1. No category

Rättsavdelningen
Byråchefen Hedvig Trost
Svarsskrivelse
Sida 1 (7)
Datum
Dnr
2015-01-20
ÅM 2014/8929
Ert datum
Er beteckning
2014-11-28
B 5298-14 R 2
Högsta domstolen
Box 2066
103 12 Stockholm
MB ./. riksåklagaren ang. narkotikasmuggling
(Göta hovrätts dom den 3 oktober 2014 i mål nr B 1115-14)
Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse.
Jag vill anföra följande.
Min inställning
Jag medger att åtalet ogillas och tillstyrker att Högsta domstolen meddelar
prövningstillstånd.
Bakgrund
Åtalet
MB åtalades för narkotikasmuggling i två fall.
1) För att den 7 december 2011 vid postterminalen i Malmö, i samband
med införsel till landet per postförsändelse, genom att underlåta att
anmäla 37,5 gram psilocin och 0,89 gram mitragynin, vilket allt är
narkotika, till tullbehandling, uppsåtligen brutit mot ett särskilt
föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln.
2) För att den 28 december 2011 vid Posten Arlanda i Sigtuna, i samband
med införsel till landet per postförsändelse, genom att underlåta att
anmäla 21,4 gram psilocin och 0,872 gram mitragynin, vilket allt är
narkotika, till tullbehandling, uppsåtligen brutit mot ett särskilt
föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln.
Tingsrättens dom
MB förnekade gärningarna.
Åklagaren åberopade viss skriftlig bevisning.
Tingsrätten dömde MB för narkotikasmuggling i två fall till fängelse i två
månader.
I rubriceringsfrågan fann tingsrätten att mängden narkotika medför att
gärningarna är att bedöma som narkotikasmuggling, inte ringa brott.
Postadress
Gatuadress
Telefon
E-post
Box 5553
114 85 STOCKHOLM
Östermalmsgatan 87 C
010-5625000
registrator@aklagare.se
Telefax
Webbadress
010-5625299
www.aklagare.se
ÅKLAGARMYNDIGHETEN
Rättsavdelningen
Svarsskrivelse
Sida 2 (7)
Dnr
ÅM 2014/8929
Tingsrätten fann att brottens samlade straffvärde motsvarade fängelse i två-tre
månader. Tingsrätten fann vidare att det inte förelåg sådana särskilda
omständigheter som krävs för att frångå presumtionen att påföljden ska
bestämmas till fängelse. Vid straffmätningen beaktade tingsrätten i lindrande
riktning att en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan
brotten begicks.
Hovrättens dom
MB överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna
honom från ansvar eller, i andra hand, bestämma påföljden till villkorlig dom
med föreskrift om samhällstjänst, alternativt sänka straffet. Hovrätten ändrade
tingsrätten dom endast på så sätt att påföljden bestämdes till villkorlig dom
med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd,
skulle fängelse två månader ha dömts ut. En ledamot var skiljaktig och ville
ogilla åtalet i sin helhet. Enligt den skiljaktige ledamoten var gärningarna att
bedöma som ringa. Eftersom MB inte tagit del av åtal för brotten inom två år
från gärningen fann den skiljaktige ledamoten att brotten var preskriberade.
När det gäller frågan om rubricering anförde hovrätten följande.
Högsta domstolen har på senare år i flera fall förändrat synen på straffvärdet
avseende olika narkotikabrott. Högsta domstolen har dock inte uttalat sig för en
allmän sänkning av gränsen mellan normalgraden av narkotikabrott och ringa
brott. Mot bakgrund av hittillsvarande praxis finner hovrätten därför att
gärningarna ska rubriceras som narkotikasmuggling av normalgraden. Som
tingsrätten har angett ska åtalet då inte ogillas på grund av preskription. MB ska
alltså dömas för två fall av narkotikasmuggling.
Överklagandet
MB har överklagat hovrättens dom och yrkat att åtalet ska ogillas då de åtalade
gärningarna är preskriberade.
MB har till grund för sitt överklagande anfört bl.a. följande. Gärningarna ska
bedömas som narkotikasmuggling, ringa brott. Beslagen i målet utgjordes till
stor del av färsk svamp, psilocin. Det finns ingenting i analyserna som påvisar
någon skillnad i de tre beslag som utgjordes av psilocin. Enligt försäljare på
nätet är en normaldos psilocin 7,5 gram färsk svamp och en ”stark tripp” 15
gram färsk svamp. Eftersom han inte fick del av åtalet inom två år från
gärningen är brotten i så fall preskriberade.
MB har som skäl för prövningstillstånd anfört att den aktuella drogen är relativt
outforskad, vilket inte ska ligga den tilltalade till last.
ÅKLAGARMYNDIGHETEN
Rättsavdelningen
Svarsskrivelse
Sida 3 (7)
Dnr
ÅM 2014/8929
Grunderna för min inställning
Något om psilocin
Nedan följer kort information om psilocin och psilocybin. Jag vill i denna del
också hänvisa till Åklagarmyndighetens RättsPM 2013:2 Narkotika –
Preparatbeskrivning, s. 160 och yttrande från Rättsmedicinalverket avseende
psilocybin och psilocins farlighet, bilaga 1-2.
Ämnet psilocin är tillsammans med psilocybin narkotikaklassade och ingår i
förteckning P I i 1971 års psykotropkonvention, som ratificerades av Sverige
den 17 november 1972. Vidare är svamparna Psilocybe semilanceata
(toppslätskivling) och Psilocybe cubensis klassificerade som narkotika i
Sverige, liksom andra svampar som innehåller ämnena psilocybin eller
psilocin, om dessa är framodlade eller om de har torkats eller på annat sätt
beretts (se bilaga 1 till förordning [1992:1554] om kontroll av narkotika).
Samtliga nu nämnda ämnen är upptagna på förteckning I i Läkemedelsverkets
föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika, som omfattar
ämnen, växtmaterial och svampar som normalt inte har medicinsk användning.
Psilocin, liksom psilocybin, är en verksam substans som förekommer naturligt i
flera olika svampar, ibland benämnda ”magic mushrooms”. Det vanligaste
tillförselsättet är nedsväljning av torkade svampbitar. Injektion av psilocin och
psilocybin fungerar, men torde knappast förekomma.
Psilocin och psilocybin har samma effekt då psilocybin omvandlas till psilocin
i kroppen. Psilocin och psilocybin (liksom psilocybinhaltig svamp) tillhör
gruppen hallucinogener, som är ett samlingsnamn för en grupp droger som
trots skiftande ursprung har påtagliga likheter i sina starka verkningar på
människans varseblivning. Psilocybin framkallar ett rus som i allt väsentligt är
detsamma som vid intag av LSD. Ruset domineras av visuella effekter med
starkt förvrängning av synintrycken, bl.a. med intensiva färger, och förändrad
tids- och rumsuppfattning.
Även om psilocin och psilocybin har liknande verkningar som LSD är dessa
generellt mindre farliga än LSD. Ur farlighetssynpunkt kan ämnena jämföras
med ecstasy.
En missbruksdos psilocin och psilocybin uppgår enligt RättsPM 2013:2 till
mellan 1 och 2,5 gram torkad svamp. Psilocybin i ren form anses rusgivande
från 5 mg och en vanlig missbruksdos uppgår till mellan 10 och 20 milligram
ren psilocybin. Psilocin är cirka 1,4 gånger mer potent än psilocybin.
Med missbruksdos avses den dos som hos en naiv (icke-tillvand) person
framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet.
ÅKLAGARMYNDIGHETEN
Rättsavdelningen
Svarsskrivelse
Sida 4 (7)
Dnr
ÅM 2014/8929
Enligt Borgeke m.fl. går det åt cirka två gram svamp för ett rus (Martin
Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis med mera, femte uppl., s. 975).
Straffvärdebedömning m.m. vid narkotikasmuggling
Enligt 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling är
straffskalan för narkotikasmuggling av normalgraden fängelse i högst tre år.
Om brottet är ringa döms, enligt 6 § andra stycket samma lag, till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Straffsatserna överensstämmer med dem som gäller enligt narkotikastrafflagen
(1968:64) för narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Lagstiftaren har åsyftat
en enhetlig bedömning av narkotikahantering, oberoende av om den ena eller
den andra lagen är tillämplig. Gränsdragningen mellan ringa brott och andra
brott följer sålunda samma principer i bägge lagarna (se bl.a. NJA 1993 s. 38,
NJA 2013 s. 321 och prop. 1992/93:142 s. 17).
När det gäller gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden
har arten och mängden narkotika stor betydelse. En samlad bedömning av
omständigheterna i målet ska dock alltid göras (se bl.a. 2§ narkotikastrafflagen,
NJA 1993 s. 38, prop. 1992/93:142 s. 16 f. och prop. 1999/2000:124 s. 121).
Den straffskala som gäller för ringa brott är förbehållen i huvudsak gärningar
som består i eget bruk eller innehav för eget bruk. Har narkotikan överlåtits
eller innehafts i överlåtelsesyfte har domstolen bara ett begränsat utrymme för
att bedöma gärningen som ringa brott (se prop. 1992/93:142 s. 17, NJA 2012 s.
849 och NJA 2013 s. 321).
I NJA 2012 s. 510 drog Högsta domstolen slutsatsen att det är berättigat att i
straffvärdehänseende behandla ecstasy och amfetamin som tillhöriga samma
kategori.
I NJA 2012 s. 849 (p. 6) anför Högsta domstolen att sort och mängd narkotika i
princip bör vara avgörande för hur gränsen dras mellan ringa narkotikabrott
och brott av normalgraden samt (p. 10) konstaterar Högsta domstolen att det
vid innehav av 50 missbruksdoser amfetamin, mefedron och ecstasy finns en
presumtion för att brottet ska bedömas vara av normalgraden.
I äldre praxis ansågs såväl LSD som ecstasy vara farligare än amfetamin, men
inte lika farligt som kokain och heroin (se NJA 1992 s. 235). Högsta domstolen
har inte under senare år uttalat sig om LSD, men enligt Borgeke m.fl. bör LSD
i farlighetshänseende jämställas med ecstasy samt bör gränsen mellan ringa
brott och brott av normalgraden även här gå vid ett innehav av 50
missbruksdoser (Borgeke m.fl., a.a. s. 975). Borgeke anför vidare att psilocin
och psilocybin räknas till den hallucinogena gruppen, inom vilken LSD intar en
ÅKLAGARMYNDIGHETEN
Rättsavdelningen
Svarsskrivelse
Sida 5 (7)
Dnr
ÅM 2014/8929
särställning genom sin kraftiga verkan i ytterst små doser. (Borgeke m.fl., a.a.
s. 978.)
I två domar från Hovrätten över Skåne och Blekinge från 2002 (dom den 27
maj 2002 i mål B 3124-01 och den 18 oktober 2002 i mål B 2201-02)
konstateras i huvudsak följande. I praxis har såvitt gäller ansvar för
narkotikabrott gränsen mellan ringa brott och normalbrott avseende ecstasy
dragits mellan två och tre tabletter (doser). Det ligger nära till hands att
tillämpa samma gräns såvitt gäller hallucinogena svampar, eftersom dessa får
bedömas ha ungefär samma farlighetsgrad som ecstasy. En normaldos av
svamp innehållande de angivna ämnena ligger mellan ett och tre gram. Med
beaktande av de expertutlåtandet som finns i målet bör brott som omfattar
mindre än fem gram inhemsk svamp normalt kunna betraktas som ringa.
Arbetsgruppen för narkotikapraxis vid Hovrätten över Skåne och Blekinge har
i en tabell för straffvärde utifrån enbart narkotikans art och mängd angett att
gränsen för ringa narkotikabrott bör gå vid sex gram svamp (se Martin
Borgeke, Påföljdsbestämning i narkotikamål, SvJT 2013 s. 69 och Borgeke
m.fl. a.a. s. 978).
Justitierådet Martin Borge har i en artikel i Svensk Juristtidning anmärkt att
ovan nämnda tabell för att var konsistent i fråga om bedömningen av
preparatets relativa farlighet bör justeras beträffande bl.a. svamp i intervallet
fängelse 14 dagar till fängelse fyra månader. Med anledning därav har han tagit
fram en justerad tabell för straffvärde utifrån enbart narkotikans sort och
mängd, vari anges att gränsen för ringa narkotikabrott bör gå vid tio gram
svamp. (Martin Borgeke, Påföljdsbestämning i narkotikamål, SvJT 2013 s. 64
f.).
I Åklagarmyndighetens RättsPM 2012:7 Strafföreläggande i bötesmål – en
sammanställning av tillämpade påföljder, anges i bötestabellen avseende
svamp innehållande psilocin och psilocybin att mängder upp till fem gram
ligger på dagsbotsnivå och att mängder därutöver således i normalfallet ska
bedömas som ett narkotikabrott av normalgraden.
Min bedömning
MB är åtalad för att ha smugglat in 37,5 respektive 21,4 gram psilocin. Av
beslagsprotokoll och analysbesked (förundersökningsprotokollet s. 1-2 och 1518) framgår dock att det är fråga om företrädesvis torkad men också fuktig
svamp som innehåller psilocin. Jag utgår därför från att målet gäller 37,5
respektive 21,4 gram svamp som innehåller psilocin. Åtalet gäller också
mitragyninpulver. Befattningen med detta narkotiska preparat har endast
marginell betydelse för frågor om rubricering och straffvärde i detta fall.
ÅKLAGARMYNDIGHETEN
Rättsavdelningen
Svarsskrivelse
Sida 6 (7)
Dnr
ÅM 2014/8929
När det gäller frågan om hur de aktuella gärningarna ska rubriceras har
mängden narkotika liksom hur farlig narkotikan är betydelse. I målet finns inga
omständigheter som talar för något annat än att MB avsett att själv bruka den
aktuella narkotikan. Av bl.a. NJA 2012 s. 849 följer att gränsen mellan ringa
brott och brott av normalgraden bör gå vid 50 missbruksdoser när det gäller
såväl ecstasy som amfetamin och mefedron. Svamp innehållande psilocin och
psilocybin bör i farlighetshänseende kunna jämställas med LSD. Enligt min
bedömning bör såväl LSD som svamp innehållande psilocin och psilocybin
numera anses tillhöra samma farlighetsgrupp som amfetamin och ecstasy när
straffvärde ska bestämmas för narkotikabrott och narkotikasmuggling. I
konsekvens härmed bör gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden
när det gäller svamp innehållande psilocin och psilocybin gå vid 50
missbruksdoser torkad svamp. En normal missbruksdos torde uppgå till mellan
ett och 2,5 gram torkad svamp. Gränsen mellan ringa brott och brott av
normalgraden bör därför gå vid åtminstone 50 gram torkad svamp. MB har
smugglat in 37,5 respektive 21,4 gram företrädesvis torkad svamp, vilket
innebär att bägge narkotikasmugglingsbrotten bör bedömas som ringa brott.
Eftersom MB inte fått del av åtal för brotten inom två år från det att brotten
begicks är bägge brotten preskriberade. Åtalet bör därför ogillas i sin helhet.
Prövningstillstånd
Prejudikatdispens
Enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken får prövningstillstånd
meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet
prövas av Högsta domstolen (prejudikatdispens). För att bevilja prövning enligt
denna punkt krävs alltså att ett avgörande av Högsta domstolen blir av generell
betydelse för bedömningen av framtida mål som innehåller liknande
frågeställningar. Den enskildes intresse av att få till stånd en prövning i Högsta
domstolen kan alltså inte föranleda prövningstillstånd på denna grund (Fitger,
Rättegångsbalken, s. 54:26).
Högsta domstolen har inte under senare år prövat något narkotikamål avseende
gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden när det gäller
psilocin eller liknande substanser. Som framgår ovan bör enligt de
praxistabeller för straffvärde utifrån enbart narkotikans sort och mängd som
utarbetats på senare tid gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden
gå vid sex eller tio gram svamp. Dessa värden synes inte avspegla den
praxisförändring som skett med början i NJA 2011 s. 357 (se också bl.a. NJA
2012 s. 849). De aktuella tabellerna torde tillämpas såväl av åklagare som av
domstolar. Mål som gäller befattning med svamp innehållande psilocin och
psilocybin är inte sällsynt förekommande. Åklagarmyndighetens RättsPM
2012:7 med tabeller för strafföreläggande i bötesmål kommer att justeras när
det gäller svamp innehållande psilocin och psilocybin. För en enhetlig och
ÅKLAGARMYNDIGHETEN
Rättsavdelningen
Svarsskrivelse
Sida 7 (7)
Dnr
ÅM 2014/8929
rättvis rättstillämpning vore det emellertid ändå värdefullt med klargörande
uttalanden av Högsta domstolen i denna fråga.
Mot denna bakgrund tillstyrker jag prövningstillstånd.
Bevisuppgift
Jag åberopar inte någon bevisning och anser att målet kan avgöras utan
huvudförhandling.
Kerstin Skarp
Hedvig Trost
Kopia till:
Utvecklingscentrum Stockholm
Åklagarkammaren i Skövde (AM-4168-12)