1. No category

Märta-Elin Christenson
Jag
väver mina
drömmar
Mattor året om
Mattor
året om
Märta-Elin Christenson
Jag väver mina drömmar
Mattor året om
Mattan på bokens pärmar:
Alegria
Jag blev högeligen inspirerad på vävmässan i Umeå
under Världskulturåret 2014. Fler än 30 olika färger och
nyanser är inplockade i denna matta.
Märta-Elin Christenson
JAG VÄVER MINA DRÖMMAR
Författare Märta-Elin Christenson
Bilder Per Berggrén
Bilden Lavendelfält är tagen av Eva Holmgren
Bilden av Nadal och Hermine Söderberg är tagen av Marie Eklund
Bilden av Märta-Elin är tagen av
Förlag Per Berggrén
Tryckt på Strokirk-Knappen 2015
ISBN 978-91-982491-3-2
Förord
Som jag minns fanns det vävande kvinnor runt om på gårdarna i min barndom. Mor Märta var en av dem. Vävningen
skedde mestadels vintertid, när arbetet på gården hade lugnat ned sig lite, men också under regniga dagar andra tider
hördes dunket från vävstolen. Jag minns också ”klippgillena”
då bondmororna gick till varandra och klippte de tvättade
och strukna tygstyckena, förkläden, slitna arbetskläder, lakan
och annat, drack kaffe och pratade. Pappa Hugo hade fullt sjå
att slipa saxarna och nysta de klippta tygremsorna. Jag minns
de här kvällarna som glada och gemytliga.
Själv började jag apå allvar väva när det var dags att sätta bo.
Den första mattan var till långa hallen i Kvibergshuset i Göteborg samt köks- och sovrumsmattor. Detta var runt 1960 och
sedan dess har jag vävt till och från. Många mattor har jag
kvar, flera av dem hamnar på min Styrsöaltan.
Karlstad oktober 2015
Märta-Elin Christenson
Trasmattan
Okänd författare
Ett fraktgodspaket – vad kunde det vara?
Jag öppnar det varligt, med undrande min.
Åh mamma har sänt mig en trasmatta bara
så enkel och stillsamt fin.
Ett brev ligger i den – jag läser det snart
”Slit den med hälsan” en enda rad.
En hemvävd matta – en innerlig önskan –
så rart. Vad det gjorde mig glad.
Jag synar och granskar min lilla present,
väl tio gånger den vänder.
Så många minnen i väven Du rönt
med dess grå och kulörta ränder.
Där ser jag min klänning den första jag sydde
högtidligt på mammas maskin.
Den dagen från skolan för tidigt jag flydde
för att till examen hinna bli fin.
Här skymtar vår utnötta julgransmatta
den pryddes med fläckar av stearin
under glada gemensamma jular satta.
Och där är min flickrumsgardin
Och mammas finaste högtidsklänning.
Jag minns den med sniljor och knappar.
Den mötte sitt öde som trasmattsränning
till sist, den fått många lappar.
Se pappas slips den sista han bar
den nu i min trasmatta finnes.
Den tiden vi alla samlade var
jag samtidigt drar mig till minnes.
Här får jag en påminnelse om min bror
hans byxor som voro för korta.
Min älskade pappa – min kära bror
nu äro de båda borta.
Ja tiden väver, och dagarna gå
en skiftande trasmatta lång
med mörka ränder och vardagsgrå
och röda ränder med sång.
O tid, vill Du väva åt mina små barn
en matta så ljus och lång.
Och blir den av trasor och jutegarn
så väv den i rosengång.
Vävredskap
a Sidostativen förenas av tre fasta bommar
b Sidostativen förenas av tre fasta bommar
c Sidostativen förenas av tre fasta bommar
dGarnbom
eSträckbom
fBröstbom
g Knäbom
hTygbom
Kinesiskt nyår
Mina ögon föll på den gamla väggbonaden, till
hälften dold bakom en gardin. Vävde mattan efter
en Kinaresa 2008.
Islossning i
Halsvik
Vårvinterplöje
2007
Jag minns min fars höstplöjda åkrar
med is och snö kvar i fårorna.
Mexikansk
påsk (tupp)
28 cm melerat grönt
5 inslag vitt (2 cm)
4 cm gardingult
5 inslag vitt
4 cm mörkgrönt
2 cm rosa
4 cm mörkgrönt
2 cm vitt
4 cm gardingult
2 cm vitt
*
28 cm melerat grönt
(6 gröna fält)
Resan till Mexiko inspirerade till matbords­mattor.
Och material i de rätta
färgerna hade jag.
Gullregn
När jag kom till Styrsö första gången var inte
gullregnsträdet stort. Men det växte. Det var
över 15 meter högt när blixten klöv det och
det fick sågas ned 2008. Då var diametern
cirka 1,20 meter.
Körsbärsdalen
Det var farbror Calles fantastiska
körsbärsträd som inspirerade mig
men också bröderna Lejonhjärta.
Pioner
Min älsklingsblomma. Jag fick ett stånd
med mig från barndomshemmet när
flytten gick till Värmland. Nu har jag en
underbar ”häck” sedan länge i min trädgård. Åh, denna ljuvliga doft och färg.
Midsommarbröllop
Denna matta blev en present till
goda vänner.
Jordgubb
och hallon
Nyplockade jordgubbar och alldeles
färska hallon inspirerade till en matta.
Mörka vatten
Oftast blir det en liten snutt kvar av varpen.
På så vis blev denna väggbonad till 2008.
Rosengull
Se på lilla Rosengull
hon dansar med sin docka.
Av rosor har hon famnen full,
nu tappa’ hon sin socka.
Hon dansar så lätt på tå
och kattungen snällt tittar på.
Mitt lilla söta Rosengull,
mitt Rosengull.
Plötsligt kom denna lilla ramsa tillbaka. Den fanns i min läsebok 1948, andra året i skolan och jag har aldrig fått
den ur mitt huvud. Vävde den 1968 till
sommarhusets sängkammare.
Skrea strand
Det var dit vi åkte och badade när jag var liten.
Den väldigt långa sandstranden fascinerade mig
med all tång, mussel- och snäckskal där i sanden.
Solglitter i
sommarhav
Från och med 1959 blev det Styrsö varje sommar. Jag vävde två långa mattor till gillestugan.
De täcker numera hela min lilla stugas golv, där
i stugan uppe på berget: Vindarnas boning,
Björnbärsstället, Dockskåpet, Lugnet och Friden och Självaste Himmelriket. Kärt ställe har
många namn.
Snäckskalsstrand
I lilla viken på vår badö fanns ett skimrande täcke av inte bara
mussel- och snäckskal utan också av rosa krabb- och sjöstjärnerester. I minnet är jag åter på Utterholmarna.
Styrsöblått
De slitna kretongtygerna blev till denna matta.
De mildgula ränderna från salsgardinerna.
Nadal
Som mycket tennisintresserad har
jag bland annat besökt Wimbledon i
London ett antal gånger. Blå tröja och
gröna shorts bar Nadal ett år. Och jag
hade färgerna...
Hermine
Söderberg
och Rafael
Nadal på
Mallorca
augusti
2004.
Foto
Marie Eklund
Lavendelfält
Ibland blir jag helt salig över en färgprakt.
Foto Eva Holmgren
Ärta
Återigen en liten snutt kvar av varpen. Det blev en ärta.
”Skär” gård
När vi tidigt i ottan gick ut för att vittja krabbnäten
skimrade klipporna runtom rosaaktigt av den uppgående solens strålar.
Sola i Kalsta’
Som kunde jag behålla sol och sommar för alltid.
Tillbaka i Värmland. Mitt skrivrum är heltäckt av gula
trasmattor sedan 1970.
Månstrålar klara
Augustinatt i Karlstad
Mörkblå matta med guldinslag.
Über allen Gipfeln ist Ruh
In allenWipfeln spürest Du
Kaum einen Hauch
Die Vögelein schweigen im Walde
Wartest nur. Balde
Ruhest Du auch.
Johan Wolfgang von Goete
16/9 1780
Tänk vad man kommer ihåg
från skolan.
Trollskog
Trollskogar, djupa, trollska, finns
i Värmland. Hemlighetsfulla och
trängtande. Vävd till matrummet
hösten 2014.
Höstaning
På våren 1967 deltog jag i en studentresa till Prag. Stämningen där var dyster. Ingen log, inget skratt hördes i den
gamla vackra staden. Våren därpå, 1968, var jag åter där.
Nu sjöng och dansade folket på gatorna. De var yra av
glädje, lättsamma, pratsamma och de skanderade DubČek,
DubČek. Det var en helt ny värld och vi gladde oss alla åt
förändringen.
I slutet av sommaren sitter jag i vävstolen och väver denna matta när jag från radion hör det så sorgliga budskapet
att DubČek nu eliminerats. Ryssarna har marscherat in i staden. Min sorg var enorm och jag kände, trots sommarens
värme, en påtaglig kyla.
Hösten anades. Mattan är starkt förknippad med denna
känsla.
Höstdimma över
Klarälven
Advent
Blommande julrosor i frostig rabatt.
Vintern kommer, grå i synen,
med sin bittra köld, sin snö.
Blott han rynkar ögonbrynen
måste alla blommor dö.
Löven falla ned av träden.
Jord och vatten frysa till.
Av de muntra fåglars kväden
nu ej hörs en enda drill.
Ur läsebok för folkskolan. Första upplagan.
Okänd författare inspirerade Per Berggréns mormor.
Jul i vårat hus
Åsså e de’ jul igen. Vävd 2009.
Jul i köket
Foto Karin Tjus
Jag är lycklig.
Jag väver mina drömmar.
Den här boken tillägnar jag Marie Bergius, alltid bussig,
generös och hjälpsam, och alla glada och positiva damer i vår vävgemenskap samt Lena Bergström på Seniorernas Hus i Karlstad som alltid varit tillmötesgående
och vänlig.
Ett varmt tack till Per Berggrén för all hjälp, för lyssnande och stöttande.
Märta-Elin
Christenson
tänker tillbaka.
Hennes minnen
blir till drömmar vid vävstolen.