1. No category

2015-10-30
Rikard Skårfors
Utbildningsledare
Dnr SU FV-1.1.1-0990-15
Regeringen (Utbildningsdepartementet)
Stockholms universitets synpunkter inför den forskningspolitiska propositionen
Sammanfattning 















Behov av dubblering av statens sammantagna anslag för forskning, utbildning och
innovation under den kommande 10-årsperioden
Ett tydligt befordringssystem för kvalitet och jämställd rekrytering
Förlängd meriteringsanställning till sex år med bibehållen sjuårsgräns
Höjda basanslag för rådighet över rekryteringar och forskningsinfrastruktur
Ökade fria projektmedel från Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer
Stärkt samarbete mellan Vetenskapsrådet och forskningsuniversiteten kring
infrastruktur genom permanentad referensgrupp och samordningsuppdrag till VR
Ekonomisk isolering av ESS i enlighet med förra regeringens utfästelser
Bibehållna SFO-medel även för SciLifeLab vid universiteten
Motverkan av kompetensbrist inom utbildningen på forskarnivå
Översyn av avgiftssystemet för tredjelandsstudenter
Breddat samverkansbegrepp, ingen medelsomfördelning
Medel till stärkt utbildningsvetenskaplig forskning hos Vetenskapsrådet
Säkrande av bredd inom språkämnen
Ökad handlingsfrihet i enlighet med SUUN:s förslag
Översyn av statens ägardirektiv för Akademiska hus
Riktad nationell satsning på miljövetenskap och precisionsmedicin
Inledning Stockholms universitet har av regeringen inbjudits att inför den kommande forskningspolitiska
propositionen inkomma med synpunkter och delge utbildningsdepartementet lärosätets
forskningsstrategi, vilka prioriteringar som gjorts och hur den framtida inriktningen ser ut.
Universitetet välkomnar regeringens ambition att ge den forskningspolitiska propositionen en
varaktighet av tio år. Kontinuitet och förutsägbarhet från statsmakternas sida gynnar såväl
forskning som högre utbildning och innovation. Stockholms universitet menar, i likhet med
Stockholms universitet
106 91 STOCKHOLM
Besöksadress:
Universitetsvägen 12
A-huset, Frescati
Telefon: 08-162271
Telefax: 08-161938
E-post: rektor@su.se
www.su.se
2(8)
bland andra Ingenjörsvetenskapsakademien och Karolinska institutet, att det krävs en
dubblering av statens sammantagna anslag till forskning, högre utbildning och innovation under
den kommande tioårsperioden för att tillgodose samhällets behov. Detta understryker ytterligare
behovet av långsiktighet och av en vidareutveckling av de satsningar som gjorts inom ramen för
nuvarande forskningsproposition. Inte minst forskningens infrastrukturbehov för framtiden
förtjänar här att särskilt lyftas fram.
År 2014 beslutade styrelsen för Stockholms universitet om centrala strategier för verksamheten
till och med 2018. En nyckel i dessa strategier är universitetets sätt att leda och styra forskning,
utbildning och samverkan. På forskningssidan sker detta huvudsakligen genom kontinuerlig
kritisk omprövning av befintlig verksamhet, av verksamhetsmässigt motiverade
omorganisationer samt genom strategiska nyrekryteringar inom utvalda områden. Rekrytering
och kompetensutveckling är därför ett av de högprioriterade områdena i universitetets strategier.
Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om karriärvägar, bland annat genom införandet av en
tydlig befordringsgång, och genom en utredning, följd av ett antal konkreta åtgärder, för att
komma tillrätta med missbruk av visstidsanställningar. En särskild satsning har även gjorts på
kvinnliga docenters meritering samt på kvinnliga gästprofessorer, i syfte att öka andelen
kvinnliga professorer.
Karriärvägar och finansieringsmodeller Stockholms universitet instämmer med Kungliga Vetenskapsakademien att forskning så långt
som möjligt ska vara ett meritokratiskt system där framgång avgörs av de vetenskapliga
kvalifikationerna och inte av faktorer som etnicitet, kön, ålder etc. Idag tillämpas ett
befordringssystem för läraranställningar vid Stockholms universitet, där en initial anställning
som biträdande lektor ger rätten att prövas för befordran till universitetslektor och därefter till
professor. Stockholms universitet anser att det är lärosätena, inte de externa finansiärerna, som i
huvudsak ska initiera rekryteringen av lärare. Dessa ska sedan i konkurrens söka finansiering
från forskningsråd och andra finansiärer. Ett viktigt komplement är KAW:s program för
Wallenberg Academy Fellows, till vilket universiteten nominerar kandidater och därigenom kan
göra strategiska avvägningar om framtida forskningsinriktningar. Stockholms universitet skulle
gärna se att också forskningsråden, i dialog med universiteten, initierade ett mindre antal
läraranställningar liknande de ”särskilda forskare” som tidigare fanns. Universitetet tillämpar
öppna, transparenta, internationella utlysningar av sina anställningar. Detta gagnar såväl kvalitet
som jämställdhet och internationalisering. Dock är det av största vikt att den tidsbegränsade
meriteringsanställningen som biträdande lektor, som bör följa på en postdoktorsperiod, förlängs
från dagens fyra år till sex år. Den biträdande lektorn ska under sin meriteringsanställning hinna
etablera sig som självständig forskare, vilket även innefattar doktorandhandledning som i regel
tar fem år i anspråk, samt i förekommande fall även bygga upp en laborativ verksamhet. Vidare
ska den biträdande lektorn hinna skaffa sig såväl pedagogisk erfarenhet som
universitetspedagogisk utbildning, samt hinna utveckla sin samverkan med det omgivande
samhället. En prövning för befordran till lektor måste i dagsläget påbörjas redan efter tre år.
Detta skapar en orimlig arbetssituation och gynnar knappast jämställdheten. Eftersom
underlaget vid befordran ofta kommer att vara bristfälligt efter tre år riskerar fler att få avslag
med dagens system. Stockholms universitet tar långsiktigt ansvar för alla läraranställningar och
kommer därför att tillämpa en försiktighetsprincip vid befordran till lektor. Det är vidare
angeläget att dagens sjuårsgräns från disputation till anställning som biträdande lektor bibehålls.
Skulle denna gräns sänkas i syfte att öka anställningstryggheten innebär det i praktiken en stor
risk att många högkvalificerade unga forskare aldrig ges möjlighet att söka biträdande lektorat,
då fönstret för en möjlig ansökan skulle bli alltför litet.
3(8)
Läraranställningar vid Stockholms universitet är idag fullfinansierade och universitetet tar
långsiktigt ansvar för dem, i syfte att göra dem attraktiva, säkra den akademiska friheten och
kunna pröva och strategiskt styra vilka ämnen och forskningsinriktningar som ska prioriteras för
framtiden. För att kunna bibehålla och utveckla denna modell anser Stockholms universitet att
det är angeläget med en kraftfull höjning av basanslaget. Samtidigt är det av yttersta vikt att
garantera en ökad andel fria projektmedel från Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer.
Dessa medel har urholkats under en följd av år eftersom omfattningen inte alls följt den starka
ökningen av antalet forskare. Det är även av stor vikt att värna resurserna till det europeiska
forskningsrådet ERC. Wallenbergstiftelserna och Riksbankens jubileumsfond utgör här för
lärosätena ytterst viktiga komplement till de statliga finansiärerna. För de rekryterade lärarna
liksom för lärosätena utgör de icke öronmärkta projektmedlen en viktig resurs och ett kraftfullt
incitament för kvalitet. De gör det möjligt för den fria grundforskningen, som generellt måste
värnas och ges betryggande resurser att utvecklas på sina egna villkor. De ger därmed också
förutsättningar för den nödvändiga högkvalitativa forskningsbredd som krävs såväl för spets
som för oväntade genombrott och tillämpningar. Vetenskapliga genombrott är ofta förknippade
med långa ledtider och med modet att söka nya vägar för att vinna kunskap, och det är omöjligt
att förutsäga vilka forskningsrön som kan generera tillämpningar och i förlängningen omsättas
till innovationer, praktisk nytta och ekonomisk tillväxt.
Forskningens infrastruktur Infrastrukturernas ökande betydelse för forskningen är idag tydlig inom alla
vetenskapsområden. Inte minst märks den inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området
där exempelvis stora databaser spelar en allt viktigare roll. Stockholms universitet välkomnar
den goda utveckling som skett avseende styrning och utveckling av forskningsinfrastrukturer
under de senaste åren, i riktning mot ökat samarbete och därmed även ett bättre nyttjande av
infrastrukturerna. Särskilt välkomnas samarbetet mellan Vetenskapsrådet och universiteten
genom den referensgrupp som tillsatts med företrädare för lärosätena, som spelar en viktig roll
för att Vetenskapsrådet på bästa sätt ska kunna svara upp mot forskningens faktiska
infrastrukturbehov. Stockholms universitet föreslår att denna referensgrupp permanentas, med
ett i regleringsbrev till Vetenskapsrådet specificerat samordningsuppdrag. Universitetens större
åtaganden och ansvar, jämte det ökande infrastrukturbehovet, innebär samtidigt stora
utmaningar och finansieringsmässiga problem för lärosätena, vilket i sig också utgör en kraftfull
motivering för höjda basanslag.
Sverige har på senare tid gjort tre stora infrastrukturåtaganden, MAX IV, ESS och SciLifeLab,
som kommer att ha stor betydelse för forskningens utveckling i riket. Dessa åtaganden måste
förvaltas på bästa sätt. ESS har här, genom sin stora kostnad och sin begränsade förankring, en
särställning. Det ankommer på universiteten att, med stöd av forskningsfinansiärerna, bygga upp
forskningsbasen för ESS i landet. Samtidigt måste regeringen säkerställa att finansieringen av
ESS hålls åtskild från övrig forskningsfinansiering, i annat fall kan eventuella fördyringar i ESS
orsaka betydande skada för Sveriges forskning som helhet.
SciLifeLab har idag två av varandra beroende komponenter, där den ena är den nationella
infrastrukturen och den andra är forskningscentret som finansieras av värduniversitetens SFOmedel. Forskningscentret garanterar den flexibla vetenskapliga bas av yppersta klass som krävs
för att den nationella infrastrukturen ska utvecklas i takt med, och även kunna leda, den snabba
internationella teknikutvecklingen. Många av forskargrupperna leds av SciLifeLab Fellows,
unga forskare som rekryteras av värduniversiteten, efter samråd med den nationella styrelsen,
och bygger upp och driver sin verksamhet vid centret under sex år för att sedan flytta över till
värduniversiteten. SciLifeLab får på detta sätt den starka och flexibla forskarmiljö det behöver
och universiteten får möjlighet att rekrytera internationella toppkandidater från den globala
4(8)
forskarmarknaden. Denna framgångsrika konstruktion förutsätter att beslutsrätten över SFOmedlen ligger hos värduniversiteten. Det är av stort värde att KAW nu initierat ett program för
nationella SciLifeLab Fellows, så att dessa fördelar kan komma hela landet bättre till nytta.
Forskningsuniversitetens roll Stockholms universitet är ett av Sveriges stora forskningsuniversitet med särskilt fokus på fri
grundforskning. Forskningsuniversitetens ämnesbredd garanterar goda förutsättningar för
interdisciplinär och tvärvetenskaplig forskning av hög kvalitet. Forskningsuniversiteten har idag
också det huvudsakliga ansvaret för forskningens infrastrukturer, vilket också tydligt markerar
ett generellt huvudansvar för forskningens utveckling. Detta är ett samhällsansvar som
universiteten inte kan frånhända sig, och som har avgörande betydelse för Sveriges position som
forskningsnation liksom för det svenska samhällets kunskapsförsörjning.
Forskningsuniversiteten har en avgörande betydelse när det gäller att förmå attrahera de främsta
internationella forskarna. För forskningens kvalitet generellt spelar dess internationalisering en
nyckelroll. Stockholms universitet har exempelvis, tack vare Vetenskapsrådets satsningar på
internationellt framstående forskare, kunnat rekrytera fyra sådana forskare inom fysik. Dessa
toppforskare tar idag en synnerligen aktiv del i arbetet med ledning och styrning av den framtida
forskningen inom sitt vetenskapsområde. Detta har potential att långsiktigt få mycket positiva
effekter för hela universitetet. Även universitetets framgångar i rekryteringen av Wallenberg
Academy Fellows – där Stockholms universitet hittills fått 25% av samtliga beviljade Fellows
varav många är internationellt rekryterade forskare – är av stor betydelse för
kvalitetsförsörjningen i internationell konkurrens inom forskningen. Alla Fellows
tillsvidareanställs med rätt att prövas för befordran till professor när tiden är mogen.
Till forskningsuniversitetens särskilda roll hör samtidigt att kunna erbjuda kritisk massa i
utbildningen av nya forskargenerationer. Utbildningen på forskarnivå är en kärnfråga för
sektorn rent generellt där Vetenskapsrådet varnat för framtida kompetensbrist särskilt inom
humaniora och samhällsvetenskap, och där kravet på doktorandanställning eller motsvarande
under hela utbildningen (som nu är fullt ut genomförd vid Stockholms universitet) riskerar att
resurser i allt för stor utsträckning styrs om till postdoktorsanställningar. Det är angeläget att
forskningspropositionen adresserar denna framtida utmaning. Även masterutbildningarna är av
stor betydelse, och här har Stockholms universitet ett alldeles särskilt styrkeområde, med
internationellt höggradigt attraktiva utbildningar. Ett avgörande problem innebar införandet av
studieavgifter för tredjelandsstudenter utan motsvarande satsning på ett stipendieprogram i
adekvat omfattning. För att säkerställa det internationella utbytet inom högre utbildning förordar
Stockholms universitet en översyn av avgiftssystemet i syfte att stimulera global
studentmobilitet.
Samverkan och kunskapsförsörjning Internationell och nationell samverkan är ett högprioriterat område i Stockholms universitets
strategier. Den internationella samverkan är historiskt en självklar del av akademin alltifrån dess
tillkomst på medeltiden. Den fortsätter att vara en grundbult i universitetens
forskningssamarbete, huvudsakligen drivet av individuella forskare som bäst vet vilka såväl
internationella som nationella samarbeten som behövs. Som huvudstadsuniversitet bedriver
Stockholms universitet en nationell samverkan på bred front, inte minst i relation till
myndigheter och kulturinstitutioner. Universitetet har också gjort en kraftsamling på området
genom inrättandet av en ny samverkansavdelning 2015, med uppdraget att såväl samordna som
stödja kärnverksamhetens olika samverkansprojekt. Strategiska partnerskap har etablerats med
5(8)
såväl privata som offentliga organisationer, i syfte att stödja och utveckla forsknings- och
utbildningssamarbeten.
Stockholms universitet ser samtidigt en tydlig risk att samverkansbegreppet definieras alltför
snävt, med ensidigt fokus på tekniska och medicinska innovationer. Komplexiteten i
universitetens samverkansuppdrag gör att det lämpar sig illa för mekaniska mätningar.
Stockholms universitet vill därför avstyrka alla eventuella förslag till resursomfördelning med
samverkan som grund.
Som landets största utbildningsuniversitet hävdar Stockholms universitet att
samverkansuppdraget allra främst fylls genom kunskapsförmedling, genom att universitetet
utbildar människor för att verka på olika håll i samhället. Klart är att universitetet fyller ett stort
samhällsansvar genom sina utbildningar, där inte minst yrkesutbildningarna till
exempelvis journalist, jurist, lärare, psykolog eller socionom fyller en särskilt angelägen
uppgift. Påpekas kan också att flera av de naturvetenskapliga utbildningarna tillgodoser samma
samhällsbehov som ingenjörsutbildningarna vid de tekniska högskolorna gör.
Integreringen av Lärarhögskolan i Stockholm i Stockholms universitet, den största
myndighetssammanslagning som någonsin genomförts i landet, utgör ett särfall som samtidigt
extra tydligt visar på universitetets samhälleliga uppdrag. Lärarutbildningarna integrerades i
universitetets befintliga organisation, vilket ger unika förutsättningar för samarbete mellan
universitetets lärar- och ämnesutbildningar.
Satsningarna från statsmakterna på lärarutbildningarnas expansion under senare år har inte
åtföljts av någon utbyggnad av utbildningsvetenskaplig och ämnesdidaktisk forskning. Liksom
all högre utbildning behöver lärarutbildningarna för sin kvalitetsutveckling den vetenskapliga
förankring där lärarna också är forskare. Forskningen bör vara verksamhetsnära, vilket borgar
för att forskning och utbildning knyts samman. Det behövs i den forskningspolitiska
propositionen en satsning på utbildningsvetenskapliga och ämnesdidaktiska forskningsmedel att
söka som projektmedel inom Vetenskapsrådet.
Genom att även driva och utveckla uppdrag som ULV (Utländska lärares validering), och Korta
vägen (som breddar integrationen utöver lärarutbildningarnas perspektiv till att gälla alla
utländska akademiker) tar Stockholms universitet också aktivt del i det samhälleliga ansvaret att
skapa goda förutsättningar för de migranter som kommer till Sverige att integreras och bidra till
samhällets utveckling liksom invandrargrupper gjort i alla tider. Universitetets vanliga
utbildningar, där en stor del av studenterna har invandrarbakgrund, spelar här emellertid den
största rollen. Stockholms universitet har gjort det strategiska valet att erbjuda studenterna en
stor andel fristående kurser, till gagn såväl för breddad rekrytering som för det livslånga
lärandet.
Den migrationskris som skakar Europa ställer krav på våra universitet. Forskning och utbildning
relaterad till transnationalitet och migration är viktig, men inte minst också språkämnena.
Genom att omfördela medel till små språk hör Stockholms universitet till de lärosäten som
behållit en stor bredd i språken där många skurit ner. I dagens situation är det ett nationellt
ansvar att säkra en stabil grund för språkämnena vid universiteten.
För att utveckla matematikkompetensen i Afrika undersöker Stockholms universitet möjligheten
att finna finansiering för ett allafrikanskt centrum för matematik, PACM, i Dar es Salaam.
Lovande studenter från hela regionen ska där ges en utbildning på avancerad nivå – i
6(8)
förlängningen på forskarnivå – enligt Stockholms universitets regelverk, med internationellt
etablerade professorer som lärare.
Universitetens autonomi Statliga universitet bör ges ökad handlingsfrihet för att kunna bli så framgångsrika som möjligt
och på bästa sätt kunna fullgöra sina uppgifter. En hög grad av autonomi ligger i själva
universitetstanken: professionerna och kollegierna är bäst skickade att göra vetenskapliga
bedömningar och kan bäst garantera lärosätenas konkurrenskraft på den globala arenan.
Forskning och utbildning är odelbara och studenterna spelar en viktig roll för utbildningarnas
utveckling. Det så kallade SUUN-nätverket mellan lärosäten i Stockholm-Uppsalaregionen har i
en rapport, under ordförandeskap av Sten Heckscher, konstaterat att universiteten bör ges utökat
mandat till sina styrelser för att kunna delta i internationella samarbeten som bedrivs genom
självständiga juridiska personer. De bör även självständigt få ingå avtal, exempelvis avseende
lokalförsörjning och bostadsförmedling till studenter och forskare. Vidare bör universiteten få
ökade möjligheter att ta emot donationer, även i form av fast egendom; detta skulle kunna
möjliggöras genom att lärosätena ges tillgång till stiftelser för ändamålet. Slutligen bör
lärosätenas möjligheter stärkas för att hävda sekretess.
Stockholms universitet har ett myndighetskapital som i bokslutet för 2014 omfattade 1,208
mnkr. Detta kapital, som utgör 26 % av universitetets totala omsättning på 4,643 mnkr, har,
enligt en plan som presenterats för universitetsstyrelsen, införlivats i den strategiska planeringen
från universitetsledningens sida för investering i forskningsinfrastrukturer (bland annat
Stockholm University Brain Imaging Centre, liksom framtida medfinansiering av nationella
infrastrukturer), i nya lokaler (bland annat inför nybyggnationen i Albano), i framtidens
lärandemiljöer (i samband med såväl nybyggnation som renoveringar av befintliga lokaler),
samt i rekryteringar. Helt i linje med argumentationen i SUUN-nätverkets rapport menar alltså
Stockholms universitet att detta kapital för framtiden bör betraktas som en strategisk resurs för
lärosätet givet en välförankrad plan för dess omsättning i praktiken.
Ett växande problem för universiteten är kostnadsutvecklingen för lokaler där
marknadshyresprincipen särskilt i huvudstaden leder till mycket stora kostnadsökningar utan
någon förändring av lokalernas kvalitet. Eftersom Akademiska Hus är den helt dominerande
hyresvärden och universiteten inte har några andra alternativ än att hyra de lokaler som är
byggda för dem så innebär detta en okontrollerad indragning av forskningsmedel från
universiteten till staten. Stockholms universitet föreslår att statens ägardirektiv för Akademiska
Hus ses över.
MIljövetenskap I Stockholms universitets strategi ingår att eftersträva bredd, av mycket hög kvalitet, i
forskningen. Detta skapar förutsättningar för att nya spetsområden i framtiden ska kunna
utvecklas ur oväntade framsteg och genom excellenta rekryteringar. Bredden möjliggörs av
universitetets storlek – lärosätet är störst i landet inom sina båda vetenskapsområden.
Stockholms universitet har idag ett mycket stort antal spetsforskningsområden; inom det
humanvetenskapliga området exempelvis politisk ekonomi samt styrning och utvärdering av
offentlig verksamhet, arkeologi eller filosofi. Inom det naturvetenskapliga området återfinns
några av de allra mest excellenta miljöerna inom kemi och fysik.
Stockholms universitet har, med hjälp av externa finansiärer som Vetenskapsrådet,
Wallenbergstiftelserna, Riksbankens jubileumsfond och Europeiska forskningsrådet, i allmänhet
7(8)
goda möjligheter att vidareutveckla sina styrkeområden på egen hand, och att skapa nya,
förutsatt att basanslaget och de fria projektmedlen inom forskningsråden utvecklas som ovan
argumenterats för. Ett undantag utgör miljövetenskapen där SciLifeLab nu erbjuder en unik
möjlighet för regeringen att genom en riktad nationell satsning utveckla världsledande forskning
inom det nya och snabbt växande området miljögenomik. Här redogörs därför kortfattat för
detta område och för universitetets miljövetenskapliga forskning.
Forskning och utbildning inom miljöområdet hör till Stockholms universitets verkliga styrkor.
Forskningsområdet är av central betydelse för människors välstånd, för samhällets utveckling
och kanske också för civilisationens överlevnad. Området är oerhört brett vid universitetet,
innefattande allt från kemiska studier av miljögifter och deras effekter på människa och natur till
studier av hela jordens klimat. Problemen har självklara samhällsvetenskapliga och
naturvetenskapliga aspekter men även humanvetenskapliga och juridiska – universitetets bredd
är här en stor tillgång. Området rymmer omfattande Arktisforskning, däribland
uppmärksammade expeditioner med forskningsisbrytaren Oden för att förstå den avgörande
inverkan denna region har för klimatutvecklingen. Det rymmer även analyser av styrning av
organisationer och samhällen och dess miljökonsekvenser, studier av ekologiska och sociala
system inom Stockholms resilienscentrum – som efter särskild inbjudan lämnar ett eget inspel
med förslaget att nuvarande finansiering via Mistra permanentas i forskningspropositionen –
och mycket annat. Miljöområdet är även ett av universitetets viktigaste samverkansområden där
som exempel universitetets Östersjöcentrum, i samarbete med Stiftelsen BalticSea2020, ger
underlag till beslutsfattare för hanteringen av det komplexa ekosystem som Östersjön och dess
avrinningsområde utgör. Universitetets samarbete med Stockholm Environment Institute är ett
annat gott exempel där för samhället viktiga beslutsunderlag tas fram inom miljöområdet.
Uppbyggnaden av SciLifeLab som nationell facilitet för storskaliga genomanalyser har haft stor
betydelse för de molekylära livsvetenskaperna, ett av Stockholms universitets allra starkaste
forskningsområden. Den avancerade teknikutvecklingen vid SciLifeLab öppnar nu ett helt nytt
område, miljögenomik, för miljövetenskaplig grundforskning och dess tillämpningar. Genom
storskaliga analyser av arvsmassan, dess uttrycksformer och produkter, kan samverkan mellan
gener och miljö studeras i såväl enskilda celler och organismer som i populationer och
ekologiska samhällen och i av människan skapade livsmiljöer. Kartläggning av biodiversitet hos
växter och djur på land och i hav kommer att öppna dörrar till kunskap och förståelse för miljön
vi lever i, dess förutsättningar och begränsningar, samt påverka möjligheterna att hållbart
utnyttja ekosystemtjänster samtidigt som vi bevarar biologisk mångfald. Miljögenomik omfattar
också studier av samverkan mellan arv och miljö i komplexa ekologiska samhällen och hur
dessa påverkas av förändringar i miljön, som klimatförändringar, och förbättrar
förutsättningarna för effektiv miljöövervakning av ekosystem och ekosystemtjänster.
SciLifeLab, tillsammans med Swetox, ger helt nya möjligheter att analysera miljögifters
påverkan på människor och djur. Man kan tex följa effekterna av hormonstörande och
neurotoxiska ämnen med storskaliga analyser. Genom att identifiera de biologiska processer
som störs kan man koppla exponering av kemikalier till sjukdomar och funktionsnedsättningar.
Snabbare analyser av effekterna av nya kemikalier på levande organismer kommer att kunna
minska utsläppen av skadliga ämnen till miljön. Detta forskningsområde är på stark tillväxt
internationellt och med den högklassiga ekotoxikologiska forskning som bedrivs i Sverige, bla
vid Stockholms universitet, finns förutsättningar att utveckla världsledande forskning med
SciLifeLab som plattform. Stockholms universitet rekryterar nu strategiskt för att realisera detta.
8(8)
Det faktum att varje individ är unik, utifrån genetiskt arv men också vad gäller den omgivning
där individen formats och lever, utnyttjas idag endast i mycket begränsad omfattning inom
hälso- och sjukvården. SciLifeLab ger här unika möjligheter till utveckling av
precisionsmedicinen, där strategier för sjukdomsprevention och behandling utgår från varje
individs, eller grupper av individers, förväntade sjukdomsutveckling och svar på viss
behandling. Inom SciLifeLab har plattformar etablerats med de kapaciteter som utgör en bas för
precisionsmedicin, dessa behöver förädlas vidare. En riktad nationell satsning mot
precisionsmedicin bör övervägas.
Stockholms universitet lämnar med dessa synpunkter och förslag sitt bidrag till arbetet med den
forskningspolitiska propositionen, i förhoppning om en fortsatt konstruktiv dialog mellan
regeringen, lärosätena och forskningsfinansiärerna till gagn för en stark svensk forskning och
kunskapsförsörjning för framtiden.