Vardagen i åldringsvården
Opinion Debattredaktör: Patricia Pohto, tel 784 8289, patricia.pohto@vasabladet.fi Debattredaktionens e-post: debatt@vasabladet.fi Oravais kost och motion Första sprickan i fusionsavtalet I Kosmetikan har redan börjat rinna av fusionsavtalet. Vår argumentation har varit att avtalet är överoptimistiskt, för att inte säga felberäknat. Nu distansläser vi i Vbl att kommunstyrelsen redan har problem. Den utlovade delområdesnämnden blir inte av. Det var förutsägbart. Det finns ett hälsovårdsavtal med Korsholm och varför skulle Korsholm tillåta en delområdesnämnd just i Oravais och sedan inte i egna byar? Nu måste frågan ställas igen: vilka andra delar av fusionsavtalet är överoptimistiska eller skönmålade Avtalet börjar framträda för vad det är: en liten grupps intressen att på grund av ägoförhållanden över kommungränsen styra hela kommunens framtid. Nu är det dags för kommunpolitikerna att ta time-out. Granska avtalet med nya, objektiva ögon innan ni går till beslut i fullmäktige. Då kommer det att stå klart att det enda alternativet är ”nej”. Fullmäktiges ordförande försökte efter folkomröstningen trösta invånarna med att ”Ora- vais försvinner, men Oravaisborna far ingenstans”. Det är frågan om, det. Kommunen som begrepp försvinner från Finlands karta och hur länge finns det Oravaisbor om det inte finns ett ortnamn att relatera till? Hur går det med trivsel och livskvalitet? Vi vill ännu en gång påminna om att beslutsunderlaget var ett hastverk, att alternativen inte var jämlikt utredda, att informationen till kommuninvånarna kom så sent att det fanns ytterst lite tid för diskussion, och att själva folkomröstningen omgavs av procedurproblem. Vi vill också påminna om att Oravais inte är någon kriskommun. När resultatet av omröstningen sedan stod klart visade det sig att det skiljde endast 127 röster (antalet poströster som förkastades av en eller annan orsak är fortfarande oklart). Frågan är nu om också de fullmäktigeledamöter som tidigare flaggat ”nej” nu tänker gå emot sin övertygelse? Tor Ahlstrand Maj-Britt Höglund Oravais malax Mikko Ollikainen är vår fullmäktigeordförande I Med anledning av den fråga som en skribent ställde senaste vecka i insändarspalten, och den fortsättning på insändaren som ingick i Vbl den 3.3, vill vi undertecknade fullmäktige- och styrelsemedlemmar i Malax uttala vårt enhälliga och fulla stöd för Mikko Ollikainen som fullmäktigeordförande i Malax. Han är vår fullmäktigeordförande. Mikko Ollikainen är kompetent, kunnig, energisk och har stort kontaktnät. Malax kommun har stor nytta av honom och hans kontaktnät vid kontakter med statliga myndigheter och andra kommuner. Mikko Ollikainen har egna åsikter men har även visat att han som fullmäktigeordförande respekterar demokratiska beslut och arbetar enligt de riktlinjer som fullmäktige i Malax beslutat är Malax kommuns officiella linje. Alla fullmäktige- och styrelsemedlemmar i Malax kommun Håkan Knip, Anders Aspholm, Carola Bengs-Lattunen, Camilla Berts-Orre, Bernt Björkholm, Christer Bogren, Iris Bäck, Martin Edman, Chatrine EnlundNisula, Monica Högbäck, Markku Koski, Britt-Marie Ljungkvist, Nancy NordmanGammal, Christina Nygård, Margaretha Nyman-Klemets, Pentti Rajala, Sami Salonsaari, Torbjörn Stoor, Folke Storbacka, Christer Storfors, Bertil Stormblad, Tage Svahn, Rolf Syrén, Britt-Marie Söderholm, Leif Tast, Tommi Uotinen, Lars Varstala, Kristina Vesterback, Gustav Vesterkvist, Milton West, Runa West. pälsdjursnäringen Lekande minkvalpar och skällande rävar I Jag såg i Hbl att man på ledarplats (såväl Sundberg som Grüne) hänvisar till en propagandafilm som gjordes för över 25 år sedan. Skribenterna kallar filmen för dokumentärfilm. Jag kommer ihåg filmen för att den var så pass missvisande att alla insåg att handlingen i programmet hade litet med verkligheten att göra. De flesta ansåg att den inte ens var värd att kommentera. Till exempel visades i en sekvens lekande minkvalpar som gör precis som hundvalpar och kattungar när de leker. Här hade man, för att få fram den anda man ville ha, klippt in ljudet av skällande rävar, precis som i brittiska agentfilmer när det är någon spännande del i filmen, samtidigt som en manlig röst mässade om att kannibalismen bland minkarna i finländska pälsfarmer är omfattande. Jag är förvånad över att någon fortfarande i dag ser något av värde i den filmen, speciellt att personer i Hbl:s ledning blivit duperade att tro på den. Sundberg skriver att metoderna inte förändrats på 25 år. Där håller jag med honom, för de som vill ha bort pälsnäringen gör allt vad som står i deras makt att svärta ned pälsnäringen på typiskt yrkesrasistiskt sätt. Om man ljuger litet grann spelar ingen roll bara man får saken dit man vill. I dessa tider när tio procent av befolkningen går arbetslös vill dessa försätta ytterligare 22 000 personer i arbetslöshet. Dessutom finns många kringeffekter som innebär nedlagda arbetsplatser, till exempel för affärer, banker, serviceföretag. Allt detta utan att man gjort världen det minsta bättre. Man har bara eventuellt lyckats med att göra människor i eget land illa. Pälsdjuren mår bra, men eftersom det finns tusentals individer händer det att även en del av dem blir sjuka, precis som människor blir det. Att fantisera om att djuren borde ha jordgolv för att må bra visar bara på den okunnighet som råder. Sådant skulle bara smutsa ner djuren och göra att djuren skulle passa ännu bättre i nya filmer. En räv eller mink som i generationer funnits i farmer klarar sig inte i naturen utan går en snabb död till mötes. I farmen mår den däremot utmärkt. Undantagen utgörs av de djur som av någon anledning blivit sjuka. Sådana ska kureras eller avlivas. Stig-Göran Lassas Korsnäs I Insändare till Vasabladet skall undertecknas med skribentens eget namn. Skriv gärna och skriv ofta. Men skriv kort. EU uppmanar till hälsosam livsstil E U-kommissionen och jag har åtminstone en sak gemensamt: vi vill båda att jag ska leva mera hälsosamt. Kommissionen försöker nu mer än någonsin övertyga EU-medborgare att ändra sin livsstil och börja leva hälsosammare, eftersom en osund livsstil medför extra belastning för till exempel hälso- och sjukvården. Rökning, dålig kosthållning, överdriven alkoholkonsumtion och ”soffliggande” är olämpliga vanor som förorsakar stora hälsoproblem i rika länder. Enligt kommissionen är sex av de sju viktigaste riskfaktorerna för tidig död relaterade till kost och livsstil: blodtryck, kolesterol, övervikt, inte tillräckligt med frukt och grönsaker, inaktivitet och alkoholmissbruk. Fetma kan förvisso vara ett resultat av en inaktiv livsstil, men den senaste forskningen visar att gener är en orsak till varför vissa människor är mer benägna att gå upp i vikt än andra. Därför borde läkarna i framtiden ge människor mer personlig och anpassad rådgivning om vad man ska äta. Detta är ett av budskapen från två stora pan-europeiska forskningsprojekt om orsakerna till fetma och hälsoproblem. Men även om kommissionen vill att vi ska ändra vårt levnadssätt, så är det inte lätt för den att blanda sig i människors val av livsstil eftersom det övergripande ansvaret för hälsopolitiken är en nationell angelägenhet. Kommissionen försöker i alla fall med olika medel, och ett sådant medel är livsmedelsmärkningen som debatterats en längre tid på EU-nivå. Användningen av etiketter med närings- Annika Eaton: Kommissionen ser gärna att vi ska börja leva hälsosammare eftersom osund livsstil medför extra belastning för till exempel hälso- och sjukvården. information på livsmedelsförpackningar är en kontroversiell och komplex fråga. EU försöker få till stånd en ny förordning som tar hänsyn till vad som kan krävas av industrin samt till vad som är nyttigt och nödvändigt ur en hälsosynvinkel. Kommissionen har lagt fram ett förslag som är tänkt att minska den administrativa bördan för livsmedelsindustrin samt respektera nationella olikheter. Förslaget, som för närvarande diskuteras i europaparlamentet, har kritiserats av industrigrupper för att bördan skulle bli för stor för småföretag på grund av alla krav som kommissionen föreslår om att etiketterna måste ha en viss sorts information i en viss textstorlek på en viss sida av förpackningen. Europaparlamentet lutar för närvarande mot att kommissionens förslag inte är så bra, bland annat för att kravet på minimi- storlek på etikettexten riskerar att leda till större förpackning, mera avfall och eventuellt större portioner. Och där finns en poäng, tror jag. Jag har just haft förmånen att bekanta mig med boken ”French women don’t get fat”. I stora drag går boken ut på att man får äta vad man vill, bara man gör det i måttliga mängder. Man behöver inte vräka i sig allt som serveras och stoppa i sig portioner av amerikansk storlek för att bli mätt. Man kan äta det man tycker om, njuta av varje tugga genom att äta långsamt och tänka på det man har i munnen. Men man får absolut inte äta för mycket. Detta tycker jag låter mycket vettigt. Problemet är att portionerna ofta är för stora, både på restauranger och när det gäller färdigförpackad mat och man lockas att äta upp allt. Kommissionen har även utvecklat rikt- linjer för fysisk aktivitet. Riktlinjerna, som utvecklats i samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO), ger kvoter för rekommenderad daglig motion och fungerar som inspiration för att medlemsstaterna ska skapa sina egna nationella verksamhetsplaner. EU:s idrottsministrar godkände rekommendationerna i november 2008, då bara ett fåtal länder hade nationella planer på plats, bland andra Finland. Men riktlinjerna förblir just bara riktlinjer och varken kommissionen eller WHO har möjlighet att göra dem bindande. Vad säger då WHO och EU:s riktlinjer om daglig fysisk aktivitet? Jo, en frisk person som är mellan 18 och 65 år ska ha som mål att utöva minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet fem dagar i veckan eller minst 20 minuter av kraftig motion tre dagar i veckan. För den som är över 65 är det samma tidsmål som gäller, men man bör prioritera övningar för styrka och balans. Barn i skolåldern måste få en timme eller mer av måttlig till kraftig fysisk aktivitet varje dag. Alla dessa tider kan även spjälkas upp på pass om tio minuter. Det är med andra ord inga hårda träningspass eller orimligheter som kommissionen efterlyser. Man kan också uttrycka det som engelsmännen brukar göra; ”it’s not rocket science”. Vill man gå ner i vikt är det bara att antingen förändra kosten eller motionera mera, svårare än så är det inte. Och ändå är det så svårt. Skribenten jobbar med kommunikationsrådgivning i Bryssel. Det finns gränser för hur mycket arbete ett visst antal vårdare hinner med, och vi kan inte förvänta oss god helhetsvård om personalstyrkan är för knappt tilltagen. Vardagen i åldringsvården I I den omdebatterade åldringsvården har många olika åsikter framförts om var det brister och hur vi ska tackla problemen. Någon har talat för mera personal, en annan har efterlyst mera kunnig personal, en tredje har menat att andra attityder ska till för att förbättra äldreomsorgen, medan en fjärde tror att valfriheten med servicesedlar kommer att vara lösningen. De olika åsikterna visar att det är ett mångfasetterat problem som tarvar mångsidiga förändringar och lösningar. Från Institutet för hälsa och välfärd fick vi i höstas höra att det trots länsstyrelsernas utredningar som påvisar stora brister ändå inte är så illa ställt med landets äldreomsorg. Den blir bättre och bättre och man nämner som exempel bland annat att näringstillståndet förbättrats och att bruket av lugnande mediciner minskat. Mycket bra att det går åt rätt håll! Rök utan eld var det emellertid inte i utredningarna, eftersom riksdagens ställföreträdare för biträdande JO i sitt beslut nyligen uppmärksamgör regionförvaltningsverken på sammanlagt sex punkter, bland annat på de två ovan nämnda. I social- och hälsovårdsminis- teriets kvalitetsrekommendation om tjänster för äldre (från 2008) har man lyft blicken ovanom enbart fysiska behov genom att nämna några viktiga etiska principer som ska trygga en människovärdig ålderdom: självbestämmanderätt, tillvaratagande av resurser, rättvisa, delaktighet, individualitet och trygghet. Och då ställs vi inför andra frågor. Några konkreta exempel beträffande självbestämmanderätt: Hur många önskar vårdas, kanske i månader och år, i ett flerpersoners rum tillsammans med främlingar som man ska anpassa sig till, och betraktas ”Får den äldre den tid man behöver vid måltider, lägga sig när man vill, komma ut när man vill, komma på toaletten när man vill? Har man tillgång till de sociala aktiviteter som man önskar och har utbyte av?” av medpatienters besökare i det skedet av livet där allt klätts av oss. Där i detta rum ska vi, om vi är inkontinenta, uträtta våra behov, eller utan stimulering ligga och se i det vita taket eller den vita väggen utan kontakt med naturen utanför. ”Ja, men då är jag förhoppningsvis så dement att jag inget vet”, säger någon. Tog människovärdet slut där? Var det inget som skulle vara okränkbart till livets slut? Och även om man är svårt dement kan mycket av ens medvetande och känsloliv finnas kvar. Får den äldre den tid man behöver vid måltider, speciellt om man inte kan äta själv, lägga sig när man vill, komma ut när man vill, komma på toaletten när man vill? Har man tillgång till de sociala aktiviteter som man önskar och har utbyte av? Listan av väsentliga frågor kunde göras ännu längre. Det finns realiteter vi måste ta till oss och acceptera. Nämligen att det finns gränser för hur mycket arbete ett visst antal vårdare hinner med, vi kan inte förvänta oss god helhetsvård om personalstyrkan är för knappt tilltagen. Det finns en gräns för hur många klienters helhetsvård ett vårdteam kan hålla i sin hand, vi kan inte vänta oss individuell vård om patienterna är många och avdelningen stor. Det finns en gräns för hur många en operativ ledare kan leda i riktning mot de rätta vär- Hur är det med det tabubelagda området övergrepp inom åldringsvården? Förekommer det och i så fall i vilken omfattning? Och i vilken utsträckning har man studerat detta fenomen i vårt land? undrar skribenten. Foto: Futureimagebank deringarna och målen. Vi kan inte förvänta oss en utveckling åt rätt håll om ingen leder. Ändå professionalism och attityd? Hur är det månne med det tabubelagda området övergrepp inom åldringsvården? Förekommer det och i så fall i vilken omfattning? Och i vilken utsträckning har man studerat detta fenomen i vårt land? Faktum är att övergrepp finns inom åldringsvården, vanligast är det inom demensvården. Det fastslår de svenska sjukskötarna Ola Polmé och Maria Hultén i boken ”Vanvård eller vård av gammal vana”. Att den dementa personen har svårigheter med att både förstå och handla ställer speciella krav på vårdaren. Ungefär var tionde anställd inom äldreomsorgen känner till händelser där vårdtagare utsatts för övergrepp, säger Anders Forslund vid länsstyrelsen i Uppsala. I en studie där man intervjuade 500 anställda uppgav ungefär tio procent att de kände snöplogning stirra stint på deras förehavanden. På torsdagsförmiddagen lyckades plogaren över all förväntan: Barriären vid infarten blev minst lika hög som snödrivorna i övrigt. Eftersom plogförarna tydligen redan gått på grundkurs och lärt För övergrepp eller allvarliga missförhållanden finns, så vitt jag vet, ingen definition i vårt land, för att inte tala om lagstiftning. Så vi får ty oss till vad Socialstyrelsen i Sverige säger i sina föreskrifter angående anmälan om övergrepp: • Fysiska övergrepp, exempel- vis slag, nypningar och hårda tag. • Psykiska övergrepp, till exempel hot, bestraffning, trakasserier, skrämsel och kränkning. • Sexuella övergrepp. • Ekonomiska övergrepp, till exempel stöld, utpressning och förskingring. • Brister i omsorger angående personlig hygien, mathållning, tand- och munhygien. • Ett bemötande som klart avviker från vad som är grundläggande krav på respekt, självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Sedan år 1999 har man en lag i Sverige, vardagligt kallad Lex Sarah, som föreskriver att den som är anställd inom service och omvårdnad av äldre och funktionshindrade är skyldiga att anmäla övergrepp, vanvård och liknande missförhållanden till socialnämnden. Bland annat säger lagen: ”Var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder skall vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla detta till socialnämnden. Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten. Anmälningsskyldigheten gäller också den som handlägger ärenden enligt denna lag.” Förhoppningsvis kunde ett sådant lagstadgande hos oss bidra till att förhindra såväl mindre, men ändå allvarliga övergrepp som sker i vårdvardagen, som större och katastrofala övergrepp likt den giftmordsskandal vi nyligen bevittnat. Mary Andrén-Pada Korsholm Andras mening Fortsättningskurs efterlyses I Stadens plogare har tagit som vana att ploga igen infarterna till privata fastigheter. Plogförarna har synbarligen lärt sig att sänka ploglämmen vid busshållplatser och stadens fastigheter, något som aldrig sker vid privata infarter, såvida man inte råkar stå bredvid och till övergrepp mot äldre, uppger Britt-Inger Saveman, professor i omvårdnad vid högskolan i Kalmar. Christen Erlingsson, som arbetat inom den kommunala äldreomsorgen i Sverige och i nio år forskat om övergrepp mot äldre, berättar om ett tillfälle då hon skulle ge en gravt dement äldre kvinna en spruta. När Christen kom med sprutan gick kvinnan undan och så fortsatte det under en stund. Till slut kom det två biträden som tyckte det var löjligt och tog tag i kvinnan och höll fast henne tills Christen hade gett injektionen. Hennes skräckfyllda blick följer mig än i dag, fortsätter Christen. Det visade sig senare att kvinnan hade varit med om liknande händelser inom vården tidigare. När jag läste detta drog jag mig till minnes liknande händelser som jag själv i min okunskap på sjuttiotalet bidragit till. Tyvärr tror jag inte att det enbart är något som hör historien till. I äldreomsorgen är omvårdnad det centrala i verksamhe- ten. Och omvårdnad är speciell på så sätt att den består av både uppgift och relation. För att omvårdnaden ska bli bra krävs förmåga att bygga upp goda relationer till klienten/ patienten, anhöriga och arbetskamrater. För detta krävs både mognad och intresse för ett jobb som innebär mänskliga möten. Liksom inom alla andra områden finns det inom vård och omsorg såväl ledare som vårdare som inte är lämpade för uppgiften. Att de får fortsätta att jobba på de svagas bekostnad anser Polmé & Hultén bero på ett för starkt anställningsskydd. Också att tala om att alla som jobbar inom vården inte är lämpliga är tabubelagt. Kanske av rädsla för att all vårdpersonal ska ta åt sig. Så är inte fallet, tvärtom upplevs det som en lättnad när det förs på tal. Den erfarenheten har jag när jag på mina föreläsningar tar upp problemet. Det finns tyvärr många arbetsgrupper där de professionella vårdarna mår dåligt på grund av en kollegas agerande. Och där mycket tid och energi går åt till de arbetsmiljöproblem detta skapar. Kunskapen om vad som definieras som övergrepp är det få som vet. I någon vårdares ögon kan det som egentligen är ett övergrepp betraktas som en vårdhandling som måste göras. Till exempel tvinga någon att duscha, med tvång klä av någon, ta ut löständer med tvång, etcetera. Alldagliga vårdhandlingar som varje vårdare känner till. sig känna igen busshållplatser och infarter till stadens fastigheter, föreslår jag att man nu ordnar en fortsättningskurs vid vilken man lär ut kännetecknen för privata infarter. Björn Björklund Vasa Samma utmaning för universiteten Av de stora allmänna universiteten har Helsingfors visat moget tänkande. Huvudstadens universitet har prioriterat och fokuserat tydligt på vissa forskningsområden. Samtidigt har man satt in utvecklingsväxeln i undervisningen (...). Det redan existerande samarbetet med Svenska handelshögskolan kan förväntas bli djupare så att Hanken blir Helsingfors universitets business school efter internationellt mönster. Ett annat bevis på nytänkande är Tammerfors universitet som ska förvandla de sammanlagt 40 enheterna till 10 vetenskapsområden. All energi riktas nu på det som är väsentligt för Tammerfors. Med fokusering skapar man behov av nätverk. Den ökade autonomin hjälper universiteten att klara av alla dessa nya krav. Hufvudstadsbladet Hannu Olkinuora Telefon: (06) 784 8200. Adress: Pb 52, 65101 Vasa. Besöksadress: Sandögatan 20. Öppet: 8.00-16.00. E-postadresser: fornamn.efternamn@vasabladet.fi Utgivare: Vasabladet Ab. (ISSN 0356-1844) Verkställande direktör: Hans Boije. redaktionen i vasa Öppen 9-23.30, lö-sö 13-22.30. Ansvarig chefredaktör: Lars Rosenblad Deskchef, ansvarig redaktör för vasabladet.fi: Patrik Stenvall Redaktionschef: Johan Backholm Redaktionschef (skrivande, utveckling): Nina Dahlbäck Nyhetschef tel (06) 784 8203 Nattredaktionen tel (06) 784 8211 Redaktionens telefax: (06) 784 8881 lokalredaktioner Karleby Karlebygatan 22, tel (06) 784 8503. Jakobstad Jakobsgatan 13, tel (06) 784 8800. Nykarleby Bankgatan 12, tel (06) 784 8470. Oravais / Vörå-Maxmo Joakim Snickars, tel (06) 784 837. Närpes Närpesvägen 4, tel (06) 784 8700. Kristinestad Staketgatan 10, tel (06) 784 8703. Helsingfors Estnäsgatan 10 C, tel (09) 694 8583. Prenumerationer Prenumerationer, adressändring: tel (06) 784 8201. E-post: pren@ vasabladet.fi Prenumerationspriser 1 mån .............................................. 25,00 e 3 mån .............................................. 65,00 e 6 mån .............................................. 122,00 e 12 mån .............................................. 235,00 e Postavgift tillkommer för utlandsprenumerationer. Annonser Telefon: (06) 784 8202 Annonsbokning: annonser@ vasabladet.fi Annonsmaterial: material@ vasabladet.fi Korrektur: (06) 784 8227 Telefax: (06) 784 8880 Annonser mottas inte efter kl 16. I text: s-v 2,15 e, färg 2,50 e/spmm. Eftertext: s-v 1,95 e, färg 2,30 e/spmm. Dödsannons 1,80 e/spmm. Söndagstillägg 0,10 e/spmm. Parad-annons 110 e/modul. Blickhörna på sista sidan 50 e. Faktureringstillägg 4,00 e. Till priserna tillkommer mvs 22%. Födda, förlovade, vigda, förlorat och upphittat 15 e, med bild 30 e inkl. mvs. Beställ mediekort för mera info. Annonschef: Nils Sundquist (06) 784 8306. Försäljningschef: Leena Melarti (06) 784 8276. Annonssekreterare: Isabella Wiik (06) 784 8265. Tidningens största ansvar för fel, som uppstått i samband med publicering av annons är annonsens pris och framställningskostnaderna för till andra publikationer levererat material. Besöksadresser Karleby: Karlebygatan 22, 67100 Karleby. Öppet 8.00-16.00. Jakobstad: Jakobsgatan 13, 68600 Jakobstad. Öppet 8.00-16.00. Närpes: Närpesvägen 4, 64201 Närpes. Öppet må-fr 8.00-16.00. Kristinestad: Staketgatan 10, 64100 Kristinestad. Öppet må-fr 9.00-16.00. Vid klagomål beträffande TIDIGA UTBÄRNINGEN tag kontakt direkt till följande telefonnummer (Postens utdelningstjänst): 0200 127 127 (lokalsamtalsavgift), vard. kl 6.00-16.00, lörd-sönd. kl 6.00-12.00. VÖRÅ Vbl:s egen utdelning vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, vard. kl 6.00-8.00, lörd-sönd. kl 8.00-10.00 tel 0400 924 061. REPLOT vard. kl 8.00-11.00 tel 784 8201. PÖRTOMRUTTEN Vbl:s egen utdeln. Långåminne, Pörtom, norra Övermark vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 040 3541 990. YTTERMARKRUTTEN Vbl:s egen utdeln. Södra Övermark, Yttermark vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 040 3547 076. VÄSTRA NÄRPES Vbl:s egen utdeln. Närpes, Kalax, Nämpnäs, Norrnäs, Rangsby vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 044 055 0924. TÖJBYRUTTEN Vbl:s egen utdeln. Korsbäck-Taklax-Harrström-Töjby-Träskböle-Velkmoss vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 040 8215 800.
© Copyright 2024