BA INFORMERAR FRÅN Biltrafikens Arbetsgivareförbund Regler kring användande av vindrutekameror Det har blivit allt vanligare att förare av fordon fäster vindrutekameror i bilens främre vindruta för att kunna filma vad som händer i fordonets färdriktning, så kallade vindrutekameror eller dashcams. Syftet med kamerorna är att chauffören på så sätt kan dokumentera, och även bevisa, händelseförloppet vid en eventuell olycka. Det är en situation där ofta ord står mot ord. Fenomenet har fått stort genomslag i bland annat Ryssland, Litauen och Kazakstan där kamerorna syns på allt fler bilar. Användandet av dessa kameror har ökat även i Sverige. Frågan är dock om användandet av vindrutekameror är förenligt med svensk lag? Kameraövervakningslagen Med kameraövervakning avses TV-kameror, andra optiska instrument och utrustningar som är uppsatta så att de kan användas för personövervakning. Sedan år 2013 tillämpas den nya lagen om kameraövervakning i Sverige. Syftet med lagen är att tillgodose behovet av kameraövervakning för berättigade ändamål, samtidigt som enskilda personer skyddas mot otillbörliga intrång i den personliga integriteten. Om man vill övervaka en plats dit allmänheten har tillträde krävs som huvudregel länsstyrelsens tillstånd. Användandet av vindrutekameror anses utgöra sådan kameraövervakning som omfattas av lagen och som kräver godkännande för användning. Detta beror på att kamerorna sätts upp i bilen och filmar en plats som är tillgänglig för allmänheten, det vill säga vägen. Värt att notera är att lagen även omfattar kameror som endast är uppsatta temporärt med till exempel sugkoppar och som med enkelhet kan monteras ned. Det finns dock situationer som är undantagna från reglerna 62 SVEN SK Å KER ITID N I N G NR 2 • 2015 om länsstyrelsens godkännande trots att kameran monteras och filmar en plats som är tillgänglig för allmänheten. Det gäller om syftet med kameran är att underlätta förarens sikt. Det som avses är till exempel backkameror som hjälper till vid parkering eller så kallade nightvision-kameror som förbättrar seendet vid mörker. Inte heller kameror som är helt handhållna kräver tillstånd då dessa inte är uppsatta och således inte omfattas av lagen. Orsaken till att vem som helst inte tillåts montera en kamera som filmar bygger på tanken att kameraövervakningen endast får ske för vissa särskilda syften, nämligen exempelvis att förebygga brott och olyckor. Syftet med vindrutekameror är inte att förebygga brott eller olyckor utan endast att eventuellt kunna föra bevisning i händelse av en olycka. Möjligheten att få tillstånd för kameraövervakning Enligt Datainspektionen, som utövar tillsyn över kameraövervakningslagen, är möjligheten att få tillstånd att montera en vindrutekamera mycket liten. Detta beror på att allmänhetens intresse av att inte bli filmad anses överväga förarens intresse av att filma vägen. Det som ytterligare komplicerar möjligheten att få tillstånd är att vindrutekameror ofta spelar in videomaterialet. För att få spela in och spara inspelat material krävs enligt Datainspektionen ett extra tungt vägande övervakningsintresse för att tillstånd ska ges. Som exempel kan nämnas att platsen som övervakas är särskilt brottsutsatt eller att det finns andra tungt vägande skäl som motiverar bildinspelning. År 2013 ansökte ett bussbolag om tillstånd för kamerövervakning då de önskade filma vägen vid utbildning av nya chaufförer. Bussbolaget fick avslag på sin ansökan. För att lösa situationen valde bussbolaget istället att filma vägen genom att en passagerare höll kameran i handen, vilket inte kräver tillstånd, istället för att montera den. För det fall länsstyrelsen skulle ge tillstånd till att använda vindrutekameror för övervakning innehåller kameraövervakningslagen även en bestämmelse om tystnadsplikt för den som fått tillstånd att övervaka. Tystnadsplikten innebär att tillståndshavaren inte har rätt att överlämna material från kameraövervakning till vem som helst. Det finns slutligen även en reglering i kameraövervakningslagen om att för kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde får inspelat material bevaras högst två månader om inte länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid i det enskilda fallet. Mot bakgrund av allt detta kan det slutligen konstateras att det som tänktes vara en god idé för att kunna hävda sin rätt vid en olycka kan, i vart fall teoretiskt, få långtgående och tråkiga konsekvenser för den som väljer att montera en övervakningskamera. Försäkringsbolagen Trots att det sannolikt är olagligt att ha en vindrutekamera monterad utan tillstånd, och då länsstyrelsen ännu inte beviljat något sådant tillstånd, används allt fler vindrutekameror i Sverige. Försäkringsbolagen Trygg Hansa och IF har i medierna vittnat om att de upplever en ökning av användandet. Försäkringsbolagen ser användandet av vindrutekamerorna som positivt då det i många fall underlättar deras handläggning av försäkringsärenden. Konsekvenser Kameraövervakningslagen kräver sammanfattningsvis att den som har en fast monterad kamera som filmar på platser dit allmänheten har tillträde behöver ett tillstånd från läns styrelsen. Mycket talar för att länsstyrelsen inte skulle bevilja en ansökan om tillstånd. Om kameran hålls i handen, genom filmning med en mobiltelefon till exempel, gäller inte kameraövervakningslagen. Det man dock får ha i åtanke är reglerna i trafikförordningen där det står att föraren av ett motordrivet fordon på väg bara får ägna sig åt aktiviteter, som till exempel användande av mobiltelefon, om det inte går ut över körningen. Om man bryter mot lagens regler om tillståndsplikt i kameraövervakningslagen kan man dömas till böter eller fängelse. I lagen finns även en skadeståndsbestämmelse som innebär att den som bedriver kamera övervakning i strid med lagen ska ersätta den övervakade för skada och kränkning av den personliga integriteten. Användandet av vindrutekamera kan alltså få följande konsekvenser. Vid en tvist i anledning av en bilolycka kan försäkringsbolaget, vid sin skadereglering, använda sig av den dokumentation som chauffören filmat. Om skaderegleringen innebär att krav riktas mot exempelvis en annan bilist, med stöd av dokumentationen, kan det i teorin medföra att den filmande chauffören kan bli skadeståndsskyldigt gentemot den andra bilisten om filmandet anses ha inneburit en kränkning av dennes personliga integritet. Föraren riskerar då även att dömas till böter eller fängelse för brott mot kameraövervakningslagen. VIll du veta mer? Välkommen att kontakta Biltrafikens Arbetsgivareförbund Postadress: Box 5384 102 49 STOCKHOLM Besöksadress: Storgatan 19 Tel: 08-762 71 00 • Fax: 08-611 46 99 E-post: info@transportgruppen.se www.transportgruppen.se Du kan också kontakta något av våra nio regionkontor: Ort Telefonnummer Umeå 08-762 71 00 Sundsvall 060-16 73 00 Falun 023-580 00 Stockholm 08-762 71 00 Örebro 019-19 57 00 Jönköping 036-30 32 00 Göteborg 031-62 94 00 Växjö 0470-74 84 00 Malmö 040-35 25 00 SVE N SK ÅKERITID N ING N R 2 • 2 0 1 5 63