HÄNT PÅ LEDEN - Sörmlandsleden
HÄNT PÅ LEDEN #1 2015 FÖRENINGEN SÖRMLANDSLEDEN INNEHÅLL 3 Tar med asylsökande ut på leden 7 Hongkong - mer än skyskrapor 8 Filmar etapperna och lägger ut på nätet 11 Chans att se vargar utefter leden 12 Barn älskar att leka vid kvarndammen 15 Ny rundslinga i Nyköping 16 Gick hela Sörmlandsleden på 18 år 18 Tord Törnkvist - en ambassadör 20 Livslång kärlek började i skogen 22 Diplom till nio långvandrare 23 Lär dig att elda HÄNT PÅ LEDEN, #1 2015 Ansvarig utgivare Håkan Lindqvist Redaktion Gun-Britt Gustafsson, Karin Reibring, Peter Swärd Omslagsbild Rundslinga Fada, etapp 36:3 Foto Karin Reibring Tryck Österbergs tryckeri Nyköping 2015 Föreningen Sörmlandsleden Box 45 613 21 Oxelösund, 0155-355 64 kansliet@sormlandsleden.se www.sormlandsleden.se Västra Femöre, etapp 44:3 Foto: Karin Reibring LEDAREN Första året som ordförande Nykvarn och Strängnäs är kommuner, som uppvaktar Sörmlandsleden för att göra anslutningsleder fram till den befintliga leden. M itt första år som ordförande i Föreningen Sörmlandsleden har varit spännande och händelserikt. Att få leda en starkt engagerad styrelse med ständigt nya frågor på dagordningen kräver massor av tid, mer än jag hade förväntat mig. Intresset för att bli medlem i föreningen ökar. Vi är i dag 3 200 medlemmar varav 150 är utländska medlemmar - fantastiskt! Föreningen genomförde sitt årsmöte i Eskilstuna i slutet av februari, ett välbesökt möte med många diskussionssugna medlemmar. Eskilstuna har varit ett obearbetat område när det gäller sponsring, men där har vi nu aktivt börjat arbeta för att hitta nya sponsorer. Samma sak gäller för södra Stockholm, där vi nu kommer att börja med sponsorarbete under våren 2015. Sörmlandsleden som varumärke och led står högt i kurs. Den har stor dragningskraft som turistmål för utländska vandrare, främst från Tyskland och Holland. I vårt arbete att marknadsföra leden vänder vi oss bland annat till vandrare från Tyskland genom annonsering i tyska utemagasin. Vilka är morgondagens vandrare och vad förväntar de sig av oss? Sörmlandsleden deltog under mars månad i Vildmarksmässan i Älvsjö. Där träffade vi massor av intresserade och engagerade människor. Många vandrare vill ha ett bekvämt och lyxigt avslut efter en dags vandring. Sörmlandsleden har inlett ett projekt där hotell, B&B och andra näringsställen erbjuder olika vandringspaket, där finns möjligen en ny kategori vandrare i framtiden. Vi får förfrågningar om nya rundslingor ett bekvämt och enkelt sätt för morgondagens unga familjer att vandra. Vi har blåst liv i vår skolsatsning för att locka ut dagens ungdomar i naturen, en investering för framtiden. Kan leden användas till mer? Det finns många möjligheter att använda vår led. Ett exempel är Art of Running i Trosa (drivs av Anders Nordström vid Åda gård), som arrangerar ett långlopp i skogsterräng på leden för barn och vuxna. Sammanfattningsvis, Sörmlandsleden är en fantastisk tillgång för alla, ta vara på den fina årstid som nu ligger framför oss, ge er ut på leden och bara njut! Håkan Lindqvist, ordförande Samarbetet med Sörmlands turism och kommunerna där leden passerar fungerar mycket bra. 3 De tar med sysslolösa asylsökande ut på leden Stafsjö Wärdshus är sedan november asylboende. Etappansvariga Winfried och Frauke Ros brukar ofta ta med sig asylsökande ut på sin etapp Skogsbyslingan. I nedlagda Stafsjö Wärdshus bor numera 150 asylsökande, de flesta från Syrien. I Stavsjö bor också Sörmlandsledens etappansvariga Frauke och Winfried Ros. De sköter Skogsbyslingan – en rundslinga i den kolmårdska vildmarken. Här, en dryg mil bort, ligger Sörmlands högsta punkt. Från ett tolv meter högt torn ser man skog, skog så långt ögat når. Även i Stavsjötrakten finns flera rundslingor. En dag tog Winfried en promenad runt Stavsjön. - Jag passerade värdshuset och kom på att några av de asylsökande kanske skulle vilja hänga med. Så jag gick spontant in och frågade. Uppåt 20 personer följde med, berättar Winfried. Sedan dess tar Frauke och han med sig asylsökande till Skogsbyslingan. Eftersom man måste åka bil kan bara tre eller fyra åt gången följa med. Först till kvarn gäller. - Vi åker till värdshuset spontant när det är fint väder. Där har de ändå inte mycket att göra. Fler vill åka med än vi har plats för. Det är ont om ordinarie bussturer, såväl mot Nyköping som Norrköping. Asylboendet ordnar inköpsresor till Norrköping med egen buss ett par gånger i veckan. - En del går en dryg mil till Krokek för att handla, berättar Winfried. Språkkunskaperna varierar. En del pratar bra engelska, andra nästan ingen. - Det är svårt att förklara vad till exempel - Vi är sociala och har alltid pratat med vilt främmande människor. Så det föll sig naturligt att ta kontakt med asylboendet, säger Frauke och Winfried Ros. en tjärgrop är, säger Frauke. Winfried och hon har fått en del frågor om djur, inte minst myror, ”Swedish termites”. En del fotograferar med mobiltelefonen för att skicka hem bilderna. För dåliga skor kan vara ett problem om det är blött i marken. Winfried åker även till Krokek och simmar med asylsökande. Varför gör de allt detta? - Det är roligt. Vi är sociala av oss, vi har alltid pratat med vilt främmande människor. Så det föll sig naturligt, säger Frauke. - Det är givande eftersom de blir så glada. Ibland känns deras stora tacksamhet nästan pinsam, tycker Winfried. ”Stavsjön runt” kan de asylsökande vandra på egen hand. - Vi har förstått att en del även går ”Skiren runt”. De har lärt sig titta efter orange och ljusblå markeringar, säger Frauke. Karin Reibring ”Ibland känns den stora tacksamheten nästan pinsam.” 4 Vikitteln – en välbesökt rastplats. Skogsbytornet är Sörmlands högsta punkt. Rotvälta inspekteras. 5 UR GÄSTBÖCKERNA Tack av hela mitt hjärta. De här sjöarna och skogarna är bland det finaste här på planeten. Må de få leva och frodas för kommande generationer. Området här och ner mot Ålbäck och ut mot Kungshamn har varit mina favoritställen sedan barnsben. Såg nyss en skräntärna flyga förbi.Många grågäss i sjön. Rödst järten ”t jatar” alldeles intill – han är verkligen vacker! Två kattugglor hörs. Snygg bänk av björkstam! Tack SÖRMIS för ett fint ställe att vila upp sig på! Här går en 13-årig pojk med en massa i 50-årsåldern och några runt 30. Det är trevligt och vackert i naturen så här på hösten. Snart ska vi stanna och äta mitt efterlängtade fika. Tack o hej, bullpastej! Nu har 15 ungdomar + sex instruktörer gått ifrån Viggudden, vissa med ömma fötter, men kämpar på duktigt. Kämpig men mycket vacker etapp. Ikväll ska dom få äta rötter från bland annat vass och andra växter. Bad blir det också! Glada hälsningar från oss småtrötta i Försvarsutbildning Södermanland Ungdom Jag kommer från Rom. Har följt Europalederna sedan södra Tyskland: Skåneleden, Kust till kust-leden, Höglandsleden, Gislavedleden, Östgötaleden och Sörmlandsleden. 6 Hongkong – mer än skyskrapor Hongkong är en plats som de flesta nog förknippar med skyskrapor och folkmyller. Vad många inte vet är att där också finns fina vandringsleder. Ett av mina allra första intryck av Hongkong var att det var trångt. Gatorna var smala, trottoarerna än smalare och det var människor, bilar och spårvagnar överallt. Men bara 25 procent av Hongkong är bebyggt, och den som tar sig ut från stan möts av något helt annat – skog, berg och faktiskt också ett flertal välskötta vandringsleder. Kollektivtrafiknätet är mer finmaskigt än det hemma i Sörmland, och ledernas alla etapper nås med båt, buss eller tunnelbana. En vandringsdag kan se ut så här: Efter att ha vaknat upp på något hotell eller vandrarhem, kanske i en trevåningssäng på 40:e våningen, tar du pendlarbåten från centrum till ön Lantau. Sedan tillbringar du dagen med att vandra de första etapperna av Lantauleden, bland annat över två bergstoppar på runt 900 meter. På seneftermiddagen kommer du fram till höglandsområdet Ngong Ping, känt för sitt kloster och sin enorma Buddha-staty – därifrån kan du åka linbana och tunnelbana tillbaka till centrum och hinna med en kväll i stan. För den som kanske bara har en dag i Hongkong, men gärna snörar på sig kängorna för ett par timmar på stigarna, finns än mer stadsnära vandringsetapper som också erbjuder storslagna vyer. Ett tips är Drakryggen, 20 minuters bussresa från skyskraporna på Hongkong-ön. Den som har lite mer tid kan tälta längs lederna. Allemansrätt finns inte, däremot avgiftsfria campingplatser. För den som har vägarna förbi, och till exempel är på rundresa i Ostasien eller mellanlandar på väg till Australien, kan jag varmt rekommendera några dagar på lederna här. Text och foto: Andreas Reibring 7 Bengt-Göran filmar etapperna och lägger ut på internet Sörmlandsleden på film. Ja, det är faktiskt sant. BengtGöran Andersson filmar etapperna och lägger ut på nätet. Natur, film och foto är tre av Bengt-Göran Anderssons intressen. För något år sedan behövde han ett videoklipp för att uppdatera sina kunskaper i html. - Jag kom på att jag kunde förena mina intressen genom att filma när jag vandrar en etapp, berättar Bengt-Göran. På vårvintern gick han etapp 30 i Kolmårdsskogarna. I sällskap hade han stativ och videokamera med extern mikrofon. Ett par veckor senare sken solen och Bengt-Göran tänkte att det inte kunde skada att ha två videoklipp. Så även etapp 29, väster om Björkvik, dokumenterades. Det fina vädret fortsatte, så varför inte ta ytterligare en etapp? Så blev även etapp 28 öster om Strångsjö filmad. Ännu en dag med fint väder gjorde att även etapp 27 öster om Katrineholm och genom Forssjö dokumenterades. Efteråt upptäcktes en liten detalj. - Det hade börjat spricka ut och bli grönt i naturen när jag gick den sista etappen, 27:an. Så var det inte när jag gick de andra, därför bestämde jag mig för att börja om från början med start i Malmköping. Hittills har Bengt-Göran, som bor i Katrineholm, filmat etapperna 21-31. De finns utlagda på hans hemsida med adressen www.timeoutside.se. Även kulturslingan 28:1, sydöst om Forssjö, är filmad. När vi träffas håller Bengt-Göran som bäst på med klippningen. Alla etapper filmas när det är vackert väder för att visa dem från sin bästa sida. - Jag vill ha med naturens ljud som fågelkvitter och vindsus. Därför lägger jag inte på någon bakgrundsmusik, berättar Bengt-Göran. Kommentarer och berättande läggs på i efterhand. Han gör sina filmer på egen hand och börjar med att filma etapptavlan. Stativet monterar han upp och vandrar fram mot kameran. - Det finns två typer av scener. I den ena är jag själv i bild, då för att visa var leden är. I den andra filmar jag åt sidorna. Tanken med sistnämnda är att visa vad man ser när man står på leden. Ibland är det djur Se filmerna på – Jag vill ha med naturens ljud som fågelkvitter och vindsus. Därför lägger jag inte på någon musik, berättar Bengt-Göran Andersson. 8 www.timeoutside.se som samarbetar, som ett par tranor med sin unge på etapp 27. Bengt-Göran har minst en timmes film med sig hem. Mycket är dötid som han klipper bort. Den färdiga filmen blir 10-12 minuter lång. - Vi kör bil på stora vägar. Ofta ligger vildmarken alldeles intill. Jag vill visa hur nära och lätt det är att komma ut i naturen och kanske till och med få vildmarkskänsla. Karin Reibring Alla hjälper till att sköta leden Det här är hunden Lisa som hjälper husse och matte Pehr och Siw Bengtsson med vårstädningen. Pehr och Siw ansvarar för etapp 15 mellan Skottvång och Fredriksberg. Deras hund Lisa ser till att leden blir framkomlig genom att bära bort kottar och annat som kan ligga i vägen för vandrare. Naturkompaniet storsatsar Den 13 och 14 juni kommer det att vimla av folk i skogarna söder om Stockholm. Det är Naturkompaniet, som arrangerar ”Björnturen” – en vandring på 46 km från Lida friluftsgård till Alby friluftsgård. Vid Rudan blir det gemensamt nattläger med underhållning och mat. Vem som vill kan anmäla sig. Det går också att bara delta ena dagen. 9 UR GÄSTBÖCKERNA Great infrastructure for one of the beautiest landscapes on the earth! Thanks a lot! Sara and Julia, 21 years from Tyskland We like the trail a lot with all its different kind of nature and the beautiful views. The organisation is great, it is quite easy to find the right walk with all the orange signs. We were especially happy about all the shelters. Thanks a lot! Hier ist ein sehr schöner Platz. Vielen Dank allen fleissigen Helfern auf dem Wanderweg. Die Beschilderung ist ja wirklich erstklassig. Man fühlt sich gut aufgehoben. Auch unseren Hunden hat es gut gefallen. We spent a beautiful week in Sweden. The nature, lakes and beaches are wonderful. We also enjoyed eating blueberries and raspberries during our walk. What is more, swimming in these awesom lakes was very nice and refreshing. We are looking forward to our next visit. Greetings from Slovakia Här har ni två som sänker medelåldern. 23 och 24 år. Finaste skärmskyddet vi sett och vi har sett många! Två skogstokiga kvinnor Det finns många vildsvin här. Hoppas ni har koll på det. 10 Ett vargpar har etablerat sig i trakten av Gnesta och Nykvarn. Dessa vargar lever dock i Dalarna. Nu finns chans att möta varg i skogen Etapperna 12 och 13: ”Vargparet har skaffat sig revir” skriver Länstidningen i Södertälje 27/1 med stora rubriker. Här på etapp 12 och 13 i gränstrakterna Gnesta–Nykvarns kommuner har Länsstyrelsens viltspårare säkrat spår och spillning från en hane och en löpande hona, som med stor sannolikhet bildat revir här i skogarna. Då vi redan tidigare har lodjuren här sedan några år, kan väl etapperna 12 och 13 nu med rätta kallas vildmarkssträckor! Det är på Sörmlandsledens etapp 12 vid Acksjön som vargspåren, cirka två timmar gamla, har säkrats berättar viltspåraren Mikael Fransson. Ett vargrevir kan vara på 50 000 hektar men detta blir förmodligen betydligt mindre. Vargarna patrullerar runt, runt dess yttre gräns flera mil på ett dygn. Parningen sker i februari och drygt två månader senare kan det vara två till sex valpar nyfödda i våra skogar. På sjön Yngern lite längre norrut ligger ett älgkadaver sedan två veckor, ett tydligt tecken på vargen, som äter upp mot tio kilo åt gången, men som samtidigt bjuder på mat till andra rovdjur som räv och havsörn. Jägare och tamdjurshållare känner förstås oro för sitt vilt, sina hundar och tamdjuren. För människan är dock vargen helt ofarlig om man möter den, men ett vargmöte fritt i naturen är ett minne för livet. Så packa ryggsäcken. Kameran skjutklar på magen. Utgångspunkt kan lämpligen vara p-platsen vid södra Yngsviken etapp 12–13. Välkommen ut i vildmarken! Text och foto: Peter Swärd På www.rovobs.se kan du själv se var rovdjur observerats. För att inte missa... ...någon post från Sörmlandsleden anmäl både om du flyttat eller bytt e-postadress. Posten skickar numera tillbaka brev med fel adress istället för att idka detektivarbete. 11 Barnen älskar att leka vid kvarndammen 12 Tio barn leker för fullt vid Stora Benes skärmskydd. - Vi är ofta på Sörmlandsleden, berättar deras ledare Margrita Sjöqvist. Tidig lördagkväll i slutet av mars. Vi möts vid en liten p-plats i gränslandet mellan Nyköping och Oxelösund. Den tidiga våren har tillfälligt bromsats och det ligger snö på marken. Temperaturen är runt noll. Tio strövare (8-10 år) från Friluftsfrämjandet i Oxelösund har mött upp tillsammans med ledarna Margrita Sjögvist och Mats Ytterby. Alla bär reflexvästar, eftersom det kommer att bli mörkt. Även ficklampa (helst pannlampa) finns på utrustningslistan. - Vi behöver bärhjälp, säger Margrita och alla frivilliga får ett vedträ, som de stoppar ned i ryggsäcken. Vi vandrar på led en bit på Sörmlandsledens etapp 44:1. Efter en stund är vi framme vid skärmskyddet vid en gammal kvarndamm. - Här kan barnen leka hur länge som helst, berättar Margrita. Förutom att vara ledare i Friluftsfrämjandet sköter hon Sörmlandsledens etapp 40 i Tunaberg, mellan Dragsviken och Mellsjön. Det gäller att ta vara på dagsljuset så vi börjar med matlagningen. - Den här gången har vi köpt fryst pyttipanna, men ibland gör vi egen och börjar med att koka potatis, berättar Margrita. Barnen skalar morötter med sina knivar, som de också täljer med. Reglerna för hur Med en kniv måste man vara försiktig. Kolsvart i skogen. Reflexer i träden markerar tipspromenaden. kniven ska hanteras är mycket noggranna. Den torra medhavda veden gör att elden tar sig snabbt. Tänder gör man alltid med tändstål - inte tändstickor. Mats och Margrita lägger på muurikkan - en medhavd stekhäll där pyttipannan til�lagas. Fram med kåsorna, vi äter medan mörkret sänker sig. Några fryser så efter maten kör Mats igång några lekar. Nu är det kolsvart, bortsett från elden och ficklamporna, och dags för tipspromenad. Markeringarna utgörs av reflexer som glimrar i trädgrenarna. De tolv frågorna handlar om återvinning. Sedan hinner man med några omgångar ficklampskurragömma innan det är dags för avslutning och vandring tillbaka. Det har hunnit bli fyra minusgrader. Alla släcker sina lampor. Vi sitter tysta en stund, hör vattnet porla och blickar upp mot stjärnhimlen. Text och foto: Karin Reibring 13 Friluftsfrämjandet i Oxelösund använder ofta Sörmlandsleden i sina barngrupper – året runt. I år har man till exempel varit vid våtmarken Brannäs (etapp 44:3). Senare i vår ska Gullängsberget bestigas (etapp 38). Frilufsarna (11-13 år) har sovit i skärmskyddet vid Mellsjön (etapp 40). Margrita Sjöqvist Tändstål istället för tändstickor. Mats Ytterby steker på en muurikka. 14 Ny rundslinga Sörmlandsleden behöver inte vara vildmark. Nu finns en ny rundslinga genom staden Nyköping. Lämplig start är vid slottet Nyköpingshus – Nyköpings mest berömda sevärdhet. Här bodde förr Sveriges kung. Slingan går längs den vackra åpromenaden genom centrala stan. Den fortsätter i Nyköpings utkant innan man är tillbaka vid slottet igen. Hela rundslingan är 11 km. Den består Hallå skolfolk! Vet du som jobbar i skolan att Sörmlandsleden satsar särskilt på att ge elever tillfälle att komma ut i naturen? På hemsidan finns en särskild avdelning som heter ”Skolor”. Där finns skräddarsydda vandringsförslag för alla våra 16 kommuner. På webbplatsen finns även utrustningsförslag och tips på roliga aktiviteter. Samtliga idrottslärare ska ha fått inloggningsuppgifter till detaljkartorna. av delar av etapperna 44, 44:2 samt 45. Namnet är ”Runt Nyköping väster om ån”. Läs mer på hemsidan under ”Vandring”, klicka sedan på ”Rundslingor”! Visste du att... ...två orange ringar betyder att leden markant ändrar riktning. Sådant kan vara lätt att missa, inte minst om man går och pratar. Två ringar betyder alltså att man bör vara på sin vakt för att inte gå fel. 15 De tog sig runt Sörmlandsleden på 18 år Det började med att vi testade att vandra en helg våren 1995. Vi tyckte det var fantastiskt, jag och Patrik! Ett så enkelt och lättillgängligt sätt att umgås. Leden ligger ju nästan inpå husknuten! En kort bit med buss, sedan är man igång. Vi beslöt efter den helgen att fortsätta en helg varje år tills vi tagit oss runt. Och det gjorde vi till slut. Det tog 18 år. En helg varje vår åren 1995-2013, sedan var vi tillbaka där vi började en gång. Lite äldre och kanske med något tyngre steg. Vi började från Stockholm och gick medvetet ”fel” eftersom vi valde att gå efter vattnet ner mot Trosa, Nyköping och Oxelösund. Leden är ju numrerad åt andra hållet, så det blev lite bökigt att läsa etappbeskrivningarna nerifrån och upp. Vi har alltid satsat på att komma fram till en sjö, eller något vattendrag till kvällen varje dag vi vandrat. Det har inte alltid varit möjligt, men i de flesta fall. Det är skönt att kunna tvätta av sig efter en dags vandring, och ha tillgång till vatten för disk och tvätt. För att inte tala om hur fint det är när kvällen närmar sig att sitta vid en liten eld och titta ut över vattenytan. Så här med facit i hand så tycker vi nog båda att den finaste sträckningen var kring Mörkö, Trosa och Tullgarn. Den jobbigaste var definitivt vid Bråviken där ledens tuffaste sträckning finns. Brant nedför, över stock och sten och sedan brant uppför. Det var svettigt. En skön paus blev det när vi var uppe, med fin utsikt över Bråviken. Vid det tillfället var en kompis till oss också med. Vi har alltid satsat på att sova i tält. Ofta intill ett vindskydd för att få tillgång till vindskyddens många faciliteter med ved, fin eldstad och bord med mera. Men vi slapp myggen i och med tältet. Några gånger har vi sovit i vindskydd, men då var det oftast tidigt på våren när det inte fanns några myggor. När vi kom längre och längre bort från Stockholm blev det lite knepigare att ta sig dit och hem. Vi ville ju börja exakt där vi slutat året innan och ta oss hem från den punkt vi slutade på, på söndagen. Ibland fick vi skjuts ned, eller så kom någon och hämtade oss. Ibland tog vi bilen och lämnade den i någon glänta i skogen. Det blev lite av en sport att ta oss tillbaka till bilen på söndagseftermiddagen. Någon gång ringde vi taxi: ”- Ja, vi står här vid en liten grusväg mitt i skogen, det är en liten röd sommarstuga här. Kan ni köra oss till vår bil?”. Det gick på över tusen kronor. En annan gång - faktiskt den enda gång vi fuskade och sov på vandrarhem - var i området kring Stavsjö. Den snälla ägaren av vandrarhemmet erbjöd sig att hämta oss på söndagen med sin bil och köra oss tillbaka till vår, när vi kommit fram till vårt mål. Vi fick hans telefonnummer och ringde. Det visade sig på färden tillbaka att han var otroligt kunnig och berättade mycket och livligt om allt vi for förbi! Vi reflekterade ofta över hur lite folk vi stötte på när vi vandrade på leden. Det hade nog mest med att göra att vi vandrade i slutet av maj, eller tidigt i juni. Vi kunde ju se på vissa sträckor att leden var ordentligt upptrampad så det ser nog annorlunda ”Det viktigaste har varit att få umgås och prata.” 16 ”Finast var det kring Mörkö, Trosa och Tullgarn. Jobbigast vid Bråviken..” ut mitt på sommaren. Det är jättekul att se och höra att fler och fler upptäcker leden och hur fin den är! Vi har varit lite rädda för att dricka vattnet i källorna som finns utefter leden. Vissa är ju rena och fina med rinnande vatten, då har vi druckit. Medan andra har varit stillastående och vattnet kanske inte sett helt rent ut (även om det säkert var det). Därför har vi alltid burit med oss vatten. Ungefär ett dygn brukade väl 3-3,5 liter räcka, sedan var vi tvungna att fylla på. Ofta knackade vi på i någon sommarstuga och det var aldrig varit något problem. Snälla och nyfikna människor överallt som gärna ordnat vatten till oss. För oss har nog kanske det allra viktigaste med vandringshelgerna varit att få umgås och prata. Det är en del av vandringen. Man går där och kan inte stressa. Inget annat som stör, utan det är bara där och då. Hemma är det mycket annat som pockar på ens uppmärksamhet. Den här helgen Peter vid Helvetets port, en halvmil öster om Malmköping. har varit ett skönt sätt att ”ta igen kompistid” och också en slags återhämtning. Bara en sådan sak som att efter en helg ute få sitta på en riktig toalett och få duscha när man kommer hem. Skönt. Man uppskattar det man har hemma. Nu diskuterar vi vad som väntar härnäst - kanske blir det Roslagsleden. Men först ska vi bestiga Kebnekaise senare i år! Peter Lidhäll & Patrik Jansson 17 Tord - en ambassadör för leden Foto: Hans Östlin - I tider då alla inte kan åka på utlandssemester tror jag leden blir allt viktigare. Fler och fler vill uppleva äventyret runt hörnet, säger Tord Törnkvist. Tord Törnkvist är en man som liksom ÄR vandring. Och han är i hög grad Sörmlandsleden också. En ambassadör som ständigt skapar intresse för ledens möjligheter. Hur skapar man positiva kontakter med kommuner och andra? Tords tips är att vara med där det händer och knyta de kontakter man kan. Det ena leder ofta till det andra. När vi träffas har Tord just varit på ett möte som Haninges kultursamordnare ordnat med kommunens föreningar. – Leden är en del av föreningslivet och att vi finns med i dessa sammanhang är viktigt, säger Tord. Via Sörmlandsledens styrelse har han i uppdrag att jobba med kommunkontakter särskilt i Huddinge och Haninge som är nära där han bor. Varför är det så viktigt med dessa nätverk och kontakter? Vad vill Sörmlandsleden få ut? – Ja, en drivkraft är att vi vill bli mer kända och det är numera så att kommunerna ofta lyfter fram Sörmlandsleden i olika informa- 18 tionsmaterial, svarar Tord. Genom detta får fler upp ögonen för ledens möjligheter. Alla från dagis till pensionärsgrupper till extremsportare. – Kommunerna hjälper också till med både bidrag och att bygga spänger och broar i en del fall. Tord tar kontakt på alla nivåer. Alla kan förvänta sig ett samtal! Kommunens ekolog är en naturlig ingång men nu också kultursamordnaren som genast såg möjligheten att kombinera natur och kultur. – Det ligger i tiden, säger Tord, man vill uppleva något och ha ett mål med sin vandring. Tord får genom sitt nätverk ofta tips och råd. Information om vad som är på gång som kan vara bra att ha. – Jag blir alltid positivt bemött i kommunkontakterna och det kanske är för att jag behandlar dem mer som kompisar och inte som tjänstemän, säger Tord. – I tider då alla inte kan åka på utlandssemestrar tror jag leden blir allt viktigare. Fler och fler vill uppleva äventyret runt hörnet, säger Tord. Jag har märkt att förfrågningarna blir fler och fler. Senast från Länkarna till exempel. Det ordnas också flera arrangemang på leden nu än tidigare. Man ordnar olika lopp där man till exempel springer, går eller cyklar. – Här får man väga slitage mot att vi vill att leden nyttjas! Visst kan jag vara skeptisk ibland men vi är inställda på att mer intresse ger mer slitage, säger Tord. Och eftersom visionen är Sveriges bästa låglandsled blir det naturligtvis en utmaning att hinna med underhåll som att röja och fixa på leden. – Det gäller att grunden funkar, säger Tord. Att leden är markerad och att broar och spänger är i bra skick. Har man varit ledare för 300-400 vandringar kan man nog kallas för en erfaren vandrare. Vad har drivkraften varit? – Det har gett så mycket tillbaka, svarar Tord. Kamratskap, upplevelser, resor till nya platser i hela Norden. – Och för mig är Sörmlandsleden något speciellt. Jag var med när den invigdes 1973 och fick snart därefter ta hand om sträckan 6:1. Jag känner varenda sten här på sträckorna i området, avslutar Tord. Hans Östlin Nu kan man bada vid Trullsjön Trullsjön på etapp 17 är en underbar plats för ett svalkande dopp, men sedan några år har badbryggan varit obrukbar. Nu är den reparerad och det finns till och med en enkel badstege. Dessutom har botten röjts från nedfallna småträd och grenar. Se bara till att inte röra upp botten när du kliver i, då rörs humuslagret upp som i alla brunvattensjöar och fastnar lätt på kroppen. Inget farligt förstås, men kan upplevas lite obehagligt även om det är lätt att borsta bort när det torkat. Rolf Wahlström Var säker i naturen Tord har ju varit med i Strapatsklubben och genom åren ”sovit en del under granar, druckit te på tallbarr och haft det lite jävligt ibland”. Så vad är hans bästa tips om friluftssäkerhet? Håll dig varm och torr, undvik att bli blöt, se till att ha med ombyte. Drick tillräckligt och se gärna till att ha tillgång till varm dryck. Sök skydd i tid om du får problem. Ha med karta och kompass, det borde vara obligatoriskt, telefonen kan ladda ur… Skaffa kunskap om hur du säkert hanterar yxa och kniv, kan låta självklart men är en stor olycksrisk. Var beredd på att du måste övernatta primitivt, se till att du vet innan hur du ska göra då. Sök kunskap om vad du kan äta i naturen, det är mer än man tror. Kanske kommer en del av dessa och andra tips att förmedlas av Tord på Tyrestadagen i höst den 13 september! Det sa klick på Sörmlandsleden Mats och Pia Klockljung har varit gifta i 27 år. Det var efter en vandring på Sörmlandsleden – ordnad av ”Den ogifta vänstern” – som det blev allvar mellan dem. Året var 1985. Jag var nyskild och hade flyttat med femåriga Rasmus till Rinkeby. Andra dagen efter flytten var vi ute i parkleken bakom huset, där en linhårig Fredrik och Rasmus började leka i plaskdammen. När vi gick in igen följde Fredrik och hans mamma Pia, också relativt nyskild, med. Och då hände det väl något? Nej, inte alls. Vi umgicks regelbundet. Grabbarna lekte, Pia och jag snackade, vi gjorde utflykter, bjöd varandra på födelsedagar, skaffade gemensamma vänner. Men inget hände och nästan ett år gick. Jag var med i en förening som hette DOV, som står för ”Den ogifta vänstern”, med enda ändamålet att ha trevligt tillsammans, ordna fester och göra olika aktiviteter. Reglerna var enkla: du får vara med ända tills du ”får ihop det” med någon lite mer stadigt. Så det gällde att passa på medan man kunde. Som vanligt bjöd jag med Pia på en av festerna och vi hade båda kul och dansade mycket, men inte så mycket med varandra. 20 Men då, då? Pia dansade mest med en kille från Södertälje och jag hade ingen chans. Jag var inte särskilt svartsjuk, det var som det var. Men sedan? På DOVs fester brukade vi lägga ut listor, där folk kunde anteckna sig om de ville göra saker tillsammans. Rasmus skulle följa med mormor och morfar till Åland och det gällde att passa på. Jag lade ut en lista om en kort vandring på Sörmlandsleden, där jag hade gått med min förra fru, med start i Björkhagen. Det blev många namn på listan, bland annat Pias. Men ju närmare det blev till vandringen, desto fler hoppade av av olika anledningar. Till slut var det faktiskt bara jag och Pia kvar med tält och packning för en tvådagstur. Vi upptäckte att vi hade mycket mer att prata om än vi hade trott, bland annat att vi båda gillade blåklockor. Vi plockade svamp, slog läger och stekte svampen, gick in i tältet och... Men då måste väl något ha hänt? Svampen var god och vi sov gott. Sedan fortsatte vi vandra och hade trevligt och sedan åkte vi hem till Pia - som nyss hade flyttat till Bromsten - och badade bastu och duschade. Men då? Nej, det var mest skönt att bli ren och vi var glada att vi hade haft trevligt. Sedan åkte jag hem till mig. Fast Rasmus skulle bara vara kvar på Åland några dagar till. Jag tänkte se en film om den belgiske sångaren Jacques Brel och det vore ju kul att ha sällskap, så jag ringde Pia. Filmen var bra och när vi skulle åka hem, så kom vi på att vi kanske skulle gå av vid samma tunnelbanestation. Men det hände väl inget då heller, eller hur? Jo, då hände det! Ett tag senare bodde vi ihop, grabbarna gick i samma klass och 1988 föddes Maja. Och vi har fortfarande blåklocka som ”vår blomma”. Det satt långt inne, men nu har vi varit gifta i 27 lyckliga år och bor i vandringsvänliga Arvidsjaur, där vi driver det välbesökta Glommers Hattmuseum i den lilla byn Glommersträsk (vi finns på Facebook). Men utan Sörmlandsleden vete sjutton om det hade hänt något. Tack och ett speciellt tack alla som hoppade av vandringen. Ni anar inte hur tacksamma vi är! Mats och Pia Klockljung Nya aktiva på leden Magdalena Larsson, etapp 5:1. Karl-Erik och Fredrik Hildenborg, etapp 24:3. Anna-Karin och Conny Thorselius, etapp 28:1. Elisabeth Eriksson, etapp 45:1. Jenny Palmqvist, etapp 46. Michael Nicholls, etapp 46. Karin Henriksson, etapp 46. Janne Linder, etapp 53:2. Holger Johansson, etapp 54. Johan Andersson, etapp 55. Kerstin och Bernt Fagerström, etapp 55. Helen och Dag Windarp är nya ansvariga för region 3. Jürgen och Gunilla Gandre’ har tagit över ansvaret för region 11. Nils Johansson och Sebastian Onali ansvarar för region 15. Vill du jobba aktivt? Vi saknar regionansvariga för Tystberga/ Nynäs-området (region 14). Etappansvarig söks Holmtorp–Nävsjön. till etapp 35, 21 Mellan 60 och 70 medlemmar deltog i årsmötet, som inleddes med att föreningen bjöd på lunch. Diplom till långvandrare vid årsmötet Årsmötet hölls i år den 22 februari på Vilsta Sporthotell i Eskilstuna. Så här ser styrelsen ut 2015: Håkan Lindqvist (ordförande), Conny Bäckman (vice ordförande), Rolf Zetterström (kassör), Mathias Debatin (sekreterare), Maria Atterving (vice sekreterare), Hanserik Folkesson, Göran Hildenborg, Gerret von Zeipel samt Per-Olow Andersson (Friluftsfrämjandet). Suppleanter: Egon Fristedt, Monica Gustafson, Sven Olsson, Tord Törnkvist och Birgitta Lundh (Friluftsfrämjandet). De som vandrat alla Sörmlandsledens ordinarie etapper får ett diplom på årsmötet. Årets långvandrare: Eva Friedmann, Johan Grönblad, Patrik Jansson, Peter Lidhäll, Charlotta Marklund, Lennart Nordahl, Miklos Puskas, Jenny Åkerblom och Maja Öman. Många intresserade på Vildmarksmässan Sörmlandsleden fanns med på Vildmarksmässan i Älvsjö 6-8 mars. En rad aktiva medlemmar turades om att bemanna föreningens monter under de tre dagarna. 22 Göran Hildenborg vet det mesta om Sörmlandsleden. Så får du elden att brinna Visst är det härligt med en skön brasa vid skärmskyddet! Här lite tips, dels för att få elden att ta sig, dels för att inte orsaka skogsbrand. Kolla innan du ger dig ut under varma torra dagar, om det eventuellt råder eldningsförbud. Då får du inte göra upp öppen eld, inte ens på iordningställd eldplats. Men annars är det möjligt att elda på iordningställda platser längs leden i alla väder, dock försiktighet vid hård blåst. Samla ved längs leden innan du kommer till rastplatsen. Vi tillhandahåller inte ved längs leden utom på vissa platser. För att tända brasan finns alltid torra smågrenar längst ner på stora granar att hämta. Lägg sedan på lite grövre torra grangrenar och du har brasan igång. Hittar du lite töre (kärnved från gammal tallstubbe), så går det garanterat bra. Glöm inte tändstickorna, helst i plastpåse så de inte blir fuktiga (om du inte använder tändstål)! Ta gärna med ett värmeljus att tända under veden. När elden brunnit ut ska du släcka ordentligt med vatten och kolla så att glöden slocknar. Men häll inte på massor av vatten på de heta stenarna i murad eldstad - då spricker den! En liten yxa och såg samt något att hämta släckningsvatten i, bör ingå i utrustningen om du tänker elda. Och gör det! Att sitta och se in i en härlig brasa utgör ofta höjdpunkten på en i övrigt skön vandring. Ut och njut! Att tända en brasa är inte ett manligt privilegium. Att sitta och titta in i de värmande lågorna blir ofta vandringens höjdpunkt. Dock skall du komma ihåg att vissa saker skall man ha lagom av: Det är Eld, Vatten, Pengar och Kärlek. För lite är inte bra. För mycket är heller inte bra. Utom Kärlek förstås, som man ju aldrig kan få för mycket av. Peter Swärd, etapp 13 Ta med skräpet Lämna aldrig sopor eller annat skräp vid skärmskydden! Där finns ingen sophämtning, utan detta drabbar den etappansvarige, som redan lägger ner många oavlönade timmar på att sköta leden. 23 Har du glömt, att skogen är ditt hem, att den stora djupa stilla skogen står och väntar på dig som en vän. Lämna stadens oro, kom till skogen åter, endast så kan du bli hel igen. Har du glömt att skogen är din vän? Myrans vägar under himmelen, källan, där det växer upp så ljusa samtal, gläntan, där man leker med ett regn, är de glömda? Minns du inte dem? Bo Setterlind
© Copyright 2024