Nr 3 Årgång 52 Augusti 2015 medlemsavgift på plusgiro 60 47
Information från Täby Hembygdsförening Östra Banvägen 78 183 38 Täby Nr 3 Årgång 52 Augusti 2015 medlemsavgift på plusgiro 60 47-5 Ordföranden har ordet • Årsmötet • Täbys vackraste runristning • Det färgstarka 1000-talet • Romerska silvermynt • Löttinge gård • Slöjdgillet och renoveringen av Rönninge by – 40 år • Utgrävningarna i Broby • Konstnären Eric Johansson • Båtar under Vikingatid och tidig medeltid • Föreningens och sektionernas program Nr 3 Augusti 2015 Information från Täby Hembygdsförening Östra Banvägen 78 183 38 Täby Ordföranden har ordet Hej, alla medlemmar! Det är fortfarande sommar med vila och rekreation för oss alla. Härligt, härligt!! Året började med ett digert program. I januari bjöds på föredrag om ”Båtar i vikingatid och tidig medeltid”. Om detta står mer att läsa i denna tidning! Vi visade ”Täbyfilmer i repris” och ordnade i februari en ”Släktforskarträff”. Vi bjöd även på ett föredrag om ”Hästängens gård”. I mars hölls ett välbesökt föredrag om ”Det färgstarka 1000-talet – rutiga, randiga och färgstarka plagg”. Tips gavs i ”Hur man letar efter yrkeskategorier på internet”. Slöjdgillet ordnade en ”Demonstration av olika handarbetstekniker” i Drängstugan. Under maj månad återkom Stockholms universitet och Länsmuséet med grävningar i Broby Bro. Och vid Gökottan på Skansberget hälsades våren som brukligt är med sång och musik. Docent Lennart Lind, Stockholms universitet, berättade kunnigt om ”Romerska silvermynt och imitationer av sådana funna i och utanför Sverige”. Bild på framsidan: Drakhuvud från Viking Plym belyst av sommarkvällssolen. Byggd inför olympiaden 1912 Foto: Leif Grönwall THF deltog vid ”Runrikets dag” och ordnade en ”Fågelvandring i Hagby ekopark”. I juni gjordes en ”Blomstervandring i Skålhamra kvighage” och så kom då ”Midsommarfirandet i Rönninge by”, som trots det mulna vädret lockat många dit. Styrelsen har under våren besvarat ett flertal remisser, bl a om ”Täby Park - en ny stadsdel”. Vi arbetar med att uppdatera föreningens hemsida och förnyar föreningens broschyr. Rönninge by fyller 40 år i år och det firar vi den 5-6 september i samband med ”Stora Byfesten i Rönninge by” med en hel del aktiviteter tillsammans med arrendatorfamiljen och Täby kommun. Jag vill även vurma för att vi får lyssna på en av Sveriges främsta experter, docent Michael Olausson, som kommer till oss, söndagen den 8 november. Han berättar då om den senaste forskningen om fornborgar och varför man flyttade upp dessa på höjden. En fortsatt skön sommar! önskar Agneta Hälsning från kassören: Varmt välkomna hälsar vi våra nya medlemmar: Margareta Arteus, Roger Dahlberg, Celeste Gang Hoffman, Siv Holmlund, Berit Johannesson, Marianne Ljung, Per Sjökvist, Ingegerd Sjöman, Charly Wassberg Borbos, Christina och Sven Westerling, Jenny och Jörgen Gunnarzon, samt HSB Brf City i Täby och Pensionärsföreningen Jarlabanke. Nr 3 Augusti 2015. Årgång 52 Postadress, Östra Banvägen 78, 183 38 Täby Besöksadress. Ytterbystugan, Östra Banvägen 78 Tel 08-758 14 04 (telefonsvarare) Uppge ditt namn och telefonnummer, så ringer vi upp dig. Tala tydligt! Hemsida: www.täbyhembygdsförening.se E-post: (Agneta Pörner) tuva@ownit.nu Medlemsavgift: Kr 200 per familj insättes på Plusgiro 60 47-5 med namn, bostads- och e-postadress Medlemsträffar: Mary Modin, carlsson.mary@gmail.com Hembygd i Täby är medlemstidning för Täby Hembygdsförening och utkommer med 4 nr per år, i januari, mars, augusti och november. Museet i Rönninge by, öppettider hösten 2015: Söndagar 11.00 - 15.00 fr.o.m.augusti t o m oktober 2 Utgivare och produktion Ansvarig utgivare: Lothar Lammertz Redaktör: Leona Jäger Clarstedt, Kjulauddsvägen 20 183 60 Täby, 076-814 14 92 Foto: Leif Grönwall om inte annat anges Layout & Produktion: Leif Grönwall Tryck: Stockholms Läns Grafiska Tidningen HEMBYGD I TÄBY får citeras som källa. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera och stryka i alla texter. Anonyma skrivelser publiceras ej. Glöm inte att anmäla flyttning! Medlemsfrågor: Bo Arvidsson, bossearvidsson8@gmail.com 070 537 65 12. Anmäl flyttning till Bosse. Det går också att anmäla per telefon till 08-758 14 04 (THF:s telefonsvarare). Årsstämman rade att kvarstå ännu ett år och erhöll uppdraget att komma med förslag på komplettering av valberedningen. Så vidtog utdelning av förtjänsttecken och avtackning med blommor av Bror-Arne Ersson, Alois Nagel, Kurt Svedros, Verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse Birgitta Segerström och Bo befanns vara i bästa ordning och styrelsen beviljades Gustafsson Grip. ansvarsfrihet. Fyra motioner hade inkommit från dels Hembygdsförbundets heordföranden, Agneta Pörner, och dels valberednindersnål med lagerkrans tillgens sammankallade, Kurt Svedros, rörande omfatdelades Birgit Ohlsson, Siv tande förändringar i styrelsens och arbetsutskottets Malmros, Kerstin Ferenius inre arbete, storlek och sammansättning. Motionerna och Mary Modin. Lothar besvarades och hänsköts till den nya styrelsen för Lammertz och Leona Jäger beaktande vid kommande revidering av stadgarna. YtClarstedt erhöll THF:s terligare två motioner från Kurt Svedros rörande nya plakett för förtjänstfull styrelsemedlemmars introduktion i föreningen och gärning. De högtidliga ett frågeformulär till medlemmarna behandlades och ceremonierna fick även en överlämnades till den nytillträdande styrelsen. munter anstrykning genom Mari-Anne Lundroth delar ut att Agne Hansson komplihedersnål med krans till Birgit Budgeten fastställdes liksom verksamhetsplanen för menterade mottagarna med Ohlsson. Foto: Maud Andersson 2015 omfattande viktiga frågor som medlemsrekryegenhändigt diktade verser tering, utnyttjandet av sociala medier, uppföljning till gamla kända melodier. Ellen Lidman och Lillemor av föregående års politikerenkät, översyn av stadgar Nylander tilldelades förbundets hedersnål vid Slöjdoch avtal, arbete med digitala arkivet, Rönninge bys gillets egen sammankomst. Kvällen avslutades sedan 40-årsfirande m m. som brukligt med en stunds samvaro runt kaffeborden. Agne Hanson framförde ett varmt tack till Birgitta Agneta Pörner omvaldes till ordförande för ett år och Segerström som hjälpt till med att ordna allt. Gunilla Hammarsjö utsågs att bistå ordföranden. I Redaktören övrigt omvaldes Mari-Anne Lundroth, Mary Modin Styrelseledamöter verksamhetsåret 2015: och Christina Törnstrand. Bo Arvidsson nyvaldes Agneta Pörner, ordf. 070-456 31 10 att ta hand om föreningens kassa efter Mary Modin. Gunilla Hammarsjö, vice ordf. 070-453 98 85 Bror-Arne Ersson och Leona Jäger Clarstedt hade unBo Arvidsson, kassör 070-537 65 12 danbett sig omval och Kerstin Gräns, Leif Grönwall John Boija,sekr 070-746 72 22 och John-Erik Larsson beslöt under mötet att ställa Marja Bernblad 073-685 56 69 sina platser till förfogande. Bengt Carlsson omvaldes Agne Hanson 070-480 00 46 till revisor och Rolf Segerström till revisorsersättare. Mari-Anne Lundroth 070-216 38 43 Birgitta Segerström hade undanbett sig omval till Mary Modin 070-547 47 69 valberedningen medan Kurt Svedros accepteInger Tillas 070-240 77 03 Jan-Åke Wide 070-586 09 54 Tävlingen om Christina Törnstrand har sedan årsstämman lämnat Täbys vackraste run- styrelsen. Då ordföranden tagit "time-out" under våren, inleddes årsstämman av t f ordföranden Agne Hansson som hälsade de närvarande varmt välkomna. Bo Gustafsson Grip hanterade med van hand och stoiskt lugn klubban och gav de närvarande deltagarna god tid att följa med i frågorna. ristning avgjord – U160, Risbyle, fick flest röster EŌerlysning från valberedningen Revisor? Skulle du, som har lite kunskaper om ekonomi och varit med några år i Täbys föreningsliv, vilja ta på dig uppgiŌen aƩ vara revisor? På denna post kan du påverka föreningens verksamhet på olika säƩ och vara med aƩ forma föreningens framƟd. Vinnande deltagare blev Torbjörn Carlsson, Henrik Gardholm och Birgitta Lisspers, som får var sin runsten i glas från Lindshammars glasbruk. Om du är intresserad, hör av dig Ɵll valberedningen, Kurt Svedros på 08-599 986 16, 073-032 85 95 eller Fornminnessektionen kurt@svedros.se Gunilla Hammarsjö 3 Det färgstarka 1000-talet Fornminnessektionen hade söndagen den 22 mars bjudit in Amica Sundström, textilkonstruktör och antikvarie vid Historiska muséet och lärare på Konstfack till vårt fint nyrenoverade Ytterbystuga. Amica höll ett mycket intressant föredrag om vikingatidens textila material, tekniker och färger. Hon berättade att hon arbetade med rekonstruktioner utifrån de textila tygfragmenten av olika kvaliteter, som bl.a. hittats i mossar eller i gravar, som fragment på metallbucklor eller spännens fästanordningar. Det dominerande materialet var ull. Under romersk järnålder kom linet, som både män och kvinnor bar närmast kroppen. Siden och silke importerades, berättade hon, till en början. Tygerna var spunna i olika vävtekniker, t ex diamantkypert eller fiskbensmönster. Vi fick känna på flera olika tygprover på det hon nämnde och även färdigsydda plagg utifrån de tygfragment man hittat och t.o.m. hur dessa var skurna. Fotograf: H. Summanen SHM. Amica beskrev plagg för plagg genom att klä på en kvinna och en man från insidan och ut och från topp till tå. Många av de textila fynden hittades bl.a. i gravar i Hedeby och Lejre i Danmark, på Birka och i det norska Osebergsskeppet. Vi fick också veta att det kvinnliga dräktmodet varierade geografiskt, över tid, genom kunskaper och tradition och att man var mycket materialmedveten. Agneta Pörner Romerska silvermynt och forntida imitationer Foto: Lennart Lind, Sthlms Universitet. Docent Lennart Lind öppnade dörrarna till romerska myntens värld och deras historia. Under romersk kejsartid kallade grekiska författare romerska denarer för drachmer. Före införandet av solidi var det romerska guldmyntets namn egentligen Denarius Aureus som sedan blev dinar. Silverdenarer präglade utanför det romerska rikets gränser (limes) var stora som en 25-öring och betydligt tunnare än de romerska denarerna, präglade inom det romerska riket och vägde 3-4 gram. I dagens Sverige har 8 000 denarer, främst från 2-300 e.Kr., grävts fram, varav 7000 på Gotland. Övriga fyndplatser är Öland och de södra kusterna. 5630 mynt har undersökts, varav 46 är imitationer. Tidsmässigt spänner de funna mynten från Neros kejsardöme 54 e.Kr. till Commodus 193 e.Kr. och kom via Rumänien, Vitryssland och västerifrån. De gotländska mynten är väl använda och mycket mer slitna än de som återfunnits i kusttrakterna i södra Sverige. Denarerna låg ofta tillsammans med senromerska och bysantinska guld-solidi. När det gäller undersökta imitationer i Sverige och övriga områden utanför romarriket har man kunnat spåra att imitationerna är gjorda med samma stamp! Imitationerna har ofta motiv på åtsida och frånsida som härstammar från olika tidsperioder. Motiven kunde vara samma på åtsidan men olika på frånsidorna. Texten kunde ibland vara rena rappakaljan. Intressant är att imitationer ofta har hittats i myntdepåer. Silverhalten i mynten minskade från 99 procent före 64 e.Kr. till 46 procent strax innan denarerna upphörde att präglas, år 238 e.Kr. För att skydda sig mot en lömsk typ av falska silvermynt, koppar överdragen med en tunn silverplåt, gjorde man små instämplingar i mynten för att se att de var gedigna rätt igenom. Läs mer på: www.archaelogy.su.se/numismatiska-forskningsgruppen Gunilla Hammarsjö 4 Löttinge gård, vad har hänt sen sist? Löttinge gårds anor går ända tillbaka till 500-talet. Gården, som till skillnad från andra rusthåll i Täby inte var ägd av högadeln, blev rusthåll 1690. Ägare var då hökaren Lars Eriksson. En hökare var att betrakta som detaljhandlare, främst i livsmedel. Här lite gamla texter om Hökare: Alle andre Köpmän, som icke til Hökare förordnade warda, skola intet må något Salt vthsällia, ringare än til heele och halfwe tynnor. (1640). Salt, Sil, Lax, torr Fisk, Humbla (o. d. är) .. sådant; hwar igenom Hökare pläga och wane äro sin näring söka. (1642). Det (skall) åligga Magistraterne i städerne, at hvarje fjerdedels år uprätta taxa, hvarefter Hökare stycketals sillen utsälja böra. (1766). Hökarna som "köpte i parti och sålde i minut" sågs som affärsmän av lägre rang än de som gjorde partiaffärer. Den rike stockholmsbryggaren Simon Wire ägde gården fram till sin död 1771. Kanske är det nu mycket förfallna brygghuset/bränneriet med sina bryggpannor från Simons tid. Andra kända ägare är General Carl Fredrik Akrell och Amiral Clas August Cronstedt. I årets HiT nr 1 och 2 skrev jag om Löttinge gårds s.k. "hönshus" med väggmålningar utförda i rokokostil direkt på plankväggarna bedömda av landsantikvarien på 1970-talet som av stort kulturhistoriskt värde i kommunens bevarandeplan från 1989. Byggnaden ägdes redan då av TFAB och har sedan Simon Wires brygghus? dess fått förfalla, liksom brygghuset, den gamla mangårdsbyggnaden och den lilla ruststugan. Tidningen Mitti uppmärksammade Hönshuset med sina målningar och gjorde ett reportage med My Rönnols, chef för TFAB . Läs Mitti:s artikel här: http://www.mitti.se/experter-kan-losa-malningars-gata/ I förra numret av HiT utlovade jag att följa upp vad som hänt fram till nu. Så här svarar My på mina frågor: ”Under våren har kontakt tagits med Stockholm läns museum angående hönshuset och vi har beställt en utredning från dem gällande åtgärdsförslag och kostnadsuppskattningar för att iordningsställa hus och målningar. Snickare och målerikonservator har varit där och vi har i dagarna erhållit rapporter från dem. Vi har dock inte hunnit gå igenom materialet, eller tagit ställning till åtgärdsförslag och kostnader. Frågan är alltså under behandling och vi kommer att fortsätta i höst, bland annat med frågan om att göra huset tillgängligt för allmänheten. Även frågan om Löttinge gård som helhet, arrende m. m. kommer upp i höst”. I Mitti:s artikel berättar My att Löttinge gård ingår i kommunens underhållsplan och på min fråga om denna plan svarar My: ”Underhållsplanen är inget som vi tagit fram för just äldre byggnader utan den är ett arbetsdokument med noteringar för tekniskt underhåll av alla våra byggnader, så att vi kan planera när det är dags att byta fönster, tak osv. Den här typen av underhållsplaner utgör ett planeringsintrument som de flesta fastighetsägare använder”. (Varför följer TFAB inte sin underhållsplan? Man ser himlen genom Brygghusets tak! Förf. anm.) Tyvärr är Löttinge gård inte något sorgligt undantag vad gäller kommunens vanvård av äldre kulturbyggnader. Spaltmeter ägnas av kommun och lokaltidningar om alla nya "stadsdelar" som skall byggas men måste det ske på bekostnad av det fåtal gamla kulturhus som ännu inte ruttnat bort eller rivits i kommunens regi? De står ju oftast inte i vägen för någon nybyggnad. Vad gäller Löttinge gård får vi hoppas att My och TFAB fattar beslut om bevarande, tyvärr lär det bli till ett åtskilligt högre pris än om man följt kommunens bevarandeplan från 1989. Leif Grönwall Entrén till äldre mangårdsbyggnaden Hönshuset, fina gångjärn på en f.d. dörr. Hönshusets "paradsängkammare". Kakelugnen från 1700-talet har bestulits på ungsluckorna. Huset står helt olåst! 5 Inför Rönninge bys 40-årsjubileum den 5 och 6 september Ja, egentligen är ju byn äldre än så. ”Rithninge” som kommer från fornsvenskans rydhinger betyder röjning, nyodling. Det är så byn benämns i handlingar redan år 1344. Men det är inte heller ursprunget. De gravfält som finns runt byn i flera riktningar är från äldre järnålder. Att det fanns boplatser här, eller en eller flera gårdar, redan då kan man sluta sig till av gravarna för man begravde sin anhöriga intill boplatsen. Rönninge by har sedan långt tillbaka (åtminstone sedan 1600-talet) bestått av två gårdar, ungefär lika stora - Norrgården och Södergården. De har hört till Sparre i Näsby men sedan 1704 till Braheätten i Rydboholm. Gårdarna var arrendegårdar, dvs bönderna som nyttjade gårdarna betalade avrad (arrende) till sina ägare. Oftast genom arbete på ägargården men även i naturaprodukter och en penning. södra ände mot Arninge. En stark lokal opinion motsatte sig som tur var detta, bl a skrev över 5000 täbybor, boendeföreningar, idrottsföreningar m fl på en namninsamling mot en sådan sträckning. Krafter i den politiska ledningen, hembygdsföreningen (Tyko Knutsson och Hjalmar Brink) och länsantikvarien (Alf Nordström) kom med bättre förslag och en gångväg runt Rönningesjön anlades. Alltnog enades man om att restaurera byn med dess byggnader och skapa ett visningsjordbruk med djurhållning, möjligheter till friluftsliv och en festplats för Täbyborna. Detta var färdigt 1975. En bybonde (och hans familj) anställdes – de fick arrendera Rönninge by med vissa subventioner. Och det är tveklöst så att Jörgen och Elsie Andersson har betytt mycket för oss som genom åren besökt byn. Precis som deras efterträdande barn och barnbarn gör idag. Och det njuter vi av alltjämt! Det är därför vi i år firar 40-årsjubileet av vårt nuvarande Rönninge by! Titta gärna på utställningen om byn i vårt museum. Lothar Lammertz När kammarherren, Greve Magnus Brahe gick bort 1930 tillföll Rydboholms gårdar i Täby grevinnan Adrienne von Rosen. Det var förutom Rönninge även Västra (nuvarande Hägerneholm) och Östra Arninge. 1950 sålde hon (då gift Ribbing) Rönninge till Klubbenborgs Fastighets AB. Deras avsikt var att stycka området för att sälja tomter och anlägga en golfbana. Detta motsatte sig Täby kommun som genom sitt fastighetsbolag (Näsby Fastighets AB) 1955 övertog gårdarna. Södergården arrenderades innan kommunen tog över av Gunnar Fredlund och Norrgården av Karl Boman. När de lämnade kom gårdarna att förfalla fram till slutet på 1960 då kommunen med några eldsjälar förstod att rusta upp området och förvandla det till vårt nuvarande ”Rönninge by”. Även kommunen stod för ”några stolpskott” dessförinnan. Bl a planerades Lötstaden för ca 1000 småhus och 200 lägenheter strax bakom gårdarna med en väg som först skulle gå längs järnvägen. När inte det gick föreslogs en sträckning tvärs över Rönningesjöns 6 Täby Slöjdgille 40 år. När slöjdgillet bildades 1975 skrev gillets initiativtagare och första ordförande Inga-Britt Lindroth följande i ett upprop i tidningen Hembygdsnytt (som föreningens tidning hette då): ”Vårt syfte med slöjdgillet är att hjälpa till med att väcka intresset för och bevara gammal fin hemslöjds- och hantverkstradition, inte bara när det gäller textilslöjd, utan på sikt även trä- och metallslöjd. Vi vill få våra unga och kommande generationer att ta en paus i plast- och nylontänkandet.” Följande lilla dikt fanns även införd i tidningen, signerad I.B.L: Slöjd-gille … eller …..dille? En flicka från Täby fick dille på bildandet utav ett gille hon blev inte nöjd förrän gillet av slöjd blev av som hon tänkte och ville. Efter en inledande exposé över gillenas betydelse i vår tidigare historia förklarade Inga-Britt varför hon ansåg att just beteckningen gille var den rätta i detta sammanhang och efterlyste gamla mönster och vävnader, spetsar och handarbeten, folkdräkter m m för kopiering samt hjälp av flitiga händer i form av medlemmar beredda att dela med sig av sitt kunnande. Med tillfredsställelse kunde Inga-Britt 10 år senare konstatera att verksamheten hade växt från ”7 tappra flickors första träff i stugan” till deltagande från över 100 aktiva medsystrar. Verksamheten som redan från början etablerade sig i Ytterbystugan hade växt till sig och en vävkammare hade inretts på Ytterbystugans övervåning där det tidigare hade varit museum. Föremålen var flyttade till det nyinredda muséet i Rönninge by. Arbetskvällar, kursverksamhet, utflykter och samarbete med andra kommuners slöjdgillen stod också på programmet liksom ett omfattande samarbete med verksamheten i Rönninge by, där man kunde sälja sina alster i Södergårdens undantagsstuga, genomföra årliga utställningar och där verksamhetsåret alltid avslutades med en mycket välbesökt julmarknad. Efter 20 år hade antalet medlemmar ytterligare ökat och Inga-Britt Lindroth hade efterträtts av Inger Gustavsson som ordförande. Inger refererade till IngaBritts ursprungliga skrivning och skrev följande: ” Jag läser om ordet ”Gille” ur THFs upprop för 20 år sedan. Gille var under medeltiden beteckning för sammanslutningar av olika karaktär och syften och man kan väl påstå att ett stort antal gillen står i ett utvecklingshistoriskt samband med varandra. De har tillkommit under olika århundraden och har utvecklats olika i skilda länder men har gett uttryck för en sammanhängande föreningsrörelse som idag kan spåras i nutidens gillen. Men ordet ”Gille” har fått en gloria av fest och glädje över sig och i den andan, förenad med nytta, vänskap och engagemang har ”Gillet” utvecklats under 20 år”. I Hembygdsmuseet i Rönninge by visade man vid en jubileumsutställning prov på den kunskapsbank som Gillet behärskar liksom en återblick på vad sektionen gjort under de 20 åren. Man medverkade med en demonstration av olika slöjdtekniker och hantverk och knöt den gången liksom idag samman sitt jubileumsfirande med 20-årsfirandet av upprustningen och återinvigningen av Rönninge by. Inger var fortfarande kvar som gillets ordförande vid 30-årsjubileet 2005 och liksom vid föregående jubiléer firade man med en utställning i Rönninge by och givetvis även en medlemsfest. Nu är det dags för 40-årsjubileum. Av vad består det kitt som hållit verksamheten så levande i alla dessa år? Slöjdgillet har idag 81medlemmar och är en sektion under Täby Hembygdsförening med egna stadgar och egen budget. Några medlemmar finns kvar som kan minnas den första tiden. Tyvärr avled Inga-Britt Lindroth 2009. Men Inga-Britts ambitioner med gillet har i stort förverkligats och gillets nuvarande ordförande Mari-Anne Lundroth menar att styrkan i slöjdgillets verksamhet kan sammanfattas i en fin, social sammanhållning och ett gemensamt övergripande intresse – att föra hantverket vidare och att kunna lära av och visa varandra olika färdigheter. Trivseln förstärks givetvis av de årliga utflykterna till något intressant utflyktsmål. Men det finns också orosmoln på himlen inför framtiden och återväxten – det är svårt att nå ungdomarna med verksamheten. Jubileet kommer att uppmärksammas i samband med Stora Byfesten och 40-årsfirandet i Rönninge by. Men säkert också med en särskild medlemsfest. THF gratulerar och önskar Lycka till de kommande 10 åren. Tack Inger Gustavsson för bilderna! Redaktören 7 Broby Bro en plats där världen passerar Mellan 2007 och 2012 grävde arkeologer från Stockholms länsmuseum ut en kristen gravgård på ett fält alldeles intill Frestavägens norra sida vid Broby bro. Mellan gravgården, bron och vägen har fyra runstenar stått, tre av dessa står nu längre ner mot Vallentunasjön, en är försvunnen. Ytterligare en runsten står nära sin urspungsplats söder om vägen mittemot gravgården. De tre flyttade runstenarna berättar om hur Östen och Estrid reste stenar efter sin son Gag samt hur Estrid och sönerna Ingefast, Östen och Sven reste stenar efter make/ fader (Östen) som reste till Jerusalem men dog i Grekland. De lät även bygga en minneshög och en bro till minne av Östen. Sonen Ingefast var far till Jarlabanke. På gravgården påträffades skeletten efter 7 män, 4 kvinnor och 9 barn. Samtliga utom en var kistbegravda. Man påträffade också fem mycket kraftiga stolphål spridda över gravgården, tänkbara trämonument (kors?) Gravgården är daterad till ca 1000-1100. Allt började 1995 Anledningen till att man överhuvudtaget började gräva här var att vägbron behövde förstärkas. Arbetsytan schaktövervakades av arkeolog Lars Andersson, som oväntat påträffade tre skelett, en vuxen man, ett ca 10-årigt barn samt en mycket gammal kvinna som tolkats vara kvarlevorna efter Estrid Sigfastdotter. Gravgården har med tiden i ”folkmun” kommit att kallas Estrids gravgård och den exakta platsen för ”Estrids grav” har blivit något av en vallfärdsplats för besökarna. Ännu har ingen boplats nära gravgården påträffats trots att här finns ett stort äldre ”ättegravfält”. Gravgården ligger i gränsområdet mellan Såsta-KarbyBroby gårdar. ”Brobyorter” brukar förknippas med kommunikations-knutpunkter som går tillbaka ända till före vår tideräkning. (Se Fornminnesnytt nr 3-2015) vilket gör platsen Broby bro ännu mer spännande. Troligen har platsen Broby varit en sådan viktig knutpunkt långt före gravgården som säkert inte placerades här av en slump. År 2013 förstärktes samarbetet mellan Länsmuseet och Stockholms universitet vilket resulterat i att universitetet förlade sin årliga fältutbildning vid Broby bro. Projektet blev en kombinerad forsknings/utbildningsgrävning med rubricerad titel och man började med att undersöka en anläggning på södra sidan av Frestavägen, vid parkeringsfickan mittemot gravgården samt en terrassering öster om gravgården. Anläggningen vid parkeringsfickan inramades av en enorm rund kantkedja med stenar upp till en meter. Resultatet av utgrävningarna 2013-2014 blev sensationellt Innanför 8 kantkedjan påträffades fyra urnebegravningar samt två kristna skelettgravar, en med endast fragmentariska rester, den andra med skelettet från en vuxen kvinna. Vid utgrävningen av terrassen påträffades underst en rund vällagd stensättning med ett gravklot, en trolig kvinnograv från ca år 0. Platsen var perfekt placerad mellan ett stort gravröse och områdets största gravhög med en vacker utsikt över gravgården. Kanske tusen år senare (vikingatid) har man ramat in ytan med stora stenar. Exakt i centrum av den runda stensättningen har man sedan byggt ett ”högsäte” med en huggen sittsten och en ryggstödssten. Stor hänsyn har tagits för att inte förstöra den kanske tusen år äldre runda graven. Var ”högsätet” avsett för en särskild person (Estrid?). Slutligen, (när personen dör?) förseglas hela ytan med en tjock jordmantel. Årets grävning Under tre veckor i maj undersöktes några utvalda anläggningar av ett 80-tal studenter. Grävledare var Fredrik Fahlander från Stockholms universitet och Lars Andersson från Stockholms länsmuseum. Två troliga stensättningar alldeles vid ingången till området öster om gravgården hade valts ut jämte en plan, lite terrasserad yta tillsammans med ytterligare en plan yta lite söder därom. Avtorvningsarbetet med de två stensättningarna närmast ingången till gravfältet har just börjat. Avtorvade, dags för stenlyft, två veckor senare skulle man finna kistbegravningar i bägge anläggningarna. Även årets grävningar bjöd forskarna på överraskningar. I de två stensättningarna närmast vägen och ca 40 meter öster om gravgården framkom under all sten två kristna kistbegravningar, en tonåring samt en kraftigt byggd, ca 184cm lång man. På den plana ytan längst upp i gravfältet framkom en rund vacker stensättning med gravklot. (Kvinnograv), vilken ej grävdes ut. I den andra plana ytan visade sig flera nedgrävningar, gravgömmor, med brända ben samt två urnor fyllda till brädden med brända ben och med flata stenar som lock. Två små gravgömmor med mindre stenar lagda i cirkel ca 60 cm i diameter. Gravarna låg alldeles bredvid varandra som tvillinggravar. Den ena svart av sot upp till ytan, den andra utan sot. Teori: I gravgömman med sot var urnan krossad sot/ kol hade kunnat "krypa" upp till ytan. I gravgömman utan sot var urnan hel med en locksten som hindrade sot/kol att tränga upp. Bägge urnorna var till brädden fyllda med ganska dåligt brända ben, inte bara människoben, djurben från bl a häst konstaterades. Krukan kollapsade vid upptagningen. En bit av den runda stensättningen med gravklot vid pilen. Lägg märke till hur graven ligger alldeles under grässvålen utan att synas annat än som en svag förhöjning i gräset. Det gamla ättegravfältet har efter grävningarna vuxit i betydelse och har blivit mer komplext än vad arkeologerna trodde innan de började undersöka det? I stället för svar väcker gravfältet nya frågor: - Vilka kristna individer fick inte, eller ville inte, ligga på gravgården utan på den äldre gravplatsen? - Vilka personer ligger bakom anläggandet av gravgården och anläggningarna däromkring? - Ligger runstenssläkternas förfäder i ättegravfältet? - Finns en kontinuitet i användandet av platsen från före vår tideräkning fram till 1100-talet? Eller har den övergivits under vissa perioder? Stenarna innanför kantkedjan bortburna, i centrum börjar anas en kristen nedgrävning öst-väst med större stenar i fotoch huvudänden (vid fyllhackan) Sannolikt har detta varit en samlingsplats för människor i ett större område, flera släkter har gått samman vid broläget/platsen. Troligen går detta samarbete långt tillbaka i det äldre gravfältet. Tyngden av centralplats gör att man väljer att anlägga den kristna gravgården just här konstaterar Lasse Andersson i en filmad intervju signerad Roland Fredriksson, Stockholms universitet. Se den här: https://www.youtube.com/watch?v=J89l_buPIuE Nu har vi bara att vänta med spänning på analysresultat samt förhoppningsvis fortsättning nästa år. Reportage från grävningarna finner du i Fornminnesnytt nr 4-13 på www.täbyhembygdsförening.se Djupt under stenhögar låg han, ca 184cm, med mycket kraftig benstomme. Ett armbrott på höger underarm som läkts omlott tyder på att han kanske varit i strid, en s.k. parerskada. Troligen hade han gallsten, några pärlstora stenar påträffades. Han hade hela men slitna tänder. Leif Grönwall 9 Konstnären Eric Johansson på Lövbrunna gård. När Lövbrunna gård revs 2007 för att ge plats åt ny modern bebyggelse försvann även ett stycke ganska okänd Täbyhistoria. Mark till hemmanet avdelades redan i slutet av medeltiden från Broby by och rester av husgrunder från denna tid kunde skönjas ända in i sen tid. Den nu rivna mangårdsbyggnaden uppfördes 1791 av kaptenen vid Kongl. Lifgardet Carl August Leijonhufvud, född i Finland 1760. Som 15-åring blev han kammarpage hos Gustaf III. Han lämnade dock sannolikt gården omkring 1798. Under 1800-talet var gården centrum för baptistförsamlingen i Täby i drygt 50 år. En tid bedrevs söndagsskola i den ena av flyglarna, i den andra brännvinsbränneri i lönndom. 1938 köptes Lövbrunna gård av konstnären Eric Johansson. Gudrun Cavalli skriver följande i föreningens tidning Hembygdsnytt i juni 1995: ”Han hade under dramatiska förhållanden lyckats fly undan Hitlers Gestapo, som planerade att förpassa honom till koncentrationsläger. Eric Johansson är en av de få svenska konstnärer som finns representerad på Eremitaget i St. Petersburg. Hans konstverk är idag eftertraktade utomlands – inte minst i Tyskland. Men underligt nog är han ganska okänd i Sverige. Varför blev han inte känd här? Berodde det på hans omtalade modesta personlighet som inte krävde någon berömmelse eller uppmärksamhet? Eller hade hans konstnärliga kraft börjat sina efter de motgångar han haft under nazisterna? Eller var det – som antyddes i en tidningsartikel i DN strax efter hans död. – hans politiska ställningstagande som satte käppar i hjulet för honom i efterkrigstidens Sverige? Eric Johansson jämte en tvillingsyster föddes i lönndom i Tyskland år 1896. Modern, som var ogift sångerska från Småland, tvingades lämna dem till tyska fosterföräldrar i Dresden. Eric visade tidigt konstnärliga anlag utöver det vanliga och antogs redan som 16-åring vid Dresdens konstakademi. Under första världskriget påverkades han av de revolutionära 10 strömningar som fanns i tiden och bildade ett revolutionsråd vid konstakademien – i likhet med vad som utvecklades runt om i Tyskland på den tiden. Under några år var han också medlem i tyska kommunistpartiet. Han häktades så småningom anklagad för att vara rysk agent och satt en tid i fängelse för olaga vapeninnehav. Eric Johanssons konst från denna händelserika tid – åren runt 1920 – anses vara hans mest intressanta. Tyvärr är många av dem förstörda dels av ärkefienden nazisterna dels i samband med de allierades bombningar av Dresden. 1924 deltog han i en stor konstutställning i Sovjet. Som representant för de tyska konstnärerna Elevarbete 1914 utsågs Eric Johansson och Otto Nagel. Utställningen drog en jättepublik och för Eric Johansson blev det även en personlig succé. Han var nämligen en av de få konstnärer som fick samtliga sina konstverk sålda. Under resan blev han nära bekant med den då okände Ho Chi Minh, vars porträtt han roade sig med att teckna. När Eric Johansson återvände till Tyskland var det svåra tider och han kunde inte längre försörja sig enbart som konstnär. Därför gick han in i sin fosterfars väg- och vattenbyggnadsfirma. Affärerna gick strålande ända till dess nazisterna kommit till makten och på alla sätt motarbetade honom. Bland annat anklagades han för att ha betalt för höga löner till sina anställda. Situationen i Tyskland blev ohållbar. Han dömdes till 4 månaders fängelse för en vits han fällt om Göring på en restaurang. När han frigavs fick han av en tillfällighet höra att Gestapo var ute efter honom för att placera honom i koncentrationsläger. I sista minuten lyckades han fly till Sverige. Här bosatte han sig i Täby på Lövbrunna gård. I den gamla ladugården inredde han sig en konstateljé och även ett kemiskt laboratorium. Så småningom grundade han tillsammans med Hannes Glaeser konstnärsverksamheten på det närbelägna Karby. Som självlärd kemist uppfann Eric Johansson i sitt laboratorium på Lövbrunna gård bl a ett brandskydds- medel för textilier och beläggningar för tennisbanor. Som konstnär blev han dock aldrig erkänd i Sverige. Kort efter hans död 1979 krävdes bl. a. i en stor artikel i DN att han postumt skulle representeras på Moderna museet och kulturhuset. Eric Johanssons änka, tyskfödda Mathilde (Thilde) född Able avled 1994 på sitt älskade Lövbrunna. I Tyskland hade hon sjungit på flera operascener men i Sverige ägnade hon sig främst åt det tidvis stora hushållet. Eric och Mathilde hade inga barn men ofta besök av konstnärsvänner från när och fjärran. I ena flygeln hade man inrett ett musikrum där paret sjöng och spelade. En tid bodde där en skådespelerska vid namn Caselli, död 1971. Mathilde Johansson ägnade också mycket tid åt att sköta alla vackra blommor och prunkande rabatter på Lövbrunna. Hon ömmade också för alla djur. Inte minst tyckte hon om katter – en tid hade hon 54 katter.” I ovannämnda text nämns en artikel i DN från 1979. På de anklagades bänk 1919 Artikeln skrevs av journalisterna Bert Ola Gustavson och Dick Schyberg där man försökte lyfta fram Eric Johanssons konstnärskap. På Liljevalchs visades 2011 en utställning där de olika experterna från SVT:s Antikrundan fått skapa var sitt rum och där konstexperten Claes Moser ägnat sitt rum åt Eric Johansson. Bert Ola Gustavsson och Tecknarens redaktör Dick Schyberg skrev ånyo en stor artikel i ”Tecknaren” om konstnären. I maj i år utkom så en mycket läsvärd och fint illustrerad bok om konstnären av ovannämnda författare, nu utökade med Anders Gustafson. Boken är fortsättningen på försöken att rädda Eric Johanssons namn ur glömskan och ges ut samtidigt som e-bok och som konventionell bok av Orosdi-Back förlag. Självporträttet av konstnären på omstående sida finns att beskåda i Täby Hembygdsförenings samlingar. I samarbete med Mor är död 1919 Claes Moser visar Eksjö museum t o m 6 september en unik samling av konstnärens kvarvarande verk. Med fotografens Dick Schybergs tillstånd publicerar vi här några axplock ur Eric Johanssons konstnärsskap. Jag hoppas kunna ge en uppföljning om konstnärens tid i Sverige i Redaktören nästa nummer. Am Landgraben ca 1920. Avsked 1922 11 Båtar under vikingatid och tidig medeltid I Täby är vi stolta över vårt fina vikingaskepp Viking Plym som byggdes till de olympiska seglingarna 1912 och således redan fyllt 100 år. Se omslaget. Här följer en sammanfattning av den föreläsning om äldre tiders båtbyggande som Agneta Pörner höll i föreningen i början av året. Hur tog sig våra förfäder fram över havet från vikingatid fram till tidig medeltid? Hur utvecklades deras skepp under denna tidsperiod och vilka var deras drivkrafter till att bygga större och större skepp? Vilka hjälpmedel användes ombord för att hitta och ta sig fram över de stora haven? Det är några frågor som jag tar upp i denna artikel och som bygger på mitt föredrag hållet i januari i år. Utvecklingen av de vikingatida och tidigmedeltida skeppen som beskrivs berör tiden från ca 600 – 1492 e Kr. Byggtekniken På bilden nedan ser du hur man byggde de vikingatida skepp som användes av hertig Wilhelm av Normandie, då han gav order om att bygga hela 3 000 skepp inför slaget om England. Bilden ovan är en del av Bayeuxtapeten, som normandiska vikingakvinnor lät brodera efter slaget vid Hastings år 1066. Den färdigbroderade tapeten blev hela 72 m lång. (Ur boken Bayeuxtapeten och slaget vid Hastings av Mogens Rud). Små båtar byggdes för hemmabruk medan de längre och de med högre fribord byggdes för att brukas som lastfartyg att forsla människor och djur till nya boplatser, till att användas i handel med andra länders folk och i krigståg. Den oöverträffat vackra formen kan ses i våra skeppssättningar och den norske skalden Brage (800-talet) kallade de vikingatida skeppen poetiskt för ”Böljans häst”. Eken har ett hårt trä, vilket gjorde att man i första hand valde att använda detta träslag. Till den långa kölen och borden valdes höga, felfria ekar och kölen höggs till så långt som trädet medgav. Krumvuxna grenar och bitar för spant och knän, m m samlades också in. En viktig del var en speciell skarvkonstruktion (”undirlutir”) för att fästa de vackert krökta stävarna, en i varje ände. Sedan sattes borden på plats på skeppets sidor. Kölen gjorde vikingaskeppen mer sjösäkra och man kunde gå långt in i vikarna, eftersom de var så grundgående. 12 På de vikingatida skeppen fästes borden så att de överlappade varandra, s k klinkbyggteknik. Senare byggdes skeppen helt eller delvis med slät bordläggning, s k kravellbyggteknik. Borden nitades fast med järnnitar och springorna tätades med djurhår och ull doppade i tjära. Inifrån stadgades sedan borden med nitar med lättare spant över vattenlinjen, medan man i botten surrade dem i små tjockare upphöjningar i borden, vilket gav märkliga egenskaper jämfört med ett helt stumt skrov. Denna lättare konstruktion höll i hårt väder tack vare sin elasticitet och bidrog till skeppets mjuka och sviktande gång i havssjö. Årorna stack ut i ett lämpligt bord genom hål, ibland försedda med en lucka och längs relingen löpte en sköldlist. Masten måste stå stadigt i en kloss i kölsvinet, men ändå lätt kunna hanteras vid resning och fällning. Tågverket fästes från masttoppen ned mot relingen för att stadga masten. Till sist placerades en styråra på skeppets högra sida, därav namnet styrbord. Segel och tåg Många forskare anser att råseglet kom till Norden från Medelhavet någon gång på 600-talet dokumenterat på de gotländska bildstenarna, se bild nedan. Genom att använda en nutida replik av ett vikingaskepp har man försökt räkna ut hur förfäderna segelförde sina skepp för att få bästa seglingsegenskaper. Man tror att det vanligaste materialet var vadmal (ull) och man har gjort ingående experiment med segel av ylle i olika kvaliteter. De visade sig mycket användbara. Segelduk av linne, tror man, förekom också. Det var måttet på vävstolens bredd som avgjorde vådens mått, på ca 4050 cm. Tågvirket var viktigt och att tvinna djurhudar till starka och smidiga rep var en svår konst. Det finns berättelser om hur värdefulla goda skinn kunde vara och om barn som fick tugga skinnet för att få det smidigt. Seglet styrdes med ett antal linor, som var fästa i rån upptill i masten. Bildsten från Klinte Hunninge, Gotland. Datering 700-800-tal Några exempel på arkeologiska båtfynd Det finns relativt många mer eller mindre välbevarade fynd av dåtidens skepp. I krig använde vikingarna långskepp ibland försedda med drakhuvuden och sköldar. Ett bra exempel på denna båttyp är en replik av Skuldelev 2. Originalet, som byggdes på Irland år 1042 var 35 m långt och försett med 22 årpar. Det hittades utanför Roskildemuséet i Danmark. Se bild nedan! Havhingsten fra Glendalough. Foto: Åke Persson, Wikipedia. Bland de bäst bevarade originalen kan nämnas de unika gravskeppen från Oseberg och Gokstad i Norge. Osebergsskeppet (byggt av ek) under 800-talet, är 21,5 m långt, 5 m brett och har 15 årpar. Enligt forskningen hade det troligtvis bara seglats kustnära. Man tror att Harald Hårfagres farmor Åse med tjänsteflicka låg begravda i detta vackra skepp. Gokstadsskeppet (byggt av ek) från ca 850 - 900-talet är 23,2 m långt och 3,2 m brett och är 1,18 m djupt. Detta skepp har 16 årpar. Båda dessa skepp finns nu utställda i Oldsaksmuséet utanför Oslo. Viking, en replik av Gokstadsskeppet, byggdes av norrmannen Magnus Andersen, och som seglade den över Atlanten år 1893 till världsutställningen i Chicago. Han blev glatt överraskad över skeppets sjöduglighet och kom fram till att vikingarna måste ha kunnat kryssa! Detta skepp finns numera på museum i Chicago, vilket nu gör att Täbys skepp Viking Plym är det äldsta i världen som seglar idag, byggt 1912 efter Gokstadsskeppets ritningar, men i halv skala. Längden på Viking Plym är densamma, som de skepp hade som seglade österut, d v s ca 11 m. Knarren Mot slutet av vikingatiden tillkom en ny typ av skepp, den s k knarren. Den var avsedd för handelsresor och mätte högst 25 m, medan bordläggningens höjd var avsevärt högre än hos långskeppet. Viking Plym är ett exempel på en knarr med sina avsatser både i för och akter precis som i Gokstadsskeppet. Tack vare knarren kunde nordborna befolka Atlantöarna, inte minst då man på skeppen kunde frakta levande boskap, vapenföra män och därtill kvinnor och barn. Koggen Hansans koggar utkonkurrerade knarren, som nu hade ett något upphöjt kastell i aktern och var något djupare. Koggen hade flat botten utan köl, vilket underlättade vid ebb och när man ville anlöpa grunda hamnar eller stränder. Den flata botten var byggd i kravell och borden uppsvängda i för och akter. Det U-formade skrovet ovanför botten var dock byggt i klink. Det förekom även koggar med mer upphöjda kasteller i både för och akter, som var bättre i strid. Koggen dominerade till slutet av 1300-talet, då dess roll övertogs av Holken, som hade ett fylligare och lastdrygare skrov. Karacken På 1400-talet övergick man helt till kravellbyggda skepp, som blev större, lastdrygare och mer sjövärdiga än koggen. Detta gjorde att riggen förändrades till att ha 2-3 master, stor-, fock- och mesanmast. Under senare halvan av detta århundrade riggades skeppen med upp till fyra master, där varje mast hade 1-2 råsegel och den aktre ett latin- eller snedsegel. Karavellen Karavellen var smäckrare än karacken och hade 2-3 master. Båda skeppstyperna var vanliga i Medelhavet. Ett bra exempel på en karavell är Columbus skepp Pinta, ett av de tre skepp som han seglade med till Amerika. Pinta var ett 20 m långt och 7 m brett skepp och var det snabbaste av de tre. Hon förliste i en storm och alla 79 i besättningen sjönk utanför Karavellen Pinta. Målning från 1800-talet Hispanjola år 1492. De svenska skeppen växte i storlek (upp till 50 m) i skiftet mellan medeltid och nyare tid. Även allmogebåtarna genomgick en förändring vid denna tid, då snedsegel började användas. Vilka navigatoriska hjälpmedel använde vikingarna? Navigation under vikingatiden handlade om bedömning av en position. Information om navigationsmetoder och praktiska erfarenheter hade samlats under generationer. Därför kan det ha varit naturligt för dem att rådgöra med erfarna besättningsmän ”leidsagarmän”, som hade samma information, t ex minnesramsor på ortnamn eller öar (Högö, Svartö, Holmengrå, Flatö) eller hur många dagar det tog att segla till någon ö. Enligt de isländska sagorna tog det sju dagar att segla från Norge till Island i det väderstreck som angavs muntligt. Vikingarna observerade sin latitud, vilket innebar att man seglade rakt väster- eller österut. De kontrollerade sin latitud mot solens middagshöjd på dagen eller mot Polstjärnans höjd på natten. Även kunskapen om väder, 13 vind och ström var viktig för att kunna hålla rätt kurs. Fåglars flykt, förekomst av val och säl, molnformationer, liksom reflexer och dyningar var fenomen som på olika sätt markerade närheten och riktningar till land. År 1948 hittades en halv träskiva ”Uunartoq” på Grönland. Hur denna använts är ännu oklart enligt forskarna, men man har gjort en rekonstruktion med inristade pilar så som man tror att den kan ha sett ut, se bild nedan. Vikingatida pejlskiva av trä. Navigering till sjöss under tidig medeltid Metoder och tekniker utvecklades under medeltiden med mer avancerade astronomiska instrument, som baserade sig på en höjdvinkelmätning av himlakropparna, t ex sjöastrolabium, Jakobstaven och kvadranten. Magnetkompassen kom till Norden på 1200-1300-talen. Den första kända magnetkompassen med en magnetnål upphängd på ett stift fanns i Kina ca 200 år f Kr. Astrolabiet (ett av de äldsta som funnits) brukades speciellt under de stora upptäcktsfärderna under 1400-1500-talen. Instrumentet fanns redan på land på 1000-talet, men var dyrt. Det äldsta astrolabiet är arabiskt och härstammar från 900-talet. Någon gång under slutet av 1400-talet ”gick det till sjöss”, men betydligt mer förenklat. Sjöastrolabiet bestod då bara av en graderad metallring med en vridbar arm ungefär som ett solur. Både Columbus och Vasco da Gama använde denna förenklade variant. Tidmätning är något som kommit att spela stor roll inom alla kulturer och människan har sysslat med tidmätning sedan förhistorisk tid. Exempel på detta är timglaset, soluret och mekaniska urverk. Men navigation är så mycket mer än själva instrumenten. Här krävs även geografiska, astronomiska och matematiska kunskaper och inte minst erfarenheter. Parallellt med upptäckterna av världen och världshaven utvecklades också kartografin. Bilden upptill föreställer titelsidan till den första tryckta samlingen sjökort. Den översattes från Lucius Waghenaers holländska och publicerades i England 1588. The Mariner´s Mirror, Society of Nautical Research´s kvartalstidskrift utkommer fortfarande med samma omslag. 14 Vikingarna hann upptäcka Amerika 500 år före Columbus. Detta bevisades av det norska forskarparet Helge och Anne Stine Ingstad, som i mitten av 1960-talet fann vikingarnas boplatser på L´Anse aux Meadows vid nordkusten av Newfoundland i Nordamerika. Våra vikingatida förfäder kom ända dit i sitt sökande efter nya boplatser och handelsvägar, eftersom Grönland blivit dem för trångt. Litteraturkällor: - ”Västervägen till Vinland – hur man fann vikingarnas boplatser i Nordamerika” av Helge Ingstad, 1965, Tryckt i Stockholm av Victor Petterssons Bokindustri AB. - ”Vikingarna i öst och väst” av Magnus Magnusson, Rabén & Sjögren, 1979. - ”Bayeuxtapeten och slaget vid Hastings 1066” av Mogens Rud, Tidens Förlag, Stockholm,1994. - ”Vikingarnas skepp och navigering” av Carl Norberg, f d höfding för Täby Vikingaskeppslag, Mervetarna vid Medborgarskolan, 2000 samt material från TVS arkiv. - ”Vikingar i Sveabygd”, Täby Vikingaförlag, TVS, E Norstedts Tryckeri, Stockholm, 2002. -”Skepp och sjömän, en historik i text och bilder från vikingatid till nutid”, av Christopher Lloyd, Bernces Förlag, Malmö, tryckår okänt. Övriga källor: - Internet, t ex hemsidan ”www.viking.se/vikingatidens skepp – viking, 2011, samt bildsidor på några skeppstyper och den gotländska bildstenen. Agneta Pörner, ordf i Täby Hembygdsförening EŌerlysning från valberedningen Stugfogde ? en ny stugfogde – Tommy Sjödin - har börjat i YƩerbystugan eŌer årsstämman. Men vi behöver minst en person Ɵll för aƩ i första hand ansvara för trädgården. Det ger frisk luŌ och moƟon, i form av gräsklippning och vinterƟd lite snöskoƩning. Är du intresserad, ring Kurt Svedros, 08-599 986 16, 073-032 85 95 eller kurt@svedros.se Mary Modin, 070 547 47 69, carlsson.mary@gmail.com Lars-Bertil Ohlsson, 070 671 27 11, larsbertil.ohlsson@telia.com Söndagen den 18 oktober kl. 14.00, i Ytterbystugan Jörgen Andersson, Rönninge bys arrendator under många årtionden, berättar om spännande episoder i sitt liv som arrendator. Se programsidan! Söndagen den 8 november kl. 14.00, i Ytterbystugan Fornborgar – Varför flyttade de upp på höjden? Se programsidan! Onsdagen den 19 november kl. 19.00, i Ytterbystugan Runstensfaddermöte Hans-Erik Nordin, 070-680 50 32 hasse.nordin@hotmail.com Onsdagen den 26 augusti kl.19.00 i Ytterbystugan Öppet hus för släktforskare Vi träffas och utbyter erfarenheter och löser problem Naturvårdssektionen träffas under hösten 27/8, 24/9, 29/10, 26/11 och 17/12 i Ytterbystugan. Onsdagen den 23 september kl. 19.00 i Ytterbystugan Fader okänd Hur kan man hitta en okänd far eller mor? Naturvårdssektionen arbetar med att röja sly i Skålhamra kvighage för att hålla hagen öppen. Vi inbjuder alla som är intresserade av att hjälpa till två arbetsdagar 27 september och 4 oktober kl. 09.30-12.00. Ta gärna med kaffekorg. Kontakt: Hasse Nordin Onsdagen den 7 oktober kl. 19.00 i Ytterbystugan Öppet hus för släktforskare Vi träffas och utbyter erfarenheter och löser problem Onsdagen den 28 oktober kl. 19.00 i Ytterbystugan Släktbok Hur skapar man en släktbok Onsdagen den 25 november kl 19.00 i Ytterbystugan Lär dig tyda gammal skrift Arkeologigruppen och Runstensfaddergruppen Gunilla Hammarsjö, 070-453 98 85 gunilla@hwebb.se Befästningsgruppen Ragnar Strandberg, 070-795 64 06, ra_str@telia.com Söndagen den 13 september kl. 10.00 Befästningsgruppen – Vandring vid Gullsjön Se programsidan! Söndagen den 20 september Runstensutflykt till nordvästra Vallentuna Samling vid Galoppfältet kl 10.00 för samåkning. Detaljerat program, se THFs hemsida i september! Täby hembygdsförening driver tillsammans med Täby Naturskyddsförening och Täby kommun projektet ”Ekarna i Täby”. Kring dessa ekar röjs sly så att de ska få mer ljus. Är du intresserad av att hjälpa till? Plats: Viggbyholms gård. Vi röjer 11 och 25 oktober samt 15 november kl. 09.30-12.00. Ta gärna med kaffekorg. Kontakt: Hasse Nordin Torsdagen den 15 oktober kl 19.00 i Ytterbystugan, Yolanda Karlsson berättar om Ängs- och betesmarker i Täby kommun. Se programsidan. VARMT VÄLKOMNA! Det är graƟs parkering vid Roslags Näsby staƟon (samma sida som kommunhuset). För parkeringsplats närmast YƩerbystugan gäller 2-Ɵmmarsparkering med p-skiva. Kom allƟd ihåg: AƩ gå in på föreningens hemsida i händelse av ändringar i programmet eller nya akƟviteter. www.täbyhembygdsförening.se 15 Medlemstidning för Täby Hembygdsförening, Ytterbystugan Östra Banvägen 78, 183 38 Täby B Porto betalt HÖSTPROGRAMMET 2015 Augusti 2015 tel 076-814 14 92 leona.jagerclarstedt@gmail.com www.täbyhembygdsförening.se Lördag-Söndag 5-6 september Stora Byfesten i Rönninge by Det har nu gått 40 år sedan Rönninge by rustades. Detta kommer att firas med många aktiviteter. Se information i lokalpressen, i denna tidning samt på föreningens hemsida. Söndagen 13 september kl 10.00 Guidad skogsvandring utmed Norra Fronten runt Gullsjön med skyttevärn, minnesstenar och betongbunkrar Samling: Parkeringsplatsen, Grön Entré, Löttingevägen 21, längst innanför Svevias lokaler. Karta: se THFs hemsida, aktiviteter Oöm klädsel och god fysik. Ta med fika. Kontakt: Staffan Leijon, 070-719 48 19. Torsdagen den 15 oktober kl 19.00 I Ytterbystugan Ängs- och betesmarker i Täby kommun – en inventering av tio ängs- och betesmarker Yolanda Karlsson berättar om sitt examensarbete. Representanter från Täby kommun svarar på frågor om hur man går vidare med arbetet. Kontakt: Hasse Nordin, 070-680 50 32. Söndagen den 18 oktober kl 14.00 i Ytterbystugan Jörgen Andersson, Rönninge bys arrendator under många årtionden, berättar om spännande episoder i sitt liv som arrendator. Kontakt: Gunilla Hammarsjö, 070-453 98 85. Onsdagen den 4 november, kl. 19.00 i Ytterbystugan Medlemsträff för nya medlemmar Boka kvällen redan nu. Särskild inbjudan kommer. Anmälan till Mary Modin. carlsson.mary@gmail.com eller 070-547 47 69. Kontakt: Mari-Anne Lundroth, 070-216 31 43 ma.lundroth@spray.se Söndagen 8 november kl 14.00 I Ytterbystugan Fornborgar – varför flyttade man upp på höjden? En av Sveriges främsta experter på fornborgar docent Michael Olausson berättar om den senaste forskningen. Av vilken anledning gjorde man sig omaket att bygga fornborgen högst upp på höjden? När, var och hur kom de till användning? Anmälan: gunilla@hwebb.se eller 070-453 98 85. Första arbetskväll börjar måndagen den 10 augusti. Därefter varannan vecka, måndagar udda veckor. Samtliga arbetskvällar börjar kl. 19.00 i Ytterbystugan. Söndagen den 20 september Runstensutflykt till Vallentuna Samling vid Galoppfältet kl. 10.00 för samåkning. Detaljerat program, se THFs hemsida i september. Kontakt: Gunilla Hammarsjö, 070-453 98 85. Museet i Rönninge by behöver fler värdar Vi behöver dig som är intresserad av att hjälpa till på muséet några söndagar per år och prata med besökare. Vi lär av varandra och har trevligt tillsammans. Vi försöker alltid vara tre personer på plats samtidigt. Museet är öppet varje söndag, maj-juni och augusti-oktober kl. 11.00-15.00. Välkommen att höra av dig till Marja Bernblad, 08-768 85 86 marja.bernblad @hotmail.com Välkomna! Dagträffar med början tisdag 18 augusti. Därefter varannan tisdag jämna veckor. Samtliga dagträffar kl.13.00 i Ytterbystugan. 5 – 6 september – Stora Byfesten i Rönninge by. Lördag 5 september och Söndagar 5 september–25 oktober kl. 11.00-15.00 i Drängstugan på Rönninge by visas utställningen Täby Slöjdgille under 40 år Kurser och verksamhet under åren 19 september Jubileumsfest – Täby Slöjdgille fyller 40 år 29 september kl. 13.00-16.00 Seniorshops Modevisning i Ytterbystugan 25 oktober, kl. 11.00 -15.00 Julförberedelser med ljusstöpning i Rönninge by, Drängstugan. 5 – 6 december kl. 11.00 -15.00 Julmarknad i Rönninge by, Drängstugan. Butiken i Rönninge by Öppen söndagar 11.00 – 15.00 fr.o.m. 23 augusti t.o.m. 6 december
© Copyright 2024