Download Report

GöteborgsOperans Huvudsponsorer:
Göteborgs Hamn, SKF, Volvo
GöteborgsOperan Christina Nilssons Gata 411 04 Göteborg
Tel: 031-10 80 00 Biljettkassa & Restaurang: 031-13 13 00
www.opera.se/danskompani facebook.com/GOdanskompani
GöteborgsOperan 2015
Udda & underbart
Shadowland/Neverland
Säsongen
2014/2015
Wonderland–
The Big Noise
Koreografi och regi Michael Keegan-Dolan
Koreografiassistent Rachel Poirier
Scenografi Sabine Dargent
Kostymdesign Doey Lüthi
Ljusdesign Adam Silverman
Kostymassistent Amanda Donovan
Musikalisk ledning Ale Möller
Musik Ny och gammal nordisk folkmusik
GöteborgsOperans Danskompani
Musiker
Barn och statister
If we shadows have
offended
Världspremiär
14 mars
2015
Koreografi, regi, scenografi och text
Alan Lucien Øyen
Koreografi och koreografassistent
Daniel Proietto
Dramaturg och textbidrag Andrew Wale
Kostymdesign Stine Sjøgren
Ljusdesign Martin Flack
Ljuddesign Gunnar Innvaer
Gästartist Kate Strong
Musik Michael Andrews, Dustin O’Halloran,
Frederic Chopin m fl
GöteborgsOperans Danskompani
Föreställningens längd: drygt 3 tim inkl paus.
Vi vill informera om otäcka scener i första delen av The Big Noise
samt att det förekommer cigarettrök från örtcigarett i båda verken.
/ We would like to inform you that the first part of The Big Noise
contains scenes that some may find disturbing and that herbal
cigarettes are smoked in both dance pieces.
Innehåll
Resor in i det omedvetna
4-5
Adolphe Binder, konstnärlig ledare
The Big Noise
Skuggor
11 - 12
Michael Keegan-Dolan, koreograf och regissör
Det stora oväsendet
15
De svenska häxprocesserna
Folkmusik är en kraft
i sin egen samtid
19
Ale Möller, musiker och musikalisk ledning
If we shadows have offended
Om Peter Pan, vilsna pojkar
och en rädsla för att dö
27 - 28
Alan Lucien Øyen, koreograf och regissör
Hollywood-party och high school-film
30 - 31
Kostymdesigner Stine Sjøgren
Om Peter Pan-syndromet
32 - 33
Av Nazanin Raissi, psykolog
2
Shadowland/Neverland
Danielle de Vries, Delphine Boutet, Ekaterina Shushakova, Maria Chiara Mezzadri, Dorotea Saykaly, Therese Fredriksson
Biografier
36 - 41
GöteborgsOperans Danskompani
42 - 43
Produktionsansvariga
52
Shadowland/Neverland
3
Resor in i det omedvetna
Det omedvetna är vårt tema för säsongen med det mångbottnade ordet Wonderland
som övergripande rubrik.
Min konstnärliga vision innebär att med scenkonsten förmedla en nyfikenhet på vad
det innebär att vara människa, våra historiska rötter – hur de påverkar oss idag och
fortfarande berör oss.
Det vi skapar kan svårligen stängas in i olika kategorier – det är uttrycksfull, komplex
och utmanande hybridkonst.
Att locka dagens moderna människor till teatern, och nå ut till dem, är både en stor
möjlighet och ett stort ansvar. Det finns ett enormt stort värde i ett sådant tillfälligt
möte och erfarenhetsutbyte. I dessa tider av intolerans och extremism ger det oss inte
bara möjlighet att roa och underhålla, utan också att utforska smärtpunkterna inom
oss själva och i våra samhällen. Vi måste undersöka de obekväma områdena. På så sätt
blir publiken våra kompanjoner istället för enbart konsumenter.
För mig är scenen en plattform där vi kan bidra till att öka medvetenheten om
olika frågor. Avsikten är avgörande eftersom avsikten avgör människors reaktioner,
resultaten och konsekvenserna.
Skuggan är den mörka, skymda sidan av såväl människors personligheter som
samhällena vi föds i. Utan en medveten analys av och reflektion kring den omedvetna
skuggan inom oss och våra kulturer kan vi bara uppfatta den utanför oss själva och
genom projektion på andra.
Att konfrontera skuggan, d v s integrera den, är ett viktigt och oumbärligt steg på
vägen mot att uppnå en helhet, eller en individualisering av den egna personligheten
och en medveten civilisation.
För detta krävs innehåll som vi en gång varit medvetna om, men som under tidens
gång har uteslutits och blivit till bortglömda eller undanträngda delar av medvetandet.
Det är målet för en livslång individualisering, som i huvudsak går ut på att införliva så
mycket som möjligt av det omedvetna i det medvetna.
4
Shadowland/Neverland
Jérôme Delbey
The subconscious is our theme of the season headlined
through the wide word Wonderland.
My concept of stage art is that it should mirror a curiosity
about what it means to be human, about our roots in
history - how it reaches us today and still vibrates in us;
Our making asks not to be fenced into categories,
but to be a sensitive, complex and challenging hybrid
art form.
It’s both a great opportunity and a great responsibility to be able to gather a temporary community in a
theatre, and to reach out to them. There is a tremendous value in this momentary gathering and sharing of
an experience. In these times of intolerance and extremism, it allows us not simply to please or entertain,
but to explore areas of hurt in ourselves and our societies. We must examine areas of discomfort. Through
this our audiences become `partners in crime´, rather
than simply consumers.
For me, the stage is a platform to help raise consciousness; the intention is key, because the intention is
going to determine the reactions, the results and the
consequences.
The shadow is the dark, shadowed side of the personality as much as of the societies we are born into.
If there is no conscious analysis and reflection of the
unconscious shadow in us and our cultures we can
only perceive it outside the self and through projec-
The Big Noise uppmärksammar en mörk tid i Sveriges och mänsklighetens historia samt vår egen skugga, vår mörka sida – men även ljuset som räddar oss. Tillsammans med den irländske koreografen Michael Keegan-Dolan och hans kreativa
team letar vi efter ljuset i mörkret.
I den norske konstnären Alan Lucien Øyens verk stiftar vi bekantskap med pojken
Peters förflutna genom förbiflimrande minnen från hans barndom som väcks till liv
inför hotet om att förlora en förälder i cancer. If we shadows have offended växte
fram ur en önskan att utforska vårt inre barns rädslor och hitta vägar in i alla lager
av minnen – vår vägran att bli vuxna.
Två verk av mycket olika karaktär
tar upp genus ur helt olika perspektiv
– undersökningar av kvinnomord och
häxjakter och av Peter Pan-syndromet.
De för oss ned i det förflutnas kaninhål
och försöker ta reda på hur det påverkar
oss idag.
Låt dig inspireras och bär med dig
denna unika upplevelse!
-Adolphe
Binder
Konstnärlig ledare GöteborgsOperans
Danskompani
The confrontation with the shadow, i.e. its integration, is an
important and indispensable step on the road to wholeness
or individuation of personality and an aware civilization.
This involves contents that were once conscious but excluded in the course of time as forgotten or repressed areas
of the consciousness. It is the goal of lifelong individuation,
which essentially consists of incorporating the largest possible part of the unconscious to the conscious.
The Big Noise uncovers a dark time in Swedish and human
history as well as our own shadow, our darker side - but also
the light that saves us. Together with the Irish choreographer
Michael Keegan-Dolan and his creative teams, we seek the
light in the dark.
In the Norwegian artists Alan Lucien Øyen’s work we meet
boy Peter´s past through flickering memories of his passed
childhood, confronted through the threat of losing a parent
to cancer. If we shadows have offended grew out of a desire
to explore the fears of our inner child and ways into our multilayered memories, our refusal to grow up.
Two `gender-study´ pieces of very different make and approach, examinations of femicide and witch-hunt and the Peter Pan Syndrome, taking us down a different rabbit hole of
the past and how it effects our presence.
Be inspired and take this unique experience with you.
-Adolphe
Binder
Artistic Director GöteborgsOperans Danskompani
tion onto others.
Shadowland/Neverland
5
The Big Noise
Koreografi och regi Michael Keegan-Dolan
Koreografiassistent Rachel Poirier
Scenografi Sabine Dargent
Kostymdesign Doey Lüthi
Ljusdesign Adam Silverman
Kostymassistent Amanda Donovan
Musikalisk ledning Ale Möller
Musik Ny och gammal folkmusik
Dansare
Den ensamma kvinnan Maria Chiara
Mezzadri
Vargkvinnan Astrid Boons
Dolkarenkvinnan Danielle de Vries
Huldreslättekvinnan Mai Lisa Guinoo
Tedornskvinnan Therese Fredriksson
Den ystra gångerskan Ekaterina
Shushakova
Magdalena Jenna Fakhoury
Ensamma fågeln Delphine Boutet
Svarteborgenkvinnan Arika Yamada
Timas Hans kvinna Dorotea Saykaly
Statister
Ledaren Jonnie Strömberg
Torteraren Erik Johansson
Kontrollören Kjell Rådholm
Kedjemannen Hans Bäckåsen
Häxmannen Kenneth Junström
Den osäkre Leif Nyström
Den behövande Lars Hansson
Den sorgsne Per Lundberg
”Pojken” Nathan Clark/ Alexander Hedar
Musiker
Pappan Ale Möller (Flöjter, mandola,
skalmeja, harpa, mungiga, kohorn, munspel,
tramporgel)
Farbrodern Henrik Cederblom (Gitarr,
percussion)
De tre systrarna Sanna Eriksson (Sång, fiol,
viola), Larisa Ljungkrona (Accordeon, slagbordun), Guro Kvifte Nesheim (Hardingfela,
fiol, bordunfiol)
Längd ca 65 min.
Se opera.se för låttitlar och upphovsmän.
Please visit opera.se for music titles and
authors.
Musiken är en blandning av nyskriven och traditionell nordisk folkmusik. Många av låtarna har färdats i tradition från spelman till
spelman i många generationer. Några av dem har vi lärt oss av spelmansvänner och kollegor. Tack till: Mats Berglund, Arto Järvele,
Lena Willemark, Per Gudmundson, Filarfolket, Susanne Rosenberg och Gunnar Stubseid. / Ale Möller
6
Shadowland/Neverland
Maria Chiara Mezzadri
Shadowland/Neverland
7
Allt är redan heligt
Djuren i skogen vet det
Jorden, haven och molnen vet det
Likaså hjärtat, som är fullt av kärlek
Märkligt att en präst vill undanhålla oss
denna kunskap
och öka sin egen makt genom
att heligförklara det som redan är heligt.
Heliga Katarina av Siena
All has been consecrated.
The creatures in the forest know this
The earth does, the seas do, the clouds know
As does the heart full of love
Strange a priest would rob us of this Knowledge
And empower himself with the ability
to make holy what already was.
Saint Catherine of Siena
8
Shadowland/Neverland
xxxxxxxx Hedar
Alexander
Shadowland/Neverland
9
Skuggor
Koreografen och regissören Michael Keegan-Dolan
om The Big Noise
Michael Keegan-Dolans resa till ångermanländska Torsåker blev en omskakande upplevelse full av sorg och
vemod. Men, där det finns skuggor finns det också ljus.
”Jag bad GöteborgsOperans Danskompani att ordna så att jag fick besöka Torsåker i
Ångermanland där Sveriges största häxprocess ägde rum år 1674–1675. På toppen av
en kulle, precis på gränsen mellan tre församlingar, halshöggs 71 personer, de flesta
kvinnor. Deras kroppar brändes.
I Torsåker träffade jag en guide, Håkan. Han tog mig till tre platser: källaren där kvinnorna hölls fångna i sex månader, kyrkan där de dömdes till döden och till kullen, det
så kallade Häxberget, där de avrättades.
Det var en omskakande upplevelse. Det som tidigare känts overkligt framstod plötsligt som verkligt. Kvinnorna fick namn. De hade kunnat vara min mamma, min syster
eller min fru. Och de mördades helt i onödan. När vi satt där tillsammans, drabbade
av platsens sorg och vemod, frågade jag Håkan vad poängen var med att jag skulle
skapa ett konstverk utifrån dessa fruktansvärda händelser. ”För att bidra till att något
liknande aldrig inträffar igen”, svarade han.
Väl hemma ställde jag mig en annan fråga: Varför skapa ett mörkt och skrämmande
verk om en mörk och skrämmande händelse? Men jag hade redan funnit svaret i de
skuggor jag konfronterade i Torsåker. För varje skugga kräver en ljuskälla. Jag måste
skapa ett verk som hyllar precis de saker som prästerna i Torsåker försökte kontrollera;
naturens feminina aspekter, fantasin, musiken, dansen och energin.
Männen som initierade häxprocesserna runtom i Europa var på många sätt en lika
stor del av tragedin som de kvinnor som åtalades och dödades. De lät sig manipuleras
10
Shadowland/Neverland
Maria
JennaChiara
Fakhoury,
Mezzadri
Astrid Boons
”I asked the people at the GöteborgsOperans Danskompani to arrange a trip for me to visit Torsåker,
North of Sundsvall in Ångermanland where the largest witch trial in Swedish history had taken place in
1674–1675. On top of a hill where the borders of three
parishes meet, 71 people, mostly women were decapitated and their bodies burnt.
I met a guide there named Håkan. He took me to
three different locations; a cellar where the women
had been held captive for six months, a church where
the women were condemned to death and a hilltop,
known as the ‘witches hill,’ where they were executed.
It was a moving experience. It made something that
had felt unreal, in a moment very real. These women had
names and could have been my mother, my sister or my
wife, and they were murdered needlessly. As we sat together, bewildered by the sadness of the place, I asked
Håkan what was the point of me creating a work of art
around these horrible events? And he answered, ‘to help
make sure that nothing like this ever happens again.’
As I returned home I started asking my self another
question, why make a dark and disturbing work of art
about a dark and disturbing event? But I had already
found my answer in the shadows that I had decided to
confront in Torsåker. A shadow needs a source of light.
I needed to create a work that also celebrated the very
things that the pastors in Torsaker were seeking to
control, the feminine aspects of nature, the imagination, music, dancing and energy.
The men who initiated the witch trials all over Europe
Shadowland/Neverland
11
av den rädsla vi alla bär inom oss – rädslan för döden, för det okända, för det osedda,
för allt som är främmande, annorlunda eller oförutsägbart. De utnyttjade dessa rädslor
för att vända människorna mot varandra – far mot dotter, man mot hustru – i ett försök
att kontrollera dem. Det var en fruktansvärd tragedi för alla och det är omöjligt att
veta hur mycket händelserna påverkar våra liv idag.
Vi lever i en värld av perfekt imperfektion
där smärtan är lika oundviklig som njutningen, men där vi kan välja att bygga vidare på
det berg av lidande vi har ärvt eller inte. Jag vill tro att vi genom konsten kan minska
lidandet, steg för steg. Vi kan hämta styrka
från vetskapen om att Moder Natur alltid
kommer att hitta ett sätt att se till att livet
går vidare, oavsett vad som händer.
I Torsåker, rakt ovanför stenkällaren där
kvinnorna satt inspärrade 1675, står idag två enorma björkar som sträcker sig majestätiskt mot himlen. Håkan berättade att en sensitiv kvinna som besökte platsen sa att
träden har vuxit sig så höga att de kan rena platsens energi.
Naturen accepterar sina motsatser. Det gör inte alltid patriarkatet, med sitt prästerliga sätt.”
”Vi lever i en värld
av imperfektion
där smärtan är lika
oundviklig som
njutningen.”
were in so many ways as much part of the tragedy
as the women they persecuted and killed. They were
manipulated by the fear that we all carry within our
souls, the fear of death, of the unknown, of the unseen, of anything unfamiliar, different or unpredictable. They used these same fears to turn the people
against themselves, father against daughter, husband
against wife, in an attempt to bring them under their
control. It was a terrible tragedy for all and it remains
impossible to quantify just how forcefully these events
continue to influence our lives today.
We live in a world of perfect imperfection, where
pain is as inevitable as pleasure but where we can
choose to add to the pile of suffering that we have inherited or not. I like to think that it is through the arts
that we can work, little by little to reduce suffering.
We can take strength from the truth that no matter
what occurs; Mother Nature will find her way to ensure
that life continues.
In Torsåker today there are two enormous Birch
trees stretching majestically to the sky directly above
the stone cellar where the women had been incarcerated in 1675. Håkan told me that a sensitive woman had
been here and told him that the trees had grown tall
so they could purify the energy of the place.
Nature is at home with its polarities; patriarchies
with their priestly ways not always so.”
-Michael
Keegan-Dolan
Choreographer and director
12
Shadowland/Neverland
Shadowland/Neverland
13
Arika Yamada
Det stora oväsendet
De svenska häxprocesserna 1668-1676
Under hela 1600-talet pågick häxprocesser i Europa. Framförallt kvinnor
anklagades för trolldom och samröre med djävulen. De drabbade dömdes till döden och brändes på bål.
I Sverige tog häxprocesserna fart på allvar år 1668 när ett trettiotal
personer dömdes till döden för trolldom i Lillhärdal i Härjedalen. De stod
anklagade för att ha fört bort barn till Blåkulla och där haft samlag med
djävulen.
Ryktena om häxprocessen i Lillhärdal spreds snabbt över Sverige.
Särskilt intensiva häxjakterna kom att bedrivas i Bohuslän, Värmland,
Dalarna, Hälsingland och Ångermanland.
Något som utmärkte de svenska trolldomsprocesserna var sättet
att använda barn som vittnen, oftast barn till den anklagade kvinnan.
Barnen torterades ofta och efteråt berättade de inför domstolarna
att de hade förts till Blåkulla av häxorna, och att de tvingats att delta
i djävulens gästabud och döpts i djävulens tjänst.
Den 15 oktober 1674 hade häxhysterin nått Ångermanland. Rättegången ägde rum på gästgivargården i Hammar i Torsåker. Ett sjuttiotal sockenbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs stod anklagade
för häxeri. De ska ha fört bort barn till Blåkulla, utövat trolldom och
ingått förbund med djävulen.
De sjuttioen personerna dömdes hårt av den statliga trolldomskommissionen. Efter en straffpredikan i Torsåkers kyrka fick de dödsdömda motta nattvarden. Fyra av dem var barn. Alla avrättades på
det som senare döptes till Häxberget genom att först halshuggas
och sedan brännas på bål. Detta är Sveriges största dokumenterade
massavrättning i fredstid som haft stöd av gällande lagstiftning.
En av de mest drivande personerna i häxprocessen i Ångermanland
var prästen Laurentius Hornaeus. Han hade fått i uppdrag av kyrkoherden i Torsåker att spåra upp alla häxor i pastoratet. Både Hornaeus
och kyrkoherden i Torsåker var övertygade om att det rasade en kamp
mellan Gud och djävulen där framförallt många kvinnor skulle ha ställt
sig på djävulens sida. För att rädda kvinnorna från helvetet var det
tvunget att få dem att erkänna. Tortyr var ett effektivt sätt.
Jöns Horneaus, Laurentius Hornaeus sonson, skriver i En sannfärdig berättelse (1741) om tortyren som barn utsattes för under
häxprocesserna i Ångermanland: ”Jag minns en del av dessa vittnen,
som genom sådana våldsamma framfarter och hårda medfarter förlorade sin hälsa för all framtid.”
Totalt avrättades cirka 300 människor för trolldom i Sverige
under häxjakten 1668–1676. Under häxprocesser i Stockholm 1676
började man ifrågasätta barnens vittnesmål, och därefter avtog
häxprocesserna. Den sista lagliga processen i Sverige skedde 1757
då två kvinnor från Dalarna dömdes till döden. Inte förrän år 1779
avskaffades straffet för trolldom.
Den korta med intensiva period av häxhysteri som skedde i Sverige och involverade barn kom att kallas Det stora oväsendet – på
engelska The Big Noise.
-
Lisa Iverstam
Källor: Alf Åberg, Häxorna. De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668–1676, Esselte
studium. (1989) Karl Hamberg: De stora trolldomsprocesserna i Sverige åren 1668-1676.
www.kramfors.se
14
Shadowland/Neverland
Nathan Clark
Shadowland/Neverland
15
Kvinnorna har levt länge i detta slutna utrymme. Det har skapat en stark, nästan magisk samhörighet. När en kvinna rör sig svarar
alla, som vilda fåglar. Deras dans är långsam
och sorgsen, längtansfull och vacker. Dansen
får oss att, för ett ögonblick, stanna upp och
begrunda den sorg och ensamhet som ryms i
deras oåterkalleliga förlust.
-
Michael Keegan-Dolan
Ur manuset till The Big Noise
The women have been here, in this confined space for a long time. This has forged a strong energetic, almost magical connection between them. When one moves they all respond, like wild birds.
Their dance is slow and sad; full of yearning but is very beautiful. It allows us to ponder momentarily
on the sadness and loneliness of these women’s irredeemable loss.
-
Michael Keegan-Dolan
From the script to The Big Noise
16
Shadowland/Neverland
Shadowland/Neverland
17
Therese Fredriksson, Ekaterina Shushakova
xxxxxxx
Folkmusik är en kraft i sin egen samtid
Ale Möller, musiker och musikalisk ledare
”Poesins, dansens och musikens språk är i första hand
inte ute efter vårt intellekt. Språken söker istället efter att
koppla ihop intellektet med den emotionella delen av våra
hjärnor. Det är då, när kontakt plötsligt skapas mellan våra
hjärnhalvor, som vi får de starkaste upplevelserna.
18
Shadowland/Neverland
Arika Yamada
Ibland kan det bara vara ett ögonblick i en danssekvens, en enkel rad poesi, en klang
som får oss att rysa, eller till och med gråta. Vi har fått kontakt med något i oss som vi
inte riktigt visste fanns där.
Den nordiska folkmusiken vi spelar i The Big Noise är skapad i vår egen tid, av mig
eller någon annan. För mig är folkmusik en kraft i sin egen samtid, där gränsen mellan
nytt och gammalt är otydlig, som sig bör i en levande tradition.
Vi har framförallt jobbat med att driva det rytmiska framåt. Tillsammans har vi destillerat och renodlat musiken för att nå fram till kärnan. Det kan röra sig om en klang,
en attityd, som vi vill nå fram till, inte nödvändigtvis en melodi. Ibland har vi förändrat
tempot, tagit ut svängarna åt olika håll och gjort saker som traditionellt inte är självklara men som fungerar i ett sammanhang där gränserna ska tänjas.
Under repetitionerna har jag försökt att vara lyhörd för vad Michael Keegan-Dolan
och dansarna har reagerat på i musiken. Beroende på hur dansarna har rört sig har
musiken förändrats – när vi musiker har sett deras reaktioner har det också gjort något
med oss och hur vi spelar. Det här samspelet går så snabbt, jag bara märker att det
händer. Och att det sker hela tiden. Och eftersom musiken utvecklas hela tiden spelade vi in efterhand, inspelningar som har kommit att fungera som ett slags dagbok dit
vi har återvänt och jämfört olika versioner.
Det här är ju inte teater, det är inte en berättelse om häxprocesserna. Ibland har vi
kallat det för en hyllning till de som gick förlorade i detta vansinne. Själva den kollektiva paranoian känner vi ju igen från vår egen tid. Behovet av att söka någon att
demonisera och klandra för allt.”
”The language of poetry, dance and music is not primarily striving to approach our intellect. Instead, the
languages are seeking to connect the intellect with the
emotional part of our brains. It is then, when contact is
suddenly made between the two halves of our brain,
that we have our most powerful experiences. Sometimes
it can be simply a moment in a dance sequence, a single
line of poetry, or a connotation that makes us shudder,
or even cry; We have had contact with something in us
that we did not really know was there.
The Nordic folk music we play in The Big Noise was created
in our own time, by me or someone else. For me, folk music
is a force in its own time, where the boundary between old
and new is unclear, as it should be in a living tradition.
We have mainly worked with pushing forward the
rhythmic aspect. Together, we have distilled and refined the music in order to reach its core. It may involve
a connotation, an attitude, that we want to achieve, not
necessarily a melody. Sometimes we have changed the
tempo, been unreserved in different ways and done
things that are traditionally not obvious but that work
in a context where the boundaries should be expanded.
During rehearsals, I have tried to be responsive to
what Michael and the dancers have reacted to in the
music. Depending on how the dancers have moved,
the music has changed – when we musicians have noticed their reactions, it has also affected us and how
we play. This is not theatre, after all, it’s not a story
about witch trials. Sometimes we have called it a tribute to those who have been lost in this madness. The
actual, collective paranoia, we recognise from our own
time, after all. The need to find someone to demonise
and blame for everything.”
-Ale
Möller
Musician and Musical director
Shadowland/Neverland
19
Andelig visa
Nog är världen trötter
Av svek och sorg är världen full
Det vet jag alltför väl
Långt ner i jordens svarta mull
Dit längtar nu min själ
Där finnes frid för hjärtat mitt
Där får min plåga ro
Där kan jag bli min smärta kvitt
Där mask och ormar bo
Nog är världen trötter och
nog är världen grå
Men liten fågel hon sjunger
väl ändå
Bara en liten visa
The world is full of betrayal and grief
I know that all too well
Deep down into the black soil
Is where my soul longs to go
There, my heart can find peace
There, my agony gets to rest
There, I can be free from my pain
There, where maggots and snakes live
Trad. Översättning Sanna Eriksson
Så skall människan göra
när sorgen faller på
Glädjen blir större och
sorgerna blir små
Små de äro
The world is tired and the world is grey
But the little bird she sings anyway
Just a little song
So shall people do when sorrow
comes upon them
The joy becomes bigger and the
sorrows becomes smaller
Small they are
Trad. Översättning Sanna Eriksson
20
Shadowland/Neverland
xxxxxxxxde Vries, Maria Chiara Mezzandri, Jenna Fakhoury
Danielle
Shadowland/Neverland
21
If we shadows
have offended
Ett teater- och dansverk
Koreografi, regi, scenografi och text
Alan Lucien Øyen
Koreografi och koreografiassistent
Daniel Proietto
Dramaturg och textbidrag Andrew Wale
Kostymdesign Stine Sjøgren
Ljusdesign Martin Flack
Ljuddesign Gunnar Innvaer
Gästartist Kate Strong
Musik Michael Andrews, Dustin O’Halloran,
Frederic Chopin m fl
På världspremiären dansar Angelina Allen,
Nigel Campbell, Jim De Block, Simone
Deriu, Matthew Foley, Toby Kassell,
Maxime Lachaume, Fan Luo, Pascal Marty,
Jonathan Savage, Ján Špoták,
Oleg Stepanov, Lee-Yuan Tu
Både text och koreografi har utvecklats med
bidrag från och i nära samarbete med dansarna.
Tack till repetitionsledare Stephan Laks!
/ Alan Lucien Øyen
Längd ca 1 tim 30 min.
22
Shadowland/Neverland
Kate Strong
Shadowland/Neverland
23
Mitt namn är Peter. Jag är 10 år. Fast egentligen är jag äldre. Eller är det tvärtom?
Min mamma är vacker. Jag sitter på sängen och tittar på henne. Utanför fönstren
faller natten. Men vi lämnar aldrig huset. Hon tar bilder av mig. Hon håller mig kvar.
Hon fångar mig och minns mig.
Mina vänner är från åttiotalet. Michael kommer på besök. Han känner min mamma.
Han försvann, men sager att han är tillbaka nu. Men, jag vet att han är död. Jag minns honom.
Jag går i mellanstadiet när fröken Peabody sätter upp vår midsommar. Jag har på mig shorts,
men våra kostymer stämmer inte. Demetrius är en nattfjäril. Jag spelar Puck. Våra ord blir fel.
De dansar, men när vi kommer dit är det redan Halloween. Jag är rädd. Michael är ett skelett.
Han tittar på mammas röntgenbilder tillsammans med djävulen. Mamma ringer. Mamma är döende.
Vårt liv är en filmkuliss, våra rum stillbilder som vi tittar på. T(h)ink tittar på dem.
Hon hjälper mig. Hon är en älva. Låtsas jag.
Ibland när mörkret faller, medan vi faller, flyger, upplöses våra rum. Det finns ljus
bortom skymningen och gryning framför dunklet. En dimension. Ett Aldrigland.
Ibland är det för svårt att vara vuxen.
-Alan
Lucien Øyen
My name is Peter. I’m 10 years old. But in reality I’m older. Or is it the other way around?
My mom is beautiful. I sit on the bed watching her. Night falls outside our windows.
But we don’t leave the house. She takes my picture. She holds onto me.
She captures me and remembers me.
My friends are from the eighties. Michael comes to visit me. He knows my mom.
He disappeared, but he’s back, he says. But I know he’s dead. I remember him.
I’m a sixth grader when Mrs. Peabody stages our midsummer. I’m wearing shorts,
but our costumes aren’t correct. Demetrius is a moth. Puck is played by me. Our words are wrong.
They’re dancing, but by the time we arrive at the party it’s already Halloween.
I’m scared. Michael is a skeleton. He watches mom’s x-rays with the devil.
Mom is on the phone. Mom is dying. Our life is a movie set, our rooms still photographs that we look at.
T(h)ink watches them. She helps me. She’s a fairy. I pretend. Sometimes at night while falling,
while flying - our rooms dissolve. There is light behind the twilight and dusk in front of the dim. A dimension.
A Neverland. Sometimes you just can’t be man.
24
Shadowland/Neverland
Shadowland/Neverland
25
Matthew Foley, Jonathan Savage
Om Peter Pan, vilsna pojkar
och en rädsla för att dö
Koreografen och regissören Alan Lucien Øyen
om If we shadows have offended
”När jag var liten hörde jag ofta min farfar sucka över att
allt var bättre förr. Idag är det jag som säger samma sak.
Vi är många som tenderar att förlora oss i nostalgiska
drömmar. Men en längtan efter en flydd barndom behöver
nödvändigtvis inte betyda att uppväxten alltid var bra.
Det kan lika gärna vara ett uttryck för något vi aldrig fick.
Mina verk handlar ofta om vår rädsla för att dö. Rädslan blir mer påtaglig när dina
egna föräldrar är döda och du själv är näst på tur. Vi lever också i ett samhälle där
många är rädda för att bli vuxna. If we shadows have offended har vuxit fram ur min
önskan om att utforska Peter Pan-komplexet. Vad innebär det att inte bli vuxen?
I sagan om Peter Pan möter vi en pojke och hans vänner, de förlorade barnen (The
Lost Boys). De är varken barn eller vuxna. De är lite ”lost”, lite vilsna. Jag tycker mig se
dessa vilsna själar lite varstans. I If we shadows have offended vill jag ta reda på mer
om den här vilsenheten.
Ibland tror jag att vi ägnar lite för mycket tid åt att tänka, känna och reflektera. Gör
navelskåderiet oss verkligen vuxna? All tid vi lägger på reflektion skulle kunna leda till
ett mer upplyst samhälle men verkar istället göra oss till en generation som inte vågar bli
vuxna.
I föreställningen möter vi en serie minnen som slår i varandra, som i ett kalejdoskop.
Den ena bilden avlöser den andra, nästan slår bort den, för att ännu ett minne ska få plats.
26
Shadowland/Neverland
Toby Kassell, Pascal Marty, Oleg Stepanov, Lee-Yuan Tu
”When I was young, I often heard my grandfather sigh
and say that things used to be better. Now, I am the
one who utters these words. Many of us tend to become consumed by nostalgic dreams. But a longing for
a childhood that has past does not always presuppose
a good childhood. It may just as well be an expression
of something we never had.
My works are often about our fear of dying. This
fear becomes more palpable at the death of your
own parents and when you find yourself next in line.
We also live in a society where many people dread
growing up. If we shadows have offended originated
from my own desire to explore the Peter Pan complex.
What does it mean to not grow up?
In the story of Peter Pan, we meet a boy and his
friends, The Lost Boys. They are neither children nor
adults. They are a little lost, adrift. I find I that see these
lost souls all around. In If we shadows have offended, I
want to further explore this sense of being lost.
Sometimes, I believe that we have too much time
to think, feel and reflect. After all, do these musings
make us adults? All the time we spend on contemplation could lead to a more enlightened society but
instead seems to make us into a generation that fears
growing up.
In the performance, we encounter a series of memories that crash into each other, as if in a kaleidoscope.
Shadowland/Neverland
27
Vanligtvis arbetar jag mycket med teater, det skrivna ordet. Till den första repetitionen
bad jag dansarna att själva skriva en text, ta med sina egna barndomsminnen in i
processen.
Några av dessa berättelser finns med i föreställningen. Minnesbilderna gestaltas av
dansarna som förvandlas och återuppstår. Vi befinner oss än i det ena minnet, än i det
andra. Dansarna går ut och in i sina roller, ut och in i minnen, i pjäsen, i berättelserna.
Precis som Peter gör tillsammans med sin KBT-terapeut T(h)ink. Han befinner sig både
här och nu, där och då.
Med på scen finns en redigerare som
klipper i minnesbilderna. Klipper, klistrar
och redigerar bort de dåliga minnena. Vi
möter också barndomsvännen Michael,
som försvann ner i älven efter en blöt
fest. Tillsammans studerar de den kedjerökande mammans röntgenbilder.
Peter minns också skoluppsättningen av
Shakespeares En midsommarnattsdröm. Där Peter Pans Tingeling vill få oss att klappa händerna för att kunna tro, ber Puck
oss klappa händerna för att förvandla allt som hänt till en dröm. Och visst kan vi låtsas.
Men minnena kommer alltid i kapp oss.
Jag skapar mina verk för publiken. Min förhoppning är att jag lyckas skapa något
som stannar kvar hos dem, om så bara för en liten stund. Jag vill beröra – jag tillhör
dem som strävar efter en form av katharsis. Kanske är vi alla smittade av Peter Pansyndromet. Som dess arketyp Michael Jackson sjöng: You are not alone.”
”Jag vill väcka
något, beröra jag tillhör dem som
strävar efter en
form av katharsis.”
The images succeed one another, nearly pushing one another away, to make space for one more memory.
Usually, I work a lot with theatre – the written word. For
the first rehearsals, I asked the dancers to write their own
texts, to bring their childhood memories into the process.
Some of these stories are included in the performance.
The recollections are portrayed by the dancers, who
change and reappear. The dancers slip into and out of
their roles, in and out of memories, the play and the stories. Just as Peter does, with his CBT therapist T(h)ink. He
is at the same time here and now, there and then.
Also on stage is an editor, who edits the recollections.
Cuts, pastes and edits out the bad memories. We also
meet Peter’s childhood friend Michael, who got too drunk
and drowned after a party. Together they study the x-rays
of Peter’s chain-smoking mother.
Peter also recalls the school production of Shakespeare’s
A Midsummer Night’s Dream. Where Peter Pan’s Tinkerbell
wants us to clap our hands to believe, Puck asks us to give
hands to make all that happened disappear as a dream. We
may pretend. But our memories always catch up.
I create my performances for the audience. My hope
is that I will success in creating something that will linger
with the audience, if only for a little while. I want to awaken, or stir something – I am the type of person who seeks
a form of catharsis.
Perhaps we all suffer from the Peter Pan Syndrome. As
its archetype Michael Jackson sang: You are not alone.
-Alan
Lucien Øyen
Choreographer and director
28
Shadowland/Neverland
Shadowland/Neverland
29
Kate Strong, Simone Deriu, Lee-Yuan Tu, Jim De Block
Hollywood-party
och high school-film
Kostymdesigner Stine Sjøgren
om If we shadows have offended
”Alan och jag började med att fundera brett kring temat
om Peter Pan, de förlorade barnen (The Lost Boys) och
Landet Ingenstans. Vi har talat mycket om män, om
manlighet, om pojkar – och om män som inte vill bli
vuxna. Samtalen har blivit många, och långa.
Tillsammans har vi hämtat inspiration från amerikanska high school-filmer från
1980-talet. Mycket av det vi har inspirerats av syns inte i de färdiga kostymerna men
våra gemensamma referenser ligger som grund för vårt arbete, något att ta avstamp i.
Vi har också behövt definiera The Lost Boys. Vilka är de? De kan vara män med familj
och barn, men som mentalt fortfarande är 12 år gamla och som tar skateboarden till
kontoret. Jag har försökt att skapa tydliga typer. Gemensamt är att de är män som är
väldigt upptagna av estetik. Samtidigt ville jag göra det hela lite sött och barnsligt. Kanske kortbyxor till kavajen, kanske en keps, för att nå fram till blandningen av pojk-män.
The Lost Boys fungerar också som Peters skuggor och som tydliga siluetter, därför
ville jag ha kontrollerade gråtoner. Alan och jag har talat mycket om människors skuggor. Är skuggan döden? En sjukdom? På röntgenbilder framstår ju cancer som skuggor.
Karaktärerna i If we shadows have offended kan ha flera roller och vi får följa med ut
och in i deras minnen. Peter har bland annat starka minnen av Michael, hans bästa vän
som dog och som vi möter i olika situationer. Jag har funderat mycket på hur jag ska
hantera de här stora frågorna i kostymdesignen.
”Alan and I began by reflecting broadly on the theme
of Peter Pan, the Lost Boys and Neverland. We have
talked extensively about men, manliness, boys – and
about men who don’t want to grow up. Our discussions have been thorough and numerous.
Together, we have taken inspiration from American
high school movies from the 1980s. Much of what inspired us is not visible in the final costumes, but our work
and springboard are based on our common references.
We have also had to define The Lost Boys. Who are
they? They may be men with families and children, but
are mentally still 12 years old and ride their skateboard to the office. I have tried to create distinct characters. The common thread is that they are men who are
very preoccupied with aesthetics. At the same time, I
wanted to give it a sweet and childish air. Perhaps by
combining shorts with a blazer, maybe a cap, in order
to achieve a blend of boy-man.
The Lost Boys also serve as Peter’s shadows and as
sharp silhouettes, which is why I wanted to use stringent grey tones. Alan and I have discussed peoples’ shadows abundantly. Do they signify death? A disease?
Cancer, for example, shows up as a shadow on x-rays.
The characters in If we shadows have offended may
have several different roles and we follow them in and
out of their memories. Peter, for example, has very intense memories of Michael, his best friend, who died
and who we meet in different situations. I have pondered
widely on how to approach these grand questions in
the costumes.
Some memoires that are depicted in If we shadows
have offended are from a Halloween party. American
films from the 80’s often include a party of some sort.
Being at a party of this sort is also a bit like being
in purgatory, waiting for something to happen. This is
how the teens are too, after all. A kind of purgatory
that you must cross. To become an adult, you need
to go through different phases. Stumble and be lost.
In If we shadows have offended, memories of a school
play flicker past – the production of A Midsummer
Night’s Dream. Here, too, we encounter a kind of American nostalgia. I identify it with American school plays,
En del minnen som spelas upp i If we shadows have offended är från ett Halloweenparty. I amerikanska 1980-tals filmer ingår ju ofta en fest av något slag. Att vara på en
sådan fest är också lite som att vara i skärselden, att vänta på att något ska hända. Så
är det ju också med tonåren. Ett slags skärseld som du ska igenom. För att bli vuxen
behöver du gå igenom olika faser. Vackla och vara vilsen.
I If we shadows have offended flimrar också minnen av en skolpjäs förbi, uppsättningen av En midsommarnattsdröm. Också här möter vi ett slags amerikansk nostalgi.
Jag associerar till amerikanska skolpjäser där mammorna har sytt fantastiska kostymer
som används fem minuter och sedan inte mer. Där indelningen av roller är tydlig. Någon får vara träd. Någon annan, mer försigkommen, får en krävande huvudroll. Jag har
strävat efter att få de barnsliga, färgstarka kostymerna att se hemmagjorda ut.
Peters allra starkaste minne är nog det av hans mor. Hon finns med som i ett stort
Hollywoodnummer från 1930-talet. Läkarna blir hennes hovbalett, klädda i operationskläder i regnbågens färger.
Som kostymtecknare försöker jag att tolka Alans vision. Jag litar på att det blir bra.
Det brukar bli det.”
where the mothers have sewn amazing costumes that
are used for five minutes and then never again. Where
the distinction between the roles is clear. One person
plays the part of a tree. Someone else, more precocious,
is given a demanding starring role. I have endeavoured
to give the childish, vivid costumes a home-made look.
Peter’s most intense memory is probably that of his
mother. She performed in a huge Hollywood hit in the
1930s. The doctors become her court ballet, clothed in
scrubs in the colours of the rainbow.
As a costume designer, I try to understand what
Alan wants to achieve. I trust that it will work well. It
normally does.”
-Stine
Sjøgren
Costume designer
30
Shadowland/Neverland
Shadowland/Neverland
31
Barndomen är en karta vi
bär med oss resten av livet
Att bli vuxen är snårigt och dramatiskt. För att klara färden
behövs beskydd och lyhördhet från någon som är större
och starkare. För att möta världen, både den inre och
den yttre, krävs ett mått av förutsägbarhet. I ett tryggt
och följsamt samspel med sina föräldrar lär sig barnet att
handskas med omgivningen.
Ibland behöver barnet stanna och ta några steg tillbaka till det redan kända. Med visshet om att det existerar en trygg bas vågar barnet sig ut igen. Utmaningar blir äventyr.
Sakta förvärvas nya förmågor som att kunna trösta och trygga sig själv när faror dyker
upp. Blir utmaningarna för stora finns tilliten att ta hjälp av andra. Modet att drista sig
längre bort får lov att växa. Mot självständighet, mot att bli vuxen.
Våra tidiga nära relationer och erfarenheter blir likt en inre karta som vi bär med oss
resten av livet. I det som inom psykologin kallas för anknytningsteorin beskrivs hur vi
under våra första år skapar ett anknytningsmönster som blir grunden för vår personlighetsutveckling. Grunden för de förväntningar vi riktar mot oss själva, mot andra och
mot hela tillvaron. Ett mönster som definierar hur vi formas till vuxna.
När trygghet inte ges konsekvent eller när föräldrarna blir överbeskyddande och
står i vägen för utmaningarna, när barndomen präglas av hot och förluster, eller för
lite motstånd, blir färden mot vuxenlivet orolig. Utmaningar blir faror. Med bristfälliga förmågor blir separation och ensamhet laddat med otrygghet. Att våga sig bort
blir skrämmande. Känslor av ensamhet och längtan blir svårtyglade och ageras ut. En
vuxen med dessa erfarenheter behandlar världen utifrån barnets föreställningar och
förväntningar. Likt Peter Pan som bor i Landet Ingenstans för att slippa bli vuxen kan
en fantasivärld skapas som ett skydd mot krav och svårigheter. Peter Pan-syndromet
32
Shadowland/Neverland
Becoming an adult is tortuous and dramatic. To cope
with the journey, we need protection and attention
from someone who is bigger and stronger. Meeting
the world, both internal and external, requires a degree of predictability. In a safe and smooth interplay
with their parents, the child learns to cope with its
surroundings. Sometimes the child needs to stop and
take a few steps back to what it already knows.
With confident knowledge of a safe base, the child
dares to venture out again. Challenges become adventures. Gradually, new abilities are acquired, such
as being able to comfort and secure oneself when
danger looms. If the challenges become too great,
they have the confidence to enlist the help of others.
The courage to venture further afield is allowed to
grow. Towards independence, toward adulthood.
Our early, close relationships and experiences become like a map that we carry with us throughout our
lives. In what psychology calls attachment theory, it
is described how we spend our first years creating an
attachment pattern that becomes the foundation of
our personality development – the basis for the expectations that we direct at ourselves, at other and at the
whole existence. A pattern that defines how we are
shaped into adults.
When safety is not consistently offered or when
parents are overprotective and stand in the way of
challenges. When childhood is marked by threats and
losses, or too little resistance, the journey towards
adulthood becomes disturbed. Challenges become
adventures. With inadequate abilities, separation and
loneliness become charged with insecurity. To venture away becomes daunting. Feelings of loneliness
and longing become hard to keep in check and are
acted out. An adult with these experiences treats the
world using the child’s beliefs and expectations. Like
Peter Pan who lives in Neverland to avoid becoming
an adult, a fantasy world can be created as a protection against constraints and difficulties. The Peter Pan
syndrome can be seen as a metaphor for an emotional
immaturity. An immaturity that is enhanced if our time
kan betraktas som en metafor för en emotionell omognad. En omognad som förstärks
om samtiden tillåter flyktvägar. Ett uttryck som beskriver ett otryggt jag som förnekar
eget ansvar. Ett jag som har svårt att komma andra människor nära och att få relationer att hålla. Utifrån – ett uppblåst själv. Inifrån – olycklig med bräcklig självkänsla och
självbild.
När livets prövningar blir för stora behöver vi få tillgång till barndomens och nostalgins värld. I en viss mening ryms det hos oss alla ett inre Landet Ingenstans. Som
vuxen kan nostalgin eller fantasin vara en representant för en trygg bas vi ibland
återvänder till. En plats där överraskningar och utmaningar är lekfulla och hanterbara.
Precis som Landet Ingenstans där odjuren ser vilda ut men lätt kan tämjas. Där magi
alltid finns till hands. Men till skillnad från Peter Pan som bestämt sig för att stanna,
hämtar vi tröst för att sedan återvända till verkligheten.
-
Nazanin Raissi
leg psykolog
permits escape routes. An expression that depicts an
insecure person denying any sense of responsibility. A
person who finds it hard to be affectionate with other
people and to make relationships last. Externally – a
pompous self. Internally – unhappy, with a fragile selfesteem and self-image.
When the trials of life become too great, we need to
have access to the world of childhood and nostalgia.
In a certain sense, we all have our own Neverland. As
an adult, nostalgia or imagination can represent a safe
place where we escape to sometimes. A place where
surprises and challenges are playful and manageable.
Just like Neverland, where the monsters look wild but
are easily tamed. Where there is always magic. But
unlike Peter Pan who decided to stay, we find solace
there and then return to reality.
in different situations. I have pondered widely on how
to approach these grand questions in the costumes.
Some memoires that are depicted in Neverland are
from a Halloween party. American films from the 80s
often include a party of some sort. Being at a party of
this sort is also a bit like being in purgatory, waiting for
- Nazanin Raissi
Licensed psychologist
Maxime Lachaume, Nigel Campbell, Oleg Stepanov
Shadowland/Neverland
33
Stray Dogs
Om vi skuggor er misshaga,
O, så låten bli att klaga;
Tron, att i en slummer blott
För ert öga syner gått,
Och att detta skuggspel här
Blott en dröm, en villa är.
Klandren ej vårt spel, vår sång,
Bättre blir det nästa gång;
En midsommarnattsdröm av William Shakespeare, översättning Carl August Hagberg
If we shadows have offended,
Think but this, and all is mended,
That you have but slumber’d here
While these visions did appear.
And this weak and idle theme,
No more yielding but a dream,
Gentles, do not reprehend:
if you pardon, we will mend:
A Midsummer Night’s Dream by William Shakespeare
34
Shadowland/Neverland
Jim
Maxime
De Block,
Lachaume,
Nigel Campbell,
Maria Chiara
Pascal
Mezzadri,
Marty,Fan
Jonathan
Luo, Ján
Savage,
Spoták,
Oleg
Janine
Stepanov
Koertge
Shadowland/Neverland
35
The Big Noise
Michael
KeeganDolan
Koreografi och regi/
Choreography and direction
Michael Keegan-Dolan föddes
1969 på Irland. 1997 grundade
han Fabulous Beast Dance
Theatre och var dess konstnärliga ledare och vd fram till 2014. Han är utbildad vid Central School of
Ballet i London. 2001 började han studera japansk svärdskonst och
yoga för John Evans. 2002 träffade han Zhander Remete och har
studerat yoga under hans ledning under de senaste 12 åren.
Han var knuten till Barbican Centre i London mellan 2006 och
2010 och är sedan 2011 knuten till Sadlers Wells Theatre i London.
Bland Michael Keegan-Dolans senaste verk kan nämnas en ny
dansdubbel med Stravinskys Våroffer och Petrusjka samt Rian,
båda samproduktioner med Sadlers Wells. Rian tilldelades 2013 års
Bessie-pris i New York.
Michael Keegan-Dolan was born in 1969 in Ireland. He founded Fabulous Beast Dance Theatre in 1997 and was its artistic and executive director until 2014. He trained at the Central School of Ballet in
London and in 2001 he began studying Japanese Sword and Yoga
with John Evans. In 2002 he met Zhander Remete and has been
studying yoga under his guidance for the past 12 years.
He was an associate artist at the Barbican Centre, London from
2006 to 2010 and became an associate artist at Sadlers Wells
Theatre, London in 2011.
36
Shadowland/Neverland
Recent work includes a new Stravinsky double bill, The Rite of
Spring & Petrushka and Rian, both co-productions with Sadlers
Wells. Rian won a Bessie Award in New York City in 2013.
Sabine
Dargent
Scenografi/ Set Design
Sabine Dargent är en erfaren
scenograf med internationellt
renommé. Baserad på Irland
har hon gjort både kostym
och scenografi för tv, film och
teatrar. Flera uppsättningar
har fortsatt på turné i övriga
Storbritannien, till Australien
och USA. För Michael Keegan-Dolan och Fabulous Beast gjorde
hon scenografin till Rian som, efter bejublade föreställningar i Dublin och London, nu turnerar runt om i världen. Nämnas bör också
Sabines samarbete med Mikel Murfu, Enda Walsh, Conall Morrison,
Selina Cartmell, Fishamble samt hennes arbete med gatuteater.
Sabine Dargent is an experienced set designer with an international renommé. Based in Ireland, she has created both costume and
set designs for tv, film and theater – several sets going on tour the
rest of the UK, Australia and USA. Together with Michael KeeganDolan and Fabulous Beast she created the set for Rian which, after
successful performances in Dublin and London, is now on tour
around the world. Worth noting is also Sabine Dargent’s collaboration with Mikel Murfu, Enda Walsh, Conall Morrison, Selina Cartmell,
Fishamble as well as her work with street theater.
Doey
Lüthi
Kostymdesign/
Costume Design
Doey Lüthi har en fil mag i
teaterdesign vid New York
University. Idag arbetar hon
inom teater, dans och opera.
Doey Lüthi har designat
kostymer för flera opera- och
teaterhus runt om i Europa, såsom Opéra National de Bordeaux,
Badisches Staatstheater Karlsruhe, Saarländisches Staatstheater,
Theater an der Wien, Den Norske Opera & Ballett, Theater Basel,
Deutsche Oper och Staatsoper Unter den Linden Berlin. Hon har
tidigare arbetat med Michael Keegan-Dolan i Julius Caesar, för
English National Opera, och Rian.
Doey Lüthi received her MA in Theatrical Design from New York
University. She works in theatre, dance and opera.
She has designed costumes for many theaters around Europe;
among others Opéra National de Bordeaux, Badisches Staatstheater Karlsruhe, Saarländisches Staatstheater, Theater an der Wien,
Den Norske Opera & Ballett, Theater Basel, Deutsche Oper and
Staatsoper Unter den Linden Berlin. She has worked with Michael
Keegan-Dolan on Julius Caesar for English National Opera and
Rian.
Adam
Silverman
Ljusdesign/ Light Design
Adam Silverman arbetar internationellt som ljusdesigner
inom opera, teater och dans.
Han har nyligen arbetat med
Michael Keegan-Dolan i Rian,
Julius Caesar och dansdubbeln Våroffer och Petrusjka.
På GöteborgsOperan var han med och skapade Lucia di Lammermoor. Kungliga Operans besökare har kunnat se hans arbete i
Otello.
Adam Silverman works internationally as a lighting designer in
opera, theatre and dance. He has worked together with Michael
Keegan-Dolan recently on The Rite of Spring, Patrushka, Rian and
Julius Caesar. The audience at The Göteborg Opera has seen his
work in Lucia di Lammermoor and Kungliga Operan in Otello.
Shadowland/Neverland
37
If we shadows have offended
Ale
Möller
Musiker och musikalisk ledning/
Musician and musical direction
Med den nordiska folktraditionen som utgångspunkt gör Möller resor genom många geografiska
och musikaliska kulturer.Improvisation är en viktig komponent i hans musicerande där oväntade
kulturella möten är hans signum.Ale Möller har tilldelats en lång rad nationella och internationella
utmärkelser för sin musik. Han är medlem av Kungliga Musikaliska Akademin och gästprofessor vid
Musikhögskolan Ingesund och Det Syddanske Musikkonservatorium i Odense.
Using Nordic traditional music as a starting point, Möller travels through several geografical and
musical cultures.Improvisation is an important component of Möller’s musicianship and unexpected
cultural encounters are his characteristics. Möller has received various international and national
awards for his music. He is a member of The Royal Swedish Academy of Music and has a visiting
professorship at School of Music Ingesund and The Danish National Academy of Music.
Alan
Lucien
Øyen
Koreografi, regi,
scenografi och text/
Choreography, direction,
set design and text
Alan Lucien Øyen är en av
Norges mest efterfrågade
konstnärer. Hans arbeten som regissör, koreograf och dramatiker
har rönt stor uppmärksamhet både i Norge och internationellt.
Øyen studerade dans vid Kunsthøgskolen i Oslo. Efter examen
2001 anslöt han sig till Carte Blanche, Norges nationalkompani
för modern dans. Senare ingick han i Amanda Millers Pretty Ugly
Dance Company i Köln, Tyskland. Øyen grundade 2006 sitt eget
kompani, Winter Guests, som redan har turnerat till 16 länder på tre
kontinenter.
Sedan 2009 har Øyen arbetat främst som regissör och dramatiker.
Han har skrivit sex pjäser, och förra året vann han norska Heddapriset för det fem och en halv timmar långa skådespelet Coelacanth.
Alan Lucien Øyen är från och med januari 2013 knuten till Den Norske Opera & Ballett som artist in residence och huskoreograf.
Alan Lucien Øyen is one of Norway’s most popular artists, and
his work as a director, choreographer and dramatist has met with
great acclaim both in Norway and abroad.
Øyen studied dance at the Oslo National Academy of the Arts. Following his graduation in 2001, he joined Carte Blanche, The Norwegian
National Company for Contemporary Dance. Later, he formed part of
Amanda Miller’s Pretty Ugly Dance Company in Cologne, Germany.
Øyen established his own company in 2006 – Winter Guests – which
38
Shadowland/Neverland
has already toured in 16 countries on three continents.
Since 2009, Øyen has worked mainly as a director and dramatist.
He has authored six plays, and last year he received the Norwegian
Hedda Award for his five and a half hours-drama Coelacanth.
From January 2013, Alan Lucien Øyen is attached to the Norwegian National Opera & Ballet as an artist in residence and in-house
choreographer.
Stine
Sjøgren
Kostymdesign/
Costume Design
Stine Sjøgren Kostymtecknaren Stine Sjøgren har en
Master of Fine Arts i kostymdesign och scenografi vid
Northwestern University i
Chicago samt en utbildning i
design från ESMOD modeskola i Oslo. Hon har skapat kostymer och scenografi för såväl dramatisk teater, musikaler och opera som dans. Sedan 2008 är hon chef
för kostymateljén vid Den Norske Opera & Ballett. Hon har arbetat
tillsammans med Alan Lucien Øyen i flera tidigare produktioner.
Stine Sjøgren holds a Master of Fine Arts in costume and set
design from Northwestern University in Chicago as well as an education in design from ESMOD fashion design school in Oslo. She has
created costumes and set designs for dramatic theatre, musicals,
opera and dance productions. Since 2008, she is the Costume Shop
Manager at the Norwegian National Opera & Ballet. She has collaborated with Alan Lucien Øyen on several productions in the past.
Shadowland/Neverland
39
Martin
Flack
Gunnar
Innvær
Kate
Strong
Martin Flack har en kandidatexamen i filosofi från universitetet i Bergen. Han avbröt sina
magisterstudier och började
jobba som frilansande tekniker
på olika kompanier, evenemang och teatrar i Norge. Han
har turnerat med en rad produktioner som bland annat scenmästare, ljudtekniker och ljustekniker. Bland hans uppdrag kan nämnas scenmästare på Grieghallen i
Bergen och Assembly Theatre, Edinburgh Fringe Festival, teknisk
chef för Borealis-festivalen, festivalen Oktoberdans och Bergen
International Festival.
Gunnar Innvær har arbetat
som ljuddesigner med Winter
Guests sedan 2006 och är
också ljudtekniskt ansvarig i
Norges nationalkompani för
modern dans, Carte Blanche.
Han står bland annat bakom
ljuddesignen i Oslo-baserade
föreställningar på Nasjonalballetten, Teknisk museum, Riksteatret samt Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Gunnar Innvær
har samarbetat med flera uppmärksammade koreografer, bland
dem Marcos Morau, Rui Horta, Ohad Naharin, Sharon Eyal, Hofesh
Shechter, Örjan Andersson, Ingunn Bjørnsgård, Eva Cecilie Richardsen, Ina Christel Johannessen och Heine Røsdal Avdal.
Kate Strong utbildade sig på
Royal Ballet School i London
innan hon började vid Zürichbaletten. Senare kom hon
till Frankfurt-baletten och
arbetade under tio år med den
legendariske koreografen William Forsythe. Kate Strong har
även arbetat vid ansedda Volksbühne i Berlin med Johann Kresniks
Choreografischem Theater och senare som skådespelare med regissör Frank Castorf. Sedan 2001 är Kate Strong frilansande skådespelare och har anlitats av en mängd institutioner i flera olika länder.
Hon har också arbetat med Alan Lucien Øyen och Winter Guests
tidigare, i What’s not to love?
Gunnar Innvær has worked as a sound designer with Winter Guests
since 2006 and is also head of sound at Carte Blanche, The Norwegian National Company for Contemporary Dance. Among many
other accomplishments, he is responsible for sound design at Oslobased performances at the Norwegian National Ballet, Teknisk museum, the National Theatre in Norway as well as Kulturhuset City
Theatre in Stockholm. Gunnar Innvær has also collaborated with
many acclaimed choreographers such as Marcos Morau, Rui Horta,
Ohad Naharin, Sharon Eyal, Hofesh Shechter, Örjan Andersson,
Ingunn Bjørnsgård, Eva Cecilie Richardsen, Ina Christel Johannessen and Heine Røsdal Avdal.
Kate Strong was educated with Royal Ballet School in London
before she joined Zürich Ballett. Later on she joined Ballet Frankfürt
and worked for ten years with legendary choreographer William
Forsythe. Kate worked at renowned Volksbühne in Berlin with Johann Kresniks ”Choreografischem Theater” and later as actress with
director Frank Castorf. Kate has been freelancing as an actress since
2001 working in and out of institutions in several countries. She has
also worked with Alan Lucien Øyen and WinterGuests before, in
“What’s not to love?”
Ljusdesign/ Light Design
Martin Flack has a bachelor in Philosophy from the University of Bergen.
He dropped out of his MA to work as a freelance technician for various companies, venues and theatres in Norway. He has toured various
productions as stage manager, sound technician and lighting technician.
Past and present jobs include Stage Manager at Grieghallen, Bergen
and Assembly Theatre, Edinburgh Fringe Festival, Technical Manager for
Borealis Festival, Oktoberdans Festival and Bergen International Festival.
40
Shadowland/Neverland
Ljuddesign/ Sound Design
Skådespelerska/ Actress
Shadowland/Neverland
41
Fan Luo
GöteborgsOperans Danskompani är Nordens största moderna danskompani med 38 dansare.
Produktioner på Göteborgs-Operans scener varvas med turnéer runt om i världen.
GöteborgsOperans Danskompani sammanför koreografer och artister från ett brett spektrum
för att forma nya kreativa uttryckssätt.
* Dansare som medverkar i Shadowland/ Neverland
Angelina Allen*
USA
Anna Altès
Spanien
Toby Kassell*
England
Janine Koertge
Tyskland
Maxime Lachaume*
Frankrike
Fan Luo*
Kina
Micol Mantini
Italien
Pascal Marty*
Frankrike
Kyoko Matsumoto
Japan
Satoko Takahashi
Japan
Astrid Boons*
Belgien
Delphine Boutet*
Frankrike
Jim De Block*
Belgien
Nigel Campbell*
USA
Jérôme Delbey
Frankrike
Simone Deriu*
italien
Jenna Fakhoury*
USA
Maria Chiara Mezzadri*
Italien
Jonathan Savage*
England
Dorotea Saykaly*
Kanada
Ekaterina Schushakova*
Ryssland
Ján Spoták*
Slovakien
Oleg Stepanov*
Ryssland
Therese Fredriksson*
Sverige Matthew Foley*
USA
Andrzej Glosniak
Polen
Mai Lisa Guinoo*
Norge
Aviad Herman
Israel
Chiaki Horita
Japan
Erik Johansson*
Sverige
Heather Telford
Kanada
Lee-Yuan Tu*
Taiwan
Danielle de Vries*
Sverige
David Wilde
Tyskland
Arika Yamada*
USA
Ingeborg Zackariassen
Norge
42
Shadowland/Neverland
Shadowland/Neverland
43
BANBRYTANDE 1900-TALSVERK AV BÉLA BARTÓK / ARNOLD SCHÖNBERG
Riddar
Välkommen till bords!
Förgyll ditt föreställningsbesök lite extra med något smakrikt från GöteborgsOperans Restaurang, Café och Bar. GöteborgsOperans Restaurang
serverar menyer och à la carte med start två timmar före föreställning.
Vi erbjuder även lättare förtäring i samband med paus. I GöteborgsOperans
Café finner du varma och kalla drycker, vin/öl samt sandwichs och sötsaker.
Våra två barer har ett rikt och varierat utbud. Välkomna upp till vår OperaBar!
Vardagar serverar vi goda luncher inklusive sallad, bröd, kaffe, chokladbit
och frukt. På måndagar bjuder vi dessutom på dessert till kaffet.
borg/Erwartung
INTRÄDE SKER PÅ EGEN RISK.
Riddar
borg/Erwartung
För menyer se www.opera.se/restaurang
Mer information och bordsbeställning (även grupper): Tel 031-13 13 00
eller boka via vår hemsida. Beställningar för pausförtäring till restaurangen
tas upp av hovmästaren en timme före föreställningens början.
Fax 031-10 82 10. E-post: restaurang@opera.se
Hos oss kan du äta med gott samvete. Hösten 2011 erhöll
GöteborgsOperans Restaurang miljömärkningen Svanen.
Vill du sprida upplevelser?
Bli OMBUD på GöteborgsOperan!
Som ombud på GöteborgsOperan får du en personlig kontakt och erbjuds att förhandsboka biljetter, se genrep,
få specialerbjudanden och fri ombudsbiljett vid gruppbokningar. Du får information om våra föreställningar som
du kan sprida till vänner, kollegor och andra intresserade.
Läs mer på www.opera.se/ombud. För mer information tel 031-13 13 00
e-post: gruppbiljetter@opera.se
Dansintresserad? Gå med i Danskompaniets vänner.
Danskompaniets Vänner är till för alla och verkar i samarbete med GöteborgsOperans Danskompani för att öka kunskaperna om och intresset för dans hos publiken. Genom att bli medlem stödjer du GöteborgsOperans Danskompani och
får samtidigt trevliga erbjudanden om föredrag, resor och fester. Men framför allt får du tid och tillfälle att träffa andra med
samma intresse som du och prata om det bästa som finns: dans.
MEDLEMSAVGIFT: 175 kr per person, upp t o m 22 år kostar medlemskapet 100 kr/år, 120 kr för studerande och
pensionärer, eller 250 kr för hela familjen. Du kan betala avgiften direkt till pg 45 00 98-9.
FÖR
INFORMATION: Skicka e-post till info@danskompanietsvanner.se eller skriv till: Danskompaniets Vänner
44 MER
Shadowland/Neverland
GöteborgsOperan, Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg. www.danskompanietsvanner.se
18 APRIL – 25 MAJ 2015
Dirigent EVAN ROGISTER Regi DAVID RADOK Scenografi MARTIN CHOCHOLOUŠEK
Kostymdesign ZUZANA JEZKOVÁ Ljusdesign TORKEL BLOMKVIST
RIDDAR BLÅSKÄGGS BORG: Riddar Blåskägg ANDERS LORENTZSON Judith KATARINA GIOTAS
ERWARTUNG: Kvinnan KATARINA KARNÉUS
GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER
Shadowland/Neverland
45
GÖTEBORGSOPERAN HAR NÖJET ATT
PRESENTERA SÄSONGENS SPONSORER
Kom in, var med, dansa!
HUVUDSPONSORER
Fredrik Benke Rydman skapar en ny
version av Eldfågeln där GöteborgsOperans Danskompani dansar tillsammans med amatörer i alla åldrar.
Norrsken av
modern
danskonst
Musik av Igor Stravinskij.
Med GöteborgsOperans Orkester.
30 maj–5 juni
Världspremiär
24 april 2015
spelas t o m 16 maj
GöteborgsOperans
Lilla scen
O PE R A S P O N S O R E R +
SPONSORER
AstraZeneca, Saab AB
AkzoNobel, Dunross & Co, Göteborgstryckeriet,
HandCenter, Pulsen, SEB, Semcon,
Setterwalls Advokatbyrå, Schenker, Ten Points
O PE R A S P O N S O R E R
Borås Bil, Bostadsbolaget, Ericsson,
Handelsbanken, Hertz Sverige,
KPMG, Nordstan, Swedbank
Dansprogram av Martin Forsberg,
Tilman O’Donnell, Pascal Marty
SA M A R B E T S PA RT N E R
Göteborg & Co
Närmare kan du inte komma
Följ med under huden på huset –
bakom kulisserna och in i dess hjärta.
24 april samt 15 och 16 maj.
Läs mer om danssäsongen och dansturnéer på:
www.opera.se/danskompani och facebook.com/GOdanskompani.
Biljetter
031-13 13 00.
46
Shadowland/Neverland
Se opera.se för mer information.
Shadowland/Neverland
47
www.vgregion.se
H Ä R H I T TA R V Ä R L D S A R T I S T E R N A S I N A A R E N O R
I Västra Götaland har ett gott liv många uttryck. Västra Götalandsregionens uppgift är både hälso- och sjukvård och hållbar regional
utveckling. Men också att öppna dörrar. För 14 000 år sedan kom de första invandrarna. Idag lockar Västra Götaland världsartister,
internationellt näringsliv och en stor andel av turisterna i Sverige. Och gränslösheten blir allt viktigare. Därför stödjer vi insatser för såväl
besöksnäringen som för kulturens mångfald, infrastruktur och miljö. Allt samverkar för att forma det goda livet.
Varje år kommer 900 000 containrar med kaffe, papper
och andra varor till Göteborgs Hamn. Vilken tur.
Stolt huvudsponsor av GöteborgsOperan.
48
Shadowland/Neverland
Shadowland/Neverland
49
NU FINNS MILJÖKLASSADE MOTORER
TILL ALLA VÅRA MODELLER.
Stående innovationer
Att öka energieffektiviteten har varit vår uppgift i över hundra år.
Nu mer än någonsin hänger en hållbar utveckling inom industrin
och samhället på våra innovationer. Vi på SKF är stolta över att
kunna erbjuda nya innovationer som står emot tidens tand.
Vå r v i s i o n ä r a t t u t v e c k l a b i l a r h e l t b e f r i a d e f r å n s k a d l i g a u t s l ä p p . S o m e t t s t e g p å v ä g e n
l a n s e r a r v i n u m i l j ö k l a s s a d e m o t o re r t i l l a l l a v å r a m o d e l l e r. O c h d u b e h ö v e r i n t e l ä n g re v ä l j a
m e l l a n s n å l b r ä n s l e f ö r b r u k n i n g o c h h ö g p r e s t a n d a . D e n y a m o t o r e r n a h a r 115 –181 h k , m e n d r a r
b e t y d l i g t m i n d r e o c h s l ä p p e r i n t e u t l i k a m y c k e t s o m v a n l i g a b i l m o t o r e r g ö r. Vä l ko m m e n t i l l
n ä r m a s t e Vo l v o h a n d l a r e e l l e r b y g g d i n b i l p å v o l v o c a r s . s e
The Power of Knowledge Engineering
50
45x170.indd 1
Vo l v o V 6 0 k o s t a r o r d p r i s f r å n c a 2 51 0 0 0 – 4 4 6 5 0 0 :– ( D 4 m a n –T 6 A W D A u t ) e x k l . l o k a l u t r u s t n i n g . B r ä n s l e f ö r b r u k n i n g v i d b l a n d a d k ö r n i n g ( D 4 m a n –T 6 A W D A u t ) 3 , 8 –10 , 2 l i t e r
/ 10 0 k m . K o l d i o x i d u t s l ä p p C O 2 ( D 4 m a n –T 6 A W D A u t ) 9 9 – 2 3 7 g / k m . M i l j ö k l a s s E u r o 5 . B i l e n p å b i l d e n ä r e x t r a u t r u s t a d . N ä r d u k ö p e r e n n y Vo l v o i n g å r a l l t i d Vo l v o A s s i s t a n s s a m t
v a g n s k a d e - o c h r o s t s k y d d s g a r a n t i . L ä s m e r p å v o l v o c a r s . s e e l l e r k o n t a k t a d i n Vo l v o h a n d l a r e .
Shadowland/Neverland 51
Shadowland/Neverland
2012-08-23 11:02
Vd Ronnie Hallgren
Konstnärlig ledare GöteborgsOperans Danskompani Adolphe Binder
Produktionsansvariga
Repetitionsledare Stephan Laks, Fernando Melo, Pascale Mosselmans Inspicient Tove Molin Översättning till textmaskin och textmaskinsoperatör Cecilia Selander Moss Scenmästare Fredrik Engler Scentekniker Johan Berg, Hanna Östergren Produktionsoperatör Hans
Algelid Belysningsmästare Kent Hellberg Ljusprogrammering David Stokholm Ljudtekniker Dennis Barkevall B-ljud Isobel Nyström
Måleri Michael Forssén Smedja Johan Wikström Snickeri Mattias Persson Tapetseri Leif Holdnes Konstruktör Sanna Lundberg
Rekvisita Jonna Pedevilla, Lars Peder Lindström Herrkostym Monica Andersson Damkostym Sara Di Benedetto Maskör Susanne Åberg
Patinering Mia Persson Modist Therese Schimmelsohn Lädermakeri Karin Johansson Påklädare Helena Avander, Sara Ståhl
Barnansvarig Anna-Maria Kallhed Brakel Musikbibliotek Inger Marie Garcia de Presno Orkesterservice Anders Haglund
Marknadskoordinator Sandra Nordström Pressansvarig Jenny Jernberg Projektledare Eva Lindberg
Program
Ansvarig utgivare Ronnie Hallgren, vd Redaktör och skribent Carin Arell Skribent Lisa Iverstam Grafisk form Camilla Simonson
Föreställningsfoto Mats Bäcker Omslagsbild Lennart Sjöberg Tryck och repro Billes Tryckeri
52
Shadowland/Neverland