leva sitt eget liv. Att försöka hitta en slutgiltig förklaring begränsar verket, använd verk och reflektioner som katalysatorer för ytterligare diskussion. Påminn om att konsten väcker känslor och funderingar Konsten kan göra att vi ifrågasätter världen runt oss och att vi får lättare att förstå olika sociala fenomen. Hur man upplever konst är något mycket individuellt. Alla kan inte, och behöver inte, tycka om alla verk. Påminn gärna eleverna om att även om ett verk inte väcker gillande så kanske det skapar känslor och funderingar som är värdefulla. Fånga upp interna diskussioner Många intressanta funderingar och tolkningar viskas ofta mellan elever ‐ plocka upp dessa diskus‐
sioner! Vill de inte dela med sig inför klassen kanske de kan anförtro sig till dig som lärare och på så vis uppmuntras i sitt reflekterande. Dela upp i grupper Mindre grupper skapar större trygghet för både elever och lärare att dela med sig av sina personliga tankar och känslor. Har ni möjlighet så kom gärna med en halv klass per visning eller fördela klassen på två lärare. Återvänd gärna till samma utställning och diskutera den på nytt Det kan vara svårt att skapa sig en uppfattning om en utställning och ett konstverk vid första anblick om man inte är en van konsthallsbesökare. En utställning kan växa och man kan få en annorlunda upplevelse när man ser om en utställning flera gånger. Återvänd gärna till samma utställning och reflektera över hur upplevelsen av verken och utställningen förändras. En trygghet i miljön skapar även en trygghet för tolkning och reflektion. Ta god tid på er och använd gärna informationsmaterial som finns på konsthallen I utställningen kan elever och lärare låta diskussioner och tolkningar ta omvägar genom grundliga samtal om de olika verken. Våra verkskyltar är en utmärkt ingång till konstverken. I vårt magasin kan ni läsa intervjuer med konstnärer och annat som relaterar till utställningen. Stadsvandringar
En utställning om städer i förändring
Med Sophie Calle, Hala Elkoussy, Carlos Garaicoa, Jesper Just, William
Kentridge och Lisa Torell.
5 februari – 5 april 2015
Staden är ledmotivet i vårens första utställning på Bonniers Konsthall. Sex konstnärer skildrar möten med städer runt om i världen. Staden porträtteras som en plats för mellanmänskliga möten, historiska skeenden och global politik. Stadsvandringar ställer framför allt frågor kring vad det innebär att leva sitt liv i en stad som aldrig slutar växa. I en labyrint av raserade väggar och vildvuxen bambu visas videoverket Intercourses. På stora projektioner följer kameran tre män med afrikanska ursprung i en stad som ser ut som Paris. De rör sig runt i staden till ljudet av en ihållande vind, som om självaste staden gav ifrån sig ett oroande läte. Kameran panorerar över boulevarderna och Eiffeltornet, men det är något som inte verkar stämma. Affärsskyltar med kinesiska tecken och skyskrapor som tornar upp bakom de vitputsade fasaderna vittnar om att konstverket inte är filmat i Europa utan i Kina. Den danska konstnären Jesper Just fick idén att filma i Hangzhou när han besökte stadens kopia av Paris. Kina är det land som utmärkt sig mest i denna byggtrend. Kopiorna byggs i rasade fart för en rik medelklass. Det har skapat en mängd spökstäder som står gapande tomma i väntan på att landets tigerekonomi ska ta ännu ett språng. Hala Elkoussy, stillbild ur In Search of a City (in the papers of Sein), 2011 Jesper Just är en av många konstnärer som intresserar sig för staden som fenomen. Städer idag förändras oerhört snabbt och det skapar brännande frågor kring migration, urbanisering och kulturell tillhörighet. Hur hanterar vi komplexa relationer som sträcker sig över nationsgränser? Hur påverkar det livet i en stad? 2008 bodde för första gången fler människor i städer och tätorter än på landsbygden. Den aktuella statistiken talar sitt tydliga språk. En angelägen tanke med Stadsvandringar är att bjuda in konstnärer som skildrar hur det är att leva och uppehålla sig i en stad. Jesper Just, Sophie Calle, Hala Elkoussy, Carlos Garaicoa, William Kentridge och Lisa Torell intresserar sig alla för hur stadsrummet upplevs. Det är alltså en levd erfarenhet – iscensatt eller självupplevd ‐ som vi möter i konstverken. De ser på staden som en mängd effekter som påverkar oss. Konstnärerna visar en stor lyhördhet inför de sinnestillstånd som skapas i en stad. De närmast känner på staden. De lyssnar till vad stadens väggar viskar om, vad lager av historia bär vittne om och vilka sinnesförnimmelser som väcks när en hand känner på en stenmur som rundats av alla de som slagit sig ner för att vila. Här möter vi Kairos vindlade gator, som bär på historier om kolonialstyre. Vi möter Paris i form av en kopia i en världsdel långt från Europa. Johannesburg utgör fonden för berättelser om Sydafrikas politiska historia. Vi besöker New Yorks stadsdel Bronx i början av 1980‐talet, långt från det turistmål som staden blivit idag. Havannas arkitektur som påminner om ruiner, ett resultat av landets ekonomiska stillestånd, är grunden i ett visionärt modell‐ och skulpturbyggande. Miljonprogrammens nedslitna miljöer får ny betydelse i en poetisk närläsning. Konstnärer och verk i Stadsvandringar
Sophie Calle
I över fyra decennier har Sophie Calle (f. 1953, Paris) uppmärksammats för sina fotografiska verk där hon undersöker grundläggande mänskliga erfarenheter som sårbarhet och utsatthet. I flera av hennes tidiga verk från 1980‐talet är det staden Paris som utgör scenen för hennes konstnärliga iscensättningar av mellanmänskliga möten. Calle har utvecklat ett konstnärskap som balanserar dokumentärt foto och performance, vilket har gett henne en unik position som konstnär världen över. I utställningen visas två verk av Sophie Calle – The Bronx och The Shadow. I The Shadow från 1981 får vi följa konstnären på avstånd när hon rör sig runt i Paris fotad i smyg av en detektiv. Detektiven anlitades av Sophie Calles mamma, som i sin tur blev ombedd av konstnären att iscensätta det hela. Detektiven trodde alltså att konstnären var ovetandes om hans närvaro, medan hon i själva verket hade total kontroll och navigerar genom staden för att få sin egen existens dokumenterad. Verket ger upphov till frågor om kontroll och vem som har makten över vem i ett offentligt rum. I The Bronx från 1980 lät Sophie Calle åtta främlingar, som levde i stadsdel Bronx i New York, att ta henne med till var sin plats i grannskapet. Paris välputsade fasader byttes ut mot en nedgången, sliten och fattig miljö. Trots Bronx tillsynes ogästvänliga uppenbarelse laddar främlingarnas berättelser om platsen verket med hopp om en bättre framtid. Hala Elkoussy
Hala Elkoussy (f. 1974, Kairo) arbetar med fotografi, film och installation i relation till sin hemstad Kairo. Hon skildrar den enskilda individens möjlighet att skapa ett livsutrymme i en stad och en stat med bristande socialt engagemang och skyddsnät. Hennes perspektiv är att skapa historia underifrån där den lilla människans erfarenhet i vardagen blir utgångspunkten. Utställningen på Bonniers Konsthall är den första med konstnären i Stockholm. In Search of a City (in the papers of Sein), från 2011, är en film och en samling fotografier och böcker. Här möter vi Kairos historia genom en berättarröst och den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Sein, vars identitet skiftar karaktär genom filmen. Filmen tar oss med genom stadens vindlande gator, offentliga och privata rum. 200 år av historiska möten mellan det lokalt egyptiska och det främmande, i form av britterna och fransmännens kolonialstyre, bildar ramberättelsen. Historien förtäljer bland annat att Kairo byggdes efter europeisk standard för att imponera på Europa. Sein blir en kvinnlig flanös som driver runt i Kairo av idag och framkallar minnen och historier. Filmen har kommit till efter en lång tids efterforskning. Konstnären har använt historiska händelser, reseberättelser, litteratur, tidskrifter och brev som sitt råmaterial. Genomgående i Hala Ekoussys konstnärskap finns en kritisk blick vänd mot vår tids politiska och sociala system. Frågeställningarna gestaltas med ett poetiskt laddad berättarspråk där bortglömda och förbisedda historier lyfts fram. Carlos Garaicoa
Carlos Garaicoa (f.1967, Havanna) har varit en del av en internationell konstvärld sedan mitten av 1990‐talet. Hemstaden Havanna får ofta tjäna som utgångspunkt. Stadens arkitektur och stadsstruktur, mer eller mindre i ruiner på grund av det ekonomiska tillståndet, används som förlagor till skulpturer och installationer. Faktiska byggnader och huskomplex byggs på och förändras med hjälp av fantasi och oanade tillägg. To transform the Political Speech in Facts, från 2009, är en serie fotografier tagna på specifika byggnader och urbana miljöer i Havanna. Med hjälp av teckning låter konstnären oss se hur huskropparna kunde fortsatt växa om de byggts färdigt. Verken bär på en paradox eftersom de visar upp ruiner, ett fruset historiskt skede, och en vision om ett kommande samhälle. De förhåller sig till nostalgin inför något som gått förlorat och framtidshopp – en vilja till förändring, vilket är ett dilemma som många städer idag står inför. Ska man bygga upp och återställa gamla stadskärnor eller bygga nytt? Frågorna som Garaicoa ställer via sina verk riktar också kritik mot specifika historiska utopier som för oss idag verkar daterade. Genom att använda historiska förlagor speglar han vår samtids blinda fläckar i dagens debatt om stadsutveckling. My personal Library Grows up Together with my Political Principles från 2008, och Prête‐à‐Porter, från 2011, är två stadsmodeller uppbyggda av enkla vardagsmaterial. Rislampor och sytillbehör får tjäna som byggmaterial för att gestalta idéer och uppslag för byggd miljö. Konstverken kommer alltid till i relation till konstnärens egen upplevelse av en stad, en plats eller en byggnad. Han understryker vikten av att själv erfara både den ”skönhet och hårdhet som en stad ger upphov till”. Carlos Garaicoa, Mi biblioteca personal crece conjuntamente con mis principios políticos / My Personal Library Grows up Together with My Political Principles, 2008 Jesper Just
Jesper Just (f. 1974, Köpenhamn) tillhör en av sin generations mest internationellt uppmärksammade konstnärer från Danmark. Han har på ett konsekvent sätt utforskat videokonsten som medium. En stor inspirationskälla är spelfilm och filmens unika möjlighet att skapa starka berättelser med ljud och bild. Just intresserar sig för platser som bär på en särskild dragningskraft och låter dem spela huvudrollen – komplexa motorvägssystem utanför Los Angeles, utopiska samhällsbyggen ute i den kaliforniska öknen och Detroits övergivna stadskärna. Intercourses från 2013 är Jesper Just mest komplexa videoinstallation och utgör utställningens kärna. På fem projektioner får vi följa tre män med afrikanska ursprung som rör sig runt i en stad som ser ut som Paris. Affärsskyltar med kinesiska tecken och höga huskroppar som tornar upp bakom de vitputsade fasaderna vittnar dock om att verket inte är filmat i den europeiska staden utan i Kina. Jesper Just fick idén att filma i stadsdelen Tianducheng, som ligger i kuststaden Hangzhou, när han skulle representera Danmark på konstbiennalen i Venedig. Utställningsområdet huserar nationella paviljonger vari världens länder ska visa upp den allra främsta konsten från sitt land. Paviljongerna bildar nationer i nationen, vilket Just associerade till alla de stadskopior som växer fram världen över. Kina är det land som utmärkt sig och har under lång tid skapat kopior av framför allt Europeiska städer i sina städer. Intercourses lyfter frågor kring hur städer i dag växter allt fortare och hur detta påskyndar migration och urbanisering. Jesper Just, stillbild ur Intercourses, 2013 William Kentridge
William Kentridge (f. 1955, Johannesburg) är en av Sydafrikas mest namnkunniga konstnärer. Hans kolteckningar och animerade kortfilmer har väckt stor uppmärksamhet för sitt starka uttryck och sociala patos. Hans utgångspunkt kommer ur egna observationer och skildrar Johannesburg under apartheidtiden innan demokrati infördes. 10 Drawings for Projection är en serie animationer som påbörjades redan 1989 och berättar om Felix och Soho. I de nu sammanlagt tio animationerna, som visas i sin helhet på Bonniers Konsthall, skildras ett för Kentridge typiskt dystopiskt stadslandskap. Med hjälp av kolteckningar som växer fram, suddas ut och omarbetas framför kameran får vi följa de två karaktärerna genom tid och rum. Teckningstekniken, som visar upp hur bilderna ständigt förändras, speglar berättelserna som handlar social och politisk förändring. Teckningstekniken har också beskrivits som att den påminner om det mänskliga minnet, som ständigt förändras och omformas. För Kentridge är det viktigt att hans verk inte direkt avbildar ett exakt historiskt förlopp utan han vill snarare förmedla hur Johannesburg som stad har gett upphov till olika sinnestillstånd, komplexa och mångbottnade. Utifrån det faktum att apartheid skapat enorma klyftor mellan stadens invånare vill han förmedla vad det innebär att leva sitt liv. William Kentridge. History of the Main Complaint, 1996 Lisa Torell
Lisa Torell (f. 1972, Göteborg) verk Cm by cm, metre – by‐ metre, km by km är collage av fotografier, text och måleri som hon själv beskriver som ”hantverksmässiga översättningar av en stadsmiljö”. Konstnären granskar massproducerade material och formgivning på ett varsamt och lyhört sätt. Betong, asfalt, nedklottrade träbänkar samsas med korta reflektioner – sakliga beskrivningar av objekten och personligt färgade kommentarer. Konstverken kan ses som ett försök att ge det lågt värderade en annan status. Lisa Torell har arbetat på plats i New Belgrade som är en stadsdel i Serbiens huvudstad Belgrad, som byggdes i slutet på 1940‐talet i en typiskt kommunistiskt stil. Idag är det ett av stadens mest expansiva områden som finansiellt centrum. Lisa Torell har i mer än ett decennium intresserat sig för offentliga rum. Hennes utgångspunkt är frågor som kretsar kring hur rummen har skapats, vad de har för funktion och hur de ser ut. Det är ett komplext samspel mellan politik och estetik som hon nystar i. Det är ofta en standardiserad miljö, som har tagits fram utan en särpräglad formgivning, som hon återkommer till. Genom skulptur, collage, installation, text och performance kommenterar hon det offentliga rummets estetik, eller snarare avsaknad av estetik, och varför det kommit att bli så. Lisa Torell arbetar ofta platsspecifikt i nära dialog med utvalda platser och situationer. För utställningen på Bonniers Konsthall har hon arbetat med konsthallens närhet till Torsgatan. Lisa Torell skapar gatureliefer. Foto: Viktor Pedersen Nästa utställning på Bonniers Konsthall
Ylva Ogland
22 april – 27 juli
Våren 2015 avslutas med en omfattande separatutställning med konstnären Ylva Ogland som tidigare var med i utställningen Scenväxlingar på Bonniers Konsthall 2010. Konstnärens starka intresse för teatern och teaterns sätt att historiskt samla skådespelare i resande sällskap, som levde och verkade tillsammans, kommer att vara grundstenen i utställningen. Till utställningen skapar Ogland ett nytt verk som är tänkt att ta formen av en performance med målningar och objekt. Utställningen kommer ha ett starkt rituellt inslag där man kommer att få möta konstnären i hennes vardag – när hon målar, förbereder sina måltider, umgås med familj, vänner och personer som hon arbetar med för tillfället. Ylva Ogland är en av Sveriges mest erkända samtidskonstnärer i sin generation. Under de senaste åren har hon haft solo‐ och grupputställningar både i Sverige och internationellt. Ylva Ogland är född 1974 i Umeå och baserad i Stockholm. Ylva Ogland förbereder performanceverket Snöfrid och den allseende platsen på Dramaten under utställningen Scenväxlingar på Bonniers Konsthall 2010. Kort om Bonniers Konsthall Bonniers Konsthall öppnade hösten 2006 och är en plats för svensk och internationell samtidskonst. Med ett program som består av utställningar, seminarier, publikationer, visningar, med mera, stödjer konsthallen tillkomsten av och mötet med samtidskonsten. Bonniers Konsthall introducerar nya konstnärskap i Sverige och arbetar både med konstnärer som befinner sig i början av sin bana och med att ge mer etablerade konstnärer möjlighet att skapa nya verk. Bonniers Konsthall har sitt ursprung i Maria Bonnier Dahlins Stiftelse som bildades 1985 av Jeanette Bonnier till minne av dottern Maria (1964‐1985) som omkom i en bilolycka. Stiftelsen delar årligen ut stipendier till unga svenska konstnärer. För mer information besök www.bonnierskonsthall.se Bild på omslaget: Jesper Just, stillbild ur Intercourses, 2013; Hala Elkoussy, stillbild ur In Search of a City (in the papers of Sein), 2011
Diskussionsfrågor
Välj ett verk och berätta om ditt intryck! Använd stödfrågorna och gå runt i utställningen och välj ut verk som du tolkar med hjälp av stödfrågorna. Presentera sedan dina tolkningar för klassen och berätta varför just detta verk tilltalade dig. 1. Beskriv verket du valt! Hur upplever du det? 2. Vilket material och vilken teknik har konstnären använt sig av? 3. Består verket av olika delar? Hur förhåller de sig i så fall till varandra? 4. Hur är konstverket placerat? Har det någon betydelse var du står, sitter eller rör dig för hur du betraktar konstverket? 5. Hittar du någon berättelse i konstverket? 6. Finns det någon tydlig idé bakom konstverket? Försök att formulera den för dig själv! 8. Berättar titeln vad konstverket handlar om? Förändrar titeln vad du upplever? 9. Vilka associationer/känslor får du? 10. Varför valde du det här konstverket?