Expropriationslagens ersättningsbestämmelser
UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska Institutionen -‐ Handelsrätt Expropriationslagens ersättningsbestämmelser – i behov av förändring? Datum: 2015-‐01-‐25 Kandidatuppsats HT 2014 Författare: Marcus Almhagen Mikael Wiborgh Handledare: Kjell Adolfsson Sammanfattning Äganderätten är ett av de starkaste skydden som svenska medborgare idag åtnjuter. Denna rätt löper långt tillbaka i tiden och utgör därmed en viktig beståndsdel i ett fungerande och rättssäkert samhälle. Trots vikten och betydelsen av äganderätten kan fastighetsägares rätt att bruka och leva på sin jord i vissa fall kan begränsas. Vid inskränkning av äganderätten skall ersättning utgå enligt Regeringsformen 2 kap. 15 § 2 st, där det fastslås att den som blir utsatt skall vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Vid beräkningen av ersättningens storlek används expropriationslagens bestämmelser om ersättningsberäkning. Avsikten med dessa bestämmelser är att stärka positionen för den som blir utsatt och syftar till att likställa den enskilde fastighetsägarens ekonomiska ställning till vad den var innan inskränkningen. Då staten beslutar att upphäva, begränsa eller ta i anspråk särskild rätt till en fastighet benämns det som expropriation. Expropriationsförfarandet medför en för markägaren förvånansvärt svag ägarställning, då tvångsinlösen kan ske mot dennes vilja. Författarna har i denna uppsats valt att genom att använda den traditionella rättsdogmatiska metoden klargöra om ersättningen vid expropriation beräknas på ett tillförlitlig rättssäkert och rättvist sätt. Syftet med studien är att belysa de problemområden som finns vid beräkning av expropriationsersättning och framförallt vilken påverkan dessa har på fastighetsägaren. I studien används miljöbalkens bestämmelser om bildande av naturreservat för att skapa en grundförståelse för expropriationsförfarandet. Därefter analyseras de problemområden som berör expropriation mer generellt. I denna uppsats finner författarna att det huvudsakligen finns två stora problemområden gällande expropriation. Den första problematiken rör användandet av marknadsvärdesprincipen, där flertalet värderingsmodeller är godtyckliga. Detta leder ofta till väldigt stora skillnader i uppfattning om fastigheters värde. Den andra problematiken uppkommer vid användandet av schablonpåslag. I dagsläget förstärks en felaktig värdering genom att påslaget beräknas med grund i en marknadsvärdesbedömning, vilket inte är en rättvis modell. Författarna menar att en lösning på dessa problemområden vore att införa en skälighetsregel vilket skulle möjliggöra en förhoppningsvis mer träffsäker och rättvis beräkning av expropriationsersättning. Innehåll 1. Inledning .............................................................................................................................................. 1 1.1 Problemformulering .................................................................................................................. 1 1.2 Syfte ................................................................................................................................................ 3 1.3 Metod ............................................................................................................................................. 3 1.4 Disposition ................................................................................................................................... 3 2. Expropriationsförfarandet .............................................................................................................. 3 2.1 Äganderätt – vårt starkaste skydd .......................................................................................... 3 2.2 Bildande av naturreservat ......................................................................................................... 4 2.3 Expropriationslagens utveckling ............................................................................................ 5 2.4 Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning .......................................... 6 2.5 Ersättningens delposter ............................................................................................................ 7 2.6 Den centrala värderingsprincipen .......................................................................................... 7 2.7 Teoretisk redogörelse - marknadsvärde ................................................................................ 8 2.8 Beräkningsmodeller för expropriationsersättningen ......................................................... 9 2.9 Valet av jämförelseobjekt ...................................................................................................... 11 2.10 Ersättning av övrig skada .................................................................................................... 13 2.11 2010 års ersättningsreform ................................................................................................. 14 3. Analys - problemen med expropriationsersättning ............................................................... 14 3.1 Värderingsosäkerheten ........................................................................................................... 14 3.2 Det schabloniserade påslaget ................................................................................................ 16 3.3 Snedvriden ersättning ............................................................................................................. 17 3.4 Definition av marknadsvärde ............................................................................................... 17 4. Slutsats ............................................................................................................................................... 19 4.1 Behov av ett tydligare definierat lagrum ............................................................................ 19 4.2 Snedvriden ersättning ............................................................................................................. 20 4.3 Expropriationslagens ersättningsbestämmelser - i behov av förändring? ................ 22 4.4 Sammanfattande slutsats ........................................................................................................ 23 5. Källförteckning ................................................................................................................................ 25 1. Inledning 1.1 Problemformulering Ett av de skydd medborgare i Sverige åtnjuter är äganderätten, vilket regleras i grundlagen. Detta är en tradition som löper långt tillbaka i tiden och äganderätten är en grundläggande juridisk princip som gör att rättssubjekt kan äga egendom och tillgångar. Denna princip är en nyckelfaktor i ett fungerande rättssäkert samhälle som tydligt drar en gräns mellan vem som äger vad och vilka befogenheter som kommer med äganderätten. Trots denna tillsynes elementära juridiska princip finns flertalet inskränkningar som gör att rättssubjektets befogenheter kan begränsas. Dessa inskränkningar fungerar som ett verktyg för att möjliggöra det som ligger i det allmännas intresse - vilket nödvändigtvis inte går i linje med den enskildes intressen. Staten har ett ansvar gentemot sina medborgare att tillgodose deras hälsa och att omgivningen är miljövänlig och säker1. Inom ramen för detta ansvar finns flertalet lagrum som reglerar hur inskränkningen i äganderätten skall hanteras. För att nämna några återfinns bland annat; väglag, minerallag, ledningsrättslag, artskyddsförordningen, skogsvårdslagen och miljöbalken. Gemensamt för ovan nämnda rättsakter är att de kan inskränka äganderätten hos fastighetsägare. Vid beslut om inskränkande i äganderätten skall ersättning utgå. Denna ersättning skall enligt Regeringsformen (RF) 2 kap. 15 § 2 st. tillgodose att den som blir utsatt skall vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Vid beräkningen av storleken på ersättningen används expropriationslagens (ExprL) bestämmelser om ersättningsberäkning, vilka återfinns i 4 kap. Avsikten med dessa bestämmelser är att stärka positionen för den som blir utsatt och syftar till att den ekonomiska ställningen skall vara lika innan som efter inskränkningen. Då staten beslutar att upphäva, begränsa eller ta i anspråk särskild rätt till en fastighet benämns det som expropriation. Expropriationsförfarandet innebär att markägare har förvånansvärt svag ägarställning, då tvångsinlösen kan ske mot dennes vilja. 2 Skogsbranden i Västmanland under sommaren 2014 aktualiserar frågan om expropriation och den problematik som kan uppstå vid inskränkande i äganderätten. Stora företag såsom mindre privata aktörer fick se sin egendom härjas av brand. Samtidigt som ett stort värde gick förlorat, skapades nya biologiska möjligheter för fauna och flora att åter blomstra. En nybrunnen miljö är något som inträffar ytterst sällan men som är ytterst nödvändig för att vissa arter ska kunna leva. Statens ansvar för det allmännas intresse innefattar bland annat att säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling för sina medborgare. Således skulle vissa brandhärjade områden teoretiskt sätt kunna bli utsatta för expropriation i syfte att främja och bevara de miljömässiga värdena som har uppstått. En expropriation innebär att staten utövar sin rätt att inskränka i äganderätten och därmed köpa ut fastighetsägarna från - hela eller delar av - sina fastigheter. Juridiskt kan detta göras med stöd via flertalet lagrum. Vid ett fall då syftet är att bevara miljön används Miljöbalkens (MB) bestämmelser för naturskyddsområde i 7 kap. 4-8§§. 1 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, Regeringsformen, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm. 2 Motion 2013/14: C289, Stärkt rättsligt skydd för äganderätten till fast egendom. Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/mot-201314C289-Starktrattsl_H102C289/ 1 För att detta ska kunna ske på ett ömsesidigt tillfredsställande sätt skall fastighetsägaren få en ersättning som de anser rimlig i förhållande till sin fastighets värde. Bestämmelser för hur detta värde ser ut och beräknas återfinns i expropriationslagens 4 kap. om ersättningsbestämmelser. Lagstiftningen ger den rättsliga ramen för vad som ska ersättas, däremot anger den inte explicit vilka värderingsmetoder som bör användas3. Förarbetena till expropriationslagen uttrycker att det finns flertalet metoder man kan använda sig av vid ersättningsbestämmelse vid expropriation. Bland dessa finns ortsprismetoden, avkastningsmetoden och produktionskostnadsmetoden. Dessa metoder beräknar på olika sätt värdet på fastigheten som ligger till grund för prislappen för staten att expropriera ägarens innehav. Valet av värderingsmetod lämnar stort utrymme för fluktuerande prissättning, då de innebär användande av flertalet variabler såsom diskonteringsränta, återanskaffningskostnad, framtida avkastning och liknande. Fastighetsägare kan därmed få olika mycket betalt för sin mark, beroende på vem som utför värderingen och hur beräkningen går till, vilket skapar en stor osäkerhet. Vid en expropriation vill exproprianden 4 naturligen betala så lite som möjligt för fastighetsintrånget, medan fastighetsägaren vill ha så mycket betalt som möjligt. Osäkerheten i värderingsberäkningen leder därmed ibland till att tvister råder i frågan om storleken på ersättningen och vad som är att anse som full ersättning. Vid en sådan tvist finns ingen annan juridisk lösning än att domstolen får göra det slutliga avgörandet, och därmed bestämma vilken ersättningsberäkning som anses mest rimlig. Osäkerheten i värderingen leder till en risk för båda parter i expropriationsförfarandet men framförallt för den som riskerar att bli tvångsvis av med sin fastighet mot en orimlig ersättning. Således finns en inskränkning i äganderätten, som i värsta fall kan leda till en stor ekonomisk skada för fastighetsägaren. Vi ämnar därför i denna uppsats undersöka frågeställningen; Hur beräknas expropriationsersättning på ett rättssäkert och rättvist sätt? • 3 Prop. 4 Den 2009/10:162 Ersättning vid expropriation, s. 51 ff som begär expropriation. 2 1.2 Syfte Studien syftar till att genom en undersökning av expropriationslagens ersättningsbestämmelser klargöra om ersättningen vid expropriation beräknas på ett tillförlitligt rättsäkert och rättvist sätt. Genom denna undersökning ämnar författarna belysa de problemområden som finns vid beräkning av expropriationsersättning, samt hur de påverkar fastighetsägare i ett expropriationsförfarande. 1.3 Metod Vi har i denna uppsats använt oss av den traditionella rättsdogmatiska metoden. Detta innebär att vi har använt oss av lagtext, förarbeten, rättsfall samt kommentarer till lagrum enligt rättshierarkin för att fastställa de lege lata 5 . Utgångspunkten har varit expropriationslagens fjärde kapitel och dess förarbeten. Miljöbalkens bestämmelser om bildande av naturreservat fungerade som ett exempel för att förstå hela expropriationsförfarandet. Vidare har kommentarer kopplade till aktuella lagrum använts för att bredda perspektiven och förståelsen. För att få en insyn i hur det ser ut i praktiken har vi analyserat rättsfall där tvister har rått gällande storleken på expropriationsersättningen. Vi har också använt oss av dokument från naturvårdsstyrelsen och skogsvårdsverket för att öka insikten i expropriationsförfarandet. 1.4 Disposition Studien inleds i kapitel ett med en målande och grundlig problemformulering följt av syfte, metod och disposition. I kapitel två förklaras hur expropriationsförfarandet fungerar då en fastighet tas i anspråk för bildande av naturreservat samt hur beräkning av expropriationsersättningen ser ut enligt ExprL 4 kap. Vidare innehåller kapitel tre en genomgång av den problematik som uppstår vid bestämmande av ersättning enligt marknadsvärdesprincipen. Slutligen avslutas studien med en karakteristisk analys följt av en skarpsynt slutsats i kapitel fyra. 2. Expropriationsförfarandet 2.1 Äganderätt – vårt starkaste skydd Idén om äganderätt sträcker sig historiskt sett långt tillbaka och är en av de mest fundamentala grundpelarna i ett rättssäkert samhälle. Materiellt rättighetsanspråk gör att ägaren till egendomen ges vissa befogenheter, vilka bland annat inkluderar rätten att disponera, hyra ut och sälja objektet i fråga. Egendomsskyddet regleras i RF 2 kap. 15 §, där det uttrycks att ”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild...”. Således är det en grundläggande juridisk princip som möjliggör att rättssubjekt kan äga egendom och tillgångar, som i grundlagsstiftning tillförsäkrar ägaren befogenheten över egendomen. Denna princip är mycket viktig för ett fungerande samhälle då äganderätten drar en distinkt linje mellan vem som har rätten att förfoga över vad och hur egendomen får användas. Trots denna fundamentala juridiska princip, finns vissa inskränkningar i äganderätten. Framförallt fungerar inskränkningarna som ett verktyg för att möjliggöra det som ligger i det allmännas intresse. Inom ramen för detta åligger bland annat statens ansvar gentemot sina medborgare, vilket inkluderar hälsoskydds-, miljöskydds- och säkerhetsskäl. I RF 2 5 Om den givna lagen; gällande rätt 3 kap. 15 § 2 st. benämns de inskränkningar som finns i äganderätten, och hur dessa lämpligen skall ersättas. Ordagrant lyder första meningen i andra stycket: ”Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. ” Genom detta grundlagsreglerade område försäkras fastighetsägare en rimlig ersättning vid ett eventuellt expropriationsförfarande. Det innebär ett starkt skydd för fastighetsägaren som meddelar att om en inskränkning i äganderätten kommer ske, skall den som utsätts kompenseras på ett tillförlitligt sätt. Inskränkning sker i syfte att bevara det allmännas intresse och exempel på detta är när det ska byggas vägar, dras ledningar eller bildas naturreservat. 2.2 Bildande av naturreservat Syftet med bildandet av naturreservat är att långsiktigt bevara, utveckla och vårda naturmiljöer av värde för människor, växter och djur. I Sverige är naturreservat en del av vårt natur- och kulturarv och kännetecknas av biologisk mångfald och variationsrika naturmiljöer. Naturreservat är något vi sparar åt våra kommande generationer för att främja människors hälsa, trygga en god hushållning till naturresurser, bevara ekosystem och ta tillvara på de kulturhistoriska värdena som vi har. 6 Möjligheten till bildandet av naturreservat behandlas i MB 7 kap. 4-8 §§. I 4 § 1 st. beskrivs det att: “Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet.”. Ett mark- eller vattenområde får förklaras naturreservat utan markägarens samtycke och kan i sista hand bildas tvångsvis7. När ett område som inte ägs av staten bestäms till naturreservat sker en inskränkning i äganderätten då fastigheten tas i anspråk. Enligt 5 § skall inskränkningarna som anges inte gå längre än vad som krävs för ändamålet för naturreservatet. Praxis visar att det har förekommit inskränkningar i form av förbud mot exempelvis avverkning av skog, väganläggning och borttagning av döda träd. Lagen har möjlighet till en inskränkning i allemansrätten exempelvis genom att förbjuda tillträde under vissa delar av året men också genom att förbjuda verksamheter som markägaren eller andra bedriver utanför reservatet om det påverkar på ett skadligt sätt8. Vidare regleras i 6 § hur fastighetsägaren ska tåla visst intrång inom fastigheten även då det kan försvåra och förminska fastighetens användning. De intrång som får göras är: 1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar, 2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte har rätt att vistas, 3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller liknande åtgärder, eller 6 Naturvårdsverket, Så bildas naturreservat – svar på vanliga frågor från markägare. Stockholm: Naturvårdsverket. Tillgänglig: http://www.naturvardsverket.se/Nerladdningssida/?fileType=pdf&pid=3955&downloadUrl=/Document s/publikationer/620-8234-5.pdf 7 Allmänt om naturreservat, Michanek–Zetterberg, s. 209 ff. 8 Bengtsson, B., 1926 2000, Miljöbalken: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm. 4 4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och vattenförhållanden. 9 I 7 § regleras hur länsstyrelsen och kommunen helt eller delvis får upphäva beslut enligt 4-6 §§ om det finns synnerliga skäl. Bestämmelserna i 8 § reglerar hur ändringar av naturreservat inte får strida mot plan- och bygglagen, dock får mindre ändringar göras. De markägare som får sitt område förklarat som naturreservat har i de flesta fall rätt till ersättning enligt MB 31 kap. på grund av beslutet. I 4 § uttrycks en rad scenarion då ersättning skall utgå: “Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras...” . Den punkt som främst blir aktuellt att ta upp i denna uppsats är 31 kap. 4 § 1 st. 2 p. “föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat och kulturreservat”. Miljöbalkens bestämmelser hänvisar i 31 kap. 2 § till att ersättningsberäkningen skall utgå ifrån expropriationslagen och dess principer, både då mark tas i anspråk och när rådigheten inskränks. Bestämmelserna i 2 § gäller inte då miljöbalken innehåller avvikande regler. 2.3 Expropriationslagens utveckling De första bestämmelserna rörande expropriation löper långt tillbaka historiskt och antogs redan i 1734 års lag. Då reglerades det i byggningsbalken 25 kap. 1 § och innehöll rätten att tvångsvis ta mark i anspråk for allmänna ändamål. År 1845 fick Sverige den första självständiga expropriationsförfattningen vilken utgjordes av förordning om jords- eller lägenhets avstående för allmänt behov. Denna förordning avskaffades genom en ny förordning år 1866 vilken gällde fram till dess den ersattes av 1917 års expropriationslag. 10 1866 års förordning gav ett intryck av att expropriationsersättningen i regel hellre skulle bestämmas för högt än för lågt11. Detta ledde till att oskäligt hög ersättning ofta betalades ut. Mot bakgrund av detta formulerades i 1917 års expropriationslag att löseskilling skulle betalas för den ianspråktagna fastighetens eller fastighetsdelens fulla värde. Ersättningen skulle också betalas för skada eller intrång som genom expropriationen vållades på eventuellt återstående del av fastigheten. Även annan skada på fastigheten till följd av expropriationen skulle ersättas fullt ut. Vidare skulle ersättningen bestämmas utan hänsyn till förändring i fastighetsvärdet som uppstått till följd av expropriationen12. En av de viktigaste utgångspunkterna med 1917 års expropriationslag var att ersättningen skulle vara precis så stor att förmögenhetsställningen hos fastighetsägaren förblev oförändrad trots expropriationen. 13 En lagändring i expropriationslagen genomfördes år 1949 då begrepp som ”fullt värde” togs bort. Syftet med detta var att fastigheterna inte skulle övervärderas vilket tidigare lagstiftning ansetts bidra till. Dessa uttryck ansågs inte vara nödvändiga för att ersättningen skulle motsvara det verkliga värdet av fastigheten14. 1917 års lag kvarstod med undantag för 1949 års ändring fram till de stora lagändringarna som genomfördes i början av 1970-talet. 9 Bengtsson, B., 1926 2000, Miljöbalken: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm. 2009/10:162 Ersättning vid expropriation, s. 40 f 11 NJA II 1918 s. 145–146 12 Prop. 2009/10:162 Ersättning vid expropriation, s. 40ff 13 NJA II 1918 s. 146 f. 14 NJA II 1950 s. 228 f 10 Prop. 5 1971 års reform fortsatte på tidigare års lagändringars försök att dämpa överkompensation då det trots 1949 års regler ofta betalades ut ersättning som ansågs högre än vad som var skäligt 15 . Översynen av expropriationslagens ersättningsbestämmelser genomfördes då det ansågs nödvändigt att dämpa marknadsvärdestegringen och förhindra att till exempelvis kommuner tvingas ersätta värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och som har samband med tätbebyggelseutvecklingen 16 . Detta kom till uttryck genom att den så kallade presumtionsregeln17 infördes. Vidare infördes ersättningsposten intrångsersättning i fråga om marknadsvärdeminskningen vid expropriation av en del av fastighet. 18 Alla de reformer som expropriationslagen genomgick under 1900-talet hade till syfte att dämpa övervärdering av fastigheter som gav möjlighet till ersättningsnivåer som var långt över vad som bedömdes rimligt. Det ansågs inte nödvändigt att tillämpa så pass generösa ersättningsregler att fastighetsägaren gjorde en ekonomisk vinning genom expropriationen. Vidare förklaras det i förarbetena att alltför hög expropriationsersättning är ofördelaktig ur en allmän synvinkel. Markvärdestegring bidrar till att skruva upp prisnivåerna till olyckligt höga nivåer sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Dessa värdestegringar skulle inte längre varken godtas eller uppmuntras varför syftet med de nya ersättningsbestämmelserna i expropriationslagen var att dämpa dessa effekter. 19 I den ersättningsreform som genomfördes 2010 framhölls att utgångspunkten var att stärka fastighetsägarens äganderättsliga ställning, vilket går emot de reformer som gjorde på 1970-talet då fastighetsägarens ställning snarare försvagades. Dock upprepades samma målsättning med 2010 års reform som tidigare var gällande, nämligen att expropriationslagens ersättning skall främja frivilliga uppgörelser 20 . De tidigare ersättningsbestämmelserna präglades av återhållsamhet och medförde alltför stora negativa konsekvenser för fastighetsägaren, varför det ansågs nödvändigt att uppdatera expropriationslagstiftningen. Det var en balansgång för lagstiftaren då för höga ersättningsnivåer inte är eftersträvansvärda samtidigt som expropriationen utgör en tvångsåtgärd genom inskränkningar i äganderätten av extraordinära slag. Åtgärdernas karaktär skulle i hög grad spegla en avvägning mellan expropriandens, fastighetsägarens och det allmännas intressen. Detta gällde framförallt vid beaktande av den värderingsosäkerhet som expropriationen medför. Därför beslutades att lagändringen skulle stärka fastighetsägarens ägandeställning utan att ersättningsnivåerna skulle ge upphov till negativa konsekvenser för samhällsutvecklingen. 21 2.4 Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning ExprL 4 kap. behandlar den ersättning som skall utgå vid expropriation. 4 kap. 1 § ExprL består av fem stycken där de grundläggande bestämmelserna om ersättning uttrycks. Det 15 Prop. 1971:122 s. 166 1971:122 s. 165 17 En regel som gick ut på att värdeökningar som skett de senaste 10 åren före inlösen endast fick räknas med vid värderingen om de inte kunde härledas till förväntningar om ändring av fastighetens användning. Tanken med regeln var att undvika värdestegringar på fastigheter, som berodde på annat än sakliga, faktiska faktorer. 18 Prop. 2009/10-162 s. 40 19 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, Expropriationslagstiftningens utveckling, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm. 20 Prop. 2009/10:162 s. 50 21 Prop. 2009/10:162 s. 47–49 16 Prop. 6 går att utläsa att ersättning skall primärt betalas för den förlust av marknadsvärde fastighetsägaren lider. Övrig skada som uppkommer i samband med exproprieringen skall även den ersättas. Nytt för 2010 års lagstiftning är att en ytterligare ersättning skall utgå om 25 procent av det förlorade marknadsvärdet. Detta är tänkt att fungera som kompensation för att fastighetsägaren tvingas avstå egendomen, då denne inte har någon valmöjlighet vad gäller att använda sin fastighet som denne behagar. Paragrafen innehåller även specialregleringar för allmän väg, skadeförebyggande åtgärder och om hur man tar hänsyn till åtgärder som den exproprierade har vidtagit med stöd av äldre rättigheter. 22 2.5 Ersättningens delposter Expropriationslagens grundläggande ersättningsbestämmelse utgår från att den fastighetsägare som utsätts för expropriation skall ha samma förmögenhetsställning efter expropriationen som den skulle haft även om en expropriation inte hade skett23 . Det första stycket består av den huvudsakliga ersättningsregeln vid expropriation. ExprL 4 kap. 1§ 1 st. kan det utläsas: ”För en fastighet som exproprieras i sin helhet ska, i den mån inte annat följer av vad som sägs nedan, löseskilling betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras en del av en fastighet, ska intrångsersättning betalas med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, ska även sådan skada ersättas.” Med detta uttrycker lagstiftaren att ersättningen skall delas upp i olika ersättningsposter. Hur dessa poster sätts samman eller används varierar från fall till fall, beroende på om det är en hel fastighet eller del av en fastighet som skall exproprieras. Löseskilling används vid expropriering av en hel fastighet, då en summa bestäms med vilken fastighetsägaren ersätts. Denna summa ska i princip svara mot fastighetens marknadsvärde. I vissa fall är det aktuellt att expropriera enbart en del eller delar av en fastighet. Då skall intrångsersättning utgå för den del av fastigheten som exproprieras. Denna ersättning skall principiellt svara mot minskningen av marknadsvärdet som föreligger, med anledning av expropriationen. Lider fastighetsägaren övrig skada i samband med expropriationen, skall även denna ersättas. Sådan övrig skada skall svara mot den förmögenhetsminskning som fastighetsägaren inte har blivit kompenserad för i de övriga ersättningsposterna. Tillsammans uppfyller dessa poster den grundläggande principen för exproprieringsersättning – att fastighetsägaren skall ha en oförändrad förmögenhetsställning likväl innan som efter expropriationsförfarandet. 2.6 Den centrala värderingsprincipen I lagtext används begreppet marknadsvärdering som det huvudsakliga tillvägagångssättet att säkerställa en rimlig ersättning till fastighetsägaren. Marknadsvärdering utgör grunden för ersättningen både vid beräkning av löseskilling samt intrångsersättning, varför det är en frekvent använd metod som kommer bestämma med vilket värde fastighetsägaren blir ersatt. Sett ur ett generellt perspektiv är innebörden av marknadsvärde det mest sannolika priset vid en försäljning av fastigheten på den allmänna marknaden. Vid expropriering blir innebörden något snävare och uttrycks tydligast som bestämning av det pris som en Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 4 kap. Expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 23 Prop. 2009/10:162 s.41 22 7 fastighet av ifrågavarande art sannolikt skulle betinga om den bjöds ut till försäljning under av expropriationen opåverkade förhållanden 24 . Vid ett expropriationsförfarande kan en värdehöjande effekt på marknadsvärdet föranledas av att exproprianden har ett särskilt intresse i fastigheten. På samma sätt kan en värdesänkande effekt ta plats, då intresset för fastigheten sjunker när det blir allmänt känt att den är utsatt för expropriering. Dessa värdepåverkande effekter skall inte tas i beaktning vid bestämmandet av marknadsvärdet, utan ersättningen skall svara mot det värde som fastigheten hade bjudits ut till försäljning, under av expropriationen opåverkade förhållanden25. Därmed skall man inte ta hänsyn till den effekt exproprieringsförfarandet kan få på fastighetens värde, då det riskerar att snedställa värderingsgrunderna. 2.7 Teoretisk redogörelse - marknadsvärde För att uppnå en träffsäker värdering är det en utgångspunkt att det finns överlåtelser av liknande fastighetsart och storlek att jämföra med. Marknadsvärdet fungerar som mest effektivt då ett stort antal överlåtelser har skett vid samma tidpunkt på den öppna marknaden26. Dessa överlåtelser fungerar sedan som riktlinjer för vad en fastighetsägare är beredd att sälja för och vad en köpare är beredd att betala för en fastighet. Sammanställs dessa data i vad som förutsätts vara en normalfördelad frekvensfunktion27, fås en bild över hur tankekonstruktionen marknadsvärde ser ut: Figur 1 - Marknadsvärdesmodell (SOU 2008:99, figur 6.1 s. 128) Enligt denna modell uppnås det mest sannolika priset när ett stort antal överlåtelser har skett, teoretiskt sett är det vid denna tidpunkt marknadsvärdet uppnås. I praktiken krävs det för att denna modell ska fungera idealiskt att både köpare och säljare av fastigheten har en mycket stor mängd information att tillgå rörande objektet och marknaden. Utöver rent teknisk information påverkar faktorer såsom förhandlingsskicklighet, konjunkturellt läge, ekonomisk situation och personliga preferenser, för att nämna några. Att figur 1 24Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 25 Prop. 1971:122 s. 171 f 26 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 27 En sannolikteoretisk fördelning av utfall, likt Figur 1 8 skall göras gällande förutsätter även att det inte finns en skev informationsfördelning mellan parterna, utan att båda har samma material att bygga sina beslutsgrunder på. Dessa förutsättningar är något som i ekonomisk teori kallas för en perfekt värld – vilket tyvärr enbart existerar just i teorin. Därför blir det naturligt att olika priser betalas för liknande objekt – vilket kan ses i figur 1 - då parterna har olika förutsättningar vid tillfället för affären. Därför är det viktigt att skilja på pris och marknadsvärde. Pris är ett belopp som faktiskt har betalats vid en fastighetsöverlåtelse och således är hämtat från verkligheten. Ett pris uttrycker något definitivt – för vilket belopp köpare och säljare anser att fastigheten kan överlåtas. Marknadsvärdet uttrycker däremot vad som sannolikt skulle betalas, vid en viss tidpunkt under normaliserade förhållande vid jämn informationsfördelning. Konkret innebär det att priset är något som är baserat på en faktisk händelse, medan marknadsvärdet är en sannolik bedömning. Således finns det ingen garanti att det pris som betalas vid en fastighetsöverlåtelse överensstämmer med det bedömda marknadsvärdet. Detta går att observera i figur 1 då priset avviker från marknadsvärdet, där det enligt modellen betalas både under- och överpriser. 2.8 Beräkningsmodeller för expropriationsersättningen I lagstiftningen anges att marknadsvärdet skall ligga till grund för storleken på ersättningen som utgår vid expropriation. Syftet är att finna ett pris som den berörda fastigheten sannolikt skulle betinga om den bjöds ut till försäljning på marknaden28. Därmed har domstolarna frihet att för varje enskilt fall bedöma de värderingsmetoder som med största sannolikhet leder till ett rättvisande resultat. 29 Då det inte regleras i lagen exakt hur beräkningarna skall gå till, har det i praxis utvecklats tre metoder som är lämpliga och används mest frekvent. Dessa är ortsprismetoden, avkastningsmetoden och produktionskostnadsmetoden. Ortsprismetoden bygger på en analys av överlåtelser av jämförbara fastighetsobjekt på den öppna marknaden. Dessa fungerar sedan som en referensram för värderingen av fastigheten som är objekt för expropriation. Jämförelseobjekten är alltid faktiska överlåtelser som har skett vilket förväntas bidra till en mer träffsäker värdering av expropriationsobjektet. Faktorer såsom areal, bonitet 30 , geografisk placering, avverkningsmässig volym31, och träslagsfördelning32, jämförs sedan mellan objekten i syfte att hitta relevanta grunder för att bedöma värdedifferenser. Tidpunkterna då jämförelseobjekten överläts tas även i beaktning, då konjunkturella och marknadsmässiga faktorer påverkar priset. Dessa jämförs med tidpunkten för överlåtelsen av expropriationsobjektet för att i största möjliga mån eliminera marknadsmässiga 28 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 29 Prop. 1971:122 s. 171 30 Ett mått på hur bördig skogsmarken är, vilket är detsamma som dess naturliga virkesproducerande förmåga. 31 Den volym de avverkade träden summerar till. Ett mått inom skogsbranschen för att uttrycka hur mycket avverkade träd man exempelvis har till försäljning. 32 Olika typer av träd har olika egenskaper och därmed även olika värde. Sammansättningen av dessa olika trädtyper kan sammanställas i en träslagsfördelning, vilket gör det tydligt hur stor andel av fastigheten som huserar vilka träslag. 9 påverkningar på värdet. Därefter görs en slutlig värdebedömning och en uppskattning av osäkerhetsgraden. 33 Figur 2 – process vid ortprismetod Informations-‐ inhämtning • De[inering av relevant marknad • Jämförelseobjekt Analys Beslut -‐ Värdeskillnader -‐ Slutlig värdebedömning -‐ Osäkerhetsgraden -‐ Tidsskillnader Avk astningsmetoden består av att man tar fram en beräkningsmodell för expropriationsobjektets sannolika framtida avkastning, som sedan används för att bedöma fastighetens värde. För att göra detta beräknas vanligen nuvärdet 34 av den framtida årliga nettoavkastningen genom kapitalisering efter en räntesats som antas spegla marknadens - och därmed köparens - avkastningskrav. Mer konkret söker man genom denna metod svar på hur mycket avkastning fastigheten förväntas generera i framtiden och räknar sedan om detta belopp till vad det är värt idag. På så sätt bestäms värdet på fastigheten med grund i den förväntade framtida avkastningen. 35 Innefattar kalkylen oförändrade förhållanden för fastigheten och att den kommer användas på liknande sätt som den gör idag, kallas det en faktisk kalkyl. I ett sådant fall räknas det med att fastigheten inte kommer behöva några större investeringar under överskådlig framtid, eller att en förändring av den avkastningsgenererande verksamheten kommer ske. På så sätt antas intäkterna följa den storleksordning de har idag även i framtiden. Utgår kalkylen istället ifrån förändrade förhållanden där investeringar kommer ske och en väsentlig ändring av den avkastningsgenererande verksamheten beräknas, benämns det en hypotetisk kalkyl. En sådan kalkyleringsform innehåller en rad bedömningar om bland annat framtida avkastningsförändring, investeringsbehov och förväntade intäkter. Både faktiska kalkyler och hypotetiska kalkyler kan ske i olika former och med olika avancerade beräknings- och detaljeringsgrader. För att kunna arbeta fram materialet finns långt drivna och matematiskt avancerade kalkyleringsredskap som möjliggör flertalet olika analyser med indata för olika typer av avkastningsfastigheter.36 Produktionskostnadsmetoden används främst vid värdering av fastigheter som saknar avkastning, till exempel hyra. Det första som görs är att en beräkning av Bengtsson, B., 1926 2010, Speciell fastighetsrätt: miljöbalken, Iustus, Uppsala. beräknas för att prognostisera lönsamheten vid en investering. Metoden syftar till att beräkna vad en framtida avkastning är värd idag, givet ett visst krav på hur stor avkastningen skall vara. På så sätt kan investeraren avgöra om det är värt att satsa kapital i det planerade projektet, eller om det finns andra investeringar som genererar en bättre avkastning, med ett högre nuvärde. 35 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 36 Ibid 33 34 Nuvärde 10 återanskaffningskostnaden för ett objekt av liknande art görs. Efter det gör en nedräkning av den beräknade värdeminskningen fastigheten genomgår på grund av ålder och bruk. 37 ExprL anvisar inte vilken särskild metod som skall användas utan överlåter valet av metod till exproprianden. I förarbetena till lagen anges det dock att utredningen direkt bör inriktas på att utröna marknadsvärdet exempelvis genom prisstatistik, och att användandet av omfattande kalkyler med hypotetiskt underlag bör komma i andra hand38. Detta framförallt rörande fastigheter som ofta är föremål för omsättning där det finns jämförelsedata att tillgå. Då bör hypotetiska kalkyler enbart fungera som kontrollfunktioner. Valet av värderingsmetod påverkas således av vilken jämförelsedata som finns tillgänglig. Det anses vara av mindre vikt vilken värderingsmetod som används, utan huvudfokus ligger på att underlaget för värderingen är av tillfredsställande kvalitet. 39 Även om lagstiftningen i sig inte reglerar valet av metod, bör man i alla lägen i första hand inrikta utredningarbetet på att få fram ett material som möjliggör tillämpning av ortsprismetoden 40 . Det är först vid brist på sådant material som avkastningsmetoden och produktionskostnadsmetoden bör övervägas. I vissa fall kan det vara lämpligt att komplettera ortsprismetoden med avkastningsmetoden för att på ett mer träffsäkert sätt kunna bestämma expropriationsobjektets marknadsvärde. Är det inte möjligt att använda sig av någon av de två tidigare nämnda metoderna kan det vara lämpligt att beräkna ett s.k. tekniskt nuvärde genom att tillämpa produktionskostnadsmetoden. 41 2.9 Valet av jämförelseobjekt Vid användandet av ortsprismetoden fungerar jämförelseobjekt som beräkningsgrund och det är utifrån dessa som storleken på ersättningen bestäms. Således blir valet av jämförelseobjekt en nyckelfaktor i att beräkna ett relevant marknadsvärde. Det måste beaktas att inte alla fastighetsförsäljningar är lika lämpliga och användbara i att fungera som referensram för marknadsvärdet. Enligt praxis bör det bortses från fastighetsförsäljningar där köpeskillingen i betydande mån har påverkats av andra än marknadsmässiga faktorer 42 . Sådana faktorer kan exempelvis vara släktskap eller andra speciella relationer mellan säljande och köpande parter. Dessa klassas som så kallade orena köp. I vissa fall blir jämförelseobjekt olämpliga då priset har legat på en särskilt hög nivå vid tidpunkten för försäljningen och därför inte speglar ett normativt värde. Detta kan exempelvis bero på att vissa fastigheter betraktas som extra lukrativa då de skulle kunna användas för en utvidgning av den verksamhet som bedrivs på en grannfastighet. För att kunna använda sådana fastigheter som jämförelseobjekt måste en korrigering ske, med hänsyn till de speciella omständigheter som kan ha påverkat priset. 37 Ibid 38 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 39 Prop. 1971:122 s. 172 40 Ibid 41 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 42 Ibid 11 Vid val av jämförelseobjekt bör man även bortse från sådana fastighetsförsäljningar där priset kan ha påverkats av en parts monopolställning, vilket i praktiken har störst betydelse vid enskilt säljarmonopol. Det ligger inom kommunernas ansvar att planera tätbebyggelsen, vilket vid en expandering av bebyggelsen kan leda till köp av stora arealer fastigheter. Detta kan tillsynes utgöra en faktor som påverkar priset på fastigheter, det är dock inte att förväxla med monopolställning. Det ligger inom riktlinjerna för markpolitiken att kommunerna ska utöva ett starkt inflytande på fastighetsmarknaden i tätbebyggelseregioner, exempelvis genom markförvärv 43 . Därför bör valet av jämförelseobjekt i sådana fall även inkludera förvärv gjorda av kommunen, då de anses tillhöra den normala marknadsbildningen. Även om kommunen har haft ett inflytande på prisnivån, bör det inte bortses från detta vid valet av jämförelseobjekt och därmed beräkningen av exproprieringsersättningen, så länge det faller inom en rimlig ram. Försäljningar som sker långt utanför kommunens prisram bör endast få marginell betydelse. Ett ovanligt högt pris kan ofta bero på speciella förhållanden såsom ett extra stort behov hos köparen. Sådant bör inte ha inverkan på beräkningen av marknadsvärdet vid ett expropriationsmål44 . Kommunens fastighetsaffärer måste också analyseras ur ett marknadsperspektiv, så att de inte blir missvisande vid valet av jämförelseobjekt. Skulle det falla sig så att de kommunala köpen inte överensstämmer med liknande fastighetsförsäljningar inom samma ort, får även de gallras bort som s.k. orena köp. Att föredra är att prisjämförelsen baseras på material som är hämtat från samma ort där den aktuella värdebedömningen tar plats. Jämförelse med prisläget i andra orter är i större utsträckning osäkra. Därmed bör det vara en allmän strävan att jämförelseobjekten hämtas från ett så snävt geografisk område som möjligt 45 . För jord- och skogsbruksfastigheter fungerar det även att hämta jämförelseobjekt från geografiska områden som har likartade odlingsförutsättningar, där fastigheten besitter överensstämmande egenskaper. Bättre jämförelseobjekt vid marknadsvärderingen förutsätts leda till en mer träffsäker och relevant bedömning. Återfinns inte tillämpliga objekt måste korrigeringar göras i syfte att få en relevant jämförelse, och dessa korrigeringar är ofta vanskliga. 46 Den geografiska placeringen på jämförelseobjekten är även den av stor vikt. På olika platser är naturligen fastigheterna värda olika mycket. För att exemplifiera detta kan den svenska skogsbranschen och värdet på produktiv skogsmark studeras. Det är flertalet faktorer som spelar in vid värdering av denna typ av fastigheter. Areal, bonitet, avverkningsmässig volym, träslagsfördelning och geografisk placering för att nämna några, spelar in på markens värde. Således finns det olika förutsättningar för träd att växa i olika delar i Sverige. Efterfrågan är också en påverkande faktor. Exempelvis i expanderande storstadsregioner finns sannolikt ett större behov av att lokalt kunna köpa skog, medan det i avbefolkningsdrabbade orter i Norrland finns en mindre efterfrågan. Detta påverkar priset på skog och därmed värdet på fastigheterna, vilket påvisas i tabell 1 nedan. 43 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 44 Prop. 1971:122 s. 172–173 45 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 46 Ibid 12 Tabell 1 - Genomsnittligt skogsbruksvärde per hektar produktiv skogsmark fördelade efter ägarklass och län, 2011 Län Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Skåne Hallands Västra Götalands Värmlands Örebro Västmanlands Dalarnas Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela landet Ägarklass Fysisk person Kr/ha 54 140 44 857 59 014 54 187 45 676 45 615 42 414 19 949 55 757 65 425 54 171 47 065 30 560 45 656 46 977 24 922 29 491 20 824 19 389 15 998 10 416 32 027 Staten Kommuner och landsting Kr/ha 51 530 25 210 49 706 49 609 30 746 36 651 9 765 6 629 6 124 36 312 38 007 25 856 14 381 27 015 16 843 9 196 12 345 13 646 15 331 10 378 6 165 11 771 Kr/ha 60 733 61 424 63 876 58 242 40 922 43 861 36 456 20 515 50 607 61 658 60 222 47 446 34 385 44 106 50 139 19 381 29 961 18 121 19 590 16 781 13 207 37 046 Aktiebolag Kr/ha 50 884 39 879 62 302 53 573 41 761 40 847 39 021 15 646 48 199 64 179 51 554 44 454 26 539 38 604 41 951 21 846 25 917 17 940 15 897 13 215 8 740 20 282 Omarbetning av tabell från Skogsstyrelsen. (Skogsstyrelsen, Genomsnittligt skogsbruksvärde per hektar produktiv skogsmark fördelade efter ägarkategorier och län, 2011) 2.10 Ersättning av övrig skada Förlust av förmögenhet och marknadsvärdeminskning ersätts genom löseskilling och intrångsersättning. Lider fastighetsägaren skada utöver detta skall även denna skada ersättas. Exempel på övrig skada är att fastighetsägaren drar på sig kostnader för att flytta sin verksamhet från den exproprierade fastigheten, eller att verksamheten måste upphöra. Konkret ersätts övrig skada då fastighetsägaren har ådragit sig utgifter eller gått miste om intäkter. Denna delpost ska i princip svara mot den restskada som fastighetsägaren inte blir ersatt för i övriga poster. Ersättning utgår dock endast för ekonomiska skador och inte för förlorade affektionsvärden eller psykisk ohälsa kopplad till expropriationen. Däremot inkluderas värdet av naturaförmåner vilket innebär det arbete som fastighetsägaren utför eller det arbete fastighetsägaren inte kan genomföra, och annat liknande som kan bestämmas till ett ekonomiskt värde. Exempelvis kan detta gälla att expropriationen medför att fastighetsägaren kan bruka en mindre areal av sin mark men att denne fortfarande ådrar sig lika stora fasta driftkostnader. Detta leder till en minskad vinst vid driften av verksamheten som är orsakad av expropriationen, och skall därmed ersättas genom övrig skada. 47 47 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm. 13 2.11 2010 års ersättningsreform I ExprL 4 kap. 1 § infördes genom ersättningsreformen 2010 ett andra stycke. Utöver den ersättning som utgår genom första stycket skall ytterligare löseskilling eller intrångsersättningen betalas med 25 procent av marknadsvärdet respektive marknadsvärdesminskningen. Syftet med ändringen var att flytta den värderingsosäkerhet som fanns vid expropriationsmål från den som tvingas avstå sin mark och på så sätt stärka fastighetsägarens ställning i ersättningshänseende. Ett påslag skall alltid utgå när löseskilling eller intrångsersättning bestäms, vilket betyder att det inte finns någon möjlighet för fastighetsägaren att avstå extra ersättning. Vidare ska det tjugo femprocentiga påslaget inte minska det utrymme som finns för att få ersättning för övrig skada i första stycket. 48 I förarbetena till lagändringen framgår det att påslaget är tillräckligt högt för att utgöra en reell förstärkning av äganderätten och att ett lägre påslag enbart marginellt skulle stärka äganderätten. Vidare anser regeringen att en schablonmässigt bestämd ersättning kan anses trubbig49. Vidare nämns att det inte finns hinder för ett schablonmässigt påslag i grundlagen samt att schablonersättningar förkommer i andra ersättningssammanhang. 50 3. Analys - problemen med expropriationsersättning 3.1 Värderingsosäkerheten Då expropriationsersättning skall beräknas finns som visat ovan, en mängd olika beräkningsgrunder. Detta innebär att en värdering av samma fastighet kan få olika utfall då det ofta bedöms utifrån förhållandena vid en hypotetisk försäljning och detta leder till flertalet olika värdebedömningar. I och med de olika scenarion som kan uppstå finns en problematik med hur värderingen görs. Den risk som finns i värderingsosäkerheten vid beräkning av expropriationsersättning går ofta och olyckligt nog ut över fastighetsägaren. 51 I SOU 2008:99 uttrycks en viss tveksamhet från de remissinstanser som har blivit tillfrågade om sin åsikt i frågan om värderingssäkerhet. Fastighetsägarna Sverige instämmer i att marknadsvärdeprincipen skall utgöra grunden för beräkning av expropriationsersättning, men att denna princip behöver definieras tydligare i lagtext52. Även Föreningen Ägarfrämjandet och Företagarna menar att det behöver förtydligas. Följande påpekas det att konsensus visserligen råder teoretiskt sett kring marknadsvärdet, men när det praktiskt skall beräknas uppstår tvister då det finns flera olika metoder att använda sig av vid beräkningen53. Detta spann av beräkningsmetoder leder till att flera godtyckliga värden kan beräknas och därmed uppstår tvister mellan de förhandlande parterna vid expropriation. Föreningen Ägarfrämjandet och Företagarna poängterar att det antingen borde 48 Dahlsjö, A., 1944, Hermansson, M., 1973 & Sjödin, E., 1952-2014 2010, kommentaren till 1 § Grundläggande bestämmelser om expropriationsersättning, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm 49 I denna kontext innebär trubbig att ersättningen kan bli alltför statisk, orörlig och stel, då alla dras över en kam och ersätts med samma procentmässiga påslag. 50 Prop. 2009/10:162 s. 68 51 Prop. 2009/10:162 s. 47-53 52 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 32 53 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 33 14 skrivas i lagtext vad som definieras som marknadsvärde, eller att det skulle förklaras i förarbetena till expropriationslagen hur beräkningen skall gå till. 54 Praxis har visat att den oklara definitionen kan leda till olika uppfattningar kring en fastighets marknadsvärde. Exempelvis finns rättsfall som visar att fastighetsägaren ofta har en annan uppfattning om marknadsvärdet än vad exproprianden har. I NJA 2010 s. 255 blir det tydligt hur mycket värdet på en och samma fastighet kan fluktuera beroende på vilken typ av värderingsmetod som används. Rättsfallet rör ett område i närheten av Båstad där staten vill bilda naturreservat och syftet är i korthet att bevara och utveckla områdets höga biologiska mångfald genom att bibehålla karaktären av ett varierat lövskogsområde samt naturligt rinnande bäckar. 55 Fastighetsägaren i Båstad använder sig av en ledande skogsförvaltare för att göra en värderingsberäkning utifrån ortsprismetoden. I denna beräkning tas aktuell tillväxt, uppgången i pris för de virkesslag som förekommer samt fastighetsprisuppgången med i beräkningen. I värderingen har det även tillämpats gängse principer och kännedom om hur marknaden bedömer ett område av ifrågavarande slag. Värderingsmannen använder ”härlighetsvärden” i sin beräkning och dessa är värden relaterade till de intressen som finns i fastigheten sett ur rekreationssynpunkt. Vidare lägger fastighetsägarens värderingsman stor vikt vid vem den tänkte köparen av fastigheten hade varit om expropriationen inte hade ägt rum. Det diskuteras vilka inskränkningar reservatbestämmelserna medför och hur viktigt det är för områdets framtid. Staten gör sedan en värdering av fastigheten och deras beräkning har utgångspunkt i avkastningsvärdering enligt den så kallade beståndsmetoden. I denna modell används ett flertal parametrar där volym, bonitet, ålder, trädslagsfördelning och sortiment är viktiga beståndsdelar. Det är också av stor vikt i modellen hur man styr parametrar som avverkningstakt, kalkylränta, prognostal etc. Dessa ligger till grund för beräkningen av det nuvärde som avkastningsvärderingen baseras på. Fastighetsägaren kom i detta fall fram till ett värde av fastigheten som var 86 % högre av det värde statens värdering leder fram till. Detta visar tydligt på hur mycket en värdering av samma fastighet kan fluktuera. Genom en studie av flertalet rättsfall som berör tvister kring marknadsvärdering och expropriationsersättningsberäkning – närmare bestämt ExprL 4 kap. 1 § - kan det observeras att det råder delade meningar. Detta värde som sedan skall ligga till grund för beräkningen av expropriationsersättningen fluktuerar på ett vis som gör det svårt att avgöra vad som egentligen är ett rimligt värde. Nedan visas en sammanställning i en tabell där det framgår hur parterna i en tvist har bedömt marknadsvärdet, och även hur domstolen har valt att bedöma storleken på expropriationsersättningen. 54 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 33 55 NJA 2010 s. 255 15 Tabell 2 – ersättningsyrkanden i fyra rättsfall NJA 2010 s. MÖD MÖD NJA 1981 255 2009:26 2007:13 s. 780 444 000 1 050 000 4 377 000 360 000 236 000 860 000 2 485 000 94 000 208 000 190 000 1 892 000 266 000 (SEK) Fastighetsägarens yrkande Expropriandens yrkande Skillnad i absoluta tal Fastighetsägarens yrkande i relation till expropriandens yrkande I domstol fastställd ersättning Den andel av fastighetsägarens yrkande som fastställdes i domstol Den andel av expropriandens yrkande som fastställdes i domstol 188,14% 236 000 122,09% 176,14% 955 000 3 376 000 382,98% 110 000 53,15% 90,95% 77,13% 30,56% 100,00% 109,95% 126,39% 114,55% 3.2 Det schabloniserade påslaget Utredningen som ligger till grund för propositionen visar att enbart marknadsvärdet inte kan anses som en tillräcklig kompensation med hänsyn till de konsekvenser en expropriation har för fastighetsägaren 56 . Därför föreslogs och genomfördes ett schabloniserat påslag om 25 % av löseskillingen respektive intrångsersättningen, som tillsammans med marknadsvärdet utgör expropriationsersättningen. Således ersätts teoretiskt sett 125 % av det bedömda fastighetsvärdet vid en expropriation. Svea hovrätt menar att schablonpåslaget bör ses som en ersättning som kompenserar det faktum att fastighetsägaren tvingas avstå sin fastighet57. Genom att ersätta det individuella värdet58 fastighetsägaren anser sig ha, mildras den skada denne annars ådrar sig på grund av exproprianden. Ersättningen syftar till att betala det pris som fastighetsägaren hade fått vid en frivillig fastighetsöverlåtelse. Detta pris varierar stort från fall till fall och för att förenkla bestämmandet av detta ”frivilligpris” generaliserar lagstiftaren och inför det schabloniserade påslaget om 25 %. Traditionellt sett har allmänna skadeståndsrättsliga principer baserats på att ickeekonomisk skada ej skall ersättas. Svea hovrätt menar att det schabloniserade påslaget gör ett frånsteg från de skadeståndsrättsliga principerna då man ersätter individuellt värde, vilket är väldigt komplext att bestämma ett ekonomisk värde på. Påslaget är närmast jämförbart med ideellt skadestånd 59 såsom ersättning för affektionsvärden eller kränkningsersättning 60 . Även Falu tingsrätt och Göteborgs tingsrätt menar att den schabloniserade ersättningen i expropriationslagen måste ses som en ersättning av ickeekonomisk karaktär och motsvarar närmast en ideell skada. Paralleller dras även till att affektionsvärden ersätts. Domstolarna anser också att ett generellt schablonpåslag sätter 56 Prop. 2009/10:162 s. 66 Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 69 58 Icke-ekonomiskt mätbart enligt den traditionella skadeståndsrättsliga synen. Mått som är ytterst svårt att kvantifiera och generalisera kring. 59 Skadestånd som ersätter icke-ekonomiska skador. Ersättning utgår för värk, sveda, lidande, lyte eller andra stadigvarande men. 60 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 69 57 Justitiedepartementet, 16 de skadeståndsrättsliga reglerna om adekvat kausalitet61 ur spel då ersättning utgår även i de fall det inte finns något affektionsvärde oberoende av markanvändningen. 62 3.3 Snedvriden ersättning Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt, Falu tingsrätt, Linköping tingsrätt, Malmö tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, dåvarande Banverket och Vägverket, Institutet för fastighetsrättslig forskning vid Uppsala Universitet, Länsstyrelsen i Skåne län m.fl. menar att det framstår som ytterst märkligt att ersättning för ett ”individuellt värde” bestäms schablonmässigt utan hänsyn till det faktiska värde som ligger till grund för ersättningen. Då det schabloniserade påslag som ges är baserat på marknadsvärde, innebär det att fastighetsägare med större innehav gynnas genom ett högre påslag i absoluta tal. Till exempel skapas orättvisa skillnader mellan tätorter och glesbygd samt kommersiella och privata ägare, då privata ägare generellt sett oftare har mindre fastigheter med ett lägre marknadsvärde. Värdet påverkas även av fastighetens geografiska placering, där storstadsregioner tenderar att vara kopplade till ett högre marknadsvärde. Vidare ter det sig besynnerligt att exempelvis stora skogsbolag och juridiska personer ersätts för ideella skador som uppstått genom till exempel obehag av psykisk natur63. De fastighetsägare som till stor del är beroende av en ersättning för affektionsvärden och ideella skador är de som med ett schabloniserat påslag får en lägre ersättning, vilket kan upplevas som långt från jämlikt och samtidigt skada förtroendet för expropriationslagens ersättningsbestämmelser. 64 Sveriges Jordägareförbund, Fastighetsägarna Sverige, Egendomsnämndernas samarbetsorgan och Lantbrukarnas Riksförbund anser att det schabloniserade påslaget om 25 % inte är förknippat med den osäkerhet som är associerad med bestämningen av marknadsvärdet. Organisationerna menar därför att påslaget inte helt förflyttar osäkerheten från fastighetsägaren till förvärvaren som var lagändringens huvudsakliga syfte. Påslaget bör vara högre då det finns fastighetsägare vars påslag bara kompenserar dem för det ”marknadsvärde” som bestämts för deras egendom vilket var lägre än dess faktiska marknadsvärde. Remissinstanserna förespråkar istället en höjning av det schabloniserade påslaget till minst 50 % för att motsvara den osäkerhet och äganderättsinskränkning som fastighetsägaren får utstå65. Denna åsikt har även fått stöd i utredningen där det konstateras att ett högre påslag är grundläggande för värnandet av äganderätten där det som utgångspunkt ska vara viktigare att ingen blir underkompenserad framför att någon blir överkompenserad. 66 3.4 Definition av marknadsvärde I Prop. 2009/10:162 tas det upp om det borde existera en definition av marknadsvärde i expropriationslagen. Detta var något som regeringen valde att inte införa men det var Ett kvalificerat orsakssamband som är framträdande inom skadeståndsrätten. Principen innebär att det måste finnas en tydlig påverkan mellan handling hos den ena parten och lidande hos den andra parten, vid exempelvis skadeståndsrättsliga frågor. 62 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 70ff 63 SOU 2008:99 s. 432 64 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 68 - 98 65 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 89 - 96 66 SOU 2008:99 s. 172 61 17 flera remissinstanser ansåg att det fanns ett behov av detta. Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund, Egendomsnämndernas samarbetsorgan, Fastighetsägarna Sverige, Föreningen Ägarfrämjandet och Företagarna menar att det behövs en klar definition av begreppet marknadsvärde eller ett förslag om hur marknadsvärde ska beräknas. Det råder ofta enighet om vad markandsvärde teoretiskt innebär, dock uppstår det ofta problem då begreppet ska tillämpas i praktiken eftersom metoderna för att komma fram till detta värde är flera och varierar. Dagens definition av marknadsvärde är ett statiskt begrepp som i praktiken leder till att flertalet fastighetsägare får en lägre ersättning än det marknadsvärde som skulle ha kunnat erhålla vid en försäljning, något flera remissinstanser anser vara oacceptabelt. 67 En definition av marknadsvärde skulle behöva utformas så att dess tillämpning får en bred förankring hos de instanser som utför värderingar vid expropriation och intrång. Vidare bör definition ha ett sådant genomslag att minst marknadsvärdet skall utgå till den drabbade fastighetsägaren. Utgångspunkten för definitionen bör vara att det beräknade marknadsvärdet med mycket hög grad av sannolikhet kan antas kompensera för den verkliga skadan. 68 Svensk Energi och Svenska Gasföreningen menar att marknadsvärdes begreppet skall sammanfalla med det som avses i erkänd ekonomisk teori, då marknadsvärde är en generell vedertagen princip som fungerar väl vid exempelvis värdering av aktier och bostadsrätter. Vidare anser remissinstanserna att det inte finns några erfarenheter från den praktiska tillämpningen som tyder på att det finns anledning att ifrågasätta ett strikt ekonomiskt innehåll i begreppet marknadsvärde. 69 Även Lantmäteriet framhåller kritik mot dagens användning av begreppet marknadsvärde. De anser att det inte är givet att enbart marknadsvärdet som bör ligga till grund för expropriationsersättningen. I SOU 2008:99 framgår det att i Danmark, Finland och Norge betalas ersättning till fastighetsägaren med det högsta värde av marknadsvärde och avkastningsvärde. I Norge och Finland kan det också bli aktuellt att ersätta kostnadsvärdet. Till skillnad från dessa länder ersätter Sverige skillnaden mellan avkastningsvärde och marknadsvärde men detta görs genom en annan ersättning vilket betyder att fastighetsägaren måste ta två ersättningsarter i hänsyn. Dock finns viss problematik med två ersättningsarter, framförallt när det kommer till expropriation. De metoder och normer som idag finns ger enligt Lantmäteriet upphov till restposter av annan ersättning. Därför framstår det inte som logiskt motiverat att strikt tillämpa enbart marknadsvärdesprincipen då det inte utgör någon självklar grund för ersättningen. 70 67 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 31 - 36 68 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 31 - 36 69 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 35 70 Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), s. 30f 18 4. Slutsats 4.1 Behov av ett tydligare definierat lagrum Då expropriationsersättning skall beräknas enligt ExprL 4 kap. 1§ 1 st. används olika metoder som syftar till att bestämma ett rimligt värde enligt marknadsvärdesprincipen. Den som utsätts för expropriation kan ersättas för hela sin fastighet och ersätts då med löseskilling. Sker ett intrång i en del av fastigheten beräknas ersättning för intrångsersättning. Även övrig skada ersätts då den som utsätts för expropriation lider sådan skada som inte ersätts enligt löseskilling eller intrångsersättning, exempelvis för utebliven vinst eller liknande. För att beräkna löseskilling och intrångsersättning finns enligt praxis flertalet olika metoder som kan användas. Alla dessa metoder har samma målsättning - att säkerställa ett värde som är så nära ett möjligt marknadsvärde. Denna målsättning uttrycks som “bestämning av det pris som en fastighet av ifrågavarande art sannolikt skulle betinga om den bjöds ut till försäljning under av expropriationen opåverkade förhållanden”. Det centrala vid bestämmande av expropriationsersättning är att fastighetsägaren ska ha samma ekonomiska ställning innan som efter expropriation. Därför är det av vikt att en korrekt bedömning görs av marknadsvärdet. I nuvarande lagstiftning finns ingen tydlig definition av hur ett marknadsvärde skall beräknas, utan det är upp till varje part att förlita sig på de metoder som praxis erbjuder. Användandet av dessa metoder kan dessvärre leda till ytterst olika värdebedömningar av fastigheter, vilket har kunnat redovisas för i flertalet rättsfall i avsnitt 3.1. Visserligen finns ingen lag som hindrar en fastighetsägare i en expropriationstvist att yrka på hur högt värde den än vill, men i de rättsfall som har observerats har alla beräkningar skett enligt de metoder som praxis erbjuder, med sakligt framförda argument. Detta till trots har stora skillnader i uppfattningen om en fastighets värde noterats. En studie av fyra rättsfall (se avsnitt 3.1 tabell 2) visar att den som utsätts för expropriation generellt sett yrkar på en större ersättning än exproprianden, vilket kan te sig tämligen naturligt då dessa är motparter i en tvist där ekonomiska incitament är centrala. Yrkandena från fastighetsägaren har varierat från 22 % till 283 % mer än expropriandens yrkande. Det innebär att de godtyckliga metoder som idag används vid marknadsvärdesbedömning kan ge väldigt olika värden. Värt att poängtera är dock att de ersättningar som har fastställts av domstol är 30-90% av det värde som fastighetsägaren yrkade på. Därmed har den fastighetsägare som fått minst ersättning endast fått 30 % av det ursprungliga yrkandet. Den stora skillnad i uppfattning om marknadsvärde som författarna har observerat tyder på att fastighetsägarna generellt sett får mindre expropriationsersättning än de har tänkt sig. Denna tillsynes låga ersättning skapar en stor osäkerhet för en fastighetsägare som blir utsatt för expropriation. Mest utsatt blir troligtvis den fastighetsägare som lever på och brukar sin mark, där fastigheten utgör både ett hem och ett levebröd. Att se sin fastighet tvångsövertas till en prislapp som motsvarar knappt en tredjedel av det förväntade marknadsvärdet får naturligen negativa konsekvenser. Marknadsvärdesprincipen kan i enskilda fall leda till en ersättning som uppfattas som väldigt låg av den utsatta fastighetsägaren, vilket underminerar trovärdigheten i marknadsvärdet som beräkningsmodell för expropriationsersättning. Det ligger sannolikt i fastighetsägarens intresse att få så mycket betalt som möjligt vid expropriation. Detta kan leda till att fastighetsägarens värdering skruvas upp en aning i ett försök att få sitt yrkande fastställt i domstol. Därför är inte heller fastighetsägarens värdering lämpligt att använda som “facit” i frågor om beräkning av expropriationsersättning. En studie av rättsfall (se avsnitt 3.1 tabell 2) visar dock att domstolen oftast fastställer ersättningen närmare expropriandens yrkande än fastighetsägarens, vilket kan indikera på att ett stärkt skydd är i behov. 19 Risken att få en felaktig expropriationsersättning är lika stor för alla fastighetsägare. Det blir inte mindre osäkerhet i värderingen för att en juridisk person som äger stora arealer mark utsätts, än vad det är för en liten fastighetsägare som lever på och brukar sina fåtalet hektar. Däremot löper den lilla fastighetsägaren en större risk att få hela sitt fastighetsinnehav utsatt för expropriation, än vad den stora fastighetsägaren gör. Expropriation sker allt som oftast i en mindre arealutsträckning, ofta enbart genom intrång på en del av fastigheten. Således är det högst osannolikt att en stor fastighetsägare totala markinnehav utsätts för expropriation. Detta då det troligtvis inte bara skulle bli alltför dyrt, men även att det i dagsläget inte finns troliga skäl för att utsätta extremt stora markarealer för expropriation. Därför löper en stor fastighetsägare allt som oftast mindre risk att bli av med hela sitt markinnehav än vad en liten fastighetsägare gör. Användandet av de metoder som praxis erbjuder leder till stora skillnader vid beräkning av expropriationsersättning. Beräkningsmetoderna och hur de används är en produkt av att lagen saknar en tydlig definition av hur ett marknadsvärde skall beräknas. Således finns en lång rad metoder som enligt praxis är godtagbara, men som i vissa fall kan leda till starka motsättningar mellan parter vid expropriation. Redan vid arbetet med SOU 2008:99 uttryckte flertalet remissinstanser en viss oro för avsaknaden av en definition av marknadsvärde i lagen. Denna oro är något som författarna också har kunnat observera genom rättsfall men även via förarbetena till expropriationslagen. När det finns flertalet metoder som anses trovärdiga är det svårt för den fastighetsägare som utsätts för expropriation att förutse och planera för de effekter som en expropriation medför. Denna osäkerhet skapar en inneboende risk för den fastighetsägare som kan bli utsatt för expropriation. Detta framförallt för de som lever på och brukar sin mark, där fastigheten utgör både boende och ekonomisk inkomst. I ett sådant fall utgör fastigheten ofta en stor del av dennes tillgångar, som skapar ekonomisk bäring i en verksamhet och står för större delen av fastighetsägarens och inkomst. En eventuell lösning på den odefinierade marknadsvärdesprincipen menar vissa remissinstanser skulle vara att i lagtext tydligt ange hur värdet skall beräknas. På detta sätt skulle vissa delar av värderingsosäkerheten elimineras då alla använder sig av samma tillvägagångssätt vid beräkningar av expropriationsersättning. Detta skulle skapa en ökad rättslig transparens, förutsägbarhet och tillförlitlighet i expropriationsförfarandet då utrymmet för varierande uppfattningar om fastigheters marknadsvärden skulle avsevärt krympa. Användandet av flertalet olika godtyckliga metoder skulle även det minska, vilket också hade lett till mindre variationer i beräknade marknadsvärden. Dock anser vissa remissinstanser och även författarna att det finns en risk för att en exakt och precis definition skulle innebära en för statisk lag. Då frågan om hur fastigheter värderas är otroligt komplex och påverkas av en mängd faktorer så skulle det krävas att en definition av marknadsvärdet är lika komplex och omfattande. Detta hade troligtvis lett till ett gigantiskt lagrum där avsnittet om marknadsvärdets definition i sidantal säkerligen skulle överstiga dagens expropriationslag. Frågan lagstiftaren bör ställa sig då är följaktligen om en definition faktiskt förenklar rättsystemet och dess förutsebarhet. 4.2 Snedvriden ersättning Schablonpåslaget om 25 % infördes med grund i att fastighetsägaren skulle bli tillräckligt ersatt med hänsyn till de konsekvenser som en expropriation innebär. Syftet med påslaget är att fastighetsägaren ska bli ersatt på samma vis som om fastigheten såldes frivilligt på den öppna marknaden. Genom att addera 25 % av det värde som fastigheten 20 har värderats till enligt marknadsvärdesprincipen får den fastighetsägare som utsätts för expropriation en ytterligare ersättning, för att mildra omständigheterna. Flera remissinstanser menar att det schabloniserade påslaget gör ett frånsteg från den traditionella skadeståndsrättsliga principen att icke-ekonomisk skada ej skall ersättas. Lagstiftaren uttrycker inte tydligt i lag eller förarbeten vad detta påslag avser att ersätta, mer än att det inte går att dra en gräns mellan ideell eller ekonomisk skada 71 . Remissinstanser tillsammans med författarna tolkar dock påslaget som en ersättning för det individuella värde som finns kopplat till fastigheten. Detta värde är således av ickeekonomisk karaktär, vilket gör det icke-mätbart och på så vis svårt att bestämma ett värde på. Schablonersättningen blir därför närmast jämförbar med ersättning för affektionsvärde och andra rent emotionella värden som fastighetsägaren har. Lagstiftaren bryter därmed ny mark i att ersätta känslomässiga värden. Ersättningen kan även anses som alltför statisk, då den förutsätter att alla fastighetsägare har lika stora affektionsvärden och andra emotionella värden kopplade till sina fastigheter. Då påslaget utgör 25 % av det bedömda marknadsvärdet, är det således även kopplat till hur fastighetens värde har bedömts initialt. Den med högre bedömt marknadsvärde får därmed en större ersättning i absoluta tal för affektionsvärden och andra emotionella värden, än den fastighetsägare som har fått sin fastighet värderad till ett lägre värde. På så sätt varierar schablonersättningen beroende på hur fastighetens värde är bedömt, vilket leder till att vissa får högre ersättning för sina individuella värden än andra. I och med detta blir förstahandsbedömningen av marknadsvärdet av stor vikt, för att en rimlig expropriationsersättning skall kunna beräknas. Schablonersättningen fungerar som en hävstång72 där ett högre marknadsvärde genererar ett större påslag, samtidigt som ett lägre marknadsvärde genererar mindre påslag. Därför kan schablonpåslaget bli missgynnande i vissa fall där det ligger en i någon mening orättvis marknadsvärdesbedömning till grund. Det blir extra tydligt om man studerar bedömda marknadsvärden och hur de skiljer sig åt mellan geografiska placeringar. Där det till exempel i Stockholmsområdet är betydligt högre genomsnittspris på produktiv skogsmark än i norra Sverige (se avsnitt 2.9, tabell 1). Detta pris är en av flertalet faktorer som spelar in vid bedömningen av en fastighets marknadsvärde. Således har den geografiska placeringen en direkt inverkan på hur marknadsvärdet bedöms, och därmed storleken på den schablonersättning som utgår. Detta leder till att fastigheters geografiska placering, ceteris paribus73, är kopplat till storleken på ersättningen för individuellt värde. En fastighet i en mer attraktiv geografisk placering kommer därmed få en större ersättning i absoluta tal för affektionsvärde och andra emotionella värden, vilket kan anses en aning oriktigt. Införandet av schablonpåslaget syftade till att skapa en ökad ersättning för de konsekvenser ett tvångsövertagande av en fastighet innebär. Således behandlas alla lika inför lagen, vilket naturligen är rättslig grundförutsättning. Fysiska personer såväl som juridiska personer har samma förutsättningar till ersättning vid expropriation. Detta är 71 Prop. 2009/10:162 s. 80ff term som är vanligt förekommande i sammanhang med finansiella instrument. Hävstångseffekten innebär att man med små egna medel tillsammans med lånade medel kan få en större avkastning, via en ökad exponering mot risk. 73 Latinsk term för ”allt annat lika”. Syftet är att kunna frånskilja en viss variabel i exempelvis en ekonomisk modell som omfattar flera variabler. I sammanhanget ovan innebär det att geografisk placering som enskild isolerad variabel har en direkt inverkan på schablonersättningen vid beräkning av expropriationsersättning. 72 Ekonomisk 21 dock inte helt oproblematiskt. Om schablonersättningen - som flertalet remissinstanser påpekat - syftar till att ersätta ett individuellt värde kan företag få ersättning för affektionsvärden och andra emotionella värden. Detta är något som författarna finner märkligt, då det är relativt främmande att företag har ett känslomässigt register som kan lida skada av att en fastighet utsätts för expropriation. Vidare finns en problematik med juridiska personers affektionsvärden då det ofta är dessa som även har de största fastighetsinnehaven sett till areal och värde. Således ersätts inte bara juridiska personers affektionsvärden utan de ersätts ofta i högre absoluta tal. 4.3 Expropriationslagens ersättningsbestämmelser - i behov av förändring? I dagens utformning fungerar expropriationslagens ersättningsbestämmelser relativt väl. Införandet av schablonpåslaget gjorde det i viss utsträckning bättre sett ur fastighetsägarnas synvinkel. Författarna anser att vissa problemområden fortfarande finns, där lagen har utrymme för förändring och förbättring. Vad som har utretts i denna studie är två områden; marknadsvärdesprincipens osäkerhet samt ersättning för individuella värden. Författarna har funnit att användandet av marknadsvärdesprincipen i dagsläget leder till stora fluktuationer i hur ett värde kan beräknas. En avsaknad av definition i lag leder till ett användande av flertalet olika modeller. Dessa modeller beräknar i juridisk mening alla ett “riktigt” värde. Detta till trots kan de beräknade värdena skilja sig väldigt åt. Ett kortfattat förslag till lösning på problematiken skulle vara att i lag tydligt definiera vad som avses med marknadsvärde. På så vis skulle antalet godtyckliga beräkningsmodeller minskas, vilket troligen skulle leda till mindre fluktuationer i beräknade marknadsvärden. En direkt konsekvens hade sannolikt blivit en ökad förutsebarhet och därmed en minskad osäkerhet för de fastighetsägare som utsätts för expropriation. Följaktligen skulle alla värdebedömningar ske på ett likartat sätt, där variationerna i värderingen skulle vara små mellan parterna i ett expropriationsförfarande. Samtidigt som det troligtvis minskar osäkerheten för fastighetsägaren, finns en risk att ett sådant utformande blir alltför statiskt och enformigt. Att behandla alla lika är sällan en optimal lösning, då det handlar om såpass komplexa områden som marknadsvärdesbedömning, anser författarna. Sannolikt hade förutsebarhetens ökning skett på bekostnad av den träffsäkra ekonomiska värdebedömningen då många värdepåverkade faktorer glöms bort vid en statisk lagstiftning. En tydligare definition i lag har många sannolika fördelar som skulle förbättra ersättningsbestämmelserna sett ur en fastighetsägares perspektiv. Om denna definition är praktiskt genomförbar är dock aningen tvivelaktigt, då en ytterst stor mängd faktorer och parametrar måste vägas in vid författande av en marknadsvärdesdefinition. Processen att arbeta fram ett sådant lagrum är troligtvis väldigt tids- och resurskrävande, samtidigt som nyttan av en ny lag i dagsläget är relativt oklar att sia om. Då det schablonmässiga påslaget utgår ifrån en värdering gjord med marknadsvärdeprincipen, är det direkt korrelerat med den inneboende problematiken som finns. Ett felbedömt marknadsvärde förstärks i negativ mening då det schablonmässiga påslaget sker. Orättvisan ökar då ett högre marknadsvärde generar ett högre schablonpåslag i absoluta tal. Den som har fått en felaktig marknadsvärdesbedömning går på så vis även miste om en korrekt ersättning för det individuella värdet. Författarna menar att dessa omständigheter skulle kunna mildras och förhoppningsvis förbättra för fastighetsägaren, genom att i lag införa en skälighetsregel. En skälighetsregel skulle innebära att det schablonmässiga påslaget fortfarande används, men att det i varje expropriationsförfarande individuellt bedöms hur stort påslaget skall 22 vara. Ett exempel på detta skulle kunna vara att schablonpåslaget varierar från 10 - 50 %, då relevanta faktorer har tagits i beaktning. Dessa faktorer skulle bland annat kunna vara; vem äger fastigheten, hur fastigheten används samt hur stor andel av fastigheten skall exproprieras. Detta kan enklast exemplifieras genom två hypotetiska fall, som befinner sig på varsin ända av spektrat. I första fallet är fastighetsägaren en privatperson, som har sin fasta bostad på fastigheten och även bedriver en verksamhet som genererar större delen av fastighetsägarens inkomst. Marken som är utsatt för expropriation är merparten av den totala fastighet som privatpersonen äger och brukar. I det andra fallet är fastighetsägaren en juridisk person, som använder fastigheten enbart för att bedriva ekonomisk verksamhet. Marken som är utsatt för expropriation är enbart en försvinnande liten del av ägarens totala fastighetsinnehav. I dessa två fall skulle schablonersättningen skilja sig åt enligt skälighetsregeln. Författarna menar att en högre schablonersättning skulle vara berättigad i det första fallet, där fastighetsägaren i viss mån är mer utsatt och beroende av sin fastighet, och sannolikt har ett högre affektionsvärde. Ambitionen med en högre schablonersättning i fall ett är att stärka den mindre fastighetsägarens position i ett expropriationsförfarande, som rimligare speglar det individuella värdet. I det andra fallet skulle en mindre procentuell schablonersättning utgå, vilket motiveras av att den fastighetsägaren inte är i lika stark beroendeställning till fastigheten som i fall ett. Författarna anser även att ett lägre individuellt värde är berättigat då juridiska personer i mindre utsträckning bör kunna ha emotionella värden kopplade till fastigheten, än vad en privatperson är kapabel till. Viktigt att poängtera är att ovan nämnda fall är ytterst förenklade för att principmässigt kunna förklara utformandet av skälighetsregeln. I verkligheten är det mer komplext, då det finns en mängd fall som ligger inom dessa beskrivna ytterligheter. Således kräver ett införande av en skälighetsregel att de faktorer som skall påverka storleken på det schablonmässiga påslaget vägs ytterst noggrant, för att regeln skall kunna fylla sitt syfte. Troligtvis är arbetet med att ta fram en sådan lagregel synnerligen omfattande och skulle kräva många timmars analyserade och övervägande. Det blir i sista hand en fråga om nyttan av införandet av skälighetsregel överstiger kostnaden för arbetet att ta fram densamma. 4.4 Sammanfattande slutsats Expropriationslagens ersättningsbestämmelser grundar sig på marknadsvärdesprincipen. Med hjälp av denna princip sker en bestämning av det pris som en fastighet av ifrågavarande art sannolikt skulle betinga om den bjöds ut till försäljning under av expropriationen opåverkade förhållanden. För att beräkna detta värde finns flertalet godtyckliga metoder att använda sig av. På det beräknade marknadsvärdet görs sedan ett påslag om 25 %, enligt ExprL 4 kap. 1 § 2 st. Ersättningen som betalas till den som blir utsatt för expropriation blir således 125 % av det bedömda marknadsvärdet. Ersättningsbestämmelserna fungerar relativt väl i dagsläget men författarna menar att det finns två områden med utrymme för förbättringar. Att använda sig av en marknadsvärdesprincip där flertalet värderingsmodeller är godtyckliga är inte helt oproblematiskt, då det leder till skilda uppfattningar om fastigheters värde. En eventuell lösning på denna problematik skulle vara att i lag definiera vilka värderingsmodeller som skall användas, vilket hade minskat utrymmet för skilda uppfattningar. Risken med sådan lagstiftning är att det kan bli alldeles för statiskt. Ersätts alla likadant efter samma värderingsmodell minskar osäkerheten vid beräkning av expropriationsersättning, samtidigt som det finns en risk för att den ekonomiska värderingen blir orättvis och alltför orörlig. Det andra området 23 med utrymme för förbättring är schablonpåslaget. I dagsläget förstärks en felaktig värdering genom att påslaget beräknas med grund i marknadsvärdesbedömning. De fastighetsägare som får en låg värdering av sin fastighet får således ett i absoluta tal lägre schablonpåslag. Därför kan man ställa sig frågan hur riktigt det är att dra alla över en kam och enbart tillämpa ett procentuellt schablonpåslag. Författarna har funnit att en eventuell lösning skulle vara införande av en skälighetsregel. Detta skulle möjliggöra en förhoppningsvis mer träffsäker och rättvis beräkning av expropriationsersättning. För att kunna dra några definitiva slutsatser kring de av författarna föreslagna lösningarna krävs en ytterligare utredning för att kunna utröna om de är praktiskt tillämpbara. En sådan utredning må vara av komplex och omfattande karaktär men är i författarnas mening fullt nödvändig för att stärka fastighetsägarens ställning vid expropriationsförfarandet. 24 5. Källförteckning Offentligt tryck Prop. 1971:122 Prop. 2009/10:162 Ersättning vid expropriation SOU 2008:99, Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. Motion 2013/14: C289, Stärkt rättsligt skydd för äganderätten till fast egendom Litteratur Bengtsson, B., 2000, Miljöbalken: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm. Bengtsson, B., 2010, Speciell fastighetsrätt: miljöbalken, Iustus, Uppsala. Dahlsjö, A., Hermansson, M., & Sjödin, E., 2010, Expropriationslagen: en kommentar, Norstedts juridik, Stockholm. Publicerade rättsfall MÖD 2007:13 MÖD 2009:26 NJA II 1918 s.146 NJA II 1950 s. 228 NJA 1981 s. 780 NJA 2010 s. 255 Övrigt Allmänt om naturreservat, Michanek–Zetterberg, s. 209 ff Justitiedepartementet, Sammanställning av remissyttranden över Betänkandet Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99) Naturvårdsverket, Så bildas naturreservat – svar på vanliga frågor från markägare. Stockholm: Naturvårdsverket. Tillgänglig: http://www.naturvardsverket.se/Nerladdningssida/?fileType=pdf&pid=3955&downloa dUrl=/Documents/publikationer/620-8234-5.pdf Skogsstyrelsen, Genomsnittligt skogsbruksvärde per hektar produktiv skogsmark fördelade efter ägarkategorier och län, 2011. Tillgänglig: http://www.skogsstyrelsen.se/Global/myndigheten/Statistik/%C3%84mnesomr%C3% A5den/14-Ekonomi/Skogsv%C3%A4rdering%20%20Real%20Estate%20Tax%20Assessment/Genomsnittligt%20skogsbruksv%C3%A4r de%20per%20hektar%20produktiv%20skogsmark,%20%C3%A4garklass%20och%20l% C3%A4n,%201998-.xls Sveaskog, 2013, Sveaskog i korthet. Tillgänglig: http://www.sveaskog.se/Documents/Trycksaker/F%C3%B6retagsinformation/Sveask og%20i%20korthet%202013.pdf 25
© Copyright 2024