1. No category

Florainventering på Kvarnby Golfklubb
Näckrosor
Damm hål 15
Hösten 2006 planterade vi fyra näckrosor, var och en i en speciell planteringspåse fylld med
ren granulerad lera. Då leran inte har någon näringstillsats måste näringskulor tillsättas varje
år. Sjösten läggs ovanpå leran så fisken inte ska komma åt rhizomet.
De första bladen har nu visat sig. Men det dröjer innan blommorna slår ut.
I sydvästra hörnet av dammen planterades;
- röd "Attraction"
- vit
"Virginalis"
längre norrut sattes
- vit "Alba"
- röd "Escarboucle" (tog sig inte). Fiskar är tokiga i näckrosens jordstam och kan vara
boven.
18 juni 2007 planterade vi:
9 st näckrosor varav 2 röda, 2 gula, 4 vita, 1 rosa.
på djup
Röda: Attraction
blomstorlek
40-120 cm 14-20 cm
Gula: Marliacea Chromatella 40-100 cm 12-20 cm
Vita:
Marliacea Albida
Rosa: Firecrest
40-120 cm 12-20 cm
30-80 cm
10-14 cm
Växterna sattes i damm vid;
Hål 1: 4 st. vita Albida placerade; 2st med 2 m avstånd sinsemellan, på platsen där många
bollar hamnar och 2 st ca 10 m närmare vid dränagerörets utlopp. Snöre och pinne som
vanligt.
Hål 9: 2 st gula Marliacea Chromatella mellan utslag tee för herr och dam. Samt 2 st
svärdsliljor
Hål 10: 1 st rosa Firecrest vid vägverkets upptagningsdamm, södra sidan. Samt i st lilja.
Hål 11 öst: 2 st röda Attraction. 1 st i sv-norrdelen och 1 st i östra delen där banpersonal
jämnat ut marken, mot närmsta busken norrut. Samt 1 st lilja.
Hål 11 västliga dammen: 2 st liljor på östra stranden samt 1 st vattenlilja och 5 st flytväxter.
Denna verksamhet har genomförts med stöd av Supporterklubben.
Miljökommittén
sommaren 2007
sammanställt av Leif Eklund
Blomsteräng
Hösten 2005 schaktades några dm fet jord bort från ett markstycke om 1300 m2 intill tee
18.
Följande vår såddes tre olika ängsfröblandningar. Efter en torr och het juli förstördes - trots
bevattning - en del av det sådda. Enbart ett dygns torka i känsligt läge kan förstöra grodden.
En extremt blöt augusti sköljde bort en hel del frö och groddar.
I år har vi sått igen vissa partier och dessutom planterat 240 örtplantor. Det tar två till tre år
innan full etablering är uppnådd.
Ängen består, förutom av redan befintliga arter, av frö från följande örter och gräs samt
örtplantor:
Backglim
Gullris
Rågvallmo
Tjärblomster
Backnejlika
Gullviva
Rödblära
Väddklint
Blåeld
Gulmåra
Rödklint
Åkerkulla
Blåklint
Johannesört
Rödkämpar
Åkervädd
Blåklocka, liten & stor Klätt
Rödsvingel
Äkta johannesört
Brudbröd
Kornvallmo
Rölleka
Ängsgröe
Cikoria
Käringtand
Slåtterfibbla
Ängshavre
Darrgräs
Luddhavre
Slåttergubbe
Ängsskallra
Flentimotej
Mandelblomma
Smörblomma
Ängssvingel
Flockfibbla
Myskmalva
Sommarfibbla Ängssyra
Fårsvingel
Nysört
Stor blåklocka
Fältvädd
Prästkrage
Stånds
Färgkulla
Prästkrage, tidig Svartkämpar
Djur
I slåttermarker återkommer ett stort antal insekter. Detta är en effekt av det stora antal
växter som finns i biotopen. I ängen finns det gott om fjärilar, gräshoppor, gräsmott, malar,
nattflyn, stritar och vecklare, humlor och bin. Man kan finna fjärilar som bastardsvärmare,
brokig väddblomvecklare, dårgräsfjäril, liten guldvinge, stor pärlemorfjäril, svävflugelik
dagsvärmare, ängsväddantennmal. Av Skånes 67 bofasta arter av dagfjärilar söker två
tredjedelar äggläggningsplatser i ängen.
Somliga insekter är specifikt knutna till en enda växtart eller växtgrupp. Detta gäller t.ex.
harkrankar och ollonborrar, vars larver lever på stagg eller de ca 30 fjärilsarter som lever på
mårväxter. I ängen finns också många rovinsekter och pollinerande insekter. I ängens
markskikt lever nedbrytare och daggmaskar.
Många fåglar gynnas av en varierad mosaikstruktur av öppna ytor och buskar.
Skötsel
Ängen ska slåttras i juli/aug. Klippet får ligga kvar några dagar och fröa av sig. Sen tas det
bort för att inte fungera som gödning.
Att lära sig slå väl med lie är en konst som kräver träning, men att slå "till husbehov" lär man
sig ganska fort.
Bilder av blommorna är provisoriskt framlagda. Vi vet inte hur de tål fukt och strålning. Vi
skulle istället vilja ha dem som våra övriga informationstavlor i impresslaminat. Men en A4sida kostar 800 kr eller en större, fast tavla 4000 kr.
Plats för donatorer!
Malmö stad har finansierat våra externa utgifter för anläggningen med ca 25.000 kr.
Vi välkomnar alla råd och synpunkter på anläggningen. Så hör av er!
Nertecknat våren 2007
Miljökommitten
Jan Ramqvist, Ulf Ohlsson, Fredrik Seeger, Karl-Axel Friberg och Leif Eklund
Al
Hampdån
Ontariopoppel
Strandklo
Åkerveronika
Alm
Humleluzern
Oxel
Sträv kardvädd
Åkervinda
Alpgullregn
Hundkäx
Oxtunga
Styvmorsviol
Åkerviol
Alsikeklöver
Hundäxing
Palsternacka
Svalting
Äkta
förgätmigej
Ask
Hybrid åkerviol x
Penningört
Svartkämpar
Äkta kastanj
styvmorsviol
Backtrav
Hägg
Pepparrot
Svartpoppel
Älgört
Baldersbrå
Hästhov
Piggtistel
Svinmolke
Ängsbrämsa
Benved
Hästkastanj
Pilört
Svinmålla
Ängsgröe
Bergdunört
Hönsarv
Pingstlilja
Syrén
Ängshaverrot
Bergssyra
Igelknopp
Poppel
Sälg
Äpple
Bindvide
Johannesört
Prästkrage
Taggsallat
Bitterkrassing Jolster
Päron
Tiggarranunkel
Bladvass
Jordklöver
Raps
Timotej
Blekarv
Jordrök
Renfana
Tomtskräppa
Blå luzern
Jordärtskocka
Renkavle
Trampört
Blåeld
Kabbeleka
Revfingerört
Try
Blåhallon
Kardvädd
Revormstörel
Trådveronika
Blåklint
Kirskål
Revsmörblomma
Trädgårdsnattviol
Blåsippa
Klibbal
Rosendunört
Trädgårdsveronika
Bok
Knylhavre
Ryltåg
Tusensköna
Bredkaveldun
Korgvide
Rödklöver
Tysklönn
Brännässla
Kornvallmo
Rödmalva
Ullig kardborre
Bäckmärke
Korsandmat
Rödmire
Vallört
Dillsenap
Korsört
Rödplister
Vass
Duvvicker
Krusskräppa
Rödsvingel
Vasstarr
Ek
Krypbjörnbär
Rödven
Vattenfräne
Engelskt
Kråkvicker
Rönn
Vattenveronika
Fackelros
Kummin
Sandlosta
Videart
Fläder
Kvickrot
Sandnarv
Vildapel
rajgräs
Fodervicker
Käringtand
Silverarv
Vintergröna,
lilablå
Fågelbär
Kärrfräken
Sjösäv
Vippstarr
Fårsvingel
Kärrgröe
Skatnäva
Vitblära
Fältarv
Körsbär
Skogsek
Vitgröe
Fältveronika
Körsbärsplommon
Skogskornell
Vitklöver
Färgreseda
Lind
Skuggveronika
Vitplister
Getapel
Liten sommarvicker Smalkaveldun
Vresros
Gemsrot
Lomme
Smultron
Vårförgätmigej
Glansveronika Luddlosta
Småhaverrot
Vårkorsört
Groblad
Luddunört
Snärjmåra
Vårtbjörk
Grusstarr
Luktvicker
Snöbär
Våtarv
Gråal
Lupin
Sommargyllen
Väddklint
Gråbinka
Lönn
Strandgyllen (ev
Vägsenap
Sommargyllen)
Gråbo
Maskros
Sommarvicker
Gråfibbla
Mjukplister
Sparvnäva
Gråvide
Mjölkört
Sparvvicker
Gul luzern
Murgrönsveronika
Starrart (ej
Vägtistel
Välsk krassing
Åkerfräken
Åkerförgätmigej
bestämbar i detta
skede)
Gul svärdslilja Nagelört
Stenros
Åkermolke
Gulmåra
Naverlönn
Stillfrö
Åkermynta
Gåsört
Nejlikrot
Stor ängssyra
Åkersenap
Hagtorn
Nässla
Stormåra
Åkertistel
Totalt 246 arter.
Ovanstående är taget från växtinventeringen08.doc
Leif Eklund
Malmö 2001-01-24
Inventeringen har gjorts vid skilda årstider under 1999 och 2000. Några rariteter har vi inte
funnit och det var heller inte väntat eftersom området tidigare varit åkerbruksmark och
gödslad. Men vi har många vackra och intressanta växter. Av de 246 arter som vi fann har vi
valt att närmare redovisa några.
I böckerna Blommorna är jordens ögon och Vårälskling, Valeriana och Vägvårda av Stefan
Casta (med vinjetter av Maj Fagerberg) finns beskrivet många av de blomster som ingår i vår
flora.
Den förstnämnda är en personlig och ovanligt poetisk bok, som har mycket att lära ut om
naturen.
Det följande avsnittet är således kortare citat från dessa böcker.
Kaveldunet
På våren kan man koka kaveldunets färska, ännu gröna, kolvar och äta dem som majskolvar.
Kolven utgörs i själva verket av i runt tal 100 000 honblommor, medan hanblommorna är
samlade i ett lösare ax ovanför.
Att plocka kaveldun och sätta i en urna i finrummet är populärt. Dessa eterneller kan, om det
vill sig, hålla sig i skinnet i flera år. Vill det sig inte exploderar de och ger en påtaglig
demonstration hur effektivt fröspridningen sker i naturen.
Innehållet i en enda kolv anses kunna fylla en tiolitershink. Ju tidigare på hösten man plockar
kolvarna, desto mindre är explosionsrisken.
Blåsippan (Fridlyst)
När våren gnuggar sig i sina blåsippsblå ögon, är blommornas fjorårsblad ganska medfarna
och brunfläckade av vinterns frostnyp. Det är dessa blad som skiljer blåsippan från de andra
sipporna. Blåsippans blad är gröna året om medan vitsippans vissnar strax efter blomningen.
Till skillnad från vitsippan som är något som vinnare bland vårblommorna med sina rastlösa
utlöpare, tycks den gammalmodiga blåsippan ha valt långsamheten som sin strategi. Den tar
mycket lång tid för att etablera sig på en ny växtplats. Det dröjer mellan fyra och tretton år
innan en ny blåsippsplanta blommar. Men å andra sidan kan den leva mycket länge - mellan
etthundratjugo och sjuhundra år.
Kråkvicker
När ni i juli passerar en dikeskant, slå er ner och luta kroppen tillbaka bland högsommarens
örter; de vardagsnära, de allestädes närvarande och självklara: mjölkört, baldersbrå,
kråkvicker.
Av julis växter är nog kråkvickern en av de minst märkvärdiga. Dess blommor förmår inte
frambringa de klara blå toner som man kan förnimma hos cikoria och blåklocka.
Den är en av sommarens vanligaste blommor och har troligen funnits i vårt land sedan
stenåldern.
Prästkragen
Kanske är prästkragen den ideala ängsblomman, symbol för det orörda och naturliga.
Kör man runt Malmö eller längs inre Ringvägen lyser den mot oss vid vägkanterna.
Liksom de flesta ängsblommor är prästkragen starkt kulturberoende. Den är inte
heller någon ursprunglig svensk blomma, utan har kommit in med människans hjälp. Många
av "våra" ängsblommor härrör från Mellaneuropas ängar och kom till Sverige när importen av
vallfrö tog fart för hundra år sedan.
Som ängsblomma är prästkragen inte älskad av alla, särskilt inte av bonden utan anses som
en oönskad växt. Förklaringen är att den inte äts av djuren. Eftersom den sprider sig
effektivt, både med underjordiska utlöpare och frön, kan den förekomma i stort antal.
Gulmåra
Gulmåran är en inkarnation av sommaren, av dess ljus, dess dofter, dess spröda lätthet och
dess oändliga storhet. Det går annars ett stråk av njutningsmedel genom gulmårans historia,
inte bara för att den är släkt med kaffebusken och andra kulturväxter som används för
utvinning av droger. Förr var det tradition att strö gulmåra på golven vid gästabud, det fick
hela huset att dofta. Men gästabud var ofta liktydigt med dryckenskap vilket i sin tur gärna
resulterade i slagsmål. Därför kom gulmåran att förses med namn som trätogräs, osämjeört
och ovänsgräs. Blommans starka doft fick helt enkelt skulden för osämjan.
Doften hade också rykte om sig att göra kvinnor kärlekskranka, vilket går igen i det gamla
namnet frillogräs.
Vresros
Längs Kvarnbyvägen vid hålen två till fyra har många av oss varit med och planterat
hundratals rosenbuskar.
Nypon plockar vi i säckar
från Törnrosas nyponhäckar
Det ska bli till nyponsjöar
med små vispgräddsklicköar
som Lennart Hellsing skaldade.
Vresrosen har stora, plattrunda och matnyttiga nypon. Vresrosen är ljuvligt
sommardoftande, trots att den liksom de flesta vilda, inte har någon nektar. Hos rosorna är
det en olja i kronbladen, den värdefulla rosenoljan, som svarar för väldoften.
Ängshaverrot
Ängshaverroten är en kulturberoende växt som finns på kulturpåverkade marker som ängar
och väg- och dikeskanter.
Den är en av våra morgonpiggaste blommor. 03.00 öppnar den sig, och sluter sig redan
klockan 10 på fm.
Cikorian, som är en annan blomma med regelbundna vanor, är rena sjusovaren i jämförelse.
Den representerar 08.00 och 16.00.
När ängshaverroten slår igen butiken antar den en getabocksliknande profil, särskilt hos
åldrande blommor där vita fröhår sticker fram som riktiga getskägg. De svenska
folknamnen går på det temat: bockskägg, getskägg, bockört. Namnet ängshaverrot kommer
ur hafr, som är det fornnordiska för getabock.
Oxtunga
Oxtungan håller till godo med det som ibland kallas skräpmark. Trots sina vackra blommor
hör den knappast till de mest uppmärksammade växterna. Kanske har den hamnat lite i
skymundan av släktingen med det stiliga namnet blåeld. Lång tunga är en egenskap som
krävs av den insekt som vill nå nektarn i blommorna. Ingången spärras nämligen effektivt av
fem uppåtriktade, elfenbensvita fjäll.
Oxtungan är därför framförallt humlornas blomma och den som är road av att känna igen
några av våra tjugoåtta humlearter gör klokt i att slå sig ner i oxtungans närhet.
Men också fjärilar besöker den gärna.
Mjölkörten
Mjölkörten är ett exempel på en växt som följer den andra av växternas huvudstrategier.
Växter är antingen bra på att stå kvar och leva länge på samma plats - eller på att snabbt
exploatera nya marker.
Mjölkörten är konkurrenssvag, den tål varken betestryck eller andra växters närvaro. Den
blommar en stor del av sommaren, normalt från slutet av juni till mitten av augusti. Den slår
alltid ut nerifrån och upp. På samma blomma finns blommor i flera stadier: längst ner de
redan överblommade i form av mjuka "pinnar" fyllda av fröhår. Sedan en eller ett par
våningar med de ljuvligaste lilarosa blommor man kan tänka sig, och överst ett antal
våningar med blomknoppar: återstoden av sommaren.
Det går faktiskt utmärkt att, med en smula fantasi, använda blomman som en
sommaralmanacka. De mjuka pinnarna blir en sorts räknestickor över avrivna dagar.
Mjölkörten är säkert en av de juliblommor som flest semestrande svenskar möter i naturen.
Mjölkörten är ursprunglig i vårt land. Tidigare växte den främst i rasmarker, stenrösen och
på klippavsatser. Den är expert på "störd" mark.
I vårt land blev det omfattande kalhyggesbruket under 1970-talet upptakten till en magnifik
renässans för mjölkörten. Skogar över hela landet lyste röda av blommor.
Gul svärdslilja
Det vilar något exotiskt över den gula svärdsliljan, som kantar så många vattendrag. Som en
dikets drottning står den bland sälg och kaveldun, bevakad av en hel armé skarpslipade
gröna blad.
Svärdsliljan är inte bara en av Sveriges praktfullaste blommor, den anses dessutom ha de
vackraste fröna i vår flora.
Frukterna påminner om gröna Västeråsgurkor. På senhösten spricker "gurkskalet" upp och
blottar tre långa rader med mahognybruna frön, som ligger elegant och praktiskt
staplade. Fröna är plattrunda och lätta som balsaträ. Avsikten med de lätta fröna är att de
ska segla iväg på vattnet som små runda papyrusflottar och småningom angöra nya
växtplatser.
Humlorna landar på den gungande gula underläppen och följer sedan "vägvisarna", de så
kallade honungstecknen, som pekar ner mot den djupa tratten. Blommorna anses vara ett av
de bästa exemplen på en långtgående anpassning till insektsbefruktning. När humlor kilar
omkring i de gula gångarna blir de ömsom beströdda med pollen, ömsom avstrukna samma
pollen. Tre humlor kan samtidigt besöka en blomma.
Johannesört
Att krydda sin egen snaps är enkelt och roligt. Johannesörten är nästan omöjlig att
misslyckas med, det är en utmärkt nybörjarsnaps: de gula blomknopparna ger en fin smak
och en underbart klar, röd, färg.
Den blir knappas sämre av de sensationella framsteg johannesörten de senaste åren gjort
som medicinalväxt och lugnande medel. En omfattande studie som presenterades i januari
år 2000, visade att nittio procent av de patienter som medicinerats med johannesört mådde
bättre eller mycket bättre.
Åkervindan
Åkervindans blommor öppnar sig endast en dag, och bara om solen skiner. De ligger ofta
ner i gräset och sprider en ljuvlig högsommardoft, innan de vissnar klockan fyra på
eftermiddagen. Åkervindan är en ljusälskande blomma som växer i diken och vägslänter. Om
det blir regn fäller blommorna ihop sig med nästan samma mekanism som den som fäller
ihop en solparasoll.
Nuförtiden är det ganska svårt att tänka sig att åkervindan en gång var ett av våra mest
fruktade ogräs. Den sprider sig med ett mycket omfångsrikt och djupt rotsystem. Rötterna
från en enda planta kan täcka tjugo kvadratmeter.
I de gamla landskapslagarna föreskrevs stränga straff, böter - eller om betalningsförmågan
var svag - stryk, för den som sådde åkervinda i grannens åker.
Nagelörten
Nagelörten är nog vårens anonymaste blomma. Den blir ett par centimeter hög och blommar
med oansenliga vita stjärnor på de kargaste av marker: sandiga backar, magra ängar. Dessa
platser hör till dem som först torkar upp efter vintern blir snabbt varm och tiotusentals vita
stjärnor lyser i kapp med vårsolen.
Nagelörten (Vårälskling är dess gamla namn) är självpollinerande, vilket är föredömligt för en
ört som envisas med att blomma i den vädermässigt ofta bistra tidigaste våren. Den skyddar
ståndare och pistiller mot snö och kyla genom att sloka med blomklasarna.
Gåsörten
Gåsörtens bladrosetter är mer eller mindre vitludna på undersidan. Ibland är det
silverskimrande intrycket starkare, andra gånger ser bladen mera gröna ut.
Gåsörten ansågs vara ett vattenmärke. Där den växte ymnigt, oavsett om där för ögonblicket
var torrt eller inte, ansågs marken vara "vattensjuk" och behöva någon form av dränering.
Blomman räknades som ett pålitligt hjälpmedel för brunnsletare.
Gåsörten sprider sig genom att på jordgubbsplantors vis skicka ut långa revor som ger
upphov till nya plantor.
Ängsbräsman
Ängsbräsman (kallas på skånska landsbygden för pige-särkar) är rik på C-vitamin och
användes förr som skörbjuggsväxt. Bladen åts i sallader. Smaken påminner om krassens
men är något beskare. Ängsbräsman är rik på nektar och besöks flitigt av insekter. Ändå har
den bekymmer med frömognaden. En blomma kan inte föröka sig om den pollineras med
pollen från sina egna blommor, eller ens med pollen från andra blommor i närheten som den
är "släkt" med, eftersom de vuxit ut från samma rotstam.
Ängsbräsman har löst problemet på sitt eget sätt. Den bildar små miniplantor direkt på de
nedersta bladen. De faller till marken, slår rot och växer ut till nya plantor. Rena trolleriet!
Vallörten
Vallörten blommar i stort sett hela sommaren. Kan bli manshög. En frodig växt med sträva
mörkgröna blad och iögonfallande blå eller violetta blommor.
För bara några årtionden sedan, på 1950-talet, var den något av ett inhemskt mirakelmedel.
Den rekommenderades mot alla tänkbara åkommor, från snuva till kancer. Vallörtsrot var
50-talets ginseng.
På de tiden intog man en matsked torkad rot per dag, utrörd i vatten. Men det inträffade en
del "tillbud". Människor som tog för stora doser av pulvret kunde råka ut för att regelrätta
proppar bildades i tarmarna. De svällande växtfibrerna fastnade helt enkelt och byggde på
varandra som ett stopp i ett avlopp. Det hände att man fick tillgripa operation för att rädda
människor med "vallörtspropp" i tunntarmen.
Rosendunörten
Vissa växter behöver längre tid än andra för att fånga vår uppmärksamhet.
Påståendet kan låta märkligt om rosendunörten som inte sällan når två meters höjd och som
blommar med de ljuvligaste rosenröda blommor man kan önska sig. Men den hör hemma på
växtsamhällets skuggsida och står i fuktiga marker, längs åar, diken och dammar.
Rosendunörten är en förtjusande vacker växt. Blomningstiden är förlagd till sensommaren.
Efter blomningen ger växten ett än dunigare intryck eftersom fröna är försedda med
hårtofsar för att genom vindens försorg flyttas till nya växtmiljöer. Långt in på hösten står, ja
ofta hela vintern, de ulliga snärjena kvar. När fåglarna påföljande vår tar itu med bobygget är
rosendunörtens fjun ett första klassens material såväl för isolering som bäddning.
Videörten
Det gamla namnet lysing passar videörten fint, ty den lyser verkligen med sina rent guldgula
blommor. Videörten möter man i fuktiga marker. Den är ganska vanlig vägkantsväxt men
kräver blöta diken för att trivas. Den bildar ofta täta bestånd, ständigt nya stjälkar skjuter
upp från en jordstam som sprider sig effektivt i marken.
Trots sin reslighet, trots sin gyllene krona, är videörten inte någon av de blommor som
besitter särskilt spektakulära egenskaper. Liksom en del andra högresta örter står denna
kvar länge efter blomningen under högsommaren. Den bildar vinterståndare. När vinden
ryster de stela stänglarna skakas fröna ur sina kapslar och faller till marken. Där gror de när
våren några månader senare åter kommer till kärrmarkerna.
Cikorian
Den blå färgen är sällsynt klar, så som ögonen ibland kan vara hos unga människor.
Blåhakens bröstfjädrar kan i rätt ljus antyda något av samma djupa färgtoner, men i
växtvärlden har den få likar. Närmast kommer blåeld och blåklint, men utan att ha samma
lyskraft.
Mest känd är cikorian som kaffesurrogat. Också idag saluförs cikoria-kaffe i vissa
hälsoinriktade butiker. Det nyttiga i sammanhanget är avsaknaden av koffein.
2002-02-09