1. No category

2015
SLUTUTVÄRDERING; FÖRSTUDIEN BOENDE OCH ETABLERING PÅ G
Med fokus på nyanländas första tid i Kronoberg
1
INSTITUTET FÖR LOKAL OCH
REGIONAL DEMOKRATI
Daniel Folkesson
Videum Science Park
351 96 VÄXJÖ
0470-77 85 50
info@id-vaxjo.com
www.id-vaxjo.com
2
Alla svenskar som jag har mött har varit
väldigt snälla och tagit emot oss nyanlända
väl. Det är svårt för mig att riktigt beskriva
hur god man har varit. De hälsar på oss och
kommer ut på balkongen och ropar ”hej, hej”.
Det har fått mig att tänka tillbaka på min
egen barndom på landsbygden i Syrien där
alla kände alla och hälsade på varandra.
Fadi, Syrien
3
Det har varit en stor överraskning
för mig att man har fått vänta så
här länge. Att man fortfarande
sitter här efter ett år och åtta
månader och ännu inte har fått
börja lära sig svenska.
Vivianne, Nigeria
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning
4
Introduktion till BeG
Varför BeG?
Förstudiens syfte och mål
Förstudiens organisation
5
6
6
8
Utgångspunkter för ID:s utvärdering
Fokus för utvärderingen och dess avgränsningar
Utvärderingens praktiska genomförande
Slutrapportens disposition
9
10
11
13
Kvalitativa iakttagelser: Röster från nyanlända invandrare
Fem nyanlända ur den primära målgruppen
14
14
Kvalitativa iakttagelser: Röster från referensgruppen
Fyra deltagare ur referensgruppen
22
22
Kvalitativa iakttagelser: Röster från lokala nyckelaktörer
Tre förändringsagenter
29
29
Kvalitativa iakttagelser: Röster från projektledningen
BeG:s två projektledare
34
34
Slutdiskussion
Framgångsfaktorer och problem/utmaningar
Slutord
39
39
41
4
Introduktion till BeG
Förstudien Boende och etablering på G (BeG) genomförs av Länsstyrelsen i Kronobergs län under perioden januari 2014 till juni 2015.
Förstudien finansieras via Europeiska flyktingfonden och inkluderar,
vid sidan av ägaren, tre ytterligare samverkanspartners; Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Alvesta kommun. Samtliga parter
medverkar inom BeG:s styrgrupp och arbetsgrupp, och ger på så sätt
stöd och direktiv till den operativa projektgrupp som Jennie
Fredriksson (tidigare Christina Gutiérrez Malmbom) koordinerar.
BeG startade som ett projekt men definierades om till en förstudie
under resans gång. Den ursprungliga projektansökan har reviderats och
skalats ned på flera punkter. Under våren 2015 har genomförandet
guidats via den formella förstudieplan1 som godkänts av Europeiska
flyktingfonden.
Institutet för lokal och regional demokrati (ID) har följt BeG sedan
slutet av april 2014 inom ramen för en så kallad lärande utvärdering2.
Den lärande ansatsen handlar om att finnas nära förstudien och
dokumentera då saker och ting sker, snarare än att komma in i
efterhand och göra bedömningar då allt redan är klart och avslutat.
Huvudtanken är att kontinuerligt återföra iakttagelser till uppdragsgivaren, ge feedback och komma med förslag till förbättringar. ID blir
på så sätt BeG:s ”kritiske vän” som, i positiv mening, ”stör” utvecklingsarbetet och bidrar med att vrida och vända på saker och ting medan det
fortfarande finns tid att korrigera/göra bättre.
ID:s utvärderingsuppdrag sammanfattas genom två dokument/två steg;
delutvärderingen från september 2014 (steg 1) samt denna slututvärdering (steg 2). Slutrapporten bygger vidare på de iakttagelser och
reflektioner som gjordes i det förra dokumentet, dock utan ambition om
att repetera data eller berätta om kvalitativa historier ytterligare en
gång. För att få en komplett bild av utvärderaren Daniel Folkessons
viktigaste slutsatser bör därför bägge dokumenten tas i beaktande.
1
EF-nummer 41504. Reviderad version nummer 5; 2015-03-03.
ID har disponerat totalt 28 arbetsdagar för genomförandet av utvärderingen,
vilka har spridits ut och fördelats jämnt över perioden april 2014 till maj 2015.
2
5
Varför BeG?
Utifrån bakgrundsbeskrivningen i den tidiga projektansökan har
Kronobergs län, under ett stort antal år, haft ett aktivt mottagande av
flyktingar, anhöriga, skyddsbehövande och personer som invandrat av
andra skäl. Mottagandet är bland det högsta i Sverige i förhållande till
länets befolkning. Det stora mottagandet ställer inte bara krav på
effektiv samverkan mellan ansvariga myndigheter i Kronoberg, utan
även på tillgängliga bostäder, en flexibel arbetsmarknad, transporter
samt en samhällsservice som når bortom de större tätorterna i länet,
beskriver ansökan.
Det förkommer flera utmaningar kopplade till dagens mottagande,
enligt den tidiga projektansökan till flyktingfonden. Många nyanlända
bor idag kvar på Migrationsverkets anläggningar efter beviljat
uppehållstillstånd (PUT) istället för att flytta ut i en kommun. Flera
berättelser tyder på att man prioriterar boende i de större centralorter
som finns i länet, något som skapar problem då bristen på lediga
bostäder är som störst just där. Många tror sig veta vad de och deras
familj får genom en central lägenhet i Växjö eller Ljungby, men är desto
mer osäkra på vad småorterna klarar av att erbjuda i form av skola,
mataffärer, vårdinrättningar, transporter och övriga service.
Företeelsen skapar en propp i systemet och försenar startskottet för den
enskildes etablering i Sverige. Man tvingas till fortsatt väntan och får
inte påbörja sin SFI, något som hindrar de första kontakterna med
länet, dess människor och arbetsmarknad.
BeG-förstudien skapades som en reaktion på allt detta. Genom BeG
önskar man visa upp hela (eller åtminstone fler delar av) länet som
möjlig plats för att kunna starta sitt nya liv. Den grundläggande
utgångspunkten är att småorterna har mycket att erbjuda - för både
enskilda och hela familjer - och många gånger förkortar ledtiderna mot
trivsel, trygghet, sysselsättning och ekonomisk självförsörjning.
Förstudiens syfte och mål
Som nämndes tidigare, BeG definierades om från ett projekt till en
förstudie runt årsskiftet 2014/2015. Förstudiens övergripande syfte
beskrivs enligt den reviderade planen på följande sätt:
Att på olika sätt konkret utveckla metoder och verktyg som ger stöd till
målgruppen kring boendefrågan kombinerat med utvecklade etableringsinsatser och företagskontakter.
Att utveckla metoder för samverkan mellan aktörer som är involverade i
etableringen av nyanlända i Kronobergs län.
6
Syftesbeskrivningen slår också fast följande:
Via nya eller modifierade metoder ska personer inskrivna vid Migrationsverkets olika mottagningsenheter i länet erbjudas att med stöd av
projektet matchas mot att aktivt välja bosättning i vissa av länets
kommuner efter erhållet uppehållstillstånd. På så vis avlastas såväl
Migrationsverkets anläggningsboenden som länets anläggningskommuner
samtidigt som vissa kommuner kan erbjudas fler kommuninvånare.
Förstudien kommer att arbeta med samtliga kommuner i länet, men
fokusera på kommunerna Ljungby, Markaryd, Tingsryd, Uppvidinge och
Älmhult. Därigenom kommer personernas etableringsprocess att kunna
påbörjas tidigare, bostadsfrågan på individnivå löser sig bättre än idag och
insatserna resulterar sammantaget i en hög målinriktad kvalitet. (…)
Den lokala och den regionala samverkan i BeG-projektet, mellan berörda
myndigheter, kommuner, arbetsgivare, näringslivet, bostadsbolag och
frivilligorganisationer, bidrar till en för personen individuell introduktion
och etablering. Hänsyn tas till hela familjens behov när anvisning om
bosättning görs och där individen, med stöd av samtliga samverkande
parter, ges och tar ett ökat ansvar för det fortsatta livet som ny
kronobergare.
Utifrån den tämligen breda syftesbeskrivning anger planen åtta mer
specifika mål (nedan) med tillhörande indikatorer:
1. Samtliga vuxna asylsökande i länet får information om möjligheten
och förutsättningarna för att etablera sig i länet efter beviljat
uppehållstillstånd.
2. Kortare väntetid för individen från beviljat uppehållstillstånd och
inskriven hos Migrationsverket i länet till tidpunkt för inflyttning i en
kommun i länet.
3. Minst 200 personer från målgruppen i länet (personer med uppehållstillstånd) deltar i studiebesök i länets berörda kommuner.
4. Minst 150 personer ur målgruppen i länet flyttar till anvisad kommun
i länet.
5. Samtliga kommuner i Kronobergs län presenterar sig på
www.informationsverige.se, med information riktad till målgruppen.
6. Fler parter än tidigare involveras i mottagande och bosättning samt
etablering. Bland dem arbetsgivare, bostadsbolag, organisationer,
föreningar och samfund.
7. Antalet anvisningsbara platser i kommunernas överenskommelser om
mottagande och bosättning av nyanlända invandrare, ökar i Kronobergs län jämfört med år 2013.
8. Metodik och matchningsmodeller arbetas fram, och parternas arbetssätt utvecklas i frågor som rör målgruppens mottagande, bosättning
och etablering.
7
Förstudieplanen definierar därtill även åtta punkter med tillhörande
indikatorer samt ramarna för det praktiska genomförandet som bland
annat innefattar inskrivning i BeG, kartläggning av kompetens/
utbildning, tidig information genom så kallade dialogmöten, studieresor
till Ljungby, Markaryd, Tingsryd och Älmhults kommuner, stöd för
bosättning, matchning mot näringsliv/arbetsmarknad samt möten med
föreningsliv och samhällsorganisationer.
Läsaren hänvisas till BeG-förstudien och dess beviljade ansökan för att
lära mer om aktiviteter, tidsplan, riskanalys etc.
Förstudiens organisation
För att styra och genomföra BeG i linje med de mål och ambitioner som
satts upp, används en organisation med fyra tydliga grupper:
Projektgrupp:
Operativ funktion. En projektledare + två projektmedarbetare + administratör/ekonom
Styrgrupp:
Styrande funktion. Leds av länsrådet med deltagande från ledningsfunktioner hos samtliga fyra
samverkansparter
Arbetsgrupp:
Stöd för genomförande. Leds av projektledaren
med deltagande från funktioner hos samtliga fyra
samverkansparter som, på olika sätt, jobbar med
nyanlända, bosättning och etablering
Referensgrupp: Språkrör för den direkta målgruppen. Leds av
projektledaren och/eller projektmedarbetarna med
deltagande från, främst, enskilda nyckelpersoner
med egna erfarenheter av att ha flyttat till och
bosatt sig i länet
8
Utgångspunkter för ID:s utvärdering
Som nämndes inledningsvis spänner ID:s uppdrag med att följa och
utvärdera BeG över hela implementeringsperioden; från januari 2014
till juni 2015. Föreliggande slutrapport bygger på data som samlats in
från april 2014 till maj 2015 och speglar därmed BeG:s framväxt,
praktiska genomförande och avslut.
Utvärderingen har, som nämndes på sida 5, en lärande ansats och
fokuserar i stort sett uteslutande på kvalitativa aspekter och resultat
som följer BeG:s implementering. Det lärande perspektivet slår igenom
på flera sätt i utvärderingsarbetet. ID:s utvärderare, Daniel Folkesson,
har vid elva tillfällen medverkat vid interna möten med olika
grupperingar kopplade till BeG och - därtill - observerat genomförandet
av tre olika studieresor till lika många kommuner. ID:s utvärderare har
funnits nära BeG och haft kontakt/kommunikation med ledningen i
stort varje eller varannan vecka för ny information, dialog och
avstämning. Lärandet har främst återförts vid nämnda internmöten
samt direkt till projektledaren, men även genom den delutvärdering
som presenterades i september förra året.
Den tidigare delutvärderingen och detta slutdokument kompletterar
varandra på flera sätt. Det förra dokumentet bidrog med försiktiga råd
och fingervisningar efter det första halvårets arbete, medan denna
slututvärdering är större till formatet och summerar upp mer eller
mindre hela genomförandet från start till mål. Den intresserade läsaren
bör beakta bägge dokumenten för att nå en helhetsbild av BeG, dess
genomförande och bedömda kvalitéer. De intervjuer som speglades i
deltidsutvärderingen finns inte med i denna slutrapport. Det finns
överhuvudtaget ingen ambition att repetera data eller berätta om
kvalitativa historier ytterligare en gång.
Slutligen; det kan vara på sin plats att understryka att denna
slututvärdering bygger på en uppsjö av tankar, synpunkter och
perspektiv som är unika för de individer som kommer till tals.
Utvärderarens uppgift blir att analysera och sätta fingret på de spår
(röda trådar) som framträder tydligast och som tycks vara
gemensamma för många eller flertalet. Utvärderarens slutsatser
kommer att vittna om såväl bedömda plus- som minusfaktorer, vilka
står oberoende till projektledningen. Flera av slutsatserna bygger
vidare på resonemang som lyftes fram redan i delrapporten.
9
Fokus för utvärderingen och dess avgränsningar
Det allmänna syftet med ID:s utvärdering är, enligt den överenskomna
offerten3, att:
Följa förstudien/projektet, dess insatser och resultat samt målgruppens
syn på insatser och verksamheter. Utvärderingen ska bidra till ett
kontinuerligt lärande och utveckling av projektet. Ambitionen är att
processutvärderingen ska vara behjälplig vid olika typer av val och
inriktningsbeslut som kan komma att fattas under genomförandet. På
detta sätt säkrar utvärderingen att beslut som fattas hela tiden syftar till
projektets bästa.
ID:s plan för utvärdering4 specificerar arbetet betydligt mer och
definierar att utvärderingen främst ska studera, följa upp och analysera
kvalitativa aspekter som följer BeG:s genomförande. Det kvalitativa
perspektivet relateras i första hand till:
i.
förstudiens/projektets direkta målgrupp och dess berättelser
(nyanlända invandrare i länet)
ii. referensgruppen och dess berättelser
(språkrör för målgruppen)
iii. sockenråd, samhällsföreningar och andra nyckelpersoner/
nyckelaktörer (så kallade förändringsagenter) som i hög grad
påverkar inflyttning, boende och integration vid ett antal byar
och småsamhällen i länet
Ovanstående vittar om en ambition att ge röst åt den ”tysta kunskap”
som många gånger finns inom ett projekt men som sällan ges
tillräckligt utrymme eller betydelse.
Det är förstås viktigt att rikta fokus mot vad som ska göras i en
utvärdering. Men det är - minst - lika betydelsefullt att ringa in vad
som inte ska göras, det vill säga vad som lämnas utanför arbetet.
Utvärderingen ska, enligt planen för utvärderingen, till exempel:


inte följa upp projektansökans kvantitativa mål/förväntade
resultat
inte följa upp projektaktörernas syn på och metoder för (intern)
samverkan
3
ID:s offert, daterad till 2014-04-01.
4
ID:s plan, daterad till 2014-05-07.
10

inte följa upp projektbudget och/eller hur medel har använts
Slututvärderingen är fullt ut strukturerad i enlighet med dessa
medvetna val och prioriteringar.
Utvärderingens praktiska genomförande
ID:s utvärdering bygger på data som har samlats in och analyserats
under nära 14 månader (april 2014 till maj 2015). Man brukar tala om
att utvärderaren förfogar över fyra olika verktyg för datainsamlingen
och i denna process har tre av dem (undantaget den kvantitativa
enkäten) använts på följande sätt:
1. Dokumentgranskning. Inläsning och analys av relevant BeGmaterial såsom till exempel initial projektplan, reviderad
förstudieplan, nyhetsbrev, informationsmaterial, möteskallelser,
mötesprotokoll, register, aktivitetsdagbok samt rapporter av
skiftande slag.
2. Observation. Närvaro vid följande projekthändelser5:
 Styrgruppen, tre tillfällen:
 2014-05-14, 2014-08-19 och 2015-01-29
 Arbetsgruppen, sju tillfällen:
 2014-05-21, 2014-06-18, 2014-09-03, 2014-11-05,
2014-12-17, 2015-02-03 och 2015-05-12
 Referensgruppen, ett tillfälle:
 2014-09-28
 Studieresor/-besök, tre tillfällen:
 2014-05-22 (Tingsryd), 2014-05-28 (Älmhult) och
2015-01-22 (Markaryd)
3. Kvalitativa intervjuer. Genomförande av totalt 20 intervjuer6
med personer knutna till BeG-projektet. De flesta av intervjuerna - 16 st - genomfördes i direktmöte, medan fyra samtal
hölls via telefon. En majoritet av intervjuerna skedde på svenska
(vissa via tolk), medan några hölls på engelska. Samtliga
personer ur målgruppen har garanterats anonymitet och
framträder därför med fingerade namn i listan på nästa sida.
Länsstyrelsens offertbegäran anger att utvärderaren ska närvara vid minst
elva interna projektmöten.
5
Planen för utvärdering anger att totalt 18-24 intervjuer ska genomföras till
och med våren 2015.
6
11
Intervjupersoner
Roll, funktion, titel
Datum för
intervju
Christina Gutiérrez
Malmbom
Projektledare (till februari 2015)
Länsstyrelsen i Kronobergs län
2014-08-26,
2015-01-30
Jennie Fredriksson
Projektledare (från februari 2015)
Länsstyrelsen i Kronobergs län
2015-05-11
Raed Kamil
Projektmedarbetare
Länsstyrelsen i Kronobergs län
2014-08-26
Leila
Kvinna ur primär målgrupp
2014-06-24
Afra
Kvinna ur primär målgrupp
2014-06-24
Ahmed
Man ur primär målgrupp
2014-06-25
Via tolk
Muhammed + Zaynab
Man + kvinna ur primär målgrupp
2014-10-14
Via tolk
Fadi
Man ur primär målgrupp
2014-10-16
Via tolk
Hussein
Man ur primär målgrupp
2014-10-16
Via tolk
Rose
Kvinna ur primär målgrupp
2015-02-02
Vivianne
Kvinna ur primär målgrupp
2015-02-02
Fahad Al-Saedi
Referensgruppen
2014-10-07
Basim (fingerat namn)
Referensgruppen
2014-10-15
Khaled Jebali
Referensgruppen
2014-10-16
Zuhair Alaissa
Referensgruppen
2015-01-27
Abdi Diirshe
Somaliska föreningen, Ryd
2014-08-28
Jenny Herz
Studieförbundet Vuxenskolan,
Älmhult
2014-10-09
Jonas Svensson
Agunnaryd sockenråd
2014-10-10
Bassam Alloubani
ABF Södra Småland
2015-03-27
12
Intervjuerna genomfördes i regel under cirka 50-60 minuter vardera och
följde strukturen för de samtalsguider som tagits fram på förhand. De
redovisade svaren antecknades fortlöpande och skrevs i efterhand ut
som längre, sammanhängande texter.
Det faktum att intervjusamtalen ej spelades in med bandspelare gör att
direktcitat varken kan eller får göras i denna slutrapport. I syfte att, i
viss mån, levandegöra samtalen återges dock i vissa fall kortfattade
ordval och uttryck som intervjupersonerna använt sig av i samtalen.
Denna dokumentation innefattar data från de 14 intervjuer som
genomförts från oktober 2014 och framåt. Data från tidigare sex samtal
redovisades genom deltutvärderingen från september.
Slutrapportens disposition
Den 44-sidiga slutrapporten fokuserar - efter dessa två inledande
avsnitt - på att skildra och analysera den kvalitativa data som samlats
in genom textanalys, observationer och - främst - hållna intervjusamtal
under drygt ett års tid.
På sida 14-38 presenteras centrala tankar/synpunkter från de personer
som intervjuats sedan mitten av förra hösten. Det handlar om röster
från målgruppen nyanlända invandrare (sida 14-21), från referensgruppen (sida 22-28), från lokala nyckelaktörer eller så kallade ”förändringsagenter” (sida 29-33) samt från projektledningen (sida 34-38).
Slutrapporten avslutas, sida 39-43, med utvärderarens listade
slutsatser avseende framgångsfaktorer respektive problem/utmaningar
för BeG då vi sammanfattar förstudiens arbete. Listningen följs av
utvärderarens kortfattade slutord.
13
Kvalitativa iakttagelser:
Röster från nyanlända invandrare
Vi riktar inledningsvis fokus mot BeG:s primära målgrupp som också
utgör den kanske allra mest intressanta gruppen för ID:s utvärdering.
Det handlar om nyanlända kvinnor och män som kommit till Sverige för
att starta om sina liv i Kronobergs län.
Genom nedanstående text redovisas kvalitativa tankar och perspektiv
från fem olika personer som framträder med fingerade namn. Samtliga
heter i verkligheten något annat.
Det kan vara värt att notera att det knappast är någon enkel uppgift
att sammanfatta timmeslånga intervjuer till en lätthanterlig helhet.
Fokus ligger inte på att återge allt som berättats vid samtalen, utan
snarast på sådant som bedöms vara av intresse, ha relevans och som
skapar förståelse för nutid och framtid.
Fem nyanlända ur den primära målgruppen
Fadi och Hussein berättar, vid intervjuerna i oktober förra året, att de
flytt från Syrien och kom till Sverige i april 2014. Bägge bor nu i
närheten av varandra på en liten ort i Kronobergs län. De kände inte
varandra innan flykten, men vägarnas korsades när de anlände till
Sverige och idag träffas man mycket och känner stöd av att ha varandra
nära. Fadi berättar att han kommer från Aleppo och jobbade som
tandläkare fram till dagen då han och hans familj var tvungna att
packa ihop sakerna och lämna Syrien. Hussein är utbildad ingenjör och
jobbade vid flera företag innan han flydde landet, berättar han. Idag bor
de i varsin lägenhet som ägs av Migrationsverket och vill inget hellre än
att flytta till ett eget kontrakt och på allvar påbörja etableringen i
Sverige.
Både Fadi och Hussein är noggranna med att påpeka hur väl mottagna
de blivit i Sverige. Vi har känt oss välkomna här, folk har bemött oss
med leenden, understryker Fadi. Allt har fungerat utmärkt, fyller
Hussein i, från första boendet i Sverige till svenskt personnummer och
beviljat uppehållstillstånd. De lyfter även flera frågetecken som rör den
svenska byråkratin, men dem återkommer vi till lite längre ner.
14
Muhammed och Zaynab kommer också från Syrien och anlände till
Sverige ungefär samtidigt som Fadi och Hussein. De två är gifta med
varandra och har två söner, varav en sitter med under delar av
intervjun. Muhammed jobbade som allmänläkare i hemlandet och är
utbildad kirurg. Zaynab är palestinier och var hemmafru innan familjen
fick fly från Syrien. Sönerna studerar bägge två till jurister och tycks
vara runt 20-25 år.
Vi kom till Sverige vid inledningen av 2014 och har hittills bott på två
olika adresser som Migrationsverket har, berättar Muhammed. Allt har
varit perfekt så här långt, vi har fått ett ”mänskligt” bemötande från
alla håll. Man fick omgående tak över huvudet och ett lugn efter en
kaotisk tid på flykt. Vi trivs väldigt bra där vi är nu och har lärt känna
grannarna som bor i närheten. Det är därför med en kluven känsla man
bryter upp från boendet redan dagen efter intervjun. Vi flyttar imorgon,
berättar Muhammed. Man har, via Raed Kamil (anställd inom BeG vid
denna tidpunkt), fått en ledig lägenhet hänvisad på en ort i en annan
kommun i länet och man har valt att skriva kontrakt. Nu börjar
etableringen på riktigt, framhåller man.
Rose och Vivianne kommer från Nigeria och har nu bott i Sverige i 19
respektive 20 månader. Bägge har idag PUT i Sverige men bor
fortfarande på Migrationsverkets kontrakt i två mindre orter i samma
kommun i länet. Vägen från Nigeria till dagens boende skiljer sig åt för
de två kvinnorna. Vivianne berättar att hon kom själv och kände stor
oro då hon var gravid och förlöste sitt barn efter bara en kort tid i
Sverige. Men jag kom till ett tryggt land som tog hand om mig,
fortsätter hon. Det räddade livet på mig, jag hade blivit dödad om jag
hade stannat kvar i Nigeria. Man behöver inte vara hungrig här. Jag
känner mig trygg i Sverige. Rose bodde som hemlös i Grekland innan
hon anlände till Sverige - en tid som var svår och knappast på något
sätt går att jämföra med hur det är nu, menar hon. Hon har ett eget hus
på en ort med färre än 1 000 invånare och bor med sin son. Det var
svårt att vänja sig i början, förklarar Rose, men nu fungerar det bra.
Rose och Vivianne umgås mycket på fritiden som de delar med några
andra nyfunna vänner på flykt från Nigeria. Vivianne berättar dock att
hon - precis som Muhammed och Zaynab (ovan) - precis fått klart med
sitt första egna boende och att hon flyttar inom kort. Jag har ringt på
flera lägenheter som legat ute på Blocken och den här gången hade jag
tur, förklarar hon. Om några veckor packar hon ihop sin lägenhet och
flyttar till en ort i Blekinge.
Fadi, Hussein, Muhammed, Zaynab, Rose och Vivianne har mycket gott
att säga om bemötandet och den första tiden i Sverige! De är djupt
tacksamma för att Sverige öppnat dörren och tagit emot dem då behovet
varit som allra störst. Samtliga har fått tak över huvudet, mat på
15
bordet och upplever känslor av lugn och trygghet. På frågan om vad som
så här långt varit svårast och vad nästa utmaningar innehåller, kretsar
mycket av samtalen kring
På frågan om vad som så här
tillgång till bostäder, språk,
arbete och svensk byråkrati.
långt varit svårast och vad
Vi har inte kommit hit som
nästa utmaningar innehåller,
turister, förklarar Muhammed,
kretsar mycket av samtalen
det är situationen i våra hemländer som har fört oss hit. Jag kring tillgång till bostäder,
har gått sysslolös i ett halvår
språk, arbete och svensk
nu, det känns som ett ”förlorat
byråkrati.
halvår” på många sätt.
Vivianne menar att det handlar väldigt mycket om ”eat and sleep” på
Migrationsverkets anläggningsboende, som hon uttrycker det. Det finns
ingenting att göra och det anordnas inga aktiviteter. Det är, fortsätter
hon, inte bra att låta personer med våra minnen och erfarenheter gå
sysslolösa på dagarna. Man tänker på det som har varit och plågas av
allt som hänt. Hon säger sig dessutom inte vara van vid att bo med så
pass många människor tätt inpå. Många beter sig konstigt och en del
skriker på nätterna så att det blir svårt att sova.
Samtliga personer ur målgruppen som har intervjuats har erfarenheter
av BeG:s så kallade dialogmöten med efterföljande studieresor. Syftet
med nämnda dialogmöten har främst varit att ge information om och
samtala kring boende, arbete och vård/hälsa i Sverige tillsammans med
gruppen nyanlända invandrare. På så sätt får gruppen ny kunskap om
hur det fungerar i Sverige, vilket stärker oddsen för lyckosamma och
väl genomförda studieresor. Bättre kunskap - mindre risk för
missförstånd, enligt förstudiens tänk.
Muhammed och Zaynab berättar att de, tillsammans med sina två
söner, deltagit vid nämnda dialogmöten (tre tillfällen) och att mötena
varit bra och väldigt informativa. De gav oss mer kunskap om hur det
svenska samhället fungerar i praktiken, förklarar Muhammed.
Familjens efterföljande studieresa gick till Tingsryds och Älmhults
kommuner där man bland annat fick titta närmare på skolor, affärer,
sjukvården och tänkbara bostadsmöjligheter. Man är glad för kontakten
med BeG och ser att förstudien varit nyttig för familjen.
Fadi och Hussein delar ovanstående slutsatser. Hussein kallar
dialogmötena för nyttiga och att de bidragit till en bättre helhetsbild av
hur det fungerar i Sverige. Det här var saker jag inte visste någonting
om, påpekar han. Fadi använder beskrivningar som ”väldigt bra” och
”väldigt viktiga” då dialogmötena förs på tal. Jag tycker att alla som
kommer till Sverige borde få chans att medverka vid sådana här träffar,
framhåller han. På tal om ny kunskap avseende arbete och
16
sysselsättning berättar Fadi att han fått värdefull kunskap om hur man
startar eget företag i Sverige. Jag uppskattade det, fortsätter han,
Christina (Gutiérrez Malmbom) berättade ”allt” man behöver veta.
Fadi deltog vid en studieresa som visade upp Tingsryd och Älmhult med
omkringliggande småorter, medan Husseins resa bar till Markaryds
kommun. Fadi är mer nöjd med sin studieresa än vad Hussein verkar
vara. Fadi berättar att man besökte kommunen och dess SFI och att
man fick titta närmare på service, yrkesutbildning samt göra ett
företagsbesök. Raed Kamil höll ihop dagen på ett bra sätt, han var
väldigt trevlig, fortsätter han. Hussein relaterar till besöket vid en
mindre ort utanför Markaryd där frågan ställdes om någon skulle
kunna tänka sig att bo här. Det hade ingen i minibussen varit speciellt
intresserad av, berättar han, där fanns ingen affär, ingen service och
endast sporadiska bussförbindelser.
Rose och Vivianne bekräftar dialogmötena, men är - likt Hussein något mer tveksamma till den studieresa de deltog vid tillsammans.
Vivianne beskriver dialogmötena som bra och att de ledde fram till
värdefull kunskap om Sverige. Jag förstod så många nya saker som jag
kommer att ha nytta av, till exempel hur man ordnar boende, hur man
söker jobb och till vem man vänder sig om man behöver sjukvård. ”I
picked up a lot”, understryker hon. Jag tycker att mötena täckte det
mesta och det viktigaste. Det enda hon möjligen vill sätta ett litet
minustecken för handlar om att det var utmanande att, som ensam
mamma, delta i samtalen och hålla ett öga på sitt medföljande barn
samtidigt. Rose bekräftar att dialogmötena var bra på alla sätt man kan
tänka sig. Vid sidan av dem har vi överhuvudtaget inte fått mycket
information om Sverige, funderar hon.
Rose och Vivianne deltog vid samma studieresa som besökte Markaryd
och Strömsnäsbruk. Man ser positivt på upplägget med besök vid SFI,
en frisersalong och det kommunala bostadsbolaget, och menar att
projektledningen redan direkt varit tydlig med att inte lova ut några
lediga bostäder. Man är dock besviken över att resan inte gjorde stopp i
Älmhult, något man på förhand hade blivit lovad. Ja, jag hade förstått
att vi skulle åka till Älmhult, något jag hade sett fram emot, berättar
Rose. Jag har hört bra saker om Älmhult som gjort mig nyfiken. Nu fick
man istället besöka Strömsnäsbruk där man bland annat fick samtala
med en av BeG:s referensgruppspersoner. Han var mycket trevlig och vi
hade ett bra samtal, minns Vivianne, men jag skulle inte kunna tänka
mig att bo på ett så litet ställe som Strömsnäsbruk. Rose håller med och
menar att där fanns ingenting som intresserade henne.
På frågan om studieresan på något sätt bidragit till att man kommit
vidare i sitt tänk om hur man vill bo i Sverige, skrattar Vivianne och
bekräftar att den knappast gjort så. Jag hittade min nya lägenhet i
17
Blekinge utan någon hjälp från BeG eller studieresan. Möjligen gjorde
besöket i Strömsnäsbruk att jag letade på Blocket med ännu större
energi. Det är säkert inget fel på Strömsnäsbruk, men jag har hela
tiden varit övertygad om att bosätta mig på en ort med större krav på
samhällsservice än så, poängterar hon.
Just ortens storlek och närhet till service som skola, SFI, sjukvård och
livsmedelsaffärer beskrivs av samtliga intervjupersoner som viktiga
faktorer då de ges möjlighet att tänka fritt kring sitt framtida boende i
Sverige. Man skulle kunna sammanfatta de viktigaste prioriteringarna
genom följande punkter:





Bostadsortens storlek = ju större desto bättre för de flesta
Närhet till samhällsservice (skola, förskola, SFI, vårdcentral,
mataffärer, mötesplatser)
Möjligheter till fritidsaktiviteter; till exempel sport, idrott,
bibliotek, föreningar, aktiviteter för barn
Möjligheter till framtida arbete
Bra buss- och/eller tågförbindelser
Prioriteringarna ser förstås olika ut beroende på vem person vi talar om
och var i livet man befinner sig. Vivianne påtalar vikten av närhet till
SFI och barnomsorg då hon som ensamstående mamma saknar egen bil.
Rose bor på en liten ort i länet och slår ett slag för täta bussturer till
och från den större centralorten. För Muhammeds och Zaynabs två
söner blir närheten till det svenska universitet man vill studera vid
särskilt viktig.
Muhammed och Zaynab bekräftar det som flera av intervjupersonerna
är inne på, det vill säga att man är redo att lämna Migrationsverkets
boende nästan för vad som helst. Många resonerar som att man tycks
befinna sig i ett ”vacuum”
Vi valde inte vår nya hemadress där vidareflytten till en
egen adress gör att man
av någon särskild orsak, vi ville
kan ta nästa steg och
bara komma ut i SFI och
påbörja etableringen på
aktiviteter, något vi nu kommer allvar. Vi valde inte vår
nya hemadress av någon
att göra.
särskild orsak, vi ville
bara komma ut i SFI och aktiviteter, något vi nu kommer att göra,
förklarar Muhammed. Flytten kommer att bli en första början - ett sätt
för oss att sätta ned foten. När vi har lärt oss svenska bättre, då är
tanken att flytta till en större stad. Jag tror att mitt yrke är mer
eftertraktat i en större stad, beskriver han.
18
Fadi och Hussein bekräftar den starka viljan om att komma vidare i
livet och påbörja SFI med kompletterande etableringsinsatser. Som det
ser ut idag så tar jag första
bästa bostadserbjudande
Som det ser ut idag så tar jag
jag får, betonar Hussein.
första bästa bostadsPå längre sikt handlar det
erbjudande jag får. På längre
om var jag kommer att få
jobb. Om jag har lättare att
sikt handlar det om var jag
få arbete på ett ställe, då
kommer att få jobb.
flyttar jag dit på en gång.
Hussein ger uttryck för den bostadsproblematik som grinar honom i
ansiktet för tillfället. Han ser ingen som helst logik med det system han
möter. Hussein berättar:
Jag har fått fem brev från det kommunala bostadsbolaget med
förslag på lediga lägenheter där jag står först i kön. Men bostadsbolaget låter mig inte skriva kontrakt såvida jag inte kan visa upp
att jag deltar i arbetsförmedlingens etablering. Samtidigt förklarar
arbetsförmedlingen att de inte kan skriva in mig i etableringen
förrän jag kan visa upp ett påskrivet bostadskontrakt.
Hussein kallar detta för ett ”Moment 22” och berättar att han numer
spenderar förmiddagarna för påstötningar gentemot bostadsbolaget,
medan eftermiddagarna ofta går till samtal med arbetsförmedlingen för
att försöka hitta en lösning.
Hussein visar upp ett av de fem brev han nyligen fått och som hänvisar
till en lägenhet han gärna skulle flytta till. Flytten skulle skriva in
honom i etableringen och äntligen låta honom få börja läsa svenska.
Brevet beskriver att Hussein måste tacka ja inom tre dagar om han vill
ha lägenheten. Han vill gärna ha den, men kommer att missa denna
chans på samma sätt som han gjort fyra gånger tidigare. Han kommer
inte heller denna gång att kunna bifoga något intyg om att han deltar i
etableringen. Han har dock lyckats få en välvilligt inställd handläggare
på arbetsförmedlingen att via en handskriven lapp förklara för
bostadsbolaget att Hussein påbörjar sin etablering i samma stund han
får ett eget kontrakt. Hussein hoppas att kontaktpersonen på
bostadsbolaget ska förstå handläggarens anteckning och kunna se en
lösning på problemet. Men han är långt ifrån säker.
Muhammed och Zaynab känner till den situation som Hussein
beskriver. För många som letar bostad på egen hand sätter den svenska
byråkratin stopp. Systemet fungerar inte, det går inte ihop, menar man.
Vi har, fortsätter Muhammed, känt en press på oss att komma vidare
och hitta en egen bostad så att livet kan starta igång igen. Och nu har
19
familjen gjort det, de flyttar till sin nya hemadress redan dagen efter
intervjun. Den privata fastighetsägaren tycks inte ha ställt krav på att
Muhammed och Zaynab ska finnas inskrivna i etableringen då
kontraktet tecknas. Hade han eller hon krävt detta hade bostaden gått
till någon annan.
Ingen av intervjupersonerna beskriver det som viktigt att den framtida
bostaden ligger i ett område där det bor landsmän som talar det språk
man själv talar. Det skulle visserligen inte vara ett minus, men heller
ingen avgörande nödvändighet, resonerar de flesta. Nej, det är inget
som är viktigt för mig, förklarar Muhammed. Det som är viktigt är att
det finns många svenska familjer i närheten så att vi får nya
bekantskaper och får träna svenska, påpekar han.
Muhammed förklarar vidare att han mer och mer börjar känna av en
press på att komma ut i jobb. Som läkare måste man hela tiden
praktisera sitt yrke, annars riskerar man att slappna av och tappa fart,
menar han. Jag har hört att
Sverige ”skriker efter läkare”.
Jag har hört att Sverige
Det känns jobbigt att gå
”skriker efter läkare”. Det
sysslolös när man vet detta.
känns jobbigt att gå
Vivianne hoppas på jobb inom
sysslolös när man vet detta. kök och servering och är
optimistisk inför möjligheten
att på sikt få arbete på detta område. Rose berättar att hon var
arbetslös innan hon lämnade Nigeria, men att hon kan tänka sig att
öppna en egen affär med afrikanska livsmedel längre fram. Fadi säger
sig vara beredd att plocka upp sin yrkesbana som tandläkare efter
genomförd SFI. Han skriver gärna på en anställning och skulle det vara
svårt att få jobb kan han tänka sig att öppna en egen klinik. Hussein
vill också fortsätta inom sitt yrke och gläds åt prognosen att CNCoperatörer kommer att vara eftertraktade framöver.
Fadi berättar att den första tiden i Sverige inte har inneburit några
kontakter med det svenska föreningslivet eller att han hunnit med att
se till de fritidsintressen han har. Christina (Gutiérrez Malmbom)
berättade hur det ser ut och fungerar i Sverige på ett av dialogmötena,
annars har vi inte fått någon information om tänkbara aktiviteter. Han
framhåller dock att fotbollsklubben på orten varit väldigt
tillmötesgående och frågat runt bland de nyanlända ungdomarna om de
vill komma och träna med föreningen. Det var tränaren själv som kom
förbi och pratade med ett gäng som stod och kickade på gatan. Nu har
man fått ett blandat lag med både svenskar och nyanlända, skrattar
Fadi.
Fadi är i övrigt väldigt glad för det positiva bemötande man fått på den
ort han befinner sig. Alla svenskar som jag har mött har varit väldigt
20
snälla och tagit emot oss nyanlända väl. Det är svårt för mig att riktigt
beskriva hur god man har varit. De hälsar på oss och kommer ut på
balkongen och ropar ”hej, hej”. Det har fått mig att tänka tillbaka på
min egen barndom på landsbygden i Syrien där alla kände alla och
hälsade på varandra. Fadi nämner även att han är tacksam mot de
nyanlända som kommit före honom. De har varit mycket hjälpsamma
och ställt upp mycket.
Muhammed och Zaynab har inte närmat sig det svenska föreningslivet,
men sonen som sitter med vid intervjun berättar att han idag tränar
med ortens fotbollslag. Vi tränar varje vecka och jag har varit med och
spelat några matcher. Senast var jag med då vi hade bortamatch i
Växjö, förklarar han. Han är glad för fotbollen och slår fast att det här
är integration när den är som allra bäst.
Vivianne tycker om att spela piano, men har nu inte gjort det på väldigt
länge. Rose skulle väldigt gärna vilja hitta en fritidsaktivitet för att
engagera sig i något, men hon vet inte vad som finns eller hur man gör.
Hon har hittills inte frågat någon och ingen har heller berättat för
henne. Min pojke gillar fotboll väldigt mycket, fortsätter hon, han har
alltid gjort det. Han spelade fotboll då vi var i Grekland och då vi kom
hit tvingade han mig att söka upp en klubb där han kunde vara med.
Han tränar där nu, det funkar väldigt bra, berättar Rose.
Vivianne tycks se sin framtid i Sverige och förklarar att ”home is where
you feel safe and comfortable”. Hon vill stanna här, lära sig svenska och
på sikt få ett bra arbete. Hon nämner inte ens Nigeria då frågan ställs
om hur framtiden ser ut för henne och det lilla barnet. Jag är redo att ta
ett steg i taget för att finna trygghet och få svenskarna att acceptera
oss. Samtidigt menar hon att det varit en stor överraskning för henne
att man har fått vänta så här länge. Att man fortfarande sitter här efter
ett år och åtta månader och ännu inte har fått börja lära sig svenska.
Muhammed och Zaynab är inte riktigt överens om hur framtiden ser ut.
Zaynab säger sig vilja stanna i Sverige, medan hennes man gärna vill
återvända till Syrien den dag det blivit lugnt i landet. Sonen vill
slutföra sina universitetsstudier i Sverige. Skulle han därefter få jobb i
Sverige stannar han gärna kvar här.
Jag känner personligen att jag efter sex månader i Sverige känner mig
trygg och säker här, avslutar Fadi. Jag har en känsla att om det skulle
hända något, då kommer vi ändå att klara oss. Här vill jag bo.
21
Kvalitativa iakttagelser:
Röster från referensgruppen
Genom detta avsnitt vänder vi oss från dem som nyligen kommit till
Kronoberg till dem som en gång gjort samma resa men som idag skaffat
bostad, lärt sig språket och levt ett flertal år i någon av länets
kommuner. Vi talar om förstudiens referensgrupp och de fyra individer
som bidrar med sina personliga perspektiv på hur det är att komma
som nyanländ till Kronobergs län.
Precis som vid det föregående avsnittet ligger fokus på att redovisa data
och berättelser som bedöms vara av intresse, ha relevans och som
skapar en bredare förståelse.
Fyra deltagare ur referensgruppen
Zuhair Alaissa föddes i ett fattigt område i Syrien och fick redan som
nioåring ta hand om sin familj. Han har jobbat som lärare, på en
plastfabrik samt inom restaurangnäringen innan han kom till Sverige i
augusti 2013. Zuhair bor idag i Strömsnäsbruk med sin familj som
består av hans fru och deras gemensamma barn.
Zuhair Alaissa berättar att han alltid haft väldigt lätt för att anpassa
sig och oftast trivs där han bor eller befinner sig för stunden. Jag är
aktiv och tar medvetna initiativ för att må bra och lära känna folk. Han
har ”a different thinking of life” som han beskriver det, vilket handlar
om att hela tiden göra medvetna val för att utvecklas som person och
medmänniska. Jag vet, fortsätter han, att det är annorlunda för många
- att man är blyg, försiktig och upplever problem med kulturkrockar.
Fahad Al-Saedi är vid intervjun 22 år, född i Irak och flyttade runt i
flera arabiska länder innan han kom till Sverige 2010. Idag bor han i
Urshult och studerar men alternerar därutöver mellan tre temporära
jobb som massör, tolk samt inom äldreomsorgen i Tingsryds kommun.
När vi först kom till Sverige hamnade vi i Ryd, berättar Fahad, någon
mil från Urshult där han bor idag. Jag minns att det var svårt med
språket och att det på den tiden knappt bodde några araber i Ryd. Idag
är det annorlunda, idag bor det nästan bara araber i Ryd, skrattar han.
Det var tufft inledningsvis, det fanns inte mycket hjälp att få i
vardagen. Men, det gjorde å andra sidan att man fick lita på sig själv
22
och ordna saker och ting på egen hand. Jag tror att det var bra för mig,
funderar Fahad. Jag lärde mig svenska väldigt fort och jag förstod
snabbt hur det svenska samhället fungerar.
Khaled Jebali kom till Sverige från Tunisien för 13 år sedan och bor
idag i Ljungby med sin fru och deras två barn. Paret jobbar inom deras
gemensamma lotsföretag som har cirka 30-35 inskrivna klienter, det
vill säga nyanlända inom etableringen.
ID:s utvärderare träffar även Basim från Somalia som önskar
medverka under fingerat namn i rapporten. Basim bodde i sitt hemland
fram till 1992 då han tvingades fly för att slutligen hamna i ett
flyktingläger i Kenya där han levde i nästan 20 år. Förhållandena var
väldigt knappa i lägret, minns han. Det var ett hårt liv, begränsat med
mat och man fick inte resa hur man ville. Basim kom att jobba som
ingenjör i lägret med frågor som rörde logistik och konstruktion. År
2011 fick han veta att han blivit utvald för att lämna lägret och
transporteras till Europa och Sverige. Jag var glad för att lämna
flyktinglägret, men visste samtidigt ingenting om det nya land jag
skulle komma till. Basim placerades i Strömsnäsbruk tillsammans med
sin fru och sina barn och där bor han fortfarande idag.
Basim bekräftar att han har trivts bra i Sverige redan från första
dagen. Vi har fått bra hjälp och ekonomiskt stöd som gör att vi klarar
oss. Sverige är dessutom ett väldigt tryggt land. I Somalia skulle man
kunna bli ihjälskjuten på en sekund helt utan anledning, berättar han.
Det negativa med Sverige rör svårigheten att få jobb och komma ut på
den ordinarie arbetsmarknaden. Jag har läst SFI, deltagit i aktiviteter,
validerat mina
betyg/certifikat och
Jag har 22 års erfarenhet av att ha
sökt flertalet
jobbat som chef och ingenjör, men
anställningar. Men
det verkar inte vara någon som vill
det har inte gett
någonting dra nytta av dessa kvalifikationer.
ingenting händer.
Jag har 22 års erfarenhet av att ha jobbat som chef och ingenjör, men
det verkar inte vara någon som vill dra nytta av dessa kvalifikationer.
Khaled Jebali beskriver de nyanlända invandrare som idag kommer till
Sverige och Kronobergs län som ”offer” i den bemärkelsen att de flyr
från krig och förföljelse. De har varit med om hemska saker och flyr hit
för sina liv. De allra flesta är i stort behov av hjälp och stöd från
Sverige, men självklart handlar det om individer med skiftande behov.
De flesta söker lugnet i Sverige - något som syns vara gemensamt för
samtliga. Vissa kommer hit ensamma, andra som splittrade familjer.
23
Khaled menar att hans generella bild är att man som nyanländ
verkligen vill integreras i det svenska samhället. Man vill komma in,
lära sig språket och på sikt få ett jobb. De flesta han möter tycks vilja
söka sig till de större städerna i Sverige, där närheten till skola, affärer,
sjukhus, kultur och övrig samhällsservice är som störst. Han tycker sig
förstå att många vill bo bland svenskar för att nå nya kontakter,
snarare än att bo bland landsmän i de stadsdelar som vi vanligtvis
kallar för utanförskapsområden. De flesta vill gå framåt i livet och är
redo att jobba hårt för det. Samtidigt kan det många gånger vara tufft
att som 50-60 åring sätta sig i skolbänken igen. Man ”skäms” för att
man måste börja om där man befann sig för flera decennier sedan.
Många blir överraskade av hur pass svårt det är att starta om sina liv i
Sverige, hävdar Zuhair
Alaissa. Många tror att det
Många blir överraskade av
skulle gå fortare i ett rikt
hur pass svårt det är att
land som Sverige. De är
starta om sina liv i Sverige.
chockade och var inte beredda
på detta. De hittar ingen
Många tror att det skulle gå
bostad utan hamnar ”in the
fortare i ett rikt land som
middle of nowhere”. Många är
Sverige. De är chockade och
frustrerade och saknar såväl
var inte beredda på detta.
kunskap som tålamod för att
ta sig fram bland regler och
rutiner i den svenska byråkratin. Villkoren för boendet på Migrationsverkets anläggningar hjälper tyvärr inte till heller, menar han. Man
sitter på sina rum och har inte mycket annat att göra än att tänka på
gamla minnen hemifrån, något som oftast blir väldigt smärtsamt. De
människor som behöver aktiviteterna allra mest är de som inte erbjuds
någon sysselsättning alls. Zuhair framhåller att Migrationsverkets
anläggningar borde innefatta arbete, utbildning och ordnade
fritidsaktiviteter som engagerar de boende. De flesta nyanlända vill
mycket och har mycket energi inom sig. Nu slösar vi bort denna energi
och gör istället folk frustrerade.
Både Basim och Fahad Al-Saedi bekräftar att många nyanlända saknar
saker att sysselsätta sig med under det vakna dygnet. Basim känner
igen en rytm som handlar om att vakna, stiga upp, träffa en kompis,
handla i affären, åka hem, äta och gå och lägga sig. Det funkar inte att
leva sitt liv på det sättet. Fahad känner igen en vardag där man fikar,
tittar på film och spelar datorspel långt in på natten. Det är förstås
inget som lägger grunden för en god integration i det svenska
samhället.
Fahad bekräftar Khaled Jebalis bild (högre upp på denna sida) om att
de flesta nyanlända invandrarna söker sig till centrala boenden i de
24
större städerna. Det är nästan lite komiskt, skrattar han. Bor man
utanför Urshult vill man flytta
in till Urshult. Bor man i
Bor man utanför Urshult
Urshult vill man flytta till
vill man flytta in till UrsTingsryd. Bor man i Tingsryd
hult. Bor man i Urshult
vill man flytta till Växjö.
vill man flytta till Tings-
Samtliga intervjupersoner ur
ryd. Bor man i Tingsryd
referensgruppen känner igen de
listade prioriteringarna från
vill man flytta till Växjö.
sida 18 i denna rapport. De
flesta håller med om att boendepreferenserna styrs av stadens/ortens
storlek, närheten till arbete och samhällservice samt förekommande
transportförbindelser. Basim framhåller att förutsättningarna för en
god etablering dock styrs av möjligheten att få jobb och komma ut på
arbetsmarknaden. Får du ett jobb, då löser sig allt annat också, menar
han. Du gör något nyttigt, träffar nya bekantskaper, tränar din
svenska, får uppskattning och en lön så att du kan försörja dig själv och
din familj. Basim är dock medveten om att vägen till fast arbete många
gånger är väldigt lång. Han har egen erfarenhet av just detta.
Fahad Al-Saedis erfarenhet av den fungerande etableringen handlar
också om tillgång till arbete, men även om att ha saker att göra på
fritiden och att man som nyanländ måste utrusta sig med tålamod.
Många stressar runt och klagar när det tar för lång tid. Zuhair Alaissa
håller delvis med om att man måste låta saker och ting få ha sin gång i
det svenska systemet, men lägger främst betoning vid att försöka
påverka de saker man faktiskt kan påverka. Du måste vara beredd på
att vara aktiv och själv ta det första steget - även om du inte kan ett ord
svenska. Många svenskar är kanske lite tystlåtna och vill inte störa
eller lägga sig i, men om du själv tar
Jag brukar säga att initiativ och frågar då får du oftast bra
det bara behövs två hjälp. Jag brukar säga, fortsätter Zuhair,
att det bara behövs två saker för att
saker för att
integrationen ska fungera; tålamod och
integrationen ska
en mobiltelefon! Som nyanländ måste du
fungera; tålamod
ta kontakt och visa att du vill vara en i
och en mobiltelefon! gruppen. Du kan inte stå passiv vid
sidan av och vänta på att någon ska
bjuda in. Visst, det kanske inte blir rätt på en gång - ibland krävs det
mer än ett försök för att det ska bli bra.
Jag tror att ett grundmurat problem är att många nyanlända känner
sig lite underlägsna eller ”inferior” bara för att de kommer från ett
fattigare land, funderar Zuhair. Jag brukar berätta för dem att alla
länder behöver utveckling och förbättring - även ett land som Sverige.
25
Och du kan bidra till det! Jag förklarar att du kommer att bli en bra
svensk medborgare med en ”extra cultural flavour”, som han uttrycker
det. Men det är inte alltid lätt, medger Zuhair. Jag minns att jag en
gång sa till en person: ”I have big dreams!”. Men det jag fick till svar
vad: ”Zuhair, you are a dreaming man!”.
Den nyanlände tycks ha ett självklart ansvar för att ställa frågor, ta
initiativ, vara aktiv och kratta sin väg för framgång. Men såväl Khaled
Jebali som Fahad Al-Saedi lägger också tonvikt vid politikens roll för
att sätta integrationsfrågan på dagordningen. Khaled säger sig ha
lyssnat till Ljungbys kommunpolitiker flertalet gånger där man gång
efter gång betonat vikten av en växande kommun, fler invånare och nya
bostäder. Men det
Men det tycks inte som att nyantycks inte som att
nyanlända invandrare lända invandrare innefattas i
innefattas i begreppet
greppet ”fler kommuninvånare”.
”fler kommunOch när man talar om nya
invånare”. Och när
bostäder handlar det aldrig om
man talar om nya
bostäder handlar det
bostäder för den här målgruppen.
aldrig om bostäder för
den här målgruppen. Jag menar inte att Ljungby kommun vill illa eller
så, men man får inte till det, påpekar Khaled. Man säger en sak, men
sen händer det ingenting.
Fahad anser att det saknas en politisk tydlighet och tyngd även från
Tingsryds kommuns sida. Om man säger sig vilja ha nyanlända hit och
önskar få dem att stanna kvar, då måste man också lyssna på individen
och skapa förutsättningar för att man ska kunna leva sitt liv här. Det
handlar förstås om att organisera mötesplatser, introducera
föreningslivet på orten, ordna med sysselsättning för unga och se till att
man enkelt kan ta sig med buss mellan Tingsryd och Ryd, Urshult och
Konga. Men först och främst handlar det ändå om att lyssna och
förklara, understryker Fahad. Tingsryds kommun måste förstå att det
här handlar om människor som inte har någon kunskap om det svenska
systemet alls. Man kan inte avfärda någon genom att säga ”nej, nej, det
går inte, jag kan inte hjälpa dig”. Man måste istället ta sig tid att i lugn
och ro förklara varför man inte kan stå till tjänst här och nu. Får man
bara ett nej upptryckt i ansiktet, då skapas såväl frågetecken som
irritation, något som knappast bidrar till att lösa problemet.
På frågan om hur de fyra referensgruppspersonerna tolkar BeGförstudien och dess ansatser, svarar flera att de ser att det finns en
diskrepans mellan teori och praktik. Jag förstår tanken med förstudien,
menar Khaled Jebali, och tror att man är på rätt spår. Problemet är
bara att få nyanlända attraheras av ett perifert boende på den svenska
26
landsbygden. Om man flytt från Bagdad eller Aleppo ser man knappast
förtjusningen med att bosätta sig på en ort med bara några hundra
invånare. Khaled, Fahad och Zuhair
betonar därför vikten av att BeG på ett
Om man flytt från
pedagogiskt sätt lyckas förklara varför
Bagdad eller Aleppo
man jobbar som man gör, det vill säga
ser man knappast
varför man på kort sikt förordar
småorterna framför Stockholm,
förtjusningen med
Göteborg och Malmö. Det duger förstås
att bosätta sig på en
inte att tvinga folk - förstudien måste
ort med bara några
förklara och övertala med hjälp av
hundra invånare.
goda argument, menar Khaled. Zuhair
är inne på samma spår och framhåller
att många som anländer lever i villfarelsen att de enkelt kan slå sig ner
i någon av storstäderna, lära sig svenska och få ett arbete på direkten.
Men jag tror, förklarar Zuhair, på ”to have more, you should first have
less”. För att nå långsiktig framgång är det många gånger smartare att
bosätta sig på en ort som exempelvis Strömsnäsbruk, där du omgående
erbjuds SFI, lär dig språket och, strax, kommer ut i praktik. När det
har gått två år känner du Sverige bättre och står redo för att ta nästa
steg i ditt liv. Möjligen innebär det då en vidareflytt till en större ort.
Eller så trivs du så bra i Strömsnäsbruk så att du väljer att stanna
kvar, skrattar Zuhair.
De fyra referensgruppspersonerna är överlag förhållandevis nöjda med
sitt deltagande inom BeG. Khaled Jebali menar, som nämndes ovan, att
förstudien håller på med något jättebra, men att man saknar politisk
uppbackning och ”power” (som han kallar det) för att kunna
åstadkomma långtgående resultat. Basim berättar att han har deltagit
vid två referensgruppsmöten och att dessa varit bra med intressanta
diskussioner inom gruppen. Man har bland annat diskuterat
möjligheten att jobba med mentorer på lokalorten som kan ta emot
nyinflyttade personer/familjer och guida dem rätt under den första
tiden. Basim säger sig gilla idén och förklarar att han redan har bistått
nyanlända med denna hjälp vid några tillfällen. Mentorskapet skulle
konkretisera referenspersonsuppdraget inom BeG, menar han, och göra
att man går från allmän diskussion till praktisk handling. Fahad AlSaedi instämmer i denna åsikt och ställer sig bakom tanken om att
rigga ett mentor- eller fadderskap inom förstudien.
Khaled Jebali tycker som övriga att referensgruppsträffarna på flera
sätt varit trevliga, men att det finns en oklarhet kring hans roll och vad
han förväntas bidra med. Han tycks vara nöjd med de diskussioner som
förts inom gruppen, men saknar instruktioner om hur han - i nästa steg
- bör gå ut i samhället och hjälpa till. Jag känner både svenskar och
danskar som har lediga lägenheter på orter strax utanför Ljungby,
27
förklarar han. Jag vet att de skulle vara villiga att hyra ut dessa till
nyanlända, de har berättat det för mig. Jag har sagt detta till BeG och
erbjudit min hjälp, men de har inte följt upp och hört av sig till mig,
vilket jag tycker är lite märkligt. Min bild är att nyanlända behöver
bostäder och att BeG ska försöka lösa dessa problem. Det är konstigt att
man inte har nappat på detta. Jag är redo att hjälpa, jag väntar på att
de ska höra av sig.
Zuhair Alaissa bekräftar att BeG-förstudien är väldigt viktig och att
referensgruppsmötena som han deltagit vid - tre stycken - varit trevliga
tillställningar. Han ser dock att förstudien skulle behöva mer resurser
och större budget för att på allvar göra skillnad. Han kommenterar
nämnda möten som att de, delvis, sett olika ut från gång till gång. Vi
har inte varit någon fast grupp, utan det har förekommit olika personer
och skiftande antal. Jag har, fortsätter han, fått intryck av att vissa i
gruppen inte känner till BeG särskilt bra eller förstår syftet med
referensgruppen. Det har funnits en viss osäkerhet i gruppen och flera
har nog sett detta som en social händelse mer än att man har ett
uppdrag att uträtta. Jag tycker egentligen inte om att behöva vara
selektiv, men jag tror att BeG hade vunnit mycket på att välja ut sina
referensgruppsdeltagare med större
Jag kan tyvärr inte
omsorg. Så att man får en grupp med
rätt kapacitet för uppdraget - som vet
säga att jag ser att
varför de är där. Vi har nu haft
diskussionerna tagit
spridda diskussioner om både det ena
oss framåt eller att
och det andra, från boende till
de lett till några
transporter. Jag kan tyvärr inte säga
att jag ser att diskussionerna tagit oss
märkbara resultat.
framåt eller att de lett till några
märkbara resultat. Men det är förstås min åsikt, framhåller Zuhair.
Zuhair Alaissa menar till sist att han ser svårigheter med uppdraget att
”tala för målgruppen”, något som syns ingå i den roll han tagit på sig
inom BeG. Det är egentligen bättre att tala med målgruppen direkt
utan att gå omvägen via en referensgrupp, funderar han. Förstudien
skulle till exempel kunna jobba med ett enkätformulär som nyanlända
fortlöpande får fylla i och sända åter till projektledaren. En sådan enkät
skulle ge BeG förstahandsdata och mer precist kunna ringa in svaren
på vad målgruppen vill och behöver, avslutar han.
28
Kvalitativa iakttagelser:
Röster från lokala nyckelaktörer
Nästa uppgift blir att spegla perspektiv från tre nyckelaktörer eller så
kallade ”förändringsagenter” som återfinns på lokalplanet. Samtliga tre
aktörer har på ett eller annat sätt kommit i kontakt eller samverkat
med BeG under förstudieperioden.
Nedanstående text beskriver hur man idag möter gruppen nyanlända
för att etablera kontakt och trivsel som stärker oddsen för att
nyanlända ska rota sig i Kronobergs län. Samtliga intervjupersoner
sätter fingret på den inneboende potential som finns med dagens
mottagande, vilken måste nyttjas för att stärka livskraften bland byar
och småsamhällen runtom i länet.
Tre förändringsagenter
Jonas Svensson är verksam inom Agunnaryd sockenråd, Ljungby
kommun. Sockenrådet utgör en paraplyorganisation för samtliga
föreningar på orten, med uppdrag att samordna intressen och serva
föreningarna. Jonas beskriver sockenrådet som ”troligen Sveriges
yngsta”, med en medelålder på ungefär 35 år. Agunnaryd har satt ett
offensivt expansionsmål om att öka antalet invånare från dagens 630
till 700 senast år 2020. Vi har en uttalad ambition om att jobba mer
politiskt framöver och stärka dialogen med såväl kommunpolitiken som
myndigheter av relevans för ortens framtida utveckling, understryker
han.
Jonas Svensson berättar att Agunnaryd nyligen fått ett högst oväntat
tillskott i kassan. Ingvar Kamprad, IKEA, har valt att skänka 53
miljoner kronor som nu administreras av en särskild stiftelse med
tillsatt arbetsgrupp där sockenrådet sitter med. Jonas berättar att
stiftelsen sätter ramarna för hur pengarna får användas, men att
ramarna är ganska flexibla. Man har bland annat satt boende och
inflyttning högt upp på agendan.
Vi har mycket att locka med, trots att vi är en relativt liten ort, menar
Jonas. Vi brukar säga att det finns 53 miljoner skäl för att flytta hit,
skrattar han. Vi är en välmående by som växer och blir större. Vi har
kafé, mötesplatser, bra bussförbindelser och en skola med internationell
profil sedan augusti förra året. Vi kan erbjuda bra boende och har
29
därtill ett rikt föreningsliv. Jag skulle säga, fortsätter han, att vi är en
by där de flesta känner varandra och där vi är vana att arbeta ihop.
Men det är samtidigt upp till varje individ att ta för sig och visa att man
vill vara med.
Det har ännu inte flyttat in några nyanlända individer eller familjer till
Agunnaryd, förklarar Jonas. Men vi samtalar mycket om detta inom
sockenrådet och det finns ett önskemål om att vi inom en snar framtid
kan välkomna nyanlända invandrare till oss. Det finns ett större hus
som skulle kunna renoveras för att rymma ett antal nya lägenheter.
Därtill ger Kamprads miljoner möjligheter att bygga nytt. Jonas
refererar till sockenrådets mål om att främja inflyttningen fram till år
2020 och menar att det är oviktigt om det är svenskar eller invandrare
som kommer. Sockenrådets önskemål är att man bosätter sig i
Agunnaryd på frivillig grund - för att man vill bo just här. Vi ser
särskilt en potential i yngre och barnfamiljer - inte minst då skolan nu
fått en internationell profil. Om nyanlända familjer skulle finna sitt
boende på orten är Jonas övertygad om att man måste få SFIundervisningen till Agunnaryd. Vi har därtill en Röda Korsetkrets samt
en mycket aktiv pensionärsförening här, vilka säkerligen skulle kunna
bidra med bra aktiviteter för målgruppen.
Jonas uppfattar att de boende i Agunnaryd överlag är positiva till att se
nyanlända bosätta sig i byn.
Det är dock viktigt att
Åtminstone de som öppnar munnen
och säger någonting, tillägger han.
inflyttningen sker
Det är dock viktigt att inflyttningen
successivt, vi skulle
sker successivt, vi skulle redan snart
redan snart kunna ta
kunna ta emot två-tre familjer. Han
tror inte på tanken om att ”trycka in”
emot två-tre familjer.
tio-tolv familjer på en gång som man
gjort på andra ställen i kommunen. Det blir inte bra, det klarar en liten
by som Agunnaryd inte av.
Jenny Herz jobbar vid Studieförbundet Vuxenskolan i Älmhult. Studieförbundet har en omfattande kurs- och utbildningsverksamhet, men
intervjun kommer att handla om den mindre del som rör det så kallade
språkkafé man startat upp sedan en tid tillbaka. Språkkaféet sticker ut
från vår mer ordinarie verksamhet, menar Jenny, och kan liknas vid en
drop in-verksamhet som inte kostar något mer än själva deltagandet
man ställer upp med.
Jenny berättar att språkkaféet håller öppet en gång i veckan; tre
timmar på onsdagseftermiddagen. Det handlar om ett ytterst enkelt
arrangemang där man sätter fram ett bord och stolar och erbjuder kaffe
för fem kronor. Sedan är det upp till cirkelledarna att inleda samtalen
och låta de närvarande deltagarna prata och diskutera fritt. Vi har
30
utsett fem kvinnor från Sverige, Irak och Holland att hålla ihop
trådarna och vara cirkelledare - någon av dem finns alltid med. Men
deras uppdrag är högst ideellt och det handlar mest om den goda viljan.
De har i uppgift att förbereda två-tre ämnen att samtala kring, men
deltagarna för lika ofta egna ämnen på tal.
Språkkaféet skapar idag en mix av svenska deltagare, nyanlända och
invandrare som bott i
Älmhult under lite längre tid.
…vi ser idel glada ansikten
vid dessa tillfällen. Styrkan Vi möter vanligtvis runt tio
deltagare varje onsdag,
är att vi fått till en blandad
berättar Jenny, och vi ser idel
mötesplats - då fungerar
glada ansikten vid dessa
tillfällen. Styrkan är att vi
integrationen som bäst!
fått till en blandad
mötesplats - då fungerar integrationen som bäst!
Bassam Alloubani jobbar vid ABF Södra Småland, med kontor i Växjö.
Bassam intervjuas dock i egenskap av att ha jobbat vid Café Rönnedal i
Alvesta under fyra års tid. Kaféet i Alvesta slog upp portarna 2010 och
håller idag öppet fem dagar i veckan från tidig morgon till klockan 21
(måndag-torsdag) respektive klockan 18 (fredagar). Café Rönnedal är
ett samverkansprojekt där AllboHus bidrar med byggnaden, Alvesta
kommun med personalen och ABF med de flesta av de aktiviteter som
genomförs.
Bassam beskriver Café Rönnedal som en öppen mötesplats för alla som
vill komma. Han medger dock att det traditionellt varit svårt att locka
svenskar till lokalen och att kaféet har ett rykte som ”invandrarkafé”.
De flesta som kommer bor i lägenheterna i närområdet, det handlar om
folk med egna kontrakt men även om nyanlända från Migrationsverkets
boenden.
ABF Södra Småland står, som sagt, för mycket av den anordnade
verksamheten vid mötesplatsen. Man anordnar studiecirklar, läxhjälp,
fester och knytkalas, diskussionsgrupper, schackspel, datorutbildning
och samordnar körkortsteori. ABF ger därtill handfast stöd till de lokala
föreningar som finns i området. Bassam nämner vid samtalet att man
under gårdagskvällen arrangerade en kulturkväll med mat, dans och
hantverk från länder som Irak, Syrien och Somalia. Det var en väldigt
lyckad kväll, framhåller han, det kom säkert 100 personer - de absolut
flesta med invandrarbakgrund.
På frågan om hur målgruppen nyanlända ser ut och vad man behöver,
svarar Jenny Herz att de flesta hon möter snabbt vill komma vidare till
SFI och därefter få arbete och tjäna pengar. Många har bråttom och
därmed svårt att tolerera att månader läggs till månader utan att något
31
händer. Bassam Alloubani håller med och tillägger att de långa
väntetiderna påverkar folk negativt - livet stannar upp. För många tar
det ett år innan man får PUT, sedan tar det ytterligare ett år innan
man hittar bostad och kommunplacering. Han menar att behovsbilden
skiljer sig från person till person, men att det generellt handlar om
välkända förhoppningar på bra boende, trygghet, språket, utbildning
och så småningom jobb. Min bild är att få nyanlända vill bo ”ute i
skogen”, påpekar Bassam. Man har inte flytt från sitt hemland för att
hamna där. De allra flesta vill bo centralt och ha nära till den
samhällsservice man behöver i vardagen.
Samhället måste förstås ha kunskap om de generella krav och behov
som går igen i berättelse efter berättelse, menar Bassam. Men man får
samtidigt inte klumpa ihop alla nyanlända, utan måste hela tiden
påminna sig om att ställa frågan: ”Vad behöver du?”.
På frågan om vad samhället bör stå till tjänst med för att uppnå målet
om god integration, relaterar Jonas Svensson av naturliga skäl till
utvecklingen på sin hemmaplan. Min bild är att många kommuner ofta
väljer att sätta folk i byar på dekis
Min bild är att många
och tror att de bär på lösningen. Min
slutsats är tvärt om, menar han.
kommuner ofta väljer
Agunnaryd är en ganska välmående
att sätta folk i byar på
by och jag tror att det är nyckeln för
dekis och tror att de
att integrationen ska fungera. Vi
klarar av att ta oss an ett antal
bär på lösningen. Min
familjer på kort sikt - inte för många
slutsats är tvärt om.
på en gång - för att ge dem den
support de behöver. Vi kan ställa upp med bostäder, skola, SFI (på
sikt), affärer, mötesplatser och föreningsliv. Men det måste bygga på
frivillighet - att de personer som flyttar in vill bo just hos oss, i vår by.
Jonas Svensson upplever att det finns en viss otålighet bland dagens
invånare i Agunnaryd om att få nyanlända och andra att bosätta sig på
orten. Jag har inte hört många negativa röster utan snarare i stil med
”när kommer de?”. Han berättar att BeG:s projektledning varit i
kontakt med honom och att man önskat komma på besök i Agunnaryd
efter genomförda dialogmöten. Men jag tycker att man gör på fel sätt,
menar han. Det hade varit bättre om vi från sockenrådet fått träffa
deltagarna redan tidigt, på nämnda dialogmöten, och fått förbereda
dem på vad de kommer att möta i Agunnaryd. På mötet skulle vi kunna
ha satt fingret på för- och nackdelar med vår by för att, vid besöket,
peka ut de hus och den service vi berättat om. Då hade de kommit till
oss med vissa förkunskaper och deras förväntningar hade legat på rätt
nivå. Det hade säkert blivit färre missförstånd, tror Jonas. Jag kan inte
sia om vad ett fördjupat samarbete med BeG skulle ge. Det kanske
32
skulle bli så att endast en av 100 familjer fattar tycke för Agunnaryd
och bosatter sig hos oss. Men det skulle å andra sidan vara en familj
som vet vad de får och som förhoppningsvis stannar kvar under en
längre tid.
Bassam Alloubani framhåller att han ser flera goda resultat från
verksamheten vid Café Rönnedal. Vi har hjälpt många med väldigt
praktiska saker, menar han. Folk är nöjda med vad vi gör, vi får bra
feedback. Bassam tror sig minnas att BeG besökt kaféet vid ett tillfälle
för att berätta om vad man jobbar med. Men vad jag vet blev det inte
mycket mer än så. Han är stolt över att mötesplatsen på Rönnedal fick
Alvesta kommuns integrationspris 2013 och ser optimistiskt på
framtiden. Ja, vi vill fortsätta att utveckla verksamheten mer och mer,
men vi har inte spikat hur och på vilket sätt. Idéerna måste komma
från deltagarna som besöker oss, avslutar han.
Jenny Herz ser, som sagt, enbart positiva resultat från det språkkafé
man genomför varje vecka. Det kommer folk hela tiden och det måste
vara ett tecken på att man gillar det här. Hon berättar om ett konkret
exempel med en deltagande irakisk kvinna som bott i Älmhult i sex år.
Hon är högutbildad från sitt hemland och trodde aldrig att det skulle bli
några problem att få arbete i Sverige. Men hon har inte lyckats under
sina år här och känt sig stressad över att almanackan gapar tom. Hon
började komma till vårt språkkafé, förklarar Jenny, och har nu både
fått nya vänner och utvecklat sitt språk. Det är först nu hon känner att
hon hamnat i ett sammanhang. Kvinnan har flera gånger sagt till mig:
”Jenny, du har förändrat hela mitt liv!”.
Jenny framhåller att hon haft en bra dialog med BeG:s projektledning,
men att hon samtidigt är lite rädd för att språkkaféet ska växa för
mycket. Vi vill fortsätta att ha det ungefär så här, vi är nöjda med att
jobba i den lilla skalan. Blir det större och större, då tappar man till
slut mycket av det som idag fungerar bra. Man tappar den goda
dialogen och stämningen blir troligen annorlunda, funderar hon.
33
Kvalitativa iakttagelser:
Röster från projektledningen
Det avslutande empiriavsnittet - innan vi går över till utvärderingens
analys - handlar om att summera tankar, intryck samt plus/minus från
BeG:s två projektledare då förstudien nu lider mot sitt slut. Få personer
inom och kring BeG kan näppeligen antas ha bättre översikt av vad som
kan bedömas ha bedrivits framgångsrikt respektive lett till problem och
svårigheter under resans gång.
Intervjun med Christina Gutiérrez Malmbom gjordes strax före det att
hon avslutade sin anställning inom BeG (februari 2015). Samtalet med
Jennie Fredriksson kom att handla om hennes uppdrag att föra
förstudien i mål - från februari till juni 2015.
BeG:s två projektledare
Christina Gutiérrez Malmbom berättar vid intervjun att det är viktigt
att ha klart för sig under vilka förhållanden BeG sattes i sjön.
Förstudien genomfördes i en tid då Sverigedemokraterna (SD) gick
starkt framåt och där det fanns en växande främlingsfientlighet i hela
Europa. Det är viktigt att ha detta i åtanke då man sätter sig ner för att
göra sin bedömning, framhåller hon. Det är lätt att sätta fingret på
saker som varit svåra under året. Trots det färgas min bild av alla de
människor, föreningar och företag som verkligen vill hjälpa till på det
lokala planet. Detta gläder mig oerhört mycket, menar hon.
På frågan om vad Christina ser som plustecken med BeG under den tid
hon medverkade, väljer hon att lista följande saker som hon känner sig
stolt över:


Förstudiens dialogmöten! Inledningsvis handlade det mycket om
ensidig information från vår sida, men vi skärpte metodiken så
att det alltmer kom att handla om samtal och diskussion. Vi har
fått positiv respons från målgruppen avseende dialogmötena. Jag
är övertygad om att deltagarna blev mer förberedda inför
studiebesöken och att de idag vet mer om Sverige.
Förstudiens så kallade ”dörröppnare” = Jonas i Agunnaryd,
Vuxenskolan i Älmhult, byakrogen i Liatorp, medverkande
företag och organisationer, våra referensgruppspersoner etc. De
34



har legitimerat förstudien och gjort/gör stora insatser - utan att
någon egentligen ger dem den uppmärksamhet de förtjänar.
Förstudien har sett kvinnorna! Många myndigheter vänder sig
till ”alla” eller ”hela familjen”, men reagerar trots det inte då det
bara dyker upp män. Men BeG har sett och mött kvinnorna - de
har dykt upp vid samtliga aktiviteter som vi har genomfört.
BeG har satt spår i samtliga aktörer som har samverkat inom
ramen för förstudien. Det har blivit tydligt var och när vi kan
samverka samt var och när samarbetet inte fungerar.
Processen är i full gång och det är inte lätt att backa nu! Vi har
satt igång något och grävt så mycket att det blir närapå omöjligt
att ta steg bakåt.
På frågan om vad hon bedömer som svårast och/eller vad hon hade gjort
annorlunda om hon kunnat, nämner Christina följande punkter:





Större ansträngningar för att redan tidigt förankra förstudien
hos medverkande kommuner. Med större kommunal
uppbackning hade studiebesöken sannolikt blivit bättre och
förstudien hade nått längre.
Vi skulle redan från början involverat samhällsplanerare,
bostadsbolag och kapital i förstudien och länkat dem till de
frågor vi jobbar med här. Kommunerna skriker efter kompetens,
men kan inte ens erbjuda ett bra boende för dem som står redo
att flytta in. Man måste bygga för att attrahera kompetensen och
då måste man tänka långsiktigt - inte bara här och nu.
Betydligt mer arbete gentemot företag och förändringsagenter på
lokalorten. Om det hade gått hade jag velat köra runt med en
hyrbil två-tre dagar i veckan för att prata in dem i BeG.
Mer arbete för att få religiösa samfund att samverka med BeG.
Jag skulle ha valt en annan finansieringskälla än Europeiska
flyktingfonden. Förstudien har inneburit för mycket byråkrati
och för få möjligheter att satsa på operativ verksamhet.
Christina Gutiérrez Malmbom ser således både plus- och minustecken
med förstudiens genomförande till
och med januari 2015. Hon tycks
Vi kan aldrig hindra
uppfatta de preferenser som
individers fria val eller
målgruppen nyanlända ringar in på
stoppa urbaniseringen.
tidigare sidor i rapporten och som
handlar om att man generellt sätter
storstaden före landsbygden. Men jag vill inte ge underbetyg för
bristande etablering bara för att en person bosätter sig i Urshult och
35
sedan flyttar vidare efter två-tre år, understryker hon. Vi kan aldrig
hindra individers fria val eller stoppa urbaniseringen. Min tro är att
personer som flyttar till en liten ort på sikt kan omvärdera och kanske
stanna kvar. Vi måste göra den svenska landsbygden mer attraktiv och
jobba hårt med service, infrastruktur och stärka tillgången till arbete.
På frågan om vad för långsiktiga effekter Christina ser att BeG lett
fram till, svarar hon att bidraget nog mer består i individuella än
strukturella förändringar. Och det behöver inte vara negativt. Vi talar
oftast, fortsätter hon, i termer av ”kommunen” och ”företaget”, men det
handlar egentligen mycket mer om individerna vi möter på kommunen
eller i företaget. Har
Har man rätt tänk och vill någon- man rätt tänk och vill
någonting med de här
ting med de här frågorna, då kan
frågorna, då kan man
man åstadkomma väldigt mycket. åstadkomma väldigt
mycket. Jag vill,
avslutar Christina, lyfta dessa centralfigurer mycket mer. Genom att
pusha de individer som vill något, kan de i nästa steg påverka den
struktur man verkar inom.
Jennie Fredriksson berättar, vid intervjun i maj, om sina reflektioner
kring tiden som projektledare för BeG. Det har sprungit iväg ganska
bra, menar hon. Det har gått lättare att bosätta förstudiens målgrupp i
vår och man har nu nått upp till och just passerat 100 individer.
Jennie förklarar framgången genom den nya metod man använt sig av
under de senaste månaderna. Metoden har visat sig fungera bra - även
om den är ”simpel” - vilket till stor del beror på de två projektmedarbetarnas goda insatser och engagemang. Delgash Ramadhan har mer
eller mindre kommit att jobba som ”säljare” i förstudien, berättar
Jennie. Delgash har kontinuerligt ringt och stämt av med de deltagande
kommunerna om vad för kompetens de behöver samt om det finns
lediga lägenheter att tillgå. Hon har därefter kontrollerat mot
målgruppens kompetensförteckning som Tony Mansour ställt samman
utifrån bland annat deltagandet vid dialogmötena. Slutligen har
Delgash återkopplat till den aktuella kommunen och slutfört
matchningen med avstämning mot arbetsförmedlingen. Det har börjat
fungera, menar Jennie, det går snabbare och snabbare och
kommunerna verkar positiva till det hela. Delgash har etablerat ett gott
samarbete med kommunerna och de tycks ha utvecklat ett förtroende
för hennes sätt att arbeta.
Vid sidan av den nya metod som Jennie Fredriksson beskriver, har
BeG:s mer traditionella metoder med dialogmöten och studiebesök
rullat vidare under våren. Vi har begränsat oss till två dialogtillfällen
med efterföljande resa/besök vilka Tony har ansvarat för, förklarar hon.
36
Man har behållit frekvensen på ungefär ett studiebesök per vecka och
feedbacken är överlag positiv från de flesta håll. Tidigare tog BeG på sig
en stor roll med att planera upp och genomföra studiebesöken - idag
finns en betydligt bättre ansvarfördelning där fler medverkar.
Migrationsverket kallar deltagarna och hjälper till med transporter,
medan arbetsförmedlingen bistår med att lägga upp program, ge
information och boka in företagsbesök. Därtill förs en bättre dialog med
de medverkande kommunerna så att de möter upp då besöken väl
genomförs. Jag ser ett bättre och bredare samarbete idag, poängterar
Jennie. Tidigare landade nästan allt hos BeG, något som gjorde arbetet
tungt och resurskrävande. Nu jobbas arbetsmodellen in på alla håll och
kanter, vilket borgar för att fler känner ansvar och för att modellen ska
kunna leva kvar då förstudien har avslutats.
Jennie Fredriksson bekräftar att BeG fått göra flera nya prioritieringar
sedan projektet omdefinierades till en förstudie runt årsskiftet. Vi har
jobbat hårt för att bosätta folk och ”få upp siffrorna”, samtidigt har
andra delar fått stå tillbaka. Då förstudiens arbete med referensgrupp
och lokala nyckelpersoner förs på tal, berättar Jennie att det inte hänt
mycket på dessa områden. Nej, vi har inte haft några träffar, det har
helt enkelt inte funnits tid, understryker hon. Hon framhåller att man
varit tvungen att slimma och skala bort och att dessa två delar därför
prioriterats ned. Det är synd, medger hon, jag är övertygad om att dessa
nyckelpersoner bär på en oerhörd potential för att etableringen ska
fungera. Samtidigt uppfattar
hon att den ursprungliga
När man försöker vara på
versionen av BeG har greppat
alla ställen samtidigt finns
över alldeles för mycket. BeG
det en uppenbar risk att
har haft väldigt höga
det blir ”ingenting” istället.
kvantitativa målsättningar
och försökt att jobba på alla
fronter samtidigt. När man försöker vara på alla ställen samtidigt finns
det en uppenbar risk att det blir ”ingenting” istället, påpekar hon.
På frågan om vad Jennie ser som det mest positiva och framgångsrika
med BeG då hon reflekterar över förstudiens genomförande, väljer hon
att lista följande saker:



Viktig förstudie med viktigt tema!
Förstudien har fört samverkansparterna betydligt närmare
varandra och lagt grund för att man nu möts, har lärt känna
varandra och - mer och mer - drar åt samma håll.
BeG:s nya matchningsmetod som har tillämpats under de sista
månaderna, vilken tillför en snabbhet och större precision till
systemet.
37

Förstudien har höjt tempot och idag bosatt strax över 100
nyanlända invandrare.
På frågan om vad hon bedömer ha varit förstudiens största svårigheter
och/eller utmaningar, nämner Jennie följande punkter:




Initialt ett alldeles för ambitiöst projektupplägg, där man
försökte greppa över allt på samma gång.
Interna utmaningar! Personal slutade och försvann - ny personal
fick rekryteras med endast ett halvår kvar.
Betoningen på individen och nyckelpersoner gör sådana här
projekt ömtåliga. Med ”rätt” personer fungerar en metod bra med ”fel” personer fungerar samma metod inte alls.
Förstudien har påverkats av bostadsbrist, långa ledtider och
”systemfel”, men kan knappast göra mycket åt sådana yttre
faktorer.
Jennie Fredriksson nämner att det idag försegår ett arbete med att ta
nästa steg och formulera fortsättningen för tiden då BeG inte längre
finns. Men hur det blir och om ett nytt projekt sätts i sjön framöver, det
verkar ingen riktigt veta.
Jennie betonar att en långsiktig projektsatsning bör sätta boendet på
landsbygden i fokus, med utveckling av lokal service och goda
transporter. Det skarpa projektet bör involvera samhällsplanerare,
länstrafik och - ännu mer än idag - de åtta kommunerna i länet. Men
det bör även ha resurser för att knyta till sig de föreningar och
samhällsorganisationer man inte riktigt orkat med under våren. Vidare
bör ett projekt rimligen kunna bygga på den metodik som varit
framgångsrik inom BeG under denna vår. Projektet bör foga in de
kommunala bostadsbolagen, men även samverka med de privata
fastighetsägarna.
Jennie konstaterar avslutningsvis att man bör fundera ett varv på vem
som bör ta initiativ, söka och slutligen stå som formell ägare till ett
regionalt projekt på området. Det skulle förstås kunna vara
länsstyrelsen, men lika gärna en ideell förening eller annan aktör med
god lokal förankring.
38
Slutdiskussion
Vi är framme vid utvärderingsrapportens sista avsnitt, där ID:s
utvärderare ges utrymme att självständigt analysera de viktigaste
framgångar respektive problem/utmaningar som följt förstudiens
genomförande under 2014 och 2015.
Det är viktigt att slå fast att analysen bygger vidare på slutkapitlet i
delutvärderingen från september förra året. Flera av slutsatserna som
förs fram i detta dokument fanns med redan i den föregående
rapporten. ID:s slutsatser snurrar kring det fokus - med avgränsningar
- som utvärderingsuppdraget innehåller (sida 10-11) och står fria
gentemot förstudiens projektledning. Slutsatserna har i mångt och
mycket färgats av tankar, synpunkter och erfarenheter som lyfts på
tidigare sidor i denna slutrapport.
Det är av naturliga skäl en omöjlig uppgift att vara heltäckande i en
analys som denna. Slutsatserna bygger främst på iakttagelser som ID:s
utvärderare ser som särskilt viktiga och som har framförts av fler
personer än en. Ansatsen kan näppeligen vara att bidra med tvärsäkra
sanningar eller revolutionerande nyheter som folk med kunskap om
BeG aldrig tidigare funderat kring. Det är snarare troligt att projektledningen känner igen många eller de flesta av de resonemang som
framförs. På så sätt bör utvärderarens input både kunna bekräfta och
komplettera delar som ledningen redan har kännedom om.
Framgångsfaktorer och problem/utmaningar
På nästa sida redovisas de viktigaste framgångsfaktorer respektive
problem/utmaningar som rör BeG och som ID:s utvärderare önskar
rikta fokus mot. Det är, förstås, inte alla gånger en enkel uppgift att
sammanfatta ett långt och komplext arbete i ett antal kortfattade
punkter. Vad är stort nog att lyftas fram och vad är så pass litet att vi
kan bortse ifrån det? Därtill, vad menar vi då vi talar om en ”framgång”
eller ”utmaning” och hur skiljer sig definitionerna från en person till en
annan?
Nedanstående sammanställning skall ses som utvärderarens självständiga slutsatser, vilka bedöms vara av större betydelse/relevans med
bäring för att ta projektarbetet framåt. Listan måste dock betraktas
39
med de tillkortakommanden som kan tänkas och bör därför knappast
ses som fullständig.
 Framgångsfaktorer/potential
 Synnerligen viktigt fokus på en
dagsaktuell fråga som intresserar
och berör alla. BeG har stärkt den
regionala plattformen för fortsatt
samtal och fördjupad samverkan
 Problem/utmaningar
 Väldigt ambitiöst projektupplägg initialt,
något som utmanade resurser, möjligheter och - eventuellt - dess förtroende
 Förstudien som arbetsform = en
sorts ”testverkstad”. Lärande miljö
med kontinuerlig metodutveckling
för att testa, slipa, justera och testa
igen
 Kompetent och flexibel projektgrupp med mycket energi
 Plötslig och något slumpartad omdefinition från projekt till förstudie med
endast ett halvår kvar
 Nya prioriteringar från och med omdefinieringen till förstudie
 Begränsade resurser = personal och tid
gentemot förstudiens/projektets komplexitet och omfattning
 Baktung projektadministration med
byråkratiska krav och rutiner
 Samverkansparterna har förts
närmare varandra = träffas, samtalar, lär känna och samverkar
 Viss turbulens inom projektgruppen,
med personal som slutade på kort notis
och nyrekryteringar med ett halvår kvar
 Allt bättre rollfördelning inom förstudien, där BeG drar sig tillbaka
samtidigt som fler aktörer kliver
fram att tar ansvar
 Viss ”ömtålighet” där individuellt driv
och engagemang avgör hur långt man
når. Olika personer - olika resultat
 Tacksam målgrupp som vill väldigt
mycket = hitta bostad, lära språk,
finna arbete, slå sig till ro
 Bristfällig kunskap om BeG hos målgruppen. Svårt att urskilja förstudien i
mängden av andra insatser
 Mer och mer fokus på att ”göra”
istället för att bara ”prata”
 För stort fokus på boendefrågan = för
litet fokus på etableringen
 Ny matchningsmetod som visat sig
fungera bra under sista halvåret.
Snabbhet, precision och positiv
feedback
 Målgruppens generella okunskap om hur
det svenska samhället fungerar, något
som emellanåt skapat felaktiga förväntningar och irritation på förstudiens
studiebesök
 Mycket goda erfarenheter från
förstudiens dialogmöten
 Svårt att värdera reellt utfall/resultat
från genomförda studiebesök
 Överlag positiva erfarenheter från
de studiebesök som förstudien har
arrangerat
40
 Framgångsfaktorer/potential
 Problem/utmaningar
 Familjeperspektivet har funnits med
och realiserats genom förstudiens
olika delar
 På flera håll bristande kunskap om BeG
och förankring hos medverkande
kommuner
 Nyckelaktörer på lokalplanet = en
potential för framtiden
 Referensgruppen prioriterades bort
under resans gång. Diffust uppdrag,
tveksamma deltagare, inga tydliga
resultat som går att urskilja
 Förhoppningar om att BeG:s arbetsmetoder ska kunna leva kvar då
förstudien har avslutats
 Goda förutsättningar att sjösätta ett
skarpt framtidsprojekt som bygger
vidare på vinster och lärdomar från
BeG-förstudien
 De lokala nyckelaktörerna prioriterades
bort under resans gång. Gruppen föll i
glömska då förstudiens resurser
stramades åt i slutet av genomförandet
 Påverkan från yttre faktorer (t ex
bostadsbrist, systemfel och syn på vad
som menas med ”nya invånare”), något
som försvårat/inverkat negativt på
förstudiens genomförande
 Långsiktiga resultat på individnivå
snarare än på strukturnivå. Svårt att
konstatera organisatoriska förändringar/
förstärkningar hos parterna på etableringsområdet som effekt av deltagandet
inom BeG
Slutord
BeG började som ett projekt, men avslutades som en förstudie. Det har
varit spännande att följa BeG - av flera skäl. Mycket har fungerat bra,
något som ovanstående plusfaktorer vittnar om. Men det är - trots allt inte helt enkelt att bedöma BeG och dess praktiska genomförande. Ska
man bedöma BeG som ett projekt eller som en förstudie?
Känslan är att BeG lyckats bättre som det senare, det vill säga som den
förstudie man kom att omdefiniera sig till. Förstudien ska, enligt
gängse definition, förbereda och kartlägga inför det praktiska genomförande som skall ske i nästa steg. Projektet utgör, enligt detta tänk,
det ”nästa steg” som åsyftas, med större krav på utåtriktad verksamhet
och - inte minst - mätbara resultat. Bedömer vi BeG som den förstudie
man kallade sig under det avslutande halvåret, blir slutsatserna
41
överlag positiva. Man arbetade hårt med att ”förbereda och kartlägga” såsom man alltså gör inom en förstudie - och man står idag betydligt
mer förberedd inför att sjösätta ett skarpt framtidsprojekt.
Det går inte att låta bli att ge en eloge till Christina Gutiérrez
Malmbom och Jennie Fredriksson, med projektkollegor, för deras
kompetens och gnistrande engagemang för BeG under resans gång.
Man har många gånger tagit rätt beslut i svåra vägval, där flera yttre
faktorer försvårat genomförandet på fem, sex, sju…kanske tio olika
sätt. Att leda och nå resultat med ett regionalt samverkansprojekt för
att bosätta och etablera nyanlända invandrare med färska krigsminnen
och utan någon som helst kunskap om det svenska samhället, måste
rimligen vara bland det svåraste man kan ge sig i kast med. Och inte
blir det lättare då målgruppen ska bosättas i landsbygdsmiljö. Ett
kamikaze-uppdrag, som Christina kallade det vid flera tillfällen.
Trots förståelsen för BeG:s komplexitet och svåra förutsättningar,
måste man samtidigt konstatera att flera saker kunde gjorts
annorlunda och bättre. Minusfaktorerna uppgår till 16 punkter i den
ovanstående listan. Det har förekommit en viss turbulens inom BeG,
där folk kommit och gått. Man har upplevt sig vara låst i byråkratiska
regler och rutiner som flyktingfonden efterfrågat och - parallellt - satt
ett system med inte mindre än fyra(!) interna projektgrupper. Det är
förstås inte svårt att förstå att mycket tid fått läggas vid datorn och i
länsstyrelsens mötesrum, istället för ute på fältet bland sockenråd,
företag, föreningar och - särskilt - den nyanlända målgruppen.
En annan nöt som fram till idag har varit svår att knäcka handlar om
BeG:s roll som ett ”bostadsförmedlingsprojekt”. Projektledningen vill
inte kännas vid en sådan definition, utan betonar att god etablering
handlar om ett betydligt bredare spektra av faktorer. På samma gång
talas det ”bostäder, bostäder, bostäder” då ID:s utvärderare har träffat
rapportens nyanlända för intervjuer. Många är tacksamma för
kontakten med BeG, men menar att man hade hoppats få mer hjälp för
att lösa det största problem man har - bostadsproblemet.
Det är viktigt att man tar med sig erfarenheterna från BeG - både plus
och minus - då man börjar planera för ett framtida projekt på området.
Det finns nu, som nämndes ovan, en bra grund att stå på och utgå ifrån.
Som definierad förstudie gjorde BeG överlag bra ifrån sig och bedrev ett
utåtriktat arbete som egentligen var större än vad man kan förvänta sig
av en förstudie. Men skulle man istället värdera BeG som ett projekt,
då blir slutsatsen delvis en helt annan. Det finns en känsla av att den
synnerligen ambitiösa ansökan inte var förankrad på alla håll. När
startskottet gick i början av 2014 var det möjligen några som hoppade
till och snabbt fick läsa in sig på vad man hade lovat genom ansökan.
Men det finns förstås säkert olika syn på detta.
42
Till sist, det finns många tecken på att ett framtida fullskaligt projekt
på etableringsområdet kommer att bli tufft och utmanande. Men det
finns också en tro på att ett sådant projekt kan bli något mindre tufft
och utmanande då erfarenheterna från BeG nu finns att luta sig mot.
Och! Beslutet om att påbörja ett nytt projektarbete bör knappast styras
av prognosen för huruvida genomförandet kommer att bli lätt eller
svårt. Den avgörande punkten handlar förstås om behovet av nya
metoder och klockrena resultat. Med detta synsätt finns det goda
argument för att gå vidare med de projekttankar som idag finns på
ritbordet.
43
Institutet för lokal och regional
demokrati (ID)
finns i Växjö och har bedrivit verksamhet i Sverige och världen i över 15 år.
ID verkar för att stärka demokrati och
värden som kunskap, tolerans, dialog
och inflytande.
Våra uppdragsgivare och samarbetsparter utgörs av offentliga, privata och
ideella aktörer runtom i samhället.
ID erbjuder idag:






Extern utvärdering
Projektledning
Mångfaldscertifiering
Förstudier & utredningar
Utbildning/inspiration
Skriva projektansökningar
Vi är vana att snabbt kunna ta oss an
små och stora uppdrag samt tillhandahålla skräddarsydda produkter som
kommer kunden till största möjliga
nytta.
ID ägs av de fyra medlemmarna Region
Kronoberg, Växjö kommun, Linnéuniversitetet samt Länsstyrelsen i
Kronobergs län.
Välkommen att kontakta oss eller
besök vår hemsida för mer information!
44