Svaromål
Svaromål Kärande: Anna Nilsson, 720911-3456 Storgatan 12, Luleå Ombud: Grupp 2A1 Svarande: Johan Persson, 700522-3224 Lillgatan 12, Luleå Ombud: Grupp 2A3 Inställning: Svaranden bestrider kärandens förstahandsyrkande i sin helhet. För det fall rätten finner att umgängessabotage har förelegat i den utsträckning som föranleder att svaranden fråntas vårdnaden yrkar svaranden att rätten förordnar gemensam vårdnad om sonen Hugo och dottern Ebba. Svaranden vitsordar kärandens andrahandsyrkande och medger umgänge i den utsträckning som åberopas. Om rätten mot förmodan skulle finna svaranden olämplig som vårdnadshavare vill svaranden göra gällande barnens rätt till umgänge i samma utsträckning som käranden åberopat i sitt andrahandsyrkande. Grunder: Det är riktigt att barnens rätt till umgänge har varit bristande de senaste tre åren. Svaranden vill understryka att syftet aldrig varit att obstruera på det sätt som käranden menar. Svaranden och hans hustru har förvärvat en sommarstuga vilken är i behov av omfattande renovering som makarna bestämt sig för att ombesörja på egen hand. Detta får till följd att de besöker sin sommarfastighet förhållandevis frekvent. När svaranden och hans hustru förklarat att man avser att spendera helgen i sommarstugan har barnen uttryckt en önskan om att följa med, varpå svaranden har haft det känslomässigt mycket svårt att förvägra dem denna möjlighet. Svaranden inser att det är hans ansvar att se till att umgänge kommer till stånd mellan barnen och deras mor, och inser att han har brustit i detta avseende. Något som han i framtiden avser att förändra. Frågan om vårdnaden om barn är ingalunda någonting som kan bedömas formalistiskt. Umgängesrätten är en rättighet som tillfaller barnen och inte modern, vilket måste beaktas vid en bedömning. Den är ostridigt att svaranden har brustit i sitt ansvar vad gäller barnens umgänge med sin mor. Detta ska dock inte, per automatik, resultera i att denne förlorar vårdnaden om sina barn.1 Vårdnaden om barnen ska under inga omständigheter utgöra ett instrument för att belöna den ena föräldern framför den andra. Vårdnadshavarskapet är en rättighet som tillkommer barnen och inte föräldrarna. 2 Det är viktigt att man ser till omständigheterna i det enskilda fallet och grundar sin bedömning på vad som är bäst för barnet. HD har behandlat frågan i en rad avgöranden där de konsekvent konstaterar att det ska till otroligt mycket för att riva upp ett barns tillvaro och lägga över vårdnaden på den andra föräldern.3 Även om rätten skulle finna att umgängessabotage föreligger ska vårdnadshavarskapet inte automatiskt flyttas över till den andra föräldern.4 Istället ska barnets behov av kontakt med båda föräldrarna ges en framträdande roll vid en bedömning av barnets bästa i enlighet med 6 kap. 2a § FB. Vårdnaden ska anförtros den förälder som bäst kan antas främja ett nära och gott umgänge med den andra föräldern om inte omständigheterna talar för en annan lösning. Det måste alltså ske en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. I detta fall föreligger sådana omständigheter vilket pekar på att kontinuitetsprincipen ska ges företräde framför regler om umgängessabotage.5 Eftersom svaranden haft ensam vårdnad om barnen de senaste fem åren, en period som utgör en större del av deras liv skulle en överflyttning av vårdnaden innebära en total rubbning av deras livssituation och rubba den kontinuitet de är i behov av.6 Även om en flytt till modern inte innebär stora förändringar geografiskt skulle det medföra en betydande omställning i miljö och andra vardagliga förhållanden, då rutiner och beteenden som framarbetats och upprätthållits i Johans vårdnad riskerar gå om intet.7 Barnen står i nära relation till sin halvbror, en omständighet som bör tillmätas stor vikt och en relation som riskerar att gå förlorad i det fall vårdnaden flyttas över.8 Vid skilsmässan kom käranden och svaranden gemensamt överens om att mest lämpligt var att svaranden fick ensam vårdnad om Hugo och Ebba. Omständigheterna har sedan dess inte förändrats på nämnvärt sätt och käranden har inte påvisat något som pekar på att vårdnadssituationen bör förändras. Den nuvarande situationen fungerar bra för barnen. De lever i en stabil familjekonstellation där de har en nära kontakt med fadern, styvmodern samt deras halvbror. Det finns ingenting som tyder på att barnen är missnöjda med situationen eller att situationen på något sätt skulle påverka dem negativt. Johan är enligt vårdnadsutredningen lämplig både som vårdnads- och boendeförälder. Det finns ingen anledning att förändra den väl fungerande situation som barnen nu har vant sig vid. 1Prop. 1990/91:8 s. 39. 2Prop. 2005/06:99 s.39. 3Jfr.NJA1986s.388ochNJA1992s.666. 4Prop. 1990/91:8 s. 39. 5Jfr.NJA1992s.666. 6Jfr.NJA 1998 s. 675. 7Jfr.NJA 1986 s. 338 8Jfr.NJA 1989 s. 335. Svaranden är övertygad om att den nuvarande lösningen är att föredra med hänsyn till barnens bästa, under förutsättning att umgänge kommer till stånd i avtalad omfattning. Skulle rätten, mot all förmodan, finna att svaranden är olämplig som ensam vårdnadshavare skulle gemensam vårdnad utgöra ett bättre alternativ än att käranden tar över vårdnaden om barnen helt.9 Barnen har som sagt en mycket stark anknytning till sin far, hans hustru och sin halvbror. Relationen mellan dem och barnen bygger på vardagliga mönster och rutiner vilka det vore väl drastiskt att beröva dem. Det finns som ovan nämnts ingenting som indikerar att hemförhållandena för barnen har varit bristfälliga i något avseende. Dessutom bor föräldrarna nära varandra, vilket torde underlätta förflyttning mellan parterna. Vår inställning är således att barnen hade farit mycket illa av att flyttas från sin far till sin mor efter att ha spenderat så lång och välfungerande tid hos fadern (5 år). Om rätten ändå anser att vårdnadsstrukturen för barnen behöver revideras för att se till barnens bästa torde gemensam vårdnad ligga närmare till hands än att frånta svaranden vårdnaden helt och hållet. Det framgår av såväl en rad avgöranden i HD som av lagmotiven till FB att gemensam vårdnad är lämplig under förutsättning att föräldrarna inte lider av djupa samarbetssvårigheter. I linje med det ovan anförda, angående svarandens insikt om vissa brister i ansvaret för barnens umgängesrätt med sin mor, understryker också svaranden att han har samma ambitioner att upprätthålla en god relation om han skulle vara tvungen att ge upp en del av vårdnaden till käranden. Bevisning: Partsförhör med Johan Persson för att styrka boendeförhållanden, syskonrelationen och viljan att främja umgänge mellan Anna och barnen i framtiden. Skriftlig vårdnadsutredning för att styrka båda föräldrarnas lämplighet och barnens åsikter. 9Prop. 1997/98:7 s. 49. Socialnämnden Luleå, 2015-09-05 Vårdnadsutredning Sammanfattning: Efter samtal med samtliga berörda parter kan vi fastställa att båda föräldrar är lämpliga som såväl vårdnadshavare som boendeföräldrar. Samtal med barnen har påvisat att de inte har en tydlig åsikt om vilken förälder de vill bo hos. Lisa Svensson Lisa Svensson Socialsekreterare
© Copyright 2024