Innehållsförteckning
Innehållsförteckning 1.Inledning......................................................................................................5 2.Förhistorisk tid.............................................................................................8 3.Kalbo under medeltiden.............................................................................10 4.Kalbo by.....................................................................................................13 Byn från 1600-talet och framåt................................................................15 5.Skiftesreformer..........................................................................................17 Storskiftet i Kalbo....................................................................................18 Laga skiftet i Kalbo..................................................................................20 6.Särskilda händelser....................................................................................23 Barnamord i Kalbo by..............................................................................23 Hällstugekärringens försvinnande............................................................25 Fosterfördrivning i Gölbäcken.................................................................26 Mordet i soldattorpet................................................................................27 Stöld och häleri........................................................................................28 Den mordmisstänkte i Skogstorp.............................................................30 7.Knekthållet.................................................................................................34 8.Torp och stugor under Kalbo by................................................................37 Hällstugan/Skogalund..............................................................................38 Nystugan/Talgfallet..................................................................................40 Gölbäcken/Gölstorp.................................................................................43 Pettersberg................................................................................................44 Stenkullen/Dödbacken.............................................................................45 Stenviken och Stenvikens soldattorp.......................................................46 Stavlund och Stavlunds soldattorp...........................................................47 Karlsborg..................................................................................................49 Högstafallet..............................................................................................50 Östantorp..................................................................................................51 Sundsdal...................................................................................................52 Beskhult...................................................................................................55 Bråtstugan / Smedstorp............................................................................56 Nybygget..................................................................................................57 Koludden..................................................................................................58 Dalstugan.................................................................................................59 Spångstugan.............................................................................................61 1 Nylingstorp...............................................................................................62 Fallet.........................................................................................................64 Bäckstugan...............................................................................................66 Ängstugan/Magerås.................................................................................66 Skogstorp.................................................................................................67 Ängdalen?................................................................................................67 Ängtorp....................................................................................................67 9.Platsnamn inom Kalbo gränser..................................................................67 Illustrationsförteckning Illustration 1: Kalbo bygränser, kartan från slutet av 1800-talet....................7 Illustration 2: Lövskog som det kan ha sett ut runt Kalbo under bronsåldern. ........................................................................................................................8 Illustration 3: Bockstensmannen. Klädedräkt från 1300-1400-talet.............12 Illustration 4: Kolmila i Kalbos skogar ifrån 1900-talets första hälft...........16 Illustration 5: Kalbo by år 1797 med den gamla osplittrade bykärnan.........18 Illustration 6: Underskrifter från storskiftesprotokollet................................20 Illustration 7: Erik Olofsson år 1877 vid sin frigivning från Långholmens straffängelse..................................................................................................29 Illustration 8: Livgrenadjäruniform av modell 1798....................................35 Illustration 9: Akvarell över Skogalund från 1951, målat av dåvarande hyresgästen E. Persson..................................................................................38 Illustration 10: Johanna och Gustav.............................................................42 Illustration 11: Foto som förmodligen föreställer torpet Stavlund efter att det blivit övergivet. Gissningsvis är fotot taget runt 1950..................................48 Illustration 12: Sundsdal sett från Stora Nylingen runt år 1920...................53 Illustration 13: Smederna Anders och Axel Andersson (far och son) framför smedjan.........................................................................................................56 Illustration 14: Dalstugan, fotoår okänt........................................................60 Illustration 15: Nylingstorp fotograferat söderifrån. Fotoår okänt...............63 Illustration 16: Fallet fotograferat norrifrån utifrån sjön. Fotoår okänt........65 2 2015-05-22 2015-05-22 DETTA ÄR ENBART EN ARBETSKOPIA. ARBETET MED ATT FÄRDIGSTÄLLA BOKEN PÅGÅR. FÖRHOPPNINGSVIS KAN DEN VARA FÄRDIG UNDER VINTERN 2015-2016 OCH KOMMER DÅ GÅ ATT BESTÄLLA TILL SJÄLVKOSTNADSPRIS. //MÅRTEN SWÄRD, KALBO marten.sward@atavus.se 3 2015-05-22 SKEDEVISÅNGEN Du Skedevibygd är vårt fädernearv Vi söner och döttrar dig hylla! På urgamla tegar gå plogar och harv sin rund över stenbunden mylla. Du minnenas tempel vid Tisnarens strand Du hägnar med frid deras minne. Och Skedevibygden har fångat med band så binde i trohet vårt sinne Ej famnade slätten vår Skedevibygd Ej milsvida åkrar gav näring. Men vildmarken blommar och skogen ger skygd kring gårdar som skänka oss bärgning. Så skön ligger nejden i vårkvällens ljus i sommarens solvarma dagar då hösten sitt bårtäcke väver i brus med stormvind kring skogar och hagar. Här fliten är bofast på gårdar och gods i bruken och milsvida skogar och Skedevisönerna kärva till mods vid hammare deglar och plogar. De redlige Skedevidöttrar här bo, de skänka sin hand åt den bäste och hjonelag bygga i kärlek och tro. Den högste han har vårt fäste! - Verner Ovelius, kantor i Skedevi. 4 1.Inledning 1. Inledning Det här är en bok som kommer att handla om byn Kalbo i Skedevi socken i nordöstra Östergötland, en liten by som är okänd för det stora flertalet människor i vårt avlånga land men som i likhet med nästan alla platser har en uppsjö med spännande ställen och levnadsöden. Mitt första möte med Kalbo var i maj 2008, vi letade efter en gård och det hade blivit en till salu här som såg ut att möta våra behov, jag kommer ihåg att min fru och jag kände att detta måste vara världens ände, vägen hit kändes oändlig där den slingrade sig fram genom de stora skogarna men så plötsligt öppnar landskapet upp sig och byn med sina hus, åkrar och betesmarker breder ut sig längs med landsvägen, och där i mitten av byn fann vi den gård som vi nu mer är ägare till. Med en gammal gård och/eller ett hus så får man automatiskt med sig ett stycke historia och med den historien kommer man in i generationer av människors liv och deras gärningar, det är deras slit som gjort att byn ser ut som den gör och att vi nu har förmånen att få bruka ”deras” jord. För min egen del ger kunskap om min närmsta omgivnings historia en extra dimension i vardagen, allt man ser omkring sig har skapats av någon, bearbetats av någon, älskats, hatats eller i alla fall setts av en oändlig rad med människor före mig. Att veta vilka dessa "någon" var och vem som gjort vad i sin närhet genom tiderna förstärker tanken om att man egentligen bara förvaltar sin bit av jorden till kommande släktled, för tiden har obönhörligen sin gång och platserna omkring byn är det enda som kommer att bestå för framtida generationer, om 200 år kommer du och jag att vara denne "någon" och andra personer kommer att undra vilka vi var, vad vi tänkte och vad vi kände. Byn har funnits i minst 600 år, förmodligen mer, och det är både ett kort ögonblick och ett oändligt långt tidsspann.. Tänk 600 år framåt i tiden, just i skrivande stund skulle det bli sensommaren år 2610, att tänka sig dessa år i framtiden känns så otroligt avlägset men ändå kommer den tiden så småningom att komma och kanske kanske finns denna lilla by kvar då och de kommer att gå över samma berghällar som vi och kanske till och med gå på samma vägar och stigar som vi. Alla är vi en del av historien, vare sig vi vill eller inte. I den här boken ska jag försöka beskriva några delar av Kalbos historia så 5 1.Inledning som den förlöpt fram tills runt 1930-1940, vissa delar som jag har råmaterial till har jag valt bort på grund av tidsbrist, kanske skriver jag ytterligare en del om byns historia där jag tar upp arbetsliv, skola, föreningsliv m.m. Att det överhuvudtaget är möjligt att skriva boken beror på min granne, Tommy Dahlgren, och hans enorma arkiv med information och bilder om/på byn och dess invånare, i mångt och mycket är boken mestadels en sammanfattning av det som han redan tagit fram. Utan hans arbete och faktasamlande genom årtiondena så hade den här boken inte blivit till eller i alla fall så hade det dröjt ytterligare 20-30 år innan den hade kunnat skrivas. Likaså är den information jag fått av Karl Erik i Kalbo samt syskonen Ingrid och Lennart ifrån Fallet ovärderlig då det rör sig om sådan information som man inte hittar i några arkiv. Att få ta del av minnen och berättelser som kanske gått i arv från tidigare generationer är ju sådant som man inte kan få från annat håll än ifrån personer med stark anknytning till bygden. Boken kommer att ta upp händelser, platser, historier och personer som ryms inom de gränser som Kalbo by historiskt hade, det vill säga att historien inte enbart kommer att beröra själva byn utan även de torp och marker som ligger runt byn. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande bild av byns historia, det är förmodligen en omöjlighet, inte heller är samtliga delar nödvändigtvis hundra procent korrekta då det inte är någon vetenskaplig inriktning på mitt alster utan boken är mer tänkt som en sammanfattning av det som sagts, skrivits ned, tolkats och tänkts av många olika personer och däribland mig själv. Gränsen för Kalbos ägor går från det nu mera rivna torpet Stavlund i sydväst, mot södra änden av sjön Gryten i norr, mot Skogstorp i öster och torpet Koludden i söder, det totala areal är på c:a 1900 hektar, det vill säga drygt 2700 fotbollsplaners yta. 6 1.Inledning Illustration 1: Kalbo bygränser, kartan från slutet av 1800-talet Gränsmärken för byns marker. Med början i den sydliga spetsen (strax utanför kartbilden, i nederkant av bild 1) och sedan medsols. • • • • • • • • • • • • • Venstaven (sydost om Koludden) ”En jordfast sten” Skogigemossestaven Kringmossestaven Gölstaven (vid brytningen väster om Östergölarna) Österängsstaven Gubbfallestaven Aspebrostaven (det sydvästligaste hörnet, i bildens nedre vänstra hörn) Tranmossestaven Timmermoskälet (vid brytningen strax nordväst om Vrånggölen) Grytstaven Svartgölsstaven (den nordligaste gränsmarkeringen, högst upp i bildens mitt) Ålhusstaven (vid bäcken norr ut från Lilla Nylingen) 7 1.Inledning • • • • Korngölsstaven (Senare kallad Venstaven) Bäckstaven (vid brytningen norr om Skogssjön) Mörkeviksstaven (det östligaste hörnet) Stabergsstaven (strax sydväst om Hällstugan) 2. Förhistorisk tid Det har funnits människor som trampat på marken runt Kalbo sedan stenåldern, vissa fynd har gjorts på byns ägor som är från denna tid, bland annat har en så kallad ”trindyxa” påträffats. Illustration 2: Lövskog som det kan ha sett ut runt Kalbo under bronsåldern. Stenyxor har även plöjts upp i åkrarna omkring Skogstorp under 1930-talet, enligt vittnesuppgifter har bonden Johansson, som för övrigtför att vara bonde på denna tid hade en ansenlig mängd böcker, ett flertal stenyxor som bokstöd i bokhyllan och dessa hade då plöjts upp på gårdens åkrar. I närheten av Nedre Skogstorp (den östra gården) ska det enligt folkmun även 8 2.Förhistorisk tid finnas någon form av stensättning. Varken stensättningen eller yxorna verkar dock ha rapporterats in till myndigheterna då dessa inte finns med i några arkiv, i alla fall som jag har lyckats hitta. I hela Skedevi socken har det påträffats flertalet bevis om aktiviteter under sten-, brons- och järnålder och det är då nästan uteslutande vid Tisnarens strand som gravfält och föremål har hittats, något som faller sig naturligt då vattenvägen var det enklaste och snabbaste sättet att förflytta sig i detta, i det närmaste, väglösa land med vidsträckta skogar. Två fyndplatser finns utmed Hunns stränder, det ena knappa 5 kilometer nordväst om Kalbo, vid Selesjö, där en kvadratisk stensättning med hörnstenar har påträffats, dateringen är gjord till bronsålder, järnålder. Med det i åtanke är det nog troligt att markerna omkring byn har trampats av fötter redan för flera tusen år sedan, i syfte att jaga efter föda i de viltrika skogarna. Under bronsåldern såg dock skogarna inte ut så som vi är vana att se dem idag, det vill säga med gran och tall som främsta trädslag utan skogarna var betydligt ljusare lövskogar som bestod av lind, ask, ek, alm och hassel. I brytningen mellan bronsålder och järnålder gjorde granen sitt intåg och för ungefär 2500 år sedan började granskogen breda ut sig i våra trakter och de skogar som vi har idag kan börja anas. Namnet Skedevis betydelse finns det ett antal olika tolkningar om, vad som är rätt eller fel är i det närmaste omöjligt att säga i dagsläget, namnet är så gammalt att dess ursprungliga betydelse har förlorats i historiens dunkel. I mitten av 1300-talet skrivs namnet Skædhwi men namnets ursprung är nog alldeles säkert betydligt äldre än så. "Skedevi" består av förledet "Sked" som dels tolkas som skeið ”kapplöpningsbana”, det vill säga en plats där hästkapplöpning skulle ha ägt rum, eller så kan det tolkas som just "sked" med den äldre dialektala betydelsen "planka, bräde" som då skulle kunna syfta på ett plank-/brädstaket. Även tolkningen ”skede” i betydelsen ”rågång, avtagsväg” finns. Efterledet "-vi" tolkas oftast som just ordet "vi" i bemärkelsen som helig plats, men även tolkningar som att det är en förkortning av ordet "vidher" (skog) finns och namnets hela betydelse skulle då kunna vara någon av kombinationerna av dessa tolkningar. Den mest framhållna tolkningen av experter inom ämnet är dock 9 2.Förhistorisk tid ”staketinhängnad helgedom/kult-plats” och namnet bör således vara äldre än då kristendomen gjorde sitt intåg i trakten. 3. Kalbo under medeltiden Om Kalbo:s tillkomst vet vi ingenting, ingen vet när den första människan tog de första spadtagen för sin boplats, att det skedde för väldigt länge sedan kan man dock slå fast. År 1385 omnämns ”Kallobodha” i dokument från Linköpings domkyrkas arkiv men det betyder inte att byn/gården inte existerade innan dess då skrivna ord från denna tid och tidigare är otroligt sällsynta. Vad man förmodligen kan sluta sig till i och med omnämnandet år 1385 är att byn (eller förmodligen ”gården” vid den här tidpunkten) fanns minst 100 år tidigare. År 1350 kom ju digerdöden till Sverige och efter sjukdomens härjningar lades många gårdar, främst sent uppodlade skogsgårdar, öde i och med att de kvarvarande folket befolkade tomma gårdar på mera gynnsamma ställen. Med detta i åtanke måste man nästan dra slutsatsen att Kalbo befolkades minst före digerdöden och förmodligen i alla fall en mansålder innan dess så att ”produktionen” kommit upp i sådana nivåer att den ansågs vara för värdefull att överge till förmån för andra, bättre belägna, gårdar. Detta är ju givetvis gissningar men som jag ser det högst troliga sådana. Under 1300- och 1400-talet så har bynamnet efterledet ”boda” vilket senare, i slutet av 1500-talet (runt 1580), förkortats ned till ”-bo”. ”Boda-namn” börjar förekomma i Sverige under vikingatiden och betydelsen är just ”bod”, det vill säga någon form av uthus/förvaringsbyggnad, förmodligen ute i någon bys utmarker. När det gäller förledet i bynamnet, ”Kal”, så är en tolkning betydligt svårare att slå fast. ”Boda-namn” förekommer oftast ihop med ett mansnamn som förled och det är ju inte omöjligt att det är så även i detta fall, det vill säga att det är namnet ”Karl/Karle” som åsyftas. I så fall skulle betydelsen vara ungefär ”Karles bod” och då har vi det första sparade namnet på en person som bott och/eller vistas på byns marker för över 700 år sedan. Gustaf Olsson som under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet samlade upp och nedtecknade platsnamn i socknen har skrivit ned följande sägen om Kalbo. ”Första bebyggelsen å K[albo] mark skedde vid Skogstorp 10 3.Kalbo under medeltiden ö[ster] ut, o det var dalkarlar som där slogo sig ned. Namnet K[albo] kommer av att det var kalt där förut.” Till den historien finns dock inga faktiska belägg och det känns otroligt att en sådan historia skulle kunna överleva så pass länge genom folkmun oförvanskad. Därtill så finns det relativt entydiga bevis genom kyrkoböcker och ”storskiftets” handlingar på att Skogstorp bebyggdes många hundra år efter att Kalbo omnämndes första gången. Gissningsvis bebyggdes Skogstorp i början av 1600-talet. Jag har inte kunnat hitta några kartor eller dokument som kunnat belägga när byns gränser skapades så som de såg ut fram tills i alla fall i mitten av 1900-talet (i slutet av 1800-talet och framåt var gränsen snarare mer av en administrativ art än någon form av ägofigur), men gissningsvis är de väldigt gamla. År 1704, vid en rågångsbestämmning omnämns gränsmärket ”Stabergsmo” och Stabergsstaven”, ett namn som återkommer de följande 200 åren. En ganska rimlig tolkning av det namnet är att det den ursprungliga betydelsen varit ”stav-berget”, det vill säga ”berget med gränsmarkeringen” men att namnet sedan ”dragits ihop” och mist sin ursprungliga betydelse, ”Stabergsstaven” blir ju då en tautologi, det vill säga att man upprepar samma sak och det tyder ju på att det redan då, i början av 1700-talet, var så att ”Staberg” blivit ett namn och inte längre en beskrivning av en plats. Då flera av grannbyarna också finns belagda att de existerade på medeltiden (exempelvis Frogetorp och Bränntorp som finns omnämnda på 1400-talet) så borde rimligtvis skogen ha delats in i någon mån redan då för att undvika konflikter vid användandet av denna resurs. Om det medeltida Kalbo vet jag i princip ingenting, endast några namn finns bevarade för eftervärldens beskådande. År 1385 nämns, som skrevs tidigare, ”Kallobodha” och den 19 november år 1423 dyker det första nedtecknade, och bevarade namnet, upp, ”Botmundher i Kalabodhum” i ett pergementsbrev från Strängnäs domkyrka. Den 23 november 1453 omnämns ”Pedher Thomasson i Kalabodom”. Om man bortser från den ”Karle” som eventuellt gett namn åt byn så är Botmund den äldsta personen som omnämns i samband med byn och det är nu nästan 600 år sedan han gick omkring här på byns marker. Det berömda, och unikt välbevarade, mossliket ”Bockstensmannen” från Varberg i Halland är ungefär samtida med Botmund och genom detta fynd kan man se ungefär hur en man kan ha 11 3.Kalbo under medeltiden gått klädd under denna tid. I mitten av 1300-talet drabbades Sverige, och världen, av den gigantisk katastrof som av framtida generationer kom att kallas digerdöden. Digerdöden kom till Sverige för första gången under våren år 1350 och dess höga dödlighet gjorde att upp mot en tredjedel av Sveriges 750 000 invånare dog. Att sjukdomen kunde spridas så pass mycket i denna relativt glest befolkade del av världen berodde på att sjukdomen hade en exceptionellt lång inkubationstid, 32 dagar, och den smittade som värst de sista 20 dagarna. Hur digerdöden drabbade Skedevi och Kalbo vet ingen men man kan förstå människornas känsla under denna Illustration 3: Bockstensmannen. hemska tid, att en tredjedel av befolkningen dör under en kort tid Klädedräkt från 1300-1400-talet påverkar ju givetvis samhällsstrukturen såväl som det mänskliga psyket. I samtida skildringar från sydligare breddgrader så sägs ”att människornas hjärtan blev hårda och kalla” då man inte längre ansåg sig ha någon framtid att blicka mot, det är en beskrivning som säger hur enorm denna katastrof måste ha tett sig. Gissningsvis var denna onda tid något som Botmund och de övriga i Kalbo diskuterade många gånger drygt 100 år efteråt. Men många onda saker för också något gott med sig, de som överlevde hade nu tillgång till mer åkermark och byggnader och för många av dessa överlevare blev i alla fall tillvaron lite enklare än innan. Det finns en sägen kopplad till Skedevi som gäller tiden för digerdöden, enligt den skulle en ung man från Östergötland ha blivit ensam kvar i sin hembygd och han gav sig ut för att leta efter andra överlevande. När han var vid Risinge såg han fotspår på marken, han följde dessa och i Skedevi kom han i fatt fotvandraren som visade sig vara en ung kvinna. Och efter detta 12 3.Kalbo under medeltiden ”Skedevi Adam och Eva”-par ska de boende i trakten härstamma. 4. Kalbo by Från 1500-talets mitt börjar man kunna få en någorlunda komplett bild över ägarna till Kalbo, än så länge rör det sig bara om en enda gård och för vad som är känt hittills så finns det inte heller några underliggande torp vid denna tid. Vanligt var att bönder i skogsbygden betalade skatt till kungen i form av exempelvis smör, i Skedevi socken var dock näver, humle och bast det främsta betalningsmedlet när skatten skulle betalas. ”Bast” är det lager på träd som finns mellan bark och ved och det var då främst lind som man repade detta från, i och med detta gick bönderna i socknen under vedernamnet ”bastbitare”. Att bast samlades in runt om på Kalbos marker vittnar platsnamn som ”Bastskogen” om, ett namn som lever kvar än i dag även om inga lindar växer där nu för tiden. Basten användes sedan för reptillverkning och/eller för vävning av grövre textilier. En nid-ramsa finns bevarad som gissningsvis kommer från Risinge med tanke på slutklämmen, ”Skeve” betyder här ”Skedevi”. Skeve bastbitare Regna stugsittare Hällestad klampar Godegårds påsar Wånga druntar Tjellmo harar Risinge män De lefva än Även om nu skogarna, vad gäller trädslag, såg ut ungefär som idag så fanns ändå en stor skillnad och det var att mycket av djurens betesmarker var just skogsmark. Det är ju inget unikt för 1500-talet utan det var ett skick som använts både tidigare och senare i historien och detta hade ju givetvis inverkan på hur skogen såg ut, främst då marken närmast byn. Ett långvarigt betande av djuren och betesfrämjande åtgärder av människorna gav en betydligt glesare skog med mer örter och gräs. Förmodligen höll man undan gran, tall och ek i möjligaste mån då dessa trädslag oftast ger en 13 4.Kalbo by försurande effekt på marken med sämre tillväxt av bete som följd, därav kan man anta att skogarna här omkring byn var betydligt glesare och ljusare än idag. År 1563 bröt ett krig ut mellan Sverige och Danmark, Lübeck och Polen, detta krig kom att fortgå fram till 1570 och fick senare namnet Nordiska sjuårskriget. I december 1567 hade danskarna trängt ända upp till Norrköping och efter sig hade de lämnat brända och plundrade städer och gårdar. Man kan tänka sig Kalbo-befolkningens rädsla för den danska härens norrgående marsch och att ha dem så pass nära som Norrköping måste ha varit en mardröm. Dock lyckades svenskarna stoppa framryckningen vid Motala Ström och danskarna återvände söder ut igen och man kan nog vara tämligen säker på att det drogs många suckar av lättnad i Kalbo och socknen i stort då. Men åter till Kalbo-bönderna, under denna tid är det nästan undantagslös bara de gårdsägande männen som det finns namn på, och oftast bara deras förnamn. Orsaken till det är att den information som finns är skatteunderlag och därför är det enbart uppgifter kopplade till detta som tas upp i dokumenten och för identifiering räckte det då med bara ett förnamn plus gårdsnamnet. I listan förekommer ordet ”skattehemman”, ett skattehemman var en fastighet ägd av bönder med rätt att delta i ting och olika stämmor. Här nedan kommer några av de 1500-talsbönder som bott och verkat i Kalbo: 1540 ”Per” Betalade en kungsfodring för ett skattehemman, betalningen var fyra hästar eller 12 öre 1543 ”Eric i Kalbod”. Betalade en kungsfodring. År 1543 anges att Eric har ”god åker, äng, utrymme, mulbete, fiskevatten, timmerskog och ”vedbrand” Men ingen ”ållonskog”. 1571 ”Joen i Kaleboda” lade följande bidrag till Älvsborgs första lösen. 25 lod silver, 4½ lispund koppar, 5 stycken kor, 3 stycken nötdjur på 3 år, 1 styck nötdjur på 1 år, 10 stycken får, 20 stycken getter, 2 stycken svin och 1 häst. Allt som allt värderat till 15 mark vilket var en ganska avsevärd summa. 14 4.Kalbo by 1580 lämnade samme Joen 3 spen (c:a 1½ tunna) råg och 3½ fjärdingar (nästan 100 liter) malt i tionde till kyrkan Byn från 1600-talet och framåt Någon gång under första halvan av 1600-talet så delas Kalbo upp i två gårdar, lite oklart exakt när det sker. Sedan klyvs gårdarna ytterligare under 1700-talet, även här är det oklart exakt när men i alla fall under 1700-talets andra hälft och senast innan Storskiftet 1797. Vid storskiftet är det fyra gårdar för att vid 1809 bli fem stycken. Runt år 1830 tillkom ytterligare en gård genom klyvning och 1875 klyvs ytterligare en av gårdarna men denna slås i praktiken ihop igen i början av 1900-talet då de båda markerna övertas av samma ägare. En av gårdarna klyvs även runt 1850 med en del till Forssa Bruk, den här delen var bara åker och skogsmark och den skiljdes senare ifrån byns mark och ägs idag av Holmens bruk. Bortsett från jordbruk och skogsbruk så odlade man också i alla fall fram till andra halvan av 1800-talet humle i syfte att sälja. Detta var tämligen ovanligt i den här delen av Sverige vid den här tiden och faktum är att Skedevi socken var en av få socknar som levererade humle för avsalu. På skifteskartorna ifrån laga skiftet och storskiftet kan man se att ett antal humlegårdar finns utmärkta så även i Kalbo odlades det en del humle. I Statistiska Centralbyråns 5-årsberättelser ifrån åren 1833-1837 kan man läsa följande angående humleodling. ”Humla odlas alltför litet, och till afsalu blott uti en socken, Skedevi, den nordligaste inom Länet, och hvarifrån måhända 1000 LMU. årligen öfverhufvud försäljas” Vid rapporten för åren 1851-1855 hade mängden producerad humle för försäljning gått upp en aning och var nu på 1500 LMU. Den sista noteringen angående humle som jag kunnat hitta i 5-årsberättelserna är ifrån åren 18661870 och där finns följande notering. ”I Regna och Skedevi socknar inom länets norra del har trägårdsskötseln af gammalt varit med nit omfattad, och i sistnämnda socken odlas ännu fortfarande humle till afsalu”. LMU betyder här det gamla måttet lispund där 1 lispund motsvarar ungefär 8.5 kilo. 15 4.Kalbo by Vidare så kolades det träkol också ute i skogarna omkring byn. I ett dokument som finns bevarat hos Karl Erik Eriksson i Kalbo så kan man läsa Illustration 4: Kolmila i Kalbos skogar ifrån 1900-talets första hälft. hur avräkningen för kolningen gick till under bland annat året 1857. I avräkningen tas 5 kolmilor upp och dessa producerar ihop 192 läster kol. ”Läst” är ett äldre rymdmått för träkol och översatt till moderna mått blir 1 läst ungefär 600 kilo och 2 kubikmeter, det vill säga att de fem kolmilorna år 1857 producerade c:a 115 ton träkol. Det gick åt ungefär 2 kubikmeter skog (m3f) för att tillverka 1 läst träkol, vilket i sin tur innebar att man var tvungen att avverka runt 400 kubikmeter skog för år 1857 års kolframställning, gör man en ytterst grov generalisering så kan man säga att kolframställningen krävde att man avverkade en yta på c:a 1-2 hektar. Värdet på kolet blir ungefär 690 riksdaler varav hälften gick till kolarnas löner. Kolet transporterades ur skogen med häst och släde på vintern vid vinterföre, företrädesvis via frusna kärr och sjöar. För Kalbo-kolets del så transporterades det till kolhuset vid Simonstorps järnvägsstation efter att 16 4.Kalbo by järnvägen Katrineholm-Norrköping togs i bruk år 1866. Konvojerna med kolkörare från skogarna runt omkring Kalbo innebar många törstiga hästar, enligt utsago var de boende i Rödkärr på vägen till Simonstorp tvungna att ta in sitt vatten tidigt på morgonen då deras källa, som låg utmed vägen, senare på dagen var tom efter att alla kolkörare låtit vattna sina hästar där. Följande notis i Östgötaposten den 31:e januari 1896 beskriver sluttampen på den vinterns kolkörning. ”Forsling af kol, ved, timmer, sågadt virke, massaved m.m. pågår nu med stor ifver i skogstrakten. Simonstorps station erbjuder en liflig anblick. Det präktiga föret är dock nästan borta, och djuren få nog slita ondt i barmarken på landena mellan sjöar och kärr” Att bränna kol i stor skala upphörde i princip helt i Sverige efter andra världskriget. Kolhuset vid Simonstorps station revs också runt den perioden så det är rimligt att anta att denna epok i Kalbos historia också gick i graven runt slutet av 40-talet. 5. Skiftesreformer Inte mycket inom den svenska jordbrukshistorien har varit så omvälvande som Storskiftet och kanske främst Laga skiftet där även bykärnorna splittrades och flyttades ut till enskilda gårdar. Dessa jordbruksreformer kom till för att effektivisera ett jordbruk som i statsmaktens ögon inte var tillräckligt ändamålsenligt. Innan Storskiftet bestod åkrar och betesmark av en otrolig mängd små delar där varje bonde i byn hade en eller fler små remsor av de olika skiftena, detta för att fördelningen av bra jordbruksmark skulle bli så rättvis som möjligt och för att det vid arv var så att man helt enkelt delade upp marken i X antal delar till arvingarna. Nackdelen var att skiftena blev så små att det förhindrade en effektiv verksamhet, oftast var man tvungen att sköta skiftena tillsammans med skiftesgrannarna för att det skulle vara möjligt att få någon form av rationellt jordbruk. I och med Storskiftet delades marken upp i större bitar och de som fick sämre åkermarker fick istället en större areal. I Laga skiftet gick man ett steg längre när det gäller uppdelningen av skog och åkermark, nu försökte man få till ännu större sammanhängande skiften för hela gården samt placera ägorna i anslutning till gårdsbyggnaderna. De gränser som man ofta kan se än idag för gårdarna tog nu sin form, förutom de stora sammanhängande skiftena så splittrade man nu även upp de gamla månghundraåriga byarna 17 5.Skiftesreformer och flyttade ut de enskilda gårdarna till sina nytilldelade marker. Storskiftet i Kalbo Den 30:e mars år 1797 påbörjade lantmätaren Nils Nystrand storskifte i Kalbo, byn såg vid denna tidpunkt inte alls ut som idag utan hela bykärnan med gårdar och ekonomibyggnader låg i en stor klunga väster om landsvägen där idag vägen in mot Västergölen går in. Efter den inledande mätningen av ägorna skulle sedan lantmätaren den 24:e juli träffa bönderna för att gå igenom uppdelningen men detta möte blev inte av då Kalbobönderna ville skjuta upp det på grund av att höskörden var i annalkande. Mötet gick istället av stapeln den 2:e september och man begav sig då ut på åker och äng i anslutning till Kalbo by för att dela upp marken i bördighetsklasser så att en rättvis fördelning skulle kunna göras. Illustration 5: Kalbo by år 1797 med den gamla osplittrade bykärnan Den 21:e samma månad gav man sig av till det till Kalbo tillhörande Skogstorp i samma ärende och där blev det stor osämja mellan brukaren Olof Olofsson i Stora Skogstorp och Kalbo-bönderna i hur marken skulle fördelas. Olof Olofsson påstod att hans förfäder uppodlat torpet och där 18 5.Skiftesreformer med borde markerna inte tas med vid skiftet utan behållas så som de var, men då lantmätaren fick reda på att Olof Olofsson årligen betalade Kalbobönderna i skatt och dagsverken för torpet så beslutade han att även Stora Skogstorp skulle falla under delningen. Den 18:e november skulle det bli lottdragning om vem som skulle få vilka skiften av åker, äng och skog, dock ville man ha ett skogsparti bakom soldattorpet som gemensamt då det skulle få vara till för soldattorpets behov. Olof Olsson, som fortfarande inte accepterade skiftningen av ägorna, vägrade att dra någon lott eller på något annat sätt komma överens med de övriga så ärendet blev föremål för domstolsbeslut. Överhopade domstolar var tydligen ett lika stort problem då som idag för det skulle ta nästan tre år innan dom föll i ärendet. Den 14:e oktober år 1800 beslutade Risinge Häradsrätt att den gjorda uppdelningen skulle gälla och att vem som skulle få vad skulle avgöras genom lottdragning, skulle någon part vägra skulle ändå lottdragning genomföras i ojäviga vittnens närvaro. Den 8:e juli 1801, efter att beslutet kungjorts i Skedevi kyrka, så samlades på nytt delägarna och lantmätaren vid Stora Skogstorp och den senare frågade om de nu i sämja kunde sammanpara skiftena för att sedan dra lott om vem som skulle få vad. Efter domstolsbeslutet fogade sig Olof Olsson och gick med på lottdragningen. En av ägarna i Skogstorp, Överjägmästaren Adolf Älf, gick även med på att utan lottdragning ta den skiftslott som de övriga delägarna velat tilldela honom i gengäld mot att de och deras efterkommande gav honom och hans efterkommande 20 lass gödsel om året framkört på anvisad plats. Den 8:e oktober 1804, det vill säga 7½ år efter att processen startade, så blev storskiftet i Kalbo stadsfäst av Risinge Häradsrätt. 19 5.Skiftesreformer Illustration 6: Underskrifter från storskiftesprotokollet Laga skiftet i Kalbo Drygt 70 år efter att Storskiftet gått igenom var det dags att åter igen modernisera ägofigurerna i Kalbo by, denna gång var det än ännu större förändring som skulle äga rum, en förändring som skulle få dagens Kalbo att börja anas. Resolution. Sedan i anledning af inneliggande ansökning det warit wederbörande, genom allmänna Kungörelserne den 23 nästlidne December förelagdt att, wid förlust af rättigheten att i frågan widare höras, sist före klockan tolf å tisdagen den 7:de dennes, hit inkomma med yttrande, huruvida de förena sig med sökanderne i walet af förrättningsman; så och då något yttrande derom icke inkommit, förordnar Konungens Befällningshafvande härigenom Herr Commissions Landtmätaren A.W. Loden att, så vidt laga hinder i öfrigt icke möter, i wederbörandes närwaro werkställa den uti bilagda ansökan omförmälde laga skiftesförrättning, hvarjemte delegarne, wid påföljd som lag stadgar för missbruk af rätt i samfälld skog och mark, förbjudas att, efter werkställd gradering å de egor som skola skiftas, flåhacka eller skumplöja och 20 5.Skiftesreformer derefter bränna jorden eller bortföra matjord, samt att, vid enahanda påföljd, skog till afsalu eller svedjande och torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, förinnan förrättningen blifvit afslutad och tillträde af lotterne skett; skolande detta förbud, genom Förrättningsmannens försorg, upläsas från predikstolen i Skedevi Sockens Kyrka på samma gång, som Kungörelsen om förrättningens påbörjande; Och åligger det Förrättningsmannen att, inom fjorton dagar från delfåendet af detta förordnande, med bevis derom hit inkomma. Linköpings Slott i LandsCansliet den 11 Januari 1873. Robert de la Gardie. Text : Utdrag ur protokollet för storskiftet i Kalbo. Ovanstående är det anslag som lästes upp i kyrkan och som var uppstarten för laga skiftet i Kalbo. Måndagen den 24:e mars år 1873 kom lantmätare Axel W Lodén till Kalbo för att förrätta laga skifte på byns mark, denna första dag avhandlades bara formalia och det som framkom var att ingen hade något att invända mot det laga skiftet och vidare ansåg man sig behöva en ny genomgång av ägorna då det hade tillkommit en hel del ny åker- och betesmark sedan storskiftet för drygt 70 år sedan. Under de två kommande åren gjordes nya ägomätningar och när sedan detta var avklarat så samlades man på nytt den 4:e juni år 1875 för att gå igenom den nya karta som upprättats. Efter detta påbörjades ett graderingsarbete av jordarna, detta arbete fortlöpte under juni och juli och sedan ett avbrott för höskörd för att sedan återupptas klockan 10 på förmiddagen den 20:e september för att sedan avslutas någon vecka senare. Den 29:e september protokollfördes den gradering som delägarna och lantmätaren kommit fram till. Det var en ganska noggrann kartläggning man gjorde kanske ska tilläggas, markerna delades in i väldigt små rutor, runt 2000-7000 kvadratmeter stora rutor för åkermarken och något större för skogsmark beroende på hur stora sammahängande likartade ytor som fanns, totalt finns det c:a 5800 områden upptagna i den lista som upprättades vilket ger ett ytgenomsnitt på 3300 kvadratmeter då byns totala areal var ungefär 1900 hektar. Så man kan förstå att det tog tid att gå igenom dessa och komma överens om en gradering. 21 5.Skiftesreformer Så blev det mars år 1877 och den 26:e denna månad samlades bönderna och lantmätaren på nytt, denna gång för att reda ut vem som skulle få vad och vilka som skulle flytta sina bostäder. Två av gårdarna i den gamla bykärnan flyttades ut, medans de övriga fick bo kvar på sin gamla plats. Vid den här tiden hade det byggts gårdar även utanför den bykärna som fanns vid storskiftet, bland annat den gård som jag själv bor i (den som vid denna tid ägs av Ludvig Schmidt) som vad jag kan utläsa verkar ha byggts på sin nuvarande plats runt åren 1830-1840. Bland de som får flytta ut från byn finns brukspatronerna, två bröder Indebetou, från Forssa, de är enbart ägare till gården och bor inte där själva. Gården, Solberga, flyttas en kort bit till det som idag är mitten av byn och strax väster om landsvägen. Snickeriarbetaren Karl Johan Gustafsson från Norrköping äger en gård, dock inte själv boende där, vars gård först bestäms att det ska få vara kvar på sin plats men då en av de andra bönderna vars gård ska utflyttas helst vill bo kvar så erbjuder sig K.J.G att flytta ut istället. Dock ångrar han sig i september samma år och vill nu istället låta gården vara kvar på sin plats, lantmätaren anser dock att det inte går att ändra sig nu och hans gård, Kalboholm, flyttas en halv kilometer söderut utmed landsvägen. Resterande gårdar blir kvar där de stod innan laga skiftet. De två gårdar som ska flyttas skulle vara borta från sina gamla platser senast fem år efter att skiftet vunnit laga kraft, kostnaderna för flytten ska betalas gemensamt av alla byns bönder efter storleksordning på ägorna samt att staten sköt till en summa av 150 kronor som bidrag. Den såg som låg uppe vid Skogstorp tillfaller nu två av Skogstorps-ägarna fast de övriga bönderna i byn ska få företräde framför andra att få sitt virke sågat, detta företräde gäller dock endast om de gjort en anmälan om sågning innan de 15:e januari samma år som sågningen ska ske. Vidare beslutas att gårdsägarna ska ha fiskerätt i Stora och Lilla Nylingen i vattnet utanför där deras gränser går ut, Skogstorps-bönderna har dock gemensam fiskerätt i Skogsjön. En del i Nylingssjöarna är dock gemensamt och det är i sundet mellan Stora och Lilla Nylingen, där ska fisket delas upp så att varje delägare har fiskerätt i ett år för att sedan efterträdas av nästa gård. Det är möjligt att detta undantag gjorts för att fisket här ansågs bättre än i de övriga sjöarna och att det vore orättvist om det enbart tillföll en gård. Vidare gjordes en del samfälligheter, dels ett vattenhål, en brunn, ett sandtag och ett grustag plus en hel del diken 22 5.Skiftesreformer och vägar. Efter denna lantmäteriförättning så började byn se ut som den gör idag och markernas gränser som drogs upp då finns i mångt och mycket kvar än som ägogränser. 6. Särskilda händelser Jag har valt att lägga en del händelser som sticker ut lite extra i ett särskilt kapitel istället för att låta dessa historier vara infogade under respektive plats. Det sammanbindande mellan dessa historier är att de på ett eller annat vis är ihopkopplande med ond bråd död och händelserna bör ha diskuterats i långa tider efter att de inträffat, i vissa fall har historierna levt kvar i folkminnet ända fram till våra dagar. Barnamord i Kalbo by Den 23:e april år 1898 inkom en anmälan till polismyndigheten i socknen gällande en eventuell fosterfördrivning som skulle ha skett i Kalbo. Anmälare var bonden C.J. Johansson i Kalbo och den utpekade flickan var hans piga Elin M. Johansson. Elin blev tillsagd av polisen att göra en läkarundersökning och framvisa ett läkarintyg på att hon inte hade fött barn, den 16:e april återkom hon till polisen med ett sådant underskrivet av en läkare ”P. Hellman i Norrköping” som intygade att det inte hade varit frågan om någon barnfödsel utan om en svulst i livmodern. Något väckte dock polisens misstankar och den lokala polisen vände sig till stadsfiskalen Axel Lindén i Norrköping för att be honom kontroller om det fanns någon läkare vid namn P. Hellman i Norrköping. Lindén återkom med svaret att han letat bland läkare och barnmorskor men inte hittat någon vid namn P. Hellman och den lokala polisen begav sig på nytt till Kalbo för att hålla nya förhör med Elin. Elin fortsatte dock neka och hävdade att hon blivit undersökt av en doktor Lindvall i Norrköping som dock vägrat skriva ut något intyg, han hade hänvisat henne till denne Hellman som hade skrivit ut det nödvändiga intyget. Polisen ordnade efter detta med en ny läkarundersökning för henne 23 6.Särskilda händelser som företogs av doktor K. Axell i Rejmyre följande dag. Elin dök inte upp på denna undersökning utan infann sig istället på poliskontoret där hon erkände att hon den 21:a april fött ett ofullgånget barn av kvinnokön, barnet hade levt i 2 timmar innan det dog utan att Elin själv hade något med det att göra. Födslovärkarna hade börjat på kvällen då hon vattnade djuren men hon hade trots det fortsatt arbetet och sedan gått och lagt sig i sin säng i köket vid 21-tiden, födseln hade satt igång strax efter. Hon avlägsnade de blodiga lakanen under natten för att inte bli upptäckt men låtit barnen ligga kvar gömt i sängen. Husmodern Anna Gustafsson som på morgonen efter upptäckte en efterbörd frågade Elin vad den kom ifrån. Elin som nekade till att kännas vid något om denna tog strax efter denna konfrontation barnet från sängen och begravt det i den förmultnade halmen bakom svinhuset. Hon berättar också att i det intyg hon fått av den riktige läkaren (K. Axell) så hade det stått att hon förmodligen varit havande med ett c:a 5 månader gammalt foster, denna lapp hade hon under hemresan rivit sönder och istället fått en anställd på järnvägsexpeditionen att förfalska en lapp åt henne. Efter erkännandet åkte de åter igen till Kalbo där Elin fick peka ut platsen där hon begravt barnet, strax bredvid gårdens svinhus. Polisen sökte efter kroppen men ingen kunde hittas och man antog att den grävts upp av räv eller ortens hundar. Parallellt med denna undersökning så försökte polisen också få reda på vem som skrivit det förfalskade intyget. Man höll förför med ett antal anställda på järnvägsstationen men samtliga nekade till att ha något att göra med saken. Starkast var misstankarna mot en Nils Thure Nilsson vars signalement överensstämde väl med det som Elin gett polisen vid förhören, men vid domstolsförhandlingarna senare så frikändes han eftersom att Elin inte sade sig kunna känna igen honom. Elin blev efter erkännandet förpassad till häktet men strax innan dom skulle falla i målet ändrade hon åter igen sin historia och erkände att hon fött ett fullgånget, levande, barn som hon sedan lade sin kudde över och där efter lagt sig med huvudet ovanpå för att skynda på förloppet, anledningen till mordet var att hon under födseln insåg att hon inte skulle kunna försörja barnet. Hon hade efter 14 dagar kontrollerat barnets grav och då sett att det fortfarande låg kvar där i. 24 6.Särskilda händelser Elin dömdes den 1:a augusti för barnamord till 3 års straffarbete och för förfalskning till 2 månaders straffarbete. Hällstugekärringens försvinnande År 1879 görs en makaber upptäckt på en mosse strax öster om Kalbo by, här påträffas kvarlevorna efter änkan Britta Maja Jansdotter från Hällstugan som hade försvunnit från hemmet på den 7:e september år 1877, enligt en lokal hörsägen för att plocka blommor, men aldrig återkommit. Trots ett massivt letande under lång tid, en dag ända upp till 100 personer som var ute i skogen, så kunde hon inte återfinnas förens någon av en slump fann hennes kvarlevor nästan två år senare. Hon var vid försvinnandet ”gammal och orkeslös” och i husförhörsländer några år innan försvinnandet så kallas hon ”ofärdig”, det antogs att hon helt enkelt av utmattning fallit omkull i mossen, inte orkat resa sig och på så sätt drunknat, detta styrktes av att huvudskålen låg på så sätt att hon tycktes ha fallit framstupa. Vägen från Hällstugan till den plats där hon dog är ganska lång, drygt 5 kilometer om man går i en rät linje, och det är enbart skog och mossar, så för en gammal människa måste det ha varit en riktigt utmattande vandring men jag har svårt att tro att hon skulle ha gått vilse i dessa skogar, hon hade ju levt i Hällstugan i 53 år så hon borde känna till trakten väldigt bra, kanske hon överskattade sin förmåga och överraskades av mörkret. Än idag, nästan 150 år senare, så kan folk i byn visa ut den plats där hon ska ha hittats, platsen kallas i folkmun för ”Hällstugekärringegrytet”. De lokala historierna om hennes försvinnande finns i olika versioner, den ovanstående är dock den text som skrevs in i dödlängden av prästen det år hon hittades och får antas vara den som är närmast sanningen. Vissa av de muntliga historierna kan dock ge lite mer information, i en av dem anges att det var torparen vid Högstafallet och hans dotter som hittade henne när de var ute och letade efter ett försvunnet får. En annan berättelse säger att hon skulle försvunnit om vinter och tagit sig över sjön Stora Nylingen till den plats där hon dog, men detta kan nog uteslutas då prästen uttryckligen skriver att hon försvann på sommaren. Förmodligen kommer en sådan version av händelseförloppet av att man för sig själv försökt förklara hur en gammal och orkeslös människa kan kunna hamna så långt bort från sin bostad, att gå tvärs över sjön på isen skulle vara betydligt lättare än att gå 25 6.Särskilda händelser runt sjön genom kärr och skog. Detsamma kan nog sägas om versionen där det anges att mågen eller sonen skulle ha rott henne över sjön då hon skulle till Kalbo för att handla, en sådan sak borde prästen rimligtvis ha nämnt i sin text kan man tycka men han skriver istället att hon ”försvann från hemmet”. Tidpunkten för hennes finnande bör ha varit 18 eller 19:e oktober då distriktsläkaren Mauritz Wester den 19:e åker ut till Kalboskogen för att göra en rättsmedicinsk undersökning på kvarlevorna. Hur det än var med händelseförloppet så har dess detaljer försvunnit med tidens gång även om historien i sina grova drag fortfarande berättas i byn. Fosterfördrivning i Gölbäcken I Gölbäcken hände något slutet av 1894 som borde varit den vinterns stora samtalsämne i byn med omnejd. Dottern till det dåvarande torparparet Anders Gustaf Andersson och Kristina Lotta Persdotter häktades för fosterfördrivning (abort) i början av 1895 och hon dömdes tisdagen den 19:e februari samma år till två års straffarbete av Finsponga läns häradsrätt. Emma Susanna Andersdotter, som hon hette, hade blivit gravid under 1894 och då hon redan hade ett utomäktenskapligt barn att försörja ansåg hon inte att hon kunde klara av att ta hand om ytterligare ett, av en piga i gården Svartviken här i socknen hade hon fått reda på att man kunde skrapa av fosforet från tändstickor och äta upp för att på så sätt framkalla ett missfall och så gjorde hon. Under 3-4 veckors tid åt hon fosfor flera gånger per dag, ibland så mycket som fosfor som från 25-30 tändstickor och den 19:e november fick hon missfall. Fostret gömdes sedan undan i cirka två månader, insvept i en linneduk, tills saken kom till polisens kännedom. Att det kom till rättsligt efterspel beror på att händelsen på något vis kom till bruksägaren Evald Indebetous kännedom, han var även ägare till en av Kalbo-gårdarna vid denna tid. När han fick reda på detta gick han med uppgifterna till Skedevi pastorsexpedition som i sin tur vidarebefordrade informationen till kronolänsmannen. Enligt förhören med Emma Susanna så hade hon under hösten ramlat från en gärdesgård och enligt egen utsago visste hon inte om fostret hade rört sig efter detta, hennes mor, som var behjälplig vid förlossningen intygade även att barnets bakhuvud var krossat. Vid den obduktion som sedan utfördes på barnet, som vägde 350 gram, kunde man dock inte se något våld på huvudet 26 6.Särskilda händelser och fostret uppskattades till att vara i ungefär 6:e månaden. Vidare ansågs att barnet hade varit dött vid födsel, eventuellt på grund av fosforintaget. Emma Susanna hade under 1894 tjänstgjort som piga på torpet Nybygget, också det under Kalbo, och torparparet där hade sett att hon varit havande fast när de frågat hade hon nekat till detta. Paret hade även hittat avskrapade tändstickor i eldstaden och misstänkt att hon försökte sig på fosterfördrivning och de hade då påpekat hur farligt detta var även för hennes egen del. Efter domen fördes hon till Länsfängelset i Linköping där hon fick vara kvar fram till hennes frigivning den 16:e augusti 1896. Ett par år efter frigivningen, den 12:e december 1898, så dör Emma Susanna, 29 år gammal, hon är då skriven ”på socknen” vilket betyder att prästen inte vet exakt vart hon är boende någonstans. Mordet i soldattorpet Den nionde maj år 1774 dör Britta Andersdotter 46 år gammal. Hon var hustru till den dåvarande soldaten Petter Karling vid soldatorpet i Skogstorp, dödsfallet var en händelse som inte var allt för ovanlig då som nu. Efter begravningen några dagar senare när dödsfallet noterades av prästen i dödboken så görs heller ingen stor affär av det hela, det står bara att hon dog av ”bröstsvullnad”. Dock skulle det visa sig att det gömde sig en betydligt rysligare historia bakom detta dödsfall, en historia som så småningom ledde fram till den enda avrättning som hittills kunnat härledas till en person bosatt inom byns gränser. Vart Petter Månsson Karling föddes har inte kunnat fastställas men han dyker upp som soldat under Kalbo år 1767 och han är sedan 2 år gift med änkan Britta Andersdotter som paret får två barn, en pojke född swamma år som Petter tillträder tjänsten och sedan en dotter 2 år senare. Att äktenskapet inte var helt lyckligt vittnar nedanstående händelser om. Petter hade en bror vid namn Mårten Månsson, Petter övertalade denne bror att åka in till Norrköping för att inhandla någon form av gift som han kunde använda för att ta sin hustru av daga. Mårten åker så in till Norrköping och köper giftet av en handlare vid namn Karl Österberg, med på resan till staden var också änkan Anna Börjesdotter ifrån den intilliggande gården 27 6.Särskilda händelser Skogstorp. Mårten och Anna återvänder så från sin inköpsresa och Mårten ger Britta den dödliga dosen uppblandat i ett glas brännvin vid ett tillfälle då maken inte är hemma. Britta insjuknar där efter och blir liggandes sjuk i nio dygn innan hon avlider. Brottet ser ut att kunna obemärkt förbi då Britta blir gravsatt utan att någon misstänker att hon blivit mördad. Dock kommer det senare till rättsväsendets kännedom på något vis, förmodligen genom att änkan Anna Börjesdotter talar bredvid mun eller att hon helt enkelt anger de båda bröderna och någon gång under sommaren 1774 arresteras Petter, Mårten, änkan Anna samt handlaren som sålt dem giftet. Enligt domslut från Risinge häradsrätt den 29:e juli samma år så döms Petter Karling till att mista högra handen, halshuggas och steglas. Mårten döms något lindrigare till att ”enbart” halshuggas och steglas. Anna döms för att hon kände till brottet innan och inget gjort för att förhindra det, för detta ska hon bli straffad med spöstraff (”30 par ris, tre slag av paret”) samt under en söndag stå uppenbar kyrkoplikt i Skedevi kyrka. Detta domslut står sig även i den efterföljande rättegången i Göta Hovrätt och för Petters del så verkställs straffet den 1:e mars år 1775 vid avrättningsplatsen Erstorpamon i Vånga socken. Brodern Mårtens död har inte kunnat hittats i Skedevi dödbok eller i någon av de intilliggande socknarnas dödböcker så antingen blev han senare benådad av kungen eller så var han bosatt i någon annan församling där jag inte lyckats hitta hans dödsnotis. Stöld och häleri Följande levnadsöde är egentligen bara löst knuten till Kalbo men i och med att händelsen finns tämligen väldokumenterat i och med domstolsprotokoll samt att det finns porträtt bevarat ifrån den dömde så tar jag med även denna händelse här. Erik Olofsson föddes i Kalbo år 1837 och var son till bonden Olof Olofsson och hans hustru Anna Jansdotter. Inget ovanligt finns noterat någonstans om honom som jag har kunnat hitta under hans uppväxtår och han flyttar i början av 1860-talet till Ölmetorp där han tar anställning som dräng. 1862 gifter han sig med en torparflicka, Brita Katarina Persdotter, ifrån Källstugan och de två flyttar så småningom till S:t Olai församling i Norrköping och det är där denna händelse tar sin början. 28 6.Särskilda händelser Torsdagen den 19:e februari år 1874 drar en rättegång i gång i Norrköpings Rådstugurätt där det är en ganska stor mängd tilltalade. Som huvudåtalade står Erik Olofsson med hustrun Brita Katarina men som medåtalade för olika grad av inblandning finns även ytterligare ett 30-tal personer, varav ytterligare en ifrån Kalbo, en man vid namn Anders Olofsson som är bonde i Kalbo vid denna tid. Ibland de åtalade finns också ytterligare en Skedevi-bo, en handlare vid namn Jonas Johansson ifrån Mullsätter, Det som makarna plus ytterligare några till ur den stora gruppen var anklagade för var stöld av varor ifrån bolaget Scherini & Co i Norrköping. Erik och Brita Katarina var boende i huset där Scherini & Co höll till och de hade under flera års tid både stulit själva och tagit emot stulna varor för att sedan sälja dem vidare till bland annat handlare och bagare. Varorna som det handlade om var livsmedel så som kanel, vanilj, matolja o.s.v. och den sammanlagda summan av de stulna varornas värde beräknades vara 928 kronor. Det kanske inte låter så fasligt mycket i våra öron Illustration 7: Erik Olofsson år 1877 vid men som en jämförelse kan man sin frigivning från Långholmens ta att en dräng tjänade c:a 150 straffängelse. kronor per år runt år 1875. Erik döms för 1:a resan stöld, inbrott samt stöld från husbonde till straffarbete i 3 år och förlust av medborgerliga rättigheter i 6 år. Brita Kristina döms för 1:a resan stöld, inbrott samt utskänkning av spirituösa drycker till straffarbete i 2 år, böter samt förlust av medborgerliga rättigheter i 5 år. De två övriga Skedeviborna, Anders från Kalbo och Jonas från Mullsätter frikänns från häleri då summan som de köpt varor för var tämligen ringa 29 6.Särskilda händelser samt att priset inte var så pass lågt att det var självklart att det handlade om stöldgods. Vid Eriks frigivande ifrån Långholmens straffängelse den 23:e januari 1877 så anges han se ut på nedanstående sätt, se även illustration 7. Hår: Ljusbrunt Skägg: Ljust Ögon: Blå Näsa: Rak Mun: Ordinär Hy: Ljus Höjd: 5 fot 8 tum Kroppsbyggnad: ordinär Han frigivs även med 152 kronor och 24 öre i fickan, d.v.s. en dryg årslön. Erik och Brita Katarina håller ihop några år efter att deras fängelsestraff är avklarade men skiljer sig sedan år 1881 på grund av ”hustruns hor”. Brita Katarina flyttar till Stockholm med dottern och Erik gifter samma år om sig med en annan kvinna från Skedevi, Karolina Petersson, en statardotter från Ryd. Erik dör 1895 i Norrköpings Östra Eneby föramling i Sandbykvarteren, han efterlämnar då bland annat 3 kor, 1 kalv och 12 höns. Hela kvarlåtenskapen värderas till 1634 kronor. Den mordmisstänkte i Skogstorp Den här händelsen har sin början tre dagar efter midsommar året 1693, eller den börjar egentligen en bra bit tidigare men det är nu hela händelseförloppet rullas upp för allmänheten. Strax efter midsommar är några barn ute och vallar djur på häradsmarken utmed vägen mellan Norrköping och Simonstorp, i mellan två stammar som stod lutade mot varandra fann barnen vad de trodde var en död varg och när de senare kommer hem till sina fäder, Erik i Tängtorp och Per Klockare, och berättar om fyndet så uppdagas snart att vargen egentligen var lämningarna efter en död man. Man hittar på platsen ben, bitar av en skjorta samt knappar 30 6.Särskilda händelser av tenn. Lämningarna efter mannen blev lagda i en kista och eftersom att ingen visste vem den avlidne var så sattes allmänheten på att fråga runt och höra sig för om någon visste om det runt omkring fanns några saknade personer som man skulle kunna koppla till den döde. Det enda tipset som inkommit var ifrån Jöns Lärka i Simonstorp som sade sig ha hört att en karl ifrån Örebro hade efterlysts så som saknad, men han kunde inte säga något närmare om vare sig personen eller tidpunkten och här hade denna historia kunnat ta slut för inget mera framkom och åren gick. Men så nästan 6 år senare så sipprar rykten fram till rättsväsendet om skogvaktaren Lars Jönsson i Skogstorp i sömnen erkänt att han mördat den vid Simonstorps-vägen funna mannen, Lars Jönsson arresteras och förs till Linköpings Slott där han hålls i förvar tills 1699 års höstting den 26:e oktober. Lars Jönsson har tydligen tidigare varit föremål för misstanke om inblandning i detta mord, dock framkommer det inte i häradsrättens dombok på vilka grunder, för följande står noterat i protokollet. ”Lars Joensson på Skogen blifwit, för några åhr sedan, äfwen för dhetta mord misstänkt, och anklagad nu för Rijsinge Tingsrätt, då Rijsinge Tingsrätt, såwijda fullkomblig skiäl dhen gången icke blifwit emot Lars Joensson andragne, att han begådt mordet, lemnat saken under Gudz domb, och till dess Gud skulle behaga dhen wijdare uppenbara ”. Han blir således frikänd, men ser man till formuleringen så kan man ana att de knappast var övertygade om hans oskuld utan att frikännandet snarare handlade om brist på konkreta bevis. Lars Jönsson fortsätter även i denna rättegång att neka till mordanklagelserna och menar att det uppkomna mordryktet är ”ohemult”. För att bringa någon klarhet i huruvida ryktena har någon sanningshalt eller ej så vill nu rätten hitta källan till detta rykte och börjar att nysta i rykteskedjan utifrån den person man senast visste ha framsägt ryktet. Rätten kallar då in Erik Ersson i Myckelmossa som säger sig ha fått ryktet berättat för sig av Arvid Hansson i Lindalen. Arvid som hade fått det berättat för sig av Nils Larsson i Sila som i sin tur fått ryktet berättat för sig under en resa till Stavsjö bruk utav en kolare från Stavsjö vid namn Nils Håkansson. Denne Nils Håkansson hade vid något tillfälle sovit i Lars Jönssons hus i Skogstorp och på kvällen hade då Lars börjat jämra sig och sagt att han hade 31 6.Särskilda händelser gjort en sådan gärning att han inte kunde stå till svars inför gud och att han skulle gå till tinget och erkänna att han slagit ihjäl mannen som man funnit utanför Simonstorp. Ytterligare ett vittne tillkallas, Nils Jönsson i Köpshult, och denne berättar att han har suttit i en stuga i Stavsjö tillsammans med Erik Ersson i Myckelmossa och Arvid Hansson i Lindalen när de börjat tala om mordet vid Simonstorpsvägen. Arvid hade då sagt sig veta inte bara vem den döde var utan även hur många penningar som stals ifrån honom samt vem som hade slagit ihjäl mannen. Mer hade inte sagts om saken vid det tillfället men Nils berättade också att han via Erik i Myckelmossa fåt höra att Arvid tidigare sagt att den döde var en tobakshandlare och att det stulits 111 daler kopparmynt ifrån denne. Erik i Myckelmossa tillkallas för att bekräfta det Nils Jönsson framlagt för rätten vilket han också gör. Han tillägger dessutom att när han och Arvid varit ensamma i stugan så hade Nils frågat Arvid om det var han som slagit ihjäl tobakshandlaren, Arvid som nekade till detta sa då att det var Lars Jönsson i Skogstorp som stått för den handlingen. På frågan om varit Arvid hade fått all denna information ifrån så ledde även detta rykte tillbaka till kolaren Nils Håkansson och ifrån den natten då Nils sovit över i Lars stuga. Nu var det då ryktets grundare Nils Håkanssons tur att höras av rätten och den åtalade Lars påpekar inför rätten att Nils ”är hans avundsman” och att denne tidigare med våld skulle ha tagit en häst hemma hos Lars. Nils vittnesmål är att han och Lars på väg ifrån Simonstorps kapell kommit överens om att slå följe med varandra ut i skogen för att jaga. De gick båda för att hämta sina bössor för att sedan inta en gemensam måltid hemma hos Nils Håkansson, efter måltiden begav de sig ut i skogen men timmen var sen och de blev trötta efter en lång dags vandring så de lade sig ned för att sova för natten under en gran. Vid detta tillfälle skulle då Lars framsagt det som förut framkommit, utöver det så sade sig Nils ha hört ifrån en Kristoffer Matsson i Humlekärr ha fått höra att Lars är en elak och faslig karl som gjort svåra missgärningar. Vidare sade han att Kristoffer hört ifrån ytterligare en person att Lars hade bekänt att han och Arvid Hansson i Lindalen tillsammans haft ihjäl mannen som hittats vid Simonstorp. Mordet skulle ha gått till så att Arvid först skjutit mannen som dock inte dött av skottet, Lars skulle då med en tallgren slagit ihjäl honom. 32 6.Särskilda händelser Förhören svänger nu in på att se om även Arvid kan vara inblandad i detta mord och efter att Lars Jönsson visats ut ur rätssalen så tillfrågas Arvid om han och Lars brukar följas åt ut i skogen för att jaga. Arvid, som först under långt och länge slingrar sig ifrån att svara fram tills att han får en allvarlig tillsägelse av rätten, säger säger tillslut att han vid två tillfälle varit ute och jagat tillsammans med Lars, första gången för tre år sedan och andra gången för två år sedan. Någon mer gång kunde han inte erinra sig trots att Nils Håkansson påstod för rätten att Arvid och Lars allt som oftast brukar följas åt ut i skogen för jakt. Efter detta förs Lars tillbaka in i rättssalen och han får då samma fråga som Arvid, om de två brukar jag ihop. Lars, som inte hört vad Arvid tidigare svarat, påstår då att de aldrig någonsin jagat ihop. Efter rättens påtryckningar om vad Arvid tidigare sagt så ändrar Lars sin berättelse och säger att de jagat ihop en gång tidigare. Arvid ändrar även han nu sin berättelse och säger sig ha misstagit sig och att det bara är en gång de jagat ihop. Rätten överlägger efter detta och kommer fram till att man behöver tillkalla de ytterligare personer som namngivits under förhören för att om möjligt kunna bringa klarhet i skuldfrågan. Förhandlingarna skjuts därför fram tills nästkommande tingstillfälle som blir i februari år 1700. När rätten åter samlas år 1700 så har Lars Jönssons inköp av kläder tagits upp som ett bevis i rättegången. Rätten som vid rannsakan funnit 4 stycken rockar hemma hos Lars samt fått berättat att Lars vid en resa till Stockholm inköpt fyra nya mössor anser att det är en orimlighet att Lars med egna intjänade pengar kan ha haft råd med detta. Lars som fortfarande nekar till mordet menar att rockarna och pengarna har han fått i dels en bytesaffär med en bössa samt vis bränning och försäljning av pottaska. Rätten har vid denna tid också lyckats höra den förut omnämnda Kristoffer Matsson ifrån Humlekärr samt dennes fader, deras rykte byggde på att de fått händelserna berättat för sig av Lars Jönssons son Nils när de slagit följe med honom vid Stensjö. Det framkom också nu att Lars Jönsson vid något tillfälle varit så rädd för någonting att han under tre veckor inte vågade sova inomhus utan sov i en höstack ute i skogen. Rätten försökte förmå sonen Nils genom känslomässiga påtryckningar att för dem tala om varför hans far 33 6.Särskilda händelser varit så rädd. Nils ramlar då ihop på rättssalens golv och låg så orörlig en lång stund och när han sent omsider återfår talförmågan så nekar han fortsatt till att veta någonting som knyter sin far till mordet. Någon mer klarhet i ärendet får inte rätten, ingen av de inblandade erkänner något och resterande bevisning bygger bara på rykten, även om de relativt samstämmigt kommer från olika håll. I utslaget från rätten kan man utläsa att rätten finner det troligt att Lars Jönsson gjort sig skyldig till mord men att det inte finns tillräckligt med bevis för att fälla honom. I protokollets slutkläm så överlåter straffandet till högre makter och öppnar upp för en fortsättning av rättegången om nya bevis framkommer, ”under Guds dom och framtijden till dess Gud behagar giärningen wijdare uppenbara, hwilket Högl. Kongl. Häradsrätten Hofrätt wijsa ompröfwande ödmiukligast underställes ”. Han döms dock för uppstudsighet mot rätten till ”att plikta med kroppen”, vilket gissningsvis innebär någon form av spöstraff som han tilldöms. Några mer bevis framkommer tydligen inte för någon mer rättegång verkar det inte bli, Lars Jönsson fortsätter att leva i Skogstorp fram till sin död den 19:e februari 1719, 86 år gammal. 7. Knekthållet I mitten av 1500-talet insåg Gustav Vasa svagheten med att inte ständigt ha tillgång till en armé, han påbörjade arbetet med att bygga en armé som bemannades med fotfolk genom utskrivning och ryttare genom rusttjänst. Utskrivningen av fotfolket var inte frivillig utan det skedde med tvång och byggde till viss del på rotering efter gårdetal och omfattade alla män mellan 15 och 60. Soldaterna var avlönade med spannmål och andra naturaförmåner och de bodde hemma i sina egna hem och var i fredstid inte avlönade. I från Nora by finns en handling bevarad från denna tid, runt mitten av 1500-talet. Handlingen som är odaterad är underskriven av Erik Persson i Kalbo och det är gissningsvis den Erik som var bonde i Kalbo mellan 1543-1565. Nora och Kalbo har förmodligen under denna tid ett gemensam ansvar att tillhandahålla en soldat. Handlingen är en skrivelse till landshövdingen om att få en Johan Kling godkänd som deras soldat då deras tidigare inskickade soldat inte godkänts vid mönstringen. 34 7.Knekthållet Högwälborne Hr Baron och Landshöfding Nådige Herre Emädan undertecknadt ringaste stattdrängen ok rotebonde uti Kahlbo Rote ok Skiewe sn, war så olycklig att den karlen som wi stadt för wår rote blef för leden gårdag Casserad ok nu såmedelst äre karllösa, wettandes nu således intet warest wi någon karl skola bekomma. Flyr fördenskull i djupaste ödmiuk saak till Eders Höga Nåde, jag uppå samtliga Rotars wägnar, med ödmiuk Bön och bryiäns oss förutinnan hielpa, att Tremänningen Johan Kling som jag ifrån Barndommen upfödt ok stadt till ständig Soldat, kunde blifwa för wår Rote nu till ständig karl förunnad, afbyta en stadig hielp, och förblifwer Eders höga nådes Aller ödmiukaste Tienare Erich Persson i Kallbo Illustration 8: Livgrenadjäruniform av modell 1798 Soldattorpen uppkommer i allmänhet i slutet av 1600-talet då man i Sverige beslutade att det skulle finnas en ständig armé där landets gårdar, indelade i rotar (2 eller fler gårdar), hade ansvar för att alltid ha en soldat redo för att tas ut i krig. Gårdarna fick underhålla soldaten med krigsutrustning (förutom vapnen), vissa naturaprodukter som exempelvis djur, spannmål, ved, utlåning av häst och så vidare som denne kunde leva på under fredstid. Blev soldaten kasserad tog avsked, blev avskedad eller om han dog så hade gårdarna 3 månader på sig att leverera en ny soldat till försvarsmakten. Torpets större reparationer var också något som gårdens/byns bönder skulle vara behjälpliga med. Soldaterna från Kalbo låg under Östanstångs kompani i Första Livgrenadjärregementet, innan år 1816 kallat Östgöta kavalleriregemente, med soldatnummer 101. Soldaterna hade vid mobilisering två dagar på sig att infinna sig på kompaniets 35 7.Knekthållet uppsamlingsplats som under 1700-talet var vid Eneby kyrka och senare vid kaptensbostaden i Mellby. Den 23:e maj år 1873 gick bönderna och lantmätaren runt och markerade upp gränserna för det nya soldattorp som skulle byggas i ersättning till det gamla, i detta dokument kan man se lite av vad som ingick i soldatens ersättning ifrån Kalbos bönder. Vid detta möte beslutades att torpet ska tillträdas den 24:e oktober 1878 så att årets höstsådd kunde hinnas med. Marken för åkern ska brytas upp och överlämnas gödslad och ”i behörigt skick” och om avkastningen de två första åren inte kommer upp i avkastningen från det förra torpets åkermark ska detta ersättas av Kalbo-bönderna. Vidare har soldaten rätt till bete för fyra ”fäkreatur” (kor) och fyra får samt lövtäkt, ved och stängselvirke i enlighet med det kontrakt som upprättats mellan soldaten och byn. Detta bemanningssystem för krigsmakten fanns kvar tills 1908, år 1902 började utfasningen av indelningsverket och år 1908 hade den allmänna värnplikten införts, båda systemen levde dock sida vid sida tills den siste indelte soldaten i Sverige gick ur tjänst så sent som 1963, i Kalbo dog den sista indelte soldaten, Per Johan Rehn, år 1908 i det före detta soldattorpet Stavlund. Att vara soldat under 1600-, 1700- och början av 1800-talet var långt ifrån riskfritt, krigen avlöste varandra i en faktiskt nästan oavbruten följd från soldattorpets förmodade uppkomst under 1680-talet fram tills det senaste kriget år 1814. Många av soldaterna i byn har legat ute åratal i fält i främmande länder som Ryssland, Finland, Preussen med mera och vissa av dem stupade även i strid. Soldater från Kalbo har således varit med och i alla fall i en liten utsträckning format världskartan och världspolitiken genom sina handlingar. Exempelvis hade Kalbo med soldater i kriget mot Ryssland då Sverige efter nederlaget år 1809 blev tvungna att avträda hela Finland. Finland som hade varit en del av Sverige i längre tid än Skåne nu har varit det och var en lika självklar del av vårt rike som vilket landskap som helst. Helt plötsligt var vi nu tvungna att lämna över 30% av Sveriges landyta och 25% av vår befolkning till Ryssland. Kriget mot Ryssland var i princip en del av första Napoleonkriget med start 1805 då Ryssland stöddes av bland annat Frankrike och Danmark som nu 36 7.Knekthållet också låg i krig med Sverige. Sverige hade alltså krig på flera fronter samtidigt och läget var väldigt bekymmersamt. Östanstångs kompani hade samlats vid sin mobiliseringsplats i Mellby redan i mars 1805 c:a ett halvår innan kriget mellan Frankrike och Sverige bröt ut, allt som allt fanns i kompaniet 150 soldater vid denna mönstring. 42 av dessa soldater ansågs inte kunna sändas ut i strid vid tillfället, antingen av åldersskäl, sjukdom eller otillräcklig erfarenhet. Av dessa kvarvarande var Kalbos Petter Carlbom en, han blev kvar i Sverige fram tills dess att kriget mot Ryssland tog sin början natten den 21:e februari 1808 då ryssarna tågade in över gränsen mot Finland. Till detta krig blev Petter Carlbom inskickad år 1808, förmodligen i slutet av september då i alla fall delar av Första och Andra Livgrenadjärregementet skeppas över mot Finland. Han överlever inte särskilt länge utan han dör redan den första februari nästkommande år. Hur Petter dog har jag inte kunna utröna men troligast är att han dog av någon av de epidemier som härjade i lägren, död av sjukdom var utan tvekan den vanligaste dödsorsaken bland kompaniets soldater i detta krig. Vart han dog är heller inte känt för mig, men troligtvis var det ändå på svensk mark då de svenska soldaterna hade blivit uttvingade ur Finland sent under 1808 och striderna stod under 1809 på svensk mark i de norra delarna av vårt land. Strax efter Petters död så ersätts han av Carl Carlstedt som även han deltar i krigets slutskede men Carl får i alla fall återvända hem till Sverige i och med krigsslutet samma år, detta blev även det sista krig någon soldat i från Kalbos soldattorp behövde uppleva. Av de 42 soldater som blev kvarvarande i Sverige vid mönstringen 1806 och senare skickade till kriget mot Ryssland så överlevde cirka hälften av dem, 20 stycken dog och flertalet av dem p.g.a. sjukdom. 8. Torp och stugor under Kalbo by Torpen under Kalbo börjar dyka upp i slutet av 1700-talet men flertalet av dem byggs under 1800-talet med en övervikt på århundradets första hälft. När man går omkring i skogarna och ser de gamla torparruinerna bland den steniga och magra marken i skogarna runt omkring byn ter det sig nästan 37 8.Torp och stugor under Kalbo by som en omöjlighet att någon lyckats livnära sig på dessa marker, än mindre lyckas hålla en hel familj vid liv. Torparna som var en form av arrendatorer betalade hyra för sin gård i form av dagsverken, varor eller kontanter och därtill skulle de lyckats ta hand om sin egen skörd, sina djur och så vidare för att kunna få mat på borden, det kan sannerligen inte ha varit ett lätt liv. Några av torpen blev kortlivade, knappt en mansålder medans andra fortfarande finns kvar som gårdar, permanentbostäder eller fritidshus. Hällstugan/Skogalund Torpet Hällstugan som verkar ha byggts år 1824, det är i alla fall då som den omnämns första gången i husförhörslängderna, ligger långt ut i byns östra mark och även i socknens östligaste utkanter. De första torparna var Lars Johan Roxström och hans hustru Britta Maja Jansdotter, de flyttade in, med sina tre barn, från Östra Vingåkers socken detta år. Detta par driver torpet Illustration 9: Akvarell över Skogalund från 1951, målat av dåvarande hyresgästen E. Persson 38 8.Torp och stugor under Kalbo by fram tills runt 1864 då dottern Johanna Charlotta Roxström och hennes man August Thor tar över, det äldre torparparet bor kvar som inneboende fram tills de dör. När det gäller Brita Majas död så är det en tragisk händelse som gett eko ända in i dessa dagar, mer om det går att läsa under kapitlet ”Särskilda händelser” Den 14 mars 1879 sålde Anders Lilja i Skogstorp torpet Hällstugan och ett stycke mark däromkring till Johan Andersson, även han bosatt i Skogstorp och de tidigare brukarna av gården flyttar iväg. Ett köp vid den här tiden var en ganska omständlig process med kungörelser i kyrkan och en rad olika instanser som skulle skriva under och godkänna försäljningen, år 1880 så gick kommisionslantmätaren Axel W. Lodén runt Hällstugans ägor och röslade dem (markerade upp gränserna) och den 8:e mars samma år så kungjordes köpet i sockenkyrkan och invändningar mot det hela skulle ha inkommit till Landskansliet på Linköpings slott innan klockan 12 tisdagen den 23:e. Inga invändningar inkom dock och den 24:e mars så skrev en ämbetsman på Landskansliet under köpekontraktet. Parterna plus lantmätaren träffades även igen den 23:e och 24:e augusti för att återigen skriva under ett kontrakt, nu där skiftets gränser räknas upp. Och nästföljande år, den 18 januari 1881, så godkänns köpet vid Finsponga läns Tingslags vårting, hela köpet har alltså tagit nästan två år. Här nedan följer den kungörelse som lästes upp i kyrkan i Skedevi angående försäljningen: ”På grund af mig meddeladt förordnande att utstaka och röslägga den del af 131/1485 mantal Kalbo eller Skogstorp inom Skedevi socken, som Johan Andersson derstädes genom köpekontrakt den 14 mars 1879 sig tillhandlat, äfvensom att bestämma det mantal som bör åsättas den frånsålda delen, har jag utsändt sammanträde att hållas wid bemälde Skogstorp Måndagen den 23 i innevarande augusti månad kl. 10 f.m. hvilket wederbörande intressenter för behörig inställelses iakttagande härmed wardes tillkännagifvet. Mariedahl, Norrköping den 5 augusti 1880. På Embetets wägnar Axel W. Lodén, kommisionslandtmätare.” 39 8.Torp och stugor under Kalbo by När den förut nämnda köparen av torpet, Johan Andersson, tar över driften och ägandet så byter man namn på det till Skogalund. Enligt lokala muntliga uppgifter byts namnet för att man inte vill förknippas med den hemska händelse som torpets förra brukare råkade ut för (se kaptiel ”Hällstugekärringens försvinnande”), men kanske kan det ha varit så att namnet ”Hällstugan” känns mer som ett torp-namn och att man nu när det är friköpt vill ha ett mera ”gårds-likt” namn. Från Lantmäteriets sida verkar dock aldrig Skogalund ha slagit igenom som namn då torpet på alla kartor ända fram till dagens datum går under namnet Hällstugan. Fram tills 1969 fanns det bofasta personer i torpet, de sista som bodde där permanent var tre bröder varav den sista av dem dog i maj 1969. Torpet finns kvar än idag och det är numer avstyckat till en ordinär villatomt och används som sommarnöje. Brukare (fram till 1900-talets början): 1824-1863, Lars Johan Roxtröm (f. 1796-05-01, d. 1870-12-12) och Brita Maja Jansdotter (f. 1798-7-14, d. 1877-09-07) 1864-1879, August Thor (f. 1838-04-20) och ovanståendes dotter Johanna Charlotta Roxström (f. 1843-07-21) 1879-1894, Johan Andersson (f.1826-01-09, d. 1904-03-27) och Kerstin Persdotter (f. 1840-09-12, d. 1918-01-20) 1895-1915, Gustaf Adolf Gustafsson (f.1869-02-02) och ovanståendes dotter Kristina Olivia Andersson (f. 1873-03-13) Nystugan/Talgfallet Torpet Nystugan, som ligger nordväst om sjön Stora Nylingen, omnämns första gången år 1844 och kallades förr i dagligt tal Talgfallet. Namnet Talgfallet ska, enligt nedtecknade folkminnen, ha uppkommit av att en gubbe ”brände fall” i skogen där och att det där efter var så bra bete att djuren ”fick talget”, det vill säga att de blev feta. ”Bränna fall” är samma sak som svedjebränning, det vill säga att man eldar av skogsmark för att få betes- eller åkermark. Folket som var bosatta där var tydligen inte förtjusta i namnet Talgfallet för i samma folkminnesanteckning står följande, ”di som bor där ä arja på dä namne” 40 8.Torp och stugor under Kalbo by Ytterligare ett nedtecknat folkminne som rör Nystugan finns även om platsen som det gäller rent geografiskt ligger några kilometer söder om själva torpet. Det skogsparti, sydost om Kalbo, som i dag kallas Sveden gick förr under namnet Talgfallesveden och det ska ha berott på att en gubbe från Talgfallet tände på skogen där men något gick snett och flera hundra tunnland skog brann ned. Detta nedtecknades år 1928 och det anges då att händelsen skulle ha ägt rum ungefär 75 år tidigare, det vill säga runt år 1853. Man kan inte låta bli att undra om denna händelse är samma som det som skrevs tidigare om den gubben som ”brände fall”. Denne ”gubbe” som det i så fall skulle röra sig om är torparen Peter Persson, född 1810-06-28, som under denna period är den enda mannen på torpet. År 1881 kommer en familj till torpet ifrån granngården söder om Kalbo, Frogetorp. Familjen består av torparen Anders Johan Sandberg 33 år och hustrun Fredrika Gustafsdotter 28 år gammal samt deras två döttrar, 5 och 3 år gamla. Familjen hinner dock bara bo på gården i två år innan Anders Johan råkar ut för en olycka när han ska fälla ett träd. Vid fällningen av trädet så slog en torr gren från trädet honom i huvudet med sådan kraft att han två timmar efter olyckan avled av sina skador. Den kvarvarande familjen flyttar där efter ned till Kalbo by. År 1900 kommer en annan torparfamilj, Gustaf Andersson, född 1857-04-20 och hustrun Johanna Albertina Eriksdotter född 1865-05-30 samt deras fyra barn till Nystugan, de hade då flyttat ifrån ett annat Kalbotorp vid namn Högstafallet som låg ungefär tvärs över sjön. Johanna Albertina kommer att bli byns ”barnmorska” som tillkallades för att närvara och hjälpa till vid födslar, det finns än i dag personer inom byns gamla gränser som har förlösts av Johanna Albertinas händer. Likaså var det henne man tillkallade när man skulle svepa lik, det vill säga när den döde skulle kläs och göras i ordning för begravningen men även när det skulle botas sjuka kreatur så tillkallades Johanna då folk i allmänhet runt om i bygden trodde också att hon var synsk och trollkunnig. Förutom sina kunskaper om förlossningar så var hon också en driven kvinna hemma på torpet, maken Gustaf var kolare och kunde därför vara borta någon vecka i sträck och då skötte Albertina Johanna torpsysslorna själv. 1932 flyttar hon och maken till ett annat torp, Gölbäcken, också det liggande under Kalbo. 41 8.Torp och stugor under Kalbo by En muntlig sägen om Johanna som fortfarande finns levande i bygden dyker upp i flera olika skepnader med ungefär samma innehåll. Nedanstående variant som är den mest detaljrika jag hört och här är den berättad av Lennart Svensson i Fallet. ”Det har berättats att bonden på Nylingstorp var väldigt snål och middagsmaten ofta bestod i inkokt braxen. Det fanns gott om stor fet braxen i sjön på den tiden och den var gratis. Illustration 10: Johanna och Gustav En piga på gården ledsnade på den ensidiga kosten och besökte Johanna och bad henne trolla bort braxen ur sjön. Johanna svarade: ”dä kan ja inte, men ja kan binna braxna på djupet i minst tjufem år”. På 40-50 talet fanns det ganska gott om kräftor i sjön som min far fiskade och sålde som bidrag till försörjningen, men han hade ett problem, det fanns ingen braxen till kräftbete i sjön, han fick lägga näten i sjön Gryten där det var gott om braxen. På 60 talet fiskade jag med nät i Nylingen ibland och då fastnade plötsligt en och annan liten brax i näten och nu finns det gott om stor braxen i sjön igen.” En annan anekdot är omkring Johannas blåa korg där hon förvarande medikamenter och utrustning som behövdes när hon hjälpte till vid förlossningar. Historien går som så att Johanna hade varit ett stort antal gånger och hjälpt till vid förlossningar hos ett barnrikt torparpar och en gång när Johanna i ett annat ärende kommit gående med en korg under armen hade någon av torparnas ungar ropat något i stil med ”Åh nej, inte hon igen. 42 8.Torp och stugor under Kalbo by Nu kommer hon med ett till barn!”. Barnet hade då trott att det var Johanna som hade barn med sig i korgen och levererade till torparfamiljen. Johannas dotter Tekla som senare kom att bo i torpet Koludden även detta under Kalbo, sades ha fått ärva en del av Johannas övernaturliga förmågor då Tekla ansågs kunna varsla om saker som skulle hända i framtiden. Brukare (fram tills början av 1900-talet): 1844-1879, Peter Persson (f. 1810-06-28) och Brita Olofsdotter (f. 1807-0425, d.1879-10-16) 1879-1881, Per Månsson (f. 1829-01-12) och ovanståendes dotter Brita Stina Persdotter (f. 1834-05-12) 1881-c:a 1883,1884, Anders Johan Sandberg (f. 1848-03-02, d.1883-02-06) och Fredrika Gustafsdotter (f. 1853-05-21) c:a 1883,1884-1892, Anders Petter Andersson (f. 1851-10-04) och Anna Brita Persdotter (f. 1853-07-15, d. 1892-1-30) 1892-1895, Karl Alfred Andersson (f. 1866-10-13) och Brita Olivia Olsdotter (f. 1865-06-11) 1895-1915, Gustaf Andersson (f.1857-04-20) och Johanna Albertina Eriksdotter (f. 1865-05-30) 1915-1927, ovanståendes son Erik Gustav Edvin Andersson (f. 1903-04-28) 1928-1932, ingen brukare angiven. Tidigare nämna Gustaf Andersson och Johanna Albertina Eriksdotter är dock boende här fram tills 1932, gissningsvis är de nu för gamla för att orka bruka torpet själva. 1932-1938, Sven Alfred Andersson (f.1873-08-20) och Elin Maria Khaar (f. 1878-04-15) Gölbäcken/Gölstorp Torpet Gölbäcken, stundtals även omskrivet som Gölstorp, ligger någon kilometer nordost om Kalbo by och torpet är idag omkringbyggt av Bränntorps fritidshusområde. Torpet omnämns första gången runt år 1860 och dess första invånare var Anders Gustaf Andersson och Kristina Lotta 43 8.Torp och stugor under Kalbo by Persdotter och deras tre barn. Namnet Gölbäcken kommer förmodligen av att det ligger vid den bäck som förut rann genom Vrånggölen som låg mellan torpet och Kalbo by. Vrånggölen är nu mer igenvuxen och är istället kärrmark, men bäcken rinner där fortfarande. Brukare (fram till början av 1900-talet): 1860-1895, Anders Gustaf Andersson (f. 1827-03-03, d. 1895-03-28) och Kristina Lotta Persdotter (f. 1836-09-22). Kristina Lotta bor kvar i torpet som inneboende även efter makens död. 1895-efter 1927, Karl Arvid Andersson (f. 1866-10-13) och Brita Olivia Andersdotter (f. 1865-06-11) Pettersberg Torpet Pettersberg, som ligger drygt 2 kilometer öster om Kalbo by, fanns bara en kort tid, knappt 50 år, och det omnämns första gången i husförhörslängderna år 1819 och omnämns då som ”en stuga”. Det är inte förens år 1830 som de inneboende får epitetet ”torpare”, innan dess var de förmodligen enbart inneboende och marken brukades från Kalbo eller så bröts torpets åkermark under denna period. Troligt är det att det är torpets första inneboende, Per Eriksson, som fått ge platsen dess namn. Torpet är idag borta, inte mycket mer än stengrunden till huset vittnar om att det en gång funnits ett torp på platsen. Åkermarken nyttjades långt efter att torpet försvunnit, på en karta från 1948, alltså drygt 100 år efter att den sista torparen brukade marken, finns fortfarande delar av de ursprungliga öppna markerna kvar. Brukare: 1819-1837, Per Eriksson (f. 1796-09-26) och Kerstin Persdotter (f. 1792-0206) 1837-1848, Nils Larsson (f. 1805-05-02) och Kerstin Nilsdotter (f. 1809-1216) efter 1848 brukas inte torpets marker längre av någon Pettersbergs-torpare utan markerna används utav Kalbo-bönder. 44 8.Torp och stugor under Kalbo by Inneboende: 1848-1865, Änkan Anna Jansdotter (f. 1801-06-30, d. 1865-03-24) med barn och stundtals barnbarn. Stenkullen/Dödbacken Stenkullen, som ligger någon kilometer väster om Kalbo by, kallades förr i tiden i dagligt tal även Dödbacken, varifrån detta ganska makabra namn kommer ifrån är oklart men det var åtminstone känt som tillnamn under 1920-30-talet. Torpet omnämns första gången i husförhörslängderna för år 1824-1829, då står det ”ett nybygge” antecknat bredvid torpets namn. Gissningsvis stod torpet klart år 1827 då dess första invånare, drängen Erik Eriksson, flyttade in detta år. Erik bodde bodde där själv i 11 år innan han dör av ”bröstfeber” (lunginflammation) år 1838. Det finns en liten anekdot nedtecknad som rör torpet Stenkullen, det gäller en udde i mossen väster om Västergölen som hade namnet Brännudden. Namnet ska ha tillkommit av att en torpare från Stenkullen brände brännvin på denna plats, han ska även ha sänkt redskapen i den lilla skogsgölen. Det framgår inte av historien varför han skulle ha gjort detta men kanske var lagens långa arm honom på spåren vilket gjorde att han inte vågade ha hembränningsapparaten kvar. Efter att drängen Erik Eriksson dör så står Stenkullen tomt i drygt 7 år tills en torparfamilj flyttar in år 1845. Mannen i familjen, torparen Per Nilsson, döms den 28 mars 1859 av Risinge Häradsrätt för snatteri och han verkar få några år i fängelse för den tredje mars år 1862 står det antecknat i husförhörslängden att han är ”absolverad”, d.v.s. att han fått syndernas förlåtelse av prästen, strax därefter flyttar familjen till torpet Nybygget. Stenkullen lades öde på 50-talet och byggnaderna finns inte kvar, men åkermarken finns till viss del fortfarande kvar och används som viltåkrar. Brukare (fram tills 1900-talets början) 1827-1838. Erik Eriksson (f. 1786-04-12, d. 1838-04-21) 1845-1862, Per Nilsson (f. 1815-02-05) och Anna Andersdotter (f. 1819-0908, d. 1856-07-23), hustru nummer 2 Anna Larsdotter (f. 1823-07-23) 45 8.Torp och stugor under Kalbo by 1862-1864, Anders Petter Jonsson (f. 1838-01-21) och Anna Greta Gustafsdotter (f. 1836-11-24) 1864-1873, Johan Petter Persson (f. 1823-09-19, d. 1873-11-03) och Anna Katarina Nilsdotter (f. 1830-05-04) 1874-1902, Gustaf Olsson (f. 1842-09-17) och Anna Brita Persdotter (f. 1842-05-04, d. 1900-02-18) 1902-1927, Karl Alfred Gustafsson (f. 1877-08-9) och Hulda Vilhelmina Dahlberg (f. 1880-04-19) Stenviken och Stenvikens soldattorp Hur länge det funnits ett soldattorp på Kalbo ägor är svårt att säga, säkert är att det funnits sedan år 1680 då det yngre indelningsverket infördes. Soldattorpet låg fram tills år 1878 vid Skogstorp och kallades senare Stenviken, soldattorpsverksamheten flyttades vid laga skiftet till Stavlund någon kilometer väster om Kalbo. Läs mer om soldattorpet under rubriken ”Knekthållet”. Torpet/stugan obebodd från och med 1901 och stryks ur husförhörslängderna mellan åren 1902-1915. Brukare ? - 1715, Lars Alm. Lars hade två döttrar som dör år 1700 i en brand och begravs den 21:e januari. Nois från dödlängden “En soldats på Kalbo ägor twänne döttrar, dhen ena 4 åhr gl dhen andra 10 weckor gl. till dödz brända aff wådheldh” 1715 - c:a 1725, Olof Alm (f. 1698) c:a 1725 – 1731, Per Alm (f. 1697, d. 1771-02-02) och Brita Ravalsdotter (f. 1694, d. 1777-02-08) 1731 – 1743, Olof Larsson Alm (f. 1707, d.1742-06-02). Olof blev kommenderad till tjänstgöring i Finland år 1740. 1743-01-14 – 1743-08-14, Måns Månsson Alm (d. 1743-08-14 i Stockholm) 1743 – 1749, Nils Nilsson Alm (f. 1723, d. 1757) 1749 – 1767, Nils Alm (f. 1729). Fånge i Preussen 1761. 1767 – 1775, Petter Karling (f. 1745, d. 1775-03-01) och Brita Andersdotter 46 8.Torp och stugor under Kalbo by (f. 1728, d. 1774-05-09). Petter blev halshuggen p.g.a. mord på sin hustru, läs mer i kapitlet ”Mordet i soldattorpet” 1775 – 1800, Jonas Carlberg (f. 1751, d.1801-06-25) och Lisa Andersdotter (f. 1756, d. 1814-08-26) 1801 – 1809, Petter Carlbom (f. 1781, d. 1809) och Lena Gustavsdotter (f. 1777) Petter togs ut i kriget mot Ryssland år 1808, läs mer under ”Knekthållet” 1809 – 1812, Carl Carlstedt (f. 1786-04-14) 1812 – 1825, Anders Olofsson Carlbom (f. 1783-12-17) och Elsa Jonsdotter (f. 1785-03-02) 1826 – 1829, Anders J. Carp, (f. 1805-08-12) och Anna Kajsa Högström (f. 1801-03-04) 1830 - 1856, Johan Nilsson Lilja (f. 1808-10-16, d. 1883-08-11) och Anna Ersdotter (f. 1806-08-07) 1856 – 1857, Lars Lilja (f. 1835-05-04) 1857 – 1878, Per Johan Rehn (f. 1835-02-28, d. 1908-06-25) och Anna Stina Hult (f. 1825-01-13). Stavlund blir efter år 1878 istället soldattorp för byn. 1878 - 1883, Avskedade grenadjären Johan Nilsson Lilja(f. 1808-09-15, d. 1883-08-11) 1884 - 1889, Skomakaren Frans Albert Rosenqvist(f. 1850-09-13) och Anna Charlotta (f. 1855-12-10) 1889 - 1901 , Skomakaren Per Gustav Moberg (f. 1838-05-02) och Maria Latarina Ersdotter (f. 1841-05-06, d. 1892-08-26). Per Gustav omgift med Emma Lovisa Lilja (f. 1869-01-30) Stavlund och Stavlunds soldattorp Stavlund som ligger väster om byn tillkommer runt åren 1819-1823 då 47 8.Torp och stugor under Kalbo by torpet för första gången omnämns i husförhörslängderna så som ”nybygget Staflund”. Gissningsvis byggdes det under år 1823 då de första torparna gifter sig 1823 men dessa är enligt vigsellängden då inte bosatta i torpet, de finns dock medtagna som boende där i husförhörslängden som sträcker sig mellan 1819-1823, så med största sannolikhet togs torpet i bruk under andra hälften av år 1823. Illustration 11: Foto som förmodligen föreställer torpet Stavlund efter att det blivit övergivet. Gissningsvis är fotot taget runt 1950. Från och med år 1878 får torpet agera soldattorp för byn då den verksamheten flyttas ifrån tidigarevarande soldattorp vid Skogstorp. Som soldattorp användes det dock bara fram tills runt 1887 då driften återigen tas över av en torpare. Brukare 1823 - 1854 , Gabriel Olsson (f. 1765-05-01, d. 1860-05-20) och Brita Eriksdotter (f.1778-10-07, d. 1834). Gabriel omgift med en annan Brita Eriksdotter född 1774-09-24, d. 1849-11-25). År 1844-1850 står det 48 8.Torp och stugor under Kalbo by antecknat om paret i husförhörslängden ”knappa villkor” samt att Brita är ”orkeslös”. Gabriel bor kvar efter 1854 som inneboende hos nästa torpare. Sista torparfamilj på Stavlund är förmodligen Albert Vilhelm Hultgren och Emma Kristina Johansson som dör här med bara 3 dagars mellanrum i september 1944. Efter dessa två verkar ingen i alla fall ha varit skriven som bosatt på torpet. 1854 - 1869, Karl Petter Storm (f. 1827-01-14) och Kerstin Persdotter (f. 1825-06-05) 1869 – 1878, tomt. 1878 - 1903, Livgrenadjär Per Johan Rehn (f. 1835-02-28, d. 1908-06-25) och Anna Stina Hult (f. 1825-01-13). Fr. 1887 inneboende hos nästkommande brukare. Per Johan blir den sista indelta soldaten i Kalbo. Stavlund brukas efter 1887 av torpare. 1887 – 1899, Torpare Erik Andersson (f. 1834-02-01) och Anna Sofia Persdotter (f. 1833-02-12) 1899 – 1904, Torpare Gustav Eriksson Ceasar (f. 1861-01-22) och Anna Lovisa Gustavsdotter (f. 1860-09-15) 1904 – 1908, Torpare Frans Vilhelm Eriksson (f. 1873-11-18) och Sofia Matilda Andersdotter (f. 1875-04-14) 1908 - 1920, Torparen Karl August Persson (f. 1862-07-19) och Helga Henrika Karlsson (f. 1863-09-17) 1921 – 1944, Torpare Albert Vilhelm Hultgren (f. 1858-09-28, d. 1944-0929) och Emma Kristina Johansson (f. 1861-03-08, d. 1944-09-26) Karlsborg Torpet, som sedan länge är borta, var beläget vid Lilla Nylingens sydvästra hörn och det uppfördes runt åren 1864-1865. Torpet är kortlivat och det läggs öde knappt en halv mansålder efter att det uppfördes. På flygfotona till ”Ekonomiska kartan” som gjordes 1948 för detta område kan man då fortfarande tydligt se vart de gamla åkermarkerna låg så drygt 50 år efter 49 8.Torp och stugor under Kalbo by sista torparen så kunde man urskilja resultatet av deras vedermödor. Att torpet blir så kortlivat kan man förstå när man ser markerna där uppe i skogen, det är stenigt, bergigt och med små plottriga åkerlappar. Att få det att räcka till en familjs behov av inkomster och mat måste varit en närmast övermänsklig uppgift. Förste torpare blir Erik Lilja med hustru och två barn, de flyttar dit år 1864 ifrån ett annat Kalbo-torp, Pettersberg, några kilometer därifrån. I husförhörslängden står det antecknat ”Nybygge 65” vid torpnamnet så man kan gissa att Anders och hans familj inflyttning året innan beror på att de måste uppföra byggnaderna och iordningställa markerna. Torpet kommer bara att få två brukare, efter att Anders Lilja flyttar så inflyttar en torparfamilj som får klämma in 2 vuxna och 8 barn i det lilla torpet, dock bor de där i bara två år och efter att de flyttat läggs torpet öde. I husförhörslängden står det sedan antecknat ”borta” bredvid torpnamnet som är överstruket. Brukare 1864 - 1895, Anders Lilja (f. 1833-08-15) och Kerstin Olsdotter (f. 1829-0821, d. 1879-10-15) 1896 – 1898, Johan Fredrik Svartling (f. 1850-09-17) och Brita Kajsa Eriksdotter (f. 1856-11-12) Högstafallet Högstafallet låg granne med Karlsborg med bara några hundratals meter i mellan, deras villkor är ungefär likartade med stenig och bergig mark och små åkerplättar men Högstafallet bebyggdes drygt 20 år innan Karlsborg, runt c:a 1845 och det fanns fram tills år 1900 då den sista torparfamiljen flyttade ut och torpet ströks ur husförhörslängderna. Förste torpare var Erik Eriksson med hustru och en dotter och de flyttar in till torpet 1845 ifrån Bränntorp, de hade den 6:e oktober samma år skrivit under ett köpekontrakt med Kalbo-bonden Erik Olsson där de mot en betalning av 200 riksdaler blir ägare till den beteshage som kallades Högstafallet. Köpet är dock tidsbestämt till 50 år och efter det ska marken 50 8.Torp och stugor under Kalbo by med eventuella byggda byggnader tillfalla säljaren eller dennes arvtagare. De sista torparna kom att bli Gustav och Johanna, den sistnämnda som ansågs trollkunnig finns det en del historier om bevarade. Mer om henne går att läsa under kapitlet om det torp som Gustav och Johanna flyttade till år 1900, Nystugan. Brukare 1845 – 1865, Erik Eriksson (f. 1798-03-15, d. 1882-02-14) och Brita Nilsdotter (f. 1802-09-19, d. 1867-04-04) 1865 - 1886, Gustav Andersson (f. 1832-11-25) och Sofia Eriksdotter (f. 1838-12-01) 1886 - 1894, Skomakaren Karl Johan Andersson (f. 1858-06-02) och Brita Olsdotter (f. 1854-07-26) 1894 - 1895, Melker Leonard Johansson (f. 1859-04-09) och Amanda Charlotta Roxström (f. 1863-08-26) 1896 – 1900, Gustav Andersson (f. 1857-09-20) och Johanna Albertina Eriksdotter (f. 1865-05-13) Östantorp Första noteringen om boende i Östantorp, som ligger vid Lilla Nylingens östra strand, är ifrån november-december år 1825 då sockenskräddaren Per Persson med familj flyttar hit ifrån en stuga på Ölmetorps ägor. Väl hitkommen så står han antecknad så som ”torpare” istället. Östantorp brukas sedan som torp fram tills ungefär år 1872 då dåvarande torparen, en son till den nyss nämnda Per Persson och med samma namn som sin far, övergår från att antecknas som ”torpare” i husförhörslängden till att stå som ”husman”. Per den yngre hade en äldre bror vid namn Erik som var boende på torpet medans Per själv bodde och arbetade nere i Kalbo runt år 1851. Gissningsvis var det brodern Erik som tillsammans med fadern skötte driften av torpet fram tills en ödesdiger dag i september detta år då Eriks hittas död i sjön Bolen i Simonstorps socken, enligt notering i dödlängden tros han blivit ihjälslagen samt att han var ”en stilla och arbetsam man”. Efter det så flyttar den yngre brodern Per hem igen ifrån Kalbo och tar 51 8.Torp och stugor under Kalbo by någonstans därifrån och fram till 1853 över driften av torpet. Per Persson den yngre, som gick under namnet ”Petterlilla”, bor dock kvar i torpet fram tills han flyttar till fattighuset år 1890 och han blir därmed den sista som bor permanent i Östantorp. Enligt Olle Eriksson i Kalbo ,vars släkt bott här i många generationer, så bodde det efter Per en man kallad ”Lundbäck” ifrån Stockholmstrakten i torpet under vissa perioder. Torpet revs sedan strax innan sekelskiften, förmodligen runt år 1897. Östantorp har sedan i modern tid bebyggts igen med ett fritidshus som är stående inte långt ifrån där det ursprungliga huset låg. Brukare 1825 – c:a 1852, Per Persson (1784-08-05, d. 1868-08-26) och Brita Jansdotter (f. 1786-04-15, d. 1858-11-21) c:a 1852 – 1890, Per Persson (f. 1813-12-22, d. 1895-11-19) Sundsdal Sundsdal som numera är rivet dyker upp i husförhörslängderna för första gången 1837 och det står då antecknat att det är ett nybygge sedan 1835. De första inneboende flyttar dock inte in förens år 1840 då fyra olika familjer flyttar hit, dels en Olof Ersson med familj ifrån Magnehult, Gustav Qvarfot med familj som kom hit i från Tjällmo, Erik Persson med familj ifrån Bonäs samt Johan Jakobsson med familj ifrån Frogtorp. Med tanke på det stora antalet familjer som bor på torpet samtidigt så får man anta att fastigheten bestod av flera boningshus, något som huslämningarna också tyder på. 52 8.Torp och stugor under Kalbo by Illustration 12: Sundsdal sett från Stora Nylingen runt år 1920 Det finns lämningar efter minst 3 byggnader varav två stycken är 8x5 meter med spår av skorstenar, detta är då förmodligen de två bostadshusen där då två familjer i varje byggnad bodde. Därtill finns det en grund efter en byggnad på 7x15 meter vilken då förmodligen är resterna av ladugårdsbyggnaden. I husförhörslängderna mellan åren 1844 till 1859 så anges Gustav Qvarfots dotter Hedda Maria vara ”ofärdig genom värk”, hon är år 1844 9 år gammal. I en notering från Länslasarettet i Linköping så skrivs Hedda Maria in på lasarettet den 4:e maj 1852 p.g.a. ”swårt bensår”. Hon får vårdas på lasarett i nästan 2 månader innan hon den 2:e juni skrivs ut som frisk. Efter detta så står hon inte längre som ”ofärdig” i husförhörslängden så man får anta att allt gick bra även i framtiden. Sista torparfamiljen på Sundsdal blir Gustav Adolf Valdemar Andersson och hans hustru Svea Hedda Axelina med sina 5 barn och barnbarn som flyttar 53 8.Torp och stugor under Kalbo by därifrån år 1939. Torpet finns kvar fram till i alla fall 1940-talet, i mantalslängderna från 1941 finns fortfarande torpet kvar med ägare Holmens Bruk men det finns då ingen som är skriven på platsen. Brukare Då antalet boende familjer är så pass stort så skrivs de inte in med årtalet som de är brukare på torpet utan här skrivs istället varje husförhörslängd in och vilka som är boende i torpet under dessa år. 1837 – 1843: Olof Eriksson och Anna Stina Eriksdotter Gustav Qvarfot och Maja Stina Andersdotter Erik Persson och Maja Greta Jonsdotter Johan Jakobsson och Ingrid Larsdotter, utflytt. Risinge 1843 1844 – 1850: Gustav Qvarfot och Maja Stina Andersdotter Erik Persson och Maja Greta Jonsdotter Klas Klasson och Karolina Ersdotter, utflytt. Sila Norrg. 1848 Per Eriksson och Brita Larsdotter, inflytt. fr. Sundmon 1848 Olof Eriksson och Anna Stina Eriksdotter Erik Eriksson och Kerstin Jonsdotter, inflytt fr. Sundmon 1844, utflytt Ö. Vingåker 1845 Efter 1850 så står några av familjefäderna med epitetet ”Torpare” och hädanefter är det bara dessa familjer jag tar med. Fram tills 1876, Gustav Qvarfot (f. 1810-07-10) och Maja Stina Andersdotter (f. 1809-11-27, d. 1862-02-11), hustru nummer 2 Brita Stina Karlsdotter (f. 1822-01-02). Efter 1872 som inhyses fram tills flytt år 1880. Fram tills 1876 Per Eriksson (f. 1810-03-26, d. 1885-03-17) och Brita 54 8.Torp och stugor under Kalbo by Larsdotter (f. 1813-02-26, d. 1887-03-13). Efter 1872 som inhyses tills sin död. 1876 – 1897, Karl Gustav Gustavsson Qvarfot (f. 1854-10-06) och Anna Charlotta Johansdotter (f. 1854-06-12) 1897 – 1921, Albert Vilhelm Hultgren(f. 1858-09-28) och Emma Kristina Jonsson (f.1861-03-08) 1919 – 1926, Frans Otto Gustavsson (f. 1892-02-19) och Ester Emilia Olsson (f. 1893-01-25) 1926 - ?, Erik Gustav Edvin Gustavsson (f. 1903-04-28) och Emma Italia Karlsson (f. 1900-09-13) Beskhult Beskhult, som även omnämns som Besktorp, byggdes i under 1800-talets första hälft, i husförhörslängden står det att den är ett nybygge från 1837. Möjligtvis stod det en stuga i ett antal år på platsen innan torpet byggdes. Beskhult är beläget c:a ½ kilometer söder om Stora Nylingens södra spets. Torpet finns fortfarande kvar även om huset är ”nybyggt” ifrån 1930 och den åkermark som fanns runt torpet är numera skogbeklädd. Brukare: 1837 – 1868, Jonas Jonsson (f. 1811-05-04, d. 1868-12-02) och Anna Kajsa Persdotter (f. 1810-01-01) 1868 – 1878, Per Gustav Jonsson (f. 1835-06-24) och Kajsa Persdotter Laudon(f. 1832-12-18) 1878 – 1899, Skogvaktaren Karl August Roxström (f. 1838-11-29) och Stina Lotta Andersdotter (f. 1839-12-21) 1899 – 1929, Per Axel Flodin (f. 1859-06-15) och Matilda Sofia Eriksdotter (f. 1859-02-08) 1930 – 1935, Muraren Erik Verner Jonsson (f. 1887-02-13) och Elna Alfrida Eugenia Tärning (f. 1898-10-21) 1935 – 1945, Olof Teodor Eriksson (f. 1893-11-29) och Signhild Vitalia Vilhelmina Gustavsson (f. 1916-07-15) 55 8.Torp och stugor under Kalbo by 1945 - ?, Skogsarbetaren Gustav Adolf Ljunggren (f. 1895-04-15) och Gerda Cecilia Flodin (f. 1898-08-30) Bråtstugan / Smedstorp Illustration 13: Smederna Anders och Axel Andersson (far och son) framför smedjan. Bråtstugan/Smedstorp är ett relativt gammalt torp, det omnämns i alla fall i en födelselängd år 1779 och i husförhörslängden går det att följa stället från och med 1793. Torpet är beläget strax utanför byn, precis utmed landsvägen söderut. Bråtstugan som i ”modern” tid började kallas Smedstorp fick förmodligen sitt nuvarande namn efter den smed, Anders Andersson, som år 1891 uppförde de nya byggnaderna på platsen. Byggnader som för övrigt lär ha tagits ifrån Öna i Tisnaren där Anders tidigare bott. Anders gamla hus står idag kvar men används som ”snickarbod”. Enligt muntliga uppgifter ifrån Astrid Roxström, sondotter till smeden Anders, ska byns första skolundervisning ha skett i det gamla huset som lär ha stått några meter 56 8.Torp och stugor under Kalbo by väster om nuvarande boningshus. Stengrunden till den byggnaden ska ha gått att se in på 1990-talet.Bråtstugan fanns kvar till minst år 1870 då den gamla torparen Anders Olofsson dör där och därefter ligger Bråtstugan öde fram tills ”Smedstorp” byggs år 1891. Brukare: 1779 , Joakim Johansson (f. 1755-09-29) och Katarina Olofsdotter (f. 1749) 1793 – 1823, Skräddaren Erik Persson (f. 1759-02-01) och Ingrid Larsdotter (f. 1751-11-17, d. 1823-11-08) 1813 – 1821, Bonden Jan Eriksson (f. 1758-07-15, d. 1821-03-24) och Brita Olofsdotter (f. 1776-02-08) 1822 – 1859, Torparen Anders Olofsson (f. 1794-08-08, d. 1870-05-01) och (änkan från ovanstående brukare) Brita Olofsdotter (f. 1776-02-08, d. 184010-25) 1860 – 1862, Torparen Per Nilsson (f. 1815-03-05) och Anna Larsdotter (f. 1823-01-23). Per och Anna står samtidigt skrivna på torpet Stenkullen. 1891 – 1915, Smeden Anders Andersson (f. 1846-04-27, d. 1830-01-01) och Brita Kajsa Andersdotter (f. 1851-04-13, d. 1918-04-09) 1915 – ?, Smeden Karl Axel Andersson (f. 1886-01-24) och Signe Maria Rundqvist (f. 1885-04-24, d. 1846-03-11) Nybygget Nybygget är beläget någon kilometer väster om byn, strax bredvid Västra gölen, och låg ”granne” med Stavlund och Stenkullen. Torpet uppfördes år 1862 av torparen Per Nilsson som flyttade hit ifrånBråtstugan. Bostadshuset står kvar än idag och används som jaktstuga. Även delar av åkermarken finns fortfarande kvar och används som viltåkrar. Brukare: 1862 – 1880, Torparen Per Nilsson (f. 1815-03-05, d. 1880-12-26) och Anna Larsdotter (f. 1823-02-23) 1887 – 1908, Torparen Karl August Persson (f. 1862-01-23) och Helga 57 8.Torp och stugor under Kalbo by Henrika Karlsson (f. 1863-09-17) 1911 – 1916, Torparen och småskolläraren Fredrik Karlsson (f. 1858-12-12) och Emma Matilda Andersson (f. 1864-02-02) 1920 , Detta år anges Alfred Gustavsson i Stenkullen vara brukare. Koludden Koludden är inom byns gamla gränser beläget i dess sydostliga hörn på gränsen mot Frogetorp och Fårenäs cirka 1 kilometer rakt söderut från Nylingstorp. Torpet, som finns kvar än i dag och används som sommarnöje, ligger strax bredvid Koluddesjöns östra strand. Delar av åkermarken finns också kvar men det mesta är nu mer skogsbeklätt. Stället omnämns första gången i böckerna år 1793 men benämns vid den här tiden inte som ett torp utan som en backstuga. Tekla som flyttar hit med sin man och övriga familj år 1923 var dotter till byns beryktade ”trollgumma” Johanna i Nystugan, även Tekla sades ha fått ärva en del av sin mors övernaturliga förmågor då hon i bygden ansågs kunna varsla om saker som skulle hända i framtiden. Brukare: 1793 – 1824, Torparen Jöns Eriksson (f. 1745-12-09) och Ingrid Ersdotter (f. 1756-11-12, d. 1819-12-15) 1824 – 1830, Torparen Erik Andersson (f. 1787-02-26, d. 1830-01-01) och Brita Jonsdotter (f. 1786-09-01) 1843 - 1847, Torparen Karl Fredrik Andersson (f. 1815-03-13) och Johanna Sofia Jansdotter (f. 1815-04-09) 1846 – 1871, Torparen Erik Persson (f. 1822-07-27) och Brita Maja Larsdotter (f. 1825-12-14) 1872 – 1878, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19) och Anna Stina Karlsdotter (f. 1846-06-16) 1879 – 1889, Torparen Lars Vilhelm Lilja (f. 1842-01-25) och Augusta Helena Nilsdotter (f. 1848-02-11) 1888 – 1889, Torparen Per Axel Flodin (f. 1857-06-15) och Matild Sofia 58 8.Torp och stugor under Kalbo by Eriksdotter (f. 1859-02-08) 1899 – 1902, Torparen August Vilhelm Roxström (f. 1863-12-26) och Johanna Matilda Johansson (f. 1865-09-25) 1902 – 1914, Snickaren Frans Valfrid Vahlström (f. 1867-12-22) och Erika Karolina Eriksson (f. 1873-07-16) 1914 – 1918, Torparen Adolf Fredrik Modin (f. 1865-10-20) och Elsa Josefina Karlsson (f. 1888-12-22) 1919 – 1923, F.d. Torparen August Ljunggren (f. 1854-04-04) och Kristina Charlotta Andersdotter (f. 1850-04-22) 1923 - ?, Torparen Axel Edvin Svensson (f. 1899-08-11) och Tekla Albertina Gustavsson (f. 1900-07-05) Dalstugan Dalstugan som ligger mellan Stora Nylingen och Skogstorp omnämns första gången i husförhörslängderna år 1887. Torpet finns kvar än i dag men det mesta av åkermarken är nu skogsbeklädd. Under andra världskriget beboddes torpet av folk ifrån lite olika nationer under åren 1940-1943. Först en slovak, sedan 4 statslösa, ej namngivna, tyskar och efter det ytterligare en statslös man utan omnämnd nationalitet. 59 8.Torp och stugor under Kalbo by Illustration 14: Dalstugan, fotoår okänt Brukare: 1887 – 1896, Torparen Karl August Lilja (f. 1863-03-27) och Anna Sofia Vilhelmina Gustavsdotter (f. 1860-06-04) 1896 – 1915, Torparen Gustav Adolf Gustavsson (f. 1863-06-22) och Hedda Kristina Lilja (f. 1867-01-08, d. 1904-10-25), hustru 2 Johanna Matilda Hagman (f. 1865-08-17, d. 1907-10-30), hustru 3 Emma Lovisa Lilja (f. 1869.01-30) 1915 – 1919, Torparen Karl August Valentin Gustavsson (f. 1886-01-03) och Tekla Vilhelmina Storm (f. 1886-02-04) 1919 – 1931, Lägenhetsägaren Sven Alfred Andersson (f. 1873-08-20) och Elin Maria Karlsson (f. 1878-04-15) 1919 – 1924, Torparen och skogsarbetaren Sven Evert Svensson (f. 190160 8.Torp och stugor under Kalbo by 03-27) och Edit Elisabet Andersson (f. 1899-12-06) 1931 – 1936, Lägenhetsägaren och smeden Karl Emil Bergström 8f. 187402-05) och Sofia Karlsson (f. 1873-01-12) 1936 – 1941, Knut Linus Fagerberg (f. 1893-11-09) och Augusta Maria Sandberg (f. 1899-08-05) 1940 – 1941, Slovakiske undersåten Ludvig Kemeny (f. 1897-10-05) 1940 , Under någon månad bodde här då 4 statslösa tyskar. 1941 – 1943, Statslöse medborgaren Haar Gosef Spångstugan Torpet låg strax väster om Skogstorp, strax intill det numera också rivna Ängstugan, och anlades 1832 av den förste torparen på stället, Magnus Månsson. Torpet drevs fram tills runt 1901 då det revs. Grunden efter torpet, en rektangulär stengrund på c:a 5x5 meter, går fortfarande att se på platsen och delar av den öppna marken som omgärdat huset finns också kvar. Brukare: 1832 – 1852, Torparen Magnus Månsson (f. 1798-05-20, d. 1852-05-16) och Brita Persdotter (f. 1797-10-18) 1857 – 1862, Karl Johan Svensson (f. 1825-05-15) och Anna Katarina Månsdotter (f. 1830-10-12) 1862 – 1866, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19) 1867 – 1877, Torparen Erik Månsson (f. 1822-09-02, d. 1877-10-28) och Brita Stina Berg (f. 1834-04-01) 1878 – 1881, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19) och Anna Stina Karlsdotter (f. 1846-06-16) 1881 – 1882, Torparen Petter Persson (f. 1810-06-28, d. 1882-11-09) 1882 – 1885, Arbetaren Karl Vilhelm Larsson (f. 1856-04-29) och Emma Olofsson (f. 1857-05-14) 61 8.Torp och stugor under Kalbo by 1884 – 1887, Torparen Gustav Andersson (f. 1857-04-20) och Johanna Albertina Eriksdotter (f. 1865-05-30) 1888 – 1893, Torparen Johan Oskar Botin (f. 1863-12-22) och Emma Kristina Sten (f. 1864-04-01) 1893 – 1896, Torparen Gustav Adolf Gustavsson (f. 1863-06-22) och Hedda Kristina Lilja (f. 1867-01-08) 1896 – 1901, Torparen och krossaren Adolf Fredrik Gustavsson (f. 1866-0408) och Tilda Vilhelmina Karlsson (f. 1871-04-23) Nylingstorp Nylingstorp är ett av de äldsta torpen under byn. Det uppfördes runt 17301740 och benämndes i början som ”Nyllingen”, i husförhörslängden från år 1806 så benämns torpet som ”Nyllingstorp”. Torpet ligger vackert vid Stora Nylingens södra spets med äng och åker sluttande ned mot sjön framför husen. Den första familjen som man med säkerhet vet brukar torpet är Per Nilsson och Kerstin Henriksdotter, båda barn till Kalbo-bönder. Per är son till Nils Larsson och Kerstin är dotter till Henrik Persson. ”Nyllingen” omnämns första gången i kyrkböckerna när Per och Kerstin vigs den 19:e oktober 1740, Per anges då bo i Nyllingen och Kerstin i Kalbo. Möjligt är att Pers föräldrar, Nils Larsson och Anna Olofsdotter, brukade torpet innan dem då de dör där 1740 respektive 1744. Men möjligt är också att de båda flyttat dit för att bo med Per och Kerstin. Torpet är idag avstyckat från sin mark och används som sommarnöje. 62 8.Torp och stugor under Kalbo by Illustration 15: Nylingstorp fotograferat söderifrån. Fotoår okänt. Omkring 1740 - ?, Per Nilsson (f. 1713-01-02, d. 1763-01-23) och Kerstin Henriksdotter (f. 1714-03-14, d. 1799-04-10) ? - 1805, Henrik Olofsson (f 1751-02-08, d. 1813-10-25) och Kerstin Persdotter (f. 1751-10-23, d. 1822-03-04) 1806 – 1837, Torparen Per Henriksson (f. 1775-04-26, d. 1851-11-16) och Anna Eriksdotter (f. 1778-05-14, d. 1855-12-29) 1838 – 1864, Torparen Per Persson (f. 1805-04-12, d. 1864-05-02) och Kerstin Andersdotter (f. 1804-12-02, d. 1869-02-02) 1864 – 1906, 6/135 delar ägare och brukare Per Gustav Persson (f. 1844-0125) och Anna Persdotter (f. 1847-09-11, d. 1898-01-06) 1906 - ?, 6/135 delar ägare och brukare Karl Gustavsson (f. 1877-02-03, d. 1930-05-01) och Anna Elisabeth Andersson (f. 1887-09-13, d. 1918-11-17) 63 8.Torp och stugor under Kalbo by Fallet Fallet ligger ett stenkast öster om Nylingstorp, också beläget vid Stora Nylingens södra ände. Även detta torp ligger mycket vackert uppe på slänten med äng och åker mellan husen och vattnet. Själva torpet byggdes år 1833 men på samma plats låg en stuga innan som byggdes år 1819 och även denna ligger med i sammanställningen över boende/ägare/brukare här nedan. Torpet är idag avstyckat med lite åker/äng och används som sommarnöje/deltidsbostad och ägs av Lennart Svensson, son till den siste torparen i Fallet. Från Lennart Svensson har jag fått följande lilla anekdot angående hans tillkomst. Den Johanna som omnämns i texten är den trollkunniga kvinna som beskrivs närmare under torpet Nystugan/Talgfallet. 1941 bodde en familj Ljunggren på torpet Koludden, ca. 1 km. söder om Fallet. I januari föddes där ett sk. sladdbarn, en pojke. Buden gick snabbt även på den tiden, utan internet, det var inte så långt mellan torpen och när budet nådde Johanna sa hon: ”Men järstingen då (ett uttryck hon ofta använde) då va dä väl mäkvärdit om dä inte ska gå å sätta på Lisa i Fallet en pojke också”. Lisa i Fallet var min mamma, hon och pappa hade då två flickor 17 och 15 år gamla. Pojken som föddes på Koludden är född den 14 januari 1941 och jag är född den 13 oktober 1941, alltså 9 månader senare, mamma var då 42 år. 64 8.Torp och stugor under Kalbo by Illustration 16: Fallet fotograferat norrifrån utifrån sjön. Fotoår okänt. 1819 – 1832, Änkan Brita Jönsdotter (f. 1776-02-28, d. 1846-05-05). Bodde kvar i Fallet fram till sin död. 1832 – 1844, Torparen Per Jönsson (f. 1785-04-01, d. 1835-05-17) och Anna Jönsdotter (f. 1774-12-13) 1844 – 1885, Torparen Nils Nilsson (f. 1815-11-16) och Johanna Sofia Svensdotter (f. 1819-12-29) 1885 – 1917, Torparen Anders Gustav Eriksson (f. 1853-07-06) och Emma Sofia Larsdotter (f. 1859-09-13) 1917 – 1924, Torparen Karl Alfred Fredriksson (f. 1891-04-17) och Jenny Eleonora Flodin (f. 1893-11-28) 1924 - ?, Torparen och skogsarbetaren Sven Evert Svensson (f. 1901-03-07) och Edit Elisabet Andersson (f 1899-12-06) 65 8.Torp och stugor under Kalbo by Bäckstugan Bäckstugan som låg strax utanför byn åt öster, alldeles intill Hagalund, var inte i drift i mycket mer än 40 år och det var endast en och samma torparfamilj som brukade och bodde här. Torpet/stugan är rivet sedan länge och inte mycket återstår av dess tillvaro. Det som är kvar är torpets nedrasade jordkällare som finns som en åkerholme på en av de fält som togs upp runt torpets gamla marker. Möjligt är att Bäckstugan i folkmun kallats för Sirtorpet då fälten runt omkring än idag kallas för just ”Sirtorpet”. En annan möjlig förklaring för det namnet skulle kunna vara att det funnits ett annat torp eller stuga som legat i området men som lades öde innan husförhörslängderna startade i socknen och därmed inte lämnat några skriftliga spår efter sig. Bäckstugan var bebodd fram till 1884 men drevs av handlaren i byn, Gustav Olsson, fram till runt sekelskiftet 1900. Där efter revs torpet och flyttades till Källvik som byggdes runt denna tid. Källvik är beläget utmed landsvägen mot Brenäs i höjd med Brännskogen. 1848 – 1884, Torparen Per Nilsson (f. 1818-01-01, d. 1884-03-11) och Anna Persdotter (f. 1815-09-03, d. 1881-05-18) Ängstugan/Magerås Ängstugan, som fram till slutet av 1830-talet kallades Magerås, är ett relativt gammalt torp som ligger söder om byn mot Frogetorp. Ängstugan finns kvar än idag med mark runt omkring torpet. 66 8.Torp och stugor under Kalbo by Skogstorp Ängdalen? Ängtorp 9. Platsnamn inom Kalbo gränser Här följer en lista med platsnamn inom Kalbo som har använts och/eller används än idag. Koordinaterna anges i Sweref99 (EPSG:3006) Anstalten Byggnad. Benämning i dagligt tal för gården Kalboholm. Namnet kommer ifrån att gården under många år var både uppfostringsanstalt för flickor och arbetshem för alkoholister. Aspebrostaven Gränsmärke. Strax sydväst om Stavlund. Omnämns år 1797. Koord. 6522682, 559033 Bastskogen Skog. Strax väster om Lilla Nylingen. Kallades även Bastkärrsskogen. Koord. 6525227, 562920 Besktorp Torp. Söder om Stora Nylingen Koord. 6522449, 563243 Björnmossen Mosse/kärr. Strax sydöst om Stora Nyligens södra spets. Koord. 6522549, 563986 Blåsmon Skog. Väster om Skogssjön Koord. 6524743, 564955 Borgaremon Skog. Mellan Kalbo by och Stora Nylingen. Koord. 6523665, 562453 Bråten Åkermark. Strax nordväst om Ängsstugan. Koord. 6522975, 560230 Bråtstugtäppan Åkermark. Strax väster om Kalbo by. Koord. 65223169, 560578 Bäckstugan Torp. Numera rivet, endast jordkällaren kvar. Öster om Kalbo by. Koord. 6524263, 561047 Brända mon Skog. Väster om Skogssjön Koord. 6524546, 564362 Brännudden Terräng. Udde i mossen på västra sidan av Västra gölen. Namnet ska ha uppkommit av att en man från Dödbacken sänkte sin hembränningsapparat där. Koord. 6523156, 559562 Djupån Bäck. Rinner in från nordväst i Skogsjön. Koord. 6524765, 565273 Dödbacken Se Stenkullen Fallet Torp. Öster om Stora Nylingens södra del. Koord. 6523229, 563360 Fornängen Mosse/kärr. Öster om Kalbo by. Koord. 6524023, 561907 Frogetorpsgärdet Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523814, 560480 Fårfallet Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523615, 560239 Gatledsbergen Se Kyrkfallen Griskärret Mosse/kärr. Väster om Skogssjön. Koord. 6524014, 564394 Grytmon Skog. Nordöst om Kalbo by. Koord. 6525042, 561722 Gubbefallsskälet Gränsmärke. Omnämns år 1798. Positionen nedan är ungefärlig. Koord. 6522674, 67 9.Platsnamn inom Kalbo gränser 559554 Gubbtäppeskogen Skog, förr även betesmark. Väster om Kalbo by Koord. 6522700, 559335 Gölbäcken Torp. Nordöst om Kalbo by. Borta. Koord. 6525104, 561237 Gölmon Skog. Runt Östra Gölarna. Koord. 6522716, 561790 Gölstaven Gränsmärke. Vid Koluddesjöns södra spets. Senare kallad ”Vargen”. Koord. 6521749, 563806 Humptegarna Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523975, 560079 Hattkärret kärr/damm. Benämning på det kärr mitt inne i byn, strax öster om landsvägen, vari man senare grävde ut till den nuvarande branddammen Hemhagen, Lilla Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord. 6523957, 560653 Hemhagen, Stora Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord. 6523880, 560850 Hophagen Skog, förr även betesmark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523759, 560719 Hålkärrstegarna Åkermark. Strax nordväst om Kalbo by. Koord. 6524400, 559988 Högstafallet Torp. Strax väster om Lilla Nylingen. Borta Koord. 6524552, 562640 Ingeborgs kärr Mosse/kärr. Strax söder om Lilla Svartgölen ut mot vägen till Stora Nylingen. Koord. 6525567, 562394 Intagan Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523966, 560727 Johannesberg Backstuga. Sydväst om Kalbo by. Revs runt 1890. Kallades även Lilla Skräddarns p.g.a. att den skräddare som bodde här var så liten till växten. Koord. 6522832, 560189 Johannesbergstäppan Skog, förr även äng, betesmark. Väster om Kalbo by Koord. 6522885, 560127 Kains hål ”Kojens hål” Mosse/kärr förr även använd som betesmark. Väster om Stora Nylingen. Kojens hål är det ”riktiga” namnet som, förmodligen av Lantmäteriet, blivit till Kains hål, Koord. 6524137, 562568 Kalvfallet Åkermark. Strax öster om Kalbo by Koord. 6523437, 560772 Karlsborg Torp. Strax väster om Lilla Nylingen. Borta. Koord. 6524468, 562640 Kavelbrokärret Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6524053, 560704 Kofallet Skog, förr även betesmark. Öster om Kalbo by. Koord. 6523389, 560948 Kolbottentäppan Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523591, 560807 Koludden Torp. Sydöst om Stora Nylingen Koord. 6521996, 564082 Koluddesjön Sjö. År 1798 och i.a.f. fram tills 1880 kallades även denna sjö för Trampsjön (så som grannsjön till söder heter idag). Koord. 6521912, 563836 Korngölen Sjö. Liten göl som fanns i.a.f år 1798, i södra delen av det som idag kallas Tomas äng. Namnet nämns år 1707 vid rågångsbestämmning av Sundmon, namnet fanns kvar vid en rågångsbestämmning för Bränntorp år 1861, då omnämns Korngölsstav. Namnet lever kvar än i dag. Koord. 6525415, 564865 Kringmossen Se Stora Hällmossen Kvarnbacken Backe mellan Nylingstorp och torpet Fallet. Kvarnkärret Skog, mosse/kärr. Öster om Kalbo by. Koord. 6524835, 561997 Kyrkfallen Berg. Bergknalle på västra sidan av landsvägen strax utanför Kalbo i norr. Även kallat Gatledsbergen. Koord. 6524303, 560336 Lasse bäck Bäck. Sydöst om Stora Nylingen Koord. 6522987, 564293 Lilla Skräddarns Se Johannesberg. Lilla Dalen Torp. Väster om Skogssjön. Borta. Koord. 6524304, 564553 Linden Terräng. Väster om Stora Nylingen. Koord. 6524285, 562187 Lobergen Berg. Strax väster om Stora Nylingen Koord. 6523885, 562732 68 9.Platsnamn inom Kalbo gränser Lofallet Skog. Strax väster om Stora Nylingen Koord. 6523867, 561699 Lomossen Mosse/kärr. Öster om Kalbo by Koord. 6523743, 562280 Långa Går'n Vägsträcka. Benämning på raksträckan mellan Kalboholm/Anstalten och övriga byn norrut. Lövhult Torp. Söder om Stora Nylingen. Borta. Koord. 6522713, 563460 Magerås Se Ängstugan. Marstrandshagen Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord. 6524152, 560857 Marstrandshagen, Östra Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord. 6523876, 561257 Marstrandstäpporna Åkermark. Omnämns år 1878.Strax öster om Kalbo by. Koord. 6524012, 561134 Mårdsten Sten. Östra stranden av Stora Nylingen. Koord. 6523896, 563332 Måttgölsmossen Mosse/kärr. Öster om Kalbo by. Koord. 6524621, 562203 Mögsjön Se Skogsjön Nedre Östra gölarna Se Östra gölarna Nybygget Torp. Väster om Kalbo by. Koord. 6523200, 559280 Nystugan Torp. Strax öster om Stora Nylingen. Kallades även Talgfallet. Koord. 6523883, 563828 Nylingstorp Torp. I Stora Nylingens södra ände. Koord. 6523023, 563193 Nyllingen. Se Nylingstorp Nyalundshagen Betemark, odlingsmark. Öster om Kalbo by. Koord. 6523458, 560655 Oxkärret Mosse/kärr. Vid Stora Nylingens nedersta västra vik. Koord. 6523238, 562696 Petersberg Torp. Väster om Stora Nylingen. Borta. Koord. 6523843, 561989 Rågeteskogen Skog. Öster om Kalbo by. Koord. 6524317, 561605 Skogsjön Sjö. Tidigare även kallad Mögsjön. Koord. 6524402, 565604 Skogige Mossen Se Älgmossen Smedstäppan Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 65223726, 560555 Skogaholm Torp. Söder om Stora Nylingen. Borta Koord. 6522372, 563756 Skogstorp, Lilla och Stora Torp. Strax söder om Skogsjön. Koord. 6524090, 565543 Skräpfallet Skog, förr även betesmark. Öster om Kalbo by Koord. 6523582, 561145 Skäppan Se Ängssätter Spångkärrsmossen Mosse/kärr. Strax väster om Skogsjön Koord. 6524370, 565145 Spångstugan Torp. Strax väster om Skogsjön. Borta Koord. 6524518, 564972 Spisbråten Skog, förr även ängs-/betesmark. Strax väster om Stora Nylingens södra del. Koord. 6523470, 562814 Spökebotten Kolbotten. Vid Grytens södra spets. Exakt läge oklart. Namnet ska komma av att det fanns mkt spöken där. Ungefärliga koord. 6525318, 561811 Stabergsmo Skog, gränsröse. Omnämns år 1704 vid rågångsreglering, Strax söder om Hällstugan. Koord. 6523473, 565584 Sirtorpet. Åkermark Idag benämning på åkrar strax öster om byn. Oklart om namnet kommer från något gammalt torp innan husförhörslängderna fanns eller om det är ett annat namn på Bäckstugan som låg strax intill. Starrbäcken Bäck. Rinner ut från Västra gölen. Koord. 6523310, 559600 Stavlund Torp. Väster om Kalbo by. Borta Koord. 6522767, 559152 Stenfallet Skog, förr även betesmark. Öster om Kalbo by Koord. 6523758, 561152 Stenkullen Torp. Väster om Kalbo by. Kallades även Dödbacken förr. Borta. Koord. 6523398, 559404 Stenvik Torp. Söder om Skogsjön. Borta. Koord. 6524146, 566031 Stora Fallet Skog. Väster om Kalbo by. Koord. 6523247, 560169 Stora Hällmossen Mosse/kärr. År 1798 kallad Kringmossen. Koord. 69 9.Platsnamn inom Kalbo gränser 6522526, 561952 Stora kärret Moss/kärr. Förr även kallad ”Venerna”. Koord. 6521819, 564164 Sumptegarna Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523535, 560217 Sundsdal Torp. Strax öster om Lilla Nylingen. Borta. Koord. 6524626, 563410 Sveden Skog. Enligt nedtecknade folkminnen år 1928 kallades platsen för Talgfallssveden. Koord. 6522028, 563500 Talgfallet Se Nystugan. Talgfallssveden Se Sveden Trampsjön Se Koluddesjön Trasgubbemon Skog. Område sydost om byn runt vägen upp mot Nylingstorp Trindkärret Mosse/kärr. Väster om Skogssjön. Koord. 6524188, 564870 Trollmossen Mosse/kärr. Koord. 6523478, 561270 Täppslättemon Skog. Sydöst om Kalbo by. Koord. 6523060, 561044 Ugglehultadalen Skog. Sydöst om Kalbo by. Koord. 6522600, 562315 Vackra Mossen Mosse/kärr. År 1798 kallad Österäng. Koord. 6522812, 561055 Vargen Se Gölstaven Venerna Se Stora kärret Venudden Berg/kulle. Omnämnt som gränsmärke år 1704 och även in p å slutet av 1800-talet. Namnet kommer av den slåtteräng som kallades ”Hvenerna” som låg strax intill, idag är det ett kärr/mosse som går under namnet Stora kärret. Koord. 6521819, 564164 Vrånggölen Sjö. Öster om Kalbo by. Igenvuxen. Koord. 6524638, 560700 Vändstaven Gränsmärke, Se Venudden. Västra gölen Sjö. Väster om Kalbo by Koord. 6523179, 559586 Västerskogen Skog. Väster om Kalbo by. Koord. 6523044, 559684 Ålgölsbäcken Bäck. Bäck i norra änden av Lilla Nylingen. Koord. 6525774, 563395 Älgmossen Mosse/kärr. År 1798 kallad Österäng. Koord. 6522187, 562759 Ängstugan Torp. År 1798 kallad Magerås, även år 1928 var det namnet levande i trakten. Koord. 6522859, 560293 Ängtorp Torp. Väster om Skogsjön. Borta. Koord. 6524584, 564934 Ängssätter Torp. Sydväst om Kalbo by. Även kallat Skäppan. Koord. 6522902, 560349 Östantorp Torp. Öster om Lilla Nylingen. Borta. Idag står en sommarstuga på ung. samma plats. Koord. 6525320, 563428 Österäng Se Vackra Mossen Östra gölarna Sjö. Tidigare kallade ”Övre Östra gölarna och Nedre Östra gölarna. Den sydligaste var den övre och den nordligare den nedre. Koord. 6522793, 561450 och 6523007, 562003 Övre Östra gölarna Se Östra gölarna 70
© Copyright 2024