1. No category

arkeologisk förundersökning
Per Wranning
Arkeologiska förundersökningar
inför detaljplaneläggning i Stafsinge
och Falkenbergs socknar
Halland, Stafsinge och Falkenbergs socknar
Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78
RAÄ Stafsinge 134, 136–139 och 143, RAÄ Falkenberg 49–52
Göteborg
l l
h a
a
n
Falkenberg
d
Halmstad
Danmark
Malmö
Hallands Länsmuseer, Kulturmiljö Halland
Uppdragsverksamheten, Halmstad 2012.
Arkeologisk förundersökning.
Omslagsfoto: Antikvarie Linn Mattsson dokumenterar hålvägen
Stafsinge RAÄ 143, här sedd mot nordnordost. I bakrunden skymtar
Stafsinge kyrka. Foto: Per Wranning. (fotonr. 2012-20:16)
Layout: A. Andersson.
Kartor ur allmänt kartmaterial © Lantmäteriet.
Ärende nr ms2006/02316.
Innehåll
1. SAMMANFATTNING 5
2. BAKGRUND 8
3. TIDIGARE INSATSER 8
4. SYFTE OCH METOD 9
5. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ 10
6. HISTORISK MARKANVÄNDING OCH KARTANALYS 10
7. UNDERSÖKNINGSPLANENS MÅLUPPFYLLELSE 11
8. RESULTAT 11
8.1. Metalldetektering 13
8.2. Den syd/sydöstra koncentrationen  13
8.3. Den nordvästra koncentrationen 21
9. TOLKNINGSFÖRSLAG OCH KUNSKAPSPOTENTIAL 31
10. ÅTGÄRDSFÖRSLAG 33
REFERENSER 34
TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER 35
Bilagor
 
Bilaga 1 Anläggningslista  37
Bilaga 2 Fyndlista 49
Bilaga 3  Metalldetektering, Jonas Paulsson  51
Bilaga 4  Vedartsanalys, Thomas Bartholin  53
Bilaga 5  Makrofossilanalys, Håkan Ranheden  55
Bilaga 6  Osteologisk analys, Anna Kloo Andersson  57
Bilaga 7  14C-analys, Beta analytic  61
Bilaga 8  14C-analys, Ångströmlaboratorium  87
Bilaga 9  Konserveringsrapport, SVK  91
Bilaga 10  Schaktbeskrivning, fältritningar (Skala 1:30)  99
3
Stafsinge RAÄ 118
Stafsinge
RAÄ 120
Stafsinge RAÄ 117
Stafsinge RAÄ 4:1–3
Stafsinge RAÄ 116
Stafsinge RAÄ 1:1–3
Stomma kulle
Stafsinge RAÄ 133
Stafsinge RAÄ 3:2
Stafsinge RAÄ 21:1
Stafsinge RAÄ 2:1
Stafsinge RAÄ 130
Delområde 3
Stafsinge RAÄ 20:1
Falkenberg RAÄ 18:1
Falkenberg RAÄ 12:1
Falkenberg RAÄ 10:1
Falkenberg RAÄ 11:1
0
500 m
Fig 1. Översiktskarta med undersökningsområdet Delområde 3 samt närliggande fornlämningar (röd
ton). Lämningar som nämns i texten har markerats med RAÄ-nummer. Skala 1:10 000
4
1. SAMMANFATTNING
Den under maj månad 2012 genomförda arkeologiska
förundersökningen av sammanlagt tio registrerade fornlämningar i Stafsinge och Falkenbergs
socknar har bidragit till att närmare precisera respektive lämnings rumsliga utbredning, art,
tidsdjup och vetenskapliga potential enligt följande; Stafsinge RAÄ 134 omfattar en åtminstone 6860 m2 stor, intensivt brukad yta (fig. 2). Fynd och dateringar indikerar samstämmigt
att platsens lämningar företrädesvis har tillkommit under förromersk järnålder och kanske
även under yngre bronsålder. Lokalens ur boplatshänseende något udda läge, med rikliga inslag av berg i dagen antyder att verksamheten på platsen möjligen varit av annan karaktär än
ren boplats. Vidare har det kunnat konstateras att den intilliggande hålvägen RAÄ 143 löper
rakt igenom RAÄ 134. Lämningar av boplatskaraktär – härdar, gropar och stolphål – påträffades även inom de närliggande RAÄ 136 och 137, varav sistnämnda yta domineras av en
stensättningsliknande lämning. I likhet med RAÄ 134 daterades lämningar på båda dessa
platser också till förromersk järnålder. I sistnämnda fall kunde utredarens tolkningsförslag om
en eventuell treudd avfärdas, men det har dock inte gått att fastslå om den stensättningsliknande lämningen verkligen är gravkonstruktioner eller ej. Det förfaller dock som att de nu daterade härdarna är stratigrafiskt yngre än den stensättningsliknande lämningen, vilket således
torde innebära att den inte kan vara yngre än äldsta förromersk järnålder. RAÄ 134, 136, 137
och 143 bör betraktas som en helhet tillsammans med den, av ArkeologiKonsult (hädanefter
förkortat AK) förundersökta, stora boplatsen RAÄ 133 omedelbart norr om RAÄ 134. I detta
sammanhang bör dock påpekas att AK´s förundersökning av RAÄ 133 indikerar en kronologisk tyngdpunkt under yngre bronsålder och romersk järnålder, medan förromersk järnålder
hittills lyser med sin frånvaro (Berger 2012). Tillsammans utgör dessa fyra-fem fornlämningar ett högintressant fornlämningskomplex, av allt att döma med kronologisk tyngdpunkt
under brons- och äldre järnålder. Det är dock vår uppfattning att de blygsamma lämningarna
inom RAÄ 136 själva inte motiverar en slutundersökning, utan endast skall ses som ett extensivt komplement till övriga sagda lämningar (RAÄ 134 och 137), vilka bör slutundersökas
innan någon form av exploatering inom dessa ytor kan vidta. Hålvägens (RAÄ 143) art har
redan nu kunnat bestämmas, men lämpligen bör även dess kronologiska koppling till lämningarna inom RAÄ 134 utredas i samband med slutundersökning inom sistnämnda lokal.
Boplatslämningen Stafsinge RAÄ 139 visade sig omfatta närmare 4000 m2 och förefaller primärt ha varit i bruk under äldre järnålder. Träkol från två härdar har 14C-analyserats och anger
dateringar till mellersta förromersk respektive äldre romersk järnålder. Dessutom antyder såväl
former som placering av ett antal parställda, stenskodda, ovala stolphål att byggnader i form av
treskeppiga långhus från något yngre perioder (förslagsvis yngre romersk järnålder – vendeltid)
kan förekomma på platsen. Kulturmiljö Halland förordar slutundersökning endast inom det
mest intensivt brukade och dessutom bäst bevarade partiet i norr, motsvarande cirka 2650 m 2.
Det södra partiet med färre och sämre bevarade lämningar kan däremot inte anses hysa samma
vetenskapliga potential och kan därför enligt vår uppfattning lämnas därhän, alternativt undersökas extensivt som komplement till den norra ytan.
Stafsinge RAÄ 138 har kunnat konstateras vara avsevärt större än utredningen indikerade.
5
Dessutom förefaller lämningens art vara av högintressant karaktär och därmed även hysa en
mycket stor vetenskaplig potential. Sammanlagt utbreder sig de nu konstaterade lämningarna
inom ett åtminstone drygt 3400 m2 stort område. Det bör här även påpekas att det finns möjStafsinge kyrka
Stafsinge RAÄ 1:1
Stomma Kulle
Stafsinge
RAÄ 136
Stafsinge
RAÄ 143
Stafsinge
RAÄ 137
Stafsinge
RAÄ 138
Stafsinge
RAÄ 139
Stafsinge
RAÄ 134
Falkenberg
RAÄ 52
Falkenberg
RAÄ 51
Solhaga
Servicehem
Falkenberg
RAÄ 50
Falkenberg
RAÄ 49
0
200 m
Fig. 2. Samtliga FU-områden. Ursprungliga FU-områden markerade med lila. Områden som förordas för
arkeologisk slutundersökning markeras med orange. Notera att områdena ställvis överlagrar varandra. Skala
1:5000.
6
ligheter att lämningen är avsevärt större och även innefattar den hittills vare sig utredda eller
förundersökta våtmarken omedelbart söder härom, samt även våtmarkens strandnära partier i
öst respektive väst. Platsens i nuläget konstaterade utbredning förefaller följa våtmarkens norra
strand och den stora merparten lämningar utgörs av härdar. Fynd- och 14C-dateringar signalerar
entydigt att det primär rör sig om lämningar från mellersta bronsålder, närmare bestämt period
IV. Förekomsten av stora keramikkärl med invändig matskorpa antyder att det hela kan röra sig
om någon form av kult-/offerplats eller dylik rituell verksamhet, vilket i sin tur gör att det intilliggande våtmarksområdet måste anses högintressant för eventuella, mer eller mindre strandnära offernedläggelser, vilket var brukligt under denna tid. Sett i en större kontext med den rika,
samtida gravfältsmiljön omedelbart invid (Stomma kulle m.fl.) ökas platsens speciella karaktär
och vetenskapliga potential ytterligare. Kulturmiljö Halland förordar således slutundersökning av
nu fastställda yta, samt dessutom kompletterade utredning/förundersökning av sagda våtmarksområde och dess övriga strandnära partier, motsvarande ett cirka 150x125 meter stort område.
Den öster därom, relativt närliggande lokalen, Falkenberg RAÄ 52, är ett välbevarat närmare
7900 m2 stort boplatsområde vars verksamhet har kunnat dateras till äldre järnålder. Två 14C-analyser föreligger och tillsammans påvisar dessa aktiviteter under yngre förromersk – äldre romersk
järnålder. Med stor sannolikhet är lokalens tidsdjup dock större än så. Kulturmiljö Halland förordar att slutundersökning av hela platsen sker innan någon form av exploatering kan påbörjas.
Den stora registrerade lämningen Falkenberg RAÄ 49 – ett förmodat område för omfattande järnframställning – visade sig nästan uteslutande röra sig om rena naturbildningar i form
av kraftiga järnutfällningar, medan endast ett litet fåtal reella anläggningar kunde konstateras.
En större härd längst i norr daterades till äldre förromersk järnålder, vilket således indikerar att
området sporadiskt har nyttjats under i stort sett samma period som de närliggande lokalerna
Falkenberg RAÄ 51 och 52, liksom Stafsinge RAÄ 134, 136, 137 och 139 var i bruk. Detta
konstaterande kan anses vara ett fullvärdigt resultat i sig, i form av ett komplement till förståelsen för hur bygden kring Stomma kulle har nyttjats under äldre järnålder. Dock är det Kulturmiljö Hallands uppfattning att lokalens mycket sporadiska lämningar inte motiverar några
ytterligare arkeologiska insatser.
Falkenberg RAÄ 50 visade sig vara en relativt liten, tydligt avgränsad (knappt 2800 m2 stor)
boplatslämning, till synes företrädesvis i bruk under äldre järnålder, närmare bestämt vid tiden
för övergången mellan yngre förromersk och äldre romersk järnålder enligt den 14C-analys som
föreligger. Lämningens tydliga struktur och avgränsning indikerar att det kan röra sig om en
förhållandevis kortvarig brukandetid, förslagsvis en eller ett fåtal generationer av en gårdsenhet.
Återigen är den rumsliga närheten till flera av allt att döma närmast samtida lokaler av mycket
stort intresse och ökar möjligheterna till att diskutera lämningen i en större kontext. Kulturmiljö Halland förordar att hela den nu avgränsade boplatslämningen slutundersöks innan någon
form av exploatering kan vidta.
Den jämfört med övriga nio lokaler förhållandevis avlägset belägna Falkenberg RAÄ 51 har
kunnat konstateras utgöra de mycket svårt skadade resterna av ett sannolikt ursprungligen avsevärt större brandgravfält. Två av de tre nu undersökta gravgömmorna har daterats till förromersk
järnålder vilket korrelerar väl med dateringarna av de urnor som påträffades på motstående sida
7
vägen under sent 1920-tal. Det nu avgränsade gravfältet bör slutundersökas i sin helhet, motsvarande cirka cirka 850 m2, innan någon som helst exploatering kan vidta på platsen. Kulturmiljö Halland vill dock förorda att lämningarna akut räddningsundersöks med de snaraste, då
de sannolikt annars kommer att plöjas bort fullständigt inom en snar framtid.
För att summera förordar Kulturmiljö Halland slutundersökning av Falkenberg 50, 51 och 52,
Stafsinge 134, 137, 138 och 139. Dessutom förordas en extensiv undersökning inom östra halvan av Stafsinge 136 som ett komplement till och i samband med slutundersökning av Stafsinge
134, 137 och/eller 139. En mindre undersökning av hålvägen Stafsinge 143 kan lämpligen ske
inom det parti som sträcker sig inom Stafsinge 134. Vidare anser vi att förnyad utredning/förundersökning bör ske inom och i omedelbar anslutning till våtmarken omedelbart söder om
Stafsinge 138, i syfte att fastställa lokalens faktiska utbredning, art och vetenskapliga potential.
Akut räddningsundersökning av det svårt skadade brandgravfältet Falkenberg 51 förordas innan lämningarna helt plöjs bort. Slutligen anser vi att vidare antikvarisk insats inte kan motiveras inom Falkenberg 49.
2. BAKGRUND
Med anledning av Falkenbergs kommuns detaljplanearbete för ett större, sammanhängande
område i Stafsinge och Falkenbergs socknar utförde personal från Kulturmiljö Halland under
några majdagar 2012 arkeologiska förundersökningar av sammanlagt tio registrerade fornlämningsområden på uppdrag av Stadsbyggnadskontoret, Falkenbergs kommun. Dessa tio lokaler,
liksom ett flertal andra, framkom i samband med Arkeologikonsults (hädanefter benämnda AK)
arkeologiska utredning av planområdet år 2010. Falkenbergs kommun valde därefter att dela
upp det mycket stora planområdet i tre delområden, av vilka Kulturmiljö Halland tilldelades
förundersökningarna inom delområde 3 av länsstyrelsen.
3. TIDIGARE INSATSER
Inom delområde 3 uppträder de tio förundersökningsobjekten i två rumsliga koncentrationer, en
i nordväst och en i syd-sydost. Förstnämnda koncentration bedömdes utifrån AK´s utredningar
utgöras av tre boplatslämningar av varierande omfattning (Stafsinge RAÄ 134, 136, 139), en
stensättning (Stafsinge RAÄ 137) och en hålväg (Stafsinge RAÄ 143), medan sistnämnda koncentration bedömdes utgöras av två boplatslämningar av varierande omfattning (Stafsinge RAÄ
138, Falkenberg RAÄ 52), förmodade järnframställningslämningar (Falkenberg RAÄ 49), ett
eventuellt medeltida by-/gårdstomtsläge (Falkenberg RAÄ 50), samt ett möjligt flatmarksgravfält (Falkenberg RAÄ 51).
8
4. SYFTE OCH METOD
Utredningens ovan redogjorda tolkningar av lämningarnas art, omfattning och utbredning bör
generellt endast ses som preliminära och tillika var lokalernas – de förordade förundersökningsområdenas – rumsliga avgränsning ytterst vaga. Således var syftet med förundersökningarna att
fastställa och beskriva fornlämningarnas karaktär, tidsställning, omfattning, sammansättning,
komplexitet, bevarandestatus och utbredning. Resultaten skall vara av sådan uttömmande och
preciserande karaktär att de sedan kan ligga till grund för Länsstyrelsens prövning av behovet
av ytterligare tillstånd och undersökningar.
Fältarbetet utfördes i det närmaste enligt exakt samma tillvägagångssätt på samtliga lokaler.
Arbetet inleddes med metalldetektering i sökstråk av ytan inom respektive förundersökningsområde (se bilaga 3), dels i syfte att via eventuella fynd bidra med information om respektive lokals tidsställning, men även i syfte att via erhållen fyndspridning bidra med information kring
lämningarnas utbredning, samt vägledning för val av fortsatta tillvägagångssätt och schaktlokaliseringar. I fallet Falkenberg RAÄ 51 – det förmodade flatmarksgravfältet – avsöktes även
samtliga frilagda anläggningars yta med metalldetektor i syfte att lokalisera den eventuella närvaron av gravgåvor av metall. Efter avslutad sökstråksdetektering och inmätning av påträffade
fynd drogs skopbreda sökschakt (2 meter breda, förutom inom Stafsinge RAÄ 134, samt inom
den västra halvan av Stafsinge RAÄ 136, där en 1,5 meter bred skopa användes) i huvudsakligen
nordsydlig riktning med tio till tjugo meters avstånd. Den nordsydliga riktningen föranleds av
att förhistoriska långhus generellt varit anlagda i mer eller mindre östvästlig riktning och således
av erfarenhet bedöms vara enklast att identifiera via schakt som korsar dess längdriktning. I de
fall den huvudsakligen nordsydliga schaktriktningen frångicks så föranleddes detta av topografiska skäl (exempelvis berg i dagen) och/eller av fornlämningens art. Totalt drogs 73 sökschakt
med en sammanlagd längd av 2080 meter, motsvarande 4000 m2 frilagd yta.
Därefter mättes samtliga schakt, anläggningar, fynd samt eventuella recenta störningar och
skador in med totalstation. Dessutom mättes enstaka naturfenomen in, i de fall de ansågs spela
en betydande roll för förståelsen av fornlämningen art och/eller rumsliga utbredning, exempelvis
större klippor inom Stafsinge RAÄ 134 och våtmarksområdet omedelbart invid Stafsinge RAÄ
138. Ett urval av representativa anläggningar undersöktes inom varje lokal och i de som bedömdes ha lämpligast förutsättningar samlades material in för makrofossilanalys, vedartsanalys och/
eller 14C-analys. Inom merparten av de större boplatsytorna provstacks dessutom ett antal anläggningar (företrädesvis stolphål) med geologspjut i syfte att erhålla ytterligare information kring de
enskilda anläggningarnas generella bevarandegrad. Mindre anläggningar (såsom stolphål) undersöktes till 50%, medan endast en kvadrant undersöktes i flertalet större anläggningar (härdar och gropar) och brandgravar undersöktes till 100%. I ett par fall (exempelvis inom Stafsinge
RAÄ 137) gjordes endast ett mindre snitt i stora härdar i syfte att ta kolprov. I dessa fall ritades
av förklarliga skäl inte anläggningarnas profil. Alla undersökta anläggningar dokumenterades
på millimeterritfilm i skala 1:20. Mer ingående beskrivning av fältmetod –i synnerhet de fall
som avviker från ovan redogjorda standardförfarande – redogörs inom respektive fornnlämning.
9
5. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ
Samtliga förundersökningsområden inom Delområde 3 återfinns på eller i omedelbar närhet av
den höjdrygg som löper i nordsydlig riktning och på vars högsta krönläge Stafsinge kyrka och
gravgruppen Stafsinge RAÄ 1:1-3 är belägna (se figur 1 och 2). Gravgruppen ifråga domineras av
den omkring 35 meter i diameter stora gravhögen Stomma kulle och en närmare 3,5 meter hög rest
sten, vilka tillsammans utgör klassiska landmärken i bygden, samt även en mindre stensättning.
Ur geologisk synpunkt domineras detta område av lätta sandjordar, sandig alv och ställvis partier med berg i dagen. Beläget mitt i den kustnära halländska fullåkersbygden utgjordes förundersökningsytorna inte oväntat av åker, åker i träda, samt gräsbevuxen betesmark. Omedelbart
söder om Stafsinge RAÄ 138 finns ett större, tidigare utdikat och odlat våtmarksparti. Inom
Delområde 3 återfinns även ett par övergivna stenbrott, samt en gammal soptipp, vilken tangerar
och sannolikt även delvis har förstört fornlämningarna Stafsinge RAÄ 136 och 139.
Förutom sagda gravgrupp så domineras områdets fornlämningsbild av ytterligare ett stort
antal gravhögar och stensättningar, exempelvis gravstråket Stafsinge RAÄ 3:1-2 (4 högar och
1 stensättning) sydost om Stomma kulle och omedelbart nordost om nu förundersökta lokaler
Falkenberg RAÄ 52 och Stafsinge RAÄ 138, samt gravgruppen Stafsinge RAÄ 4:1-3 (3 stensättningar) nordväst om Stomma kulle. Vidare återfinns väster respektive söder om Delområde
3 stensättningen Stafsinge RAÄ 21:1, gravhögen Stafsinge RAÄ 20:1, och gravhögen Falkenberg
18:1, respektive stensättningarna Falkenberg 10:1 och 11:1.
I samband med omläggningen av Västkustbanan utfördes i slutet av 1990-talet ett antal boplatsundersökningar en dryg halvkilometer norr om Delområde 3, varpå lämningar från såväl
mesolitikum och bronsålder som äldre och yngre järnålder och medeltid påträffades (Johansson
m.fl. 2001, Carlie m.fl. 2004). Ytterligare ett par hundra meter norr därom undersöktes 2008
en mindre del av den stora boplatsen Stafsinge RAÄ 117 och även här återfanns lämningar från
mesolitikum, neolitikum, bronsålder, järnålder och tidig medeltid, bland annat i form av allt
som allt nio hus (Mattsson 2010).
Våren 2009 undersöktes boplatsen Stafsinge RAÄ 130 och den intilliggande stensättningen
Falkenberg RAÄ 12, båda belägna endas drygt 200 meter öster om nu förundersökta Falkenberg
RAÄ 52. Brända ben i gravgömman daterades till äldre bronsålder, medan boplatslämningarna
(två långhus) på typologiska grunder antogs kunna föras till bronsålder (Kadefors 2011).
6. HISTORISK MARKANVÄNDING OCH KARTANALYS
Hela delområde 3 återfinns centralt inom Arvidstorps bys inägomark på 1818 års storskifteskarta (Stafsinge sn, Akt 32). Inägorna inom de nu berörda partierna utgjordes då blandat av åker
och hårdvallsäng. Den historisk-geografiska analysen av Pär Connelid, upprättad i samband
med utredningen, uppmärksammar det bebyggelseindikerande namnet Gunstorp, samt ytorna
söder därom som benämns Gunsåker (Connelid 2010:32f). Gunstorps inte helt fastställda läge
förmodades då sammanfalla med Falkenberg RAÄ 50. Ingen av det tidiga 1800-talets gårdar i
Arvidstorp finns kvar i sina dåvarande lägen, vilka uteslutande har varit söder om Delområde 3,
företrädesvis söder om gamla E6. I detta sammanhang kan också nämnas att våtmarken invid
10
Stafsinge RAÄ 138 tidigare varit utdikat och utgjordes då av åkermark till den nu rivna gården
Gustavsberg. Kringboende upplyser dock om att när marken lades i träda för ett antal år sedan
så återväxte våtmarksområdet snabbt. Våtmarken framträder nu tydligt på flygfoton (exempelvis Eniros flygkartor) som ett närmast cirkelrunt, cirka 90x90 meter stort landskapsutsnitt med
påtagligt avvikande färg på grönskan.
7. UNDERSÖKNINGSPLANENS MÅLUPPFYLLELSE
Förundersökningen genomfördes inom ursprungligt beräknad sammanlagd fälttid. Dock kom
vissa omprioriteringar rörande såväl tids- som arbetsinsats och provtagningar att göras mellan
de olika lokalerna. De i FMIS registrerade fornlämningsområdena visade sig i flera fall (Falkenberg RAÄ 52, Stafsinge RAÄ 134 och 138) vara avsevärt större och således kom såväl mer
antikvarietid som maskintid att förbrukas på dessa lokaler. Denna missbedömning kunde dock
tas igen i och med att merparten lämningar inom den ursprungligen största lokalen Falkenberg
RAÄ 49 visade sig vara av naturlig art och således krävde avsevärt mindre insats än beräknat.
På motsvarande sätt har omfördelningar i val av utförda analyser inom respektive lokal skett
på förekommen anledning. Dock har det sammanlagda antalet utförda 14C-analyser minskats
jämfört med vad som angavs i undersökningsplanen. Detta kan förklaras med att vi valde att
använda ett snabbare – men därmed också dyrare – laboratorium i syfte att på detta sätt kunna
skynda på rapportskrivningsprocessen.
8. RESULTAT
Förundersökningarna av de tio fornlämningarna har slagit väl ut och givit erforderligt underlag
för bedömning av lämningarnas vetenskapliga potential och för upprättande av åtgärdsförslag.
Nedan följer inledningsvis en tabellöversikt över anläggningstyp och frekvens inom respektive
lokal, samt en tabellöversikt över samtliga 14C-analyser. Därefter följer en mer ingående presentation plats för plats.
Som tidigare nämnts kan fornlämningarna inom delområde 3 sägas uppträda samlat i två
rumsliga koncentrationer, en i nordväst och en i syd/sydost. Således väljer vi även att presentera
förundersökningsresultaten utifrån sagda koncentrationer. De samlade resultaten från metalldetekteringen presenteras dock under en egen rubrik.
11
Dike
Grav
Grop
Hålväg
Härd
Ränna
Stolphål
Fbg 49
4
-
1
-
1
-
-
557 m/ 1114 m2
Fbg 50
-
-
5
-
8
-
47
273,5 m/ 547 m2
Fbg 51
-
10
-
-
-
-
1
111 m/ 222 m2
Fbg 52
-
-
7
-
3
-
125
252,5 m/ 505 m2
Staf 134
3
-
10
1*
37
5
67
272 m/ 408 m2
Staf 136
-
-
10
-
1
-
4
79 m/
139 m2
Staf 137
-
????
6
-
3
-
-
101,2 m2
Staf 138
-
-
1
-
20
-
15
167 m/ 334 m2
Staf 139
1
-
8
-
16
1
56
308,5 m/ 617 m2
Staf 143
-
-
-
1
-
-
-
12,7 m2
TOTALT
8
47
2 (1)
90
6
315
2080m/ 4000 m2
Utgår
Objekt
Löpmeter schakt/
frilagd yta, m2
Tabell 1: samtliga inmätta anläggningar inom samtliga förundersökta
lokaler. Notera att hålvägen inom
Stafsinge RAÄ 134 (märkt med *) är
ett parti av samma väg som finns
inom Stafsinge RAÄ 143.
Lab nr
RAÄ nr
Anl nr
Anläggningstyp
Analyserat material
BP
1 Sigma
2 Sigma
Beta-324338
Fbg 49
AH 2596
Härd
Hassel,
≤ 10 år
2390±30
BC 480-460, 410-400
BC 700, 540-530,
520-400
Beta-324337
Fbg 50
AH 2255
Härd
Ask, gren, ≤ 10 år
2010±30
BC 40 – AD 20
BC 90-80, 50 – AD 60
Ua-44169
Fbg 51
AA 2738
Grav
Ben, människa
2171±32
BC 360-290, 230-170
BC 370-150, 140-110
Ua-44170
Fbg 51
AA 2784
Grav
Ben, människa
2085±30
BC 160-130, 120-50
BC 200-30
Beta-324336
Fbg 52
AH 1223
Härd
Hassel, ≤ 5 år
2090±30
BC 170-50
BC 200-40
Beta-324345
Fbg 52
AS 1715
(1PK2101)
Stolphål
Hassel, ≤ 15 år
1770±30
AD 240-260, 300-320
AD 180-190, 210-340
Beta-324342
Staf 134
AH 4556
Härd
Hassel, ≤ 5 år
2180±30
BC 350-290, 230-200
BC 360-270, 260-170
Beta-324343
Staf 134
AH 4606
Härd
Björk, ung stam, ≤ 40 år
2100±30
BC 170-90, 80-50
BC 200-40
Beta-324339
Staf 136
AH 2882
Härd
Träkol, ej vedarts-bestämt
2270±30
BC 390-360, 270-260
BC 400-350, 290-210
Beta-324344
Staf 137
AH 5219
Härd
Björk, ung stam, ≤ 40 år
2120±30
BC 200-110
BC 340-320, 200-50
Beta-324346
Staf 137
AH 5008
(1PK5030)
Härd
Björk, ung stam, ≤ 30 år
2180±30
BC 350-290, 230-200
BC 360-270, 260-170
Beta-324333
Staf 138
AG 639
Härd (?)
Björk, ung stam, ≤ 30 år
2850±30
BC 1050-980
BC 1120-920
Beta-324334
Staf 138
AH 416
Härd
Al, ung stam, ≤ 30 år
2800±30
BC 1000-910
BC 1010-900
Beta-324335
Staf 138
AH 649
Härd
Tall, äldre stam, ≤ 75 år
2880±30
BC 1120-1010
BC 1190-1180, 1150-980
Beta-324340
Staf 139
AH 3138
Härd
Asp, ung stam, ≤ 20 år
2190±30
BC 350-290, 230-200
BC 370-170
Beta-324341
Staf 139
AH 3386
Härd
Ek, ung stam, ≤ 50 år
1900±30
AD 70-130
AD 30-40, 50-140
Tabell 2: Samtliga 14C-analyser. Notera att i kolumnerna med kalibrerade värden har vid ett par tillfällen
intervallen med störst procentuell sannolikhet markerats med fetstil. Se vidare bilaga 8 och 9.
12
8.1. Metalldetektering
Metalldetekteringen försvårades inom flera områden då det visade sig att matjordslagren inom
Stafsinge RAÄ 136, 137 och 138, samt Falkenberg RAÄ 50 och den östra halvan av RAÄ 49
var så påverkade av sentida metallavfall att de var omöjliga att undersöka. Inom Falkenberg RAÄ
52 påträffades tre 1700-talsmynt (Fnr 26-28) och i hålvägen Stafsinge RAÄ 143´s omedelbara
närhet hittades en sölja av CU-legering och en knapp, båda dock av efterreformatorisk art. De
två fynd som sticker ut (och som också lämnats in för konservering) är Fnr 29, ett fragment av
ett treflikigt spänne, vilket påträffades i södra utkanten av Stafsinge RAÄ 138, samt en möjlig
sländtrissa av bly (Fnr 30), vilken hittades omedelbart norr om gravfältet Falkenberg RAÄ 51.
Inga av dessa två fynd bedöms dock ha något med övriga lämningar på platsen och är således
att betrakta som lösfynd. För vidare information om metalldetekteringen se bilaga 3, samt Fnr
25-34 i fyndlistan (bilaga 2).
8.2. Den syd/sydöstra koncentrationen
8.2.1. Falkenberg RAÄ 50
Lokalen kan vid en första anblick på kartan felaktigt ge intrycket att vara belägen mitt ute på
en förhållandevis plan och onyanserad yta. I själva verket visade sig den totalt 2765 m 2 stora boplatslämningen vara mycket väl avgränsad av impediment, berg i dagen samt blockig terräng.
Till skillnad från de mindre lämpliga markförhållandena som kringgärdar platsen så utgörs alven inom fornlämningen av grusig, ställvis något stenig sand.
Sammanlagt 60 anläggningar – 5 gropar, 8 härdar och 47 stolphål – påträffades. Utifrån anläggningsspridningen i utrednings- och förundersökningsschakten i kombination med den väl
avgränsade ytan förefaller lämningarna utgöras av en tidsmässigt förhållandevis kortvarigt brukad boplatslämning, kanske endast en eller ett par generationer. Enligt överslagsräkning torde
lokalen endast innehålla dryga trehundra anläggningar. Träkol (ask) från härden AH2255 14Cdateras till 2010±30 BP, BC 40 – 20 AD kalibrerat med 1 Sigma, motsvarande övergången mellan
yngsta förromersk och äldsta romersk järnålder. Två stolphål, två härdar och en grop undersöktes.
Inga fynd påträffades, men samtliga undersökta anläggningar indikerar en god bevarandegrad.
En makrofossilanalys från härden AH 2186 föreligger. Förutom stora mängder träkol innehöll
provet svinmålla, hallon och timotej (bilaga 5). I jordbrukssammanhang brukar förstnämnda
kunna ses som en indikator på att gödselbruk införts, då mållväxter är en kväveälskande art. Således rimmar närvaron av svinmålla väl med föreliggande datering, men likväl bör det påpekas
att det i detta fall inte finns några vidare belägg för åkerbruk, samt att mållväxter trivs i snart
sagt alla kulturpåverkade miljöer. Vidare kan nämnas att såväl svinmålla som timotej lämpar
sig mycket väl som djurfoder.
Ett benfragment påträffades i gropen AG 2281. Fragmentet visade sig dock vara för litet och
för dåligt bevarat för att artbestämma osteologiskt (se bilaga 6).
På platsen noterades inga som helst indikationer på lämningar – varken anläggningar eller
lösfynd – som skulle kunna sättas samman med den eventuella gårdslämningen Gunstorp.
13
0
20 m
Fig.3. Falkenberg RAÄ 50. Ursprungliga FU-området markerat
brunt, område förordat som slutundersökningsområde markerat med blå färg. Gropar= grön, Härdar= röd, Stolphål=svart.
Skala 1:500.
8.2.2. Falkenberg RAÄ 51
Förundersökningen föranleddes av den brandgrav som påträffades vid utredningen och som förmodades kunna sättas i samband med de urnegravar som tidigare påträffats på andra sidan vägen. Vid nu genomförda förundersökning påträffades ytterligare tio brandgravar och fornlämningens utbredning har kunnat avgränsas till totalt cirka 840 m2.
Av allt att döma utgör den nu avgränsade fornlämningen den östra/nordöstra utkanten av ett
gravfält som även sträckt sig över vägen och in på infarten/parkeringen till Solhaga servicehem,
där ett ej helt tydligt antal urnegravar påträffades år 1927. Det framgår i SHM´s handlingar att
ett kärl löstes in år 1928 från markägaren Otto Andersson, som hade funnit kärlet i samband
med grustäkt omedelbart invid vägkanten (ATA dnr 4653, SHM 18708). Dock finns det två
kärl fotograferade på SHM´s digitala bildsökfunktion – ett glättat/polerat närmast skålliknande
kärl av ordinär storlek och med kraftigt utsvängd mynning, samt ett rundbukigt miniatyrkärl.
Dessutom förekommer det också ett litet svartvitt foto i ett dokument rörande inlösen av det kärl
14
0
20 m
Fig.3. Falkenberg RAÄ 51. FU-området markerat brunt, område förordat som slutundersökningsområde
markerat med blå färg. Brandgravar= gul, Stolphål=svart. Skala 1:600.
15
markägaren fann och detta kärl är – till skillnad från de två andra – försett med hank. Således
är det i skrivande stund inte helt klarlagt vare sig om det rör sig om två eller tre kärl som bevarats på SHM och inte heller om det påträffats fler, ej bevarade kärl under årens lopp på platsen.
Dock torde det stå klart att de fotograferade kärlen härrör från äldsta järnålder.
Till skillnad från de välbevarade kärlen på SHM´s bilder så förefaller de nu påträffade tio
gravarna endast utgöra de undre resterna av svårt sönderplöjda gravgömmor. Samtliga de tre
anläggningar som undersöktes (AA 2738, 2784 och 2800) uppvisade ett djup av endast 0,08
meter. Samtliga undersökta gravar innehöll keramik (Fnr 19-22), men endast i form av enstaka
fragment. Dessutom påträffades ett keramikfragment på ytan av graven 2773 (Fnr 24), samt ytterligare ett större fragment (Fnr 23) i schaktmassorna.
Ytan av samtliga gravar metalldetekterades och dessutom detekterades ytan av dumphögarna/
schaktmassorna. Inga som helst indikationer av metall kunde dock noteras.
Brända ben från de tre undersökta gravarna, samt i form av ytplock från ytterligare fyra gravar (AA 2727, 2748, 2762, 2773) skickades för osteologisk analys, vilken har givit följande svar
(se vidare bilaga 6):
Anl nr
Undersökt andel
Benmängd, gram
Bestämning
AA 2738
100%
315, 8
Vuxen människa, eventuellt yngre kvinna
AA 2784
100%
45,0
Vuxen människa, ≥ 25 år
AA 2800
100%
10,8
Människa
AA 2727 (1FB 2737)
Ytplock
1,2
Människa
AA 2748 (1FB2761)
Ytplock
2,2
Människa
AA 2762 (1FB2772)
Ytplock
1,0
Människa, eventuellt äldre
AA 2773 (1FB2782)
Ytplock
ej registrerbar
Ej bestämbar
Tabell 3: sammanställning av osteologiskt analyserade gravar.
Brända ben från två av de undersökta gravarna valdes ut för 14C-analys. AA 2738 dateras till
2171±32 BP, motsvarande BC 360-290, 230-170 kalibrerat med 1 Sigma, medan AA 2784 dateras till 2085±30 BP, motsvarande BC 10-130, 120-50 kalibrerat med 1 Sigma. Trots en viss
tidsmässig diskrepans kan således båda gravarna kopplas till förromersk järnålder, vilket stämmer mycket väl överens med SHM´s dateringar av de urnor som påträffades på 1920-talet.
Som ovan nämnt bedömer vi att det nu återstående partiet av detta förromerska brandgravfält
är ungefär 840 m2 och via överslagsräkning estimerar vi att det förmodade/förväntade återstående
antalet gravar på platsen kan uppgå till omkring 50 stycken. Lämningarnas mycket fragmentariska
skick har påpekats vid upprepade tillfällen, men likväl vill vi i och med nu redogjorda resultat
även framhäva lokalens stora vetenskapliga intresse och inneboende informationspotential. Således
anser Kulturmiljö Halland att det är av stor vikt att detta återstående parti av gravfältet undersöks
i sin helhet med det snaraste, innan de sista informationsbärande lämningarna helt plöjs bort.
8.2.3. Falkenberg RAÄ 52
Fornlämningen kan efter avslutad förundersökning delvis ritas om till såväl form som läge och
utbredning och omfattar nu 7865 m2, eller med andra ord närmare tre gånger så stor yta som
16
0
20 m
Fig.5. Falkenberg RAÄ 52. FU-området markerat brunt, område registrerat i FMIS efter utredning markerat med röd färg, område förordat som slutundersökningsområde markerat med blå färg. Gropar= grön,
Härdar= röd, Stolphål=svart. Skala 1:800.
tidigare var registrerad i FMIS. Den västra hälften av boplatsytan återfinns inom mer eller mindre helt plan mark, medan den östra delen sluttar relativt kraftigt söderut. Förutom enstaka
jordfasta block utgörs alven inom hela området av ren sand. Sammanlagt 135 anläggningar –
företrädesvis stolphål (125 st), men även gropar (7 st) och härdar (3 st) – påträffades inom de
frilagda ytorna, vilket via överslagsräkning indikerar att den nu avgränsade boplatsen kan omfatta drygt tvåtusen anläggningar.
Femton stolphål och en härd undersöktes och samtliga anläggningar uppvisar god bevarandegrad. Stolphålet AS 1715 (beläget inom den västra hälften) uppvisade såväl primärfyllning som
en sotig stolpformad sekundärfyllning med enstaka bevarade träkolfragment. Kol (hassel) från
sekundärfyllningen valdes ut för 14C-analys, vilken gav dateringen 1770±30 BP, motsvarande
240-260, 300-320 AD kalibrerat med 1 Sigma, eller med andra ord yngre romersk järnålder.
17
Fig. 6. Utsikt mot söder från Falkenberg RAÄ 52. I fonden anas havet som ett blått band. Foto: Anders
Håkansson. (fotonr 2012-20:4).
Denna datering är därmed den yngsta datering som erhållits, inte bara från RAÄ 52 utan från
hela delområde 3. I detta sammanhang bör det påpekas att det daterade materialet inte kan röra
sig om förkolnade bitar av den stolpe som stått i stolphålet, då det förutom sagda hassel även
innehöll björk och ek (se bilaga 5). Således rör det sig snarare om förkolnat material som hamnat i stolphålet i samband med att stolpen drogs bort ur stolphålet.
14
C-analys utfördes även på träkol (hassel) från härden AH 1223, vilken var belägen inom
områdets östra hälft. Kolet daterades till 2090±30 BP, motsvarande BC 170-50 kalibrerat med
1 Sigma, eller med andra ord yngre förromersk järnålder. Förutom hassel utgjordes även det
vedartsanalyserade kolet av ask. Kombinationen hassel och unga askgrenar kan möjligen ses som
en indikation på att man hamlat närområdets träd för djurfoder och därefter, när löv och bark
ätits av, använt resterna som bränsle.
8.2.4. Falkenberg RAÄ 49
RAÄ 49 tolkas i utredningsrapporten som en större lokal med mycket omfattande lämningar
efter järnframställning och vidareförädling i form av primärsmide. Då lämningarnas antydda
omfattning signalerade en för såväl halländska som västsvenska mått mätt unik lokal oavsett
periodtillhörighet och därmed också en mycket hög inneboende vetenskaplig potential, så sat18
0
20 m
Fig. 7. Falkenberg RAÄ 49. Rödmarkerat område motsvarar registrerad yta i FMIS och FU-område. Härd =
gul, dräneringsdiken = gröna. Området kan avskrivas från all vidare antikvarisk insats. Skala 1:1000
tes förundersökningens förväntningar och ambitionsnivå på motsvarande hög nivå. Således var
det inte utan besvikelse vi kunde konstatera att platsens lämningar varit helt feltolkade. RAÄ 49
hyser inga som helst spår efter järnframställning. Det som vid utredningen tolkats som slagg var
i själva verket mer eller mindre kraftiga partier av järnutfällning, ställvis i slaggliknande klumpar, ställvis i form av yttäckande skenhälla. Vidare visade sig de förmodade kulturlagren utgöras
av naturliga torvsvackor. I detta sammanhang bör framhållas att en likartad felbedömning vid
utredningen senare även visade sig ha gjorts på Stafsinge RAÄ 147. När Riksantikvarieämbetet
UV Väst förundersökte lokalen i fråga kunde det konstateras rikliga inslag av naturliga järnutfällningar, men dock inga som helst spår efter järnframställning eller någon annan typ av järnhantering (Streiffert 2012:8f).
Figur 7. Falkenberg RAÄ 49. Brunmarkerat område motsvarar registrerad yta i FMIS och FU-område.
19
Härdar = röda, dräneringsdiken = gröna. Området kan avskrivas från all vidare antikvarisk insats. Ska
Fig. 8. Alven utgjordes ställvis av kraftig järnutfällning, ömsom i form av klumpar, ömsom i form av stora,
yttäckande partier skenhälla. Foto: Per Wranning. (fotonr. 2012-20:11)
Järnutfällning av denna typ uppstår till en följd av periodvis högt stående grundvatten och
efterhand järnutfällningen klumpas samman i närmast ogenomträngliga områden av skenhälla
så minskar avrinningsmöjligheterna ytterligare. Således var det inte heller helt oväntat att den
stora merparten nedgrävningar inom RAÄ 49 visade sig utgöras av dräneringsdiken, medan potentiella fornlämningar endast utgjordes av en grop och en härd. Dessutom visade sig sagda grop
vid undersökning vara en naturlig svacka eller möjligen ett större stenlyft.
Sydvästra kvadranten av härden AH 2596 undersöktes och provtogs. I fyllningen påträffades
en bukbit av ett keramikkärl av bruksgodskaraktär (Fnr 13). Med anledning av härdens närhet
till RAÄ 50 (beläget drygt 150 meter nordost därom) valde vi att 14C-analysera anläggningen
trots att RAÄ 49 alltså nu helt kan utgå som fornlämning. Träkol av hassel (det analyserade kolet innehöll även al) daterades till 2390±30 BP, motsvarande BC 480-460, 410-400, eller med
andra ord äldre förromersk järnålder.
20
8.3. Den nordvästra koncentrationen
8.3.1. Stafsinge RAÄ 134
Även på denna plats visade sig fornlämningen vara betydligt större än det område som ringades
in efter utredningen (cirka 4500 m2) och avsevärt större än den yta som registrerats i FMIS (cirka
1400 m2). Via förundersökningsresultaten kan nu lokalens utbredning preciseras till totalt 6860
m2. I detta sammanhang bör det dock tilläggas att vissa partier av detta område utgörs av berg
i dagen. Kopplingen mellan berg/hällar och de förhistoriska aktiviteterna på platsen bör dock
inte negligeras, utan snarare är det så att alla stenpartier bör frigöras varsamt i jakt på eventu-
Fig. 9. Stafsinge RAÄ 134. Område förordat för slutundersökning är blåmarkerat.
Därunder skymtar FU-området (brunt)
och den efter utredningen i FMIS registrerade ytan (rött). Grå partier motsvarar
partier med klippor och berg i dagen.
Gropar = gröna, härdar = gula, diken/
rännor = gröna, stolphål = svarta. Notera
att de mindre (blåmarkerade) ytorna i
nordost är andra fornlämningar. skala
1:800.
0
20 m
21
ella ristningar.
Lämningarnas läge – insprängda mellan klipporna – kan ur halländsk synpunkt sägas vara
ett mycket ovanligt boplatsläge och således är det inte orimligt att klipporna faktiskt fyllt någon form av funktion för platsens aktiviteter, samt även betraktats som en avgörande parameter
när platsen en gång togs i bruk. Mellan klippartierna utgörs alven av ren sand. Lämningarna
på platsen domineras av härdar (37 st) och stolphål (67 st), men även gropar och rännor kunde
konstateras i schakten. Platsen är tillsammans med Falkenberg RAÄ 52 delområde 3´s mest anläggningstäta lokal och förväntas via överslagsräkning kunna hysa bortåt tvåtusen anläggningar. Det påtagligt rikliga inslaget av härdar i kombination med platsens något avvikande läge ger
en antydan om att det inte rör sig om en ordinär boplats utan kanske snarare om en yta avsedd
för speciella aktiviteter.
Nio anläggningar (fem stolphål, tre härdar, en grop) undersöktes och visar överlag god
bevarandegrad. Träkol (hassel) från härden AH 4556 daterades med 14C-analys till 2180±30
BP, motsvarande BC 350-290, 230-200. Anläggningens vedartsanalyserade kol utgjordes även
av björk. Denna datering korrelerar väl med 14C-analyserat träkol (björk) från härden AH 4606
som daterades till 2100±30 BP, motsvarande BC 170-90, 80-50. Båda härdar härrör således från
förromersk järnålder, den förstnämnda dock från periodens mellersta del och den sistnämnda
dess yngre del.
Keramik påträffades i härden AH 3804. Inga säkert daterande kärldetaljer återfanns, men
bukbitarnas obehandlade/finrabbade yta för tankarna till yngsta bronsålder – äldsta järnålder.
Makrofossilanalys av ett jordprov från anläggningen innehöll frön av förkolnad svinmålla (se
bilaga 5), vilket som tidigare nämnts eventuellt kan indikera att man praktiserat gödselbruk.
Utan närvaro av annat makrofossilt material måste detta dock ses som en alltför vag ledtråd.
Keramikfragment av ett mycket stort, dock ej närmare bestämbart, kärl påträffades i stolphålet AS 5376. Ett drygt tiotal meter västnordväst därom påträffades 13,3 gram brända ben i
stolphålet AS 4696. Benmaterialet är mycket fragmenterat och den osteologiska analysen kunde
endast kunna bestämma dem till däggdjur av okänd art och storlek (se bilaga 6).
Det bör påpekas att det även finns möjligheter för närvaro av andra perioder än förromersk
järnålder inom lokalen. Omedelbart norr om RAÄ 134 återfinns den stora boplatsen RAÄ 133,
vilken förundersöktes av AK. De olika registrerade lämningarna skiljs i praktiken endast åt av
den smala Skogstorpsvägen som här passerar i sydväst-nordostlig riktning och ur sett ur ett rent
rumsligt perspektiv borde dessa två lokaler kunna slås samman och behandlas som en. Likväl
indikerar AK´s 14C-dateringar och fynd verksamhet företrädesvis under yngre bronsålder, men
även under äldre romersk järnålder, samt till synes mer sporadiska nedslag under mesolitikum
och medeltid (Berger 2012:12ff).
8.3.2. Stafsinge RAÄ 143
Ett drygt tre meter långt parti av den cirka 1,6 meter breda hålvägen frilades och handgrävdes.
Det stod då klart att det rör sig om en körväg med två parallella spår efter hjul och/eller dragare.
Fyllningen utgjordes av homogen ljusgrå mycket urlakad humös sand, vilket antyder att vägen
22
RAÄ 143, Hålväg
Hålväg inom
RAÄ 134
0
20 m
Fig. 10. Stafsinge RAÄ
143. Belagda partier av
hålvägen markerade med
text (varav södra partiet är
inom RAÄ 134), uppskattad
sträckning/korridor markerad med lila. FU-område
markerat med blått. Skala
1:400.
fyllts igen vid ett och samma tillfälle. I botten av båda hjul-/dragarspår noterades tunna varviga
linser av roströd, järnutfälld sand, vilket torde indikera att det stundtals har stått eller runnit
vatten i spåren medan vägen ännu var i bruk. Ytterligare ett drygt sex meter långt parti av vägen
frilades inom RAÄ 134, cirka 35 meter söder om nu undersökta parti. Utifrån de diskrepansen
i två frilagda vägpartiernas riktningar framgår det att vägen viker av svagt österut mellan det
södra och norra partiet. I samma schakt som det södra vägpartiet uppträder även ett antal anläggningar – härdar, stolphål, rännor och gropar – och det torde således finnas goda möjligheter
att kunna låsa vägen i tid via överlagrade och/eller överlagrande anläggningar. Således förordar
vi en mindre undersökning av den del av vägen som återfinns inom RAÄ 134.
23
Fig.11. Inmätning och undersökning av hålvägen pågår. I profilväggen framträder de parställda hjul- och/
eller dragarspårens skålformade profiler (fotonr 2012-20:12). Foto: Per Wranning.
8.3.3. Stafsinge RAÄ 137
Vid utredningen frilades ett mindre parti av vad som då tolkades som en möjlig treudd, vilket
om så var fallet skulle vara något av en helt unik företeelse i den sydhalländska kust- och slättbygden . Vid förundersökningen frilades därför stenansamlingen i sin helhet och treuddstolkningen kunde avskrivas. Den cirka 10x5 meter stora, något oformliga stenansamlingen förefaller
snarare vara ett kluster av 2-3 små runda, sammansmälta stensättningar, om det överhuvudtaget ens rör sig om en grav. Den stensättningsliknande lämningen utgörs av ett mycket glest lager sten av mycket varierande storlek. Enda sättet att avgöra huruvida det rör sig om gravar eller
odlingssten torde vara att undersöka den i sin helhet.
Omedelbart invid såväl som uppe i stensättningen noterades härdar (3 st) och gropar (6 st).
Träkol insamlades från två av härdarna i syfte att erhålla dateringar av lämningarna. Båda här24
0
10 m
Fig. 12. Stafsinge RAÄ 137. FU-område blåmarkerat, område förordat för slutundersökning markerat med
brunt. Stensättningsliknande lämning = gul, gropar = gröna, härdar = röda. Skala 1:200.
darna visade sig innehålla enbart björk. Härden AH 5219, belägen nordväst om den stensättningsliknande lämningen, daterades till 2120±30, motsvarande BC 200-110 kalibrerat med 1
Sigma, medan härden AH 5008, belägen omedelbart nordost om stensättningen daterades till
2180±30 BP, motsvarande BC 350-290, 230-200 kalibrerat med 1 Sigma. Dateringarna sammanfaller således totalt med dateringarna vid den närliggande RAÄ 134 och i likhet med dateringssituationen vid RAÄ 134 finner vi belägg för förromersk verksamhet under såväl periodens
25
mellersta som dess yngsta fas. Det bör dock påpekas att den stensättningsliknande lämningen
förblir odaterad tills vidare. Kulturmiljö Halland förordar slutundersökning inom en cirka 430 m2
stor yta, vilket omfattar hela krönläget med såväl stensättning som kringliggande anläggningar.
8.3.4. Stafsinge RAÄ 136
RAÄ 136 korsas av Solhagavägen och utgörs därmed av två närmast jämnstora (cirka 25x25 m)
ytor på ömse sidor sagda väg. Inom båda ytorna utgörs alven av ren sand. Lämningarna inom
fornlämningens västra halva visade sig vara mycket sporadiska och utgjordes av endast fyra stolphål och en mindre grop. Denna del av fornlämningen synes således inte rymma något större
informationsvärde och motiverar inga vidare arkeologiska insatser. Öster om vägen utgjordes
nedgrävningarna av ett flertal större gropar samt en härd. Träkol (ej vedartsbestämt) från härden 14C-daterades till 2270±30 BP, motsvarande BC 390-360, 270-260 och kan således sägas
vara mer eller mindre samtida med de intilliggande RAÄ 134, 137 och 139. Som ett komplement till dessa lokaler torde således denna östra hälft av RAÄ 136 kunna ha ett visst vetenskapligt informationsvärde, exempelvis för förståelsen av organisationen av landskapsrummet under
förromersk järnålder. Således föreslår vi att den drygt 600 m2 stora ytan undersöks extensivt i
samband med slutundersökning av någon eller några av dessa andra tre lokaler.
0
20 m
Fig.13. Stafsinge RAÄ 136. Förundersökningsområdet blåmarkerat, område registrerat i FMIS efter utredning brunmarkerat. Gropar = gröna, härdar = röda, stolphål = svarta. Skala 1:400.
26
8.3.5. Stafsinge RAÄ 139
Även i detta fall kunde det konstateras att det i FMIS registrerade fornlämningsområdet inte
stämmer överrens med lämningens faktiska utbredning. Boplatslämningen Stafsinge RAÄ 139
visade sig omfatta närmare 4000 m2, dock med en påtaglig anläggningskoncentration inom områdets norra halva, motsvarande lokalens krönläge. Norr och öster om denna koncentration har
eventuella lämningar grävts bort, sannolikt i samband med den soptippsverksamhet som tidigare bedrevs här. Alven inom området varierar mellan ren sand och stenig, grusig sand. Totalt
82 anläggningar (56 stolphål, 16 härdar, 8 gropar, 1 ränna, 1 dike) påträffades i sökschakten,
vilket med överslagsräkning indikerar att platsen torde rymma åtminstone cirka 500 anläggningar. Tretton anläggningar (fem härdar och åtta stolphål) undersöktes och samtliga uppvisade
en mycket god bevarandegrad. Sammanlagt närmare 300 gram keramik av järnålderskaraktär
(Fnr 14, 15, 16, 17) påträffades i fyra av de undersökta anläggningarna.
Fig.14. Stafsinge RAÄ 139.FUområde (delvis dolt) är markerat
med brunt, yta registrerad i FMIS
efter utredning (delvis dold) är
markerad mörkbrun. Område som
förordas för slutundersökning är
markerat med ljusbrun färg. Gropar
= gröna, härdar = röda, stolphål =
svarta. Notera att de stora nedgrävningarna längst i nordost är recenta
skador. Skala 1:600.
27
Fynd och 14C-dateringar indikerar enhälligt att lokalen primärt förefaller ha varit i bruk under äldre järnålder. Träkol från två härdar har 14C-analyserats och anger dateringar till mellersta
förromersk respektive äldre romersk järnålder. Asp (ung stam) i AH 3138 daterades till 2190±30
BP, motsvarande BC 350-290, 230-200 kalibrerat med 1 Sigma och ek (ung stam) i AH 3386
erhöll dateringen 1900±30 BP, motsvarande AD 70-130 kalibrerat med 1 Sigma.
Mer eller mindre kraftigt stenskodda stolphål uppträder i inte mindre än fem fall parvis (4824
– 4836, 3369 – 4847, 3637 – 4867, 3593 – 4879, 3661 – 4890). Stolparnas inbördes avstånd inom
respektive par varierar mellan cirka 2 – 3,5 meter (enligt ovan nämnda ordningsföljd: 2,85 m,
2,2 m, 1,95 m, 2,1 m, 3,5 m), men likväl kan man anta att de sannolikt utgör takbärande par i
mer eller mindre östvästligt anlagda, treskeppiga byggnader. Dessutom undersöktes ytterligare
ett mindre antal stolphål av takbärande dimensioner, vilka också tenderar att uppträda parvis.
Med risk för att övertolka skönjer man en återkommande tendens till förmodade byggnadsriktningar i VSV-ONO riktning. Om tolkningen att det rör sig om flera huslämningar är rätt så
antyder såväl variationen i respektive stolppars inbördes bredd som närvaron av flera närmast
ovala stolphål att det rör sig om järnålderslämningar, eventuellt från förromersk järnålder, men
kanske även från yngre perioder, förslagsvis tidsutsnittet yngre romersk järnålder – vendeltid.
Kulturmiljö Halland förordar slutundersökning endast inom det mest intensivt brukade och
dessutom bäst bevarade partiet i norr, motsvarande cirka 2650 m 2. Det södra partiet med färre
och sämre bevarade lämningar kan däremot inte anses hysa samma vetenskapliga potential och
kan därför enligt vår uppfattning undersökas extensivt, som komplement till den norra ytan.
8.3.6. Stafsinge RAÄ 138
Även i fallet RAÄ 138 rådde det anmärkningsvärt stor diskrepans mellan angivna måttuppgifter
i utredningsrapporten och i FMIS. Medan den lilla boplatslämningen i sistnämnda fall uppges
vara endast 40x10 meter så markeras ett cirka 55x20 meter stort område i förstnämnda fall. Då
det inte förelåg några som helst indikationer i form av närliggande schakt som kunde indikera
lämningens faktiska begränsningar så valde vi att låta förundersökningen omfatta den större,
likväl modesta (cirka 1100 m2) av dessa angivna ytor. Fornlämningen visade sig dock vara avsevärt större till ytan än väntat och omfattar nu cirka 3400 m2.
Innan redovisningen av nu förundersökta lämningar tar vid så vill redan här med emfas förorda att den omedelbart intilliggande våtmarken också utreds innan någon form av exploatering
eller förändring sker. Den nu förundersökta fornlämningens läge, utbredning, art och datering
indikerar att våtmarksområdet spelat en viktig roll under bronsåldern och således kan förväntas
hysa en mycket stor vetenskaplig potential. En inledande datering av bottenskiktet i våtmarken
är av hög prioritet, så att man kan slå fast när våtmarken började växa igen. Vi vet från andra
lokaler i såväl det direkta närområdet (Stafsinge RAÄ 120) som på något längre håll i Falkenbergsområdet (Skrea RAÄ 193) att många torvmossar har bildats under förromersk järnålder
(Wranning 2001:57). I sistnämnda fall kunde konstateras att man under bronsåldern brukat
en låglänt, bassängformad yta uppe på Skrea backe som åker (Svensson 2006), vilken därefter
övergavs och successivt växte igen under förromersk järnålder. Oavsett scenario kring våtmarkens tillblivelse så indikerar således lokalens bronsålderskontext att detta område kan ha haft en
28
s tr
an
0
dl i
n je
20 m
Fig. 15. Stafsinge RAÄ 138, skala 1:600. Urspungligt FU-område är brunt, yta registrerad i FMIS efter
utredning är rött. Område förordat för slutundersökning är markerat med blått. Gropar = gröna, härdar =
röda, stolphål = svarta. Notera även relationen till den stora våtmarken omedelbart SV om det förordade
slutundersökningsområdet. (strandlinjen markerad) Våtmarken bör utredas alt. förundersökas.
central roll för människorna i dåtidens närområde.
Som inledningsvis nämnts visade sig Stafsinge RAÄ 138 vara avsevärt större än utredningen
indikerade. Framförallt breder lämningarna ut sig längre norrut och i en mer påtaglig symbios
med våtmarksområdet, medan lämningarna inom det ursprungligen markerade området är av
helt annan art och av ringa omfattning. Sammanlagt 36 anläggningar (20 härdar, 15 stolphål,
1 grop) påträffades, varav den stora merparten stolphål återfanns inom det område som markerats i utredningsrapporten, medan lejonparten härdar var anlagda inom mer låglänta partier, i
nära anslutning till våtmarken. Man kan ana en antydan till att härdarnas utbredning ”följer”
29
Fig. 16. Stafsinge RAÄ 138 sett från norr. Bortom sökschakten framträder våtmarksområdet tydligt i form
av en ljusbrun yta, kringgärdad av gröna, tuvformade buskar. Foto: Anders Håkansson. (fotonr 2012-20).
våtmarkens former och således omfamnar den samma. Sex stolphål, två härdar och en grop undersöktes och samtliga uppvisade god bevarandegrad. Speciellt anläggningarna inom de låglänta
partierna i väst förefaller ha varit väl skyddade och bevarade till en följd av de tjocka matjordslagren och den höga fuktighetshalten.
Gropen AG 639 innehöll keramikfragment från två olika kärl, det ena (Fnr 1) med grovt
rabbad yta, det andra (Fnr 2) ett mycket stort kärl med vulst och knoppvulst. Träkol (björk) i
gropen 14C-analyserades och gav dateringen 2850±30 BP, motsvarande BC 1050-980 kalibrerat
med 1 Sigma, vilket i arkeologiska termer innebär bronsålderns period IV.
Ett mycket stort, rabbat kärl (Fnr 3) påträffades även i härden AH 649. Trots att närmare 1500
gram keramik fanns i härden så återfanns endast ett möjligt mynningsfragment. Denna eventuella mynningsbit antyder att det rör sig om A-fas keramik, vilket är vanligt förekommande under
bronsålderns period III-V. Träkol (tall, äldre stam) från härden 14C-daterades till 2880±30 BP,
motsvarande BC 1120-1010 kalibrerat med 1 Sigma. Den naturvetenskapliga dateringen korrelerar således mycket bra med den arkeologiska dateringen och ringar in härdens (och kärlets)
brukandetid till bronsålderns period IV.
Träkol (al) valdes ut från ytterligare en härd (AH 416) för 14C-analys, vilken gav dateringen
2800±30 BP, motsvarande BC 1000-910, eller med andra ord än en gång bronsålderns period
IV. Således korrelerar samtliga dateringar på platsen mycket väl och preciserar lokalens brukandetid till tidig yngre bronsålder.
Dominansen av härdar i kombination med förekomsten av stora keramikkärl med invändig
matskorpa antyder att det hela kan röra sig om någon form av kult-/offerplats eller dylik rituell
verksamhet. Detta innebär att såväl det intilliggande våtmarksområdet som övriga strandnära
partier måste anses högintressant för eventuella, mer eller mindre strandnära rituella handlingar
30
och offernedläggelser, vilket var brukligt under denna tid. Sett i en större kontext med den rika,
samtida gravfältsmiljön omedelbart invid (Stomma kulle m.fl.) ökas platsens speciella karaktär
och vetenskapliga potential ytterligare. Kulturmiljö Halland förordar således slutundersökning av
nu fastställda yta, samt dessutom kompletterade utredning/förundersökning av sagda våtmarksområde och dess övriga strandnära partier, motsvarande ett cirka 150x125 meter stort område.
9. TOLKNINGSFÖRSLAG OCH KUNSKAPSPOTENTIAL
9.1. Delområde 3 och dess omland
Om man väljer att frångå den geografiskt/rumsligt baserade indelning av lokalerna som rapporten är uppbyggd kring och tillika bortser från historisk tids sockenindelning och istället ser strikt
till respektive lämnings dateringar så blir det mycket påtagligt att vi i praktiken endast har två
förhistoriska perioder som dominerar fornlämningsbilden inom delområde 3. Sett ur detta helhetsperspektiv står det klart att nu förundersökta lokaler i kombination med synliga monument
(gravar) och tidigare undersökningsresultat tillsammans erbjuder något av ett unikt tillfälle att
studera två tidsutsnitt av en bygd – hur människan organiserat landskapet och inrett sin hembygd under yngre bronsålder och förromersk järnålder. Under båda dessa perioder framträder
Fig. 17. Samtliga
14
C-dateringar
inom Delområde 3,
här presenterade
grafiskt i kronologisk
ordning. Dominansen
av lämningar från
förromersk järnålder i
området framstår som
anmärkningsvärd.
31
Stomma kulle med sitt högst belägna krönläge som något av ett nav, kring vilket närområdets
skiftande verksamheter har formerats och varierats över tid.
9.1.1. Förromersk järnålder
Från den förromerska järnåldern framträder ett antal relativt närliggande bebyggelseenheter –
bosättningar – i form av Falkenberg RAÄ 52 och 50 samt Stafsinge RAÄ 39 i söder och den tidigare undersökta bosättningen Stafsinge 116 i norr. Samtliga dessa boplatser har varit anlagda
i höjdlägen. På något lägre höjder och i miljöer mindre lämpliga för ordinär bosättning finner
vi exempel på lokaler med mer eller mindre intensiv verksamhet av ”ickeboplatskaraktär”, såsom
det klippiga Stafsinge RAÄ 134 längst i väst (med ej närmare preciserad verksamhet) och järnframställningsplatsen Stafsinge RAÄ 120, belägen längst i norr i kanten av en torvmosse. Perifer verksamhet (mellan gårdstunen) av mer sporadisk art, eller som åtminstone endast har avsatt
ringa spår i det arkeologiska materialet, återfinns inom Stafsinge RAÄ 136 och Falkenberg RAÄ
49, medan bygdens gravfält har anlagts på en ur topografiskt hänseende relativt oansenlig plats
längst i söder. Även på Stafsinge RAÄ 137 återfinns eventuella gravar. Till skillnad från gravfältets flatmarksgravar utgörs dessa istället av stensättningar och till skillnad från flatmarksgravarnas låglänta placering är dessa stensättningar anlagda i ett läge med milsvid utsikt åt snart
sagt alla håll. Omedelbart invid stensättningarna återfinns förromerska härdar. Antingen utgör
de olika gravmiljöerna två samtida, diametralt olika exempel på förhållningssätt kring gravläggningsritualen, eller så utgör de förromerska härdarna ett exempel på yngre tiders verksamheter
invid äldre gravmonument, vilket är ett ofta noterat fenomen på andra platser.
9.1.2. Yngre bronsålder
Bronsåldersbygden framträder nästan lika tydligt, men också samtidigt på ett annorlunda sätt.
Gravmiljöerna (Stafsinge RAÄ 1, 3, 4) förefaller närmast helt lokaliserade till områdets mest
framträdande höjder, vilket också gör att den stensättningsliknande lämningen inom Stafsinge
RAÄ 137 känns som en presumtiv representant för denna period. I nära anslutning till gravstråken uppe på höjden återfinns RAÄ 138, vilken förefaller ha varit en intensivt utnyttjad lokal
men likväl inte en ordinär boplats. Det låglänta läget omedelbart invid ett större våtmarksområde, dominansen av härdar och närvaron av stora och mycket stora kärl för snarare tankarna
till någon form av rituell verksamhet, förslagsvis en offerplats. Det kan förstås även vara fråga
om annan, profan/praktisk typ av verksamhet som utförts på platsen. Den av AK förundersökta
Stafsinge RAÄ 133 förefaller innehålla boplatslämningar från yngre bronsålder och sannolikt
finns sådana inslag även inom den omedelbart intilliggande RAÄ 134, även om de hittills inte
identifierats. Närliggande boplatser med huslämningar känner vi sedan tidigare från Stafsinge
RAÄ 118, 116 och 117 i norr, samt från Stafsinge RAÄ 130 i ost. Samtliga dessa boplatser ligger
lägre än de ovan redogjorda förromerska, men likväl i direkt visuell kontakt med Stomma kulle.
9.2. De enskilda lokalerna
Väljer man istället att betrakta och tolka varje enskilt förundersökningsområde utifrån sin egen
potential så kan Stafsinge RAÄ 139, Falkenberg 50 och 52 sammanfattas som välbevarade men
32
ordinära boplatsmiljöer, varav först- och sistnämnda lokal sannolikt rymmer lämningar från fler
perioder än sagda förromerska järnålder. Stafsinge RAÄ 134 med sitt något atypiska läge, insprängt bland större partier med berg i dagen, framstår som en spännande, intensivt brukad lokal, sannolikt dock inte primärt för boplatsrelaterad verksamhet och kan således förväntas hysa
ett högt vetenskapligt informationsvärde. Gravfältet Falkenberg RAÄ 51 utgör endast ett östligt
parti av den ursprungliga gravfältsomfattningen och är dessutom svårt skadat. Likväl kan de
återstående lämningarna anses hysa en stor vetenskaplig potential. Den stensättningsliknande
lämningen Stafsinge RAÄ 137 och de intilliggande anläggningarna bör undersökas i sin helhet
i syfte att utröna huruvida det verkligen är en (eller flera) grav, samt att kunna placera in den
och platsens övriga lämningar i en större kulturhistorisk kontext. Lämningarna inom Falkenberg RAÄ 49 är av så blygsam omfattning att inga vidare arkeologiska insatser kan anses motiverade. Även lämningarna inom den västra hälften av Stafsinge RAÄ 136 är alltför sporadiska
för vidare insatser, medan områdets östra hälft bör undersökas extensivt som ett komplement
till och i samband med undersökning på någon av de närliggande lokalerna (Stafsinge 134, 137,
139). Det parti av hålvägen Stafsinge RAÄ 143 som återfinns inom RAÄ 134 bör undersökas
i samband med undersökning av sistnämnda lokal i syfte att erhålla en datering av vägen och
därmed även kunna placera och diskutera den i sin kulturhistoriska kontext. Stafsinge RAÄ 138
slutligen förefaller helt kunna kopplas till yngre bronsålder och kan sägas ha ett mycket högt
vetenskapligt informationsvärde. I detta sammanhang är det dock av stor vikt att lokalens intilliggande våtmarksområde och dettas övriga strandlinjer inkorporeras i diskussionen och därför
inledningsvis utreds arkeologiskt.
10. ÅTGÄRDSFÖRSLAG
Kulturmiljöhalland förordar arkeologisk slutundersökning av hela den närmare 7900 m2 stora
boplatsen Falkenberg RAÄ 52 och hela den närmare 2800 m2 stora boplatsen RAÄ 50. Inom
boplatsen Stafsinge RAÄ 139 förordas intensiv undersökning av lokalens norra, mest anläggningstäta och bäst bevarade, drygt 6500 m2 stora hälft, samt extensiv undersökning av dess
knappt 1500 m2 stora södra parti.
Slutundersökning av Stafsinge RAÄ 138 förordas. Slutundersökning av nu angivna, cirka
3400 m2 stora yta bör dock föregås av utredning (och eventuell förundersökning) av den omedelbart intilliggande våtmarken, liksom dennas strandpartier i öst och väst, motsvarande ett
cirka 150x125 meter stort område. Denna arbetsordning förordas i syfte att kunna bearbeta lämningen i sin helhet, såväl under fältfasen som vid tolkning och vidare, vetenskaplig fördjupning.
Slutundersökning av hela den närmare 7000 m2 stora lokalen Stafsinge RAÄ 134 förordas,
vilket även inkluderar friläggning och dokumentation av platsens klippartier.
En mindre undersökning av hålvägen RAÄ 143 förordas inom det parti som återfinns inom
RAÄ 134, i syfte att reda ut vägens ålder och eventuella relation till närområdets övriga lämningar.
Totalundersökning av det nu cirka 850 m2 stora gravfältet RAÄ 51 förordas. Då det har kunnat konstateras att platsens lämningar är svårt skadade så förordas slutundersökning snarast möj33
ligt, innan allt återstående informationsvärde förstörs.
Slutundersökning av RAÄ 137 förordas i syfte att klarlägga den stensättningsliknande, cirka
10x5 meter stora lämningens art, samt dess relation till platsens övriga anläggningar. Totalt bedöms slutundersökning av sagda lämningar omfatta ett knappt 450 m2 stort område.
En mindre, extensiv undersökning av hela Stafsinge RAÄ 136 östra hälft (cirka 650 m2) förordas. Undersökningsresultaten skall mest ses som komplement till tolkningen av övriga samtida lokaler. Lämningen är dock så liten att den som enskilt objekt inte kan anses motivera någon
slutundersökning. Fåtalet lämningar inom fornlämningens västra hälft kan ej anses motivera
någon fortsatt arkeologisk insats.
Falkenberg RAÄ 49 kan helt avskrivas från vidare arkeologiska insatser. Platsens ytterst blygsamma inslag av förhistoriska lämningar kan ej anses motivera några fortsatta insatser.
REFERENSER
Berger, Å. 2012. Stafsinge – Arvidstorp. Arkeologisk förundersökning RAÄ 132, 133 och 148,
Stafsinge socken, Falkenbergs kommun, Hallands län. Rapporter från Arkeologikonsult
2012:2471. Upplands Väsby
Carlie, L., Ryberg, E., Streiffert, J., Wranning, P (Red.). 2004. Hållplatser i det förgångna. Landskap i förändring, Volym 6. Riksantikvarieämbetet/Landsantikvarien
Connelid, P. 2010. Historisk-geografisk analys. Arvidstorp – kortfattad landskapshistorisk bakgrund. I: Runer, J. Stafsinge. Inför kommunal detaljplaneläggning Stafsinge socken, Falkenbergs
kommun, Halland. Rapporter från Arkeologikonsult 2010:2294. Upplands Väsby
Johansson, N., Streiffert, J., Wranning, P (Red.). 2001. Landskap i förändring, Volym 3. Teknisk
rapport över de arkeologiska undersökningarna av RAÄ 116, 118, 120 och 122, Stafsinge
socken, Halland. Riksantikvarieämbetet/Landsantikvarien. Göteborg
Mattsson, L. 2010. Från mesolitikum till medeltid på 100 meter. Halland, Stafsinge socken, väg
747, Stafsinge 5:2, RAÄ 117. Arkeologiska rapporter från Hallands länsmuseer 2010:4.
Halmstad
Kadefors, O. 2011. Ett stycke bronsålder – en grav och en boplats i Falkenbergs kommun. Halland,
Stafsinge socken, Raä 130 och Falkenbergs kommun Raä 12. Arkeologiska rapporter från
Hallands länsmuseer 2011:2. Halmstad
Runer, J. 2010. Stafsinge. Inför kommunal detaljplaneläggning Stafsinge socken, Falkenbergs
kommun, Halland. Rapporter från Arkeologikonsult 2010:2294. Upplands Väsby
Streiffert, J. 2012. Spår från förhistoriska verksamhetsytor. Halland, Stafsinge socken, Stafsinge 3:6
med flera, RAÄ Stafsinge 140, 146 och 147. Arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet UV Väst. UV Rapport 2012:93. Stockholm
Svensson, M. 2006. Bronsåldersåker vid Hålldämmet. Halland, Skrea socken, Skrea 13:3, RAÄ
34
193. Arkeologiska rapporter från Hallands länsmuseer 2006:5. Halmstad
Wranning, P. 2001. Arkeologisk undersökning vida RAÄ 120 (”Område 2”). I: Johansson, N.,
Streiffert, J., Wranning, P. (red.) Landskap i förändring. Volym 3. Teknisk rapport från de arkeologiska undersökningarna av RAÄ 116, 118, 120 och 122, Stafsinge socken, Halland. (sid
49-60). Riksantikvarieämbetet/Landsantikvarien. Göteborg
TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER
Länsstyrelsens dnr:431-4045-11
Eget dnr: 2011-315
Uppdragsgivare:
Falkenbergs kommun, Stadsbyggnadskontoret
Utförandetid:
2012-05-02 – 2012-05-15
Personal:
Anders Håkansson, Linn Mattsson och Per Wranning (fältarbetsleda-
re)
Fastighet:
Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78
RAÄ nummer:
Stafsinge socken: RAÄ 134, 136, 137, 138, 139 och 143
Falkenbergs socken: RAÄ 49, 50, 51 och 52
Höjdsystem:
RH 2000
Koordinatsystem:
SWEREF 99 TM
Undersökt yta:
Sammanlagt cirka 2080 meter sökschakt, motsvarande cirka 4000 m2 frilagd yta.
Dokumentation:
Samtliga schakt, anläggningar, fynd, prover och foton är dokumen-
terade digitalt i det arkeologiska dokumentationsprogrammet Int-
rasis, projektnummer Stafsinge2011315F. Databaser förvaras i Kultur-
miljö Hallands arkiv, Halmstad. Ritningar har HMAK nr 4389.
All fotodokumentation utfördes med digitalkamera och de arkivera-
de bilderna har erhållit fotonummer 2012-20:1-18 i Kulturmiljö Hal-
lands fotoarkiv.
Fynd:
Fyndmaterialet domineras genomgående av keramik men utgörs även av brända ben (såväl människa som andra däggdjur), enstaka slagen flinta, samt metallfynd (detektorfynd). Fynden har i väntan på fyndfördelning tilldelats accessionsnummer HM 28 670:1-43
Datering:
Bronsålder - järnålder
35
36
BILAGOR
Bilaga 1
Stolphål
233
STAF 138
Stolphål
245
STAF 138
Stolphål
258
STAF 138
Stolphål
269
STAF 138
Stolphål
294
STAF 138
0,23x0,2
Stolphål
303
STAF 138
0,43x0,25
Stolphål
314
STAF 138
0,42x0,33
0,36
Stolphål
327
STAF 138
0,29x0,22
0,44
Stolphål
337
STAF 138
Härd
345
STAF 138
Härd
354
STAF 138
Härd
380
STAF 138
Härd
398
STAF 138
Härd
416
STAF 138
0,6x0,4
0,3
Stolphål
429
STAF 138
Utgår
439
STAF 138
Stolphål
457
STAF 138
Stolphål
466
STAF 138
Härd
480
STAF 138
Härd
517
STAF 138
Härd
533
STAF 138
Härd
543
STAF 138
Härd
557
STAF 138
Härd
569
STAF 138
Härd
581
STAF 138
Härd
593
STAF 138
Härd
601
STAF 138
0,37x0,32
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
Brända ben
Stenskoning
Träkol
STAF 138
Sot
RAÄ-nummer
212
Djup, meter
Id
Härd
Storlek, meter
Anläggningstyp
Anläggningslista
X
X
0,14
37
38
620
STAF 138
639
staf 138
0,7x0,43
1,0x0,8
Härd
649
STAF 138
Stolphål
669
STAF 138
Stolphål
690
STAF 138
Härd
698
STAF 138
Härd
713
STAF 138
Stolphål
748
FBG 52
Stolphål
758
FBG 52
Stolphål
765
FBG 52
Stolphål
773
FBG 52
Stolphål
792
FBG 52
0,3
Stolphål
801
FBG 52
0,29x0,25
811
FBG 52
0,3x0,25
0,08
0,11
Stolphål
821
FBG 52
0,24
Stolphål
830
FBG 52
0,3x0,25
Stolphål
840
FBG 52
849
FBG 52
Stolphål
862
FBG 52
0,26
872
FBG 52
0,3
0,14
0,42x0,38
0,3
Stolphål
882
FBG 52
891
FBG 52
Stolphål
900
FBG 52
Stolphål
910
FBG 52
Stolphål
918
FBG 52
Stolphål
928
FBG 52
Stolphål
935
FBG 52
Stolphål
944
FBG 52
Stolphål
952
FBG 52
Härd
981
FBG 52
Stolphål
990
FBG 52
Stolphål
1000
FBG 52
Stolphål
1010
FBG 52
Stolphål
1019
FBG 52
Stolphål
1027
FBG 52
Stolphål
1034
FBG 52
Stolphål
1041
FBG 52
Stolphål
1050
FBG 52
Stolphål
1058
FBG 52
1068
FBG 52
0,38x0,33
X
0,35
X
Stolphål
1077
FBG 52
1087
FBG 52
Stolphål
1095
FBG 52
Stolphål
1105
FBG 52
Skärvig sten
Småsten
Brända ben
Bränd lera
X
X
Stolphål
Stolphål
Stenskoning
X
0,52x0,45
Stolphål
Stolphål
X
0,3x0,26
Stolphål
Stolphål
Träkol
Härd
Grop
Sot
RAÄ-nummer
STAF 138
Djup, meter
Id
610
Storlek, meter
Anläggningstyp
Härd
X
1124
FBG 52
1134
FBG 52
Stolphål
1144
FBG 52
Stolphål
1152
FBG 52
Stolphål
1160
FBG 52
Stolphål
1169
FBG 52
Stolphål
1179
FBG 52
Stolphål
1189
FBG 52
Stolphål
1214
FBG 52
Härd
1223
FBG 52
Grop
1237
FBG 52
Grop
1259
FBG 52
Stolphål
1269
FBG 52
Stolphål
1278
FBG 52
Stolphål
1288
FBG 52
Grop
1303
FBG 52
Stolphål
1319
FBG 52
Stolphål
1340
FBG 52
Stolphål
1345
FBG 52
Stolphål
1351
FBG 52
Stolphål
1369
FBG 52
Grop
1377
FBG 52
Grop
1391
FBG 52
Stolphål
1409
FBG 52
Stolphål
1419
FBG 52
Stolphål
1427
FBG 52
Grop
1437
FBG 52
Grop
1452
FBG 52
Stolphål
1464
FBG 52
Stolphål
1474
FBG 52
Stolphål
1483
FBG 52
Stolphål
1492
FBG 52
Stolphål
1507
FBG 52
Stolphål
1515
FBG 52
Stolphål
1523
FBG 52
Stolphål
1532
FBG 52
Stolphål
1542
FBG 52
Stolphål
1570
FBG 52
Stolphål
1579
FBG 52
Stolphål
1589
FBG 52
Stolphål
1599
FBG 52
Stolphål
1609
FBG 52
Stolphål
1619
FBG 52
Stolphål
1629
FBG 52
1,9
0,24
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
X
Brända ben
X
Stenskoning
Träkol
Stolphål
Stolphål
Sot
RAÄ-nummer
FBG 52
Djup, meter
Id
1116
Storlek, meter
Anläggningstyp
Stolphål
X
0,07
39
40
1650
FBG 52
1661
FBG 52
Stolphål
1676
FBG 52
Stolphål
1687
FBG 52
Stolphål
1697
FBG 52
Stolphål
1706
FBG 52
Stolphål
1715
FBG 52
Stolphål
1726
FBG 52
Stolphål
1734
FBG 52
Stolphål
1742
FBG 52
Stolphål
1751
FBG 52
Stolphål
1759
FBG 52
Stolphål
1766
FBG 52
Stolphål
1774
FBG 52
Stolphål
1781
FBG 52
Stolphål
1792
FBG 52
Stolphål
1800
FBG 52
Stolphål
1815
FBG 52
Stolphål
1840
FBG 52
Stolphål
1850
FBG 52
Härd
1857
FBG 52
Stolphål
1869
FBG 52
Stolphål
1877
FBG 52
Stolphål
1888
FBG 52
Stolphål
1897
FBG 52
Stolphål
1910
FBG 52
Stolphål
1920
FBG 52
Stolphål
1928
FBG 52
Stolphål
1935
FBG 52
Stolphål
1943
FBG 52
Stolphål
1950
FBG 52
Stolphål
1961
FBG 52
Stolphål
1968
FBG 52
Stolphål
1979
FBG 52
Stolphål
1991
FBG 52
Stolphål
1998
FBG 52
Stolphål
2009
FBG 52
Stolphål
2015
FBG 52
Stolphål
2026
FBG 52
Stolphål
2036
FBG 52
Stolphål
2045
FBG 52
Stolphål
2056
FBG 52
Stolphål
2065
FBG 52
Stolphål
2075
FBG 52
0,4x0,3
0,52
0,25
X
X
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
X
Brända ben
X
Stenskoning
Träkol
Stolphål
Stolphål
Sot
RAÄ-nummer
FBG 52
Djup, meter
Id
1641
Storlek, meter
Anläggningstyp
Stolphål
Stolphål
2109
FBG 52
Stolphål
2118
FBG 52
Stolphål
2127
FBG 52
Stolphål
2136
FBG 52
Stolphål
2145
FBG 52
Stolphål
2158
FBG 52
0,33x0,29
Stolphål
2168
FBG 52
2186
FBG 50
1,0x0,6
(minst)
0,22
Stolphål
2206
FBG 50
0,36x0,33
0,27
1,2x1,2
0,18
Stolphål
2216
FBG 50
2226
FBG 50
Grop
2236
FBG 50
Stolphål
2248
FBG 50
Härd
2255
FBG 50
Stolphål
2270
FBG 50
Grop
2281
FBG 50
Grop
2293
FBG 50
Härd
2318
FBG 50
Härd
2328
FBG 50
Härd
2335
FBG 50
Härd
2343
FBG 50
Stolphål
2352
FBG 50
Stolphål
2359
FBG 50
Stolphål
2368
FBG 50
Stolphål
2377
FBG 50
Stolphål
2387
FBG 50
Stolphål
2398
FBG 50
Stolphål
2408
FBG 50
Stolphål
2417
FBG 50
Dike
2561
FBG 49
X
0,33x0,31
1,2x0,55
X
0,45x0,36
X
Dike
2693
FBG 49
2727
FBG 51
Brandgrav
2738
FBG 51
Brandgrav
2748
FBG 51
Brandgrav
2762
FBG 51
Brandgrav
2773
FBG 51
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
0,2
2,3x2,2
Brandgrav
X
X
FBG 49
FBG 49
X
X
FBG 49
FBG 49
X
1,0x0,8
(minst)
2577
2656
X
X
2596
2677
Brända ben
X
Utgår
Dike
Stenskoning
X
Härd
Dike
Träkol
0,4
Härd
Stolphål
Sot
RAÄ-nummer
FBG 52
Djup, meter
Id
2091
Storlek, meter
Anläggningstyp
Stolphål
Brandgrav
2784
FBG 51
0,73x0,47
Brandgrav
2800
FBG 51
0,5x0,4
Brandgrav
2815
FBG 51
0,08
X
X
X
X
X
X
X
X
41
42
Stolphål
2849
FBG 51
Grop
2859
STAF 136
Grop
2869
STAF 136
2,4x1,6
Härd
2882
STAF 136
0,8x0,7
Grop
2893
STAF 136
Grop
2913
STAF 136
Grop
2924
STAF 136
Grop
2933
STAF 136
Grop
2943
STAF 136
Grop
2954
STAF 136
Grop
2983
STAF 136
Stolphål
3002
STAF 139
Stolphål
3010
STAF 139
Stolphål
3018
STAF 139
Stolphål
3029
STAF 139
Stolphål
3037
STAF 139
Stolphål
3048
STAF 139
Ränna
3058
STAF 139
Stolphål
3071
STAF 139
Härd
3082
STAF 139
Stolphål
3091
STAF 139
Stolphål
3109
STAF 139
Stolphål
3117
STAF 139
Härd
3126
STAF 139
Härd
3138
STAF 139
Härd
3150
STAF 139
Härd
3164
STAF 139
Härd
3176
STAF 139
Stolphål
3184
STAF 139
Grop
3191
STAF 139
Härd
3215
STAF 139
Stolphål
3226
STAF 139
Stolphål
3235
STAF 139
Utgår
3243
STAF 139
Stolphål
3252
STAF 139
Stolphål
3259
STAF 139
Stolphål
3267
STAF 139
Grop
3275
STAF 139
Härd
3286
STAF 139
Dike
3299
STAF 139
Stolphål
3309
STAF 139
Grop
3317
STAF 139
Härd
3325
STAF 139
Stolphål
3349
STAF 139
X
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
Brända ben
Stenskoning
Träkol
Sot
RAÄ-nummer
FBG 51
Djup, meter
Id
2825
Storlek, meter
Anläggningstyp
Brandgrav
X
0,75x0,55
0,68x0,63
X
X
0,93x0,9
0,09
X
X
X
0,9x0,8
0,06
X
X
X
0,2
X
0,4x0,3
1,05x0,95
Härd
3360
STAF 139
Härd
3369
STAF 139
Stolphål
3378
STAF 139
Härd
3386
STAF 139
Härd
3398
STAF 139
Stolphål
3406
STAF 139
Stolphål
3415
STAF 139
Stolphål
3423
STAF 139
Grop
3431
STAF 139
Stolphål
3437
STAF 139
Stolphål
3445
STAF 139
Härd
3455
STAF 139
Grop
3467
STAF 139
Stolphål
3478
STAF 139
Stolphål
3493
STAF 139
Stolphål
3500
STAF 139
Stolphål
3508
STAF 139
Stolphål
3516
STAF 139
Stolphål
3524
STAF 139
Stolphål
3532
STAF 139
Stolphål
3540
STAF 139
Stolphål
3547
STAF 139
Stolphål
3554
STAF 139
Stolphål
3561
STAF 139
Härd
3569
STAF 139
Stolphål
3578
STAF 139
Stolphål
3585
STAF 139
Stolphål
3593
STAF 139
Stolphål
3604
STAF 139
Stolphål
3612
STAF 139
Stolphål
3619
STAF 139
Stolphål
3629
STAF 139
Grop
3637
STAF 139
Stolphål
3653
STAF 139
Stolphål
3661
STAF 139
Stolphål
3670
STAF 139
Stolphål
3678
STAF 139
Grop
3684
STAF 139
Grop
3701
STAF 139
Stolphål
3765
STAF 134
Stolphål
3776
STAF 134
Grop
3790
STAF 134
Härd
3804
STAF 134
Härd
3818
STAF 134
0,32x0,29
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
Brända ben
Stenskoning
Träkol
Sot
RAÄ-nummer
STAF 139
Djup, meter
Id
3355
Storlek, meter
Anläggningstyp
Stolphål
X
1,17x1,05
X
X
X
0,29x0,22
0,32x0,18
X
0,27x0,22
0,23x0,16
X
0,45x0,35
0,46
1,50x1,50
X
0,28
X
X
X
X
43
44
Härd
3839
STAF 134
Härd
3849
STAF 134
Stolphål
3858
STAF 134
Stolphål
3866
STAF 134
Stolphål
3878
STAF 134
Stolphål
3887
STAF 134
Stolphål
3895
STAF 134
Stolphål
3905
STAF 134
Hålväg
3926
STAF 143
Härd
3960
STAF 134
Stolphål
3968
STAF 134
Stolphål
3975
STAF 134
Stolphål
3983
STAF 134
Ränna
3993
STAF 134
Grop
4001
STAF 134
Stolphål
4013
STAF 134
Härd
4021
STAF 134
Stolphål
4033
STAF 134
Stolphål
4042
STAF 134
Härd
4052
STAF 134
Stolphål
4059
STAF 134
Härd
4066
STAF 134
Härd
4075
STAF 134
Stolphål
4085
STAF 134
Stolphål
4092
STAF 134
Grophus
4100
STAF 134
Härd
4115
STAF 134
Stolphål
4124
FBG 50
Stolphål
4132
FBG 50
Stolphål
4140
FBG 50
Stolphål
4148
FBG 50
Stolphål
4154
FBG 50
Stolphål
4161
FBG 50
Stolphål
4169
FBG 50
Stolphål
4178
FBG 50
Stolphål
4190
FBG 50
Stolphål
4208
FBG 50
Stolphål
4216
FBG 50
Stolphål
4224
FBG 50
Stolphål
4233
FBG 50
Stolphål
4243
FBG 50
Stolphål
4250
FBG 50
Stolphål
4259
FBG 50
Stolphål
4267
FBG 50
0,40x0,36
0,22
0,7x0,6
0,06
0,32
0,18
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
Brända ben
Stenskoning
Träkol
Sot
RAÄ-nummer
STAF 134
Djup, meter
Id
3832
Storlek, meter
Anläggningstyp
Härd
X
16
X
X
0,42
X
X
0,8x0,75
0,28
0,38x0,36
0,24
0,23
0,16
X
X
X
X
X
4283
FBG 50
4291
FBG 50
Stolphål
4305
FBG 50
Grop
4313
FBG 50
Stolphål
4323
FBG 50
Härd
4438
FBG 50
Härd
4488
FBG 50
Grop
4497
FBG 50
Härd
4507
STAF 134
Stolphål
4516
STAF 134
Härd
4525
STAF 134
Härd
4533
STAF 134
Härd
4544
STAF 134
Härd
4556
STAF 134
Härd
4569
STAF 134
Härd
4578
STAF 134
Stolphål
4585
STAF 134
Stolphål
4704
STAF 134
Stolphål
4712
STAF 134
Stolphål
4721
STAF 134
Grop
4729
STAF 134
Grop
4775
STAF 136
Stolphål
4781
STAF 136
Stolphål
4788
STAF 136
Stolphål
4801
STAF 136
Stolphål
4808
STAF 136
1,0x0,8
Stolphål
4816
STAF 139
4824
STAF 139
X
Stolphål
4836
STAF 139
X
Grop
5099
STAF 137
Härd
5219
STAF 137
5237
STAF 137
Grop
5254
STAF 137
Ränna
5308
STAF 134
Stolphål
5314
STAF 134
Härd
5324
STAF 134
Härd
5336
STAF 134
Härd
5347
STAF 134
Härd
5364
STAF 134
Stolphål
5376
STAF 134
Stolphål
5384
STAF 134
Stolphål
5535
STAF 134
Stolphål
5546
STAF 134
Stolphål
5560
STAF 134
1,2x0,5
X
X
X
Skärvig sten
Småsten
X
Stolphål
Härd
Bränd lera
X
Brända ben
X
Stenskoning
Träkol
Stolphål
Stolphål
Sot
RAÄ-nummer
FBG 50
Djup, meter
Id
4275
Storlek, meter
Anläggningstyp
Stolphål
X
X
45
46
Stolphål
5580
STAF 134
Stolphål
5591
STAF 134
Stolphål
5600
STAF 134
Dike
5609
STAF 134
Stolphål
5613
STAF 134
Härd
5622
STAF 134
Grop
5635
STAF 134
Härd
5647
STAF 134
Härd
5853
STAF 134
Dike
5867
STAF 134
Härd
5880
STAF 134
Dike
5891
STAF 134
Hålväg
5913
STAF 134
Hålväg
5924
STAF 134
Ränna
5935
STAF 134
Stolphål
5949
STAF 134
Grop
5958
STAF 134
Stolphål
5971
STAF 134
Stolphål
5979
STAF 134
Stolphål
5988
STAF 134
Stolphål
4331
FBG 50
Stolphål
4341
FBG 50
Stolphål
4350
FBG 50
Stolphål
4358
FBG 50
Stolphål
4366
FBG 50
Stolphål
4374
FBG 50
Stolphål
4382
FBG 50
Stolphål
4391
FBG 50
Stolphål
4400
FBG 50
Stolphål
4409
FBG 50
Stolphål
4419
FBG 50
Stolphål
4429
FBG 50
Härd
4593
STAF 134
Härd
4606
STAF 134
Härd
4617
STAF 134
Stolphål
4627
STAF 134
Härd
4635
STAF 134
Grop
4641
STAF 134
Stolphål
4652
STAF 134
Härd
4659
STAF 134
Grop
4672
STAF 134
Stolphål
4679
STAF 134
Stolphål
4689
STAF 134
Stolphål
4696
STAF 134
Stolphål
4847
STAF 139
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
Brända ben
Stenskoning
Träkol
Sot
RAÄ-nummer
STAF 134
Djup, meter
Id
5571
Storlek, meter
Anläggningstyp
Stolphål
0,21
0,36
X
X
0,14
1,0x1,0
0,14
X
X
X
0,7x0,7
0,65x0,6
0,3
X
0,35x0,35
X
X
Härd
4867
STAF 139
X
4879
STAF 139
X
Stolphål
4890
STAF 139
Stolphål
4900
STAF 139
Brandgrav
4913
FBG 51
5008
STAF 137
Grop
5031
STAF 137
Grop
5040
STAF 137
Utgår
5049
STAF 137
Grop
5062
STAF 137
Stolphål
5394
STAF 134
Härd
5403
STAF 134
Stolphål
5412
STAF 134
Stolphål
5425
STAF 134
Ränna
5437
STAF 134
Härd
5451
STAF 134
Härd
5461
STAF 134
Stolphål
5475
STAF 134
Stolphål
5483
STAF 134
Stolphål
5492
STAF 134
Stolphål
5499
STAF 134
Ränna
5523
STAF 134
Stolphål
5663
STAF 134
Stolphål
5674
STAF 134
Grop
5687
STAF 134
Grop
5703
STAF 134
Stolphål
5720
STAF 134
Stolphål
5731
STAF 134
Stolphål
5744
STAF 134
Stolphål
5752
STAF 134
Grop
5782
STAF 134
Stolphål
5788
STAF 134
Stolphål
5798
STAF 134
Härd
5808
STAF 134
Stolphål
5995
STAF 134
Stolphål
6003
STAF 134
Stolphål
6012
STAF 134
Stolphål
6021
STAF 134
Stolphål
6030
STAF 134
Stolphål
6037
STAF 134
Stolphål
6049
STAF 134
Stolphål
6057
STAF 134
Stolphål
6063
STAF 134
Stolphål
6072
STAF 134
Härd
6080
STAF 134
Skärvig sten
Småsten
Bränd lera
X
Stolphål
Härd
Brända ben
Stenskoning
Storlek, meter
0,45x0,41
Träkol
RAÄ-nummer
STAF 139
Sot
Id
4857
Djup, meter
Anläggningstyp
Stolphål
X
0,6x0,5
0,9x0,65
X
0,13
X
X
X
47
48
Bilaga 2
Fyndlista
AccessionsnummerHM 28670:1–43
Fyndnr
Material
Sakord
Typ
Del
Vikt
Antal
Fragmenteringsgrad
Fyndstatus
Anmärkning
Påträffades i
Landskap:Halland
Socken:
Stafsinge och Falkenberg
Fastighet:
Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78
Fornlämningsnummer:
RAÄ Stafsinge 134, 136–139 och 143, RAÄ Falkenberg 49–52
Förundersökning utförd:
2012
1
Keramik
Kärl
Rabbad, A-fas
Mynning
47,9
2
Fragment
Matskorpa. Passbitar. Svagt
utsvängd mynning, därunder
grov rabbning
Staf 138
639
2
Keramik
Kärl
Mkt stort, svagt
utsvängd my.
Vulst/knoppvulst
Mynning
184,4
2
Fragment
Matskorpa. Vulst och knoppvulst. Bronsålder (ÄBRÅ?)
Passbitar
Staf 138
639
3
Keramik
Kärl
Rabbad.
Buk
1479,8
0
Fragment
Mkt stort kärl. Matskorpa. Ett
möjligt mynningsfragment isåfall A-fas.
Staf 138
649
4
Flinta
Avslag
19,4
1
Defekt
Bruksretusch.
Staf 137. Påträffat ytligt i anl.
5008
5
Keramik
Kärl
Buk
9
1
Fragment
Lösfynd på alven
Staf 137
6
Keramik
Kärl
Buk
24,4
2
Fragment
Obehandlad alt ruggad/fint
rabbad yta
Staf 134
3804
7
Keramik
Kärl
Buk
21,8
2
Fragment
Passbitar. Mkt stort kärl
Staf 134
5376
8
Keramik
Kärl
Buk
1,6
3
Fragment
1 välbevarat fragment, 2
spjälkade smulor
Fbg 52
2109
9
Bränd lera
Pärla
1,1
2
Fragment
Två bitar av rullad, cylindrisk
pärla. Passbitar
Fbg 52
2109
10
Keramik
Kärl
Buk
3,2
2
Fragment
Spjälkad.
Fbg 52
1650
11
Keramik
Kärl
Buk
2,9
2
Fragment
Jfr Fnr 10, mkt likt gods.
Fbg 52
1715
12
Keramik
Kärl
Buk
2,3
1
Fragment
Tunnväggig, svart gods, JÄÅ?
Rensfynd, ytligt.
Fbg 50
4148
13
Keramik
Kärl
Buk
11,3
1
Fragment
Röd utsida, svart kärna och
insida
Fbg 49
2596
14
Keramik
Kärl
Buk
72,8
8
Fragment
Staf 139
4900
15
Keramik
Kärl
Buk
26,1
1
Fragment
Staf 139
3423
Cylindrisk
49
Material
Sakord
Del
Vikt
Antal
Fragmenteringsgrad
Fyndstatus
Anmärkning
Påträffades i
Keramik
Kärl
Buk
99,4
9
Fragment
Ett frag med matskorpa.
Några passbitar. Ngt ”annorlunda” gods, YJÄÅ?
Staf 139
3386
17
Keramik
Kärl
Buk och botten
91,5
14
Fragment
Rundad insvängd övergång
buk/botten. Några passbitar.
Husoffer?
Staf 139
4857
18
Flinta
Avslag
18,8
1
Defekt
Bruksretusch. Lösfynd på
alven.
Fbg 51
19
Keramik
Kärl
1,9
2
Fragment
20
Keramik
Kärl
Buk och botten
23,4
7
Fragment
21
Keramik
Kärl
Buk
12,3
2
Fragment
22
Keramik
Kärl
Buk
31,9
4
Fragment
23
Keramik
Kärl
Buk
22
1
Fragment
24
Keramik
Kärl
Buk
1,8
1
Fragment
25
Metall
Föremål
1,1
1
Fragment
Detektorfynd i matjorden.
Tunnt bleck
Ej konserverad
26
Koppar
Mynt
1 öre 1720 (Ulrika Eleonora)
3,8
1
Defekt
Detektorfynd i matjordslagret
Ej konserverad
27
Koppar
Mynt
1 öre 1720 (Ulrika Eleonora)
4,1
1
Intakt
Detektorfynd i matjordslagret
Ej konserverat
28
Koppar
Mynt
2 öre 1747
(Fredrik den
förste av
Hessen)
27,6
1
Intakt
Detektorfynd i matjordslagret
Ej konserverat
29
Brons
Fibula
Treflikigt spänne
0
0
Fragment
Detektorfynd i matjordslagret
Inlämnat för
konservering på
SVK
30
Metall
Viktlod? alternativt sländtrissa? Bly
0
1
Detektorfynd i matjordslagret
Inlämnat för
konservering på
SVK
31
Bly
Kula
5,1
1
Detektorfynd i matjordslagret
Ej konserverad
32
CU-leg
Sölja
Sannolikt historisk tid
7,3
1
Intakt
Detektorfynd i matjordslagret
Ej konserverat
33
CU-leg
Knapp
Två nedsänkta
koncentriska cirklar. Historisk tid
2,8
1
Defekt
Detektorfynd i matjordslagret
Ej konserverad
34
Metall
Föremål
Hänge? med två
öglor. Försilvrat?
2
1
Defekt
Detektorfynd i matjorden
Ej konserverat
35
Ben
Bränt ben
Människa
315,8
Fragment
2738
36
Ben
Bränt ben
Människa
45
Fragment
2784
37
Ben
Bränt ben
Människa
10,8
Fragment
2800
38
Ben
Bränt ben
Däggdjur
13,3
Fragment
4696
39
Ben
Bränt ben
Människa
1,2
Fragment
Ytplock
2727
40
Ben
Bränt ben
Människa
2,2
Fragment
Ytplock
2748
41
Ben
Bränt ben
Människa
1
Fragment
Ytplock
2762
42
Ben
Bränt ben
0,1
Fragment
Ytplock
2773
43
Ben
Bränt ben
0,2
Typ
Fyndnummer
16
1
Fragment
Fbg 51
2738
Fbg 51
2800
Fbg 51
2784
Förefaller vara ett annat kärl
än Fnr 21
Fbg 51
2784
Lösfynd i schaktmassor bredvid sökschakt. Det exakta, angivna läget är ngt osäk
RAÄ 51
Svagt markerad fot i
övergång plan botten/utsvängd buk
Fbg 51
2773
2281
Bilaga 3
Metalldetektering, rapport
Jonas Paulsson
Metalldetekteringsrapport
Metalldetektering i samband med arkeologisk förundersökning på fornlämningarna Raä 49, 50,
51 och 52 i Falkenbergs socken samt fornlämningarna Raä 134, 136, 137, 138, 139 och 143 i
Stafsinge socken,
Falkenbergs kommun, Halland.
Metalldetektor som användes: Modell: C-Scope CS-1220-XDP. En mycket känslig metalldetektor som med mätar- och ljudsignal registrerar magnetiska olikheter i undergrunden ner till
ett största djup av cirka 30 cm.
Undersökningen:
Arbetsmetod och utförande: En systematisk detektering av ploglagret genomfördes på de fornlämningar där det var tekniskt möjligt. Matjordslagret avsöktes antingen ytmässigt i sin helhet
eller enligt sökstråksprincipen. Vid undersökningen negligerades generellt utslag från järnföremål medan signaler från alla andra metaller kontrollerades. Metallföremål som med säkerhet
kunde tillföras tiden före 1800 eller med osäkerhet kunde dateras i fält markerades och mättes
in. Metallföremål som med säkerhet kunde bestämmas till senare tid (d.v.s. efter 1800) tillvaratogs ej.
Nedan redovisas de undersökta fornlämningarna var för sig vad avser undersökningsätt och
detekteringssituation:
Raä 136, 137 och 138 i Stafsinge socken samt raä 50 och den östra halvan av raä 49 i Falkenbergs socken var så påverkade av en sentida avfallsanläggning att de var omöjliga att undersöka.
Ploglagret inom dessa fornlämningar är nämnligen full av recenta metallföremål.
Raä 134, 138 och 143 i Stafsinge socken samt raä 52 i Falkenbergs socken totalundersöktes
ytmässigt en gång. Vid undersökningstillfället fanns på alla ytor en träda med både en äldre
vissnad och nyspirad gräsväxt vilket försvårade detekteringen betydligt. Ploglagret innehöll
också en magnetisk grus vilket ytterligare påverkade detekteringen negativt.
Raä 51 i Falkenbergs socken totaldetekterades i sin östra del, där det vid undersökningstillfället
fanns en fjolårsstubb. På dess västra del växte träd och buskar vilket förhindrade att undesökningar kunde utföras.
Raä 49 i Falkenbergs socken var i sin västra halva möjlig att undersöka och avsöktes enligt
sökstråksprincipen med ett avstånd mellan stråken på 20 meter. På undersökningsytan fanns en
äldre stubb som försvårade detekteringen.
Alla undersökningar utfördes vid meteorologiskt gynnsamma förhållanden.
Jonas Paulsson
Arkeolog och Metalldetekteringsspecialist
Bilaga 4
Vedartsanalys
Thomas Bartholin
Wentorf, den 10. juni 2012
Falkenberg.Raä.50.52
Indsendt af Per Wranning, Kulturmiljö Halland.
Falkenberg Raä 52, prov nr AH 1223, härd:
Ca. 100 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
6 stk. Corylus avellana, hassel.
4 stk. Fraxinus excelsior, ask, grene > 2 cm i diameter.
C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en
egenalder, som skönnes at väre max. 5 år.
Falkenberg Raä 50, prov nr AH 2255, härd:
Ca. 70 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
10 stk. Fraxinus excelsior, ask, grene > 2 cm i diameter.
C-14-prov: 1 stk. Fraxinus excelsior, ask, med en
egenalder, som skönnes at väre max. 10 år.
Falkenberg Raä 49, prov nr AH 2596, härd:
Ca. 100 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
2 stk. Corylus avellana, hassel.
8 stk. Alnus sp., al, fra grene > 2 cm i diameter.
C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en
egenalder, som skönnes at väre max. 10 år.
Vedanatomisk analyse af 4 träkulspröver fra
Falkenberg, Raä 49, 50 og 52, Halland.
Falkenberg Raä 52, prov nr 1PK 2101.1715, stolphål:
Ca. 10 ml ej rent kol.
10 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
3 stk. Corylus avellana, hassel.
2 stk. Alnus sp., al, fra unge stammer.
2 stk. Betula sp., björk, fra unge stammer.
3 stk. Quercus sp., ek, fra unge stammer.
C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en
egenalder, som skönnes at väre max. 15 år.
C-14-proverne fremsendes separat.
Wentorf, den 10. juni 2012
Stafsinge.Div.Raä.
Vedanatomisk analyse af 9 träkulspröver fra
Stafsinge, Stafsinge socken, Raä 134, 136,
137, 138 og 139, Halland.
Indsendt af Per Wranning, Kulturmiljö Halland.
Stafsinge Raä 134, prov nr AH 4556, härd:
Ca. 10 ml ej rent kol.
2 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
1 stk. Corylus avellana, hassel.
1 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme.
C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en egenalder, som skönnes at väre max. 5 år.
Stafsinge Raä 134, prov nr AH 4606, härd:
Ca. 10 ml ej rent kol.
3 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
3 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme.
C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med en egenalder,
som skönnes at väre max. 40 år.
Stafsinge Raä 137, prov nr AH 5219, härd:
Ca. 10 ml ej rent kol.
1 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
1 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme.
C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med en egenalder,
som skönnes at väre max. 40 år.
Stafsinge Raä 137, prov nr 1PK 5030.5008, härd:
Ca. 40 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
10 stk. Betula sp., björk, fra unge stammer.
C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med en egenalder,
som skönnes at väre max. 30 år.
Stafsinge Raä 138, prov nr AH 416, härd:
Ca. 4 ml ej rent kol.
4 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
4 stk. Alnus sp., al, fra unge stammer.
C-14-prov: 1 stk. Alnus sp., al, med en egenalder, som
skönnes at väre max. 30 år.
Stafsinge Raä 138, prov nr AH 639, härd:
Ca. 1 ml ej rent kol.
1 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
1 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme.
C-14-prov: ½ stk. Betula sp., björk, med en egenalder,
som skönnes at väre max. 30 år.
Stafsinge Raä 138, prov nr AH 649, härd:
Ca. 40 ml ej rent kol.
9 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
9 stk. Pinus silvestris, tall, fra äldre stammer.
C-14-prov: 1 stk. Pinus silvestris, tall, med en egenalder,
som skönnes at väre max. 75 år.
Stafsinge Raä 139, prov nr AH 3386, härd:
Ca. 3 ml ej rent kol.
2 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
2 stk. Quercus sp., ek, fra unge stammer.
C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med en egenalder,
som skönnes at väre max. 50 år.
Stafsinge Raä 139, prov nr AH 3138, härd:
Ca. 20 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
6 stk. Populus tremula, asp, fra unge stammer.
2 stk. Betula sp., björk, fra unge stammer.
C-14-prov: 1 stk. Populus tremula, asp, med en egenalder, som skönnes at väre max. 20 år.
C-14-proverne fremsendes separat.
Med venlig hilsen
Thomas Bartholin
Am Haidberg 18
D 21 465 Wentorf
0049 40 720 1821
Thomas.Bartholin@gmx.de
Bilaga 5
Makrofossilanalys
Håkan Ranheden
Makrofossilanalyser av prov från Stafsinge och Falkenberg
RAÄ134
A3804
Träkol
Chenopodium album (svinmålla)
xxxx
x
RAÄ137
AH5337
Träkol
Chenopodium album (svinmålla)
Rubus idaeus (hallon)
Vicia cracca (kråkvicker)
Polygonum persicaria (pilört)
xxxx
xx
x
x
x
RAÄ138
AG639
Träkol
Hordeum vulgare (vanligt skalkorn)
Corylus avellana (hassel-nötskal)
xx
1
1
RAÄ138
AH649
Träkol
xxxxx
RAÄ50
AH2186
Träkol
Chenopodium album (svinmålla)
Rubus idaeus (hallon)
Phleum pratense (timotej)
xxxx
x
x
x
Kommentar
Proverna från Stafsinge har vattenflotterats enligt konventionell metodik där jorden uppslammas i en vanlig hink
varvid den kraftigt irriterade suspensionen dekanteras över flera siktar där den finaste har en diameter på 0,5mm.
Inslaget av träkol i proverna har skattats och anges i en 5-gradig skala där x anger mer sporadiska noteringar och
xxxxx att hela den framflotterade massan i stort utgörs av träkol.
För obrända frön/frukter används också ett x-system för att beteckna graden av närvaro enligt följande:
X=1-5 fynd
Xx=5-20 fynd
Xxx=20-100 fynd
Osv.
Här har proverna också genomgående varit mycket rika på kolfragment medan förekomsten av obrända
frön/frukter kunnat noteras mer sporadiskt. Provet från RAÄ137 innehöll dock lite mer av sådant obränt
växtmaterial men en rimlig utgångspunkt är att detta inte tillhör äldre kontexter i det fall provet är taget från
väldränerad mark.
Brända, och relevanta för äldre kontexter, är dock ett kornfrö samt ett fragment av hasselnötskal som noterades i
provet från RAÄ138 (AG639). Fyndet av korn anger att korn hanterats på platsen och möjligen odlats i närheten.
Stärkelserika sädesslagsfrön, som korn och vete, brukar ofta påträffas förhållandevis välbevarade i äldre terrestra
jordar och de är också med ganska stor sannolikhet generellt överrepresenterade i sådana miljöer. Dvs. att man
oftast saknar spåren av en förmodligen tämligen välutvecklad t.ex. ruderatmarksflora eftersom flera av dessa
växter saknar delar som kan bevaras annat än i fuktigare miljöer.
Bilaga 6
Osteologisk analys
Anna Kloo Andersson
Osteologisk analys av benmaterial från RAÄ 50 och 51 i
Falkenbergs socken samt RAÄ 134 i Stafsinge socken,
Falkenbergs kommun, Halland. Dnr 2011-315.
Av Anna Kloo Andersson, Kulturmiljö Halland.
Inledning
De brända ben som analyseras här kommer från tre olika fornlämningar: boplatsen RAÄ 50 och
gravfältet RAÄ 51 i Falkenbergs socken samt boplatsen RAÄ 134 i Stafsinge socken, alla belägna
inom Falkenbergs kommun, Halland. De arkeologiska förundersökningarna har utförts av Kulturmiljö Halland. Vid den osteologiska analysen har jag använt mig av mitt eget referensmaterial
samt osteologisk och anatomisk litteratur.
Alla ben från de två boplatserna och gravfältet var mycket jordiga och tvättades noga med tandborste före analysen. Inledningsvis mätte jag fragmentens volym, vikt och storlek (både maximal
längd och medellängd) samt beskrev deras förbränningsgrad. Benen har därefter gåtts igenom
minst två gånger för att alla fragment som går att känna igen samt identifiera skulle hittas. Benen
har därefter bedömts till art samt om möjligt även kön, ålder och storlek.
Resultat
RAÄ 50, Falkenbergs socken.
AG2281, NO kvadrant
Fyndet innehåller ett fragment som väger 0,3 g och är 11,9 mm långt. Benet är blågrått till vitt
och nästan helt förbränt. Fragmentet är så litet att det inte har kunnat artbedömas.
RAÄ 51, Falkenbergs socken.
AA2738
Benens volym är 3,5 dl och de väger 315,8 g. Det största fragmentet är 48,8 mm långt medan
medellängden är 11,9 mm. Alla fragment är vita och helt förbrända. Benen kommer från människa (61,1 g) och obestämda fragment från människa (254,7 g). Flera fragment kommer från
huvudet men det finns även fragment av obestämda diafyser samt bitar från de stora och små
rörbenen. Ett kraniefragment har ett ganska tunt mellanskikt (diploë), vilket kan tyda på att det
kommer från en yngre individ. Det finns också ett fragment av vänster ögonbrynsbåge (margo
supra orbitalis) som har lätt kvinnliga drag. Benen skulle därför kunna komma från en yngre
kvinna. Ett fragment av en diafys har en beläggning av järn som troligen kommer från ett järnföremål som har legat bredvid benet när kroppen kremerades.
AA2784
Benen har en volym av 0,5 dl och de väger 45,0 g. Det största fragmentet är 41,1 mm långt medan
medellängden är 14,3 mm. Benen är vita och helt förbrända. De kommer från människa (19,9
g) samt obestämda fragment från människa (25,1 g). Benen kommer från olika delar av kroppen
såsom huvudet, ryggraden, diafyser, leder samt stora och små rörben. På ett fragment från en
kota har epifysen vuxit fast på själva kotkroppen vilket tyder på att individen var äldre än cirka
25 år. Ett av kraniefragmenten har en sutur där sammanväxningen (synostosen) inte har påbörjats. När synostosen påbörjas i kraniet varierar beroende på var i kraniet suturen sitter. Det kan
dessutom variera en del från individ till individ och vissa suturer växer över huvud taget aldrig
samman. Det har därför inte varit möjligt att avgöra hur mycket äldre än 25 år han eller hon var.
AA2800
Graven innehåller knappt 0,3 dl brända ben som väger 10,8 g. Det största fragmentet är 30,8
mm långt medan medellängden är 11,5 mm. Benen är vita och helt förbrända och kommer från
människa (4,4 g) samt obestämda fragment från människa (6,4 g). Benen kommer framförallt
från olika delar av huvudet men graven innehåller även diafyser och bitar från rörbenen. Inget
av fragmenten har kunnat användas för köns- eller åldersbedömning.
58
1FB2737.2727
Benens vikt är 1,2 g och det största fragmentet är 11,7 mm långt medan medellängden är 7,7 mm.
Benen är grå till vita och nästan helt eller helt förbrända. Benen utgörs av diafyser från människa
(0,9 g) samt obestämda fragment från människa (0,3 g).
1FB2761.2748
Fyndet består av 2,2 g brända ben där det längsta är 18,4 mm långt medan medellängden är 9,8
mm. Benen är vita och helt förbrända. Tre diafyser kommer från människa (1,5 g) medan resterande fragment är obestämda fragment från människa (0,7 g).
1FB2772.2762
Fyndet består av fyra fragment som tillsammans väger 1,0 g. De är mellan 7,8 och 16,6 mm långa.
De är alla vita och helt förbrända samt kommer från människa. Benen kommer från huvudet,
diafyser samt ett finger. Kraniefragmentet har ett tjockt mellanskikt (diploë) vilket kan tyda på
att det kommer från en äldre individ.
1 FB2782.2773
Fyndet innehåller två fragment som inte har någon registrerbar vikt. De är 3,9 mm respektive 4,8
mm långa. Benen är vita och helt förbrända och det har inte varit möjligt att artbedöma fragmenten.
RAÄ 134, Stafsinge socken.
AS4696
Fyndet innehåller 0,2 dl brända ben som väger 13,3 g. Det största fragmentet är 26,1 mm långt
medan medellängden är 10,0 mm. Benen kommer från djur av obestämd art (6,1 g) samt obestämda fragment som troligen kommer från djur (7,2 g). Benens färg varierar från svart till vitt
och från att vara mycket dåligt brända till att vara helt förbrända. Förbränningsgraden varierar
dessutom mellan fragment av olika storlek, det vill säga en del tunna fragment är dåligt brända
medan det finns tjocka fragment som är helt förbrända. Den varierande förbränningsgraden tyder på att det kan vara rester efter en eller flera måltider. Det har inte varit möjligt att avgöra hur
många arter eller individer fragmenten kommer ifrån.
Bilaga 7
C-analys
14
Beta Analytic Inc.
Bilaga 8
C-analys
14
Ångströmslaboratoriet (Göran Possnert)
Bilaga 9
Konserveringsrapport
Inger Nyström Godfrey
Studio Västsvensk Konservering (SVK)
Stafsinge 2012
Konserveringsrapport
Stafsinge 2012 - Konserveringsrapport
Inger Nyström Godfrey
Studio Västsvensk Konservering
Stafsinge 2012
Konserveringsrapport
Författare Inger Nyström Godfrey
Grafisk form och Layout Studio Västsvensk Konservering
Omslagsbild Foto taget av Inger Nyström Godfrey
Fotot visar fynd 637
Västarvet Studio Västsvensk Konservering
Gamlestadsvägen 2-4 Hus B2
415 02 Göteborg
Telefon 031-63 70 00
Fax 031-707 03 26
Hemsida www.vastarvet.se, www.svk.com
Tekniska och administrativa uppgifter
Västarvet dnr:
Västarvet pnr:
VA 00393-2012
10926
Länsstyrelse och handläggare
Länsstyrelsens dnr
Län:
Kommun:
Socken:
Fastighet:
Länsstyrelsen i Hallands län, Marianne Foghammar och Hans
Bergfast
431-4045-11
Hallands län
Falkenberg
Stafsinge och Falkenbergs socknar
Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78
Uppdragsgivare:
Projektansvarig:
Kulturmiljö Halland
Per Wranning
Konserveringsateljé:
Konservator:
Studio Västsvensk Konservering
Inger Nyström Godfrey
Konserveringsrapport
Under de arkeologiska utgrävningarna i Stafsinge år 2012 hittades ett antal fynd, av dessa har
två (se tabell 1) antal lämnats till Studio Västsvensk Konservering (SVK) för konservering.
Arbetet pågick under år 2012.
Konserveringsåtgärder utförs med utgångspunkt i internationell forskning och praxis gällande
utrustning, kemikalier och material som anpassats för konserveringsområdets behov.
Alla åtgärder syftar till att föremålen skall kunna studeras, hanteras och bevaras på bästa sätt.
Tabell 1.
Fyndnummer
637
Föremål
Spänne
Material
Kopparlegering
Tillverkning
Gjutet/lött
638
Vikt/tyngd/sänke
Bly
Gjutet
Fig 1-2. Fyndnymmer 637
Fig 3-4. Fyndnummer 638
Övrigt
Fragment med
dekor och
nålhållare
Genomgående
hål
Tillstånd/kondition
Föremålen var torra när de kom in till konserveringen.
F 637: Ett fragment av ett spänne utan några intakta kanter, lätt välvt med två
uppskjutande små stycken, nålhållare, och med geometrisk dekor på en sida.
Tunna skikt av kopparkorrosion, som delvis spaltar och visar ett rött
kopparoxidskikt följt av ett ljust grönt och pulvrigt skikt. Det översta består av
mörkare gröna korrosionsprodukter blandade med sand och jord. Stabilt.
F 638: Ett intakt fynd av bly, som har en tunn vit korrosion ovanpå metallen
(troligen) blykarbonater, och en hård brunaktig yta ytterst. Det är troligt att den
bruna ytan innehåller såväl jord som järn från omgivningen.
Konservering
Fynden röntgenfotograferades och besiktigades okulärt under mikroskop. Båda
rensades mekaniskt med pensel, vatten och etanol. För att avlägsna viss
kopparkorrosion på fynd 637 lades det i bad med 5% etylendiamintetraättiksyra
(di Na EDTA) under ca 30 minuter. På blyföremålet (638) fanns en relativt hård
brunaktig yta som tolkades som en blandning av sand och järnföroreningar.
Denna var svår att avlägsna med enbart vatten och pensel. Samma komplexbildare
som ovan, 5% EDTA, användes för att lösa upp denna yta. Båda fynden sköljdes i
avjoniserat vatten och dehydrerades i etanol under 2 dygn. Fynden ytbehandlades
med mikrokristallint vax under vakuum (637) och med pensel (638).
Särskilda iakttagelser och analyser
Inga analyser har efterfrågats.
Råd och anvisningar om förvaring och hantering
Förvaring generellt
Konserverade föremål förpackas i syrafritt material avsett för transport och magasinering.
Hantering av arkeologiska föremål bör alltid ske med handskar för att undvika att skadlig
handsvett och smuts hamnar på föremålen, vilket påskyndar nedbrytningen. Handskar
fungerar även som skydd mot eventuella hälsoskadliga kemikalier i eller på föremålen. Var
försiktig så att inte bomullshandskar fastnar i utstickande delar.
Konservering bromsar den naturliga nedbrytningen men kan aldrig avstanna den helt. Var
därför noga med att kontrollera föremålens kondition med jämna mellanrum och kontakta en
konservator för konsultation eller konservering om föremålen ändrar utseende eller behöver
vård.
Koppar
Kopparlegeringar är i regel något stabilare än järnföremål. Förvaring vid en relativ
luftfuktighet runt 20 % som inte fluktuerar över dygnet rekommenderas.
Bly
Bly är en relativt stabil metall men kan reagera på organiska syror. Förvaringsmiljön bör vara
stabil, utan stora fluktuationer i luftfuktighet och/eller temperatur. Organiska syror och
inredning som innehåller detta bör undvikas.
Referenser
Tidens tand. Förebyggande konservering. M. Fjaestad (red.). 1999, Riksantikvarieämbetet
Dokumentation
Genomförda konserveringsåtgärder redovisas skriftligen i rapportform.
Fotodokumentation i JPG format efter konservering levereras på CD-Rom.
Rapport samt fotodokumentation tillverkas i fyra exemplar varav en arkiveras på SVK (endast
rapport) och de övriga skickas till Länsstyrelsen, mottagande museum och den grävande
institutionen. Eventuella (analoga) röntgenbilder följer med fynden.
Bilagor
BILAGA 1. Röntgenfoto (medföljer fynden)
BILAGA 2. Bildbilaga
Bilaga 10
Schaktbeskrivning, fältritningar (Skala 1:30)
HMAK 4389
Halland, Stafsinges och Falkenbergs socknar
Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78
RAÄ Stafsinge 134, 136–139 och 143, RAÄ Falkenberg 49–52
Arkeologisk förundersökning 2012
HMAK-nr
Ritning
Skala
4389:1
profiler
1:30
4389:2
profiler
1:30
4389:3
profiler
1:30
4389:4
profil
1:30
4389:5
profiler
1:30
4389:6
profiler
1:30
4389:7
profiler
1:30
4389:8
provstick med geospjut
Stafsinge RAÄ 134:
Från väst till öst:
S 3757: Matjord 0,55 meter i norr, 0,45 meter i söder. Alv: sand med enstaka grusiga och
steniga fläckar
S 3749: Matjord 0,4 meter i norr, 0,3 meter i söder. Alv: grus och stenig, enstaka partier
med sand
S 3739: Matjord 0,3 meter. Alv: sand, men inom de sydligaste fyra meterna utgörs alven av
stenig grus.
S 3730: Matjord 0,3 meter, i schaktets mittparti dock endast 0,2 meter. Inom detta grundare
parti är alven hårt plöjd. Alv: grov grus
S 3722: Matjord i norr 0,3 meter, i mittpartiet 0,45 meter och i söder 0,35 meter. Alv: grov
grus två meter längst i norr, i övrigt sand.
S 3714: Matjord i norr 0,6 meter. Inom de två nordligaste meterna påträffades rester av
stentäktsverksamhet i form av 0,1x0,1 meter stor, slagen sten omedelbart invid berg i dagen. I schaktets mittparti uppträder härdar redan på 0,25 meters djup. I söder är matjorden
0,4 meter djup. Alven utgörs av sand.
S 3706: Matjord i norr 0,4 meter, i söder 0,3 meter. Alv: inom de fyra sydligaste meterna
utgörs alven av sand, i övrigt grov grus.
S 5293: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: morängrus.
S 5507: Matjord 0,3-0,6 meter. Alv: morängrus.
S 5712: Matjord 0,5-0,6 meter. Alv: siltig sand, bitvis grusig.
S 5765: Matjord 0,3-0,4 meter. Alv: morängrus, stenblock.
S 5830: Matjord 0,35-0,4 meter. Alv: morängrus.
S 6045: Matjord 0,3-0,4 meter. Alv: grusig sand.
Stafsinge RAÄ 138
Från öst till väst:
S 200: Matjord: 0,4-0,55 meter (grundast i norr, djupast i söder). Alv: ljusbeige grusig sand.
S 223: Matjord: 0,35-0,75 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand.
S 279: Matjord: 0,3-0,8 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand i norr, fuktig lerig
sand i söder.
S 368: Matjord 0,4-0,98 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand i norr, fuktig lerig
sand i söder.
S 500: Matjord: 0,4-1,2 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand i norr, fuktig lerig
sand i söder. Fylldes med vatten längst i söder.
S 629: Matjord: 0,75-0,8 meter, enligt ovan. Alv: mellanmörk siltig sand.
S 665: Jämför S 629 ovan.
S 684: Matjord: 0,9-1,1 meter, enligt ovan. Alv: mellanmörk siltig sand.
S 709: Matjord: 0,7-0,75 meter, enligt ovan. Alv: mellanmörk siltig sand.
Stafsinge RAÄ 139
Från väst till öst:
S 2994: Matjord: 0,35-0,5 meter. Alv: grusig sand i söder, ljusbeige sand i norr
S 3099: Matjord: 0,35-0,45 meter. Alv: grusig sand i söder, siltig sand i norr
S 3199: Matjord: 0,4-0,45 meter. Alv: grusig sand i norr, grus, småsten i söder.
S 3336: Matjord: 0,28-0,35 meter. Alv: stenig grus, grusig sand.
S 3485: Matjord: 0,3-0,45 meter. Alv: stenig grus.
S 3645: Matjord: 0,4-0,45 meter. Alv: stenig grus. Störning (alven sönderschaktad) av soptippen längst i norr.
S 3695: Matjord: 0,4-0,45 meter. Alv: stenig grus inom södra hälften, norr hälften sönderschaktad av soptippen.
Falkenberg RAÄ 49
Från väst till öst:
S 2683: Matjord: cirka 0,3 meter. Alv: grusig sand, mycket flammig av järn- och manganutfällningar, samt ställvis urtvättade/urlakade partier = röd, svart och grå alv. Inga anläggningar.
S 2644: Beläget cirka 20 meter öster om S 2683. Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: sydligaste
tretton meterna = roströd alv med gott om klumpar av järnutfällning, därefter (resten av
schaktet) samma förhållanden som i S 2683 ovan, samt enstaka större block. En (tveksam)
anläggning/större grop.
S 2665: Cirka 5 meter norr om S 2644. Sydligaste åtta meterna innehåll mycket kraftig
skenhälla. Med all sannolikhet är det partier av detta som tolkades som slaggblock vid utredningen. Cirka tio meter från söder påträffades en något skadad tegelrörsdränering. Inom
de nordligaste sjutton meterna uppträder återigen stora partier skenhälla. För övrigt grusig
alv, flammig av järn- och manganutfällningar, samt svarta torviga fläckar, sannolikt spår
efter bortryckt sten.
S 2621: Cirka sex meter öster om S 2644 och S 2665. Alven utgörs av mycket kraftig skenhälla i form av stora tjocka block (jfr S 2665 ovan). Merparten av det korsande utredningsschaktet öppnades på nytt i syfte att frilägga några av utredningens förmodade ugnslämningar. Inga anläggningar, lager eller fynd överhuvudtaget påträffades. Däremot rikligt med
järnutfälld grusig sand varvad med skenhälla.
S 2532: Cirka tio meter öster om S 2621. Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: domineras av mycket kraftig järnutfällning, ställvis i form av skenhälla inom de sydligaste tolv meterna, därefter flammig, grusig sand. I norr återigen mycket partier med skenhälla, cirka tjugo meter
söder om samt norr om en härd (AH 2596).
S 2523: Cirka tio meter öster om S 2532. Matjord: 0,25-0,3 meter. Alv: grus, mycket flammigt av järn- och manganutfällningar.
S 2508: Cirka tio meter öster om S 2523. Matjord: 0,25-0,3 meter inom södra hälften, 0,20,25 meter inom norra hälften. Alv: Mycket flammig grusig alv med järn- och manganut-
fällningar, samt ställvis urlakade ljusgrå partier och något enstaka blocklyft. Ett möjligt (?)
stolphål. Något renare grusig alv inom norra hälften, dock inga anläggningar.
S 2477: Cirka tjugo meter om S 2508. Matjord: o,3 meter. Alv: grusig sand, ställvis med
partier med roströd järnutfällning, delvis i klumpar, ställvis i form av skenhälla. Även fläckvis inslag av manganutfällning. Mittutför impedimentet i NV är det naket berg direkt under
matjorden.
S 2459: Cirka tjugo meter öster om S 2477. Matjord: 0,2-0,3 meter. Alv: grusig sand.
Längst i norr är dock berg direkt under matjorden. Enstaka mindre partier med roströd grus
i södra partiet. Inga anläggningar.
Falkenberg RAÄ 50
Från öst till väst:
S 4477: Matjord: 0,25-0,3 meter. Alv: grusig sand. I schaktets södra tredjedel utgörs alven
dock av grov sten
S 2180/4197 (det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa
lämningarna, därav dubbelnumrering): Matjord: cirka 0,25 meter. Alv: grovt, stenigt grus.
Längst i söder begränsas schaktet av block och större sten.
S 2194/4451 (det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa lämningarna, därav dubbelnumrering): Matjord: 0,2-0,3 meter. Alv: grusig sand. Längst i söder
allt mer större sten och stora block.
S 2306/4469 (det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa
lämningarna, därav dubbelnumrering): Matjord: 0,2-0,25 meter. Alv: sand, ställvis grusig.
Nordligaste 6-7 meterna övergår alven i större block och jordfast sten.
S 2426: Matjord: cirka 0,25 meter. Alv: sand, närmast siltig, ställvis rostfärgad. Mycket
stora sten och ställvis jordfasta block. I norra hälften är fin sand.
S 2444/2453(det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa lämningarna, därav dubbelnumrering) : Matjord: 0,2-0,25 meter. Alv: rostfärgad sand med inslag av större sten, samt torvfläckar.
Kommentar om situation överlag inom RAÄ 50: Mycket skräp (fönsterglas, porslin etc) i
schakten, men även mycket frostsprängd naturflinta.
Falkenberg RAÄ 51
Från väst till öst:
S 2719: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: grusig sand och småsten, ytan hårt plöjd. Då vissa av
gravarna uppträdde redan i undre skiktet av matjorden så schaktades ej ända ned till alven
inom vissa partier.
S 2833: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand och småsten. Schaktning ned till gravar
inom de centrala partierna och ned till alven norr och söder därom.
S 2843: Matjord 0,2-0,3 meter. Alv: grusig sand.
S 2701: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand.
S 2707: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand.
S 2713: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand.
Falkenberg RAÄ 52
Från öst till väst, öster om stengärdsgård:
S 1294: Matjord: 0,35-0,4 meter. Alv: Gulbeige sand. Berg i dagen i söder
S 1199: Matjord: 0,28-0,4 meter. Alv: Jämför S 1294 ovan.
S 965: Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: gulbeige – röd morängrus, sand, berg i dagen i söder
S 1327: Matjord: 0,28-0,3 meter. Alv: gulbeige – röd morängrus, sand.
S 781: Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand.
S 744: Matjord 0,4-0,55 meter. Alve: Gulbeige sand.
S 1331: Jämför S 744 ovan.
Från öst till väst, väster om stengärdsgård:
S 1335: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand
S 1823: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand
S 1501: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand
S 1550: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand
S 1361: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand
S 2103: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand
Postadress: Bastionsgatan 3 | 302 43 Halmstad | Tel: 035-19 26 00
Fax: 035-19 26 26 | E-post: kansli@kulturmiljohalland.se | Hemsida: www.kulturmiljohalland.se