Hälsoundersökning enligt BBiC – en översikt av lagrum Dokument som kort refererar konventioner och lagar relevanta för dig som arbetar med Hälsoundersökning enligt BBiC inom Socialtjänst eller Hälso- och Sjukvård. FN:s konvention om barnets rättigheter Barnkonventionen är ratificerad i Sverige sedan 1989, vilket innebär att Sverige har förbundit sig att följa konventionens krav. Barnkonventionens huvudprinciper: • • • • • Art. 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Art. 3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som berör barn. Art. 6: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Art. 12: Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne eller honom. Barnets åsikt skall beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad. Fler relevanta artiklar: Art. 1 Ett barn – det är varje människa under 18 år. • Art. 19 Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet. • Art. 24 Varje barn har rätt till bra hälsa och rätt till sjukvård. Traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL m.fl. Enligt 2 § Hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska erbjudas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall därför ges företräde till vården. Barn som är placerade av samhället som är asylsökande ska erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård i samma omfattning som erbjuds alla barn inför placering, enligt 5 § lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Enligt 7 § samma lag ska barnen även erbjudas en hälsoundersökning, om det inte är uppenbart att det inte är nödvändigt. Eftersom hälsoundersökningen ingår som en del i beslutsunderlaget, är det viktigt att den blir så omfattande som det enskilda ärendet kräver. När det gäller barn som far illa eller riskerar att fara illa är hälso- och sjukvården skyldig att samverka med socialtjänsten, andra samhällsorgan, organisationer och andra som berörs, 2 f § HSL och 6 kap. 5 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Patientlagen (2014:821) Syftet med den patientlagen är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. I lagen betonas bl.a. När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas, 1 kap. 8 §PL. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. Bedömningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och ska, beroende på barnets ålder och mognad, utgå från underlag från vårdnadshavare och det som barnet själv ger uttryck för. Patienten har rätt till muntlig och skriftlig information om hälsotillstånd, behandlingsmetoder med mera, 3 kap. och 7 kap. PL. Bestämmelser om barns inflytande över sin egen vård införs i lagen, 4 kap. PL. Socialtjänstlagen (2001:453), SoL Enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL är bland annat personal inom hälso- och sjukvården anmälningsskyldig och ska genast anmäla till socialtjänsten om du i din yrkesroll misstänker eller får kännedom om att ett barn far illa. Du som personal är också skyldig att lämna de uppgifter som kan vara av betydelse för socialtjänstens utredning (14 kap. 1 § tredje stycket SoL). Anmälaren behöver inte ta ställning till om barnet far illa det är socialnämnden som har ansvaret för att utreda situationen. Enligt 11 kap 1 § SoL ska socialnämnden utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ärendets avgörande ska tillvaratas på ett betryggande sätt. I 11 kap. 1 a § stadgas när en anmälan enligt 1 § rör barn eller unga ska socialnämnden genast göra en bedömning av om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd. En sådan bedömning ska dokumenteras. Beslut att inleda eller inte inleda utredning ska, om det inte finns synnerliga skäl, fattas inom fjorton dagar efter det att anmälan har kommit in. Ett sådant beslut behöver dock inte fattas om det redan pågår en utredning om det barn eller den unge som anmälan avser. Av 11 kap. 2 § SoL framgår att om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta dem kontakter som behövs. Utredningen ska bedrivas så att inte någon onödigt, utsätts för skada eller olägenhet. Utredningen ska inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet. Utredningen ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid. Den som berörs av en sådan utredning ska, om inte särskilda skäl talar mot det, genast underrättas om att en utredning har inletts. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL I 26 kap. 9 a § OSL framgår att sekretessen enligt 1 § inte hindrar att uppgift om att beslut fattats enligt 11 kap. 1 a § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) eller uppgift om att sådan utredning som avses i den bestämmelsen redan pågår lämnas till den som har gjort en anmälan enligt 14 kap. 1 § samma lag, om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut. Lagen(1990:52) med särskilda bestämmelser för vård av unga, LVU och Socialtjänstlagen, SoL Om ett barn behöver placeras i ett annat hem än det egna kan en placering ske antingen enligt SoL eller enligt LVU. Huvudprincipen är att en placering i ett annat hem ska ske i samförstånd med barnet eller den unge och hans eller hennes vårdnadshavare i enlighet med bestämmelserna i SoL. Enligt 6 kap. 7 § SoL ska socialnämnden verka för att barn inför en placering ska få den hälsooch sjukvård som de behöver. Enligt 32 § LVU, har socialnämnden rätt att besluta att barnet ska läkarundersökas innan de gör en ansökan om LVU, om en sådan undersökning av särskilda skäl inte är nödvändig. Samordnad Individuell plan (SIP) När en person, barn och/eller vuxen, har behov av insatser från både socialtjänsten och hälsooch sjukvården ska kommunen tillsammans med landsting/region upprätta en individuell plan, 2 kap. 7 § SoL, 3 f § HSL och 6 kap. 4 § PL. När ett barn ska placeras behöver hälso- och sjukvården och socialtjänsten ta ställning till om det finns behov av en individuell plan om barnet har insatser från hälso- och sjukvården. När det gäller ungdomar med omfattande psykosociala behov, bör landstinget och kommunen utgå ifrån att det finns behov av en individuell plan. Ovanstående är utdrag ur relevanta lagar. Vi hänvisar till aktuell lagstiftning för ytterligare information. (Senast rev. 20150624)
© Copyright 2024