1. No category

f is ,
Oil
FELLINGSBRO SOCKEN.
Topografisk
be s kr i f n i n g
m<e<l P h i l o s o p H i s k a F a c u l t e t e n s s a mt y c k e
och
under
in se e n d e
af
Hislor. Litt, oeb Arcbæol. P rofessorn
m ag.
JOH. HENR. SCHRÖDER
A caul. B ib lio th e k a rie ,
st j e r r n e - O r d e n och K .
H i s t . , o. A n t . A c a d . i
S ällssk . i T r o n d h i e i n ,
o . l u l . L it t . S ä l l s k .
P ra efe ct. f ö r M y n t - C a b . R i d d a r e a f K. N o r d D an sk a D an eb ro g s-O rd e n , Led. a f K. V itterh.
S t o c k h o l m , K . V e t . S o c ie t, i U p s a l a , K . V e t .
K . N ederl. I n s t i t u t e t , K . N ord. F ornskr,Sällsk.
i K ö p en h am n , A rcbæol. In stitu te t i Rom, A n t.
S o c i e t , i E d i n b u r g m. fl.
för
P l il l o s o p h l s k a
Graden
f ö r f a t t a d o c h t i l l offe ntlig g r a n s k n i n g f r a m s t ä l l d
af
JOHAN W ILHELM SJÖQVIST
a f V e s t m a n l a n d s och D a h l a L a n d s k a p
i Gustavianska Lärosalen d. I I Juni 18421
p . v. t. e. m .
I.
D elen ,
IJpsala, 1849.
WABLITaÖN
i t L 1 I T I I) M.
■
.
.
KONUNGENS
B ISK O PEN
LEDAM OTEN
ÖFVER
AF
W ESTERÅS
ST IF T
KONGL. N O R D S T JE R N E -O R D E N
IIÖ G V Ö R D IG S T E
©USTAF
HERR
DOCTOR
NIBELIUS
i i 11 e g n » s
nr>«il
TROMAN
detta
försök
djupaste vördnad
af
f o n . W IL B . MÖQTMT.
Till
E l l i S I EIEEBCS1
aktnings- och vänskapsfullt*
J. W .
S JÖ Q V I8 T .
Om F ellin g sb ro Socken*
D å bland hittills utgifne särskilda beskrifningar öfver Sveriges
S oclknar vi ännu sakne någon special-beskrifn ing öfver Fellingçsbro icke minst m ärkvärd ig a socken, hafve vi vågat n ä r varaande försök, hvarvid vi likväl mindre beräknat vår för­
m å g a än n ytta n a f hvarje om än det minsta bidrag till vid­
g ad kännedom om Fäderneslandet.
Vi anse sålunda öfverflödiigt att närm are redogöra för arbetets syftem ål, äfvensom
vi rmed så mycket större tillförsigt hoppas på öfverseende med
dessi briste r, som underrättelserna blott med svårighet kunnat
v in m a s a ) , och tiden ej heller medgifvit att å t deras ordnan­
de använda all den uppm ärksam het, som sakens vigt på­
kalkat.
Fellingshro S ocken, belägen i W estm anland, hörer till
s tö r s ta delen u n d e r Ö rebro Län samt östra Nerikes Fögderi
och bellingsbro H ärad och Domsaga,- den återstående delen,
som lyder under AVesterås L ä n , hörer till Kungsörs Fögderi
och Åkerbo Härad och Domsaga. Hela Socknen utg ör föröfrigt e t t regalt pastorat af första klassen i W esterås Stift.
Anbalet af alla hçinmânen inom Socknen u tgör 198iV> a fhvilka (de, som lyda w ider Örebro L ä n , äro:
\ i b e g a g n c b ä r ti l l f a l l e t a t t offentligen b e t y g a d e m , aom b e n ä g e tt g å t t os» t i l l h a n d a med u p p l y s n i n g a r i ä m n e t , r å r st o r a t a c k s a m h t e t ; och om d e t lyckats oss a t t s p r i d a något l j u s öfver v å r f o atcrb> y g gd , sk ä r d e t m era dem än oss fö rt j e n i t c n t i l l k o m m e r .
147«
af Skattenatur med S ä t e r i e r ....................................
af K r o n o n a t u r ................................................................................... 1 3 |
af Frälsenatur med S ä t e r i e r ........................................................21*
härtill kommer 2:ne fjerdedels mantal af S k a tte n a tu r, som enligt Kongl. S kogs-C om m issionens
Resolution och Kongl. >1aj:ts nådiga befallning d.
10 Nov. 1699 äro Fellingsbro Socken underlaggde
Summa 182î y
Enligt ofvan åberopade Kong!. Bref och Resolution af å r 1699
hafva då åtskillige hemman blifvit laggde från denna Socken
till Åkerbo Härad i W e stm a n la n d , neml.
t
af K r o n o n a t u r .............................................................................
af S k a t t e n a t u r ..............................................................................1 5 |
Sum m a 15*
och lyda dessa hemman under W esterås län b).
Enligt Härads-attest af den 21 Febr. 1689 hafva från
Socknen blifvit laggde till Nora och Lindes Fögderi 74 man­
tal, hvaraf 2 till Lindes och 54 till Ramsbergs socknar. H äraf synes, att sammanlagde hem m atalet, som för närvarande
utgör 198-iV, före 1689 utgjort 2 0 5 i 4 c ) Angränsande socknar äro : i n o r r , Lindesberg och Rams­
berg; i vester, Lindesberg, Oby och Norrby ; i ö s te r, Lilla
Schedevi och M edåker; i sö d e r, Göthlunda med S to rå n till
skilje.
Socknen skiljer sig i 2:ne från hvarandra bestäm dt be­
gränsade delar, slä ttb y ggden och s k o g s b y g g d c n , hvaraf den
sednare eller norra delen i naturskönhet betydligt utm ä rk er
sig framför den förra. Denna å te r eller södra delen, utgöran­
de den största af socknen, e g e r å te r företräde i anseende till
Viil sis ta R y r k o h e r d e l c d i g h e l e n väcktes f r å g a om dessa h e m ­
b)
mans f r å n s k i l j a n d e ocli l ä g g a n d e u n d e r M e d å k e r s socken ; men d å l r r a r k en den s t ö r r e delen a f socknen e l l e r d en n a m in d re var^ litigad l ö r
s k i l j s m e s s a , p r ö f v a d e K o n g l. M a j : t s k ä l i g t , a t t en ä n d r i n g , som å
ing n dera sidan var k e g ä r d e lle r å s t ii n d a d , icke bilalla.
r) M ä r k l i g t nog ä r d et j u s t den lilla delen al !■e ltin g sb r o socken ,
soi» I 6 8 9 laiies u n d e r K a m s b e r g , s o m f o r n ä r v a r a n d e u t g ö r nära n o g
den m ä k t i g a s t e delen a f den na so c k en genom sina m ån g a j e r n v e r k .
jo rd m å n en s beskaffenhet, som dock här är sämre än i östra
delen af Westm anland; men genom circulationsbruket, som
num era börjat införas, och jordens i allmänhet bättre h ä f d ,
har åk erbruket på sednare tider blifvit betydligt upphjelpt ;
dock lider denna del ofta af torka i anseende till den starka
Då vi omnämnde skogsbyggden såsom vackrare än
leran.
s lä ttb y g g d e n , vilje vi dock icke frånkänna denna all skön­
h e t, emedan den eger många vackra både gårdar och trakter ;
men som slältbyggd i allmänhet ä r den mera enformig, då
skogsbyggden genom sina många sjöar och vattendrag bildar
en omväxlande natur.
Hvad folklynnet a n g å r , upptäcker den uppmärksamme
b etrak taren lätleligen 2:ne särskilda karakterer för de två olika
delarne af socknen. Massan består hufvudsakligen af ett kraft­
fullt folk med allvar i vilja och handling, mod och beslut­
sam het, samt en enighet och ihärdighet, som trotsar alla hin­
S lättlan d e t, som häri eger företrädet, besittes till s tör­
der.
sta delen af allmoge med både bildning, god omdömesförmå­
ga och en för främlingen oväntad upplysning, ett förhållande
så mycket bättre, som vid omröstningar och beslut i allmän­
Folket med få undantag
het denna klass eger öfvervigten.
älskar ord ning och sk ic k , samt räknar för sin heder och pligt
att befordra nykterhet och ordentlighet i lefnad och um gän­
g e , så i det enskildta som allmänna lifvet, och dock Finnes
Det u t­
här inom församlingen ingen nykterhetsförening.
m ä rk e r sig äfven för en högre grad af heders- och rättskän­
sla, och ä r varmt tillgifven en h v ar, som omfattar det med
Denna hedervärda allmoge har
uppriktig Och sann välvilja.
i arf från förfäder em naturlig trohet och vördnad för sin
K onung och ett v a r n u fosterlandssinne, hvarpå den vid mer
än ett tillfälle visat p r o f r/). De äro i afseende på sina ekod) E n l i g t änn u g än g s e t r a d i t i o n e r b e r ä t t a s d e t , a t t F c l l i n g s h r o h ä r a d s h n e r , en k a n n e r lig e n de in om F el l i n g s b r o socken, u n d e r (Unions­
ti d e n m e d största t a p p e r h e t k ä m p a t emot Danskarn e för a t t « f sk ud d a
d e r a s o k , och p åstå d e , a t t d e t varit j u s t med deras t i l l h j e l p , som
E n g c l b r e c l i t r ä d d a d e f ä d e r n e s l a n d e t från dessas ty r a n n i ; d e sk o la då
g å t t ” in an ur bu se” , och a k t a t ingen up p o f fr in g !’Ör stor. H e l l r e ftir-
nomiska omständigheter i allmänliet lyckligt lottade, o c h rå­
der hufvudsakligen välstånd och oberoende. Kännande detta
s t ö r a n d e all eg endom än l å t a n d e den k o m m a i fiendens b ä n d e r , d r o g o
de s i g med h u s t r u r och b a r n å t s l t o g a r n e , h v a r i f i å n de k r a f t i g t f ö r ­
s v a r a d e sig och slu tligen b e s e g ra d e iien d en. D e t e g e n tlig a s l a g e t sk a ll
s t å t t vid S p å n g a å , v e s t e r u t i s o c k n e n , i h v i l k e t en vid n a m n O l a
J o n s o n v a r i t d e r a s a n f ö ra re .
Ä f v e n h u s t r u r n a s k o la ined s i n a m ä n
d e l t a g i t i s t r i d e n ; och b e r ä t t a s d e t , a t t en cjvinna u n d e r sjelfva d r a b b ­
n in g en f r a m f ö d t e t t b a r n , och a t t b å d e h o n och b a r n e t h lifvit o s k a d ­
d e , h v ilket a f b ö n d e r n c ansåg s f ö r ett g o d t t e c k e n a f F ö r s y n e n , g i l ­
l a n d e deras fö re ta g . S å s o m h i s t o r i s k a m o n u i n c n t e r f r å n d e n n a t i d
q v a r s t å än n u r u i n e r a f d e s k a n s a r , h v a r i E n g e l b r e c h t i n l a g g t s i t t
k r i g s f o l k , och liv arifrån eg e n tlig a a n f a l l e t p å D a n s k a r n e ske d d e. —
IVämnde s k a n s a r ä r o h c lä g n e p å S p å n g a e g o r , h v a r a f d e n ena k a l l a s
R o m a r e skans och den a n d r a S p å n g a s k a n s . — P å N e d e r b y e g o r , sö­
d e r u t mot G ö t h l u n d a so c k e n , finnas äf ven l e m n i n g a r ef te r e n d y lik
s k a n s , u p p f ö r d m i d t einot en l i k a d a n t v e r s ö fver F r ö t u n a å, p å l Tr v a l l a bys e g o r i G ö t h l u n d a soc ken. A l l a d e s s a , je i n t c flere m i n d r e
i n o m F e l l i n g s b r o och G ö t h l u n d a s o c k n a r i g r a n n s k a p e t a f S p å n g a och
F r ö t u n a å a r sa m t sjön Y ä r i n g e n , f ö rm e n a s h afv a u t g j o r t e t t sla g s
sk a n ssy stem m e d en s t ö r r e f ä s t n i n g s a n l ä g g n i n g in o m a n g r ä n s a n d e Ö b y
socken såsom f ö re n i n g s p u n k t och g r u n d f ä s t e . — I d en t r a k t e n , d e r
s t r i d e n s t å t t , b a r icke sä lla n b lifv it i j o r d e n f u n n e g a m l a f ö r r o s t a d e
p i l a r och sv ä rd . •—* I l v a d å l d e r de ssa l e m n i n g a r än m å h a f v a , t r o vi oss
d o c k m ed s ä k e rh e t k u n n a p å s t å , a t t de icke t i l l k o m m i t u n d e r en s e d n a r e t id än den E n g e l b r c c h t s k a , e f te rs o m t r a d i t i o n e n s ä t t e r dem i
sa m m a n h a n g h ä r m e d , och vi icke h afv e oss b e k a n t n å g o n s e d n a r e t i l l ­
d r a g e l s e , som k u n n a t f ö r a n l e d a de r a s u p p f ö r a n d e .
Men d e t ä r ej alle n a s t vid d e t t a t i l l f ä l l e , s o m F e l l i n g s b r o a l l ­
m o g e u t m ä r k t sig i m o d och u p p o f f r i n g , då d e t g ä l l t f o s t e r l a n d e t s
r ä d d n i n g . Ä f v e n då S v e r ig e s a n d r e E n g e l b r e c h t , den s t o r e G u s t a f
T V a s a , t r ä d t u t i dennes s p å r och m å s t g r i p a till vapen e m o t d e D a n ­
skes f ö r t r y c k , in trä fT ale f rån F e l l i n g s b r o en b o n d e h ä r o p å k a l l a d hos
ho n om i V V es terå s, d e r de slogo l ä g e r p ä de s å k a l l a d e o x b a c k a r n e ,
a n f ö r d e , som d e t s ä g e s , a f en p r e s t m a n i f ö r s a m l i n g e n .
D å denn e i
s t r i d e n m i s t a d e en a b e n e t , och b ö n d ern e u t t r y c k t e sin l e d s n a d d e r ö f v e r , skall h a n ha fva s v a r a t , a t t d e t i n g e n t i n g h a d e a t t b e t y d a , em e ­
d a n han no g k n n d e p r e d i k a lika b r a ä n d å ; och d å de t v e h å g s n e och
r å d v ille om a n f ö r a r e b ö r j a d e v a c k l a , u p p l i f v a d e p r e s t e n d e r a s m o d ,
s ä g a n d e , a t t G u d sj e lf no g s k u lle f ö ra d e m an. D e t l å t e r ick e o t r o ­
l i g t , a t t den g a m l a f ö r b i t t r i n g e u m ot D a n s k a r n e u p p l å g a t v i d u n d e r ­
r ä t t e l s e n om G u s t a f s u p p r e s n i n g , och a t t F e l l i n g s b r o b o e r n e d e r f ö r e ej
g i f v it sig t i d in v än ta u p p m a n i n g a f h o n o m , u t a n s j e lf v i l l i g t i n f u n ­
n i t sig.
T il l s t y r k a n d e a f de ssa t r a d i t i o n e r s h i s t o r i s k a bety d els e k a n å b e r o ­
pas äfven den o m s t ä n d i g h e t , a t t F e l l i n g s b r o a l l m o g e ä n n u b ä r en sla gs
m i l i tä ri s k d r ä g t , egen f ö r d e n n a s o c k e n , h v ilk en m an vill p å s t å skall
b ä r l e d a sig f r å n D a n s k a o r o l ig h e te n u n d e r E n g e l b r e c h t .
O c h finnes
i k y r k a n s a r k i v en K o n g l . F ö r o r d n i n g a f C a r l X I , som p å b j u d e r , a t t
d e n n a d r ä g t , som för f ö rs a m l i n g e n b e v a r a r och i m in n e t å t e r k a l l a r
s å d a n a ä r o fu l l a t i d e r och h ä n d e l s e r , v id v ite cj f å r a f l ä g g a s ; sa m m a
p å b u d finnes f ö r n y a d t a f C a r l X I I , och sk a ll å r l i g e n u p p l ä s a s h v a r j c
m idsom m ardag.
sitf o b eroe nde, låia de ieke o anm ärkt sig förnärm as, än min­
dre förödmjukas.
De fordra rättvisa, emedan de sjelfve
villigt iagttaga den em ot andra.
De knota ej heller utan
sk ä l, och klaga sällan eller aldrig öfver lagens mellankomst,
der s å d a n t , hvad sällan ä r fallet, skulle erfordras.
De be­
tala u ta n knot sina u tskylder, men fördraga aldrig orättvist
b e try c k .
Med godhet och allvar kan såväl den andliga som
verldsliga makten styra dem.
Laga åtal för svårare förseel­
ser ä r o högst sällsynta.
De goda anlagen gälla alla inom socknen födda, som
dock m era utvecklade röja sig på s lä ttb y g g d e n , hvaremot
både hyfsning och upplysning ä r mindre uti den skogbeb y g g d a delen af S ocknen , egentligen hörande under Brukse g e n d o m a rn e ; dock finnas äfven der m ä n g a , som ej gifva
slättbygg dens innebyggare efter i bildning och goda se­
der. A tt i denna del af socknen personer finnas med mindre
grad af hyfsning och sedlighet, h ä r r ö r dels af mindre väl­
s t å n d , dels af inflyttningar, dels ock i synnerhet af deras
m yckna forslande och vistande på landsvägarne, som vanligt­
vis menligt inverkatr på menniskan och g ö r henne mera rå
och vild. Slättboe>ns företräde i hyfsning och välstånd kom­
m er just från hans oberoende och böjelse att hemma sköta
jorden och icke ligga på landsvägen, som man säger.
Allmogen för en god lefnad inom hus och är svag för
lyx e) och öfverflöd både i mat och klädsel, men icke öfver
til lg å n g a rn e , hvilka mestadels äro m er än tillräoklige för be­
stridande af årets utgifter.
c)
D e n n a a n m ä r k n i n g g a l l e r dock eg entligen qv innfolk cn. P r o ­
sten A c r e l i u s , en g a m m a l d a g s n i a n , som m ycket i f ra d e inot den lyx i
k l ä d e r , s y n n e r l i g e n hos q v i n n f o lk c n , som på h a n s sista ti d b ö r j a d e få
niltfiir m y ck et i n s t e g , t i l l v ä g a h r a g t e 1 7 9 .“ mellan so c k en bo ern e en
f ö r e n i n g , d e r de koinino öfvere ns a t t ej l å ta den g a m la d r ä g t c n så
f ö r m ä n n e n so m f ö r qviniiorna k o m m a u r b r u k .
E n så d an öfv erensk o m n ielse k u n d e n u ej h e lle r vara u r v ä g e n , e m edan m an b ö r j a t min­
d r e o f t a se de s v a r t a r o c k a r n a m e d r ö d a k r a g a r n c . O ch vilje vi b ä r
b e g a g n a t i l l f ä l l e t a t t u p p m a n a våra s o c k e n b o e r , a t t icke alläg ga en
d r ä g t , lik a h e d r a n d e a t t b ä r a , som d e t m inne d y r b a r t , den bevarar,
h ä n v i s a n d e till I I . M . K o n u n g e n s eg et h ä r n e d a n a n m ä r k t a n åd iga
y ttra n d e.
Den af oss ofvan omnämnda och för Fellin^sbro socken
egna klädod rägt f ) ä r för m ännen: en svart r o c k , stofferad
med röd stå n d k ra g e , röda oppslag och röd tnmshred kant
längs knappraden i bröstet, samt b y xor af sämskskinn; roc­
ken igenknäppes med häkten g ). F ö r qvinnfolken : svart kjol,
som ej räcker fullt nod till fotterna, svart tr ö ja , hvit hals­
duk pa halsen, hvilt förkläde, samt hvitt huckle pä hufvuDessa hucklen äro nu aflaggda, ehuru man väl än ­
det Ii).
nu kan fä se en och annan gammal g u m m a med dem. Män­
nen i allmänhet sto r v ä x te , ha i sin d rä g t en viss anstrykning
af m ilitär, och qvinnorna, långt ifiän fula, se sä ärbara ut
Detta är bädaderas lielge d ag sd räg t, som sällan n y tt­
i sin.
jas utom i k y r k a n , pä b eg ra fn in g a r, bröllopp och andra hög­
tidliga tillfällen.
Hvad n a m n e t a n g å r , vete vi ej att derom tillfreds­
Dä häröfver i k yrk ans ark i v eller annor­
ställande upplysa.
t, ej fmnes n åg o t upplysande, mäste man
rlig
tte
e
v
städes, oss
Fick man härleda namnet
till väga.
gä
alltid gissningsvis
f ) V iss erlig en anträffas någon enda in o m a n g r ä n s a n d e IVäshy och
G i i l h l u n d a so c h n a r ined näm nd e d r ä g t ; d o c k ä r d e t t a s ä l l s y n t — m öj­
l ig e n La äfvcn des sa f ö r r b e g a g n a t d e n n a d r ä g t , soin d å f ö r s k r i f v e r
sig f r å n denn a tid som vår egen s o c k e n s , oeli b u r i t d en tiir den d el­
a k t i g h e t de k u n n a t liafva i D a n s k a i n e s ö f v c r v i n n a n d e , f a s t den nu
b lifv it ailaggd.
fl) D å f ö r f a t t a r e n s f a d e r med t r e n n e a f f ö r s a m lin g e n u t s e d d e b ö n ­
d e r h ad e ä r a n a t t r u n d e r d å n i g h e t u p p v a k t a H a n s M a j : t l ö r a t t u t ­
b e d j a sig d å v a r a n d e L e c t o r n vid A V esterå s G y m n a s i u m G . IVi bel i ns
t ill f örsam ling en s K y r k o h e r d e , b e h a g a d e H a n s M aj: t f ä s t a u p p m ä r k ­
sa m h eten vid b ö n d e r n a s k l ä d s e l , a n m ä r k a n d e , a t t den s å g k r i g i s k u t .
ö c h då m in f a d e r s v a r a d e , a t t d enna d r ä g t e f t e r fö rs a m l i n g e n s f ö r ­
m e n a n d e , h ä r l e d d e sig från E n g e l b r e c h t s k a t i d e n , och b a r s till minne
a f den t a p p c r h e t och f o s t e r l a n d s k ä r l e k so c k n en s i n n e b y g g a r e da å d a g a l a g g t vid D a n s k a r n e s f ö r d r i f v u n d c , t y c k t e s H a n s M a j : t h ä r a l b l i f va in tre s s e ra d oeh i n c n t e , a t t en sådan h e d e r s d r ä g t väi v o re v ä r d a t t
bära.
A) O m 'm ä n n e n s d r ä g t b e s t ä m d t a n t y d e r på k r i g i s k a fö rh å lla n d e n ,
så t y c k s , om en g i s s n i n g l å r v a r a oss t i l l å t e n , som q v i n n o r n a s sk u lle
K a n s k e k l ä d d e sig de h u s t r u r , som i s t r i d e n
a n t y d a på so r g lig a .
f ö r l o r a t sina m ä n , i d e n n a s o r g d r ä g t ; och d å n åg o t livar h a l t en m an
e l l e r b r o d e r a t t b e g r å t a , sn la d e alla s o r g , och k o m m o öfv ere ns a t t
till h ö g tid s alUid hä r a d e n n a d r ä g t t i l l minne af en h ä n d e l s e , för
m än n en ä r o f u l l , för q i i n n o r n a s m ä r t a n d e .
efter som det nu skrifves, skulle man vara höjd att tro det
kommit af f ä l l a , fä lle , m ilfa lle ,fa ll, svedjefall, upprädjning,
och b ro / men ehuru det äldst skrifves: Fiälandsbro, Fälenshro och F äla n dsbro, förfaller dock ej denna gissning, då dessa
ben ä m n in g a r tyckas antyda på skog s-och betesmarker. Nam­
net förekommer under dessa skrifarter: F.älandsbro, F ä lensbro, Fälandsbro, Fälletsbro, Fellesbro, Felhssbro, Fellensb ro , och sist Fellingsbro, som det nu skrifves; kallas g emenligcn i dagligt tal lellsbro.
Af bifogade q v in q v en n ii-tab ell synes folkmängdens olika
förhållande från å r 1749 till n ä rv a r a n d e tid.
Ar
Födde
Döde
ink
ijvk mk
qvk
1749 7 3
1750 7 0
1751 97
1752 76
1753 83
1754 85
7 3 57
67 60
7 5 52
50
1755 80
1756 85
1757 60
1758 65
1759 81
1 760 71
1761 78
1762 7 6
1763 96
1764 87
1765 90
1760 92
1767 87
1768 69
1769 88
1770183
79 44
63 4 4
89 7 4
7 8 52
58
2213
4082
1 727
2081
3808
67
54
76
82
36
79
63
44
7 6 38
6 2 50
74 70
29
30
93
98
86
100
1 869
61
43
54
70
58
87
64
50
84
Hela folkmängden för
hvart femte år.
qvk. S:ma
mk.
69
64
65
73
47
82
67
59
60
7 1 61
6 4 91
7 5 48
51
85
62
7 3 50
62
1
Ar
H e l a f o lk m ä n g d e n f ö r
Födde
Döde
liv ar t fe m te å r .
m k . qvk. m k . qv k .
m k.
qvk.
S:m a
1771 7 4
1772 70
1 7 7 3 65
1774 94
1 775 7 9
1776 75
1777 82
177 8 7 4
88
1779
1780
1781
1782
94
81
84
178 3 71
1784 84
178 5 88
1786 80
1787 83
1 7 8 8 94
1789 84
1 7 9 0 75
1791 75
1 7 9 2 93
1793 62
1794 86
1795 78
1 7 9 6 96
1797
1798
1799
1800
1 801
96
87
90
72
95
1802 76
1803 88
7 5 71
89
71 88
84
51 23 9 2 5 3
79 50
49
61 58
48
85 50
40
77 54
65
8 0 58
44
1885
2151
4036
84 7 7
8 8 46
71 6 8
7 0 85
81 57
71
1986
2102
4088
8 0 63
7 7 51
91 68
49
37 2 1 2 8
62
2340
4468
7 0 56
90 56
68 69
58 6 2
71 53
65
42
2233
2422
4655
1923
2266
4189
2125
2465
4590
47
53
74
47
66
60
62
91 95
50
55 7 3
65
8 7 52
47
58 1 0 2 1 0 1
94 7 4
56
94
87
68
62
72
58
78
58
61
80
74
68 59
82 76
7 2 79
84
65
73
80
i
»
Ar
för
Födde
Döde Ilela folkmängden
hvart femte är.
ml;. <ivk. mk. qvk.
mk.
qvk. S:ma
1804 88
1805 96
1806 81
1807 86
1 808 71
1809 67
1810 76
1811 99
1812 66
1 8 1 3 65
1 8 1 4 71
1815 92
1 8 1 6 102
1 817
1818
1819
1820
87
10 4
77
81
1 03 1 1 9 1 2 0
73 63
75
71
83 79
2184
2442
4626
2482
4650
2441
4587
2486
4678
2756
5147
2589
2862
5451
42 2 7 6 0
55
2973
5733
89 75
74 70
76
68
51 100 101
73 2 168
89 77
91 71
70
82 62
69
6 4 57
74 60
8 0 56
85 6 0
7 5 64
91 6 0
78 55
8 0 47
1821 9 0
92 64
1822 8 2 1 1 0 54
1823 99
8 2 49
182 4 103 8 6 163
1825 91 l i o ' 5 0
1826 93
94*48
1827 76
65 56
1828 93
8 0 57
1829 100 104 6 0
1 8 3 0 94
95 56
1831 96 85 4 2
1 8 3 2 71
93 8 6
81 4 2
1 8 3 3 91
1 8 3 4 84
92 6 0
5
3
109
82 5 0
8
1
1 8 3 6 106 84 46
70
54
58 2 1 4 6
50
69
48
61
63 2 1 9 2
75
57
52
50
53 2391
46
49
62
67
46
62
69
44
50
Ar
Hela folkmängden för
Döde
Födde
hvart femte år.
mk. qvk. mk. qvk.
mk.
S:ma
qvk.
1837 8 6
1838 104
1839 86
1840 88
85 8 0
73 86
91 7 4
89 6 2
46
62
68
56 2 801
3037
5838
Bland an m ärk ningar i Tabellerna vilje vi här blott an­
föra några.
”Den emellan d. 21 och d. 22 Dec. 1759 timade jo r d bäfning, som den tilldrog sig m id n a ttstid , så befanns hon
ganska våldsam och förskräcklig med vägande och skakande
pa husen, likväl af få m ärktes.”
”År 1760 d. 1 Juni slog åskan ned i en Soldatstuga på
Toije e g o r , hvaruti voro 7 personer tillsammans, slog i n g e ­
nom skorstenen och klöf en skärfva på inre kanten af g r å ­
stens ärilen, samt to g sedan samma v äg ut ig e n , gjorde in­
gen annan skada, än krossade skorstenen och bakugnen.
Samma å r ” lammade en tacka på Öby g å rd 2:ne g ån ­
ger Tvillingar inom året.”
” 1764 d. 2 Aug. gick ett hagelstreck öfver östra delen
af Socknen, som gjorde stor skada. Hagelkornen voro stora,
som valn ö tte r, slogo ut fenster och hål djupt in i vägg arne
på husen. Ovädret inföll under H ågskörden. På haglet följ­
Ljungelden tände i en
de starkt regn med åska och storm.
Rågskyl på Nyckelby g ä r d e t, som hastigt afbrann i skörde­
folkets asyn, till deras förskräckelse, som skylte sig under
Alla de öfriga skylar kastades omkull i största
skylarna.
hast uti hela den trakten och blefvo igenomblötte af regnet
Kornet blef förstördt i O. och
liggande så till nästa dag.
H ågen, som oskuren var på Oppebergs G å r d ,
W. Sörby.
blef till tredjedelen utslagen och hafran allestädes i den nej­
den förderfvad. — Nästföregående vinter hade snö, i ovanlig
m ängd, fallit.
” 1786 F örtjenar, såsom sällspordt, anm ärkas, att Aspar,
i slutet af November månad , slogo sko tt, så att calyx och
en del af corolla syntes.”
1839 aflifvades genom halshuggning Stensprängnre n W .
F e r n s t r ö m , hvilken med förgift afdagatagit en qvinna, till
hvilken han sta tt i brottsligt förhållande. Nämnde Fernström
v ar någon tid före det uppsåthga mordets begående anfäk­
tad af den nyligen bland Smålandspigor na gängse predikolustan, derifrån han dock endast genom Länsmannens i orten
Märkvärdigt nog, är
mellankomst fann för godt att afstå.
på det förhatliga
socken
var
inom
exempel
enda
det
tta
de
vandel, blef —
sin
i
osedlig
läsare,
ende
denne
och
t,
rie
se
lä
en mördare.
Bland exempel på hög ålder vilje vi anföra afskedade
Gardisten Johan Modig, hvilken, född i Hjulsjö 1740 d. 18
Mars, ännu lefver i sitt 103 å r , efter sin ålder frisk och
ra sk , boende på Finnåkers N. Bys egor.
Af F o r n l e m n i n g a r m ä rk a s, utom de redan nämndo
skansar vid S p å n g a och Nederby, ruiner efter en större borg
på Finnåkers egor i nordöstra delen af socknen, hvilken för­
modas varit ett vi k ingafäste; denna gissning finnes i ett vi­
sit ationsprotocol ! från å r 1763, der denna borg första gån­
gen omnämnes. Huruvida den kan ega grund eller ej, lemSamma visitationsprot ocoll har äfven: ”så
na vi derhän.
finnes här ock understundom uppå kyrkoåsen vid gräfning
förvarad aska efter uppbrände döde kroppar i hedendomen.”
O m K y r k a n s äldre öden kunne vi ej meddela några
Ehuru visserligen före
säkra u n d errättelser före år 1763.
denna tid visitationsprot ocoller och andra Församlingen rörande
handlingar ej saknas, upplysa de dock föga eller intet uti
De gå ej heller längre tillbaka än till
ifrågavarande ämne.
å r 15 7 3 , liv artill orsaken troligen är den b ran d , som för­
Att emedlertid kyrkan är af hög
modas öfv erg alt kyrkan.
å ld e r derom vittna ej mindre dess gamla gråstensmurar än
den o m ständigh e ten , alt redan 1396 en ” Herre Paeder i Fiälandsbro”, Cam k i W e s te r n s , igenfinna såsom Kyrkoherde.
Àfven a n d r a , denna vår förmodan s ty r k a n d e , omständigheter
förefinnas, hvarom längre fram.
Ur visitationsprotooolle t för ofvannämnde ä r 1763, noggran nt och vidlyftigt, vilje vi om kyrkan anföra: ” K y r k a n ä r
6 7 | aln lång och 32^ dito b r e d /) , af gråsten efter gro ft byggning ssätt, innantill hvitlimrnad; hafver 8 stycken vanskapliga
pelare äfven af g r å s te n ; trenne gän g a r på längden och tvä på
tvären. Nyligen ä r u t r ö n t, att kyrkans första bredd varit in­
om dessa pelarrader, ty g runden af den första kyrkom uren fin­
nes u n d er golfvet emellan hvar pelare; när kyrkan skulle utvid­
gas till n o rr och söder, som afsatserna på taket u tv is a , är mu­
ren ig e n o m b ru te n , hvaraf pelarne äro lemningar. Hvalfven äro
18 s t. , af hvilka det yttersta vesterut öppet efter klockornas
upptagande ä). Ett högt torn på vestra gafvelen. O m kring k yr­
kan äro 17 små t o r n , ett på hvar sidopelare utantill ; det 18:de
nedfallet /).
Rappningen med rödfärg på muren nu (1763)
afbleknad och förfallen.
Det stora tornet besigtigades af en
to rn b y g g a re , som gaf försäkran om dess styrka ännu för
m ånga å r , ehuru det synes något hafva vikit ifrån sitt p erpendiculära stånd.” — Circa 30 år härefter måste det dock
nedsågas. —
”På kyrkan finnas 3 d ö r r a r ; 2 på södra sida n, stora
dörren med årtalet 1750 vester ut till kyrkan med vacker
ram af huggen sten: af det grefliga Fersiska vapnet synes,
att bekostningen kommit ifrån Finåkers bruk”, ännu tillhörande
denna familj. ”12 stora fenster; uti andra fenstret på södra
sidan ifrån östra gafvelen finnes De Geerska vapnet inbränd t
i en ruta med bokstäfverna L. D. G. ni). Altartaflan af träd,
0 E f t e r en an nan se d n a re u p p g i f t : 7 8 a l n a r tång ocli 5 5 aln. bred .
k ) D e su tto f ö r u t i k l o c k s ta p e l n på k y r k o g å r d e n , livar om l än g re
fra m .
I ) D es sa 1 8 s m å to r n sa g as v a r it b e k o s t a d e a f en b o n d e , som
■kulle e g t h e la P e r s f j e r d i n g .
ni) A t t D e G e e r s k a f a m i lj e n h a f t p o ss c s sio n c r h ä r i sockn en kan
a f d etta syn as t r o l i g t , h v i l k e t b e s ty rk e s a f en a n m ä r k n i n g i k y r k a n s
r ä k e n s k a p e r fö r å r 1 G 5 8 , d e r en L o u is de G e e r s k ä n k t till k y r k a n
1 7 6 d a l e r , eller m era än k y r k a n s hela in k o m s t fö r år 1 0 1î>, då för
f ö rs ta g å n g e n r ä k e n s k a p finnes f ö r d ö fvet k y r k a n s in— och u tg ifter.
S å h afv a ock f atn ilierne v. U n g e , L il j e s t r ö m "och L e j r l ni. fl. b e s u t ti t
egendom i F e l l i n g s b r o .
îr,
n y m o d ig (1 7 6 3 ), förgyld och m arm o rerad, liksom altardisken,
m ed förgylta bilder uppsatt 1744 på kyrkans bekostnad ; — den gamla s tå r i Appelbomska grafchoret. — Taflan föreställer
Christi kam p i ö r t a g å r d e n , med 2 förgylta bilder, en på
h v a r sida, hvaraf den ena synes beteckna hoppet med ett a n ­
k are i den ena handen och en dufva i den andra; den andra
bilden med ett kors i ena handen och i den andra en kalk ,
synes beteckna tålam odet. På södra sidan en förgyld Mariabild.
P redikstolen, förärad af Brukspatron N. L. Swedenstjerna 1723; den gam la predikstolen tillika med det timgla­
s e t , som nämnes i de förra inventarier, ä r förärad till Carlstads kyrka.
F ont fram i choret af huggen sten; ofvanpå
ru n d t om kring k an ten s tå r : lå ter barnen komma till m ig ,
och fö n n e n e r d em ic k e , ty sådana hörer Gucls rike till. En
gammal d ito , förmodligen fordom brukad för vigvatten, står
i Appelbomska g r a f c h o r e t« ) .
Konung Gustaf II AdolfsConte rf a it; K onung C arl XI:s dito i kroppsstorlek; Konung Carl
X:s dito äfven i kroppsstorlek. 5 Taflor af Hedengran.”
” Brukspatron Nils Carlson Swedenstjernas stam vapen med
familjegraf u nd er kyrkan.
Appelbomska grafchoret på norra
sidans östra gafveil med samma familjs stamvapen.”
”Sorgfanor o ch Epitafier.”
”S a c r i s t i a n af gråstensm ur efter groft byggningssätt på
n orra sidan.
U n d e r golfvet ä r en ofantlig grop till halfva
g r u n d e n , som en g å n g skulle fyllas, men man måte afstå
ifrån det o dräg lig a arbetet.”
” Den ä Idsta catechismi-förhörsbok af år 1654. Kyrkans
räkenskaper gå från 1619 o).
En Christningbarnsbok från
h)
Sr m y c k e t gam m al ocb m är k v ä rd ig i si t t s l a g ,
nu f ö r v i t t r a d och o l ä s li g , a f egen s t e n a r t , så
a t t ltlillllige män ej m e d s ä k e r h e t k u n n a t a f g ö ra a f hvillicn.
o) I n k o m s t e r n a h e s t e g o sig då till 1 1 7 d a l e r 2 7 ö r e , u t g i f t e r n a
t i l l 1 1 8 d a l e r 11 ö re. I ) e f ö r r a u t g jo rd e s mes tadels a f vinsäd och
b y g g n i n g s k o r n , f r i v i l l i g a g å f v o r , t e s t a m e u t a r i s k a s k ä n k e r, soiu oft«
f ö r e k o m m a , sa m t s t i p u l e r a d a f g i f t för h v a r man i socknen. "Vin-r
o c h h y g g n i n g s s ä d e n , l o t u n n o r , 6 r å g och 9 k o r u , som ö lv erh ufv ud
1 6 1 9 så ld es f ö r 2 d a l c r t u n n a n , fö rs k rif v e r sig för F ellingsbro Isyr­
k a f rån B i s k o p e n s i W e s te ra s J o h a n n e s O feg i d on atio n sbref p å S
m ed
D e n n a dopfunt
i n s c r i p t i o n , eliuru
1641. En, der brudfolk ocli beg ra fn in gar finnas upptecknade
fràn 1090.”
SilJ'vcr: ” En förgyid kalk med emaljerad fot af gammalt
arbete, skänkt af Anders Harald Appelbom; en paten förgyid
ofvcrallt, emaljerad m idtuti, med munklatin pä begge sider,
väger tillsammans 1104 lod fj). Inscriptionen innantill: AVE .
MARIA . GRACIA . PLENA . DOMINUS . TECUM . BENE­
DICTA . TU . IN . MULIERIBUS . ET . BENEDICTUS .
FRUCTUS . V E N T R IS . TUI ; utantill: DE . VERA . VITE .
FERT . HOC . VAS . POCULA . V ITÆ .”
”En stor förgyid kalk mod 12 infattade s te n a r, j e m te e n
paten, förärad af General-Majo ren Liljeström, v äger tillsam­
mans 934 lod.”
”En mindre förgyid kalk jemte paten med bokstäfverna
A. E. C. B. man vet ej livad namn de a n ty d a, väge r till­
sammans 2 / 2 lod.”
”S am t trenne sockenbudskalkar, bvaraf en förvaras i
prestgården, en i Comministergärden ocli en i S kolm ästargården af hvilka 2 väga tillsammans 46 lod, den tredje ä r
utan lodtal.”
”En förgyid vinkanna skänkt af ofvannämnde Harald Appelboms arfvingar, väger 120 lod.”
”En dito inuti förgyid, med en bild och fana på locket,
förärad 1696 af Hr Jacob Lejels arfvingar, väger 1594 lod.”
”En förgyid döpelseskäl, af kyrkan bekostad 1663 väger
6 3 i lod.”
”En stor oblatask, sk änkt af Nils Larsson Svvedenstjerna,
väger 49 lod.”
”En dito m indre, skänkt af Harald Appelbom, v äg e r 30
lod” y).
p u n d vinsäd 1 5 6 3 , h v ar o m l ä n g r e f ra m . D e s e d n a r e u t g j o r d e s m ä stadels a f r e p a r a t i o n e r p å k y r k a n , o b l a t e r och vin. 1 6 4 4 g>'<go i n ­
k o m ste r n a m e d f ö rr ig a å r e n s i n v e n t a r i u m , r e d a n till 7 8 0 d a l e r 3 1
ö r e , och 1 6 6 8 till 2 7 8 3 d a t e r 2 8 ö r e , livar till L o u is de G e e r s o 1vanniimnda sk ä n k ej r i n g a b id r o g .
p) L o d t a l e t u p pg ifv cs n å g o t o lik a i e t t a n n a t v isitatio n s p ro to co ll.
q) I t y r k a n ocli f ö rs am lin g en i a l l m ä n h e t s t å r hos näm nde man
ocli slägt i s t ö r s t a f ö r b i n d e l s e ; u t o m dessa d y r b a r a g å f v o r, d o n e r a d e
” Ktt par ljusstakar af drifvet «arbete, skänkte af Grefv*
G ustaf S oop, väga tillsammans 134 lod.”
Räkna vi tillhopa lodtalen, utgöra d e , då vi upptagit
det på den ena sockenbudsk alken icke utsatta till 20 lod, 853.
M etall: ”En större klocka uti tornet med inscription af
m unkstil öfverst om kring kransen: X atttio . bonuui . 14G0 .
fufa . efl . canipana . tfla . tit . tyonorent . SWarte. ttirgtmé .
bom tuo . baloarbo . fanomco . et . curato . ecclefie. felettébro .
pä 2:ne sidor S:t Görans bild i full rustning, på de 2:ne an­
dra fast lödda silfvermynt r ) ; väger 18 Skeppund.”
” En mindre dito äfvcnledes med inscription af munkstil
öfverst omkring k ranse n, svårläslig plattyska men tycks an­
t y d a , att den till jungfru Marias ära blifvit gjuten; utan å r ­
tal; väger om kring en tredjedel mindre än den större kloc­
kan. — Samt en liten skrifteklock a att sammankall a skriftefolket.”
M ässing: 8 stycken ljuskronor, hvaribland en af de
s tö rre skänkt af Finåkers bruksfolk 1688; en annan af And.
Haraldsson Appelbom 1026; af Probsten Joh. Cliristiernin en
1 0 8 9 , och a f sonen Brukspatron Joh. Christiernin på Ringaby
en 1723; samt flere armstakar.”
Mäss h u k a r : Flere stycken af rödt och svart sammet,
d y rb a ra och prydliga.
Åtskilliga a lta rek lä d en , ka lkkläden, altarchyen dcn,
m ä ss-sk jo rto r och altareduka r.
O r g e l v e r k e t : byggdt af Cahman 1736 för 10,000 daler
med 26 stäm m or och 4 b ä lg a r, är stort och vackert och i
god t s tå n d , for hvilket församlingen har att tacka sin skickK r i g s - K a n i m a r r å d e t A n d e r s A p p e l b o m n åg ra u t j o r d a r 1 6 7 2 ’' a t t a f
h o n o m o ch hans a f k o m l i n g a r å t K y r k o h e r d e n eller C apella nen eller
S k o l m ä s t a r e n e l l e r n å go n an n an a f k yrkans r ä t t e h e t j e n t e r f ö r u n n a
oeh e f l e r l i U a . ” K r u k a s n u m e r a a f församlingens o rgelnist.
»•) Ä n n u en m i n d r e h a r ock i to rn et fu n n i ts , men u t a n in sc rip ­
t i o n , h v a d a n d en f ö rm o d l i g e n v a r it yngre. Den finns n u m era e j , c in e d a n den vid s is ta s t o r a k y r k o re p a ra t i o n c n n e d t o g s , för a t t d eem ed
b e q v ä m i i g a r e k u n n a r ing a in och ut a r b e t s f o l k e t , och då blef n e d r i n g d ocli fästet a f s l a g e t , h v a r p å den såsom o b r u k b a r så l d e s , o c h
d en s t o r a j e r u k i s t a n i s a c r i s t i a n , d e r k y r k silf re t f ö r v a r a s , för d e n
inköpt.
lige och förfarne Orgelnist Joh. Wasell.
Det gamla orgel­
verket såldes till Glanshammars kyrka.
K y r k o g å r d e n bief 1761 planerad, ä r rym lig och vac­
ke r; omgifves af en m u r i fyrkant med p o rta r på hvarje sida,
af hvilka nu blott 2:ne hållas öppna.
Ofvanpå dessa portar
voro fordom stora r u m , till hvilka ledde sp iraltrap p o r, en på
hvar sida om porten.
I nordvestra hörnet finnas tvenne öfverbyggda g rafv ar, af hvilka den ena tillhörig Grönbo Bruk,
hög och vacker med p lå tta k , byggdes 1783 af brukets d å­
varande eg a re, B rukspatron W a tz ; den a n d r a , aflång med
rundt p lå tta k , byggdes 1763 af en Brukspatron A lm gren,
samt Inspektorerne O xelberg och N orberg, num era förfallen
och utan egare.
Dessutom andra vackra grafv årdar.
På
kyrkogården söder om kyrkan finnes ock en gam m al g rof
gråstensbyggning med 14 qvarters tjocka m u r a r , troligen af
lika ålder med kyrkan. Den synes i fordna tider blifvit bru­
kad till klockstapel; blef vid klockornas flyttning i to rn et
materialhus, och sist 1752 till församlingens kornhus inredd;
har liksom kyrkan spåntak s ).'
Kyrkan undergick 1806 till 1809 en stor och kostsam
reparation.
Redan 1775 blef hon helt och hållet rappad och
hvitlimmad.
Den å r 1797 d. 2 Oct. påsatte, efter det stora
spetsiga tornets ned såg a n d e, rödfärgade bredhuf b o r t t o g s ,
och e tt prydligt to rn i modern stil uppbyggdes.
De små
spetstornen på sidopelarne nedtogos under denna reparation,
och pelarne belädes med platta plåttak. F enstren gjordes
större och i Götisk stil. Det gamla tunga 18-hvalfviga ste ntaket med de 8 oformliga stenmassor, som skulle passera för
pelare, bo rtto g o s, och ett lättare hvalf, fritt i sin r u n d n in g ,
uppburet af 2:ne pelarrader med 7 pelare i hvar rad af Toscanska ordningen, anbragtes.
Altarrunden blef en vacker
balustrad.
Gustaf II Adolfs contrefait borttogs förmodligen
under reparationen, em edan det nu ej finnes i k y r k a n ; äfven6om en m än gd gamla bilder och epitafier, som i visita—
s) Pä Humla kyrkogård 1 Strcngnäs stift skall finnas ett alldeles
lika Juni Lus, som nyttjades till klockstapel ända till nuvarande tid.
tiomsprotocollet för 1703 omnämnas; do förvaras väl ä nnu i
kyrkans m aterialbod, fast till största delen förstörde.
K y rk a n , genom denna vidlyftiga reparation nära n o g
n y g j o r d , h ög, ljus och rym lig, erbjuder med sina vackra och
lä tta pro p o rtio n er, en i sanning skön anblick, och anses med
skäl för en bland de vackraste landskyrkorna i stifte t, täflande m ed dem om företrädet.
Förteckning
nedan /).
på
församlingens Kyrkoherdar loljer här
1. Petrus eller ”Herra Pæder i Fiälandsbro” förekom­
mer först härstädes år 1396.
2. A n dreas Arfvastason var ”Curatus” i denna för­
samling å r 1440.
3. H alw ardus igenfinnes först 1459, kallas ”Hahvard
D ala karl, Canik i W e ste ra s och Kirkieherre i Fiälandsbro.”
4. Canutus , C uratu s i Fälensbro och Canik” år 1489.
F örekom m er äfven i et t document år 1494.
5. A rv id u S y , Pastor å r 1500, sannolikt äfven Canik,
6. Olaus ? en betydande man på sin tid; ty han titu­
leras: ” Baccalaureus in Decretis, Curatus in Fälandsbro, et
Canonicus Arosiensis”, 1517.
7. Olaus O ta i, den förste Evang. Lutherske Pastor i
d en n a församling.
Var såsom Curatus härstädes och Cano­
nicus Arosiensis närvarande på Örebro Möte år 1529 och und ersk ref dess beslut.
Ar 1547 har han äfven underskrifvit
Riksdagsbeslutet i Strängnäs.
8. Claudius O la i , Fellensbroensis, företrädarens son.
Han igenfinnes först 1569, då han d. 14 Jan. af Kon. J o h a n
111. fick en pundläst spannemål till underhåll. A r 1571 var
t ) D e n n a f ö r t e c k n i n g liar b lifv it oss benäget m ed d elad a f H e r r
P r o s t e n J . F . M u n c k te ll i l l i r s t a ; oel» då den v i d l y ft i g a r e än k y r k a n s
e g n a h a n d l i n g a r , h vilk a b l o t t u p p t a g a namn ocli å r t a l , r e d o g ö r f ö r
l i y r k o h e r d a r i i e s l e f n a d s o m s t ä n d i g h c t e r , liafva vi h ä r f ö l jt d en s am m a.
— D e t vore i sa n n in g a t t ö n s k a , a t t H r P ro s t e n s j e l f ville l i t a
k o nun » i dag en den rika s k a t t a f möda oeli m ån gårig f o r s k n i n g , lian
i s i n a t i l l f ö r l i t li g a sa m ling ar till Stiftet* H erdam inne n e d l a g t .
han på Riksdagen i Stockholm.
Han var L iturgien m ycket
tillgifven och gillade den med sin underskrift 1577; synes
hafva blifvit död 1589.
9. Nicolaus Jon ii' H clsingtis , hade till ä r 1589 va­
rit Capellan i Feiiingsbro, och blef det åre t genom Hertig
C a r l s besynnerliga åtg ärd befordrad till Pastor. Han underskref såsom sådan Upsala Mötes beslut 159 3, äfvensom acten
om Arfföreningen dersammastädes 1594 d. 20 Febr.
Dog i
pesten 1603.
10. Mag. Carolus O lai H isitnjh , f. 1572 i Gefle.
Endast 14 år gammal begaf han sig till Academien i Rostock
och studerade.
Efter 2 års vistande d erstä d es, reste han vi­
dare om kring i Tyskland, besökte flera lärosäten och ble fäfven utrikes promoverad Ph. Mag.
Hemkommen från sina
resor, blef han strax t af Biskop OI. St. Bellinus satt till Rector
Scliolæ i Arboga 1598.
Prestvigdes 1603 i Westerås, och
blef s. å. Pastor i Feiiingsbro.
Omtalas ofta i handlingarne,
men icke vid synnerliga tillfällen. Var likväl en mycket he­
derlig och aktad ma n , och hans hus besöktes g e rn a äfven af
de förnäma.
Huru aktadt han och hans bus v a r , kan slutas
endast deraf att den ansedde Biskop Joh. Rudbeck blef hans
mag.
Dottersonen Nils Rudbeck parenterade öfver sin mor­
far på Westerås Gymnasium 1643 d. 12 Jan.
Dog 1642 i
April, 70 å r gammal.
Han hade 16 b a r n , bland hviika må
märkas, C a r l , fadrens successor; M a t t h i a s , Klockare i
Feiiingsbro; M a g d a l e n a , gift med Biskop Joh. Rudbeck.
11. Carolus Caroli Iiijsitufh , f. 1603 i Arboga.
Son af näst föregående.
S tuderade först med mycken flit
inom stiftet och blef ”deponerad” vid llpsala Academi 1624.
Begaf sig derifrån efter flere års studier till de Tyska Uni­
versiteten; synes hvarken hemma eller utomlands tagit Gra­
den.
Vid sin hemkomst 1629 blef han s. å. förordnad till
Collega Scholæ i Westerås. — Det hedrar Biskop Rudbeck att
han icke med andras prejudice befordrade sin slägt.
Det
var bra måttligt för en Biskops sv å ger att blifva Collega
Scholæ, en tjenst af vida mindre anseende då än nu för ti­
den.
Åfven då han sattes till Capedian ät sin fader, skedde
det icke med försäkran om pastoratet. Han ”fick icke spem,
utan det skulle vara församlingens liberala electio, som i a n ­
dra församlingar vandt a r.” Ex. Prot. — Prestvigdes 1630 d.
7 Nov. Sattes 1631 till Hector i Köping, men flyttades 1633
d. 25 Maj till Fellingsbro, att såsom Sacellanus och vice Pa­
stor vara sin ålderstegne fader till hjelp. Ansedd såsom skick­
lig man med goda gåfvor, söktes han till ordinarie Pastor
efter fadrens d ö d , del han ock blef 1644. Prost öfver hela
Arboga C ontract 1645 d. 22 Januari. Fick 1667 i Jan. He­
gerin gens confirmation på 40 tunnor säd i vederlag, ”för sin
flit och åhäga i Guds ords predikande.” Hans hus hade lika
a k tn in g som fadrens. Dog 1669 d. 15 September. Lik sin
fader hade han 16 barn.
12.
Johannes Christ:i Christiernin , f. 1631 d. 23
Febr. i Westerås. Hans fader Christiern Månsson, Kyrkoher­
deson ifrån D a n n e m a r k , var Arrendator på Ramnäs Bruk.
Modren hette Cat hr. Ericsdotter.
En tid tog han undervis­
ning i W e ste rå s, m<>n 14 år gammal kom han med skicklig
praeceptor till Upsala Academi.
Utreste ock på en tid till
Tyskland att besöka dess Academier.
Endast 28 å r gammal
blef han kallad a tt vara Pastor uti Nyenskantz i Ingermanland , och blef s. å. — 1659 — prestvigd i Westerås. Af Rege­
ringen blef han hemkallad år 1663, hvarefler han måste en
tid vänta på tjenlig öppning inom Stiftet. År 1664 den 7
Sept. blef han P asto r i Säther och 1670 d. 3 Aug. Kyrko­
herde i lellingsbro.
Fick 1673 d. 11 Dec. confirmation på
de 40 tunnor sä d , som hans företrädare haft, utan specifica­
tion af g ä s t n i n g . — Gästning hade han likväl allt nog till
och med af K onungen, som med sin suite logerade flere g å n ­
g er i hans hus.
Om en af hans döttrar förekommer dervid
en a rtig historia, h uru hon gaf en af Konungens herrar en
dugt ig örfil, då han tog en kyss af henne, i detsamma hon
inbar ljusen. Det roade Konungen och vann hans bifall. — Fle­
re g å n g e r v a r han Riksdagsman, såsom i Götheborg, Ö re­
bro m. m.
Dog 1688 endast 57 år gammal.
Han hade 13
barn.
13. Abraham us P etri Salm onius , f. 1654 den 22
Nov. i Sala. Student 1675. Under Academiska eoursen fick
han kallelse at i vara Ord. Batail. Prest vid W estm anlands Re­
gim ente, och blef 1684 d. 18 Sept. i West eras prest vigd. Ar
1687 kallades han af Konungen till Kungsöhr, att derstädes
vara hans Hofprest, och stod hos Konungen i mycken nåd.
Ar
Var under denna tid tillika Capellan i K ungs-Barkarö.
1688 d. 22 Maj erhöll han Kongl. fullmakt på Fellingsbro
Han var en stridig m a n , och
Pastorat och tillträdde 1690.
låg ofta i fejd med sina sockenboer. Med Consistorium hade
han mycket alt skaffa, och var i sina predikningar plump och
Förordnades till Prost öfver Fellingsbro, Näsby och
ovettig.
Adrog sig sjelf m ånga tvister
Ervalla församlingar 1695.
och ledsamheter, och lemnade icke något godt namn efter
sig, då han dog i sin bästa ålder 1706 d. 30 Mars, 511
Afven han hade flere b arn, af hvilka alla d ö lå r gammal.
trarne blefvo gifta med högre officerare, och alla sönerne
A b r a h a m , Ryttm ästare, blef adlad
m ilitä re r, utom en.
Tornerhjelm.
14. Mag. P ehr H agelberg, f. 1658 d. 21 Dec. i Lin­
d esberg, hvarest hans fader var Kyrkoherde. S tud. i Upsala
A djunctus Gy­
167 8, d e r han erhöll Magistergraden 1688.
A ntog
1692.
esterås
W
i
mnasii och Notarius Consistorii
1695.
ector
L
Poëseos
&
Historiarum
Blef
1693.
prestembetet
i
Pastor
och
Lector
Theol.
secundus
till
Befordrades 1699
r­
E
Badelund.
i
Pastor
och
1703
Theologus
Primus
Hubbo.
höll Konungens fullmakt på Fellingsbro Pastorat 1 7 0 6 , till­
En förtjent
trädde följande året och blef C ontracts-Prost.
Af hans
Maj.
7
d.
1719
Dog
namn.
m a n , som hedrade sitt
ÿ
agelberg
H
von
adlad
,
frättsråd
o
H
,
s
a
n
o
J
barn m ärkas:
C a r l , Assessor i Antiquitets-Collegium.
15. Mag. Christiern C h r is tie r n in , f. 1675 d. 30 No­
Efter 5 års vi­
vember i Ramnäs. Stod. i Upsala 1690.
utrikes resa
vidlyftig
stande derstädes, begaf han sig på en
England och
,
d
n
lla
o
H
Tyskland,
i
och besökte Universiteterna
sitt lärrikta
t
t
a
t,
he
m
sa
F ra n k rik e , med mycken uppm ä rk