Utländska doktorander i svensk forskarutbildning
Rapport 2009:14 R Utländska doktorander i svensk forskarutbildning Högskoleverket • Luntmakargatan 13 • Box 7851, 103 99 Stockholm tfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post hsv@hsv.se • www.hsv.se Utländska doktorander i svensk forskarutbildning Utgiven av Högskoleverket 2009 Högskoleverkets rapportserie 2009:14 R ISSN 1400-948X Innehåll: Högskoleverket, analysavdelningen, Helen Dryler, Karin Holmvall och Marie Kahlroth. Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning Omslagsbild: Jann Lipka Tryck: NRS Tryckeri, Huskvarna, juni 2009 Tryckt på miljömärkt papper Innehåll Sammanfattning Introduktion 5 9 Regeringens syn på internationell rekrytering i forskarutbildningen 10 Datamaterial och definition av utländska doktorander 13 Definition av utländska doktorander Registerdata Enkät till lärosäten 13 14 14 Doktorandnybörjarna – utvecklingen 1997–2007 17 Samtliga nybörjare – höga berg och djupa dalar Svenska och utländska doktorandnybörjare Ämnesområden Lärosäten Ursprungsland Fler män än kvinnor bland utländska doktorander 18 19 21 24 27 29 Rekrytering och antagning: lärosätena svarar 33 Ramar för rekrytering och antagning Hur rekryteras de utländska doktoranderna? Varför rekryteras utländska doktorander? Viss antagning via utländska universitet 34 39 41 41 Examina 45 Alla examina 1997–2007 Svenska och utländska doktorander Examina per ämnesområde Examina per lärosäte Kvinnor och män 45 46 48 48 49 Doktorandernas försörjning 51 Nybörjarnas försörjning Försörjning per ämnesområde Påverkar ursprunget försörjningen? Per lärosäte Könsskillnader i försörjningen Ju längre bort ifrån, desto större andel stipendier Samtliga doktoranders försörjning Den sjätte terminen i utbildningen Stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning Enkätsvaren Beräkning Reflektioner 52 54 57 58 59 61 61 62 64 66 68 69 Genomströmning 71 Examenskvot Studietid 73 78 Vad gör de utländska doktorerna efter sin examen i Sverige?81 Kort om metodiken Närmare hälften av de utländska doktorerna stannar De utländska doktorerna etablerar sig sämre på arbetsmarknaden Vilka yrken har doktorerna? 82 83 89 92 Ett internationellt perspektiv 95 Den internationella rörligheten ökar Jämförelser är intressanta men svåra att göra 95 100 Bilaga 1 103 Tabeller Bilaga 2 Några begreppsdefinitioner Bilaga 3 Enkät om utländska doktorander 103 107 107 109 109 Sammanfattning Inflödet av utländska doktorander i svensk forskarutbildning har ökat under de senaste åren, och år 2007 utgjorde de utländska doktoranderna 29 procent av nybörjarna. Trenden verkar vara en fortsatt ökning också under 2008 enligt nyligen framtagna uppgifter (de utländska doktoranderna utgör 33 procent av nybörjarna år 2008). I denna rapport presenteras analyser om utländska och svenska doktorander för perioden 1997 till och med 2007. Några av frågorna som vi har försökt att besvara är: Kommer det lika många kvinnor som män till Sverige för att börja utbildning på forskarnivå? Är de utländska doktoranderna vanligare vid vissa lärosäten? Vilka världsdelar och länder kommer de ifrån? I vilken utsträckning har svenska universitet och högskolor aktivt försökt att rekrytera utländska doktorander? Är finansieringsformerna desamma för svenska och utländska doktorander? Hur ser genomströmningen ut? I vilken utsträckning stannar de utländska doktoranderna kvar i Sverige efter avlagd doktorsexamen? Hur vanligt är det med utländska doktorander i andra länder? Datamaterial och definition av utländsk doktorand Med utländska doktorander avses personer som är födda utomlands och har kommit till Sverige mindre än två år innan doktorandstudierna påbörjas. Doktoranderna är antagna till utbildning på forskarnivå i Sverige och har för avsikt att avlägga en licentiat- eller doktorsexamen. Doktorander som deltar i internationellt forskarutbyte (och är antagna vid utländskt lärosäte) eller som har utländsk bakgrund (vuxit upp i Sverige men har två utlandsfödda föräldrar) tillhör inte gruppen utländska doktorander: de förra ingår ej i analyserna medan de senare tillhör den svenska doktorandgruppen. Analyserna bygger på data från i huvudsak två källor: (1) nationella registeruppgifter om doktorander samt (2) svar från lärosätena på en enkät från Högskoleverket. Några resultat • Andelen utländska doktorander av nybörjarna har ökat från 20 procent 2004 till 29 procent år 2007; år 1997 utgjorde de utländska doktoranderna ”endast” 15 procent av alla nybörjare. 5 • I doktorandpopulationen i sin helhet (det vill säga aktiva doktorander) och bland dem som avlägger examen är andelen utländska doktorander mindre: 19 procent av alla aktiva hösten 2007 och 18 respektive 19 procent av alla doktorsexamina och licentiatexamina år 2007. Eftersom inflödet av utländska nybörjare har ökat stort kommer sannolikt andelen utländska doktorander av de aktiva och examinerade att öka inom en ganska snar framtid. • Svenska universitet och högskolor har sannolikt bidragit till ökningen av utländska doktorander via bredare internationella utlysningar av studiestöd (utbildningsbidrag och anställning som doktorand) och inrättande av internationella magister- och masterprogram. • De utländska doktorandnybörjarna försörjs i större utsträckning än svenska nybörjare via stipendier eller ”övrig försörjning” (inkluderar till exempel studiemedel och egna medel). • Stipendieprogram som riktas till utländska sökande bidrar förmodligen till ökningen av utländska doktorander, men skapar samtidigt olika försörjningsmönster för utländska respektive svenska doktorander. • För de doktorander som har avlagt doktors- eller licentiatexamen har både netto- och bruttostudietid beräknats. Eftersom nettostudietiden (den tid som avsätts till forskarutbildningen) är ungefär lika för svenska och utländska doktorander samtidigt som bruttostudietiden (den totala tiden i forskarutbildningen) är längre för svenska doktorander, talar detta för att svenska doktorander i högre grad än utländska gör avbrott i studierna på grund av föräldraledighet eller annat samt att de studerar på deltid i högre utsträckning (institutionstjänstgöring eller forskarstudier kombinerat med annat arbete). • En större andel av de utländska doktorandnybörjarna jämfört med de svenska har avlagt doktorsexamen inom en viss tid (5 och 8 år i denna studie). Skillnaderna uppträder inom alla större ämnesområden. Genomströmningen (examenskvoten) blir sämre om doktoranderna gör tillfälliga avbrott och studerar på deltid, och detta har förmodligen bidragit till att de svenska doktoranderna har en jämförelsevis sämre genomströmning. Sannolikt beror skillnaden i genomströmning mellan svenska och utländska doktorander till viss del också på att doktorander som avslutar studierna med en licentiatexamen inte har medtagits i analysen. • Av de utländska doktorander som avlade en doktorsexamen åren 1997 till och med 2001 fanns 44 procent kvar i Sverige fem år efter dok6 torsexamen medan 43 procent hade emigrerat och 12 procent inte gick att följa upp (på grund av ofullständigt personnummer). Mindre än 1 procent pendlade till Danmark eller Norge. 7 Introduktion Forskarutbildningens internationalisering omfattar ett antal olika delar. Denna rapport handlar om en av dessa delar, nämligen lärosätenas rekrytering av utländska doktorander till svensk forskarutbildning. 1 Hösten 2007 fanns det lite drygt 17 000 aktiva doktorander i forskarutbildningen. Av dessa var cirka 3 250 utländska doktorander, vilket motsvarar 19 procent. Denna andel kommer mycket sannolikt att öka om några år eftersom andelen utländska doktorander bland nybörjarna har ökat starkt under senare tid: från 20 procent år 2004 till 29 procent år 2007. Ökningen ser också ut att fortsätta under 2008 (nyligen tillgängliga uppgifter för 2008 visar att nära 33 procent av nybörjarna är utländska doktorander). Det är mot bakgrund av denna snabba expansion av utländska forskarstuderande och det politiska intresset för forskarutbildningen, och därmed sammanhängande regeländringar och ekonomiska satsningar i början av detta sekel,2 som Högskoleverket har genomfört denna studie om utländska doktorander i svensk forskarutbildning. Högskoleverket och Statistiska centralbyrån (SCB) rapporterar sedan 2006 regelbundet om den utländska doktorandgruppen i ett statistiskt meddelande om doktorander och examina på forskarnivå.3 I föreliggande studie är den statistiska redovisningen betydligt mer omfattande; exempelvis analyserar vi områden som, oss veterligen, inte alls har belysts tidigare under 2000-talet, såsom de utländska doktorandernas försörjningsformer, deras genomströmning i forskarutbildningen samt i vilken utsträckning de stannar i landet efter avslutad forskarexamen och lyckas etablera sig på 1. Ett par andra exempel på forskarutbildningens internationalisering är att doktoranderna deltar i internationella konferenser och att de publicerar resultaten av sin forskning i internationella tidskrifter (se till exempel Högskoleverkets utvärdering En högskola i världen – internationalisering för kvalitet, 2008:15). 2. Se exempelvis regeringens propositioner 2000/01: 3, 2001/02:15, 2004/05:80 och 2004/05:162. 3. Se Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå (UF 21 SM). 9 den svenska arbetsmarknaden.4 De utländska doktoranderna jämförs genomgående med de svenska. Därtill sätter vi den svenska rekryteringen av utländska doktorander i ett internationellt perspektiv. De statistiska uppgifterna har kompletterats med svar på några öppna frågor som vi ställt i en enkät till lärosäten med rätt att anta doktorander. För att bättre förstå ökningen av utländska doktorander, hur de försörjs etc. har lärosätena svarat på frågor om hur och varför de rekryterar utländska doktorander, tillämpning och syn på försörjning av dessa doktorander samt även erfarenheter av vad som händer med de utländska doktoranderna efter avlagd forskarexamen. Regeringens syn på internationell rekrytering i forskarutbildningen I vilken utsträckning har de utredningar och propositioner som har lagts fram under 2000-talets första decennium behandlat rekryteringen av utländska doktorander, och vilka ställningstaganden har man gjort? I uppdraget till utredningen Advantage Sweden5 ingick bland annat att undersöka förutsättningarna för att öka antalet studerande från andra länder vid Sveriges universitet och högskolor. I betänkandet uppmärksammades att vissa ämnen inom naturvetenskap och teknik hade svårt att rekrytera kvalificerade doktorander och forskare samt att universiteten och högskolorna var på väg in i en tid av generationsväxling av lärare och forskare. Utredaren såg det därför som nödvändigt med en fortsatt rekrytering av utländska doktorander, och att denna också borde kunna öka. I mer konkreta termer föreslog utredaren att: ”Målet för rekrytering av utländska studenter och doktorander bör vara att antalet utländska studenter skall öka med 1000 per år under fem år.” I linje med detta föreslogs att resurser för några internationella forskarskolor borde ställas till förfogande, och att utländska doktorander skulle rekryteras till dessa. I regeringens högskoleproposition Den öppna högskolan (2001/02:15) ingår ett kapitel om ökad internationell rörlighet. Mot bakgrund av bland 4. Baserat på uppgifter om utländska doktorander från början och mitten av 1990talet redovisade Högskoleverket i rapporten Doktorander från länder utanför Norden och Europeiska unionen (1998:40) bland annat information om försörjning och genomströmning. Men förutom att rapporten redogör för en tidigare period så är analyserna om genomströmning etc. delvis annorlunda. En stor skillnad är också att de utländska doktoranderna definierades på ett annat sätt vid denna tid, vilket innebar en överskattning av gruppens storlek. 5. SOU 2000:92. 10 annat utredningen Advantage Sweden ansåg regeringen att rekryteringen av utländska doktorander borde kunna öka ytterligare. Inga specifika rekryteringsmål fastställdes dock.6 I anslutning till nästa högskoleproposition lade Forskarutbildningsutredningen fram sitt betänkande En ny doktorsutbildning, 7 i vilken bland annat internationalisering och mobilitet behandlades. Utredningen konstaterade att många utländska doktorander söker sig till forskarutbildning i Sverige och att detta var ett positivt inflöde som borde kunna öka. För att nå dit föreslog man att informationen om svenska doktorsutbildningar borde kunna samlas och göras lätt åtkomlig för utländska studenter. Man föreslog även att utländska myndigheter och företag borde kunna köpa doktorsutbildning inom ramen för uppdragsutbildning för att underlätta inflödet av utländska doktorander. Även i högskolepropositionen Ny värld – ny högskola (2004/05:162) redogjorde regeringen för sin syn på internationaliseringen av den högre utbildningen. Man redovisade storleken på andelen utländska doktorander bland doktorandnybörjarna, men konstaterade att de utländska doktoranderna sannolikt underskattades,8 och man angav inte några mål i siffror för rekrytering av utländska doktorander. Däremot satte man som delmål, inom ramen för en nationell strategi för internationalisering av den högre utbildningen, att öka rekryteringen av utländska studenter. Även om doktorander ingår i begreppet studenter, så är det ändå otydligt vad man ansåg om rekryteringen av utländska doktorander. Under år 2009 har regeringen lagt fram en proposition om forskarutbildningen,9 men denna berör inte den internationella rekryteringen. Och i internationaliseringspropositionen Gränslös kunskap – högskolan i globaliseringens tid (2008/09:175) från samma år finns inte någon tydlig skrivning i denna fråga. Regeringen bedömer att den tidigare uppställda nationella strategin för internationalisering av den högre utbildningen kan behöva utvecklas i vissa delar, men att den ändå fortsatt bör utgöra grunden för 6. Ett av skälen som angavs var att sådana rekryteringsmål förutsatte mer tillförlitlig statistik om antalet utländska studenter. Vid denna tid baserade man uppgifter om utländska doktorander på medborgarskap, vilket överskattar deras antal. 7. SOU 2004:27. 8. De utländska doktoranderna kallades vid denna tid gästdoktorander i den officiella statistiken. I stället för medborgarskap (vilket hade använts tidigare) användes nu ett mått som inte förmådde fånga de utländska doktoranderna från Norden och EU. 9. Forskarutbildning med profilering och kvalitet (proposition 2008/09:134). 11 universitetens och högskolornas internationaliseringsarbete och att målen fortsatt bör gälla (ett av delmålen var som bekant att öka rekryteringen av utländska studenter). Möjligheterna att urskilja utländska doktorander i statistiken är bättre idag än tidigare, men regeringen redovisar ändå inte några sådana uppgifter. Däremot gör man bedömningen att marknadsföring och information i utlandet om svensk högre utbildning och forskning bör förbättras och samordnas på ett sätt som attraherar de bästa studenterna och de mest kompetenta lärarna och forskarna. Man beräknar att 4 miljoner kronor bör fördelas till Svenska institutet för detta uppdrag. En sådan förstärkt marknadsföring kan naturligtvis locka ännu fler doktorander från andra länder till Sverige. 12 Datamaterial och definition av utländska doktorander I denna studie om utländska doktorander har i huvudsak två slags data använts: (1) nationella registeruppgifter om doktorander samt (2) enkätsvar från lärosäten. Det statistiska datamaterialet har använts för att beskriva de utländska doktoranderna, i förhållande till de svenska, med avseende på aspekter såsom påbörjade forskarstudier, examina, genomströmning, försörjning samt tiden efter doktorsexamen. Lärosätenas svar på Högskoleverkets enkät har vi använt för att nå en något djupare förståelse för vad som ligger bakom de kvantitativa sifferuppgifterna. Bland annat: Vad beror den kraftiga ökningen av utländska doktorander på, hanteras finansieringsfrågan på samma sätt för svenska och utländska doktorander, och vad känner lärosätena till om vad som händer med de utländska doktoranderna efter avlagd forskarexamen? Definition av utländska doktorander De utländska doktoranderna har urskiljts i det statistiska datamaterialet enligt något av följande två kriterier: (1) Personen har hos Migrationsverket angivit studier som grund för bosättning, och beslutet om uppehållstillstånd är fattat mindre än två år innan doktorandstudierna påbörjades. (2)Personen är född utomlands och har invandrat mindre än två år innan doktorandstudierna påbörjades.10 Definitionen av utländska doktorander var dock inte lika exakt i enkäten till lärosätena. Där stod: ”Med utländska doktorander avses här doktorander som har kommit från andra länder med avsikten att bedriva hela forskarutbildningen i Sverige (antingen fram till en licentiat- eller doktorsexamen). Dock avses INTE utbytesstudenter på forskarnivå eller svenska doktorander med utländsk bakgrund.” 10. Detta andra kriterium används eftersom inte alla studenter ansöker om uppehållstillstånd hos Migrationsverket, till exempel behöver studenter från övriga Norden inget sådant tillstånd. 13 Registerdata Statistiska centralbyrån (SCB) har på uppdrag av Högskoleverket sammanställt tabeller som beskriver hela populationen av såväl de svenska som de utländska doktoranderna ur olika aspekter. Samtliga doktorander i datamaterialet är under 65 år.11 Tabellerna innehåller uppgifter om doktorandnybörjare, antagningstyp (antagning till licentiat- eller doktorsexamen), aktiva doktorander, licentiatexamina, doktorsexamina, doktorandnybörjarnas försörjning, aktiva doktoranders försörjning, doktorandernas försörjning den sjätte terminen, genomströmning, brutto- och nettostudietid samt tiden efter doktorsexamen (stannare/emigranter, etablering på arbetsmarknaden eller ej, yrke). Därtill innehåller datamaterialet uppgifter om kön, ålder, nationellt ämnesområde, vetenskapsområde, lärosäte och ursprungsland. Högskoleverket har därefter analyserat datamaterialet och ställt samman nya tabeller och diagram, vilka presenteras i denna rapport. Statistiska uppgifter om doktoranderna finns från år 1997 och fram till 2007.12 Beroende på vilken aspekt som studeras kan tidsperioden variera: till exempel har vi inte gjort någon uppföljning av inträdet på arbetsmarknaden för de allra senaste examenskullarna.13 Vid uppdelningar efter ursprungsland etc. minskar antalet utländska doktorander ibland så pass mycket att vi har slagit ihop flera år. Enkät till lärosäten I september 2008 skickade Högskoleverket ut en postenkät till samtliga universitet och även till högskolor med vetenskapsområde – det vill säga alla lärosäten med rätt att anta doktorander till utbildning på forskarnivå. Sammanlagt har 21 universitet och högskolor erhållit enkäten, och 11. Denna begränsning finns på grund av att uppgifter som hämtas från flergenerationsregistret (där uppgift om personers födelseland exempelvis finns) är på personer födda 1932 och folkbokförda i Sverige någon gång sedan 1961. Första läsåret som utländska doktorander hämtades på detta sätt (läsåret 1996/97) fanns alltså inte personer som var äldre än 64 år i flergenerationsregistret. För att ha en jämförbar tidsserie behölls denna begränsning även om registret nu innehåller personer som är äldre. 12. Det är först från och med läsåret 1996/97 som SCB kan urskilja de utländska doktoranderna enligt den definition som vi använder i denna studie. 13. Vi har mätt inträdet på arbetsmarknaden för doktorer som har stannat i Sverige efter examen. Men för att vi ska kunna bedöma om de har stannat i Sverige eller ej behöver det ha gått ett antal år efter examen (enligt vår definition). 14 samtliga har besvarat den.14 Därtill gavs även doktorandorganisationerna möjlighet att kommentera frågorna i enkäten, vilket de också har gjort i ett gemensamt svar.15 Frågorna handlar framför allt om tre områden: rekrytering/antagning, försörjning samt tiden efter examen. Frågorna är av öppen karaktär, det vill säga det finns inga fasta svarsalternativ. Det är tidskrävande och ibland svårt att sammanställa öppna svar, till exempel tenderar svar på olika frågor ibland att gå in i varandra. Ändå bedömde vi detta som den bästa metoden då vi ansåg att det fanns för lite kunskap om de utländska doktoranderna för att ange fasta svarsalternativ. De öppna frågorna gav lärosätena goda möjligheter att lämna information som kanske tidigare inte varit känd. Vi har medvetet valt att endast sällan namnge lärosätena, eftersom det primära inte är att tala om hur enskilda lärosäten arbetar (och därmed möjligen framhålla deras eventuella förtjänster eller brister).16 Ibland hämtas dock direkta citat från lärosätenas svar, och i dessa fall har vi skrivit ut vilket lärosäte som avses. 14. Enkäten finns i bilaga 3; den adresserades till rektor och skickades både via post och e-post. 15. SFS doktorandkommitté och Sveriges Doktorandförening (doktorandsektion SULF) har lämnat ett gemensamt svar. Sveriges Doktorander (SDok) är däremot en vilande organisation sedan halvårsskiftet 2008, och har således inte yttrat sig. 16. I missivet till lärosätena har vi skrivit att rapporten har karaktären av en nationell kartläggning och diskussionsunderlag, och att svar från enskilda lärosäten inte ska användas för att framföra kritik mot något enskilt lärosäte. 15 Doktorandnybörjarna – utvecklingen 1997–2007 I detta inledande empiriska kapitel fokuserar vi på nybörjarna (inflödet) i forskarutbildningen och söker i flera fall följa utvecklingen över tid. Vi undersöker också svaren på frågor som: Utgör de utländska doktorandnybörjarna en stor andel inom samtliga ämnesområden? Hur fördelar de sig på de olika universiteten och högskolorna? Vilka länder kommer de ifrån? Hur ser könsfördelningen ut bland de utländska doktoranderna? Förändringar som berör forskarutbildningen kommer många gånger snabbast och tydligast till uttryck bland nybörjarna, vilket är anledningen till att vi analyserar inflödet i forskarutbildningen ur ganska många aspekter. I sammanfattning visar resultaten: • År 1997 utgjorde de utländska doktoranderna 15 procent av nybörjarna, och år 2007 utgjorde de 29 procent. I antal räknat kom mer än 800 doktorander från andra länder till Sverige år 2007, och det är fler än någonsin tidigare. • Ökningen av andelen utländska doktorander bland nybörjarna var särskilt stor åren 2004–2007, då andelen steg med 9 procentenheter på endast tre år: från 20 procent år 2004 till 29 procent år 2007. • Uppdelat på olika ämnesområden har andelen utländska nybörjare under senare år ökat som mest i teknikvetenskap: från 21 procent år 2003 till 43 procent år 2007. • Under perioden 1997 till och med 2007 har andelen utländska doktorandnybörjare ökat vid majoriteten av lärosätena, och vid flera av dem överstiger andelen 30 procent år 2007. Men det finns också en variation mellan lärosäten; vid samma tidpunkt var till exempel endast 9 procent av nybörjarna vid Göteborgs universitet från annat land. • Under perioden 1997 till 2007 har allt fler doktorander från Asien påbörjat svensk forskarutbildning medan doktoranderna från Europa har blivit färre. År 2007 bestod den utländska nybörjargruppen av 35 procent asiater och 32 procent européer (resterande 33 procent kom från någon annan världsdel eller hade okänt ursprung). • Det är fler utländska män än kvinnor som påbörjar en forskarutbildning i Sverige, och könsfördelningen är mer sned i den utländska doktorandgruppen än i den svenska. År 2007 utgjorde kvinnorna 50 pro17 cent av de svenska nybörjarna och 38 procent av de utländska. Från vissa länder är andelen kvinnor betydligt mindre. Samtliga nybörjare – höga berg och djupa dalar Hur har utvecklingen sett ut för hela gruppen av doktorandnybörjare över åren? Vi inleder här med en sådan beskrivning innan fokus ställs på de utländska doktoranderna. Utvecklingen följs från år 1990 och framåt, och vi kan konstatera att antalet nybörjare i forskarutbildningen steg i princip årligen mellan 1990 och 1997: från lite drygt 2 300 nybörjare vid periodens början till drygt 3 600 vid dess slut. Därefter har antalet varierat starkt. Direkt efter 1997 sjönk antalet nybörjare under ett par års tid. Denna minskning var en följd av att högskoleförordningen från och med den 1 april 1998 tydliggjorde att ordnad försörjning för doktorandens hela utbildningstid var ett villkor för att antas till forskarutbildningen.17 Eftersom det främst var inom humaniora och samhällsvetenskap som doktorander dessförinnan hade antagits utan att försörjningsfrågan hade lösts (via anställning som doktorand, utbildningsbidrag eller annat), så var det också företrädesvis inom dessa ämnesområden som antalet nybörjare sjönk. Emellertid, snart började nybörjartalen stiga igen. Ökningen inleddes direkt efter millenniumskiftet, och såväl år 2002 som 2003 var det mer än 3 800 doktorander som påbörjade sina forskarstudier. Kort tid därefter sjönk antalet nybörjare än en gång, och de senaste tre åren (2005 till 2007) har nybörjartalen legat strax under 3 000. En möjlig förklaring till den senaste nedgången är en mer pressad ekonomisk situation vid lärosätena, vilket direkt påverkar hur många doktorander som kan antas.18 Därtill har det möjligen också skett en del omprioriteringar vid lärosätena på så sätt att resurser har omfördelats från försörjning av nya doktorander till försörjning av färdiga doktorer som anställts i någon postdoktoral meriteringsanställning. Sådana satsningar på meriteringsanställningar för nydisputerade (forskarassistent och biträdande lektor) ligger i linje med det resurstillskott som den tidigare regeringen aviserade för ändamålet såväl i forskningspropositionen Forskning för ett bättre liv (2004/05:80) som i budgetpropositionen för 2006 (2005/06:1). Emellertid hade några större re17. Den skarpare skrivningen utgjorde en del i det som brukar kallas 1998 års forskarutbildningsreform. 18. Flera lärosäten har uppgivit detta i kontakter med Högskoleverket. Se Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt?, 2009:3, och avsnittet ”Ekonomiska resurser” i denna rapport (sidan 35). 18 surser ännu inte tillförts vid utgången av år 2007 eftersom förstärkningen framför allt avsåg år 2008 (för såväl de direkta statsanslagen som medel som skulle tillföras forskningsråden). Därtill har utfallet av förstärkningarna för perioden 2005–2007 inte nått upp till den nivå som utlovades.19 Eventuella satsningar på meriteringsanställningar bör därför ha skett genom omprioriteringar av resurser vid lärosätena. Huruvida sådana omprioriteringar verkligen har kommit till stånd i någon större utsträckning vet vi dock inte. Rapportering från enskilda lärosäten visar visserligen på sådana satsningar (till exempel i årsredovisningarna), men samtidigt har den totala stocken av forskarassistenter och biträdande lektorer varit ungefär densamma under de senaste åren. Lärosätena kan dock ha satsat på andra typer av meriteringsanställningar, till exempel olika typer av postdoktorala anställningar, som vi saknar säkra sifferuppgifter om. Figur 1. Doktorandnybörjare – antal totalt samt svenska och utländska doktorander. 4 500 4 000 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 1990 Alla 1992 1994 Svenska 1996 1997 1999 2001 2003 2005 2007 Utländska Svenska och utländska doktorandnybörjare Hur ser då utvecklingen ut vid en uppdelning på svenska och utländska nybörjare? Ett förhållande blir tydligt vid en sådan jämförelse: medan de svenska nybörjarna följer topparna och dalarna för nybörjarna totalt sett så är de utländska nybörjarna till stor del ”oberoende” av denna utveckling. Om vi till exempel ser till de senaste åren så följer de två grupperna delvis skilda utvecklingslinjer. Antalet svenska nybörjare sjönk markant 19. Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt?, 2009:3. 19 under två års tid efter 2003 och ser även ut att ha minskat något mellan 2006 och 2007.20 Antalet utländska nybörjare sjönk däremot endast tillfälligtvis, och i något mindre grad, mellan år 2003 och 2004. Därefter har de till och med ökat under de två senaste åren. I antal räknat kom mer än 800 personer till Sverige från andra länder år 2007 i syfte att påbörja forskarstudier – vilket är fler än någonsin tidigare. Omräknat till andelar utgjorde de utländska doktoranderna hela 29 procent, och bara under de senaste tre åren har andelen utländska nybörjare ökat med 9 procentenheter (från 20 procent år 2004). Vår tidigare förklaring till nedgången efter 2003 bland samtliga nybörjare handlade om minskat ekonomiskt utrymme för antagning. Medan denna förklaring kan appliceras på de svenska nybörjarna så haltar den när det gäller utländska doktorander. De senare har ju faktiskt ökat i antal.21 Tabell 1. Doktorandnybörjare 1997–2007. Därav utländska År Totalt Antal Andel (%) 1997 3 639 564 15 1998 3 510 601 17 1999 3 030 561 19 2000 3 060 587 19 2001 3 538 724 20 2002 3 852 719 19 2003 3 839 748 19 2004 3 198 648 20 2005 2 920 651 22 2006 2 984 729 24 2007 2 807 823 29 Vad beror detta på? Det kan naturligtvis finnas fler än en förklaring till att de ekonomiska åtstramningarna får olika konsekvenser för svenska och utländska doktorander. Till exempel kan det finnas faktorer, andra än ekonomiska, som påverkar rekryteringen av de utländska doktoranderna. I lärosätenas svar 20.Minskningen mellan åren 2006 och 2007 är sannolikt mindre än vad som redovisas här. Anledningen är att det bland nybörjare på forskarnivå sker en viss efterrapportering. Men minskningen i den svenska gruppen är ändå så pass stor (271 färre nybörjare) att det är mycket troligt att det har skett en reell minskning i den gruppen, även om den är mindre än vad som redovisas här. 21. Om vi går tillbaka tio år i tiden, kan vi därtill konstatera att nedgången i samband med 1998 års reform i betydligt högre utsträckning berörde de svenska än de utländska doktorandnybörjarna. 20 på Högskoleverkets enkät framkom det att flera av dem har förändrat sitt rekryteringsarbete under senare år på ett sätt som förmodligen har ökat antagningen av utländska doktorander. Bland annat har det blivit vanligare med öppna utlysningar av studiestöd/-platser samt att dessa numera också sker på engelska (till exempel på respektive lärosätes webbplats).22 En ytterligare möjlighet, som på intet sätt utesluter andra förklaringar, är att det snäva ekonomiska utrymmet faktiskt kan ha bidragit till att fler utländska doktorander i vissa fall antas. Om lärosätena har svårt att garantera försörjning för så många doktorander som behövs för att uppfylla regeringens examensmål, eller som de av annan anledning önskar rekrytera, kanske lärosätena rekryterar utländska doktorander med stipendium från sina hemländer, från Sida etc. som en ”lösning”. Vi ställde inte någon specifik fråga om ekonomins betydelse vid rekryteringen i enkäten, och kan därför endast resonera kring detta. Bland annat kan vi konstatera att det är betydligt billigare för lärosätena om doktoranderna försörjs via stipendier jämfört med om de anställs som doktorander,23 vilket borde öka sannolikheten att de antar utländska doktorander eftersom dessa oftare än svenskar försörjs via stipendier. Därtill har ett lärosäte, som svar på frågan varför man aktivt rekryterar utländska doktorander, mer direkt uppgett att en av anledningarna är att de ekonomiska villkoren anses gynnsamma då finansieringen sker via exempelvis Sida, hemlandets regering eller ett visst lärosäte i hemlandet. Ämnesområden Stämmer denna bild av skilda trender för svenska och utländska nybörjare för varje enskilt ämnesområde? Eller har de svenska doktoranderna till och med ökat i antal i något ämne under de allra senaste åren medan de utländska har minskat? Åren 2002 och 2003 antogs väldigt många doktorander totalt sett och vi fokuserar därför på de år av nedgång som följde därefter. Analysen avser de fyra största ämnesområdena: teknikvetenskap, medicin, samhällsvetenskap 22.Se kapitlet ”Rekrytering och antagning: lärosätena svarar” för mer information om varför och hur utländska doktorander rekryteras. 23.Se kapitlet ”Doktorandernas försörjning” där vi också gör en uppskattning i kronor räknat. 21 och naturvetenskap.24 Utvecklingen för de utländska doktoranderna skiljer sig delvis åt vid en sådan uppdelning, men i inget fall är utvecklingen bland de utländska doktoranderna helt i överensstämmelse med utvecklingen bland de svenska doktoranderna. Medan antalet svenska nybörjare har sjunkit markant inom alla fyra ämnesområden så har antalet utländska doktorander sjunkit i mindre grad, förblivit ungefär detsamma eller, vilket är fallet inom teknikvetenskap, till och med stigit. År 2003 började 736 svenska doktorander och 196 utländska inom teknikvetenskap; år 2007 var de svenska nybörjarna 448 till antalet medan de utländska var 332.25 Figur 2. Doktorandnybörjare 1997–2007: antal svenska och utländska i de fyra största ämnesområdena. Antal Samhällsvetenskap 1 100 1 000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1997 Svenska 1999 2001 2003 2005 2007 Utländska 24.De ämnesområden som inte ingår i analysen är humaniora, skogsvetenskap och övrigt ämnesområde. Vanligtvis brukar humaniora räknas till de större ämnesområdena, men eftersom antalet utländska doktorander är litet i humaniora så har området uteslutits från analysen. Se bilaga 2 för definition av ämnesområden. 25. Se bilaga 1, tabell A, för exakta siffror avseende år 2007 för samtliga ämnesområden. 22 Antal Medicin 1 100 1 000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1997 Svenska 1999 2001 2003 2005 2007 2005 2007 2005 2007 Utländska Naturvetenskap Antal 1 100 1 000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1997 Svenska 1999 2001 2003 Utländska Teknikvetenskap Antal 1 100 1 000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1997 Svenska 1999 2001 2003 Utländska 23 Lärosäten Andelen utländska nybörjare i forskarutbildningen varierar ganska mycket mellan lärosäten. Under det senaste året (2007) representerar Blekinge tekniska högskola och Högskolan i Jönköping var sin ytterlighet: vid den förra högskolan utgjorde de utländska doktorandnybörjarna hela 67 procent medan de endast utgjorde 8 procent vid den senare.26 Det som å andra sidan förenar majoriteten av lärosäten är att andelen utländska doktorandnybörjare har ökat under senare år. Eftersom det finns många utländska doktorander inom det tekniska ämnesområdet är det knappast överraskande att det är just vid ett tekniskt lärosäte, Blekinge tekniska högskola, som andelen utländska nybörjare är som störst. Blekinge tekniska högskola har emellertid ett litet antal doktorander.27 Men andelen utländska nybörjare vid äldre, och betydligt större, universitet med teknisk profil är också stor: i fallande ordning utgjorde de 53, 39 respektive 37 procent vid Kungl. Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet och Chalmers tekniska högskola. Vid Kungl. Tekniska högskolan tillkom så många som 174 nya utländska doktorander år 2007, vilket är mer än vid något annat lärosäte. Karolinska institutet, Sveriges lantbruksuniversitet och Handelshögskolan i Stockholm är tre äldre universitet med skilda ämnesprofiler. Gemensamt för alla tre är dock att doktorander från andra länder utgör en ganska stor andel av nybörjarna år 2007: cirka en tredjedel. Vid fem av de sex äldre universiteten med utbildning och forskning inom flera ämnesområden (Linköpings universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet) var andelen utländska doktorandnybörjare ungefär i nivå med genomsnittet: mellan 22 och 29 26.Antalet nybörjare är litet på dessa båda högskolor, 24 nybörjare vid Högskolan i Jönköping och endast 15 vid Blekinge tekniska högskola (se tabell 2), varför vi bör undvika att göra tolkningar kring andelen utländska doktorander för dessa lärosäten baserat på ett enskilt år. Dock illustrerar de på ett bra sätt spridningen i andelen utländska doktorander. 27. De utländska nybörjarna var därför endast tio till antalet år 2007. 24 procent. Göteborgs universitet är emellertid ett undantag bland dessa äldre universitet: de utländska nybörjarna utgjorde endast 9 procent.28 Generellt sett har andelen utländska nya forskarstuderande varit mindre vid de nya universiteten jämfört med vid de äldre. Undantaget är Karlstads universitet eftersom så många som 26 procent av de nya forskarstuderandena kom från andra länder år 2007; vid de tre övriga nya universiteten varierar de utländska doktoranderna inom det lägre intervallet 11–15 procent. Man kan också konstatera att det har skett en kraftig ökning av utländska doktorander vid Karlstads universitet över tid. Detta till skillnad från Mittuniversitetet där andelen utländska doktorander till och med har minskat. Det är dock för tidigt att säga något om utvecklingen vid Mittuniversitetet eftersom lärosätet blev universitet först år 2005 från att tidigare (under jämförelseperioden 2001–2004) ha varit en högskola med ett vetenskapsområde. 28.I den enkät om utländska doktorander som Högskoleverket skickade ut till lärosätena ställde vi frågor om rekrytering. Men det finns inte alltid en självklar koppling mellan hur enskilda lärosäten har svarat på frågor om rekrytering och andelen utländska doktorander vid dessa lärosäten. Till exempel liknar svaren från Göteborgs och Uppsala universitet varandra – i båda fallen svarar de (på ett ungefär) att det saknas en aktiv rekrytering av utländska doktorander för lärosätet som helhet, men att det förekommer vid vissa institutioner/ämnen – men medan andelen doktorander från andra länder är liten vid Göteborgs universitet är den betydligt större vid Uppsala universitet (29 procent år 2007). 25 Tabell 2. Utländska doktorandnybörjare per lärosäte – perioderna 1997–2000, 2001–2004 och 2005–2007 samt det enskilda året 2007*. 1997– 2000 Lärosäte 2001– 2004 2005– 2007 Andel Andel Andel (%) (%) (%) utländska utländska utländska doktodoktodoktorander rander rander 2007 Därav utländska Totalt Antal % Äldre universitet Uppsala universitet 19 19 25 315 90 29 Lunds universitet 15 19 23 344 95 28 Göteborgs universitet 11 12 10 204 19 9 Stockholms universitet 13 19 24 204 50 25 Umeå universitet 15 19 24 171 42 25 Linköpings universitet 13 12 16 221 49 22 Karolinska institutet 22 28 32 384 125 33 Kungl. Tekniska högskolan 26 29 44 329 174 53 Chalmers tekniska högskola 19 25 26 180 67 37 Luleå tekniska universitet 16 16 34 83 32 39 Handelshögskolan i Stockholm 17 20 39 18 6 33 Sveriges lantbruksuniversitet 26 28 32 95 30 32 2 14 21 27 7 26 18 8 28 3 11 Nya universitet Karlstads universitet1 Mittuniversitetet2 Växjö universitet1 0 8 12 26 4 15 Örebro universitet1 7 6 14 99 11 11 67 Högskolor med vetenskapsområde Blekinge tekniska högskola3 19** 13 45 15 10 Högskolan i Jönköping4 13 17 16 24 2 8 Högskolan i Kalmar5 16** 20 19 12 2 17 Malmö högskola6 6** Mälardalens högskola7 Totalt 17 8 9 11 2 18 10 27 17 3 18 20 25 2807 823 29 1 Universitet 1999, varför doktorander började antas från och med det året. 2 Universitet 2005 (bar tidigare namnet Mitthögskolan). Kunde dock börja anta doktorander redan 2001 när lärosätet tilldelades vetenskapsområdet naturvetenskap. 3 Vetenskapsområde teknik 1999. 4 Vetenskapsområde humanistisk-samhällsvetenskapligt 2004. Men fick redan 1995 rätt att anta doktorander inom ett snävare område. 5 Vetenskapsområde naturvetenskap 1999. 6 Vetenskapsområde medicin 1999. 7 Vetenskapsområde teknik 2001. * För år 2007 redovisas också antalet nybörjare vid respektive lärosäte, och det framgår då om andelen utländska doktorander har beräknats på ett litet antal doktorandnybörjare. ** Andelen utländska doktorander är beräknad på färre än 20 nybörjare under perioden. 26 Ursprungsland Under senare år (2005, 2006 och 2007 sammanräknade) har de utländska nybörjarna i forskarutbildningen kommit från Asien i första hand, 33 procent, och EU-länderna (utom Norden) i andra hand, 25 procent. Den tredje största gruppen bland de utländska doktorandnybörjarna var av okänt ursprung och utgjorde 19 procent.29 Endast 3 procent kom från något nordiskt land. Vilka enskilda länder döljer sig bakom de stora landgrupperna? Nybörjare med asiatiskt ursprung har i första hand kommit till Sverige från Kina (239 kineser av totalt 723 nybörjare från Asien);30 134 nybörjare har anlänt från Iran och nybörjarna från Indien och Pakistan var 84 respektive 83 till antalet. Bland EU-länderna (exklusive Norden) var Tyskland det enskilt största landet – 170 nybörjare kom från Tyskland (av 548 nybörjare i hela EU utom Norden). En bit därefter finns Italien (65 nybörjare) och Polen (45 nybörjare). I den lilla grupp som invandrade från Norden, totalt 70 personer under perioden, finns samtliga nordiska länder representerade. I förhållande till landets ringa befolkning är det många som har kommit från Island (12 doktorander). 29. SCB har granskat namnen på doktoranderna i gruppen med okänt ursprung för att se om dessa kan kopplas till vissa länder. Till exempel så skulle ju gruppen huvudsakligen kunna bestå av nordiska namn. Så är emellertid inte fallet; doktorander med okänt ursprung består i stället av en heterogen samling namn utan synbar koppling till ett specifikt landområde. 30.Kina, som enskilt land, bidrar med flest doktorander även vid jämförelser med icke-asiatiska länder. 27 Tabell 3. Doktorandnybörjare – ursprungsregion för utländska doktorander.31 Ursprungsregion 1997–2000 Andel (%) 2001–2004 Andel (%) 2005–2007 Antal Andel (%) Afrika 7 7 142 6 Asien 26 26 723 33 EU utom Norden 31 28 548 25 Europa utom EU och Norden 9 9 135 6 Nordamerika 4 4 78 4 Norden utom Sverige 6 6 70 3 Oceanien 1 1 15 1 Statslös 0 0 2 0 Sydamerika 3 3 67 3 Okänt 13 15 423 19 Totalt 100 100 2203 100 Det blir fler asiater och färre européer Under senare år har de utländska doktoranderna delvis kommit från andra länder och världsdelar än vad de har gjort tidigare. Vi saknar djupare kunskap om de förhållanden som kan ligga bakom detta,32 men kan konstatera att ”utfallet” i grova drag är att antalet nybörjare från Asien har ökat under senare år medan antalet nybörjare från Europa har minskat. Uttryckt i andelar bestod den utländska nybörjargruppen under perioden 2001–2004 av 26 procent asiater och 43 procent européer; 33 under perioden 2005–2007 steg andelen asiater till 33 procent medan andelen européer sjönk till 34 procent.34 Allt färre doktorander från Norden och Baltikum Sett till enskilda asiatiska länder har doktorandnybörjare från Indien, Iran och Pakistan ökat klart under perioden 1997 och fram till och med 2007. Från Pakistan har ökningen varit särskilt markant under det allra senaste 31. Bilaga 1, tabell B, innehåller uppgifter för enskilda länder perioden 2005–2007. 32.Det räcker inte med att känna till eventuella förändringar i Sverige, till detta kommer eventuella förändringar i alla de länder som doktoranderna kommer ifrån. 33. Med européer avses här en sammanslagning av grupperna ”EU utom Norden”, ”Europa utom EU och Norden” samt ”Norden utom Sverige”. 34.Denna trend verkar fortsätta sett till det senaste året vi har uppgifter om, det vill säga 2007. Andelen doktorandnybörjare från Asien var 35 procent detta år, medan andelen från Europa var 32 procent. 28 året, det vill säga 2007.35 När det gäller länder som gränsar till Sverige har det under de senaste åren skett en minskning av doktorander från såväl Norden som Baltikum (Estland, Lettland och Litauen) medan antalet som kommit från Tyskland har ökat något. Många afrikaner vid SLU Det finns också en viss variation mellan lärosäten med avseende på vilka länder som doktoranderna kommer ifrån. Sådana jämförelser mellan lärosäten är dock behäftade med en visst mått av osäkerhet eftersom ganska många doktorander är av okänt ursprung. Men om vi ändå vågar oss på en jämförelse så kan vi notera följande bland lärosäten med många doktorander. Under perioden 2005–2007 utgjorde doktorander från Afrika en förhållandevis stor andel vid SLU: 21 procent av lärosätets samtliga utländska nybörjare. I riket som helhet uppgick afrikanerna endast till 6 procent av de utländska doktorandnybörjarna. Doktorandnybörjare från Asien var välrepresenterade vid Chalmers tekniska högskola, Linköpings universitet samt även Kungl. Tekniska högskolan (mellan 48 och 52 procent i den utländska gruppen). Vid SLU var däremot asiaterna jämförelsevis ganska få (17 procent). Doktorander från EU-länderna (utom Norden) utgjorde ganska stora grupper vid universiteten i Lund, Uppsala och Stockholm (mellan 33 och 35 procent av de utländska nybörjarna). I övrigt är det små skillnader mellan lärosäten vad gäller doktorandernas ursprungsland.36 Fler män än kvinnor bland utländska doktorander Männen var under många år betydligt fler än kvinnorna i forskarutbildningen. När det gäller just denna jämställdhetsaspekt har emellertid en stor förändring inträtt: andelen kvinnor har ökat stadigt över tid och könsfördelningen har blivit jämnare. Under de första åtta åren in på det nya årtusendet har andelen kvinnor bland doktorandnybörjarna varierat mellan som lägst 45 och som högst 50 procent. 35. Doktorander från Kina är alltjämt en stor grupp, men det var fler som kom från Kina åren 1997–2000 än 2005–2007 (utslaget per enskilt år) såväl i antal räknat som i andel i förhållande till samtliga utländska doktorander. Under 2007, började dock tillströmningen av kineser stiga igen. 36.Däremot så finns det en variation mellan lärosäten i hur stor andel av doktoranderna som är av okänt ursprung. 29 I den utländska doktorandgruppen är dock könsfördelningen något skevare eftersom fler män än kvinnor har kommit till Sverige för att påbörja en forskarutbildning. År 2007 var männen 509 och kvinnorna 314 till antalet, vilket betyder att andelen kvinnor var 38 procent i den utländska gruppen. Uttryckt på ett annat sätt: bland nybörjarna var mer än var tredje man och närmare var fjärde kvinna en utländsk doktorand (34 respektive 24 procent). Tabell 4. Doktorandnybörjare 1997–2007: kvinnor och män. Kvinnor Män Därav utländska År Totalt Därav utländska Antal Andel (%) Antal Andel (%) 1997 1 573 212 13 2 066 Totalt 352 17 1998 1 560 222 14 1 950 379 19 1999 1 296 181 14 1 734 380 22 2000 1 378 217 16 1 682 370 22 2001 1 692 269 16 1 846 455 25 2002 1 850 296 16 2 002 423 21 2003 1 859 308 17 1 980 440 22 2004 1 602 254 16 1 596 394 25 2005 1 441 249 17 1 479 402 27 2006 1 472 289 20 1 512 440 29 2007 1 300 314 24 1 507 509 34 Den utländska doktorandgruppen har liten påverkan på könsfördelningen Inverkar då den ojämnare könsfördelningen i den utländska doktorandgruppen i någon större utsträckning på den totala fördelningen mellan kvinnor och män bland nybörjarna? Annorlunda uttryckt, skulle könsfördelningen i doktorandgruppen som helhet bli jämnare om de utländska doktoranderna exkluderades? Svaret är att andelen kvinnor skulle stiga för samtliga år mellan 1997 och 2007 om de utländska doktoranderna exkluderades. Vid periodens början är dock skillnaden försumbar. Men år 2007 var skillnaden 4 procentenheter: i hela doktorandgruppen utgjorde kvinnorna 46 procent, men exklusive de utländska doktoranderna (det vill säga räknat på enbart ”svenska” nybörjare) utgjorde kvinnorna 50 procent. Att skillnaden har ökat över tid mellan hela doktorandgruppen och enbart den ”svenska” hänger samman med att andelen utländska doktoran- 30 der bland nybörjarna har ökat (den sneda könsfördelningen i den utländska gruppen får därmed ett större inflytande på den totala gruppen).37 Figur 3. Doktorandnybörjare – andel kvinnor 1997–2007. Procent 58 54 50 46 42 38 34 30 1997 1999 Svenska doktorander 2001 2003 Alla doktorander 2005 2007 Utländska doktorander Men även om könsfördelningen varierar mellan doktorandgruppen som helhet och den ”svenska” doktorandgruppen, så är det samtidigt tydligt att könsfördelningen ligger inom jämställdhetsintervallet 40–60 under hela perioden vare sig de utländska doktoranderna medräknas eller ej. Kvinnor och män inom olika ämnesområden Är de utländska männen också fler än de utländska kvinnorna inom de enskilda ämnesområdena? Nybörjarna från årskullarna 2005, 2006 och 2007 har slagits samman, och den generella bilden som framträder är att det finns en viss variation mellan ämnesområden. Inom skogsvetenskap ser könsfördelningen helt olika ut för svenska respektive utländska doktorander. Bland nybörjarna från Sverige uppgår kvinnornas andel till hela 69 procent samtidigt som kvinnorna är i minoritet (36 procent) bland de utländska nybörjarna. Så stora skillnader återfinns inte inom något annat ämnesområde. Det man kan säga generellt sett är att andelen kvinnor är mindre i den utländska än i den svenska gruppen. Humaniora avviker dock eftersom andelen kvinnor är något större i den utländska gruppen, 37. Andelen kvinnor i den utländska gruppen har varit väldigt konstant hela perioden: runt 40 procent eller strax därunder (se figur 3). 31 men man bör inte övertolka detta då det är ett litet antal utländska doktorander i humaniora. Tabell 5. Andel kvinnor bland svenska respektive utländska doktorandnybörjare per ämnesområde – nybörjargruppen för åren 2005–2007. Svenska doktorander Utländska doktorander Ämnesområde Totalt Kvinnor (%) Totalt Humaniora 428 56 32 63 Medicin 2 185 62 643 49 Naturvetenskap 1 058 43 485 39 990 57 201 46 1 472 30 754 25 131 69 61 36 Samhällsvetenskap Teknikvetenskap Skogsvetenskap Övrigt ämnesområde Totalt Kvinnor (%) 244 84 27 70 6 508 52 2 203 39 Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci. Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap. Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering. Kvinnor och män från olika länder Totalt sett är alltså männen fler än kvinnorna bland de utländska doktoranderna, och så ser det också ut i de flesta fall om man ser till könsfördelningen efter vilka länder som doktoranderna kommer ifrån. När det gäller utländska doktorander från Asien är männen fler än kvinnorna (perioden 1997–2007 sammanslagen), även om könsfördelningen är någorlunda jämn bland kineserna, med 44 procent kvinnor och 56 procent män. Andelen kvinnor från Iran var emellertid bara 30 procent, och från Indien var andelen kvinnor ännu mindre (endast 19 procent). Under senare år har det anlänt många doktorander från Pakistan, ett land där kvinnorna endast utgör 9 procent i den doktorandgrupp som har börjat studera i Sverige. Könsfördelningen är emellertid sned även bland doktorander från flera europeiska länder. Till exempel utgör kvinnorna endast 37 procent av de tyskar som påbörjar forskarutbildning i Sverige. Överlag är könsfördelningen dock väldigt jämn i doktorandgruppen från de tre baltiska staterna (som lägst 47 och som högst 51 procent kvinnor). För våra nordiska grannländer varierar andelen kvinnor mellan som lägst 39 procent (Danmark) och som högst 58 procent (Finland). 32 Rekrytering och antagning: lärosätena svarar I enkäten till universitet och högskolor ställdes fyra frågor om rekrytering och antagning.38 • Har ert lärosäte aktivt sökt att rekrytera utländska doktorander under de allra senaste åren? Om ja, vad är i sådana fall skälet till det och hur har ni gått till väga? • Har ert eventuella rekryteringsarbete vad gäller utländska doktorander förändrats jämfört med tidigare (den senaste tioårsperioden ungefär) och i sådana fall hur? • Hur går det till när de utländska doktoranderna antas till utbildning på forskarnivå? • Har ni i övrigt något att tillägga vad gäller rekrytering och antagning av utländska doktorander till ert lärosäte? En sammanställning av svaren på frågorna visar i stora drag: • Majoriteten av lärosätena har, i större eller mindre utsträckning, bedrivit någon form av aktiv rekrytering av utländska doktorander under de senaste åren. • Rekryteringen av utländska doktorander har bland annat främjats av att lärosätena har genomfört bredare utlysningar av studiestöd (anställning som doktorand och utbildningsbidrag); utlysningarna har ofta skett på engelska över Internet (bland annat på den egna webbplatsen). Ett annat exempel på ”aktiviteter” som förmodligen har främjat rekryteringen från utlandet är att många lärosäten har inrättat internationella magister- och masterprogram. Många inresande studenter läser på dessa program och en del söker sig sedan vidare till forskarnivå. • Skälen är flera till att ganska många universitet och högskolor har försökt att rekrytera utländska doktorander. Bland annat handlar det om att det har saknats svenska studenter med aktuell kompetens och att lärosätena vill nå ut till så många som möjligt i syfte att rekrytera 38.Se kapitlet ”Datamaterial och definition av utländska doktorander” för mer information om enkäten. Enkäten återfinns också i sin helhet i bilaga 3. 33 de bästa studenterna. Något lärosäte har nämnt att det är ekonomiskt gynnsamt att rekrytera utländska doktorander eftersom någon annan (till exempel ett utländskt lärosäte) då bidrar med finansieringen. • Vid en majoritet av lärosäten antas de flesta utländska doktoranderna i konkurrens med andra sökande. Vid tillfällen då de utländska doktoranderna inte söker i konkurrens, eller enbart söker i konkurrens med sina landsmän, har doktoranderna oftast stipendium som finansieringskälla (men notera att det även finns doktorander med stipendium som söker i konkurrens). Ramar för rekrytering och antagning Examensmål, ekonomiska resurser (finansiering) och tillträdesregler utgör yttre ramar för lärosätenas rekrytering och antagning till utbildning på forskarnivå. I syfte att sätta lärosätenas svar om rekrytering och antagning av utländska doktorander i ett sammanhang redovisar vi inledningsvis, i sammanfattande form, vad dessa yttre ramar består av. Ramarna gäller naturligtvis även för svenska doktorander. Examensmål Sedan 1998 har regeringen i regleringsbreven till lärosätena angett mål för lägsta antal examina i forskarutbildningen. Sedan 2001 är målperioden fyra år. Examensmålen har stigit för varje period fram till och med 2005–2008. I den nyligen inledda målperioden 2009–2012 har dock examensmålen minskat något för första gången (i jämförelse med perioden 2005–2008).39 Högskoleverket redovisar årligen en sammanställning av mål och måluppfyllelse i sin årsrapport (per lärosäte och vetenskapsområde). 40 Ända sedan regeringen satte upp de inledande examensmålen så har dessa uppfyllts totalt sett, och avvikelserna är få från måluppfyllelsen inom enskilda lärosäten och vetenskapsområden. När det gäller den kommande perioden 2009–2012 är det emellertid något osäkert om antalet doktors- och 39. Högskoleverkets rapport Forskarutbildningsreformen 1998 – genomströmning och examination (2007:35). 40.Se kapitlet ”Utbildning på forskarnivå” i Högskoleverkets årsrapport. 34 licentiatexamina kommer att vara tillräckligt för att landets lärosäten ska nå målen.41 Ekonomiska resurser Lärosätena finansierar forskarutbildningen dels via direkta statsanslag och dels via externa medel. De direkta statsanslagen anvisas gemensamt till forskning och utbildning på forskarnivå, och det anvisas således inga särskilda medel till själva utbildningen. Hur har då den ekonomiska situationen utvecklats under 2000-talet vid lärosätena?42 De totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå var som högst år 2004.43 Därefter har de direkta statsanslagen varit oförändrade i reala termer till och med 2007 medan de externa intäkterna har minskat. Dock har inte inbetalningarna från externa finansiärer minskat. De externa intäkterna motsvarar de förbrukade medlen; oförbrukade externa medel återfinns i balansräkningen och dessa har ökat kraftigt efter 2005, det vill säga lärosätena har i mindre utsträckning än tidigare hunnit omsätta alla externa bidrag i sin verksamhet. Med hänsyn till detta har lärosätena haft ungefär samma ekonomiska utrymme under åren 2004–2007.44 Forskarutbildningens ekonomiska utrymme är också beroende av hur resurserna fördelas mellan forskning och forskarutbildning. Vi har ingen uppgift om detta, men kan notera att Resursutredningen nämner att externa finansiärer har ändrat sin syn på forskarutbildningen sedan den nya utbildnings- och examensstrukturen infördes (2007). När nu forskarutbildningen så tydligt har hänförts till utbildning så betraktas den inte på samma sätt som tidigare som en del av forskningen. Konsekvensen har enligt utredningen blivit att de externa finansiärerna, vars uppgift är att ge bidrag till forskning, i allt mindre utsträckning anser att de ska bidra 41. Se Högskoleverkets årsrapport 2008 (2008:19), vari det redovisas en minskad tillströmning av nya doktorander och att antalet licentiatexamina har sjunkit efter år 2005. Notera att regeringen i den senaste forskarutbildningspropositionen Forskarutbildning med profilering och kvalitet (2008/09:134) öppnar för att ta bort examensmålen. 42. Den bild över den ekonomiska utvecklingen som redovisas här är en sammanfattning; mer detaljerade redovisningar finns i Högskoleverkets statistiska analys Forskningsanslagen har inte ökat sedan 2004 (2008/8) och Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt? (2009:3). 43. Summan av direkta statsanslag och externa intäkter uttryckt i 2007 års pris. 44. Se Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt? (2009:3), där också orsakerna till ökningen av lärosätenas oförbrukade bidrag under senare år diskuteras. 35 till forskarutbildningen.45 Till detta kan tilläggas att det har blivit allt vanligare att den externt finansierade forskningen kräver motfinansiering. När de direkta statsanslagen till forskning och forskarutbildning även ska användas för motfinansiering visavi externa finansiärer så minskar lärosätenas utrymme för att göra egna prioriteringar och planera långsiktigt.46 En central fråga är vad de ekonomiska resurserna ska räcka till. Om intäkterna är oförändrade men kostnaderna stiger så behöver lärosätena på något sätt anpassa sin verksamhet därefter. Examensmålen i forskarutbildningen har hittills ökat för varje målperiod47 och antalet forskarexamina har följt denna utveckling. Samtidigt har lärosätena uppmanats att inrätta fler postdoktorala meriteringsanställningar för att svara upp mot det ökade antalet doktorer (se forskningspropositionen 2004/05:80). Lärosätena har därtill fått utökade uppgifter; ett exempel är införandet av den nya examensstrukturen. Det kan utifrån sett vara svårt att göra en samlad bedömning av vad resultatet egentligen blir, men vi kan ändå konstatera att lärosätena själva i kontakter med Högskoleverket uppgett att deras ekonomiska situation har blivit kärvare under senare år.48 Tillträdesregler Högskoleförordningen (kapitel 7) beskriver tillträdesreglerna till utbildning på forskarnivå och utgör den rättsliga ramen för rekrytering och antagning. För att antas till utbildning på forskarnivå krävs det att sökanden: (1) har grundläggande behörighet, (2) har särskild behörighet (om fakultetsnämnden så föreskriver), (3) bedöms ha förmåga att tillgodogöra sig utbildningen och (4) har finansieringen säkrad för hela studietiden. Den grundläggande behörigheten utgörs antingen av49 45. Resursutredningens betänkande Resurser för kvalitet (SOU 2007:81), sidan 197. 46.Se Högskoleverkets årsrapport 2009, kapitlet om forskning. 47. Till exempel ligger examensmålen för perioden 2005–08 högre än 2001–04. 48.Se även skrivelsen till regeringen från Högskoleverkets styrelse från 2006‑03‑13 (reg.nr 63-1129-06). Av Högskoleverkets årsrapport 2009 framgår att intäkterna för forskning och forskarutbildning har ökat betydligt räknat i fasta priser år 2008. Men denna positiva utveckling inverkar dock inte på analyserna i denna rapport eftersom våra uppgifter om doktorander etc. sträcker sig till och med 2007. 49. Bestämmelsen om grundläggande behörighet tillämpas från och med den 1 juli 2007. Men enligt en övergångsbestämmelse (punkt 11 i övergångsbestämmelser till SFS 2006:1053) gäller de äldre reglerna om grundläggande behörighet för dem som uppfyllde dessa före den 1 juli 2007. Kraven om grundläggande behörighet var tidigare mildare, och det räckte formellt sett med 120 poäng (det vill säga tre år) från grundläggande högskoleutbildning. Denna övergångsbestämmelse upphör att gälla den 1 juli 2015. 36 • examen på avancerad nivå, eller • minst 240 högskolepoäng varav minst 60 på avancerad nivå, eller • i huvudsak motsvarande kunskaper förvärvade inom eller utom landet (så kallad reell kompetens). Fakultetsnämnden får därtill för en enskild sökande medge undantag från kravet på grundläggande behörighet, om det finns särskilda skäl. De särskilda behörighetskraven ska vara helt nödvändiga för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. De får avse50 • kunskaper från högskoleutbildning eller motsvarande utbildning • särskild yrkeserfarenhet • nödvändiga språkkunskaper eller andra villkor som betingas av utbildningen. Kravet om säkrad finansiering för hela studietiden innebär att den sökande antingen måste vara garanterad försörjning via anställning som doktorand eller via utbildningsbidrag alternativt någon annan försörjningsform som fakultetsnämnden bedömer ska räcka för hela forskarutbildningen.51 Urval I de fall där det finns fler än en behörig sökande (enligt de fyra kraven ovan) till en plats i forskarutbildningen behöver universitetet eller högskolan göra ett urval med hänsyn till de sökandes förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. Fakultetsnämnden bestämmer vilka bedömningsgrunder som ska tillämpas vid prövningen av denna förmåga (7 kap. 41 § högskoleförordningen). Som vi redan har redogjort för så ska urvalet göras bland sökanden som bland annat uppfyller kravet om ordnad försörjning för hela studietiden. När det gäller försörjningsformerna anställning som doktorand och utbildningsbidrag beviljas de nog i praktiken ofta samtidigt med antagningen till utbildning på forskarnivå. Men därutöver uppfyller också sökande, som ordnat sin finansiering på något annat sätt (till exempel adjunkter, stipendiater och företagsdoktorander), försörjningskravet även för eventuella platser som inte är kopplade till utbildningsbidrag eller an50.De särskilda behörighetskraven ska anges i lärosätets allmänna studieplan inom ett ämne för utbildning på forskarnivå (6 kap. 35 § högskoleförordningen). 51. Denna regel trädde i kraft den 1 april 1998 och var en viktig del i det som brukar benämnas 1998 års högskolereform (7 kap. 36 § högskoleförordningen). 37 ställning som doktorand. Institutionens handledarkapacitet kan ju överstiga möjligheten att erbjuda försörjning (utbildningsbidrag och anställning som doktorand). Antagningsförfarande Frågor om antagning avgörs av högskolan. Sedan den 1 juli 2007 gäller också att ett lärosäte som avser att anta en eller flera doktorander ska informera om detta genom annonsering eller likvärdigt förfarande (7 kap. 37 § högskoleförordningen). Det finns dock tre undantag från denna huvudregel. Någon information behöver inte lämnas (1) vid antagning av en doktorand som redan har påbörjat en utbildning på forskarnivå vid ett annat lärosäte (2) vid antagning av en doktorand som ska genomgå utbildningen inom ramen för en anställning hos en annan arbetsgivare än högskolan eller (3) om det finns liknande särskilda skäl. Vår tolkning är att det andra undantaget motsvarar de tre försörjningsformerna företagsdoktorand, anställning som läkare med utrymme att bedriva forskarutbildning inom anställningen eller annan anställning utanför högskolan (än vid företag eller som läkare) som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställning. Vi vet inte hur den tredje punkten ”liknande särskilda skäl” ska tolkas, och det saknas vägledning om detta på central nivå. Kanske bör det också tilläggas att det inte finns någon regel som hindrar personer som önskar doktorera – vilken försörjningsform de än har ordnat eller om de saknar sådan – att på eget initiativ själva kontakta en handledare eller en institution. I dessa fall har lärosätet kanske inte planerat att anta någon doktorand. Denna typ av uppsökande verksamhet från presumtiva doktorander behöver naturligtvis inte leda fram till en antagning, men kan göra det.52 Hur rekryteras de utländska doktoranderna? På frågan om lärosätet aktivt försökt att rekrytera utländska doktorander under de allra senaste åren svarar majoriteten att de gjort det i större eller 52. Observera dock att Högskoleverket i sin tillsynsverksamhet har understrukit vikten av att de sökande till utbildning på forskarnivå hänvisas till det antagningsförfarande som gäller på lärosätet, så att det inte blir handledaren som i praktiken står för den egentliga urvals- och antagningsprocessen (se Högskoleverkets rapport 2008:5, Fakultetsnämndernas tillsyn över utbildningen på forskarnivå ur rättssäkerhetsperspektiv). 38 mindre utsträckning. Det gäller såväl äldre som nya universitet och även högskolor med vetenskapsområde.53 Vanligen finns det en variation inom lärosätena – exempelvis mellan institutioner, forskargrupper och ämnen – där vissa arbetar aktivt med att rekrytera utländska doktorander medan andra inte gör det. 54 Flera ”metoder” för rekrytering har använts, bland annat: • Ett vanligt sätt är att man via lärosätets webbplats utlyser studiestöd (till exempel anställning som doktorand). Genom att dessa utlysningar ofta också sker på engelska så nås en mer internationell publik. • Vid utlysning av till exempel doktorandanställningar används även kanaler såsom internationell press, engelskspråkiga webbplatser, kontakter vid utländska universitet och internationella e-postlistor. • Flera lärosäten har utvecklat samarbeten med lärosäten eller organisationer i andra länder. Ibland sker rekryteringen inom ramen för ett samarbetsprojekt mellan det svenska och det utländska universitetet, och ibland är rekryteringen en del i ett internationellt utbytesprogram som är kopplat till finansieringsmöjligheter. • En vanlig rekryteringsväg verkar vara att utländska doktorander först börjar på något internationellt magister- eller masterprogram vid lärosätet för att sedan söka sig vidare till forskarutbildningen.55 • Ett par lärosäten har nämnt att när antalet utländska lärare/forskare har ökat, så har dessa i sin tur lockat till sig studenter från sina respektive hemländer 53. Det bör dock påpekas att det vid några lärosäten är frågan om en mycket begränsad aktiv rekrytering av utländska doktorander. Ibland verkar det endast handla om att vissa enskilda forskare är engagerade i denna slags rekrytering. 54.Exemplen här nedan handlar kanske inte i samtliga fall om aktiv rekrytering (vi har inte heller definierat i frågan vad vi menar med aktiv rekrytering). Det kan ju till exempel diskuteras i vilken utsträckning inrättandet av internationella masterprogram är en aktiv insats för att rekrytera doktorander. Effekten var kanske inte alltid avsedd, även om lärosätet kan ha arbetat aktivt med att rekrytera internationella masterstudenter. Vilket uttryck som är det rätta spelar emellertid mindre roll, det intressanta är på vilka sätt som lärosätenas agerande har öppnat vägar för utländska doktorander att påbörja svensk forskarutbildning. 55. De inresande (utländska) studenterna är i majoritet på dessa program. Under läsåret 2007/08 utgjorde inresande studenter 61 procent av de 7 675 nybörjarna på masterprogram och 54 procent av de 3 328 nybörjarna på magisterprogram (Det första året med ny utbildnings- och examensstruktur, statistisk analys från Högskoleverket, 2009/1). 39 Icke-aktiv rekrytering lockar också Några lärosäten har framfört att utländska doktorander söker sig till dem utan att man har genomfört några aktiva insatser; det kan i stället räcka med att lärosätet, eller någon institution inom lärosätet, är känt utomlands. Förutom att dessa presumtiva doktorander söker utlysta platser så kontaktar de också på eget initiativ forskare och blivande handledare (det vill säga utan att någon plats i forskarutbildningen har annonserats ut). Denna ibland möjliga väg in i forskarutbildningen används också av svenska sökande. Förändrad rekrytering över tid? Den andra frågan i enkäten handlade om, och i förekommande fall hur, lärosätena har förändrat rekryteringsarbetet av de utländska doktoranderna (den senaste tioårsperioden ungefär). Ett antal lärosäten har svarat att deras rekryteringsarbete har förändrats över tid medan andra uppger att det är som tidigare. Några av de nya universiteten och högskolorna med vetenskapsområde har påpekat att de har varit engagerade i forskarutbildningen för kort tid för att kunna besvara frågan. Det som i förekommande fall har förändrats vid lärosätena, är att de tidigare beskrivna ”metoderna” för rekrytering (som lärosätena idag använder) har blivit mer vanligt förekommande. De rekryteringsvägar som har ökat mest är (1) användningen av Internet (till exempel information och utlysning av doktorandplatser på den egna webbplatsen, internationell mobilitetsportal), (2) egna (internationella) magister- och masterprogram samt (3) användningen av det engelska språket (information, utlysningar, masterprogram etc.). Varför rekryteras utländska doktorander? Vad är då skälet till att universiteten och högskolorna mer eller mindre aktivt rekryterar utländska doktorander? De skäl som har nämnts är att • det är svårt att rekrytera svenska studenter med aktuell kompetens56 • man vill nå ut till så många som möjligt och därmed kunna rekrytera de bästa doktoranderna 56.Det kan till exempel gälla i de fall man konkurrerar med näringslivet (och speciellt i en högkonjunktur är då en forskarutbildning jämförelsevis mindre attraktiv). 40 • rekryteringen av utländska doktorander är en del av lärosätets internationaliseringsarbete • det finns ett ömsesidigt intresse av samarbete mellan det svenska lärosätet och det/de utländska • ekonomiskt gynnsamma villkor (eftersom någon annan står för finansieringen, exempelvis ett utländskt lärosäte). De två första skälen återkommer mest frekvent i svaren – det vill säga att det saknas svenska sökande samt att lärosätena vill rekrytera de bästa doktoranderna. Viss antagning via utländska universitet Enkätens tredje fråga handlade om hur antagningen av utländska doktorander går till – om den till exempel sker i konkurrens eller ej. Antas många utländska doktorander för att de i stor utsträckning söker de doktorandanställningar som numera ofta utlyses på engelska? Eller är det kanske vanligt att utländska doktorander antas för att de har ett stipendium från hemlandet eller för att det finns vissa ”doktorandplatser” inrättade speciellt för just denna grupp? Vi fortsätter alltså att fokusera på de utländska doktoranderna. Vi har inte frågat om hur antagningen går till i den svenska gruppen, och kan därför generellt sett inte svara på om svenska och utländska doktorander antas på olika sätt. Vissa lärosäten har ändå valt att göra sådana jämförelser. Antagning i konkurrens som grundprincip Några lärosäten har uppgett att antagningen av utländska doktorander alltid/i princip alltid sker i konkurrens. Majoriteten av lärosätena har dock svarat att grundprincipen är att de utländska doktoranderna antas i konkurrens, men att det samtidigt finns undantag från denna huvudregel. Ett citat från Chalmers tekniska högskola illustrerar vad många lärosäten har uttryckt: ”Den vanligaste antagningsformen är att det sker i konkurrens i samband med en utannonsering av en doktorandtjänst. Den största gruppen utländska doktorander innehar doktorandtjänst. En mindre grupp är industridoktorander. Chalmers har också vissa avtal med utländska universitet för främjande av doktorandutbyte, i vissa fall i form av s.k. ’ double-degree’ avtal.” 41 Undantagen – doktorander antas utan konkurrens Även om de utländska doktoranderna vid majoriteten av lärosäten har sökt till forskarutbildningen i konkurrens med andra presumtiva doktorander så förekommer det ändå undantag. Summan av alla dessa undantag är möjligen inte så ringa, och det finns därför skäl att titta närmare på hur dessa doktorander antagits.57 Det kan vara värt att upprepa att högskoleförordningen visserligen anger att högskolorna ska utlysa doktorandplatser när de avser att anta en eller flera doktorander, men att den också innehåller exempel på omständigheter då sådan utlysning inte behöver ske. Högskoleförordningen reglerar också att ett eventuellt urval ska göras i den grupp av sökande som är behörig och har studiefinansiering, varför till exempel en behörig sökande med stipendium kan delta i urvalet medan en person som är behörig men saknar försörjning inte kan delta i urvalet. Enligt svaren från lärosätena förekommer det att utländska doktorander själva finansierar sina studier (egen försörjning), och underförstått konkurrerar dessa inte alltid med andra doktorander. Av vad vi kunnat utläsa från svaren är dock utländska doktorander som inte söker i konkurrens vanligtvis försörjda via stipendier. Men observera att bara för att en doktorand har stipendium betyder det inte per definition att han eller hon inte har konkurrerat med andra för att få en plats i forskarutbildningen.58 I flera svar framgår det ändå att det är just stipendier det handlar om när doktorander inte konkurrerar med andra sökande alternativt endast konkurrerar med sökande från sitt hemland. Källan till dessa stipendier varierar, och bland annat har man nämnt: doktorandens ursprungsland, Sida (SAREC), 59 Svenska institutet, EU och 57. Att vi här fokuserar på situationer då de utländska doktoranderna antas utan konkurrens betyder inte att de antas i större utsträckning utan konkurrens än vad de svenska gör. Inom ramen för denna undersökning har det inte varit möjligt att studera om det finns sådana skillnader. 58.Uppsala universitet tydliggör detta på följande sätt: ”Vårt regelverk skiljer inte mellan inhemska och utländska doktorander. I de fall de har stipendier (vilket också förekommer bland svenska doktorander) och/eller själva tagit kontakt med institutionen antas de normalt ändå i samband med att utbildningsplatser har utannonserats.”. 59. Enligt uppgifter från Sida är dess ekonomiska stöd till doktorander (och handledare) inte ett stipendieprogram, utan avsikten är att bygga upp forskningskapacitet på universitet i u-länder. Doktoranderna antas enligt en så kallad sandwich-modell (se nästföljande avsnitt). Dessa doktorander får ekonomiskt stöd (”allowance”) under den tid de är i Sverige, men detta är inte ett stipendium (även om det kanske ofta uppfattas som det) utan ett slags traktamente som betalas utöver lönen på grund av ökade levnadsomkostnader. 42 stipendieprogram vid svenskt lärosäte. Ibland är det den enskilda doktoranden som har erhållit ett stipendium och på eget initiativ tar kontakt med handledaren/institutionen vid ett svenskt lärosäte. Andra gånger, när doktorander till exempel antas inom ramen för ett samarbetsprogram, så förekommer det att ett utländskt universitet eller en utländsk stat i hög grad är inblandad i rekrytering och även urval. Några lärosäten har påpekat att såväl utländska som svenska doktorander ibland också antas med försörjning via externa anställningar (till exempel företagsdoktorander). Eftersom sådana försörjningsformer inte behöver utlysas enligt högskoleförordningen (7 kap. 37 §) kan vi anta att företagsdoktorander etc. i lägre utsträckning utsätts för konkurrens än sökande till utbildningsbidrag och anställning som doktorand. Exempel på undantag Även om vi har sökt att skapa en sammanfattande bild av de undantag som finns från huvudregeln om antagning i konkurrens, så önskar vi göra denna bild mer konkret genom att hämta exempel från lärosätenas svar. Notera att citaten är lösryckta från lärosätenas inledande ord om att huvudregeln är antagning i konkurrens. Så här lyder några exempel: ”I de fall de utländska doktoranderna har egna medel med sig kan de antas efter bedömning av förmågan att tillgodogöra sig forskarutbildningen. Studiestöd som finansieras med EU-medel riktas inom vissa projekt endast till utländska sökande.” (Lunds universitet) ”Handelshögskolan har ett doktorandprogram finansierat av Sida som bara vänder sig till sökande i utvecklingsländer som inom sin grupp söker i konkurrens.” (Göteborgs universitet) ”Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad deltar i internationella projekt där rekrytering i några fall ska ske i berörda samarbetsländer (t.ex. Uganda och Vietnam).” (Kungl. Tekniska högskolan) ”I de fall då: • doktoranderna rekryteras av en partner i ett forskningssamarbete med ett utländskt universitet. Forskningsprojektet är då vanligen finansierat av SAREC och doktoranderna har stipendier. • doktoranderna rekryterats av pakistanska staten och Svenska institutet förmedlar finansieringen. 43 • studenter med personliga stipendier från exempelvis kinesiska eller libyska staten själva på ett eller annat sätt har tagit kontakt med potentiell handledare och institution. Utlyses utbildningsplatserna inte av SLU och de som antas konkurrerar inte med andra i en urvalsprocess.” (Sveriges lantbruksuniversitet, SLU) ”Genom vårt samarbete med norska högskolor har vi 18 doktorander. Dessa har rekryterats av de norska högskolorna. --- I exemplet med de norska doktoranderna lämnar de norska lärosätena förslag på kandidater, som därefter prövas av oss.” (Karlstads universitet) ”Det finns enstaka ’ doktorandplatser’ som riktar sig speciellt till presumtiva doktorander från andra länder. (Till högskolan tilldelad donation i syfte att stödja kapacitetsuppbyggnad, information och forskning kring miljö- och utvecklingsfrågor i utvecklingsländer.)” (Högskolan i Kalmar) Antagna i två länder Det förekommer också att doktorander antas till forskarutbildningen såväl i sitt hemland som i Sverige. I de fall dessa doktorander också genomför delar av utbildningen i respektive land brukar det kallas för ”sandwichmodellen”.60 Doktorander som fördelar tiden i forskarutbildningen enligt denna sandwich-modell men enbart är antagen i hemlandet ingår ej i den svenska statistiken. 60.Enligt uppgift från Sida så arbetar de med att bygga upp forskningskapacitet i u-länderna via ekonomiskt stöd till doktorander som antas enligt denna så kal�lade sandwich-modell. (Se vidare kapitlet om försörjning.) 44 Examina Utvecklingen för utländska doktorander i svensk forskarutbildning har så här långt i rapporten beskrivits relativt utförligt med hjälp av uppgifter om nybörjare. I detta kapitel kompletterar vi bilden genom att redovisa uppgifter om licentiat- och doktorsexamina. Eftersom examina till stor del är en spegling av utvecklingen bland nybörjarna, med ett antal års fördröjning, har vi valt att göra en mindre utförlig redovisning av examina. Andelen utländska doktorander som har avlagt forskarexamina har, av naturliga skäl, ännu inte nått samma nivåer som andelen nya utländska doktorander. I sammanfattning visar redovisningen av examina det här: • År 2007 avlades 502 doktorsexamina och 174 licentiatexamina av utländska doktorander. Det motsvarar 18 och 19 procent av samtliga doktors- och licentiatexamina. • Längre tillbaka i tiden, till år 1997, var det 13 respektive 12 procent av samtliga doktors- och licentiatexamina som avlades av utländska doktorander. • Inom skogsvetenskap (inkluderar jordbruksvetenskap samt landskapsplanering) stod de utländska doktoranderna år 2007 för 32 procent av samtliga doktorsexamina. Inom humaniora var motsvarande andel endast 8 procent. • Under senare år (perioden 2005–2007) har de utländska doktoranderna avlagt 29 procent av alla doktorsexamina vid Kungl. Tekniska högskolan och Sveriges lantbruksuniversitet. Det är den största andelen räknat per lärosäte. • Precis som det är fler utländska män än kvinnor som påbörjar svensk forskarutbildning så är det också fler utländska män än kvinnor som avlägger en svensk doktors- eller licentiatexamen. År 2007 var det 311 utländska män och 191 utländska kvinnor som avlade doktorsexamen i Sverige. Alla examina 1997–2007 Med fokus på de senaste tio åren ökade antalet doktorsexamina under den första delen av perioden – från år 1997 och fram till år 2003. Därefter har ökningen varit mycket måttlig och närmast avstannat på en hög nivå 45 – runt 2 800 doktorsexamina per år under perioden 2004–2007. Under samma tioårsperiod har antalet licentiatexamina stigit från runt 850 år 1997 till knappt 1 050 år 2005. Men de senaste två åren har antalet licentiatexamina gått ner, och 2007 avlades ”endast” lite drygt 900 licentiatexamina. 61 Figur 4. Examina på forskarnivå 1997–2007 (personer under 65 år). Antal 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 1997 1999 Doktorsexamina 2001 2003 2005 2007 Licenitatexamina Svenska och utländska doktorander År 1997 avlades 230 doktorsexamina av utländska doktorander; tio år senare (2007) hade antalet ökat till 502. Samtidigt har andelen examina som avläggs av utländska doktorander ökat: från 13 procent 1997 till 18 procent 2007. Räknat på enskilda år har som mest 20 procent av alla doktorsexamina avlagts av utländska doktorander, året var 2004. Den snabba ökningen av utländska doktorander bland nybörjare under de senaste åren talar för att andelen utländska doktorander med doktorsexamen kommer att öka ännu mer. 61. Se Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2007 (Statistiskt meddelande, SCB och Högskoleverket 2008). I tabellerna och figuren i detta avsnitt ingår endast personer under 65 år. Antalet doktors- och licentiatexamina är därför något lägre än vad de är i nämnda statistiska meddelande. Skillnaden är dock mycket liten. År 2007 minskar till exempel antalet doktorsexamina från 2 806 till 2 790 när individer från 65 år och uppåt utesluts. 46 Tabell 6. Doktorsexamina 1997–2007. Alla Svenska doktorander Utländska doktorander Andel (%) utländska 1997 1 791 1 561 230 13 1998 1 919 1 666 253 13 1999 2 132 1 811 321 15 2000 2 171 1 859 312 14 2001 2 403 2 002 401 17 2002 2 462 2 101 361 15 2003 2 682 2 262 420 16 2004 2 741 2 194 547 20 2005 2 746 2 248 498 18 2006 2 749 2 222 527 19 2007 2 790 2 288 502 18 År Även när det gäller licentiatexamina så avläggs en allt större andel av utländska doktorander. Som mest har de utländska doktoranderna avlagt 21 procent av samtliga licentiatexamina (år 2003) och som lägst 12 procent (åren 1997 och 1998). Den senaste uppgiften är från 2007, och då stod de utländska doktoranderna för 19 procent av alla licentiatexamina.62 Tabell 7. Licentiatexamina 1997–2007. Alla Svenska doktorander Utländska doktorander Andel (%) utländska 1997 860 759 101 12 1998 866 762 104 12 1999 964 828 136 14 2000 998 837 161 16 2001 1 035 863 172 17 2002 1 018 844 174 17 2003 1 036 821 215 21 2004 1 101 881 220 20 2005 1 135 919 216 19 2006 1 052 861 191 18 2007 910 736 174 19 År 62.I datamaterialet ingår inga uppgifter om i vilken utsträckning doktoranderna avslutar studierna efter denna examen alternativt fortsätter fram till en doktorsexamen. 47 Examina per ämnesområde Det finns en tydlig variation mellan ämnesområden i hur stor andel av forskarexamina som avläggs av utländska doktorander. Till exempel var det 2007 sällsynt att utländska doktorander avlade doktorsexamen i humaniora (8 procent) medan hela 32 procent av alla doktorsexamina inom skogsvetenskap hade avlagts av utländska doktorander. Tabell 8. Doktors- och licentiatexamina per ämnesområde 2007. Doktorsexamina Licentiatexamina Andel (%) utländska Andel (%) utländska Ämnesområde Alla Humaniora 235 8 32 3 Medicin 829 18 89 20 Naturvetenskap 543 22 208 25 Samhällsvetenskap 399 10 88 15 Teknikvetenskap 623 22 469 19 Skogsvetenskap 76 32 8 - Övrigt ämnesområde 85 8 16 - 2 790 18 910 19 Totalt Alla Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci. Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap. Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering. Examina per lärosäte De utländska doktorernas andel bland dem som avlägger doktorsexamina varierar ganska stort mellan lärosäten: 2–29 procent under de senaste åren (2005–2007 sammanslagna). I toppen befinner sig Kungl. Tekniska högskolan och Sveriges lantbruksuniversitet, bägge med 29 procent utländska nydisputerade. Detta stämmer väl med att båda lärosätena också har en stor andel utländska nybörjare. Andra lärosäten där doktorander från andra länder har avlagt mer än 20 procent av antalet doktorsexamina är Karolinska institutet, Chalmers tekniska högskola och Handelshögskolan i Stockholm.63 Vid bland annat Blekinge tekniska högskola var inslaget av utländska doktorander modestare: 11 procent av alla doktorsexamina hade avlagts av utländska doktorander. Men eftersom andelen utländska nybörjare har ökat så mycket vid denna högskola kan vi sannolikt förvänta oss ett be63. Det gäller även Högskolan i Jönköping, men beräkningen blir här alltför osäker eftersom det endast avlades 13 doktorsexamina vid lärosätet under den studerade perioden. 48 tydligt större inslag av utländska doktorander som doktorerar inom några år. Tabell 9. Doktorsexamina 2005–2007 (sammanslagna) per lärosäte. Lärosäte Alla Därav utländska Andel (%) utländska Äldre universitet Uppsala universitet 1 112 198 18 Lunds universitet 1 365 235 17 Göteborgs universitet 853 99 12 Stockholms universitet 705 103 15 Umeå universitet 488 75 15 Linköpings universitet 504 54 11 1 093 281 26 Kungl. Tekniska högskolan 644 184 29 Chalmers tekniska högskola 493 103 21 Luleå tekniska universitet 196 37 19 63 13 21 367 105 29 Karlstads universitet 96 10 10 Mittuniversitetet 24 3 13 Växjö universitet 53 1 2 Örebro universitet 92 8 9 Blekinge tekniska högskola 35 4 11 Högskolan i Jönköping 13 3 23 Högskolan i Kalmar 32 6 19 Malmö högskola 23 2 9 Mälardalens högskola 34 3 9 8 285 1 527 18 Karolinska institutet Handelshögskolan i Stockholm Sveriges lantbruksuniversitet Nya universitet Högskolor med vetenskapsområde Totalt Kvinnor och män Fler utländska män än kvinnor avlägger doktorsexamen. Bland de drygt 1 300 kvinnor som avlade doktorsexamen år 2007 utgjorde de utländska kvinnorna 14 procent. Samtidigt kom 21 procent av de knappt 1 500 män som avlade doktorsexamen från utlandet. Denna könsskillnad ligger helt i linje med att, som vi tidigare har redovisat, det är fler utländska män än utländska kvinnor som är doktorandnybörjare. 49 Tabell 10. Doktorsexamina 1997–2007: kvinnor och män. År Kvinnor totalt Därav utländska Andel (%) Därav av kvinnor Män totalt utländska Andel (%) av män 1997 610 65 11 1 181 165 14 1998 619 63 10 1 300 190 15 1999 789 103 13 1 343 218 16 2000 842 95 11 1 329 217 16 2001 982 155 16 1 421 246 17 2002 1 078 133 12 1 384 228 16 2003 1 199 148 12 1 483 272 18 2004 1 216 201 17 1 525 346 23 2005 1 240 184 15 1 506 314 21 2006 1 258 205 16 1 491 322 22 2007 1 321 191 14 1 469 311 21 Tabell 11. Licentiatexamina 1997–2007: kvinnor och män. År Kvinnor totalt Därav utländska Andel (%) Därav av kvinnor Män totalt utländska Andel (%) av män 1997 295 37 13 565 64 11 1998 278 37 13 588 67 11 1999 308 44 14 656 92 14 2000 367 56 15 631 105 17 2001 365 59 16 670 113 17 2002 363 49 13 655 125 19 2003 381 67 18 655 148 23 2004 394 77 20 707 143 20 2005 434 77 18 701 139 20 2006 429 54 13 623 137 22 2007 366 66 18 544 108 20 50 Doktorandernas försörjning I detta kapitel ställer vi oss frågan hur de utländska doktorandernas försörjning ser ut under utbildningen och om den skiljer sig från de svenska doktorandernas. Har utländska doktorander samma ekonomiska förutsättningar som de svenska att ägna sig åt utbildningen? Är det lika vanligt med doktorandanställning bland de utländska doktoranderna som för de svenska? Finns det skillnader mellan kön eller mellan olika ämnesområden? Hur ser det ut på de olika lärosätena? Kan eventuella skillnader förklaras av inom vilka ämnesområden doktoranderna studerar? Genom att analysera dels försörjningen inom olika ämnesområden för svenska respektive utländska doktorander, dels enkätsvaren från lärosätena ska vi försöka besvara dessa frågor. Enligt högskoleförordningen 7 kap. 36 § får fakultetsnämnden endast anta sökande som anställs som doktorander eller erbjuds utbildningsbidrag, eller sökande med annan studiefinansiering som bedöms säkrad under hela utbildningen. Så kallad annan studiefinansiering kan vara allt från anställning inom eller utanför högskolan med möjlighet att bedriva utbildningen på arbetstid, till studiemedel eller egen förmögenhet, så kal�lad övrig finansiering. Finansieringskravet i förordningen gäller från det att doktoranden antas och därför är nybörjarnas finansiering särskilt intressant, men doktorandernas försörjning ändras ofta under utbildningens gång. Vi börjar därför med att analysera doktorandnybörjarnas försörjning och övergår sedan till att se hur doktorandernas försörjning ser ut under deras sjätte termin, det vill säga en bit in på utbildningen. Det finns jämförbar försörjningsstatistik från och med 1999. Därför kan vi inte göra jämförelser lika långt bakåt i tiden i detta kapitel som i tidigare avsnitt. Huvudresultaten är följande: • Bland de utländska doktorandnybörjarna 2007 var anställning som doktorand den enskilt största försörjningsformen – 31 procent av de utländska nybörjarna hade sådan försörjning. Den näst vanligaste finansieringsformen var stipendier (26 procent). 51 • Även bland de svenska nybörjarna år 2007 var anställning som doktorand den enskilt vanligaste finansieringsformen (39 procent), men därefter var utbildningsbidrag näst vanligast (25 procent). • Bland svenska doktorandnybörjare är stipendier ovanligt; endast 6 procent hade sådan försörjning 2007. • Stipendier är vanligare för utländska doktorander från vissa länder och världsdelar. År 2007 var stipendier den enskilt största försörjningsformen för doktorander från Asien, Afrika och Sydamerika, medan försörjningsformen inte var lika vanlig bland nybörjare från EU-länder och Norden. • De flesta lärosätena har fastställt en lägsta nivå för stipendier. • Stipendieprogram som riktas till utländska sökande bidrar förmodligen till ökningen av utländska doktorander, men skapar samtidigt olika försörjningsmönster för utländska respektive svenska doktorander. Nybörjarnas försörjning Till och med 2006 har stipendier utgjort den enskilt största försörjningsformen för de utländska doktorandnybörjarna. År 2007 var andelen utländska doktorander med stipendier fortfarande stor, 26 procent, men det året skedde en förändring på det sättet att 31 procent av de utländska nybörjarna hade doktorandanställning, vilken därmed blev den vanligaste försörjningsformen. Ungefär 200 utländska nybörjare har angett stipendier som försörjningsform varje år perioden 1999–2007. I och med att de utländska doktorandnybörjarna har ökat i antal har andelen med stipendier visserligen varierat under perioden, men minskat, från 38 procent år 1999 till cirka 25 procent under senare år. 64 När de utländska doktoranderna har ökat i antal är det fler som har fått doktorandanställning och utbildningsbidrag, som båda ökat kraftigt i antal. Dessa två i högskoleförordningen stipulerade försörjningsformer har sammantaget innehafts av mellan 40 och 51 procent av de utländska doktoranderna under perioden 1999–2007. Räknat i andelar har det alltså 64.Samma doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin av olika skäl. Ofta beror det på att doktorandens försörjning ändras under terminen, men det kan också vara så att doktoranden finansierar sina doktorandstudier med en kombination av försörjningsformer. Se bilaga 1, tabellerna C och D, där aktivitet och försörjning har omräknats till heltidsekvivalenter. 52 inte skett så stora förändringar beroende på att antalet utländska nybörjare ökat. Utländska doktoranders innehav av övriga anställningar där utbildningen kan bedrivas inom anställningen har varierat i omfattning, men låg 2007 åter på samma nivå som 1999. Av enkätsvaren framgår att en del utländska nybörjare finansierar sin forskarutbildning via en anställning i hemlandet, ofta på sitt hemuniversitet. Tabell 12 a. Antal utländska doktorandnybörjare 1999–2007 samt deras försörjning under sin nybörjartermin uttryckt i procent*. År Antal DTJ UBB HTJ AUH USL STP 1999 561 27% 17% 7% 8% 1% 38% ÖVR 14% 2000 587 21% 19% 9% 9% 1% 35% 15% 2001 724 21% 19% 12% 8% 1% 38% 11% 2002 719 24% 22% 9% 10% 1% 31% 13% 2003 748 25% 21% 10% 10% 1% 32% 11% 2004 648 21% 19% 10% 11% 1% 35% 13% 2005 651 22% 23% 11% 16% 1% 25% 15% 2006 729 24% 23% 8% 10% 2% 27% 15% 2007 823 31% 20% 6% 9% 2% 26% 15% Tabell 12 b. Antal svenska doktorandnybörjare 1999–2007 samt deras försörjning under sin nybörjartermin uttryckt i procent*. År Antal DTJ UBB HTJ AUH USL STP 1999 2 469 39% 19% 17% 16% 2% 10% ÖVR 16% 2000 2 473 34% 21% 18% 16% 5% 10% 14% 2001 2 814 37% 18% 19% 15% 5% 10% 14% 2002 3 133 39% 22% 18% 14% 5% 9% 11% 2003 3 091 40% 20% 16% 15% 6% 10% 10% 2004 2 550 33% 25% 17% 14% 7% 11% 9% 2005 2 269 35% 23% 14% 17% 7% 7% 11% 2006 2 255 37% 26% 12% 14% 8% 6% 10% 2007 1 984 39% 25% 11% 13% 10% 6% 9% * En doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin. Förklaring av försörjningsformerna: DTJ= doktorandanställning, UBB = utbildningsbidrag, HTJ = anställning inom högskola (utom som doktorand), AUH = anställning utanför högskolan med möjlighet att bedriva forskarutbildning, USL = anställning som läkare, STP = stipendium, ÖVR = studiemedel, egen finansiering eller finansiering saknas. Överlag har utländska doktorandnybörjare mindre säker försörjning än de svenska doktoranderna. Mellan 40 och 52 procent av de utländska doktoranderna försörjdes av stipendier eller kategorin övrigt under sin första termin perioden 1999–2007. 53 Bland de svenska doktorandnybörjarna har det inte alls varit lika vanligt med stipendier som försörjning och det blir allt ovanligare. Förutom doktorandanställning och utbildningsbidrag (runt 60 procent hade någon av dessa försörjningsformer under perioden) är anställning inom eller utanför högskolan med möjlighet att bedriva utbildningen inom anställningen de stora försörjningsformerna. De svenska doktoranderna försörjs alltså i större utsträckning under sin nybörjartermin av olika anställningar inom vilka de kan bedriva sin utbildning. Det gör att de automatiskt kommer in i de sociala trygghetssystemen (eller redan finns där när de antas till utbildningen), som doktorander med stipendier ställs utanför. Utbildningsbidrag är också en mindre säker försörjningsform, men här är inte problemet lika stort eftersom utbildningsbidragen enligt högskoleförordningen ska omvandlas till doktorandanställning när minst två år återstår av utbildningen. Heltidsekvivalenter Samma doktorand kan ha olika försörjningsformer under terminen (se not 64). Om man vill jämföra hur stor andel av nybörjarna som har de olika försörjningsformerna bör antalet nybörjare räknas om till heltidsekvivalenter (se tabell C och D i bilaga 1). De största förändringarna i andelar jämfört med individuppgifterna sker då i kategorierna HTJ (annan anställning inom högskolan) respektive USL (anställning som läkare). Det tyder på att dessa försörjningsformer är deltid i större utsträckning än andra. Även om man räknar om försörjningen till heltidsekvivalenter är det dock fortfarande markant att utländska doktorandnybörjare försörjs av stipendier i betydligt högre grad än de svenska. Försörjning per ämnesområde I avsnittet ovan har vi konstaterat att försörjningen ser olika ut för utländska respektive svenska doktorandnybörjare. Den höga andelen utländska doktorandnybörjare med stipendier som studiefinansiering, torde åtminstone delvis kunna förklaras av den förhållandevis goda tillgången på stipendier för utländska doktorander, se vidare under avsnittet Stipendier i internationella samarbeten. Sådana stipendier verkar dock inte vara inriktade på särskilda ämnesområden. Vi ska nu undersöka om man kan se något mönster och om olikheterna, åtminstone delvis, kan förklaras av att de utländska respektive de svenska nybörjarna finns inom olika ämnesområden. 54 För att kunna analysera data ur flera olika perspektiv väljer vi att analysera doktorandnybörjarnas försörjning under ett år, 2007, lite närmare. Närmare 90 procent av de utländska doktorandnybörjarna år 2007 fanns inom tre forskningsområden – medicin, naturvetenskap och teknikvetenskap. Tabell 13 a. Utländska doktorandnybörjares försörjning per ämnesområde år 2007*. Ämnesområde Antal individer UBB HTJ 11 55% 27% 9% 0% 0% 0% 9% 0% Medicin 227 11% 34% 7% 11% 0% 6% 13% 25% Naturvetenskap 157 42% 31% 10% 2% 0% 0% 22% 11% 65 22% 25% 6% 0% 0% 0% 38% 15% Teknikvetenskap 332 39% 5% 3% 5% 7% 0% 35% 9% Skogsvetenskap 17 24% 0% 0% 12% 6% 0% 41% 24% 823 252 163 47 46 26 14 215 120 Humaniora Samhällsvetenskap Totalt*** DTJ AUH FTG ** USL STP ÖVR Tabell 13 b. Svenska doktorandnybörjares försörjning per ämnesområde år 2007*. Ämnesområde Antal individer UBB HTJ Humaniora 127 28% 39% 7% 6% 1% 0% 12% 17% Medicin 664 12% 29% 11% 13% 1% 31% 6% 13% Naturvetenskap 295 42% 52% 15% 3% 1% 0% 3% 3% Samhällsvetenskap 315 46% 23% 12% 9% 2% 0% 10% 12% Teknikvetenskap 448 69% 4% 6% 4% 15% 0% 4% 3% Skogsvetenskap 42 67% 10% 14% 10% 2% 0% 0% 7% 93 47% 10% 24% 19% 3% 1% 1% 10% 1984 764 498 214 171 89 207 111 182 Övrigt ämnesområde Totalt DTJ AUH FTG ** USL STP ÖVR * En doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin. ** Från och med år 2007 urskiljs även FTG (företagsdoktorander) i statistiken över doktorandernas försörjning. *** ”Totalt” inkluderar Övrigt ämnesområde som är för litet för att särredovisas. Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci. Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap. Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering. Flest stipendier till utländska nybörjare inom teknik Teknikvetenskap är det enskilt största ämnesområdet för utländska doktorandnybörjare och här är det uppenbart att det finns ett annat finansieringsmönster för utländska doktorandnybörjare än för svenska. För de utländska doktoranderna var doktorandanställning och stipendier de vanligaste försörjningsformerna år 2007 (39 procent hade doktorandan- 55 ställning och 35 procent stipendium). Av de svenska doktorandnybörjarna inom teknik hade 70 procent doktorandanställning 2007 och den andra stora försörjningsformen var företagsdoktorand (15 procent). Utbildningsbidrag används inte i någon större utsträckning inom teknikvetenskap, varken för utländska eller svenska nybörjare. Inom naturvetenskap däremot är försörjningsmönstret för utländska och svenska doktorandnybörjare mer likartat. Förhållandevis många såväl utländska som svenska nybörjare har antingen doktorandanställning eller utbildningsbidrag. Men även inom detta ämnesområde är stipendier betydligt vanligare för utländska doktorander är för svenska. Ovanligt med doktorandanställning inom medicin Medicin är det näst största ämnesområdet för de utländska nybörjarna. Inom detta ämnesområde är det ovanligt med doktorandanställning såväl för svenska som för utländska nybörjare. Utbildningsbidrag förekommer dock i ganska stor utsträckning i båda grupperna. Här tar dock likheterna slut. För svenska doktorandnybörjare inom dessa forskningsämnen är anställning som läkare den vanligaste försörjningsformen (31 procent). För de utländska nybörjarna är den andra stora försörjningsformen (utöver utbildningsbidrag) kategorin ”övrigt”, som vanligtvis innebär att försörjning saknas eller att doktoranden har egna medel. Just när det gäller forskarutbildning inom medicin är det naturligt att försörjningen ser olika ut för svenska respektive utländska doktorander gällande försörjningskategorin ”anställning som läkare”. Om en person har invandrat tidigare än två år före utbildningen, ingår den personen i populationen svenska doktorander. Att både etablera sig som läkare i Sverige och antas till utbildning på forskarnivå inom två år är troligtvis inte särskilt vanligt. Det förklarar dock inte varför ”övrigt” är en så vanlig försörjningsform för utländska doktorander. Stora skillnader inom samhällsvetenskap Klart avvikande försörjningsformer för utländska respektive svenska doktorander finns inom samhällsvetenskap. Inom dessa ämnen samt inom skogsvetenskap är andelen stipendier högst, och försörjningskategorin ”övrigt” är förhållandevis vanlig för utländska doktorander. Skillnaden är särskilt markant inom skogsvetenskap, men inom denna ämnesgrupp finns förhållandevis få doktorander, såväl utländska som svenska. Det gör jämförelsen osäker. 56 Sammantaget är stipendier inte alls lika vanligt bland svenska doktorandnybörjare som bland utländska, och de flesta stipendierna för svenska nybörjare förekommer inom medicin respektive samhällsvetenskap. Men även inom dessa forskningsområden är det förhållandevis få doktorandnybörjare som har försörjningsformen stipendier. Högst andel stipendier bland svenska nybörjare är inom humaniora; där 12 procent av de 127 nybörjarna anger denna försörjningsform. Bland de få utländska doktorandnybörjarna inom humaniora förekommer stipendier i liten omfattning medan de flesta har doktorandanställning eller utbildningsbidrag. Påverkar ursprunget försörjningen? Drygt en tredjedel av de utländska doktorandnybörjarna kom från Asien år 2007. Det är också många nybörjare som kommer från olika delar av Europa. Försörjningsformen för nybörjarna från dessa stora landgrupper skiljer sig såtillvida att den vanligaste försörjningen bland nybörjarna från Asien var stipendium, medan detta inte alls var lika vanligt bland nybörjarna från EU-länder och Norden. För dem var doktorandanställning, följt av utbildningsbidrag de vanligaste försörjningsformerna, det vill säga liknande försörjningsmönster som för svenska nybörjare. Tabell 14. Antal utländska doktorandnybörjare 2007 från olika grupper av ursprungsländer samt deras försörjning uttryckt i procent. Ursprungslandsgrupp Antal DTJ UBB HTJ USL STP ÖVR Afrika 49 14% 12% 2% 4% 0% 0% 45% 29% Asien 292 28% 17% 5% 2% 1% 1% 37% 15% EU27 utom Norden 200 47% 37% 7% 4% 1% 2% 9% 5% Europa utom EU27 och Norden 47 38% 21% 2% 0% 2% 0% 34% 11% Nordamerika 20 35% 35% 10% 10% 0% 0% 15% 10% Norden utom Sverige 20 50% 20% 10% 10% 0% 10% 15% 0% 168 17% 5% 7% 14% 12% 3% 20% 25% 24 14% 12% 2% 4% 0% 0% 45% 29% 823 252 163 47 46 26 14 215 120 Okänt Sydamerika Totalt * AUH FTG * I totala antalet ingår också statslösa nybörjare och nybörjare från Oceanien, totalt endast 3 personer och därför ej särredovisade. Som tidigare konstaterats finns en stor del av de 823 utländska doktorandnybörjarna (40 procent) inom tekniska forskningsämnen, där stipendier är en förhållandevis vanlig försörjningsform. Nästan hälften av doktorand- 57 nybörjarna inom teknik kommer från Asien, och det är främst bland dessa man finner stipendier som försörjning. Stipendier är vanliga också bland doktorandnybörjare från Afrika och Sydamerika. Sett till doktorander från enskilda länder är stipendier vanligast bland doktorandnybörjare från Kina (49 nybörjare) och Pakistan (28 nybörjare). Till viss del kan förekomsten av stipendier som studiefinansiering för nybörjare från vissa länder förklaras av tillgången på stipendier riktade till doktorander i vissa länder. Sverige har ett bilateralt utbytesavtal med Kina, och Pakistan har ett omfattande stipendieprogram för studier i andra länder, bland annat Sverige. Dessutom finns Sidafinansierade forskningssamarbeten som inkluderar uppbyggnad av forskningskompetens i ett antal utvecklingsländer via forskarutbildning enligt den så kallade sandwich-modellen65 i Sverige. 66 Även i övrigt torde stipendieförekomsten kunna förklaras av tillgången på stipendier, bland annat inom doktorandernas hemländer. Per lärosäte Mer än en tredjedel av de utländska doktorandnybörjarna finns vid två lärosäten: Kungl. Tekniska högskolan med 174 nybörjare år 2007 samt Karolinska institutet med 125 nybörjare (se tabell 2). Kungl. Tekniska högskolan har också en mycket stor andel utländska nybörjare (53 procent).67 Kungl. Tekniska högskolan är det lärosäte som mest använder stipendier som studieförsörjning för utländska doktorandnybörjare. Hälften av nybörjarna anger denna försörjningsform, vilken används i betydligt mindre omfattning för svenska nybörjare som i hög grad har doktorandanställning. Sveriges lantbruksuniversitet använder stipendier för utländska doktorander, men inte för svenska, och liknande mönster finns vid flera 65. Forskarutbildning enligt sandwich-modellen innebär att halva tiden av utbildningen genomförs i respektive land. I Sida-exemplet går doktoranden kurserna i Sverige (där han eller hon är antagen) och forskar och arbetar med sin avhandling vid sitt hemmauniversitet. 66.Se dock avsnittet ”Stipendier i internationella samarbeten” längre fram som redogör för varför så kallade Sidastipendier egentligen inte är stipendier utan en form av ersättning för ökade levnadsomkostnader. 67. Blekinge tekniska högskola har en större andel utländska nybörjare (67 procent), men antalet nybörjare är litet vid den högskolan. 58 lärosäten (se tabell E och F i bilaga 1). Dessa skillnader förklaras troligtvis till stor del av stipendieprogrammen. Som jämförelse kan nämnas att de 67 utländska nybörjarna vid Chalmers tekniska högskola huvudsakligen har doktorandanställning medan stipendier används i betydligt lägre grad än vid Kungl. Tekniska högskolan. Två lärosäten med ungefär samma profil kan således ha olika finansieringsprofiler för sina utländska doktorander och av enkätsvaret från Chalmers framgår att man successivt avskaffar stipendier även för utländska doktorander. Det bör dock påpekas att antalet utländska nybörjare är betydligt större vid Kungl. Tekniska högskolan än vid Chalmers. Könsskillnader i försörjningen Det är vanligare att män har doktorandanställning än att kvinnor har det, vilket till stor del kan förklaras av hur män och kvinnor fördelas på olika ämnesområden. Det är förhållandevis många doktorandnybörjare inom teknik som har doktorandanställning, och det är mest män som går utbildning på forskarnivå inom teknik. Figur 5. Doktorandnybörjarnas försörjning 2007 – fördelning (procent) efter svenska respektive utländska män och kvinnor. Förklaring av försörjningsformerna: DTJ=doktorandanställning, UBB=utbildningsbidrag, HTJ=anställning inom högskola (utom som doktorand), AUH=anställning utanför högskolan med möjlighet att bedriva forskarutbildning, USL=anställning som läkare, FTG=företagsdoktorand, STP=stipendium, ÖVR=studiemedel, egen finansiering eller finansiering saknas. Svenska kvinnor USL, 11% AUH, 10% UBB, 28% DTJ, 34% STP, 6% ÖVR, 10% FTG, 3% HTJ, 12% 59 Svenska män AUH, 7% USL, 10% UBB, 22% DTJ, 43% STP, 5% ÖVR, 9% HTJ, 9% FTG, 6% Utländska kvinnor AUH, 7% USL, 3% UBB, 24% DTJ, 28% FTG, 2% STP, 22% HTJ, 7% ÖVR, 16% Utländska män USL, 1% AUH, 5% UBB, 17% DTJ, 32% STP, 29% FTG, 4% HTJ, 5% ÖVR, 14% 60 Ju längre bort ifrån, desto större andel stipendier I ovanstående avsnitt har vi analyserat doktorandnybörjarnas försörjning med avseende på ämnesområde, ursprungsland och antagande lärosäte. Analysen bör ses i ljuset av den information som framkommit i lärosätenas enkätsvar och övrig information som Högskoleverket inhämtat från bland annat Svenska institutet och Sida i samband med denna studie. Ämnesområdet i sig torde inte behöva påverka finansieringen. Stipendier som är särskilt avsedda för utländska doktorander verkar inte vara riktade mot särskilda ämnesområden. Däremot verkar ursprungsland ha betydelse för försörjningen, eftersom stipendier i hög grad riktas mot medborgare i särskilda länder. Även antagande lärosäte har betydelse för studiefinansieringen eftersom varje lärosäte har lokala riktlinjer för bland annat studiefinansiering i forskarutbildning. Det visar sig också i denna studie eftersom försörjningsmönstret är väldigt olika vid olika universitet och högskolor. Den viktigaste faktorn verkar dock vara tillgången på resurser, eftersom resurstillgången naturligtvis har stor betydelse för hur många doktorander ett lärosäte kan anta. Om ett lärosäte väljer att inte tillåta stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning så innebär det sannolikt att färre doktorander kan antas. Samtliga doktoranders försörjning Hösten 2007 fanns det totalt cirka 17 100 registrerade doktorander, varav knappt 20 procent utländska doktorander. Här ingår alltså såväl nybörjare som andra doktorander som har kommit mer eller mindre långt i sin utbildning. Försörjningsmönstret är därför annorlunda än för nybörjarna, exempelvis är andelen doktorander med utbildningsbidrag mindre, eftersom utbildningsbidrag ska omvandlas till doktorandanställning när man kommit en bit på väg i utbildningen. Tabell 15. Aktiva doktoranders försörjning hösten 2007. Antal DTJ Svensk doktorand 13 835 7 314 1 318 1 685 1 241 Utländsk doktorand Totalt 3 253 1 445 UBB 402 HTJ 270 AUH FTG 195 17 088 8 759 1 720 1 955 1 436 USL 609 1 060 86 48 STP ÖVR 683 1 718 688 414 695 1 108 1 371 2 132 Även för hela populationen aktiva doktorander är försörjningsformen stipendium betydligt vanligare bland utländska doktorander än bland 61 svenska. Hösten 2007 hade drygt 20 procent av de utländska doktoranderna denna försörjningsform, att jämföras med knappt 5 procent av de svenska doktoranderna. Figur 6. Utländska respektive svenska doktoranders försörjning höstterminen 2007. 60% Svensk doktorand 50% Utländsk doktorand 40% 30% 20% 10% 0% AUH DTJ FTG HTJ OVR STP UBB USL Eftersom den totala stocken aktiva doktorander inbegriper även nybörjare är det svårt att dra några långtgående slutsatser av hur försörjningen ser ut. Vill man veta om de skillnader i försörjningen som noterades för utländska respektive svenska doktorander består, bör man i stället analysera finansieringen för en grupp doktorander som kommit en bit på väg i sin utbildning. I följande avsnitt analyserar vi därför försörjningen för utländska respektive svenska doktorander den sjätte terminen i utbildningen. Den sjätte terminen i utbildningen För att kunna se om skillnaderna i försörjningsformer för utländska respektive svenska doktorandnybörjare består under hela utbildningen har vi också undersökt doktorandernas försörjning när de kommit en bit på väg i utbildningen. Vi har valt att titta på försörjningen sex terminer efter doktorandernas nybörjartermin för de doktorander som påbörjade sin forskarutbildning från och med vårterminen 1997 till och med vårterminen 2005. Om vi jämför med studiefinansieringen för nybörjarna 1999–2007 med doktorander som har kommit längre in på utbildningen är det betydligt fler av de utländska doktoranderna som har doktorandanställning, men fortfarande en mindre andel än de svenska doktoranderna. Andelen med utbildningsbidrag är mindre än bland nybörjarna, troligen till stor del be62 roende på att de omvandlats till doktorandanställningar i enlighet med bestämmelserna i högskoleförordningen. Andelen med ”övrig” försörjning bland utländska doktorander är också mindre den sjätte terminen jämfört med nybörjarna, men det är fortfarande förhållandevis många som försörjs av stipendium. Tabell 16 a. Antal utländska doktorandnybörjare per år fr.o.m. 1997 t.o.m. våren 2005 samt deras försörjning den sjätte terminen efter respektive nybörjartermin, procent*. Antal Uppg utländska för antal Nybörjarår nybörjare** nybörjare DTJ UBB HTJ AUH inkl FTG och USL*** STP ÖVR 1997 564 489 41% 17% 12% 6% 15% 9% 1998 601 518 44% 11% 10% 8% 18% 9% 1999 561 491 52% 6% 8% 8% 18% 8% 2000 587 554 49% 9% 8% 9% 17% 7% 2001 724 676 52% 7% 8% 8% 18% 7% 2002 719 672 50% 10% 10% 10% 14% 6% 2003 748 711 52% 12% 8% 8% 14% 6% 2004 648 610 44% 10% 9% 10% 18% 9% VT-2005 317 284 48% 10% 7% 9% 19% 8% Tabell 16 b. Antal svenska doktorandnybörjare per år fr.o.m. 1997 t.o.m. våren 2005 samt deras försörjning den sjätte terminen efter respektive nybörjartermin, procent*. Antal Uppg. svenska för antal Nybörjarår nybörjare** nybörjare DTJ UBB HTJ AUH inkl FTG USL STP 1997 3 075 2 930 44% 8% 12% 12% 3% 6% 15% ÖVR 1998 2 909 2 757 46% 7% 11% 14% 7% 5% 10% 1999 2 469 2 383 56% 6% 14% 11% 3% 4% 6% 2000 2 473 2 442 54% 7% 12% 12% 4% 4% 7% 2001 2 814 2 852 55% 6% 12% 12% 5% 4% 6% 2002 3 133 3 149 58% 6% 11% 10% 4% 4% 6% 2003 3 091 2 998 61% 6% 8% 10% 5% 3% 6% 2004 2 550 2 554 56% 8% 9% 10% 6% 5% 7% VT-2005 1 236 1 148 55% 7% 8% 11% 8% 4% 7% * En doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin. ** Det saknas uppgift om försörjning för ett antal doktorander vilket sannolikt beror på att de antingen inte är aktiva just denna termin (den sjätte terminen på sin utbildning) eller att de har hoppat av utbildningen. I analyserna ingår endast de nybörjare som det finns uppgifter om den sjätte terminen. *** Endast ett fåtal utländska doktorander har läkaranställning och dessa särredovisas därför inte. Om man ser till anställningar utom doktorandanställning för utländska nybörjare 1999–2007 jämfört med doktorander på sin sjätte termin så är det inte någon större andel som har fått anställning inom högskolan (utom doktorandanställning) eller anställning utanför högskolan där de kan ägna 63 sig åt utbildningen under arbetstid. Det antyder att dessa försörjningsformer består under hela utbildningen, vilket är naturligt åtminstone avseende den senare formen. Troligtvis har doktoranden haft med sig försörjningen när han eller hon har antagits till forskarutbildningen. En jämförelse av försörjningen för utländska respektive svenska doktorander den sjätte terminen tyder på att skillnaderna i någon mån har mattats av, men de existerar fortfarande. De största skillnaderna i försörjningshänseende mellan utländska och svenska doktorander den sjätte terminen är att utländska doktorander i betydligt lägre grad än svenska har doktorandanställning, medan det är avsevärt vanligare med stipendier som försörjningsform för de utländska doktoranderna. En annan skillnad är också att läkaranställning av naturliga skäl (se ovan) är betydligt ovanligare bland utländska doktorander. Finansieringskategorin ”övrigt” är ungefär lika vanligt förekommande bland utländska som bland svenska doktorander. Figur 7. Andel utländska respektive svenska doktorander med försörjningsformerna doktorandanställning respektive stipendium under sin sjätte termin på utbildningen. 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 1997 1998 DTJ (svenska) 1999 2000 2001 DTJ (utländska) 2002 2003 STP (utländska) 2004 2005 STP (svenska) Årtalen på X-axeln anger år för doktorandens nybörjartermin. Stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning Av Högskoleverkets tidigare kartläggning av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning (Kartläggning av stipendier i forskarutbildning – redovisning av ett regeringsuppdrag, rapport 2004: 44) framkom att lärosätena allt mer har frångått stipendier som studiefinansiering. Det är ovan64 ligt att man inrättar stipendier av medel som lärosätena disponerar,68 utan i den mån det är möjligt använder man medlen till utbildningsbidrag eller doktorandanställningar. Många lärosäten tillåter inte längre att stipendier inrättas för studiefinansiering i forskarutbildning. Personliga stipendier från externa finansiärer förkommer dock fortfarande. Det finns en klar tendens på lärosätena att minska användandet av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning. Samtidigt finns ett antal stipendieprogram som riktas mot utländska sökande, vilket verkar i motsatt riktning. Stipendieprogrammen bidrar till ökningen av utländska doktorander, men skapar samtidigt olika försörjningsmönster för utländska respektive svenska doktorander. Stipendier i internationella samarbeten Svenska institutet administrerar ett antal stipendieprogram inom internationella samarbeten. Dessa stipendier varierar mellan 8 000 och 10 000 kronor per månad, det vill säga lägre belopp än de flesta lärosäten vill godkänna som miniminivå, och de löper ofta på kortare tid än de fyra år som forskarutbildningen tar. Till de stipendier som administreras av Svenska institutet hör också en grupp- och individförsäkring för akut sjukvård och olycksfall. Svenska institutets stipendier (anslagsfinansierade från Utrikesdepartementet) är ofta inriktade mot medborgare i vissa länder, exempelvis de baltiska länderna, eller delas ut via bilaterala utbytesavtal med bland annat Kina. Sådana stipendier är i de flesta fallen avsedda för doktorander som är antagna till forskarutbildning enligt den så kallade sandwichmodellen i sitt hemland. Det förekommer dock att även det svenska lärosätet antar sådana doktorander, och en del av dessa kan därmed ingå i denna kartläggning. Det av Pakistan finansierade så kallade HEC-programmet är det enda av Svenska institutets stipendieprogram som gäller hela forskarutbildningen. Det som ofta kallas Sidastipendier är egentligen inget stipendium enligt Sida, utan en form av ersättning för dubbla omkostnader under den tid som doktoranden är i Sverige. Denna ersättning, ”allowance”, betalas 68.I regleringsbreven föreskrivs att universitet och högskolor inte får använda medel från statsbudgeten till stipendier för doktoranders studiefinansiering. Det är dock tillåtet för lärosätena att använda andra medel som de disponerar för detta ändamål. 65 utöver den lön som doktoranden får inom sin anställning vid hemmauniversitetet. Flera lärosäten verkar uppfatta dessa ersättningar som stipendier, vilket kan innebära viss överskattning av antalet stipendiefinansierade doktorander.69 Ett lärosäte uppger att det uppstår administrativa problem när andra myndigheter (som inte är lärosäten och därmed delvis omfattas av andra regler) använder medel ur statsbudgeten för stipendier som studiefinansiering på forskarnivå. Det är inte tillåtet för lärosätena själva och stipendierna måste hanteras exempelvis via doktorandernas hemland. Enkätsvaren Följande frågor angående doktorandernas finansiering ställdes i enkäten: • Har ert lärosäte olika riktlinjer för finansiering av svenska respektive utländska doktorander? Vilka är i sådana fall skillnaderna och varför har ni valt att ha olika riktlinjer? • Vilka riktlinjer gäller vid sjuk- och föräldraledighet för utländska doktorander (och även andra) som saknar anställning vid eller utanför lärosätet (till exempel doktorander som uppbär stipendium)? • Vilka typer av försörjning är vanligast vid ert lärosäte inom kategorin ”övrigt” för utländska doktorander? (Är det exempelvis egna medel eller att försörjning saknas för utbildningen?) • Har ni någon lägsta inkomstnivå (minimigräns) för doktorander som finansieras via stipendium eller egna medel? Om ja, vilken är minimigränsen? Alla lärosäten anger att de har samma riktlinjer för finansieringen för utländska som för svenska doktorander. Så i teorin finns det inga skillnader, men som beskrivits ovan ser verkligheten lite annorlunda ut. För utländska doktorander i Sverige finns förhållandevis många stipendier att söka genom särskilda stipendieprogram. Många utländska doktorander har därför stipendier med sig vid antagningen, vilket innebär ett finansieringstillskott för lärosätenas forskarutbildning. Personliga stipendier förekommer även bland svenska doktorander, men är relativt sett mindre vanligt. Det är en 69. Eftersom doktoranden är anställd vid sitt hemmauniversitet borde försörjningskategorin HTJ (anställning inom högskola) ha angetts. 66 förklaring till att andelen med stipendiefinansiering är betydligt större för utländska doktorander än för svenska. Riktlinjer vid sjuk- och föräldraledighet När det gäller sjuk- och föräldraledighet agerar lärosätena väldigt olika. En del har inga riktlinjer alls för det, medan andra eftersträvar samma trygghet för alla doktorander. Förutom EU/EES-medborgare har de utländska doktoranderna inte rätt till sjukvård i Sverige. Visst försäkringsskydd för akut sjukvård ingår dock för de doktorander som har stipendier via Svenska institutet. 70 Flera lärosäten har ambitionen att alla doktorander ska ha lägst den sociala trygghet som utbildningsbidrag innebär. Man avtalar om förlängning vid sjuk- och föräldraledighet och tecknar ibland privata sjukförsäkringar. För externa stipendier är det naturligtvis inte möjligt att utfärda riktlinjer, utan då handlar det mer om att lärosätet får gå in med finansiering vid behov, exempelvis kostnader för förlängning eller försäkringar. Detta förekommer vid en del lärosäten. En del lärosäten ger däremot ingen automatisk rätt till förlängning av finansieringen vid sjuk- och föräldraledighet, utan bedömer förlängningen från fall till fall. Andra begränsar eventuell förlängning till sex månader. Inom ett lärosäte kan också både hantering av förlängning och försäkringar variera. Inom en del av lärosätet kan det krävas att doktorander utan anställning själva ska ombesörja försäkringar medan en annan fakultetsnämnd tecknar försäkringarna. Vad ingår i försörjningskategorin ”övrigt”? Försörjningskategorin ”övrigt” är både en restpost och en osäker form av finansiering. Förutom studiemedel, som ingår i ”övrigt” sedan 2005, ingår exempelvis egen förmögenhet, eller ingen försörjning alls. I det senare fallet handlar det oftast om doktorander som förbrukat sina 48 månaders försörjning men inte är klara, utan fortsätter sin utbildning vid sidan av annan aktivitet. I några av svaren på Högskoleverkets enkät till lärosätena framkommer också att man därutöver ibland redovisar stipendier från, eller anställningar i, doktorandens hemland under ”övrigt”. Dessa finansieringsformer borde inte redovisas under ”övrigt” utan i stället under försörjningsformerna stipendium (STP) respektive anställning inom 70. Statens grupp- och individförsäkring (GIF) hos Kammarkollegiet. 67 högskolan (HTJ) eller anställning utanför högskolan med möjlighet att bedriva forskarutbildning (AUH). Lägsta inkomstnivå för stipendier eller egna medel De flesta lärosätena har fastställt en lägsta nivå för stipendier och egna medel. En vanlig nivå är utbildningsbidrag minus skatt, det vill säga drygt 10 000 kronor. Vid lägre nivåer måste institutionen ordna tilläggsfinansiering. Men andra gränser förekommer också, det varierar mellan lägst studiemedelsnivå vid ett fåtal lärosäten till doktorandanställning minus skatt. Ett par lärosäten har en ännu något högre miniminivå. Merparten av stipendierna via Svenska institutet är lägre än de nivåer som normalt accepteras, vilket kan skapa problem. En del lärosäten betonar vikten av att studiefinansieringen för utländska doktorander noga utreds, avseende såväl nivå som försäkringar, eftersom man inte kan utgå ifrån att doktoranden själv har kunskaper att bedöma frågan. Vid något lärosäte överväger man att sänka miniminivån från motsvarande lägst doktorandanställning till utbildningsbidrag i syfte att kunna anta fler utländska doktorander. Beräkning Från fackligt håll framförs ofta kritik mot användningen av stipendier som studiestöd i forskarutbildningen. Det finns många nackdelar med stipendier och en del av dem kan åtgärdas med interna riktlinjer. Försäkringsfrågan och bristen på social trygghet kvarstår dock. Fördelen med stipendier är att de är betydligt billigare för finansiären än exempelvis doktorandanställning, kostnaden är mindre än hälften. Med en enkel beräkning kan man illustrera skillnaden i kostnader. Tabell 17. Simulering av kostnaden för att år 2007 ersätta nybörjarnas stipendier med doktorandanställning, tusental kronor. Kostnad doktoAntal individer Motsv. omräknat Stipendiekostnad: randanställning: med stip. till heltidsekv. 10 tkr/mån. 25,5 tkr/mån. Utländska doktorandnybörjare 215 126 15 120 38 556 Svenska doktorandnybörjare 111 60 7 200 18 360 Totalt 326 186 22 320 56 916 68 I exemplet ovan utgår vi från en miniminivå för stipendier om 10 000 kronor per månad och en lön på 17 000 kronor (lågt räknat) för en doktorandanställning. För anställningen tillkommer cirka 50 procent sociala avgifter, vilket innebär en total månadskostnad för doktorandanställningen om 25 500 kronor. Månadskostnaden per heltidsekvivalent har multiplicerats med 12 för att vi ska komma fram till en årlig kostnad. Om man räknar med kostnaden för hela året, det vill säga månadskostnaden gånger 12 så kostar stipendierna drygt 22 miljoner kronor. Doktorandanställning för motsvarande antal skulle kosta 57 miljoner kronor, det vill säga drygt det dubbla. Dessutom kommer en stor del av stipendierna från icke-statliga finansiärer i Sverige eller utomlands som kanske inte skulle acceptera att betala ut beloppet som del av finansiering för doktorandanställning i stället. Om lärosätena inte skulle ta emot stipendierna skulle det innebära att hela kostnaden för doktorandanställningen bli en merkostnad för lärosätena, inte bara mellanskillnaden. Reflektioner Här pågår två utvecklingsvägar avseende doktorandernas finansiering, som verkar i motsatt riktning. Å ena sidan anser många, inklusive regeringen, 71 att stipendier inte bör användas som studiefinansiering i forskarutbildning. Å andra sidan finansierar regeringen via utrikesdepartementet och Svenska institutet stipendier för utländska doktorander. Detta strider säkert inte mot några gällande regler, men skapar administrativa problem på lärosätena som inte själva får använda medel från statsbudgeten för stipendier. Här skulle regeringen kunna välja att agera konsekvent och inte längre inrätta stipendier för studiefinansiering, varken för utländska eller för svenska doktorander. Av Högskoleverkets enkätundersökningar såväl i anslutning till denna studie som till den tidigare kartläggningen av stipendieförekomsten framgår att lärosätena är väl medvetna om de nackdelar som stipendiefinansiering innebär för doktoranderna och oftast handlar därefter. Man inrättar inte längre egna stipendier för studiefinansiering på forskarnivå. Likväl förekommer många olika sorters externa stipendier som riktas direkt till 71. Se bland annat regeringens uppdrag till Högskoleverket att kartlägga stipendier som studiefinansiering inklusive en ambition att begränsa lärosätenas användning av stipendier som studiefinansiering (Högskoleverkets rapport Kartläggning av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning, 2006:44). 69 doktoranden, det vill säga medel som lärosätena inte disponerar, men som innebär en resurs för studiefinansiering. Att säga nej tack till sådana stipendier skulle sannolikt innebära färre antagna doktorander. Därför väljer de flesta universiteten och högskolorna att tillåta externa stipendier, men försöker i många fall kompensera stipendiatens otrygghet med interna riktlinjer om försäkringar och hur försörjningen ska hanteras vid sjukdom och föräldraledighet. Tillgången på personliga stipendier till doktorander, såväl utländska som svenska, reglerar sannolikt i stor utsträckning förekomsten av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning. Under senare år har det skapats ett antal stipendieprogram, såväl i Sverige som i andra länder, vilka riktas mot utländska sökande. Det torde vara förklaringen till att andelen utländska doktorander med stipendier som studiefinansiering är förhållandevis stor. I Sverige är ambitionen att skapa en trygg studiefinansiering för doktoranderna. De anslagsfinansierade stipendier som administreras av Svenska institutet skulle därför kunna ersättas av doktorandanställningar. Det kommer emellertid fortfarande att finnas stipendier i andra länder avsedda för studiefinansiering för doktorander, vilka bidrar till det svenska systemets samlade forskningsfinansiering. Ytterligare åtgärder för att skapa en tryggare studiesituation för doktorander vore att reglera lärosätenas användning av stipendier, bland annat så att doktorander vid sjuk- och föräldraledighet får automatisk förlängning som vid behov bekostas av lärosätena. 72 Vidare kunde man införa en standardförsäkring som omfattar stipendiater. 72.På Sveriges universitets- och högskoleförbunds hemsida framgår att SUHF:s förbundsförsamling i november 2008 diskuterat ett förslag till rekommendationer för användning av stipendier för studiefinansiering. Bland annat avser man att bearbeta externa finansiärer för att få använda stipendier enligt vissa riktlinjer. Det pågår således ett arbete inom sektorn, vilket kan utgöra grund för ett fortsatt arbete. 70 Genomströmning Olika regeringar har genom åren gett uttryck för att genomströmningen i forskarutbildningen är viktig ur effektivitetssynpunkt. Till exempel så var ett av målen med 1998 års forskarutbildningsreform att öka genomströmningen i forskarutbildningen. Utifrån lärosätenas perspektiv är en hög genomströmning viktig inte minst med hänsyn till de ekonomiska ramarna – doktoranderna behöver krasst uttryckt helst avlägga examen innan försörjningen upphör. En hög genomströmning underlättar också för lärosätena att uppfylla de examensmål som regeringen angivit för utbildning på forskarnivå i regleringsbreven. Doktoranderna själva har egna motiv för att bli klara; det kan till exempel handla om att kunna söka arbeten där en forskarexamen är ett krav eller åtminstone en tillgång. Genomströmningen i forskarutbildningen är således en viktig fråga att belysa. Mot bakgrund av att de utländska doktoranderna har ökat kraftigt är det väsentligt att kartlägga hur genomströmningen ser ut i denna grupp. Vad vi känner till har det inte presenterats någon sådan nationell redovisning under 2000-talet.73 I detta kapitel kommer vi att studera genomströmningen för de svenska respektive utländska doktoranderna med avseende på (1) i vilken utsträckning de avslutar sin utbildning inom en viss tid (examenskvot) och (2) studietid (brutto och netto) för dem som har avlagt examen.74 73. I en tidigare rapport om utländska doktorander (som främst handlar om doktorander från länder utanför Norden och EU), som Högskoleverket publicerade 1998 (1998:40) ingår en analys av genomströmningen, men måttet på genomströmning (examenskvot) är oprecist eftersom det utgår från registrerade doktorander och inte nybörjare. Dessutom urskiljdes de utländska doktoranderna med hjälp av medborgarskap vid denna tid, vilket leder till en överskattning av antalet utländska doktorander. 74. Ett annat mått på genomströmning är avhopp. Universitets- och högskoleregistret saknar dock information om doktorander som har avbrutit sina studier. Vi provade inledningsvis att konstruera ett eget mått på avhopp utifrån uppgifter om doktorandernas aktivitet, men vid analysen kvarstod alltför många oklarheter med det konstruerade måttet. Därmed inte sagt att det är omöjligt att utveckla ett mått för avhopp, men det har åtminstone inte varit genomförbart inom ramen för detta projekt. 71 • • • • • • I sammanfattning lyder resultaten: Av nybörjarna i forskarutbildning åren 1997–2002 var det en klart större andel av de utländska än av de svenska doktoranderna som hade avlagt doktorsexamen inom elva terminer (cirka fem år). I den utländska gruppen hade 55 procent avlagt doktorsexamen inom denna tid, medan endast 34 procent hade gjort detsamma i den svenska gruppen. Åtta år efter nybörjarterminen är skillnaden i genomströmning mindre mellan de två doktorandgrupperna, men fortfarande är det en större andel i den utländska än i den svenska gruppen som har avlagt doktorsexamen (74 respektive 62 procent). De utländska doktoranderna avlade också doktorsexamen i högre grad än svenska doktorander inom sex olika ämnesområden. En av anledningarna till att examenskvoten (andel av doktoranderna som har avlagt examen efter ett visst antal år) är högre för de utländska doktoranderna är förmodligen att det är en större andel av de svenska än av de utländska doktoranderna som avslutar forskarstudierna med en licentiatexamen, vilket analyserna inte har tagit hänsyn till (endast doktorsexamen har beräknats). När genomströmningen har beräknats med hjälp av studietid för dem som har avlagt doktorsexamen visar det sig att bruttostudietiden (den totala tiden i forskarutbildningen) är längre för svenska än för utländska doktorander. Även när nettostudietiden beräknas (den tid som doktoranderna ägnar åt forskarstudierna) befinner sig de svenska doktoranderna i forskarutbildningen en längre tid än de utländska. Men skillnaden är liten, uppskattningsvis drygt två månader, vilket talar för att den längre bruttostudietiden för de svenska doktoranderna hänger ihop med fler avbrott (föräldraledighet etc.) och studier på deltid (institutionstjänstgöring eller forskarstudier kombinerat med annat arbete). Detta bidrar också till den relativt sämre genomströmningen för svenska doktorander mätt med hjälp av examenskvot. Examenskvot Examenskvoten är en enkel beräkning av hur stor andel av doktoranderna som har avlagt examen efter ett visst antal år eller terminer (tidsspannet kan variera). Tiden i forskarutbildningen motsvarar bruttostudietiden, det vill säga ingen hänsyn tas till om studierna bedrivs på deltid eller om 72 doktoranden gör studieuppehåll av någon orsak (till exempel föräldraledighet). I denna undersökning har examenskvoterna beräknats för de doktorander som påbörjade forskarutbildningen under åren 1997 till och med 2002. Endast examenskvoterna för doktorsexamen ingår i analysen.75 Den nominella studietiden för en doktorsexamen är fyra år.76 Men med hänsyn till att ganska många doktorander har en kombination av 80 procent forskarstudier och 20 procent institutionstjänstgöring, vilket ger bruttotiden fem studieår, väljer vi detta tidsintervall för vår analys. Dessutom får fem år motsvaras av elva terminer. Den generösa avrundningen beror på att vi saknar uppgift om när under terminen som en doktorand påbörjar eller avslutar studierna. Tabell 18. Andel av doktorandnybörjarna åren 1997–2002 som har avlagt doktorsexamen inom 11 terminer (cirka 5 år). Ämnesområde Svenska doktorander Utländska doktorander Skillnad i examensAndel (%) Andel (%) kvot mellan Antal doktorsAntal doktorsutländska och nybörjare examen nybörjare examen svenska doktorander Humaniora 1 388 16 111 30 Medicin 4 842 49 1 085 64 15 Naturvetenskap 2 963 41 903 59 18 Samhällsvetenskap 2 760 21 297 38 17 Teknikvetenskap 4 090 28 1 166 48 20 418 37 167 67 30 16 873 34 3 756 55 21 Skogsvetenskap Totalt* 14 Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci. Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering. * Inkluderar även övrigt ämnesområde (som är för litet för att redovisas enskilt). Skillnaden i genomströmning mellan svenska och utländska doktorander är mycket stor – efter fem års studier har 55 procent av de utländska doktoranderna, men endast 34 procent av de svenska, avlagt doktorsexamen. Skillnaden är således hela 21 procentenheter mellan de två doktorandgrupperna. Denna skillnad kan i viss utsträckning bero på att de utländska doktoranderna, i jämförelse med de svenska, i något högre grad studerar ämnen med hög genomströmning och i något lägre grad ämnen med låg 75. För att även inkludera licentiatexamina krävs någon form av definition av när studierna ska antas ha avslutats med denna examen. 76. Motsvarar 240 högskolepoäng (se bilaga 2 – Examensordning i högskoleförordningen). 73 genomströmning.77 Men i stort måste dock förklaringen vara en annan på grund av följande tydliga mönster: inom samtliga sex breda ämnesområden är examenskvoten klart större för de utländska än för de svenska doktoranderna. Minst skillnad, i procentandelar räknat, finns inom humaniora (en skillnad om 14 procentandelar) och störst inom skogsvetenskap (hela 30 procentenheter).78 Behöver svenska doktorander mer tid? Kvarstår skillnaden mellan svenska och utländska doktorander efter ytterligare några år, eller har den då utjämnats? En uppföljning av doktorandnybörjarna under åren 1997 till och med 1999 sammanslagna ger en population av 1 726 utländska nybörjare och 8 453 svenska.79 Åtta år (17 terminer) efter att de började i forskarutbildningen har 74 procent av de utländska doktoranderna och 62 procent av de svenska avlagt doktorsexamen. Examenskvoterna för de två grupperna har således närmat sig varandra, men fortfarande finns en kvarstående skillnad om 12 procentenheter. Inte heller har skillnaderna i genomströmning mellan svenska och utländska doktorander inom de olika ämnesområdena försvunnit helt. Skillnaden är nu minst inom medicin och naturvetenskap (7 procentenheter). Fortfarande är skillnaden störst inom skogsvetenskap: hela 85 procent i den utländska doktorandgruppen har avlagt doktorsexamen mot 61 procent i den svenska. Är licentiatexamen otillräckligt för utländska doktorander? En viktigare aspekt, som vi inte har tagit hänsyn till, är att vi endast följer hur stor andel som har avlagt doktorsexamen. Därmed missar vi de doktorander som avlägger licentiatexamen och sedan inte fortsätter till en doktorsexamen. Sedan år 2002 är det till och med möjligt att antas till forskarutbildning med licentiatexamen som slutmål (vilket i sig inte säger 77. I jämförelse med svenska doktorander så är det till exempel en mindre andel av de utländska doktoranderna som studerar samhällsvetenskap och humaniora (låg genomströmning) och en större andel som studerar naturvetenskap (hög genomströmning). 78. Humaniora och skogsvetenskap har dock det lägsta antalet utländska doktorander, varför man ska vara lite försiktig med slutsatserna för dessa enskilda ämnen. Det viktigaste resultatet är att skillnaderna mellan utländska och svenska doktorander uppträder så tydligt inom samtliga ämnesområden. 79. Om vi beräknar examenskvoter på åtta år så är 1999 den senaste nybörjarkohorten vi kan räkna på. 74 något om huruvida doktoranden kommer att avsluta doktorandstudierna med en licentiatexamen, eftersom flera ändå fortsätter till en doktorsexamen). Det vi vet är att svenska och utländska doktorander har antagits till licentiatexamen som slutmål i samma utsträckning.80 Kärnfrågan är emellertid om någon av grupperna i högre grad avslutar sina forskarstudier med en licentiatexamen. Detta har vi inte uppgift om. Men eftersom licentiatexamen förekommer i få andra länder är det inte orimligt att tro att svenska doktorander oftare än utländska avslutar sina forskarstudier med en licentiatexamen. Om det förhåller sig på det viset så har examenskvoten framför allt underskattats för de svenska doktoranderna. Ett lärosäte har uttryckt sig på ett sätt som ger stöd för denna slutsats: ”En utländsk doktorand kan inte avsluta sina studier med licentiatexamen eftersom ingen vet vad denna examen innebär i doktorandens hemland. Handledarna måste följaktligen se till att doktoranden kommer i mål med en doktorsexamen.” (Kungl. Tekniska högskolan) Är utländska doktorander för snabba? Om förkunskaperna är bättre i den utländska än i den svenska doktorandgruppen skulle detta kunna ”förklara” en del av skillnaden mellan grupperna. Vi saknar dock sådan information. Det vi kan göra är att studera om det är vanligt att utländska doktoranderna blir klara innan den nominella tiden om fyra år. Låt oss titta närmare på examenskvoten efter sju terminer, vilket alltså är kortare än den nominella tiden.81 Resultatet är tydligt: en större andel av de utländska än av de svenska doktoranderna har avlagt doktorsexamen på den korta tiden. Om vi slår samman samtliga nybörjare åren 1997–2004 så är det 5 procent i den svenska gruppen som har avlagt doktorsexamen inom sju terminer och hela 14 procent bland de utländska doktoranderna. 80.Av samtliga nybörjare åren 2002 till och med 2007 hade 15 procent av de svenska doktoranderna och 16 procent av de utländska antagits till licentiatexamen. 81. En försvårande omständighet är att 6 kapitlet i högskoleförordningen sedan 2007 anger att det är möjligt för en student att tillgodoräkna sig annan utbildning. För doktorandernas del innebär det bland annat att de har möjlighet att tillgodoräkna sig högskolepoäng från studier på den avancerade nivån (nivå 2) i forskarutbildningen (nivå 3). Av detta följer att doktorander kan avlägga doktorsexamen på till exempel nio terminer totalt sett, men att endast sju av dessa finns registrerade på forskarnivå (vilket är den nivå som vi här mäter). I denna undersökning bör dock denna förändring i högskoleförordningen ha liten betydelse eftersom den stora majoriteten av doktorander har avlagt doktorsexamen innan 2007. Dessutom verkar det rimligt att anta att användandet av tillgodoräknande inte har implementerats fullt ut ännu. 75 En liknande skillnad mellan den svenska och utländska gruppen finns för varje ämnesområde. I medicin är det så många som 24 procent i den utländska gruppen som har avlagt doktorsexamen på sju terminer (jämfört med 12 procent i den svenska gruppen, vilket ju också är en hög siffra, men ändå betydligt lägre än i den utländska). Att utländska doktorander i större utsträckning än svenska avlägger examen ”för fort” kan, utöver bättre förkunskaper från grundutbildningen, möjligen också bero på att de utländska doktoranderna har genomgått delar av forskarutbildningen i sitt hemland. I enkäten till lärosätena har det framkommit att det förekommer att doktorander genomför delar av forskarutbildningen i sitt hemland och delar av den i Sverige. Arrangemanget kallas ofta för sandwichmodellen. Om det förekommer att dessa doktorander först genomför en del av forskarutbildningen i sitt hemland och därefter antas till svensk forskarutbildning, så blir naturligtvis studietiden i svensk forskarutbildning kort. Vi saknar kännedom om och i vilken utsträckning detta förekommer, men det är ändå en möjlighet. Andra förklaringar? Finns det några ytterligare förklaringar till att genomströmningen, oavsett tidsspann, är bättre för utländska än för svenska doktorander? Det skulle kunna vara så att de utländska doktoranderna studerar på heltid i större utsträckning än de svenska, samt att de gör färre avbrott; två förhållanden som båda påverkar bruttostudietiden (som ligger till grund för beräkningen av examenskvoter). En typ av avbrott i studierna utgör föräldraledighet. En rimlig hypotes är att det är vanligare med föräldraledighet i den svenska gruppen jämfört med den utländska. Eftersom utländska doktorander finansierar studierna med hjälp av stipendier i större utsträckning än vad svenska doktorander gör, och doktorander med stipendiefinansiering av skatteskäl inte får undervisa, kan detta tyda på att de utländska doktoranderna kan lägga jämförelsevis mer tid på sina studier. Detta förhållande kan samtidigt öka undervisningsbördan för de svenska doktoranderna så att deras tid för forskarstudier minskar. Möjligen kan de svenska doktorandernas undervisning också tyngas av att de utländska doktoranderna endast i begränsad utsträckning kan undervisa på svenska. En annan aspekt på skillnaderna i genomströmning är förstås att de utländska doktoranderna kan vara ovanligt flitiga, ambitiösa och kompetenta, vilket också några lärosäten har skrivit i sina svar (man har dock inte gjort någon jämförelse med svenska doktorander). Möjligen kan också de 76 utländska doktorandernas speciella situation, detta att de befinner sig i ett annat land, frambringa ett visst beteende: man önskar kanske återvända till sitt hemland så snabbt som möjligt82 eller också kanske man har ett begränsat nätverk av vänner i Sverige att umgås med och därför ägnar sig i mycket hög grad åt studierna. Det är ganska vanligt att doktorander påbörjar forskarstudier utan att vara antagna. I Högskoleverkets enkätundersökning Doktorandspegeln 2008 hade 40 procent av doktoranderna som svarat uppgett att de deltagit i forskarutbildning innan de blev antagna (19 procent ägande sig åt forskarstudier en–sex månader före antagning, 9 procent sju–tolv månader och 12 procent mer än ett år). Undersökningen redovisar dock inga uppgifter om eventuella skillnader i ”förstudier” mellan svenska och utländska doktorander. Men alldeles oavsett orsakerna till skillnaden i genomströmning mellan svenska och utländska doktorander, kan vi konstatera att det åtminstone inte finns någon uppenbar anledning till oro för hur den utländska gruppen klarar doktorandstudierna i Sverige. Naturligtvis kan det finnas problem i enskilda fall, men det gäller också för svenska doktorander.83 Studietid Studietiden beräknas för de doktorander som har avlagt doktorsexamen.84 Den är ett bra komplement till övriga mått på genomströmning framför allt för att också nettostudietiden kan beräknas, det vill säga den tid som har ägnats åt just forskarstudierna fram till examen (tid för annat, till exempel institutionstjänstgöring och föräldraledighet, har räknats bort). Eftersom de utländska doktoranderna trots allt är färre är de svenska doktoranderna har de tre senaste åren slagits samman, och således avser uppgifterna om studietid för doktorsexamen åren 2005 till och med 2007. 82.Doktorander finansierade via Sida är enligt uppgift från Sida anställda vid hemlandets universitet och har i många fall sina familjer kvar i hemlandet. 83. Detta konstaterande gäller den kvantitativa bilden, det vill säga hur snabbt och i vilken utsträckning de utländska doktoranderna avlägger examen. Den kvalitativa bilden, det vill säga vilken kompetens doktoranderna tillgodogör sig under utbildningen, har vi inte mätt, och vi vet inte om svenska och utländska doktorander har samma möjligheter till att nå upp till de mål som har fastställts i examensordningen. 84.Vi har inte beställt uppgifter om studietid för licentiatexamina, utan har valt att här begränsa analysen till enbart doktorsexamina. 77 Bruttostudietiden85 för de utländska doktorerna är tio terminer (ungefär fem år) medan den är tolv terminer för de svenska. Att det skulle finnas en skillnad var förväntat eftersom den tidigare analysen av examenskvoter (som också utgår från bruttostudietiden) visade på en snabbare genomströmning för utländska doktorander än för svenska. Men finns det då någon skillnad i nettostudietid? Med andra ord, är de utländska doktoranderna också snabbare när vi endast medräknar den tid som doktoranderna har ägnat åt själva studierna? Det vi ser är att de utländska doktorerna faktiskt också är snabbast i nettostudietid räknat. De svenska doktorerna blir i genomsnitt klara på 8,5 terminer och de utländska redan på 8,1 terminer.86 Denna skillnad om 0,4 terminer motsvarar lite drygt två månader, vilket måste ses som en liten skillnad. Detta talar för att den längre studietiden för svenska doktorander totalt sett (brutto) jämfört med utländska, som vi mätt med hjälp av såväl examenskvot som bruttostudietid, till största delen hänger ihop med att de svenska doktoranderna oftare studerar på deltid (institutionstjänstgöring eller annat arbete) och har fler avbrott (föräldraledighet etc.). Nettostudietiden inom de olika ämnena skiljer sig åt, men i de flesta fall har de utländska doktoranderna kortare studietid än de svenska. Undantaget är medicin, där svenskarna, speciellt svenska män, har den kortaste studietiden. De svenska manliga doktoranderna i medicin har en studietid om sex terminer netto vilket är lite väl kort tid för att siffran ska vara trovärdig. Ett enkelt sätt att förkorta studietiden är förstås att inte anta doktoranderna förrän de har läst någon eller några kurser eller påbörjat skrivarbetet. En speciell analys av det datamaterial som samlades in till Doktorandspegeln 2008 ger stöd för att det är vanligare i medicin (inklusive farmaci) än i doktorandgruppen totalt sett att ha bedrivit forskarstudier under ganska lång tid före antagning.87 Däremot vet vi fortfarande inte om det finns någon skillnad i detta hänseende mellan svenska och utländska doktorander. 85. Det värde som redovisas i tabellerna är studietiden mätt med hjälp av medianantal terminer, det vill säga studietiden för den person som ligger i mitten av fördelningen. 86.Nettostudietiden tar hänsyn till rapporterad aktivitet för varje termin varför måttet innehåller decimaler. 87. Enligt uppgift i Högskoleverkets utvärdering av utbildning på forskarnivå inom medicin, vårdvetenskap och farmaci (Högskoleverket 2008:12, sidan 11) hade 43 procent av dessa doktorander bedrivit forskarstudier minst sju månader före antagning. Motsvarande andel i gruppen som helhet var 21 procent (se Doktorandspegeln 2008, Högskoleverket 2008:23, fråga 2 i enkätbilagan). 78 Tabell 19 a. Studietid brutto (medianantal terminer) för doktorsexamina 2005–2007. Ämnesområde Svenska doktorander Utländska doktorander Kvinnor Män Alla Kvinnor Män Alla Humaniora 16 14 15 12 10 11 Medicin 11 10 11 9 9 9 Naturvetenskap 12 11 11 10 10 10 Samhällsvetenskap 14 13 14 10 11 11 10 Teknikvetenskap 12 12 12 11 10 Skogsvetenskap 12 11 12 10 9 9 Övrigt ämnesområde 12 11 11 11 9 11 Totalt 12 12 12 10 10 10 Tabell 19 b. Studietid netto (medianantal terminer) för doktorsexamina 2005–2007. Ämnesområde Humaniora Medicin Svenska doktorander Kvinnor Män Alla Utländska doktorander Kvinnor Män Alla 10,0 9,7 9,8 8,7 7,3 8,7 7,8 6,0 7,3 7,9 7,6 7,7 Naturvetenskap 8,6 8,5 8,5 8,3 8,3 8,3 Samhällsvetenskap 9,3 9,3 9,3 8,7 9,1 9,0 Teknikvetenskap 8,7 8,7 8,7 8,4 8,0 8,1 Skogsvetenskap 8,8 8,6 8,8 8,5 8,0 8,0 Övrigt ämnesområde 7,8 8,0 7,8 7,9 5,3 7,7 Totalt 8,6 8,5 8,5 8,2 8,1 8,1 Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap. Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering. 79 Vad gör de utländska doktorerna efter sin examen i Sverige? I de föregående kapitlen har vi visat att både antalet och andelen utländska doktorander har ökat stort de senaste åren. Vi har också visat att de utländska doktoranderna har bättre genomströmning än de svenska och att de generellt sett har en mindre säker försörjning under sin doktorandtid. För att komplettera bilden ytterligare är det intressant att beskriva vad de utländska doktoranderna gör efter sin examen i Sverige. I hur stor utsträckning stannar de kvar i landet? Finns det några hinder för de utländska doktorer som vill stanna? För dem som stannar, hur fungerar etableringen på arbetsmarknaden? Inom vilka yrken återfinns de utländska doktorerna? Och går det att se skillnader mellan utländska doktorer av olika kön, inom olika forskningsämnen eller från olika länder vad gäller de här aspekterna? Dessa frågor vill vi belysa i följande avsnitt. I korta drag visar resultaten: • Av de utländska doktorander som avlade en doktorsexamen åren 1997 till och med 2001 fanns 44 procent kvar i Sverige fem år efter doktorsexamen, medan 43 procent hade emigrerat och 12 procent inte gick att följa upp (på grund av ofullständigt personnummer). Mindre än 1 procent pendlade till Danmark eller Norge. • Av de svenska doktorander som hade avlagt doktorsexamen under samma period, var det 91 procent som befann sig i Sverige fem år efter examen. • Av de utländska doktorander som stannade kvar i Sverige efter avlagd doktorsexamen, var det en mindre andel (77 procent) som hade lyckats etablera sig på den svenska arbetsmarknaden jämfört med svenska doktorander (87 procent var etablerade). • Bland såväl utländska som svenska doktorander som var etablerade på arbetsmarknaden fem år efter doktorsexamen var universitets- och högskolelärare det enskilt vanligaste yrket (35 procent i båda grupperna). 81 Kort om metodiken Det statistiska underlag som presenteras här baseras på de individer som tog en doktorsexamen under åren 1997 till och med 2001. Underlaget går att analysera utifrån en rad olika variabler: om doktorerna är svenska eller utländska, ursprungsland/region, kön, examensår och ämnesområde etc. De examinerade har följts upp fem år efter examen. Materialet är analyserat för att man ska se i vilken utsträckning doktorerna stannat i Sverige respektive emigrerat. Ytterligare två grupper redovisas också inledningsvis, dels de som pendlade88 och dels de som hade ofullständigt personnummer. Med dem som stannat går vi vidare för att se hur väl de etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden. Har de etablerat sig, haft en osäker eller svag ställning, eller har de stått utanför arbetsmarknaden? I gruppen som etablerat sig på arbetsmarknaden har vi även undersökt vilka yrken de hade fem år efter sina respektive examensår. Lite basfakta om populationen Som visats tidigare har antalet disputerade ökat under perioden 1997 till 2001. För de svenska doktorerna har antalet examinerade gått från 1 561 år 1997 till 2 002 år 2001, en ökning med 28 procent. De utländska doktorerna har ökat från 230 till 401, det vill säga med 74 procent. Den relativt sett större ökningen av utländska doktorer speglas också i att deras andel av de examinerade har ökat från 13 procent år 1997 till 17 procent 2001. 88.Pendlare definieras som en person som finns med i det svenska befolkningsregistret men har sin huvudsakliga inkomst från Danmark eller Norge. 82 Figur 8. Antal examinerade doktorer under åren 1997–2001. 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 1997 1998 Svensk doktorand 1999 2000 2001 Utländsk doktorand I den grupp som följs upp i det här avsnittet, det vill säga de som tog en doktorsexamen under perioden 1997–2001, utgjorde de utländska doktorerna 15 procent av samtliga examinerade. Deras ämnesfördelning skiljer sig något från de svenska doktorernas. De utländska doktorerna var vanligast inom ämnesområdet skogsvetenskap där de utgjorde 20 procent, därefter kom naturvetenskap (19 procent), medicin (17 procent) och teknikvetenskap (16 procent). Inom samhällsvetenskap och humaniora var de 7 procent och de utgjorde även en liten andel inom övriga forskningsämnesområden (6 procent). Sammanlagt var 32 procent av de utländska doktorerna kvinnor under den här perioden. Av de svenska doktorerna var 37 procent kvinnor. Närmare hälften av de utländska doktorerna stannar Av de svenska doktorer som tog en examen mellan 1997 och 2001, totalt sett 8 899 personer, befann sig 91 procent i Sverige fem år efter examen. Av de 1 517 utländska doktorerna var 44 procent kvar i Sverige fem år efter examen medan 43 procent hade emigrerat. 12 procent hade ofullständigt personnummer vid examenstillfället och går därför inte att följa upp ef- 83 ter examen.89 Gruppen pendlare stod för mindre än en procent av både de svenska och de utländska doktorerna. Om man tittar på andelen som stannar respektive emigrerar av de utländska doktorerna så har den varit relativt konstant under den aktuella femårsperioden, även om antalet som har disputerat har ökat. Figur 9. Antalet utländska doktorer som hade stannat, emigrerat, hade ofullständigt personnummer eller var pendlare av dem som avlagt doktorsexamen 1997–2001. 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Stannare Emigrant Ofullständigt personnr Pendlare De kvinnliga utländska doktorerna stannade i större utsträckning än de manliga, 51 jämfört med 41 procent. Andelen kvinnor respektive män som har ett ofullständigt personnummer är lika stor, vilket innebär att den felkällan sannolikt inte påverkar de könsskillnader man ser här. Vanligast att sydamerikanerna lämnar Sverige efter examen Totalt sett var alltså ungefär hälften av de utländska doktorerna som går att följa upp, det vill säga de som har ett personnummer, kvar i Sverige fem år efter examen. En vidare analys visar dock att mönstren varierar mellan olika ursprungsregioner. De som stannat i störst utsträckning är doktorerna från Europa utom EU och Norden,90 62 procent, och från EU 89. Personer med ofullständigt personnummer finns inte med i befolkningsregistret. Det innebär att de här individerna inte går att följa efter examen och de kan i teorin därför höra till vilken som helst av grupperna emigranter, stannare och pendlare. De 12 procenten är därför en potentiell felkälla i de vidare analyserna då analyserna bygger på dem som stannat i Sverige. Det finns dock information om gruppen utan fullständiga personnummer vad gäller kön och ämnesområde, men ursprungsland saknas för majoriteten av dem. 90.Gruppen utgörs till två tredjedelar av personer från Ryssland. 84 utom Norden, 58 procent. Stannat i minst utsträckning har doktorerna från Sydamerika och Norden utom Sverige gjort, med 32 respektive 36 procent. Bland doktorerna från Oceanien stannade 23 procent, men här består den totala gruppen endast av 13 individer.91 Doktorerna från Asien utgör som sagts tidigare den största utländska gruppen i den svenska forskarutbildningen och bland dem var 49 procent kvar i Sverige fem år efter examen. Figur10.Andel utländska doktorer (examen 1997–2001) från olika regioner som stannat i Sverige fem år efter doktorsexamen*. Europa utom EU och Norden n=100 EU utom Norden n=381 Nordamerika n=84 Asien n=484 Afrika n=100 Norden utom Sverige n=122 Sydamerika 0% n=41 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% * Grupper med färre än 40 individer presenteras inte i figuren. Som beskrivits tidigare saknade 12 procent av de utländska doktorerna ett fullständigt personnummer, vilket motsvarar 184 personer. För de allra flesta i den här gruppen är även ursprungslandet okänt och de ingår inte i figuren ovan. Det innebär att den här tämligen stora gruppen teoretiskt sett kan vara fördelad hur som helst vad gäller ursprungsland, och den kan därmed förändra de resultat som presenteras här. För att få någon ledning i frågan, exempelvis om det varit vanligt att nordiska medborgare inte haft ett svenskt personnummer av något skäl, har vi översiktligt tittat på listan med namn på de här personerna. Utifrån namnen finns det ingen anledning att tro att personerna med okänt personnummer kommer från någon särskild del av världen, och det är sannolikt att uppgifterna i figuren ovan står sig. 91. Gruppen består till största del av personer från Australien. 85 Tekniker och samhällsvetare stannar En analys av gruppen utländska doktorander utifrån ämnesområde visar att de stannar respektive emigrerar i olika utsträckning. Bland doktorerna inom teknikvetenskap respektive samhällsvetenskap stannade flest, 50 procent. Det kan jämföras med 23 procent bland doktorerna inom skogsvetenskap. Inom de övriga ämnesområdena varierar andelen som har stannat i Sverige mellan 40 och 50 procent, alltså inga stora skillnader jämfört med områdena teknikvetenskap respektive samhällsvetenskap. Man ska dock ha i åtanke att andelen personer med ofullständiga personnummer varierar mellan ämnesområdena, och att det kan påverka de här resultaten. En förklaring till att relativt många doktorer inom ämnesområdet skogsvetenskap inte stannar i Sverige efter examen kan vara att SLU har forskningssamarbete med Sida i form av att ge forskarutbildning till personer från tredje världen. Avsikten i det här fallet är just att de utbildade doktorerna återvänder till sina ursprungsländer med sin nya kompetens. Hur ser möjligheterna att stanna i Sverige ut egentligen? Som redovisas ovan varierar det i vilken utsträckning doktorer från olika regioner har stannat i Sverige respektive emigrerat efter sin examen. En möjlig förklaring till det skulle kunna vara att reglerna för att få arbetstillstånd i Sverige varierar beroende på vilket land man kommer ifrån. Inom EU/EES92 råder fri rörlighet på arbetsmarknaden vilket innebär att EU/EES-medborgare inte behöver söka arbetstillstånd i Sverige.93 För medborgare i länder utanför EU/EES ändrades reglerna för arbetstillstånd den 15 december 2008. Fram till dess krävdes att arbetsförmedlingen gjorde en arbetsmarknadsprövning för att en medborgare från ett land utanför EU/EES (en så kallad tredjelandsmedborgare) skulle få arbetstillstånd. Den prövningen syftade till att se om den sökta kompetensen fanns inom EU/EES och om den inte bedömdes göra det kunde tredjelandsmedborgaren anställas. De nya reglerna för arbetskraftsinvandring innebär att det idag är arbetsgivaren, inte arbetsförmedlingen, som avgör om det finns behov av att anställa medborgare från ett annat land. För de utländska doktorer som har tagit en examen i Sverige har de tidigare reglerna för tredjelandsmedborgare i praktiken inte varit något problem enligt arbets- 92. De 27 EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein. 93. För mer information om regler kring arbetskraftsinvandring, se www.migrationsverket.se. 86 förmedlingen. Den uppfattningen stämmer väl med den bild som verket fått av några lärosäten och doktorandorganisationer. De doktorer som stannade i störst utsträckning var alltså från Europa utom EU och Norden och från EU utom Norden. Den första gruppen är alltså medborgare från länder utanför EU/EES och den andra är medborgare inom EU/EES. De här mönstren stämmer väl med resonemangen ovan om att det i första hand inte är svårigheter att få arbetstillstånd som gör att doktorer från olika regioner stannar i olika utsträckning i Sverige. Det blir intressant att se framöver om de ändrade och på papperet mindre hårda reglerna kommer att göra skillnad i hur många utländska doktorer som väljer och har möjlighet att stanna i Sverige. Hur påverkar emigration och immigration examensmålen? Regeringen har satt examensmål för forskarutbildningen inom olika vetenskapsområden, fördelat per lärosäte. Examensmålen anger det minsta antal examina som bör uppnås under en given tidsperiod.94 En intressant fråga att ställa sig är hur man ska se på examensmålen i relation till det faktum att en relativt stor andel av de utbildade doktorerna lämnar Sverige efter sin examen. Som vi sett tidigare hade åtminstone 43 procent av de utländska doktorerna emigrerat fem år efter examen. Om man ser till hela examenspopulationen åren 1997–2001, både svenska och utländska doktorer, så är det 14 procent som har emigrerat fem år efter examen, men siffran varierar mellan olika vetenskapsområden (se tabell 20). Högskoleverket följer årligen upp hur examensmålen uppnås. Uppfyllelsen under perioden 1997–1999 var totalt sett god, 8 procent fler forskarexaminerades än vad examensmålen angav. Ser man till måluppfyllelsen inom olika vetenskapsområden finns det dock stora skillnader. Inom SLU samt humanistisk-samhällsvetenskapligt vetenskapsområde nåddes målen med störst marginal medan man inom tekniskt och naturvetenskapligt vetenskapsområde inte nådde examensmålen.95 Om man i ett räkneexempel tar hänsyn till den andel doktorer som emigrerar justeras siffrorna neråt 94.Den första perioden som det fanns examensmål för var 1997–99. Under perioden 2000–2002 reviderades examensmålen och kom att gälla perioden 2001–2004, vilket innebär att examensmålen för år 2000 inte längre är giltiga. Därefter finns mål för 2005–2008 och 2009–2012. I propositionen Forskarutbildning med profilering och kvalitet (2008/09:134) har regeringen föreslagit att riksdagens tidigare ställningstagande om principerna för uppställande av examensmål för forskarutbildningen inte längre ska gälla. 95. Forskarutbildningsreformen 1998 – genomströmning och examination, Högskoleverkets rapportserie 2007:35 R. 87 som visas i tabellen. Examensmålen uppnås alltså men om man korrigerar för hur många doktorer som faktiskt är kvar i Sverige fem år efter sin examen ligger det antalet under examensmålen. Måluppfyllelsen inom naturvetenskap, som redan var lägst, sjunker mest. Observera här att ”andel emigranter” baseras på uppgifterna i den här rapporten, alltså endast doktorer. Examensmålen inkluderar även licentiatexaminerade personer, och det är möjligt att mönstren att stanna i Sverige respektive emigrera skiljer sig åt mellan doktorer och licentiater. Det innebär att resultaten ska tolkas med försiktighet. Tabell 20. Emigrationens påverkan på examensmålen för forskarutbildningen perioden 1997–1999. Utfall Vetenskapsområde Avlagda examina* Examinerade Andel kvar i emigranter Sverige Examensmål* utan hänsyn med hänsyn tagen till tagen till emigration emigration Hum.-sam. 1440 9% 1310 1154 125% Med. 1875 16% 1575 1692 111% 114% 93% Nat. 1119 19% 906 1172 95% 77% Tekn. 1589,5 13% 1383 1640 97% 84% SLU 365,5 14% 314 270 135% 116% Totalt 6389 14% 5489 5928 108% 92% Hum./sam.= humanistisk-samhällsvetenskapligt. Med.=medicinskt. Nat.=naturvetenskapligt. Tekn.=tekniskt. SLU=Sveriges lantbruksuniversitet. * Licentiatexamen räknas som en halv examen. En doktorsexamen där licentiatexamen tidigare tagits ut räknas också som en halv examen. Emigrationen av utländska doktorer med en svensk utbildning kompenseras å andra sidan av en immigration av personer med en utländsk doktorsexamen. I gruppen immigrerade doktorer ingår både invandrade utländska medborgare med en utländsk examen och svenskar som har genomfört en forskarutbildning utomlands och som sedan återvänt till Sverige. Det finns ingen heltäckande statistik för de immigrerade doktorerna men gruppen invandrade utländska doktorer går att uppskatta via den enkät som Statistiska centralbyrån årligen skickar till alla nyanlända invandrare. Resultaten från de enkäter som skickats ut de aktuella åren tyder på att immigrationen av utländska doktorer med en utländsk examen överskrider emigrationen doktorer med en svensk examen vilket innebär ett nettoinflöde av forskarutbildade personer. Som presenterats tidigare i den här rapporten har andelen utländska nybörjardoktorander ökat stadigt de senaste åren. Vad det kommer att innebära för andelen doktorer som emigrerar är svårt att säga men sanno88 likheten finns att den ökar. Om en eventuellt ökad emigration av doktorer framöver riskerar att bli ett problem i relation till examensmålen eller inte är svårt att säga eftersom de antaganden som ligger bakom dem är osäkra.96 De utländska doktorerna etablerar sig sämre på arbetsmarknaden I den grupp som fanns i Sverige fem år efter examen har vi vidare analyserat vilken ställning de hade på arbetsmarknaden. Generellt sett så hade de svenska doktorerna en starkare ställning än de utländska. Fem år efter examen hade 87 procent av de svenska doktorerna etablerat sig på arbetsmarknaden jämfört med 65 procent av de utländska. Andelen utländska doktorer med en osäker eller svag ställning och andelen utländska doktorer utanför arbetsmarknaden var större än andelen svenska doktorerna med de ställningarna, och framför allt var gruppen ”övriga” större bland de utländska doktorerna. Statistiken visar även att kvinnorna hade etablerat sig sämre än männen, både bland de utländska och bland de svenska doktorerna. (För definition av ställning på arbetsmarknad, det vill säga etablerad etc., se rutan på s. 91.) 96.Examensmålen kom till i samband med forskarutbildningsreformen 1998. Reformens mål var att effektivisera forskarutbildningen och att öka antalet avlagda examina. Bakom önskemålet att öka antalet examinerade låg en förväntad ökad efterfrågan på lärare inom högskolan och även ett ökat behov av personer med forskarutbildning utanför högskolan, framför allt inom industrin. 89 Figur 11. Svenska och utländska doktorers ställning på arbetsmarknaden fem år efter doktorsexamen (examinerade 1997–2001). 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Etablerade Osäker Svenska doktorer Svag Utanför Övriga Utländska doktorer Gruppen ”övriga” bestod till en mindre del av personer som fortfarande studerade. Den resterande majoriteten hade okänd status vilket innebär att de var folkbokförda i Sverige men att de inte hade någon inkomst. Det är möjligt att en del av de här personerna de facto hade emigrerat utan att det registrerats, vilket kan ge en missvisande bild av de utländska doktorernas ställning på arbetsmarknaden. För att illustrera detta kan vi anta att samtliga i gruppen ”övriga” egentligen har emigrerat och alltså inte ska räknas med när andelarna etablerade etc. beräknas. Det skulle innebära att andelen utländska doktorer som var etablerade på arbetsmarknaden ökar från de ovan redovisade 65 procenten till 77 procent. Detta är förmodligen ett mer rättvisande etableringsmått, men fortfarande är det alltså en större andel av de svenska doktorerna som är etablerade på arbetsmarknaden (87 procent).97 97. För en mer utförlig definition av de olika begreppen, se Forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden, Högskoleverkets rapportserie 2007:56 R. 90 Etablerad på arbetsmarknaden • Arbetsinkomst över 170 500 kronor, sysselsatt enligt sysselsättningsregistret i november månad aktuellt år, inga händelser som tyder på arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ej definierad som studerande. Osäker ställning på arbetsmarknaden • Arbetsinkomst mellan 144 300 och 170 500, ej definierad som studerande. • Arbetsinkomst över 170 500 samt under året förekomst av arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärd eller inte klassificerad som sysselsatt. Inte heller definierad som studerande. Svag ställning på arbetsmarknaden • Arbetsinkomst ej över 144 300 under aktuellt år, inte definierad som studerande. • Arbetsinkomst över 144 300 samt under året förekomst av arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärd som överstiger 270 dagar. Inte klassificerad som studerande. Utanför arbetsmarknaden • Avsaknad av arbetsinkomst aktuellt år, inte definierad som studerande. Övriga • Studerande. • Folkbokförda i Sverige 31 dec. aktuellt år men saknar disponibel inkomst. Doktorer från Norden utom Sverige har en förhållandevis hög etablering på arbetsmarknaden, liksom Europa utom EU och Norden med 82 respektive 76 procents etablering. Bland de examinerade doktorerna från Afrika och Asien som stannat i Sverige var etableringen relativt låg, 46 respektive 56 procent. Den låga graden av etablering för de afrikanska och asiatiska doktorerna kan sannolikt delvis förklaras av att andelen som klassades som ”övriga” enligt ovan var relativt stor här. Det kan återigen innebära en underskattning av andelen etablerade från de här länderna. 91 Tabell 21. Utländska doktorer från olika regioner och deras ställning på arbetsmarknaden fem år efter doktorsexamen (examinerade 1997–2001).* Antal personer Ursprungsregion Andel (%) Etablerad Osäker Svag Utanför arb.markn. Övriga Afrika 41 46 5 7 12 29 Asien 235 56 8 6 12 18 EU utom Norden 14 222 71 5 7 2 Europa utom EU och Norden 62 76 6 6 5 6 Nordamerika 43 60 2 5 12 21 Norden utom Sverige Totalt** 44 82 9 2 2 5 671 65 7 6 7 15 * Grupper med färre än 20 individer presenteras inte i tabellen. ** I totalen ingår även ett mindre antal doktorer från Oceanien, f.d. Sovjetunionen, Sydamerika och personer som är statslösa. Vilka yrken har doktorerna? Generellt sett hade de svenska och utländska doktorer som var etablerade på arbetsmarknaden fem år efter examen samma typer av yrken. 35 procent av dem var universitets- och högskolelärare, vilket var det enskilt vanligaste yrket. Därefter var de vanligaste yrkesgrupperna hälso- och sjukvårdsspecialist, 19 procent, samt de två grupperna civilingenjör, arkitekt m.fl. och fysiker, kemister m.fl. med 9 procent vardera. Sammanlagt fanns alltså drygt 70 procent av alla doktorerna på arbetsmarknaden inom de fyra största yrkena fem år efter examen. När det gäller de största yrkesgrupperna kan man konstatera att det är lika stor andel svenska som utländska doktorer som blir universitets- och högskolelärare samt hälso- och sjukvårdsspecialist. Andelen civilingenjörer, arkitekter m.fl. samt fysiker, kemister m.fl. är större bland de utländska doktorerna jämfört med de svenska. Bortsett från de vanligaste yrkena är det svårt att uttala sig om eventuella skillnader mellan grupperna eftersom antalet individer är litet. 92 Tabell 22. Antal och andel svenska och utländska doktorer inom de sex största yrkena av dem som var etablerade på arbetsmarknaden fem år efter sin examen (examinerade 1997– 2001). Totalt var 7 048 svenska doktorer etablerade på arbetsmarknaden fem år efter sin examen och 435 utländska doktorer. Antal sv. dokt. Antal utl. dokt. Andel av alla Andel sv. dokt. Andel utl. dokt. Universitets- och högskolelärare 2469 151 35% 35% 35% Hälso- och sjukvårdsspecialister 1351 72 19% 19% 17% Civilingenjörer, arkitekter m.fl. 588 63 9% 8% 14% Fysiker, kemister m.fl. 583 59 9% 8% 14% Uppgift om yrke saknas 307 14 4% 4% 3% Specialister biologi, jord- och skogsbruk 225 15 3% 3% 3% 79% 77% 86% Summa De utländska doktorerna utgör 6 procent av alla disputerade som är etablerade på arbetsmarknaden fem år efter examen. 98 Att de utländska doktorerna relativt sett oftare arbetar inom yrken med koppling till teknik och naturvetenskap kan förklaras av att andelen doktorer som disputerar inom dessa områden relativt sett är något större än inom andra områden. 98.Att de utländska doktorerna endast utgör 6 procent av alla etablerade i det aktuella materialet kan tyckas lite. Detta är dock en spegling av antagningen till forskarutbildning åren 1993–1997 där de utländska doktoranderna utgjorde en mindre andel. Därefter emigrerar många utländska doktorer och slutligen har de svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. 93 Ett internationellt perspektiv I den här rapporten beskriver vi den svenska forskarutbildningen och det internationella inslaget i den vad gäller utländska forskarstuderande. Hur ser det då ut i andra länder? Hur stor andel utländska doktorander finns det? Är det stora variationer mellan länderna? Går det att säga något om de internationella trender när det gäller utländskt deltagande i högre utbildning? Den internationella rörligheten ökar Andelen utländska studenter är ett bra mått på studentrörlighet och kan även säga något om internationaliseringen av den högre utbildningen. I Eduacation at a Glance finns ett kapitel där man presenterar statistik över den internationella rörligheten inom högre utbildning och diskuterar frågor som berör den.99 En ökad rörlighet inom utbildning ses här som en del av den globala trenden av ett ökat flöde av varor och tjänster. En arbetsmarknad som på många håll idag är öppnare än förut ökar också intresset för studier utomlands. Generellt sett är trenden de senaste decennierna tydlig – internationaliseringen mätt i antalet studenter som väljer att åka utomlands för högre studier har ökat kraftigt. Den trenden gäller sammantaget för utbildning på alla nivåer inom högskolan: grund-, avancerad- och forskarnivå. Huvuddelen av statistiken som presenteras i Eduacation at a Glance är aggregerad för utbildning på alla nivåer. Det innebär att endast en mindre del av den är användbar för den här rapporten, som endast handlar om forskarutbildning. De diskussioner som förs om internationell rörlighet, drivkrafter, för- och nackdelar m.m. går dock med lätthet att använda här. Vilka är drivkrafterna bakom den ökade rörligheten? I Education at a Glance kan man se vinster på flera plan med en ökad handel inom högre utbildning. För både samhället och den enskilda individen är det positivt med en större förståelse för andra länder, deras kulturer och språk. För det land som tar emot de utländska studenterna 99. Education at a Glance 2008, OECD. Education at a Glance är OECD: s årliga utbildningsöversikt med internationellt jämförbar statistik. 95 kan det innebära ekonomiskt tillskott i form av studieavgifter och ökad inhemsk konsumtion. Man pekar också på att tillväxten av kunskapssamhället resulterar i en större konkurrens om den välutbildade arbetskraften, där internationell rekrytering av studenter och doktorander idag är ett sätt att försörja både utbildning och forskning inom högskolan med rätt kompetens. Internationell rekrytering är i förlängningen också ett sätt att förstärka kompetensförsörjningen av den inhemska arbetsmarknaden utanför akademin. För små länder och mindre utvecklade länder kan den internationella utbildningsmarknaden erbjuda en möjlighet att ta del av utbildning som man inte har möjlighet att ge inom landet. Det ger då ett kostnadseffektivt sätt att skaffa en önskad kompetens utan att behöva bygga ett helt eget system. En förutsättning för att det här ska vara en vinst för samhället är att de utbildade individerna återvänder till sina hemländer efter avslutad utbildning. Den stora utbyggnaden av högre utbildning i många OECD-länder har bidragit till en pressad ekonomisk situation för många högskolor och universitet. Det ökar deras intresse att rekrytera fler studenter, däribland även utländska, för att få inkomster antingen genom studieavgifter eller genom statligt stöd.100 Många är angelägna om att delta i den ökade internationaliseringen av högre utbildning, och då är utländska studenter ett viktigt inslag. För andra lärosäten kan det handla om att internationell rekrytering är ett led i att helt enkelt hitta de bästa studenterna och doktoranderna för att hålla så hög kvalitet som möjligt på sin utbildning och forskning. För individen kan studier utomlands handla om att få tillgång till en utbildning som ens hemland inte kan erbjuda, om att förbättra sina utsikter på arbetsmarknaden och om stora möjligheter till personlig och professionell utveckling. Utöver de drivkrafter som nämns i Education at a Glance kan man även se Bolognaprocessen som en faktor som bidrar till ökad rörlighet. Ett av processens tre övergripande syften är just att främja rörlighet. Bolognaprocessen är till stor del genomförd i Europa idag genom en harmonisering av utbildnings- och examensstrukturerna. En ökad mobilitet inom just forskarutbildningen kan man också koppla till den fortgående internationaliseringen av världens forskning. 100.När det gäller forskarutbildning är frågan om studieavgifter mindre betydelsefull än för utbildning på grund- och avancerad nivå, där avgifter är betydligt vanligare. För mer information om studieavgifter för utbildning på forskarnivå hänvisas till The Doctorate Worldwide som presenteras i nästa stycke. 96 Vad avgör val av utbildningsland? En anledning till att de engelsktalande länderna dominerar på den internationella utbildningsmarknaden är just språket. Länder vars språk talas brett och som många andra länder har som andra- eller tredjespråk har traditionellt varit stora mottagare av internationella studenter. Det gäller exempelvis USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. I Education at a Glance uppmärksammas i det här sammanhanget de nordiska länderna som en del av en ny trend. Den trenden innebär att icke engelskspråkiga länder kommer runt nackdelen med att ha ett litet språk internationellt sett genom att i allt större utsträckning erbjuda undervisning på engelska. Andra viktiga faktorer vid val av utbildningsland är studieavgifter och levnadsomkostnader. Regler kring invandring och möjligheterna att få tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd är också viktiga. Här har flera länder inom OECD mjukat upp reglerna för att förenkla situationen för de internationella studenterna. Lärosätens och utbildningars akademiska rykte, som bland annat uttrycks i rankningslistor, kan spela roll. Mellan vissa länder finns geografiska, historiska och kulturella band som kan vara viktiga för val av utbildningsland, exempelvis mellan Frankrike och flera av de nordafrikanska länderna. Språket är en av flera utmaningar En fråga som ofta diskuteras i samband med ett ökat inslag av utländska studenter är undervisningsspråket. Undervisningen ges oftast på engelska vilket kan vara en utmaning både för studenterna, inhemska såväl som utländska, och för lärarna. Vad innebär det för kvaliteten på undervisningen? Kursplaner och undervisningsmetoder behöver kanske också anpassas för att passa en i flera avseenden mer heterogen studentgrupp. Utöver språk är finansieringsfrågan en utmaning. I Education at a Glance lyfts de nordiska länderna fram som exempel på länder där alltmer undervisning ges på engelska. Analysen är här att den ökade andelen utländska studenter i frånvaron av studieavgifter skapar en stor ekonomisk börda på samhällsekonomin. Det här gäller framför allt utbildning på grund- och avancerad nivå där Norden särskiljer sig vad gäller avgiftsfriheten jämfört 97 med de flesta andra länder. 101 För forskarutbildning har relativt få länder studieavgifter vilket inte ger den ”konkurrensfördel” som de nordiska länderna har exempelvis vad gäller rekrytering av studenter på masternivå. Oavsett detta kan det vara rimligt att ställa sig frågan om de svenska skattebetalarna ska finansiera så mycket som en tredjedel utländska doktorander i den svenska forskarutbildningen. Den frågan ska vägas mot de drivkrafter som Education at a Glance lyfter fram och även de många fördelar som framkommit i Högskoleverkets enkät som redovisas i avsnittet ”De svenska lärosätenas och doktorandernas syn” nedan. Doktoranderna, till skillnad från studenter på de lägre nivåerna, går inte heller endast en utbildning utan bidrar också med en betydande del av lärosätenas forskning. Frågan kan också sättas i relation till den stora arbetskraftsbrist som västvärlden generellt sett beräknas få i framtiden. Nya trender inom internationaliseringen The Doctorate Worldwide 102 är en brittisk bok som jämför och diskuterar forskarutbildning i ett antal utvalda länder. I några korta avsnitt avhandlas internationaliseringen av utbildningen och vad den kan innebära. Sett ur ett brittiskt perspektiv är författarna oroade över den ökade konkurrensen om utländska doktorander, framför allt inom naturvetenskap och teknik, där man inte är ”självförsörjande”. Den konkurrensfördel som Storbritannien har genom att vara engelskspråkigt minskar i takt med att andra länder ökar sitt utbildningsutbud på engelska. Angående den ökade konkurrensen om utländska doktorander pekar författarna på risken av att de stora leverantörerna av högre utbildning som exempelvis England, Australien och USA, bidrar till brain drain snarare än utvecklingsmöjligheter för mindre utvecklade länder. I takt med detta får de själva ett ökat behov av doktorander och högutbildad arbetskraft såväl inom som utanför akademin. Man pekar även på att förhållandet mellan vilka länder som ”importerar” respektive ”exporterar” doktorander i framtiden kan komma att ändras. Idag är de stora exportörerna Indien och Kina, något som sannolikt kommer att förändras i takt med att 101.När det gäller avgifter för högre utbildning har den svenska synen traditionellt sett varit att utbildningen ska vara avgiftsfri, både för svenska och för utländska studenter. I utredningen Studieavgifter i högskolan (SOU 2006:7) föreslås dock att utbildningen på grund- och avancerad nivå för studenter från länder utanför EES ska finansieras genom avgifter. Regeringen har ännu inte tagit ställning till förslaget. 102.Powell, S. och Green, H. (2007),The Doctorate Worldwide, Open university press. 98 länderna själva utvecklar sin högre utbildning och ökar möjligheterna att kunna bedriva forskning på hemmaplan. Författarna till The Doctorate Worldwide tycker att medvetenheten om de här ändrade förhållandena är låg bland de länder som riskerar att få problem att rekrytera utländska doktorander i framtiden. I ett land som exempelvis England, där runt 40 procent av doktoranderna är utländska, kan det här ge en stor påverkan på både enskilda lärosätens ekonomi och de grundläggande förutsättningarna att bedriva forskning i landet. De svenska lärosätenas och doktorandernas syn I Högskoleverkets enkät till lärosätena ställde vi frågor som handlade om tiden efter examen och hur de utländska doktorerna bidrar till lärosätenas samarbeten med utländska lärosäten. 103 De svarande ombads även kommentera annat som de tyckte var relevant i fråga om de utländska doktorerna efter examen. Generellt sett ses de utländska doktoranderna som en positiv del av den svenska forskarutbildningen och av högskolan. Men det ökade antalet ställer också nya och ökade krav på lärosätena. På frågan om de utländska doktorandernas/doktorernas bidrag till samarbeten med lärosäten i andra länder varierar svaren. Några lärosäten menar att de förvisso bidrar till samarbete, men i begränsad utsträckning och att det snarare är mer seniora forskare och lärare som är viktiga. De flesta tyckte dock att de utländska doktoranderna bidrog till ökat samarbete, både inom utbildning och inom forskning, genom att utöka de internationella nätverken. Någon pekade på värdet av att ha personer som har bra kunskap om förutsättningar för samarbete mellan lärosäten i olika länder. En annan vanlig kommentar var att de utländska doktoranderna bidar till att stärka den internationella och mångkulturella karaktären i allmänhet och genom att skapa intresse och ge kompetens kring de här frågorna. Andra synpunkter som rör de utländska doktoranderna är hur viktigt det är att de får hjälp att integrera sig i Sverige för att sedan kunna fortsätta sin karriär på den svenska arbetsmarknaden. En återkommande kommentar är det centrala i att lära sig bra svenska. Språket är viktigt för att studenterna fullt ut ska kunna vara en del av verksamheten på lärosätet och även i övriga samhället. Ett konkret problem är att brister i svenska ofta innebär att de utländska doktoranderna inte kan delta i undervisningen vilket resulterar i att de missar ett tillfälle till meritering och de svenska 103.Se bilaga 3. 99 doktoranderna kan få axla en alltför stor mängd undervisning. Stipendiefinansiering är också ett hinder för att undervisa men framför allt innebär det en otrygg situation för många utländska doktorander. Fler utländska doktorander innebär att alltmer av den svenska forskarutbildningen sker på engelska, något som till största del anses vara positivt men som kan innebära att diskussionsdjupet på kort sikt minskar. På institutionerna upplever man ibland ett administrativt merarbete då det ofta är svårare att värdera de utländska doktorandernas meriter och behörighet. Att diverse information på svenska inte når ut lika bra skapar också merarbete. Jämförelser är intressanta men svåra att göra Att göra internationella jämförelser med statistik är vanskligt, så även här. Trots detta är det intressant att se de stora dragen vad gäller andelen och även antalen utländska doktorander i olika länder. I Education at a Glance definieras en ”utländsk student” som en person som har lämnat sitt ursprungsland och flyttat till ett annat land i syfte att studera. Det är dock inte självklart hur man på ett enhetligt sätt på internationell nivå kan fånga in det här rent statistiskt, och det pågår ständigt ett utvecklingsarbete för att göra det på bästa möjliga sätt. Och inom några år är målet att enskilda länder ska kunna använda det statistikverktyg som fångar in gruppen utländska studenter på bästa sätt i det egna landet. Det som gäller just nu är i alla fall att OECD presenterar studentrörlighet utifrån två olika definitioner. Den tidigare definitionen av ”utländsk” som baseras på medborgarskap har numera kompletterats med en definition som bygger på antingen bosättningsland eller landet där man fick sin föregående utbildning. En kort diskussion om dessa olika definitioner finns nedan. I den redovisning som därefter följer av utländska doktorander i andra länder använder vi oss av båda de här definitionerna. Nya mätmetoden passar för många länder men inte för Sverige I den aktuella statistiken har OECD alltså börjat använda ett nytt sätt för att fånga in utländska studenter, nämligen ”student mobility”, som baseras på bosättningsland eller det land där man fick sin föregående utbildning. Det tidigare sättet, ”foreign enrolement”, är däremot baserat på medborgarskap. Anledningen till att OECD har kompletterat foreign enrolement med student mobility är att det förra i flera länder innebär en överskatt100 ning av antalet utländska studenter/doktorander då både första och andra generationens invandrare ofta har kvar utländska medborgarskap. Det här gäller exempelvis i Frankrike och Australien. Det andra måttet, student mobility, blir däremot ett problem för den svenska statistiken då vi inte har uppgifter om föregående utbildning. Dessutom baseras uppgiften om bosättningsland på folkbokföringen där utländska personer som får ett svenskt personnummer inte fångas upp som utländska. Eftersom de flesta utländska doktorander i Sverige har ett personnummer syns de inte i statistiken enligt den här mätmetoden. 104 Likartade problem gäller för OECD-statistiken för Norge och Danmark. Man är inom OECD medveten om den här problematiken och det är en av anledningarna till att länderna själva i framtiden ska få välja de bäst fungerande definitionerna när de lämnar underlag till de internationella jämförelserna. Storbritannien och Schweiz rapporterar störst andel utländska doktorander Den största andelen utländska doktorander bland OECD-länderna rapporterar Storbritannien och Schweiz där ca fyra av tio doktorander kommer från ett annat land. 105 Andra länder som har en stor andel utländska doktorander, runt en femtedel eller mer, är Australien, Belgien, Kanada, Danmark, Frankrike, Nya Zeeland, Norge, Sverige och USA. 106 Länder med en relativt liten andel utländska doktorander är exempelvis Finland, Grekland, Italien, Turkiet och flera av de forna öststaterna. Det kan vara bra att i samband med den här uppräkningen poängtera att några länder inte har lämnat uppgifter om andelen utländska doktorander, däribland Tyskland och Holland. Till antalet har Storbritannien flest utländska doktorander, följt av Frankrike och Japan. 104.I den här rapporten definieras utländsk doktorand som en doktorand som hos Migrationsverket angivit studier som grund för bosättning eller som är född utomlands och som invandrat mindre än två år innan studierna påbörjades. Den här definitionen fångar bäst upp den aktuella gruppen i Sverige men kan enligt de befintliga anvisningarna för OECD-statistiken inte användas där. 105.Education at a Glance, tabell C3.1. 106.Måttet ”foreign enrolement” har använts för Danmark, Norge och Sverige på grund av ovan beskriven problematik, samt för Frankrike, då det är den enda uppgift de har lämnat. För övriga länder har ”student moblity” använts. För Storbritannien och Schweiz ger båda metoderna i princip samma resultat. 101 Utvecklingen i Finland och Norge de senaste tio åren Som beskrivits i tidigare kapitel har andelen utländska nybörjardoktorander ökat från 15 till 29 procent mellan 1997 och 2007. Och den internationella trenden för alla nivåer inom den högre utbildningen sammantaget är att andelen utländska studenter har ökat kraftigt. Hur ser det då ut vad gäller andelen utländska doktorander i andra länder? Eftersom det inte har gått att hitta någon publicerad internationell jämförelse över det här kontaktade vi våra nordiska grannar. Från Finland rapporterar man att andelen utländska doktorander bland alla aktiva under perioden 1998 till 2007 har ökat från 6 till 9 procent. Totalt sett fanns det drygt 21 000 licentiat- och doktorsstudenter 2007. I den finska statistiken definieras ”utländsk” utifrån medborgarskap eftersom det inte finns tidsserier på doktorandernas land för deras föregående utbildning. Skillnaderna mellan de två definitionerna för Finlands del är dock små. I siffrorna ingår både licentiat- och doktorsstudenter. Bland de norska doktorandnybörjarna har andelen utländska studenter varierat mellan 20 och 25 procent de senaste tio åren och närmade sig 30 procent 2007. Även de här siffrorna baseras på medborgarskap eftersom man inte har information om land för föregående utbildning. I Norges fall, till skillnad från Finland, innebär det en överskattning av andelen utländska doktorander vilket gör att resultaten ska tolkas med försiktighet. En försiktig analys av de här resultaten skulle kunna vara att den stora uppgången vi ser i Sverige inte är lika tydlig i Norge och framför allt inte i Finland, även om internationaliseringen i den här aspekten är synlig även där. 102 Bilaga 1 Tabeller TabellA.Doktorandnybörjare per ämnesområde år 2007. Därav utländska Ämnesområde Totalt Antal Humaniora 138 11 8 Medicin 891 227 25 Naturvetenskap 452 157 35 Samhällsvetenskap 380 65 17 Teknikvetenskap 780 332 43 Skogsvetenskap 59 17 29 107 14 13 2807 823 29 Övrigt ämnesområde Totalt Andel (%) Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci. Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap. Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering. TabellB.Utländska doktorandnybörjare 2005–2007 per land*. Land Antal Land 9 Australien 14 Nederländerna 20 Bangladesh 26 Nicaragua 17 Belgien 11 Nigeria 9 Bolivia 15 Norge 23 Brasilien 14 Pakistan 83 Bulgarien 10 Polen 45 Portugal 25 Chile 6 Mocambique Antal Argentina 8 Colombia 14 Rumänien 27 Danmark 15 Ryssland 55 Egypten 12 Saudiarabien Estland 9 Schweiz 11 Etiopien 23 Serbien 5 Finland 20 Singapore 5 Frankrike 42 Slovakien Grekland 20 Spanien 27 Indien 84 Sri Lanka 7 Iran 134 Storbritannien/Nordirland 6 7 12 Irland 12 Sudan 9 Island 12 Taiwan 10 103 Land Antal Israel 5 Tanzania 6 Italien 65 Thailand 18 Japan 13 Tjeckien 7 5 Turkiet 16 Kamerun 12 Tyskland 170 Kanada 18 Uganda 13 239 Ukraina 21 Korea, Syd- 8 Ungern Kroatien 6 USA 26 Laos 7 Vietnam 24 Libanon 9 Vitryssland 6 Libyen 20 Österrike 13 Litauen 12 Mindre än 5 doktorander/land Malaysia 12 Okänt 423 Mexiko 11 Totalt 2 203 Jugoslavien Kina Land Antal 7 98 * Länder med minst fem doktorandnybörjare särredovisas. Tabell C. Försörjningsformer för utländska doktorandnybörjare 1999–2007 uttryckt i heltidsekvivalenter. Ar Antal Heltidsekv. DTJ UBB HTJ AUH + FTG USL STP ÖVR 1999 561 426 24% 17% 3% 7% 1% 37% 11% 2000 587 425 21% 18% 4% 7% 1% 36% 13% 2001 724 528 21% 19% 5% 7% 0% 41% 8% 2002 719 513 25% 22% 4% 8% 0% 31% 10% 2003 748 526 25% 20% 5% 10% 1% 32% 7% 2004 648 419 22% 18% 4% 10% 1% 34% 12% 2005 651 415 22% 22% 6% 13% 0% 26% 11% 2006 729 440 23% 22% 4% 10% 1% 28% 12% 2007 823 489 30% 20% 3% 8% 1% 26% 12% Tabell D. Försörjningsformer för svenska doktorandnybörjare 1999–2007 uttryckt i heltidsekvivalenter. Ar Antal Heltidsekv. DTJ UBB HTJ AUH + FTG USL STP ÖVR 1999 2 469 1 653 40% 20% 9% 11% 1% 10% 10% 2000 2 473 1 639 36% 22% 8% 12% 2% 11% 10% 2001 2 814 1 872 40% 19% 9% 11% 2% 10% 10% 2002 3 133 2 050 41% 23% 8% 10% 2% 9% 7% 2003 3 091 1 910 42% 21% 8% 11% 2% 10% 6% 2004 2 550 1 559 35% 26% 8% 11% 3% 11% 6% 2005 2 269 1 352 38% 24% 7% 13% 2% 7% 7% 2006 2 255 1 300 40% 27% 6% 11% 3% 6% 7% 2007 1 984 1 153 41% 27% 5% 11% 5% 5% 7% 104 Tabell E. Försörjningsformer för utländska doktorandnybörjare per lärosäte 2007. Antal nybörjare DTJ UBB HTJ AUH USL Uppsala universitet 90 28% 43% 18% 11% 2% 0% 7% 18% Lunds universitet 95 34% 18% 0% 7% 7% 2% 17% 16% Göteborgs universitet 19 37% 21% 0% 5% 5% 5% 21% 5% Stockholms universitet 50 18% 32% 16% 2% 0% 0% 12% 30% Umeå universitet 42 26% 24% 7% 7% 2% 2% 29% 10% Linköpings universitet 49 53% 8% 0% 4% 2% 2% 14% 16% Karolinska institutet 125 10% 36% 3% 10% 2% 0% 27% 18% Kungl. Tekniska högskolan 174 22% 10% 4% 1% 0% 5% 13% 49% Chalmers tekniska högskola 67 67% 0% 3% 3% 0% 6% 1% 21% Luleå tekniska universitet 32 38% 0% 3% 3% 0% 16% 13% 28% Sveriges lantbruksuniversitet 30 37% 10% 3% 7% 0% 3% 13% 40% 7 43% 0% 57% 0% 0% 0% 0% 0% 11 45% 18% 9% 0% 0% 0% 18% 9% 10 60% 0% 0% 10% 0% 20% 0% 30% 823 252 163 47 46 14 26 120 215 Lärosäte Karlstads universitet Örebro universitet Blekinge tekniska högskola Totalt* FTG OVR STP * I totalsumman ingår nybörjare vid Handelshögskolan i Stockholm, Mittuniversitetet,Växjö universitet, Högskolan i Jönköping, Högskolan i Kalmar, Malmö högskola samt Mälardalens högskola.Vid dessa lärosäten är antalet nybörjare år 2007 så litet att det inte är möjligt att redovisa deras försörjning per lärosäte. 105 Tabell F. Försörjningsformer för svenska doktorandnybörjare per lärosäte 2007. Antal nybörjare DTJ Uppsala universitet 225 26% 47% 13% Lunds universitet 249 40% 21% Göteborgs universitet 185 23% 35% Stockholms universitet 154 31% 42% 19% Umeå universitet 129 43% Linköpings universitet 172 Karolinska institutet Lärosäte UBB HTJ FTG OVR STP 9% 0% 3% 8% 2% 5% 19% 6% 11% 1% 6% 10% 12% 1% 16% 6% 10% 0% 0% 14% 7% 19% 12% 6% 11% 1% 15% 4% 46% 13% 15% 14% 14% 4% 3% 2% 259 11% 36% 13% 24% 2% Kungl. Tekniska högskolan 155 62% 6% 10% 1% 0% 10% 8% 8% Chalmers tekniska högskola 113 73% 0% 3% 0% 0% 25% 0% 0% Luleå tekniska universitet 51 67% 0% 4% 10% 0% 18% 0% 4% Handelshögskolan i Stockholm 12 0% 58% 8% 0% 0% 0% 9% 11% 18% 11% 17% 83% Sveriges lantbruksuniversitet 65 62% 6% 0% 2% 6% 0% Karlstads universitet 20 95% 0% 5% 0% 0% 0% 0% 0% Mittuniversitetet 25 60% 0% 8% 20% 0% 16% 8% 0% Växjö universitet 22 64% 0% 14% 9% 0% 0% Örebro universitet 88 13% 36% 39% 14% 18% 1% 3% 3% 5 80% 0% 0% 20% 0% 0% 0% 0% Högskolan i Jönköping 22 100% 0% 0% 5% 0% 0% 0% 0% Högskolan i Kalmar 10 0% 90% 0% 10% 0% 0% 0% 0% 9 67% 0% 11% 33% 0% 0% 11% 0% 14 64% 0% 7% 0% 0% 14% 1984 764 498 214 171 207 89 Blekinge tekniska högskola Malmö högskola Mälardalens högskola Totalt 106 22% 14% AUH USL 14% 14% 0% 14% 182 111 Bilaga 2 Några begreppsdefinitioner Alla uppgifter om doktorander på forskarnivå (doktorandnybörjare etc.) förutsätter att dessa är antagna till studier på forskarnivå. Doktorandnybörjare Nybörjare i utbildning på forskarnivå blir man det kalenderhalvår man för första gången rapporteras med en aktivitet om minst 1 procent. Examina En doktorsexamen omfattar 240 högskolepoäng (fyra års heltidsstudier), varav minst 120 högskolepoäng ska utgöras av en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling). En licentiatexamen omfattar 120 högskolepoäng (två års heltidsstudier), varav minst 60 högskolepoäng ska utgöras av en vetenskaplig uppsats. Försörjning DTJ = anställning som doktorand vid ett universitet eller en högskola, oberoende av vem som finansierar anställningen. HTJ = annan anställning (än som doktorand) vid ett universitet eller en högskola som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställningen. UBB = utbildningsbidrag. USL = anställning som läkare med utrymme att bedriva forskarutbildning inom anställningen. AUH = annan anställning utanför högskolan (än vid företag eller som läkare) som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställningen. FTG = företagsdoktorand, det vill säga doktorand som är anställd vid ett företag (och får sin lön från företaget) och bedriver forskarutbildning inom anställningen. Försörjningsformen infördes år 2007. STP = stipendium. ÖVR = till exempel studiemedel, egen förmögenhet, yrkesverksamhet utan anknytning till forskarutbildning. 107 Utländsk doktorand Doktorander som uppfyller åtminstone ett av följande två kriterier: • Personen har hos Migrationsverket angivit studier som grund för bosättning och beslutet om uppehållstillstånd är fattat mindre än två år innan doktorandstudierna påbörjades. • Personen är född utomlands och har invandrat mindre än två år innan doktorandstudierna påbörjades. Ämnesområde Utgår från det som kallas nationellt forskningsämnesområde. På den mest aggregerade (2-ställiga) nivån finns det tolv nationella forskningsämnesområden. Eftersom en del forskningsämnesområden har ett litet antal doktorander har några större områden slagits samman med mindre, och resultatet är sju ämnesområden enligt följande: (1) humaniora = humaniora och religionsvetenskap, (2) medicin = medicin; odontologi; farmaci, (3) naturvetenskap = naturvetenskap; matematik, (4) samhällsvetenskap = samhällsvetenskap; rättsvetenskap/juridik, (5) teknikvetenskap = teknikvetenskap, (6) skogsvetenskap = skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering; veterinärmedicin, (7) övrigt ämnesområde = övriga forskningsområden (bland annat vårdvetenskap, idrott, genus etc.). 108 Bilaga 3 Enkät om utländska doktorander Vi ber om Era svar senast måndagen den 17 november 2008. Skicka in svaren på frågorna via e-post till: helen.dryler@hsv.se Svara gärna direkt i detta formulär under respektive fråga. Med utländskadoktorander avses här doktorander som har kommit från andra länder med avsikten att bedriva hela forskarutbildningen i Sverige (antingen fram till en licentiat- eller doktorsexamen). Dock avses INTE utbytesstudenter på forskarnivå eller svenska doktorander med utländsk bakgrund. FRÅGOR Om det finns stora variationer mellan institutionerna vad gäller antagning, försörjning etc. av utländska doktorander så försök att beskriva/exemplifiera på vilket sätt förhållandena varierar. 1. Lärosätets namn: Rekrytering och antagning 2. De utländska doktoranderna har totalt sett ökat stort under 2000-talet. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan lärosäten – allt från en liten minskning till, vilket är vanligare, en mycket kraftig ökning. En jämförelse mellan lärosätena från år 2007 visar att andelen utländska doktorander bland nybörjarna varierar mellan som lägst 8 och som högst 67 procent. a. Har Ert lärosäte aktivt sökt att rekrytera utländska doktorander under de allra senaste åren? Om ja, vad är i sådana fall skälet till det och hur har ni gått till väga? b. Har Ert eventuella rekryteringsarbete vad gäller utländska doktorander förändrats jämfört med tidigare (den senaste tioårsperioden ungefär) och i sådana fall hur? c. Hur går det till när de utländska doktoranderna antas till utbildning på forskarnivå? Sker det vanligen i konkurrens i samband med att utbildningsplatser har utannonserats? Eller är det vanligen så att de utländska doktoranderna har finansieringen ordnad innan, till exempel i form av stipendium, och att de sedan själva eller via något samarbete, söker en icke 109 utlyst plats i lärosätets forskarutbildning? Finns det ”doktorandplatser” som riktar sig speciellt till presumtiva doktorander från andra länder? d. Har Ni i övrigt något att tillägga vad gäller rekrytering och antagning av utländska doktorander till Ert lärosäte? Försörjning 3. Av statistiken framgår att det är betydligt vanligare bland utländska än bland svenska doktorander att finansiera sin forskarutbildning med hjälp av stipendier eller ”övrig försörjning” (ÖVR). (Försörjningsformerna ÖVR etc., i enlighet med nomenklaturen i Ladok, se Bilaga.) a. Har Ert lärosäte olika riktlinjer för finansiering av svenska respektive utländska doktorander? Vilka är i sådana fall skillnaderna och varför har Ni valt att ha olika riktlinjer? b. Vilka riktlinjer gäller vid sjuk- och föräldraledighet för doktorander som saknar anställning vid eller utanför lärosätet (till exempel doktorander som uppbär stipendium)? c. Vilka typer av försörjning är vanligast vid Ert lärosäte inom kategorin ”övrig försörjning” för utländska doktorander? (Är det exempelvis doktorandens egna medel eller att forskarstudierna bedrivs på fritiden?) d. Har Ni någon lägsta inkomstnivå (minimigräns) för doktorander som finansieras via stipendium eller egna medel? Om ja, vilken är minimigränsen? e. Har Ni i övrigt några synpunkter på försörjningen av de utländska doktoranderna? Efter doktors- eller licentiatexamen 4. Sammantaget så stod de utländska doktoranderna för 18 procent av alla doktorsexamina år 2007. Därtill visar preliminära analyser från Högskoleverket att cirka hälften av de utländska doktoranderna stannar kvar i landet efter avlagd doktorsexamen (utländska doktorander som avlade doktorsexamen under perioden 1997 till och med 2001 har följts upp efter 5 år). a. Har Ni kunskap om vad som händer med de utländska doktoranderna vid Ert lärosäte efter att de har avlagt forskarexamen? Stannar vid lärosätet, lämnar landet etc.?. 110 b. Anser Ni att utländska personer som avlägger forskarexamen vid Ert lärosäte bidrar till att stärka lärosätets samarbete med utländska lärosäten? Om ja, på vilket sätt bidrar de? c. Har Ni i övrigt något att tillägga om tiden efter doktors- eller licentiatexamen för de utländska doktoranderna? Övrigt 5. Har Ni i övrigt något att tillägga om de utländska doktoranderna vid Ert lärosäte? Fördelar/nackdelar? Funderingar kring rättssäkerhet? Påverkan på forskarutbildningens uppläggning? Etc. 6. Eventuella kommentarer/synpunkter på frågorna i denna enkät? Högskoleverket kan eventuellt komma att behöva kontakta Er för att få något förtydligande av svaren. Vi vore därför tacksamma om Ni ville lämna namn, funktion, telefon och mejladress till den person som är huvudansvarig för svaren i enkäten. Namn: Funktion: Telefon: Mejladress: Tack för Er hjälp med att besvara frågorna i enkäten! Har Ni frågor om enkäten är Ni välkomna att kontakta Högskoleverket och utredare Helen Dryler, telefon 08-5630 8778, e-post helen.dryler@ hsv.se 111
© Copyright 2024