Läs det senaste numret av tidningen Barn
Barn INNEHÅLL Utveckling är Frihet foto jonad gratzer LEDARE Vietnam: Framgångssaga med skuggsida sid. 14 I år löper Millenniemålen ut och vi har fått 17 nya mål för världens utveckling. Hur har det gått hittills? Har världen blivit bättre? Det beror på vem man frågar. D et är ingen tvekan om att det har gjorts stora framsteg de senaste årtiondena. Fler barn än någonsin överle ver sin första årsdag, fler kan läsa och skriva, fler går i skolan och medellivslängden är högre. Vi har mer resurser, kunskap, teknologi och kommunikationsmöjligheter än någonsin. Fattigdomen minskar. Det är så klart bra. Men samtidigt ser vi att en stor grupp människor inte har gynnats alls. Utvecklings takten skiljer sig åt mellan olika länder och regioner, mellan könen, mellan stad och landsbygd. Klyftorna inom länder ökar. Fortfarande kan ett barn dö av undernäring på ett högtekno logiskt sjukhus bakgård. Det kan vi aldrig slå oss till ro med! Jag är glad att minskad ojämlikhet betonas som ett eget mål i den nya utvecklingsagendan. En huvudprioritet nu måste vara att fördela de växande resurserna bättre. LASSE GRANESTRAND Lasse är frilansjournalist. Han har tidigare bland annat varit 30 år på DN. För det här numret har han skrivit om de nya utvecklingsmålen. - Jag var lätt skeptisk till FN:s nya försök att forma världen. Men efter mina intervjuer har jag större förståelse och respekt för den diplomatiska jätteprocess som jämkat ihop alla regeringars ord till sjutton nya mål. Och det handlar inte bara om pengar. Utveckling handlar också om en process där människor får större frihet att förverkliga sin potential. Det handlar om att kunna göra och vara det man har kapacitet för att göra och vara. För detta krävs kunskap – och ibland att någon annan ser och tror på ens förmåga. I Vietnam jobbar Rädda Barnen med stöd till gatubarn, inte minst unga hbtq personer, att stå upp för sig själva och bilda nätverk. Här får barn ur etniska minoritetsgrupper hjälp med språket för att kunna hänga med i skolan. Och kvinnor i Mekongdeltat får hjälp att starta företag med hjälp av mikrolån. Läs om dem och många andra i den här tidningen. De ger i alla fall mig hopp om framtiden! Sophie Arnö CHEFREDAKTÖR JONAS GRATZER Jonas är frilansfotograf med bas i Bangkok. Till det här numret av Barn har han gjort reportage om Vietnams utveckling. – Jag var där 2002 som ung backpacker, och att komma dit nu, 2015, var som att komma till ett nytt land. Optimismen var stor trots det totalitära styret. En kvinna i Mekong hade lyckats vända hela familjens ekonomi med hjälp av ett litet lån på bara 200 dollar. ELIN BERGE Elin är frilansfotograf och medlem i det skandinaviska fotokollektivet Moment. Hon har fotograferat de djupa klassklyf torna i Peru ur två ungas perspektiv. – Det var befriande att få uppleva deras vilja att göra sig hörda på olika sätt. De kämpade så hårt under de förutsättningar som givits dem. Att se Fabians starka framtidstro, trots hans tuffa bakgrund, berörde mig djupt. 10 frågor till Elisabeth Dahlin sid. 28 rädda barnen kämpar för barns rättig heter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer – i Sverige och i världen. Vi är en folkrörelse som stöds av 280 000 medlemmar och givare. Rädda Barnens huvudpartners är Accenture, Advokat firman Vinge, Axfood, Clas Ohlson, God El/ God Fond, Ikea, Postkod lotteriet, Santa Maria samt Swedbank Robur. ordförande: Inger Ashing generalsekreterare: Elisabeth Dahlin Fabian Guardia Ferro om sitt liv i Peru sid. 32 barn: Barn – tidningen om barns rättigheter – ges ut av Rädda Barnen med 4 nr/år. Medlemmar och månadsgivare får tidningen gratis. För icke beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material, samt att publicera materialet elektroniskt. Eftertryck och utdrag med angivande av källa är tillåtet. För signerade bidrag svarar författarna. issn nr: 1404-8965 redaktion: 08-698 90 00 chefredaktör: Sophie Arnö, sophie.arno@rb.se reporter: Annika Rydman, annika.rydman@rb.se art director: Pompe Hedengren formgivare: Heidi Myllyviita repro: Heidi Myllyviita ansvarig utgivare: Elisabeth Dahlin tryck: Sörmlands Grafiska, på miljövänligt papper. TS-kontrollerad upplaga 124 200 ex. Isabella Lövin om de nya FN-målen sid. 12 prenumerationsärenden: Jessica Juselius, jessica.juselius@rb.se 08-698 90 93 adress: Barn, Rädda Barnen, 107 88 Stockholm Besöksadress: Lands vägen 39, Sundbyberg E-post: barn@rb.se Hemsida: www.raddabarnen.se/ tidningenbarn annonser: Sophie Arnö 08-698 67 01 omslagsfoto: Jonas Gratzer medverkande : Nevruz Aksu Ebru, Jonatan Arnö, Jonas Askergren, Elin Berge, Lasse Granestrand, Jonas Gratzer, Lina Höök, Oskar Kullander, David Magnusson, Agneta Persson, Axel Öberg plusgiro: Rädda Barnens plus- och bankgiro 90 20 03-3. Medlems avgift: 200 kronor, plusgiro 90 01 11-6. Månadsgivare: 100 kronor i månaden. För mer information ring 08-698 90 30. reza, mogisha och ines tipsar! TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO DAVID MAGNUSSON Hur är det att komma ny till Sverige? Vilket stöd behöver man? Och vad kan man själv göra? Reza Yawari, 21, kom ensam från Afghanistan för fem år sedan. Mogisha Jean de Dieu, 16, och Ines Munezero, 15, kom båda från Burundi två år tidigare. Den växande främlingsfientligheten skrämmer dem. Samtidigt berättar alla tre om hur mycket det betytt för dem att möta människor som vill engagera sig för ett gott mottagande, inte minst inom Rädda Barnens verksamhet på Gotland där alla tre bor. - Svenskarna är världens snällaste och finaste folk, säger Reza. - Jag är så glad. Det är först sedan jag kom hit, kom i trygghet, som jag har kunnat känna att jag är en människa. RÅD TILL SVENSKAR: · Våga ta första steget · Ställ frågor · Ta kontakt · Prata med folk · Försök förstå · Visa vägen · Informera · Förklara · Fråga vad vi vill veta · Tänk på att vi inte vet var saker och ting ligger · Dela inte upp människor utifrån utseende · Inse att alla människor är olika · Var snälla! RÅD TILL NYANLÄNDA: · Var dig själv · Använd de möjligheter du får; plugga, studera, gå i skolan · Försök förstå · Våga ställa frågor · Lär dig om kulturen här – det är viktigt · Lär dig språket · Gå ut · Försök få svenska vänner · Anpassa dig – men tappa inte bort ditt eget sätt att leva helt · Försök själv också! · Ge inte upp! Om man vill och har ett mål så klarar man det. · Allt kommer att bli bra – även om det är svårt i början! foto matti pohjola Rädda barnen kräver säkra F lyktvägar MÖTET MED Rädda Barnens medarbetare förändrade Madona Al-Salihis liv. Den magra, mobbade och ledsna flickan fick hjälp och hoppet tändes. Året var 2008 och Madona Al-Salihi var nio år. Hon bodde i en källare i Amman, Jordanien, med sina föräldrar. De hade tvingats fly från Irak på grund av sin religion, mandeism. – Vi var rika men lämnade allt. Vi flydde mitt i natten, berättar Madona. Livet i Amman var tufft. Skolbarnen, som alla var muslimer, retade Madona. Hon hade inga vänner. – Jag var deprimerad och ensam. Men så träffade jag den vänliga personen från Rädda Barnen som verkligen brydde sig om mig. Det förändrade allt för mig. Rädda Barnen såg till att Madona fick byta skola och hon började må mycket bättre. Samtidigt fick föräldrarna hjälp med att registrera sig som kvotflyktingar. För sex år sedan kom familjen till Sverige. Nu bor de i Stockholm. Madona läser första året på Psykologigymnasiet och har engagerat sig i Rädda Barnens ungdomsförbund. – Jag är väldigt intresserad av männi skor, hur de lever, tänker och har det. I framtiden vill jag jobba med Rädda Barnen, kanske som psykolog. Madona säger att hon brinner för männ iskor, att hon verkligen vill hjälpa andra. – Jag vet själv hur värdefullt det är att bli sedd och få hjälp. En liten hjälp av en människa med ett gott hjärta kan räcka långt. I höstas samlades 160 aktiva Rädda Barnen-medlemmar i Stockholm för att diskutera framtidens Rädda Barnen. Under verksamhetskonferensen hölls det workshops och seminarier och gäster var bland andra Pernilla Baralt, stats sekreterare på Socialdepartementet. Under helgen arrang erades även flera utställningar och diskussionshörnor. I paneldiskussionen diskuterades utmaningarna med det nya internationella politiska klimatet och hur Rädda Barnen kan arbeta för att hålla ihop organisationen i alla led, från det lokala engagemanget till det globala. Verksamhetskonferensen tog också ett uttalande där man krävde lagliga och säkra flyktvägar för människor med anledning av den allvarliga flyktingsituationen. Dessutom ville man starkt markera mot de krafter som underblåser motsättningar och spelar på människors rädslor för det främmande. HÖJT STÖD Regeringen har med stöd av Vänsterpartiet beslutat att höja riks normen i försörjnings stödet. Normen höjs med 100 kronor i månaden för barn i åldrarna noll till sex år och med 250 kronor för äldre barn samt skolungdomar upp till 20 år som bor hemma. Höjningen är tänkt att kompensera för den borttagna fritidspengen och ge barn i familjer med försörjningsstöd ekonomisk möjlighet att utöva fritidsaktiviteter. BETYG OCH ALKOHOLISM Låga slutbetyg i grundskolan ökar risken för alkoholism. Det visar Karl Gauffins doktorsavhandling från Karolinska institutet. Barn som går ut nian med låga betyg löper tio gånger så hög risk att hamna på sjukhus för alkoholrelaterad sjuk dom när de blir vuxna, jämfört med barn som har höga betyg. Det spelar ingen roll vilken samhällsklass barnen kommer ifrån – det är betygen som avgör risken. Sambandet slutbetyg i grundskolan och alkoholrelaterad sjukdom är starkast för män. Forskningen omfattar alla som fötts i Sverige åren 1973–1984. De unga som vårdats för alkoholproblem före 16 års ålder är inte med. SKOLSTRESS Över hälften av barnen mår dåligt av skolstress. Det visar en undersökning som Kamratposten gjort där 2126 läsare mellan sju och femton år svarat på en enkät på tidningens webb. I årskurserna sex till nio mår mer än var femte elev konstant dåligt av stress. Fyra av tio har någon gång låtit bli att säga sin åsikt av rädsla för att få sänkt betyg. Samtidigt uppger 85 procent att de trivs i skolan. barn 6 nr4.2015 OJÄMSTÄLLD SKOLA Flickor är duktigare än pojkar i skolan, men samtidigt mår flickor psykiskt sämre, visar flera undersökningar. Men vad beror skillnad erna på? I en rapport försöker Barnombuds mannen, BO, svara på frågan. En orsak är ojämställdheten i samhället. De förvänt ningar som ställs på barnen utgår från deras kön. Det i sin tur återskapas genom barns strävan att leva upp till de ideal och normer de möter. Samtidigt påverkar normerna vilka möjligheter och hinder barn ställs inför och hur de reagerar på dessa. Enligt BO förklaras skill naderna i skolresultat både av individuella och strukturella faktorer, både var för sig och i samverkan. 130 000 NAMN Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin har lämnat över ett upprop med över 130 000 namn till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, s. Uppropet hade parollen »Inget barn ska dö på Medelhavet« och krävde att Sverige och EU ska införa lagliga och säkra vägar för människor på flykt. Det överlämnades i samband med EU:s migrationsministrars möte i september. Foto francesca leonardi/save the children, annika rydman, matti pohjola SVERIGE TEXT ANNIKA RYDMAN FOTO NEVRUZ AKSU EBRU UPPLEVT: madona barn 7 nr4.2015 organiserat FOTO mats lignell/save the children Mer hjälp Behövs till barn på F lykt Lima, Peru. På grossistmarknaden Mercado di frutas sjuder det av aktivitet. Hit kommer all frukt man kan tänka sig innan den slussas vidare ut till stadens mindre marknader. 60 unga pojkar, mellan 15 och 17 år, jobbar fokuserat med att lasta och köra ut lådor på pirror till lastbilar som väntar utanför. – Vi har bestämt att man får ta högst 150 kilo per kärra, säger John Infanzon som är ordförande för den lokala orga nisationen för unga arbetares rättigheter. Tidigare blev många exploaterade, de lyfte för tungt och fick inte ut sin lön. – Nu har vi själva satt upp regler som måste följas. Vi har möten varje vecka och vi stöttar varandra i att driva våra rättigheter! Det är barnen som far mest illa i krigets Syrien och Irak. En ny rapport som Rädda Barnen släpper i slutet av november visar ett enormt behov av psykosociala insatser. 150 intervjuer har gjorts med barn, föräldrar och personal från Rädda Barnens verksam heter i flyktingläger i Irak och Libanon. Barn från sex år och uppåt är med i rapporten. Genom lekar och teckningar berättar barnen om sina liv – om oro, rädsla och förhoppningar. Många har skilts från familj och vänner. – Jag känner mig så ensam. Jag har ingen kvar att vända mig till med mina problem, säger en 16 årig syrisk flicka i Libanon. Rädda Barnen har varit verksamma i regionen i årtionden och över två miljoner barn har fått hjälp sedan kriget bröt ut 2011. – Min 9-årige son har speciella behov och vi har inte råd att skicka honom till särskola. Han älskar att gå till Rädda Barnens barnvänliga plats, där känner han sig normal, säger en syrisk mamma som nu bor i Libanon. Rädda Barnen i Peru stöttar också och ordnar workshops. – Jag har fått ut så mycket av det här, säger John Infanzon. Lärt mig om solidaritet, gränser, värderingar och vikten av att göra sin röst hörd! Och jag är glad att kunna hjälpa min familj. Hans lön, 40 kronor i timmen, totalt 2000 kronor i månaden, är ett viktigt bidrag. Med hjälp av den kan familjen köpa sånt de annars inte har råd med, som medicin och kylskåp. Men hur hinner man med både jobb, läxor och skola? - Det handlar om time management! TEXT sophie arnö FOTO elin berge SYRIEN: RÄDDA BARNEN PÅ PLATS MED HJÄLP Kriget drabbar de fattigaste och när de behöver vård, har inte föräldrarna råd att söka hjälp. Men Tahani, mamma till lille Ibrahim, fyra månader, som lider av undernäring, fick gratis hjälp för sin sons räkning på ett hälso center som stöttas av Rädda Barnen. – Kvinnorna jag träffade på centret gav mig hopp. De sa att deras undernärda barn fått hjälp, säger Tahani. FILIPPINERNA: MILJONER BARN DRABBAS AV TYFON Uppemot 4,5 miljoner barn kan ha drabbats av supertyfonen Koppus framfart över Filip pinerna, varnar Rädda Barnen på plats. Tyfonen har slitit sönder hus och kraftledningar och tvingat tusentals männi skor på flykt. Rädda Barnen har lager med förnödenheter på tre platser runt om i landet. Där finns bland annat presenningar som kan fungera som regnskydd, hushållsredskap, hygien artiklar och vatten. NEPAL: KALLA KLASSRUM Nästan 3000 tillfälliga skolor byggdes snabbt upp i Nepal efter jordbävningen för drygt ett halvår sedan – men de klarar inte av att stå emot den stränga vinterkylan, rapport erar Rädda Barnen på plats. Nästan en kvarts miljon barn går i dessa skolor. Samtid igt saknar en miljon barn i Nepal en skola att gå till. Mer resurser behövs för att isolera de temporära skolorna mot kylan och för att bygga nya skolor. barn 8 nr4.2015 GREKLAND: BARN KAN DÖ I FLYKTINGLÄGER Rädda Barnens medar betare på plats varnar för de dåliga förhållan dena i flyktinglägren på den grekiska ön Lesbos. Vintern har kommit och med den stormar och lägre temperaturer. Samtidigt anländer rekordmånga flyktin gar till den grekiska ön. Under en vecka i oktober kom 27 000 flyktingar till ön. I de två transitlägren på Lesbos är förhåll andena förfärliga. De mest basala behoven som skydd saknas för många. Rädda Barnen finns på plats i lägren och samarbetar med andra hjälporgani sationer. Bland annat serveras varje dag varm mat till mellan 2 000 och 2 800 personer. Rädda Barnen arbetar också med de mest utsatta barnen - de som kommit ifrån sina föräldrar under flykten och de som anlänt ensamma. I lägren har Rädda barnen även ordnat barnsäkra platser och platser för mammor att kunna gå undan och amma. FOTO save the children VÄRLDEN John Infanzon (tvåa från vänster) är ordförande för den lokala organisationen för unga arbetares rättigheter i Lima, Peru. barn 9 nr4.2015 NYA MÅL 1 Utrota all form av fattigdom överallt. 2 Utrota hunger, säkerställ matsäkerhet och förbättra nutrition och förespråka hållbart jordbruk. 3 Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar. 4 Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla. A slutligen av medlemsstaternas stat-och regeringschefer i FN-huset i New York. - Jag tycker Sveriges prioriteringar fått ett gott genomslag, säger Kajsa B Olofsgård. Vi har på regeringens uppdrag bland annat drivit fram skrivningar om jämställdhet och reproduktiv hälsa. I begreppet reproduktiv hälsa ryms att bekämpa mödra-och barnadödlighet men det kan också handla om rätten till abort. - Biståndsberoende länder vill ibland värja sig mot alltför långtgående skrivningar, säger Kajsa B Olofsgård. De är rädda för att de ska kunna användas mot dem som villkor för bistånd. Ett uppdrag Kajsa B Olofsgård haft från regeringen är att driva frågan om ett demokratiskt styrelseskick som en viktig förutsätt ning för utveckling. Det lyckades inte ända fram till de 17 målen, men finns med i en mening i den politiska deklarationen som ingår i det 29-sidiga slutdokumentet. I mål nummer 16 finns demokratin med, fast i en annan språkdräkt: »Bygg effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer«. I ordet »inkluderande« finns viljan att nå demokrati menar Kajsa B Olofsgård. Ordet »fredlig« finns med en gång, i punkt nummer 16. - Det var en seger för oss, säger Kajsa B Olofsgård, liksom formuleringen i agendans förord där det står att »ingen hållbar utveckling är möjlig utan fred, och ingen fred är möjlig utan en hållbar utveckling«. När det gäller barns rättigheter finns specifika skrivningar i några delmål. De behandlar fattigdom, undernäring, barnadödlighet, utbild ning, våld, trafficking, tortyr och barnarbete. Representanter för Rädda Barnen och organisationen Plan International ingick i den svenska förhandlingsdelegationen. - Nu återstår ett långt arbete med uppföljning och att hitta effektiva sätt att följa utvecklingen, säger Kajsa B Olofsgård. Men det viktigaste är till slut viljan att genomföra agendan och att finansiera den. Mål nummer 1 har formuleringen, »Utrota all form av fattig dom överallt«. Är inte det att gapa över för mycket? - Det kan man tycka, men att skriva »halvera«, som i de gamla målen kan också tolkas som en sorts cynism, att lämna hälften utanför. Som de fattigaste i Afrika, eller funktionshindrade. - Dokumentet ger hopp. Det är ett uttryck för en samlad poli tisk vilja hos alla världens länder. * barn TEXT LASSE GRANESTRAND GRAFIK JONAS ASKERGREN 10 nr4.2015 Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt. 6 Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla. I höst har världen fått nya utvecklingsmål. FN:s medlemsstater har enats om vilka ord som bäst formar framtiden. En mödosam process där Sveriges chefsförhandlare heter Kajsa B Olofsgård. tt skapa hopp för planeten är inte lätt. FN försöker. Ett kugghjul i maskineriet är Kajsa B Olofsgård på utrikesdepartementet. Sedan början av året har hon en vecka i månaden hävdat Sveriges ståndpunkter i förhandlingar i FN-högkvarteret i New York. Och i slutet av september antogs de slutligen vid ett högnivåmöte i anslutning till generalförsamlingen. - Det har varit ett intensivt arbete och en utmaning att väga ihop de problem som världen står inför, säger Kajsa B Olofsgård. Länder med helt olika regimer och förutsättningar skulle enas. Det är stort att det lyckats, att man kan formulera en motkraft till det mörka världsläget. Och att man så framåtsyftande slår fast att fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, socialt, ekonomiskt och miljömässigt hänger ihop. FN:s 17 nya mål ska omfatta alla världens länder oavsett utvecklingsnivå. Detta till skillnad från de åtta gamla målen som fokuserade på fattiga länder. De skulle uppnås under 2015 och blev i stora delar uppfyllda. Målen formulerades år 2000 av 147 stats-och regeringschefer på ett toppmöte organiserat av FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan och fem av de åtta målen är på god väg att nås. Målet att halvera världens fattigdom och hunger har uppnåtts liksom målet för ökad tillgång till rent vatten. Målet att alla barn ska gå i skola har inte långt kvar, barnadödligheten har minskat påtagligt liksom spridningen av hiv. Bekämpandet av mödra dödligheten går däremot trögt liksom att uppnå målet för de utvecklade ländernas bistånd. Nu är siktet inställt på år 2030 och de åtta målen har blivit sjutton med inte mindre än 169 delmål. Ordet »hållbar« nämns fjorton gånger i de 17 målen. Begreppet har blivit centralt framför allt genom debatten om miljön och klimat förändringarna. Parallellt med utvecklingsmålen ska världen enas om ett nytt klimatavtal i Paris i december. Arbetet med de nya målen startade för några år sedan i en arbetsgrupp med representanter för trettio länder. Den arbetade i öppna former och alla världens länder var välkomna att bidra. Via nätet lämnades synpunkter av tio miljoner människor och ett stort antal organisationer. Arbetet kokades ner till ett förslag som diskuterades under ordförandeskap av Kenya och Ungern, som senare ersattes av Irland. Det godkändes av förhandlarna den 2 augusti 2015 under namnet Agenda 2030. Den 25-27 september antogs den 5 De 17 nya FN-målen 7 Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modernenergi för alla. 8 Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb. 13 Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess effekter. 9 10 Minska ojämlikhet inom och mellan länder. Gör städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster. 14 15 16 17 Bygg upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation. Bevara uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land och i haven. Skydda, återställ och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land. barn 11 nr4.2015 11 Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling. 12 Stöd verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning genom det globala partnerskapet. INGER ASHING ORDFÖRANDE I RÄDDA BARNEN CHARLOTTE PETRI GORNITZKA GENERALDIREKTÖR, BISTÅNDSMYNDIGHETEN SIDA foto Kerstin Becker/sida Vad tycker du om FN:s målarbete? - De nya målen är mer spännande än de gamla, balanserar mot varandra och speglar bättre hur saker hänger ihop. Vilket är ditt favoritmål? - Det är flera där Sverige med sina höga ambitioner har en viktig roll. Det är nummer 5, om att uppnå jämställdhet och själv bestämmande för kvinnor. Vi vet genom forskning att satsning på kvinnors utbildning och ekonomi är bästa sättet att få fart på utvecklingen i ett fattigt land. Och så är det mål nummer 13 om att bekämpa klimatförändringen. - Det övergripande nummer 17 är viktigt för Sida och Sverige. Det handlar om att utveckla och stödja ett partnerskap för global och hållbar utveckling. Sveriges bistånd är allmänt mycket uppskattat i världen. Vi betraktas som förutsägbara och långsiktiga. Hur ska det gå till? - Om det till exempel behövs elektricitet för att kunna läsa på kvällen eller föda barn på klinik på natten kan vi se till att invest eringen görs i icke-fossila, förnyelsebara bränslen. Vi har på senare år styrt om biståndet mot de fattigaste länderna. Där är det viktigt att bidra till skatte-och rättssystem som är stabila så att företagen investerar. foto mats lignell Vad tycker du om FN.s målarbete? - Jag är positivt överraskad eftersom jag i början av processen hade farhågor om att målen inte skulle bli tillräckligt ambitiösa. Målen kräver mycket arbete och gäller alla länder, även Sverige. Civilsamhället involverades för första gången systematiskt och i stor skala vilket har varit viktigt. Vilket är ditt favoritmål? - Något som gör mig extra glad är skrivningen om att kränk ningar, exploatering, människohandel och alla former av tortyr av barn ska upphöra. Det står i ett delmål till nummer 16. Många var skeptiska till att ta in skrivningar om våld. Det kan ibland ses som att man lägger sig i interna familjeangelägen heter. Sverige var det första landet i världen med en lag mot barnaga 1979. Sådana lagar finns fortfarande bara i en minori tet av världens länder. Brasilien antog en sådan lag förra året. Det var en stor framgång. - Andra viktiga mål gäller utbildning, fattigdomsbekämpning och jämställdhet. De allra flesta barn får i dag gå i skolan. Nästa steg är att också se till kvalitet, att de verkligen lär sig något. Hur ska det gå till? - Vi har 15 år på oss att förverkliga målen. Alla aktörer måste samverka, regeringar, organisationer, företag. Det är inte enbart en fråga om bistånd. Lika viktigt är företagens agerande och handel. Tillväxt kan ge en demokratisk utveckling och välfärd till fler. STAFFAN LANDIN FÖRFATTARE, FÖRELÄSARE KRING MILJÖ OCH UTVECKLINGSBISTÅND ISABELLA LÖVIN BISTÅNDSMINISTER Vad tycker du om FN:s målarbete? - Det har varit en mycket bättre process än förra gången. Mer inkluderande, med civilsamhället, experter och företag. Det är genomarbetat och nyanserat och visar hur alla mål hänger ihop. Hungern med fattigdomen, vattenbrist med utbildning. Vilket är ditt favoritmål? - Det är nummer 10 om att ojämlikheten ska minska inom och mellan länder. Ojämlikhet hänger ihop med de andra målen, kan göra att barn svälter eller dör i sjukdomar. Jag gläder mig också åt alla klimat- och miljömålen, nummer 7, 12, 13, 14 och 15. De är helt nödvändiga. Hur ska det gå till? - Det är viktigt med sjukdomsinsikt i de rika länderna. Att vi inser att vi är de första som måste skärpa oss och utveckla energiformer som ger oss en bra levnadsnivå utan att utarma planeten. - Ojämlikhet är förstås svårt att komma åt. Ingen ger upp sina privilegier. Kanske behövs ett globalt transfereringssystem mellan rika och fattiga så som man har i många länder. Utvecklingsbistånd är på sätt och vis ett sådant, men det behövs betydligt högre nivåer. Barn ska inte behöva dö av diarré år 2015. foto nina björk foto kristian pohl/regeringskansliet Vad tycker du om FN:s målarbete? - Jämfört med de gamla målen är detta en bredare, mer ambitiös och detaljerad vision. Världssamfundet har visat mognad genom att ha med både sociala, ekonomiska och miljö mässiga dimensioner. Vilket är ditt favoritmål? - Miljön och klimatet är på djupet viktiga frågor för mig men ändå är det mål nummer 16 om fredliga, inkluderande och håll bara samhällen som är viktigast och kanske svårast att nå. Det handlar om de mindre trevliga dragen hos mänskligheten, att döda andra människor för att någon inte delar ens övertygelse. Stats-och fredsbyggande är viktigast i en värld där antalet döda i krig och konflikter ökar. Hur ska det gå till? - Det gäller att skapa inkluderande rättssamhällen med legiti mitet. Länder som är långsiktigt stabila. Inte som tryckkokare, som exploderar i våld, som Syrien och Irak gjort. I mål 16 finns bra formuleringar om rättvisa för alla och vikten av att bygga inkluderande institutioner på alla nivåer. barn 12 nr4.2015 barn 13 nr4.2015 sKuggBarn Vietnams utveckling beskrivs ofta som en framgångssaga. Landet som under 1980-talet var ett av världens fattigaste räknas idag som ett medelinkomtsland. Men sociala skyddsnät för de mest utsatta har inte prioriterats. – Jag känner mig totalt ensam, säger ett av landets många gatubarn. TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO JONAS GRATZER >> Ingen såg mig. Ingen tog kontakt. Jag kände mig totalt ensam.« Gatubarnen samlas vid brofästena om kvällarna. De gör vad de kan för att få ihop pengar. Kiet Grieser (längst till höger) har själv bott på gatan. Nu är han tillbaka för att hjälpa. I den blå kvällen lättar hettan. En ung pojke, inte mer än ett barn, drar ett djupt bloss på sin cigarett, lutar sig bekvämt tillbaka på trappräcket och låter blicken vandra. - Jag tycker om att vara här, säger han. Det är kul! Jag har kompisar och vi gör som vi vill. Liksom många andra har han flytt från ett hem där våldet var vardag. Här vid ett av brofästena i Ho Chi Minh City, bara ett stenkast från stadens nya caféer, Guccioch Prada butiker, samlas gatubarnen i skymningen. De skojar som vilka barn som helst, men sover under bron och gör vad de kan för att få ihop pengar. En av pojkarna, bara 13 år gammal, kommer just från ett möte med en 63-årig tysk man som regelbundet beställer upp småpojkar till sitt hotellrum. – Ja, vad ska de göra? undrar Kiet Grieser pragmatiskt, när han möter min bekymrade blick. barn 16 nr4.2015 – De behöver pengar till mat! Han vet vad han pratar om. Kiet har själv bott på gatan många år. Nu är han 19 år och tillbaka för att hjälpa. – Jag minns hur det var, säger han. Ingen såg mig. Ingen tog kontakt. Jag kände mig totalt ensam. Han var själv bara 10 år när han kom till staden från en liten by i Mekongdeltat. Mammans nya man slog honom, så han rymde. – Periodvis fick jag bo hos min moster och morbror, men de visste inte vad de skulle göra. Inte vart de skulle söka hjälp för mig. Bristen på sociala skydds- och stöd strukturer är ett stort problem här trots den snabba ekonomiska utvecklingen. – Det finns ambitiösa politiska strategier, men vad som står i dokumenten och vad man gör i handling och hur man faktiskt prioriterar i budgeten är en annan fråga säger Gunnar Andersen, som är Internation ella Rädda Barnens landchef i Vietnam. En av landets stora utmaningar just nu är de stora skillnaderna i livsvillkor, orättvisorna som växer, menar han. År 2010 klassades Vietnam som ett (lägre-) medelinkomstland, men det är en kategorisering som baserar sig på genomsnittliga inkomster. 2012 levde dryga 17 procent av befolkningen fortfa rande under den nationella fattigdoms gränsen på 25 kronor per dag. En ny studie har uppskattat att 7,6 miljoner barn fortfarande lever i fattigdom. barn 17 nr4.2015 – Medelinkomststatus speglar alltså inte verkligheten för alla! Konstaterar Gunnar Andersen. Det är en av anledningarna till att Internationella Rädda Barnen fortfarande verkar i landet. – Vi har ju även program i högre medelinkomstländer som Sverige och Norge konstaterar han. Jag kan inte komma på något land där Rädda Barnens röst inte behövs, så länge barns rättig heter kränks. –> B land de mest utsatta barnen finns, vid sidan av Vietnams etniska minoritetsgrupper, just föräldralösa och gatubarn. Urbaniseringen, migrationen till städerna har skapat stora klyftor, säger Ngyen Le Quang, psykolog på Internationella Rädda Barnen i Ho Chi Minh City. – Många som kommer från landet, som Kiet, blir helt utan skyddsnät. De saknar såväl socialt nätverk som till gång till hälsa och sjukvård. Och socialt arbete är knappt erkänt som ett yrke här. I Ho Chi Minh City arbetar Internationella Rädda Barnen med den buddistiska förening som driver många av stadens barnhem. På ett av dem, Dieu Giac, i District 2, bor 93 barn i åldrarna noll till 18 år. – De är som mina söner och döttrar, säger Nhu Tri, nunna och föreståndare, samtidigt som hon visar oss den senaste medlemmen i familjen, en månadsgammal bebis som välkomnats dagen före. Många gånger lämnas nyfödda barn utanför på klostrets trappa. – Många fattiga ringer också hit och ber oss ta emot deras barn för att de inte har råd att ta hand om dem. Det händer fyrafem gånger i veckan. Van Thai Ngoc Huyen, 27, står bland ett stim av barn på gården. Hon kom själv hit när hon var tre år. – Jag minns första dagen, säger hon. Jag var arg, orolig och lite glad. – Det var en bra uppväxt, men materiellt knappt. Jag brukade drömma om att det skulle komma en givare. . . Nu är hon är tillbaka i verksamheten som revisor och har upptäckt från andra änden hur knappa resurserna är. – Det är särskilt svårt att få ihop till allas skolavgifter, konstaterar hon. Internationella Rädda Barnen bidrar för att barnen ska kunna gå i vanliga skolor. De håller också utbildningar och workshops. Både för barnen och de anställda. Barnen får lära sig om sina rättigheter. Personalen för bland annat utbildning i hur man kan möta barn i olika åldrar. – Många av våra anställda har väldigt låt utbildningsbakgrund, säger Nhu Tri. – Tack vare dessa workshops har de fått bättre förståelse för att de kan möta barns olika behov i olika åldrar. Internationella Rädda Barnen samarbetar också med organisa tioner som verkar för hbtq-personers rättigheter eftersom unga som är lesbiska, homo, queer eller transsexuella tillhör de mest utsatta och diskriminerade här. I Ho Chi Minh City bedriver man uppsökande verksamhet på gator och i parker. Det var så Kiet Grieser, som är gay, »eller kanske trans«, fick kontakt. – Jag bodde i en park när några från Rädda Barnen kom fram till mig. Jag ville inte prata med dem först men sen deltog jag ändå i några av deras aktiviteter och de delade ut mat. – En var jag med på en kurs där vi fick lära oss hur man skyddar sig mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Det ena ledde till det andra. – Jag blev introducerad till en yrkesutbildning, boende. . .allt var gratis! Nu pluggar han på en linje för hotell- och restaurang och drömmer om att arbeta, kanske som bartender. Lediga stunder deltar han i det uppsökande arbetet – för att hjälpa andra. – Jag har bott i parken, jag vet hur det är. Jag vet också vad den hjälp jag fått betydde. Mitt liv har blivit så mycket bättre! * Kiet Grieser, 19, kom ensam till Ho Chi Minh City när han var bara 10 år. Via Rädda Barnen har han fått en stödkontakt (Nguyen Thom Kiet, i mitten nedan) och möjlighet att studera. Många nyfödda barn lämnas på trappan till det buddistiska barnhemmet. inget Blev eget VIETNAM Hon hade energin. Kapaciteten. Det enda som saknades var pengarna. När Vo Thi Nhung fick 2000 kronor i mikrolån förändrades hela familjens liv. TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO JONAS GRATZER Vo Thi Nhung fick möjlighet att låna pengar till att starta företag. - l i v e t är be kvämare , vi har ett bättre hus och barnen kan gå i skolan! Ja – vi är mycket lyckligare nu när ekonomin är bättre. Vo Thi Nhung strålar när hon berättar om framgångarna. Familjen, maken och de tre döttrarna, är samlade runt henne på den nybyggda verandan framför det enkla men prydliga huset. Golvet är stenlagt med vackra klinkers. – Det är otroligt. När vi kom hit första gången, för knappt ett år sedan, hade ni ingenting, det var stampat jordgolv, konstaterar Vo Kim Thoa, som är ordförande i det lokala kvinnoförbundet. Hittills har de administrerat mikrolån till 2 400 fattiga kvinnor här i Mekongdeltat, i samarbete med Internationella Rädda Barnen. Områdets kanaler flyter stillsamt genom den lummiga grönskan. Träden dignar av kokosnötter, bananer och papaya. På ytan är det ett paradis, men många familjer är fattiga. Innan Vo Thi Nhung fick möjlighet att låna pengar till att starta företag hade hon ingen inkomst. Familjen levde på makens lön, som var cirka 500 kronor i månaden. De hade också lite mark där de odlade ris, försökte vara sparsamma och ville expan dera verksamheten – men det gick inte. – Räntan som vi kunde få av grannar eller privata långivare var för hög! Det är ett vanligt problem. – Många här har tidigare tagit lån med hög ränta och blivit allt mer skuldsatta, säger Vo Kim Thoa. När de inte kan betala tillbaka så måste de betala med sitt land. De slutar fattigare än när de började. Detta är också en vanlig kritik mot mikrolån. – Det finns ett antal personer som har fångats i en fälla, säger Hue Nguyen Van, som ansvarar för Internationella Rädda Barnens programarbete i södra Vietnam. – Men majoriteten av dem har lånat från den svarta kredit marknaden, ofta till mycket hög ränta, ibland så hög som 30-40 procent. Framför huset står betongbänkarna som Vo Thi Nhung tillverkar. Inkomsterna har gjort att döttrarna nu kan gå i skolan. De har till och med kunnat få en dator. » de n gyl l e n e h an d e n « - det mikrofinansierings program som Internationella Rädda Barnen har genomfört i samarbete med det lokala kvinnoförbundet – är annorlunda. Räntan är bara drygt 1,2 procent. – Den interna kontrollen är effektiv, och bedömningar görs innan några lån släpps, berättar Hue Nguyen Van. Fördelen är också att låntagarna har tillgång till annat stöd än pengarna. Kvinnoförbundet erbjuder en rad olika utbildningar i att driva företag, utveckla en affärsplan, teknisk träning i jord bruksteknik och hushållsekonomi. Flera kvinnor berättar hur de fått hjälp att bli mer kreativa, lärt sig spara och prioritera. – Och kanske än viktigare, de flesta låntagarna går med i en lokal facklig kvinnogrupp som hjälps åt att betala tillbaka om någons verksamhet inte går bra, fortsätter Hue Nguyen Van. Men 99 procent av låntagarna har betalat tillbaka sina lån. Vo Thi Nhung har knappt ett år efter att hon startade sin verksamhet betalat tillbaka allt och kvalificerat sig för ett nytt lån på 1 000 kronor för att expandera verksamheten ytterligare. Idéerna flödar. Tillsammans med maken gör hon betongbänkar och blomkrukor. – Nu planerar vi att även göra bord i olika storlekar. Vi ska expandera, anställa. Familjen har också börjat föda upp grisar och ankor, för att ha flera inkomstkällor. Månadsinkomsten har snabbt ökat från 500 till drygt 2 000 kronor. Döttrarna har fått en dator till sina studier och får gå i skolan alla tre. barn – Jag gick själv bara ut femte klass, sen var jag tvungen att hjälpa till hemma, säger Vo Thi Nhung. Nu drömmer hon om att i alla fall någon av döttrarna ska vilja bli läkare. – Men de får välja själva! at t barn går i skolan istället för att stanna hemma och arbeta är en av de viktigaste sociala effekterna som kvinno förbundet har sett av programmet. – Vi ser också hur kvinnornas ställning stärks, hur rollerna förändras i familjerna. De får mer respekt, blir mer delaktiga i beslut, säger ordförande Vo Kim Thoa. Vo Thi Nhung och hennes man Huynh Van Du håller med. Han har sett att hon har bättre självkänsla. Och de har roligare tillsammans. – Tidigare var det mycket spänningar på grund av den pressade ekonomin, säger hon. »Den gyllene handen«-programmet expanderar nu till fler och fler. – Det här är ingen avgränsad insats. Vi bygger för framtiden, säger Vo Kim Thoa. * 23 nr4.2015 Undervisningen i skolorna har tidigare bara varit på vietnamesiska. Satellitskolan i Ta Lahn village har rekryterat stödlärare som Trieu Thi Thuong. Hon kan både vietnamesiska och barnens etniska språk. VIETNAM hJälP att Förstå I Vietnam finns 54 olika etniska minoriteter. Många barn hamnar efter i skolan på grund av språkbarriären. Det vill internationella Rädda Barnen ändra på. TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO JONAS GRATZER trieu thi thuong minns sin första skoldag som igår. – Jag var väldigt rädd när jag först mötte läraren, en främling som inte förstod vad jag sa. Nu är hon själv vuxen och jobbar som assistentlärare till barn ur minoritetsgruppen Dzao som hon också själv tillhör. Här i Van Chan-distriktet, i Vietnams nordvästra del, finns 23 av landets 54 etniska minoriteter. De utgör tillsammans 67 procent av områdets befolkning. Antalet fattiga inom distriktet är över 50 procent. Många lever isolerat uppe i bergen. För att komma till närmaste tätort måste de ibland gå en hel dag genom skogen. Det är en av anledningarna till att många barn här tidigare inte har gått i skolan. En annan är språket. All undervisning har traditionellt sett varit på vietnamesiska. – När varken barnen eller deras föräldrar förstod den information vi försökte förmedla blev de frustrerade och ville inte gå till skolan, berättar rektorn Nguyen Tien Vo som är rektor för låg- och mellan stadieskolan i Nam Lanh, en av de mest avlägsna byarna. – De blev kvar hemma med föräldrarna och arbetet i skogen och på fälten. Barnen blir mer intresserade av lektionerna när de förstår innehållet. sedan regeringen satsat på att öka tillgängligheten har vägför bindelserna blivit lite bättre. Skolan i Nam Lahn har också börjat erbjuda internat för de barn som bor längre än 4–5 kilometer bort. – Det förenklar för barnen att inte behöva ta sig den långa vägen, dessutom får de mat och böcker här, säger rektorn. Men språket är fortfarande ett problem på många håll i distriktet. Därför har internationella Rädda Barnen utbildat assistentlärare som Trieu Thi Thuong, som både pratar vietnamesiska och barnens eget etniska språk. – Jag finns med i klassrummet från början, berättar hon. Det är tydligt att barnen känner sig säkrare och lugnare när de får uttrycka sig på sitt eget språk. Varje dag går hon och huvudläraren igenom nästa dags lektioners innehåll. Sen har Trieu Thi Thuong en dragning för eleverna innan huvudläraren berättar samma sak på vietnamesiska. – Vi jobbar ihop. Barnen blir intresserade av lektionen när de förstår innehållet, då kan de också fokusera på att försöka förstå det vietnamesiska språket. Huvudläraren Tran Thi Mui har märkt tydlig skillnad i klassrummet sedan projektet inleddes för drygt två år sedan. – Stämningen i klassen har blivit mycket mer vänlig och avspänd. Barnen är gladare, pratar mer, ställer fler frågor. – Förut kunde de börja gråta när de fick en fråga. Det var också väldigt svårt för mig att förklara bara med hjälp av gester. Nu har jag Trieu Thi Thuong till hjälp. Jag har också lärt mig mycket om barnens egen kultur. Bui Kim Dong arbetar på distriktets skolförvaltning. Han är också översvallande positiv till projektet och resultaten han ser bland eleverna; Färre avhopp, större vietnamesiskt ordförråd, större självförtroende. . . – Dessutom har undervisningsmetoderna utvecklats tack vare Rädda Barnens utbildningar för lärarna, konstaterar han. – Tidigare låg fokus på lärarens aktivitet i klassrummet, vi bedömde dem utifrån hur väl de följde agendan. Nu ligger fokus istället på vad barnen faktiskt lär sig. Han minns sin egen skolgång. – Det är väldigt stor skillnad nu mot när jag var liten. Då satt vi bara och lyssnade hela dagen och följde lärarens direktiv, läste när de sa åt oss att läsa, lärde oss utantill, ord för ord. Nu har lärarna istället lärt sig att ta vara på barnens egen kapacitet och intressen. – De fokuserar mer på samspel, dynamik och öppna frågor. Hade jag gått i skolan nu så hade jag lärt mig så mycket mer! * I Van chandistriktet fiinns 23 av Vietnams 54 minoriteter. ELISABETH DAHLIN 10 FRÅGOR TILL ELISABETH TEXT AGNETA PERSSON FOTO OSKAR KULLANDER Vad tycker du om de nya målen för världens utveckling? – De är väldigt bra. De är mer heltäckande än de gamla och tar ett bredare grepp om vad utvecklingen egentligen handlar om. Där finns till exempel mål om fredliga samhällen och frihet från våld och det finns ett bra och tydligt fokus på miljö och ekonomiska system. Målen är också universella vilket betyder att alla länder som har antagit den här agendan också ska se till så att den genomförs. Sist men inte minst tycker jag att vi nu har en bredare aktörskarta. De gamla millenniemålen handlade om vad stater skulle göra. De nya tar upp vad både stater, civilsamhälle, internationella institutioner och privata företag kan göra. Att peka på att alla kan bidra och vara viktiga aktörer för att nå en hållbar utveckling är helt nytt. Det är första gången det blir så explicit. 1 Saknar du något? – Man kan alltid få in barn mycket tydligare. Det finns en risk att länder kan reservera sig från vissa delar av agendan som de inte vill ha. När det till exempel gäller våld mot barn eller sexuell- och reproduktiv hälsa finns det en risk att länder där det verkligen skulle behöva ske en förändring låter bli att göra något. Jag ser också en risk med millenniemålens indikatorer för uppföljning och mätning av hur vi ligger till i arbetet med att uppnå målet. De måste vara bra formulerade så att det verkligen händer något. Ta yttrandefrihet som ju verkligen handlar om mänskliga rättigheter. Där var förslaget på indikator för uppföljning och mätning att journalister ska få skriva och rapportera fritt. Men vi ser ju att yttrandefrihet är något mycket större än så! 2 Ålder: 58 Yrke: Generalsekreterare för Rädda Barnen Sverige. Familj: Gift med Andreas som jobbar på Myrorna. Tre barn på 25, 23 och 21 år. Plus ett barnbarn som är drygt ett år. Och så mamma. Brinner för: Förändra världentill det bättre varje dag. Mest rädd för: Likgiltighet. Det är bland det värsta. Och rasism. Senast läst: Haha! Vågar nästan inte säga … »Så beskär du träd«. En handbok i trädbeskärning. Jag håller på att beskära buskar hemma. Det är jättemysigt att pyssla med händerna. tillsammans för gemensamma mål och jag tror vi kommer att se mer av sådana typer av partnerskap. De nya målen spänner över allt från miljö och dricksvatten till fattigdom. Det är väldigt brett. Vilka av de här målen är viktigast ur ett barnperspektiv? – Många. Det är till exempel bra att hela våldsfrågan finns med i de nya målen, för vi vet att våld förhindrar barns möjlighet till inlärning och både försenar och förhindrar barns utveckling. Hela barnsynen förändras ju när man tar bort acceptansen för våld mot barn. Fler viktiga mål är de som rör barnäktenskap, tvångsäktenskap och kvinnlig omskärelse. Målen om barnarbete och barnsoldater är också viktiga. – Kritiken mot de tidigare millenniemålen har varit att man kunnat välja att göra det som varit lättast och inte det som varit bäst för dem som varit i störst behov. Det är till exempel lättare att vaccinera folk som bor nära storstäderna än att åka långt ut på landsbygden. Med de nya målen blir det väldigt mycket tydligare vad det är man ska uppnå. Man ser på utvecklingen i ett bredare perspektiv och adresserar det faktum att många människor diskrimineras i sina länder både ekonomiskt, socialt och politiskt - och att man faktiskt måste ta hand om de stora fattigdomsfickorna i medelinkomstländerna. Världen är inte uppdelad i nord och syd eller rika och fattiga länder. De stora skillnaderna finns inom länderna. Vilka frågor kommer att ligga i fokus för er den närmsta tiden? – Barns säkerhet, trygghet och skydd - och där är ju våld mot barn en del i det hela. Också frågan om bra samhällsstyrning för barns rättigheter, alltså hur vi omsätter barns rättigheter i bra beslut för barn. I Sverige kan det handla om hur kommuner spenderar på barn. Hur ser tillgången på skola ut för utsatta grupper i Sverige? Hur budgeterar man för barn som kommer från ekonomiskt och socialt utsatta familjer? Globalt handlar det om hur olika statsbudgetar ser ut. Vi har ju länder där kanske 20 procent av statsbudgeten ska gå till utbildning – men det finns inga skolor. Då kan vi jobba med påverkansarbete och se till så att det faktiskt blir skolor till barnen. Och så naturligtvis kommer humanitärt arbete att ligga i fokus för vårt arbete. Vi har aldrig haft så många pågående kriser samtidigt i världen. Här har vi ett jättejobb med att arbeta på plats där människor bor, längs flyktvägar och här hemma. Så mycket kommer att handla om barn på flykt. Vilken roll spelar barns rättigheter för utvecklingen? – De spelar en jätteroll! Om man inte utgår från att det finns ett rättighetsperspektiv för barn så missar man liksom hela utvecklingen. Det handlar om rätten till överlevnad men också att få överleva fram till sin femårsdag. Och då måste du ju ha ordentliga system med mödravård och barnavårdscentraler så du faktiskt kan följa barnens utveckling. Det måste finnas nationella trygghetssystem för barn. Det handlar om hälsovård och utveck ling men det handlar också om alla dessa barn som inte har trygga vuxna omkring sig. Det finns många länder där det inte finns socialarbetare över huvud taget. I de nya utvecklingsmålen kommer hela den här rätten till trygghet och skydd fram väldigt tydligt. 8 Finns det mer eller mindre lättuppfyllda mål? – Det kommer naturligtvis att finnas lättare mål och det kan ju vara sådana där man faktiskt redan är på väg att göra saker. Man kan till exempel ha ett mål att se hur många barn som går i skolan, det är lätt. Men målet att barnen också ska lära sig något är ju en annan sak. 5 Vad har företagen för roll i utvecklingen? – Det är väldigt viktigt att inte se företagen som ett problem utan som en lösning på många av de stora globala utmaningar vi ser. Samtidigt är det viktigt att inte ge företagen roller som de inte ska ha, som att låta dem ta över viktiga samhällsfunktioner. Man får inte frånta regeringarna sitt ansvar. Rädda Barnen är den organisation som tog initiativet till och var med och utvecklade barnrättsprinciper för företag: Vad kan företag göra för barn i sin kärnverksamhet? Det handlar inte om att ge en slant till Rädda Barnen, det handlar om hur man kan ha ett bättre föräldraskap genom att till exempel få in ett strategiskt barnfokus i sin affärsplan. I Kina vaknar 61 miljoner barn varje morgon upp utan mamma och pappa för att föräldrarna har migrerat. Hur kan företagen stötta ett aktivt och bra föräldraskap där? Det handlar om föräldrautbildning, anpassning av arbets tider och ledigheter så man har möjlighet att träffa sina barn. Vi har flera framgångssagor. Jag tänker bland annat på ett svenskt möbelföretag i Vietnam där man ställer krav på familjerna som tillverkar rottingstolar hemma i sina familjeföretag. Flickorna i familjen måste gå i skolan och kunna visa det, det är ett krav för att familjen ska få leverera möblerna. Då säkerställer man ju att flickorna får en utbildning och en framtid. Mycket enkelt. En annan sak är synen på mödraskap. Ta något så enkelt som att organisera barnpassning, eller att man får amma under arbetstid. Det kostar inte företaget särskilt mycket. Rädda Barnen är inne på sitt 19:e år av samarbete med Ikea. Vi jobbar 6 Var kommer ditt engagemang ifrån? – Jag har alltid haft det. Jag växte upp på ett väldigt litet ställe där det fanns ett starkt samhällsengagemang. Och jag har vuxit upp med ett engagemang i familjen där man faktiskt delar på det man har. Sen har jag jobbat 14 år i utvecklingsländer. Två av mina barn fick jag i Sydafrika så jag har ju levt väldigt nära de frågor som utvecklingsagendan handlar om. Foto Ahmad Baroudi/Save the Children 7 4 barn Över 50 miljoner kronor till barn på f lykt! Engagemanget för barn på flykt har under hösten varit enormt. Många människor och företag har hört av sig till Rädda Barnen för att stödja insatserna för barn och familjer som har tvingats fly från krig och terror. Företag och privatpersoner har hittills bidragit med totalt 52,5 miljoner kronor. – Det är helt fantastiskt att se all denna medmänsklighet och vilja att göra något, företag är viktiga aktörer för att vi ska kunna fortsätta vårt arbete för att göra världen till en bättre plats för barn, säger Marie Dahlgren, chef för Rädda Barnens företagssamarbeten. Mer än hälften av gåvorna kommer från företag. Under hösten fortsätter många kampanjer hos flera företag och butiker där kunderna kan runda upp för att hjälpa fler familjer på flykt. Några exempel är Apoteket, Överskottsbolaget och Naturkompaniet. PARTNERS 9 Vad gör du personligen för att bidra till en bättre värld, vid sidan av ditt jobb? – Man önskar alltid att man kunde göra mer, men jag försöker att bidra med pengar till olika organisationer. Jag har också gjort mycket frivilligarbete när vi bodde utomlands. Jag har också undervisat, lärt ut saker jag kan på plats, som att vara volontärlärare i engelska i Vietnam. Att möta nya människor och nya kulturer ger så mycket tillbaks. Jag tror alla kan göra saker var man än befinner sig. Som nu med flyktingkrisen kan det ju handla om att våga bjuda hem, bjuda in, våga inleda ett samtal med någon när man är ute. Det handlar om att välkomna och att ha en öppen attityd. Det är inte välgörenhet, det är vår förbannade skyldighet att skapa en välkomnande attityd till alla barnfamiljer som kommer. * 10 30 nr4.2015 INSAMLING FRÅN SEB GAV 2,2 MILJONER SEB var ett av de företag som var snabba med att starta en insamling till Rädda Barnens arbete för barn på flykt. Deras insam ling bland medarbetare i norden, Tyskland och Storbritannien gav snabbt resultat om drygt en miljon kronor. SEB dubblade dessutom summan. Insamlingen var en del i bankens arbete för samhällsen gagemang och hållbarhet. RADIOHJÄLPEN HJÄLPER Radiohjälpen har just nu en stor satsning för människor på flykt i Europa. Tack vare att Radiohjälpen bidragit med 12 miljoner kronor kan Rädda Barnen genomföra projekt för att barn på flykt i Serbien, Grekland, Libanon och Syrien ska få en tryggare tillvaro. Det gäller framförallt genom barnvänliga platser, traumabehandling och att hjälpa barn att hitta sina föräldrar. IKANO – NY HUVUDPARTNER Ikano är ny huvudpartner till Rädda Barnen. De kommer att samarbeta med organisationen kring projektet »På Lika Villkor« – en satsning för att öka engagemang, delaktighet och inflyt ande bland barn och unga i Sverige, med fokus på områden där barnfattigdomen är stor. Syftet är att alla barn och unga ska ha samma möjligheter och förutsättningar att delta i samhället, utan att diskrimineras. barn 31 nr4.2015 IKEA-MEDARBETARE STARTADE INSAMLING Anders Jakobsson startade en egen insamling för barn på flykt där han uppmanade kolle gor att skänka en dagslön till Rädda Barnen. Målet var att samla in 35 000 kr men uppropet spred sig snabbt i sociala medier. Resultatet landade på hela 390 000 kronor! – Vi tackar Anders och alla andra för det brinnande engagemanget, säger Marie Hemberg, ansvarig för Rädda Barnens svenska IKEA-samarbete. GE BORT TILL SPORT I början av oktober hade TV4 och Folkspel insamlingskampanjen #geborttillsport. T.ex. uppmanades kändisar att auktionera ut sport artiklar. En auktion var en landslagströja från VM 1994, med alla lagkamraters autografer, från Tomas Brolin. Totalt gav kampanjen 500 000 kr. Intäkterna går till projektet High Five – för en tryggare idrott där inget barn ska känna sig kränkt eller utanför. Foto Ahmad Baroudi/Save the children, francesca leonardi/save the Children, michael erhardsson Hur kommer de nya målen att påverka Rädda Barnens sätt att arbeta? – I vårt påverkansarbete gentemot både vår egen regering och andra regeringar kan vi använda utvecklingsmålen och de åtaganden länderna har gjort för att genomföra barnagendan. När det gäller till exempel trafficking, våld mot barn, exploatering av barn och barnarbete, ja då har vi millenniemålen att luta oss mot. Rättighetsperspektivet i de nya målen passar väldigt bra in i det jobb som vi faktiskt gör. 3 Fabian Han har bott på gatan, blivit skjuten, knivskuren och slagen i huvudet. – Ärret här i handen är från när jag blev skjuten, visar han. Almendra Hon är ordförande i elevrådet och läser extra för att komma in på »rätt« universitet. – Det har alltid känts självklart att jag ska plugga vidare. sKILdA VÄRLdAR barn 32 nr4.2015 barn 33 nr4.2015 Almendra Palomino, 15, tillhör Perus växande medelklass. Fabian Guardia Ferro, 16, har flytt från fattigdom och våld. Följ dem båda en vanlig dag i Lima. TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO ELIN BERGE Almendra kl. 8 Fabian kl. 8 Väckarklockan ringer 06:45. Almendra vaknar glad. Skolväskan är packad sedan kvällen före och hon hinner precis med en smörgås innan det är dags att gå till skolan klockan åtta. Familjens hus ligger i San Juan Mira flores, en av Limas medelklassförorter. Almendras mamma jobbar med PR, hennes pappa har ett eget textilföretag. Hon har tydligt märkt av landets ekonomiska tillväxt men också att »bland folket på kullarna är de flesta fortfarande fattiga«. Även i skolan ser hon skillnader. - Jag ser att vissa har sämre kläder, går istället för att åka buss, äter inte frukost hemma och har hälsoproblem som tuberkulos. -Det känns inte bra. Vi är alla lika värda. Ibland försöker jag hjälpa, köpa mat till dem som inte har. Idag är det ingen skola så Fabian ska ägna förmiddagen åt ett av sina nya intressen; surfing. Han har äntligen hittat hem här på barnhemmet som drivs av Generaciones, en vänorganisation till Rädda Barnen. – Jag rymde flera gånger innan jag kunde tro på att de verkligen ville mig väl, berättar han. – Att bo här är väldigt annorlunda mot att bo på gatan. Där är så mycket våld. Han visar olika ärr, bland annat ett i pannan där en polis slagit honom med sin pistol. – Det enda de gjorde var att köra bort oss och slå oss. De hjälpte oss inte. Våldet var också en orsak till att han lämnade sitt hem i San Salvador, en av Limas fattigare förorter. – Nu när jag istället fått omsorg har jag själv kunnat börja bry mig, säger han. »De som står längst ner i samhället märker ingenting av utvecklingen >> barn 34 nr4.2015 barn 35 nr4.2015 Almendra kl. 11 Fabian kl. 11 Skolan är en oas där höga murar skärmar av trafiken och larmet utanför den stora öppna gården. Den här morgonen är det matteprov. Efteråt är Almendra lättad. - Matte är inget favoritämne. Men det gick bra. Hon har tänkt på att hon pluggar mer än de som kommer från fattiga familjer. - Jag och mina kompisar är mer hängivna. På rasten förbereder eleverna sina redo visningar inom en kurs för ung företagsamhet. Almendra och kompisarna, Nataly och Doris, har designat egna t-shirts. barn 36 -Jag ska troligen arbeta som instruktör i surfing i sommar, berättar Fabian. Han njuter av att idrotta och har talang för det. Vid sidan av surfingen åker han skateboard och går på Taekwondo. Efter bara tre månaders träning i kampsporten har han redan tävlat och vunnit flera medaljer. När han först kom till barnhemmet var han våldsam och aggressiv. -Men de gav mig mycket stöd till att börja med sport. På gatan handlade allt om pengar. -När man var liten tyckte folk att man var söt och gav en mat och så. När jag blev större blev det tuffare, då var jag tvungen att stjäla det jag behövde. nr4.2015 barn 37 nr4.2015 Almendra kl. 14 Fabian kl. 14 Efter skolan har Almendra möte på kommunhuset. Hon är vald till elevrådsordförande för hela sitt distrikt och ska tillsammans med en annan elevrepresentant, José Lozano Castillo, 15, planera en workshop dit man bjudit närmare 200 utvalda unga från skolor i området. -Vi har identifierat dem som framtidens ledare och vill peppa dem att ta en mer aktiv roll, som vi. I uppdraget som elevrepresentant ingår att samla in kompisars synpunkter och framföra till skolledningen. - Det handlar om allt från onyttig mat till att elever blivit slagna av sina lärare. Almendra kl.17 Mamma Aida Palomino ser till att Almendra får i sig lite mat innan hon ska iväg på extrakursen som hon går fyra timmar varje kväll för att öka sina chanser att komma in på rätt universitet. Hennes mål är att bli industriell ingenjör. – Sen vill jag starta ett eget klädföretag. barn 38 nr4.2015 Varje vecka åker Fabian hem till sin familj och hälsar på. På vägen spelar han gitarr på bussar för att tjäna ihop lite pengar till dem. Föräldrarna säljer hemgjorda tamales och choklad på gatan, men har svårt att klara sig på sina inkomster. Tre syskon bor fortfarande hemma. – Det känns bra att kunna hjälpa dem. Och nu när det har gått så bra för mig så har mina föräldrar börjat respektera mig. De ser mig som en auktoritet. – Det jag lärt mig på barnhemmet om hur man ska bete sig försöker jag lära dem. Förut tyckte mamma att man skulle slå barn. Nu har hon slutat med det. Fabian kl.17 De 18 barnen på barnhemmet i San Bartolo, en liten kustort en timmes bilväg söder om Lima, äter tillsammans på den öppna innergården. Här finns en struktur och omsorg som de flesta av dem saknat. Idag blir det majsgröt med lamakött. Fabian tar ömsint hand om dem som är mindre. barn 39 nr4.2015 >> FAKTA RÄDDA BARNEN I PERU Politikerna borde lyssna mer på de fattiga« • Arbetar för att förbättra mödrars, nyföddas och barns hälsa och vårdens kvalitet. Har främjat ökad finansiering av detta i lokala och regionala budgetar i nio regioner. • Strävar efter att flickor och pojkar i tvåspråkiga områden i de andinska höglandet får en utbildning som respekterar och värdesätter deras språk och kultur; att barn med funktionshinder ingår i skolorna. • Verkar för att barn ska få leva i ett samhälle fritt från våld, övergrepp och fysisk och förnedrande bestraffning, och att barn skyddas från skadligt arbete och sexuellt utnyttjande. • Arbetar för ett samhälle som respekterar och värdesätter organiserade barn och tar deras förslag i beaktning. • Stöder inrättandet av en rörelse för barnets rättigheter som övervakar genomförandet av Barnkonventionen och påverkar regeringens politik. • Uppmuntrar och verkar för barns deltagande i offentliga utrymmen där beslut tas som påverkar deras liv. 98 procent av Perus provinser har idag lokala barn- och ungdomsråd. Almendra kl. 22 Fabian kl. 22 Äntligen hemma får Almendra en stund för sig själv på sitt eget rum innan hon somnar. Hon är trött efter ännu en intensiv dag. – Ibland är det mycket. . ., säger hon. – Men jag vet att jag kommer att lyckas! Jag känner att jag har kapaciteten. barn Fabian delar rum med en av de andra jämnåriga killarna på barn hemmet och har inrett sitt eget hörn. -Här har jag fått en riktning, en framtidsstruktur. Det gör att jag har börjat styra min tid istället för att bara slösa bort den på att sova hela dagen. -Jag vill bli doktor eller advokat. 40 nr4.2015 • Genomför projekt för ökad riskberedskap. Enligt FN:s klimatpanel är Peru det tredje mest drabbade landet av den globala uppvärmningen. • År 2014 nådde Rädda Barnen över 1,7 miljoner barn genom sina projekt i Peru. HALLÅ María Gabriela Villalobos! Du är landchef för Rädda Barnens arbete i Peru. Hur ser du på landets utveckling? – Även om Peru anses vara ett medelinkomstland sedan 2008, så påverkar fattigdom och ojämlikhet fortfarande de mest utsatta grupperna. 6,5 miljoner barn lever i fattigdom, varav 2,1 miljoner i extrem fattigdom. Nästan 64 % av Perus barn är fattiga! Varför behövs Rädda Barnens närvaro fortfarande? – Av två skäl. Klassificeringen som medelinkomst land är bara ett mått på BNP och säger inget om att Peru verkligen adresserat de frågor som rör de mest utsatta. Barn i de fattigaste områdena löper fort farande 10 till 12 gånger större risk att dö före sin femte födelsedag än barnen i de rikaste 20 procenten av familjerna här. För det andra: Det är inte bara de fattiga barnen som kan vara sårbara i sina rättigheter. Barnens rättigheter ämnar omfatta alla. Det är en viktig del av den mänskliga värdigheten. Vad innebär landets medelinkomststatus för er verksamhet? – Vi får inte och behöver inte samma ekonomiska stöd. Vi måste istället »uppdatera« vår affärsmodell. Vi behöver inkludera nyckelaktörer som den kooperativa sektorn och medborgarna, inte bara som bidragsgivare utan också som delaktiga aktörer i vår ideologi, vår rörelse för barnens rättigheter, om förändringarna ska bli varaktiga. Dessutom måste vi stärka vår kommunikation. Vi måste tydligare synlig göra barns sårbarhet och vilka viktiga förändringar som behövs för att de ska kunna förbättra sina liv. Vilka resultat är du mest stolt över? – Det viktigaste är utvecklingen av medborgar skapet, att vi bidragit till att stärka barn som subjekt med egna rättigheter. Det ger dem möjlighet att ha ett livsprojekt och fritt fatta egna beslut och känna hopp om framtiden. Vilka utmaningar ser du framöver? – Generellt sett att övertyga givare, stater och medborgare om att barnens rättigheter, mänsklig värdighet, handlar om mer än siffror. Vi har till exempel en stor utmaning när det gäller det utbredda våldet mot barn. När det gäller de nya utvecklingsmålen – Vad tycker du bör belysas ur ett Latinamerikanskt perspektiv? – Jag tycker att det är viktigt att alla Latinamerikanska stater samarbetar med de mål som avser ojämlikhet och fattigdomsminskning. barn 41 nr4.2015 »VÅLDET MOT BARN MÅSTE STOPPAS« Barn blir brända, luggade, slagna med bälten. . . Våld är fortfarande ett stort problem i Peru. – De yngsta ses inte som verkliga personer med rättigheter, säger Teresa Carpio Villegas, Rädda Barnen. TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO ELIN BERGE – re surse rna f i n ns me n frågan är inte prioriterad! Teresa Carpio Villegas gör en kraftfull och tydlig analys. Hon var under flera år landchef för Rädda Barnen i Peru. Nu är hon tematisk rådgivare, bland annat med uppdrag att påverka politiken för barnens rättigheter. Det krävs mer än pengar för utveckling på det området. – Det handlar om att ändra attityder. I hela Sydamerika är det vanligt att barn ses som demoner som behöver civiliseras. Just våld mot barn är en av de största utmaningarna som Peru står inför just nu menar hon, vid sidan av det skadliga barnarbete som fortfarande ofta förekommer, bland annat inom landets gruvindustri, på marknader och soptippar. – Vår senaste kartläggning visade att 60 procent av alla unga har upplevt fysisk bestraffning. Enligt officiell statistik slår 35,6 procent av mammorna och 31,7 procent av papporna sina barn som straff. Bland människor som lever i Amazonas regnskogsområden är siffran ännu högre; 50,5 procent av mammorna och 47,9 procent av papporna. Det finns ingen peruansk lag som förbjuder kroppsliga och förnedrande straff i hemmiljö. – Vi har också stora problem med våld i form av sexuella övergrepp, påpekar Teresa Carpio Villegas. Under 2009 var Peru nummer 16 på listan som rangordnar länder med flest rapporter om sexuella övergrepp i världen. I Sydamerika hamnar landet på första plats. Cirka en av fem personer misshandlas sexuellt och 8 av 10 är flickor under 18 år. – Ofta begås övergreppen de av en släkting, vän eller lärare. barn 42 nr4.2015 barn Ett stort problem är att föräldrar inte anmäler, istället gör man upp internt i form av olika ersättningar. Teresa Carpio Viegas tycker sig ändå ha sett en liten ökning av medvetenheten hos mödrar och kvinnor som startat flera organisationer som arbetar för barn som blivit utsatta. – Men det är inte tillräckligt! Vi behöver fortfarande öka medvetenheten och utbildningsnivån, till exempel inom polis och rättsväsende. Hon påpekar att det fortfarande är mindre än en procent av den offentliga budgeten som går till skydd av barn. Här kommer hennes uppdrag in. – Att påverka och verka för politiska beslut, så som till exempel för lagstiftning mot aga, är en viktig del av Rädda Barnens arbete. Ett problem är att det är svårare att få finansiering för sådana långsiktiga insatser än för direkt stöd. -Många givare vill se att vi delar ut böcker, pennor och annat. Det är också viktigt, men vi behöver göra både och. Även när de gäller de nya utvecklingsmålen vill hon se ett tydligare fokus på barns behov av skydd. – Vi behöver indikatorer som tydligt mäter utvecklingen, till exempel lagstiftning mot fysisk bestraffning och hur mycket resurser länder avsätter för att utveckla system för barns trygghet och skydd. Det behövs också starka röster inom FN som pekar på vikten av att detta prioriteras menar hon. – Barn är inte framtiden. De är nuet. De har rätt att leva sina liv i fred! * 43 nr4.2015 Fem rösteR »I Tanzania tror en del föräldrar att utbildning bara är en rättighet för pojkar och inte för flickor« När FN:s generalförsamling samlades i New York i slutet av september för att anta de nya utvecklingsmålen så bjöd internationella Rädda Barnen in 18 barn från 17 länder att delta och framföra sina tankar kring världens utveckling. – Barnens egna åsikter är en viktig utgångspunkt i allt vårt arbete, säger Monica Lindvall, tematisk rådgivare på Rädda Barnen. Möt Danikka, Digema, Flora, Samir och Suhaila. TEXT OCH FOTO AXEL ÖBERG TANZANIA Suhaila Msham Mwarimwana, 17 år Varför ville du komma hit till New York? – Jag blev vald av andra barn i Tanzania att representera dom eftersom de tyckte att jag skulle kunna lyfta de frågor som är viktiga för oss. Vilka frågor är viktigast för dig? – Det viktigaste är utbildning, för att om alla får en ordentlig utbildning så kommer alla andra mål bli lätta att uppnå. Det är även viktigt att hjälpa de barn som är stigmatiserade av att leva med hiv och aids eftersom de ibland tvingas in i dåliga situationer på grund av stigmatiseringen. Vad är det bästa med att leva på Zanzibar? – Jag gillar verkligen att bo där eftersom det är där jag föddes och min familj bor där. barn 44 nr1.2013 Vad tycker du är den största orättvisan i världen? – Brist på kvalitativ utbildning. Nu ska FN formulera nya mål för världens utveckling. Vilka förändringar tycker du är viktigast för att världen ska bli bättre? – Bortsett från utbildning är hälsovård viktigt eftersom jag har lärt mig den här veckan att brist på mödravård kan skada både mödrar och barn. Vems ansvar är det? – Det är regeringens och allas vårt ansvar att skapa ett jämställt samhälle. Jag tycker att föräldrarna har ett stort ansvar eftersom i Tanzania tror en del föräldrar att utbildning bara är en rättighet för pojkar och inte flickor. Finns det något som skulle kunna bli bättre i Tanzania? – Vi måste stärka vårt utbildningssystem. Även fast det blivit bättre i städerna är det fortfarande dåligt på lands bygden. Det är även viktigt att utbilda befolkningen om hiv och aids och att få slut på barnäktenskap. Kan barn bidra till att göra världen bättre tror du? – Jag och de andra barnen som fått chans att komma hit till New York har ett ansvar att träffa världsledare och förklara våra problem. -Jag studerar också hårt i skolan så jag får en chans att påverka i framtiden och tala med föräldrar på Zanzibar så att de får veta vilka rättigheter deras barn har. Varför är det så tror du? – Barnäktenskap är ett stort problem på fastlandet och Zanzibar. Medicin och mat är dyrt så föräldrar gifter bort sina barn, vilket i grunden beror på fattigdom. Vad vill du bli när du blir stor? – Jag vill fortsätta att slåss för barns rättigheter och hoppas att jag någon dag kan jobba i domstol för barn på Zanzibar i framtiden. barn 45 nr1.2013 AFGHANISTAN Samir Achmid, 15 år Varför ville du komma hit till New York? – Jag ville representera Afghanistans barn och se till att vi får de rättigheter vi förtjänar. Vilka frågor är viktigast för dig? – Fred och jämlikhet, utbildning och utrotning av fattigdom. Vad är det bästa med att leva i Kabul? – Maten, kulturen och människorna. Finns det något som skulle kunna bli bättre i ditt land? – Vi bygger mer skolor och universitet hela tiden men vi behöver fortfarande hjälp med det utifrån. Varför är det så tror du? – Det finns inte tillräckligt med skolor i de områden som kontrolleras av talibanerna. Där det finns utbildning är kvaliteten på den låg. Vad tycker du är den största orättvisan i världen? – Att barn i Afrika och länder som Syrien och Irak inte har samma rättigheter som barn i Europa och Amerika. NICARAGUA Digema De LosantosMartinez, 15 år Varför ville du komma hit till New York? – Jag ville vara en del av toppmötet. Vilka frågor är viktigast för dig? – Jag tycker att alla krig borde utrotas. Det är också viktigt med lika rättigheter för kvinnor och män, så att alla får möjlighet att förverkliga sina drömmar. Vad är det bästa med att leva i Nicaragua? – Vi har mycket naturresurser och en exotisk natur. Finns det något som skulle kunna bli bättre i ditt land? – Det är ett stort problem med dåliga och osäkra vägar där folk rånas för att de inte är upplysta. Varför är det så tror du? – Polisen och militären klarar inte av att garantera invånarnas säkerhet och de kriminella förstör lamporna när de sätts upp. Vad tycker du är den största orättvisan i världen? – Rasdiskriminering. Nu ska FN formulera nya mål för världens utveckling. Vilka förändringar tycker du är viktigast? – Kvalitéten på utbildning och att utrota fattigdom. Vems ansvar är det? – Det är allas ansvar. Presidentens och hela befolkningens ansvar. Kan barn bidra till att göra världen bättre tror du? – Vi måste göra vår del och kämpa för att uppnå våra mål. barn 46 Vad vill du bi när du blir stor? – Plastikkirurg nr1.2013 Nu ska FN formulera nya mål för världens utveckling. Vilka förändringar tycker du är viktigast? – Jag tycker många av målen politikerna sätter upp är orealistiska, så jag hoppas på att de mål som redan finns förverkligas först och främst. Vems ansvar är det? – Det är allas ansvar. Från barn till politiker. Även de länder som är i krig har ett ansvar att förverkliga målen. Kan barn bidra till att göra världen bättre? – Barn kan bidra genom att, som här, vara andra barns röster och berätta för världsledarna här vad vi vill och vad vi behöver. Vad vill du bli när du blir stor? – Astrofysiker. »Det är orättvist att barn i länder som Syrien och Irak inte har samma rättigheter som barn i Europa« AUSTRALIEN Danikka Calyon, 17 år Varför ville du komma hit till New York? – Australien är ett utvecklat västland men det finns även orättvisor som jag ville berätta om. Kan du ge något exempel? – Ojämlikheten mellan ursprungsbefolkningen och resten av befolkningen och mellan könen. – Vi har fantastisk natur och vatten men över tid så har vi inte uppskattat det vilket har lett till miljöproblem. Varför är det så tror du? – Den nuvarande regeringen tror inte att klimatförändringarna kommer att påverka oss. Men det kommer att påverka hela min generation! Vad är det bästa med att leva i Australien? – Att vi har många rättigheter vilket jag inte riktigt uppskattat förrän jag kom hit och fick träffa barn från andra länder. Att vi inte har barnarbete och att vi inte hör talas om barnsexhandel. Det man kan höra talas om är att barn försvinner, men det är ganska ovanligt. Vilka frågor är viktigast för dig att makthavarna driver? – Först och främst att de motarbetar ojämlikheten mellan Australiens ursprungsbefolkning och resterande befolkning. Även fast vi är ett utvecklat land så finns det fattigdom bland Australiens ursprungsbefolkning. Det tredje är utbildning. Alla borde få möjlighet till en högre utbildningsnivå. Vad tycker du är den största orättvisan i världen? – Miljöproblem. Vems ansvar är det att världen utvecklas i rätt riktning? – Det är allas ansvar. Den här planeten är vårt hem och vi måste ta hand om den. MEXIKO Flor Guadalupe Alfaro Flores, 15 år Varför ville du komma hit till New York? – Jag ville se staden, delta i mötet och träffa människor. Vilka frågor är viktigast för dig när det gäller världens utveckling? – Fattigdom och utbildning. Vad är det bästa med att leva i Mexiko? – Maten! Och så har vi fina djur och natur. Finns det något som skulle kunna bli bättre? – Ja, utbildningen och säkerheten är dålig. Varför är det så tror du? – Lärarna är inte så bra på att utbilda och eftersom det är brist på elektricitet och dåliga vägar är det inte säkert. Vad tycker du är den största orättvisan i världen? – Att folk blir mördade av kriminella för att de inte vill ge ifrån sig sina pengar. Nu ska FN formulera nya mål för världens utveckling. Vilka förändringar tycker du är viktigast? – Att fattigdomen utrotas och att kvaliteten på utbildningen blir bättre. Dessutom tycker jag att man ska jobba för att få bort ojämlikheten mellan kön och raser. Vems ansvar är det? – Presidentens och alla andras. Kan barn bidra? – Vi kan vara mer medvetna om våra rättigheter och sprida kunskapen om dem till andra. Vad vill du bi när du blir stor? – Människorättsaktivist Kan barn bidra? – Bara genom att delta i de här mötena gör vi en skillnad. Vad vill du bi när du blir stor? – Marinbiolog. barn 48 nr1.2013 »Barn kan bidra till att göra världen bättre: Bara genom att delta i de här mötena gör vi en skillnad« barn 49 nr1.2013 SISTA ORDET det är nu det Riktiga arbetet börjar! Det är positivt och bra med en ambitiös global utvecklingsagenda, men det är först när den implementeras som den verkligen får effekt. En mamma som är på flykt genom Serbien med sitt barn kan nu få hygienartiklar såsom blöjor, tvål, salva och våtservetter som räcker i fyra dagar. Sju mammor som är på flykt genom Serbien med sina små barn kan få varsitt livsviktigt näringspaket som räcker en dag. Ett paket innehåller barnmatsburkar, mjölk och vatten. 100 kr 400 kr Barn på ett flyktingcenter i Grekland kan få en stor leklåda full med ritblock, färgpennor, böcker, pussel, brädspel, fotbollar och hopprep som ger dem möjlighet att leka med varandra, komma ifrån hemska upplevelser för en stund och helt enkelt vara barn igen. En familj på flykt genom Grekland kan få ett skyddspaket som innehåller ett tält, en ficklampa, batterier och filtar/sovsäckar. 1000 kr 700 kr Köp gåvobevis till alla som redan har allt på räddabarnen.se I VÅRAS VAR JAG i New York och deltog i ett av förhandlingsmötena kring de nya utvecklingsmålen. Det var både intressant och spännande att vara på plats i FN och se förhandlingarna inifrån. Enormt mycket har hänt sedan Millenniemålen antogs och utvecklingen i världen har inom flera områden gått åt rätt håll. Men fortfarande återstår mycket att göra. Som Ban Ki-moon uttrycker det: vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista generationen som kan stoppa klimatförändringarna. Det var inte alls självklart att det skulle gå vägen i början av förhandlingarna. I mitt första samtal kring de kommande målen fick jag klart för mig att många länder ifrågasatte saker som vi länge tagit för givna, som kvinnors och barns egna rättigheter. De universella mänskliga rättigheterna utmanades från flera håll. För mig och många andra var detta en chock, och ett uppvak nande. Vi är långt ifrån nära att vinna erkännande för allas lika värde. Men mångas idoga arbete bar frukt. Resultatet blev, som alltid i internationella förhandlingar, en rad kompromisser. Målen kanske inte i alla lägen blev så utmanande som vi skulle önska. Sammantaget innebär de dock en stor ambitionshöjning jämfört med tidigare. En av vinsterna i förhandlingarna som jag ser det är att det nu finns ett delmål som handlar om våld mot barn och att alla former av våld mot barn ska sättas stopp för. Våldsfrågan fanns inte med i tidigare mål. En stor skillnad mot de tidigare Millenniemålen är att de nya utvecklingsmålen är universella. Det betyder att de gäller för alla överallt. Det är inte längre enbart de fattigare länderna i världen som berörs, utan alla länder. Det inkluderar även Sverige. En nyhet i förhandlingarna var att det civila samhället deltog. barn 50 VÅR VER K SAM HE T KONTROLLER AS AV SVENSK I NSAM LI NGSKONTROLL . VÅRT 90 - KONTO G AR ANTER AR AT T DI NA PENG AR ANVÄNDS SÅ EFFEK TIV T OCH B R A SOM MÖJ LIG T. Den svenska regeringen valde medvetet att bjuda in olika organisationer att delta i de svenska delegationerna i samband med förhandlingarna och jag deltog i en av dessa. Men förutom att Sverige öppnade upp för det civila samhället att delta gjorde FN detsamma vilket är högst ovanligt. Det var dock inte okritiserat. De ansvariga för förhandlingarna betonade vikten av att ha alla relevanta aktörer närvarande, men vissa länder protesterade högljutt. Det var minst sagt speciellt att lyssna på de länder som ville att vi skulle lämna rummet. Nu återstår att hitta sätt att finansiera målen. FN:s beräkningar är att kostnaderna för det är 30 gånger mer än det samlade årliga bistån det i världen! För att uppnå målen måste därför alla vara med och ta ansvar - stater, institutioner, företag, världssamfundet och det civila samhället. I den förhandlingsomgång där jag deltog kretsade mycket kring detta - hur får vi alla att vara med och ta ansvar? Svaren återstår men arbetet är påbörjat. En annan väldigt central fråga är förstås implementering. Det är positivt och bra med en ambitiös global utvecklingsagenda, men det är först när den implementeras som den verkligen får effekt. Därför är det viktigt att inte luta sig tillbaka, att inte vara nöjd över att utvecklingsmålen antagits och att ambitionen höjts. Det är nu det riktiga arbetet börjar. Och vi i Rädda Barnen måste hitta vår roll. Dels genom att vi i vår globala strategi arbetar för att uppnå de mål och delmål som rör barn, dels genom att vara en påtryckande kraft på Sveriges regering. Vi är också en av aktörerna med ansvar för att säkerställa att målen har uppfyllts 2030. Det är bara att kavla upp armarna! Några av de glada grannarna i Linköping som delade på 101 miljoner i den senaste GrannYran. Inger Ashing STYRELSEORDFÖRANDE Gå in på www.stodlinjen.se om du eller en anhörig spelar för mycket. nr4.2015 Du vinner när dina grannar gör det När en lottköpare i postnumret vinner, då vinner också alla andra som har en lott. Några som alltid vinner är Rädda Barnen och övriga 52 ideella organisationer som delar på överskottet. Varje vecka året om blir en person i Sverige miljonär och alla grannar i postnumret vinner 10 000 eller 100 000 kr – per lott! Vem vet, nästa gång kan det vara din och dina grannars tur att vinna stort på att vara med i PostkodLotteriet. Tidernas största GrannYra Tre gånger per år har du chans att vinna i GrannYran. Nu när det är 10 år sedan Lotteriet startade firar vi det med tidernas största GrannYra med 172 skattefria miljoner i vinstpotten. För att ha chans att få din del av alla miljoner behöver du bara vara över 18 år, ha en betald lott i december och lite tur. Över 16 miljoner vinster Sedan PostkodLotteriet startade år 2005 har vi delat ut över 16 miljoner vinster värda en bra bit över 9 miljarder kronor. postkodlotteriet.se Tack alla huvudpartners för att ni hjälper oss att göra världen mer barnvänlig Tack vare våra huvudpartners kan vår verksamhet bli än mer långsiktig och vi kan uppnå ännu bättre resultat för barn. Våra partners väljer Rädda Barnen för att vi har gedigen erfarenhet av att samarbeta med företag och att vi tillsammans kan uppnå gemensamma mål och hållbara förändringar. Läs mer om våra samarbeten på: raddabarnen.se/foretag.
© Copyright 2024