Anstalter för barn - Barnhemmet som kulturarv
LÄNSSTYRELSEN I ÖREBRO LÄN Anstalter för barn - Barnhemmet som kulturarv Publ.nr 2015:21 Arbetshuset som tidigare fungerat som barnhem finns fortfarande kvar i Örebros stadsmiljö. Bildkälla: Länsstyrelsen i Örebro län/fotograf Elisabeth Karlsson Omslagsbild: Barnhemmet i kv. Svanen 1 i Nora. Sjuksköterska Anna Eriksson med barn i fotografens studio 1927. Bildkälla: Hembygdsföreningen Noraskog/fotograf KGF Norberg Beställning: Länsstyrelsen i Örebro län Framställt av: Örebro läns museum Författare: Helen Sannerstedt Ölm Dnr: 2011.250.191 Lst publ nr: 2015:21 Innehåll INLEDNING5 Bakgrund 5 Syfte 5 Metod6 ARBETSHUSET, ÖREBRO STADS ARBETSHUSFÖRVALTNING – ÖREBRO BARNHEM, ÄVEN KALLAD GLOMMAGÅRDEN, ADOLFSBERG 7 Arbetshuset 7 Glommagården – barnhemmet i Adolfsberg 12 Småbarnens Vänner 17 NORA BARNHEM 18 ÖREBRO BARNHEM – EFS/ÖREBRO EVANGELISKA LUTHERSKA MISSIONSFÖRENING, HOLMSÄTERS BARNHEM OCH SOLBERGAHEMMET, VINTROSA 21 FINSKA BARNHEMMET I KUMLA 24 Finska barn till Lindesberg 27 ÖVRIGA BARNHEM 28 Karlskoga barnhem 28 Hagaro och Skogshyddans barnhem 30 Åmmebergs barnhem 32 Lindesbergs barnhem 33 Guldsmedshytte barnhem 34 Medinska barnhemmet, Ervalla, (Axberg) 35 Kumla barnhem 36 Kumla barnhem – enskild 36 Fjugesta mödrahem och barnhem 37 Fjugesta barnhem (spädbarnshemmet) 37 BARNKOLONIER 39 Skrekarhyttans barnkoloni 39 ANSTALTER FÖR BARN OCH UNGDOMAR 42 Kristinahemmet i Askersund 42 Åkerby skyddshem för vanartiga pojkar 45 Tivedskolan53 Älvestorp koloni- och internatskola 56 ÖVERSIKTSKARTA BARNAVÅRDSANSTALTER I ÖREBRO LÄN 59 3 Bild från utställningen ”Hitta hem” som visades på Örebro läns museum hösten 2013. Bildkälla: Örebro läns museum/fotograf Michael Andersson 4 INLEDNING Bakgrund I ett delbetänkande av Utredningen om vanvård i den sociala barnavården (SOU 2009:99) gjordes bedömningen att minst 100 000 barn hade varit placerade på institution under perioden 1950-1980. Om tidsperioden utökas bakåt i tid till 1900-talets början ökar nog antalet till minst det dubbla. Att placera barn på olika former av institutioner har således inte varit någon marginell företeelse i det svenska 1900-talssamhället. Men minnet av detta utgör helt klart ett marginaliserat kulturarv. Berättelsen om barnhemmen och barnhemsbarnen har fått stor uppmärksamhet i samband med Vanvårdsutredningen som tillsattes 2006 och Upprättelseutredningen 2010 men detta har inte lämnat några direkta avtryck inom kulturarvsektorn. För att kulturarv ska fungera som stöd och källa för berättelser och identifikation är det viktigt att människor kan relatera till det som bevaras och visas på museer och i kulturmiljöer. Därför måste det anses angeläget att även uppmärksamma miljöer som kan kopplas till historien och berättelserna om de svenska barnhemmen och därmed också bredda den sociala representationen i det byggda kulturarvet. Institutioner enbart för barn började inrättas i Sverige redan vid mitten av 1800-talet. Det var inte bara kommuner och landsting som drev barnhemmen. Huvudmannaskapen var många och skiftande och innefattade både stiftelser, föreningar, välgörenhetsorganisationer och privatpersoner. Tidigt gjordes det åtskillnad mellan två olika slag av omhändertagande: dels vård för fattiga och försummade barn där föräldrarna kanske saknades eller bedömdes att inte ha förmåga att ta hand om sina barn och dels skyddsuppfostran av barn som var i ”sedligt avseende försummade” eller som det kom att heta i 1924 års lag om barnavård, ansågs ”vara i fara för att utveckla vanart”. Vid sidan av barnhemmen var dessutom många barn långt in på 1900-talets placerade inom fattigvårdens institutioner. 1943 blev ansvaret för barnhemmen enhetligt då landstinget blev huvudman. Syfte Hundratusentals barn i Sverige har under 1900-talet haft erfarenheten av att omhändertas och placeras på någon form av institution eller anstalt; barnhem, spädbarnshem, anstalter för vanartiga eller andra liknande inrättningar. Såväl de fysiska barnhemmen som minnena och levnadsödena från dessa platser är en del av vår moderna historia. Projektet Anstalter för barn - Barnhemmet som kulturarv innebar en etnologisk undersökning av 1900-talets institutionsbundna barnavård i Örebro län. Det övergripande syftet har varit att utifrån ett kulturarvsperspektiv uppmärksamma och dokumentera miljöer och berättelser med anknytning till den sociala barnavårdens historia. 5 Metod Med utgångspunkt i ovanstående har projektet syftat till att utifrån ett etnologiskt perspektiv undersöka ett antal institutionsmiljöer för barn i Örebro län och därmed skapa ett underlag för en diskussion kring hur ett kulturarv som tar utgångspunkt i miljöer och minnen från barnhemmen skulle kunna utformas. Till projektets grundfrågor har hört att identifiera institutioner för barn i Örebro län. Det handlar om att skapa en grundkunskap om barnhem och verksamheter som funnits, var de har legat och vad som idag finns kvar i form av miljöer, arkivmaterial och minnen. Avsikten var att göra en översiktlig kartläggning, inte en inventering. Med utgångspunkt i denna översikt har det gjorts mer djupgående nedslag i några institutioner. Det finns idag tiotusentals människor som har egna erfarenheter av barnhemsvistelse. Inom ramen för vanvårdsutredningen har 902 intervjuer genomförts och 2007 gjorde Nordiska museet ett upprop om minnen från barnhemmen. Det är av största vikt att berättelserna från personer med egna minnen från barnhemmen ges utrymme i historieskrivningen och inom ramen för detta projekt har ett mindre antal intervjuer genomförts med koppling till de undersökta miljöerna. Resultatet av undersökningen har förutom att presenteras i denna rapportskrift utgjort underlag för en egenproducerad utställningsdel med regional anknytning i samband med att vandringsutställningen Hitta hem visades på Örebro läns museum 2013. Arbetet inleddes med att ett upprop gjordes till hembygdsföreningarna i Örebro län med en förfrågan om information rörande barnhem. Samtidigt lades en sådan förfrågan ut även till allmänheten via Örebro läns museums hemsida och via en artikel i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Det resulterade i att flera personer tog kontakt och ville berätta om sina egna erfarenheter. Fem djupintervjuer och tre telefonintervjuer har gjorts. Arkivstudier har utförts på Landstingsarkivet, ArkivCentrum samt Stadsarkivet Örebro. Det har resulterat i ett stort insamlat arkivmaterial. Insamlingen av bildmaterial har dessutom skett via kommunarkiv, hembygdsföreningar och privatpersoner. Praktikanten Linda Hedman deltog under första perioden 2012 i projektet med att söka information på ett arkiv, utföra en intervju och att skriva text. Dessutom har det gjorts en del studiebesök på några f d barnhem och anstalter. De platser som besöktes var Tivedskolan, Nora barnhem, Åkerby herrgård, Älvestorps herrgård och Skrekarhyttans herrgård. Projektet har genomförts under ca 3 månader 2012 och 2½ månader 2013. 6 ARBETSHUSET, ÖREBRO STADS ARBETSHUSFÖRVALTNING – ÖREBRO BARNHEM, ÄVEN KALLAD GLOMMAGÅRDEN, ADOLFSBERG Arbetshuset Arbetshuset, senare Glommagården - barnhemmet i Adolfsberg var verksamt mellan 1803 – 1984. Huvudman var Stiftelsen Örebro stads Arbetshusförvaltning. De första lokalerna för verksamheten låg på söder i gården nr 69 och 70. Efter en förfrågan till kungen från landshövding Salomon Löfwensköld fick arbetsinrättningen tillgång till Kronomäterihuset vid Slottet. Byggnaden fick senare namnet Arbetshuset och invigdes 1 november 1806. Barn vid arbetshuset, ca 1905. Bildkälla Örebro stadsarkiv/fotograf okänd Verksamhetens ändamål var att motverka tiggeri och att hjälpa den ökande mängd fattiga människor i Örebro. Den fattige ägde en ”helig rätt” till ”medlidsamhetens fordringar” men förväntades göra rätt för sig för att få ta del av denna hjälp. Från början sattes både vuxna samt föräldralösa och oäkta barn i arbete på Arbetshuset. Snart togs dock enbart barnen emot. Det var fattigvårdsstyrelsen som ansökte om placeringar för fattiga barn på Arbetshuset. Senare tog Barnavårdsnämnden över detta samarbete med barnhemmet. 7 Barn på arbetshuset, 1920-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd Redan i början av 1900-talet var Arbetshuset för litet och i för dåligt skick för en barnhemsverksamhet. Den ökande trafiken ansågs också vara ett problem för ett barnhem som låg mitt i staden. Under några år var barnhemsverksamheten därför lokaliserad på olika platser i staden. ”Arbetshusbarnen var strängt förbjudna att på egna ben ge sig ut på gatan, men under vintrarna fick de åka skridsko på en begränsad del av slottsdammen. Deras tid till och från skolan var så knappt tillmätt, att den inte medgav några krokvägar. I sina grå vadmalskläder, vävda på Arbetsinrättningen, numera Norra sjukhemmet, kändes de igen på långt håll. Vid de ofta återkommande gudstjänstbesöken följdes alla åt i flock med syster Kristin eller hennes biträde i spetsen. Det upprättshölls en sträng disciplin på religiös grundval”. Berättelse om hur det var på Arbetshuset i slutet av 1800-talet. Arkivhandlingar från Berta Gerdins personarkiv PS:012, Örebro stadsarkiv. Livet på barnhem var inrutat och disciplinerat. De större barnen gick i skolan och läxläsningen togs på stort allvar. Att uppföra sig och lyda de ordningsföreskrifter som fanns var av stor vikt. 8 Barn på arbetshuset, 1920-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd ”Under vardagslag lästes läxorna i en stor sal på västra delen av övre våningen. Här åt man också vid ett långbord med träbänkar. Under läxläsningen i katekes och biblisk historia rådde ett öronbedövande surr. Syster förhörde gravallvarligt en och en”. Berättelse om hur det var på Arbetshuset i slutet av 1800-talet. Arkivhandlingar från Berta Gerdins personarkiv PS:012, Örebro stadsarkiv. Barn på arbetshuset, ca 1905. Bildkälla Örebro stadsarkiv/fotograf Anna Hedström 9 Barn på arbetshuset, 1920-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd Pojke vid arbetshuset, 1920-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/ fotograf okänd 10 De vardagliga rutinerna och tristessen bröts vid jul som firades med dans kring granen och julklappar till barnen. ”Julafton firades i stora salen åt Kanslibron till. Den användes eljest endast för arbetshusförvaltningens sammanträde kallades därför Herrarnas sal. Denna sal blev för barnen ett himmelrike, då julgranen tändes med levande ljus och tomten kom med klappar, gottpåsar och jultidningar. I glädjen deltog landssekreterare Helling och församlingens pastor Guldå.” Berättelse om hur det var på Arbetshuset i slutet av 1800-talet. Arkivhandlingar från Berta Gerdins personarkiv PS:012, Örebro stadsarkiv. Korvtillverkning på arbetshuset, 1920-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd ”Julafton var festlig med god mat, dans kring granen och julklappar. Föreståndarinnan var prästdotter. Där fanns ju recept som maten lagades efter. Potatiskorven glömmer jag aldrig, likaså pepparkakor som jag aldrig smakat sen”. Berättelse om hur det var på Arbetshuset i början av 1900-talet. Arkivhandlingar från Berta Gerdins personarkiv PS:012, Örebro stadsarkiv. 11 Barnhemmet i Adolfsberg. Ca 1948. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd Glommagården – barnhemmet i Adolfsberg 1945 beslutades det att två barnhem skulle byggas vid den gamla skolan i Adolfsberg. Den 1 mars 1948 flyttade Arbetshusförvaltningen till Adolfsberg. Verksamheten kallades då ”Örebro stads Upptagningshem och Örebro stads Barnhem” eller ”Stora respektive Lilla barnhemmet”. Senare kallades barnhemmet för Glommagården eller helt enkelt barnhemmet i Adolfsberg. Det som tidigare var ett arbetshus för föräldralösa barn blev nu ett upptagningshem för hela länet med plats för 31 barn och barnhem för varaktig vård av 12 barn. Upptagningshem innebar att barnen fick stanna under högst ett års tid. Verksamheten lades ner 1984 och samma år startade landstinget sin institutionsverksamhet som 1985 flyttade till nya lokaler. ”Vi kom till barnhemmet på Adolfsberg. Mina syskon kom på andra avdelningar, de var ju små. På söndagarna var det gudstjänst. Då träffade jag mina syskon en stund.” Citat från intervjuer gjorda under 2012 med människor som bott på Adolfsbergs barnhem. 12 Barn vid barnhemmet i Adolfsberg. Ca 1948. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd ”Jag undrar hur det hade varit, jag tror att det var bra att vi kom till barnhemmet. Mamma drack och satt inne, bedrägeri tror jag att det var. Vi plockade vedpinnar i skogen, hon hade det inte lätt.” Citat från intervjuer gjorda under 2012 med människor som bott på Adolfsbergs barnhem. Lekande barn på barnhemmet i Adolfsberg, 1946. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd 13 Barn vid barnhemmet i Adolfsberg. 1940-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd ”Föreståndarinnan hette Helena. Jag hade blivit osams med henne, jag bet henne i ett finger. Jag var tvungen att springa därifrån. Det var en järnväg, en bro. Sen vart jag jagad, de ringde till barnavårdsnämnden. Direktörn … jagade mig med taxi, jag sprang barfota. Man vart jagad, jaga ett litet barn med en bil. Jag var ju rädd..Under många år kunde jag inte åka över den där bron. Jag kan inte säga att det är bättre idag för det vet jag inte. Men jag hoppas att man inte jagar barn med bil idag.” Citat från intervjuer gjorda under 2012 med människor som bott på Adolfsbergs barnhem. 14 Barnhemmet i Adolfsberg. 1950-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd Barn och personal på barnhemmet i Adolfsberg. 1950-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd 15 ”Frukosten glömmer jag aldrig – Bläh. Det var vattgröt och lingon sju dagar i veckan. Den där äckliga lingonsylten, det var inget socker i den. Man fick ett halvt glas mjölk, men vi fick inte blanda den i gröten. Den skulle drickas för sig, efteråt. På söndagarna var det lite bättre, då fick vi en hård smörgås till.” Citat från intervjuer gjorda under 2012 med människor som bott på Adolfsbergs barnhem. Knappheten, ritualerna och likformigheten. Maten med sina smaker och lukter är starka minnesbärare och återkommande minnen. ”Det fanns fina grejor också, på kvällarna innan vi la oss fick vi choklad och hårda mackor… Och på pojkhemmet, mjölk med nybakade bullar klockan tio, alla kom hem klockan tio.” Citat från intervjuer gjorda under 2012 med människor som bott på Adolfsbergs barnhem. Barn och personal på barnhemmet i Adolfsberg, 1951. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf okänd 16 ”Det var strängt kristet och väldigt auktoritärt. Det var morgonbön och kvällsbön, bön före maten och bön efter maten. Vi skulle bli bra medborgare, kristna och allt det där.” Citat från intervjuer gjorda under 2012 med människor som bott på Adolfsbergs barnhem. Örebro stads Barnavårdsnämnd var verksam mellan 1925 - 1970. I början av 1900-talet fanns flera olika nämnder i Örebro som rörde barn. Enligt lagen om samhällets barnavård som kom 6 juni 1924 bestämdes att barnavårdande verksamheter skulle ligga under en och samma barnavårdsnämnd i varje kommun. 1 oktober 1925 höll Örebro stads Barnavårdsnämnd sitt första sammanträde. ”Arbetet inriktades på centraliserad verksamhet med vård av fattiga barn utom hemmet, omhändertagande av vanvårdade, sedligt försummade barn samt på fosterhemskontrollen”. Fosterbarnsvården omfattade alla barn under 16 år med undantag för vanartade barn till 18 år, vilka mot ersättning fostrades hos annan än föräldrar eller förmyndare. Barn som tagits in till barnhem ansågs som fosterbarn. I slutet av 1973 upphörde BVN med sin verksamhet då nämnden sammanslogs med nykterhetsnämnden och socialnämnden till Örebro kommun Sociala centralnämnden. Information från Stadsarkivet Örebro. Källor Arkivhandlingar för Stiftelsen Örebro stads Arbetshusförvaltning, längre fram i tiden kallad Örebro stads barnhem eller Glommagården, finns på Örebro stadsarkiv. Fotografier finns att söka i Örebro stads bildarkiv. Småbarnens Vänner Från början var Småbarnens Vänner en småbarnskola som startade 1840 i arbetshuset, Örebro. Skolan tog emot barn mellan 3 – 7 år medan föräldrarna arbetade. Syftet var att uppfostra och undervisa mer än att omhänderta barnen. Förebilden till denna skolform kom från Skottland och England. Under 1880-talet hade småbarnskolan problem med dålig ekonomi. När folkskolan utvecklades och kunde ge plats åt fler barn avvecklades skolan. 1886 ombildades verksamheten till ett barnhem och namnet ändrades till Småbarnens Vänner. Barnhemmets främsta uppgift var att hjälpa ensamstående föräldrar med barntillsynen. Barnhemsverksamheten pågick fram till 1945 då det nyöppnade barnhemmet i Adolfsberg övertog verksamheten. Källor Arkivhandlingar för Sällskapet Småbarnens Vänner finns på Örebro Stadsarkiv. 17 NORA BARNHEM Barnhemmet i Nora var i drift mellan 1916 – 1964. 1916 förvärvades gård nr 85 på Rådstugugatan 26 av Nora Stads och Bergsförsamlingar som bildade en barnhemsförening. Initiativtagare till barnhemmet var Thure Bergström. Gården som är byggd på 1700-talet donerades redan 1889 av änkefrun Dorothea Hallström till Nora Stad. Enligt hennes testamente hade dock rådman Johan Detlof Hoffman och hans hustru rätt att disponera gården intill sin död. Gården tillföll sedan Nora Stad 1904. Sjuksköterska Anna Eriksson, född i Järnboås 1878, var barnhemmets föreståndarinna. Från början antogs fem barn till barnhemmet. Verksamheten drevs fram till 1964. Barnhemmet i Nora, ca 1930. Bildkälla: Hembygdsföreningen Noraskog/fotograf KGF Norberg Sjuksköterska Anna Eriksson med ett litet barn, 1926. Bildkälla: Hembygdsföreningen Noraskog/fotograf KGF Norberg 18 Dop av barn på barnhemmet, 1920. Bildkälla: Hembygdsföreningen Noraskog/fotograf KGF Norberg Enligt uppgift av f d Stadstarkitekten i Nora, Anders Håberger, överläts gården som gåva till Nora Stad enligt gåvobrev den 27 februari med tillträde 1 april 1969. Gåvobrevet innehöll inga förbehåll men barnhemsföreningen gör i ett protokollfört beslut drätselkammaren uppmärksam på möjligheten att ”de ledigblivna lokalerna skulle kunna användas som barndaghem eller ev annat ändamål”. Det fd barnhemmet togs under hösten 1969 i bruk som daghemsverksamhet och har använts som förskola ända fram till 2010. Idag ägs fastigheten av Norabostäder och ska byggas om till lägenheter. Barnhemmet i Nora står nu i det närmaste redo att mottaga sina skyddslingar, en har tom redan anländt. Det är en omkring 14-årig föräldralös flicka från bergsförsamlingen, som en tid varit intagen å Nora sjukhus för vård, men där betydligt förbättrad ej kunnat få kvarblifva af utrymmesbrist. Den för barnhemmet inköpta gården i staden har medelst ett högt, tätt och snyggt plank afskilt från gatan och innanför detta ter sig den öppet för solen liggande gården och trädgården i ett snyggt och trefligt skick. I trädgården finnas köksväxtland för hemmet, men ock öppen rymlig plats för dess småttingar… Barnens sofrum bli de båda å byggnadens västra ända, ett för gossar och ett för flickor, båda rummen soliga och ljusa. När om någon vecka hemmet är fullt färdigt och alla dess första småttingar inflyttade, äro helt visst de många som vilja önska det – samma tomtebolycka – hälsa, trefnad och glädje åt de små skyddslingarna, lycka och framgång åt hemmet i sin helhet, till glädje främst för den varmhjärtade initiativtagaren till detsamma och så för alla de många, som i kärlek till hemmets vackra syfte för detsammas tillkomst gjort uppoffringar af penningar, tid och arbete. Artikel i Nora Tidning 8 juli 1916 19 Lucia på barnhemmet i Nora, ca 1928. Bildkälla: Hembygdsföreningen Noraskog/fotograf KGF Norberg Källor Det är oklart var arkivhandlingarna för Nora barnhem finns. Varken arkivet på Nora bergslagsförsamling, Kyrkokansliets arkiv i Uppsala eller Landsarkivet i Uppsala har handlingarna. Arkivhandlingar från verksamhetens senare tid finns hos en privatperson. Gåvobrev angående fastigheten finns på Nora kommunarkiv. Fotografierna tagna av fotograf KGF Norberg i Nora ägs idag av hembygdsföreningen Noraskog. 20 ÖREBRO BARNHEM – EFS/ÖREBRO EVANGELISKA LUTHERSKA MISSIONSFÖRENING, HOLMSÄTERS BARNHEM OCH SOLBERGAHEMMET, VINTROSA Vykort på Örebro barnhem, Solbergahemmet, i Vintrosa. Bildkälla: Lindebilder/fotograf okänd Holmsäters barnhem i Vintrosa var verksamt mellan åren 1919 – 1955. Holmsäters barnhem och Solbergahemmet i Vintrosa ingick i Örebro barnhem som drevs av EFS, Örebro Evangeliska Lutherska missionsförening. Barnhemmet öppnade 1919 med Missionsföreningen i Vintrosa som huvudman. Efter den 1 januari 1948 tar Örebro läns landsting över ansvaret. ”Målet med ett blivande barnhem finge därför ej endast bliva att hjälpa barnen ur deras lekamliga nöd eller att giva dem huld och skydd för kroppen utan målet – det större målet – måste alltid vara att föra barnen in under kristligt inflytande, där de om möjligt kunde vinnas och bevaras för Herren Jesus och hans rike. Då först finge hjälparbetet den rätta inställningen och kunde bliva till välsignelse”. Till verksamheten köptes en fastighet med tillhörande jordbruk i Solberga, Vintrosa. Där tog man emot drygt 10 barn i åldern 2-16 år. Verksamheten utökades efter hand och 1937 köptes därför fastigheten Holmsäter i Vintrosa dit barnhemsverksamheten flyttades. 21 Nio barnsköterskor poserar framför Holmsätershemmet 1943. Bildkälla Örebro läns museum/Sam Lindskog Solbergahemmet användes under en period parallellt med Holmsäters barnhem. Mellan 1931 – 1938 var det upptagningshem för 12 pojkar i åldern 12-18 år. Det var pojkar som inte kunde bo hemma men inte heller ansågs behöva vara på skyddshem. Verksamheten upphörde då skyddshemslagen kom 1 januari 1938. Nu tog staten över all skyddsverksamhet och pojkarna på Solbergahemmet överflyttades till Åkerby skyddshem. Fram till den 31 december 1939 var Solberga konvalescenthem för klena och nervösa barn. Därefter lades verksamheten ned och gården såldes. 1 april 1933 får barnhemmet en ny inriktning då behovet av ett spädbarnshem är stort. Holmsäters barnhem omvandlas till ett mödra- och ett spädbarnshem. Mödrahemmets verksamhet var vård av spädbarn med deras mödrar. Minimivistelsetiden var sex månader. Spädbarnshem var till för barn under ett år, som inte åtföljdes av sin mor. Barnen fick stanna tills de fyllt högst två år. Verksamheten hade från början 28 platser. Då efterfrågan på platser var mycket stor blev hemmet snabbt överbelagt och platserna utökades därför efter några år till 31 stycken. 1933 tog man också emot barnsköterskeelever på Holmsäters barnhem. 22 1951 uppfördes ett nytt mödrahem i Fjugesta då förlossningsplatserna på Holmsäters mödrahem blev för få. Verksamhet på Holmsäter flyttades då över dit. År 1957 blev Holmsätershemmet ett provisoriskt vårdhem för psykiskt efterblivna barn i åldern upp till 12 år. Källor ArkivCentrum har arkivhandlingar från den tid då Örebro evangelisk lutherska missionsföreningen var ansvariga för verksamheten. Örebro Stadsarkiv har arkivhandlingar som omfattar tiden 1899 – 1945. Protokoll 1918-1932 och barn på Solbergahemmet 1931-1939. Landstingsarkivet, Örebro. Protokoll 1947 – 1955. Sekretess gäller främst barnhemsakterna 1919-1957. Arkivomfång 1 ½ hyllmeter. Efterföljande arkivbildare är Fjugesta mödrahem och barnhem. Interiör från barnavdelningen vid Holmsätershemmet 1943. Bildkälla Örebro läns museum/Sam Lindskog 23 FINSKA BARNHEMMET I KUMLA Enligt en bildtext i en artikel om Finska barnhem i Kumla Julblad 1977 är de anställda i övre raden Valborg Jansson, föreståndarinna Rut Lithell och Inga-Britt Ljungberg. Barnen i övre raden heter Sonja, Roger, Solvig, Leo och Jyrki. I nedre raden Vappu, Solvig, Stig, okänd, Matti, Marjatta och Mary. Bildkälla: Kommunarkivet Kumla/fotograf Sundberg & Ohlsson. Riksinsamlingen till Finland togs upp på Kumla Röda Korsstyrelsemöte den 7 januari 1942. Orsaken var att Finland befann sig i det s.k. fortsättningskriget med Sovjetunionen sedan sommaren 1941. På flera håll i Sverige inrättades det barnhem för finska barn mellan 1940 till 1945. Kumla Röda Korsstyrelse beslutade att ställa i ordning ett tillfälligt hem åt finska barn. En kommitté tillsattes med uppdrag att ordna med insamling av pengar, att skaffa en lämplig lokal, att anställa personal m m. Det beslutades också att barnhemmet endast skulle ta emot klena barn, inte tuberkulösa eller sjuka barn. Det finska barnhemmet drevs av Kumla Röda Kors mellan åren 1942 – 1946. Den 1 januari 1946 övertogs barnhemmet av föreningen Rädda barnen. När hjälpkommittén för Finlands barn började ta ett större ansvar för verksamheten följde ett statsbidrag per barn och vårddag. Enligt uppgift ska barnhemmet ha upphört juli 1947. Barnhemmet inhystes i Klingbergs f d skofabrik vid Grevgatan. På bottenvåningen fanns kök, matsal och ett sovrum för de äldre flickorna. På andra våningen fanns sovrum för barnen. Det 24 gamla fabrikskontorets rum förvandlades till personalrum. På tredje våningen fanns fler personalrum och ett stort lekrum som ofta användes av barnen. Barnhemmet hade centralvärme, kallvatten och avlopp men det saknades toalett, badrum, varmvatten och tvättstuga. På andra våningen inrättades husets tvättrum, som bestod av en långbänk med tvättfat och en hylla för tandborstmuggar. Barnen fick bada en gång i veckan i ett stort träkar i tvättrummet. Varmvatten bars då i hinkar från grannhusets tvättstuga. För de större barnen fanns det ett utedass och för de mindre fanns pottor. Finska barnhemmet låg i Klingbergs f d skofabrik vid Grevgatan. Bildkälla: Skoindustrimuseet Kumla/Kumla Julblad 1977 Under åren samlade man in bidrag från företag och privatpersoner till verksamheten. En stor bidragsgivare var Bofors AB, som lämnade bidrag till barnhemmets driftskostnader. Kumlabor skänkte barnsängar och barnkläder. Gåvor som konserver, frukt och godis blev ett välkommet inslag i en osäker vardag. I den första gruppen med barn som kom till barnhemmet var det 12 barn. På barnhemmet arbetade då en föreståndare, ett biträde och en kokerska. Föreståndarinnan hette Rut Lithell. Successivt ökade antalet barn och därmed också antalet anställda. Som mest fanns 24 barn på hemmet. De flesta barnen återvände till Finland men åtminstone en pojke, vid namn Tarmo, stannade kvar. Han blev adopterad av Ester Karlsson, barnhemmets sista föreståndarinna. 25 Källor Fotografier och arkivhandlingar finns på Kumla kommunarkiv: Finska barnhemmet som består av räkenskaper för åren 1942-1945. Liggare rörande intagna barn saknas helt. Kumla kommunarkiv: Kumla Röda kors arkiv. A1:1 Riksarkivet: Hjälpkommittén för Finlands barn. Finska barnhemmet – ett kapitel om frivilligt samhällsarbete: Kumla Julblad 1977. Tage Tapper. Familjen Norlanders disponentvilla på Tallebo i Vedevåg. Bildkälla: Hans S Eriksson 26 Finska barn till Lindesberg Även i Lindesberg var intresset och engagemanget bland privatpersoner, organisationer och företagare stort för att ta emot finska barn under 1942. 25 finska barn togs emot på två barnkolonier i Rya och Lindesberg. I Rya erbjöd lantbrukare Vidfeldt gratis en bostad på fyra rum och kök där 15 barn skulle få plats. Denna leddes av rödakorssystern Karin Bruce. Den nybildade kommittén för Finlands barn i Lindesberg ordnade ännu en barnkoloni i Lindesberg. De hyrde övervåningen på pensionat Haga för de resterande tio barnen. Bidrag till verksamheten kom från bland annat Berg & Co, Kvarnmaskiner, Tebes, Lindesbergs Gjuteri, O. Wennbergs snickeri och Lindes Sparbank. Frisörmästare Nils Adell lovade att klippa de finska barnen gratis så fort de kom till Lindesberg. Arbetarna på Kvarnmaskiner arbetade dessutom extra två timmar varje vecka och skänkte pengarna till barnverksamheten. I Kloten ordnade Domänverket plats för 30 finska barn i skogsskolans gamla lokaler. Dessutom tog familjen Norlander på Tallebo, Vedevåg hand om 16 finska barn. Husets döttrar, Elisabet och Marie-Louise Norlander, 17 respektive 19 år tog hand om barnen tillsammans med en finsk vårdare. Den stora disponentvillan omvandlades och anpassades. Biljard- och sällskapsrummet på nedre botten blev lekrum. Matsalsbordet täcktes med en vaxduk och det beställdes bänkar av lagom höjd. På övervåningen ordnades sovplatser till barnen. Barnen fick tandborste, kam och hårborste. 15 par skor skickades efter till barnen då det endast var ett barn som hade skor när de anlände till Tallebo. En affär i Lindesberg skickade 16 par strumpor gratis. Kläder till barnen syddes av kvinnorna på bruket eller i närliggande stugor. En lärarinna i Lindesberg bildade en arbetsklubb med skolbarnen som också sydde kläder åt barnen. Barnhemmet upplöstes under hösten 1942. Källor Riksarkivet: Hjälpkommittén för Finlands barn. Blogg om finska krigsbarn, http://www.krigsbarn.com Bergslagsposten under 1942, bland annat den 7 och 9 januari. Hemsidan om Vedevåg, http://www.vedevag.se/invandrare.htm. Valda delar från artikel ur en veckotidning sammanställt av Hans S Eriksson. ”Seklet då allt hände”. Erik Öhrn och Göran Karlsson 2001, har en sammanställning av reportagen i Bergslagsposten under 1942. 27 ÖVRIGA BARNHEM Karlskoga barnhem Fruntimmersföreningen i Karlskoga startade 1 januari 1877 ett barnhem och internatskola för fattiga flickor. Syftet med verksamheten var att ”rädda någon eller några fattiga flickor från vanvård och okunnighet samt att söka bilda dem till arbetsamma, gudliga och gudfruktiga människor”. Flickorna skulle undervisas i kristendom, innanläsning, rättstavning, geografi, räkning, skrivning och dessutom i spånad, vävnad, sömnad, stickning och alla övriga hushållsgöromål. Verksamheten var i stort en internathushållsskola med plats för cirka 16 flickor. 1899 inköptes en ny fastighet, Sigridsberg, på västra Rävåsen i nuvarande kvarteret Ugglan. 1908 tar kommunen över ansvaret och man börjar ganska snart använda namnet Karlskoga kommuns barnhem. 1912 fanns det plats för 40 barn på barnhemmet och man tog nu också emot spädbarn och pojkar. Pojkarna fick stanna på barnhemmet fram till konfirmationsåldern medan flickorna blev kvar en längre tid för att hjälpa till med omvårdnaden av de mindre barnen. Sommaren 1945 stod ett nybyggt barnhem färdigt på samma plats där det gamla barnhemmet tidigare legat. Under byggtiden hade en villa vid Skolgatan 20 använts som tillfälligt barnhem. Karlskoga barnhem blev nu ett upptagningshem, vilket innebar att vård gavs under högst ett års tid för barn i åldrarna 1 – 12 år. Barnhemmet hade 21 platser. Karlskoga barnhem. Bildkälla: Karlskoga Bergslags hembygdsförenings arkiv 28 Karlskoga barnhem. Bildkälla: Karlskoga Bergslags hembygdsförenings arkiv Från början var Karlskoga stad huvudman. Från 1957 ansvarade landstinget för 75 % av kostnaderna och tog 1968 över huvudmannaskapet för barnhemmet. Under 1970 avvecklades Karlskoga barnhem. Sedan dess har byggnaden använts inom barnomsorgen, som fritidshem och daghem. Karlskoga barnhem har även kallats för Rävåsens barnhem. Källor Arkivhandlingarna finns på Landstingsarkivet, Örebro. Sekretess gäller främst barnhemsakterna. Arkivomfång 1 meter. Karlskoga kommunarkiv har protokoll och handlingar som rör Karlskoga barnhemsstyrelse, Karlskoga barnavårdsnämnd samt Karlskoga kommun och stadsfullmäktige. Westerblad, Ulf. 2009. Barndomens långa skuggor. Min innersta smärta äger jag ensam. Bokförlaget Axplock. 29 Hagaro och Skogshyddans barnhem Fd Hagaro barnhem. Bildkälla: Kommunarkivet Kumla/fotograf Örebro Kuriren Hagaros barnhem i södra Mos, Kumla, startade 1912. Barnhemmen grundades gemensamt av de båda barnhemmens föreståndarinnor, vilket skedde i samråd med andra kvinnor som var intresserade av barnavård. Föreståndarinna på Hagaro barnhem var fröken Elin Andersson, född 1872. Barnhemmet som byggdes vid föräldrahemmet ägdes av Elin och hennes äldre syster Sofia Andersson och blev Elin Anderssons livsuppgift. De första sex barnen som barnhemmet tog emot kom från Stockholms fattigvårdsbyrå. Sammanlagt bodde mellan 15- 20 barn på barnhemmet och under somrarna ännu fler barn. De flesta barnen stannade tills de hade slutat skolan, fått arbete och själva kunde försörja sig. 1930 ansåg Elin Andersson sig för gammal för att fortsätta driva barnhemmet och hade för avsikt att upphöra med verksamheten. Då fanns det sex barn i åldern 13 - 15 år kvar på Hagaro barnhem. 1933 tog hon emot det sista barnet. ”Det fanns alltid lekkamrater… Vi hade roligt tillsammans. Det var alltid rent och snyggt. Vi fick lära oss ordning och reda. De äldre fick vänja sig vid att ta hand om de yngre. Vi fick hjälpa till i hushållet, var och en efter sin förmåga.” Marianne Carlsson berättar om sin uppväxt på Hagaro barnhem för Tage Tapper. Hagaro och Skogshyddan-ett kapitel om frivilligt samhällsarbete. Kumla Julblad 1976 30 Skogshyddans barnhem i södra Mos, Kumla startade 1923. Föreståndarinnan hette Ingeborg Margareta Bjurbäck och var född 1879. Hon hade tidigare arbetat på Hagaro barnhem och var utbildad sjuksköterska och dispensärsköterska. Barnhemmet inhystes i den fd komministerbostaden från Kumla som var flyttad till platsen. Skogshyddan blev en filial till Hagaro barnhem. Intagningen av barnen skedde på samma grunder på de båda barnhemmen. Man tog emot fattiga barn i alla åldrar som var för svaga för att inackorderas i familjer. Skillnaden var att Skogshyddans barnhem tog emot fler sjuka barn och i några fall också ”efterblivna” barn som det var svårt att hitta fosterhem till. Skogshyddans barnhem i södra Mos Kumla. Bildkälla: Kumla Julblad 1976. Som på så många andra enskilda barnhem skedde arbetet med frivilliga krafter. Från början var kostnaden 10 kronor per månad för att hysa in ett barn på barnhemmet. På 1930-talet var avgiften för barn 30 kronor per månad och barn. Kumla kommun betalade denna avgift för de barn som kommunen inackorderade på hemmen men som inte alla föräldrar hade möjlighet att betala om barnen inackorderats direkt av dem. Barnhemmen fick inget statsbidrag och det ekonomiska tillskottet från enskilda och föreningar genom välgörenhet var inte speciellt stort. Källor Hagaro och Skogshyddan – ett kapitel om frivilligt samhällsarbete. I: Kumla Julblad 1976. Tage Tapper. 31 Åmmebergs barnhem Under åren 1922 – 1952 var Åmmebergs barnhem verksamt för friska barn från tuberkulösa hem i Örebro län. Barnen var mellan 0 – 15 år. Den huvudsakliga anledningen till att barnen kom till Åmmeberg var att modern eller fadern var död i lungtuberkulos eller att en eller fler i familjen var sjuka. Vistelsetiden vid barnhemmet var högst 6 månader, men kunde i speciella fall förlängas. Första året kom det 16 barn till barnhemmet. Många barn blev utskrivna till föräldrahemmet, när sjukdomen lagt sig. Andra kom till andra barnhem eller fosterhem. Senare togs även andra behövande barn in på barnhemmet. Fram till jubileet 1947 hade 426 barn vårdats vid barnhemmet. Syster Greta med barn på Åmmebergs barnhem, omkring 1930. Bildkälla: Leif Linus Larssons bildarkiv Huvudman för barnhemmet var Örebro läns landsting. Initiativet till barnhemmet kom från doktor Högberg, provinsialläkare i Åmmeberg samt doktor Hagstrand som var förste provinsialläkare. Föreståndare var Margareta (Greta) Johansson och senare Margit Nylin. Åmmebergs barnhem upphörde 31 december 1952. De barn som bodde kvar vid årsskiftet 1952 fick plats på det nybyggda barnhemmet i Kumla. Källor Arkivhandlingarna finns hos Landstingsarkivet, Örebro. Sekretess gäller främst barnhemsakterna. Arkivomfång 2 hyllmeter. Individinformation: Liggare finns över intagna barn. Efterföljande arkivbildare: Kumla barnhem. Ove Danielssons blogg och www.ovedanielsson.se 32 Barn utanför Åmmebergs barnhem. Bildkälla: Leif Linus Larssons bildarkiv Lindesbergs barnhem Lindesbergs barnhem var verksamt mellan 1924 och 1952 och låg i fastigheten Anneberg vid Schröders backe. Den 1 januari 1924 tog barnhemmet emot de första barnen, tre pojkar och en flicka. Sammanlagt kunde barnhemmet ta emot cirka 15 barn. Inledningsvis var det framför allt barn från tuberkulösa hem som togs emot på grund av att barnhemmet fick bidrag från Nationalföreningen mot tuberkulos. Senare tog man även emot andra barn som hade behov av att bo där. På barnhemmet arbetade en föreståndarinna och två biträden, ett biträde i köket och ett biträde som städade och hjälpte till att ta hand om barnen. Föreståndarinnan Lydia Riddarström, kal�lad för tant Lydia, arbetade på barnhemmet från 1934 fram till 1952 då barnhemmet stängde. Vardagen på barnhemmet var full av rutiner. Barnen åt frukost, gick till skolan, åt lunch och hjälpte till med ärenden på eftermiddagen innan kvällsmaten. Under sommaren fick barnen hjälpa till mycket i trädgården. De rensade grönsaks- och potatisland och plockade bär. Det fanns också tid för lek och de barn som ville fick gå i simskolan. I barnhemmet fanns en positiv stämning. Tant Lydia beskrivs som en vänlig person som hade stor omsorg om barnen. Hon lär inte ha bestraffat barnen utan har istället försökt att tala dem till rätta. Källor Reportage från NA 15, 16 och 17 maj 2006 33 Guldsmedshytte barnhem Guldsmedshytte barnhem vid Larsnäs, Storå. Föreståndarinnan Hanna Ehn till höger. 1920-tal. Bildkälla: Lindesbergs kulturhistoriska arkiv/Fritz Carlssons samling Guldsmedshytte barnhem var verksamt mellan 1932 – 1955. Det vände sig till äldre barn som tillfälligt var i behov av vård och observation. Huvudman var Örebro läns Barnavårdsförbund men det övertas senare av Örebro Läns Landsting 1946. Verksamheten upphör 8 oktober 1955 då barnen överflyttas till det nybyggda barnhemmet i Kumla. Källor Arkivhandlingar finns på Landstingsarkivet, Örebro. Arkivet är avslutat och förvaras i huvudsak på landstingsarkivet. Sekretess gäller främst barnhemsakterna. Arkivomfång 1 meter. Det kan även finnas handlingar i arkivet för Örebro läns barnavårdsförbund, Landstingsarkivet, Örebro. 34 Sovsal på Guldsmedshytte barnhem tidigt 1910-tal. Bildkälla: Lindesbergs kulturhistoriska arkiv/Alfred Michelson Medinska barnhemmet, Ervalla, (Axberg) Vykort på Medinska barnhemmet i Axberg. Bildkälla: Lindebilder/fotograf okänd. Källor Finns inget arkiv kvar efter barnhemmet. 35 Kumla barnhem Kumla barnhem. Bildkälla: Kommunarkivet Kumla/foto Örebro Kuriren. Kumla barnhem med landstinget som huvudman öppnades i början av 1955. Det var ett nybyggt barnhem med plats för 32 barn i framför allt förskoleåldern. Barn som tidigare bott på andra barnhem, bland annat i Guldsmedshyttan och Åmmeberg fick flytta till det nybyggda barnhemmet i Kumla. Kumla barnhem ingick i Örebro läns landstings sociala nämnd. Barnhemsverksamheten varade till 1961 då landstingets barnhemsplanering beslutar att barnhemmet ska upphöra. Vid årsskiftet 1960/1961 startade det nya behandlingshemmet Frejgården inom Barn- och Ungdomspsykiatri i fd barnhemmets lokaler. Källor Arkivhandlingar finns på Landstingsarkivet, Örebro. Arkivet är avslutat. Sekretess gäller för barnhemsakter. Arkivomfång 1 hyllmeter. Kumla barnhem – enskild Kumla har också haft ett enskilt barnhem som kyrkoherde Sven Thelin och hans hustru Carla f. Christiansen startade 1908. Detta barnhem kallas också för Kumla barnhem. Det drevs av föreningen ”Unga hjälpares förbund” som bildades 1908 i Kumla prästgård. Grundtanken med barnhemmet var att skydda värnlösa barn. Mark köptes in till barnhemmet i Väsby by och det var ordnat som ett småjordbruk. Den 3 oktober invigdes flickhemmet med 10 stycken flickor och 1911 öppnades pojkhemmet. Barnhemmet lades ned ca 1950. Husen såldes och revs en kort tid därefter. Källor Ur Kumla sockens historia, 1954. Assar Jansson 36 Fjugesta mödrahem och barnhem 1951 uppfördes ett nytt mödrahem i Fjugesta. Fjugesta mödrahems verksamhet var vård av späda barn med deras mödrar. Mödrahemmet var igång under åren 1951 – 1955 och huvudman var landstinget. Där fanns 15 platser. Minimivistelsen för moder och barn var sex månader. De 15 platser som fanns på Holmsäters mödrahem var oftast belagda och det var platsbrist. Det fanns behov av omkring 25 platser. Holmsäters barnhem och Solbergahemmet övergår i Barnhemmet i Fjugesta. Spädbarnshemmet i Fjugesta är rivet men trappan framför huset finns kvar. Bildkälla: Västernärkes Hembygdsförening Fjugesta barnhem (spädbarnshemmet) 1955 inrättas ett gemensamt mödrahem för Värmland och Örebro läns landsting i Värmland. Fjugesta mödrahem ändras då till att bli ett gemensamt spädbarnshem (Fjugesta barnhem) för Värmlands och Örebro läns landsting. Fjugesta barnhem hade 30 platser och var till för små barn som kom utan sina mödrar. Det var verksamt mellan åren 1956 – 1969. Landstinget var barnhemmets huvudman. 37 Barnsköterskor med barn i famnen vid Fjugesta spädbarnshem 1960. Bildkälla: Västernärkes Hembygdsförbund/fotograf Edvin Lindholm På baksidan av huset fanns en jättestor altan där det stod sängar till spädbarnen uppradade. Där skulle alla 30 barnen läggas efter maten varje dag för att få ”frisk luft”. Det var mycket viktigt att barnen var rena och barnen badades i ett rum nere i källaren. Där fanns djupa kar som barnen sänktes ned i. Barnsköterskekursen på vårdskolan hade sin praktik förlagd till spädbarnshemmet. På grund av personalbrist tog inte spädbarnshemmet emot elever efter vårterminen 1965. Verksamheten vid Fjugesta barnhem överflyttas 1969 till det nybyggda barnhemmet ”Eriksbergsgården” i Adolfsberg, Örebro. Fjugesta barnhem övergår då till att bli ett vårdhem för manliga störande vårdtagare, kallat ”Bredablick”. Källor Arkivhandlingarna för Fjugesta mödrahem och barnhem finns hos Landstingsarkivet, Örebro. Sekretesshandlingar: Journaler och liggare över intagna barn. Intervju med f d anställd vid spädbarnshemmet. 38 BARNKOLONIER Barnkolonierna var i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet främst till för stadsbarn som på grund av hälsotillstånd och föräldrarnas ekonomi behövde komma ut till naturen för återhämtning genom sol, bad och frisk luft. Ideella föreningar samlade in pengar för detta ändamål. Majblomman startade 1907 med syftet att genom försäljningen av majblommor samla in pengar till förmån för kampen mot tuberkulos bland barn och unga. Stiftelsen Solstickan som grundades 1936 hade också som syfte att samla in pengar via försäljning av tändsticksaskar. I Örebro län har det funnits många barnkolonier. I Eriksnäs, Hovsta fanns Slummens koloni som drevs av Frälsningsarmens slumsystrar. Eriksbergs barnkoloni, norr om Grythyttan, var verksamt mellan 1928 – 1949 med Första Majblommans lokalkommitté som huvudman. Andra barnkolonier var; Petersfors, Järnboås, Hasselfors, Suttarboda, Sävsjön, Skofttorp utanför Nora, Sundbyvik vid Hjälmaren och Otterbäcken vid sjön Skagern. Skrekarhyttans barnkoloni Barnkoloniverksamheten på Skrekarhyttans herrgård varade mellan 1941 och 1957. Den drevs av Örebro läns barnavårdsnämnd genom Solsticka-fonden, herrgården fick därigenom smeknamnet ”Solstickan”. Under planeringstiden inför barnkoloniverksamheten kom finska vinterkriget 1939-1940 då ett 50-tal finska krigsbarn bodde där. Barn och anställda vid Skrekarhyttans barnkoloni. Bildkälla: Åke Mossbergs bildarkiv, Nora 39 Barnkolonin fungerade som avlastning för behövande familjer från Örebro län. Barnen var mellan 2 till 7 år och det kom tolv flickor och tolv pojkar åt gången. Barnen vistades där i sex veckor, sedan städades huset en vecka tills nästa omgång barn kom. När verksamheten var som mest utbyggd bedrevs den året runt. De sista åren 1956-57 var det enbart en sommarkoloni för flickor. Tanken var att ge familjer som behövde det några veckors avlastning. Barnen var ofta själva i stort behov av frisk luft och lite extra omsorg Tvättrummet vid Skrekarhyttans barnkoloni. Bildkälla: Åke Mossbergs bildarkiv, Nora I huset fanns två stora sovsalar, en för pojkar och en för flickor. I mitten låg ett stort tvättrum med åtta tvättställ. Där fanns också ett sjukrum och två lekrum, förutom matsal, kök och personalrum. Personalen bestod av en föreståndarinna, kokerska och sju unga flickor som hjälptes åt att ta hand om barnen. Stämningen på barnkolonin var god och personalen omtyckt. Minnena från barnkolonitiden är för många människor fina. Barnen hade roligt där. De fick bada under sommaren och åka skidor och skridskor under vintern. Gården hade en liten pool där barnen kunde leka och där fanns också en stor klätterställning. Inomhus fanns två lekrum, ett för flickor och ett för pojkar där det fanns många leksaker och barnböcker. 40 Barn vid klätterställning. Bildkälla: Åke Mossbergs bildarkiv, Nora De fina minnena kan också ha berott på att barnen var där en begränsad tid och inte blev betraktade som barnhemsbarn. 1964 startade landets första folkhögskola för vuxna romer i Skekarhyttans herrgård. Sedan 1970-talet har herrgården varit en privatbostad. Källor Arkivhandlingar rörande Skekarhyttans barnkoloni finns i barnavårdsnämndens arkiv, Stadsarkivet Örebro. Landstingsarkivet, Örebro har handlingar som ingår i arkivet för Örebro läns barnavårdsförbund. En stor del av informationen kommer från nuvarande ägarna till Skrekarhyttan, Erik och Birgitta Borg. Kälkåkning vid Skrekarhyttans barnkoloni. Bildkälla: Åke Mossbergs bildarkiv, Nora 41 ANSTALTER FÖR BARN OCH UNGDOMAR Kristinahemmet i Askersund Vykort på Kristinahemmet 1905. Bildkälla: Leif Linus Larssons arkiv/fotografen okänd. Kristinaskolan/Kristinahemmet var ett vårdhem för utvecklingsstörda barn. Verksamheten var igång mellan åren 1881 – 1979. Skolan har haft flera olika namn under åren. Den startade 1881 i Örebro under namnet Örebro Idiotskola. Omkring sekelskiftet kallades den Andesvagskola. 1905 flyttade verksamheten till Askersund. År 1934 hette den Örebro läns sinnesslöanstalt. Från år 1949 kallades skolan och arbetshemmet Kristinaskolan och omkring 1950 när den blivit vårdhem för Kristinahemmet. Notis ur Askersunds Tidning 1905. Bildkälla: Leif Linus Larssons arkiv/Askersunds Tidning 42 1881 öppnade mamsell Wilhelmina Lundell en mindre skola i Örebro. Skolan var inrymd i en lägenhet vid Fridå mellan Norra kyrkogården och Lillån och hade åtta rum och kök. Verksamheten drevs ihop med landstinget. År 1885 övertog landstinget verksamheten. Mamsell Lundell arbetade kvar som föreståndarinna. Som medarbetare hade hon två lärarinnor, en slöjdlärare och annan personal. Elevantalet ökade. Barn från andra län togs emot och anstalten blev snart för liten. 1902 beslutade landstinget att en ny uppfostringsanstalt för 40 barn skulle byggas i Askersund. Arkitekten var Magnus Dahlander. Denna stod klar 1905. Kristinahemmet blev en viktig kvinnoarbetsplats i Askersund. 1918 hade skolan 44 elever i tre skolavdelningar. Dessutom fanns det tolv arbetshemselever. Mamsell Lundell, föreståndarinna för det s k Idiothemmet i Örebro. Bildkälla: Örebro läns museum/ fotograf O Andersson, Arvika Kristinahemmet 1920-tal. Bildkälla: Leif Linus Larssons arkiv/fotografen okänd. 43 Luciafirande på Kristinaskolan 1950. Bildkälla: Leif Linus Larssons arkiv/fotografen okänd 1954 års riksdag antog en lag om undervisning och vård av psykiskt efterblivna. Landstinget skulle ansvara för att psykiskt efterblivna fick undervisning och vård. Kristinaskolan byter inriktning och namn i samband med att den övergår till att bli ett vårdhem med plats för 52 barn. År 1979 lades Kristinahemmet ner. Barnen flyttade till Halltorps habiliteringscenter och de äldre ungdomarna till Hagbyhemmet eller Västra Mark. Källor Arkivhandlingar finns på Landstingarkivet, Örebro. Ove Danielssons blogg och www.ovedanielsson.se Leif Linus Larssons arkiv 44 Åkerby skyddshem för vanartiga pojkar Åkerby skyddshem för vanartiga pojkar var i bruk under åren 1912 – 1947. Det fd bergmansbostället, ett corps-de-logi med två flyglar, blev 1912 ett skyddshem för pojkar i behov av ”fostran och vård”. Huvudman var Örebro läns landsting. Titus Cerin var föreståndare till och med 1926 då han efterträddes av J E Steen. Skyddshemmet tog emot 45 elever. Pojkarna var mellan 10 och 18 år gamla med en medelålder på 14 år. Intagna pojkar, föreståndaren Titus Cerin, hustrun och husmor Justina, fyra döttrar och övrig personal på Åkerby skyddshem. Ca 1925. Bildkälla: Hembygdsföreningen Noraskog/fotograf KGF Norberg Enligt lagen om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn från 1902 skulle det finnas ett skyddshem i varje landstingsområde. 1908 tillsatte Örebro läns landsting en kommitté som skulle utreda behovet av skyddshem i länet. Alla landstingsområdets församlingar fick ett formulär med frågor om bl a antalet vanartade pojkar. Slutsatsen blev att det behövdes ett skyddshem. Enligt kommittén borde hemmet ligga på landet med tillhörande jordbruk. Att pojkarna dessutom hade tillgång till bad under sommaren ansågs också vara av stor vikt. ”Detta önskemål synes vara af så mycket större betydelse, som moralisk förkommenhet ofta sammanhänger med fysisk degeneration.” Uppfostringsarbetets grundsatser skulle följa de som fanns i ett gott privat hem. Eleverna skulle fostras med syfte att bli hederliga och dugliga medlemmar i samhället. I denna uppfostran skulle all personal delta, ”genom ett saktmodig och allvarlig behandling av eleverna samt en i allo föredömlig vandel.” 45 Föreståndare Titus Cerin i sin bostad, Åkerby Herrgård 1918. Bildkälla: Hembygdsföreningen Noraskog/fotograf KGF Norberg Det ansågs vara av stor vikt att eleverna uppfostrades i arbetsduglighet och yrkesskicklighet. Därför fanns det bland annat undervisning i trädgårdsskötsel, jordbruk och husdjursskötsel. Jordbruket ansågs ha en stor pedagogisk betydelse. Den var också viktig för skyddshemmets ekonomi då driftskostnaderna kunde minskas då en del av arbetet utfördes av de intagna pojkarna. Förutom det praktiska arbetet fanns det också teoretiska ämnen på läsordningen: läsning, välskrivning, räkning, kristendom, historia, naturkunskap, teckning, slöjd och gymnastik. Skyddshemmet hade också undervisning i sång och instrumentalmusik med bleckhornsinstrument. Om möjligt skulle även varje elev ha ett eget trädgårdsland. År 1920 införs slöjdundervisning för de skolpliktiga pojkarna. De äldre pojkarna fick tillverka möbler till skyddshemmet under de dagar då utearbete omöjliggjorts på grund av oväder och fick på så sätt fortsatt undervisning i träslöjd. Under vintern tillverkade de fyra bord och trettiosex taburetter till dagrummet, sju bord och tolv större sittbänkar till matsalen. Under eftermiddagarna sysselsattes några av de yngre gossarna med stickning av strumpor och vantar, ett arbete de gjort med stort intresse, enligt information i årsberättelsen 1921. 46 Arbetsordning vid Åkerby skyddshem, 1931 Sommartid 15/3 – 15/9 Kl 5 f.m. Uppstigning till stall och ladugård ” 7 Allmän uppstigning ” 7.20 Morgonbön ” 7.30 Frukost ” 8-12 Arbete ” 12 – 1.30 e.m. Middag ” 1.30 – 4.30 Arbete ” 4.30 - 5 Kaffe ” 5 – 7 Arbete ” 7 Kvällsmål ” 7.30 Aftonbön ” 9.30 Läggning Vintertid 15/9 – 15/3 Kl 5 f.m. Uppstigning till stall och ladugård ” 7 Allmän uppstigning ” 7.20 Morgonbön ” 7.30 Frukost ” 8-12 Arbete ” 12 – 1 e.m. Middag ” 1 – 4 Arbete ” 4 - 4.30 Kaffe ” 4.30 – 7 fortsättningsskola eller fritt ” 7 Kvällsmål ” 7.30 Aftonbön ” 8.30 Läggning På lördagskvällar och helgdagsaftnar kl 9 em. Under jul- och nyårstiderna få eleverna vara uppe till kl 10 em. Detsamma gäller för påsk, pingst och övriga högtider. Vanan är halva naturen. I ungdomsåren danas karaktären. Längst ned vid ordningsföreskrifterna, som är undertecknade Titus Cerin föreståndare, står nyckelformuleringen för verksamheten på Åkerby skyddshem: Vanan är halva naturen. I ungdomsåren danas karaktären. Ordningsreglerna var många. Eleverna skulle visa aktning och lydnad för skyddshemmets personal. De skulle överallt iaktta ett sedligt och anständigt uppförande och uppföra sig hövligt och artigt inom och utom skyddshemmet. 47 Undervisningen skulle de uppmärksamt följa. Arbetet skulle de flitigt och noggrant fullgöra. De skulle noggrant och omsorgsfullt vårda böcker, verktyg, skor och kläder. Kavajer och mössor skulle hängas på bestämda krokar. Innan de gick till sängs skulle de noggrant tvätta ansikte, hals, händer, fötter och borsta sina tänder. Efter uppstigning skulle de bädda sina sängar och vika nattskjortor, tvätta ansikte, hals, händer samt borsta tänderna och klä sig ordentligt innan morgonbönen. I övrigt skulle de också i sitt förhållande vinnlägga sig om ordning, renlighet och snygghet. Skyddshemmets husdjur skulle behandlas vänligt och milt. De skulle vid alla tillfällen samvetsgrant understödja föreståndaren i tillsynen över att dessa ordningsregler noggrant skulle följas. Eleverna skulle vara under noggrann tillsyn i skyddshemmet. Besök hos elev fick inte ske utan föreståndarens medgivande och på villkor. Elevernas brevväxling skulle också övervakas av föreståndaren. Det var även förbjudet att utan tillåtelse lämna skyddshemmets område under arbetstid eller fritid utan särskilt tillstånd av föreståndaren. Vidare var eleverna förbjudna att använda tobak eller att dricka sprit, att svära eller ha ett ohyfsat uttryckssätt. De fick inte heller ta med böcker eller tidningar till sovsalarna eller använda annan sängplats än den anvisade. Under vardagen var de förbjudna att använda kläder eller skor som tillhörde helgdagsdräkten. De fick inte skriva och rita på möbler, i böcker, på väggar eller andra ytor, eller på något sätt skada eller göra åverkan på möbler, undervisningsmaterial, redskap, verktyg, ledningar, träd och planteringar m m, inte heller röva eller skada fåglar och deras bon. De skolpliktiga gossarne ha under eftermiddagen och ferier fått deltaga i olika göromål vid hemmet såsom städning, skurning, tvätt, diskning, matservering, huggning och inbärning af ved, lagning af kläder och strumpor samt under sommaren rotfruksrensning och skördearbete. Årsredovisning för 1914 Arbetsdugligheten och yrkesskickligheten inpräntades i pojkarnas liv. Deras dagar var inrutade och fyllda av hårt arbete. I Jordbruket, främst ladugården, arbetar flera elever långa dagar. Föreståndarna på Åkerby tycks också ha varit mer inriktade på jordbruk än undervisning. ”Gossarnas arbetsdag var alldeles för lång. Nio-tio timmars dagligt arbete på åkern, i skogen eller på vedbacken är för drygt, i synnerhet för dem som ej äro över skolåldern.” Brev från f d lärare till ledamöter i Örebro läns Landsting för att visa på missförhållanden som råder på skyddshemmet. En fd lärare vid Åkerby anser att den sk uppfostran till arbetsduglighet och yrkesskicklighet var misslyckad. Pojkarna fick inte turas om vid olika arbeten utan samma pojke kunde hela året få göra samma arbete. Deras egna önskemål tog föreståndaren ingen hänsyn till. Allt tycktes gå ut på att få så mycket arbete som möjligt utfört av eleverna. 48 Föreståndaren hävdar att täta ombyten vid ladugården vore en stor nackdel för produktionen, dels för det ekonomiska avkastningen och dels för att eleverna skulle bli tillräckligt utbildade inför framtida anställningar. Därför arbetade vissa pojkar i ladugården utan ombyte under ett eller två år. ”När pojkarna kommo in från arbetet i våta kläder, fingo de oftast även inne gå i dem. Att få byta ut dem mot torra hände sällan, och att torka dem på värmeelementen var förbjudet, var det det hände ofta, att pojkarna fingo sätta på sig våta kläder på morgnarna. ” Brev från f d lärare till ledamöter i Örebro läns Landsting för att visa på missförhållanden som råder på skyddshemmet. Den torftighet som präglade pojkarnas liv märks i avsaknaden av bekvämlighet och avspeglas i matordningen. Matordning vid Åkerby skyddshem Måndag: Tisdag: Onsdag: Torsdag: Fredag: Lördag: Söndag: Havregrynsvälling med smörgås Stekt fläsk med bruna bönor. Bröd. Mjölk Kaffe med smörgås Havregrynsgröt med mjölk Havregrynsvälling med smörgås Tisdagssoppa med kött eller korv. Bröd. Mjölk Kaffe med smörgås Mannagrynsgröt med mjölk Mannagrynsvälling med smörgås Pölsa eller stekt korv med potatis. Bröd. Mjölk Kaffe med smörgås Rågmjölsgröt med kärnmjölk Havregrynsvälling med smörgås Ärter och fläsk. Bröd. Mjölk Kaffe med smörgås Rågmjölsgröt med kärnmjölk Havregrynsvälling med smörgås Kabeljo, kokt, med potatis. Bröd. Mjölk Kaffe med smörgås Havregrynsgröt med mjölk Havregrynsvälling med smörgås Spicken sill med gröna ärter. Bröd. Mjölk Kaffe med smörgås Pytt i panna med smörgås. Mjölk Choklad med smörgås Köttbullar med makaroner, äppelmos eller kräm och mjölk/alt. Pepparrots eller dillkött och potatis Kaffe och vetebröd Risgrynsgröt med mjölk 49 Rymningar, tukt och straff Enligt § 16 i ordningsföreskrifterna bestraffades pojkarna när de inte följt skyddshemmets regler bl a med inskränkning för kortare eller längre tid av de friheter och förmåner som fanns, aga med ris eller rotting av föreståndaren själv eller i hans närvaro och avskiljande från kamrater. Som tillägg står det att aga endast fick förekomma ”då övriga i detta moment omförmälda uppfostringsåtgärder icke kunna antagas hava åsyftad verkan”. Fullständigt avskiljande från kamrater fick endast ske för de pojkar som fyllt femton år, i högst fem dagar åt gången ”och må i intet fall utsträckas över tio dagar åt gången”. Straffen kunde även vara inskränkningar i kosten. Som regel drogs eftermiddagskaffet in men ibland också kvällsmåltiden. De elever som var förtjänta av ris kunde välja mellan ris eller sängläge under högst tre dagar. Rymningarna från Åkerby skyddshem var många. Natten till 25 september 1926 rymde två pojkar genom att fira ned sig från fönstret med ett rep. De rymde till Örebro och fredagen den 1 oktober tog polisen dem på ett kafé. Straffet blev för pojken som planerat rymningen 4 dagars isolering med hårt nattläger samt att under vanliga former hållas avskild från sina kamrater för att så snart som möjligt föras över till Bona. Bona var Statens uppfostringsanstalt för kriminella pojkar mellan 1905 – 1948. Kamraten som blev indragen i rymningen dömdes till 2 dagars isolering med hårt nattläger samt 3 dagars isolering med sängkläder. Ordningsreglerna var många och händelser som att smussla med en dagstidning in i sovsalen straffades med prygel. Sängvätning i sängen var en annan sak som bestraffades med stryk. Den sista föreståndaren var känd för att ha varit en hård och elak man. Det sägs att pojkarna han av olika anledningar ville straffa togs med ut till en av öarna i Fåsjön. Där trodde han att han kunde ge pojkarna stryk utan att någon kunde höra deras skrik. Om detta berättar Ulf Westerblad i sin bok I skugggan av det svenska folkhemmet - en resa tillbaka till i går, utgiven på förlaget Axplock 2012. Föräldrar till barn som blivit misshandlade av personalen skriver brev till styrelsen som vittnar också om ett våld som gick utöver den vanliga agan. Med anledning av de missförhållanden som råder på Åkerby skyddshem sker en inspektion där 1931. Enligt §10 i reglementet ”skall uppfostringsarbetet ledas av de grundsatser, som böra följas inom ett gott, enskilt hem, så att eleverna fostras i syfte att bliva hederliga och dugliga medlemmar av samhället.” – Till detta har jag att anföra, att för eleverna vid Åkerby skyddshem fanns det inget hem. Föreståndaren herr… hade aldrig rätt faderlig vård om de i hemmet intagna gossarna och den moderliga vård, som enligt instruktionen åligger husmodern, var lika obefintlig. ... att söka leda dem in på goda vägar och att söka göra karaktärer av dem, var icke möjligt. En god vilja kan aldrig fostras fram i en så sorglig miljö, som rådde och alltfort tyckes råda vid Åkerby skyddshem. Ur ett brev till styrelsen från en f d lärare vid Åkerby. 50 Åkerby herrgård, 1930-tal. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/fotograf Sam Lindskog Inspektören som utför inspektionen finner också att eleverna behandlas godtyckligt och hårt, att möjligheten för dem att kräva rättvisa inte är stor. Om en anklagad elev vill lämna förklaring till sitt handlingssätt eller bevisa sin oskuld så tolkas detta som uppstudsighet som i sin tur kräver bestraffning. Kroppsaga utdelas i stor utsträckning. Det finns också andra berättelser från Åkerby skyddshem. Fina berättelser. Om årliga resor, bad och fotbollsturneringar. Om bragder. I årsberättelsen från 1915 kan man läsa om en händelse som kunnat få ett sorgligt slut: Den 28 nov sprang då elvaårige gossen Bernhard Blomkvist olovligen ut på nattgammal is på Fåsjön och sjönk på omkring 3 meter djupt vatten. Pojkarna Karl Brask och Marino Christiansson, den förre 15, den senare 14 år gammal, skyndade till hans hjälp med fara för sitt eget liv och lyckades med hjälp av lärare och kamrater få honom på fast mark. De båda räddarna belönades med Carnegiestiftelsen pris, till vardera ett silverankarur med inskription samt 500 kronor för deras fortsatta fostran. Ur Årsredovisning 1915 51 Majoriteten av de pojkar som lämnade skyddshemmet sysselsattes med jordbruks och skogsarbete. De pojkar som arbetade i ladugården fick anställning hos bönder och av de pojkar som arbetat i köket ägnade sig många åt bageriyrket då de lärt sig att baka. I årsberättelsen från 1915 kan man läsa att en pojke tog värvning som kustartillerist vid Oscar Fredriksborg, en flyttade tillbaka till föräldrahemmet för att genomgå Örebro praktiska språk och handelsinstitut och den tredje fick anställning hos en lantbrukare och mekaniker i Järnboås. Åkerby herrgård 2012. Bildkälla: Örebro läns museum/fotograf Helen Sannerstedt 1938 tog staten över all skyddshemsverksamhet i landet. 1943 beslutar Socialstyrelsen att skolhemmet ska upphöra med en övergångsperiod om två år. 1946 beslutas att Åkerby ska användas som skolhem till 1947. Åkerby herrgård övergick till att vara husmorssemesterhem 1952 och kursgård 1958. Mellan åren 1949 - 1950 fanns det barnkoloniverksamhet på Åkerby herrgård. Idag är Åkerby herrgård en kurs- och konferensanläggning. Källor Arkivhandlingarna för Åkerby skyddshem finns på Landstingsarkivet, Örebro. Det finns ingen individinformation. Arkivhandlingarna för Åkerby skolhem 1912-1952 finns på Uppsala landsarkiv. Omfattning ca 3 hyllmeter. 52 Tivedskolan Efter beslut vid 1921 års riksdag startade Statens skola för sinnesslöa flickor i Vänersborg 1 juli 1922. Hela landet var upptagningsområde. Tivedskolan var verksam under tiden 1922 – 1981 och flyttade från Vänersborg till Laxå 5 februari 1965. Mellan 1967 till 1981 övertog Örebro läns landstings sociala nämnd ansvaret för Tivedskolan. Ändamålet var att ”meddela uppfostran, undervisning och vård åt sådana sinnesslöa minderåriga flickor, vilka äro eller varit intagna i statsunderstödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller fallandesjuka”. Under de tidiga åren fungerade skolan som en uppfostringsanstalt för vanartiga flickor som bröt mot normen om ”hur man skulle uppföra sig”. Orsakerna till elevernas intagning var enligt skolan förutom dåligt uppförande i allmänhet, vilket förelegat i samtliga fall, olovligt avvikande, tillgrepp och snatteri, bedrägeri och spritmissbruk. Senare fick den inriktning som specialsärskola för utvecklingsstörda flickor med beteendestörningar. Arvsanlaget hos föräldrar och släktingar och hemförhållandena var sällan skälet men däremot ett argument till att flickorna kom till skolan. Trots att den grundläggande vetenskapliga meningen om ras- och arvsbiologin dog ut efter 1945 så levde den arvshygieniska retoriken och praktiken kvar ända in på 1970-talet. I inskrivningsjournalerna fanns ifyllda tabeller angående anmärkningar som fanns beträffande föräldrar, släktingar och hemförhållanden: alkoholmissbruk, asocial, debil, deprimerad, dåliga hemförhållanden, efterblivenhet, epilepsi, nervositet, obalanserad, okänd fader, skilda föräldrar, slarvig, svagt begåvad, tidigare fosterbarn, undermålig, vårdad på mentalsjukhus. Den sista raden innehöll: Inget ofördelaktigt känt. Tivedskolan 2012. Bildkälla: Örebro läns museum/fotograf Helen Sannerstedt 53 Skolan vände sig i första hand till flickor mellan 17 och 21 år. Men vistelsetiden kunde förlängas tills flickorna blev 23 år. Tivedskolan hade plats för 48 elever. Tivedskolan var en stor inrättning som bestod av tre förläggningsbyggnader, en skolbyggnad med lärosalar, gymnastik- och samlingssal, skolkök, arbetssal, vävsal, syrum, handarbetssal, bibliotek, lärarrum, administrationsbyggnad samt byggnader för centralkök respektive panncentral. Personaltätheten på Tiveskolan var hög. Där fanns rektor, lärare i kunskapsämne, förste assistent, 3 yrkeslärare: sömnad, vävning, hemkunskap, timlärare i gymnastik, en husmor, femton vårdare, tio vårdbiträden, arbetsterapeut, trädgårdsmästare, tvättmästare, verkstadsförman, bitr. husföreståndare, maskinist, kokerska, vårdbiträde, kontorsbiträde samt räkenskapsförare. Undervisningen bestod av en praktisk del, allmän teoretisk undervisning och yrkesteoretisk undervisning som bestod av kostlära, hemvårdslära och vävteori. Det praktiska arbetet på skolan innefattade matlagning, bakning, bordsdukning, servering, diskning, städning, vård av möbler, sängkläder och skor. Undervisningen i sömnad och vävning innebar bl.a. genomgång av nödvändiga redskap och verktyg, enklare tillskärning efter mönster, att lära sig att sy för hand och med maskin, uppsättning av enklare vävar, vävning av sniljor, förklädestyg, handdukar, duktyg och mattor av olika slag. Tvättstugan som var välutrustad gav utbildning i tvättning, mangling och strykning. Från starten i februari 1965 till läsårets slut hade fem flickor ständigt varit sysselsatta där. Omkring 4500 kg tvätt hade tvättats för skolans och kunders räkning. Slöjden hade hela tiden en stark ställning. Även köksgöromål, tvätt och annat husligt arbete var prioriterat. Denna kunskap gav flickorna en möjlighet att kunna få ett arbete och försörja sig. ”Varje höst, då eleverna samlas efter sommarpermissionen brukar eleverna vara särskilt besvärliga och svårhanterliga. De berättar för varandra och fabulerar om alla sina upplevelser och bli ibland nära nog omöjliga att komma tillrätta med. Hösten 1964 var i detta avseende synnerligen påfrestande. Ett ovanligt stort antal av eleverna hade under permissionen detta år ådragit sig venerisk sjukdom… Det fanns alltid ett par elever som ständigt skapat oro och vantrevnad genom obehärskat lynne, aggressivitet, olydnad, opålitlighet, fräckhet och kanske framför allt arbetsovillighet. För varje år tycks eleverna bli alltmer svårbemästrade. I elevernas föreställningsvärld existerar endast uteliv, liftning och raggare.” Verksamhetsberättelsen 1964/1965 I ett brev från Tivedskolans styrelse till Länsstyrelsen, daterat 17 september 1965, kan utläsas att skolans område var inhägnat med nätstängsel och hade ett förbud för obehöriga personer att beträda området. Detta både för att skydda eleverna och för att kunna avvisa olämpliga personer. Flera av eleverna som var intagna på skolan hade tidigare varit svåra rymmare.En flickas ”utespring” tog så stora proportioner att det ansågs vara en fara för henne själv. Flickan rymde vid upprepade tillfällen. Under rymningarna som kunde vara under flera veckor kunde flickorna 54 fara mycket illa. Skolan hade få rymningar då de förhindrade rymningsförsöken genom stor uppmärksamhet från personalens sida. Klätterställning vid Tivedskolan. Bildkälla: Örebro läns museum/fotograf Helen Sannerstedt 1966 fanns 45 elever på skolan. Av dessa var tolv villkorligt utskrivna, två vårdades på mentalsjukhus och femton elever blev definitivt utskrivna. De villkorligt utskrivna eleverna var bl a placerade på tvättinrättning, på fabrik som praktikant, på barnkoloni, i hemmet och på sjukhus och mödrahem. Av de definitivt utskrivna eleverna blev fyra överflyttade till Västra Marks sjukhus, Örebro, ett par till sjukhus och vårdhem. De övriga utskrevs till hemmet och förvärvsarbete och en elev hade avlidit. Källor Hela Tivedskolans arkiv finns på Landstingsarkivet, Örebro. Arkivet är avslutat. Individinformation: Akter finns. Sekretess: elevakter. Arkivomfång 34 meter. Hela arkivet följde med skolan vid flytten till Laxå. 55 Älvestorp koloni- och internatskola Älvestorps herrgård, 2012. Bildkälla: Örebro läns museum/fotograf Helen Sannerstedt Älvestorp fd bruksherrgård utanför Grythyttan, byggdes ca 1750. Under åren 1946 – 1999 ägdes herrgården av Stockholms Stad som bedrev sommarkoloni och internatskola där. Mellan 1947 och 1976 bedrevs sommarkoloniverksamhet under somrarna och skolkoloni under terminerna för konvalescenta barn som var uttagna genom skolhälsovården. Sommaren 1947 kom den första gruppen med barn från Stockholm till Älvestorp sommarkoloni. Under en period om sex veckor bodde 50-65 barn i tre byggnader på Älvestorp. I januari 1948 kom den första gruppen skolbarn till Älvestorps koloniskola. De ursprungliga grundtankarna med koloniskolan sammanfattas i ett utlåtande från 1959: ”att bereda elever möjlighet till friluftsvistelse under konvalescensen efter genomgångna sjukdomar och allmänna trötthetstillstånd, varvid dock den sociala bakgrunden och miljöförhållandena alltid spelat en mycket stor roll vid uttagningen”. 56 Uttagningen av barn till Älvestorp förändrades snart. Nu ökade gruppen barn som på olika sätt for illa i hemmen genom att omvårdnaden och tillsynen brast. 1972 var gruppen konvalescenta barn ett fåtal medan de anpassningsstörda barnen dominerade. Omkring 1975 förändrades verksamheten ytterligare genom att gå från skolhälsovård till elevvård. Elevantalet sänktes, vistelsetiden utökades och boendet övergick till små miljöterapeutiska familjegrupper. Denna förändring markerades genom att namnet på skolan byttes till Älvestorps internatskola. Senare försköts också åldersfördelningen från låg- och mellanstadieelever till mellan- och högstadieelever. Flygelbyggnad vid Älvestorps herrgård, 2012. Bildkälla: Örebro läns museum/fotograf Helen Sannerstedt På Riksförbundet för Samhällets Styvbarns barnhemsforum kan man läsa om människors ofta olika upplevelser av sin vistelse där. De olika uppfattningarna kan bero just på denna förändring av verksamheten, från skolhem för mindre barn till ett hem för ungdomar. Älvestorp utökades 1969 med en ny skolbyggnad med gymnastiksal, en simhall 1975 och med en verkstadsbyggnad 1993. Verksamheten avvecklades efter vårterminen 1999 efter ett nedläggningsbeslut 1998. Sedan 2002 ägs hela anläggningen av en privatperson. Stockholm stad hade förutom Älvestorp en mindre barnkoloni i Skatviken, ca 5 km söder om Grythyttan mot Karlskoga. 57 Träkoffert. Det enda kvarvarande föremålet på Älvestorps herrgård från koloni- och internatskolans tid. Bildkälla: Örebro läns museum/fotograf Helen Sannerstedt Källor Karlskoga Bergslag förr och nu, 1968. Hela Älvestorps koloni och internatskolas arkiv finns samlat under Stockholms Stadsarkivs skolregister. I Sankt Örjans skolors arkivförteckning (SSA/2060) finns arkivbeskrivning samt bilagd information om Älvestorps internatskola/koloni. I föregångaren barnhems och sjukhusskolornas arkiv (SSA/2061) är Älvestorps koloniskola omnämnd. Enligt arkivbeskrivningen har Älvestorps internatskola en av de mest omfattande samlingarna dokumentationsmaterial och bildmaterial bland St Örjans skolor. Det finns inte några uppgifter kring arkivet efter Skatvikens koloni i Stockholms Stadsarkiv. Riksförbundet för Samhällets Styvbarns barnhemsforum. 58 ÖVERSIKTSKARTA BARNAVÅRDSANSTALTER I ÖREBRO LÄN I alfabetisk ordning efter kommun: ASKERSUNDS KOMMUN 1. Kristinaskolan/Kristinahemmet, Askersund Vårdhem för utvecklingsstörda barn 2. Åmmebergs barnhem 5 HÄLLEFORS KOMMUN 3. Eriksberg, barnkoloni 4. Skatviken, barnkoloni 5. Sävsjön, barnkoloni 6. Älvestorp skolhem/koloni 3 15 KARLSKOGA KOMMUN 4 6 7. Karlskoga barnhem 16 20 KUMLA KOMMUN 17 18 8. Finska barnhemmet i Kumla 9. Kumla barnhem, landstinget 10. Kumla barnhem, enskilt 11. Hagaro barnhem & Skogshyddan barnhem 19 21 24 7 12.Tivedsskolan/Statens uppfostringsanstalt för vanartiga flickor 25 22 23 26 1314 LAXÅ KOMMUN 10 LEKEBERGS KOMMUN 13. Fjugesta barnhem/spädbarnshemmet 14. Fjugesta mödrahem och barnhem 9 11 8 LINDESBERGS KOMMUN 15. Guldsmedshytte barnhem 16. Lindesbergs barnhem 17. Barnhemmet Tallebo i Vedevåg – finska krigsbarn 12 1 2 NORA/GYTTORPS KOMMUN 18. Nora barnhem, kv Svanen 19. Skrekarhyttans barnkoloni 20. Åkerby skyddshem ÖREBRO KOMMUN Länsstyrelsen Örebro © Lantmäteriet 21. Medinska barnhemmet, Ervalla (Axberg) 22. Arbetshuset, fd barnhem, Olaigatan 20 23. Örebro stads arbetshusförvaltning – Örebro barnhem, även kallad Glommagården, Adolfsberg 24. Slummens koloni i Eriksnäs Hovsta 25. Sällskapet Småbarnens Vänner 26. Örebro barnhem – EFS/Örebro Evangeliska Lutherska missionsförening – Holmsäters barnhem och Solbergahemmet, Vintrosa 59 En samlande kraft! www.lansstyrelsen.se/orebro Besöksadress: Stortorget 22 Postadress: 701 86 Örebro Telefon: 010-224 80 00 E-post: orebro@lansstyrelsen.se
© Copyright 2024