Att uppleva Tid – En Undersökande Läsning av The Time Machine och ”A Sound of Thunder” Experiencing Time – An Investigation of The Time Machine and ”A Sound of Thunder” Christopher Reuterbrink Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Litteraturvetenskap Litteraturvetenskap III, 15 hp Handledare: Sofia Wijkmark Examinator: Anna Forssberg Malm 150612 Abstract The purpose of the following essay is to examine various works of fiction featuring time travel and their underlying common theme. The main focus of the essay is the novella The Time Machine by H. G. Wells and the short story ”A Sound of Thunder” by Ray Bradbury, but a number of other texts from various different periods in time are also taken into account, mainly to provide a background for the analysis of the chosen texts. The essay is written based on the assumption that there are two distinct subcategories of time travel fiction. There is a significant difference in time travel literature written before and after The Time Machine: mainly because this work was written in a period when the concept of 'time' was changing in the public mind, due to the scientific and cultural advances in the fields of physics, philosophy and psychology. The conclusion of the study is that all examples of time travel fiction (or at least those brought up in this essay) share a common theme, namely the relation to the alien and the uncanny. Furthermore, the analysed texts seem to be firmly rooted in their respective era. Older time travel fiction in particular demonstrates that time travel is used as an alienating effect on the traveller, who is transported (willingly or not) into an unfamiliar time and is hopelessly lost in an inescapable situation. The alienation theme lives on in more modern examples of the narrative as well, but since the introduction of the The Time Machine, the time travelling protagonists have a way of fighting back against the alienation, by trying to take control of their unfamiliar situation. Keywords: Alienation, Bradbury, Science Fiction, Time Travel, Wells Sammanfattning Syftet med följande uppsats är att undersöka olika litterära verk innehållande tidsresor, samt det underliggande gemensamma motivet. Uppsatsens huvudfokus är kortromanen The Time Machine av H. G. Wells och novellen ”A Sound of Thunder” av Ray Bradbury, men ett antal andra texter från olika tidsperioder tas också i beaktande, främst för att tillhandahålla en bakgrund för analysen av de utvalda texterna. Uppsatsen är baserad på antagandet att det i tidsreselitteraturen finns två distinkta underkategorier. Det finns en väsentlig skillnad i de verk som publicerades före respektive efter The Time Machine, vilket främst beror på att denna text skrevs i en tid då föreställningen om vad 'tid' är var på väg att förändras i det publika medvetandet, med anledning av de vetenskapliga och kulturella landvinningarna inom fysik, filosofi och psykologi. Studiens slutsats visar att all tidsreselitteratur (eller åtminstone de exempel som tas upp i uppsatsen) har ett gemensamt tema, nämligen relationen till det främmande och det kusliga. Vidare tycks de analyserade texterna vara tydligt förankrade i sina respektive tidsperioder. Äldre tidsreselitteratur i synnerhet använder sig av en alienerande effekt på resenären, som förflyttas (frivilligt eller ej) till en främmande tid och blir hopplöst förlorad i en ofrånkomlig situation. Alienationstemat lever vidare även i mer moderna tidsreseexempel, men sedan The Time Machine publicerades har de tidsresande protagonisterna möjligheten att slå tillbaka mot alienationen genom att försöka (och ibland till och med lyckas) att ta kontroll över den obekanta situationen. Innehåll Inledning.............................................................................................................................................4 Syfte och frågeställning......................................................................................................................5 Tidigare forskning...............................................................................................................................6 Disposition och urval..........................................................................................................................7 Begreppsförklaring.............................................................................................................................8 Tidsresor – en definition.....................................................................................................................9 En kort historisk genomgång........................................................................................................... 11 Sagor och legender................................................................................................................11 Att sova sig in i framtiden – Tidsresor på 1800-talet............................................................12 Den fjärde dimensionen – Den vetenskapliga bakgrunden etableras....................................13 Analys...............................................................................................................................................15 The Time Machine.................................................................................................................15 ”A Sound of Thunder”..........................................................................................................23 Slutdiskussion...................................................................................................................................27 Referenser.........................................................................................................................................29 _________________________________________________________________ If cause produces effect, does effect never induce cause? Does the law of heredity, unlike all other laws of this universe of mind and matter, operate in one direction only? Does the descendant owe everything to the ancestor, and the ancestor nothing to the descendant? Does destiny, which may seize upon our existence, and for its own purposes bear us far into the future, never carry us back into the past? Edward Page Mitchell, ”The Clock that went Backward” _________________________________________________________________ Inledning Litteraturen är full av exempel på berättelser som på ett eller annat sätt behandlar resor i tiden. Idén om att få uppleva det förflutna eller en otillgänglig framtid är en tankeväckande föreställning som fascinerat människor i många olika kulturer och tidsperioder, så det faller sig naturligt att detta återspeglas i litteraturen. Däremot har föreställningen om vad tid faktiskt är på många sätt förändrats och utvecklats, och naturligtvis har detta också påverkat litteraturens skildringar av tid och tidsresor. Idag är tidsresor ett tämligen populärt motiv, vars berättelser tar plats inom såväl skriven litteratur som andra uttrycksformer såsom film, datorspel och till och med musik. Uppsatsen kommer dock främst att koncentrera sig till exempel inom den skrivna litteraturen. Tidsreselitteratur brukar i regel betraktas som en underkategori av science fiction; detta av tämligen förklarliga skäl, eftersom tidsresemotivet erbjuder goda möjligheter till den typen av tankeexperiment som brukar betraktas som kännetecknande för science fiction. Vad som ofta upplevs som fascinerande med tidsreselitteraturen är möjligheten att på ett omfattande vis ta kontroll över sin egen situation genom att forma omvärlden omkring sig. Dock visar det sig allt som oftast att tidsresenären tar sig vatten över huvudet och konfronteras med en oförståelig situation och att de långtgående konsekvenserna av människans val tar sig oväntade vändningar. Uppsatsen går ut på att analysera två utvalda texter innehållande tidsresor, nämligen H. G. Wells The Time Machine och Ray Bradburys ”A Sound of Thunder”, vilka får anses vara representativa för tidsreselitteraturen, med tanke på det inflytande de haft på genren i övrigt. Syftet och tillämpningen i respektive tidsreseberättelse kan komma att variera. Vissa författare använder tidsresan som en motivation för att utforska en exotisk ny miljö: när alla vita fläckar på kartan i karaktärernas egen tid är utforskade och studerade placeras en ny dimension på upptäcktsfärden. Andra författare väljer att utnyttja tidsparadoxer som ett slags litterär krydda: vad händer med nutiden om man förändrar något i det förflutna? I ytterligare andra fall kan den skildrade tidsperioden ses som en satirisk spegling av författarens egen samtid, vilket i stor utsträckning ska visa sig vara fallet i de analyserade verken i uppsatsen. Vilken av ovan nämnda modeller som författaren använder sig av är i stor utsträckning beroende på den samtid som verket ifråga skrevs i. Slutresultatet, vill jag mena, är dock i mångt och mycket det samma: tidsreseverken förhåller sig alltid till frågan om alienation, tillhörighet och kontroll över den egna situationen. Syfte och frågeställning Tidigare forskning i ämnet har tenderat att vara tämligen avgränsad till sin natur, och i stor utsträckning inriktat sig på specifika aspekter av tidsreselitteraturen. I denna uppsats har jag för avsikt att ta ett steg tillbaka och, utifrån de nedanstående frågeställningarna, göra en mer öppen granskning av de valda texterna. Med avstamp i tidigare forskning ämnar jag undersöka vilka gemensamma nämnare tidsreselitteraturen kan ha. Det är en vanlig uppfattning att tidsreselitteraturen med fördel kan delas upp i två kategorier, nämligen före och efter The Time Machine av H. G. Wells: detta med anledning av att verkets samtid i mycket hög grad var en tid av politisk, social, vetenskaplig och filosofisk omdaning, något som mycket tydligt kan utläsas i litteraturen från denna tid. Därför är ett av uppsatsens syften att utreda hur samhällsutvecklingen har gjort avtryck på tidsreselitteraturen: inte bara när det gäller de för analysen utvalda texterna utan även andra verk. Framför allt ska det visa sig att defintionen av tid har en avgörande betydelse för hur olika epokers tidsreseberättelser är komponerade. Utöver detta har jag också för avsikt att skissa upp en kort och översiktlig historik över tidsreselitteraturen; detta främst för att tillhandahålla en bakgrund för den kommande analysen. För att göra arbetet överskådligt har jag valt att främst koncentrera mig på två texter som får sägas vara representativa för tidsresegenren, nämligen The Time Machine av H. G. Wells och ”A Sound of Thunder” av Ray Bradbury.1 1 Herbert George Wells. The Time Machine, http://www.fourmilab.ch/etexts/www/wells/timemach/timemach.pdf. Ray Bradbury. ”A Sound of Thunder”, https://docs.google.com/document/d/1XFtrc-PgR8XPbKtU5j-HnzYNydHbubQ9EEnomNO8CI/edit?pli=1. Frågeställningen formuleras på följande vis: – Vilken funktion har tidsresemotivet i de analyserade berättelserna? – Hur kan de analyserade texterna relateras till den samtida historiska och kulturella kontexten? Tidigare forskning I mitt arbete har jag främst utgått ifrån Paul J. Nahins Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction, då den kan sägas utgöra något av ett grundverk inom forskningen i ämnet.2 Dock är det värt att notera att Nahin, i egenskap av matematiker, bekänner sig till en annan vetenskapstradition och metod än litteraturforskaren. Därför bör det nämnas att han inte primärt behandlar den skönlitterära aspekten av tidsresor, fast hans många nedslag i ett stort antal litterära exempel fungerar som utgångspunkt för ett teoretiskt resonemang. Darko Suvins Metamorphoses of Science Fiction har också bidragit till att lägga grunden för min diskussion om tidsresor ur ett SFperspektiv. Vidare har essäsamlingen H. G. Wells's Perennial Time Machine från 'The Centenary Conference' som ägde rum 1995 varit avgörande som bakgrund för forskningen kring just The Time Machine.3 Elana Gomels Postmodern SF and Temporal Imagination har även kastat visst ljus över tiden innan Wells roman.4 Även Brian McHales observationer om postmodernistisk litteratur i Postmodernist Fiction har bidragit till diskussionen.5 History of Science Fiction (2005) av Adam Roberts har också varit till hjälp under arbetet, då den har bidragit med många generella insikter om SF-genren.6 Disposition och urval Inledningsvis ämnar jag presentera en historisk genomgång för tidsreselitteraturens bakgrund och utveckling, och samtidigt redogöra för eventuella skillnader i hur tidsresor porträtteras i olika tidsepoker. Jag kommer också att kortfattat redogöra för några av de äldsta kända exemplen på tidsreselitteratur, nämligen gamla folksagor och legender från olika delar av världen, och beskriva 2 Paul J. Nahin. The Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction. New York: Springer, 1999. 3 George Slussner, Patrick Parrinder, Dani1èle Chatelain (red). H. G Wells's Perennial Time Machine. University of Georgia Press, 2001. 4 Elana Gomel. Postmodern SF and Temporal Imagination. London: Continuum, 2010. 5 Brian McHale. Postmodernist Fiction. London: Routledge, 1987. 6 Adam Roberts. The History of Science Fiction, Palgrave, 2005. vad som är utmärkande för dessa. Därefter beskrivs tidsbegreppets utveckling och den moderna vetenskapens inträde i tidsreselitteraturen vid slutet av 1800-talet, och i vilken utsträckning den tidens vetenskapliga och kulturella landvinningar har gjort avtryck på tidsreselitteraturen. De skönlitterära texter jag tänker utgå ifrån i min analys är H. G. Wells roman The Time Machine (1895), vilken får agera nav i mitt resonemang när det gäller sekelskiftet. Sedan går jag vidare till att beskriva ett mer sentida exempel på tidsreselitteratur, nämligen Ray Bradburys novell "A Sound of Thunder" (1952). Anledningen till att jag valt att analysera just dessa två texter beror på att de utgör goda, mycket lästa exempel på tidsresefiktion. The Time Machine är av mycket stor betydelse för genren, och utgör något av en brytpunkt mellan nytt och gammalt. Den tidigare forskningen på detta verk är mycket omfattande. Berättelsen har ett flertal gånger filmatiserats och dramatiserats, och ett mycket stort antal fristående uppföljare har publicerats av andra författare. När det gäller betydelsen av ”A Sound of Thunder” bygger den vidare på den tradition som Wells grundlade med The Time Machine, och även denna novell har refererats till otaliga gånger i andra böcker, filmer och så vidare. Det är även talande för novellens betydelse att den ska ha gett upphov till den så kallade 'fjärilseffekten' inom kaosforskningen.7 Som bekant finns en lång rad olika typer av tidsreseberättelser genom historien, och denna uppsats syftar inte till att i detalj beskriva dem alla, eller ens de flesta. Snarare är uppsatsens ambition att beskriva de generella mönster som kan sägas vara karakteristiska för tidsreselitteraturen och hur den har utvecklats, för att därefter analysera The Time Machine och ”A Sound of Thunder” med det historiska referatet som bakgrund. Huvudvikten av uppsatsen kommer därmed främst att vara koncentrerad kring sekelskiftet 1800/1900, men jämförelser kommer att göras till andra tidsperioder och verk av relevans för ämnet. Begreppsförklaring Primär och sekundär tid För enkelhetens skull vill jag i min diskussion introducera två begrepp, nämligen primär och sekundär tid. Dessa termer är lånade/inspirerade av begrepp som myntades av J. R. R Tolkien och som används inom sago- och fantasyforskningen (nämligen primär och sekundär värld) för att 7 Nahin, s. 369. beskriva förhållandet mellan olika fantasyvärldar. 8 Jag använder här termerna på ett likartat sätt, men anpassar dem för det aktuella temat: den primära tiden är den som berättelsens tidsresenär utgår ifrån, medan den sekundära är den tid som resenären hamnar i. Det är också värt att notera att det i en och samma berättelse kan förekomma flera sekundära tider, eftersom resor till flera olika tidpunkter kan förekomma. Vidare kan den primära tiden även komma att utvecklas till en sekundär tid, på grund av förändringar i en elastisk tidslinje. Det bör också poängteras att de ovan nämnda termerna är individuella: en persons primära tid kan vara en annans sekundära och vice versa. Dessa begrepp är konstruerade särskilt för denna uppsats för att ledigare kunna navigera i tidsreselitteraturen och lättare beskriva dess ganska särskilda förhållanden. Visserligen har flera forskare i ämnet tidigare diskuterat detta ur ett filosofiskt eller naturvetenskapligt perspektiv, men mig veterligen har ingen använt en fastställd terminologi för att i litteraturvetenskapligt syfte beskriva olika tidslinjer och deras relation till varandra.9 Alienation Den marxistiska aspekten av alienationstemat är svår att bortse ifrån när det gäller The Time Machine. Även om den egentligen förtjänar större utrymme väljer jag här att bara kortfattat bidra med några reflektioner i saken. Alienation visar sig vara ett mycket viktigt tema som allt som oftast är närvarande i tidsreseberättelserna. Det kan till och med sägas vara definierande för den här typen av litteratur. De exempel som tas upp i denna uppsats förhåller sig alla på ett eller annat vis till detta tema. Med 'alienation' menas i uppsatsen ”förfrämligande, känsla av maktlöshet, meningslöshet, social isolering och brist på identitet.”10 Det används här som ett tema som skrämmer, isolerar och försätter berättelsens karaktärer i en hjälplös och ofta irreversibel situation. Med fördel kan en parallell dras till Sigmund Freuds Das Unheimliche, som bygger på principen att det välbekanta och kända görs skrämmande och kusligt.11 Alienation bör dock inte förväxlas med 'främmandegöring'; det vill säga det begrepp som Darko Suvin använder sig av i sin definition av SF, och som i sin tur härstammar från Bertolt Brechts verfremdung.12 Vad som åsyftas är den litterära användningen av kontrastförhållandena mellan 8 John Ronald Reuel Tolkien. On Fairy Stories. http://brainstorm-services.com/wcu-2004/fairystories-tolkien.pdf s. 12. 9 Joel Hunter. Internet Encyclopedia of Philosophy. http://www.iep.utm.edu/timetrav/. 10 Nationalencyklopedin. www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/alienation. 11 Sigmund Freud. ”The Uncanny”, http://www-rohan.sdsu.edu/~amtower/uncanny.html. 12 Darko Suvin. Metamorphoses of Science Fiction: On the Poetics and History of a Literary Genre, Yale University Press, 1979, s. 6. författarens egen verklighet och den framberättade världen. Förvisso är även detta en viktig term inom SF-forskningen, men detta är inte det primära föremålet för min studie. Tidsresor – en definition För att kunna diskutera den eventuella underliggande meningen med tidsresegreppet i litteraturen måste först en klar definition av begreppet etableras. Lika viktigt är naturligtvis att etablera vad tidsresor inte är. Flera olika definitioner av begreppet har presenterats. Matematikern och ingenjören Paul J. Nahin erbjuder i Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction (1999) en relativt snäv definition: "In this book we are interested in physical time travel by machines that manipulate matter and energy in a finite region of space. [...] In addition, the machine must have a rational explanation".13 Enkelt uttryckt menar Nahin alltså, i alla fall i den diskussion han för i boken, att tidsresor fordrar en maskin och en vetenskaplig förklaring, eller åtminstone ett försök till en sådan. Denna definition får agera utgångspunkt för den definition som är gällande för uppsatsen, även om den i mitt tycke är något för snäv. Andra definitioner av tidsresor lider av att vara för ospecifika för att vara användbara. De berättelser som exempelvis innehåller en metaforisk, icke-egentlig resa i tiden inkluderas därför inte i denna studie. Ett exempel på en sådan berättelse skulle kunna vara A Christmas Carol (1858) av Charles Dickens, där huvudpersonen Ebenezer Scrooge i drömlika etapper får uppleva olika skeenden i sitt liv, och även en potentiell framtid. Detta är, enligt min mening, inte en berättelse om en tidsresenär, då Scrooge inte har möjlighet att direkt ingripa i och förändra något av det han får bevittna. Han är endast en passiv åskådare. Visserligen förändrar Scrooge sitt beteende som direkt resultat av visionerna som presenterats för honom, men: inga förändringar sker i en tid som inte är hans egen. Däremot kan man tänka sig att tidsresan inte nödvändigtvis behöver göras av en fysisk person; vissa berättelser låter ett föremål eller ett meddelande transporteras till en annan tid, vilket naturligtvis skulle kunna leda till konsekvenser för mottagarna i den sekundära tiden. Detta är exempelvis fallet i romanen Timescape av Gregory Benford, eller Arjen Lucassens rockopera The Final Experiment.14 En annan viktig aspekt i definitionen är att tidsresan ifråga inte får vara skalenlig. För att citera filosofen David Lewis allmänt vedertagna definition av tidsresor: "An object time travels if and only if the difference between its departure and arrival times as measured in the surrounding world 13 Paul J. Nahin. Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction, New York: Springer, 1999, s. 18. 14 Gregory Benford. Timescape, London: Victor Gollancz, 1980. Arjen Lucassen. The Final Experiment: http://www.arjenlucassen.com/content/the-final-experiment/. does not equal the duration of the journey undergone by the object". 15 Tidsresan måste alltså tillåta resenären att infinna sig i den sekundära tiden snabbare (eller långsammare) än normalt. För att sammanfatta: Tidsreselitteratur innehåller en eller flera karaktärer, föremål eller meddelanden som oskalenligt reser från en primär tid till en sekundär (framåt eller bakåt) och aktivt ingriper i ett händelseförlopp i den sekundära tiden. 15 Joel Hunter. Internet Encyclopedia of Philosophy. http://www.iep.utm.edu/timetrav/. En kort historisk genomgång Sagor och legender Det är svårt att med säkerhet säga när de första berättelserna med tidsresor började dyka upp i litteraturen, särskilt med tanke på att flera av de exempel som nämns här troligen berättades muntligt under lång tid innan de till slut blev nedskrivna. Det kan dock konstateras att motivet tidigt var populärt i diverse sagor och legender från hela världen, även om definitionen av 'resor i tiden' såg något annorlunda ut förr, jämfört med modernare verk med samma tema. Den viktigaste skillnaden gentemot mer sentida exempel på tidsreseberättelser är att tidsresan i dessa berättelser oftast är magiskt eller övernaturligt betingad, snarare än vetenskapligt. Elana Gomel kommenterar saken i sin bok Postmodern SF and Temporal Imagination: "Sporadic instances of time travel in mythology, folklore and literature before The Time Machine were based on the distinction between the earthly time and a timeless supernatural realm".16 Ofta rör det sig om ett möte mellan människor och diverse främmande sagoväsen på besök från en annan verklighet, där andra naturlagar råder. Sagans protagonist övertalas eller luras i regel att följa med in i en annan värld, där tiden fungerar annorlunda. Ett exempel på en sådan saga är den gamla japanska berättelsen om fiskaren Urashima-Tarō, som blir inbjuden att besöka Drakgudens rike under havet.17 När den unge fiskaren återvänder hem efter några dagars bortavaro märker han dock, till sin bestörtning, att han varit borta från sin hemby i hundratals år. Ett liknande öde drabbar munken Felix i en europeisk saga från medeltiden. 18 När Felix efter en skogspromenad återvänder hem till klostret visar det sig att många år har förflutit, trots att han bara upplevt sig vara borta några timmar. Berättelsen har för övrigt religiösa undertoner, då anledningen till munkens tidsresa baseras på en bön där Felix ber Gud om att få en försmak av Evigheten; en önskan som bevisligen gått i uppfyllelse. Ett svenskt exempel på en gammal folksägen med ett tidsresemotiv är berättelsen om en ung, nygift man som får besök av en sedan länge död vän. Han blir erbjuden att följa med denne ner i graven för en kort stund. Sagans mönster håller i sig även här; när mannen återvänder till de levandes rike har hundratals år gått och människor i trakten har berättat sagor om mannen som försvann mitt 16 Elana Gomel. Postmodern Science Fiction and Temporal Imagination, New York: Continuum, 2010 s. 28. 17 Yei Theodora Ozuka, ”The Story of Urashima Taro, The Fisher Lad”. etc.usf.edu/lit2go/72/japanese-fairytales/4881/the-story-of-urashima-taro-the-fisher-lad/. 18 Alf Henrikson. Hexikon, Höganäs: Bra Böcker, 1988, s. 140. under sin egen bröllopsmiddag.19 Sensmoralen i dessa exempel tycks ha varit (som så ofta i sagor) att människor inte är menade att ge sig i kast med det okända, i alla fall inte ostraffat. Gemensamt för alla dessa sagor är den alienation som de tidsresande individerna utsätts för, då de konfronteras med det som är främmande eller till och med övernaturligt. Resan in i en annan tid är sällan eller aldrig frivillig, utan snarare en olycklig konsekvens eller rentav ett straff av att ha gett sig i kast med högre makter. Denna typ av alienation lever vidare även i senare berättelser, men tar sig något annorlunda uttryck, vilket kommer att undersökas framöver. Att sova sig in i framtiden – tidsresor på 1800-talet Som vi har konstaterat ovan var den äldre typen av tidsresa till sin natur mer . Teknik och vetenskap i modernare mening hade ännu inte gjort sitt intåg i litteraturen, men icke desto mindre författades ett stort antal berättelser med tidsresor som huvudmotiv vid denna tid. I dessa berättelser kan man ännu se ett tydligt arv från den typ av tidsresor som äger rum i sagotraditionen. Som exempel på denna typ av berättande kan nämnas novellen ”Rip van Winkle” (1819) av Washington Irving, i vilken titelkaraktären sover i tjugo år efter ett möte med en grupp spöken, och vaknar upp enbart för att finna sin hemmiljö radikalt förändrad. Att just sova sig in i en annan tid förefaller vidare ha varit en ofta använd resemetod, och man kan fundera över anledningen till detta. Möjligen är själva sömnen i det här sammanhanget att betrakta som ett outforskat gränsland, som lämpar sig väl som ingång för berättelsen. Paul J. Nahin menar att en vanlig anledning till att tidsresemotivet var så populärt var att det fungerade utmärkt som en samtidskommentar. Genom att skildra ett fiktivt framtida samhälle kunde författaren dra uppmärksamheten till problem i den egna samtiden. 20 Detta är även en rimlig förklaring till varför den här typen av tidsresa blev så populär just under 1800-talet, nämligen med anledning av de politiska och sociala strömningar som världen upplevde då. Allegorin och satiren var (och är) som bekant ett populärt politiskt verktyg. Ett berömt exempel på detta är Mark Twains A Connecticut Yankee in King Arthurs Court (1889), i vilken den moderne och tekniskt skolade amerikanen Hank Morgan blir slagen medvetslös och därefter vaknar upp i 500talets England. Denne tar tillfället i akt att, med hjälp av sitt tekniska kunnande, påskynda en industriell revolution. Ett annat verk från samma tid som Twains roman, och som har en mer konkret politisk agenda, är 19 Ulf Palmenfeldt. När Fan flådde smeden och andra hiskeliga historier, Stockholm: Tidens förlag, 1993, s. 61. 20 Nahin, s. 9. Edward Bellamys Looking Backward: 2000-1887 (1888), där protagonisten Julian West medelst hypnos färdas från 1800-talet till 2000, för att där upptäcka att USA utvecklats till en socialistisk utopi, med en utförlig beskrivning av hur samhället bör vara beskaffat. 21 Detta verk är att betrakta som något av ett skönlitterärt politiskt manifest. Av förklarliga skäl är de flesta tidsresor från den här perioden, både de seriöst och mindre seriöst menade, visioner om framtiden. Tämligen få författare verkar behandla resor tillbaka i tiden, även om undantag förekom, såsom den ovan nämnda A Connecticut Yankee in King Arthurs Court. Ett annat exempel är Edward Page Mitchells novell "The Clock That Went Backward" (1881) där det, som titeln antyder, är en klocka som får agera katalysator för tidsresan. Om man så vill kan denna novell anses vara det första kända exemplet på en 'tidsmaskin' i litteraturen, även om just den benämningen dröjer ännu några år.22 Resan som skildras i novellen är dock (som i föregående fall) övernaturlig, eftersom inget försök till närmare förklaring erbjuds för hur tidsresan faktiskt fungerar. Vidare saknar tidsresenärerna i novellen kontroll över 'maskinen', och kastas ofrivilligt in i en obekant och skrämmande situation. Pages novell är relativt nyskapande i ett avseende, då den förefaller vara det första litterära verk som använder sig av en tidsparadox, eftersom en av tidsresenärerna visar sig vara den tidsresande klockans konstruktör i den sekundära tiden.23 Den fjärde dimensionen – Den vetenskapliga bakgrunden etableras Som ovan konstaterats är uppsatsen främst koncentrerad till tiden kring slutet av 1800-talet. Anledningen till att just denna tidsepok är av särskilt intresse motiveras av den tidens nytänkande vad gäller bland annat de vetenskapliga, kulturella och filosofiska ämnena. Adam Roberts skriver apropå detta i History of Science Fiction: It is not, I think, coincidental that this sub-genre comes into being and rapidly becomes vigorous in the late nineteenth century and throughout the twentieth – which is to say, at the time that ’science’ was establishing the intimate interrelations between these quantities of ’time’ and ’space’. 24 Detta är en tid då samhället omdanas i grunden, och nya sätt att tänka och att betrakta världen växer fram. Under 1800-talet kommer en rad nya uppfinningar som förändrar hur människors sätt att betrakta sig själva. Bland dessa kan nämnas kameran, telefonen, telegrafen och fonografen, det vill säga maskiner som tillåter användaren att 'vara' på flera ställen samtidigt. Dessa uppfinningar 21 Roberts, s. 120. 22 Nahin, s. 55. 23 Ibid. 24 Roberts, s. viii. reformerar själva attityden kring vad det innebär att vara människa, och förbereder därmed vägen även för tidsreselitteraturen. Tidigare var det, rent konceptuellt, mycket svårt att föreställa sig en tidsresa, undantaget de versioner av begreppet som redovisats tidigare. Idén om tiden som den fjärde dimensionen hade dock börjat slå rot. I början av 1900-talet skedde något av en vetenskaplig revolution inom den teoretiska fysikens område, i och med Albert Einsteins publikation av den speciella relativitetsteorin. Denna teori beskriver förhållandet mellan tid och rum samt gravitationens inverkan på dessa, så kallad tidsdilatation.25 Einstein var förvisso inte den förste att lansera idéer av detta slag, men det kan väl sägas att han i hög grad bidrog till att idén så småningom skulle slå rot i det publika medvetandet. Därmed inte sagt att denna vetenskapssyn var allmänt vedertagen eller ens förstådd hos allmänheten, men det kan vara viktigt att notera att denna föreställning utgjorde en viktig bakgrund till tidsreseberättandets utformning under denna tid. 25 Nahin, s. 19. Analys The Time Machine Herbert George Wells verk The Time Machine från 1895 är troligen den mest kända tidsreseberättelse som någonsin skrivits. Även om den bevisligen inte på långa vägar är den första berättelse som behandlar motivet tidsresor, får den ändå anses vara betydelsefull, av flera olika anledningar. För att ta det hela från början publicerades först en idag nästan oigenkännlig version av The Time Machine redan 1888, i form av den relativt okända novellen "The Chronic Argonauts".26 I denna novell beskrivs ett slags tidsmaskin, fast den kallas något annat, och är av underordnad betydelse i berättelsen: He stared in stupefied astonishment at the apparition, doubted, blinked, rubbed his eyes, stared again, and believed. It was solid, it cast a shadow, and it upbore two men. […] The thing was not square as a machine ought to be, but all awry: it was twisted and seemed falling over, hanging in two directions, as those queer crystals called triclinic hang; it seemed like a machine that had been crushed or warped; it was suggestive and not confirmatory, like the machine of a disordered dream.27 I själva beskrivningen av maskinen speglar här Wells den något bisarra föreställningen om att resa i tiden. Maskinen är en abnormitet, något som inte borde existera. I konfrontation med maskinen tror inte åskådaren sina ögon. Vidare är namnet på novellen värt att analysera lite närmare. I "The Chronic Argonauts" läggs fokus på just personerna som reser i tiden; transportmedlet är sekundärt. Novellen dröjer som sagt kvar i den gamla traditionen, där läsaren hålls helt okunnig om maskinens bakomliggande mekanismer och där de mystiska aspekterna av tidsresandet står i centrum. Dock vittnar novellen om att en stor förändring är på väg att ske i genren. För övrigt är 'argonauterna' som bekant de krigare ur grekisk mytologi som bistod Iason i hans sökande efter det gyllene skinnet. 28 Ordet får här den överförda betydelsen 'resenär' eller 'äventyrare'. "The Chronic Argonauts" behandlar egentligen ämnet tidsresor tämligen flyktigt. Verket kan ses 26 Roberts, s. 144. 27 Wells, http://www.colemanzone.com/Time_Machine_Project/chronic.htm. 28 Helen Morales. Mytologi: Gudar, hjältar, myter, Bath: Parragon Books, 2005, s. 64. som viktigt i tidsreselitteraturens historia, men mest i kontrast mot den kraftigt omarbetade versionen av texten, som så småningom blev kortromanen The Time Machine. Att den nya, längre versionen är det litterära verk som tar med tidsreselitteraturen in i en ny tid, präglad av vetenskap snarare än magi och metafysik, är tämligen uppenbart. Wells beskrivning av tiden som den fjärde dimensionen är relativt grundlig och lättförståelig, och har en tydlig förankring i författarens samtid. Det är med andra ord under denna historiska epok som själva tidsbegreppet kommer att omdefinieras, och det är nu som tidsresorna blir vetenskapliga snarare än fantastiska; det vill säga: det är här som tidsresan faller under SF-genren och en ny undergenre skapas. Till att börja med tycks denna berättelse vara den första som innehåller själva begreppet 'tidsmaskin'; ett uttryck som har kommit att bli en viktig komponent i tidsreselitteraturen och som har hjälpt till att forma kommande tidsreseverk och vår uppfattning av dem. I äldre exempel av tidsreselitteratur skedde själva resan (som konstaterats i ett tidigare stycke) främst genom magisk/mystisk väg snarare än teknologisk. The Time Machine innebar en avsevärd förändring på detta område. Det är alltså under denna historiska epok som själva tidsbegreppet kommer att omdefinieras, och det är nu som tidsresorna blir vetenskapliga snarare än fantastiska; det vill säga: det är här som tidsresan faller under SF-genren och en ny undergenre skapas. Paul J. Nahin sammanfattar verkets betydelse på ett kärnfullt vis: The idea of time as the fourth dimension entered the popular mind around 1894-1895 with the publication of the first of Wells' so-called "scientific romances", The Time Machine. Then, after that pioneering use of time as the fourth dimension, science fiction writers quickly adopted the idea as the basis for one of their most popular subgenres.29 Elana Gomel är av samma uppfattning i frågan, och skriver: By inventing a time machine Wells created a new kind of chronotope firmly rooted in science. The Traveller's long and scientifically plausible explanation of time as the fourth dimension of space serves the same rhetorical function as his cogs-and wheels device.30 Förvisso erbjuder Wells (av förklarliga skäl) inte någon utförlig vetenskaplig förklaring till hur tidsmaskinen faktiskt fungerar, men å andra sidan behöver han inte heller detta, då han i ett drag som skulle komma att bli typiskt för honom låter någon annan än Tidsresenären vara den primära jagberättaren. Detta är ett grepp som ger berättelsen något av en ökad trovärdighet: eftersom jagberättaren inte rimligen kan förväntas förstå hur maskinen fungerar behöver heller inte författaren på något vis stå till svars för några eventuella brister i vetenskaplig trovärdighet. Det viktiga är snarare att det, inom ramarna för fiktionen, finns en förklaring med någorlunda godtagbar grund, även om den inte är läsaren, eller jagberättaren, tillgänglig. 29 Ibid. 30 Gomel, s. 28. Handlingen i The Time Machine kretsar kring en viktoriansk gentleman, som lyckats med bedriften att konstruera en maskin som kan färdas i den fjärde dimensionen, det vill säga: en tidsmaskin. Berättelsen tar sin början då Tidsresenären (som är den enda benämningen huvudpersonen ges) samlat en grupp bekanta för att presentera sin nya uppfinning och förklara för dem (och läsaren) hur den fungerar: ‘Can a cube that does not last for any time at all, have a real existence?’ Filby became pensive. ‘Clearly,’ the Time Traveller proceeded, ‘any real body must have extension in four directions: it must have Length, Breadth, Thickness, and—Duration. But through a natural infirmity of the flesh, which I will explain to you in a moment, we incline to overlook this fact. There are really four dimensions, three which we call the three planes of Space, and a fourth, Time. 31 Resonemanget om den fjärde dimensionen presenteras således tidigt i verket, och syftet är tydligt: att kortfattat utbilda läsaren i den moderna tidens diskussion och att introducera vetenskapliga begrepp för att förklara ett litteraturmotiv som tidigare föll under ett metafysiskt paraply. I samma andetag kan nämnas att berättelsens huvudperson tidigt i verket gör en referens till den för Wells samtida matematikern och astronomen Simon Newcomb, vilket får ses som ett försök att ytterligare förstärka tidsresediskussionens validitet.32 Majoriteten av berättelsens handling äger rum på en intradiegetisk nivå, där Tidsresenären själv rapporterar om sina tidsexkursioner för sina skeptiska middagsgäster. Suvin menar att anledningen till detta grepp (som är tämligen vanligt hos Wells) är att tillhandahålla en säker och välbekant bakgrund som sakta bryts ned: His basic situation is that of a destructive newness encroaching upon the tranquility of the Victorian environment. Often this is managed as a contrast between an outer framework and a story within the story. The framework is set in surroundings as staid and familiarly Dickensian as possible.33 När ramberättelsen och bakgrunden väl är etablerad påbörjar Tidsresenären sin berättelse. Till en början är hans tidsreseförsök tämligen prövande: I seemed to reel; I felt a nightmare sensation of falling; and, looking round, I saw the laboratory exactly as before. Had anything happened? For a moment I suspected that my intellect had tricked me. Then I noted the clock. A moment before, as it seemed, it had stood at a minute or so past ten; now it was nearly half-past three!34 Han blir dock snabbt mycket djärvare i sin användning av tidsmaskinen och ger sig av på en resa långt in i framtiden, närmare bestämt till år 802 701 efter vår tid. Där (eller då) visar det sig att 31 Wells, s. 5f. 32 Wells, s. 6. 33 Suvin, s. 208. 34 Wells, s. 15. mänsklighetens olika samhällsklasser har utvecklats till två separata arter, nämligen de barnlika Eloi, och de groteska, underjordiska Morlock, där de förtryckta arbetarnas ättlingar nu jagar och livnär sig på överklassens dito.35 Genom att beskriva dessa nya typer av människor förmedlar Wells den dystopiska tanken att mänskligheten och samhället inte nödvändigtvis enbart uppvisar en positiv progression, utan mycket väl också kan regrediera; inte evolutionärt, utan snarare socialt, intellektuellt och kulturellt, till en mer primitiv nivå. Inte minst ger den sfinx-liknande statyn som Tidsresenären stöter på signaler om att mänskligheten under årtusendenas gång har fallit tillbaka på äldre tiders myter och traditioner. I ett försök till kommunikation med en grupp Eloi gör Tidsresenären följande bedrövande observationer: The question had come into my mind abruptly: were these creatures fools? You may hardly understand how it took me. You see I had always anticipated that the people of the year Eight Hundred and Two Thousand odd would be incredibly in front of us in knowledge, art, everything. Then one of them suddenly asked me a question that showed him to be on the intellectual level of one of our five-year-old children-- asked me, in fact, if I had come from the sun in a thunderstorm!36 Författaren uttrycker här, genom sin protagonist, stor desillusion över hur mycket av mänsklighetens bedrifter och prestationer som gått förlorade med åren. Tidsresenärens känslomässiga och intellektuella isolering syns tydligt, inte minst i hans försök till meningsutbyte med Eloi. Utifrån hans perspektiv ter de sig lata och allmänt ointresserade, och uppvisar en för huvudpersonen alarmerande brist på nyfikenhet. Eloi målas upp som en parodi på en dekadent, likgiltig och handlingsförlamad överklass. Kortfattat: Tidsresenären upplever sig strandad i en tid av kulturell analfabetism. Alienationen och desperationen fortsätter även när Tidsresenären i ett senare avsnitt av berättelsen ger sig av in i en ännu mer avlägsen framtid. Texten beskriver här, på ett tämligen oförtäckt vis, en döende värld, och en tröstlös framtidsutsikt: At last, more than thirty million years hence, the huge red-hot dome of the sun had come to obscure nearly a tenth part of the darkling heavens. Then I stopped once more, for the crawling multitude of crabs had disappeared, and the red beach, save for its livid green liverworts and lichens, seemed lifeless. [...] The darkness grew apace; a cold wind began to blow in freshening gusts from the east, and the showering white flakes in the air increased in number. From the edge 35 Jag använder mig av den engelska originaltextens benämningar på Eloi och Morlock, och undviker även för enkelhetens skull förvirrande och inkonsekventa pluralformer. 36 Wells, s. 20. of the sea came a ripple and whisper. Beyond these lifeless sounds the world was silent. Silent? It would be hard to convey the stillness of it. All the sounds of man, the bleating of sheep, the cries of birds, the hum of insects, the stir that makes the background of our lives—all that was over.37 Förhållandet i 802 701 kan även relateras till Jonathan Bignells essä, hämtad ur samlingen Liquid Metal: This vision of the future counters the victorian myth of progress, and explores the interdependence of workers and masters, perverted into the dependence of the Morlocks on the flesh of the Eloi who [sic] they formerly served. The Time Traveller realises that evolutionary development toward technological refinement and social order will lead to decadence (in the Eloi) and to savagery (in the Morlocks) at the same time.38 Visserligen är Bignells reflektioner om handlingen baserade på George Pals film The Time Machine från 1960, men de kan ändå sägas vara relevanta för resonemanget även vad gäller originaltexten. I berättelsen illustreras den teknologiska/industriella utvecklingens mörka sida, så som den för Wells tedde sig. De i den nya tiden rådande förhållandena skär sig kraftigt mot vad Tidsresenären, i egenskap av viktoriansk gentleman, är van vid eller håller för sant. Han är den samtida läsarens representant i den sekundära tiden, och får förmodas uppbära det mått av framstegsvänlighet som hans primära tid fordrar. Vid ankomsten till den sekundära tiden tror Tidsresenären först att han hamnat i en kommunistisk utopi, men kommer snart på andra tankar när han börjar få insikt i hur samhället är beskaffat. 39 Ingen i Eloi-samhället tycks arbeta, men ändå är de utrustade med kläder och allt annat de behöver för att överleva: [T]hese people were clothed in pleasant fabrics that must at times need renewal, and their sandals, though undecorated, were fairly complex specimens of metal-work. Somehow such things must be made. And the little people displayed no vestige of a creative tendency.40 Svaret på denna gåta är förstås att Morlock producerar resurser även åt Eloi, för att försäkra sig om deras överlevnad. Det är Morlock som bedriver produktionen i denna tid, medan Eloi i princip är jämställda med boskap. Eloi har därmed i sin tur degraderats till varor snarare än individer, det som Marx kallar förtingligande. Vad Tidsresenären har stött på är med andra ord ingen kommunistisk samhällsstruktur. Som allt annat i denna tid upplevs även kategoriseringen av det politiska samhällsskicket som en uppskruvad form av den ordning Tidsresenären lämnade bakom sig i den primära tiden. I den sekundära tiden är 37 Wells, s. 67. 38. Jonathan Bignell. "Another Time, Another Space: Modernity, Subjectivity and The Time Machine". I: Liquid Metal: The Science Fiction Film Reader, s. 136. London: Wallflower Press, 2007. 39 Wells, s. 22. 40 Wells, s. 32 visserligen arbetarna herrar och har själva kontroll över produktionen, men både Eloi och Morlock är fångade i en stagnerad struktur utan att själva vara medvetna om det. Wells roman är i högsta grad en politisk samtidskommentar, i synnerhet över de i Wells tid rådande klasskillnaderna som i The Time Machine dras till sin spets och vänds på huvudet. Berättelsen tillåter inte bara huvudpersonen att få perspektiv på sin egen samtid, utan gestaltar på ett överskådligt och närmast allegoriskt vis inte bara vikten av god kulturvård, utan även vilka ödesdigra konsekvenser människans val i författarens egen tid kan komma att ha, om ingenting görs åt saken.41 Det är alltså knappast någon ljus, idyllisk vision av framtiden som Wells beskriver. I The Time Machine kontrasteras författarens egen viktorianska hemmiljö, det välbekanta och skyddade, med en skrämmande, extrem karikatyr av de redan rådande hemförhållandena i Wells samtid. Darko Suvin beskriver saken på följande vis: The strange is menacing because it looms in the future of man. Wells masterfully translates some of man's oldest terrors–the fear of darkness, monstrous beasts, giants and ogres, creepy crawly insects, and Things outside the light of his campfire, outside tamed nature–into an evolutionary perspective that is supposed to be validated by Darwinian biology, evolutionary cosmology, and the fin-de-siècle sense of a historical epoch ending.42 Tidsresenärens namn (eller, rättare sagt: brist på det samma) är också signifikant. Huvudpersonen kan sägas sakna tillhörighet, annat än som representant för det 'normala', utgångspunkten i det förra sekelskiftets medelklassamhälle där även läsaren förväntas befinna sig. Det är denna normalitet som Wells beskriver som hotad; förvisso på tämligen lång sikt, men vägen mot undergången (det vill säga Eloi/Morlock-samhällena) är redan utstakad; och till råga på allt bär människan själv skulden för den annalkande katastrofen. I berättelsens slut, efter att ha berättat om utflykten till 802 701 för sina kamrater ger sig Tidsresenären av på ännu en resa, från vilken han, enligt berättaren, aldrig återvänder. Den bittra konsekvensen av att ha rest i tiden gör sig tydlig, när Tidsresenären själv börjar tvivla på sina egna erfarenheter: He stared round the room. ‘I’m damned if it isn’t all going. This room and you and the atmosphere of every day is too much for my memory. Did I ever make a Time Machine, or a model of a Time Machine? Or is it all only a dream? They say life is a dream, a precious poor dream at times—but I can’t stand another that won’t fit. It’s madness. And where did the dream come from?. . . I must look at that machine. If there is one!43 41 Roberts, s. 144. 42 Suvin, s. 209. 43 Wells, s. 70 f. Inte förrän han återser tidsmaskinen igen blir han lugnad, i förvissning om att hans minnen trots allt tycks stämma. Resorna in i framtiden har dock försatt honom ur fas med sitt eget ursprung och, av ovanstående citat att döma, sig själv. Samma mening förs fram av Joshua Stein i essän ”The Legacy of The Time Machine”: Rather than change the linear future, as, for example, stepping on a butterfly does in Ray Bradbury's ”A Sound of Thunder,” the Traveller changes himself. […] The Traveller becomes entirely disconnected from time, and therefore never returns.44 Allt hopp är dock inte ute. Trots de mörka motiven och dystra framtidsvisionerna som presenteras symboliserar The Time Machine något av en brytningspunkt gentemot verk tillhörande den gamla tidsresetraditionen när det gäller frågan om kontroll över den egna situationen. Att låta just maskinen inta titelrollen i berättelsen måste anses vara ett betydelsefullt, för att inte säga banbrytande grepp. Paul Alkon skriver angående detta i sin essä Was the Time Machine necessary?: "By naming the story after the machine – which proves he thought the machine necessary enough – Wells turns the readers' attention to the machine before they even arrive at the tale's first sentence".45 Paul Alkon poängterar här att det litterära uppfinnandet av tidsmaskinen tillåter Wells protagonist att, till skillnad från sina tidsresande föregångare, ta kontrollen över sin egen situation, åtminstone i viss mån. Det är inte längre fråga om en envägsresa; tidsresenären har nu möjlighet att, frivilligt och under kontrollerade former, företa sig en resa till den sekundära tiden, för att sedan återvända hem till sin primära tid och berätta om sina nya erfarenheter: Take away the time machine thus presented, and there would be a very different story: arguably not anything so good, and certainly not the same. The time machine here is not functionally the equivalent of travel via magic, dream, vision, mesmeric sleep, telepathy, hallucination or being hit on the head. Mesmeric sleep and other forms of suspended animation are oneway [sic] trips to the future, which will not allow, among other things, the frame narrative that so much enriches, and in many crucial respects creates, the meanings of Wells's tale.46 I förlängningen innebär detta också långtgående möjligheter för tidsresenären att forma sin omgivning efter eget tycke. Detta är en möjlighet som onekligen hänger samman med det modernare sättet att betrakta tiden: som en dimension snarare än som en enkelriktad ofrånkomlighet. Vidare kan man se denna utveckling som en demokratisering av tidsresan, som Sean Redmond påpekar i Liquid Metal: If the modern world is one where the individual feels alienated and powerless in the face of 44 Joshua Stein. ”The Legacy of The Time Machine”. I: H. G. Wells' Perennial Time Machine, s. 154f. University of Georgia Press, 2001. 45 Alkon, s. 33. 46. Alkon, s. 32. bureaucratic structures and corporate monopolies, then time travel suggests that Everyman and Everybody is important to shaping history, to making a real and quantifiable difference to the way the world turns out.47 Redmond menar således att tidsmaskinen erbjuder resenären en möjlighet att ta kontroll och forma sina egna villkor. Även om The Time Machine kan läsas som en dystopisk berättelse som har för avsikt att teoretisera kring vilka konsekvenser den samtida politiska strukturen skulle kunna komma att få på lång sikt, kvarstår ändå det faktum att maskinen erbjuder en varning, och eventuellt även en möjlig flyktväg ut ur ett annars oundvikligt öde. Till och med den annars så dystopiskt och något teknofobiskt orienterade Wells visar i epilogen av The Time Machine prov på viss framtidsoptimism, där ramberättelsens berättare spekulerar om Tidsresenärens öde: Or did he go forward, into one of the nearer ages, in which men are still men, but with the riddles of our own time answered and its wearisome problems solved? Into the manhood of the race: for I, for my own part, cannot think that these latter days of weak experiment, fragmentary theory, and mutual discord are indeed man’s culminating time!48 Ett annat drag som kännetecknar tidsreseberättelser från innan 1895 är det faktum att resorna (med några få undantag) i regel behandlar resor framåt i tiden, utan möjlighet att återvända hem. Idén om att färdas tillbaka och förändra det som redan skett tycks, som tidigare nämnts, vara ett mer sentida påfund som börjar utforskas ordentligt först när definitionen av tid utvecklats vidare. Detta är sannolikt sammanhängande med användningen av tidsparadoxer som ett berättarmässigt motiv, det vill säga att låta en tidsresenär så till den grad förändra det förflutna, att förutsättningarna i den primära tiden förändras eller rentav förintas. Förvisso befattar sig inte Wells nämnvärt med paradoxer i The Time Machine: ämnet berörs bara flyktigt i en diskussion rörande tidsmaskinens potentiella användningsområden mellan några karaktärer i bokens början: "Don't you think you would attract attention?' said the Medical Man. Our ancestors had no great tolerance for anachronisms."49 Man kan fundera på varför Wells valde att inte utforska detta användbara narrativa verktyg närmare. Nahin kommenterar denna frågeställning: ”Wells, in particular, was not oblivious to the possibility of paradox in time travel, but his failure to use it seems to indicate that he simply did not know how to respond to such puzzles.”50 Man kan dock argumentera för att Wells medvetet valde att inte undersöka detta motiv närmare, då 47. Sean Redmond (red). "The Origin of the Species: Time Travel and the Primal Scene". I: Liquid Metal: The Science Fiction Film Reader, s. 114. London: Wallflower Press, 2007. 48. Wells, s. 73. 49 Wells, s. 8. 50 Nahin, s. 55. berättelsens fokus snarare låg på annat håll, såsom de långsiktiga konsekvenserna av människans samtida sociala och politiska beslut. Berättelsen var mer en samhällspolitisk kommentar, berättad med hjälp av nya medel. Icke desto mindre var avsaknaden av ett motiv med tidsparadoxer i The Time Machine något som Wells kritiserades för redan i en tidig recension av verket, vilket ytterligare understryker argumentet att föreställningen om tidsparadoxer var relativt väletablerad vid denna tid.51 Tidsresan som ett sätt att faktiskt omforma den primära tiden skulle dröja ännu en tid, men faktum kvarstår att det var Wells som lade de viktigaste grundstenarna för en ny form av berättande. ”A Sound of Thunder” Ett viktigt exempel på ett post-wellskt verk i tidsresegenren är Ray Bradburys novell "A Sound of Thunder" (1952). Här har tidsresegreppet utvecklats ytterligare, och Bradburys text utnyttjar till fullo förhållandet mellan primär och sekundär tid, samt beskriver en ödesdiger alienationseffekt. Detta är en novell som i stor utsträckning använder sig av dystopiska miljöer och beskriver allvarliga negativa konsekvenser av tidsmanipulation för att förmedla en stämning av oåterkallelig utsatthet, hopplöshet och förtvivlan. Bradbury beskriver även ett gott exempel på hur tidsresenärernas primära tid kan komma att tillintetgöras på grund av till synes obetydliga förändringar i den sekundära tiden. I likhet med The Time Machine samspelar den primära och den sekundära tiden med varandra på ett inte helt okomplicerat vis, men till skillnad från i Wells text reser protagonisterna i denna novell bakåt i tiden, vilket ska visa sig påverka deras primära tid allvarligt. Handlingen tar sin början i år 2055, då företaget Time Safari anordnar jaktresor till det förflutna. Syftet med dessa tidsresor är att låta väl betalande kunder jaga (bland annat) dinosaurier. Trots diverse utförliga säkerhetsåtgärder går dock saker och ting fel under en tur, då Eckels, en av de betalande resenärerna, av misstag trampar ihjäl en fjäril; något som visar sig ha ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. När expeditionen återvänder till vad de tror är deras primära tid visar det sig att världen de landar i är annorlunda och obekant för dem. Landet har en annan president, människors beteende är på något subtilt sätt förändrat och till och med själva språket är annorlunda: allt detta på grund av en förändring i den sekundära tiden. Tidigt i novellen beskrivs utgångsläget; den situation som måste försvaras till varje pris. Det godas bräcklighet gestaltas här i form av en diskussion kring det nyligen hållna presidentvalet, i vilket den demokratiska kandidaten nätt och jämnt avgått med segern: ”We're lucky. If Deutscher had gotten 51 Ibid. in, we'd have the worst kind of dictatorship. There's an anti everything man for you, a militarist, anti-Christ, anti-human, anti-intellectual.”52 Naturligtvis ser valresultatet radikalt annorlunda ut efter de subtila förändringarna i den sekundära tiden: His face was cold. His mouth trembled, asking: "Who - who won the presidential election yesterday?" The man behind the desk laughed. "You joking? You know very well. Deutscher, of course! Who else? Not that fool weakling Keith. We got an iron man now, a man with guts!"53 Den beskrivna politiska profilen samt namnet på den nye presidenten i den nya fördärvade tidslinjen, Deutscher ('tysk'), anspelar med största sannolikhet på Adolf Hitler. Även i denna novell tar författaren hjälp av rådande förhållanden i den egna hemmiljön för att så effektfullt som möjligt beskriva ett igenkännbart mardrömsscenario. Med tanke på när novellen författades (1952) fanns fortfarande andra världskriget färskt i minnet hos de flesta läsare av novellen, vilket säkerligen bidrog till att förmedla den avsedda alienationseffekten. När expeditionen återvänder från resan till det förflutna förnimmer medlemmarna en diffus känsla av att något inte riktigt står rätt till: The room was there as they had left it. But not the same as they had left it. The same man sat behind the same desk. But the same man did not quite sit behind the same desk. […] Eckels stood smelling of the air, and there was a thing to the air, a chemical taint so subtle, so slight, that only a faint cry of his subliminal senses warned him it was there. The colors, white, grey, blue, orange, in the wall, in the furniture, in the sky beyond the window, were . . . were . . . . And there was a feel. His flesh twitched.54 Det är talande att inte bara språket i den manipulerade tidslinjen förändrats: i citatet ovan sviker även själva berättarröstens förmåga att beskriva det nya tillståndet. De alienerande effekterna i Bradburys novell blir också än mer påtagliga, då det ofta rör sig om en tämligen välbekant miljö som i en handvändning görs otillgänglig. Kontrasten mellan det välbekanta och det främmande är, som så ofta i dessa berättelser, högst påtaglig. Man kan här med fördel dra en parallell till Sigmund Freuds ord om E.T.A Hoffmans "Sandmannen" i essän "Das unheimliche" (1919): [T]he uncanny is that class of the frightening which leads back to what is known of old and long familiar. […] we are tempted to conclude that what is ‘uncanny’ is frightening precisely because it is not known and familiar. Naturally not everything that is new and unfamiliar is frightening, 52 Bradbury, s. 2. 53 Bradbury, s. 11. 54 Ibid. however; the relation is not capable of inversion.55 Det bör kanske poängteras att novellen som Freud refererar till inte på något vis handlar om tidsresor, men observationen gällande förhållandet mellan det familjära och det kusliga är i högsta grad relevant även när det gäller ”A Sound of Thunder”, och för all del tidsreselitteratur i största allmänhet. Bradburys text kan också med fördel läsas i skenet av Brian McHales bok Postmodernist fiction, där författaren beskriver SF och tidsreselitteratur som en "konfrontation mellan världar". 56 Han menar att den sekundära tiden (även om han förklarligen inte använder sig av den terminologin) på ett eller annat vis förhåller sig till vår tid och verklighet, den så kallade 'zero world'. Begreppet 'värld' används här både när det gäller främmande platser och målet för en tidsresa. Enligt McHale är effekterna i båda dessa exempel likartade: [D]isplacement in space is intimately bound up with displacement in time. They are, in fact, functionally equivalent: spatially distant other worlds may be brought into confrontation with our world, but so may temporally distant worlds, and with identical results of 'cognitive estrangement.'57 "A Sound of Thunder" är ett gott exempel på en tidsreseberättelse där människans vetenskapliga framsteg stigit henne åt huvudet och de oförutsedda konsekvenserna av att manipulera det man inte till fullo förstår potentiellt blir mycket allvarliga. Ray Bradbury målar här upp en tillvaro som är bedrägligt dynamisk och obeständig; allt vi känner till kan gå förlorat genom förhållandevis enkla, men synnerligen svårkontrollerade, medel. Han vill här belysa den negativa konsekvensen av att ha tagit kontroll över den egna situationen. I novellen är alienationen, och i förlängningen undergången, således i högsta grad av människan självorkestrerad. Det är intressant att notera att ansvaret för det egna välbefinnandet numera ligger i människans egna händer. Detta utgör en viktig skillnad från tidigare tidsreseberättelser, där de tidsresande karaktärerna i stort sett var utlämnade åt naturens eller eventuella högre makters nycker. På gott och ont har tidsmaskinen befriat tidsresenären från en statisk tillvaro. Man kan också läsa in en viss politisk kritik av det ekonomiska systemet i novellen. Här beskrivs en värld där 'tidsmaskinen' är i händerna på privat företagsverksamhet, och där den används i vinstsyfte. Förvisso tycks denna affärsidé även inom fiktionen vara något kontroversiell: ”We don't want to change the Future. We don't belong here in the Past. The government doesn't like us here. We have to pay big graft to keep our franchise. A Time Machine is finicky business.” 58 Med detta i 55 Sigmund Freud. ”The Uncanny”, http://www-rohan.sdsu.edu/~amtower/uncanny.html. 56 Brian McHale. Postmodernist Fiction, London: Routledge, 1993, s. 60. 57 Ibid. 58 Bradbury, s. 3. åtanke finns det anledning att fundera över budskapet. Hyser tekniken, det vill säga tidsmaskinen, en inneboende ondska med tanke på hur allvarliga konsekvenserna riskerar att bli, eller är det fråga om felanvändning? Den senare tolkningen går i linje med uppfattningen att människan nu själv bär ansvaret för att bevara ett välbekant, och därmed fördelaktigt, läge. Paul J. Nahin uttrycker dock viss skepsis rörande trovärdigheten i Bradburys grundpremiss för novellen; det vill säga att små förändringar med tiden växer bortom förutsägbara proportioner: ”This is, of course, a somewhat unconvincing argument. After all, previous dinosaurs, when shot, must have fallen to the ground and flattened a lot of butterflies!”59 Vill man vara spekulativ kan man dock bemöta Nahins påstående med att det kanske var just det som hände. I novellen har läsaren möjligheten att sätta berättelsens själva utgångspunkt i perspektiv, då det är fullt möjligt att en tidigare, i novellen ej dokumenterad expedition, redan har begått samma typ av misstag som Eckels och därmed skapat förutsättningarna för det som huvudpersonerna i novellen upplever som den primära tiden. Således är ingenting i novellens dieges tillförlitligt, då världshistorien i en handvändning kan skrivas om utan någons vetskap. Endast de ansvariga, de återvändande tidsresenärerna bär med sig minnen från något som aldrig hänt. 59 Nahin, s. 51. Slutdiskussion Tidsresande i litteraturen är ett motiv som är intimt sammankopplat med alienationen. Hur detta tema presenteras i det aktuella verket är i viss utsträckning beroende på när verket ifråga först publicerades. I äldre tidsreselitteratur tenderar tidsresan att vara magiskt betingad, det vill säga av icke-vetenskaplig art, och protagonisterna i dessa berättelser är sällan eller aldrig frivilliga resenärer. Fenomenet 'tidsresor' har för de inblandade ofta varit förknippat med stor vånda. Särskilt äldre litterära exempel på litteratur med tidsresor som centralt motiv har präglats av ett nästan obligatoriskt slumpelement: huvudpersonerna i dessa berättelser övertalas eller luras av övernaturliga väsen att, ofta omedvetet, företa sig en resa in i framtiden, varpå de finner sig hjälplöst strandade i en främmande sekundär tid. Med de i uppsatsen utvalda exemplen som utgångspunkt kan man konstatera att alienationstemat är en mycket viktig faktor. I stor utsträckning behandlar tidsreselitteraturen motiv som utanförskap och tvivel på det egna läget i tillvaron. Dessa drag är visserligen inte på något vis unika för just tidsresefiktionen, utan återfinns i både SF såväl som i andra genrer, men med tanke på att tidsreselitteraturen ofta skildrar miljöer som är välbekanta för läsaren, och som genom oförutsägbara mönster görs oigenkännliga eller rentav otillgängliga för de tidsresande protagonisterna. I Wells The Time Machine gestaltas blir Tidsresenären konfronterad med en sekundär tid som utgör, i hans ögon, en bisarr travesti på hans egen, välbekanta samtid. Han får här beskåda en värld där bildning, nyfikenhet och upptäckarlusta har förbytts i barnslig dekadens, likgiltighet och brutalitet. Ett fåtal, vagt igenkännbara element finns kvar i den nya tiden, av vilka Tidsresenären kan dra slutsatsen att valen som mänskligheten i hans egen primära tid fattat har lett till det skrämmande samhälle han får bevittna i den sekundära tiden. Om man så vill kan man även läsa in ett samhällspolitiskt budskap bakom den skrämmande skildringen av Tidsresenärens potentiella framtid. Författaren kan tänkas avse The Time Machine som ett slags varning; en fingervisning om vad som skulle kunna bli verklighet om inte samtidens människor tar noggrannare ansvar för de rådande samhällsproblemen. Den tydligaste konsekvensen av den primära tidens samhällsstruktur får sägas vara det faktum att de kraftigt cementerade klasskillnaderna i det viktorianska Storbritannien resulterat i två separata arter med separata funktioner i det nya samhället, där maktförhållandet kanhända har skiftat, men där strukturerna likväl finns kvar. Även i Bradburys novell ”A Sound of Thunder” är alienationen allestädes närvarande, men denna gång avsevärt närmare huvudpersonernas egen hemmaplan. Här är det tidsresenärernas primära tid som, av allt vi kan döma i texten, blir tillintetgjord och ersatt av en kuslig skuggversion av det för huvudpersonerna föredragna ursprungsläget. Då det dessutom visar sig att en av huvudpersonerna själv bär ansvaret för det fördärvade lägets tillstånd blir effekten än mer påtaglig. Genom illa genomtänkta manipulationer av det människan inte kan förväntas förstå har allt de värdesätter gått om intet, tämligen bokstavligt. Bradburys novell förhåller sig också tydligt skeptisk till en oförsiktig och exploaterande användning av ny teknologi. Den utgör ett tydligt exempel på hur egenintresse har en tendens att orsaka allvarliga förändringar; inte bara för de inblandade, utan för alla. Att bara tidsresenärerna i novellen är medvetna om vad som inträffat bidrar bara ytterligare till den känsla av utsatthet och hjälplöshet som förmedlas via huvudpersonerna. ”A Sound of Thunder” kan sägas utgöra en tematisk fortsättning på den typ av samhällskritik som H. G. Wells förde fram i The Time Machine. I denna novell används tidsmaskinen i allmänt erkänt småaktiga syften, såsom troféjakt och vinstintresse. Även här kan man ana ett politiskt budskap: inga konskvenser, hur allvarliga de än må vara, kan komma i vägen för människans girighet, vare sig den är ekonomiskt eller av nyfikenhet betingad. Man kan med säkerhet konstatera att ett tidsreseverks samtid är av avgörande betydelse för hur det är utformat. I The Time Machine är berättelsens utgångspunkt det viktorianska England, och Tidsresenären själv kan sägas vara en urtypisk representant för detta samhälle. När denne i berättelsen konfronteras med en radikalt annorlunda (men ändå vagt igenkännbar) situation förlorar han fotfästet även i sin egen primära tid och lämnar den därför bakom sig. Bradbury, i sin tur, tar avstamp i efterkrigstidens sammanhang för att, med en lätt igenkännbar kopia av en historisk gestalt, förmedla en känsla av oifrånkomlig undergång. I båda fallen använder sig författarna av förhållanden i den egna respektive samtiden för att etablera en säker bakgrund för berättelsen, enbart för att sedan rycka den ifrån protagonisterna. Både Bradburys och Wells texter har utan tvekan en tydlig tillhörighet i den dystopiska litteraturtraditionen. Dock kan man argumentera för att de ändå erbjuder vissa, om än tämligen diskreta, glimtar av hoppfullhet. I de analyserade texterna kan man skönja en försiktig föreställning om att de felaktigt fattade besluten kanske inte är oåterkalleliga, trots allt. Lanseringen av The Time Machine innebar en mycket viktig förändring, när det gäller förutsättningarna för hur tidsreselitteraturen kom att utformas. Då de tidsresande huvudpersonerna i tidigare exempel av tidsresefiktion varit i stort sett utlämnade åt ett tillstånd de inte kunde kontrollera, innebar introduktionen av Wells tidsmaskin åtminstone en rimlig chans, som ett led i en demokratiseringsprocess. Även om läget kan tyckas vara tämligen hopplöst i de i uppsatsen analyserade exemplen kvarstår ändå det faktum att människan, på gott och ont, i den moderna tidsreselitteraturen (det vill säga: efter The Time Machine) har förmågan och möjligheten att själv börja styra händelseförloppet och försöka ta kontrollen över sin tidigare så utsatta belägenhet; åtminstone i större utsträckning än tidigare. Referenser Ashley, Mike (red). The Mammoth Book of Time Travel SF, London: Robinson, 2013. Benford, Gregory. Timescape, London: Victor Gollancz, 1980. Bradbury, Ray. "A Sound of Thunder", https://docs.google.com/document/d/1XFtrc- PgR8XPbKtU5j-HnzYNydHbubQ9EEnomNO8CI/edit?pli=1. Cotterell, Arthur. Mytologi: Gudar, hjältar, myter, Bath: Parragon Books, 2005. Dickens, Charles. A Christmas Carol, 1858. Freud, Sigmund. The Uncanny, http://www-rohan.sdsu.edu/~amtower/uncanny.html (läst 131219). Gomel, Elana. Postmodern Science Fiction and Temporal Imagination. London: Continuum, 2010. Henrikson, Alf. Hexikon, Höganäs: Bra Böcker, 1988. Hunter, Joel. Internet Encyclopedia of Philosophy: http://www.iep.utm.edu/timetrav/ (läst 131217). Lucassen, Arjen. The Final Experiment, http://www.arjenlucassen.com/content/the-final-experiment/ (hämtat 150520). McHale, Brian. Postmodernist Fiction, London: Routledge, 1993. Nahin, Paul J. Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction, New York: Springer, 1999. Ozaki, Yei Theodora. "Urashima Tarō", etc.usf.edu/lit2go/72/japanese-fairy-tales/4881/the-story-of-urashima-taro-the-fisher-lad/ (hämtat 131121). Palmenfeldt, Ulf. När Fan flådde smeden och andra hiskeliga historier, Stockholm: Tidens förlag, 1993. Redmond, Sean (red). "The Origin of the Species: Time Travel and the Primal Scene" Liquid Metal: The Science Fiction Film Reader. London: Wallflower Press, 2007. Roberts, Adam. The History of Science Fiction, Palgrave, 2005. Slussner, George; Parrinder, Patrick; Chatelain, Danièle (red). H.G Wells's Perennial Time Machine. University of Georgia Press, 2001. Suvin, Darko. Metamorphoses of Science Fiction: On the Poetics and History of a Literary Genre, Yale University Press, 1979. Tolkien, J. R. R. On Faerie Stories, http://brainstorm-services.com/wcu-2004/fairystories-tolkien.pdf (läst 131205). Twain, Mark. A Connecticut Yankee in King Arthur's court, HarperPress, 2012. Wells, H. G. "The Chronic Argonauts", http://www.colemanzone.com/Time_Machine_Project/chronic.htm (läst 150524). Wells, H. G. The Time Machine, http://www.fourmilab.ch/etexts/www/wells/timemach/timemach.pdf (läst 131010).
© Copyright 2024