Nr 49-50 Februari 2015
BOKENS STAD I MELLÖSA Alfa-Omega-filosofin, att allting har en början, når sin fullbordan och sedan har ett slut. Bellete Ergetie, alias Bell, är en av dem som hängivet varit med om uppbyggandet och succeén av Bokens Stad i Mellösa. Han vill som de flesta att Bokens Stad ska kunna fortsätta. - Men vi hoppas att det aldrig tar slut för att fortsätta kulturen, läsfrämjandet i den vackra naturen med alla hjälpsamma människor runt omkring som har förstått och stödjer Bokens Stads betydelse för kulturen på landsbygden här, där det är lugnt och en lisa för kropp och själ att verka och vara. Alfa och Omega, den första och sista bokstaven i det klassiska (joniska)grekiska alfabetet. Alfa och Omega förekommer tillsammans med Chi och Rho i den äldsta kristna konsten och på mosaiker, till exempel bilden av Kristus i kyrkan San Miniato al Monte i Florens. Det svenska uttrycket A och O kommer just från ”Alfa och Omega”, med betydelsen ”det viktigaste och från början till slutet” (Källa: Wikipedia). Tillsammans för fred är Bokens Stads motto Nummer 49 & 50 Februari 2015 MMXV Årgång 15 LÖSNUMMERPRIS 201kr REDAKTION Ansvarig utgivare Barbro Ergetie Redaktionskommitté: Tage Claeson, 0157-603 83 Anki Lidquist, 0157-607 49 Layout, form och redigering: Marie Andersson marie.andersson@gmail.com Tryckeri: Niltryck, Flen tel. 0157-10036 FÖRENINGEN BOKENS STAD I MELLÖSA Organisationsnummer 817 606-1615 Bankgiro 680-4553 Tel 0157 – 606 07 Mobil 0708 –73 19 13 Webbadress: www.bokensstad.se E-post: bokstaden@telia.com info@bokensstad.se 2 Ledare Det ljusnar, vi får nya krafter, återfår gammal kraft och lust, får mer hopp, för vi kan ju, vi vill ju verkligen bevara antikvariska böcker, främja läsandet och lärandet, inspirera och bli inspirerade och glädja våra c:a 200 medlemmar med mänskliga möten där välkända hälsobullar och böcker bjuds på och den Sörmländska Bokmässan som kommer att gå av stapeln för tionde året i rad den 29 augusti 2015 med temat: Fransk litteratur (som beslutades när Modiano 2014 fick Nobelpriset i litteratur och förläggaren Elisabeth Grate som höjde glaset för andra gången. JMG Le Clézio tillhör också Grates förlags ”bokstall”. Grates förlag och Elisabeth är redan anmälda och kommer. Vi har tills vidare skjutit upp de allvarliga planerna på att bygga ett Boktorn ”i stället för att arrangera ett bokbål” som Beskyddaren Sven Britton sa på förra årsmötet i mars 2014 på grund av ordföranden Barbro Ergeties sjukdom i februari. Hon framhärdar dock och säger att det är ännu en av realistiska drömmar. Vi ger inte upp! Nils Horner föreslogs att få kulturpriset för sin journalistgärning men efter omröstning nominerades ett löftesrikt lokalt namn . Ni kan redan nu föreslå lämplig kulturstipendiat till 29 augusti. Vi är tacksamma för Din medverkan och Ditt stöd. Vi tror på Ordet. Vi älskar Människan - och Boken. Boken älskar vi både i pappersutgåva, som ljudbok, som sång och musik och som film. Vi går vidare med kraft och målmedvetenhet trots en sjunkande bokförsäljning och trots att 2014 hindrade framfarten pga sjukdom, dödsfall och utbredd utmattande trötthet. Bokens Stads medlemstidning är ett forum för information och diskussion kring böcker, litteratur, mänskliga möten kring och med författare, bokälskare, böcker, musik, konst och allt annat som faller inom ramen för föreningens stadgar och syften. Vi vill höja kulturen bidra och locka till läsning och eget skapande. Medlemstidningen leds av en självständig redaktionsstyrelse med ansvarig utgivare Barbro Ergetie tillika ordförande. ”Vi blir ju inte yngre … men i alla fall klokare”, säger allt fler på våra sammankomster. En diffus känsla som syns över hela världen. Den märks även i Bokens Stad. Men gemenskap och samtal kring böcker, skrivande och skapande består och utvecklas. Alla kan, alla vill skapa. Låt oss inspirera dig, och bjuda varandra på positiv, glad och inspirerande bok- och mänskliga-mötens-inspiraINNEHÅLL tion. Styrelsen för Bokens Stad Läs mer om vad Bokens Stads Beskyddare har att säga om vår framtid på nästa uppslag Redaktionsrutas. 2 Ledare s. 3 Beskyddarna säger sitt s. 4 Kallelse till årsmöte s. 5 Visste du att... s. 6 1915, för 100 år sedan s. 7 Bästa böckerna, Titlar i urval av Bengt Söderhäll s. 8 Mer Visste du att... s. 9 Knausgårds. 10 Man går fram en gång, Bengt Söderhäll s. 11 Thoursie-sällskapet s.16 Tionde Bokmässan 2015 s.18 Tamara Kjellin Nekrolog s.22 3 Detta får inte vara slutet B & B i Mellösa betyder inte Bed and Breakfast även om Pensionat Lugnet verkligen kan rekommenderas. Nej, det är Barbro och Bell. Men kanske inte länge till, oh hemska tanke! De har annonserat att de är på väg till Gustavsberg för att vara närmare sina barn nu när åldern gör att det kan vara svårt att klara av det stora och för många av oss så kära huset på Harpsundsvägen 2. Bara Blå rummet och Röda rummet, vilka minnen! Och den svala källaren med böcker till och med på proppskåpet. Men mest värdinnan förstås och hennes makalösa Jago. Makelös skulle hon nog inte klara sig en dag men vilken duo de är! Om inte förr kommer byn med omnejd märka vad som gått förlorat när de lämnat. Men jag förstår dem mycket väl och vi får vara tacksamma för vad de givit oss och skall göra ännu en tid tills de lämnar någon gång i höst. Och kommer vi att kunna fortsätta Bokens Stad efter deras sorti? jag är beredd att försöka men jag är ju bara tillfällighetsboende och det måste vara någon bofast som har intresset och tiden att bygga vidare. Mycket av grovarbetet är ju redan gjort av Barbro. "Varunamnet" är inarbetat och ryktet är gott. Programarbetet skulle jag kunna hjälpa till med, jag hoppas kunna vara mycket mer på Mellösa från och med i år och så länge hälsan står bi. Men lokal för att hålla 4 böckerna, bistå med byten och försäljning, kan nog bli knepigare även om det senare är i liten skala om jag förstått det rätt. Eller kan vi gå över helt till eböcker, ett virtuellt bokbytestorg? Denna by, som i TV programmet kallades" Ett fint litet samhälle" törstar som alla andra samhällen och städer i vårt land efter andlig träning. Den fysiska träningen är tillgodosedd med råge. Det finns ett gym i varje krok ( dock inte i Mellösa ännu). Men vad skall man med musklerna till då argumenten tryter? Att ta till nävarna eller vapnen är beprövat och befunnet ödesdigert. Många små insatser som den i Bokens Stad håller stånd mot likriktningen i samhället och hjälper oss att förstå värdet av det gemensamma, att frihetens andra sida är ansvaret, den enskildes frihet kan inte skiljas från ansvaret för det gemensamma och om detta påminner verksamheter som den i Bokens Stad. Det är vi som är kvar som nu får ta ansvaret att Bokens Stad i någon form kan fortsätta att leva i ett Mellösa till vilket den stora världen nu kommer med dess lidande och möjligheter. SVEN BRITTON Beskyddare Kallelse till 15:e årsmötet Har i god tid aviserats tidigare i tidningen Folket, Eskilstunakuriren och på www.bokensstad.se ” Jag är med, är du?” En av mina ledstjärnor är ordspråket ”var sak har sin tid”. Det har hittills varit så självklart för mig, som ett sätt att se framåt och att inte hålla kvar heliga kor och gamla sanningar. Men med vänner stämmer det ju inte ordspråket alls! Bokens stad ÄR Barbro och Bell, Bokens stad är så mycket mer än böcker och bokvänner. Bokens stad har satt Mellösa på kartan som något mycket mer än en fin liten by nära Harpsund. Konceptet Bokens stad, tillsammans för fred, är ett kitt för att hålla ihop de många delarna i våra individuella komplexa livspussel. Jag vågar helt enkelt påstå att Bokens stad är ren och skär folkhälsa! Därför måste alla goda krafter, efter var och ens förmåga, hjälpas åt för att gå vidare med Bokens stad 2.0! Jag är med, är Du?! LOTTA FINSTORP Beskyddare Lördag 28 mars kl.16 i Träffpunkten på Ljusnevägen i Mellösa, ett stenkast från Bokens Stad, Harpsundsvägen 2 och Bysmedjan, Sockenvägen 46. Årsmötesordförande är Tage Claeson. Beskyddarna Lotta Finstorp och Sven Britton kommer. Ordföranden och grundarna Barbro och Bellete Ergetie håller ett kortare anförande om hur framtiden för Bokens Stad planeras efter deras flytt till Stockholm i höst. Föreningen bjuder -genom Bell- på hembakade hälsobullar, banankaka och kaffe med saft. Ett glas vin däremot tillsammans med ost och tilltugg kostar 40 kr. Gösta Forsmans DVD-film visas på plattskärm efter årsmötesförhandlingarna. Gösta Forsman som har producerat filmen, 2006, ”visar hur man med engagemang och hårt arbete når resultat”, skriver han och fortsätter ”Denna vackra junidag då Barbro och medhjälpare hade lyckats med att få SJ att stanna tåget vid vår station - som så många Mellösabor tidigare önskat. Bara det är värt en film! tycker Gösta Forsman. 5 Viste du att … …Varför läsa ny litteratur när det finns klassiker? De olästa klassikerna är ju så många, och dessutom billiga, att det räcker och blir över för en läsande livstid? Så skrev författaren och översättaren Tim Parks i november 2014 under rubriken: Why read new books? Han bloggar regelbundet om läsning hos The New York Review of Books (initierade och pigga inlägg) – som SvDs Therese Eriksson skriver i sin krönika i SvD 6 december 2014. Therese fortsätter ”… Parks lutar sig mot Virginia Wololfs argument för att läsa samtida romaner, de tvingar dig att träna ditt eget omdöme.” Och vet du att … det är förmodligen något som varje bokläsande människa behöver göra, för hur ska vi egentligen veta vad vi tycker? Räcker det att vi uppskattar en bok under läsningen för att vi sedan ska kalla den bra? Vad är det som avgör om ett verk är ”dåligt” – att det är trist, svårt stilistiskt haltande? … Therese fortsätter ”Alla läsare värderar det de läser. Att känna sig säkrare på sitt eget omdöme är svårare.” Och helt färska verk är just nya, och därför obekanta för oss. Eller som Parks och Woolf formulerar saken, samtidslitteraturen ger oss något vi saknar referensramar för, den ber att vi förändrar oss själva. ”Hur många är egentligen genuint öppna för att ändra sin smak?” frågar Parks retoriskt. Om 6 jag får gissa. Inte så många. Vi gillar vår smöriga linguine. … Ändå är det osäkerhetsmomentet som utgör själva njutningen i mötet med nya verk, precis som Tim Parks konstaterar. Detta att behöva tänja på våra förutfattade meningar, bekanta oss med något vi inte sett förut, oavsett om vi i slutändan kommer fram till att vi faktiskt tycker om det eller inte. … Kritiker som avfärdat Joyces ”Ulysses” som meningslös och svårsmält vid utgivningen, hävdade ett decennium senare att Joyce skrivit sin tids stora mästerverk. …. Therese Eriksson http://www.svd.se/kultur/litteratur/ (6/12-14) The New York Review of Books: http://www.nybooks.com/ …”Muminmamman är förtjust i stormar, för när de har blåst förbi Mumindalen har allting flyttat sig en aning, hamnat på nya platser. Ur stormar uppstår en, om inte helt ny, så åtminstone förändrad värld där nya positioner har intagits, slog Carl Otto Werkelid, som varit både kulturråd i London och kulturchef p SvD, träffsäkert fast i Sveriges Radios program ”Tankar för dagen” på P1, tidigt på Nobeldagsmorgonen den 10/12 2014. 1915 - för hundra år sedan 25 januari – Det första transkontinentala telefonsamtalet mellan New York och San Francisco utförs av telefonens uppfinnare Alexander Graham Bell. 12 december – Jussi Björling gör sitt första framträdande någonsin. Detta skedde i Trefaldighetskyrkan i Örebro. (okänt datum) Kvinnornas fredssöndag, en manifestation mot krig, som samlar 88.000 kvinnor på 343 orter runtom i Sverige, genomförs. Albert Einstein publicerar sin allmänna relativitetsteori. fredens talan och blev senare kommunist. Han tog på 1880-talet starkt intryck av Lev Tolstojs nya folktillvända och hälsoinriktade livsväg och blev liksom denne vegetarian, skrev en biografi om honom 1911 och om Mahatma Gandhi (1924) och startade 1928 organisationen International Biogenic Society för att främja en ny utvecklingsväg av balans och medvetenhet i det inre och det yttre. Han ägnade sig också åt yoga och djupstudier av indisk filosofi och andlighet. En skrift om dem ”som dött i Mussolinis fängelsehålor”, Die in den Kerkern Mussolinis starben, brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933. (Källa: Wikipedia) No one ever reads a book. He reads himself through books. ROMAIN ROLLAND, Journey Within To understand everything is to hate nothing. ROMAIN ROLLAND, Jean-Christophe Nobelpriset i Litteratur: Romain Rolland, Frankrike. En renhjärtad internationalism bär upp hans författarskap, främst den stora bildningsromanen och kompositörsporträttet Jean-Christophe (vol. 1-10, 1904-12). Under första världskriget förde Rolland Boknätet www.boknatet.com I deras webbutik finns cirka 140 000 böcker i 118 kategorier från 25 antikvariat varav Bokens Stad i Mellösa är ett av dem som varit med från början. 7 Några av de bästa böckerna just nu Bengt Söderhäll tipsar: Sara Stridsberg: ”Beckomberga – Ode till min familj” Pernilla Stalfelt: ”En bok om att berätta” Patrick Modiano: ”Dora Bruder” Stig Dagerman: ”Nattens lekar”, Per Arne Tjäder: ”Gare D’Austerlitz – En bok om Patrick Modiano”, Information om innehållet på nämnda titlar finns att läsa på Bokens Stads/ Idehjulets hemsida: Medlemsblad dubbelnummer 49/50 http://bokensstad.se ******************************************************************************** är Nordens största mötesplats för bokoch biblioteksbranschen. Mässan startade 1985 och hade då 5 000 besökare. Sedan dess har den vuxit betydligt och mottar nu årligen runt 100 000 besök 8 under fyra dagar i september. Mässan är ett spännande evenemang för såväl en branschpublik som för allmänheten. 35% av besökarna är branschbesökare och de två största grupperna bland dessa är lärare och bibliotekarier. Sörmländska Bokmässan i Mellösa startade 2004 och hölls i två dagar på Solgården ett före detta ålderdomshem med nye ägaren efter Ayur Weda Christer Holmgren. Mässan lockade då 1000 besökare på två heta soldränkta dagar med författaren journalisten och författaren Ulrika Knutson som höll ett bejublat föredrag om sin bok Kvinnor på gränsen till genombrott: Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor 1920-30-talet innebar feminismens genombrott. Aldrig har idédebatten varit livligare än då, aldrig har manssamhället utmanats med större skärpa. I centrum fanns kvinnorna på Medborgarskolan vid Fogelstad. I vår kulturhistoria har de förpassats till glömskan i form av en liten fotnot. Det är djupt orättvist. Längesedan döda är dessa kvinnor högst levande samtalspartners, allihop. Deras frågor är våra. Hur håller man demokratin levande? Hur ska personligheten få plats i politikens kollektiva tankemönster? Hur bör vi leva våra liv? Vad är vänskap? De som frågade var Elin Wägner, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson och Honorine Hermelin. Till kretsen hörde också Klara Johansson, Emilia Fogelklou och Hagar Olsson. De var författare, journalister, pedagoger och politiker. De var sökare på alla plan, politiskt, religiöst, och privat. De var djärva, roliga och inspirerande, på samma gång nyktra realister och högspända idealister. De tänjde politikens gränser, och sina egna. Mer Visste Du Att … … författaren Charlotte Qvandt i sin ”Vi, tigerhjärtat”, 52 s., Holmstrand böckerkunna beskriva att ”våldet förvandlar oss. Först är det bara fysiskt, sedan metafysiskt. Lyssna. ”Vi letar oss in i tigarna enom deras blickar/Inta dem” Det är spom om Qvandt visslade en version av”Eye of the tiger”, som fick blodet att börja pumpa. … Tröst för ett tigerhjärta, det är trösten i att inte vara ensam i smärtan, sorgen, svärtan. På så sätt delar vi alla smärtan, vi kan späda ut den i varandra, en droppe blod i havet, av blod. (Lånat citat av Viktor Johansson litteratur@svd.se). … Allt som inte är förbjudet är inte tillåtet. Den norm som bör vara den viktigaste såväl för stater som för individer är människornas lika värde. Alla andra principer bör utgå ifrån detta. Vi kan inte dela in mänskligheten i sådana som har makt och rätt att kränka andra och sådana som får stå ut med det. (DN/Facebook 23/2/2015 sagt av Theodor Kallifatides, Författare, Hans senaste roman är ”Med sina läppars svalka” 2014). 9 Karl Ove Knausgård: - Alla män som träffar en kvinna tänker ”undrar hur det är att ligga med henne” Ur ”60 minuter” Expressen Kulturs nya podcast med radioprofilen Eric Schüldt. ”Karl Ove Knausgård är en av Skandinaviens främsta författare och befinner sig just nu mitt uppe i sitt internationella genombrott. Han är också aktuell med essäsamlingen ”Själens Amerika”. För ”60 minuters” programledare Eric Schüldt talar han om godhet, sexualitet och problemet när det moraliskt korrekta tar över. Knausgård berättar också om hur han snarare styrs av känslan än förnuftet. Beslutet att skaffa fyra barn är delvis ett resultat av det. – Det låter och ser mycket ut, men för oss är det ju individer med namn. Jag gillar det där med att bara handla och inte tänka. Knausgård uppehåller sig en lång stund vid moral och godhet. – Kan man skapa ett stort konstverk och samtidigt vara en god människa? Jag har alltid velat försöka vara en god 10 människa. Men för att skriva ”Min kamp”, jag säger inte att det är ett stort konstverk men det krävde i alla fall en massa arbete, så kunde jag inte vara god. Då hade jag inte kunnat skriva det. Det var så många moraliska konflikter. – Om det viktigaste för mig var att vara god hade jag inte kunnat skriva det, säger han i podden. Han talar också om att det finns en nymoralism i de skandinaviska länderna. I Oslo gick det ett sus genom publiken när han i somras intervjuades av The New Yorker-kritikern James Wood. – Vi började prata om blicken på kvinnor och mansroller och jag sa till honom: du vet ju lika bra som jag att alla män som träffar en kvinna tänker ”undrar hur det är med att ligga med henne”. Det är nästan det första man tänker på. – Då tänkte jag att i Sverige hade jag inte kunnat säga det, där hade publiken buat. Då hade jag uppfattats som kvinnoförnedrande, sexualiserande, som objektifierande av kvinnor. Men kom igen, liksom. Han sammanfattar resonemanget med: – När gapet blir för stort mellan vad man bör göra, vad som är moraliskt korrekt, och hur det egentligen är, har vi problem.” Hitta podcasten på internet : http://www.expressen.se/kultur/alla-man-somtraffar-en-kvinna-undrar-hur-det-ar-att-liggamed-henne/ En podcast är ett sätt att publicera och sända ljudfiler via internet. Man går fram en gång Först trodde jag att han var Josefs son, ja, inte självaste Jesus som vi fick veta så mycket om, utan Josefs egen son och inte avlad av den helige ande utan på vanligt sätt. På sådant sätt som inte tarvar änglar. Naturligt, eller hur en nu ska uttrycka sig. Han hette nämligen så, som om han vore Josefs son. Prästen. Svart lång rock och en sådan där prästkrage, kluven vit som två alldeles felväxta kronblad från en blomma som gick att räkna älskar, älskar inte från. Skulle man haft prästens prästkrage till det skulle det alltid ha blivit älskar inte, eftersom man alltid börjar med älskar. Lite smutsig var den allt, prästkragen, som tagen på alltför ofta i stunder av tvivel om det ena och det andra. Det var i slutet av maj 1966. Den engelska popgruppen Hollies skulle uppträda på Parken på lördagskvällen, mitt i tvådagarskonfirmationen. Första konfirmations-dagen var över och promenaden från Johannesgården hem till trerummaren på andra botten ovanför folkbibliotekets Ali Babagömma var längre än någonsin tidigare. Under läsningen hade prästen, som förresten sa att han var kommunist, varit vänligheten själv. Snällare än många av lärarna vi hade i skolan. Ja, kommunist. Pappa hade varnat oss för kommunisten som bodde nere i backen mot brädgården. Han hade en grabb vi inte skulle leka med, för då kanske vi följde honom hem och då kunde man få ett gift i sig. Märkligt var det att prästen också var kommunist och han verkade ju så vänlig. Hemma berättade jag för mamma att det var så, att prästen var kommunist och att pappa sagt att det bara fanns en och att han hade en grabb i samma ålder som vi som gick fram, men att han, grabben inte gick fram för det gör inte kommunister. Men prästen är kommunist, sa jag, så pappa har fel. Det finns i alla fall två och prästen har inga barn. Mamma hade skrattat vänligt och sagt att jag blandat orden. Promenaden hem hade känts lång och det var för att jag gått och funderat på varför prästen inte ville svara. Vi hade svarat på alla hans frågor och vi hade svarat bra, hade han påpekat flera gånger och även sagt att vi inte behöver vara oroliga inför morgondagen då vi skulle ta vår första nattvard efter förhör inför församlingen. Då ses vi i morgon, hade han sagt och upptäckte samtidigt som han reste sig från stolen att jag räckte upp handen och då hade han satt sig igen och frågat vad jag ville. Då ställde jag frågan som jag funderat över rätt så länge, ja, det var en av de frågor jag hade funderat på och jag kände nog mer än tänkte att det nu hade blivit dags för oss konfirmander att ställa frågor till en som kunde sin sak. Jag sa att så här står det i Första Mosebok 19:23-26 och började läsa och hörde några suckar och en som viskade inte igen: 11 Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar, lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra; och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod. När jag läst det lilla stycket frågade jag varför Lots hustru inte har något namn och fortsatte med något om att hon saknade sina vänner och sin bostad och just därför vände sig om. Hon hade nog en annan gud än en straffande… Prästen svepte med blicken över oss konfirmander och fick stöd av dem som ville gå därifrån och svarade att det inte fanns tid med sådana spetsfundigheter och mina konfirmationskamrater fnittrade lite och några tyckte nog att jag gjort mig till och andra som gick fram för att de måste eller för att de skulle få något ville nog inte stanna längre än nödvändigt. Vi gick alla därifrån utan att ha fått svar och med ännu en fråga: vad är spetsfundigheter? Frågan om varför Lots hustru inte hade något namn hade jag kommit på när mamma sagt till en tant på besök att namnet skämmer ingen. De hade suttit och pratat om en som döpt sonen till Adolf och om skuggan som föll 12 över alla med det namnet efter det att man förstått vad som faktiskt hänt under andra världskriget. Han med namnet Adolf var född på trettiotalet, men ändå fått höra elaka kommentarer om sitt namn. Namnet skämmer ingen, hade mamma sagt och det uttrycket hade ekat inuti mig när jag läst om Lot och hans familj där i början på gamla delen av Bibeln. Varför hade hon inget namn? Om någon skulle skämmas, inte var det hon, utan snarare Lot och hans döttrar och Gud själv. Så mina funderingar till och från konfirmationen, funderingar som till och från fortfarande griper tag. Det här hände lördagen den 28:e maj 1966. I konfirmationsbibeln, ”Översättning gillad och stadfäst av konungen år 1917”, som var en gåva från församlingen vid konfirmation och första nattvardsgång, står det 28-29 maj 1966, så det var då. Prästen har skrivit Joh 14.6 på försättsbladet: Jesus svarade honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Det märkliga var att prästen inte satte ut Joh 14.5, där den tvivlande lärjungen är frågvis liksom konfirmanden och genom sin fråga öppnar vägen för Jesus: Tomas sade till honom: ”Herre, vi veta icke vart du går: huru kunna vi då veta vägen?” När mamma hade berättat om skillnaden mellan att vara kommunist och att vara kommunister och vi båda log och jag inte skämdes, frågade jag om jag kunde åka till stan, till Folkparken och lyssna på Hollies och mamma sa att så klart. Trots att jag visste att mamma tyckte om att jag hade intresse för musik hade jag tänkt att det kanske inte var passande att åka och lyssna på konsert mitt i konfirmationshelgen. Jag hade funderat lite hur jag skulle argumentera om det blivit nej. Ingen av konfirmationskamraterna jag pratat med skulle få gå, i alla fall. jag var osäker på om jag hört rätt. När jag hade fått min första lön från s��� ågverket fredagen den första juli, tog jag första buss in till stan på lördagsmorgonen, gick till skivaffären och köpte LP:n. Efter flera genomlyssningar på monoskivspelaren var det klart att jag hört rätt. Sångaren hade sjungit Från konserten minns jag att det var mycket folk och att låtarna ”Lawdy Miss Clawdy” och ”Mickey’s Monkey” spelades, men mest av allt fastnade jag för en låt som Peter, Paul and Mary spelat in tidigare och som nu, sommaren 1966, fanns på LP:n ”The Hollies”, utgiven på Parlophone 1965. Det var en del av texten som stannade kvar, men en bit in i låten och jag översatte för mamma till något i stil med att alla är lika och när gud säger ditt namn gör dig redo. Låten heter ”Very Last Day” och som Paul Stookeys och Peter Yarrows text, handlar om allas våra namn och ingen kunde vara namnlös i deras sång som handlar om yttersta dagen. All equal and the same When the Lord He calls your name Get ready, brother, for that day 13 Bibelstället om Lot, döttrarna och den namnlösa hustrun rör som bekant yttersta dagen för alla som finns kvar i de av en straffande gud – eller av en rädd och maktfullkomlig skriftansvarig – utpekade syndiga städerna Sodom och Gomorra. Här hade fem musiker på några sekunder och utan besvär och utan att veta om att det stod en tvivlande lyssnare och väntade på svar eller passning, starkt bidragit till att svara på den där frågan om Lots hustru utan namn, den fråga prästen kommenterad med att det inte fanns tid att tala om och att det rörde sig om spetsfundigheter. Natten till söndagen den 29:e maj blev sömnlös och tankarna på den namnlösa har ännu ett halvsekel senare inte upphört. Dock blev den första också den sista nattvarden och väl hemma när jag tagit av de nya svarta lågskorna, förstod jag att den vita prislappen under vänster sko hade varit mycket synlig i den fullsatta kyrkan. Tomas sade till honom: ”Herre, vi veta icke vart du går: huru kunna vi då veta vägen?” Tre år senare, nästan, närmare bestämt på våren 1969, stiger ännu en namnlös in i mig, mycket försiktigt. Förmodligen är jag vid tillfället en smula sluten, överväldigad av det jag läst. Den namnlösa är denna gång en man. Han kallas endast ’araben’ och han är död. Ja, han är mördad. Mör14 daren heter Meursault (eller Mersault i den svenska översättningen av Sigfrid Lindström 1964, i Delfinserien jag läser den våren och som jag fortfarande har gulnande och oläst exemplar av, ett exemplar jag fick i slutet av vårterminen andra året på gymnasiet som premium) och han skjuter araben på sidan75, först med ett skott och sedan med fyra ytterligare. Under åren som följer kommer jag att läsa Främlingen, som Albert Camus roman heter (Gallimard 1942), några gånger, mest bitvis, men även hela boken när Jan Stolpes nyöversättning kommer 2009 (Albert Bonniers Förlag), där araben för övrigt också mördas av Meursault på sidan 75. I den franska pocketutgåvan från 2000 (Gallimards Folio-serie) mördar Meursault araben på sidan 95. Då, 2009, har minnet från läsningen och Lot slipats rent, eller i alla fall ner, så att det går att tänka med och lägga intill annat liknande. Främlingen skapar hos mig en friktion, eller som något som sitter i halsen, eller på tungan. Oupplöst, ofärdigt. Men, den femte november 2014, frukosttid, löses det outsagda upp, det ofärdiga får ord. I Svenska Dagbladet läser jag en understreckare av Michael Azar om en roman på franska. Trots att det står i ingressen att Kamel Daouds roman ”Mersault, contre-enquête” (Actes Sud) att ”den bortträngda historien om den dödade namnlösa araben blir centrum för en egen berättelse”, har jag ännu inte begripit vad jag förstått, eller inte förstått vad jag begripit. Något tidigare anat har fått ord. Araben utan namn har i Kamel Daouds roman fått ett namn. I Daouds roman får den hittills namnlösa och historielösa och ansiktslösa araben namnet Moussa. Moussa har en yngre bror som lever i Daouds roman. Brodern heter Moussa och han genomför en ”mot-utredning” av mordet på brodern, en mot-utredning där mordet på en namnlös arab blir en fråga om makten över våra minnen och våra berättelser. Vem bestämmer vilka minnen och vilka berättelser vi tar för givna, om vi inte passar oss? PS till Man går fram en gång Berättelsen om konfirmationen 1966 började skrivas 21 oktober och blev klar den 3 november 2014. Den 4 november hade det inte blivit tid att äta lunch, men när jag passerade Hemlingby, fick jag idén att stanna på Max och gå in och äta något. Märkligt, eftersom jag aldrig ätit ensam på en hamburgerrestaurang förut. Just som jag ska få min mat, Friscomål heter det visst, hör jag en röst från kön alldeles bakom mig. – Det var länge sedan. Med förvåning ser jag att det är BE, den jag köpte The Hollies-LPn av lördagen den 2 juli 1966. Vi tar i hand och jag berättar i exalterad att jag just avslutat en berättelse om när jag köpte min första LP-skiva och BE minns mig, eftersom jag med tiden kom att handla ganska många skivor på Hagströms skivbutik i Gävle. Han kom inte ihåg tillfället, förstås, men hans son som också var med sa: - Vilket minne! Förresten, mer eftertänksamt, jag kommer också ihåg vilken min första skiva var, som jag köpte. Bengt Söderhäll okt-nov 2014 15 Besök av Thoursiesällskapet Ragnar Thoursie ”både författare och kvalificerad byråkrat” På självaste Nobeldagen den 10 december besökte Thoursie-sällskapet Bokens Stad i Mellösa för att bland annat diskutera eventuellt framtida samarbete. Ordföranden för Sällskapet Gösta Palmfjord och hans hustru Ulla berättade intierat om Ragnar Thoursie, 1919-2010, lyriker, journalist, byråkrat, och prosaist, svensk författare och statstjänsteman. Fadern var lokförare och föräldrarna var frireligiösa vilket inte lär ha påverkat Ragnar Thoursie. Han studerade tyska, psykologi och religionshistoria vid Stockholms Högskola, och blev fil. kand. 1943. 1945 debuterade han som författare och samma år fick han anställning i Riksförsäkringsanstalten, som senare blev Arbetsmarknadsstyrelsen, där han tjänstgjorde till sin pensionering 1985 (byråchef 1972-1985). Han var även ledamot av Kulturrådet. Ragnar Thoursie gjorde under 19521987 ett uppehåll som författare, men trots detta räknas han som en av den svenska modernistiska lyrikens främsta, mest egenartade och stilbildande författare. Till rollen som huvudsekreterare rekryterade Olof Palme Ragnar Thoursie. De kände varandra sedan ti16 digare, bland annat vid en författarträff på Harpsund, men också redan under arbetet med boken 'Moderna drakar', då Palme gjort en krävande research för honom och förlaget. Olof Palme hade ofta använt Sundbybergs-prologen vid sina framträdanden. Den lär ha ingått i avslutningen av varenda partikongress under Palmes tid. När det var Palme som frågade var det omöjligt att säga nej, har han senare berättat. Under utredningsarbetet hade de ingen kontakt, men under avskedsmiddagen för Palme hade denne pekat på Thoursie och sagt: "Där sitter Ragnar som gav mig mitt första jobb". En förmedlande länk i valet av huvudsekreterare var chefen för kulturenheten Roland Pålsson, som han tidigare samarbetat med i tidskriftsprojektet 'Tidsbilden'; en tidskrift med ett stort antal lysande medarbetare från politik och kulturliv, som på grund av felplanering av Tiden-förlaget fick läggas ner efter tre nummer. I rollen som huvudsekreterare kom Thoursie att spela en nyckelroll i uppgiften att utforma en politik från grunden i samverkan med de många ledamöterna med olika bakgrund och infallsvinklar. Enligt de kortfattade bestämmelserna skulle rådet behandla frågor om "den långsiktiga utvecklingen av de statliga åtgärderna på kulturområdet. I centrum står därvid kulturpolitikens roll att främja ökad jämlikhet i samhället." Här kan man skönja inspiration från Palme. Kulturrådets uppgift kom att bli att utforma förslag till en statlig kulturpolitik, som dittills endast funnits i rudimentär form. Det handlade bland annat om formulering av kulturpolitiska mål, principer för ansvarsfördelning mellan stat och kommun, nya former för statligt stöd samt förslag om en ny myndighet, Statens kulturråd, som var avsett att vara något helt annat än det som utredning arbetande kulturrådet. Förslagen lades fram 1972 i betänkandet 'Ny kulturpolitik, del 1. Nuläge och förslag' (SOU.1962:66), en utredning på nära 600 sidor. Detta var det första av flera betänkanden av Kulturrådet, men Thoursie återgick efter huvudbetänkandet till AMS. En lång rad delstudier var grund för förslagen i rapporten. Thoursie spelade en viktig roll för att organisera arbetet och utforma förslagen. Hans bakgrund som både författare och kvalificerad byråkrat bidrog till att utredningen togs så väl emot i den omfattande remissen av betänkandet till inemot 600 myndigheter och organisationer. När regeringen 1974 lade fram sina förslag till riksdagen i propositionen 'Den statliga kulturpolitiken' (prop 1974:28) följde man i stort utredningens förslag. Riksdagen godkände sedan förslagen i närmast total enighet. Denna 1974 års kulturpolitik kom att i sina huvuddrag bestå mycket länge. Många principer från den är fortfarande giltiga även om ändringar har måst göras på grund av omvärldsförändringar. http://www.ragnarthoursie.se http://www.ragnarthoursie.se/folder. pdf 17 Tionde Bokmässan 29 augusti 2015 Bokens Stad i Mellösa arrangerar för tionde året Sörmländska Bokmässan Tema: Fransk litteratur Lördag 29 augusti 2015 kl. 11-16 Entré 30 kr (per vuxen eller 50 kr per familj (max. 2 vuxna och två barn). Syftet med detta omfattande arbete är för att vi tycker det är roligt att glädja människor som stadgarna skriver 2001) och att människan, boken och det skrivna ordet ska stå i centrum och att vi vill bidra att sprida läsintresset, främja turismen, fördjupa lokalt och globalt samarbete och skapa en fortlevande tradition i Sörmland med inspiration från människor och antikvariska och nya utvalda böcker - samt icke att förglömma ge god PR för alla medverkande. På Sörmländska Bokmässan samsas belletristiska (efter franskans ”belle lettres” som betyder skönlitteratur) böcker, utvalda nya böcker, poesi, lyrik. barnböcker och utvalda deckare. Sverige är känt för ett långvarigt arbete för fred och därför går fredstankar som en röd tråd genom vårt 15-åriga arbete med böcker. Bokstädernas fader Mr Richard Booth grundade redan 1961 världens första bokstad. 40 år senare gav han Sveriges första bokstad - Bokens Stad i Mellösa - en egen nisch ”fred”. 18 Meddela snarast helst före årsmötet i Mellösa den 28 mars. Och vill du vara med i utställningskatalogen (som även är entré-biljett) meddela oss senast 1 augusti. Ring gärna Barbro eller Bell 015760607 eller 0708-731913 eller maila oss bokstaden@telia.com. Deltagaravgift inkl. hyra av utställningsbord och frukost = 500 kr. Deltagaravgift inkl. hyra av utställningsbord och frukost för medlemmar som får 25% rabatt = 375 kr. Betalas kontant eller till Bokens Stads BG 680-4553. Deltagare som anmält intresse: 1. Thoursie-sällskapet, Katrineholm, läs mer på sid. 16 2. Barnbokstaden i Mellösa, familjen Huth med nya pedagogiska barnböcker 3. Läsnyckeln, ingrid@lasnyckeln.se och Ulf Niskanen 4. Elisabet Grate Bokförlag http://www.elisabethgrate.se/ 5. Mikaela Kayl Raw-Food som har inspirerats av Bokens Stad och arrangerar egen Bokmässa i Stjärnhov, Gnesta, i maj 6. Författares Bokmaskin. Inge Widlund 7. Deckarförfattaren Börje Carlsson, Husby Skrivstuga 8. Mats Berggren Hans senaste bok ”Onsdag kväll strax före sju” handlar om sex ungdomar med olika bakgrund som går i samma nia i en förort – en kurd, en arab, en somalier, två syrianer och en svensk. Ett viktigt tema är hur unga muslimer kan komma i kläm mellan rasister och islamister. Vi tror att det är hans allra bästa bok någonsin. en historia som realistiskt skildrar förorten och dess innevånare /.../ en riktig sidvändare som flyter fram på ett lättläst språk och fungerar säkert utmärkt för diskussioner med ungdomar på högstadiet.” Anna Wilner. Btj 9. Jan Stolpe översättare av bl a fransk litteratur som exempelvis Michel de Montaigne, Denis Diderot och Honoré de Balzac och från klassisk grekiska har Stolpe översatt Platon, Aristoteles, Longinos och Euripides Stolpe har även varit redaktör för tidskrifterna Komma (1966– 1969), BLM (1970–1971) och FiB/ Kulturfront (1972–1973). Han skriver regelbundet krönikor i Språktidningen. Jan Stolpe är brorson till både Herman och Sven Stolpe. (Källa: Wikipedia) 10. Gunnel Arvidsson kommer som deltagare med bord ock- så. Hon ser fram emot det och är som hon säger själv sådan att jag upplever något roligare ju mer jag lär känna det. Hon har tipsat Sekwa förlag om temat fransk litteratur för årets mässa. De ger ut översättningar från franska av främst fransk-afrikanska författare; Det är en present till alla att Elisabeth Grate och Bengt Söderhäll kommer till årets mässa. Jätteroligt! Hon njuter av att hennes ide om ’12 poetiska recept’ nu har fått form och plats, en e-bok. _ Jag känner mig stolt över att maten har fått göra entré i poesin på detta fina vis ...”, säger Monika Ahlberg, kokboksförfattare och matkreatör som driver kaféet på Thielska galleriet i Stockholm (citerat från bokens förord). Mat är för sinne och smak och stämmer själen precis som all konst. Jag ville göra en bok om mat och i 12 poetiska recept förmedla en hållning till året, maten och måltiden. Fyra dikter och fyra akvareller förbinder tolv månadsrecept med årstiderna i känsla, doft, stämning, ljus. Det ska vara enkelt. Det ska vara vackert. Här är en länk till Amazon, där du kan bläddra i en del av boken (klicka på Look inside) http://www.amazon.com/12-poetiska-receptSwedish-Edition/dp/BOOSC8IISOG 11. Per Helge, författare, poet. 12. Jan Bernadotte Carl-Johan (Jan) Gustaf Wilhelm Bernadotte af Wisborg, född den 9 januari 1941 i Stockholm, är son till Lennart Bernadotte och dennes första hustru 19 Karin Nissvandt. Han är syssling till Carl XVI Gustaf. Han har bland annat försörjt sig som PR-man, servitör, diskare, kock, tolk, konsult, skrothandlare och vinförsäljare. Tidigare bodde han i Tyskland, men numera är han bosatt hos systern Cecilia Bernadotte på Hyltingeö i Södermanland. 2006 utkom hans memoarer under titeln Jan Bernadotte - kungasläktens svarta får, där han bland annat berättar om den ansträngda relationen till sin far . (källa: Wikipedia) 13. Bokens Stad i Mellösas Fredsbord 14. Hilda Andersson En ung, modig, egen företagare som vet betydelsen av ”vänlig service, supergod espresso och olika glassar kommer ha ett bok-bord fyllt med egenhändigt designade bok-bakelser. Hilda Andersson som öppnat Chatharina’s Coffee Bar mitt i Violenpassagen i Flen kommer även säja bok-kakors recept till hugade amatörbagare. 15 - 20. Avslöjas i Bokmässekatalogen i augusti... Mellösasjön, vår. Foto: Marie Andersson Bysmedjan, Sockenvägen 46, 640 31 Mellösa, i anslutning till Bokens Stad i Mellösa ... som Marie och Gunnar Widegren har gjort till en av Sörmlands bästa husmanskostrestauranger med vad som nöjda kunder kallar ”världens bästa raggmunk med fläsk, handskalade räkor på landgångar m.m. fortsätter vara öppen året runt. Efterlysning 20 Är det någon av läsarna som har den eftersökta boken ”Information to Intrigue: Studies in Secret Service Based on the Swedish Experience, 1939-1945” i bokhyllan? Den kostar c:a SEK 1000 att köpa men vi behöver bara läsa fem sidor i den.(Efterlyst av författaren och Burmakännaren m.m. Jesper Bengtsson på FB 23/2/2015) Flens Kommun - Sörmlands hjärta! Var du än befinner dig i kommunen, är naturen nära. Med sina 200 sjöar, naturreservat, ekhagar och hästhagar kan du alltid hitta ditt eget smultronställe. Föredrar du kultur, konst, slott & herresäten, torghandel och marknader hittar du dem också längs vägen. Välkommen! www.flen.se 21 att barnen kunde vara inneliggande i många veckor, ja i månader, kunde man minimera tiden på sjukhuset. Nya och gamla läkare upplevde med syster Tamara kontinuitet. De visste att om något svårt eller ovanligt skulle lösas – ja då frågade man Tamara till råds.” Hon fortsatte arbeta som sjuksköterska i många år efter sin pensionering. ”Det finns hur mycket arbete som helst”, kunde hon säga. Tamara Kjellin Tamara Kjellin,Sundbyberg, har avlidit vid 75 års ålder. Hon sörjs närmast av maken Set och döttrarna Åsa och Ylva med familjer. ”Världens bästa sjuksköterska finns inte mer….”, skriver prof. BJÖÖRN FOSSUM i SvD (26/2) och DN. ”Alla kände Tamara och Tamara kände alla, hon som gått den långa vägen inom sjukvården – från biträde till undersköterska och såsmåningom sjuksköterskeutbildning vid Sophiahemmets sjuksköterskeskola. När jag slutade var syster Tamara den självklara ledaren för barnortopeden, som då hade flyttat till Karolinska sjukhuset. Sjukvården förändrades och nya behandlingsmetoder infördes; från 22 Tamara hade inte en helt lätt uppväxt som finskt krigsbarn. Denna erfarenhet av utsatthet tog hon med sig in i arbetet; hon värnade alltid det lilla och sårbara. Hon var också oerhört kreativ och gjorde små konstverk av nästan ingenting –i dag hade hon kanske blivit designer eller konstnär. Hon såg möjligheter i allt; där vi andra såg bara en använd ståltråd såg Tamara möjlighet att göra en ängel eller ljuslykta. Hon förstod också vikten av att sjuka barn måste få sysselsättning med lekterapi och sjukhusskola. Att syster Tamara inte finns längre är så sorgligt för oss kollegor, små och stora barn och deras föräldrar. Det var som att hon räckte till för oss alla. Allra kärast var maken Set och barnen Åsa och Ylva, och hon var omåttlig stolt när barnbarnen kom. Patienter, föräldrar, unga och gamla arbetskamrater; alla älskade vi denna ovanliga och vackra syster”, avslutar Björn Fossum sina minnesord. Bjöörn Fossum var nära vän till Tamara Kjellin och hennes familj. Han avslutar sin nekrolog där vi i Bokens Stad fortsätter: Tamara – Du fattas oss – Du var vår stjärna i Mellösa, Du spred hopp och glädje och inspirerade oss vänner och bokälskare med en aldrig sinande energi. Du var det som många önskade att man skulle orka vara: En ledstjärna för de små En syster i natten för oss vuxna En mamma man kunde luta sig mot Den exemplariska värdinnan med utsökta poetiska trerättersmenyer Och ständigt kreativ, Du sydde röda sammetshjärtan till Röda Rummet Och broderade väggbonad till Barnbokstadens invigning. Vi kommer aldrig glömma Dig Tamara – Du fattas oss Styrelsen för föreningen Bokens Stad i Mellösa genom vännen Barbro Ergetie Bilden är lånad från Tamaras Facebook-sida Edith Södergran Finlandssvensk poet. Mest känd som en av de första modernisterna inom svensk litteratur, död endast 31 år gammal i tuberkulos. Hon är värd att minnas för sitt målande språk, sin brinnande glöd för språket och kulturen, sina fantastiska brevväxlingar och sin förmåga att förmedla känslor som är lika aktuella idag som för hundra år sedan. Höstens dagar Höstens dagar äro genomskinliga och målade på skogens gyllne grund … Höstens dagar le åt hela världen. Det är så skönt att somna utan önskan, mätt på blommorna och trött på grönskan, med vinets röda krans vid huvudgärden … Höstens dag har ingen längtan mer, dess fingrar äro obevekligt kalla, i sina drömmar överallt den ser, hur vita flingor oupphörligt falla … Publicerat i tidskriften Parnass som Bokens Stad numera prenumererar på.. 23 EKONOMIBREV Avsändare: Bokens Stad i Mellösa Antikvariat Bokstaden Harpsundsvägen 2 640 31 MELLÖSA Nästa medlemstidning planeras utges som ett nyhetsbrev/programblad/entrébiljett till Sörmländska Bokmässan den 29 augusti 2015. Manusstopp 15 augusti. Stöd Bokens Stad Våra resurser kommer främst från din och alla andra medlemmars medlemsavgifter. Många har redan betalt för 2015, men du som inte har hunnit kan betala till Bankgiro 680-4553 Bokens Stad. Avi bifogas. Medlemsavgiften för 2015 = 150 kr. för barn och ungdom under 18 år = 30 kr. Föreningar och företag med mindre än 50 medlemmar/anställda 500 kr. och 1000 kr för förening/företag med mer än 50 medlemmar/ anställda. 24
© Copyright 2024