1. No category

FORUM
SVEASKOG
FRAMTIDSBILDER AV SVERIGE OCH SKOGEN
#3
2015
WWW.SVEASKOG.SE
Innehåll
Per-Olof Wedin, vd Sveaskog
Växtkraft.
För generationer.
10
S
2
FORUM SVEASKOG
16
Välfärd i vardagen
Följ med till Karlskoga kommun och se
hur skogen bidrar till ett gott samhälle.
19
Landsbygdens föredöme
Den värmländska byn Ransbysätter är ett bevis
på att en negativ landsbygdstrend går att vända.
23
24
Nya tankebanor
Skogsråvara är lösningen på det ökade behovet
av smarta och miljövänliga förpackningar.
30
31
34
Mot ett bättre klimat
Steg för steg minskar koldioxidutsläppen. En viktig
pusselbit i den utvecklingen stavas skogen.
FOTO: VIKTOR FREMLING
om vd är det lätt att känna stolthet
över ett företag som Sveaskog. Vi
har många kompetenta medarbetare som strävar efter att leverera
det där lilla extra som gör skillnad
– inte bara för det ekonomiska resultatet
utan för alla som påverkas av vår verksamhet: hos kunder, entreprenörer och i de
samhällen där vi verkar.
För Sveaskog betyder mycket, för många.
Det har tydligt framgått under det gångna
året, när vi engagerat medarbetarna i samtal
om vad som är Sveaskogs uppgift och betydelse för att samlas kring en mission.
Vi bidrar till sysselsättning i glesbygd.
Många människor arbetar direkt eller indirekt
med skogsnäringen – i skogen, med transporter, i industrin, i verkstäder och serviceyrken, bara för att nämna några exempel.
Vi samarbetar med våra kunder för att
utveckla deras affär, så att vi även fortsättningsvis ska ha en konkurrenskraftig industri
som ger växtkraft åt Sveriges ekonomi.
Genom att bygga mer i trä, använda
papper istället för plast och utveckla fler
produkter med skogsråvara som bas, såsom
drivmedel, kan vi dessutom minska de klimatpåverkande utsläppen. Skogen kommer
att vara en viktig pusselbit i omställningen
till ett fossilfritt samhälle.
Men ska skogen räcka till för alla nya,
viktiga användningsområden måste den
brukas på ett ansvarsfullt och långsiktigt
sätt. På Sveaskog gör vi 100-årsplaner för
att säkerställa att våra uttagsnivåer är hållbara i flera generationer framöver.
Vi arbetar också för att fler ska få upp
ögonen för skogen som arbetsplats.
Sveaskog ska vara en attraktiv arbetsgivare
– även för unga, kvinnor och personer med
annan bakgrund eller kompetens än den som
är vanligt förekommande idag.
Mot bakgrund av detta tycker jag att vår
nya mission känns helt rätt: Växtkraft. För
generationer. Genom den här tidningen vill
vi berätta mer om vad det innebär.
Nummer 3, 2015
41
Framtidens arbetsplats
”Sedan jag började arbeta med hållbara drivmedel ser
jag på skogen på ett helt nytt sätt”, säger Nadja Paz.
REDAKTIONEN
Chefredaktör: Pernilla Widén, pernilla.widen@sveaskog.se Ansvarig utgivare: Linda Andersson, linda.andersson@sveaskog.se
Art director: Tom Sörhuus Redaktörer: Helena Kämpfe Fredén, Johan Persson Bildredaktör: Christer Jansson Produktion: Spoon
Omslagsbild: Martin Bogren/Linkimage Tryck: Lenanders Grafiska AB ISSN: 1653-9192. Forum Sveaskog ges ut fyra gånger per år.
Vill du PRENUMERERA, mejla till prenumerationforum@sveaskog.se, eller ring Sveaskogs kundcenter på tel. 0771-78 71 00
Har du SYNPUNKTER på Forum Sveaskog? Mejla till redaktionen, forum@sveaskog.se
Vill du ANNONSERA i Forum Sveaskog, kontakta Adviser AB, tel. 08-55 15 14 80, info@adviser.se, www.adviser.se
Forest Stewardship
Council®, FSC®
– en symbol för ett
ansvarsfullt skogsbruk.
Märket finns på bland
annat byggmaterial,
möbler och grillkol.
FORUM SVEASKOG
3
SAMTAL OM
SVERIGE
Johan Persson
Kristofer Samuelsson
Klas Forsström, vd
på Sandvik Coromant
Christel Gustafsson,
landsbygdsstrateg
på Jordbruksverket
Chris Heister, landshövding
i Stockholms län
4
FORUM SVEASKOG
Klas Forsström,
Chris Heister och
Christel Gustafsson
C
hristel Gustafsson (CG),
du är Sveriges första så
kallade landsbygdsstrateg
med uppdrag att synliggöra
och medvetandegöra
landsbygden som resurs.
Är den bortglömd?
CG: Nej, men den är osynliggjord. Det
finns en norm där man hela tiden utgår från
staden, stadens utveckling och stadsbornas
behov. Det kryllar av talespersoner för Institutet för hållbar stadsutveckling i Sverige, men
när det kommer till landsbygd och hållbar
grön utveckling har vi i stort sett bara SLU,
trots att vi alla vet att staden är beroende av
ett stort omland för att klara sin försörjning.
Chris Heister (CH): Jag tror att samverkan
där man tydligare ser styrkan i landsbygden
och vad den kan erbjuda storstaden och vice
versa är viktig. Vi är beroende av en levande
landsbygd. Stockholms län, som jag är landshövding för, har Sveriges tredje största landsbygdsbefolkning. Det är det ingen som tror.
De flesta förknippar Stockholm med Stureplan. Vi har en dagbefolkning som kommer
från landets alla kommuner. Vi är beroende av
hela Sverige och landsbygden, och den av oss.
Kommunikationer och infrastruktur är viktigt
för hela landet.
Klas Forsström (KF): Sandvik Coromant
finns på gamla bruksorter, vilket i mångt och
mycket är detsamma som den så kallade
landsbygden. Fabrikerna kommer att ligga
kvar där så länge de går bra, så då behövs
investeringar i infrastruktur som kan bidra till
att attrahera kompetens till området – som i
sin tur möjliggör att det går bra.
Klas, Sandvik Coromant som du är vd för
verkar på mindre svenska orter såsom Gimo
och Sandviken med landsbygd runtomkring.
Vill unga bo i dessa områden?
—
”DET FINNS EN
NORM DÄR MAN
HELA TIDEN UTGÅR
FRÅN STADEN,
STADENS BEHOV
OCH STADSBORNA.”
FORUM SVEASKOG
5
—
”VI ÄR BEROENDE AV EN LEVANDE
LANDSBYGD, OCH DÅ MÅSTE VI
SE TILL ATT DET GÅR ATT LEVA
ÄVEN UTANFÖR STÄDERNA.”
KF: Jag får ofta frågan om hur lätt det är
att rekrytera kompetent personal till våra
bruksorter. Generellt sett inte alls svårt, är
svaret. Många vill bo på och nära landet, men
ha tillgång till staden.
CG: Vi på Jordbruksverket har i en undersökning frågat unga var de vill bo i framtiden.
Då är det många som vill bo på landet eller på
en liten ort. Men det kommer de kanske ändå
inte att göra. För finns det exempelvis ingen
förskola på orten så finns det inga förutsättningar för företagen att attrahera folk.
CH: Jag tycker att staten måste titta på
grundläggande stöd till kommersiell service
ute i landet. Vi är beroende av en levande
landsbygd, och då måste vi se till att det
går att leva och bedriva verksamhet under
vettiga förhållanden även utanför storstäderna. Det handlar till exempel om att bygga ut
bredbandsinfrastrukturen, men också om
sådana basala saker som fungerande kontanthantering.
CG: Jag bor själv i en landsbygd som växer
i Småland. Vi blir fler och fler. Men i relation
till städer som växer snabbare upplevs landsbygden som stagnerande och kanske mindre
viktig. Staten lägger idag ner på mindre orter
och bygger ut i större. På så sätt driver man
på urbaniseringen. Förutom förlusten av
6
FORUM SVEASKOG
arbetstillfällen finns det ett starkt signalvärde
i att staten lämnar en ort eller en kommun.
Chris, Stockholms län, som du är landshövding för, har en stor inflyttning. Flyttar vi till
jobben eller flyttar jobben till oss?
CH: Idag kommer jobben dit människor
finns. Det finns en attraktionskraft i närhet
och täthet som ger fantastiska möjligheter för
innovation och utveckling. I Västerbotten där
jag var landshövding tidigare finns ett världsledande skogstekniskt kluster. Det känner
få till, men Komatsu Forest, en av världens
största skogsmaskinproducenter, valde att
lägga sin utvecklingsavdelning i Umeå för att
man vill komma åt den lokala kunskap som
finns där. Stockholmsregionen brukar beskrivas som den kunskapsintensivaste utanför
USA, vilket är en enorm fördel i konkurrensen
med andra regioner i resten av världen. Det är
en position som vi behöver vårda, till exempel
genom att se till att regionen får en bättre
fördelning av utbildningsplatser.
KF: Ser man på Sandvik så fanns från början
inte orten Sandviken. Den uppkom för att
­entreprenören Göran Fredrik Göransson sökte närhet till järnväg, järnmalm och vatten
och skog. Jag vill tro att samma recept gäller
än idag, fast med andra ingredienser.
FORUM SVEASKOG
7
Jag märker när jag pratar med mina barn och
deras kamrater att de har en bild av industrin
som en gruva och skogsbruk som trädfällning.
Det är vår och många andra branschers stora
utmaning att justera den bilden. För i verkligheten är det en bransch som ofta ligger på
mindre orter och som innehåller innovation,
högteknologi och internationellt arbete.
CG: Det är inte så enkelt som att innovationskraft är kopplat till ortens storlek. De
företag som låg på landsbygden hade, i en
studie vid Högskolan i Jönköping, högre innovationskraft än de i storstäderna eftersom de
utvecklar en förmåga att hitta globala partner
bortom klustren. Det finns en risk i att hålla
fast vid sanningar som kanske har gällt istället
för att se vilka möjligheter framtiden har. Globaliseringen och it-utvecklingen kan snabbt
förändra förutsättningarna för företagen och
för platser.
KF: Det förvånar mig inte. När jag reste
omkring i Sverige tidigare i år besökte jag två
mindre tillverkningsindustrier i Hudiksvallstrakten. En av dem låg mitt ute i skogen och
var världsledande i sin nisch, att tillverka
balkar för bilindustrin. Det handlar dels om
kunskap, dels om drivkraft och vilja. Har man
dem båda så blir man navet självt vare sig
man ligger på landsbygden eller i en storstad.
Hur arbetar Sandvik Coromant med att
berika orterna ni verkar på?
KF: För att vi ska kunna ha framtida goda
medarbetare driver vi Sandvik Coromant
industriskola i Gimo och i Sandviken. En av
anledningarna är att utbilda kompetent personal för framtiden – som vill bo på orten.
CH: När man tittar på attraktionskraft är
utbildning oerhört viktigt. När man ska attrahera folk att bo någonstans så är utbildning
för deras barn en av de första frågorna man
får. Nästa fråga brukar handla om bostadsförsörjningen, vilket sätter fingret på ytterligare
en utmaning: en fungerande bostadsmarknad
– oavsett om det handlar om landsbygdsområden eller utpräglade storstadsområden.
KF: Vi har även investerat i en gemensam
innovations- och besöksanläggning, Sandvik
Coromant Center, som varje år lockar över
4 000 besökare. Det ger ringar på vattnet för
hela området, som gör att samhället blir mer
attraktivt.
8
FORUM SVEASKOG
—
”VÅR OCH ANDRA
BRANSCHERS
STORA UTMANING
ÄR ATT JUSTERA
BILDEN AV
INDUSTRIN OCH
SKOGSBRUKET.”
BILD: ANDREAS BENNWIK. BILDEN ÄR ETT MONTAGE.
INNOVATION
PÅGÅR
NEDBRYTBAR
ÖLFLASKA
Sedan början av 2015
arbetar förpackningsföretaget ecoXpac
och ölproducenten
Carlsberg, i samarbete
med Danmarks tekniske
universitet, tillsammans
i ett treårigt projekt med
målet att utveckla en
nedbrytbar ölflaska. Allt
material i flaskan – inklusive kapsylen – ska vara
biologiskt nedbrytbart.
Flaskan, kallad Green
Fiber Bottle, är gjord av
träfiber och ska även
vara tåligare samt kunna
hålla kylan längre än
exempelvis aluminiumburkar.
FORUM SVEASKOG
9
DOKUMENT
4/6: Karlskoga
Skola, barnomsorg och räddningstjänst är självklarheter i det
svenska samhället. Och den tillväxt som Sveriges största skogsägare bidrar med är en viktig beståndsdel i välfärden. Följ med till
Karlskoga kommun och se hur skogen bidrar till ett gott samhälle.
Johan Persson
Sammy Steen
08.54, 4 juni 2015:
Bergslagens
räddningstjänst
Förra året invigdes en ny brandstation åt Bergslagens räddningstjänst i Karlskoga. Den tidigare
stationen var från 1940-talet och
hade bara omklädningsrum för
män. Karlskoga kommun betalade
förra året 23,6 miljoner kronor för
att kunna tillhandahålla räddningstjänst – och en arbetsplats möjlig
för både kvinnor och män.
D
en svenska välfärdsmodellen
bygger på att alla ska ha lika
tillgång till vård, skola och
omsorg. Tack vare förskolorna
kan föräldrar försörja sig, och
äldreomsorg gör det möjligt för
de anhöriga att gå till jobbet. En sådan här
social infrastruktur kostar förstås pengar.
Den största delen av välfärden betalas genom
den skatt som möjligheten till arbete skapar.
Men välfärdsstaten Sverige skulle inte klara
sig på enbart skatteintäkter. En annan viktig
källa är den statliga bolagsportföljen. Inom
regeringskansliet förvaltas 49 bolag som
sysselsätter cirka 170 000 personer. Ett av
bolagen är Sveaskog som förra året delade
ut 800 miljoner kronor till statsbudgeten.
Det gör skogsägaren till ett av de fem statliga
bolag som förra året gav mest pengar till
statskassan. Pengarna är inte öronmärkta,
men det går att räkna på vilken effekt de har
för en genomsnittlig svensk kommun som
Karlskoga. Utdelningen motsvarar exempelvis
finansieringen av 6 612 förskoleplatser, 37 års
drift av ett vårdboende eller grundskola under
ett år för 10 135 elever i Karlskoga. Eller hela
statsbidraget till den värmländska kommunen
i mer än fyra år.
10
FORUM SVEASKOG
FORUM SVEASKOG
11
12.24, 4 juni 2015:
Skrantahöjdens
vårdboende
Aktiviteter för de boende på
Skrantahöjdens vårdboende
arrangeras varje vecka. I början
av juni stod folkmusikerna
Karlskoga felare på schemat,
vilket fick 85-åriga Margareta
Brendinger att dansa. Kommunens kostnad för att ge alla
åldringar på Skrantahöjden den
vård de behöver kombinerat
med en trygg och trevlig vardag
var förra året 48 286 000 kronor.
11.36, 4 juni 2015:
Bråtenskolan
Fjärdeklassarna på Bråtenskolan
äter lunch efter förmiddagens
kemilektion. Att ge alla barn lika
möjlighet till grundskoleutbildning kostade Karlskoga kommun
förra året 229,6 miljoner, eller
78 928 kronor per elev. Sveaskogs
utdelning 2014 motsvarade 25
miljoner skolluncher.
12
FORUM SVEASKOG
FORUM SVEASKOG
13
INNOVATION
PÅGÅR
Bråtens förskola
Förskolan Bråten är en av 26
kommunala förskolor i Karlskoga.
På Bråtens tre avdelningar går 57
barn i åldrarna 1–5 år dels för att
umgås med andra barn, dels för
att möjliggöra att deras föräldrar
ska kunna arbeta. Varje förskoleplats kostade förra året Karlskoga
kommun 121 000 kronor.
14
FORUM SVEASKOG
BILD: ANDREAS BENNWIK. BILDEN ÄR ETT MONTAGE.
14.31, 4 juni 2015:
HÅLLBARA KLOSSAR
Med ambitionen att bli
helt miljövänliga till år
2030 satsar Lego Gruppen 1 miljard danska
kronor på att grunda
ett forskningscenter,
med syftet att hitta
biobaserade material
till deras produkter och
förpackningar. Tanken
är att det inte ska gå att
märka någon skillnad
mellan de nya, hållbara
legoklossarna och de
gamla, vilka inte har
förändrats sedan 1963.
Ett hundratal specialister förväntas få jobb
på ”LEGO Sustainable
Materials Centre” för att
forska och utveckla de
nya hållbara klossarna.
FORUM SVEASKOG
15
”Vår verksamhet skapar livskraftiga
samhällen utanför storstäderna.”
MOTVALLS
För ett par år sedan såg det mörkt ut i den värmländska
skogsägarbyn Ransbysätter. Befolkningen åldrades och inga
barn föddes. Om inget gjordes skulle den dö ut. Det här är
berättelsen om byn som blev landsbygdens föredöme.
16
FORUM SVEASKOG
Erik Ardelius
FORUM SVEASKOG
17
D
et är torsdag förmiddag i Ransbysätter. På
grusvägen upp mot bygdegården, byns gamla
skola, bryter en vit Volvo 740 den lugna förmiddagslunken. Bilen är lastad med nyskördad sallad och tillhör en krögare.
För tjugofem år sedan var det nog inte
många som trodde att det skulle komma krögare hit för
att köpa grönsaker. Få tänkte nog att man skulle kunna
få nybakat bröd från ett lokalt bageri på morgnarna, med
mjöl från en lokal mjölnare. Ingen trodde att byn med ett
trettiotal hushåll i en dalgång mellan Torsby och Sunne i
Värmland skulle besökas av ministrar, landsråd och biskopar. Förutom en man.
När Lennart Svahn 1990 cyklade förbi skylten ”Välkommen till Gröna dalen” tyckte han att det var så vackert
att han grät. Kanske var det med blicken hos en nykär.
Lennart Svahn såg en friluftsscen med fartfyllda framträdanden där andra såg snåriga buskage. Han såg en väg in
i byn där andra såg en utväg.
– Han blev idiotförklarad direkt, säger Sven Emilsson,
ordförande i Ransbysätters bygdeförening.
Sven Emilsson vrider om nyckeln till bygdegården, byns
samlingspunkt och platsen där framgångssagan tog fart,
och kliver in i det renoverade köket. Han tar stolta kliv in i
det stora mötesrummet, förbi tavlan med byns hedersmed-
18
FORUM SVEASKOG
lem Chief Oren Lyon, indianhövding från Nordamerika,
och uppför trappan till den nyrestaurerade övervåningen
inredd med träningsmaskiner, vävstolar och tv för gemensamma travkvällar.
För tjugofem år sedan regnade det in här. Kommunen
hade bestämt sig för att sälja huset till någon privatperson
när den nybildade bygdeföreningen erbjöd sig att köpa det.
Hundra kronor fick de betala, efter att ha ställt motkravet
att kommunen först skulle laga taket.
– Jag tror att kommunalråden som kommer förbi här
på besök i byn i dag tycker att det var en väl investerad
hundralapp, säger Sven Emilsson.
Antalet boende i Ransbysätter har hållit sig stadigt på
omkring sextio personer genom åren. Det är inte unikt för
en mindre bygd att behålla sin befolkning, men långt ifrån
det vanliga. Enligt statistik från Eurostat är Sverige det
land i Europa där inflyttningen till storstadsområdena går
snabbast, tre gånger snabbare än genomsnittet inom EU.
I ett av husen bredvid bygdegården bor Lennart Svahn.
I ett spann mellan sjungande och släpande säger han på
djupaste värmländska att det som byn är känd för är gemenskapen. Att det är den som fått folk att flytta tillbaka.
– Lyser det inte uppe hos Vera på morgonen klockan
åtta går vi och kollar så att det inte hänt något, säger
Lennart Svahn.
FORUM SVEASKOG
19
—
”LYSER DET INTE
UPPE HOS VERA
PÅ MORGONEN
KLOCKAN ÅTTA
GÅR VI OCH
KOLLAR SÅ ATT
DET INTE HÄNT
NÅGOT.”
Han tror inte att själva platsen Ransbysätter är unik på
något sätt. Det Lennart Svahn gång på gång återkommer
till är att de letar efter möjligheter; vad som kan gå att
göra i byn. Och kreativiteten är det ingen brist på. Här
finns en smed, en byggentreprenad och en turistguide.
Här finns ekologiska mjölnare och en bagare. Flera driver
jordbruk, en har en webbshop, en annan bygger mobiloch Ipadspel för barn, och tre stycken, varav Lennart
Svahn är en, har ett vattenkraftverk som säljer ström på
elbörsen. I Ransbysätter finns i dag ungefär lika många
företag som hushåll. Och varje sommar i juli hålls Gröna
dalen-veckan som redan första året i början på 90-talet
lockade 2 500 personer.
– Vi brukar kalla oss tusenfotingar. Det är den inställningen, att hela tiden leta efter möjligheter, som hela byn
andas, säger Lennart Svahn. Kolla bara på Timmy som är
tio år gammal. Han har köpt sig en begagnad gräsklippare
och klipper de äldres gräsmattor mot ersättning.
Förr i tiden var skogen kanske den absolut viktigaste
näringen i byn. Idag är det gamla sågverket nedlagt. Men
än idag bidrar skogen till försörjningen, hälften av byborna är skogsägare.
– Sedan urminnes tider har det varit så på bygden,
skog och jord, säger Lennart Svahn.
För att byn ska förbli en by där skogen sköts och
brukas krävs en levande landsbygd med möjlighet till
familjeliv och arbete vid sidan om skogsägandet.
En bit ner från bygdegården bor paret Debbie Lyons
20
FORUM SVEASKOG
FORUM SVEASKOG
21
—
När Lennart Svahn
kom till Ransbysätter
första gången blev
han så betagen att
han grät.
och Alexis Farmer. Via en nästan årslång cykelsemester
genom Island, Sverige och Norge hittade de två britterna
till slut in på den drygt sju kilometer långa grusvägen till
Ransbysätter. Nu har de bott här i sex år och är mer eller
mindre självförsörjande på mat och el. Gården är full av
odlingsrader med allt från broccoli och bondbönor till
grönkål och potatis. I växthus och odlingstunnlar växer
vattenmelon och koriander.
– Jag brukar tävla med min mamma om vem som kan
skörda tomater först. Och trots att hon både planterar
innan och har mer solljus i England vinner jag alltid. Jag
skämmer bort dem, säger Debbie Lyons.
Den här tiden på året är det inte många timmar på dagen
de får vila. Innan vintern är tillbaka ska jordkällaren vara
full, det lammkött som inte säljs i byn ska tryckkokas och
förvaras, och hobbithuset som ska hyras ut nere vid deras
campingplatser intill Björkälven ska stå klart. Trots det vill
de utöka sin verksamhet.
– Tanken är att även starta en introduktionskurs till
självhushåll, säger Debbie Lyons.
22
FORUM SVEASKOG
Introduktionskursen är tänkt att lära ut djurhållning,
matkonservering, öl- och vinproduktion och enklare byggnadsarbeten relaterade till gårdslivet.
En familj som redan börjat suga i sig av kunskapen är grannarna Sirpa Kallio och Bisser Stoyanov. Från att tidigare ha
odlat tomat- och chiliplantor på balkongen i Göteborg bor de
nu i byn för att bli självförsörjande och få ett lugnare liv.
– Det har varit en del prövningar hittills så det är otroligt hjälpsamt att ha Debbie och Alexis i närheten. Debbie
har ju odlat i över tjugo år, säger Sirpa Kallio.
Sirpa Kallio och Bisser Stoyanov har också bidragit till
den babyboom som pågår i byn. Under 2015 kommer det ha
fötts tre barn i Ransbysätter. Det har inte hänt sedan 1956.
Med tio barn, snart elva i byn, börjar den demografiska
kartan så sakteliga balanseras. Men grunden till att folk
har velat, och vågat, flytta hit igen är byalaget. Det som
började som ett gemensamt projekt med en bygdegård är
i dag en levande bygd. Så när den vita Volvon rullar ut ur
Ransbysätter med baksätet fyllt av grönsaker är det tack
vare tjugofem års sammanhållning.
FORUM SVEASKOG
23
Mats Wigardt
Magnus Cramer, Fideli Sundqvist
P
P
E
R
G
A
Y
N
ar ökar snabbt.
g
in
n
k
c
a
rp
fö
a
g
a och miljövänli
rt
a
m
s
v
a
t
e
v
o
Beh
ning av skogsråvara.
nd
vä
an
de
an
nk
tä
ny
as
av
Nyckeln st
Mats Wigardt
24
FORUM SVEASKOG
Johan Strindberg
FORUM SVEASKOG
25
—
”MYCKET ÄR PÅ GÅNG VAD GÄLLER
ATT ERSÄTTA FOSSIL RÅVARA MED
MILJÖVÄNLIGA ALTERNATIV.”
D
en globala medeltemperaturen
beräknas öka med mellan en
halv och uppemot fem grader
till år 2100. Det vida spannet
beror på hur vi och kommande
generationer väljer att agera:
minskade eller oförändrade utsläpp av
växthusgaser. I arbetet med att lindra den
negativa utvecklingen av jordens klimat spelar
skogen en viktig roll eftersom den ger råvaror
och bioenergi som inte tillför atmosfären
nya mängder fossil koldioxid. Därför är
forskare i världens skogsindustriländer på
tårna för att identifiera framtida möjligheter
för den förnyelsebara träfibern. Mycket av
forskningen sker branschgemensamt och i
globala nätverk, i samarbete med universitet,
högskolor och forskningsinstitut. Men flera
av de stora skogsbolagen kraftsamlar även på
egen hand för att bygga upp kunskap kring
framtida affärsmöjligheter baserat på förnybar
skogsråvara.
– Skogsindustrin har en viktig roll att spela
i utvecklingen mot ett grönt samhälle. Sett
i dagens kontext – att vi förbrukar jordens
resurser som aldrig förr – har betydelsen av
att nyttja skogen på nya sätt och med bredare
penseldrag fått en annan aktualitet, säger Jan
Wintzell, chef för stab Affärsutveckling och
Innovation på Sveaskog.
För skogsbolagen har det därför blivit allt
viktigare att bygga vidare på, men även se
bortom, sågade trävaror, massabalar och pappersrullar till nya marknads- och kundbehov,
och detta av skäl som stavas både miljö och
lönsamhet. Men ny teknik och nya processer
är kostsamma. Och invanda mönster bidrar
lätt till att bromsa utvecklingen.
– Kundsamverkan är därför jätteviktigt,
­säger Jan Wintzell. Mycket är på gång vad
gäller att ersätta fossil råvara med miljövänliga
alternativ. Och att se runt hörnet, kunna bidra
26
FORUM SVEASKOG
till att nya tankar förvandlas till konkret verkstad, gör att vi alla blir mer affärsmässiga.
En viktig samarbetspartner för Sveaskog
i detta är förpackningskoncernen BillerudKorsnäs. Tetra Pak är en annan. Båda
företagen ligger i absolut framkant vad gäller
innovativa lösningar som ökar kundnyttan
och framtidssäkrar verksamheten på en global
marknad.
– Att skogsindustrin ständigt behöver förnyas är inget nytt, säger Magnus Wikström som
är teknisk direktör med ansvar för forskning
och produktinnovation på BillerudKorsnäs.
Skillnaden är att vi nu arbetar under hårdare
press, med kortare livscykler och ser längre
framåt i värdekedjan, med alltmer fokus på
konsumentförpackningar.
För att överleva i en alltmer konkurrensutsatt omvärld, med nya konsumtionsvanor,
ökad efterfrågan på återvinningsbara material
och en geografisk ompositionering, utgör
radikala innovationer en allt viktigare del i
BillerudKorsnäs strategi. Men också att de
närmar sig slutanvändaren och bygger affärer
med varumärkesägarna, med förpackningar
kopplade till företagets produkter.
– Genom att ta fram förpackningskoncept
där vårt material ingår som en del av lösningen får vi en situation som gynnar både oss
och våra kunder. Och det handlar om allt från
optimal logistik till bättre funktionalitet och
tydligare exponering, säger Magnus Wikström.
Exempel på skräddarsydda förpackningslösningar från BillerudKorsnäs är cementsäcken med inbyggd filterfunktion som ger en bättre arbetsmiljö samtidigt som fler säckar kan
fyllas. Eller den fyrkantiga, återvinningsbara
konservförpackningen i kartong, TetraRecart,
som ersätter konservburken, där BillerudKorsnäs varit Tetra Paks utvecklingspartner.
En annan innovation är det töjbara papperet
som kan formas efter behov och önskemål och erbjuder ett
alternativ till den vanliga plastförpackningen.
På framtidsagendan står även förnybara barriärmaterial
för livsmedel och interaktiva förpackningar som kommunicerar med sensorer, indikatorer och displayer.
– Naturligtvis är det viktigt att vi lyckas, lika mycket
för oss själva som för efterfrågan på skogsråvara. Och då
är innovationer en avgörande nyckel till framgång, säger
Magnus Wikström.
Liknande tankegångar hörs från en av BillerudKorsnäs
största kunder, Tetra Pak. Med drygt 23 500 anställda i 85
länder når Tetra Pak flera hundra miljoner människor i
mer än 170 länder med mejeriprodukter, juicer, glass, ost
och andra livsmedel. År 2013 innebar detta 78 000 miljoner liter som levererats i en förpackning från Tetra Pak.
I företagets strategi för att upprätthålla positionen som
marknadsledare inom segmentet förpackningslösningar
för livsmedel ingår begrepp som miljö, effektivitet och
innovation.
– Tetra Pak är och har varit mycket framgångsrikt, konstaterar miljödirektör Erik Lindroth. Men ska vi fortsätta
nå framgång måste vi också fortsätta omvandla kunskap
till nya produkter och arbetsmetoder.
Den genomsnittliga förpackningen från Tetra Pak består
i dagsläget av 75 procent papper, 20 procent plast och ­­
fem procent aluminium. De fem procenten aluminium ger
en klimatpåverkan på nästan 50 procent eftersom metallen
är en högenergiprodukt som tillverkas av bauxit som kräver mycket energi att utvinna.
– Det säger sig självt att vi arbetar på att reducera den
siffran, säger Erik Lindroth. Vår strävan är att våra produkter ska bli mer hållbara, med mindre miljöpåverkan och
ökad återvinningsgrad.
Företagets senaste innovation är därför världens första
helt förnybara mjölkförpackning, TetraRex BioBased, som
baseras på förnybart material i varje beståndsdel. Kartongen tillverkas av FSC-certifierad skogsråvara och plasten
har sitt ursprung i sockerrör från Brasilien, så kallad
bioplast.
Tetra Pak ingår också i ett projekt tillsammans med
bland andra Sveaskog om att ta fram närodlad bioplast av
spill från skogsbruket. På sikt kan de innebära förpackningar av 100 procent svensk skogsråvara.
– I takt med att kundintresset för produkter som är
smarta för miljön ökar i hela världen, stärks också banden
till skogsindustrin, säger Erik Lindroth.
FORUM SVEASKOG
27
d i flera
”Nästan all skog i Sverige är bruka
generationer. I ett långsiktigt kretslopp.”
MER FISK I BÄCKARNA
IDAG: Större hänsyn visas vattendrag och sjöar eftersom avverkning
i kantzonen kan påverka markkemiska processer och därmed
förändra vattenkvaliteten.
FRAMTID: Den lämnade vegetationen i kantzonen tillför vattendragen
näring i form av löv, barr, insekter
och småkryp, vilka ökar artrikedomen och produktionen av fisk.
FLER GRÖVRE TRÄD
IDAG: Endast runt fem procent av
de svenska skogarna nedanför den
fjällnära skogen består av gammal
naturskog.
FRAMTID: Forskning pekar entydigt
på att skogsbolagens hänsynsytor
och avsättningar av produktiv skog
kommer att ge positiv effekt i form
av fler äldre, grövre träd.
MER DÖD VED
IDAG: Kullfallna trädstammar och
annan död ved är idag en bristvara
och många av de arter för vilka
den döda veden är ett livsvillkor är
hotade eller sällsynta.
FRAMTID: Dagens andel död ved
i produktiva skogar – omkring 8,0
m³ per hektar – stiger till följd av
skogsbrukets naturvårdande skötsel
och ökade lämning av död ved.
Skog i förändring
Familjen Boström promenerar ofta tillsammans
i sin skog norr om Stockholm. För nästa generation
kommer skogen att se annorlunda ut.
Johan Persson
Erik Ardelius
MER LIVSKRAFT
IDAG: Nära 2 000 arter riskerar att
dö ut i Sverige, vilket hotar den
biologiska mångfalden. Till dem
hör den vitryggiga hackspetten, en
handfull häckande par är kända de
senaste åren.
FRAMTID: Länsstyrelsernas
och markägarnas gemensamma
åtgärdsarbete kring arternas
livsmiljöer har skapat livskraftiga
populationer samt fungerande
livsmiljöer.
MER BLANDAD SKOG
IDAG: Svensk produktiv skogsmark
domineras av barrskog, 82 procent.
Men andelen lövträdsdominerad
skog har ökat som helhet med 32
procent mellan 1985 och 2012.
FRAMTID: Större blandskogar har
flera fördelar: bättre motståndskraft
mot skadegörare, större rekreations- och upplevelsevärden och
bättre trivsel för fler fågelarter.
Källor: Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Sveaskog och SLU.
28
FORUM SVEASKOG
FORUM SVEASKOG
29
FR
SK A
M
O T
GE I
D
N
Hur ser morgondagens skogsjobb ut?
Förmodligen inte riktigt som du tror.
Helena Kämpfe Fredén
S
NINA MAANMIES
Ålder: 27 år.
Bor: Gullmarsplan
i Stockholm, med
sambo.
På fritiden: Just nu
tränar jag för fullt för
tjejklassikern.
Det vill jag göra
som färdig arkitekt: Jag väljer lite
mellan inredning och
stadsplanering. Vad
jag än väljer tror jag
att trä kommer att bli
ett material jag vill
arbeta vidare med.
kogsarbete – då tänker de flesta på en
maskinförare eller manuell fällning med
motorsåg och hjälm. Men att arbeta
med skog kan innebära så mycket
mer. Tack vare att skogsråvaran
spås en lysande framtid i form
av nya användningsområden, väntas
antalet jobb som skogen genererar
öka dramatiskt i framtiden. Bio­
energi, trähusbyggande, förnybara bränslen och en växande exportmarknad för
svenskt trä ger viktiga
ringar på vattnet
för den framtida
sysselsättningen. Idag genererar
skogen
30
FORUM SVEASKOG
Nina Maanmies, arkitektstudent
FOTO: SAMUEL UNÉUS
omkring
200 000
arbetstillfällen, och
enligt landsbygdsminister
Sven-Erik Bucht kan
den siffran utökas med
ytterligare 25 000. Och
börjar vi räkna in de framtida
industrier som kan växa upp när
dagens spännande materialforskning har satt fart på allvar, kan vi
nog lägga på åtskilliga tusen arbetstillfällen till den siffran.
Möt tre skogsarbetare: en
blivande arkitekt, en maskinförare
och en hållbarhetschef. Var och en
visar på spännande framtidsutsikter
som sinsemellan är väldigt olika. Men ett
har de gemensamt: den svenska skogen och
de nya arbetstillfällen som den för med sig.
– Jag hade läst tre år på Umeå Arkitekthögskola när jag bestämde mig
för att ta ett uppehåll för att gå en
hantverksutbildning med inriktning
mot trä och smide på en folkhögskola i Vindeln. Jag längtade efter att
lära mig mer om trä som material, att
få fördjupa mig i det. Och det har jag
verkligen fått göra – vi har varit ute
i skogen och huggit ner våra egna
träd, tagit hand om virket och arbetat med det. Det har varit en unik
möjlighet att få följa hela kedjan från
växande trä till en färdig produkt,
även om det har varit i en liten skala.
Men det har gett mig en helt ny
förståelse för trä som material.
– Idag byggs det mer i trä än på
länge, och jag tycker det är viktigt
att ta tillvara den kunskap om träbyggnation som vi har i Sverige rent
historiskt. Det finns så många häftiga
trälösningar, gammal kunskap som
vi kan väcka till liv och utveckla till
något nytt.
– Trä är ett fascinerande byggnadsmaterial, det lever och förändras och har så många olika uttryck.
En träyta förhåller sig till människorna runt omkring, den har en historia
och en framtid när den förändras
med tiden. Och vi människor kan
relatera till trä på ett sätt som vi
inte kan med till exempel helgjuten
betong. Som blivande arkitekt känns
det viktigt för mig att arbeta med
material som inspirerar mig.
– Jag tror att människor mår
bättre i en stad där man bygger med
naturmaterial som trä. Det handlar
om att bygga en stad med mänskliga
mått. Och självklart är miljö- och
klimataspekten viktig.
– Det häftiga är att det händer
så mycket inom träforskningen. Tilll
exempel nya värmebehandlingar av
trä, där man kan använda de naturliga ämnena för att impregnera träet.
Jag tror att vi kommer att se många
nya användningsområden av råvaran
i framtiden.
FORUM SVEASKOG
31
Martin Eriksson,
maskinförare på
Sveaskog
Nadja Paz,
hållbarhetsansvarig på Preem
– I skogen där jag arbetar nu, Hornsö Ekopark, är jag i
princip uppvuxen. Det är verkligen hemmaplan för mig.
– Jag trivs väldigt bra med mitt jobb. Det är ganska
ensamt ibland, men jag tycker det är skönt med lugn
och ro. Ofta lyssnar jag på ljudböcker i maskinen jag
arbetar i, då går dagarna snabbt. Tomas Bolme är en
favorit bland uppläsare.
– På senare tid pratas det mycket om skogens roll
i klimatfrågan. Jag tycker det känns bra att arbeta i
en bransch som gör nytta på flera olika sätt. Snart har
vi dessutom helt gått över till förnyelsebara bränslen
i våra maskiner, ännu ett litet steg på vägen. Och maskinförare kommer att behövas även i framtiden – hur
datoriserat och förarlöst det än kommer att bli så tror
jag aldrig vi kommer ifrån att det behövs människor
som arbetar i skogen.
32
FORUM SVEASKOG
– Preem hade en kampanj för ett tag sedan, där vi kallade en skogsdunge med tallar
för ”Sveriges oljereserv”. För så är det ju – vi
har en enorm resurs i den svenska skogen.
– I mitt jobb ingår också att driva opinion kring förnybara drivmedel. De gröna
drivmedlen finns idag, men det krävs
infrastruktur och rätt lagstiftning för att
det ska bli ekonomiskt hållbart också. Det
är spännande att vara mitt i denna utveckling, och det går faktiskt fort!
– Sedan jag började arbeta med hållbara
drivmedel ser jag på skogen på ett helt nytt
sätt. När jag går i skogen med min treåring
försöker jag förklara att det går att göra
bränsle till mammas bil av träden. När hon
är vuxen kommer man nog att skratta åt att
vi en gång i tiden körde bilarna på olja.
NADIA PAZ
Ålder: 37 år.
Bor: I Stockholm
Familj: Sambo, två
katter, en treårig
dotter.
Relation till skogen:
Jag pluggade hållbarhet på universitetet
och blev en riktig
”trädkramare”, har
gjort fältexkursioner
och fick ett genuint
intresse för biologisk
mångfald. Idag bor
jag i storstan och saknar ofta att ha skogen
i närheten.
FOTO: SAMUEL UNÉUS
FOTO: LINA ALRIKSSON
MARTIN ERIKSSON
Ålder: 34 år.
Familj: Sambo och
dottern Emilia, 3,5 år.
Bor: I Timmernabben,
mellan Oskarshamn
och Kalmar.
På fritiden: Jakt och
fiske.
Det bästa med mitt
jobb: Att det är så
fritt. Jag kan bestämma rätt mycket själv
om hur jag vill lägga
upp mitt arbete. Jag
arbetar för att kunna
leva, inte tvärtom.
Just nu står familjen
mycket i fokus.
– Det var faktiskt vårt förnybara bränsle
Evolution Diesel, som är tillverkat av tallolja,
som gjorde mig intresserad av Preem från
början. Jag tyckte det var en väldigt tilltalande idé att kunna köra bil på bränsle gjord
på restprodukter från skogen.
– Idag är min uppgift att bygga upp vårt
kontrollsystem för förnybara bränslen,
som bland annat innebär att se bränslena
vi utvecklar utifrån ett livscykelperspektiv.
Jag ser också till att de bidrar till en ordentlig växthusgasreduktion och att de uppfyller
våra etiska krav, till exempel att återanvända
jordens redan befintliga restprodukter. – I det perspektivet är skog en väldigt
bra råvara. Vi gör bränsle av restprodukter från skogsindustrin, och den växande
skogen binder ju dessutom koldioxid.
FORUM SVEASKOG
33
—
2016 ska
Europas största
biobränsleeldade
kraftvärmeverk
driftsättas i Värtan
i Stockholm.
NU
STÄLLER
VI OM
När oljekrisen slog till på 1970-talet tog Sverige
täten och ställde om energiförsörjningen. Nu är det
dags igen. Steg för steg minskar koldioxidutsläppen,
framförallt tack vare en råvara: skogen.
Markus Wilhelmson
34
FORUM SVEASKOG
FORUM SVEASKOG
35
—
”NU ÄR VÅR STORA UTMANING
ATT FÅ BORT DEN LILLA MÄNGD
OLJA VI HAR KVAR.”
M
ycket var annorlunda i
början på 1970-talet. Då
kostade det 85 öre per
liter att tanka bilen. Och i
villakvarteren var det tätt
mellan oljetankbilar med
texten ”Ha alltid Esso i tankarna”. Men med
oljekrisen 1973 förändrades förutsättningarna. Regeringen utfärdade bestämmelser om
att statliga myndigheter skulle spara energi.
Allmänheten bombarderades med kampanjer
om att minska elkonsumtionen. Regeringen
kom överens med oljebolagen om att minska
leveranserna av eldningsolja till konsumenter
med 25 procent. I januari 1974 infördes ransoneringar av drivmedel och bränsle.
Stefan Edman, biolog, författare och handplockad av Göran Persson som miljösakkunnig i statsrådsberedningen 1996–99, ser hur
Sverige framgångsrikt lyckades ställa om i
samband med oljekrisen 1973.
– Oljekrisen satte fart på lagstiftningen och
ökade medvetenheten hos gemene man. Idag
kommer bara 8 procent av vår uppvärmning
av fastigheter och lokaler från fossila bränslen. Drygt 50 procent kommer från förnybar
energi. Det är helt unikt. Vi har lyckats oerhört bra, menar han.
Förklaringarna till framgången är flera:
bättre isolerade fastigheter, energieffektivisering, värmepumparnas genombrott, fjärrvärmenät som drivs på biobränsle.
– Nu är vår stora utmaning de närmaste
20 åren att få bort den lilla mängden olja vi
har kvar och att ersätta den kärnkraftsbaserade elen, säger Stefan Edman.
Skogen kommer att spela en avgörande roll
om detta ska lyckas. Näst efter Finland är Sverige den skogrikaste nationen per capita i EU.
Det enskilt mest omfattande projektet är
det nya biobränsleeldade kraftvärmeverket i
36
FORUM SVEASKOG
Värtan i Stockholm som Fortum Värme bygger och som ska tas i drift under 2016.
Anläggningen är ett viktigt steg i utvecklingen av en hållbar energiförsörjning i
Stockholm och Europa och kommer att ge
cirka 650 000 ton minskade koldioxidutsläpp
per år globalt – lika mycket som all vägtrafik
i Stockholm släpper ut under en och en halv
månad.
– Utan tillgång till skog hade den här
anläggningen aldrig byggts. Vår strategi är att
i största möjliga mån använda produkter till
bränsle som annars inte kommer till användning, säger Jan Hedberg, skogsbränsleinköpare på Fortum Värme.
Anläggningen, som producerar både värme
och el, kommer att ta tillvara energin i restprodukter från skogsindustrin som flis, bark,
grenar och kvistar. Biobränslet kommer årligen att omvandlas till 750 GWh el och 1 700
GWh värme, vilket motsvarar uppvärmningen
av cirka 190 000 normalstora lägenheter eller
halva uppvärmningen av en stad i Göteborgs
storlek.
– När vi började projekteringen ville vi ha
möjlighet att försörja anläggningen till hundra
procent med båt eller tåg. Därför fanns flera
goda anledningar att placera kraftvärmeverket
i Värtan där många av förutsättningarna redan
fanns på plats, säger Jan Hedberg.
Ett stort bergrum har sanerats från gamla
oljerester och ska nu användas för lagring av
biobränslen. Samtidigt har en ny pir byggts
i den så kallade Energihamnen, varifrån biobränslet ska transporteras genom nyanlagda
tunnlar till pannhuset i biokraftvärmeverket.
Totalt kostar projektet 4,5 miljarder kronor
och det blir Europas största biobränsleeldade
kraftvärmeverk.
– Jag tycker att det här projektet visar att
det finns en vilja från politiskt håll att göra
—
På 1970-talet infördes
ransoneringar av
drivmedel och bränsle
runtom i världen
till följd av politiska
oroligheter.
FORUM SVEASKOG
37
skillnad. Alternativet hade varit att fortsätta
elda med kol och olja, säger Jan Hedberg.
Mattias Goldmann, vd på den gröna och
liberala tankesmedjan Fores, är övertygad om
att vi nu går in i en allt snabbare avveckling
av vårt fossilberoende.
– Skogen spelar en central roll och har en
outnyttjad potential för att minska vår klimatpåverkan, säger han.
Han tror att utvecklingen på drivmedelssidan kommer att spela Sverige i händerna.
Med tanke på de tuffa hållbarhetskrav som
finns i det svenska skogsbruket och hur väl
den biologiska mångfalden säkerställs är han
övertygad om att Sverige har en konkurrensfördel jämfört med konkurrerande länder.
På uppvärmningssidan menar Mattias
­Goldmann att man inte bara får stirra sig
blind på nya anläggningar.
– Det finns också många befintliga kraftvärmeverk där man byter ut kolet mot förnybart
med en väldig kreativitet. Det är alltifrån flis
och pellets till olivkärnor och sågspån. Med
befintliga kolkraftpannor kan man komma
upp i hälften biomassa. Till en relativt låg
kostnad får vi då en snabb omställning och
kan använda restprodukter mer effektivt,
säger han.
38
FORUM SVEASKOG
Mattias Goldmann berättar att skogsindustrin nu har nått en tredje och mer mogen fas.
I första fasen var, enligt honom, branschen inte
öppen för att se nya avsättningsmarknader
utanför den traditionella kärnverksamheten.
I takt med att marknaden för pappersmassa
försämrades dramatiskt väcktes skogsindustrins
intresse.
– Nu, i tredje fasen, kastar man sig inte längre
desperat över allt utan har hittat ett smartare
sätt att hantera frågan, där man utgår ifrån
största möjliga nytta för samhället och hur
skogens resurser används bäst, säger Mattias
Goldmann.
Han tycker att skogsindustrin skulle kunna
bli bättre på att förklara, inte minst för de styrande i EU, hur modernt skogsbruk bedrivs.
– Många EU-parlamentariker tänker bara på
hur vi ska skydda skogen, och vet inte att vi i
Sverige har större tillväxt än avverkning idag.
Det är viktigt att det budskapet går fram så att
vi kan fortsätta att skörda skogsbruksprodukter,
säger Mattias Goldmann.
Stefan Edman delar den uppfattningen. Han
tycker att Sverige saknar en profilerad skogspolitiker.
– Det pratas mycket om bioteknik och life
science, men vi glömmer att gamla hederliga
skogen står för Sveriges största exportnetto.
BILD: ANDREAS BENNWIK. BILDEN ÄR ETT MONTAGE.
INNOVATION
PÅGÅR
BATTERI AV PAPP
I dagens batterier finns
ofta både sällsynta och
dyra jordartsmetaller
och miljöskadliga ämnen
som bly. På flera svenska
universitet pågår forskning kring att istället
göra mer miljövänliga
batterier på förnyelsebar råvara från skogen.
Forskare vid Linköpings
universitet hoppas till
exempel kunna ersätta
de ändliga metallerna
med svartlut, som är en
biprodukt från pappersmassaindustrin med
ursprung i skogen.
FORUM SVEASKOG
39
EN VÄXANDE
VÄRLD
—
”TILLGÅNGEN PÅ TRÄVIRKE I KINA
ÄR MYCKET BEGRÄNSAD.”
I den kinesiska världsmetropolen Shanghai får allt fler upp
ögonen för träets miljöfördelar. En viktig pusselbit är den
svenska skogen, en annan är containerterminalen i Insjön.
I
centrala Shanghai bor flera än 8 miljoner människor, kanske närmare 9.
Provinsen är den folkrikaste i hela Kina
med sina omkring knappt 19 miljoner
människor. Exakt hur många invånare
staden och provinsen har är oklart. Men
känt är att det är Kinas mest expansiva och
ekonomiskt viktigaste stad. Samt hemvist för
ett av miljardlandets tre mest prestigefyllda
universitet, Shanghai Jiao Tong University.
I ett utkylt arbetsrum på universitetets institution för arkitektur har professor Liu Jie
sin arbetsplats. En stor del av sin akademiska
karriär har han ägnat åt att studera gammal
kinesisk byggnadsteknik.
– Förr bodde vi alltid i trähus, säger han.
De var lätta att bygga och hade ett behagligt
inomhusklimat. Och våra tempel byggdes
alltid i trä.
Professorn berättar att när Kina för hundra
år sedan vände blicken västerut hamnade
trä i skuggan av billigare byggmaterial, som
stål och betong. Det gick då att bygga stort
och snabbt, vilket på den tiden stod högt på
önskelistan i Kina. Detta, menar Liu Jie, har
inneburit att lång erfarenhet och mycket kunskap om avverkning och träkonstruktioner till
stor del har försvunnit i Kina. Men i takt med
40
FORUM SVEASKOG
megalandets snabba tillväxt har insikterna
ökat om träets miljöfördelar, vilket i sin tur
ökat landets importsiffror för sågade trävaror. Under slutet av 2013 importerades varje
månad omkring 2,2 miljoner kubik­meter
sågverksprodukter till Kina.
– Ska vi använda mer trä är vi helt beroende av import, menar professor Jie. Tillgången
på trävirke i Kina är mycket begränsad.
Länge importerades stora mängder virke
av sämre kvalitet från länder som Kanada och
Nya Zeeland. Men de började se sig om efter
nya leverantörer som bättre kunde leva upp
till nya, högre krav på kvalitet och logistik.
Och de kinesiska spanarna fann vad de letade
efter knappt 800 fågelmil hemifrån, i Dalarna.
Det var 1926 som entreprenören Axel
Bergkvist startade ett litet sågverk i Insjön,
i dalakommunen Leksand. Idag är det tredje
och fjärde generationen Bergkvist som driver
sågverksföretaget Bergkvist-Insjön vidare på
tätorten med 2 149 invånare. De är ett av
Sveriges största privatägda sågverk med 130
anställda och 360 000 kubikmeter sågat virke,
varav närmare 90 procent går på export, med
Sveaskog som en viktig leverantör av råvara.
En av sågverkets största enskilda marknader
KINA
Officiellt namn: Folkrepubliken Kina
Valuta: CNY (Chinese yuan).
100 US dollar motsvarar 609 yuan (2015)
Folkmängd: 1 357 380 000 (2013)
Största stad: Shanghai
(ca 23 470 000)
President:
Xi Jinping
Mest känt:
Kinesiska muren som
är 640 mil lång och
började byggas 400
f.Kr.
FOTO: GETTY IMAGES
Mats Wigardt
FORUM SVEASKOG
41
land men bäst
”Sverige är ett litet
i världen på träprodukter.”
—
Bergkvist-Insjön AB
är ett av Sveriges
största familjeägda
sågverksföretag
tillika en av Leksands
kommuns största
arbetsgivare med cirka
150 anställda.
42
FORUM SVEASKOG
FOTO: JOHAN WILLNER/JOHNÉR
har länge varit Japan. Sedan tidigt 90-tal har
stora mängder sågat, torkat och exaktkapat
virke levererats från Insjön till kunder i Japan.
Leveranserna har i huvudsak utgjorts av tre
olika produkter: virke för konstruktion, för
byggnation samt lamina, det vill säga specialsorterat virke avsett att förädlas till limträ för
bärande balkar och stolpar i husbyggnation.
Men i samband med att en viss avmattning i
efterfrågan på virke från kunder i Japan började märkas, tog Bergkvist-Insjön häromåret på
allvar klivet in på den kinesiska marknaden.
– Ett viktigt steg togs i samband med
Världsutställningen i Shanghai 2010, säger
Ulf Bergkvist, numera styrelseordförande i
Bergkvist-Insjön. Vi åkte dit lite på chans med
en jättestor dalahäst i bagaget. Och idag säljer
vi lika mycket till Kina som till Japan.
Den svenska exporten av sågade trävaror
till Kina har sedan 2012 mer än tredubblats.
Suzan Ljungemo är marknadschef på det
familjeägda dalaföretaget. Hon konstaterar
att Kina och Japan har stora olikheter som
virkesmarknader, inte minst vad gäller kunder
och sortiment, med byggvirke till Japan och
fokus på möbler, tavelramar, inredning och
golv för den alltmer köpstarka medelklassen
i Kina.
– I Kina tycker man om den nordiska,
tätvuxna granen med små kvistar, säger hon.
Och kineserna är mycket professionella i
hanteringen av virket, med hög kvalitet på
produkterna.
Hos Bergkvist-Insjön var man lyhörda och
snabbt på plats för att möta intresset. Suzan
Ljungemo plogade själv de första fårorna på
den kinesiska marknaden, men det var först
sedan man öppnat säljkontor i Shanghai och
anställt kinesisk personal som affärerna tog
fart på allvar.
– Det är en speciell marknad, inte minst
vad gäller det sociala samspelet, som kräver
nätverk och närvaro, säger Suzan Ljungemo.
Bergkvist-Insjön är en liten spelare på en gigantisk marknad. Konkurrensen från aktörer
med mångdubbelt större resurser är kniv-
skarp. Ändå har sågverket från Insjön lyckats
med vad många tvivlare skakat på huvudet åt.
– Vi säljer på stark närvaro i Shanghai med
självgående, inhemsk personal med kunskap
om marknaden som vårt ansikte utåt, god
kvalitet och hög precision i leveranserna,
sammanfattar Suzan Ljungemo nivån på företagets satsning.
En viktig pusselbit för att exporten till Asien ska ge frukt har varit den stora containerterminal som på initiativ av Bergkvist-Insjön
byggts upp på den plats där Axel Bergkvist en
gång startade företaget. Här lastas varje vecka
fyra till fem tåg om vardera 25 till 30 vagnar
med välfyllda, fyrtio fot långa containrar för
en drygt sex timmar lång resa med tågpendeln
Vänerexpressen till Göteborgs hamn. Därifrån
fortsätter färden med båt till Rotterdam. Slutligen lastas den förädlade skogsråvaran från
norra Dalarna på stora oceangående fartyg
med destination utvalda hamnar i Kina eller
Japan. 38 dagar efter avfärd från Göteborg
kan slutkunden i Kina ta bort skyddsplasten
och lyfta in virket i produktionslinjen.
Förutom produkter från sågverket i Insjön
samlastar tågpendeln varje år även byggsatser
till 1 300 svensktillverkade trähus från Tomoku Hus i Insjön till kunder i Japan. I retur
fylls containrarna med verktyg och maskiner
till Clas Ohlson.
– Att driva ett sågverk i inlandet handlar
till stor del om en genomtänkt logistik, förklarar Ulf Bergkvist. Och när kunden kräver alltmer exakta leveranstider är det en stor fördel
att ha logistiken i egna händer.
Att denna effektiva och miljövänliga logistiklösning har stor betydelse för såväl Sveriges
inland i allmänhet som för Leksand i synnerhet kan kommunalrådet Ulrika Liljeberg (C)
inte nog understryka. Exporten av träprodukter till länder som Kina och Japan, försäkrar
hon, är viktig för både Leksand och Sverige.
– En containerterminal av den dignitet det
här handlar om ger fler lokala företag transportmöjligheter och gör bygden mer konkurrenskraftig, säger hon. Något som skapar tryggare
jobb och att fler väljer att bosätta sig här.
SÅGVERK
Det finns cirka 130
sågverk i Sverige med
en årlig produktion
som överstiger
10 000 kubikmeter.
2013 producerades
16,2 miljoner kubikmeter sågat virke,
varav 11,7 miljoner
kubikmeter gick på
export (72 %) till ett
värde av 21,8 miljarder kronor. De fyra
största köparländerna
är England, Egypten,
Tyskland och Japan.
FORUM SVEASKOG
43
P0STTIDNING B
Returadress:
Sveaskogs Kundcenter
Box 315, 952 23 Kalix
Sandvikens järnverk
1960-talet
Montering och förpackning av
skärverktyg på vad som idag är en
del av industrikoncernen Sandvik.
Att järnbruket 1852 grundades
just i Sandviken berodde på två
saker; på den 61:a breddgraden
fanns både närheten till det bästa
träkolet och den renaste malmen.
I de gästrikländska skogarna fanns
det gott om förnybar råvara för
träkolstillverkning.