Motioner och regionstyrelsens yttranden
Motioner och yttranden LRF Halland regionstämma 2015 1 Rubrik Ansvaret för vattenåtgärder 2 Vattendrag - laxöring - övergödning 3 Ansvarstagande vid rensning av vattendrag Tillsynsavgift för brukande i vattenskyddsområde Enskilda avlopp Torvmarker läcker CO2 Lösning av tvister inom skogsnäringen via skiljenämnd Förgröning – vallodling 4 5 6 7 8 9 Igenväxning i mellanbygd till följd av mark i träda 10 Likvärdiga och förenklade regler för myndighetsutövning 11 Avskaffning av beteslagstiftning för mjölkkor Åtgärder för att säkra svensk livsmedelsproduktion 12 13 14 15 16 Säkerställande av livsmedelsförsörjning Leasingavtal för elbilar Indragen tidningsutdelning Strängare regler för omhändertagandet av övergivna fordon 1/24 Lokalavdelning Spannarp, Träslöv, Himledalen Östra LRF Västra Kungsbacka LRF Årstads LRF Kungsäters LRF Harplinge LRF Tvååkers LRF Unnaryds LRF Västra Kungsbacka LRF Gällinge-Idala-Förlanda LRF GetingeSteningeRävinge LRF Harplinge LRF Kungsäters LRF Karup och Våxtorps LRF Torup-Kinnared LRF Årstads LRF Derome LRF Motion nr 1: Ansvaret för vattenåtgärder Spannars LRF, Träslövs LRF, Himledalens Östra LRF Vattenfrågor har blivit en stor fråga mycket på grund av vattenrådens bildande. Utredningar som gjorts och görs skapar många frågetecken. Dels utgångsvärden som är teoretiskt tagna utifrån mallar och dels slutmål. Hur de skall nås och genomföras? Kostnaden för det hela är flera miljarder. Som det verkar idag kommer lantbruket att bli tvingat att ta stora delar av kostnaden. Det är inte rimligt att lägga detta på en redan hårt utsatt bransch i en konkurrensutsatt omvärld. Här måste samhället gå in och ta en mycket stor del av dessa kostnader. Vattenfrågan har också blivit en stor fråga på kommunal nivå. Industrietableringar, väg- och husbyggnationer ger hårdgjorda ytor som ger snabbare vatten. Samhällsbyggnation kräver mer ansvar från kommunen för utsläppen i diken, bäckar och åar. Är det vi markägare som ska lära kommunen hur vattnet påverkar vår näring eller? Man får uppfattningen att konsulterna kommunen anlitar har för liten kunskap om ämnet eller är det beställaren som gjort fel? Vi yrkar att att LRF jobbar för att samhället tar största kostnaden för åtgärderna LRF påverkar att det bildas paraplyorganisationer för hjälp till vattenråden, dikningsföretagen och enskilda för genomförandet av åtgärderna på lokal nivå att LRF bistår dikningsföretag och enskilda juridiskt vid tvister att LRF verkar för att beslutsunderlagen inför åtgärderna bygger på verkliga förhållanden och vattenstatus. LRF ser till att det anställs en person med huvudansvar för vattenfrågor i varje region regionstämman antar den och skickar den vidare till riksförbundet som motion eller skrivelse. att att Krister Stenberg, Spannarp, Gösta Thorbjörnsson, Träslöv, Kåre Kristensson och Thomas Bengtsson, Himledalens östra Regionstyrelsens yttrande: motion nr 1 Sammanfattning av motionens innehåll De tre LRF-avdelningarna lyfter i sin motion en grundläggande fråga om vem som egentligen bär ansvaret för vattenåtgärder. De menar att såväl utgångsvärden som mål och genomförandesätt är teoretiska antaganden. I en redan utsatt bransch läggs ytterligare enorma kostnader på lantbruket när EUs vattendirektiv nu ska införas. 2/24 Vidare menar motionärerna att kommuner inte har kunskapen om följderna av det som sker vid tätortsutbyggnad, med fler och större hårdgjorda ytor, och undanlåter dessutom att utreda detta. I stället ger man lantbruket ansvaret för vattnet. Motionärerna vill att LRF ska påverka samhället att ta större andel av kostnaderna, att LRF hjälper till att starta en organiserad hjälp för vattenråd och dikningsföretag liksom en juridisk hjälp vid tvistemål. Vidare vill de att LRF ska arbeta för att verkliga värden ska användas för vattenstatus i stället för de teoretiska som gäller idag, och att LRF anställer en person som ansvarar för dessa frågor i varje region. Styrelsens ställningstagande LRF arbetar med att slå fast övergripande mål för påverkansarbetet när det gäller införandet av EUs vattendirektiv och lägger stor kraft vid detta just nu. Följande fyra teser ligger som uttalade mål. • Att lantbrukare och andra boende på landsbygden ska känna att de blir lyssnade till och att de kan påverka beslut om statusklassning och åtgärder. • Att den svenska tillämpningen av vattendirektivet inte ska medföra någon konkurrensnackdel för svenska lantbrukare. • Att det måste ske politiska avvägningar mellan vattendirektivets mål om vattenkvalitet och konkurrenskraft. • Att åtgärderna inte ska leda till minskad matproduktion eller hindra tillväxt i lantbruket. I motionen finns önskemål om att samhället ska ta största delen av kostnaderna för åtgärder. LRF arbetar idag på olika nivåer med att framföra att konsekvenserna av direktivets mål och åtgärder är undermåligt utredda och att fördelningseffekter inte finns beskrivna. Motionärerna pekar också på en osäkerhetsfaktor, nämligen att samhället har valt beräknade värden på vattenstatusen i våra vattendrag, i stället för analyserade prover. Sannolikt är detta ändå ett bättre värde eftersom årsmånsvariationen är stor och väldigt många prov måste tas under olika perioder av året för att få fram ett genomsnittligt värde, som troligen inte blir säkrare än de beräknade. Motionärerna önskar stöttning och hjälp till vattenråd och dikningsföretag från LRF genom paraplyorganisationer, samt även juridisk hjälp vid tvister. LRF jobbar idag aktivt med att företräda medlemmarnas intressen i arbetet med den nya vattenförvaltningen, både regionalt, nationellt och internationellt. Under våren 2015 arrangeras informationsträffar för kommungrupperna. I Halland finns 15 vattenråd, ett för varje å. På webbplatsen www.vattenorganisationer.se kan man se hur ett vattenråd arbetar, ge synpunkter och ställa frågor. Det finns även bra möjligheter att utbyta 3/24 erfarenheter mellan dessa grupper. I frågan om juridisk hjälp vid tvister kan LRF bistå med råd, men det krävs prejudicerande intresse för att LRF ska kunna gå in i enskilda ärenden. I takt med att regnen ökar minskar det allmänna kunnandet om vattendränering. Varken kommuner eller konsultföretag har den kompetens för att förstå lantbrukets avrinningssystem. Ett exempel på detta är att dikningsföretag förbises vid samråd om exempelvis exploatering. Slutligen vill motionären att LRF anställer en person i varje region med ansvar för vattenfrågor. Under våren 2015 anställer LRF fem experter inom äganderätt- och vattenfrågor. Dessa kommer att vara placerade på olika platser i Sverige, bland annat Halland. Styrelsen föreslår stämman besluta att regionstyrelsen får i uppdrag att utforma en motion till riksförbundsstämman angående ansvaret för vattenåtgärder i samhället. Motion nr 2: Vattendrag – laxöring – övergödning Västra Kungsbacka LRF Lantbrukaren har som regel alltid följt samtliga rekommendationer från LRFs konsultationskontakter om sina marker vid vattendrag. På senare år har regnmängden ökat markant vid särskilda tillfällen och därför påkallat uppmärksamhet vid flera vattendrag. Inom vissa området där kommunen har godkänt bebyggelse – detta utan hänsyn av tak och garagefart med mera – vilket har medföra att regn fyllt åar och vattendrag till bristningsgränsen. Någon dag senare är bäckar tomma på vatten, speciellt då det är flera bäckar som fungerar som barnkammare till laxöringar. Detta är en katastrof för jordbruk och laxöring överallt. Det har också förekommit att lantbrukaren utpekats som ”syndabock” för eventuella övergödningssituationer. Han ska inte åläggas särskild betalning eller ställas i rättsligt svaromål i händelse av denna situation, därför ber vi regionstyrelsen upptar till riksförbundsstyrelsen: att att att värna om laxöringarna dess barnkammare och tillse så vattendrag inte töms på vatten verka för lantbrukarens rätt vid övergödningssituationer inte ska åläggas honom särskild betalning eller ställas i rättsligt svaromål vattenfällor vid vattenbäckar kunde vara en bra lösning i flera fall. 4/24 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 2 Sammanfattning av motionens innehåll Västra Kungsbackas LRF pekar på problematiken med ökande nederbördsmängder som tillsammans med en växande areal av tak- och hårdgjorda ytor som samlar vatten, ger översvämningsproblem för jordbruket i flacka områden. Man kritiserar kommunen för att ha godkänt bebyggelse av bostadsområden, utan att någon analys av hur stora mängder vatten som området samlar in. Detta vatten leder initialt till översvämning och därefter, när vattnet runnit undan, till låga vattenflöden, vilket påverkar lekplatser för fisk negativt. Det näringsläckage som sker vid stora vattenmängder leder, enligt motionären, till en orättmätig kritik mot jordbruket. Motionären vill att LRF verkar för att jordbruket inte ska ansvara för övergödning på grund av de stora flödena från hårdgjorda ytor. Vidare vill man värna om laxöringarnas lekområden genom att skapa jämnare flöden, där man föreslår så kallade vattenfällor som en tänkbar lösning. Styrelsens ställningstagande Västra Kungsbacka LRF lyfter i sin motion frågan om de ojämna vattenflöden i vattendrag som uppstår på grund av stora uppsamlingsytor av regnvatten, exempelvis vid nya bostadsområden. Samhället har inte undersökt mängderna vatten innan bygglov har beslutats. Motionären vill också att de näringsämnen som vid översvämningar sköljs ut med vattendrag, inte skall belasta lantbruket, vilket sker idag. Man ger förslag på möjliga lösningar på problemet i form av s.k. vattenfällor. Motionären har på ett framsynt sätt inte bara pekat på ett problem, utan även visat på en möjlighet att komma tillrätta med detta. Det ligger i samhällets intresse att ge laxöringen möjlighet att överleva och en dialog med kommunen bör påbörjas där problemlösningarna läggs fram. Ärendet är dock inte så beskaffat att det motiverar en riksåtgärd, utan LRF:s kommungrupp bör vara en lämplig part att hantera frågan. Att verka för friskrivning för det näringsläckage som sker vid översvämningar, så att inte lantbrukarna får ansvaret för detta, bedöms vara en olämplig väg att gå. Däremot bör en förhandling med kommunen om de åtgärder som förslaget beskriver ge en förbättrad situation även i översvämningsproblematiken. Styrelsen föreslår stämman besluta att motionen härmed ska anses besvarad. 5/24 Motion nr 3: Ansvarstagande vid rensning av vattendrag Årstads LRF Våra vattendrag drabbas ibland av problem med översvämningar. Med de förändringar av hur nederbörden kommer med stora mängder på kort tid blir det viktigare att våra vattendrag fungerar bra. Dessutom släpps alltmer dagvatten från vägar och hårdgjorda ytor. Detta gör att vattendragen fylls snabbare. Detta ställer stora krav på att våra lite större vattendrag måste kunna svälja stora mängder vatten om inte våra grödor, hus, broar och vägar ska bli skadade eller t.o.m förstörda. Dessutom kan viktig infrastruktur i samhället som vägar och järnvägar skadas vid höga flöden. Till detta kommer att mycket för lantbruket viktiga näringsämnen sköljs med vid översvämning och reningsverk kan t.o.m tvingas att brädda. Samtidigt som det är mycket viktigt att värna om bra och levande vattenvattendrag med hög ekologisk status måste dessa kunna ta emot stora mängder vatten. Vad som inte hängt med i utvecklingen är upprensning i och utmed vattendragen. Det finns många särintressen som vill ha mer eller mindre igenväxning i våra vattendrag för att gynna fiskar och vattenlevande organismer i åarna. Bottenslam bör inte röras av samma anledning. Mitt i allt detta finns ingen som vill ta ett helhetsgrepp med ansvar för dessa frågor. Därför yrkar vi: att att LRF utreder vad som gäller för rensning i och vid sidan av våra svenska vattendrag. man tar ett helhetsgrepp och utreder vad och hur våra vattendrag ska skötas för att klara stora nederbördsmängder i framtiden så att stora ekonomiska värden inte går till spillo? Dessutom vill vi: att LRF verkar för att det avsätts ekonomiska resurser från stat, län och kommun för de åtgärder som behövs. Detta då översvämningar kan komma att bli ett ännu större samhällsproblem i framtiden och att det då inte är rimligt att berörda markägare intill vattendraget ska bära dessa kostnader. Årstads LRF avdelning med omnejd Regionstyrelsens yttrande: motion nr 3 Sammanfattning av motionens innehåll Årstads LRF lyfter frågan om rensning av vattendrag. Avdelningen söker en bättre helhetssyn i denna fråga, som med ökande nederbördsmängder har blivit central. En större mängd dagvatten än förut från vägar och hårdgjorda ytor ger en omedelbar reaktion till vattendragen, jämfört med den nederbörd som hamnar på en åker och som 6/24 sakta filtreras genom dräneringssystemet. Motionären pekar på de särintressen som berörs av frågan, där en intressegrupp gärna ser en viss igenväxning. Inte heller finns det någon samsyn om vilka åtgärder som bör vidtas när det gäller rensning av bottenslam. Årstads LRF vill se ett helhetsgrepp i frågan om hur vattendragen ska skötas för att klara stora nederbördsmängder, och utan att samtidigt missgynna förhållandena för fisk och vattenlevande organismer. Motionären vill även att LRF verkar för att lantbruket inte ska behöva stå för de stora ekonomiska risker som dåligt rensade vattendrag innebär. Styrelsens ställningstagande I motionären lyfts det som var LRF Hallands viktigaste fråga vid den årliga resan med landshövdingen 2014. Vid denna besöktes bland annat Getinge, strax efter översvämningen där. Direkt efter att vattnet hade sjunkit undan kunde man tydligt se effekten av dåligt skötta kanter, med hängande träd och därav försämrat flöde. Till problembilden hörde också att det var ett blandat privat och offentligt ägande, och att det därmed fanns ett varierande engagemang då det gällde skötseln av kanterna. Suseåns sänkningsföretag har tidigare sökt och fått avslag från länsstyrelsen på rensningsåtgärder men på ort och ställe konstaterades behoven och en möjlighet att lämna in ny ansökan öppnades. Regionstyrelsen delar motionärens syn på behov av ett bättre helhetsgrepp när det gäller ansvaret för rensning av vattendrag, både avseende miljökostnader och kostnader för skador på egendom. Det krävs ett fortlöpande arbete av LRF, såväl lokalt som regionalt. Styrelsen föreslår stämman besluta att motionen härmed anses besvarad. Motion nr 4: Tillsynsavgift för brukande i vattenskyddsområde Kungsäters LRF När en markägare påverkas av ett vattenskyddsområde måste hen söka tillstånd att bruka marken för traditionell odling, för denna ansökan får markägaren betala en avgift till den myndighet som handlägger ärendet. Jag har länge hävdat att verksamhetsutövaren skall kompensera markägaren för den kostnad som hen drabbas av, i vissa kommuner har detta praktiserats, medan andra hävdar att det strider mot lagen. Jag föreslår: att LRF utreder vad som hindrar verksamhetsutövarna att ersätta markägarna för denna mycket irriterande kostnad, och påverkar lagstiftningen i frågan om så behövs, samt sänder motionen vidare till regionstämman 7/24 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 4 Sammanfattning av motionens innehåll Kungsäters LRF lyfter frågan om tillsynsavgift för brukande i vattenskyddsområde och om rimligheten i att lantbrukaren ska stå för denna kostnad. För att få tillstånd, som måste sökas, skall brukaren betala en avgift till den myndighet som handlägger ärendet. Detta förfarande är, enligt motionären, olika i olika kommuner. Man önskar att LRF utreder hur lagen ser ut samt att LRF påverkar så att verksamhetsutövaren ska ersätta lantbrukaren för detta. Styrelsens ställningstagande Kungsäters LRF pekar på den kostnad för tillstånd som markägare måste betala för att få bruka sin mark inom ett vattenskyddsområde. Man vill att vattenföretaget skall ersätta markägaren för denna kostnad och att LRF ska påverka lagstiftningen om så behövs. Tillsynskostnader behandlas olika i de halländska kommunerna och nationellt finns inte någon generell regel för hur kommunerna ska hantera dessa. Sättet att påverka är genom förhandling. LRF Halland kan medverka genom att ta fram fakta om hur tillståndshanteringen ser ut i övriga kommuner, men förhandlingen i detta enskilda fall bör ske genom LRFs kommungrupp i respektive kommun. Styrelsen föreslår stämman besluta att motionen härmed anses besvarad. Motion nr 5: Enskilda avlopp Harplinge LRF Just nu går vi in i en ny period gällande vattendirektivet som kommer att pågå 2015–2021, där vattenstatusen i samtliga hav och vattendrag skall förbättras i många avseenden. Det är något som kommer att påverka många jordbrukare, företag och enskilda personer i vårt område. Skintan är ett av vattendragen som måste förbättra sin vattenstatus på grund av höga värden av näringsämnen, framförallt fosfor. Just nu genomför miljö- och hälsoskyddskontoret en inventering av alla enskilda avlopp i området. Det är många fastigheter, och många olika typer av avlopp. Många har under tidigare år blivit ålagda att göra förbättringar på sina fastigheter gällande avloppen, och har gjort detta. Det är inte rimligt att enskilda personer ska behöva göra de stora investeringar som det innebär att renovera avloppet, med bara några års mellanrum. Det är många äldre som bor i området och som har obefintlig belastning på avloppet. Det saknas idag möjligheter att göra gemensamma enkla lösningar. Det stora problemet i just detta område är inte i första hand de enskilda avloppen, utan de översvämningar som sker på jordbruksmarken. Vattenavrinningen är för dålig och vid de tillfällen som jordbruksmark översvämmas drar det med sig mycket stora mängder näringsämnen ut till havet. En renovering av alla enskilda avlopp innebär i sig ingen stor samhällsnytta, utan 8/24 tillför endast stora kostnader för den enskilda personen. Dessa kostnader går inte att ställa i relation med de små förbättringar de medför. Det är ett enkelt sätt för en myndighet att kräva detta av enskilda personer, men det gör i sig ingen stor samhällsnytta och ingen stor förbättring av vattenstatusen. Jag föreslår därför årsmötet att LRF ska verka för: att att att kräva flexibilitet vid inventering av de enskilda avloppen kräva att en ordentlig utredning görs beträffande vad som resulterar i störst förbättringar av vattenstatusen kräva en lösning som ser över möjligheten att så många som möjligt kan ansluta sig till det kommunala avloppssystemet. Sara Johansson, Harplinge LRF Regionstyrelsens yttrande: motion nr 5 Sammanfattning av motionens innehåll Harplinge LRF tar i sin motion upp frågan om samhällets krav på enskilda när det gäller avlopp, kopplat till vattendirektivet. I Skintan, det vattendrag som åsyftas i motionen, handlar näringsläckaget framförallt om fosfor. Såväl lantbruksföretag som enskilda husägare åläggs att med snäva tidsmarginaler investera i nya avlopp. Motionären ser inte någon rimlighet i den stora del av ansvaret som åläggs enskilda. Mycket av näringsläckaget sker vid regnrika perioder på grund av dåligt fall på vattendragen, och med detta sköljs näring med. Motionären önskar en ökad flexibilitet vid inventering av de enskilda avloppen, samt en utredning av vilka åtgärder som resulterar i störst förbättring av vattenstatusen, samt slutligen, en lösning där man erbjuder möjlighet att ansluta till det befintliga kommunala avloppsnätet. Styrelsens ställningstagande Harplinge LRF har i sin motion tagit upp ett skeende som berör många husägare för närvarande. Varje kommun är fri att besluta om hanteringssätt. En framgångsväg kan vara en dialog med kommunen i grupp, där synpunkter framförs om att få möjlighet att kopplas på det kommunala avloppsnätet. Inget stöd finns i lagstiftningen som öppnar möjlighet att ställa krav på kommunen. Styrelsen föreslår stämman besluta att motionen härmed anses besvarad. 9/24 Motion nr 6: Torvmarker läcker CO2 Tvååkers LRF Sedan 1800- talet har stora arealer torvmark dikats i Sverige för att få fram åker och skog. Av den totala arealen torvmarker på 10 milj. ha, är 2,6 milj. ha dikade, dvs. hela Blekinges yta. Försöksrapporter från SLU visar att utsläppen därifrån är nästan dubbel så stora som hela Sveriges inrikestrafik, 20 milj. ton CO2/ år. Sverige måste redovisa utsläppen till EU. Ett ha dikad torvmark motsvarar utsläppen från en bil som kör ett varv runt jorden. Köttdebatten är av mindre betydelse i jämförelse. Skogstillväxten måste drivas på för att öka koldioxidinlagringen. De uttagna torvmarkerna måste askspridas och beskogas. Ett alternativ är att skogen på dikade torvmarker avverkas och torven tas till vara. Aska läggs ut som ökar tillväxten. Torvmarken beskogas igen. Tvååkers LRF yrkar: att en sammanställning görs av askvolymerna, på de olika värmeverken, och dess användningsområden att LRF sätter sig in i frågan, bistår kartläggningen av områdena med de värsta utsläppen. Jonas Torbiörnson Regionstyrelsens yttrande: motion nr 6 Sammanfattning av motionens innehåll Stora arealer torvmark har sedan 1800-talet dikats ut för att få fram åker och skog. Ca 25 procent av all torvmark är dikad. Motionären hävdar att proportionen mellan köttproduktionens påverkan på CO2-utsläppen är ringa i förhållande till utsläppen från nedbrytningen av organogena jordar (med hög mullhalt). Motionären önskar därför ökad stimulans till skogsplantering och till askåterföring för att stimulera tillväxten i skogen och för att därmed även öka CO2-inlagringen. Motionären yrkar i att-satserna att LRF ska agera för att sammanställa askvolymer och för att kartlägga de områden som har de största utsläppen. Styrelsens ställningstagande Stora arealer odlingsmark i Halland och Sverige är utdikade torvmarker och sjösänkningar. Som mest odlades 700 000 hektar organogena jordar i öppen växtodling (1946); en tredjedel är kvar i odling. Tendensen är fortsatt minskad areal organogen jord i öppen odling. Nedbrytning av organogena jordar ger stora CO2-utsläpp, samtidigt som väl dränerad mark ger lägre N20-utsläpp. Sett i CO2-ekvivalenter är N2O 298 gånger starkare. I de försök som är gjorda visar resultaten emellertid på stor spridning inom varje typ av markanvändning. Både beskogning och fortsatt öppen odling kan ge höga eller låga 10/24 emissioner. Osäkerheten i beräkningarna är hög, vilket gör det svårt att bedöma vilka åtgärder som är mest effektiva. Att sammanställa askvolymer och att kartlägga områden med störst utsläpp kan inte anses vara LRF:s roll; snarare är det SLU:s och Naturvårdsverkets ansvar. Styrelsen föreslår stämman besluta att motionen härmed anses besvarad. Motion nr 7: Lösning av tvister inom skogsnäringen via skiljenämnd Unnaryds LRF En skiljenämnd är en nämnd som kan avgöra tvister i vilka förlikning kan träffas istället för att de tas upp som mål i domstol. I många fall väljer man att använda skiljenämnd istället för domstol för att få en snabbhet och/eller integritet i arbetet, då skiljenämnders arbete som regel inte är offentligt. En dom i skiljenämnd är oftast inte möjlig att överklaga eftersom den är avtalad bort. Inom skogsnäringen är skiljenämnden vanligt förekommande i virkeskontrakten. Ett undantag är Södra. De har inte skiljenämnd i sina virkeskontrakt och har inte haft detta på många år. Vid en tvist kan det vara svårt för den enskilde skogsägaren att ha tillräcklig personkännedom om vilka skiljemän som finns och vilka som han/hon upplever är kompetenta och objektiva. Skiljedomsförfarandet bygger på att det är en person som är skiljeman och därmed den som dömer. Det kan också vara problem att använda försäkringarnas rättsskydd till kostnader i samband med ärenden i skiljenämnd. Den starka parten kan anlita mycket kostsam experthjälp från egna branschen, som ”spelar över” en ekonomiskt svagare skogsägare, som då ”skräms” genom att ev. behöva betala kostnaden. Risken med skiljenämndsförfarandet är att skogsägaren inte får en tillräckligt opartisk bedömning som om ärendet hanteras i civil rätt där bedömningen är mera korrekt juridiskt säkrad. Vi yrkar att LRF arbetar för att tingsrättsförfarande införs i virkeskontrakten istället för skiljenämnd att motionen går vidare till LRFs riksförbundsstämma Unnaryds LRF 11/24 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 7 Sammanfattning av motionens innehåll Motionären tar upp problematiken med skiljenämndsförfaranden, en metod som är vanlig vid tvister om virkeskontrakt. Att använda skiljenämnd ger ofta snabbhet och integritet, men inte offentlighet och inte heller överklagandemöjlighet eftersom denna oftast avtalas bort. Om parterna vore jämbördiga i styrka och i erfarenhet av skiljenämndsförfarande skulle några problem inte uppstå. Nu är dock förhållandet ofta till nackdel för den säljande parten, skogsägaren, som oftast är ny i situationen och inte har kännedom om de skiljemän som finns till förfogande. Motionären skulle vilja se att tvister istället löses via tingsrättsförfarande för att juridiskt säkra och skydda den svagare parten i målen. Styrelsens ställningstagande Motionären tar upp en angelägen fråga om rättsskydd vid tvister. Problemen kan breddas från virkeskontrakt till flertalet fall där tvister uppstår. En svagare, ovan part, står mot en etablerad, ekonomiskt starkare part som dessutom har vana av lösning via skiljedom. Detta skapar för mycket känsla av rättsosäkerhet och utelämnande för den svagare parten. Styrelsen föreslår stämman besluta att LRF arbetar för att tingsrättsförfarande införs i virkeskontrakten istället för skiljenämnd att LRF arbetar för att se över hur tvister i kontrakt bör lösas, och utarbetar juridiskt hållbara och jämlika lösningar, som kan accepteras av parterna att regionstyrelsen får i uppdrag att utforma en motion till riksförbundsstämman i enlighet med motionen. Motion nr 8: Förgröning – vallodling Västra Kungsbacka LRF På grund av de oklarheter som råder om förgröning – vallodling är direktivet så pass diffusa vilket föranleder lantbrukaren ett stort problem inför hanteringen vallodling. Lantbrukaren har mötts av besvärliga beslut då han oftast fått direktiv på exempel som tidigare skett: att fälla träd på betesmark för att minska skugga till grässvålen. Man fick avdrag för minskad areal och till och med betala tillbaka betesstöd för desamma. En del träd fälldes. Inte långt senare hade Jordbruksverket direktiv tvärvänt för djurskyddets skull dess skugga – men hur ställer man tillbaka sina fällda träd? Lantbrukaren upplever svårigheter om det upprepas tidigare direktiv och senare göra tvärtomvändning, detta förefaller svårt att ta rätta beslut då han vill följa de regler som föreligger honom. Västra Kungsbackas lokalavdelning yrkar därför att regionstämman beslutar uppdra riksförbundsstyrelsen 12/24 att att att att belysa förgröning, vallodling så att inte oklarheter uppstår samt lantbrukaren inte behöver tvärvända de direktiv som gjorts inom 5 år det inte belöper på lantbrukarens sak få minskat stöd och efter 5-10 år behöva processa ett orimligt kostnadsbeslut inte fördyra för lantbrukaren till kostnader i miljö- och klimatfrågor och ändrade direktiv vid vallodling Motionsyttrande och förslag – se motion nummer 9! Motion nr 9: Igenväxning i mellanbygd till följd av mark i träda Gällinge-Idala-Förlanda LRF Trädan har blivit ett omfattande skogs- och mellanbygdsproblem! Med detta menar vi att om vi tvunget behöver trädan idag så bör den ligga där den gör nytta. Vi anser att trädan gör mest nytta i områden där det bedrivs intensivt jordbruk, i dessa områden finns det sällan något skydd för det vilda djurlivet vilket trädan hade bidragit till. LRF måste bestämma sig för hur de vill att jordbrukskartan skall se ut i framtiden. Trenden nu är att trädan breder ut sej i skogs- och mellanbygder och blir liggandes år efter år. Vilket får till följd att åkermarken där trädan ligger snabbt blir uppslukad av skogskanter samt av sly. Kort därpå så försvinner den åkern och blir skogsmark i stället. I och med det så försvinner hela idén med vilande åkermark som trädan är tänkt som. Som ung i dessa bygder blir det väldigt svårt att utveckla ett konkurrenskraftigt jordbruk, när bra åkermark är låst i träda. Skulle man få tillgång till att arrendera en åker som legat i träda så tar det många år att återfå den bördig. Vi vill därför att det skall löna sej mer att arrendera ut till någon som vill vårda och odla marken, istället för att lägga den i träda. Vi anser i enlighet med LRF:s livsmedelsstrategi att produktiv mark skall användas till livsmedelsproduktion och inte växa igen. Vi yrkar på: att att att LRF arbetar för ett konkurrenskraftigt jordbruk i skogs- och mellanbygder det skall löna sej att arrendera ut denna motion går vidare till riksstämman. 13/24 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 8 och 9 Sammanfattning av motionernas innehåll Motionen om förgröning och vallodling tar upp de problem som uppstår när myndigheterna förändrar sina direktiv med förhållandevis kort varsel, trots att bruket av åkermark ofta planeras över längre tider än ett år i taget. Det gäller bland annat det nya förgröningsstödet, vilket kan skapa inlåsningar för t.ex. före detta mjölkbönder som vill lägga om till spannmålsodling – har man haft betesvallar runt gårdshusen längre än fem år tillbaka räknas dessa som permanenta och kan komma att begränsa en kommande omläggning till spannmålsodling. Motionen om igenväxning till följd av träda tar upp problemen med dagens och som det verkar även morgondagens bestämmelser kring ersättningen för träda. Enligt dessa kan man som markägare eller brukare få gårdsstöd utan att marken brukas, något som får till följd att yngre lantbrukare som vill satsa och expandera inte får möjlighet till detta på grund av att mark ligger outnyttjad. I träda försämras markerna med tiden och det kan ta många år innan den ursprungliga bördigheten har uppnåtts igen. Det finns dock små möjligheter i det nya stödprogrammet att minska de ekonomiska fördelarna med att låta mark ligga oanvänd. Styrelsens ställningstagande LRF i Halland, Skåne, Västra Götaland och Mälardalen skickade i höstas en gemensam skrivelse till Jordbruksverket och Landsbygdsdepartementet om problem i det nya förgröningsstödet. De ovanstående togs dock inte upp. Bestämmelserna om förgröning och träda är en stor inskränkning och begränsning i den enskildes företagande. Här har LRF en viktig uppgift att bevaka och arbeta för att mark skall användas aktivt. Att låta mark ligga oanvänd kan inte räknas som en grön näring. Det är också ett stort ingrepp i ägande- och brukanderätten att låsa företagare till en viss driftsinriktning genom bestämmelser som styr vad som skall odlas på marken. Styrelsen föreslår stämman besluta att regionstyrelsen får i uppdrag att utforma en motion till riksförbundsstämman i enligt med motionens intentioner. 14/24 Motion nr 10: Likvärdiga och förenklade regler för myndighetsutövning Getinge-Rävinge-Steninge LRF Vi har uppmärksammat i vår och grannarnas lokalavdelning i LRF att djurhållande gårdar minskar i en förödande takt. Detta medför att sysselsättningsgraden minska både på gårdarna, maskinstationer och inte minst förädlingsindustrin. Därför tycker vi att när någon ute på landsbygden vill satsa och utveckla sitt företag och ökasysselsättningsgraden så skall man inte mötas av en lång rad av nya villkor och regler. Vår uppfattning är att när ansökningarna kommer in till både kommun och länsstyrelsen i vår kommun och län så tar tjänstemännen som sin stora uppgift att göra det så besvärligt som möjligt med nya villkor som måste uppfyllas för att lantbrukaren skall få utökningstillstånd. Oftast provar tjänstemännen nya villkor som de kanske får igenom och som sedan blir någon slags standard, som förmedlas vidare till kolleger runt om i landet. I några fall testas krav och villkor som tangerar juridiska gråzoner som småföretagare har svår att möta. Både länsstyrelse och kommuner kommer gärna med nya villkor och pålagor som berörväxtodlingen fast det är djurhållningen som byggs ut. Skall det fortsätta så får man lägga växtodlingen och animalieproduktionen i olika bolag vilket medför att det klassiska familjejordbruket dör ut för man orkar inte med all administration. Vi i Getinge-Rävinge-Steninge LRF yrkar: att bedömningen skall vara lika mellan de olika länsstyrelserna i Sverige. Både miljöprövningen och förprövning att i ansökan om MKB för djurhållning skall man inte ställa nya krav på villkor som måste uppfyllas innan ansökan anses vara komplett. (går ej att överklaga) att LRF tillsammans med Jordbruksverket ser till att regeltolkningarna blir likvärdig i landet och en likvärdig myndighetsutövning. att regionstämman skickar denna motion till riksstämman. Regionstyrelsens yttrande: motion nr 10 Sammanfattning av motionens innehåll Motionären har uppmärksammat att antalet djurhållande gårdar minskar i förödande takt, vilket i sin tur minskar sysselsättningen på såväl gårdar, som på maskinstationer och i förädlingsindustrin. En orsak enligt motionären, är att företag som vill satsa och utveckla vid ansökan om tillstånd hos olika myndigheter, möts av en orimligt lång rad nya villkor och regler som 15/24 måste uppfyllas och följas. Dessa varierar dessutom från län till län. Motionären vill att LRF arbetar för att ärenden ska bedömas likartat i olika delar av landet. Styrelsens ställningstagande Styrelsen delar motionärens uppfattning om att det behövs större likabehandling från länsstyrelser och kommuner vid behandling av ärenden. Detta skulle ge flera vinster, inte minst för rättssäkerheten. Styrelsen anser också att det är av stor vikt att de regler och lagar som finns följs och att myndigheter inte inför nya ”egna” villkor och regler under ett ärendes behandling. Det ska inte finnas utrymme för enskilda tjänstemäns tyckande. Frågan om likabehandling är en nationell angelägenhet eftersom den berör alla länsstyrelser. LRF för regelbundet diskussioner med Jordbruksverket och regeringskansliet om hur man regionalt upplever relationen med länsstyrelsen. Förenklingsresan som Jordbruksverket och LRF gjorde tillsammans sommaren 2013 var ett sätt att visa på onödiga regler och att lyfta förenklingsmöjligheter. Utifrån resan ska en handlingsplan arbetas fram och denna ska vara gemensam för myndigheter och branschorganisationer i hela landet. Jordbruksverket har i detta arbete upprättat ett webbforum för samsyn och likriktning av bedömningarna, med cirka 300 deltagare från 160 kommuner och länsstyrelser. På detta område finns dock mer att arbeta med eftersom många lantbruksföretag inte anser sig likvärdigt bedömda. Även i de fall miljökonsekvensbeskrivning, MKB, krävs, är det av största vikt att likabehandling sker. Reglerna finns i miljöbalken och för att få till likvärdiga bedömningar har Naturvårdsverket skapat ett forum där LRF, länsstyrelser, miljödepartementet, domstolar med flera är representerade. En del görs redan för att få till en likabehandling men LRF får återkommande exempel på att det är skillnader i bedömningarna. Styrelsen föreslår stämman besluta att regionstyrelsen får i uppdrag att utforma en motion till riksförbundsstämman i enlighet med motionens intentioner. Motion nr 11: Avskaffning av beteslagstiftning för mjölkkor Harplinge LRF Dagens beteslagstiftning infördes 1988 i en tid då Astrid Lindgren målade bilden av att kor ska ha roligt. Merparten av alla kor stod då uppbundna, vilket har förändrats betydligt under senare år då många nya och moderna stallar har byggts med mycket stor fokus på att djurvälfärden ska vara av bästa möjliga klass. Alla som har mjölkkor idag vet att kor inte tycker om värme, och om de får välja stannar de gärna inomhus dessa dagar. Dagar när det regnar mycket medför stora problem med upptrampning och dålig klövhälsa. Vad vi också vet är att kor är mycket lata djur av sin natur, och tycker inte om att behöva gå långt för 16/24 att äta eller dricka utan vill helst ha sitt foder serverat inom räckhåll 24 timmar om dygnet. Sverige är det enda land idag som har en lagstiftning gällande att behöva ha mjölkande kor ute på bete. I en tid då dagens mjölkbönder lever på en internationell marknad långt utanför landets gränser och får lika mycket betalt för sin mjölk som sina grannar utanför Sveriges får, krävs att man har möjlighet att konkurrera på lika villkor. Flera länder har exempelvis tillägg då de har sin mjölkkor ute på bete, vilket är omöjligt i Sverige då det är ett krav att följa beteslagstiftningen. Enligt undersökningar som har gjorts visar det på att den största delen mjölkbönder skulle släppa ut sina kor på bete även om lagen försvann, för de anser att det höjer djurvälfärden och djuren blir friskare – och sjuka djur är olönsamma djur. Så detta handlar inte om att alla mjölkkor ska låsas in för gott, utan att mjölkföretagare i Sverige ska få konkurrera på lika villkor som mjölkbönder utanför landets gränser. Det handlar om att det inte ska finnas en lagstiftning som är baserad på att kunna kontrolleras på enklaste vis, till varje pris. Det är ej heller ekonomiskt försvarbart att lägga ner tid på administration och journalföring i den mån som lagstiftningen idag kräver. Jag föreslår därför årsmötet att LRF ska verka för: att avskaffa den beteslagstiftning som finns idag gällande mjölkande kor Sara Johansson, Harplinge LRF Regionstyrelsens yttrande: motion nr 11 Sammanfattning av motionens innehåll Motionen tar upp problematiken med en föråldrad beteslagstiftning från 1988. Sedan denna infördes har förhållandena för djurhållning ändrats. I andra länder får lantbrukarna ett ekonomiskt tillägg när de har sina kor på bete, medan den svenska lagstiftningen innebär att bönder i vårt land inte har möjlighet att konkurrera på lika villkor med europeiska kollegor. Motionären kräver att LRF verkar för att avskaffa den nuvarande beteslagstiftningen för mjölkkor. Styrelsens ställningstagande Mjölkproduktionen i Sverige har förändrats sedan beteslagstiftningen infördes 1988. Antalet mjölkgårdar har blivit färre men större och de flesta kor går numera på lösdrift. En lagstiftning i linje med den förändrade djurhållningen vore en där djuren tilläts att själva får välja när de vill vara ute och inne, något som forskningen visar att de mår bra av. Till problematiken runt beteslagstiftningen hör också att denna, till skillnad från i andra länder, inte ger mjölkföretagen betalt för djur på betesgång vilket innebär att en stor konkurrensnackdel. 17/24 LRF har påtalat dessa problem via LRF Mjölk, som kontinuerligt arbetar för en mer modern och en mer flexibel beteslagstiftning. LRF har även framfört frågan till den nationella konkurrenskraftsutredningen. Den svenska beteslagstiftningen är ytterligare ett exempel på en regel som skapar ojämlikhet mellan svensk produktion och övriga länders. Styrelsen föreslår stämman besluta att motionen härmed anses besvarad. Motion nr 12: Åtgärder för att säkra svensk livsmedelsproduktion Kungsäters LRF Det svenska jordbruket minskar i termer av såväl odlad yta som antal jordbruksföretag och antal husdjur. Detta då svenska lantbrukare konkurrerar på ojämlika villkor med länder vars krav och regler ej är likställda svenska. Sveriges lantbrukare har världens tuffaste miljökrav, djurhållningsregler och arbetsvillkor att ta hänsyn till vid produktion. Det svenska lantbruket är viktigt ur flera aspekter, dels för arbetstillfällen då totalt ca 10 procent av Sveriges yrkesverksamma arbetar i lantbruk och förädling. Dels för att Sverige behöver ett fungerande lantbruk för livsmedelsförsörjning i händelse av krig. Att satsa på egen livsmedelsproduktion är lika viktigt som att satsa på ett eget försvar. Genom att skapa tydliga regler för upphandling till Sveriges offentliga kök ökar konkurrenskraften för det svenska lantbruket. Samtliga råvaror som köps in till offentliga kök i Sverige bör framställas enligt svenska lagar med samma krav på djurhållning, miljö samt arbetsvillkor. Tydlig märkning av livsmedelsproduktion samt förhöjd kunskapsnivå hos konsumenter tryggar svensk livsmedelsproduktion och stärker svenska lantbrukares konkurrenskraft och tryggar samtidigt arbetstillfällen i Sverige. Med anledning av ovanstående yrkar undertecknad att införa tydliga lagar och regler att alla råvaror och produkter som köps in till offentliga kök i Sverige skall följa svensk lag på djurhållning, miljökrav samt arbetsvillkor att införa tydliga lagar och regler för märkning av livsmedelsprodukter där det tydligt framkommer om produkterna producerats i enlighet med svenska lag på djurhållning, miljökrav samt arbetsvillkor. Johanna Palmelid, Kungsäter LRF 18/24 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 12 Sammanfattning av motionens innehåll Motionen tar upp att den svenska livsmedelsproduktionen minskar, bland annat till följd av att Sveriges bönder har världens tuffaste miljökrav och djurhållningsregler att ta hänsyn till i sin verksamhet. Motionären pekar på att ett svenskt lantbruk är viktigt för såväl självförsörjningen som för sysselsättningen. För att säkerställa en svensk livsmedelsproduktion föreslår motionären två åtgärder. Den ena är tydliga lagar och regler som underlättar för den offentliga sektorn att upphandla närproducerade livsmedel. Den andra åtgärden är tydliga lagar och regler för märkning av livsmedel så att det tydligt framgår att de har producerats i enlighet med svensk lag. Styrelsens ställningstagande Att stifta nya lagar och regler är politikens uppgift. Det LRF kan göra för att skapa en förändring i den riktning som motionären önskar är bedriva ett påverkansarbete gentemot politiker. Detta görs också, såväl nationellt som regionalt. I Halland träffade LRF alla kommuner och Region Halland vintern 2013–2014 och lyfte då frågan om svensk och halländsk mat i den offentliga måltiden. Samtalen visade att det finns en samstämmighet om att det går att ställa högre krav i upphandlingarna för att underlätta för svenska producenter att få leverera. Parallellt med förändrade kravställningar behövs dock även tydliga signaler från politikerna om att de är beredda att avsätta pengar för att få svenska produkter. Att exempelvis utöka nötköttsproduktion för att kunna leverera större volymer tar fem år innan resultat i form att slaktat kött kommer, något som kräver långsiktighet och tydlighet i de kommunala besluten. LRF Halland kommer att fortsätta att träffa politiker, kostchefer och upphandlare, bland annat för att bistå med kontakter med producenter. När det gäller motionärens krav på tydliga regler och lagar för märkning av svenska livsmedel är svaret det samma som då det gäller upphandling – det LRF kan göra är att bedriva ett påverkansarbete gentemot politikerna. För att underlätta för konsumenterna att välja svenskt har LRF dessutom tagit fram appen Bonde på köpet, som är gratis. Med hjälp av denna kan konsumenten direkt i affären scanna en vara och se om den är svensk eller inte. Bonde på köpet uppdateras ständigt med nya varor. Under senare åren har även flera märkningar tagits fram av branschorganisationerna för att hjälpa konsumenterna att välja svenska produkter. På animaliesidan finns Svenska fågel och Svenskt Kött som båda garanterar att djuren är födda, uppfödda, slaktade och förädlade i Sverige. Ytterligare ett märke är Svenskt sigill, som innebär kvalitetsgaranti och certifiering av svenskproducerade livsmedel och blommor. Styrelsen föreslår stämman besluta att motionen härmed ska anses besvarad. 19/24 Motion nr 13: Säkerställande av livsmedelsförsörjning Karups LRF och Våxtorps LRF Regeringen har sagt att man skall ta fram en livsmedelsstrategi till våren 2016. Ändå aviserar den rödgröna regeringen ökade skatter på mineralgödsel och bränsle. Sveriges mjölk- och grisbönder kämpar för att överleva. Handeln tjänar grova pengar och bönderna får allt mindre. Hälften av maten vi äter är importerad. Världen omkring oss är full av oro, det är krig i Europa, hoten från terrorgrupper ökar. Ändå talar vi inte längre om behovet av livsmedelsberedskap. Om transportsystemet inte fungerar är vi utan mat i butikerna på två dagar. Hos grossisterna inom en vecka. Det är dags att livsmedelsstrategierna blir till tydliga produktionsmål. Det kan låta som rester aven föråldrad tid, men utan livsmedelsproduktion fungerar inget samhälle i längden. Därför yrkar årsmötet: att LRF kräver att livsmedelsstrategin skall kopplas till produktionsmål för att säkerställa en godtagbar självförsörjningsgrad inom landet att LRF kräver att dieselskatten åter tas bort och att skatten på handelsgödsel inte återinförs att LRF kräver att produktionsmålen jämnställs med miljömålen i kommande strategier att motionen antas och skickas vidare till regionstämman i Halland. Linda Hedström, ordförande Karup, och Pia Sjögren, ordförande Våxtorp Motionen antogs av årsmötena. Regionstyrelsens yttrande: motion nr 13 Sammanfattning av motionens innehåll Motionen tar upp Sveriges minskande förmåga till självförsörjning av livsmedel. Hälften av den mat vi äter är importerad, livsmedelsaffärerna har små lager och är väldigt beroende av säkra transporter, detta samtidigt som omvärlden är mer osäker än på många år. Dessutom vill regeringen införa dieselskatt och återinföra konstgödselskatt, vilket skapar än sämre konkurrensförutsättningar. Trots detta talar vi inte om behovet av en livsmedelsberedskap, menar motionärerna. Inte ens i samband med den livsmedelsstrategi som den nuvarande regeringen ska ta fram till våren 2016. För att säkerställa en svensk självförsörjning vill motionärerna att livsmedelsstrategin kopplas till produktionsmål, som även jämställs med de nationella miljömålen. 20/24 Styrelsens ställningstagande Regionstyrelsen håller med motionärerna om att det är viktigt att regeringen tar fram en livsmedelsstrategi. Vid möten med den nuvarande regeringen har LRF flera gånger fört fram vikten av att svenska livsmedelsproducenter måste få likvärdiga produktionsförutsättningar som sina kollegor i Europa. LRF har även fört fram att det är viktigt för landet att vi behåller och ökar den svenska produktionen av livsmedel för att nå en ökad självförsörjningsgrad. Till detta påverkansarbete hör också att föra fram vikten av att så mycket som möjligt av vår åkermark ska fortsätta vara i aktivt brukande. När det gäller införande av dieselskatt och återinförande av skatt på mineralgödsel arbetar LRF kontinuerligt med dessa frågor. Styrelsen föreslår stämman besluta att regionstyrelsen får i uppdrag att skriva en skrivelse till riksförbundsstyrelsen för att framföra att det är av yttersta vikt att LRF i samtal med regeringen och oppositionen betonar oron för den minskade produktion som kan bli följden om diesel- och mineralgödselskatterna höjs. att LRF i kontakter med kommun, länsstyrelser och staten påpekar vikten av att ha ett beredskapsperspektiv då beslut fattas som gäller brukande av åkermark. att regionstyrelsen får i uppdrag att utforma en skrivelse till Jordbruksverket i vilken vi påpekar vikten av att aktivt bruka åkermarken i hela landet. att regionstyrelsen får i uppdrag att vid möten med länsstyrelsen ta upp oron för den minskade livsmedelsproduktionen i Halland och det ekonomiskt pressade läget för halländska animalieproducenter. Motion nr 14: Leasingavtal för elbilar Torup-Kinnared LRF Ett stort antal LRF-medlemmar har redan satsat på att producera grön el från t.ex solceller, vind och vatten, och många fler är på gång. Att använda sådan el till att driva en del av våra fordon känns som en miljövänlig fortsättning. Elbilstekniken är ännu ganska ny och under ständig utveckling. Ekonomin i att själv köpa elbil är tveksam, ett leasingavtal kan vara ett bra alternativ. Vi yrkar: att LRF Samköp ges i uppdrag att ta fram attraktiva leasingavtal på elbilar. Kinnared 11 januari 2015 Erling Bengtsson, Martina Philip Carlsson och Erling Nilsson 21/24 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 14 Sammanfattning av motionens innehåll Motionen belyser LRF-medlemmarnas ökade satsning för att producera miljövänligt i form av exempelvis solceller, vind och vattenkraft. I förlängningen kan det även vara aktuellt för lantbruken att köra vissa bilar på el. Det är dock dyrt att köpa elbilar i dagsläget och därför vill motionärerna att det tas fram leasingavtal på elbilar för LRFs medlemmar. Styrelsens ställningstagande Motionen ligger rätt i tiden. Den är ställd till LRF Samköp, som för tillfället jobbar mycket med att kartlägga medlemmarnas behov. LRF Samköp ser att efterfrågan på privat leasing ökar. Inget avtal är dock på gång just nu och det är därför angeläget med en påtryckning från medlemmarna, särskilt som mottot för LRF Samköp är att sänka de gröna näringarnas företagskostnader och att LRF-medlemmen ska kunna göra effektivare inköp. Styrelsen föreslår stämman besluta att regionstyrelsen får i uppdrag att skicka motionen vidare till LRF Samköp. Motion nr 15: Indragen tidningsutdelning Årstad LRF med omnejd Under hösten har Västsvensk tidningsdistributions skickat ut brev till flera medlemmar som inte bor utmed stora vägen. VTD vill flytta deras brevlådor och leverera alla morgontidningar inklusive Land och ATL längre ner, för de flesta till en ”huvudväg”. Detta p.g.a ökade leveranskostnader. Detta gör att många medlemmar får mycket långt till sin brevlåda. Detta bidrar till tidningsdöd och till att flera journalister blir arbetslösa och de få som finns kvar kommer längre ifrån den enskilde personen på landet. Färre tidningar och journalister nära minskar vår möjlighet att göra våra frågor hörda. Detta utarmar dessutom den levande landsbygden. En dagstidning betyder mycket för det fria ordet och en levande landsbygd. Många äldre har inte längre möjlighet att köra bil för att hämta tidningen vid landsvägen. Dessutom kostar det mycket att köra och hämta tidningen vid landsvägen, till vilket det kan vara 3–5 km enkel väg och hur bra kan detta vara för miljön? Många har dessutom mycket dåligt bredband om de överhuvudtaget har tillgång till bredband. Risken är dessutom stor att posten snart gör samma sak. Indragen tidning och kanske även post kommer att göra att många inte känner att de har möjlighet att bo kvar på landsbygden. Vi kräver att LRF reagerar på detta – för det fria ordet och en levande landsbygd. 22/24 Styrelsen för Årstad LRF med omnejd 18 februari 2015 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 15 Sammanfattning av motionens innehåll Motionären tar upp den försämrade tidningsdistributionen till prenumeranter på landsbygden. Tidningarnas besparingar medför att många prenumeranter får oacceptabelt långt till brevlådan där tidningen levereras, ibland flera kilometer. Sämre distribution bidrar till tidningsdöd och till minskad journalistisk bevakning av landsbygden. Styrelsens ställningstagande Regionstyrelsen instämmer i motionens syfte. Frågan är angelägen för såväl en levande landsbygd som för en fungerande demokrati. Styrelsen föreslår stämman besluta att regionstyrelsen får i uppdrag att framföra synpunkter i linje med motionens innehåll i halländska medier. Motion nr 16: Strängare regler för omhändertagandet av övergivna fordon Jag upplever att det finns ett problem med att mer eller mindre skrotfärdiga personbilar lämnas åt sitt öde lite varstans. Har man otur som markägare att få ett vrak på sina marker och detta inte står trafikfarligt till, kan det kosta tid, byråkratiskt krångel och även pengar innan bilen är borta. Under tiden är risken stor för plundring och sönderslagning som då gör att det blir ett än större miljöproblem. Jag tror att med lite god vilja från polismyndighet och kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor skulle man kunna snabba på processen avsevärt. Exempel: Om inte bilägaren efter polisens uppmaning tagit hand om sitt fordon inom 3–4 dagar ska detta bärgas till förslagsvis en av kommunens återvinningscentraler. Där får ägaren chans att lösa ut sitt fordon. Om inte detta sker inom rimlig tid så lämnas bilen till skrot. Jag föreslår därför årsmötet: att LRF verkar för att lösa detta problem. att motionen skickas vidare till LRF Hallands regionstämma. Leif Svensson, Derome LRF 23/24 Regionstyrelsens yttrande: motion nr 16 Sammanfattning av motionens innehåll Motionären tar upp problemet med fordon som på ett eller annat sätt hamnar på åkrar, i skog eller utmed vägar. Att reda ut vem som har ansvaret för att ta hand om fordonen är inte lätt. Motionären föreslår att reglerna ändras för att skapa ett snabbare omhändertagande. Styrelsens ställningstagande Det problem som motionen tar upp drabbar många medlemmar. Ansvaret att meddela bilägaren ligger på den som äger marken där fordonet står men att hantera detta är inte lätt, och flytta bilen får man inte göra. Det finns över 1 miljon avställda bilar i Sverige och Håll Sverige rent föreslår nu att en pant införs på bilar, liksom tydligare och bättre information i ämnet. Styrelsen föreslår stämman besluta att regionstyrelsen får i uppdrag att utforma en skrivelse till riksförbundsstyrelsen med uppmaning om att LRF stöttar Håll Sverige rent i dess påverkansarbete gentemot regeringen. 24/24
© Copyright 2025