Tid för en - Pingst.se
Pingst.se n Nyheter n reportage n Undervisning n Recensioner n krönikor n FOLK NR 4 DEC 2013 ”SE TANKEN” INSPIRERAR TILL EXISTENTIELLA SAMTAL OM FILM PINGST UNG PRESENTERAR RAPPORT OM JÄMSTÄLLDHETEN I PINGSTRÖRELSEN Tid för en NY SÅNG Samtal pågår om musiken i Pingst HON VILL GE BARN KUNSKAP OM BIBELN ”jAG ÄR GLAD VARJE MORGON NÄR JAG VAKNAR LEDARE Pingst.se medlemstidning för pingströrelsen redaktion Ansv. utgivare Redaktör Layout Medarbetare Pelle Hörnmark Ulrika Ramstrand Pierre Eriksson Birger Thureson Gabriella Mellergårdh Kerstin Klason Daniel Röjås Noomi Lind Bo-Göran Leckström Pontus Fridolfsson Börje Dahlkvist Torleif Svensson Maria Levander Jacob Ceder Johanna LitsgårdLebourne Magnus Ramstrand Omslagsbild Andreas Skoog Redaktionsråd Ulrika Wadskog Maria Levander Noomi Lind Mattias Celinder Roger Svanell kontakta oss Växel Redaktör E-post Webbplats Postadress Besöksadress Tryckeri Produktion 08-608 96 00 08-619 25 39 ulrika.ramstrand@ pingst.se www.pingst.se Pingst – fria församlingar i samverkan Pingst.se Box 15144 167 15 Bromma Gustavslundsvägen 18 167 51 Bromma V-TAB, Västerås Pingst – fria församlingar i samverkan annonser För annonsering i tidningen kontakta Ulrika Ramstrand ulrika.ramstrand@pingst.se 08-619 25 39 eller Magnus Wahlström magnus.wahlstrom@pingst.se 08-619 25 46 Ordens betydelse J ag läste för ett tag sedan en bok om organisationers kulturer. Forskaren hade undersökt många organisationer och hur de lyckades att nå sina målsättningar. Författaren konstaterade att de två viktigaste sakerna som formar och skapar miljön i ett sammanhang är vad man pratar om och vilka relationer man har. Om samtalsämnena handlar om min egen förträfflighet och andras oförmåga så skapar det sämre förutsättningar att skapa en kreativ miljö där saker skapas och utvecklas. Om jag själv ställer mig utanför ett sammanhang med armarna i kors och bara blir en kritisk betraktare och mumlar om min egen otillfredsställelse så försvinner möjligheten att bidra till en positiv utveckling. Jag har tänkt på detta. Inte minst i den senaste tidens debatter om medlemskap. En fråga som skapat stort engagemang och en del frågetecken. Vi har mötts som pastorer och ledare för de större församlingarna i Sverige och pratat. Vi kommer att fortsätta samtalen i vår januarikonferens. De viktigaste samtalen blir förmodligen i de regionala samtalsdagarna i februari och mars. Då inbjuder vi församlingsledare på bred front att ha raka och öppna samtal om församlingen, vem den är till för och vem som kan vara med. Min erfarenhet så här långt är att vi i huvudsak är överens om synen på tro, dop och medlemskap. Jag träffar ingen som har övergett tron på Bibeln som auktoritet för lära och liv. Jag träffar ingen som inte erkänner sin begränsning i att tolka och tillämpa sin övertygelse i vår tid. Alla brottas, men ingen avfaller från tron på, och strävan efter, att leva så nära en nytestamentlig mönsterbild av församlingen som möjligt. Därför skriver jag om kulturen i denna ledare. Därför skriver jag om ordens och relationernas betydelse för vårt sammanhang. Jesus, Paulus och Jakobs undervisning i Bibeln om ordens betydelse är kristallklar. Det vi säger har betydelse. Hur vi bemöter varandra har betydelse. Därför. Låt oss ha ett levande rakt och öppet samtal om tro, dop och medlemskap. Men låt oss inte förstöra miljön genom överdriven antagonism, självhävdelse och förringande av varandra. Jag avslutar denna ledare med samma ord som jag skrev till våra pastorer i slutet av oktober. ADRESSÄNDRING Alla eventuella adressändringar lämnas till din församling. Församlingar som har frågor kan vända sig till: E-post info@pingst.se Pingst.se ges ut av Sveriges pingst församlingar genom riksföreningen Pingst – fria församlingar i samverkan 2 Till sist, systrar och bröder. Vi behöver varandra. Vår likhet är större än vår olikhet. Vår kärlek och respekt för varandra kan fördjupas. Vår tro kan flytta berg och djävulens portar skall aldrig få makt över Guds församling. pelle hörnmark Föreståndare i Pingst – fria församlingar i samverkan Pingst.se nr 4 2013 INNEHÅLL 12 Praktik långt hemifrån Natanael Log från Kumla är en av årets PMU-praktikanter. Han befinner sig i Tanzania och jobbar med datorkurser och IT-lösningar på Nkingasjukhuset. 8 Bibeln till barnen Marina Andersson är Pingst ungs barnkonsulent och drivs av visionen att ge alla Sveriges barn kunskap om Bibeln så att de själva kan läsa och förstå den. 14 PMU lyfter funktionshindrade Årets Barnes rätt-kampanj handlar om funktionsnedsatta barn och ungdomars rättigheter i Centralasien. Assat är en av dem som nu vågar tro på framtiden. Samtal om sång på gång D e flesta av oss som regelbundet besöker gudstjänster har nog också ofta synpunkter på musiken och sången i de samlingarna och inte alltid positiva sådana. Oavsett om vi hör till dem som utövar det musikaliska eller är de som lyssnar. Tyvärr blir väl de där samtalen där synpunkterna framförs sällan särskilt konstruktiva, utan mynnar oftast ut i diskussioner för eller emot en viss genre eller ljudnivå. Om du känner igen dig i detta hoppas jag att du också välkomnar Pingsts initiativ till att ta ett grepp på hela frågan om musik i Pingströrelsen. En arbetsgrupp har till exempel tagit fram ett helt nytt samtalsunderlag, med reflektionsunderlag och verktyg som församlingar kan använda sig av för att komma någon vart kring detta. Inte minst betonas vikten av att församlingsledare och musiker möts, delar visioner och samarbetar. Musik i församlingen står på agendan under kommande pastorkonferens, på MÖT2014 och också i Pingst Ledarutveckling. På nästa uppslag kan du läsa mer om detta och på undervisningssidorna skriver Bo-Göran Leckström om att det är tid för en ny sång. I den här tidningen kan du också läsa om en alldeles färsk rapport om jämställdheten i Pingströrelsen i Sverige. Den har tagits Pingst.se nr 4 2013 16 Greta gör författardebut Greta Björklund ärvde sin farbror Joel Erikssons brev som han skickade från Kongo till Sverige fram till hans mystiska död 1923. Nu debuterar hon som författare med hans historia. 24 Pris till dr Mukwege I början av december fick dr Denis Mukwege, överläkare vid Panzisjukhuset i Bukau i östra DR Kongo, ta emot Right Livelihood-priset, också kallat det alternativa Nobelpriset. fram på initiativ av Pingst ung och kommer troligen också att ge eko och processas i många samlingar för pingstpastorer och andra pingstvänner framöver. Till sist; vintermörkret må ligga djupt över Sverige just nu, men ger du den här tidningen en stund av din tid vågar jag lova att dina dagar kan kännas ljusare. Vad sägs till exempel om Greta Björklund, som 95 år gammal debuterar som författare? Eller Jarmo Borg, som lämnat ett mångårigt missbruk bakom sig och nu vaknar glad över varje morgon han får? Eller Marina Andersson som brinner för att ge svenska barn kunskap om Bibeln? Eller om vilka möjligheter det finns för unga människor att göra volontärinsatser i andra länder genom PMU:s praktikantprogram? ULRIKA RAMSTRAND 3 SVERIGE Samtal pågår – om musiken i Pingst Vad vill vi med musiken i landets pingstförsamlingar? Vem tar ansvar för den? Och hur kan musiken vandra med förkunnelsen och bli kulturskapande? Det är frågor som en grupp pastorer och musikintresserade samlats kring under ledning av och på initiativ av Ingrid Svanell, verksamhetsansvarig för Pingst församling, och Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst. Och nu förs frågorna vidare till Pingst Pastor, Pingst Ledarutveckling, MÖT-konferensen och in i ALT och andra utbildningar. – Vi har tittat på hur musiklivet och ansvarsfrågorna ser ut och funderat kring hur vi kan hjälpa musikledare, mötesledare och pastorer att hitta varandra på ett bättre sätt, säger Ingrid Svanell. Musiken är viktig i våra församlingar och en komponent i att lyckas med vårt uppdrag och därför ser vi värdet i att driva de här frågorna. – Jag är väldigt, väldigt glad för att det här samtalet har kommit igång. Musiken är en så vik- tig del av vår identitet som pingströrelse och innefattar en så stor del av våra gudstjänster, Anne-Jorid Agnell. säger Anne-Jorid Agnell, pastor i Smyrna, Göteborg. – Vi lägger mycket tryck på vem, vad och hur vi predikar, men musiken är ofta något som bara ska lösas. De som predikar är oftast avlönade, men musikerna ofta ideella utövare och ingår väldigt sällan i församlingsledningen. Mer genomtänkt Men med enkla medel kan den musik och sång vi presenterar bli mer genomtänkt och ge mer kraft till det vi vill uppnå, både inåt och utåt, menar hon och betonar då vikten av tätare band mellan församlingsledning och musiker. – Det finns så mycket gott att förlösa. Om vi investerar lite tid på att tala oss samman om vad vi vill att gudstjänsten ska förmedla som helhet, så har vi vunnit mycket. Vår arbetsgrupp vill inte ge något facit för hur musiken ska låta, eller vilka musikstilar som ska användas, men det är viktigt att vi pratar om vad vi vill förmedla med den musik vi använder. Nytt arbetsmaterial Samtalet i arbetsgruppen har nu mynnat ut i ett arbetsmaterial kring Musik i Pingströrelsen med målsättningen att församlingsledare och musiker tillsammans ska få ett genomreflekterat synsätt kring musikens roll i att förverkliga församlingens uppdrag. I materialet konstateras att pingströrelsen är ett sjungande folk, att tro föder sång och att sång föder ny tro, liksom att musiken är en av de allra viktigaste evangelisterna för att förmedla evangeliet till familj, grannar och vänner. Tre olika perspektiv på sången anläggs, dess teologi, funktion och kultur. Det vill säga innehållet i sångerna, vilken typ av sång som betonas och vilka musiksti- musik och tro. Ett nytt arbetsmaterial lar och sätt att sjunga och uppträda som används. Funderat över redskap Viktigt i samtalen har också varit att fundera kring vilket stöd pastorer och kreatörer behöver för att kunna samtala med varandra utifrån teologi, funktion och kultur och hur församlingarna kan få redskap för att uppmuntra och utbilda kreativa personer och leda kreativa processer. Även dessa frågeställningar tas upp i materialet, som nu närmast kommer att presenteras under Pingst Pastor-konferensen. MÖT kombinerar musik I mars 2014 inbjuder Smyrnaförsamlingen i Göteborg och Pingst ännu en gång till konferens med fokus på musiken, MÖT 2014. M står för musik, Ö för överlåtelse och T för tro och förhoppningen är att inte bara musiker ska vilja delta, utan också pastorer och andra församlingsarbetare. Frågor kring musikens roll i församlingen är inte precis något nytt under solen. Men icke desto mindre högaktuella (se exem4 pelvis artikel här intill om de samtal som pågår just nu). – Jag ser musiken i församlingen som en ledningsfråga, säger värdpastorn Urban Ringbäck, och fortsätter: – Idag lämnas ofta ansvaret över på oerfarna ungdomar. Brett deltagande Bland annat därför välkomnar arrangörerna ett bredare deltagande än enbart musiker, som exempelvis pastorer, gudstjänstplanerare etcetera. På hemsidan www.möt. info står bland annat följande programförklaring: ”Genuin Tro föder musik. Den kristna församlingen är ett musikens BB. Det finns en enorm kraft gömd i relationen Musik och Tro. Den behöver förlösas på nytt och på nytt igen. Med den visionen har vi format en mötesplats: MÖT.” I arbetsgruppen inför konferensen ingår Samuel Hector, Urban Ringbäck, Anne-Jorid Ahgnell, Josefina Gniste, Malin Nyström, Matilda Samuelson och Sören Runsteen. De fyra förstnämnda hör också till de medverkande i konferensen. Andra som är klara är Sam Wohlin, Anders Ahlenius, BoGöran Leckström, Bo Järpehag, Pingst.se nr 4 2013 Dalkarlså startar lovsångslinje Från och med höstterminen 2014 kommer Dalkarlså folkhögskola att erbjuda en lovsångslinje med Bo Järpehag som ansvarig lärare. – Vi vill erbjuda en kreativ miljö för människor som vill utvecklas både musikaliskt och andligt, säger han. kring musik i Pingströrelsen har tagits fram under hösten. – En viktig sak är att vi valt att inte bara samtala om och fokusera på musiken, utan att föra Ingrid Svanell. in musikfrågorna i ett samtal som också handlar om församlingskultur och gudstjänstliv, säger Ingrid Svanell. I samtalsgruppen har, för- utom Ingrid Svanell och Pelle Hörnmark, också Bo-Göran Leckström, Jönköping, Samuel Hector, Stockholm, Josefina Gniste, Trollhättan, Urban Ringbäck, Göteborg, Anne-Jorid Ahgnell, Göteborg, Sören Runsteen, Göteborg, och Annika Bjurling, Uppsala, ingått. ULRIKA RAMSTRAND Tips: På sidorna 22–23 i den här tidningen skriver Bo-Göran Leckström undervisning om musikens roll och uppgift i församlingen. och tro Ole Börud och David André Östby. ”Tryck i omgörningen” MÖT är sprunget ur en omformning av den tidigare Sång- och Musikkonferensen. – Jag tycker vi fått ett bra tryck med oss i omgörningen, säger Urban Ringbäck, och jag ser att vi möts väldigt mycket bredare än tidigare, både vad gäller deltagande från Sverige och Skandinavien. Konferensen inleds den 7 mars på eftermiddagen och avslutas i Pingst.se nr 4 2013 foto: maria levander och med förmiddagsgudstjänsten den 9 mars. Anmälningsmöjligheter och mer information finns på www.möt.info MÖT innehåller fler storsamlingar än den tidigare sång- och musikkonferensen kring ämnen som på olika sätt berör musik, överlåtelse och tro. Och rymmer också samtalsgrupper, där deltagarna får utbyta tankar kring aktuella ämnen. Den populära öppna scenen finns även kvar, liksom möjligheten att sjunga i en stor konferenskör. Ulrika Ramstrand Bo Järpehag är ett känt namn bland dem som är engagerade i och utövare av både församlingssång och lovsång. Han har skrivit mångal sånger tillsammans med sin fru Elsa, bland annat På dig min Gud förtröstar jag, Du omsluter mig på alla sidor och Bara du är Gud. – Jag var tonåring på 70-talet och drabbades av Jesusväckelsen och den karismatiska rörelsen, berättar han. Ända sedan början av 80-talet har engagemanget kring lovsång varit hans liv skulle man kunna säga. I många år var han anställd i församlingen Livets ord i Uppsala i en tjänst med betoning på musik, men han undervisade även emellanåt om lovsång på bibelskolan. Skriver tv-musik Sedan två år tillbaka arbetar han i sin studio hemma med att skriva musik till olika tvprogram, till exempel Sommar med Ernst. Dessutom reser han en hel del i olika församlingar och undervisar i frågor kring lovsång. Och till hösten kommer han att pendla från hemmet utanför Uppsala till Dalkarlså folkhögskola utanför Umeå två dagar i veckan för att fungera som ansvarig lärare på den alldeles nya lovsångslinjen. – Med den här linjen vill vi fånga upp dem som vill tjäna Gud med sång och musik. Det handlar om att utvecklas musikaliskt och ta vara på sin kreativitet likaväl som att utvecklas i sin relation med Gud och i sitt tjänande i församlingen. leder. Bo Järpehag blir ansvarig lärare för Lovsångslinjen. – Vi vill ge unga människor byggstenar som ligger djupare än den för tillfället rådande kulturen. Att tränga in i själva lovsångens väsen, så att man utifrån det kan vara både modern och nyskapande, samt bevandrad och förankrad i Guds församlings lovsång genom tiderna. Bo Järpehag betonar flera gånger hur viktigt det är att Lovsångslinjen blir en kreativ och skapande miljö. Men han betonar minst lika mycket vikten av att deltagarna får möjlighet att fördjupa sig i Ordet och lära känna den helige Ande. – Vi vill hjälpa dem att hitta skatterna och att utveckla sina herdehjärtan så att de kan få människor, både unga och gamla, att mötas i lovsång. Stor erfarenhet Bosse är glad över det lärarteam som kommer att arbeta tillsammans med honom på Lovsångslinjen. Det handlar om lärare med stor erfarenhet, som själva varit en del av lovsångens utveckling i vårt land, som har stor kärlek till Guds församling och länge fungerat i olika sammanhang som andliga fäder och mentorer. – De lever med dagens moderna lovsång, men har genom sin vandring med Gud samlat på sig en visdom som är ovärderlig för en ny generation av sångare och musiker som vill tjäna Gud med sina gåvor. ULRIKA RAMSTRAND 5 SVERIGE Ny rapport om jämställdhet i Pingst Nu är den klar. Pingst ungs jämställdhetsrapport, som presenterar en bild av hur det står till med jämställdheten i svensk pingströrelse år 2013. Den visar att en klar majoritet tycker att det är en fråga som behöver jobbas mer med, men också att det finns de som tycker det är bra som det är. vänners svar på nfu-enkäter (nfu = Naturlig församlingsutveckling) kring ledarskap och från djupintervjuer med åtta kvinnor, där sex valt att sluta i församlingstjänst och att ställa upp anonymt. Litteraturstudier av olika slag har också ingått i arbetet. Pingst ung fick både på förra årets och årets Rådslag propåer om att intensifiera arbetet med frågor kring jämställdhet. – Vi tycker det är viktigt, säger Edward Sköllerfalk, verksamhetsansvarig för Pingst ung. Vi ser det som en fråga som är engagerande och angelägen att titta närmare på och också i högsta grad en tillväxtfråga. En större mångfald skapar en plattform för tillväxt, menar vi. – Vi har också sett att antalet kvinnor minskar ju högre upp man kommer i hierarkin, säger Edward Sköllerfalk. Enkäten med Pingst Pastormedlemmar ger en tydlig indikation om att jämställdhetsfrågorna anses viktiga. Hela 90 procent svarar att det är en mycket viktig fråga och omkring 60 procent svarar att det är en fråga som Pingst behöver jobba mer med. Bara 15 procent tycker att det är okej som det är och att inget behöver göras. Något som självklart ger råg i ryggen åt Pingst ungs planer på att använda rapporten som utgångspunkt för seminarier kring de här frågorna under olika samlingar som Pingst Pastor, Nyhem och Lappis, under nästa år. – Vi behöver tänka praktiskt kring åtgärder för att komma tillrätta med detta, säger Edward Sköllerfalk. Vi behöver in i kärnan i rörelsen för att motverka symtomen. Goda förhoppningar finns också om att Ungdomsstyrelsen ska bevilja medel även för nästa år för att fortsätta arbetet kring de jämstäldhet. På uppdrag av Pingst ung Rapporten, som presenterades för Pingst ungs styrelse i förra veckan, har gjorts av pastor Anethe Carlson och konsult Jenny Bergh. De har arbetat på uppdrag av Pingst ung under det här året och med medel som Ungdomsstyrelsen beviljat. Siktet har varit inställt på att titta på hur det ser ut i församlingarna och i centrala styrelser och styrgrupper, fördelningen mellan kvinnor och män i de stora konferenserna, och också titta närmare på varför många kvinnor väljer att sluta i församlingstjänst när de kommer upp i åren. Materialet de analyserat kommer från en enkät, som gick ut till alla som ingår i nätverket Pingst Pastor, och som besvarades av drygt 300 personer, från analyser av drygt 2 000 pingst6 ”Mycket viktig fråga” Få kvinnor i styrelser Genomgången av representationen i Pingsts olika styrelser och styrgrupper visar på att det generellt fortfarande står dåligt till med kvinnorepresentationen, även om det i dag finns kvinnor i alla styrelser utom i Pingst förvaltnings styrelse. Pingst Socialt, Pingst ung och Dalkarlså folkhögskola är de Edward Sköllerfalk, Anethe Carlson och Jenny Bergh. enda som kan visa på balans mellan könen i styrelsen. ”En evangelisk fråga” Anethe Carlson, verksam som föreståndare i Skärgårdskyrkan på Värmdö utanför Stockholm, menar att om vi inte tar tag i jämställdhetsfrågan så kommer det på sikt att få konsekvenser för tillväxten. – Jag tror det är en kraft som går oss förbi om vi inte kommer tillrätta med detta här. Därför tycker jag det är dags att göra jämställdheten till en evangelisk fråga. – Vi kan inte vinna människor om vi inte ser att det här i grunden handlar om evangeliets fulla kraft till upprättelse. För mig är det här en fråga om korset, inte om kvinnor och män egentligen. Hon konstaterar att rapporten visar att det inte längre är teologiska eller ideologiska problem som hindrar kvinnor att nå sin fulla potential, utan att det snarare är fråga om ett normativt problem. – Normen för en ledare är att det är en man. En vit, hyfsat ung man, säger hon, och gissar att samma bild skulle träda fram om de valt att fokusera på invandrare eller ålder i stället för kön. Behöver få upp ögonen – Norm och normkritiskt tänkande är något som de som sitter i ledande positioner behöver ha kunskap om, om man vill ändra på det här, säger Jenny Bergh, verksam som konsult. Vi behöver alla få upp ögonen för hur det ser ut, både män Pingst.se nr 4 2013 Redo för en utmaning? Pingst ung utmanar alla ungdomsarbeten i Pingstsverige att ansluta sig till kampanjen #Ready14” under tre januarifredagar. Tanken är att samma saker ska ske samtidigt på olika platser runt om i Sverige. Kampanjen sammanlänkas med nyårskonferensen Unite och utgör ett gensvar på konferensens utmaningar. Den första fredagen, 17 januari, har fått temat ready och är tänkt att handla om Kristus och församlingen och om utmaningen att vara redo för tjänst i en tid som handlar om narcissism och självupptagenhet. Pingst ung vill medverka till att unga människor blir mer producenter än konsumenter. Den andra fredagen, 24 januari, har temat steady och handlar om bön och tillbedjan. – Vi tror att det finns en kraft i de ord som vi gemensamt ber och talar ut och därför kommer vi skicka med en skriven bön, säger Edward Sköllerfalk, verksamhetsansvarig på Pingst ung. Skapa samhörighet och kvinnor. Men de som innehar inflytande och möjlighet att påverka behöver ta ett större ansvar i dessa frågor visar den forskning vi studerat. Samma stöd som män Hon säger att det som överraskat mest i undersökningsresultatet är att de teologiska frågorna inte hade större betydelse. Men, precis i många andra sammanhang i samhället i stort, konstaterar hon, så får ändå inte kvinnor med ledarförmåga samma stöd och uppbackning som män. – Något vi ser tydliga tenPingst.se nr 4 2013 denser på i svaren från Naturlig församlingsutvecklings församlingsprofiler, vilket även bekräftas i enkäten och djupintervjuerna, säger hon. Kvinnorna ger genomgående ett mer negativt svar än männen på hur de bekräftas i sin församling. Människors lika värde Hon konstaterar att det inte minst därför är viktigt att verkligen stå för korset och evangeliet och alla människors lika värde annars misslyckas vi i det som är kärnan av det vi tror på. – Vi kan inte fortsätta att inte använda de resurser som finns hos hälften av befolkningen, säger hon. Fråga om makt Men, både hon och Anethe, ser också att detta är en fråga om makt. Kvinnor, som ägnar sig åt exempelvis administration och omsorg, håller sig till den kvinnliga normen, och upplever sällan problem. Men om man vill vara med och bestämma, då blir det svårare. – För om kvinnor tar sig makt leder det ju till att männen får mindre, säger Anethe Carlson. ULRIKA RAMSTRAND Tredje fredagen, 31 januari, har temat go och ska vara både praktisk och handlingskraftig och användas till att presentera evangelium för nya människor på olika sätt, exempelvis genom en festkväll med mat, ett kreativt ungdomsmöte eller ett sportevent. – Vi vill skapa en känsla av samhörighet oavsett om man befinner sig i ett stort eller litet sammanhang och vi tror att det kan ske nåt stort i vårt land när vi lokalt, regionalt och nationellt talar om samma sak, ber samma bön och lovsjunger samma Gud under samma kvällar, säger Edward Sköllerfalk. Förhandsinformation har getts via Pingst ungs galor i somras samt på nätverkssamlingarna nu i höst, men mer info finns på pingst ungs hemsida www.pingstung.se. 7 SVERIGE ”Barn behöver bibelkunskap” Ge alla Sveriges barn bibelkunskap så att de själva kan läsa och förstå. Det är visionen som driver Pingst Ungs barnkonsulent Marina Andersson. Man får en slags känsla av urkraft när man möter Marina Andersson. Efter tolv år som barnpastor i Pingstförsamlingen Jönköping där hon var med om att bygga upp ett teologiskt och praktiskt tänk för kristen barnverksamhet flyttade familjen till Gränna, och Marina blev en vanlig, engagerad mamma i stadens lilla pingstförsamling. Där fanns ingen barnverksamhet – alls – så Marina började bygga i det lilla, utan stora resurser att tillgå. I dag, tre år senare har Gränna Pingstförsamling en söndagsskola med ett 30-tal barn. Marina har blivit skolpastor i Gränna, har morgondandakter för eleverna, pratar på skolavslutningen och tar emot när man som skola vill komma på besök i kyrkan. Jo, för det gör man fortfarande i Gränna och på många andra håll i landet. Marina är ledsen över det negativa fokus som debatten har fått om samarbetet mellan kyrka och skola. Hon pratar hellre möjligheter: ”Läs på i läroplanen, bygg relation med skolledningen och samarbeta.” Jobbar i hela Sverige Nu har också Marina Andersson fått en projektanställning som barnkonsulent inom Pingst Ung vilket innebär att hon har hela Sverige som sitt arbetsfält. Hon håller kontakten med regionledare, besöker församlingar och ger dem praktiskt stöd i att utveckla sin barn- och familjeverksamhet. Marina vill hjälpa församlingarna att tänka ur ett barnper8 Barn gillar kunskap! Att känna till 35 bibelpersoner och kunna placera dem på sin Bingo-bricka är coolt, menar Marina. Leva Livets Bibelbingo är det som barnen uppskattar allra mest i söndagsskolan. FOTO: PRIVAT spektiv, för det är ingen självklarhet menar hon. – Inom pingst har vi varit väldigt duktiga på att jobba med barn. Vi har ett starkt barnperspektiv i historien. Jag tänker på Dagenhusets barn- och ungdomsavdelning som producerade enormt mycket material under 70- och 80-talet. Det var prioriterade toppfrågor, bokklubbar, söndagsskolematerial, konferenser och ledartidningar, säger Marina. Tagit det för självklart Men någonstans blev det prioriterade vardag. – Och när saker blir naturligt är det ingen som vakar över frågorna. Vi har tagit det för självklart att folk kan det här, vi har missat ledarutbildningen och det har gjort att vi levt kvar med gamla verktyg – som har fungerat, men vi har inte utbildat ledare att använda dem på rätt sätt, säger Marina. Hon upplever att församlingar många gånger tar barnverksamheten för given. Att det är något man ”ska ha” men det får inte kosta. – Kvalitén och kraften har blivit lägre och lägre och till slut utmanas inte den som är duktig. Viljan finns, men handlingskraften saknas. Och det är här visionen bränner till. Marina kliver upp från soffan och börjar måla upp en osynlig bild på vardagsrumsväggen. Det handlar om kärleken till Bibeln. Att väcka barnens lust och nyfikenhet att läsa Guds ord. Stärka bibelkunskapen – i hela landet. Marina coachar barnledare, pastorer, föräldrar och barnråd. Visar hur Leva Livet kan bli ett praktiskt verktyg i barnledarnas händer. Ny Bibel för mellanstadiet Leva Livet växer hela tiden. Under 2014 kommer en ny Bibel att lanseras för mellanstadiet. Alla porträtt av bibliska personer som finns med i Leva Livet kommer också att finnas med i Bibeln. Och varje bibelbok får en introduktion som är speciellt skriven för mellanstadieåldern. Själva bibelöversättningen som används är ”Handbok för livet”. – Vi måste hjälpa barnen att förstå hur Bibeln är uppbyggd, engagerad. Skolpastor, aktiv mamma o att den består av flera böcker som man inte behöver läsa i ordning. Att det handlar om Israels historia, Jesu liv, relationsundervisning och mission. Vi måste ge dem bibelkunskap så att de själva kan läsa och förstå Bibeln, säger Marina. Hon berättar hur hon som barnpastor i Jönköping satt och grät efter bibelutdelningen i kyrkan eftersom man ”delade ut Biblar som barnen inte kommer att läsa”. – Och jag kan inte bara se på längre. Barn lever i dag. De måste få redskap som de kan använda i dag, så att Bibeln inte ligger där och inte blir läst. Det är vår Pingst.se nr 4 2013 Resa för ökat missionsintresse bland unga I oktober 2014 arrangerar Pingst, PMU, Ibra och Pingst ung en resa för ungdomspastorer till Egypten och Etiopien. Resan är ett led i satsningen på att öka intresset för mission bland unga. och Pingst Ungs nya barnkonsulent. Marina Andersson vill ta Bibeln till alla Sveriges barn. allra viktigaste uppgift, att hjälpa barnen komma igång och läsa Bibeln och förstå att den hjälper oss i livet. Det är lätt att vi hamnar i diket av att ”det ska vara kul” att gå i kyrkan. Och här är Marina supertydlig: – Vi är fel ute! Att få kunskap, det gillar barn. Att komma till level 17 i ett spel, det är coolt. Att kunna 35 bibelpersoner, det är coolt! Missionsbefallningen handlar om att göra alla människor till lärjungar, ”lär dem att hålla alla de bud jag har gett er” sa Jesus. – Och det ska vi göra, på ett attraktivt sätt som ger mersmak. Pingst.se nr 4 2013 Flera nyheter är på gång inom ramen för Leva Livet. Boken ”På riktigt” där barn och ungdomar ger sina egna vittnesbörd om hur de har upplevt Gud. Till det läggs teologiska reflektioner utifrån teman som ”Gud, jag och andra. Den stora räddningen – därför firar vi jul och påsk.”. Boken släpptes nu i november. Sprids i alla samfund Visserligen jobbar Marina för Pingst Ung, men Leva Livet når ut mycket bredare. Materialet sprids i alla samfund, och den ekumeniska barnledarkonferensen i Jönköping i våras var ett FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH viktigt avstamp för ett brett samarbete i kyrksverige. I mars 2015 är det dags igen för en gemensam konferens. – Det här är en nationell fråga för hela kyrkan – hur vi ska nå Sverige. Gabriella Mellergårdh Fotnot: Leva Livet är ett söndagsskolmaterial som tagits fram i samarbete mellan Pingst ung och Jönköping Pingst och som i dag används i mer än 500 församlingar runt om i landet. Läroplanen löper över tre år och går igenom Bibeln tematiskt: Israels historia, Jesu liv, relationer och mission. Under resan kommer deltagarna att få möta troende i de båda länderna och lära känna dem i deras hemmiljö och arbete och de villkor de arbetar under. Förhoppningen är att det inte bara ska bli en resa till två länder långt bort från Sverige utan också en inre resa, där hjärtan väcks för att vara med och kämpa för frihet, upprättelse och försoning. Varje resenär utmanas att innan resan reflektera över sin egen relation till missionsuppdraget, sin församlings missionsarbete och tillsammans med sitt missionsråd söka vägar framåt för yngre att engageras i missionsuppdraget. Resan äger rum mellan 6 och 16 oktober 2014 och det finns plats för 42 pastorer. Pelle Hörnmark, Jacob Frankner, Niclas Lindgren, Pontus Fridolfsson och Annelie Lennartsson är några av dem som ingår i reseledningen. Mer information och anmälningsmöjligheter finns på www.pingstung.se Samtal om dop och medlemskap n I början av nästa år kom- mer regionala pastorsdagar att hållas i Stockholm, 8 februari, Umeå, 22 februari och i Jönköping den 1 mars, då frågor kring dop och medlemskap kommer att samtalas om och studeras på olika sätt. Detta med anledning av den debatt som under hösten förts i tidningar och bloggosfären omkring detta. 9 SVERIGE ”Låt oss aldrig glömma dem, som Gud aldrig glömmer” Craig Johnson om att nå barn och familjer med särskilda behov – Om det inte vore för församlingen och Kristi kropp skulle vi familjer som har barn med särskilda behov inte orka. Det säger den amerikanske pastorn och ledaren för Champions Club i Lakewood Church i Texas. I början av nästa år återkommer han till Sverige för att tala om möjligheterna att nå en onådd grupp människor med kärlekens och hoppets budskap. Craig Johnson, pastor från Lakewood Church i Texas USA och med rötter i Sverige några generationer bakåt, var gästtalare på årets Rådslag och får nu alltså chansen att återvända till Sverige, närmare bestämt till Värnamo första helgen i mars. Han har startat och leder ett arbete kallat Champions Club, som handlar om att nå barn med särskilda behov och deras familjer. Arbetet är sprunget ur hans egna erfarenheter som pappa till Connor, som är autistisk. – När vi når de allra minsta ger Gud oss som församlingar möjlighet att vara budbärare av Guds hopp. Enbart i USA beräknas 30 miljoner familjer ha ett barn med olika diagnoser. I Sverige handlar det om åtminstone 125 000 familjer. Satsa på familjer Craig Johnson menar att kyrkorna har potential att växa om man satsar på att nå den här gruppen. Det handlar om familjer, som är trötta, tyngda och som ofta väljer att stanna hemma i stället för att gå till kyrkan, på restaurangen, till en middag. – Jag vet hur det är, säger Craig Johnson. Jag är en av de föräldrarna som har ett barn som inte kan gå ut att leka, inte vet hur man samspelar, får utbrott när ingen förstår vad han egentligen 10 snart tillbaka. Craig Johnson, t h, var gästtalare på årets Rådslag och tolkades då av Ulrik Josefsson. I början av mars återvänder han till Sverige, närmare bestämt till Värnamo. FOTO: ANDERS HÄLLZON vill uttrycka. Vi bär bördor tunga som kylskåp och väljer ofta att dra oss undan. Närmar sig det viktiga Men, om församlingen får upp ögonen för den här gruppen och ser den som en utmaning så börjar man närma sig det riktigt viktiga, menar Craig Johnson. – Att nå de allra minsta har med Guds hjärta att göra. Låt oss aldrig glömma dem, som Gud aldrig glömmer. Men, det behövs förstås mer konkreta insatser än god vilja. Det handlar om att se familjerna, lyfta dem från vardagen, ge dem möjlighet att få syn på Guds nåd och kraft att orka och se att det finns en mening också med deras barn och deras liv. – Ni kommer att börja se på er församling och verksamhet på ett annat sätt om ni går in i detta, menar han. – Men, inse att det inte är särskilda behov vi möter, utan människor. Riktiga människor med riktiga behov. Vi kan börja med att ställa oss frågan vem vi kan visa extraordinär nåd idag. I den situation han och familjen står i med en son, som inte kan uttrycka det han känner och inte förklara sig, har Craig upplevt Gud tala och säga att hans barn inte är en börda utan en gåva och att Connors liv ska bli till välsignelse för många. – Guds välbehag kommer att spridas över hela församlingen när vi verkligen börjar se dessa minsta. När vi ser dem i ögonen så ser vi in i Jesu ögon. Champions club handlar inte bara om att erbjuda barnpassning under gudstjänsttid, utan också om att bidra till barnens utveckling på alla plan, motoriskt, språkligt, socialt etcetera. Det senare sådant som vi i Sverige får tillgång till på annat sätt än i USA. Men det hindrar ju inte att också församlingar här kan erbjuda avlastning och stöd. Behöver hopp – De här familjerna behöver hopp. När vi rör vid människors hjärtan och behov då blir vittnesbördet kärlek och de förstår att vi har mer att erbjuda än en religion, menar Craig Johnson och hävdar att de församlingar som inser detta och börjar engagera sig i de här frågorna kommer att börja se på församlingen och verksamheten på ett nytt sätt och få se mirakel hända. ULRIKA RAMSTRAND Ledardag med Craig Johnson n Pingstförsamlingen Arken i Värnamo har bjudit in sina ledare till en utbildningsdag med Craig Johnson den första mars 2014. Temat är ”Älskad och respekterad.” Pingst fyller på och erbjuder människor från hela landet med intresse för att stötta familjer, som har barn med särskilda behov, att också vara med. Det kostar 100 kronor att delta och föranmälan krävs till Arken i Värnamo. Pingst.se nr 4 2013 Pingstappen uppdaterad samtalsstartare. Torbjörn Stolpe och Carl-Johan Freed har tillsammans tagit fram materialet ”Se tanken”, som ger stöd till existentiella samtal kring sju långfilmer. FOTO: johanna litsgård lebourne Se en film och prata tro En film eller ett filmklipp är ett bra redskap för att sätta igång samtal omkring existentiella frågor och trons insida. Det menar Carl-Johan Freed, som genom ett samarbete mellan Kaggeholms folkhögskola och studieförbundet Bilda gett ut materialet ”Se tanken”, som vill stimulera till just sådana diskussioner. Materialet ”Se tanken” handlar om hur man kan använda film, som start för samtal omkring livsfrågor och tro. Det är tänkt att kunna användas i smågrupper som Alpha, konfirmationsundervisning, ungdomsgrupper, bönegrupper etcetera. Men konceptet fungerar även om en kyrka till exempel vill ordna någon typ av livsfrågekvällar, menar upphovsmannen. Carl-Johan Freed har EFK/ SAM-bakgrund och är nu verksam som pastor i Skarpnäckskyrkan i Storstockholm, men växte upp i en sekulariserad svenskkyrklig familj. Som 19-åring kom han till Kalifornien som au pair och där i USA hittade han också en personlig tro på Gud. – Kultur hade alltid varit viktigt för mig och en anledning Pingst.se nr 4 2013 till att diskutera livsfrågor med mina vänner utifrån det jag sett och hört. Den inställningen har han haft med sig genom livet och genom åren engagerat sig mycket i mötet mellan den kristna tron och kyrkan och filmen och till exempel skrivit om film i tidningen Dagen. – Film är ett starkt medium för att bearbeta livsfrågor, menar han, och väldigt många filmer berör värderingsfrågor på det ena eller andra sättet. ”Nästan alla kollar på film” Han konstaterar att frikyrkligheten historiskt haft problem med rörlig film och förväxlat mediet med innehållet. Men nu är nu, och numera kollar i princip alla människor på film, inte minst unga människor, och det är det han utgår från. Han berättar att han haft ett jättestort manusmaterial och burit på en tanke om att kunna skriva Den stora boken om film och kristen tro i Sverige, men att detta nu landet i ett enklare material, det vill säga ”Se tanken”. Han har fått hjälp av Kaggeholmsläraren Torbjörn Stolpe att redigera och koncentrera materialet och Kaggeholm och Bilda samarbetar kring utgivningen. I ”Se tanken” har sju filmer valts ut, som underlag för samtal. Men konceptet går att använda på en hel massa andra filmer, konstaterar Carl-Johan Freed. På hemsidan www.skarpnackskyrkan.se har han samlat mängder av andra filmexempel att utgå från. Filmisk bredd De aktuella filmerna är Magnolia, O brother where art thou, Aposteln, Billy Elliot, Den enfaldige mördaren, Chocolat och Amelie från Montmartre. Ämnen som de anknyter till är skuld och skam, tro och frälsning, makt och ledarskap, försoning och upprättelse, ondska och hämnd, glädje och himmelsk frid och Jesusgestalten. När det gäller att använda sig av film har svensk frikyrklighet att fält att återta, menar CarlJohan Freed, som själv använder sitt koncept till exempel i en film-Alpha-grupp med lyckat resultat. – Kanske kan materialet också ge kristna mod att våga vara aktiva i lokala kulturföreningar, säger han. ULRIKA RAMSTRAND n För några veckor sedan uppdaterades Pingstappen så att den ska vara snabbare än tidigare och innehålla nya funktioner. Pingstappen har också fått en ny leverantör, Appendit, som tagit över efter Internetfilm. De församlingar som så önskar kan för en kostnad på några tusenlappar ansluta sig till appen och därmed få möjlighet att komplettera de centrala nyheterna med egna lokala nyheter. Appen är gratis att ladda ner och innehåller bland annat kontaktuppgifter och karta till landets alla pingstförsamlingar, centrala nyheter och Pelles blogg. Den finns för både iphone och android. Ny skrift om äldsteskap n Teologiska nätverket i Pingst har presenterat ännu en skrift i serien Trons Hemlighet. Titeln på den är Äldste – att leda Guds församling. Hur bör den kristna församlingen ledas? Och vem är läm- pad att vara dess ledare? Äldste är Nya testamentets vanligaste beteckning för församlingsledare. Men hur definieras en äldste? Och vem väljer vilka som ska leda den kristna församlingen? Det är några av de frågor som behandlas i skriften, som vill inspirera till ett förnyat samtal om det viktiga uppdraget som församlingsledare. Äldste – att leda Guds församling ingår i skriftserien Trons hemlighet som utges av Teologiska nätverket i Pingst. Den köps enklast i Pingst Webshop. 11 VÄRLDEN Dags att söka PMU:s PMU:s praktikantprogram är öppet för den som är mellan 20 och 30 år och längtar efter att prova på volontärarbete utomlands. Ansökan ska vara inne senast 1 mars 2014 och den ska göras genom den pingstförsamling man tillhör. Det nuvarande praktikantprogrammet startade 2012, men påminner en hel del om det gamla praktikantbidraget. Nytt nu är att antalet möjliga länder att göra praktik i är begränsat till några få. I år har det handlat om Indien, Sri Lanka, Filippinerna, Tanzania och Zimbabwe och Burundi, där PMU har samarbetspartner. PMU har i sin ansökan om medel till Sida för nästa år lagt som förslag att länderna då ska vara Kenya, Tanzania, Burundi, Sierra Leone, Zimbabwe och Sri Lanka. Besked kommer någon gång runt jul och nyår. Praktiken ska vara mellan fem och åtta månader lång. Utöver praktiken måste antagna prakti- kanter delta i en 2–3 veckor lång utbildning anordnad av PMU och Sida Härnösand. Efter hemkomsten ska praktikanten under 4–6 tillfällen informera om biståndsfrågor i exempelvis församlingar, skolor och närsamhälle. Församlingen står som arbetsgivare och bidrar med 500 kronor i månaden under praktikperioden, övriga kostnader står PMU för. Syftet med praktikantprogrammet, förutom att ge unga människor med intresse för glo- bala frågor en möjlighet att göra en praktisk insats i något land, är också att bygga och stärka relationer mellan församlingar i Sverige och samarbetspartner i andra länder, vilket i sin tur kan leda till ett ökat engagemang för globala rättvisefrågor i Sverige. För mer information och ansökningshandlingar se www. pmu.se. Det går också bra att kontakta praktikanthandläggare Jacob Hyving, jacob.hyving@ pmu.se ULRIKA RAMSTRAND Få inblick i arbetet ”Jag befinner mig i Sierra Leone tillsammans med Anders Engman för att göra fem månaders praktik på Free Pentecostal Development and Relief Agency (FREPDRA). Det är en inhemsk organisation som med hjälp av PMU har byggt upp flera olika föroch grundskolor runt om i landet. Tanken är att vi ska besöka dem för att få en inblick i hur arbetet fungerar här nere. Det jag hoppas med praktikperioden är att få utbyta erfarenheter och kunskap med människor som kommer från en annan kultur än min egen. Jag önskar också att jag får se att Gud arbetar över hela vårt klot och att han välsignar det som görs här nere.” Niklas Gren PS Niklas Gren och Anders Engman bloggar på www. sierralistiskt.wordpress.com. Hoppas få nya perspektiv ”Jag är en 21-årig student från den lilla staden Kumla, utanför Örebro. Under den här hösten har jag befunnit mig i Nkinga i Tabora-regionen i Tanzania. För närvarande hjälper jag främst till på Nkinga English Medium School och har blivit ansvarig för en liten grundlig datorkurs för vuxna där en del lärare, sjukhuspersonal och annat folk finns med bland eleverna. Utöver detta springer jag ofta runt och kollar på olika verksamheter som drivs här. Jag spenderar också en del tid på Nkinga Referral Hospital, ett av de största sjukhusen i regionen, och kommer med tankar och idéer kring olika ITproblem. 12 Jag kan nog säga att det bästa med att vara här är att man har en sådan stor möjlighet att stilla sin hunger efter förståelse. Förståelse för kulturen, men också för olika tekniska företeelser inom sjukvård och skola som man inte alls på ett sådant enkelt sätt skulle kunna greppa hemma i Sverige. Så det är något jag försöker ta vara på - att passa på att lära mig och prata med folk. Och jag hoppas på att få komma hem med nya perspektiv på kulturkrockar, I-landsproblem och utbildning.” Natanael Log PS Natanael har en blogg med adressen www.natanael.se Pingst.se nr 4 2013 praktikantprogram Välinvesterad tid ”Jag är 29 år och bor normalt i Göteborg. Min utsändande församling i Sverige är Elimförsamlingen i Frövi där jag växte upp. Jag finns just nu på Nkinga English Medium School i Tanzania och ska stanna här till februari. I Sverige jobbar jag som lärare och det är spännande att få se hur utbildning går till här. Har undervisat en del här redan nu och hoppas hitta en bra roll där jag både kan lära själv och eventuellt bidra med mina egna erfarenheter. Mest av allt önskar jag att Gud får beröra mig genom tiden här nere. Praktikantprogrammets huvudsakliga mål är ju inte att man under den lilla tiden ska åstadkomma stora förändringar, utan jag ser det mer som att jag själv får förändras genom det jag upplever här. Och förhoppningsvis leder det någonstans i ett längre perspektiv. För mig var PMU:s prakti- kantprogram en möjlighet att genom ett seriöst och välordnat program göra något jag längtat efter länge. Jag är tagit tjänstledigt från mitt jobb för den här tiden och hittills känns det som välinvesterad tid.” Henrik Balke PS Henrik har en blogg med adressen www.balke.se Vill lära av kulturen ”Jag praktiserar hos Assem- Större kunskap och nya vänner ”Just nu bor jag i Harare, Zimbabwes huvudstad där jag gör praktik på PMU:s samarbetsorganisation Assemblies of God. Tillsammans driver de olika HIV/AIDS-projekt, förskoleprojekt och organisationsutvecklingsprojekt (de försöker göra kyrkan mer engagerad i samhället) runt om i landet. Jag har den fantastiska möjligheten att få följa med ut och besöka projekten i fält och möta människorna som blir hjälpta av dem. Jag spenderar även mycket tid med att vara på huvudkontoret och får se hur det administrativa Pingst.se nr 4 2013 arbetet bakom projekten går till. Under min praktikperiod hoppas jag få en större förståelse för vad biståndsarbete är och hur det kan fungera i praktiken. Jag tycker även det är spännande att lära känna nya människor och att leva i en helt annan kultur. Jag hoppas jag får med mig mycket ifrån den här praktiken, både personlig utveckling, större kunskap och nya vänner.” Evelina Rosell PS Evelina har en blogg med adressen: http://zimbabewwe. blogg.se och bloggar också en del för PMU:s hemsida. blies of God i Zimbabwe. Vår handledare är ekonom för alla projekten, och han har visat oss och lärt oss delar av hans uppgifter som har med ekonomin att göra. Vi har varit på två längre resor då vi besökt olika förskolor och olika HIV/AIDS-projekt. Vid ett tillfälle delade vi ut sportutrustning, som AoG donerat, till ett ungdomscenter som försöker sysselsätta ungdomarna så de inte hamnar på gatan. Vi har besökt och talat med människor som sysslar med kyckling- och getuppfödning och trädgårdsodling som förser flera 100-tals familjer med mat och en extra inkomst till exempelvis skolavgifter. Vi har också besökt och hjälpt till på en förskola här i Harare under en vecka. Jag sökte till PMUs praktikantprogram eftersom jag alltid har tyckt om att hjälpa människor. Nu får jag se i praktiken hur PMU arbetar med biståndsarbete och hjälper människor och samhällen på ett bättre sätt än genom att ge en klumpsumma pengar. Jag hoppas att kunna bidra och hjälpa till i deras olika projekt som drivs. Jag vill även lära av kulturen och möten med olika människor och hoppas att jag kommer hem som en bättre människa. ” Mattias Jonsson 13 VÄRLDEN ”Alla måste ha en dröm – annars orkar man inte leva” De var bara 18 år gamla men trodde att deras liv var över. Nu får Artur och Assat äntligen känna frihet och vågar tro på framtiden. PMU lyfter funktionsnedsatta barn och ungdomar i Centralasien i kampanjen Barnens rätt – vårt ansvar. På en liten gård utanför en större stad i Centralasien möter oss synen av höns, ankor och kalkoner som sprätter i jorden, av grönsaker i jämna fåror och flera bikupor på rad. I denna lugna idyll träffar vi också Artur och Assat, som båda är i 20-årsåldern. Assat håller en liten ullig ankunge mot sin kind och det märks att han trivs. Men förr såg deras liv betydligt mörkare ut. Redan som nyfödda hamnade de på en institution för funktionsnedsatta spädbarn och i fyraårsåldern fick de flytta över till en annan. – Läkare uppmanar föräldrar vars barn fötts med en funktionsnedsättning att lämna dem direkt till en institution. De ses som döda för världen, berättar en medarbetare inom den organisation som PMU samarbetar med. Lärde sig skriva och läsa Så småningom fick PMU:s partner möjlighet att börja undervisa barnen vid institutionen. Då var Artur och Assat omkring 12 år gamla och tillvaron blev allt bättre. De lärde sig läsa och skriva och kände att de hade ett värde. – Men jag önskar att det hänt tidigare, det är svårare när man är äldre, menar Artur. När de fyllde 18 år fick poj14 hoppfulla. Artur och Assat vågar tro på framtiden sedan de fått möjlighet att komma till ett center för funktionsnedsatta ungdomar. FOTO: NOOMI LIND karna id-handlingar, med en stämpel som sa att de var funktionsnedsatta. Och då var det dags att flytta vidare till en tredje institution. Denna gång för resten av livet. För det anses inte finnas någon plats i samhället för unga människor som dem. Arturs ena hand är inte fullt utvecklad och han döljer den därför bakom sig. Assat har inget synligt handikapp. PMU:s samarbetspartner kämpar sedan många år tillbaka för de funktionsnedsatta barnens rätt till ett värdigt liv. På deras transitionscenter får ungdomar olika yrkesutbildningar och lär sig att klara sig själva. Tanken är att de så småningom ska kunna arbeta, få en inkomst och leva som andra ute i samhället. Ingen stimulans Men eftersom detta center ännu inte hunnit öppnas när Artur och Assat blev vuxna, så placerades de i ett rum på den institution som också kallas för Unik möjlighet för PMU:s partner n De forna sovjetstaterna i Centralasien brottas med stor fattigdom och enorma miljöproblem. Giftutsläpp från industrin och jordbruket orsakar svåra hälsoproblem och funktionsnedsättningar. PMU:s samarbetspartner har fått en unik möjlighet att komma in och arbeta på en statlig institution för funktionsned- satta barn. Deras volontärer ger barnen vård, terapi och skolundervisning och lokalerna har rustats upp. De har också öppnat ett transitionscenter där ungdomar får de olika yrkesutbildningar och förbereds för ett liv ute i samhället. Arbetet stöds av PMU och svenska församlingar. glad. Assat trivs på gården, där det odlas äldreboende, utan någon stimulans och utan några framtidsutsikter. – De grät, bad till Gud och vädjade om hjälp. Och direktorn, som såg att killarna var duktiga och framåt, lät oss ta dem med oss därifrån, säger medarbetaren hos PMU:s partner. Hon berättar också om andra ungdomar som fick gräva gravar vid den kyrkogård som låg intill äldreboendet. Som visste att de själva skulle hamna där när de dog. Unga som aldrig fick samma chans som Artur och Assat. Följts hela livet De har följts åt hela livet och är som bröder. Numera arbetar och bor de på den gård som PMU:s partner driver. – Jag tycker om allt som har med djur att göra, utom att skyffla dynga, säger Artur och Pingst.se nr 4 2013 Insamling till Filippinerna PMU arbetar aktivt med en insamling för Filippinerna efter tyfonen Haiyan. Tillsammans med den lokala samarbetspartnern Christ Centered Fellowship fylls akuta behov av mat, vatten och andra förnödenheter. och finns både höns, ankor och kalkoner. FOTO: NOOMI LIND Ibland tänker de tillbaka på den mörka tiden, när de var små och tillvaron var riktigt svår. Innan de hörde talas om Jesus och att han älskar dem. – Jag önskar att jag inte gjort allt det dumma jag gjorde, att jag aldrig slagit de andra barnen, säger Artur och de mörka ögonen blir sorgsna. Firas ordentligt kackel. Gården drivs av PMU:s partner i Centralasien. ler. Och jag tycker om att se hur det växer. Det gör mig lugn. – När vi bodde på institutionen drömde vi om att det en gång skulle bli så här, fortsätter han mer allvarligt. Alla måste ha en dröm, annars orkar man inte leva. Pingst.se nr 4 2013 Helt nya möjligheter har öppnat sig och nu vågar de planera för framtiden. – Jag tycker om det jag gör nu men vill också lära mig att tillverka möbler, och kanske kunna leva på det när jag blir äldre, säger Assat. Men när det blir dags för oss att åka därifrån, får de veta att de ska få följa med in till stan. Och då lyser de båda upp igen. I dag är det Assats födelsedag och därför ska han firas ordentligt med tårta och middag. I bilen pekar han på sina jeans och tittar ivrigt på mig. – Jag är trendig, säger han med ett stort leende och visar hur han själv fixat till slitningarna på knäna. Noomi Lind Insatsen genomförs tillsammans med Christ Centered Fellowship, som PMU tidigare samarbetat med inom byutveckling. Den lokala organisationen är specialiserad på att arbeta förebyggande mot katastrofer (Disaster Risk Reduction). Invånare på Panay Island, Estancia, San Dionisio, Sara, Concepcion i Iloilo Province och Tibiao, Antique, bistås. – Genom sitt nätverk når vår partner ut till de mest avlägsna byarna i området och de har stor erfarenhet av humanitära insatser och av återuppbyggnad berättar Maria Wåhlin, koordinator för PMU:s arbete i Filippinerna. Pingstförsamlingar, second hand-butiker och individer engagerar sig för de katastrofdrabbade invånarna i Filippinerna. Bland annat har många butiker skänkt dagskassor till PMU:s insamling. Noomi Lind Fotnot: Bidrag till PMU:s insamling till Filippinerna kan sättas in på Pg 90 00 50-6. Märk gåvan Filippinerna 15 REPORTAGE Greta Debuterar som författare vid 95 När Greta ärvde sin farbror Joel Erikssons brev från Kongo till Sverige insåg hon att det var ett arv att förvalta. Historien om de unga svenska pingstmissionärer som 1923 dog i Uvira under mystiska omständigheter måste berättas. – Äntligen har det blivit av, säger den debuterande författaren. Vi sitter i den ljusa lägenheten på Löjt- nantsgatan i Stockholm. Det står Margareta Björklund på dörren, men ingen säger annat än Greta. Praktfulla blommor påminner om den nyss firade 95-årsdagen. Vid datorn ligger en bunt papper. Slutredigering pågår. På väggen hänger en bild av det torp i Hofors som Margareta och Lars Eriksson arrenderade. Framför huset står förutom Gretas farföräldrar även Joel och Berta Eriksson, som bokstavligen skulle ge sitt liv för Kongos frälsning. Här växte Joel upp tillsammans med sex syskon. Baptistkapellet utgjorde deras andliga hem tills pingstväckelsen kom till bygden, och familjen Eriksson blev stommen i en ny församlingsbildning. I boken – som bland annat innehåller tidigare opublicerade brev – berättar Greta hur hennes farbror redan i tonåren drabbades av Guds kallelse. – I ett möte i baptistkapellet sa Gud till honom, att han skulle gå till Afrika med det sanna evangeliet. Efter det blev hans liv inriktat på förberedelse för missionärsuppgiften. Vid sidan av arbetet på bruket evangeli- serade Joel ivrigt i sin hembygd. Under den vapenfria värnplikten på Fredriksskans soldathem i Gävle studerade han språk på Hermods korrespondensinstitut. Sedan bar det iväg till Filadelfias bibelskola i Stockholm och evangelisttjänst i norra Västergötland, där Karlsborg blev hans bas. Den ärvda brevskatten innehåller inte bara rapporter från den korta tiden i Kongo, 16 utan också från evangelisttiden i Sverige. Joel höll alltid nära kontakt med familjen i Hofors och var en flitig brevskrivare. Allt detta har blivit material till Gretas bok om en nästan obegriplig hängivenhet och vilja att tjäna Gud. – Bland breven jag ärvde fanns en almanacka från 1917, berättar Greta. Där hade min farbror antecknat alla platser där han hållit möten och predikat om Jesus. 90 år senare gjorde Greta och en av hennes döttrar en resa med almanackan som guide och besökte alla de 21 orter där den unge och brinnande evangelisten Joel Eriksson satte avtryck med sin brinnande nit. – Det var en stark upplevelse, säger 95-åringen som aldrig upphört att fascineras av sin farbrors öde. Kallelsen skulle föra honom vidare, föra honom längre. I Karlsborg mötte han sin blivande hustru, Berta. De gifte sig sommaren 1920 men redde inget eget bo. Jesus ’’ Hellre bor jag i ett lerhus i Afrika i Guds tjänst än i ett palats i satans tjänst. Joel Eriksson i ett brev till Sverige Pingst.se nr 4 2013 aldrig för sent. Greta Björklund debuterar 95 år gammal med en bok om sin farbror Joel Eriksson, som var en av Pingströrelsens missionärspionjärer i Kongo. skulle komma snart, ärendet att utbreda Guds rike hastade, så de levde i kappsäck. Först gick färden till Frankrike för språkstudier, sedan till kallelsens land. Till belgiska Kongo. Och därifrån flödade brev hem till Sverige, till släkt och vänner och församlingar. En liten grupp unga svenska pingstmissionärer slog sig ned i Uvira 1922. De tillhörde pionjärerna. Året innan hade den första svenska pingstmissionären, Axel B. Lingren, kommit till Kongo. Från Uvira var utsikten över Tanganyikasjön magnifik, men det var inte så att den kongolesiska omgivningen stod där med öppna, välkomnande armar. Tvärtom, på sina håll var motståndet hårt. Och livet var primitivt. Joel och Berta bodde först i en hydda av gräs och lera. Köket bestod av tre stenar utanför hyddan. Men breven hem innehåller ingen klagan, bara glädje över att leva i kallelsen. ”Hellre bor jag i ett lerhus i Afrika i Guds tjänst än i ett palats i satans tjänst”, skrev Joel till sina anhöriga i Sverige. Missionärerna ägnade sig mycket åt språkstudier i väntan på de belgiska papper, som skulle ge dem möjlighet att expandera verksamheten. Men strax före jul 1923 drabbades missionärerna av en ofattbar tragedi. Pingst.se nr 4 2013 FOTO: BIRGER THURESON Döden kom till Uvira. Först blev Rut Jonas- omgivning. Men ingenting kunde bevisas, son svårt sjuk. Snart kom telegram till Sve- ingenting klarläggas. rige som berättade att hon dött. Också Berta Joels sista, starkt uttryckta önskan om drabbades och var så svag att hon inte kunde fortsatt Kongomission bottnade säkert i vara med på sin kollegas begravning. Snart rädslan för att tragedin i Uvira skulle punktera hemförsamlingarnas vilja till fortsatt dog också hon. satsning. När det Och sant blev Joels tur är att hänatt inta sängläge med hög delsen skakade om den feber vädjade unga pingsthan till sin missionen. omgivning, I sin självatt Sverige biografi inte fick kommenupphöra att terar Lewi sända missionärer Pethrus tragedin. Han till Kongo. skriver: ”Joel Sedan dog Eriksson också han. Ihågkomna. I Uvira i DR Kongo finns en grav- och minnes- var en stor Inom stark loppet av plats för de första missionärerna i landet. Bilden är tagen 1981 i och man, fem dagar samband med att pingstmissionen i landet firade 60-årsjubileum. ung FOTO: magnus RAMSTRAND den gladaste avled tre bland de unga missionärer i Uvira under oklara omständigheter. Även glada ... Hans hustru var sin make lik, men andra på missionsstationen blev sjuka. Läka- endast mera stillsam. Hon hade samma re som besökte de drabbade och tog prover uppoffrande sinnelag och kärlek som han.” kunde inte hitta spår av någon känd tropik- Pingstledaren i Sverige talar om de tre unga sjukdom. Tidigt spred sig uppfattningen, döda som martyrer. att missionärerna förgiftats av en fientlig Naturligtvis skapade budet om missionä17 ny bok. Nu vill Greta skriva en bok om sitt eget liv för sina barn. rernas hastiga död stor förstämning bland anhöriga i Sverige. – Men jag har förvånats över att det inte talades mer om tragedin i min närmaste släkt när jag växte upp, säger Greta. Det var ganska tyst. Nu kan jag ångra att jag inte frågade mer. Nå, nu har den 95-åriga damen forskat färdigt. Och skrivit färdigt. Hennes farbrors minne kommer att bevaras. Ett stycke oerhört dramatisk missionshistoria har dokumenterats. Men, säger Greta med ett försiktigt fnitter, nu skriver hon på nästa bok. Om sitt eget liv. – Fast det är bara för barnen, tillfogar hon. Material lär hon inte sakna. Greta gifte sig med Eric när hon var 21 år. Hon födde tre flickor i ganska rask följd. De flyttade runt i Sverige, tills Eric fick jobb som gjutmästare på Domnarvet i Borlänge. Där blev de kvar i 40 år – med undantag av ett par utlandsvistelser. – Vi bodde i norra Pakistan 1967-1969, där Eric jobbade som yrkeslärare på en Sidafinansierad skola. Samma uppdrag fick han sedan i Morsi, Tanzania, 1982-1984. Om gästspelen i Pakistan och Tanzania har Greta bara positiva saker att säga. Det var spännande. Det var intressant. Det var lärorikt. Hon fick nya vänner, nya intryck, nya impulser. I Pakistan drev hon en söndagsskola som samlade den svenska personalens barn. 18 Men livet i Sverige har inte heller varit ointressant. – Det viktigaste och roligaste i mitt liv var när jag startade barn- och ungdomsarbete i Pingstförsamlingen i Borlänge. Där fanns söndagsskola, men inget mer. Jag började med lite hobbysamlingar mitt i veckan i vårt hem. Sedan växte det och växte och växte ... Det var oerhört roligt. Jag fick ge barnen och de unga Guds ord. – Och jag hade starkt stöd av hela församlingen, det var många som hakade på och hjälpte till. Några år efter makens död 1994 flyt- tade Greta till Uddevalla för att vara i närheten av sin syster, som bodde i Trollhättan. Efter tio år där drog hon till Stockholm, där en dotter fanns. – Då var jag 90 år. Man varnade mig och sa, att i den åldern skulle jag inte få några vänner i Stockholm. Men det var fel. Jag ’ FAKTA foto: birger thureson trivs väldigt bra i Filadelfia, och jag har massor av goda vänner här! Det där med en bokdebuterande 95-åring är ju ändå lite märkvärdigt, så jag ber Greta berätta om vägen dit. Till författarskapet. – När jag bodde i Uddevalla behövde jag något att göra. Så jag gick till Komvux och frågade om de tog emot 82-åriga elever. Det gjorde dom. I tre år läste jag svenska och engelska och så gick jag en datakurs. Det gick jättebra. – Efter Komvux anmälde jag mig till en skrivarkurs på Kreta. Vi var sju damer som deltog, och vi har fortfarande kontakt med varandra. Så pennan är vässad, om man säger så. Greta Björklund är beredd på nya skrivaräventyr. Men det viktigaste i den vägen har hon nu gjort, nämligen skrivit boken om farbror Joel, missionspionjären som gav sitt liv åt Gud och Kongo. BIRGER THURESON Livsberättelser c Livsberättelser utgivna av Pingst arkiv & forskning är en skriftserie som startade 2011 för att göra kunskapen som enskilda författare kan erbjuda genom sin berättelse tillgänglig för fler. c Greta Björklunds bok om sin farbror, som gav sitt liv i Kongo, är den tredje boken i serien. c I serien publiceras biografiska skildringar av olika slag som på olika sätt anknyter till den svenska Pingströrelsen. En mindre upplaga trycks på papper. c Den första skriften i serien är Allan Burman – Min barn- och ungdomstid i Tanganyika 1937–1955, som publiceras i början av december 2011. c Greta Björklunds berättelse om sin farbror missionspionjären Joel Eriksson köps enklast genom Pingsts webbshop, www.shop.pingst.se Pingst.se nr 4 2013 Relationer huvudfokus för United Stockholm Relationer! Det ordet är nog det mest frekventa under mitt korta lunchsamtal med Daniel Stenmark, Det handlar om den församlingsplantering som han är mitt uppe i just nu – United Stockholm. Ett par år har gått sedan han, tillsammans med hustru Linda och de tre barnen flyttade till Stockholm Och ett år har snart gått sedan församlingen bildades. Målet och inriktningen har varit klar från början och Daniel summerar det i ett beskrivande uttryck: Kyrkan är inte arenan för våra liv – utan våra liv är arenan för kyrkan. – Vi vill ju vara en kyrka även för den stockholmare som vanligtvis inte besöker en kyrka, och här är ju våra relationer mitt i vardagen ovärderliga. Det handlar om att i allt se tron, vardagen och församlingen som en helhet. Och det innebär att måndag och söndag är lika viktiga, ett liv där tron i vardagen, med allt vad det innebär av jobbmöten, fest och blöjbyten, får plats och kan göra skillnad. Relationer är också det han arbetar med vid sidan om, som medarbetare i ett företag med nätverk som affärsidé. Oavlönad ledare Det är ett krävande heltidsjobb men det är ändå församlingen han ser som sitt huvudfokus, ett arbete han alltså leder som oavlönad volontär. – För mig är detta inte främst två delar i mitt liv som konkurrerar med varandra, utan jag ser det mer som en helhet. Visst är det stretchande att få ihop allt i vardagen, men jag är oerhört glad över denna tid, och att få vara så närvarande mitt i människors vardag. Med sig i bagaget har Daniel erfarenhet från olika kyrkliga sammanhang. Under sju år var Pingst.se nr 4 2013 FOTO: JACOB CEDER han ungdomspastor i Kensington Temple i London och flyttade sedan till Jönköping, där han började jobba tillsammans med Pelle Hörnmark i pingstförsamlingen. Under många år har Daniel och Linda haft kontakt med United Malmö, inte minst med dess grundare Magnus och Gunilla Persson. Linda var under flera år en del av teamet i Malmö och med vid starten av den församlingen. – Anknytningen till United Malmö blev därför väldigt naturlig för oss. Dessutom har de en enorm erfarenhet av församlingsplantering och har redan gått ige- nom mycket av de stadier man som ny kyrka processar med, och det är en stor förmån att ha den erfarna handen i ryggen. Få stockholmare i kyrkan Behövs det då fler kyrkor och församlingar i Stockholm? Daniel tvekar inte om det svaret: – I dag talar man om att cirka en procent av dagens stockholmare är regelbundna gudstjänstbesökare, och det läget vill vi självklart vara med och förbättra, säger Daniel och återkommer till den dröm han länge haft om att få bygga en kyrka för människor som i nuläget inte går i kyrkan. När han utvecklar tanken framträder en kyrka som framför allt gestaltas i relationer mellan människor och där man verkligen prioriterar tid och möjlighet för personliga kontakter och vågar dela livet med andra. Ett redskap för detta är bland annat connectgrupper, det vill säga smågrupper, och ett stort fokus på tron i vardagen. United Stockholm är en del av Pingst – fria församlingar i samverkan. Och det betyder mycket, enligt Daniel, att det finns utrymme för deras vision där. – Vi är mycket tacksamma för det stöd vi får därifrån i vårt arbete, säger Daniel. KERSTIN KLASON 19 VÄRLDEN krönika Verksamhetsansvarig har ordet Tacka Gud för varje individ J esus gav oss uppdraget att ”göra alla folk till lärjungar”. Detta budskap har präglat min uppväxt och uppmaningen har för mig framförallt förknippats med att bedriva ”yttre mission”, att nå de onådda i främmande land med budskapet om Jesus. Att jag nu få vara med när Pingströrelsen med förnyade krafter satsar på mission är fantastiskt roligt och utmanande. Jag har förmånen att få läsa en mängd rapporter från områden där människor blir lärjungar. Från IBRA:s missionär i Öst- och Centralafrika, Jan-Erik Nyman, läser jag att våra lokala partner har registrerat 8 087 personer som under förra året tog emot Jesus som sin Frälsare! Och minst 44 nya församlingar har grundats där. Allt som ett resultat av IBRA:s arbete i regionen. Om vi lägger ihop rapporterna från IBRA:s arbete i Asien och Afrika så vet vi att åtminstone 25 000 människor kom till tro 2012, tack vare ett målmedvetet arbete. 25 000 individer som i dag är Jesu lärjungar! IBRA har alltid poängterat vikten av att nå ”de onåd- inte längre ensam. Turkiska Hatice kom till tro genom tv-programmen på da” människorna och områdena. Det fortsätter vi att göra framöver, nu med allt mer fokus på de onådda i världens storstäder. Antalet människor som bor i storstäder i världen är numera över 50 procent och fler människor bor alltså i storstader än på landsbygden. Fler än 3,5 miljarder människor! Hur många av dessa som är ”onådda” vet jag inte, men säkert är att de är många. Hatice har hittat en Min längtan inför 2014 är att vi – individer och församlingar – tillsammans hittar nycklar till att nå de onådda i världens storstäder. Att ”nå” handlar om att få en relation till en människa; att se henne och lyssna på henne. Miljarder av människor behöver detta! Ja, du hör ju själv – detta är en gigantisk uppgift, helt omöjlig mänskligt sätt. Men vi ska göra detta med samma drivkraft som har präglat svensk pingstmission under de senaste hundraåren och tacka Gud för varje individ som tar beslutet att bli en Jesulärjunge. pontus fridolfsson Verksamhetsansvarig Pingst Media 20 en församling bildas. Nu har det hänt och flera i hennes familj har också kommit till För några år sedan skrev vi om turkiska Hatice som fann Jesus på teven och som då var ensam troende i staden. Hennes ständiga bön var: ”Jesus låt det bildas en församling i min stad!” Läs vad som har hänt sedan dess! När jag för tre år sedan träffade Hatice i Istanbul, Turkiet, berättade hon glädjestrålande om hur hon kom till tro på Jesus efter att ha sett några program på IBRA-stödda Kanal Hayat. ”Det var som om hjärtat fattade eld” beskrev hon sin reaktion på det hon hörde på teven. På Kanal Hayat fick Hatice kontakt med en kristen kvinna som kunde berätta mer om Jesus för henne, ge henne en Bibel och uppmana Hatice att berätta för andra om det som Bibeln undervisade om. – Jag upplevde från början att alla behövde höra det jag hade hört, förklarade Hatice. Jag kän- de att jag var tvungen att berätta om det, så jag började med grannarna. Den nyfrälsta evangelisten fick med sig ett gäng väninnor som tittade på Kanal Hayat tillsammans med henne. De blev intresserade av Hatices upptäckt och det blev många samtal om tron. Negativa reaktioner Men en stor sorg för Hatice var de negativa reaktionerna hon fick från vänner, grannar och från sin egen familj och släkt. Bland andra hennes exmake var mycket aggressiv. När vi träffades för tre år sedan var Hatices enda kristna gemenskap den med två personer från Kanal Hayat som hon träffade sporadiskt. Hatice berättade att hon varje dag bad att det skulle bildas en församling i hennes stad. Hon längtade efter att hennes två tonårsbarn skulle bli frälsta. Pingst.se nr 4 2013 Första troende på 92 år Vilket ögonblick! Det här är första gången i livet som denna 92-åriga turkiska kvinna träffar en annan Jesus-troende (förutom sin egen son). Kvinnan och sonen älskar båda Jesus och följer troget den IBRA-stödda tv-kanalen Kanal Hayat. Ilhamis, mannen som kramar om henne, kommer från tv-kanalen för att uppmuntra mor och son. FOTO: KANAL HAYAT Kortnytt från IBRA SYRIEN – Hopp via radio n Sedan i somras har IBRA, Kanal Hayat. När Pingst.se skrev om henne sist var hennes stora önskan att få se tro. FOTO: MARIA LEVANDER kristen gemenskap VÄRLDEN För två år sedan fick jag höra intervjun för tre år sen. Men nu att Hatice låtit döpa sig, att flera har alltså även han omvänt sig av hennes väninnor och blivit döpt. Och kommit till tro och ”Jag är kär i tv-kanalen!” sonen har också mött att det då fanns en Jesus och låtit döpa fungerande husförsig. Återstår dotsamling, bestående tern. Men även hon av nio-tio personer verkar ”på god väg”; där Hatice bor. hon kommer till I höstas berättade samlingarna de har i Hakan, från Kanal hemmen eller till de Hayat, om Hatices picknickar de troende anordnar, och har stad och unga församling: ”Gud gör börjat fråga om den Pingst.se nr 4, 2011. goda saker i staden. tro de andra funnit. Gruppen samlas nu regelbundet. Jag kan bara ana hur lycklig I en närliggande ort finns det Hatice nu är när den ena efter ytterligare en grupp av troende den andra av hennes önskningar som man ibland har möten till- går i uppfyllelse. Gud har mycksammans med. Då kan de vara et att göra i Turkiet! 25–30 personer i en stor lägenMaria Levander het.” Fotnot: Kanal Hayat sänder Familjen blivit frälst kristna tv-program dygnet runt, Nu har också Hatices ex-man på turkiska, azeriska, turkmeblivit frälst. Jag erinrar mig att niska och uzbekiska. I Sverige det var han som varit så hot- stöds Kanal Hayat även av Ljus full när hon ville ställa upp på i Öster. Hatice var en helt vanlig, turkisk, muslimsk, medelålders, frånskild tvåbarnsmor. Men i dag säger hon att hon är förvandlad. Jesus har förvandlat hennes liv, något hon tackar tv-kanalen Kanal Hayat för och i förlängningen alla dem som är med och stöder arbetet. Jag träffar Hatice en eftermiddag i en kyrka någonstans i Istanbul. Trots att hon får utstå mycket hån och anklagelser från sin omgivning, för att hon i dag följer Jesus, kan ingen hindra henne från att berätta vad Han gjort för henne. Allting började den dagen hon råkade få in Ibra-stödda Kanal Hayats program på teven. – Det var Isik Abla som pratade, minns hon. Jag fick en väldigt positiv känsla av att lyssna på henne. Jag hade aldrig hört talas om det hon berättade om, att Jesus var Frälsaren. För Hatice var det Koranen som gällde, och bön fem gånger om dagen, och fasta en gång om året. – Men trots att jag följde allt inom min tro, så påverkade det inte mitt liv i någon positiv riktning. Jag hade många dåliga beteenden, exempelvis var jag ständigt ilsken och upprorisk. Hatice beskriver mötet med orden från teven, som att ”hjärtat fattade eld”. Efter att bara ha sett några program, kom hon till tro. – Jag bestämde mig, i mitt eget hem. Det var så häftigt, jag kunde inte ens stå still av glädjen, och ville genast berätta det för andra. Ringde tv-kanalen Hon ringde till Kanal Hayat och bad att få träffa någon som kunde berätta mer om Jesus. En kristen kvinna, som bodde i närheten av Hatice, fick uppdraget att kontakta henne. Hatice var full av förväntan inför mötet med den första kristna människan i sitt liv. Natten innan besöket, hade Hatice en dröm. Hon mötte en kvinna som bar på en bok. ”Det här är Sanningens bok” sade kvinnan, och gav Hatice en röd 10 #4_2011_1-11.indd 10 Pingst.se nr 4 2013 BRa TV.Hatice kom till tro genom att titta på de kristna tv-programmen i Kanal Hayat, som bland andra stöds av ibra. bok, som det stod ”Evangeliet” på. ”Det som du lär dig från denna bok, ska du berätta för andra om.” – När kvinnan, från Kanal Hayat, kom hem till mig dagen därpå, tog hon upp en bok ur sin handväska. En röd, med texten ”Evangeliet” på! Den såg exakt ut som boken i min dröm, jag var helt chockad. ”Stora saker hände” Hatice pratar intensivt, nästan utan uppehåll, som för att hinna berätta så mycket som möjligt på kort tid. – När jag började tro på Jesus, började stora saker hända i mitt liv. Mitt inre mjukades upp, av en kärlek som jag aldrig tidigare hade upplevt. Plötsligt kände jag kärlek till de personer som jag förut hade önskat illa, och hatat. Världen blev liksom vackrare FOtO: MAriA LeVAnDer omkring mig. Det kändes som om världen höll på att skapas just då, som om allt var nytt! Men en stor sorg för Hatice är de negativa reaktionerna hon har fått från vänner, grannar, och framför allt, från sin egen familj. Hennes ex-make är mycket aggressiv, hennes mamma och syskon, som kallar henne det mycket nedlåtande uttrycket ”kafir” (otrogen), anser att hon har skämt ut hela släkten. – Men jag har bestämt, att vad som än händer ska jag följa Jesus, ända in i döden, om det skulle krävas. Det är jobbigt, och jag blir ledsen när folk tar avstånd ifrån mig på grund av tron. Men jag föredrar ändå tron, eftersom den ger mig en sådan stor glädje. Under vårt samtal återkommer Hatice ständigt till hur mycket Kanal Hayat betyder för henne. FaKTa Kanal Hayat c Kanal Hayat är en turkisk kristen tv-kanal, som bland andra Ibra och Ljus i Öster från Sverige står bakom. Kanalen sänder dygnet runt, sedan mars 2007. c Isik Abla leder ett dagligt program där hon talar om vardagsämnen från en kristen synvinkel. – Jag är kär i kanalen! Jag skulle fortfarande vara i dödsskuggan utan denna kanal. Den blev min väg att hitta sanningen. Annars hade jag fortfarande varit på fel väg. ”Berätta för andra” Uppmaningen Hatice fick i drömmen; ”Det som du lär dig från denna bok, ska du berätta för andra om.” har känts helt naturlig för henne. Hon bjöd hem väninnor som hon tittade på tv-programmen tillsammans med. När Hatice kom till tro (för två år sen) fanns det ingen församling i hennes stad och den enda kristna hon kände var ”Kanal Hayat”-kvinnan. Varje dag bad Hatice till Gud att det skulle bildas en församling där. I dag finns det tio troende personer i staden och en husförsamlingsgrupp har nyss bildats! Hälften av dem har kommit till tro genom Kanal Hayats program. – Jag är kär i kanalen! utbrister Hatice, som ser på Kanal Hayat varje dag. Den blev min väg till att hitta sanningen, och jag får stöd och undervisning tack vare den. MaRia LEVaNDER Pingst.se nr 4 2011 2011-12-04 15:29:27 i samarbete med flera andra kristna organisationer, varje kväll direktsänt radio ämnat för Syrien och syriska flyktingar i grannländerna. Att förmedla Guds kärlek och inge hopp är önskan med programmen, och producenterna har fått bekräftat att lyssnarna uppskattar programmen. En viktig funktion är att möta flyktingarnas behov av praktisk information som exempelvis av medicinsk och sanitär art. TURKIET – Kompass för turkiska barn n I oktober började ett nytt barnprogram sändas på turkiska tv-kanalen Kanal Hayat som delfinansieras av IBRA. Tvserien består av 70 program. Dockor, sånger och berättelser lär barnen att Bibeln är väldens bästa kompass (turkiska pusula som även programmet heter) i livet. Programmen är inspelade dels i en studio i Danmark, dels i Turkiet, men alla medverkande är turkar. BANGLADESH - Evangeliet från minareten n En man i Bangladesh blev väldigt förtjust i IBRAs radioprogram. Han, troende muslim, tyckte att han äntligen fick svar på många av de frågor han funderat över. Lyssnaren gick därför till moskén i sin hemby och berättade för imamen om programmen han lyssnade på och bad imamen om tillstånd att koppla radion till högtalaren på moskéns minaret. Alla i byn borde höra detta! Imamen tillät det hela, så nu sprids det glada budskapet från minareten! MALI – ber om kyrka n ”Vi vill ha en kyrka i vår by och någon som kan undervisa oss om Guds ord!” Den bönen kommer från en grupp på över tio personer som tack vare radioprogram från IBRA:s partner har blivit frälsta. I dag åker de 4,5 mil varje söndag för att komma till en gudstjänst i den närmaste kyrkan. AFRIKAS HORN – Ramadanfest blev Jesusfest n Någonstans på Afrikas horn blev en IBRA-medarbetare hembjuden till en familj som tagit emot Jesus (tack vare IBRA:s radioprogram!). När festen skulle börja reste sig husfadern och började tala till den lilla gruppen: ”Vid avslutningen av ramadan har vi alltid samlats till fest. Det har varit glädje och lyckönskningar. Men i år firar vi något helt annat, även om det till det yttre ser ut som vanligt. Vi är samlade här för att påminna oss om vad Jesus har gjort för oss. Med den här festen vill vi tacka Jesus som gav sitt liv för våra synder.” 21 UNDERVISNING Det är tid för en ny sång Bo-Göran Leckström skriver: Det verkar som om Gud valt att låta varje tid och varje generation få forma musikens dräkt på sitt eget sätt och låta varje skeende få föda fram ny och relevant musik. M in sexåriga dotter Tilda älskar att sjunga och hon ligger ofta efter nattningen och nynnar på någon melodi. En kväll när jag tyckte att det räckte med sjungandet och att hon skulle sova sa hon; ”Pappa, jag kan inte somna om jag inte får sjunga en stund!” Musiken har, precis som för Tilda, en viktig plats i de flesta människors liv. Den både berör och klär våra känslor och står ofta i centrum av både sorg och fest. Det finns sångtexter och melodier som sitter djupt etsade i våra sinnen och som är tydligt sammanlänkade till speciella upplevelser och minnen. Musiken har en förmåga att tränga djupt in i själ och hjärta, den tar ofta genvägar förbi våra försvarsmurar och märker våra hjärtan för lång tid framöver. Det är inte konstigt att musiken har fått en så stor plats i församlingens gudstjänstfirande och ofta använts som ett kraftfullt redskap att förkunna evangeliet. Jag tror att de flesta av oss har andliga upplevelser där sånger, texter och melodier fått vara Andens redskap att skapa en förändring och förvandling och hjälpt oss att uttrycka vår tro, längtan och tillbedjan till Gud. Inte sällan är det sångerna och musiken som blir ett bestående intryck från ett gudstjänstbesök och som man bär med sig under veckan och kanske genom hela livet. Lika kraftfull som musiken kan vara lika sköra kan samtalen bli kring hur den ska låta i kyrka och gudstjänst. Sällan kan vi se på och samtala om musiken utan att vara subjektiva i våra uppfattningar och åsikter. Här har vi ett problem som riskerar att ta för stor plats och göra människor besvikna, sårade och ledsna. Och just här ger inte Bibeln oss några svar. Vi har en psalmbok med 150 sånger som ger oss en skatt med uttryckta böner, lovprisning, förväntan, längtan, frustration, ånger och glädje utan några bevarade melo- 22 Bo-Göran Leckström är pastor i Pingstkyrkan, Jönköping, med ansvar för musik och smågrupper. dier. Vi har en tempelgudstjänst med sina bestämda ordningar och utvalda sångare, men inte en enda not. Vi har en fantastisk beskrivning av den himmelska gudstjänsten med tidernas största lovsångskör utan ett enda taktstreck. Vi har Paulus uppmaningar att i Anden och med Kristi ords hela rikedom vägleda varandra med psalmer, hymner och andlig sång utan ett enda nedskrivet arrangemang. Åh, vad jag hade önskat att någon hade haft ett röstmemo på plats så vi hade haft svaren på hur den bibliska musiken ska låta! Men tyvärr, det verkar i stället som om Gud har valt att låta varje tid och varje generation få forma musikens dräkt på sitt eget sätt och låta varje skeende få föda fram ny och relevant musik. Kung David, Bibelns gigant när det gäller sång och musik säger i Psalm 40:2–4: ”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun. En lovsång till vår Gud. Många ska se det och bäva och sätta sin lit till Herren.” Den upplevelse som David berättar om i psalmen är vi många som känner igen oss i. Det där förvandlande mötet med Jesus, där han i sin nåd räcker handen mot oss och i sin styrka gör det vi själva inte klarar av. Vi vet inte vilken personlig händelse som David konkret syftar på, men vi förstår att det handlar om något av de många tillfällen där han möter sin Herres kraftfulla hand. David beskriver hur Gud lägger en ny sång i hans mun, en lovsång till Gud. Det finns en respons i våra liv på det Gud gör som resulterar i tillbedjan och lovsång. Vi ser detta gång på gång i Bibelns exempel. När Israels folk leds av Gud genom Röda havet och fienden är avskuren och räddningen är ett faktum så stämmer folket med Mose i spetsen upp i en lovsång till Gud; ”Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning”. 2 Mos 15:2a (Svenska Folkbibeln). Detta blir Bibelns första nedtecknade lovsång som sedan har tonsatts om och om igen och hjälpt många människor genom historien att uttrycka sin tillbedjan. Ett annat exempel är när den romer- ske officeren Cornelius bjuder in Paulus i sitt hem och folket fylls av den helige Ande och mitt i Paulus predikan så börjar de tala i tungor och spontant lovprisa Gud, Apg 16:46, ”De hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud”. Vidare den lame mannen utanför sköna porten som blev botad i Jesu namn genom Petrus och Johannes och i sin glädje över vad Gud gjort ”hoppade och han prisade Gud”, Apg3:8b. Dessa exempel och flera andra visar att när Gud rör vid våra liv så föds lovprisning och tillbedjan. Det är också en respons på vem Gud är. Uppenbarelsebokens beskrivning av den himmelska gudstjänsten ger oss en fascinerande inblick i den lovprisning som råder i evigheten. Skarorna hörs tillbe i Uppenbarelseboken 7:12: ”Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen” I Psalm 148:5 uppmanas allt och alla i skapelsen att; ”… prisa Herrens namn, ty han befallde och de skapades” och i Psalm 150:6 avslutas Psaltarboken med orden ”Allt som lever och andas ska prisa Herren. Halleluja!” Jag har ofta funderat och fascinerats av berättelsen om Paulus och Silas från Apostlagärningarnas kapitel 16. Där de efter stark förföljelse, i den djupaste fängelsehålan, fastlåsta i stocken med blodiga ryggar mitt i natten ber och sjunger lovsånger till Gud. Pingst.se nr 4 2013 Foto: ulrika ramstrand Att de ber känns hur självklart som helst, vem skulle inte göra det i deras situation men att de sjunger lovsånger, inför sina medfångar? Hur orkar de? Är inte min vilja att sjunga lovsång relaterad till härliga känslor och tacksamhet över Guds ingripande? Här fanns inte mycket i omständigheterna att prisa Gud för, ändå är det just det de gör! Paulus och Silas ger uttryck för en djupare visshet om att hur än livet ter sig så är Gud ändå värd min ära. Resultatet av deras bön och lovsångsstund låter inte vänta på sig. Strax springer alla dörrarna upp och bojorna faller av efter ett omtumlande jordskalv. Berättelsen slutar med en dopförrättning och gemenskap runt en efterlängtad måltid hemma hos fångvaktaren. Kraften i den gemensamma lovsången blir också tydlig i beskrivningen av tempelinvigningen i 2 Krönikerboken 5:11–14. När alla sångare och musiker samtidigt och samstämmigt stämde upp i en lovsång så kommer Guds härlighet så kraftfullt över platsen att prästerna inte ens kan förrätta sin tjänst. I ljuset av det nya förbundet så är templet inte längre ett hus på en plats utan i stället våra egna kroppar och vår gemenskap. Vi är templet för den helige Ande. När vi i enighet kommer inför Herren i tillbedjan och lovsång finns stora möjligheter för Guds härlighet att manifesteras. Personligen bär jag på en djup längtan att detta Pingst.se nr 4 2013 skulle ske i min kyrka, i den gemenskap jag tillhör och i mitt personliga liv. Tillbedjan och lovsång är långt mycket mer än en sång, det är en livsinriktning där jag med hela mitt liv önskar återspegla Gud och med mina ord och handlingar tar riktning mot Kristus. Det måste liksom hänga ihop. Det blir ihåligt att i kyrkan sjunga lovsång och i andra sammanhang leva utan en tanke på att ära Gud. Det känns i atmosfären när tillbedjan inte är förankrad i livet utan bara i sången. Då kan det vara på sin plats att återigen få uppleva hur Gud lägger en ny sång i min mun och tar mig tillbaka till den äkta tron som är väl förankrad i hela livet. Åter till Davids ord i Psalm 40:4b: ”Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren.” Davids vittnesbörd klädd i den nya lovsången blev en stark förkunnelse om vad Gud kan göra. Att med sången och musiken som redskap förkunna vem Jesus är och vad han kan få betyda i livet är en möjlighet som vi som församling i vår tid bör utbe oss öppna dörrar för. Att inte låta musikens möjligheter stanna innanför kyrkväggarna utan bryta helt ny mark bland människor som ännu inte har hört vilken glädje och kraft Gud vill ge in i livet. Det är en berättelse värd att berät- tas om och om igen med nya texter och ny musik. De sånger vi sjunger formar en tydlig identitet i vår gemensamma tro och därför behöver musiken gå i takt med förkunnelsen. Vad sångerna handlar om och vilket budskap och teologi de är bärare av är viktigt. Vilken funktion musiken har och den riktning som den hjälper oss att fokusera i är aspekter som är betydelsefulla. De är väl värda att reflektera över innan man förlorar sig i diskussionen om ljudet och stilen. Här behöver pastorer och församlingsledare ta ett tydligare ansvar och tillsammans med lovsångs- och musikledarna mötas för ett konstruktivt samtal om innehållet i och riktningen på musiken. Sen hur det ska låta, vilken stil och vilket ljud musiken ska kläs i, måste få formas utifrån den lokala församlingens vision, mål, målgrupper och strategi. Låt oss vara med och i församlingen skapa förutsättningar så att nya sånger kan skrivas, att nya ledare ges möjlighet att formas och nya musiker fortsätter att fostras av en kyrka som bär evangelium in i en ny tid. En ny sång med ett uråldrigt budskap är vägen för framtidens kyrka. En sång som är äkta och ärlig, en sång som är präglad av Guds ord och Andens inspiration, en sång som ger Gud äran och berättar om Guds möjligheter. BO-GÖRAN LECKSTRÖM 23 VÄRLDEN ”Priset speglar stödet utifrån” Dr Denis Mukwege fick i början av december ta emot Right Livelihood-priset vid en ceremoni i Sveriges Riksdag för sitt arbete med kvinnor som utsatts för sexuellt våld i konflikten i DR Kongo. – Världen får inte glömma kvinnorna som drabbas, säger han. Denis Mukwege, som är chefsläkare på Panzisjukhuset i Bukavu i östra DR Kongo, vädjar om att världen inte får lämna kvinnorna åt sitt öde och menar att det är kvinnornas egna kamp som får honom och personalen på sjukhuset att orka fortsätta jobba för att hjälpa dem. – Att se att dessa kvinnor kan le, trots att de utsatts för brott, får oss att orka kämpa vidare. Priset kan väcka fler människor till att ge oss stöd. Denis Mukwege började sina medicinstudier med stipendium prisad. Dr Denis Mukwege var en av årets mottagare av Right Livelihood-priset, som också kallas för det alternativa Nobelpriset. FOTO: TORLEIF SVENSSON från svensk pingstmission och PMU var också med och byggde upp Panzisjukhuset med stöd från Sida och driver sedan 2004 SSV-projektet (Survivors of Sexual Violence) som delfinansieras av ECHO, EU:s biståndsorganisation. Centret ger kvinnor som utsatts för sexuellt våld vård och hjälp. Projektet har fått stor uppmärksamhet internationellt och det senaste året har flera internationella profiler besökt SSV-projektet, däribland Zenaib Bangoura, FNs särskilda sändebud för frågor kring sexuellt våld i konflikter och Kyung-Wha Kang, biträdande generalsekreterare för humanitära frågor. Under Sverigebesöket i början av december medverkade dr Mukwege också bland annat på ett Riksdagsseminarium på temat ”Vad krävs för att få fred i DR Kongo och ett slut på det sexuella våldet?” och i en samtalspanel i Filadelfiakyrkan, där artisten Timbuktu, missionären och läkaren Svein Haugstvedt och SvT:s före detta Afrikakorrespondent Marika Griehsel medverkade. Då handlade det om drivkrafter och hur man orkar tro på det goda trots all ondska kriget medför. Matilda Hector Ulrika Ramstrand Fotnot: Tidigare i höstas kom boken Denis Mukwege – en levnadsberättelse ut på Weylers förlag i samarbete med PMU och Läkarmissionen. Författare är Bertil Åkerlund. Gömda för världen rldens befolkning Nästan 80 procent av vä dsättningar nsne som lever med funktio r. de län bor i utvecklings sätt för att denna PMU arbetar på många nas och vara en del grupp ska ha rätt att sy dra. av samhället som alla an älpa till? Vill du vara med och hj 72 980 SMS:a PMU BA RN till arbetet. så skänker du 50 kr till 00 50 – 6 Eller ge en gåva: PG 90 rnens rätt” märk inbetalningen ”Ba www.pmu.se 24 Pingst.se nr 4 2013 små bolag, stor avkastning Investera där tIllväxten fInns. Investera I små snabbväxande bolag. Granit Småbolag är en svensk värdepappersfond som jobbar aktivt med att förvalta och hitta avkastning bland svenska och nordiska småbolag med goda framtidsutsikter och bra tillväxtpotential. Det har varit ett framgångsrikt recept. Under bara de senaste tolv månaderna har fondens värde ökat med över 50 procent*. Granit Småbolag finns att välja hos Pensionsmyndigheten (PPM-nummer: 656637) och bland de flesta banker och försäkringsbolag. För mer information om våra fonder, kontakta Granit Fonder eller besök vår hemsida (www.granitfonder.se). Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. de pengar som placeras i fonden kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. fullständig information såsom förenklat prospekt, prospekt och finansiell information kan erhållas kostnadsfritt från granit fonder. *Källa: morningstar per den 19 november 2013. Pingst.se nr 4 2013 25 SVERIGE Hallå där ... … Tommy Davidsson, som tidigare i höst fick ta emot årets stipendium från Insamlingsamlingsstiftelsen för Pingstforskning för sin forskarinsats som lyft fram pingstledaren Lewi Pethrus församlingssyn så som den uttryckts i hans skrifter och ledare i tidningen Dagen. Hur var det att ta emot utmärkelsen? – Det var verkligen en stor glädje. Att få ett sådant erkännande från Insamlingsstiftelsen för Pingstforskning kändes mycket speciellt. Att det skedde på Oktoberföreläsningarna, där både gamla och nya vänner deltog, var ytterligare en bonus. Vad ska du använda prispengarna till? – Om vi får tid och möjlighet så vill jag gärna använda pengarna till en resa med min fru. Utan hennes hjälp hade jag ald- utmärkt. Tommy Davidsson tog emot stipendiet av Jan-Åke Alvarsson, ordförande i Insamlings stiftelsen för Pingstforskning. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM rig lyckats bli klar med avhandlingen så det känns rätt att ge något tillbaka för alla hennes uppoffringar. Din doktorsavhandling handlar om Lewi Pethrus församlingssyn. Hur kommer det sig att du började forska kring detta? – Min första tanke var faktiskt inte att skriva om Lewi Pethrus församlingsyn utan att göra en historisk studie om den svenska pingströrelsens syndaförståelse. Det var min handledare, Allan Anderson, professor vid universitetet i Birmingham, som uppmuntrade mig att forska om Lewi Pethrus eftersom han är generellt okänd i den engelsktalande världen. Eftersom pentekostal församlingsyn var ett Bjud på en julfest –ge en gåva till LP-verksamheten Julklappstips: En uppskattad julklapp till någon som ”har allt”. Istället för ännu ett paket – skicka en gåva till någon annans julfirande. Så här kan du bjuda på en julfest... SMS:a texten: julfest13 till 729 80 så bidrar du med 100 kronor till bland annat LP-kontakternas julfirande! www.lp-verksamheten.se 26 ...eller ge din gåva direkt på nätet! LP-verksamheten • Bankgiro: 901-6965 märk: julfest13 Pingst.se nr 4 2013 n y h e t e r f r å n t vå vä r l d a r Prova tidningen Dagen En månad gratis! erbjudandet gäller för hushåll som inte prenumererat på den kristna tidningen Dagen det senaste halvåret. efter provperioden avslutas prenumerationen automatiskt. Brasshelg i Avesta Helgen inleddes med en konsert av Avesta Gospel Brass på fredagskvällen under ledning av Jan Sjönnerby. Han var också helgens instruktör. Lördagen ägnades åt instu- dering av flera musikstycken för brassband, samt tillfälle att pröva på musik med få stämmor (sextett, kvartett). Under en timme fick deltagarna också ta del av när den kände brassprofilen Eric Ball repeterade sin komposition Constant Trust (ständig förtröstan) med Frälsningsarméns 7e kår i Stockholm 1976. Detta stycke var också ett av fler som sedan spelades på söndagens gudstjänst. Stig Holmgren Klipp och skicka! ! p orto I början av oktober samlades ett 50-tal brassmusikanter till den årliga PingstBrass-träffen, denna gång i Pingstkyrkan i Avesta. Församlingen, samt Avesta Gospel Brass med Göran Hultqvist i spetsen, stod som inbjudare. svarspost 121 565 600 110 00 stockholm Vad kan vanliga pingstvänner lära sig av din forskning? – Även om jag enbart belyser Pethrus församlingsyn så tror jag att vanliga pingstvänner kan lära sig att pingströrelsen alltid varit i utveckling och att den anpassat sig till den verklighet den befunnit sig i. Förändring är därför inte något som vi behöver vara rädda för. Min forskning pekar på att Pingströrelsen alltid haft en längtan av att vara en andlig förnyelserörelse. Tappar vi den aspekten så är jag enig med Pethrus att det är problematiskt att kalla oss en Pingströrelse. Vad är ditt eget förhållande till Pingströrelsen? – Jag är uppvuxen i Katrineholm och har sedan en tidig ålder varit medlem i pingstkyrkan där. 1995 flyttade jag utomlands och har sedan dess varit bosatt i Belgien, USA och nu i Norge. – Från 2003 till 2012 var jag utsänd som missionär till Belgien av min hemförsamling i Katrineholm och ett antal andra medunderhållande församlingar. Min relation till dessa församlingar gjorde att min långa utomlandsvistelse inte helt klippte av min förbindelse till den svenska Pingstörelsen. – Jag hoppas dock att mitt nuvarande jobb som studierektor vi Högskolan för ledarskap och teologi i Oslo kommer att underlätta en bättre kontakt med svensk pingströrelse i framtiden. ULRIKA RAMSTRAND b e ta lt mycket omdiskuterat ämne när jag började föll det sig naturligt att det blev mitt fokus. Jag kände också att det fanns luckor i Pethrus församlingsyn som inte hade belysts tidigare och att debatten kring pentekostal församlingsyn var alltför teologisk och alltför lite historisk. 3 Ja tack, Jag vill prova Dagen gratis en månaD Fyll i Dina aDressuppgiFter och lägg i närmaste brevlåDa namn adress ort postnr telefon gäller enDast inom sverige. KundcEntEr 08-619 24 20, info@dagen.se Pingst.se nr 4 2013 pingst.se mejl 27 BÖCKER Följ det senaste inom kristna litteraturen Text: KERSTIN KLASON Mejla idéer till ulrika.ramstrand@pingst.se Smal men viktig litteratur Julen närmar sig och erbjuder kanske lite extra tid i U nder några höstveckor uppmärksammades förtryck och våld mot kristna på olika håll i världen, både i media och med aktioner till stöd och solidaritet med våra bröder och systrar. Ungefär samtidigt landade en liten, grön bok på mitt bord. Napalmflickan och en annan historia är titeln. Den beskriver både en hundraårig historia av den kristna trons utveckling och situationen för kristna i dag i ett land som vi hörde mycket om på tidigt 70-tal men kanske inte alltid förknippar med mission, nämligen Vietnam. Boken beskriver hur kristna lever under pressande förhållanden inte bara i muslimska länder, utan också där kommunistisk regim fortfarande gäller. Precis som i berättelser vi hört från Kina och forna Sovjetunionen så hittar vi här en överlevande tro och stor tillväxt, men också behov av bibelundervisning och träning av ledare. Boken presenterades för mig vid en blygsamt besökt releasekväll i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Församlingen är engagerad i bibelskolearbete och ledarträning. Gunnar Swahn, ansvarig för församlingens internationella arbete, beskriver i ett informativt appendix hur svensk pingstmission i början på 70-talet startade biståndsarbete i landet, vilket dock fick ett abrupt slut vid maktövertagandet 1975 då västerländska missionärer måste lämna landet. På 90-talet återupptogs kontakterna. Under releasekvällen medverkade en pastor från en av de stora husförsamlingsrörelserna. Hon delade med sig av utvecklingen i sin rörelse, men påminde även om att det som ser ut som en seger också har haft ett mycket högt pris. Själv rördes jag av hennes beskrivning av hur medlemmar kom till samlingarna, lämnade tillbaka sina biblar och förklarade att de inte längre orkade… En liten påminnelse om en kämpande tro som inte bara härbärgerar hjältehistorier. Utgivare av boken är Narin förlag, som inriktat sig på litteratur om Asien. Enligt uppgift betraktades boken som för ”smal” av det stora, frikyrkliga bokförlaget, något som kan vara ett förståeligt argument för att avstå utgivning. Men beklagligt eftersom just den här sortens böcker förtjänar en bredare marknadsföring. Värdefullt dock att, som i detta fall, mindre och nischade förlag satsar. För boken må vara ”smal”, men nog så viktig, kanske till och med nödvändig, för vårt engagemang för den lidande kyrkan i dag. Kerstin Klason 28 läshörnan. Här kommer några förslag på böcker med innehåll som kan inspirera, informera och förnöja. ÄNGELN PÅ MALMSKILLNADSGATAN Elise Lindvist/ Antime Linjer Libris Boken om kvinnan som inte låtit sig övervinnas av sitt förflutna utan, efter möte med Gud, valt att använda det som ett verktyg i kampen för olycksdrabbade medsystrar. Här berättar hon hela sin historia. DET HÄNDER NÄR DU VILAR Tomas Sjödin Libris ”En hyllning till sofflocket” har den kallats, Tomas Sjödins senaste bok, vilket förstås kan föra tankarna till en lättsam läsning om konsten att ingenting göra. Men självklart vill Sjödin mer än så. Boken är en påminnelse om den goda vilan som ingalunda är resultatlös, om rytm – veckorytm och livsrytm. Med bilder hämtade ur den egna vardagen och erfarenheten mejslar han fram livskunskap som varje läsare kan ta till sig. DENIS MUKWEGE – en levnadsberättelse Berthil Åkerlund Weyler Titeln avslöjar bokens innehåll. Huvudpersonen behöver knappast någon närmare presentation för denna tidnings läsare. Vi känner honom redan som läkaren på Panzisjukhuset som gjort storverk, inte bara i operationssalen där våldsutsatta kvinnor fått hjälp, utan också som en opinionsbildare för Kongos kvinnor och deras verklighet. Berthil Åkerlund har fört samtal med honom och tecknat ner Mukweges egen historia. 49 KVINNOR I BIBELN Eva Söderström Gospel Media En annorlunda bok om kända och mindre kända kvinnor i Bibeln. Författaren är framför allt konstnär och hennes målade porträtt av kvinnorna kompletteras i text av en fri, dramatiserad berättelse. GUD ÄR RÖD Liao Yiwu Narin förlag Här intill uppmärksammas en bok om den kristna trons villkor i Vietnam. Detta är ännu en bok från samma förlag som sätter ljuset på mer bortglömda delar av Kina, genom intervjuer med troende kristna. Författaren har tillbringat flera år i fängelse för att ha publicerat dikter efter massakern på Himmelska fridens torg 1989. Hans litteratur är bannlyst i Kina. Själv lever han numera i Tyskland. Bokens budskap är tidlöst och den lämpar sig fint för högläsning under juldagarna. ATT HOPPAS PÅ ETT ANNAT SYSTEM Red: Anton Lundqvist, Tomas Lundström Argument Har anarkism och kristen tro något med varandra att göra? Den som är nyfiken på det svaret kan bekanta sig med, för många kanske nya, tankar i den här antologin, där flera kristna skribenter delar med sig av erfarenheter och funderingar i ämnet. UTAN VÄSTERLÄNDSKA GLASÖGON Nya perspektiv på Bibeln E Randolph Richards, Brandon J O´Brian Argument Den teologiskt intresserade kan låta sig utmanas av den här boken som gör ett försök att tillföra nya perspektiv i bibelläsningen, perspektiv som lyfts ur andra kulturer än vår och därmed kan konfrontera invanda tolkningar. DEN FÖRSTA JULEN Anders och Birgitta Johansson MEMOARER del II I medvind och motvind 1983–1994 Ulf Ekman Det är inte särskilt ofta det kommer barnböcker från de kristna förlagen numera. Den här är en nyutgivning av en bok som gavs ut av Barnbokringen redan på 80-talet. Boken är en klassisk berättelse om julens händelser speglad ur en rövarflickas perspektiv. Lagom till jul aviseras också del 2 av Ulf Ekmans memoarer. Det är den del som omfattar åren 1983 till 1994, det vill säga det första, uppmärksammade och omdiskuterade årtiondet av Livets ords historia ur Ulf Ekmans eget perspektiv. Libris Livets ords förlag Pingst.se nr 4 2013 MUSIK Bengt Johansson med Mosaic När natten blev ljus Pinehouse/Naxos Bengt Johansson är denna decembermånad aktuell med julturné i Sverige och Norge. Med sig i bagaget har han den nya julskivan När natten blev ljus. Denna skiva är ett utropstecken både musikaliskt och textmässigt. Skivan spänner över hela Bengts register; från folkton till blues, från country till rock. De stabila musikerna i bandet levererar följsamma fioler, stämningsfull pedalsteel, smäktande orgel, vacker keltisk flöjt, en svängig rytmsektion och glödande gitarrer. Skivan innehåller också ett spännande samarbete med den norska kören Mosaic. Texterna har en teologisk tyngd och skildrar med stor förundran Guds människoblivande. Ur sången I sin famn: ”Maria – Guds port till en ny mänsklighet, i ödmjukhet lät du det ske. Ditt ja blev det svar himlen väntade på, som hopp och försoning oss ger”. Bengt bjuder på sju nyskrivna sånger, en översättning och fyra julklassiker bland annat en nyskapande version av Ett barn är fött. Lasse Edin Strange man walking Talking Music Lasse Edin var när det begav sig en fjärdedel av brödragruppen EdinÅdahl som turnerade flitigt i kyrkorna under många år. De slog igenom stort när de 1990 Pingst.se nr 4 2013 besegrade Carola i den svenska eurovisionsfestivalen med låten Som en vind. Lasse har ända sedan Edin-Ådahl ställde in turnébussen för gott 1992 skrivit låtar och är nu aktuell med sin andra soloplatta Strange man walking. Det är en rockig pop�platta med engelska texter. Musikaliskt är Lasse influerad av Beatles, Rolling Stones, Byrds, Animals och The Band. Titelspåret Strange man walking handlar om hur Lasse möter Jesus en helt vanlig kväll på stan där hans egen reaktion går ifrån att tycka att Jesus verkar besynnerlig, till att ana en helig man innan han förstår att det handlar om Guds son Jesus! Textmässigt handlar låtarna om tro och tvivel. Följ det senaste inom det kristna musiklivet Text: Daniel Röjås Mejla idéer till ulrika.ramstrand@pingst.se jord är Peter Bergstrands tredje skiva. Peter möter i vardagen i sitt arbete inom psykiatrin många människor som kämpar med sorg och smärta. Musiken blir ett sätt att bearbeta alla dessa upplevelser i låtar som rymmer ljus och hopp mitt i det mörka och svåra. Peter skriver gitarrbaserad musik men har denna gång lagt gitarren lite åt sidan för mer keybord och programmering. Paul Biktor Börjesson är musiker och producent för denna produktion som låter väldigt bra. Musikaliskt kan man kanske beskriva det som ett lyckligt möte mellan Michael Johnson och Lasse Winnerbäck. Texterna är poetiska och välskrivna. Elisabeth Landin, Annika Coen, Jenny Rydén, Marie Johansson, Stina Holst, Maria Smeds och Helena Bergkvist Krossade Krus Peter Bergstrand Som himmel kysser jord David Media Det handlar om livets sårbarhet och kärlekens styrka. Som himmel kysser T änk dig en gudstjänst, ett bröllop eller en begravning kemiskt ren från sång och musik. Visst skulle det kännas att någonting omistligt fattades? Musiken är ett språk som kommunicerar på djupet, som berör vårt inre och väcker känslor! Hymnerna, psalmerna, de sjungna bönerna är ett omistligt kännetecken på trons folk i alla tider. När Herren hade räddat Israels barn ur egyptiernas hand och låtit dem gå torrskodda genom havet noteras följande i 2 Mos 15:1–2: Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herrens ära. De sade: ” Jag vill sjunga till Herrens ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet. Herren är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning. Han är min Gud, jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.” I Bibelns egen bönbok Psaltaren är uppma- Talking Music Krossade krus är ett musikprojekt med ett gäng svenska kristna sångerskor. Gemensamt för dem alla är att de har en story och ett vittnesbörd att berätta. Musikaliskt är det stilla och mjuka arrangemang med ett avskalat komp och sången i förgrunden. Drivkraften bakom Krossade krus är att inspirera och uppmuntra alla kvinnor i tjänsten för Herren. All royalty på skivan går till hjälporganisationen LOVE NEPAL som hjälper unga flickor ut ur prostitution. Musiken i församlingens hjärta Martin Börjesson & Johan Åsgärde Över allt David Media Denna duo kan beskrivas som två pianister med samma själ och hjärta. Båda brinner för att inspirera till lovsång och tillbedjan. Även om de nu släpper en skiva tillsammans har de valt att göra det med två helt egna spår. Martin har översatt favoritsånger från musiker som Israel Houghton och Tim Hughes, medan Johan valt att presentera fem helt nyskrivna sånger som han komponerat tillsammans med sin kollega Mattias Frändå. Skivan är en frisk fläkt med ett internationellt sound som känns väldigt fräscht. Texterna speglar Guds trofasthet och nåd. Det inledande spåret Min Jesus är oerhört medryckande. ningen till musik och lovsång en återkommande refräng. Ett exempel är Psalm 150:3–5: ”Prisa honom med hornstötar, prisa honom med harpa och lyra, prisa honom med tamburin och dans, prisa honom med strängaspel och flöjt, prisa honom med klingande cymbaler.” I ett brev till kejsar Trajanus år 112 beskriver ståthållaren Plinius den yngre de kristna i sin provins Bitynien: ”De har för vana att samlas en viss bestämd dag före gryningen då de sjunger en växelsång till Kristus som till Gud… Sedan träffas de på nytt för att tillsammans inta en måltid med mat av vanligt och oskyldigt slag.” Klemens av Alexandria säger omkring 190 e Kr: ” Hela vårt liv är en lovsång, vi sjunger när vi arbetar, sjunger hymner när vi seglar och ber under det att vi tar itu med livets mångahanda uppgifter.” Efter dessa nedslag i Bibeln och kyrkohis- torien vill jag uppmana oss alla att värdesätta alla musiker och sångare. Dessa hjältar som vecka ut och vecka in står i församlingens tjänst i musiken och lovsången i gudstjänster och olika samlingar. Det är så lätt att vi tar dessa konstnärer för givna och glömmer att inspirera och uppmuntra dem. Med önskan om en god jul med många välsignade musikaliska upplevelser! Daniel Röjås 29 FOLK Följ folk i rörelse Mejla till ulrika.ramstrand@pingst.se Victoria Silverdahl arbetar som ungdomsledare i Pingstkyrkan i Upplands Väsby parallellt med ALT-studier. Hon har efterträtt Amanda Rabnor. Pontus Perstrand arbetar sedan höstterminens början som ungdomspastor i Eskilstuna. Han har efterträtt Johan Lagerbeck. Victoria Öhrvall arbetar som ungdomspastor i Katrineholm på halvtid vid sidan om deltidsstudier på ALT. Martina Axene tillträder den 1 januari en 50-procentig tjänst som barn- och familjepastor i Filadelfiaförsamlingen Bankeryd. Hans Martinussen har slutat som pastor och föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Vårgårda-Herrljunga efter sju år. Han har börjat en deltidstjänst i Pingstförsamlingen i Kinna Konferens om barn som far illa n I april kommer den tredje nationella konferensen om barn i riskzon att hållas på Nalen i Stockholm. Arrangörer är 30 och står även till tjänst som resande predikant på deltid. Magnus Jonegård har slutat som föreståndare i Pingstförsamlingen i Hässleholm. Lasse Bjervås är ny föreståndare i församlingen sedan 1 september. Linnea Linder är ny ungdomsledare i Hjortensbergskyrkan i Nyköping. Magnus Gnisterhed har anställts som Pingst ungs femte regionledare. Han ansvarar för stöd till barn- och ungdomsledare i Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län. Anställningen, som är på deltid, sker i samarbete med Pingst ung i Jönköpings län. Sven Almkvist är sedan 1 september föreståndare på halvtid i pingstförsamlingen på Åstol. Anders Martinsson har avslutat tjänsten som föreståndare i Klöverträsks pingstförsamling. Malin Lennartsson är ny ungdomspastor i Kumla. Robert Blomqvist är ny föreståndare i Pingstförsamlingen i Långasjö-Emmaboda från och med september. Matilda Hector är ny medarbetare på PMU:s kommunikationsavdelning. Hon arbetar med påverkansfrågor under Maria Bards föräldraledighet samt med insamling. AnnChristin Liljeroos Grönås har avslutat tjänsten som handikappkonsulent på PHV. Lars Hermansson, Åtvidaberg, är tillförordnad på tjänsten. Omtankegruppen, som förutom LP-verksamheten består av Blå Bandet, Hela Människan, IOGT-NTO och Vita Nykter. Under konferensdagen kommer företrädare för regeringen att finnas på plats, liksom myn- dighetspersoner med ansvar för barns välmående, organisationsrepresentanter, lagstiftare och andra som på olika sätt engagerat sig i barns villkor. Under eftermiddagen kommer ett tiotal verksamheter från Niklas Lorentzon är ny föreståndare i pingstförsamlingen Charisma i Höör. Sture Kuhlin och Roland Stahre är sjukhuspastorer på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg på deltid med Smyrna som arbetsgivare. Roland Stahre har också en deltidstjänst på Mölndals sjukhus. Rhode Östling är nyanställd i Europaporten i Malmö med fokus på barn. Emma Sjölie började i augusti en tjänst som ungdomsledare i Smyrnaförsamlingen i Ed med fokus på att bygga upp ett nytt arbete bland ungdomar. Anna Boström är ny barn- och familjepastor i Pingstförsamlingen i Östersund. Simon Ådahl, musikant och evangelist, reser och informerar om IBRA sedan i höstas och kommer att fortsätta med det under 2014. olika delar av landet redovisa hur de arbetat utifrån ett barnperspektiv Konferensen hålls den 10 april mellan 9 och 16.30, kräver föranmälan och kostar 950 kronor. Pingst.se nr 4 2013 Ny ambassadörsutbildning I oktober startade en ny omgång av Tillsammans ambassadörsutbildning. Utbildningen hålls på Kaggeholm och är upplagd över tre terminer, med tre dagars samling varje termin och hemuppgifter dessemellan. Ambassadörsutbildningen har återupptagits efter ett års paus, då fokus i stället låg på fortbildning av de drygt 100 ambassadörer som tidigare deltagit i utbildningen. I den här omgången deltar cirka 30 ambassadörer från olika delar av landet. Intresset för att gå utbildningen är mycket stort och betydligt fler söker än vad det finns platser för. Under det första utbildningstillfället var det övergripande temat ”Hållbara relationer”. Patric Forsling, Ingrid Svanell, Per-Gustaf Eriksson, Britt Sandberg, Alf B Svensson och Britt Sandberg är några av de medverkande lärarna under utbildningen. Nästa utbildningstillfälle äger rum i mars 2014 på temat ”När livet gör oss illa” och sedan avslutas kursen i oktober på temat ”Att bygga och stärka relationer”. Det egna hemarbetet inkluderar läsning av ett antal böcker, samt olika intervjuer och övningar av olika slag. Tillsammans. Den nya gruppen deltagare i Tillsammans ambassadörsutbildning träffades för första gången i oktober på Kaggeholms slott. FOTO: ROGER SVANELL Ge en vän och världen goda nyheter Beställ på www.ibra.se Pingst.se nr 4 2013 – drömmer om en värld som följer Jesus 31 POSTTIDNING B ”Tacksamhet är bara förnamnet” Jarmo Borgs liv har fått ett helt nytt innehåll. Mörker har bytts mot ljus och glädje varje morgon han vaknar och får gå till jobbet. När Jarmo och jag pratas vid har han just deltagit i tre dagars undervisning på June folkhögskola, som en del av den behandlingsassistentutbildning han börjat på distans och halvfart den här hösten. Parallellt arbetar han heltid på LP-kontakten i Osby och på Second hand-butiken i Kristianstad. – Det är en utmaning när man inte läst på 30 år, skrockar han. Och efter att aldrig tidigare ha haft ett jobb att gå till. Men klagar gör han inte. Nej, det liv han levde tidigare beskriver han som bara mörker. – Nu njuter jag av livet och är glad varenda morgon när jag vaknar. Och det är så fantastiskt att jag kan få vara med och hjälpa andra. Det bästa i mitt nya liv är att jag har mitt jobb och att jag klarar av rutinerna. Det är en nåd, att jag är tacksam är bara förnamnet. Jarmos liv tog en ny vändning för fyra år sedan. Detta efter ett 25-årigt amfetaminmissbruk. Han, som så många andra, började dricka i tonåren, men övergick snart till amfetamin. De första tio åren när han var gift och fick barn försörjde han sig genom att köpa och sälja bilar, men sen gick det mesta utför. Äktenskapet sprack, han förlorade kontakten med sina barn, och började sälja droger och stjäla för att hålla igång sitt missbruk. Och så hamnade han i ett liv utan fast adress, med turer in och ut på häkten och fängelser. – Till slut brydde jag mig inte ens när jag blev tagen av polisen. Det hörde liksom till. Desto skönare nu att slippa sådant och veta att han befinner sig på rätt sida av lagen. Den riktigt tydliga bekräftelsen på det är körkortstillståndet, som han räknar med att få tillbaka kring nyår. – Jag har inte haft körkort på åtta år, säger han, de tar det direkt när man åker dit för grovt narkotikabrott. Förändringen började med en öppenvårdsbehandling 2009 i hans hemstad Skövde. Han höll sig drogfri i ett halvår och förändrad. Jarmo Borg utbildar sig till behandlingsassistent och vet ännu inte exakt vart det kommer att föra honom. Men han tycker om att få perspektiv på den resa han själv gjort, från missbruk till drogfrihet. FOTO: BÖRJE DAHLKVIST återupptog kontakten med sin äldsta dotter, som han inte sett på tio år. Det såg bra ut och han fick en egen lägenhet, men återföll i missbruk. – Men min dotter motiverade mig att inte ge upp, säger han. i Osby och bryta med sitt gamla umgänge och börja arbetsträna på second hand-butiken. – Vilken omställning det var att passa tider och börja jobba, men vad viktigt det är att ha ett jobb, ett sammanhang att gå till. Jarmo sökte sig till LP-kontakten i Nu ser han fram emot julfirandet till- Skövde och träffade gamla vänner där som börjat helt nya liv. Det fick honom att föreslå socialen att han skulle få komma till Torpahemmet. Det tog ett tag innan han lyckades övertyga assistenterna om att han skulle klara av att bo i ett behandlingshem med bibelläsning och bön på programmet, men i oktober 2010 kom han dit. – De åtta månaderna där förändrade hela mitt liv, summerar Jarmo. Efter sex månader då han fick ställa alla sina frågor blev han frälst. Och några månader senare var han redo att döpas under Viebäckskonferensen. Han fick flytta till ett utslussningsboende sammans med sin mamma, äldsta dottern och hennes två barn. De har bestämt sig för att skruva ner julförväntningarna och bara koncentrera sig på att njuta av att de kan träffas och umgås. – Jultiden är jättejobbig när man är missbrukare, men kan fortfarande vara det nu med. För Jarmos del blir det till exempel extra tydligt vid julen att han fortfarande helt saknar kontakt med två av sina barn. Men han förstår att det måste få ta tid för dem att lita på att han faktiskt förändrats. – Livet kan ändras, säger han. Jag vet! ULRIKA RAMSTRAND
© Copyright 2024