Gymnastikflickor och ishockeybrudar – genus i två idrottsföreningar
Gymnastikflickor och ishockeybrudar – genus i två idrottsföreningar © Cecilia Jonsson, Marie Eriksson & Evelina Källberg Institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet Publicerat på idrottsforum.org 2015-04-14 D en svenska föreningsidrotten omfattar tusentals barn. Dessa barn tillbringar en stor del av sin fritid med att lära sig en viss sport under tränares överinseende. Idrott är också en arena där könsrelaterade normer formuleras, manifesteras och reproduceras. Syftet med denna artikel är att analysera könsrelaterade normer i två idrottsföreningar för flickor mellan nio och tolv år gamla: en traditionellt manlig sport, ishockey, och en traditionellt kvinnlig, gymnastik. Det empiriska materialet bygger på observationer av träningar och intervjuer med tränare och föreningsaktiva. De huvudsakliga resultaten är, förutom den uppenbara könsskillnaden i barnens idrottspreferenser, att könsrelaterade normer uttrycks på tre huvudsakliga sätt: genom (i) attribut och i framträdanden, såsom kläder och färger, genom (ii) en könshierarki i ledarens talspråk, och genom (iii) könsbaserade förväntningar. I de studerade idrottsföreningarna var maskulint genus normen. cecilia jonsson är fil. lic. i sociologi och fil. dr. i socialt arbete. Hon disputerade 2012 med avhandlingen Volontärerna. Internationellt hjälparbete från missionsorganisationer till volontärresebyråer. Jonsson är verksam som universitetslektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet där hon forskar om ideella organisationer och volontärer. marie eriksson är fil. dr. i historia och verksam som universitetslektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, där hon forskar om genus och våld. Eriksson disputerade 2010 med avhandlingen Makar emellan: äktenskaplig oenighet och våld på kyrkliga och politiska arenor, 1810-1880. evelina källberg är fil. kand. i socialt arbete och har socionomexamen. Artikeln är baserad på Källbergs examensarbete Gymnastiktjejer och Ishockeybrudar: En studie om genus och normer i två idrottsföreningar (2013). Hon har en bakgrund som idrottsledare, är aktiv idrottsutövare och arbetar idag som socionom. cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg Inledning Historiskt har idrott betraktats som en manlig arena. Maskulinitet har stått som idrottens symbol där män visat styrka medan kvinnors idrottsutövande haft fokus på estetiska inslag (Adams et al. 2005; Eagly 1987; Holmes 2007; Koivula 1999, 2001; Larsson 2003; Pfister 2010). Särartstänkandet som dominerade vid förra seklets inledning medförde att könens olikheter var en utgångspunkt för kvinnornas inkludering i idrottsrörelsen. Särskilda idrottsliga sammanhang skapades för kvinnor, motiverade av föreställningar om kvinnan som ”det andra könet”, som fysiskt och mentalt avvikande från mannen (Cahn 1994; Larsson 2001). Idrotten har förändrats över tid och fler kvinnor har orienterat sig mot traditionellt manliga idrotter. Män har dock inte i samma utsträckning tagit sig an traditionellt kvinnliga idrotter (Pfister 2010; Kleindienst-Cachay & Heckemeyer 2008; Larsson 2009). Under senare år har genusmedvetenhet och könsöverskridanden inom idrotten ökat (Pfister 2010; Svender 2012). Gränsöverskridandet har beskrivits med begrepp som ’gender-play’ och ’gender-bending’ dvs. att normerna för kön och rådande genusordning ifrågasätts och utmanas (till exempel Pfister 2010; Tagg 2008; Boyle 2005; Caudwell 2003). Genom sådana normkritiska/’normkreativa’ (Vinthagen & Zavalia 2014) idrottsliga praktiker synliggörs genus och dess gränsdragningar, samtidigt som de förskjuts och förändras. Historiskt betraktat har sådana processer bidragit till att det idag är mer accepterat att ifrågasätta och överskrida könsgränser inom idrotten än tidigare (Klomsten et al. 2004 och 2005; Pfister 2010). Trots att forskning visar att könsöverskridanden successivt ökat inom idrotten finns resultat som pekar på att förändringen inte är entydig, och att ”gender-bending” också innehåller drag av kontinuitet och reproduktion (Theberge 1997; Adams, Schmitke & Franklin 2005; Boyle 2005; Johansson 2003). Ännu är det få flickor som tränar ishockey och pojkar är minoritet inom gymnastiken (Riksidrottsförbundet 2005, 2007, 2011a, 2011c, 2011d). Det tydliggör spänningsfältet mellan kontinuitet och förändring som omgärdar genus som social konstruktion (Hirdman 2001), samt hur idrottsliga praktiker både kan bekräfta och utmana genusordningen – ibland samtidigt. Idrott är en central arena för ”görandet” av genus som med en intersektionell analys kan belysa hur föreställningar om exempelvis kön, sexualitet och klass i samklang manifesteras, reproduceras och förändras (Tolvhed 2008;2012; Lundvall 2009; Pfister 2010). På så sätt är idrotten ett relevant studieobjekt i analyser av genus och andra samhälleliga maktordningar. Ti- 2 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar digare forskning pekar på kunskapsluckor när det gäller idrottsledarnas betydelse för reproduktion av genusföreställningar (Svender 2012). En svensk studie belyser dock hur idrotternas specialförbund speglar idrottens genussystem med manlighet som norm i instruktörsutbildningarnas läromedel (Grahn 2008), vilket exemplifierar genusreproduktion. I merparten av studier som gjorts om genus och idrott har forskare undersökt hur ”kvinnlighet” konstruerats i manligt kodade, och mansdominerade, idrotter. Med få undantag har forskningen dessutom riktat in sig på idrottande kvinnor och inte på flickor (Goldberg & Chandler 1991; Parsons & Betz 2001; Casey et al. 2009; Kleindienst-Cachay & Heckemeyer 2008; Svender 2012). I föreliggande undersökning är flickor i fokus. Vårt sätt att undersöka genus är att belysa hur feminint genus skapas i en klassisk kvinnlig, och numerärt kvinnodominerad, idrott, rytmisk sportgymnastik, och i en klassisk manlig idrott, ishockey, där kvinnor är i numerärt underläge (Annerstedt 1983, Gilenstam 2009). Fokus på dessa idrotter – med tränande flickor och deras ledare – ger möjlighet att analysera hur genus skapas i olika sammanhang med traditioner av disparata genusmönster och ett ”isärhållande” av kön. Studiens syfte är att belysa hur genus i två idrottsföreningar, en klassiskt mans- och en klassiskt kvinnodominerad, manifesteras, reproduceras och förändras. Ur syftet följer följande frågeställningar: (i)hur uttrycks genus i de studerade grupperna och idrottsliga praktikerna? (ii)vilka uppfattningar om genus ger ledarna uttryck för inom respektive idrott? Teoretiska utgångspunkter Studiens teoretiska utgångspunkt är att idrott bidrar till att forma och omforma den samhälleliga genusordningen, och omvänt att samhällets genusordning påverkar de ideologier och praktiker som omgärdar idrotten (Connell 1987, 1999; Hirdman 1988, 2001). Flera idrottsforskare menar att föreställningar om genusskillnader än idag formar vilka idrotter som betraktats som idrottsforum.org 2015-04-14 3 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg manliga respektive kvinnliga (Pfister 2010; Gilenstam 2010; Andreasson; 2006; Chase 2006; Larsson 2001, 2009). Med andra ord finns det tydliga genusmönster och en genusordning inom idrotten som fungerar som vår utgångspunkt i val av studieobjekt. Vår vetenskapsteoretiska utgångspunkt är att genus är socialt och kulturellt konstruerat, i form av nstitutionaliserade normer och föreställningar som människor genom språk och handlingar – medvetet eller omedvetet – skapar och omskapar, och som befäster och utmanar genus. I den konstruktionen är idrottsledarna centrala som förmedlare av genusnormer till den yngre generationen. I denna konstruktionsprocess formas föreställningar om kvinnor och kvinnlighet i relation, och kontrast, till föreställningar och normer om män/manlighet – och vice versa (Butler 1990), vilket tydliggörs i respondenternas uttalanden och ageranden i den empiriska presentationen. I vårt empiriska material framkommer även idrottens rangordnande skillnadsskapande där manlighet är norm och kvinnlighet det avvikande, där män är den sociala strukturens överordnade och kvinnor underordnade (jfr Hirdman 2004; Hall 2002; Ericsson 1993). Av detta följer att genusdistinktioner inom idrotter ses som ett skillnadsskapande som avspeglar och återskapar människors uppfattningar om genus och idrott – som en del av en samhällelig genusordning (Klomsten et al 2004, 2005; Pfister 2003, 2010). Föreställningar om kvinnor/kvinnlighet och män och manlighet konstrueras även homosocialt, dvs. i relation till andra kvinnor/kvinnligheter alternativt män/manligheter – med hjälp av andra distinktioner och maktasymmetrier baserade på till exempel klass, etnicitet och sexualitet (Hirdman 1988, 2001; Connell 1987, 1999; Lykke 2003; Ambjörnsson 2004). I vår studie uttrycks homosocialiteten när flickorna särskiljer sig från andra flickor för att positionera sig inom respektive idrott. Att lära sig att ”göra kön” är ett sätt för barn att lära sig samhällets normer samtidigt som de lär sig om sig själva (Elwin-Nowak & Thomsson 2012, Fagrell 2000). Studier visar att idrottande ungdomar reproducerar genusordningen genom att leva upp till könsrelaterade förväntningar som finns (Chalabaev, Sarrazin & Fontayne 2009, Stirling & Schulz 2011; Coakley & Pike 2004; Shakib & Dunbar 2002). I detta sammanhang är idrottsledarna centrala eftersom föreningsidrotten iscensätts och övervakas av idrottsledare. Medvetet och omedvetet förmedlar ledaren ett förhållningssätt, och vilka normer och värderingar som är legitima eller illegitima i den specifika idrottsliga kontexten (Pfister & Radtke 2009). 4 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar Metod och material Med etnografisk metod har studien en kvalitativ ansats och baseras på intervjuer och observationer (Merriam 1994). Vi har sökt detaljrikedom och närhet till studieobjektet snarare än generaliserbarhet. Fokus var att studera specifika grupper på djupet, varför ett målstyrt urval i tvåstegsförfarande tillämpats (Bryman 2011). Först valde vi två i genussammanhang idrottsliga ytterligheter: ishockey och rytmisk sportgymnastik. Ett ytterligare urvalskrav var att föreningarna skulle träna flickor mellan 9 och 13 år. Ålderspannet syftar till att spegla en ålder där genusskillnader antas kunna skönjas och där könsrelaterad identitet börjar ta form. I ett andra steg identifierades två lämpliga föreningar i föreningsförteckningar från paraplyorganisationen Riksidrottsförbundet. Dessa kontaktades och gav efter en presentation av studiens syfte och information om etiska riktlinjer sitt medgivande till studien (Vetenskapsrådet 2013). Intervjuer Intervjuer med fyra ledare (tre kvinnor och en man) från gymnastikföreningen och tre ledare (två kvinnor och en man) från ishockeyföreningen, samt en person (kvinna) aktiv i föreningen som spelat på landslagsnivå genomfördes. Intervjuerna syftade till att ta del av ledarnas genusutbildningar, samt resonemang och reflektioner om genus och idrott. Intervjuerna fokuserade på respondenternas uppfattningar om den idrottsmiljö de befinner sig i, vad det kan innebära att vara könsmajoritet/minoritet, och hur genusnormer skapas. Samtliga intervjuade ledare hade direkt anknytning till de observerade föreningarna. De skiljer sig i ålder och ledarerfarenhet. Gemensamt för gymnastikledarna är att de varit aktiva gymnaster, och därmed får anses vara insocialiserade i föreningsidrottens genus. Den erfarenheten hade enbart den manliga ledaren från ishockeyn. Materialets storlek medger inte könsspecifika analyser av ledarnas utsagor. Vi kan dock konstatera att respondenterna förde likartade resonemang oavsett kön, ålder och ledarerfarenhet. För att få kunskap om föreningarnas arbete med genusfrågor har en styrelsemedlem från varje förening intervjuats. Dessa valdes av föreningarna själva. Det kan därmed vara personer med särskild kunskap om och/eller intresse för genusfrågor och är möjligen inte representativa för föreningen. Vår bedömning är att representativiteten inte spelar någon roll i samman- idrottsforum.org 2015-04-14 5 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg hanget. Intervjuer med styrelsemedlemmarna fokuserade på föreningarnas policys och riktlinjer i genusfrågor, samt belyste samstämmighet med, och skillnad mot, ledarnas uppfattningar och agerande. De semistrukturerade intervjuerna med ledarna och styrelsemedlemmarna varade ca 45 minuter och genomfördes enskilt. Två intervjuer har gjorts per telefon. Samtliga, med ett undantag där anteckningar fördes, spelades in och transkriberades. Intervjuerna har följt en intervjuguide med teman om idrott och genus och den specifika träningen, men varit öppna för respondenternas reflektioner (Kvale & Brinkmann 2009). Sammanlagt har tio intervjuer genomförts. Därtill kommer informella samtal som förts i anslutning till observationstillfällena. Observationer Observationerna har syftat till att studera autentiska träningssituationer med ledarna och flickorna. Vi har tillämpat öppna (samtliga inblandade har informerats om studiens syfte och tillfrågats om deltagande) och passiva (vi har inte aktivt deltagit eller interagerat med de observerade grupperna) observationer (Lalander 2011). I gymnastikföreningen har två grupper med tolv flickor observerats vid fyra träningstillfällen. I ishockeylaget har tio flickor observerats vid fyra träningstillfällen. Grupperna mötte en och samma forskare vid alla tillfällen. Det finns inget som tyder på att ledarna eller flickorna har agerat annorlunda än när de inte är observerade. Den oro som kunde anas en kort stund vid första observationstillfället försvann snabbt och medvetenheten om forskarens närvaro tycktes inte existera. Vid varje observationstillfälle fördes noggranna anteckningar om miljön, vem som säger vad, hur det sägs och i vilka sammanhang. Visuella intryck noterades liksom beskrivningar av känslostämningar och egna reflektioner. Bearbetning, analys och materialpresentation Med en uttalad genusteoretisk utgångspunkt är studien begreppsdriven (Miles & Huberman 1994). Det har satt ramar för vad vi har tolkat som empiriskt material och hur det har analyserats och vad som fallit utanför. Med iterativ metod (flera genomläsningar över tid) som pendlat mellan empiri och teori har ett mönster succesivt vaskats fram. I enlighet med metodologisk empirisk mättnad har detta mönster testats mot ny empiri tills vi inte ansåg 6 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar att vi fann något nytt (Glaser & Strauss 1967) samtidigt som materialet var överblickbart. Materialet kodades under teoretiskt och analytiskt relevanta teman: femininitet/maskulinitet, genusrelaterat tal, manifestationer/attribut, reproduktion/reproduktionsbrott och genusrelaterad hierarkisk ordning. Vi har strävat efter att återge de ambivalenser och nyanser som vi uppfattar att materialet innehåller, samtidigt som vi avsett att hålla en stringens kring studiens syfte. Det finns inget som tyder på att de studerade föreningarna skulle skilja sig i genusfrågor från likartade föreningar. Analysen får därmed anses partikularistisk, dvs. att den kan säga något om genusordningen i de studerade idrotterna som går utöver de studerade föreningarna (jfr Merriam 1994). Nedan presenteras studiens empiriska fynd uppdelade på respektive idrott. Syftet är att ge en sammanhållen beskrivning av studiens empiriskt och teoretiskt centrala teman och tydliggöra det presenterade materialets sammanhang och i relation till relevant tidigare forskning. De presenterade citaten exemplifierar centrala och återkommande uttalanden från intervjuerna och observationsanteckningarna. Utan att ändra innebörden i respondenternas utsagor har mindre putsning av citaten, från talspråk till skrivspråk, gjorts (Kvale & Brinkmann 2009). Avgränsningar Utöver den teoretiska avgränsningen, som ramat in och tydliggjort vad vi uppfattat som empiriska fynd, bör det understrykas att inga intervjuer är gjorda med de idrottande flickorna i föreningarna. Vi kan således inte uttala oss om hur de ser på sitt idrottsutövande eller vilka genusnormer de skulle ge uttryck för i tal. Det vi kan säga något om är våra tolkningar av hur genusnormer tar sig uttryck i deras idrottsutövande. Studien omfattar inte heller tränande pojkar, vilket kunnat ge ytterligare kunskap om gender-play, gender-bending och genuskonstruktioner inom de studerade idrotterna. Vi har valt att avgränsa studien mot flickor. Möjligt är att fler intervjuer och observationer av fler föreningar gett fler variationer och ett mer nyanserat material om förändringar i genusnormer. idrottsforum.org 2015-04-14 7 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg Etiska överväganden Studien inkluderar aktiva idrottsutövare under 18 år. Informationsbrev om studiens syfte och metod skickades till barnens vårdnadshavare för godkännande underskrift. En vårdnadshavare sa nej till studien för att barnet inte ville delta. Vi fick dock klartecken att sitta med på träningen och observera utan att anteckna om det barnet (jfr Vetenskapsrådet 2013). Gymnastikföreningen – det feminina arvet Den rytmiska gymnastiken som utvecklades i början av 1900-talet byggde från början på ett könsmässigt särartstänkande där kvinnan skulle utvecklas i egna grenar där ”kvinnliga” kroppsliga och själsliga egenskaper framhävdes (Annerstedt 1983, Lindroth 2004). Ett sätt att manifestera kön är genom kroppsspråk och utseende. Klädesplagg som klänningar och kjolar är symboler för det kvinnliga (Davies 2003). Vid en första anblick upprätthåller gymnastikträningarna könsstereotyper med feminina symboler; redskap och kläder går i typiska flickfärger som rosa, lila och rött. Tunnbanden glittrar och träningen kretsar kring flickornas, rörelsernas och redskapens utseende. Att rytmisk gymnastik fokuserar på det estetiska snarare än det fysiska belyser idrottens feminina arv. Bortom denna ytliga bild av estetik finns emellertid också den fysiska träningen: Flickorna stretchar och tänjer ut benen för att bli vigare och smidigare. Momentet innebär att flickorna tänjer till punkten där det tycks göra ont, och pressar ytterligare. Momentet signalerar smärta och uthållighet.1 En grupp tioåriga flickor springer på rad i full fart mot trampetten, hoppar upp och gör en volt. De landar med händerna rakt upp i luften och ett leende på läpparna. 2 För att göra en volt krävs styrka och mod, egenskaper som förknippas med manligt idrottsutövande (Adams et al. 2005). Vår tolkning är att leendet och kroppens position i landningen är motiverat av den estetiska bedömningen av idrotten, den fysiska ansträngningen ska inte märkas. Under observatio1 Observationsanteckning 27/11 2012 2 Observationsanteckning 28/11 2012 8 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar nerna noterades återkommande hur flickorna tränades mot att osynliggöra effekten av deras fysiska ansträngningar: En övning gick ut på att flickorna skulle kasta upp bollen i luften, göra en kullerbytta och fånga bollen liggandes på magen med benen ihop. Övningen kräver liknande bollkänsla som återfinns i exempelvis fotboll.3 Gymnastiken innehåller således både feminint och maskulint kodade inslag, men de feminina inslagen är tydligare. De yttre attributen sätter en kvinnlig prägel på gymnastiken och tydliggör hur det feminina arvet manifesteras och därmed också reproduceras. Det innebär att mäns och kvinnors prestationer värdesätts olika om det förekommer i en idrott där den feminina normen eller den maskulina normen är gällande (Adams et al. 2005). Under observationstillfällena tränade flickorna i gymnastikföreningen in ett uppvisningsnummer: Uppvisningsnumret handlade om att flickorna skulle föreställa dockor i ett dockskåp som blir levande gymnaster. På uppvisningsdagen blir flickorna tillsagda att de ska ha på sig linne och kjol för att se ut som dockor. Flickorna protesterar och vill inte ha kjol. Ledarna säger att dockor inte har byxor, men flickorna menar att det visst finns dockor med byxor, killdockor.4 Flickorna övertygades av ledarna att klä sig i de feminina attributen, vilket vi tolkar som ett sätt som ledarna reproducerar den feminina normen. Gymnastikens feminina norm tydliggörs också när ledarna vid flertalet tillfällen under observationerna använde sig av maskulina idrotter som kontrast för att beskriva hur flickorna inte ska göra. Följande observationscitat från ledarna sades i sammanhang där de angivna idrotterna syftade på maskulinitet, i negativ mening: Vi jobbar inte med spjutkastning!5 Inget fotbollslöp, fint spring!6 3 4 5 6 Observationsanteckning 4/12 2012 Observationsanteckning 26/11 2012 Observationsanteckning 4/12 2012 Observationsanteckning 26/11 2012 idrottsforum.org 2015-04-14 9 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg Gymnasterna påminns att tänka på kroppen som ett estetiskt redskap. Det manliga hålls åtskilt från det kvinnliga som i sammanhanget görs till norm enligt specifika föreställningar om femininitet. Genusrelaterade förväntningar Under intervjuerna återkom ledarnas genusrelaterade förväntningar på femininitet inom gymnastiken gällande pojkars och flickors prestationsmöjligheter och attityder. Nedanstående citat tjänar som exempel på hur gymnastikledarna återgav könsskillnader. Ledarna nämner flickornas intresse för utseende medan pojkarna nämns tillsammans med deras prestationer: Skillnaden tror jag är såhär att tjejer har sina små dräkter och vill göra lite kullerbyttor. Killarna är så här ’ska vi snurra runt?! Ska vi göra volter?!’ Det är lite hårdare liksom, de vill gå på det här tuffa direkt.7 Alltså killarna kan oftast bli riktigt, riktigt bra. De är oftast väldigt orädda och då är det ganska tufft med en gång.8 En av ledarna säger att hennes ledarstil lämpar sig bättre för pojkar: Jag är ganska hård med tjejerna, egentligen passar jag kanske bättre som killtränare.9 Som framgår av citaten ovan återges flickor indirekt som känsligare, och ledarna uttrycker genusbaserade förväntningar. Denna uppfattning styrktes under observationerna med ledarnas återkommande uttalanden till flickorna att de inte var tillräckligt modiga och behövde pushas. Vidare menade ledarna under intervjuerna att det gällde att hjälpa flickorna att övervinna den inneboende rädslan, vilket vi tolkar som att övervinna ”feminint” kodade egenskaper till förmån för ”maskulint” kodade egenskaper: Fega inte nu!10 7 8 9 10 10 Intervju gymnastikledare D Intervju gymnastikledare B Intervju gymnastikledare A Observationsanteckning 27/11 2012 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar Om vi bestämmer oss för att göra en kullerbytta, får ni inte mesa!11 Inte ge upp, ni blir inte bättre om ni ger upp”12 Det ska vara: jag vill vinna!13 Samma tillrop hade kunnat höras i träning för pojkar, men i detta sammanhang hade uttalandena tydliga kopplingar till ledarnas uppfattningar att flickorna behövde pushas extra på grund av könstillhörighet. Detta styrks när ledarna i intervjuerna säger att det finns skillnader mellan könen och att de anpassar sin ledarroll efter kön. De säger att de försöker få flickorna att bli mer som pojkarna när det gäller att våga, och att de försöker få pojkarna att bli mer som flickorna när det gäller att utföra övningarna på ett säkert sätt.14 Vår tolkning är att ledarna utifrån könsstereotypa förväntningar försöker kompensera uppfattade genusskillnaderna för att uppnå bra idrottsprestationer. Det första könet i en kvinnodominerad värld Av intervjuerna framgår att gymnastikledarna inte tycker att det behövs aktivt arbete med att öka genusmedvetenheten eftersom föreningen främst består av flickor. Men att gymnastik byggs på en feminin norm visas när ledarna uttrycker att de pojkar som finns i föreningen ”har halkat in på tjejspåret”15 och att attributen är till för kvinnliga utövare: [gymnastiken är ] väldigt dominerad av tjejer och det är inte jättelätt, för bara första gången killarna ska vara med och tävla så är det inte jättekul att gå ut i trikåer och dräkt. Det är inte jättehäftigt.16 En ledare som också är idrottslärare återger sina skäl för könsuppdelad träning: 11 12 13 14 15 16 Observationsanteckning 27/11 2012 Observationsanteckning 4/12 2012 Observationsanteckning 4/12 2012 Intervju gymnastikledare D & C Intervju gymnastikledare E Intervju gymnastikledare C idrottsforum.org 2015-04-14 11 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg När jag började som idrottslärare var pojkar och flickor delade under gymnastiken. Jag och andra lärare var emot att slå ihop flickor och pojkar eftersom vi ansåg att det fanns individer som skulle fara illa. De som far illa under gymnastiken är de svaga flickorna och de svaga killarna, särskilt de svaga killarna. Tänk för en kille att bli omsprungen av en flicka, det skulle ge honom väldigt dåligt självförtroende.17 Citatet visar hur pojkar konstrueras som det första könet. Att bli omsprungen av en flicka betyder att positionen som det första könet riskerar att rubbas, och hotar genusordningen. Att flickorna ska anpassa sig efter pojkarna oavsett om de är bättre eller sämre exemplifierar hur ledarna bidrar till att reproducera manlighet som idrottslig norm. Även om föreningen satsar på flickor anses pojkarna ha en positiv inverkan på föreningen och flickorna: Det är roligt att ha med pojkar i gruppen, de påverkar flickorna på ett positivt sätt. Flickorna vågar mer [när pojkarna är med].18 Föreningar är ju väldigt glada när de får killag, och väldigt pushiga att man ska hålla kvar dem. I min gamla förening var vi väldigt noga med att ut och visa upp pojkarna överallt.19 Citaten tydliggör hur flickorna får maka på sig och hur de därmed görs till det andra könet när pojkgymnasterna hyllas och lyfts fram. Pojkarna visas upp som en prestation och manlighet som en position som höjer föreningens status. Om att avvika från normen – den feminina pojken Trots den kvinnliga dominansen finns således pojkgymnaster. Genom att avvika från normen antas pojkgymnaster ofta vara homosexuella, de inte är riktiga pojkar enligt heteronormen (Larsson 2003; Hargreaves 2000). En av styrelsemedlemmarna i gymnastikföreningen berättar att yngre barngrupper har jämnare könsfördelning, men eftersom gymnastik är en ”typisk tjej17 Intervju gymnastikledare D 18 Intervju gymnastikledare B 19 Intervju gymnastikledare D 12 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar sport”, är det ”naturligt” att flickor är numerär majoritet i högre åldersklasser.20 Den manliga ledaren säger att det kan vara svårt att vara pojkgymnast: Jag vet ju hur det var när man var liten, man var orolig för hur folk skulle se på en eftersom det är en kvinnodominerad sport. Men det var mer när man var yngre. Sen när man blev duktig tyckte de flesta att det var coolt. Då blev det mer status, men om man är nybörjare, som ung grabb då är det inte riktig idrott. Gymnastiken står inte lika högt i kurs som fotboll eller mer mansdominerande idrotter. […] När folk har klankat ner på att det är typ bögigt att hålla på med gymnastik kan man vända på det och säga att jag umgås med massa tjejer och du med massa killar.21 Citatet avslöjar den hierarkiska genusordningen där kvinnor är underordnade. Statusen kan dock, enligt respondenten, förändras med ökade tävlingsinslag, och hårdnad konkurrens som legitimerar manliga utövare inom kvinnliga idrotter (jfr. Adams et al. 2005). Ishockeyföreningen – den rosa maskuliniteten I ishockey görs en distinktion mellan ishockey och damhockey, vilket visar idrottens maskulina norm (Theberge 1997). Kön manifesteras i ishockeyn, som i gymnastiken, genom kroppspråk och utseende. Ishockeyspelarna har skydd som gör dem stora och kantiga. Utrustningens storlek och form skapar stereotypa manliga gestalter som gör spelarna lika varandra. Man ser inte vem som är vem när individernas ansikten göms bakom hjälmens ansiktsskydd. I rinken finns dock också feminint kodade attribut: Planen är full av ishockeyspelare med full skyddsutrustning, det är svårt att skilja dem åt. Men några spelare sticker ut i rosa tröjor och långt utsläppt hår.22 Vår tolkning är att flickorna markerar könstillhörighet med ”kvinnliga” attribut som skiljer dem från pojkarna. Med kvinnliga attribut framhävs att det är flickor som spelar ishockey, och inte bara ishockeyspelare. Studier 20 Intervju gymnastikledare C 21 Intervju gymnastikledare C 22 Observationsanteckning 11/12 2012 idrottsforum.org 2015-04-14 13 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg visar att framgångsrika idrottskvinnor ofta framhäver kvinnlighet genom utseende och beteende för att visa att de är ”normala” kvinnor (Adams et al. 2005; Larsson 2003). Under observationerna av ishockeyträningarna framkom att det fysiska inslaget är mer framträdande än i gymnastiken. Observationsanteckningarna visar hur ishockeyspelarna förväntas ge uttryck för fysisk ansträngning, som exempelvis att pusta, svettas och skrika. Estetiska inslag, som att slå en snygg passning, förekommer också. Det är dock inget som är poänggivande och således ett underordnat element i spelet.23 Genusrelaterade förväntningar inom ishockeyn I ishockeyn finns skillnader i regelverket mellan män och kvinnor. Damspelare måste använda heltäckande ansiktsskydd, medan herrarna endast behöver godkänt visir. I herrhockeyn är tacklingar centrala, men de är otillåtna i damhockeyn (Svenska ishockeyförbundet 2010; Gilenstam 2009). Skillnaderna i regelverken avspeglar och återskapar föreställningar om kvinnor som sköra och män som tåliga och starka. Under intervjuerna framkommer dock att hockeyledarna anser att pojkar och flickor ska tränas likadant. De säger också att de inte pratar om eller berör genus i sina ledarroller eftersom de menar att de inte tolkar träningstillvaron i ”manligt” och ”kvinnligt”. En styrelsemedlem anser att föreningen inte behöver arbeta med genus eftersom de ”inte har genusrelaterade problem”.24 Ledarna anser dock att det finns skillnader i att träna flickor eller pojkar. Två anledningar är att ishockeyn har könsspecifika regler, och för att tjejer ska motiveras att ”reda ut det tuffa i herrhockeyn”.25 Ledarna ger således delvis en logisk förklaring: olika slags spel ger olika träningsuppgifter. Dock bygger regelverket på stereotypa förväntningar på kön, vilket skapar en acceptans för att reproducera stereotypa förväntningar på pojkar och flickor. Andra förklaringar bygger på genusrelaterade förväntningar, vilket tydliggör ledarnas ambivalenta inställning till genus: Pojkarna fuskar ju gärna, bara de vinner. Tjejerna är betydligt mer noggranna med att göra övningen och att bara tävla med sig själv 23 Observationsanteckning 11/12 2012 24 Intervju styrelsemedlem E 25 Intervju ishockeyledare F 14 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar eller få tänket att man själv ska bli bättre då. Så man får jobba lite olika.26 Man måste tänka lite annorlunda beroende på om det är killar eller tjejer som du tränar. Speciellt när de kommer upp i åldrarna. Man måste pusha och få tjejerna att våga tro på sig själva. Killar har oftast tävlingsmoment i sig. Många tjejer kan tycka att det är jättejobbigt med tävlingsbitarna.27 Ledarna ger också exempel där flickorna agerat annorlunda än vad som förväntades: Jag har blivit imponerad av de här tjejerna att de tar för sig och driver detta framåt själva.28 I intervjuerna framgår att flickornas spel med pojkar antas vara positivt för att de förstnämnda ska tuffa till sig och våga ta för sig mer än om de tränat i en feminin könshomogen grupp: Tjejerna tar för sig mer och mer och tuffar till sig mot killarna.29 Det omvända, att pojkarna anammar flickornas noggrannhet och obenägenhet till fusk, nämns dock inte under intervjuerna. Vår tolkning är att pojkarnas närvaro anses höja flickornas spel, men inte vice versa, vilket synliggör idrottens manliga norm. Exemplen visar könsstereotypa förväntningar där pojkarna betraktas som självständiga, tävlingsinriktade och modiga. När flickorna tar för sig skapar det däremot förvåning, vilket vi tolkar som ett exempel på en könsöverträdelse som blottlägger genusnormer, snarare än det speglar faktiska skillnader mellan könen. 26 27 28 29 Intervju styrelsemedlem J Intervju ishockeyledare H Intervju ishockeyledare F Intervju ishockeyledare H idrottsforum.org 2015-04-14 15 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg Det andra könet i en mansdominerad värld Att ishockey bygger på den maskulina normen tydliggörs när en ledare berättar att föräldrar anser att ”tjejer inte ska hålla på med hockey”.30 Ledarna går dock emot den uppfattningen: Det här kan tjejerna lika gärna hålla på med som killarna. Om någon tar upp det, så förklarar vi att det är en tjejsport, det är inget snack om den saken.31 Ledarna menar att majoriteten av omgivningen inte är lika positivt inställda till damhockey som de själva: Jag tror att många ser det som att tjejer inte ska hålla på med hockey och att det blir lite mes [när flickor spelar hockey].32 Att vara könsminoritet i gymnastikföreningen var positivt för pojkarna. Trots att det finns positiva åsikter om damhockeyn visar intervjuerna att flickorna kämpar för sin plats och för att vinna respekt. I intervjuerna berättar ledarna att flickorna, till förmån för pojkarna, missgynnas också i den egna föreningen. Ledarna beskriver hur de arbetar med att kräva resurser och rättigheter för damspelarna, men att de sluppit problemet med kampen om bra istider. Flicklaget får dock motivera sin existens för styrelsen genom att visa ökat medlemsantal och ekonomiska bidrag till föreningen.33 Det har bara varit positivt [att flickor spelar hockey] och från förbundets sida har vi fått bara beröm. Sen tror jag ju i grund och botten att [damhockeyn] generellt inte tas på samma allvar.34 Inställningen till damhockeyn är således ambivalent. Å ena sidan betraktas deras inträde i föreningen som positivt, å andra sidan får de kämpa för erkännande och respekt. Intervjucitatet ovan visar rådande genusnormer när ishockeyn kan konstrueras som ”mesig” med kvinnliga utövare. Damhockeyn betraktas som en avvikelse och justering av herrhockeyn. 30 31 32 33 34 16 Intervju ishockeyledare H Intervju ishockeyledare G Intervju ishockeyledare H Intervju ishockeyledare F Intervju ishockeyledare F idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar Att en ishockeyförening har flicklag som i det studerade fallet är ovanligt. Bristen på ishockeyspelande flickor medför att de flesta flickor spelar i pojklag. I intervjuerna lyfter ledarna fram föreningens tränande flickor: Det är ändå kul att det i vårt lilla [samhälle] finns femton tjejer. Sen kan man se de stora [lagen] som bara har en eller två tjejer. […] Vi har ju också ett mål att hitta andra tjejer att spela mot.35 Citatet visar att ledarna talar om det stora antalet flickor som en tillgång som gör föreningen unik i relation till andra lag, samtidigt som föreningen betraktar flickornas numerära underläge som en positiv utmaning. Om att avvika från normen – den maskulina flickan I den observerade ishockeyföreningen tränar flickor och pojkar tillsammans. Tidigare forskning visar att den manliga normen och överordningen ofta synliggörs genom nedsättande tillmälen mot kvinnor i manligt dominerade idrotter. Till följd av sin skicklighet görs kvinnor okvinnliga, manhaftiga, lesbiska eller till ”pojkflickor” (Andreasson 2007; Guttmann 1991; Halberstam 1998; Gilenstam, Karp & Henriksson Larsén 2009; Hargreaves 2000). Negativa tillmälen var inget som framkom under i vår studie. Däremot kategoriserades samtliga spelar som pojkar under träning: Spelarna stod uppradade på led, flickorna på ena sidan och ledaren står på den andra och talar till gruppen: ”Kom igen killar!”36 Båda könen tilltalas som killar. Att osynliggöra flickornas kön är att framhäva ishockeyns maskulina norm. Ishockeyledarna bidrar således till reproduktionen av flickor som det andra könet, och ishockeyn som en manlig idrott. I en intervju framkommer också att kvinnliga ishockeyspelare fortfarande bemöts som ett avvikande och fascinerande fenomen: 35 Intervju ishockeyledare F 36 Observationsanteckning 16/11 2012 idrottsforum.org 2015-04-14 17 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg Det blir så himla mycket större att en tjej spelar hockey. Där kommer också de lite stereotypa sidorna in, att det är så himla fascinerande att en tjej spelar hockey.37 Även om dylika kommentarer inte är negativt formulerade, exemplifierar de särskiljandet mellan könen där respondenten ger uttryck för en önskan att flickor och pojkar ska betraktas som jämställda. Sammanfattande diskussion I den här studien har vi visat hur feminint genus tar sig uttryck i en traditionellt manlig och en traditionellt kvinnlig idrott för flickor mellan 9 och 13 år. Studien ger ett empiriskt bidrag till att förstå manifestation och reproduktion av genus i de slutna idrottsrummen. Utöver den tydliga könsuppdelning som finns mellan idrotterna sker detta på framförallt tre sätt. För det första särskiljs pojkar och flickor via yttre attribut och vi har konstaterat att flickorna förväntas ta efter pojkarna i högre utsträckning än tvärtom. För det andra manifesterar ledarna en genusordning med könsspecifikt tilltal. Att vara flicka betonas när det estetiska ska framhävas och pojkaktighet knyts till flickorna i relation till fysisk ansträngning. För det tredje reproduceras normer genom de könsrelaterade förväntningar ledarna har på flickor och pojkar att uppträda i enlighet med genusordningen. Dessa tre faktorer tydliggör hur idrotterna manifesterar och reproducerar feminina och maskulina normer, och att den ”manliga” normen är hierarkiskt överordnad det som anses ”kvinnligt”. Studien visar hur könsskillnader avspeglas och formas i förväntningar på och bemötande av flickorna. Särskiljandet formar genus till något man är, och inte något man gör. Flera exempel visar dock hur flickorna inom de studerade föreningarna lär sig att göra feminint genus genom att ledarna talar om hur flickor respektive pojkar gör och bör göra. Dessa genusföreställningar konstrueras i både gymnastik- och ishockeyföreningen. I gymnastikföreningen lär sig flickorna att inte träna in ett ”manligt” rörelsemönster utan att istället agera som könsstereotypa flickdockor. I damhockeyn finns det överordnade regelverket som legitimerar att pojkar och flickor tränas på olika sätt utifrån föreställningar om genus. Genusföreställningarna tydliggörs när representanter för könsminoriteten träder in på könsmajoritetens arena, oavsett vilket kön som är majoritet. 37 Intervju ishockeyledare I 18 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar Det bör dock poängteras att det inte är överträdelserna av genusgränserna som för med sig genusfrågorna in i föreningen, de finns redan där. Däremot tydliggörs genusspecifika normer vid könsminoritetens inträde. Flickornas inträde i ishockeyn visar att mannen är norm genom att båda könen tilltalas som ”killar”, och genom att flickorna skapar förvåning när de tar för sig och fysiskt tar i eftersom det räknas som manliga egenskaper. I gymnastikföreningen lärs ett feminint kodat rörelsemönster ut, men när pojkarna träder in är de troféer för föreningen. Pojkarna förväntas inte ta över den feminina normen utan står för något mer fysiskt och intressant. De förblir ”det första könet” även i en kvinnodominerad idrott. Det feminint kodade handlar i det fallet om att ge utrymme för pojkarna. Det sätt på vilka idrottsledarna ofta uttrycker föreställningar om genus visar att den biologiska kategoriseringen är av vikt inom båda de studerade föreningarna. När idrottsledarna hänvisar till genus görs det ofta med en tydlig underton där männen betraktas som det fysiskt och mentalt starkare könet och kvinnor som det svagare. Närvaron av pojkarna hävdas i båda idrotterna vara positiva inslag för flickorna som anses behöva mannen som norm att sträva efter. Denna genushierarki gör sig påmind i båda idrotterna: den framgångsrika flickan anses ha ”manliga egenskaper” och lär av pojkarna. Det gäller även gymnastikflickorna som delvis lär sig att ta avstånd från ett stereotypt maskulint sätt till förmån för stereotypt feminina rörelser och yttre ”kvinnliga attribut”. Genusföreställningar reproduceras genom att uttrycka skillnader och genom att lära gymnastikflickorna hur de ska röra sig feminint och ishockeyflickorna hur de blir bra ishockeyspelare genom att spela med killarna och på ett ”manligt sätt”. Reproduktionen av genus och tillhörande föreställningar om manligt och kvinnligt sker således genom att könsskillnaderna ofta uttrycks, men framförallt hur. Föreställningen ges vikt i idrottsliga sammanhang där de kopplas till olika kännetecken så att könskategoriernas särart vidmakthålls och reproduceras till nästa generation. Denna studie är ett bidrag till forskningsinriktningen att fokusera på flickor för att förstå hur genus manifesteras och reproduceras i olika idrotter. Vi kan avslutningsvis konstatera att det finns en tydlig idrottspolitisk ambition med att belysa genusfrågor. Trots de senare årens positiva genusförändringar och gender-bending inom idrotten talar vår studie för att idrottsledarna behöver fortsatt genusutbildning för att synliggöra sin egen del i reproduktionen av stereotypa genusskillnader. Mer forskning i frågan behövs för att kunna utveckla genusutbildningar som kan nå hela vägen in i de slutna träningslokalerna. Det är där idrotten och genus görs. idrottsforum.org 2015-04-14 19 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg Referenser Adams, N., Schmitke, A., Franklin, A. (2005). ”Tomboys, Dykes and Girly Girls: Interrogating the Subjectivities of Adolescent Female Athletes”. Women’s Studies Quarterly, 33, 17-34. Ambjörnsson, F. (2004), I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer, Stockholm: Ordfront (Stockholms univ. diss. 2004). Andreasson, J. (2006. Idrottens kön. Genus, kropp och sexualitet i lagidrottens vardag. Lund: sociologiska institutionen (avhandling för doktorsexamen, Lunds universitet). Annerstedt, C. (1983). Kvinnoidrottens utveckling i Sverige. Malmö: Liber Förlag. Boyle, L. (2005). ”Flexing the Tensions of Female Muscularity. How Female Bodybuilders Negotiate Normative Femininity in Competitive Bodybuilding”, Women’s Studies Quarterly Vol. 33, 134-149. Bryman. A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. Cahn, S. (1994), Coming on strong. Gender and Sexuality in Twentieth Century Women’s Sport. New York. Free Press. Caudwell, J. (2003), ”Sporting Gender: Women’s Footballing Bodies As Dites/Sights for the (Re)Articulation of Sex, Gender and Desire”, Sociology of Sport Journal, 20, 371386. Carlsson, B. (2009). Idrottens rättskulturer. Malmö: idrottsforum.org, 2009. Casey, M., Eime, M. Payne, R. & Harvey, J.T. (2009), ”Using a Socioecological Approach to Examine Participation in Sport and Physical Activity Among Rural Adolescent Girls”, Qualitative Health Research, 19, 7, 881-893. Chalabaev, A., Sarrazin, P. & Fontayne, P., (2009), ”Stereotype endorsement and perceived ability as mediators of the girls’ gender orientation–soccer performance relationship”, Psychology of Sport and Exercise, 10, 2, 297-99. Chase, L. F. (2006). ”(Un)Disciplined bodies: a Foucauldian analysis of women’s rugby”. Sociology of Sport Journal, 23(3), 229-247. Coakley, J. J. & Pike. E. (2004). Sports in Society: Issues and Controversies. London: McGraw-Hill. Connell, R. W. (1987), Gender and power. Society, the person and sexual politics. Standford: Stanford University Press. Connell. R.W. (1996). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos. Davies, B. (2003). Hur flickor och pojkar gör kön. Stockholm: Liber Förlag. Eagly, A.H. (1987). Sex differences in social behavior: a social-role interpretation. Hillsdale, N.J.: Erlbaum. Ekenstam, C. (1998). (red.). Rädd att falla. Studier i manlighet. Stockholm: Gidlunds Förlag. Eliasson, I. (2009). I skilda idrottsvärldar – barn, ledare och föräldrar i flick- och pojkfotboll. (avhandling för licentiatexamen, Umeås universitet). Elvin-Nowak, Y. & Thomsson, H. (2012). Att göra kön: Om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Ericsson, C. (1993). Genus i historisk forskning. Lund: Studentlitteratur. Ervø, S. & Johansson, T. (red.) (2003). Moulding masculinities. Bending bodies. Aldershot: Ashgate. Fagrell, B. (2000). De små konstruktörerna: flickor och pojkar om kvinnligt och manligt i relation till kropp, idrott, familj och arbete. Stockholm: HLS förlag. Vetenskapsrådet (2013). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [hämtad den 3 juli 2014] 20 idrottsforum.org 2015-04-14 gymnastikflickor och ishockeybrudar Gilenstam, K. (2009). Gender and physiology in ice hockey: a multidimensional study. Umeå: Umeå universitet (avhandling för doktorsexamen, Umeå universitet). Gilenstam, K., Karp, S., & Henriksson Larsén, K. (2009) ”OFF-SIDE? – Damhockeyn och den manliga dominansen”. Svensk Idrottsforskning, 1, 1, 24-26. Gilenstam, K. (2010), ”Tunga puckar och låga förväntningar – blindskär i damhockeyns utveckling”. Svensk idrottsforskning, 1, 44-49. Goldberg, A. D. & Chandler, T. J. L. (1991), ”Sport participation among adolescent girls: Role conflict or multiple roles?” Sex Roles, 25 3-4,213-224. Glaser, B. G & Strauss, A.L. (1967). The discovery of grounded theory: Strategies for qualitative research. Chicago: Aldine. Grahn, K. (2008). Flickor och pojkar i idrottens läromedel. Konstruktioner av genus i ungdomsträningen. Göteborg: institutionen för pedagogik (avhandling för doktorsexamen Göteborgs universitet). Guttmann, A. (1991). Women’s Sports. A history. New York: Columbia University Press. Gymnastikförbundet (2013) Tekniskt reglemente. Gymnastikförbundet. Halberstam, J. (1998). Female masculinity. Durham: Duke Univ. Press. Hall, A.M. (2002). ”The discourse of gender and sport: From femininity to feminism”. I Scraton, S. & Flintoff A. (Red.). Gender and sport – a reader. London: Routledge. Hargreaves, J. (2000). Heroines of Sport. The politics of differences and identity. New York: Routledge. Hirdman, Y. (1988). ”Genussystemet: reflexioner kring kvinnors sociala underordning”. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63 Hirdman, Y. (2001). Genus: om det stabilas föränderliga former. 1. uppl. Malmö: Liber. Hirdman, Y. (2004). ”Genussystemet – teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning”. I Carlsson Wetterberg, C. & Jansdotter, A. (Red.). Genushistoria. En historiografisk exposé. Lund: Studentlitteratur. Holmes, M. (2007). What is gender? Sociological approaches. London: Sage. Jönsson, K. (2007). Idrottsfilosofiska introduktioner: nio kapitel om idrott och sport, moral och etik, kultur och kritik, kön och genus, politik och ideologi, kropp och teknologi. Malmö: Malmö studies in sport science. Kimmel, M. S. (1996). Manhood in America: a cultural history. New York: Free Press Kleindienst-Cachay, C. & Heckemeyer, K. (2008). Women in Male Domains of Sport. http://www.isdy.net/pdf/eng/2008_02.pdf. [Hämtad den 4 juli 2014]. Klomsten, A. T., Marsh, H. W., & Skaalvik, E. M. (2005). ”Adolescents’ perceptions of masuline and feminine values in sport and physical education: A study of gender differences”. Sex Roles, 52, 9/10, 625-636. Klomsten, A. T., Skaalvik, E. M., & Espnes, G. A. (2004). ”Physical self-concept and sports: Do gender differences still exist?” Sex Roles, 50, 1/2, 119-127. Koivula, N. (1999). Gender in sport. Stockholms universitets Förlag (Avhandling för doktorsexamen, Stockholms universitet). Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lalander. P. (2011) ”…Att vara med och titta på”. i Ahrne, G. & Svensson, P. Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber. Larsson, H. (2001). Iscensättningen av kön i idrott. En nutidshistoria om idrottsmannen och idrottskvinnan. Stockholm: HLS Förlag. Larsson, H. (2003). ”Idrottens genus”. www.idrottsforum.org. [hämtad den 4 juli 2014] Larsson, H. (2009).”Idrottens könsmönster – varför finns de? Vad handlar de om?” Svensk idrottsforskning, 1, 11-15. idrottsforum.org 2015-04-14 21 cecilia jonsson, marie eriksson & evelina källberg Lindroth, J. (2004). Ling – från storhet till upplösning. Stockholm: Brutus Östling Förlag Symposion. Lundvall, S. (2009). ”Idrott, mångfald och genus: hur blir svensk idrott mer färgrik och inkluderande?”. Svensk idrottsforskning, 18:1, 27-30. Lykke, N. (2003). ”Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen”. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 24: 1, 47-56. Miles, M.B. & Huberman. A. M. Qualitative data analysis : an expanded sourcebook. Thousand Oaks, CA: Sage, Merriam, S. B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur. Olofsson, E. (1989). Har kvinnorna en sportslig chans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnorna under 1900-talet (avhandling för doktorsexamen, Umeå universitet). Parsons, E. M. & Betz, N. E. (2001), ”The Relationship of Participation in Sports and Physical Activity to Body Objectification, Instrumentality, and Locus of Control Among Young Women”. Psychology of Women Quarterly, 25: 3, 209-222. Pfister. G. (2010). ”Women in Sport – gender relations and future perspectives”. Sport in Society: Cultures, Commerce, Media, Politicts, 13:2, 234-248. Pfister. G. & Radtke. S (2009) ”Sport, women, and leadership: Results of a project on executives in German sports organizations”. European Journal of Sport Science, 9:4, 229-243. Redelius, K. (2002). Ledarna och barnidrotten: Idrottsledarnas syn på idrott, barn och fostran. Stockholms universitets förlag (avhandling för doktorsexamen, Stockholms universitet). Riksidrottsförbundet. (2005). Idrottens jämställdhetsplan. Riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundet. (2006). Kvinnor och män inom idrotten 2005 – statistik från riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundet. (2011a) Idrotten vill. Riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundet. (2011b) Idrotten i siffror. Riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundet. (2011c). Riksidrottsförbundets policy mot diskriminering på grund av sexuell läggning inom idrotten. Riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundet. (2011d). Riksidrottsförbundets policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier inom idrotten. Riksidrottsförbundet. Schmalz, D. L. & Kerstetter, D. L. (2006). ”Girlie girls and manly men: children’s stigma consciousness of gender in sports and physical activities”. Journal of Leisure Research, 38: 4, 536-557. Shakib, S., & Dunbar, M.D. (2002). ”The Social Construction of female and male high school basketball participation”. Sociological Perspectives, 45, 353-378. Svender, Jenny (2012), Så gör(s) idrottande flickor. Iscensättningar av flickor inom barnoch ungdomsidrotten. Stockholm: Stockholms universitet. Tagg, B. (2008). ”Imagine, a Man Playing Netball! Masculinities and Sport in New Zealand”. International Review for the Sociology of Sport, 43,4, 409-430. Therberge, N. (1997). ”‘It’s Part of the Game’: Physicality and the Production of Gender in Women’s Hockey”. Gender and Society, 11, 1, 66-87. Tolvhed, H. (2008). Nationen på spel: kropp, kön och svenskhet i populärpressens representationer av olympiska spel 1948-1972. Umeå: Mandatus. Tolvhed, H. (2012). ”Kroppen och emancipationen: om idrott och fysisk aktivitet som genushistorisk utmaning”, Scandia, 78:2/Suppl, 84-91. Ungdomsstyrelsen. (2005). Unga och föreningsidrotten. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Vinthagen, R. & Zavalia, L. (2014). Normkreativ. Premiss. 22 idrottsforum.org 2015-04-14
© Copyright 2024