1. No category

hem & gårdar
Christine Furuhjelm trivs allra bäst utomhus och hästar har en särskild plats i hennes hjärta.
De ståtliga djuren dyker ofta upp i hennes konstverk.
E
fågel fenix
Mangårdsbyggnaden på släktgodset Hongola i södra
Finland brann ner till grunden och Christine Furuhjelm fick
bygga upp sitt hem på nytt. Likt en fågel Fenix har säteriet
återuppstått – till och med de gamla släktporträtten har
återskapats av den konstnärliga herrgårdsfrun.
Fåfängan byggdes 1830
i samband med Elis
och Louise Furuhjelms
silverbröllop. Den
engelska parken är vacker
även under vintern.
Av u lla m ie t t u n en F o to er j a l e m pin en
58
go d s & g å r d a r 1.2 013
go d s & g å r d a r 1.2 013
n vacker vinterklädd allé leder fram till
den pastellfärgade huvudbyggnaden
som kallas Fåfängan. Här, på släktgodset Hongola gårdvid sjön Kortejärvi, bor
konstnären Christine Furuhjelm.
Säteriet har funnits i släkten sedan 1730talet och Christine och hennes två systrar,
Simone och Cathrine, växte upp på godset.
På den tiden hade herrgården närmare 80
anställda och familjen drev egen såg, kvarn
och mejeri. Flickorna hade både barnsköterska och guvernant.
– Det var först när jag var 11 år gammal som
jag skickades till ett internat i Tammerfors, till
Det lilla lusthuset lyser som
en rosa bakelse i snön.
59 i
hem & gårdar
Släktporträtten i stora salen är återskapta
av Christine. Till höger syns hennes pappa.
Robert Furuhjelm, som ärvde gården som
ettåring. Portättet till vänster föreställer
general Otto Wladimir Furuhjelm.
konstnärlig Djurvän
Här bor: Christine Furuhjelm.
Yrke: Lantbrukare och konstnär.
Huset: Huvudbyggnaden byggdes
1730, men brann ner 1972. Den nya
huvudbyggnaden ”Fåfängan” är från
1830. Huset renoverades 1912 efter
arkitekt Stenius ritningar. Bostaden är
800 kvm och har på 16 rum.
Tillhörande mark: 4000 hektar.
Ursprungligen 8000 hektar, 2000
hektar överläts till torpare år 1915
och ytterligare 2000 hektar gavs till
flyktingar från finska Karelen.
Verksamhet: Skogsbruk samt
djuruppfödning.
Christine och hunden Musti
trivs på gården.
»Hemmet möblerades med
auktionsfynd från hela Europa«
Den venetianska spegeln klarade branden på grund av att den var för stor för den gamla herrgården och därför hade placerats i en intilliggande byggnad. I fönsterkarmen står Christines
skulptur Eldfågeln som är gjord av den smälta takkronan från hennes barndomshem.
60
dess skedde all undervisning här hemma, berättar Christine. Jag kommer också ihåg att vi
fick besök av en sömmerska två gånger per år,
det var hon som sydde alla våra kläder.
Ett annat minne som Christine aldrig glömmer är den katastrof som slog till en förmiddag
i januari 1972. En ödesdiger brand bröt ut och
den två hundra år gamla herrgårdsbyggnaden
totalförstördes.
– Jag hade varit sjuk och låg i min säng och
vilade på förmiddagen när jag hörde att hushållerskan ropade ”elden är lös!”. Jag sprang ut
i nattlinne och såg på när hela huset brann ner.
Vi kunde inte göra något. Det enda vi fick med
oss var fyra silverskålar, ett kassaskåp med vikgo d s & g å r d a r 1.2 013
tiga papper, ett diadem och en ring som tillhörde min mamma. Allt annat brann upp.
på gården, men vattnet i den hade frusit till is. Det kom hjälp från
den närliggande byn, men alla släckningsförsök var förgäves. Dessutom visade det sig
att det, i samband med finska inbördeskriget,
hade gömts undan ammunition på vinden.
– Det blev rikigt skrämmande när det började smälla, minns Christine.
Vinsamlingen i källaren, sammanlagt
450 flaskor, klarade dock eldsvådan och
kunde kunde bäras ut dagen efter.
– Vårt liv var borta. Alla minnen, allting.
De t fanns e n b r andb il
go d s & g å r d a r 1.2 013
Hela vår konstsamling brann upp, alla släktporträtt och alla målningar.
Efter branden flyttade Christine och hennes
familj till en närbelägen prästgård. Tanken var
att låta uppföra en ny likadan herrgård som den
som brunnit ner. Det gjordes flera skisser, men
till slut bestämde de sig för att renovera ”Fåfängan” istället, en byggnad som redan fanns
på gården. Byggnaden var från 1830 och hade
uppförts i samband med Christines farföräldrars, Elis och Louise Furuhjelm, silverbröllop.
Under årens lopp hade huset främst fungerat
som bostad åt de anställda på säteriet så innan
familjen kunde flytta in byggdes nya bostäder
för personalen.
Flera av möblerna är införskaffade i Marbella
där familjen tidigare hade ett rekreationsställe.
61
hem & gårdar
I lilla sällskapsrummet står ett
klaver som gärna
används vid
festliga tillfällen.
Takkronan är
inhandlad på
auktion.
»Den övergivna
tuppen fick bo inomhus
och blev riktigt tam«
Christine och hennes mor besökte antikaffärer över hela Europa, och samlade så småningom ihop en helt ny herrgårdsinredning.
– Min mor hade väldigt bra smak och vi hittade en hel del fina saker i till exempel Marbella i Spanien. Min far kunde skoja lite med
min mor och säga att ”Nå, nu får du ju för en
gångs skull köpa allt du vill!”.
Christine tog över gården på 1970-talet.
Skogen har alltid utgjort grunden, men djuren
har också bidragit till gårdens goda ekonomi.
Christine har på många sätt varit före sin tid
– hon avlade vanliga grisar och vildsvin redan
på 1980-talet och hon var först i Finland med
berberiankor. Idag finns det 500 kor i ladugården och på gårdens åkrar odlas havre.
– Jag har ett tjugotal anställda idag. Även
om vi alltid har haft många praktikanter så
skulle det aldrig gå att driva gården utan
EU-bidrag, det är helt avgörande.
och framför allt djuren går som en röd tråd igenom Christines
liv. När hon studerade på militärskolan i
Strömsholm lärde hon sig att köra fyrspann
och det är något hon fortfarande gärna gör.
Som mest har hon haft 70 hästar, däribland
Finlands första islandshästar.
I det gamla stallet märks också att Christine
är väldigt förtjust i fåglar. Här finns vaktlar, påfåglar, duvor, guld-, silver- och kungsfasaner,
hönor, tuppar, ankor och änder. Och en get.
– En tupp som blev föräldralös på grund
av stallkatten fick bo med mig på Fåfängan.
Den följde mig överallt och vi fick 12 år tillsammans.
Christine är även konstnär och hon målar
helst i pastell.
– Min ateljé finns på övre våningen i
huset. Ibland målar jag massor, ibland ingenting. Som barn hade jag alltid en penna
i handen, även när jag skulle gå och lägga
mig. De flesta av mina målningar föreställer
hästar och deras rörelser, men en och annan
tupp dyker också upp, skrattar hon.
K ärle ke n till gårde n
Osignerad kopia av Magnus von Wrights verk
som hänger på Ateneum i Helsingfors.
I trappan till övre plan finns flera
uppstoppade fåglar.
I mitt grannskap:
Värt att besöka: Den nyklassiska kyrkan
i Urjala som är byggd 1806. Här finns
Furuhjelms familjegrav. www.urjala.fi.
Ät gott på: Hakkarin kartano i Lempäälä.
Njut av högklassig mat i fin herrårdsmiljö.
www.villahakkari.fi.
Handla här: Varje fredag är det stor
bondmarknad i Urjala. Hit kommer hantverkare och närodlare för att sälja sina
produkter. www.urjala.fi.
hongolas ägare
1630 Ryttmästare Jören Nottebaum.
1730 Enoch Nauclér, som år 1762
adlades Furuhjelm.
1974 Christine Furuhjelm.
62
go d s & g å r d a r 1.2 013
go d s & g å r d a r 1.2 013
Till och med köksentrén är vackert
dekorerad. Hundarna Errigan och Elli
räds inte att bli blöt om tassarna.
63