1. No category

22 MITT I HUDDINGE. TISDAG 5 MAJ 2015
reportage
”Den ena har jag fått av diktaturen Tyskland. Den
andra av demokratin Tyskland”, säger Walter
Frankenstein och visar Davidsstjärnan och den
utmärkelse han fått för sitt arbete mot rasism.
Walter och Leonie med barnen Uri och Michael
i Hadera i Palestina 1947.
Martha Frankenstein,
Walters mamma, dog i
Auschwitz.
Familjen flyttade så småningom till Sverige och
fick ett tryggt liv i Stockholm.
På torsdag den 7 maj firas att det är 70 år sedan andra världskriget tog slut.
Walter Frankenstein är en av dem som minns fasorna. Mitt under brinnande krig tvingades han gömma sig i Berlin med sin fru och två spädbarn.
Med tur och list överlevde den judiska familjen nazismen.
● ●text Mia Dahlgren l  foto Chris Anderson
han levde gömd
i krigets berlin
D
et har gått 70 år sedan Tyskland kapitulerade och andra världskriget tog slut.
Samtidigt är främlingsfientligheten på
frammarsch i Europa och 90-årige Walter Frankensteins historia är viktigare
att berätta än någonsin.
– Jag vill att människor ska tänka själva. Om de
börjar tänka, då kan de aldrig falla för en sådan
som Hitler igen, säger Walter Frankenstein.
Han tar emot i lägenheten i Älvsjö. Väggarna är
täckta av fotografier. Här finns Leonie, hans stora
kärlek som han var gift med i 67 år och som gick
bort 2009.
– När jag såg henne första gången var jag 17 år.
Jag satt på en bänk med några kompisar när hon
gick förbi. Jag tänkte: Det är hon eller ingen annan. Leonie var familjens stöttepelare, säger Walter.
På en byrå står porträttet av hans mamma,
som under hans uppväxt drev en liten lanthandel i småstaden Flatow i nuvarande Polen. I mars
1943 blev hon deporterad till Auschwitz där hon
mördades.
Intill finns bilden av hans svärmor Beate Kranz,
som gick samma öde till mötes. En grannfru anmälde henne till polisen för att hon saknade extranamnet Sara i sin legitimation – ett namn som
nazisterna tvingade alla judinnor att bära. Hon
häktades för ”döljande av rastillhörighet” och fördes till Auschwitz.
– Hon visste vad som väntade där. Hennes man
hade en arbetskollega som hade varit med vid
byggandet av krematorierna, berättar Walter.
Walter i Berlin, dit han
skickats som tolvåring för att kunna studera på
en judisk skola. I folkskolan på hemorten tvingades han sluta för att han var jude. I Berlin träffade
han Leonie som han gifte sig med. Makarna sattes
i tvångsarbete inom krigsindustrin, och var därmed tillfälligt skyddade från deportation till koncentrationsläger.
Men i februari 1943, när paret precis fått sitt
första barn, stod Gestapo utanför huset. Leonie
och spädbarnet tvingades upp på en lastbil
– När de lyfte upp barnvagnen stod två tyska
När kriget bröt ut bodde
Har byggt
svensk
kärnkraft
w Namn: Walter
Frankenstein.
w Ålder: 90 år.
w Bor: Älvsjö.
w Familj: Sönerna
Uri och Michael, tre
barnbarn och två
barnbarnsbarn.
w Yrke: Utbildad
murare, har satt upp
kakelplattor både
i Slussens t-bana
och i Fredhällstunneln. Har två ingenjörsexamina och
deltog i uppbyggnaden av den svenska
kärnkraften.
w Övrigt: Har
medverkat i en
dokumentär inför
tv-serien ”Våra
mödrar, våra fäder”.
Walters och Leonies
liv skildras också
i romanen ”Inte
med oss” av Klaus
Hillen­brand.
Under tiden levde Walter ett hårt liv i Berlin,
kvinnor intill. ”Stackars barn”, sa den ena. Den
han sov bland annat i en avställd bil. För att få värand­ra sa: ”Nu blir vi äntligen av med de där.”
Genom en kvickt uttänkt lögn om ett saknat do- me och vila köpte han billiga biljetter till teatrar
och konserter. Alla föreställkument, lyckades dock Leonie
ningarnas namn skrev han ner
och den nyfödda undkomma
i en svart anteckningsbok, som
deportationen.
i dag finns på Judiska museet i
Efter dramat beslutade sig
Berlin. På en gulnad sida står:
paret snabbt att gå under jor23 juni, Statsoperan, Tristan
den och förstörde sina idenoch Isolde. titetshandlingar. Walter lade
– Men då hade jag varit vasin Davidsstjärna och bilder ur
ken i två dygn, så jag somnade
familjealbumet i ett plåtskrin
så fort dirigenten höjde taktsom han grävde ner i stadsdepinnen. Sedan sov jag i tre och
len Grunewald. Några klädesen halv timme, och vaknade av
plagg, blöjor och mat packades
applåderna, berättar Walter
i barnvagnen.
och ler.
– Vår äldste son Uri var bara Walter Frankenstein sov genom
Han visste då inte att Stats­
fem veckor när vårt illegala liv ”Tristan och Isolde” – men skrev upp
att han varit där.
operan var en mycket farlig
började, berättar Walter.
Under två års tid flyttade de mellan olika göm- plats. En beryktad judinna, som samarbetade med
ställen, papperslösa och utan pengar. De sökte Gestapo, spanade där.
i sönderbombade skyltfönster efter mat – en kålrot här, ett paket mjölk där – och var hela tiden Familjen Frankenstein hörde till den skara på
på helspänn. Gestapos män skulle när som helst omkring tusen personer som överlevde det illegala livet i Berlin. Efter krigsslutet utvandrade familkunna upptäcka dem.
Samtidigt var de unga, och hade den där ung- jen till Palestina. Men livet i den nya staten Israel
domliga geisten som gjorde att de räknade med kantades av faror och umbäranden och i mitten av
50-talet emigrerade familjen till Sverige.
att klara sig.
En lägenhet i Bandhagen blev deras hem.
– Det var fyra saker som gjorde att vi överlevde.
– Först då kunde vi sova med våra ögon och
Vi visade ingen rädsla, för det kunde Gestapo lukta sig till. Vi var fräcka, vi fick hjälp av goda vän- öron slutna, säger Walter.
Men minnena har präglat hela livet. Och Walter
ner och vi hade tur, säger Walter Frankenstein.
De goda vännerna var kristna tyskar som trot- Frankenstein har lagt ned stort arbete på att informera om Förintelsen. Flera gånger om året reser
sade Hitlers regim.
Räddningen för många judar var en man vid han till Berlin och berättar för tyska ungdomar om
namn doktor Ketzer, som arbetade på en medicin- sina upplevelser under kriget. Hans motto är att
fabrik. Han erbjöd Walter arbete och gav hans fa- bemöta främlingsfientliga åsikter med argument
milj ett husrum i fabrikens källare. Walter byggde i stället för att vända ryggen till.
– För i det ögonblick man gör det tror motstånen bunker i trädgården, men en sprängbomb fördarna att de har rätt.
störde till slut hela fabriken.
För sitt engagemang har han belönats med
Leonie lyckades därefter skaffa ett så kallat
Tysklands förtjänst­orden Bundesverdienstkreuz.
bombskadebevis i en ”arisk” kvinnas namn och Han förvarar det gyllene korset i samma ask som
fick därigenom bo på en bondgård ute på landet. Davidsstjärnan.
Där upptäckte hon att hon var gravid med sitt an– Den ena har jag fått av diktaturen Tyskland.
dra barn Michael.
Den andra av demokratin Tyskland, säger han. n