Detta skeend$r också ett relativt förfarande sou när d"e åkte nerför hacken förra gångenrriren eftersom det var eI1 f,örd.eI för eiet stora hjul-et och en nackdel för det 1illa irjulet i nerförhackea så bliver ciet tvärtom i sainna uppförslracke on:r de bår1a cykelåkarna lägger ner salama energi då de trarnpar sina tvillingcykJ"ar vilket bet;rder att clessa två relativa skeencien hliver ti1l en absolutet därför att de båda cykl-arnas hjul,rdvs,d.eras framlr.jul komrner att nå backkrönets topp santidigt" Ty nedförsbackarna har j.cke företräde framför uppförsbackarna och vice versa även orn en nedförsbacke 1åter trevllgare än en uppförsbache att färd.as i" Syftet ueo absoLutetsteorien är att i princip pzivisa att Erltrting är lika rnycket absoltrt sora relativt och vad som är viktigt för läsaren att -reta. är ntt, clet icke sfi långt rnan kan se är något f,el på rel-ativitetsteov'ien i egensl<ap utav relativitet, men ej hel,ler principen för absolutetsteorien" finns det någonting som kan tolkas som "lurldighet"rså få;'Cenna och de delar i teorien revideras sont ej består provetrraen frarnfö::a11t torCe rlen kunna rnooifieras. Och Han skall akta sig för att konstatera någonting då ännet är något genomgripand.ermen däremot går det utr:rärkt att försöka presr:ntera principen för teorien så att and.ra kan få säga sin menlng och debattera denrty kanhända kan den då rnera utvecklas tillnågloniing trätt:re och att ctet stora pussiet kan i j.l"1föras många bitar tiI1" brlir rj"sken tyvärr starkt överhängan<le att termorlynaraikerts andra huvudsate störtar ihop likt ett korthusrty i absolutetste«:rien finns icke någon p1a+"s för d.etina clå naturen rör sig i rainst två riktningarl irreverslbla(icke omvänribzrra)re* aliteter finns rlet då ingenting som iret4er i denrra" Och då Sålunda,sumaan av alrsoiutetsteoriens specieila del har varit a.tt påvlsa att denna icke l.ara bär den Eir:.steinska relativiteten inou sig så..som ri"eri raateriskraagrietiska utan även den vacuumel"ektriska. Efterson vi är inkörd,a på Einsteins energifornel så }ran vi s;rnboliskt skriva d.enn*a sarnt våran bred.vi.ri densamma då de utgör de två relativa frirnlerna. som avbalanserar varur.ndrq i en absolutetren symnertisk sådan" !q rätta qch ailekvata eneririforrqlerna ä.rr _2 1. -F-.i 1" E= 'l* = rlr nk nr *t.5 a .ti = ilr +, E= *lk ,2 e.ii "U1 Energi = neutronLeaktionen rnultiplicetat den nagnetj-ska konstanten" r,red lt}[ ll"nergi = neutronleaktionen mu1tiplicerat e_lektriska l,_onstanten. m{ med rlen Energi = neutrionreaktionen multiplicer.at med den 4"= Energi = neutronlealltiorren multip1icerat ned den z._ gagnetos tat i ska kons tanten. glektrostat I ska konstanten. Energifornlerrra enligt rnoni-snen( 1 ), ciuai i smen )och +,etraismen( 4 ) = cle ved,ertagna erergiforn.lerna m.en dock ej d.e adekvelt rel evanta " ( sn .q,nnrvArA IJUSTEoRTEN ) (a NTfi{AR öMAA}{ wax*t}* s #ffi{iiir{:i**, 14"'iI T Dql Ett annat liknelseexempel på h,:.r rörelsen och kraften som tiil sJrnes är relativa till varandra även blir absoluta riär rean väger ded emot va::andra och avläser deras ekvj-valenta energierrär ytld sora följer; två håtarna "Rörelsen( och ,Krafientt Två män ror varsin båtoden ena båten heter "Rö::elseu-r'och den De på en åi1v. and.ra lieter,'KrafNen'u, tsåten t'Rör:elsenrutrors rnedstr'öms i sanna fart som i den takt so:.: älven rinner irme* dan båten. t'I{rafteno'trors motström,s i samr"Ja fart som ä.iven r.inner i. On nu båtarna start,ar sa,mtirligt och ror:1ika längerven koramer clå lä.nest r:tav dem ? hastig btrick säger os;s att båten "Rörelsent'har kornmlt liingst medan båten I'Kraft* en" tXrvä.rr står helt stillaroch detta är helt rik't;igt när. nan gör en rel-atlv tre-.döraningrrnen med. ahsoluta ögon s(ttrså hnr Ce båda båtarna kommj,t iika 1ångt. Hr,r ? En Jornär rle håria o-åtarrra"började ro åt varsit hål1,så sattes rlet upp en markeringskäpp pri ]and son en refereh$pu.rrkt mitt franför'de bå"rla håtarn-armen också err boll larles ner på r'attnet strax bakom aktern pri båten ,'Kraften.,'o N'är'så båtarnas franförare slut,at ro på en given slgnal ,så tog en kanera ett kort av händelseförloppet i en sk" frysbild" Av trilden f,ran,gjck att st::äckan r.r,el"lan landnärket och båten n'IiöreLsen* var d,ensar;r* ma som sträcican nrellan båten "Krafl;en$ or:h den bcll son fldt irräg ned älvens fart. detta så ser man att ltörel seril och Kraften är lika n-vcket absoluta ti1l varandra sou tiLl" synes rel-ativa, då de vardera rotf- en 1lka lång sträcka ivar'även om håten "K::aften" enligt en iakttagare stått 1iksom stil1a virl markeringskäppen på land m.eclan rlen andra båten kom ere }ängre st::äcka bort från rlenria käpp" )ded i. ge-ngätrd så ]ade roddaren i båten'oKraften* rer a1-1- energi för att kunr:.a hål}a sig kvnr vid käppen nedan rod.daven i ilåten "Hörelsen" ej hehövrie lägga ner ntigon kraft vid sin rodcl d.å den framföndes i strömme,ns trastlghet som d,en fl.öt io Hen Ä1vens energi som är analog med båten "Rörelsen" hlir ctå ekvi,valent med båten',Kraftenfi och dess energl vilket b'etyder att trrå slrmmetrj.brott som stäl1es mot varandra hanuar i en symbios-paritet genom att hilda en absolut symmetri" lllaergi konstarrterrras iri laterala tredörnning statiska bedömning kan ske rned. trrå ma.tematiska uträkningarrdels addetoriska(plus )och dels ned den multipilkatoriska(gånger). Ener:gikon.stanternas mecl den När man gör den add.etorlska så sorterar denna under den geometriska b,ed,ömningen medzrn den and"ra m,lll tiplikatoriska sorterar urrder den mrr.t,emåtiska bedön:nJ"ngen. Gerrc;ro, att uttrycka sig geomietrlskt så tager raan hänsyn til1 de tre signifikanta :rumsutsträckningarrra: hö jdenrbredden och 1ängd"en, sant rijupet(exc,e,ptorn)och skriver dess ko*stant såsomc )oo"ooo4 xm/s c Men när det gä11er den rnatematiska hedömr:ingen så uttrycker man sig såsom: hö.iden x breC<Ien x J-ängden och skrirrer konstanten såson: \ ] oo " ooo' kn ls ns. 15 " r GENER},ItA ABSOTUTETSTEORIEN Gravitativa klocirparadoxens relativa och a,b,soluta skeenden Klockparadoxen är d.en parador scm enligt Albert Einstein förvränger tidsuppfattningen d.å en kropo roterar fortare än i en fastställd fa::t" Gäl1er klockpa::adoxer,r såsora en re.lativ tidsförvrängare ? ,Iar. til1 en relativ realitet av två milrilrga relativa realiteter. ortr nan bara ser till de hårta son vl tr::ukar göra så kern icke Faradoxeu kvar:stå som en visar sig att clenna är'lika nycket absolut som tvåfaldigt relativ öå relativlteterna add"eras" lyien ser. Elan ilr paraclox d.å ciet För att så enkelt son mijiligt för'söka redogöra för k1ock1:ararloxenrså kan vi först för:srika. red.ogöra för Einsteins sätt att bedörna clensamna" dig en iättelik stcr drejskiva som iigger i horisontellt Dlzrnrplacerarlroch är i_lraderad med ett faststä11t antal streck som vi kan kalla för tidsenheter. Tänk som llet faststä11da antalet streck d.rager vr" upp från drejskivans centralaxel och rrt not clensammas periferikant i lika stora delar runt om så att de kan liknas viii tårttritar " Ilärefter drager vi upp en bård sonr är någpel cn från drejskivans ytterkant ocir inåt dess centrun ti11. följer skivan runt så ser vi att d"essa enheter l"iknar nimrtenheterna på en klocka oeh dessa enheter ka.n vi kalla för en bana därför att den löper r:unt Om vi d.å skivans perlf eri (ytterkant ). Låt oss för enkelhetens skr:1l säga att sklvans enheter ar 6C st"tiIl antaletrkalla varje enhet för en sekuuC vilket hetyde:r att då skivan går mecl utnätad fastståilld. f,'art så avlägger den vid. varje vårvren mlnutrd-vs, 60 s:ekunder, Ie streek vi tldigare dro6; upp från centrum til1 periferien kan vi även gradera upp nerl 60 streck(e11er hrir många som helst). Dess;a"tårtbitsstreckI kan vi kal]a för de longiturlinella strecken och d"e t,ransversella. bå,rd.en§ en- heter ::unt åre.iskivan för Ett stllcke ovanför. d"rejskivan finns en plattforn som är'genomskinlig och som är gracierad och större än ski"van unrler och son ser ut som än plexiglasskiva. ut på ocli placera en stäl"lning på och i vars stä11ning det firrns ett laserinstr"ument i syfte att rnäta den und::e drejski=vans eventuella expansioner då den börjar med att roxera" På rtenna plexi"glasskiva kan man gå Stä1-lningen placeras nu så att laserljusstrå1en går lodrätt ner igenorn plexiglaset, touchar utsidan på årejskivans yttre kantperiferi; lasern är nu avstängd" Det kan til}äggas att d,et går en mekanisk människa/robot på tirejskivan §cIÅ nu startar och när d.ennå går neci en faststä1ld. fartren §9Ir§lBIIt fart så ritar roboten upp d.e streckenheter vi tid"igare beskrivitrd.e lon.gitudinel"la och de transversella'vi1kas dineasioner vi även låter koplera och rita upp på plexiglasskivano !{u när skivan kraftigt aco:elereras upt i har.stighet ti1I en viss konstant fart så tänder vi laserstrål-en från vår utkikspunkt på plexiglasskivan" StråIen kommer nu att träffa d"rejskivan en bit in på denna vilket spår den gr"öpt ur i tlensalnma" nnan kan se av det 1. L Yarl'ör har skivan bl"ivit större ? .Torsom vi tidi.gare beskrivitrså komner materien att bör-ja ge sig ut mot periferien och från denna och ut i luften c1å skivan vid. tilltag:inde hastighet sväller. IärJ-ör träffar laserstrå1en som en stillastå.ent1e strPrle istället en tri"t in på sklvan och icke längre strax på utsidan av d-ess tangerand.e periferiroch om vi nu fryser d"enna skivas ti1lstånri i ett nu och skär l-oss rlen hård sora l-asern ritsade och lägger upp denna på plexiglasskivan och 1ängdar ut den så att den sfäriska bården trlir rak som en järnväg och placerar ett tåg pår denna och låter tåget ha samma fart som d"rejskivan had"e innan den började accelerera * rivsrden konstanta farten * och }åter det fara frarn över ctenna järnväg i exakt en minut enligt den uppgjorcia konstanta tirienrvarvid vi f::yser händelsen och därned stoppar tåget i ett nurså ser vi också att tåget ej nått fran ti1l rälsr-"ns anclra änderutan det finns en viss 1ängdsträeka kvar och sålecles en icke frrllgjord minut " Varför ? Jo, ju Iängre ut i drejskivans periferi man koramerrdestr: större blj"ver 1ängden på ornkretsen och eftersom skivan vid acceleration fick en-rstörrs diaareter så fick d.en r:ckså en större länEd runt om" lru sorn f,olk brukar görarfaststä1ler att en kropp har en viss fastställd. konstant o*h tid och ej trryr sig om hur fert dea,:f4udao5 §å,, bnuka.r man eickså bli förvånad om &an säger att ticlsdillatationen(tirtsskillnad.en)me11an den normala farten och den accelererand.e hastighetsökningen trlir relativt förvrängd. l}Ien om ncarl On roan då vil1 att varje varv skaLl utgöra en faststäIl"tl tiri * i detta fal1 en rr:inut,/warv - så nåste nan härvirl klassa och kal1a d.enna e::hållna järnrrägssträcka som vi trar: liggande på plexiglasetrför en rninut" Om nu tåget börjar från ena änden och rullar mot den and.ra järnvägsänden med samna hast,ighet som vi tirligare beskri"vltnså när en ninut har gått till- ända enllgb vå:'at arnhandsur,så har det ej nått den andra änden utan clet finns en sträcka kvar som tirligare beskrivits. eftersorn vi beskrev och ville lia det såratt hela 1ängd"sträckan skulle stå som en minut enligt arrnbanrlsureitratt nå andra änden av järnvägssträckanrså tager tlet g'ivetvis 1ängre tid än en ninut att nå nå}et h.len _l lå llörstår vi att on det en11gt vår:rt arrnhandsur tager längre tirt än en minut Vör att, nå järnvågssträckans a.ndra äncle som år fastståltd" tj.l]. en minutrja då måste ju tiden gå långsa*imarereller hur ? förstår så har Elnstein rätt då han påstår att tideri går ju fortare nan färdasrvilket Cå även gör den ::elat,iv. Så 1ångt nan då får ju icke bara stirra sig blind på ett ra relatj-va sätt son då cle iiropeicideras 1ägges till absolut sådan" Men mau Our långsauuulre ti"d kan b.edöreas på f1eva:'andra och bidrager till en fenomen då nu tid kan bedömas med faststä]ld.a långdenheterrså kan <len även hedömas på ett proportionellt sätt. IärJlör kan nan säga att hur fort än drejskj.van accelererarnså gör cless ytterperiferl samma varvta] som dess centrala delarralltsår<le går ned sarqma varv och ökar skivan i omkrets så ökar enheternas storlek t hård"en rtå cle tårtbitsliknande longqi* tudinella streok likt i.I:n hela tiden brerldar sig. I det här fallet hål1er de transversella enheterna al-ltid ett proportionellt antal st. hur fr:rt än skirran accelererarrupptill, Att proportionen mellan skivans ytterornkrets och nav ä:' lika gäller vid smygande acceleration och icke vid chockartad såcian ty då stämmer icke koorri.inationen synkrout roelian rlessa; nav ooh ytteromkretstrty då komrner vi att e::hålla ett galax11knande fenoraen hos desamnardär ytteromkretsen slits sönd"er och kastas rtrnt §on armar. s.v i;0 ?. EnIigt liinstein kommer måttstockarna att trli mindre vi<1 höga farter vilket man kan först:l då man mäter den järnvägssträcka v1 beskrivit med ett faststäl1t nåttband sr:m är lika lå.ngt sors orakretsen runt den bår<i drejskivan hade innan den bör;iade accelerera upp hastigheten från den konstanta fari den hade" vi då har detta måttband aon man tror är ett faststäl"l"t måttrså förstår vi bät* tre nu att använder vi rietta 1ängd.mått vid nätandet av drejskivan ctå rien kontinuerligt aceelererarrså skalf vi ock finna att r6itbandet t;rväm hara blir kortare ocir kortare i förhållande ti11 drejskivans ytteromkrets då den accelererers Om Läsaren förstår nog att det I sjä1va verket är' längrien utav rirejskivan, som blir läng,re och 1ängre r:ch icke d.et måttband/stock man hål1er i ora man nu icke f,ärd"as sjåIv på denna skiva; tolkningen är dock bilateral. Men skulle verkllgen en måttstock kunna tryekas ihop bokstarrligen så att fart eIler acceleratj"on ? m'indre vid. hög Jari ett annat fa}l kan cien clet och i och med detta sår den blit bliver den relati.r. För att belysa d"etta bättrersii kan vi göra ett nytt experiment mecl vår d.r:ejskiva. r,Ii gör iordning två måttstr:ckar som i al la avseenden är exakt lika med varandra och d.e ser ut som en stege varder:a och där stegpinnarna har samrra avstånd t:11 va* randr.r. ocli vilka vi- kallar för enheter men också för minuterrsarat att d.e är 5C st. ti}1 antale!rvilket betyder att de bår1a stegarna ritgör en timme ivar och är kon* steirrta och fastställcia mått. gör vi iord.ning en liten måttstock(en tred,je)vars stegpinnar antalet har samma avstå:rd rnellan pinnarna son de stora stegarna" Se<ian som är 10 till utav rtre stora stegarna tager roboten o*h lägger på d"rejskivan och spikar iast deri där ena stegänderr llgger not cent,rrm och cien anrira rrt mot skivans periferi, a11tsårstegen li.gger para1lellt aoed en longitudineltr J-inje" En Stegänrien mot centruir för kaflar vi för l\-änden och stegänden r:ot periferien kallar vi B-änd.en. startar vi drejskivan och accel-ererar den 1 en ti11ta64ande olikforraig hastighet til1 en rnycket hög hastighet. Nu Därefter kornmer en "frysbild" i ett liU ått tagas ned. en kamera:'ätt igenon plexigtrasskivan mot drejskivan där' stegen liggerrvilket betyder att cirejskivan stannar i ett ltrIl" Yi tager nrr l-oss stegen och lägger upp rlenna på plexlglasskivan för ait r:äta denna med d.en andra stegen(en utav de stora)som vi beskrev som clen konstanta När vi då lägger den konstanta stegen mot clen stege ilofir snurrade runt på rtrejskivan, så ser man genast att den stege som 1åg på drejsklvan är 1ängre än cien konstanta. Yarför ? Jorriärför att vid" höga tllltaganeie rotationer så pressas ma.terien utåt från skj"vans centru.no till dess pertferi ocir vidare utåt i rynden. vi referensstegen åi; sldan och tager oen lilla referensstegen som vi iordninggjorderoch när vi tager clenna för att näta drejskivestegens i)-änd,e genorn att Iägga den 1il]a över d.en storarså ser vi att mell"anrummet nellan stegpinnarna icke stämraer överens med varandra" Nu 1ägger ilos stegen raed B-ändenrdär är stegpinnarna tätare än hos den 1i1}a reflerensstegen, vliket betyder att Einstein had.e rätt då han påstod att nåttstockarna trycks ihop oeir hlir kr.rrtare vid höga hastigheter" 2 )o vl fl;,,ttar clen 1il1a::e e::enssr,egen och näter rlen sto::a stegens A*änderså är' dess stegpinnar större äu hos clen l-111a stegens pinnar'rrrilket i sin tur u-etyder att en riråttstock l"ika gärna kan längdas vid höga. hastigheter såväl som att" derr kan tryck: as ihorrty eirejskivans centrala clelar gör samna vårv pår: tirlsenhet såsom rless peri- §ien d.å f eriel la d-elar . att d.et son] är kort och relativt lika gärna kan var:a lår.ngt och::elakroppreller en kropp i en färdriktning. rr:terande tivt iros en l,[an fcjrstår ciå ]äsaren förstår så är d"etta relativa duallstiska fenomen lika r,iycket monistiskt absolut då de b,åda relatlva fenomenen är ekvivalenta(i balans likvärdiga)med varandra och }contrahenter. lde;1 som konraer en kropps tröghet att choekas i en relativ densitetsförskjutningrmerlan derrna tord"e r.rtjämnas vid konstant fartrty man vet väl hur astonauter känner sig vid raketstarte?rraen känner sig getrast bättre i sina kroppar Yid. olikforroig acceleraticn när de sk, G-krafterna släpper" vår drejskivestege hade utsatts för ea konstant fart i stället för en olikformig acr:eleration så skul"le nog denna ha blivit Längreroch att cless steilpinnar skulLe ha iängre avstånd mel-lan d"esamma fast samma arrstånd. i förhållande tiXl varandra. 0m Alltsårstegpinnarna skuIle ha haft samma avstånd me1lan sig fast stör:re avstånd än ::ellerensstegens. Om vi nu skull-e passa på att raäta drejsklvestegenrtrad den har för l"llocktid. ., ! Yi lägger clrejskivestegen och dan anch'a storrr, refereil§stegen bredvirl varandra och föreställer osa att d"o är järnvägåLrrdär tidsenheterna nll övergåit till att representeras utav sl,iprar rnen att de sonc sagts fungerar såsom enheter" 6odifierar vi d.et tåg vi tidigare använt så att det passar på steg;iärnvägarna och kliver ombord. på detter. och. öppnar: en lucka i en utav vagnårna§ golv så att vi ser sliprarnå som tvärar rälsarna på referensstegen" Nu Ien konstanta fart tåget tidigare irade o(lh son änses såscm den rätta skall vi även ha rienna gåi.ng" Iititt ovanför öplrningen i vertikal stäl"lning sitter en infrardd fotncell sora har till uppgift att räkua och ticlsbestämraa d"e sl:.prar soll r-lenna ljusstrå}e bryts emot då tåget rull-ar fram över rälsarna. l{u sta::tar tåget ned konsiant fart cch uull-ar Jlrarn dver skenorna vars 1ängd är konstarit given även clen meclan fotocellr:äknaren täkrrar s)-iprarn-a seim l'ar förbi denna med. exakt tidsintervall enligt d"en tidintervallräknare som rrl ser sitter där hred'* virl fotccellen och är s.ynkron r:red denna" Iet finns även en, klocka son visar att för varje sliner klockans visare gått ifrån clen ena tldsenheten ti11 den som far an,l::a. förtrirså har även Klockans tirl som är kons+,ant är r1å s:,rnkroniserad rneå rlen k<lnstanta järnvågens slipra:: och konstanta(fastställda)langilsträcka och konstanta tågfart. Nä:: den konstanta jä:'nrrägens sträcka tagit järrrvägen och rullar in på d.ees /i-äncle och slutrså växlar vi ln oss på drejskiverullar på väg riiot dess B-änd'e. vi mr 1åter den konstanta klockan ticka sora vanligt och tåget rulla på i samma fart som d-et tidigare had"e och 1åter fotocellerna påverka en anrlan kLocka s«im vi kan kgller för referensklockan( jiirnllörelseklockan)så kommer denna referenskLockur atb gå iångsammare än clen konstanta klockan ilå avstånde+" nellan sliprarna i A-änrleu är On 1ängre än hos den konstanta järnvägen" Å11tså är ticlen relativt långsarn hos referensklock*ln ån hos den konstanta klockan. 4. tåget kör mot järnvägens B*änri.e så när'mar sig::eferensklockans tid den kon.stanta klockans tid" där:för att avstånd"en ne11an sliprarna hela tiden konmer att bli kortare och kortare. Och när: nrr Och rrågonsians; på <lenna korrstanta klockan gör. sträcka kan vi se att ref'erensklockan går lika fort som den ju 1ängre tåget kommer in i B*regionenrdesto fortare komrner sli"praraa att passera fotocel-lindikatorn vilket även visar sig i att referensklockan går fortare d"å Meu sliprarna koramer att ligga tätare och tätare mot B-änden" klockorna så kommer referensklockans tid att gå forvilket är relativ snabb tid. klockan tare än d,en konstanta Genon att rlfl järoföra d.e b,åda Yarl läsarerr nu förstår är at:u L'instein ha:: rätt i sitt påstående att tiden går låligsanutare ju fortare en kropp färd"asrmen d"ensamna inser nog även att ett råclande motsatt förhålLanoe gä11errnäraligen att tlrlen g,år fortare ju fortare err kropp färd.as. relativa tidernel bliver c1ärmeri ekvivalenta med v;lrand::a och monistiskt absoluta då de balanserar varand-ra på så sätt att den ena tiden är lika nlrcket negativ tiIl clen konstanta tiden soru den andra tid.en ä:: r:osltiv ti1l rien honstanta tid"en" De båd"a Där.förrhur fort en kr.opp än Iärdas så är: tiden alltid densarnmarrlen nå accele::era e11er retarrlera så är den absolut hrrr mlrcret konstanten hos kroppen för'vrånges" En tvillingbr.oder som då reser rrt i rlnnclen neri ljusfart medan clen andra tvillingbrr:clern, stannar kvar heruna på ptr-aneten Telltrsrblir varken yngre eller äldre än clen vara lika gamla son när tlen ene for iväg på son stannar henmarutan d"e fortfaratt sin rynd"resarty säger ilinstein att den som for 1väg irt i rymden är yngre ärr den som sta.lrnade hemrra när Cenne komner hen så säger vi att han är lika mycket äldre som yngl:ervilket gör att tj"cien är lika mllcket absolut som relativ" torrle kunna säga att clen snabba tiden är analog raeci ett övertryck och kan stå för begreppet magnetismrdärför att materien hos kroppens peri"feriska delar trycks ihop rued.an den långsa:ana tiden är analclg ne<i ett undertryok och står för begreppet elektricitet därför att materien hos kr:oppens sentrala delar förlcrar materia oeh ned den sin magnetiska d.ensitet(inora metafysiken rårier även ett motsatt förhå11and.e)" t!{alr nan kan förstå av det som beskrivits så har vi två huvud.typer av ti-d'en longiturtinell och en transversell som arbetar i rät vinkel till varandva. Som Ii.lftersom vi presenterat t:.elen på ett rlualistiskt sätt så kan'.'i också se hur den arbeta på det tetraistiska sättet,a11tså hur rien torde kunna te sig på clet f1-rgrundsn::incipiel1a sättet " kan Vi vet att dygnet har 24 timnar vil-ket även utgör ciess konstant or:h som vi kan likna vid en filmprojektors framnatande arr ?4 trild,rutor i sekunclerl" Alltsårfilnorojektorns 24 bild.r:uto:: i sekunclen är dess konstanta fart och tid, och unclerstiger rr-rtantalet 2{ st. per sekrrncl så blir tirlen Iångsam då den icke hinner fram ti}l 2{ rutor/sek. och överstiger: rutanta}el 24 per fsek. så går tiden flör fort" gch eftersom man kan se tid som hastighet och tvårt on sfi skall vi se vad som händ.er " I,örsta händ.elseförloppet: 0m man filmar ett händelseför1opp ned mer än ?{ bildrutor i sekunclenrså erhål1es ett snabbt händelseförlopp ocir tiden går fort" Anrlra händelseförloppet: 0m man nu kör hänrlelseför1opp I i err filnprojektor så konmer motivet att röra sig långsamt vilket medför att tiden går Långsant" T:redje händelseförloppetc 0n vi laddar samna filmkamera igen med en a.nnan filn och filmar ett håndelseförlopp igen fast denna gring med flärre trilrl::utor er\ 24 i sekund-en, q )o så går tiden långsant " Ora ntan kör händelsefö11opn 1 I en filnprojektorrså bilder att röra sig fort vllket meclför att tlden går fr:rt. Fjärde händelseförloppet: mer motivets kom* förstår ciå att tiden mätt från konstanten är lika myciret, relativ åt d.et ena håIlet som åt det arrd.ra hållet vilket medför rtrå man beaktar rlessa fenomen duallr:tlskt att densanrma är absolut. Man net ena relativa händelsefö::Ioppet iir icke nera representativt än det förioppet på nå.got sätt rrtan tid.en är absolut cch paritetisk" anrLra händelse- Förlopp I är ekvivalent med forlopp 2 och för1opp I är ekvivalent med förlopp 4" 1är ekvivalent ned 1och 2 med zf och };rfter tnan bort konstanten(22|) så är diag<.:nalerna ekvivalenta netl varand"rzr såsom 1 med d och J med 2 " Man kan se att raönstret i ekvivalenserna är analoga ned det nönster vi beskrivit i fä)-tteorien; ekvivalensen rnellan laddningarna(nen detta hamnar seclemera i en annan Iylen åven akt)" Cch skulle vi symbotiskt Iikna tld,/fart-ekvivatrenta s;rsfsn"et för laddnir:-garrså skul1e exerrpeLvis ekvivalensen 1 och ? ocir ä och { utgöras av svaga krafter likaväI son 1 ooh J och 2 och { nedan 1 och 4 iforrn utav exerrpelvis positiva piuskrafter och 2 oclr j iforrn utav negativa minuskraft,er skulle utgöra de starka krafterna, Iärned behöver icke klocktidparad.oxen vära någr:n egentlig naraclox beroende på hur viLl se och bedöraa begreppet tid" oeh rörelse" man Yisst är denna relativ ren ärren lika myckei airsolutrty det är icke bara tiden som på detta sätt behöver synas ned anrlra ögon rrtan äri.en hrrr tid.en Iämpli.gast h:ör avläsas på en klocka frjr att stämma tjvey'ens med fältteo::iens axiom i d"ess matematiska, och geonetrlska ordningar". Tittfart 1. Snabh titl. t ekvivalens sYsteme t 1. (- Filmning med m'er an 24 bild/sek' I 'Långsam titl ' I.ilmning med färre ån ?4 bild"/sek' I \ T I 4. Snabb titl" Motivet r'ör' sig fort. 2. Långsarn t id" ' llotivet ::ör §ig med långsam fart La. " 6" ''"'T rrsr r r-.: ' 'Fig; A N'A D'O'X E I'I' :' _i' 'i/ t" .r\\ 1o , -1 , i '1 il ; I ('; ankomst: kl. 11 r- lt iå.i* \l \ t). ankonst: ]cI. 12 Tidsdilatätlon P A-n'Å Fig" ' O X E I$ i ? ankomst: k}. ankonst 11 r Längddilatation Ya tii.IDPltRA}OXEN K0NTRA I,J'i}iG}FAiiA}OXE}T Exempel på syrametri. ocir syrnraetribrott. Ett klassiskt exenpel på det här med symnetritrrott som är ett annat o::d för exempelvisrrelativitet erhöl1 vi utav Ålhert ltrinstein dåir konventionell tiri kunde pos* tuleras att defornera denna så att om en person kun,l"e r!ål.att på en lirrsstråIe en tld" så trlev denna,./denne person i f?irhål1-ancle tiil en annan som ho:r på jortlen TeL1us kronologiskt divergerad, clå deras tid.er ej komrner att stä.mma med- varanclra utan snarare b1i nar:kant dikontinr:erlig(son tlcligare beskrivits ), erhåIles clå ett slrmnetribrott och därmed en rel-ativltet och vacl 11å Albert icke tänkte på är ati, clet finns en motsva:rande relativ kontrahent ti11 hans tidsparadoxren som vi kan kalla för: "Längdparad"oxenr'rctenna senare utgör en fristående sådan och så1edes en kontrahent ti11 tiCsparadoxen, Härmed Ioclirnär de stä11es mot varandra så uppväger c1e varanclra i en absolut konversion ooh a.ssimilation genom att bj"lda en s;rmnetri istä11et för två kontrahendiska relativa sS.plxetribrottrty'skal1 man beskri.va ett plus och syrar,:etribrott så trlir det väl i sin ord"ning att man därvid även presenterar och beskriver dess relativa kontrahent i egenskap utav ett minus och sylnrnetribrott" - ued bilaterala ögon sett * så bildar de en neutral absolutet och syr:raetrirty icke har väl ett plusvärde företräde f:rarnför ett rainusvärdereller tvärt on då de har sanma radi-kala värden" Ocir tillsammans Ål-bert således kallade sin relativa tid för: t'tidpars.doxon"rså kailar vi våran t'),ängdpar:adoxen"rty för: då man beräknar dessa tillsanmans så bliver de båda paradoxerna.rabsolutarnen var för slg så bliver de relativa och riärned. till s;rrametri0m då brott. SåIecles bliver det icke bara en tirl som kan beräknas rrtan att man samtirligt även tager häns;rn till och beräknar längdsträckan för ett föremå1 son fär-das u+.i ri.enna tid" 0m härvirl Jortlen Tellus §)om den heterrroterar ned J65 varv runt sin egen axel per år r:antidigt som den färdas ett varv runt solenrså här vi ur:pmåitt dess tid. och 1ängdsträcka såson yarande en faststä11d tid och en faststä11d, 1ängdsträcka" detta kan 11å längrlsträckan omvandlas ti1I tid ciå den är fastställd då vi känner Jordens Jrttre ornkrets i 1än6gd mätt och vilken tidreller längtl sor,r går åt för att få ett visst klocktidvärde" lded let var d"enna fastställda tid. och ref,erens soilt Albert reiativt ned reaiistisk farrtasi lät nanipule::a och förskjuta och anvärrda så att en tidparadox uppstod" Vi viI1 härmed visa principen för hur d.å de arl:etar rned varancira. d.e båela paradoxe:rna i assinilation karr te sig vi har två "jorriglober' och fyl)"er tless:r rned raaterial så de i:lldar klotrså vi kalla dem för mi-nirepresentanter för Jord:en Telltts i s;,rmboliskt syfte. 0m Ilärvid 1ägger vi d"e håda små kloten såsom enäggstvi13-ingar på varsin 1ång parallellt med varandra sant nunrera..r dem och visar pår de::as fä:i:d::iktning lar och deras ankonsttid vid brädornas sl,ut och med resrektive kloci<sI-ag: kan a-r'äda med pi- 0m raarr vä1 jer att klocker utav cie båda kloten vid deras gemensamrla vertikala gränsdral4ning så gäller: tidparad.oxens kodex(se fig. 1)" vi1l klocka utav d.e båda kloten efter den konstanta tid nan uppstä1lt för Jorden ?e11us genom att stoppa uret då klot 2 komnit i;ill sln b,::ädg'äns så ser marr att klot I som hade en någet högre far:t än klot 2rhar komrnit ett stycke längre bort d"å bräderns 1ängd.mått avgör den konstania kloekrrarvstid.en för Jorden" Ivlen oin man ViIl nan prornt uttrycka fig"Z uieti en tidr.la då konmer ktot l och klot 2 ti11 si.na slutstationer precis k1" L?rty i annat fall gä1ler tiden för klot 1, kl. 1] och för klot 2, kl" 1? vilket är det rätta då vi uttr3rcker oss i begreppe*,,; längdrvilket skail vara dess kodex" f idpa:'acloxens dilatation ligger meLlan k1 " 12 och k1. L3. melian kl" 11 och k1" 1?rmed.an 1ängd.paradoxen ligger Tirlsdilatationen(dvs.utvirigningen)me11an tidspa::adoxen och-:1ändparad.oxen väger upp den i en absolirt s]rmnetrlrulen var för sig så utgör ri"erkrono)-ogiska slrmmetribrott, Klot 2 kommer att nr11a med d.en fart på brätian som.lorden Te1 lus roterar medrdvs, att ha en faststä11d tid som nänniskor konnit fran tillrmedan klotet 1rrullar med en något högre fart än det förrard\ns:rklot ? som rullarle långsammare. Ie båda kloten startar samticiigt nen att xlot 1 rullar rfrån klot 2 så att det når brärlals slut vid k1. 11 och uedan klot 2 sedemera når si-n brätias slutände v:d" kl-. 12 " fiirstår vi att de "niniat;rcmänniskor" soxr. vi förmoda:i bo på de i:åda ralniklo* tell får oiika tlderrdvs, mänriskorna på klot l blir I tirn:ae )rurgre än de sclm färdas på klot 2. Härroed viilare ued ytter)"i-gare en bräda efter sirra änd.ars slut oe,h hänåelsefö::loppet repri-serarrrså kommer klot 1 at+- befinna sig en bit in på sin tillskarvad"e bräd"a medan klot 2 precis når ska::rren nellan sina båda brädänciar exakt kl. 12 (se fi"g. 2 oc}l jämför med fig" 1)" Men on bräd,:rna skarvas om. nvsrnär klot 2 ankomruit ti1l rlen riktlga faststäIlda ticlen som- är k1.12 så llggen kl"ot 1 virl kl"11; en timroe före den föregåendes ankomsttid"" vr då föreställer oss att en iaktta6lare med sin karnera vid detta tl1l"fäl1e tager bilti i cletta skeende och därmetL'tfr;rse:r" klotens inbörrles låigen i en motivhi"lri i frjrhå]lancie til1 varand":'ari ett T{lIrså ser na}r att ski"llnaden rnel"lan de håd.a k1oten är att klot l1i.gger i 1ängcl sett, l timme före klot 2. 0n, en Alitså bliver miniatyrraännisko::na på klot 1, 1 timne äI-dre än r1e som hef,inne:: sig på klot ?rdetta därför att längd,sträckan kan omvancllas tilL tiri såväl *;om iLen har sin faststä1lcla längd som tiden angivit; tirl kan nrrlra.nrllas ti-1} längr1 och längd ti1l tid. ser man att llinsteins tidparadox motsåiger sig sjä}v,ty r:m en person färdes fort och blive:: i tid sett 3rng::e än en person som färd.as långsarntrså bliver de* person,e:r lika mycket älrire då r1e i gengä1d måste färdas en längre sträcka. Då iletta f,ör att tidparad.cxen som föryngrar konner i proportion att föråldra i lärrgd- parer.Coxen" Äl"1tså raåsie er person bliva lika gararnalrhur fort eller långsamt de:t färd.as o;å ntan mäter raeil en konventir:nell tid so;a är faststäIld kopplat till en fastställd 1ängd" fy son man sett så bliver klot 1 !.idsieiissigt;nrgrernen i gengä1d 1?n"gelnässigt ä1rlre d.ärför att det tager titi för klotet at,t rul1a på en bräd.a son uppvis&r en ]"4-llg,q" Dessa två relativa skeenden och synreet::i-brott visar då nan gör eri rlualistisk berlönniug ait d.et end.ast finns en end.a symiaeiri och absolrrtet och tolkni"ngrmen vi11 rnan prorrt se en tidparad"ox(5tf" arr ett skeend.e)så rnåste man även samtidi.gt se en i"ängd.,)
© Copyright 2024