Grunden Curatio Byggnadsvårdsförening i Åboland r.f. Curatio Turunmaan korjausrakentamisyhdistys r.y. Grunden ditt hus står på I allmänhet byggdes husen i skärgården på berggrund. Naturstenar placerades under knutar, fogar och mellanväggar. Syllvarvet lades direkt på stenarna med björknäver som fuktisolering. Under eldstäder och skorstenar byggdes skilda fundament i sten. På mjuk jord användes samma grundningsmetod. Denna typ av grund var i bruk i bostadsbyggnader ännu under största delen av 1800-talet och i uthus ända in på 1900-talet. Så länge det undre bjälklaget bestod av enbart bärande balkar och golvplankor, blev golvet dragigt. För att minska golvdraget fanns olika lösningar. Ibland kunde golvet radas direkt på ett lager sand, ibland användes mullbänk. Mullbänkskonstruktionen lämnade ett stort luftrum under golvet som hörde till byggnadens uppvärmda utrymmen. På 1800-talet började man fylla ut mellanrummet mellan hörnstenarna med löst lagd sten, som senare kunde muras ihop med kalkbruk. Detta var typiskt i karaktärshusen och kanske ytterligare ett sätt att efterlikna stenbyggnader. I början av 1900-talet blev betongen ett allt vanligare byggnadsmaterial som snart började utnyttjas även till husgrunder. De äldsta betonggrunderna gjordes i sparbetong varvid betongen fylldes ut med sten. I utrymmet innanför inreddes en låg källare med ett mycket tunt betonggolv. Typiska problem som uppkom och som man nu kan åtgärda var avsaknaden av ventilation av grunden, fuktisolering och täckdikning. 1 En tidig parstuga. Märk mullbänkskonstruk-tionen under köket. Muddais. ÅLM. Uppmätningsritning Irja Sahlberg. 1940. En välvd källare i natursten och slaggtegel som påbyggts med en övre våning i trä. Michels, Rosala. TH. Uppmätningsritning. Martikainen. 1992-93. 2 Råd för underhåll av grund Grunden till ett traditionellt hus är oftast byggd på berg och består i sin enklaste variant av hörnstenar som bär upp syllvarvet. Grunden kan med tiden ha flyttat på sig och huset kan ha fått sig en törn. Orsaken kan vara en tjälskada eller att markens bärkraft kring byggnaden har försämrats, täckdikning eller alltför stora och trädrötter för nära huset. De viktigaste åtgärderna för underhållet av husgrunden är att luta markytan bort från huset och hålla den närmaste omgivningen fri från träd och undvika förändringar i förhållandena. Grunden till ett timmerhus I ett timmerhus var stenfoten oftast bredare än själva husväggen. Detta är något som man kritiserar i nybyggen, eftersom vattnet då blir kvar på stenfoten, istället för att droppa ner på marken. Detta problem löstes förr genom att man placerade en snedställd vattenlist över sockeln. Korrigera inte väggens förhållande till stenfoten utan förnya vattenbrädet! Ett äldre hus skall stå på en bred och stabil sockel. Vid behov kan man tillverka en bredare snedställd vattenlist. Använd inte plåt. En radad kallmur mellan hörnstenarna kan delvis ha rämnat. Utfallna stenar i grunden utgör inget byggnadstekniskt problem, eftersom huset bärs upp av hörnstenarna . Efter de utfallna stenarna kan dock formas fickor eller hinder där vatten eller snö samlas. Försök därför placera stenarna tillbaka dit de hör. En kallmurad stengrund skall inte heller fogas med bruk. Resultatet blir inte vackert och är inte heller 3 Mullbänken: Luftrummet under golvet värms upp samtidigt som byggnaden och håller draget på avstånd. Rummet skall vädras väl genom runda urholkade trärör eller fyrkantiga av bräder som på bilden. Bild Anneli Lassila. tekniskt en god lösning. Grunden blir alltför tät och det undre bjälklaget kan angripas av röta. Om grunden har murats, kan murbruket ha spruckit upp. Grunden repareras då med kalkbruk som tillåter fuktvandringar och är elastiskt i motsats till cementbruk. Mellan stenfoten och syllvarvet behöver man inte använda fuktisolering. Natursten transporterar inte fukt. Däremot behövs det alltid fuktisolering mellan syllvarvet och den gjutna grunden eller pelaren. Om fuktisolering av näver förekommer mellan natursten och syll, följ då det ursprungliga utförandet, då stenfoten isoleras. Grunden till ett resvirkeshus Sockeln till ett resvirkeshus skall bära längs med hela väggen, eftersom huset utgör en konstruktion av bärande byggnadsdelar. Den gjordes ofta i betong. Ifall grunden påverkas av tjällossning eller andra bärighets4 förändringar i marken, kan den spricka upp. Då krävs stora reparationer. En sådan sockel, liksom även sockeln till ett stenhus, är svår att åtgärda utan följdskador. Sträva därför istället till att förebygga skador. Håll näromgivningen torr och undvik grävningsarbete i närheten av huset. Håll stora träd och rötter på avstånd. Grunden till ett stenhus Många fähus och uthus i Åboland är uppförda i sten, slaggsten, tegel eller en blandning av dessa. Dylika byggnader kräver en annorlunda sockel än timmerhuset, eftersom den skall bära upp en hel vägg av tegel eller sten, vars tyngd fördelar sig jämnt och rakt neråt istället för att som i ett timmerhus ligga på hörnstenarna. Härav följer att stenhuset är sårbarare än timmerhuset och förändringar i grunden ofta leder till följdskador i väggen. Upptäcker du en spricka i väggen, följ dess riktning och försök tolka dig fram till det exakta stället, där förändringarna i grunden skett. Du kan iaktta väggen en längre tid för att se om skadan utvidgar sig och i vilken riktning. Fotografera sprickan för att följa med eventuella förändringar. En gipsbrygga kan fästas på väggen över sprickan. Eventuella rörelser i väggen bryter gipsbryggan. Om rörelsen fortgår, utred orsaken och försök förebygga att skador nya uppkommer. 5 Markhöjning Med tiden höjer sig ofta marknivån runt huset, varvid huset sjunker i förhållande till sin omgivning. Härvid rinner regnvattnet in under huset, istället för bort från huset. Vatten under huset åstadkommer stor skada och om det undre bjälklaget inte luftas tillräckligt, kan det angripas av röta. Vattnet kan också stanna kvar i jorden över vintern och utgöra en risk för att byggnades lyfts upp vid tjällossningen. Håll därför vattnet borta från huset och omforma lutningen på gårdsplanen så att vattnet rinner bort från huset, inte mot och in under huset. Ett alternativ till omformning av gårdstunet, om man vill bevara det orört, är dränering av ytlagret genom ett traditionellt öppet eller nedgrävt dike. Reparation av stenfoten - Utred orsaken till att hörnstenarna flyttat på sig och åtgärda den. Korrigera hörnstenarnas placering. - Utfallna stenar sätts tillbaka för att undvika att vatten eller snö ansamlas - Trygga ventileringen av det undre bjälklaget genom att tillsätta små luckor på alla sidor av huset eller ta i bruk gamla och öppna redan befintliga men igentäppta luckor. - Ändra inte på vägg eller grund. Reparera eller förnya vattenbrädet! - Reparera en murad grund med kalkbruk som tillåter fuktvandring. Använd inte cement! - Om ditt hus har försetts med en betongkrans kring sockeln och om vatten leds in mot väg-gen (väter syllvarvet), överväg att avlägsna betongkransen. 6 Läs mera: Hidemark, Ove - Stavenow - Hidemark, Elisabeth - Unnerbäck, Axel (1973). Så renoveras torp och gårdar. Örebro. 1973. Thurell, Sören (1986). Vård av trähus. En handbok i vård och upprustning av gammal träbebyggelse. Gummessons Tryckeri AB, Falköping 1986. Kaila, Panu - Vihavainen,Tuija - Ekbom, Pehr. Rakennuskonservointi. Museokohteena säilytettävien rakennusten korjausopas. Suomen Museoliiton julkaisuja 27. Museovirasto Korjauskortisto Hirsitalon rungon korjaus (1995) Pärmbild: Enkla pelare av sten i hörnen av byggnadenräcker för att bära upp en timmerstomme. Bild Viri Teppo-Pärnä. En typisk skärning på ett åboländskt hus. Vinden är kall. Rummen isoleras med löst lagd fyllning i mellanbjälklaget och fyllnadsbotten undertill. Grunden är hög och luftig, ventileras genom kattluckor. Observera också formen på stupröret. Ritning Anna-Leena Seppälä.
© Copyright 2024