1. No category

Korsholms senioren
Nr 2 Oktober 2014
Korsholms pensionärsförening r.f.
Årgång 8
I det här numret:
En höst med många utmaningar........2-3
I sångens och musikens tecken............ 4
Kommande aktiviteter............................ 5
En rikssvenska på Paulsvägen
i Smedsby...........................................6-7
En vandring i Korsholms kyrka
och församling..................................8-10
Hur kan jag förebygga fallolyckor?.11-13
F
Socialministeriets hot om
nedskärningar...................................... 14
Foto: Börje Paro
Jenny Wikström går i sin mors fotspår.. 15
öreningens hemliga resor var även i år populära och vi fyllde två
stora bussar. Resa 1 gick österut längs Kyro älv och Resa 2 hade
temat Kuster i väster.
Den ena dagen besökte vi eko-odlaren Jarmo Valtari i Lillkyro,
där vi stiftade bekantskap med föremålet på bilden. Vet du vad det är?
Sommarresa till Dalarna.................16-17
Hemlig resa i österled ......................... 18
På hemlig resa till “Kuster i väster”...... 19
Sångafton i Kvevlax............................. 20
Svaret finns i texten på s.18
Foto :Ann-Katrin Svenns
Friskvårdsdag i Botniahallen............... 20
Korsholms kyrka
I
detta nummer av tidningen startar vi en serie där vi har för avsikt att presentera kyrkor
och församlingar i vår kommun. Pensionerade kyrkoherden Per-Erik Örn inleder och tar
oss med på en vandring i det tidigare hovrättshuset som 1863 togs i bruk som Korsholms kyrka. Under vandringen får vi också
glimtar av församlingens intressanta historia.
Läs mera på sidorna 8-10
Kommande aktiviteter bland annat:
Teaterresa till Helsingfors, Mamma Mia ..........19-21.12.2014
Korsholms pensionärsförening
Frågesportsuttagning i Vasa................................... 11.2.2015
Månadsträff............................................................. 20.11.2014
Långresor till Spanien.............................. 12.2 och 12.3 2015
Julfest..................................................................... 13.12.2014
Resa till Sicilien............................................ september 2015
Revyresa till Pörtom............................................... 31.1.2015
IT- Café och föreläsningar om trafik..vintern/våren 2015.
2015
SPF Förbundet:
Inspirationsdag för föreningar............................ februari 2015
Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb...................................... sid.5
Pangsångfesten i Esbo......................................... 7-8.2.2015
Resa till Berlin................................................... 13-17.4.2015
SPF Österbotten:
Jazzkryssning Helsingfors – Stockholm............ 26-28.4.2015
Pidroturnering i Oravais.......................................... 31.10.2014
Ledare
En höst med många
V
i lever i förändringens tidevarv. Hela social- och hälsovården står inför stora strukturella förändringar. I jakten på en hållbar
ekonomi kom de stora politiska partierna
överens om en social- och hälsovårdsreform som
kastar omkull allt det som finns idag. Denna reform
räknas vara den största sedan krigsslutet. Nu är
förhandlingarnas tid, kommunerna förväntas ge utlåtanden som sedan skall behandlas i ministeriet.
Sedan får vi se hur reformen tas emot i riksdagen
och grundlagsutskottet. Många mycket kritiska
röster hörs från kommunfältet. Det viktiga för oss
alla är att vi människor också i framtiden får en vård
och omsorg så nära som det är möjligt. Det betyder att social- och hälsovården skall vara lokalt förankrad. Målsättningen är att vårdkedjorna fungerar
och att hjälpen som kommer skall komma snabbt
och med rätt sakkunskap. I den kommande reformen kommer detta att vara den stora utmaningen.
Men det är ju så i politik, inget är ju klart förrän
klubban fallit och tills dess kan man förhandla. Vi
skall hoppas att våra förhandlare står på sig och
värnar om både det lokalt producerade och om att
få vård på vårt eget modersmål.
Förutom denna stora omvälvande reform ligger
även kommunreformen i farstun och väntar. Även
om detta skall kommunerna ge sina utlåtanden.
Både kommunutredningen och social- och hälsovårdsreformen kan totalt ändra på hela kommunfältet i Finland. Är det så att social- och hälsovårdsreformen ograverat går igenom försvinner en mycket
stor del av den kommunala budgeten till en större
organisation och kommunens roll blir annorlunda.
Vår region har gått bra nu i flera år och vi skall
tillsammans göra allt för att den också i fortsättningen skall gå bra. Det är en förutsättning för att
vi skall kunna erbjuda vård och service i framtiden. Hoten kommer inte från vår egen region, de
Korsholmssenioren
Redaktionsgruppen för utgivningen av Korsholmssenioren består av:
Monica Sirén-Aura, ordförande och ansvarig utgivare
Emmavägen 11, 65610 Korsholm
Tfn 0440 256 101, e-post monica.siren-aura@netikka.fi
Henrik Svarfvar, ordförande för aktivitetskommittén
Mottatået 59, 65460 Tölby
Tfn 050 69341, e-post henrik.svarfvar@agrolink.fi
Börje Paro, sammankallare
Tölby-Vikbyvägen 22, 65480 Vikby
Tfn 050 339 3016, e-post borje.paro@netikka.fi
Marlene Ehnström, medlem i redaktionsgruppen
Vallavägen 7, 65630 Karperö
Tfn 050 543 0574, e-post marlene.ehnstrom@netikka.fi
Håkan Wikberg, medlem i redaktionsgruppen
Auroravägen 20, 65610 Korsholm
Tfn 050 313 8158, e-post hawikberg@hotmail.com
Alf Norrgård, medlem i redaktionsgruppen
Lamaslotvägen 8, 66540 Petsmo
Tfn 0500 161 240, e-post alf.norrgard@netikka.fi
Fredrik Björk, webbmaster
Brobackvägen 53, 65520 Helsingby
Tfn 0500 225 907, e-post fredrik.bjork@anvianet.fi
Detta nummer har sponsrats av Aktiastiftelsen i Korsholm
www.korsholm.spfpension.fi
Text-och bildbidrag till nästa nummer av Korsholmssenioren
kan inlämnas före den 15 mars 2015 till redaktionsgruppen.
Ombrytning och tryck: Upc Print
2
Korsholmssenioren
utmaningar
kommer utifrån. Det blir kanske lite mycket politik
denna gång, det må förlåtas, för det är mycket som
står på spel och det kräver engagemang och vakenhet – hela tiden!
Korsholms pensionärsförening lever idag också
ett mycket aktivt liv. Förutom alla evenemang som
fest- och aktivitetskommittén ordnar för medlemmarna, arbetar direktionerna aktivt med våra pensionärshem. Till exempel direktionen i Helsingby
rustar upp med att förstora och renovera lägenheterna i pensionärshemmet, allt för att göra lägenheterna större och ljusare. Direktionerna i Veikars
och Jungsund jobbar även aktivt med sina pensionärshem för att de boende skall må så bra som
möjligt.
Bland de många goda satsningarna kan nämnas
Friskvårdsdagen i Botniahallen. Den var välbesökt och är en välkommen årlig händelse som ger
mersmak .
Monica Sirén-Aura
Än en gång har jag orsak att glädjas över den entusiasm och arbetsglädje som finns i pensionärsföreningens styrelse. Föreningen är representerad
på alla nivåer och det är ett viktigt arbete som görs.
Vi fortsätter med allas hjälp.
En trevlig höst önskas er alla!
Monica Sirén-Aura
I förra numret av
Korsholmsenioren
efterlystes namn på
bildens kvinnliga
travkusk. Efter tips
från Alvar Lithén i
Singsby har det blivit
klarlagt att damen är
Inga Buss från Gerby.
Redaktionen har varit
i kontakt med hennes
son Kaj Buss, som
bekräftar identiteten.
Inga Buss var en flitig
kappkörerska och
utmanade karlarna på
Karperö fjärdens is.
Korsholmssenioren
3
I sångens och
musikens tecken
S
å har jag avverkat snart två
månader här på Svenska
pensionärsförbundets
kansli i Helsingfors. Dagarna går svindlande fort!
Och varje dag medför någonting
nytt! Nya ärenden, nya människor,
nya platser.
Till dags dato har jag hunnit med
den österbottniska sommarfesten i
Forsby, inspirationsdagar i Korsholm
och Borgå samt styrelsemöte och
seminarium till Tallinn och nu senast
Seniorkryssning. Samt möten med
kommittéer, beslutsfattare, organisationer och olika skolningstillfällen.
Det som tagit upp mesta tiden är
utarbetandet av verksamhetsplanen
för år 2015. Tillsammans med arbetsutskottets och styrelsens medlemmar har vi lyckats väva ihop ett
digert och innehållsrikt program.
Mycket av det gamla innehållet finns
också med i nästa års verksamhet,
men det finns också nyheter. Den
största är satsningen på sång och
musik. I början av året ordnar Svenska pensionärsförbundet en sångfest
som går under det slagkraftiga namnet PangSÅNGFest.
Evenemanget ordnas 7-8.2.2015
i kulturhuset i Hagalund i Esbo. På
programmet står bland annat bekanta körsånger, allsånger och gästartister. Sångfesten uppmärksammar Jean Sibelius som fyller 150 år
och Carl Michael Bellman som firar
275-årsjubileum.
Sångfesten inrymmer också fyra
inspirationspass:
Anti Aging för rösten, som är ett
sångpedagogiskt koncept som hjälper en att behålla rösten livet ut
Livsglädje - musik för äldre, som är
ett nytt och användbart musikaliskt
redskap i äldrevården
Scenisk kör och körvisualisering
Sibelius 150 år.
Under PangSÅNGFesten ordnas
också ett Trubadurtorg. Det är fritt
fram för vem som helst att äntra sce4
nen och framföra en visa eller två.
PangSÅNGFesten har också ett eget
husband med välkända Janne Hyöty,
Marcus Söderström, Patrick Lax och
Dani Strömbäck. PangSÅNGFesten
avslutas med en stor festkonsert
med körsång, allsång och gäster,
bl.a. Camilla Nylund.
Målsättningen är att samla 500
sångare till en unik upplevelse i
sångens och musikens tecken.
Många anmälningar har redan kommit in och ni som ännu inte har anmält er så hoppas jag gör det så fort
som möjligt. Om ni har frågor om
PangSÅNGFesten kan ni kontakta
Kiri Korvenoja som är festens koordinator. Mera info finns också under
www.pangsangfest.fi
Temat sång och musik kommer
också att lyftas fram på förbundets
höstmöte den 20 november i Tammerfors. Rainer Holmgård kommer
nämligen att tala under rubriken
”Varför musik?”
God fortsättning på hösten!
Berit Dahlin
Verksamhetsledare för Svenska
pensionärsförbundet
Berit Dahlin
Korsholmssenioren
KOMMANDE AKTIVITETER I FÖRENINGEN - REGIONEN - FÖRBUNDET
Välkommen med
på SPF:s träffar,
fester och resor
Korsholms pensionärsförening
Månadsträff 20 november kl. 13.00 på
Seniorpunkten i Smedsby
Hans Nyholm berättar om hur man planerar Smedsby
centrums framtid och Birgitta Häggblom talar om vad
privata hemhjälpsföretag kan erbjuda pensionärerna.
Mix Music underhåller.
Julfest lördagen den 13 december kl. 17.00
i Karperö uf
Festtal av Mikael Luther, musik av Smedarna, julmiddag.
Anmälan från 17.11 till Gun-Britt tel. 050 5740010. Sista
anmälningsdag 4.12.
Revyresa till Pörtom lördagen den 31.1.2015
kl. 14.00
Föreningens revyresa ordnas på sedvanligt sätt till
Pörtom uf:s matinéföreställning 31.1.2015 med middag
på Mäntylän Tila efter föreställningen eller direkt
hemfärd.
IT-café och föreläsningar om trafik under vintern
och våren
Efter nyår planerar föreningen att ordna några IT-caféer
på Seniorpunkten där medlemmar som vill fråga något
om datorer och läsplattor kan komma in och träffa våra
handledare, samtidigt som man dricker en kopp kaffe.
Trafikkunskap är ett aktuellt ämne för pensionärer
och föreningen planerar att ordna några föreläsningar
under vårvintern kring ämnet. Föreläsningarna planeras
i Jungsund, Veikars, Solf/Tölby och Smedsby.
Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb
Pidro
Vi spelar pidro på Marthagården 27.10
Månadsträff 10.11 kl. 14.00 i Eriks Café, Drängstugan
Under träffen berättar Hans Hästbacka om ”Fyrar och
Fåglar”.
Pensionärsklubben uppmanar: ”Sitt inte hemma och ha
leidon. Aktivera dig, kom med. ”
SPF Österbotten
Pidroturnering mellan föreningarna 31.10 i Oravais
Teaterresa 19–21 december till Mamma Mia på
Svenska Teatern i Helsingfors
Frågesportsuttagning 11 februari 2015 i Vasa
Långresor till Almunécar i Spanien 12.2 och 12.3.2015.
Resorna är fullbokade men anmälningar till väntelista
mottas.
Höstresa till Sicilien under september 2015.
SPF Förbundet
Inspirationsdag för föreningar i februari
Pangsångfesten 7–8 februari i Esbo
Resor under våren 2015
Resa till Berlin 13−17 april 2015 med anslutning från
Österbotten
Jazzkryssning Helsingfors–Stockholm 26–28 april
Följ med annonseringen i God Tid, i Vbl:s spalt för
föreningar och på SPF:s hemsidor.
Bli
i KORSHOLMS
PENSIONÄRSFÖRENING
r.f.
Blimedlem
medlem
i KORSHOLMS
PENSIONÄRSFÖRENING
r.f.
Ring: Tor-Erik Båtman 050 541 0150,
Ring:
Börje
Paroär:
050-339
3016. Börjes
adressHelsingby,
är: Tölby-Vikbyvägen 22, 65480 Vikby,
Tor-Eriks
adress
Karkmovägen
396, 65520
e-post:
borje.paro@netikka.fi
e-post: toije.batman@hotmail.com
Medlemsavgiften är 17 euro/år från och med 2014. I den ingår förbundets medlemstidning
Medlemsavgiften
är 15 euro/år och då ingår förbundets medlemstidning ”God Tid” som
“God Tid” som utkommer med 9 nummer per år och Korsholmssenioren med 2 nr/år.
utkommer med 9 nummer per år och Korsholmssenioren med 2 nr/år.
NAMN:________________________________________________
ADRESS: _____________________________________________
POSTADRESS:_________________________________________
E-POSTADRESS:_______________________________________
Korsholmssenioren
5
En rikssvenska
i Smedsby
Anne-Marie Mattlar har som senior slagit ner sina bopålar på Paulsvägen i Smedsby. Efter ett omväxlande liv med många boningsorter har hon och hennes make nu funnit sig tillrätta i Korsholm och trivs bra.
A
nne-Marie Mattlar är född i
Halden i Norge. Vid endast tre
månaders ålder flyttade hon
med sin familj till Buenos Aires
i Argentina. Anledningen till uppbrottet
var att fadern fått jobb som representant
för ett norskt företag. Meningen var att
man skulle komma tillbaka till Europa,
men andra världskriget gjorde det omöjligt.
De första skolåren gick Anne-Marie i
en engelsk skola i Buenos Aires. AnneMarie har upplevt ett för oss annorlunda
skolliv med bl.a. skoluniform för eleverna. Skolan var grundad av en engelsk
dam och undervisningen skedde dels på
spanska, dels på engelska. På förmiddagarna var det spanska som var undervisningsspråket, på eftermiddagarna
engelska.
- Livet i Buenos Aires har säkert påverkat mig mer än jag vet och förstår. Där
råder en annan mentalitet, både klimatet och mänskorelationerna är varmare.
Som barn var jag mera frimodig.
Efter kriget kom familjen till Sverige,
eftersom fadern då fått en ny tjänst i Göteborg. Europa upplevdes som kallare
än Argentina på flera olika sätt. Hemma
hade man alltid talat norska. Fastän
norskan och svenskan i mycket liknar
varandra, kunde missförstånd uppstå
med kamraterna i Sverige.
- För de andra var missförstånden humoristiska, men för mig var de pinsamma, säger Anne-Marie.
I Göteborg gick hon i skola och avlade
studentexamen. Sedan följde studier vid
Lunds universitet. Ämneskombinationen
i hennes fil.kand-examen var historia
och statskunskap, nationalekonomi och
teologi.
Tanken var att jag skulle bli lärare, men
mina planer ändrades. Jag fick tjänst
6
Arkivbild
på länsarbetsnämnden. Mitt yrkesliv var
mycket omväxlande och jag fick syssla
med olika arbetsuppgifter. Efter det avgick jag med pension år 1996.
Maken Carl-Erik Mattlar och hon hade
fört ett pendlande liv eftersom han var
bosatt i Åbo och hon i Stockholm. Han
var distriktsinspektör inom yrkesvägledningen, men övergick senare till institutionen för rehabilitering och forskning
vid Folkpensionsanstalten. Fortfarande
arbetar han som konsult inom arbetspsykologi och med forskning.
Efter pensioneringen kände båda att
de ville åldras på en mindre ort. Familjen
Mattlar har rötter i Malax. Det var naturligt att välja Finland eftersom Carl-Eriks
dotter och barnbarn är bosatta i Korsholm. Det kändes bra att flytta hit.
- Jag har inga rötter någonstans världen och har lätt för att acklimatisera mig.
Det man aldrig har haft, det saknar man
inte, konstaterar Anne-Marie.
Nu har paret bott åtta år på Paulsvägen i Smedsby i Korsholm. Deras flyttlass omfattade 180 packlådor och det
tog sin beskärda tid att få allt i ordningsställt.
Anne-Marie Mattlar – ständigt på väg
med nya aktiviteter i sikte.
som amanuens vid Arbetsmarknadsstyrelsen och där jobbade jag i 35 år. Större
delen av yrkeslivet jobbade jag i Stockholm.
Anne-Maries arbetsuppgifter var yrkesvägledning, motverkande av ungdomsarbetslösheten och arbetsvård.
Det sistnämnda innebar att man skulle
anpassa arbetslivet till personer med
olika slag av handikapp.
- Jag har arbetat lokalt, centralt och
Anne-Marie lyfter fram den goda servicen som de får på svenska i Korsholm.
Närheten till Seniorpunkten har hjälpt till
att göra vardagslivet trevligt och omväxlande. Speciellt väl mottagen blev hon i
början av Viola Mitts. Seniorpunkten är
enastående! Där erbjuds en mångfald av
aktiviteter, något för var och en. Det är
bra för alla äldre.
- Jag gick till kulturhuset och biblioteket, och där träffade jag Iris Lithén som
jag genast fick god kontakt med. Jag har
gått på kurser i datakunskap med Tom
Lillas. På ett Tupperware-party kom jag
i kontakt med Gun-Britt Thomasfolk och
Korsholmssenioren
Foto: Lisbeth Bäck
påPaulsvägen
Anne-Marie Mattlar har
funnit sig väl tillrätta bland
österbottningarna.
blev också medlem i Marthaföreningen.
Jag har träffat ”gedigna österbottniska
kvinnor” i missionssyföreningen, som
Nancy Råholm, en f.d. missionär, en
gång uttryckte det.
Sent i livet blev Anne-Marie Mattlar
medlem i Odd Fellow-orden i Vasa. Den
verksamheten är speciellt viktig för henne och ger henne mycket. Inom orden
har hon knutit många fina personkontakter.
Flera andra föreningar räknar AnneMarie upp. Hon är stödjande medlem
i Finlands svenska synskadade, p.g.a.
mannens sjukdom. Hon är hans ledsagare. Missionssyföreningen räknar
henne som sin medlem, likaså PohjolaNorden. Genom att vara medlem i SFV,
Svenska Folkskolans Vänner, får hon en
Korsholmssenioren
inblick i vad som händer i Svenskfinland.
Om man är ny på en ort gäller det att
själv orientera sig utåt. Detta gäller även
för den som av olika orsaker hamnat i en
ny livssituation. Anne-Marie ger ett råd
till alla ensamstående:
- Sitt inte hemma och vänta på att något skall hända! Sök dig till olika aktiviteter. Passar du inte in på ett ställe, kan du
söka dig till något annat.
Anne-Marie Mattlar är tacksam för den
hjälp som Korsholms kommun erbjudit
henne och hennes synskadade make.
Som invandrare har hon aldrig upplevt
någon fientlighet från något håll. En viss
positiv nyfikenhet har hon i alla fall stött
på.
- Och jag tycker att man i Österbot-
ten har en mer nyanserad bild av Sverige än vad man har i södra Finland. Det
kanske beror på de personliga kontakter
som fortfarande existerar. Emigranter
återvänder ”hem” på längre eller kortare
besök och att man här tittar på Sveriges
teve hjälper också till.
- Finns det då ingenting negativt att
lyfta fram? undrar jag.
- Som stockholmare var jag van att
snabbt förflytta mig med t.ex. tunnelbana. Här fungerar kollektivtrafiken sämre
eller inte alls. Det har varit svårast för
mig.
Men överlag är Anne-Marie och CarlErik Mattlar mycket nöjda med att bo i
Korsholm.
- Vi flytt int!
Marlene Ehnström
7
En vandring i Korsholms
Foto: Fredrik Holm
Hovrätten från 1786 blev kyrka 1863.
D
et finns gott om historiska
skildringar gällande Korsholm
och Vasa. Denhär vandringen
blir därför ingen systematisk
och kronologisk framställning av historien utan en rätt personligt präglad berättelse, som ger glimtar från kyrkans
och församlingens historia.
Under åren som präst i Korsholm,
1979-2012, presenterade jag kyrkan
och församlingen för många gäster.
Oftast skedde det i själva kyrkan och
där skall vi börja också denhär vandringen.
Redan när vi närmar oss kyrkbacken
i Gamla Vasa noterar vi att kyrkan ser
speciell ut. Den liknar mer en herrgård
än en kyrka. Den dubbla lindallén förstärker intrycket. Förklaringen finns naturligtvis i historien. När vi kommer upp
på kyrkbacken befinner vi oss plötsligt
i en 1700-tals miljö. Huset byggdes
som hovrätt i Vasa under Gustav III:s
tid och stod färdigt 1786. Till det yttre
är huset sig likt liksom miljön med undantag för sakristian och klockstapeln
(1863). I hovrättshuset fanns hovrättspresidentens tjänstebostad i den våning som nu är kyrksal. I övre våningen
fanns tjänstemännens arbetsrum och
sessionssal. I källarvåningen fanns kök
och bagarstuga och rum för lakejerna
8
och pigorna. Som kuriosum kan nämnas att hovrätten i sina protokoll långt
in på 1900-talet skrev att presidenten
uppsteg för session d.v.s. han gick
uppför trapporna från sin tjänstebostad till sammanträdesrummet.
När vi stiger in i kyrksalen möter vi
ett ljust och vackert kyrkorum. Det invigdes för heligt bruk i december 1863.
Länsarkitekten C.A. Setterberg hade
gjort ritningarna till den omfattande
inre ombyggnaden av hovrättshuset.
Den kända kyrkbyggaren Erik Kuorikoski och hans söner utförde arbetet.
Allt gick inte utan gnissel på den tiden
heller. Protokollet från slutgranskningen ger vid handen att arkitekt Setterberg var lindrigt sagt förgrymmad. Han
lät anteckna: ”En självsvåldig byggmästare och en okunnig allmoge har
fördärvat mitt verk.” Framförallt var
Setterberg upprörd över att de släta
valven avvikande från ritningarna hade
ändrats till s.k. kryssvalv. Kuorikoskis
svar var kort och kraftigt: ”Det tager
sig bättre ut.” Uppenbarligen var man
av samma åsikt bland ”den okunniga
allmogen” för 1866 avtackades Kuorikoski med en dyrbar silverkanna. Jag
tror att korsholmarna och besökande
gäster alltfort anser att det ”tar sig bra
ut” och finner kyrkan vacker.
Den senaste inre renoveringen av
kyrkan utfördes 1987, då med C.J.
Slotte som arkitekt. Även 1952 utfördes en grundlig inre renovering. Utvändigt renoverades kyrkan på 1960-talet
då den även fick ett nytt koppartak.
Fasadrenoveringar har utförts både i
början på 1990-talet och på 2000-talet.
”Allt är inte guld som glimmar” säger
ordspråket. Men en del av det som
glimmar är faktiskt guld. Äkta bladguld
finns på predikstolen, altaruppsatsen
och siffertavlan. Den övre altartavlan
”Kristus i Getsemane” är målad av professor Sandberg i Stockholm år 1842.
Man hade skaffat en ny altartavla till
S:ta Maria kyrka. Kyrkväktaren Erik
Wallin lyckades rädda den undan branden (1852) genom att skära ut den ur
ramen. Den nedre altartavlan är målad
av en prästdotter, Alexandra FrosterusSåltin och är en kopia av Regnaults
tavla ”Korsnedtagningen”. En del av
inventarierna lyckades man rädda ur
den brinnande kyrkan, bl.a. en medeltida mässhake i mörkblå sammet. Den
är troligen tillverkad i Lybeck vid sekelskiftet 1400-1500. Den är fortfarande
i bruk. Ibland har jag vid presentation
av kyrkan använt den för att meditera
kring tidens gång. Tänk hur många generationer av präster som använt den.
Alla har de säkert känt av tidens krav.
De har burit den sin tid och sedan lämnat över till efterträdarna... De första
som använde den i S:ta Maria kyrka
höll säkert mässa på latin. Prästen
läste nattvardens instiftelseord: ” Detta
är min lekamen, hoc est corpus meus”
och församlingen uppfattade bara att
det var något ”hokus pokus”.
S:ta Maria kyrka byggdes i slutet
av 1300-talet, eventuellt senare enlig
vissa forskare. Redan tidigare fanns
det ett kapell på Kapellbacken. Det är
fantasieggande att tänka sig att en anteckning i en inventariebok vore riktig,
nämligen ”kyrkan är funderad 1076”.
Troligen är det en felskrivning.
Alltnog 1348 den 13 februari nämns
Mustasaari för första gången i historiska urkunder. Redan då handlade
det om konkurrens. Man utverkade
Korsholmssenioren
kyrka och församling
Arkivbild
Kyrkans vackra kryssvalv
kungens tillstånd att bedriva handel
på Norrland, något som borgarna i
Ulfsby fått monopol på. Men åter till
Kapellbacken. Det första gudshuset
var säkerligen ett mycket anspråkslöst
kapell, ett ”mustar” (jfr monastry) som
låg en bit från stranden på den högsta
delen av nuvarande Kapellbacken. Ett
gammalt nordiskt ord för strand eller
grus är –sor (jfr. sora). Så har vi plötsligt
”Mustarsor” eller Mussor, småningom
Mustasaari, som helt enkelt skulle betyda - kyrkostrand! Nog med spekulationer! Klart är att den kristna tron långt
före 1348 slagit rot i våra trakter. Den
kom genom fredliga handelskontakter
och inte genom några korståg. Klart
är också att Mustasaari år 1606 fick
stadsrättigheter och att staden 1611
fick namnet Vasa. Församlingen hette
Vasa-Mustasaari församling. Tvister
mellan stadsborna och landsborna
var inte ovanliga. Stadsborna ville ha
de bästa platserna i kyrkan trots att de
deltagit i renoveringskostnaderna med
endast en tredjedel. S:ta Maria byggdes ut och förstorades flere gången
under 1600- och 1700-talen.
Allvarligare strider än bänkstriderna i
kyrkan skulle dock komma. 1710-talet
med stora ofreden och 1808-1809 års
krig med åtföljande plundringar innebar stora umbäranden. Att rikshalvan
Finland kom under ryskt välde 1809
var dock inte enbart negativt för den
kyrkliga förvaltningen. 1686 års kyrkolag knöt kyrkan hårt till staten. När
kyrkolagen 1869 förnyades i storfurstendömet blev kyrkan långt självständigare i Finland än i det övriga Norden.
Tsaren var ju ortodox så han kunde inte
få för stort inflytande över den lutherska kyrkan.
Det som i dag ses som självklara
kommunala uppgifter; undervisning,
socialvård och sjukvård, var en gång
kyrkans uppgift. Socknen skulle småningom bli kommun och församling.
Förordningen om kommunal förvaltning på landet 6.2.1865 föreskrev att
varje församling (även kapellförsamlingar) skulle utgöra en särskild kommun.
Mustasaari
moderkyrkoförsamling var vid sidan av Närpes och
Pedersöre medeltida centra i Österbotten (jfr. dagens kommunreformtankar),
Korsholms slott, anlagt på 1300-talet,
grundandet av staden och hovrätten
ökade betydelsen av detta administrativa centrum. Men så kom olyckan.
Den 3 augusti 1852 utbröt den stora
branden, som ödelade nästan hela
Vasa stad. Hovrättshuset och några
andra hus stod kvar. Brandens förlopp och konsekvenser har andra
skildrat. Här skall endast konstateras
att branden fick stora följder för VasaMustasaari församling. När staden efter år av diskussioner flyttades till sin
nuvarande plats och en ny kyrka och
hovrätt byggdes anhöll korsholmarna
om att få ombygga hovrätten till kyrka.
Kejsaren biföll anhållan och så kunde
ombyggnadsarbetet inledas. Branden
innebar också att Vasa småningom
blev en självständig församling. Likaså
Foto: Börje Paro
Den dubbla lindallen som leder upp till kyrkan.
Fortsätter på sid 10.
Korsholmssenioren
9
Foto: Börje Paro
avskiljdes Kvevlax och Replot kapell
från moderkyrkoförsamlingen. Många
och långa diskussioner följde i brandens spår. Beslut fattades och överklagades. ”Intet nytt under solen ” kan
vi med skriftens ord konstatera.
Mustasaari församling fick 1927
namnet Korsholms församling. Kommunreformen 1973 ledde till att betydande delar av församlingen överfördes till Vasa; Gerby, Västervik,
Runsor och Höstves. Samtidigt bildade församlingarna i det nya Korsholm
en kyrklig samfällighet för ekonomiskt
samarbete mellan Korsholm, Kvevlax,
Replot och Solf. Den nya kommunens
centrum blev Smedsby. Befolkningen
växte snabbt i centrum och redan vid
biskopsvisitationen 1973 underströks
kraftigt behovet av ett kyrkligt verksamhetscenter i Smedsby. Nybyggarandan gjorde att många engagerade
sig. Påskdagen 1980 invigdes kyrksalen i Smedsby församlingsgård av biskop John Vikström.
Diskussionerna om en delning av
församlingen på språklig grund tog fart
i och med biskopsvisitationen 1985.
Dr John Forsberg fick uppdraget som
utredningsman 1988 men hans förslag befanns inom den språkliga minoriteten inte vara tillfredsställande.
Diskussionerna fortsatte och år 1992
fick kontraktsprosten Lars Jern uppdraget att utreda förutsättningarna
för att bilda en finsk församling. Förslaget omfattades i modifierad form
och 5.4.1994 beslöt kyrkostyrelsen att
Mustasaaren suomalainen seurakunta
(Korsholms finska församling) skulle
grundas från 1.1.1995. Korsholms församling fick namnet Korsholms svenska församling. Förvaltningsmodellen vi
Församlingshemmet från 1999
har innebar att ”allt” skulle delas i 2/3
och 1/3 . Även nu följde många år av
långa diskussioner, beslut och besvär.
Det mest smärtsamma i processen
var nog att Smedsby församlingsgård
med äganderätt tillföll den finska församlingen. Det känslomässiga kapital
som många svenskspråkiga församlingsbor investerat i församlingsgården
syntes inte i siffror svart på vitt. Ett
snart 20-årigt perspektiv på församlingsdelningen ger dock vid handen
att även det svenska församlingslivet i
Smedsby är livligt. Och den finskspråkiga befolkningen är definitivt i behov
av en egen församling. Den finska församlingen har dessutom betydligt förstorat församlingsgården. Den möda
församlingsdelningen innebar för både
anställda och förtroendevalda kunde
gott sammanfattas i kyrkoherdens felsägning i tacktalet vid biskopsvisitationen 1998: ”Vi har också flera lösningar
som vi inte har några problem till”.
Det händer att besökare som kommer till kyrkan frågar: ”Har ni inte
byggt ett nytt församlingshem? Var
finns det?” En bättre kritik kunde arkitektbyrå Slotte & Schutz inte få. Ett
nytt församlingshem i 1700-talsmiljön
på Kyrkbacken i Gamla Vasa smyger
i skogskanten vid den östra infarten
”bakom” klockstapeln. I dessa dagar
har det varit i bruk femton år och kompletterar de övriga utrymmena på kyrkbacken på ett utmärkt sätt.
Per-Erik Örn
Foto: Börje Paro
Interiörbild från församlingshemmet
10
Korsholmssenioren
Hur kan jag förebygga fallolyckor?
J
u äldre vi blir desto mera ökar
risken för fall. Fysiken är inte
lika god som den har varit tidigare. Muskelstyrkan försvagas
och balansen blir sämre, man
blir styvare och stelare. En ökad fallrisk
kombinerad med benskörhet (skelettet
blir småningom skörare med stigande
ålder) kan leda till benbrott.
Många äldre har någon form av
medicin. Har man då tagit rätt medicin, på rätt tid – i rätt mängd? Hur är
det med näringssituationen? Äter man
mångsidigt och regelbundet? Kommer
man ihåg att dricka tillräckligt? Med
tanke på den senaste sommarens värme har DET varit högaktuellt! Många
fallolyckor kan förebyggas!
Det finns över 1 miljon över
65-åringar i Finland.
Fall är den vanligaste
olycksfallsorsaken som leder
till skador bland äldre.
Var tredje över 65 år och
varannan över 80 år faller
minst en gång i året.
Hälften av dem som fallit
tidigare faller på nytt.
Tidigare fall och rädsla för fall
är de viktigaste riskfaktorerna
för att falla på nytt.
Årligen sker det
uppskattningsvis 350 000 fall
bland äldre.
Årligen dör över tusen 50 år
fyllda eller äldre i sviterna av
fall.
Största delen av
höftfrakturerna, som på
årsnivå är ca 7500, är en följd
av fall.
(THL)
En höftfraktur kostar samhället ca
20 000€ men de skadliga effekterna
som höftfrakturen har på individens
livskvalitet är omätbara.
Fallförebyggande åtgärder
I hemmet
Visst är det trevligt med mattor men är
de alla nödvändiga? Och ligger mattan
stilla på golvet eller åker den undan?
Halkskydd under mattan håller den
stadigt på plats.
Ledstänger i trappor är nödvändiga!
Gärna på båda sidorna. Och trappträning är bra eftersom det upprätthåller
muskelstyrkan i låren. Men småningom kanske trapporna blir ett problem
och då kan det vara bra att planera
om hemmet litet. Att ha allt nödvändigt
(kök, sovrum, wc och dusch) på ett och
samma plan underlättar vardagen.
Är belysningen tillräcklig? Även i källartrappan? Finns det nattlampa så
man ser att gå till wc? Kanske en ficklampa på nattduksbordet kan vara bra
att ha då man ska upp på natten.
Föremål och saker som man ofta
använder kan vara bra att placera lätt
åtkomligt, istället för att ha dem högt
uppe i något skåp. Är man tvungen att
klättra är det naturligtvis bäst med en
ordentlig, stadig stege. Att byta gardiner kan man be yngre generationer
om hjälp med. De är glada att kunna
hjälpa!
I duschen blir golvet halt av tvål och
schampo. Halkmatta i duschen förebygger att man halkar och handtag på
väggen säkrar att man har något att
hålla fast sig i. Ibland kan det också
vara säkrare att man sitter i duschen,
på en duschstol.
När telefonen ringer händer det att vi
får bråttom att svara och då är också
risken större att vi inte hinner se oss
för utan snubblar. Telefonen är bra att
ha nära till hands. Informera anhöriga
att det tar längre tid innan ni hinner
svara så kan ni tryggt och säkert ta er
till telefonen. Har man en mobiltelefon är det förstås extra bra. Den kan
man alltid ha med sig och man kan ju
då också ringa efter hjälp om olyckan
trots allt är framme
Ute på gården
Vintertiden är vacker och utevistelsen
en stor njutning! Isen är dock livsfarlig! Speciellt om det kommit nysnö så
man inte ser var isen är. Det gäller att
sanda! Satsa också i ordentliga halkskydd på dina vinterskor. En rullspark
utomhus är inte heller någon dum idé.
Då har man något att hålla i.
Hälsotillståndet
En näringsriktig kost och tillräckligt
med vätska håller fysiken i skick. Hälsosam kost är smaklig, mångsidig,
färggrann och innehåller mycket vitaminer och mineralämnen. När helheten är i balans behöver man inte fästa
uppmärksamhet vid enskilda näringsämnen.
Det blir mer och mer populärt att aktivt gymnastisera och gå på gym! På
så vis upprätthålls muskelstyrkan och
balansen.
En hälsosam kost tillsammans med
regelbunden fysisk aktivitet håller skelettet i skick. Benskörhet tillsammans
med fall är orsaken till frakturer.
Inget är så skönt som en god nattsömn! Att vara väl utvilad på morgonen ger en bra start på dagen. Då orkar man vara aktiv och företa sig ett
och annat. En aktiv dag ger i sin tur
en god nattsömn. Så långt som möjligt ska man sträva till en sömn utan
sömnmediciner. De flesta behöver
göra ett wc-besök på natten och har
man tagit sömnmedicin på kvällen är
risken för fall större.
När har synen kontrollerats senast?
Är det dags för nya glasögon eller behöver gråstarren åtgärdas?
Att skaffa en dosett är ett bra sätt att
ha ordning på sina mediciner. Hur ofta
händer det att man behöver ta sig en
extra funderare på om man har tagit
sina morgonmediciner eller inte? Med
en dosett är det lätt kontrollerat! Ett
fall kan ju bero på att man tagit dubFortsätter på sid 12.
Korsholmssenioren
11
Fortsättning från sid 11.
belt med medicin och därför t.ex. får
svindel och faller. Kalk och D-vitamin
är skelettets byggstenar. Får man inte
i sig tillräckligt med kalk och D-vitamin
via kosten kan man ta extra tillskott.
Fråga råd av din läkare.
För mycket alkohol ökar fallolyckor!
Vid högre ålder reagerar kroppen annorlunda än tidigare på läkemedel och
alkohol. Det är viktigt att minnas att alkohol och läkemedel kan vara en skadlig kombination. Tobaken i sin tur orsakar benskörhet - bland mycket annat.
Humöret
Ett gott humör bidrar till en aktiv dag
med meningsfull sysselsättning och
sociala kontakter – och tvärtom! En aktiv dag med meningsfull sysselsättning
och sociala kontakter bidrar till ett gott
humör. Är humöret i botten är risken
stor att man blir inaktiv vilket självfallet i sin tur leder till att fysiken försämras och risken för fall ökar. Är humöret
i botten är det svårt att lyckas ”rycka
upp sig” på egen hand. Sök hjälp i tid!
Man kan aldrig ta kontakt för tidigt!
Sociala nätverk
Familjen, släkt, vänner, grannar, postutdelaren, deltagarna i gymnastikgruppen, ALLA är livsviktiga! Vi behöver
alla sociala kontakter! Vi vill dela upplevelser, glädjeämnen, sorg m.m. med
varandra. Vi vill känna att det har en
betydelse att vi finns till och att vi har
en uppgift. Det ger mening i tillvaron.
Vilket i sin tur har stor betydelse för humöret och hela vårt välmående.
Avslutningsvis
Träna upp balans- och muskelstyrkan!
Gärna tillsammans med någon annan!
Skogspromenader är verkligt effektiva – både för kropp och själ. Att gå
på ojämnt underlag förbättrar balansen. Men bara ett vanligt muskel- och
balansstärkande gymnastikprogram
är också bra och något man kan göra
hemma. Enligt THL visar forskning att
muskel- och balansövningar kan minska fallolyckorna med 15-50%. Ät regelbundet, var noggrann med din medicinering, se över ditt hem och många
fallolyckor kommer att förebyggas.
Diana Rosenlöf ger prov på balansövning.
Diana Rosenlöf
Äldrerådgivare
12
Korsholmssenioren
Balansövningar
ur Folkhälsans
Balansella-program
2. För ena
foten framför
den andra
med knäna
lätt böjda För
sedan tyngden
från det ena
benet till det
andra.
4. Sitt på en stol. Flytta dig framåt på stolen och
för fötterna lite bakåt. För tyngden framåt och res
dig upp.
Korsholmssenioren
1. Stå i grenställning med knäna en aning böjda.
För nu tyngden från det ena benet till det andra i
sidled.
3. Stå med fötterna bredvid varandra i höftbredd.
Ställ dig på tå och för sedan tyngden till hälarna.
Börja om från början.
5. Mät upp en gångsträcka på golvet nära väggen
så att du vid behov kan ta stöd. Föreställ dig att
du går på en smal planka. Stödytan för fötterna
blir mindre och det blir svårare att hålla balansen.
13
Socialministeriets hot
om nedskärningar
Det väcker en hel del minnen när man
hör diskussioner och klagomål över de
sociala kostnaderna, som vår välfärd
för med sig. Det dyker upp ett minne
från tidigt femtiotal.
På den tiden fanns det ute i byarna,
och likaså i städerna, gamla eller sjuka
människor, som för sin överlevnad var
i behov av hjälp. Om de var utan anhöriga eller andra närstående personer
som kunde ge dem lite stöd, var de väldigt utsatta.
Jag vill berätta om en händelse från
min tidiga barndom som jag kommer
mycket bra ihåg. Det gäller ”Isakos
påjk”. Hans verkliga namn vet jag inte,
det hör inte heller till historien. Byns
samfällighet hade skyldighet att leverera brännved till dem som inte på annat
vis kunde skaffa bränsle. Alternativet
var att de frös.
En vinter när det var min fars tur
att sköta om vedleveranserna, följde
jag med på släden. Det var inte så lång
väg. Mannens hus bestod av ett rum,
Lars Näsman. byggt av bilade stockar, men det saknade brädfodring. Bilden av den magre
mannen som öppnade dörren finns
tydligt på min näthinna. Det var alltså
han, den magre mannen, som kallades
”Isakos påjk”.
Vedlider fanns inte. Vi bar in veden
Foto Alf Norrgård
i det enda rummet. Synen av det nödtorftigt möblerade rummet och den
gamle mannen har jag burit med mig
i sextio år.
Lars Näsman
Bli medlem i Kvevlaxnejdens
Klubbens aktiviteter är främst månadsträffar, 7 gånger,
mellan september och april, tredje måndagen i månaden
i församlingshemmet i Kvevlax. Träffen börjar 12.30 med
eget program ca 1 timme, en kaffepaus hålls och därefter föredrag eller föreläsning arrangerade av Vuxeninstitutet över något intressant ämne. Uppgifter om föredrag
och föreläsningarna finns i Vuxeninstitutets studieprogram
katalog under rubriken Silverlinjen. Klubbens andra verksamheter består av en 3-4 dagars sommarresa, tillsammans med grannföreningarnarna, en hemlig dagsresa
på sommaren, inköpsresor till Tuuri , revybesök, sommarteaterbesök, allsång, motionsdagar, höstfest, julfest
m.m. Klubben har en egen sånggrupp på ca 20 personer,
som uppträder bl.a. på våra månadsmöten, fler sångare
är välkomna med. En medlemsträff, Minnenas Café, hålls
vintertid i drängstugan en gång i månaden, där ”vad fordom timat” och mycket mer diskuteras. Sällskapsspelet
Pidro spelas två måndagar i månaden i Kvevlax Marthagård under mötes säsongen, med ett tjugotal deltagare,
fler är välkomna, också nybörjare! I Kvevlax centrum går
en grupp stavgång en gång i veckan.
14
De aktiviteter som klubben ordnar eller deltar i, annonseras
i Vasabladet, på näst sista sidan, under Föreningarnas
minneslista.
Medlemsavgiften är 16 €/år, och för denna avgift får ni
också tidningen GOD TID, samt Korsholmssenioren 2
nummer/ år.
Foto: Henrik Westerback
Pidro på gång
Korsholmssenioren
Jenny Wikström går i sin mors fotspår
Jenny Wikström är dotter till Ida på
Vildskär. Båda är födda vid Gårdarna
på Mickelsörarna. Jenny följer i sin
mors fotspår, kör båt, snöskoter och
fiskar men har också anpassat sig till
modernare tider.
Då Jenny och hennes sex äldre syskon växte upp fanns ca 35 fast bosatta
personer på Mickelsörarna. En efter en
lämnade ”Öiran”, men mor Ida Lundberg bodde ännu vid 92 års ålder om
sommaren ensam i sin kära stuga. Ett
år tidigare hade hon lagt ut nät vid fladan vid Gårdarna. Ensam!
Jenny Lundberg föddes vid havet
och flyttade år 1952 till Lillsund i Petsmo. Hon har levt hela sitt liv vid en
strand, nära en båt. Då Jenny åker ut
till ”Öiran” styr hon kosan mot barndomens välkända holmar och skär. Väl
ute vid villan lägger hon alltid ut nät,
det hör till rutinerna. Så gjorde modern
och så gör dottern. Bärplockning hör
också till, även denna höst som alltid
tidigare. Från liten tös till stora flickan
har Jenny haft fiske och bärplockning
på programmet.
På vintern gick ”öirbarnen” i skola på
fastlandet. Det var på Österö i Maxmo
Foto: Alf Norrgård
Jenny Wikström
och barnen bodde också där under
skolåret. Vid längre lov skidade man
hem och sedan tillbaka till skolan då
lovet var slut.
Jenny Wikström har upplevt en tid då
vinden och årorna drev fram båtarna.
På vintern använde man apostlahästarna, med eller utan skidor. Ida köpte
sin snöskoter år 1968. Jenny grenslade sin första skoter 1971. Som bäst
håller hon på och förbrukar den sjätte
skotern. Det bär således av till Mickelsörarna året runt. Jenny kör dagligen
sin egen bil. Månne inte också mor
Ida hade haft egen bil om hon levt i ett
samhälle med väg?
Vinden har sällan varit så hård att
hon tvingats avbryta båtfärden mellan
Petsmo och Mickelsörarna. Men för
ca 15 år sedan blåste det nordlig vind,
ca 22 m/s. Då tvingades hon gå i land
på Keskar (Kaiskenkari), halva vägen
över Gloppet, och ösa ur båten, 16
fot lång och med utombordare. Sedan
kunde hon fortsätta via Fjärdsören till
sin egen hamn. Det var bråttom till lingonskogen för bären betingade ett gott
pris det året.
Vaggad som liten till sömns i en båt,
levt sitt liv vid en strand i 83 år. Kanske
finns en cell av havet i Jennys DNA.
Havet, båten, människan är ett.
Vi alla, som kommit upp i ålder, vet
att livet inte alltid är sol och ljumma
vindar. Ibland har motvinden på Jenny
Wikströms seglats genom livet varit
vresig, kall och hård. Men hon har nära
till skratt och orkar hålla en positiv inställning till livet. Krutgumma!
Alf Norrgård
pensionärsklubb!
Klubben är registrerad förening och har en styrelse
bestående av 7 personer. Ordförande väljs av höstmötet
årligen och styrelsemedlemmar väljs för två år.
Klubbens nuvarande styrelse består av följande personer:
Peter Sahlsten
ordförande
Alf Norrgård
viceordförande
Gertrud Ståhlberg
sekreterare
Märtha Nyman
kassör
Rose Näsman
medlemsansvarig
Henrik Westerback
reseansvarig
Kerstin Norrman vuxeninst.ansvarig
Ta gärna kontakt med någon i styrelsen om du har
synpunkter och idéer om verksamheten framdeles!
Du hittar oss ockå på Webbsidan Kvevlaxnejdens
pensionärsklubb.
Korsholmssenioren
Bli medlem i Kvevlaxnejdens pensionärsklubb rf.
Ring Rose Näsman, 3152876 eller 050-5711656,
rose.nasman@saunalahti.fi
Varpvägen 151, 65300, Vasa
Medlemsavgiften är 16 €/år och då ingår förbundets
medlemstidning ”God Tid” som utkommer med 9 nummer
per år och Korsholmssenioren med 2 nr/ år.
Namn..................................................................................
Födelsetid............................................................................
Adress.................................................................................
Postadress..........................................................................
E-Postadress.......................................................................
15
Sommarresa till Dalarna
Foto: Peter Sahlsten
Lunchen serverades på Tövåsens Fäbod.
K
vevlaxnejdens Pensionärsklubb
gemensamt med Korsholms
pensionärsförening och VIPS,
Vasa, har som tradition att ordna en
gemensam sommarresa varje sommar. I år var det Kvevlax som stod i tur
att arrangera resan som gick till natursköna Dalarna i Sverige 12-16 augusti
2014.
Planeringsmöte ordnades och Korsholms och Kvevlax representanter träffades, tyvärr hade inte VIPS hörsammat kallelsen. Vi funderare på resmål,
vad vi ville ha samt resans längd. Vi fick
in offert från tre av fyra bolag och valde
Svanbäcks bussar. I vårt tycke fick vi
en intressant resrutt, samt ett lämpligt
pris och upplägg av resrutten.
Det blev Siljansbygden och Dalarna,
fem dagar med avfärd från Kvevlax via
uppsamling på rutten neråt Åbo. M/S
Viking Grace tog oss till Stockholm, dit
vi anlände tidigt följande morgon. Vi
startade resan mot Dalarna, via Enkö16
ping där vi serverades frukost i kunglig
miljö, nämligen Haga Slott. Man kan
gott påstå att vi åt ”kungligt” och med
god aptit.
Vi kom middagstid fram till Dalarna,
började med ett besök vid en genuin
fäbod som har bedrivits traditionellt i
minst 400 år. Här mjölkas korna som
får beta fritt i skogen (bland björnar och
vargar) enligt ägarna. Av mjölken ystas
olika sorters ostar, kärnas smör och kokas messmör. Några köpte nog ostar
och smör, bland andra undertecknad,
men hållbarheten på produkten är kanske inte så bra som den vi hittar i butikerna, så vill man ha med sej hem av
ostarna så rekommenderar jag en kylväska. Här i denna idylliska omgivning
avnjöt vi dagens lunch med frigående
höns och tuppar i alla regnbågens färger omkring oss.
Följande mål var friluftsscenen Dalhalla. Där fick vi en guidar tur och möjlighet att själv pröva på akustiken som
är fantastisk.
Efter detta äventyr styrde vi färden
till Tällberg vid Siljans strand, där vi
bokades in på en underbar plats som
heter Klockargården och består av ett
hotell och flera övernattningsstugor.
Området kan inte beskrivas i text, utan
måste upplevas. Här kom vi att bo i tre
nätter, med planerade utflykter på ca
100 km per dag. Arrangemanget att bo
tre dygn på samma ställe, var ett lyckat
beslut. Det var en mycket bra lösning
som tilltalade alla som var med. Det
har ofta klagats på det eviga packandet
av kappsäckar, morgon och kväll, vid
byte av sovplats och hotell. Nu fick vi
möjlighet att slå oss till ro och njuta av
omgivningen och den trivsamma miljön, samt god mat och trevligt sällskap.
Dag 3. Tidig frukost och småningom
var vi klara för följande äventyr, ett besök vid Nils Olssons Hemslöjd i Nusnäs. Där fick vi se när den äkta Dalahästen blir till. Så startade vi till Mora
Korsholmssenioren
Foto: Peter Sahlsten
Dalhalla friluftsscen i ett nedlagt kalkstensbrott
och där besökte vi Zornmuseet och
Zorngården med visning kl. 11.30! Efter
det sökte vi oss till Vasaloppsmålet och
museet. Vi åt lunch vid Vasagatan 32
som finns alldeles invid målområdet för
Vasaloppet. Nu fortsatte färden upp till
Orsa och campingområdet där Moreus
har sina allsångskvällar som brukar visas i TV. Efter det tog vi en sväng upp
till ett gammalt boställe med pittoreska
små timmerhyddor och idyllisk omgivning. Vi återvände till hotellet och en
god gemensam middag ca kl. 19.
Dag 4. Upp samma tid, morgonfrukost och så iväg mot Rättvik och Vidablick utkikstorn med en utkikshöjd på
352 m över Siljan-sjön och dess bebyggelse vid de överväldigande vackra
stränderna.
Efter denna upplevelse körde vi till en
strand där det finns en brygga, Långbryggan, 628 m lång. (Bo Bergman
skrev ”nästan lika lång som evigheten”
i någon skrift.) Bryggan är startplats för
en gammal ångbåt M/S Gustaf Wasa
som kör kryssningstrafik på Siljan mot
beställning. Ombord åt vi en god middag i salongen och njöt av den gamla
restaurerade miljön. Efter ett par timmars sjötur besökte vi Rättviks kyrka
med anor från 1200-talet och Dalarnas
äldsta klocktrio. Där fick vi en guidad
tur, mycket uppskattad. Sedan blev det
”hemfärd” och middag på hotellet.
Dag 5. Frukost och utcheckning kl.
08.00, alla var i tid i bussen! Vi lämnade
den fantastiska platsen och SiljansbygKorsholmssenioren
Utsikt över Siljan från
Vidablick i Rättvik
M/S Gustaf Wasa lägger till vid Långbryggan i Rättvik.
den bakom oss och styrde kosan mot
Söderhamn sedan Hudiksvall där vi tog
en ”saft och kex-paus”. Vi fortsatte mot
Högakusten-bron, 1867 m lång och segelfri höjd 40 m. Vi stannade vid bron
där det finns ett turistcenter och en
vacker utsikt samt en restaurang med
god mat. Där satt vi och njöt av utsikten samtidigt som vi intog en ordentlig
lunch.
Färden fortsatte så till Umeå och
Holmsund där Vasa Express tog oss till
”hemsoporna”.
Vi har varit i goda händer, blivit väl
omskötta av chauffören Glenn och kom
hem med ett nytt minne för livet. Tack
till alla som var med, det var mer än
roligt att vara tillsammans med er!
Gunn-Britt och Peter
17
Hemlig resa i österled
I Storkyro gamla kyrka kunde vi följa bildberättelserna
på väggarna.
S
om ett blått band följde oss Kyro
älv på vår hemliga resa den 3
juli. Vår chaufför Greger Lindell
hade gjort upp ett dagsprogram med
älven och dess omgivningar som tema.
Färdledare var Henrik Svarfvar, som sin
vana trogen var väl förberedd och kunde ge oss information om de trakter vi
åkte igenom.
Vi körde först på den ”vanliga” sidan
om älven, till Storkyro, där vi besökte
den gamla stenkyrkan. Trots att man
känner till den från tidigare, är det alltid lika fascinerande att sitta i det svala
dunklet och följa bildberättelserna på
väggarna. Vi besökte på hemresan ytterligare en kyrka, ”Se komia kirkko” i
Ylistaro. Många har sett den upplyst
när man åker förbi på vägen. Den är
omfångsrik, till storleken den tredje i
ordningen i Finland, med plats för 2500
personer. Kyrkan är byggd i nygotisk stil
och stod färdig år 1850. Den är ritad av
stats-arkitekt E. Lohman. Byggandet
övervakades av Jaakko Kuorikoski från
den berömda kyrkbyggarsläkten. Interiörens ljusa färger och valvbågarna påminner om vår egen kyrka i Korsholm.
Kanske en förebild? Vackert ljöd här
Hjördis Gäddas och Per-Erik Sabels
stämmor i psalmen ”Nu är det ljuvlig
sommar”.
Från Storkyro är det inte långt till Napo,
ett av rastställena. Detta år firar man
300-årsminnet av det förödande slaget
den 19 februari 1714. Många av oss har
förfäder som stupade vid denna drabb-
18
Hjördis Gäddas och Per-Erik Sabels stämmor ljöd
vackert i två kyrkor. Här i kyrkan i Orisberg.
ning mellan svenskar och ryssar. Man
hade nämligen kallat in lantvärnet, dvs.
vanligt folk, för det mesta bönder, för att
försvara hembygden mot fienden. Tiden
som följde har i historien kallats Stora
ofreden. Sveriges stormaktstid gick mot
sitt slut och vi kan knappast föreställa oss
de umbäranden som befolkningen i våra
trakter var utsatt för. I slaget vid Napo
stupade eller sårades ca 2500 svenskar.
Vi stannade i begrundan framför minnesmärket, ritat av Matti Björklund-Visanti,
son till gamla prosten i Korsholm, A.I.
Björklund. Monumentet vid Napo tillkom
ca 1920. Senare, år 1936, antog Matti
Björklund namnet Visanti.
Vanha Markki i Ylistaro är ett intressant ställe. ”Djurens pensionärshem”
heter det i reklamen. Förutom djur
kunde vi titta på hantverk och kläder
av olika slag. Kaffet smakade gott efter
bussresan och det här stället inbjöd till
flera besök. Speciellt om man vill göra
utfärder med mindre barn, kan detta
vara ett alternativ.
Ett längre uppehåll gjorde vi i Orisberg.
Vi blev guidade omkring på området av
Kansan Raamattuseuras chef Marja
Paukkunen som engagerat och kunnigt berättade om stället. Här fick vi ta
del av en bit av Finlands kulturhistoria.
Vid den konstgjorda sjön förlovade sig
Jean Sibelius och Aino Järnefelt, i Orisberg gick Zachris Topelius i skriftskola
och här jagade president Urho Kekkonen. Ett järnbruk hade grundats 1676
och Orisberg blev då ett brukssamhälle.
Egen församling verkade under tiden
1828−1868, och den lilla vackra kyrkan
invigdes 1831. Kyrkan, klockstapeln
och prästgården är ritade av Carl Ludvig Engel.
Vi fick där en välsmakande lunch och
kunde sedan vandra omkring på kyrkogården. Påfallande många gravstenar
bär svenska namn, vilket påminner oss
om brukets svenska historia. Efter en
stilla stund i kyrkan sjöng vi tillsammans
psalmen ”Den blomstertid nu kommer”,
den här gången med nyskriven text av
Mark Levengood.
Hemfärden gick ”på andra sidan” Kyro
älv, dvs. på norra sidan. Den vägen är
kanske inte lika välkänd som den södra, men visade sig vara mycket vacker.
Så är den också benämnd ”maisematie” på kartan. Sista stoppet gjorde vi i
Vasa (Lillkyro) hos eko-odlaren Valtari.
Här avnjöt vi kaffe och munkar. Valtari
förevisade också sin ”bromsfångare”,
en manick som han var mycket nöjd
med. Den håller effektivt bromsarna
borta från hans odlingar. Enligt vad vi
har hört, finns det inte många sådana
i våra trakter. Hans fräscha jordgubbar
och grönsaker hade god åtgång och de
flesta hade en påse med sig när vi steg
i bussen och åkte tillbaka.
Än en gång kunde vi konstatera att
man inte alltid behöver åka så långt hemifrån för att lära känna nya ställen och
få intressanta upplevelser.
Marlene Ehnström
Korsholmssenioren
På hemlig resa till “Kuster i väster”
T
idigt på morgonen fredagen den
4 juli begav sig 48 förväntansfulla
pensionärer ut på resa med hemligt mål. Researrangören Lindell Travel
Team och chauffören Greger Lindell
hade namngett resan på sitt humoristiska och kluriga sätt.
Färden gick norrut längs riksåttan
till Oravais, där vi tog av till höger och
gjorde en sväng över slagfältet, där det
avgörande slaget stod under 1808-09
års krig mellan Ryssland och Sverige.
Vi stannade även till vid Lotta Svärds
minnessten och kom ihåg Runebergs
dikt ur Fänrik Ståhls sägner. Lotta var
en kvinna som trotsade krigets fasor
för att hjälpa soldaterna. Under en hög
gran och i skydd av stenen serverade
hon soppa åt soldaterna och förband
deras sår. Förebilden till sägnernas
Lotta Svärd torde ha varit en kvinna
från Gamlakarleby som hette Brita Johanna Granlund. Hon föddes 1782 och
gifte sig med fanjunkaren Abraham
Ahlbäck. Då han drog ut i fält följde hon
med och kom på så sätt att få en viktig
roll med sin kantin invid stenen.
Färden gick vidare norrut via
Ytterjeppo och Nykarleby. I Socklot
valde vi den smala och slingriga men
mycket idylliska byvägen genom Lilloch Storsocklot mot Pörkenäs. Rijfasvägen påminde oss om att den kända
kyrkobyggmästarläkten Rijf kommer
just från denna bygd.
Ett av dagens huvudmål nådde vi,
när vi kom fram till det arktiska museet
Nanoq i Fäboda. Museets grundare
och entusiastiske chef Pentti Kronqvist
hälsade oss välkomna och bjöd in oss
till kaffe med dopp i Goichmans galleri.
Här berättade Pentti om den ryskfödde
judiske hjärnkirurgen, polarfararen och
konstnären Wladimir Goichman och
de 54 tavlorna från arktiska områden,
som hans dotter Julia donerat till Nanoq efter faderns död. Målningarna
är nu permanent utställda i museet.
Pentti, som själv gjort ett tiotal resor i
arktiska områden, tog oss med på en
förevisning av museiområdet. Här finns
bl.a. ett äkta torvhus från norra Grönland, ett fångsthus från Spetsbergen,
ett guldsvaskningsläger och ett kapell
som gjorts efter grönländsk modell.
Alla hus smälter väl in i den vackra
fäbodaterrängen. Själva samlingarna
Korsholmssenioren
Foto: Börje Paro
Pentti Kronqvist förevisar kapellet vid Nanoq.
Lunch på Hotel Epoque
består av expeditionsutrustnigar från
arktiska forskningsexpeditioner, arktiska fångstredskap, en stor samling
arktisk litteratur och filmer samt en täljstenssamling gjord av inuiter i Kanada.
Museet besöks i dag av folk från hela
världen.
Efter museibesöket gick resan vidare 7 km längs Fäbodavägen till Jakobstad och Hotel Epoque, där en
smaklig lunchbuffé väntade oss. Här
mötte oss också lokalguiden Kristina
Saari som tog oss med på en intressant rundtur genom Jakobstad, där vi
kunde se både historiska och moderna
miljöer. Rundturen avslutades med
ett besök på Rosenlunds prästgård
och Aspegrens trädgård. Rosenlund
skapades i mitten på 1700-talet av
prosten Gabriel Aspegren och är en
av de äldsta och bäst bevarade prästgårdsmiljöerna i Finland. Aspegrens
trädgård är i dag återskapad enligt en
plan från 1755 och odlas som en nyttoträdgård med tidstypiska växter. Stenladugården från 1777 är en av Finlands
vackraste och bäst bevarade stenladugårdar. I den pietetsfullt nyrenoverade
prästgården från 1758 bjöds vi som en
av de första grupperna efter renoveringen på gott eftermiddagskaffe med
nygräddat bröd.
Efter den styrkande kaffetåren gick
färden från Jakobstad ut längs Granholmsvägen, där vi passerade Snellmans fabrik som i dag är Finlands tredje största köttkoncern med över 1000
anställda. I Kållby passerade vi Nautor
som tillverkar segelbåtar i lyxklassen,
Företaget grundades 1966 av Pekka
Koskenkylä och ägs sedan 1988 av en
grupp italienska investerare.
På hemvägen underhöll oss vår gode
chaufför Greger med en lång rad roliga
historier från Vörå och andra ställen.
När vi vid resans slut skildes åt, kunde
vi konstatera att vi tillsammans haft en
lyckad utfärdsdag.
Färdledaren Håkan Wikberg
19
Sångafton i Kvevlax
Foto: Börje Paro
Foto: Börje Paro
Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb bjöd in Korsholms pensionärsförening till trevlig allsångskväll 24.7. i Kvevlax UF:s
lokal. Sången leddes suveränt av Ann-Katrin Burman och Yngve Lithén svarade för musiken. Kaffet smakade gott mellan allsångerna.
Seniorernas friskvårdsdag i Botniahallen
Foto: Börje Paro
Foto: Roger Lind
Alf Norrgård och Kerstin Norrman vid Kvevlaxnejdens
Pensionärsklubbs bord och Henrik Svarfvar och Patrick
Ragnäs vid SPF:s bord
Per-Erik Backlund, Börje Paro och Gun-Britt Pörn vid
Korsholms pensionärsförenings bord