aur2015_66 web - Samla
Palatslämningar på Riddarholmen I samband med olika former av exploateringar har Arkeologiska uppdragsverksamheten vid Statens historiska museer utfört tre arkeologiska förundersökningar i form av schaktkontroller och schaktövervakningar på Riddarholmen. Undersökningarna ägde rum under perioden juni 2014–januari 2015. Uppdragsgivare var Statens fastighetsverk. I Tryckerigatan framkom delar av en av flyglarna till Stenbockska palatset samt kulturlager innehållande bland annat keramik med huvudsaklig datering till 1620–1660/1670-tal. På Rosenhanska palatsets gård påträffades inget av arkeologiskt intresse. Vid Evert Taubes terrass framkom sten- och tegelkonstruktioner, som troligen utgör delar av Wrangelska palatsets altaner och trappor. Därtill undersöktes en äldre föregångare till den stödmur från år 1928, som nu är under renovering. RAPPORT 2015:66 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV SCHAK TKONTROLL OCH SCHAK TÖVER VAKNING Palatslämningar på Riddarholmen Undersökningar av Wrangelska palatsets sjögård samt Stenbockska palatsets flyglar Stockholms län; Uppland; Stockholms kommun; Stockholms stad; Riddarholmen; kvarteret Gråmunkeholmen 3; Tryckerigatan, Rosenhanska palatset och Evert Taubes terrass; Stockholm 103:1 Maria Lingström RAPPORT 2015:66 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV SCHAK TKONTROLL OCH SCHAK TÖVER VAKNING Palatslämningar på Riddarholmen Undersökningar av Wrangelska palatsets sjögård samt Stenbockska palatsets flyglar Stockholms län; Uppland; Stockholms kommun; Stockholms stad; Riddarholmen; kvarteret Gråmunkeholmen 3, Tryckerigatan, Rosenhanska palatset och Evert Taubes terrass; Stockholm 103:1 Dnr 5.1.1-00162-2015 och 5.1.1-00109-2015 Maria Lingström STATENS HISTORISKA MUSEER Arkeologiska uppdragsverksamheten Kontoret i Hägersten: Instrumentvägen 19 126 53 HÄGERSTEN Fax: 010-480 80 94 Tel.: 010-480 80 00 Kontoret i Uppsala: Hållnäsgatan 11 752 28 UPPSALA Fax: 010-480 80 47 Tel.: 010-480 80 00 www.arkeologiuv.se e-post: fornamn.efternamn@shmm.se www.shmm.se © 2015 STATENS HISTORISKA MUSEER Arkeologiska uppdragsverksamheten Rapport 2015:66 Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2013. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Bildredigering och layout Åsa Östlund Omslag Undersökningen vid Evert Taubes terrass sedd från norr. I förgrunden rester av altaner och trappor till Wrangelska palatsets sjögård: Foto: Ann-Mari Hållans Stenholm (U5295_12). Tryck/utskrift Arkitektkopia AB, 2015 Innehåll Sammanfattning 5 Antikvarisk bakgrund 5 Stenbockska palatset 5 Wrangelska palatset 7 Wrangelska palatsets sjögård 8 Tidigare undersökningar 8 De arkeologiska förundersökningarna 9 Målsättning 9 Metod och teknik 9 Resultat 10 Tryckerigatan 10 Rosenhanska palatset 18 Evert Taubes terrass 18 Referenser 36 Muntliga uppgifter 37 Administrativa uppgifter 37 Tryckerigatan 37 Rosenhanska palatset 37 Evert Taubes terrass 38 Figurförteckning 44 Bilagor 1. Schakttabeller 39 2. Anläggningstabeller 40 3. Fyndtabeller 43 Figur 1. Läget för förundersökningarna på Riddarholmen markerat på utdrag ur Terrängkartan 607 Norra Stockholm. Skala 1:50 000. 4 Palatslämningar på Riddarholmen Sammanfattning Arkeologiska uppdragsverksamheten vid Statens historiska museer (tidigare Arkeologiska uppdragsverksamheten vid Riksantikvarieämbetet), har utfört tre arkeologiska förundersökningar i form av schaktkontroller och/ eller schaktövervakningar på Riddarholmen. Undersökningarna utfördes under perioden juni 2014–januari 2015 och föranleddes av olika former av exploateringar (se nedan). Uppdragsgivare var Statens fastighetsverk. Undersökningen i Tryckerigatan föranleddes av behov av ny markbeläggning samt nydragning av el- och fjärrvärmeledningar. I Tryckerigatan framkom delar av en av flyglarna till Stenbockska palatset samt kulturlager innehållande bland annat keramik med huvudsaklig datering till 1620–1660/1670-tal. Även på Rosenhanska palatsets gård fanns behov av ny markbeläggning samt nydragning av elledningar. I det aktuella schaktet framkom inget av arkeologiskt intresse. I samband med schaktning för renovering av en stödmur vid Evert Taubes terrass framkom sten- och tegelkonstruktioner, som troligen utgör delar av de till Wrangelska palatset hörande altaner och trappor, som tillsammans med kajer och bryggor bildade den sjögård, som Carl Gustav Wrangel lät anlägga vid mitten av 1600-talet. Undersökningarna vid Tryckerigatan och Evert Taubes terrass är exempel på hur förhållandevis små undersökningar kan ge mycket ny arkeologisk kunskap. Antikvarisk bakgrund Riddarholmen har under århundradenas lopp haft en skiftande karaktär och historia, från det tidigmedeltida pastorala Kidskär via Gråmunkeholmens klosteretablering och senare mindre hantverksgårdar till 1600- och 1700-talets palats. Två palats med tillhörande byggnader är aktuella i denna undersökning: Stenbockska palatset med tillhörande flyglar samt Wrangelska palatset med tillhörande sjögård. Dessa karakteriseras kort nedan. Det är under det senare skedet som drottning Kristina förlänade framstående adelsmän stora tomter på ön och den fick namnet Riddarholmen. Vid slutet av 1800-talet etablerade sig statliga institutioner på ön. Merparten av byggnaderna på Riddarholmen förvaltas idag av Statens fastighetsverk (SFV). Aktuell arkeologisk rapport är en följd av den exploatering, där öns markbeläggning och ledningsnät successivt rustas upp av SFV. Stenbockska palatset Stenbockska palatset uppfördes vid mitten av 1600-talet för riksrådet Fredrik Stenbock. Hans son Johan Gabriel Stenbock lät på 1670-talet arkitekten Nicodemus Tessin d. ä. bygga om och modernisera palatset, och byggde Palatslämningar på Riddarholmen 5 ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Rid ! ! ! ! ! ! ! da ! ! ! ! ! ! ! ! ! rde ! ! rfjä ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! n ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Figur 2. Förundersökningsområdena markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan, blad 6568HS Stockholm. Skala 1:10 000. ! ! ! ! ! ! ! 6 Palatslämningar på Riddarholmen ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Riddarholmen ! ! ! ! ! ! ! ! Strömsborg ! ! ! ! ! ! ! SS204 SS200, SS206, SS211 Figur 3. Wrangelska palatset med altaner, trappor och sjögård i förgrunden. Kopparstick av Jean le Pautre från cirka år 1670 efter teckning producerad av Erik Dahlberg på 1660-talet. Ur Suecia antiqua et hodierna. På kopparsticket är 2014 års återfunna konstruktioner markerade, se även s. 19ff. bland annat flyglar i nordöst ned mot Riddarholmskanalen. Flyglarna revs på 1860-talet. Då Riksarkivets hus uppfördes i slutet av 1800-talet sammanfogades detta hus med Stenbockska palatset (www.sfv.se, Hedlund 2014). Wrangelska palatset Riksrådet Lars Sparre lät uppföra ett palats på Riddarholmen år 1630. År 1648 köpte drottning Kristina palatset som gåva till riksrådet Carl Gustaf Wrangel för hans bedrifter i trettioåriga kriget. Palatset byggdes om i praktfull barock av arkitekterna Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d. ä. Efter slottet Tre Kronors brand år 1697 rustade Nicodemus Tessin d. y. upp palatset till residens för kungafamiljen, som bodde där fram till år 1756, då bland andra Svea hovrätt flyttade in. Sedan år 1949 disponerar Svea hovrätt hela palatset (www.sfv.se). Palatslämningar på Riddarholmen 7 Wrangelska palatsets sjögård Wrangelska palatsets sjögård började uppföras vid mitten av 1600-talet och slutfördes år 1664, efter ritningar av såväl Carl Gustav Wrangel själv, som arkitekterna Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d.ä. (Billig 1998:43). Vid en fältbesiktning av dagens Riddarholmen ser man att för att anlägga de landbaserade delarna av sjögården måste man ha sprängt berg, men också ha haft berg i dagen i direkt anslutning under trapporna. Det är oklart när komplexet togs ur bruk, och det är möjligt att det avvecklades gradvis. Utifrån kartmaterialet är det möjligt att tolka det som att de sjöbaserade delarna av komplexet bevarades längre fram i tiden är de landbaserade, inre delarna av detsamma. Hela sjögårdskomplexet kan ses på Jean le Pautres kopparstick från omkring år 1670 (se fig. 3). Eftersom det historiska kartmaterialet i regel är något schablonartat, och i huvudsak inriktat på huvudbyggnader, är det dock svårt att utifrån kartmaterialet belägga destruktionstiden för de landbaserade delarna, det vill säga altaner och trappor, av sjögården. Enligt Tillaeus karta från år 1733 finns åtminstone de yttre delarna av sjögården i form av bryggor kvar vid denna tidpunkt. Mitt emellan tornen ses en halvcirkelformad utvidgning av kajen, varpå trappor och altaner ursprungligen varit belägna. Det är oklart om dessa trappor och altaner vid denna tidpunkt finns bevarade. De är i vart fall inte markerade. Under 1800-talet fylls sedan området ut i etapper till det som blir ångbåtskajen, idag benämnd Evert Taubes terrass. Tidigare undersökningar Tryckerigatan År 2013 utförde Stockholms stadsmuseum en förundersökning i Tryckerigatan och Birger Jarls torg. Förundersökningen föranleddes av nydragning av fjärrvärmeledningar, elservis och belysningskablar. Schaktet som drogs i Tryckerigatan var beläget i gatans mitt och följde hela dess sträckning. I den centrala delen av gatan påträffades rester efter en av Stenbockska palatsets flygelbyggnader från 1670-talet. Resterna bestod av två synliga skift av fragmentariska tegel i bruk inom en sträcka på en meter. I de södra delarna av gatan påträffades även ett kulturlager, bland annat innehållande keramik med datering till 1600-talets senare del samt skelettrester av människa (Hedlund 2014). I nordöstra delen av Tryckerigatan grävdes år 1991 tre provgropar. Syftet med undersökningen var att undersöka grunderna till de byggnader som låg i den planerade sträckningen för ”tredje spåret”. I groparna framkom bland annat en gråstensgrund med tegelskift överst, som troligen utgör rester efter en av Stenbockska palatsets flyglar, kulturlager med datering till 1500–1800-tal samt pålar som kan ha ingått i en strandskoning till den Stenbockska tomten. Virket fälldes vintern 1646–1647 (Söderlund 1991). Inne på gården till Stenbockska palatset och Gamla Riksarkivet, det vill säga sydöst om nu aktuell undersökning, utfördes år 2010 schaktövervakningar och provgropsgrävning i samband med förnyelse av diverse ledningsnät, för anläggande av en fettavskiljare samt för dränering. Vid undersökningen påträffades bland annat tidigare okända murar. De tros 8 Palatslämningar på Riddarholmen vara rester efter bebyggelse från 1620-talet, som delvis revs i samband med byggandet av Stenbockska palatset. Man påträffade även kulturlager med datering till medeltid (Hedlund & Söderlund 2011:5). Det som vi vid den aktuella schaktövervakningen kunde förvänta oss att finna var alltså såväl murar tillhörande Stenbockska palatsets flyglar som träkonstruktioner och kulturlager. Rosenhanska palatset På Rosenhanska palatsets gård har inga arkeologiska undersökningar tidigare gjorts. För närmaste belägna arkeologiska undersökning, se Tryckerigatan. Evert Taubes terrass Endast en arkeologisk undersökning har tidigare gjorts i den omedelbara närheten till Evert Taubes terrass. Undersökningen gjordes i samband med schaktningar för anläggande av en fettavskiljare väster om Wrangelska palatsets södra torn. Här grävdes ett vinklat 25 meter långt schakt. I schaktets botten framkom 1600-talets strandlinje i form av ett sandlager, innehållande 1500–1600-talskeramik samt ett mynt präglat år 1615. Ett metertjockt fyllnadslager överlagrades av en kalkstensbeläggning, som troligen hör samman med den sjögård och de altaner som Wrangel i mitten av 1600-talet lätt uppföra här. Stenbeläggningen överlagrades i sin tur av ytterligare en kalkstensbeläggning med datering till 1700–1800-tal (Källström 1999:12). Det som vi vid den aktuella schaktkontrollen kunde förvänta oss att finna var alltså såväl rester av Wrangelska palatsets sjösidekomplex som kulturlager. De arkeologiska förundersökningarna Målsättning Syftet med förundersökningarna var att konstatera om det fanns bevarade konstruktioner, anläggningar och kulturlager inom de aktuella undersökningsområdena samt att dokumentera dessa. Metod och teknik Undersökningarna genomfördes med utgångspunkt i Statens fastighetsverks (SFV:s) omfattning och tidsplan för arbetsföretaget. Arkeologiska uppdragsverksamheten utförde schaktövervakning och dokumenterade fortlöpande de arkeologiska lämningarna. Påträffade konstruktioner handrensades, dokumenterades och bevarades alternativt schaktades bort under antikvarisk kontroll. Arkeologiska kontexter mättes in både med GPS och manuellt. På Tryckerigatan och Rosenhanska palatsets gård kunde inte GPS användas. Därför mättes schakt och kontexter in manuellt, med utgångspunkt från hushörn och har i efterhand digitaliserats och registrerats i arkeologiska uppdragsverksamhetens digitala fältdokumentationssystem Intrasis samt bearbetats i GIS-miljö. Vad gäller undersökningen vid Evert Taubes terrass kunde GPS användas i inledningen av undersökningen, men i samband med att ett arbetstält restes över schaktet fick mätningarna ske manuellt enligt Palatslämningar på Riddarholmen 9 ovan. På grund av att olika metadatamallar har använts på Tryckerigatan respektive vid Evert Taubes terrass har anläggningar på Tryckerigatan registrerats som arkeologiska objekt och vid Evert Taubes terrass som stratigrafiska objekt. Fyndanalyserna i denna rapport är utförda av Mathias Bäck, och historiska kartöverlägg är gjorda av Anders Biwall, båda vid Arkeologiska uppdragsverksamheten. I samband med rapportarbetet har analysen av äldre kartor, GIS och kopparstick och målningar varit ett led i tolkningsarbetet. Resultat Tryckerigatan Schaktövervakningen i Tryckerigatan omfattade ett 61 meter långt och 6–12 meter (NV–SÖ) brett schakt, OS1000070 (se fig. 4). Schaktet omfattade hela Tryckerigatans längd och bredd. Schaktet var i gatans vägbana mestadels 0,6 meter djupt samt under gatans trottoarer 0,5 meter djupt. I gatans mitt var schaktdjupet på ett litet parti en meter på grund av nedläggning av brunnar. I gatans sydvästligaste del var schaktdjupet inom ett ca 3,9×1,3–1,8 meter stort område 1 meter djupt på grund av nedläggning av ledningar. I gatans mitt påträffades fyra partier av murverk, som troligen utgör delar av den sydvästra flygeln till Stenbockska palatset (se fig. 5). De mer fragmentariska murverkspartierna var 1,7–2,8 meter långa och i 0,25–0,3 meter breda, bestående av 1–2 skift samt ett synligt skikt av tegelstenar. Höjden på murpartierna var okänd, eftersom de fortsatte under schaktdjup. Det är troligt att de undre delarna av murpartierna utgjordes av gråsten, såsom i provgrop 12 från 1991 års undersökning (Söderlund 1991:3). Det bäst bevarade murpartiet (A1000028) var 2,1 meter långt, 1 meter brett och 0,55 meter högt (se fig. 8). Den utgjordes av en skalmur bestående av kvaderhuggna gråstensblock och tegelstenar. Efter dokumentation täcktes murpartierna med täckduk och är således bevarade under gatans nya beläggning. Konstruktioner Kontextgrupp S2: Stenbockska palatsets sydvästra flygel Tegel- och/eller stenkonstruktionerna A200, A201, A1000020 och A1000028 bildar tillsammans fragment av Stenbockska palatsets sydvästra flygel. De enskilda arkeologiska objekten beskrivs nedan. Tegelkonstruktion A200 A200 var det mest fragmentariska murpartiet i Tryckerigatan och gränsen mellan murrest och intilliggande raseringslager (AL1000015) var diffus. Murpartiet var 1,7 meter långt (NNV–SSÖ) och 0,3 meter brett, och bestod av ett skikt tegel i bruk. Synlig höjd var 0,1 meter. Det var i söder avgrävt i samband med tidigare utförd kabeldragning. Det aktuella murpartiet är på det historiska kartöverlägget beläget mitt i den sydvästra flygelbyggnaden. Utifrån övriga murrester är det dock troligt att anta att detta murparti varit beläget i byggnadens östra vägg. Konstruktion och lager täcktes efter plandokumentation med täckduk. 10 Palatslämningar på Riddarholmen X6580350 Y674300 Rosenhanska palatset A1000020 A1000028 S1000070 A200 A201 AL1000037 S1000073 Y674250 X6580300 Stenbockska palatset Wrangelska palatset/ Svea hovrätt 20 m 0 Schakt Lager Flygel Murverk Figur 4. Schakt och stratigrafiska objekt vid Tryckerigatan och Rosenhanska palatset. Skala 1:500. Palatslämningar på Riddarholmen 11 Figur 5 A1000028 Y674310 X6580330 A1000020 A200 Figur 5. Bevarade murpartier av Stenbockska palatsets sydvästra flygel sedd mot bakgrund av flyglarnas historiska läge. Skala 1:100. Schakt Flygel Murverk A201 Stenbockska palatset 0 X6580310 2m Y674300 Figur 6. A201, del av flygel till Stenbockska palatset. Foto från nordöst: Maria Lingström (U5294_1). Figur 7. A1000020, del av flygel till Stenbockska palatset. Foto från sydväst: Maria Lingström (U5294_2). Tegelkonstruktion A201 A201 var ett 2,2 meter långt (NNÖ–SSV) och 0,3 meter brett murparti (se fig. 6). Det bestod av tegelsten i bruk i två skift. Enskilda tegelstenar var på grund av murbruket inte möjliga att utskilja. Konstruktionen rensades endast fram i plan, och endast ett skikt var synligt. I södra delen vinklade muren av åt norr. Längden på detta nordväst–sydöstliga parti var 0,65 meter och bredden 0,4 meter. Vinkeln antyder antingen att aktuellt murparti utgör ett hörn av flygeln, alternativt en vinkel på byggnaden som inte är känd från det historiska kartmaterialet. Konstruktionen var belägen på 6,80 m ö.h. samt 0,4 meter under gatstensnivå. Den omgavs av moderna fyllnadsmassor. Murpartiet täcktes efter dokumentation med täckduk. Den norra delen av detta murparti schaktades fram i samband med tidigare undersökning (Hedlund 2014). Tegelkonstruktion A1000020 Murpartiet var 2,8 meter långt (SV–NÖ) och 0,25–0,3 meter brett (se fig. 7). Det bestod av tegel i bruk i ett skift och med ett synligt skikt. En tvärgående tegelsten fanns centralt på muren. Murpartiet hade en tydlig rundning åt Palatslämningar på Riddarholmen 13 öster, och var avgrävt i båda ändar. Det bestod av defekta och fragmentariska tegel samt tegelkross vars ursprungliga längd och tjocklek inte kunde uppskattas. Bredden var dock 0,13 meter. Konstruktionen var belägen på cirka 6,6 m ö.h. och 0,4 meter under gatstensnivå. Utifrån det historiska kartöverlägget sammanfaller aktuellt murparti väl med flygelns västvägg. Murpartiets form antyder dock att flygeln haft ett något annorlunda utseende jämfört med det historiska kartmaterialet. Efter plandokumentation täcktes konstruktionen med täckduk. Sten- och tegelkonstruktion A1000028 Det bäst bevarade murpartiet var 2,1 meter långt (NV–SÖ), 1,02 meter brett och 0,55 meter högt (se fig. 8), och utgjordes av en bastant skalmur. Den var avgrävd i båda ändar. Murens bottenparti togs endast fram i det nordöstra hörnet. I övriga delar var muren synlig till en höjd av 0,3 meter. Det bestod av både kvaderhuggen gråsten och tegelsten. Murkärnan bestod av kalkbruk varvat med tegelsten. Teglet var något oregelbundet lagt med ett skikt tvärgående och det översta, mycket fragmentariskt, längsgående, endast två stenar. På murens översta partier var kalkbruk. Gråstenarna var 0,4–0,88 meter långa, Figur 8. A1000028, del av flygel till Stenbockska palatset. Foto från sydöst: Maria Lingström (U5294_3). 0,2–0,37 meter breda och 0,18–0,26 meter. Tegelstenarna var 0,29 meter långa, 0,13–0,14 meter breda och 0,07 meter höga. Både gråsten och tegelsten fanns i murens bas samt varvade i övriga skikt. Murens högsta parti var beläget 0,6 meter under gatstensnivå. Den dokumenterades hastigt, eftersom lokaliseringen av den stoppade upp exploateringen. Efter dokumentation täcktes murpartiet med täckduk och grus, och kunde sålunda bevaras under den nya gatubeläggningen. Murpartiet hade tydligt samma riktning som Stenbockska palatset, och även samma riktning som flygelbyggnaden på det historiska kartöverlägget, dock stämmer inte positionen med kartöverlägget. Lager Raseringslager AL1000015 Lagret var beläget inom ett 2×0,9 meter (SV–NÖ) stort område, nordväst om och i direkt anslutning till A200. Det ytdokumenterades endast. Därför är dess tjocklek okänd. Raseringslagret bestod av sand innehållande tegelkross, kalkbruk, fajans, kritpipa, murbruk, enstaka spik, glas samt enstaka djurben. 14 Palatslämningar på Riddarholmen Figur 9. Schaktning, arkeologi, anläggnings- och stenläggningsarbete pågick parallellt i samband med arbetet på Tryckerigatan. Foto från nordöst: Maria Lingström. Raseringslager AL1000037 I den sydvästra halvan av schaktet påträffades ställvis ett kulturlager, AL1000037. Lagret var 26 meter långt (NNÖ–SSV ), upp till 8 meter brett och upp till 0,85 meter tjockt. Det bestod av grå grusig, siltig sand med ställvis rena sandfläckar. Det utgjorde troligen ett äldre raseringslager som utjämnats med ställvisa rester av sättsand. Lagret var endast synligt i den delen av schaktet som schaktades ner till minst 0,6 meters djup, det vill säga under körbanan. Det kunde endast djupbestämmas i korsningen Tryckerigatan–Birger Jarls torg. Lagret innehöll rikliga mängder spräckt sten, tegelsten, tegelkross samt djurben. Djurbenen utgjorde slaktavfall från de vanligaste husdjuren, såsom nöt, häst, gris och får/get. Inga människoben påträffades. Den preliminära osteologiska bedömningen är gjord av Louise Evanni, Arkeologiska uppdragsverksamheten. I raseringslagret förekom även keramik, huvudsakligen i form av yngre rödgods. Keramikens datering låg huvudsakligen i perioden 1620–1660/70, med en tyngdpunkt i första hälften av 1600-talet, se fyndanalys nedan. I övriga delar av schaktet framkom endast moderna fyllnadsmassor med enstaka inslag av tegelkross och djurben. Palatslämningar på Riddarholmen 15 Fyndanalys Det aktuella keramikmaterialet härrör från ett omfattande raseringslager, AL1000037, som var beläget i Tryckerigatans sydvästra del. Nuvarande marktopografi var förhållandevis brant sluttande åt nordöst och söder från den plats där detta lager påträffades. Detta styrker tolkningen att lagret utgörs av ett raseringslager, som sannolikt tillkommit som utfyllning i samband med markarbeten i detta område. Fyndstudien syftar till att tidfästa innehållet i raseringsmassorna. Förutom tre skaft från kritpipor, ostronskal, en glasflaska och fragment från fem olika kakelugnar (drygt 20 % av det samlade materialet) utgjordes materialet uteslutande av keramik (24 fyndposter). Figur 10. Handtag från skål (F20) daterad till andra Det material som insamlats omfattade 24 hälften av 1600-talet. Foto: Mathias Bäck. fyndnummer motsvarande 34 fragment. Den helt dominerande godstypen var yngre rödgods. Endast en skärva vitgods (F21) bröt rödgodsets dominans. Denna skärva var mycket liten, men det gick att ana att det rörde sig om en liten gryta av en typ som sannolikt har en tysk eller nederländsk proveniens. Denna typ av vitgods brukar tämligen ofta förekomma i små mängder vid tidigmoderna undersökningar i skilda miljöer. De är alltså inte bundna till urbana platser eller miljöer med någon särskild social status. Att döma av gods och glasyr på den diminutiva skärvan torde vi ändå våga påstå att den kan föras ner i 1600-tal, kanske till och med århundradets första hälft. Figur 11. Skål (F18) daterad till andra hälften av Rödgodset representerade maximalt 15 kärl, 1600-talet. Foto: Mathias Bäck. varav ungefär hälften kunde klassificeras som kokoch förvaringskärl, och resterande hälft av fat och skålar för servering eller bordsbruk. Endast ett par av skärvorna från kategorin skålar/fat hade en bevarad dekor (ytterligare ett par hade varit dekorerade men var alltför eroderade för att det skulle gå att bedöma typen). Den synliga dekoren utgjordes i huvudsak av koncentriska cirklar. Grön glasyr förekom i samtliga fall där dekoren fanns kvar. Förutom målad dekor kan nämnas en elaborerad hank (F20) från en skål. Handtaget, som har varit applicerat vågrätt på kärlet, var närmast helt dekorerad med fingerintryck på ett sätt som förningskrukor brukar vara. Det är med säkerhet frågan om ett serveringskärl i detta fall. Det fanns emellertid flera fat/skålar, synbarligen utan dekor. Om man väger in kökskärlen med dessa odekorerade fat/skålar ger materialet mest sken av att representera ett köks utrustning, innefattande kökspersonalens måltidsintag. Det är naturligtvis ett alldeles för litet material för att kunna bekräfta detta, men avsaknaden av ett flertal godstyper som brukar förekomma i tidigmoderna 16 Palatslämningar på Riddarholmen Figur 12. Trefotsgryta (F22) daterad till 1600-tal. Foto: Mathias Bäck. urbana miljöer generellt och en miljö som denna på Riddarholmen, pekar i den riktningen. De fem konstaterade kakelugnarna som fanns representerade i materialet kan tyckas motsäga detta men dessa var, såvitt det går att se i det fragmentariska materialet, inte av exklusiva högdekorerade typer. Endast en skärva av ett manganglaserat barockkakel med plastisk dekor fanns i samlingen. Den samlade bilden av de typer av skålar/fat som förekommer ger en tyngdpunkt i dateringen av materialet till perioden år 1620–1660/1670, möjligen med en tyngdpunkt i första hälften av 1600-talet. Även ett par av grytorna visade drag som antyder relativt tidiga 1600-talsdateringar, men dessa dateringar är inte lika säkra som vad gäller fat/skålar. Den bäst bevarade grytan hade en mycket ovanlig gropliknande mönsterdekor på utsidan av buken. Denna har antingen tryckts in i godset eller så rör det sig om någon typ av rullstämpel. Dateringarna av keramiken understryks av det faktum att två av tre kritpipor var dekorerade med franska liljor i rombiska mönster. Denna dekortyp är vanligast förekommande under perioden 1620–1650. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att materialets kronologiska spännvidd är påtagligt snäv och sammanhållen. Det förekommer inget (möjligen med ett undantag) som kan dateras efter 1600-talets slutskede. Det finns heller inga säkra tecken på föremål som kan föras ner i tiden före 1600-talet. Figur 13. Kritpipa (F22) med rombisk dekor och infällda franska liljor, daterad till cirka år 1620–1650. Foto: Mathias Bäck. Palatslämningar på Riddarholmen 17 Tolkning De fyra murpartier som påträffats i Tryckerigatan utgör högst troligen delar av den sydvästra flygelbyggnaden till Stenbockska palatset. Det är utifrån det arkeologiska resultatet möjligt att tolka den sydvästra flygelbyggnaden som liggande tre meter längre söderut än på kartöverlägget. Diskrepansen är dock förhållandevis liten och inom felmarginalen vad gäller historiska kartöverlägg. Det är från det arkeologiska resultatet också möjligt att tolka det som att denna flygelbyggnad haft en något annorlunda utseende än vad som är känt från historiskt kartmaterial och historiska målningar. De arkeologiska lämningarna efter denna flygel är dock fragmentariskt. Rosenhanska palatset Anledningen till undersökningen vid Rosenhanska palatset var att SFV ville lägga ny markbeläggning samt dra nya elledningar inom området. Schaktet på Rosenhanska palatsets gård låg i nordväst–sydöstlig riktning direkt öster om palatsets västra flygelsida. Det var 31 meter långt, 1 meter brett och 0,3–0,7 meter djupt (se fig. 14). I schaktet framkom inget av antikvariskt intresse; endast moderna fyllnadsmassor och därefter berg i dagen. Figur 14. Schaktet vid Rosenhanska palatset var beläget längs dess västra flygelsida och innehöll inget av arkeologiskt intresse. Foto från sydöst: Ann-Mari Hållans Stenholm (U5294_4). 18 Palatslämningar på Riddarholmen Evert Taubes terrass Bakgrunden till den arkeologiska undersökningen vid Evert Taubes terrass var att den stödmur, som senast renoverades år 1928, var i behov av ytterligare renovering. För att kunna frilägga stödmuren och bedöma hur mycket av den som måste monteras ned schaktades intilliggande jordmassor skiktvis bort. I samband med schaktningen påträffades såväl stenoch tegelkonstruktioner som kulturlager, varav flera av konstruktionerna antas ha relation till Wrangelska palatsets sjögård. Stödmuren visade sig också ha en äldre föregångare. Undersökningsytan kom av topografiska skäl att delas in i två schakt, varav ett mindre, högre beläget i norr och ett större, lägre beläget i söder (se fig. 15). Som nämnts, har tidigare endast en arkeologisk undersökning gjorts vid Evert Taubes terrass. Skillnaden mellan den och aktuell undersökning är att 1998 års undersökning gjordes från modern kullerstensnivå och nedåt, d.v.s. på höjder mellan 1,2 och 3,3, m ö.h. medan aktuell undersökning berörde höjder mellan 3,8 och 7,3 m ö.h. Nu aktuellt undersökningsområde torde vara det enda område där delar av Wrangelska palatsets sjöaltaner och trappor finns bevarade vad gäller lämningar S4 SS211 SS200 SS206 Y674245 X6580265 SS224 S2 SS586 S3 Schakt Lager Sten- / tegelkontruktion Y674240 Figur 15. Schakt och stratigrafiska objekt vid Evert Taubes terrass. Skala 1:75. SS1000022 X6580255 SS325 0 2m Palatslämningar på Riddarholmen 19 över modern kullerstensnivå, vilket innebär att aktuell undersökning är ett unikt tillfälle att kartlägga delar av Wrangelska palatsets sjösidekomplex. Schakt 1 Det nordliga schaktet (OS607) var 3,6×2,25 meter (ÖNÖ–VSV) stort och cirka 0,2–0,4 meter djupt. Det var beläget på mellan 6,65 och 7,32 m ö.h. med de högsta partierna i norr. I schaktet framkom ett utfyllnadslager (SL269). Under lagret framkom tre konstruktioner, SS200, SS206, SS211, som tillsammans med SS224 bildar kontextgruppen S4 (se nedan). Schaktningen stannade på denna konstruktionsnivå, och anläggningarna kommer att bevaras under nya bärlager. SL269 SL269 fanns i både det nordliga och det sydliga schaktet, det vill säga inom en sträcka på 17,5×1,5–4,5 meter (NNV–SSÖ). Lagret var i schakt 1 0,2–0,4 Figur 16. S4 sedd från ovan. Närmast i bild SS211, till höger SS200, där ovan SS206 och längst upp i bild SS224. Konstruktionerna bildar troligen tillsammans delar av ett trapphus till Wrangelska palatsets sjögård. Foto: Maria Lingström (U5295_1). Figur 17. Konstruktionen S4 sedd från öster. Foto: Maria Lingström (U5295_2). 20 Palatslämningar på Riddarholmen meter tjockt och i schakt 2 0,65–1,75 meter tjockt. Lagret följde stödmurkonstruktionens höjd och var därmed tjockast i norr. Lagret utgjorde ett omdeponerat utfyllnadslager bestående av raseringsmassor. I lagret förekom rikligt med tegelsten, tegelkross, träkol och småsten. Det bestod av mörkbrun sandig silt och innehöll även keramik, djurben, glas, kakel och enstaka järnföremål, främst spik. Se fyndanalys nedan för mer detaljerad fynddata. Kontextgrupp S4: trapphus Tegel- och stenkonstruktionerna SS200, SS206, SS211 och SS224 bildar tillsammans kontextgruppen S4 (se fig. 16–17), som har tolkats som delar av ett trapphus och en trappa, det vill säga en del av Wrangelska palatsets sjögård (se de nedre vänstra delarna av sjögårdens trapphus på fig. 3). Tegelkonstruktion SS200 Hela konstruktionen mätte 0,95–1,4 meter (Ö–V)×1,1 meter (N–S) med i den södra delen några utstickande tegelstenar, vilket här gav en längd av 1,4 meter (se fig. 16–17). Konstruktionen kunde inom ramen för uppdraget endast avgränsas söderut, i övriga riktningar täcktes den av SL269. I den västra delen av konstruktionen var sju tegelskikt bevarade, och i den östra delen tre till fyra skikt. Konstruktionens höjd var i den västra delen 0,65 meter, och i den östra delen 0,38 meter. Den bestod av hela och fragmentariska tegelstenar samt centralt i anläggningen även gråsten. De hela tegelstenarna mätte 0,28×0,14×0,08 meter. Tegelstenarna låg i dubbla skift i bruk. Bruket var inte avstruket i fogarna, utan hade en grov karaktär. Centralt i anläggningen fanns två kantiga gråstenar, ca 0,35 meter stora, 0,05–0,1 meter tjocka och 0,14–0,22 meter breda. Direkt öster om SS200 fanns nedrasade tegelstenar. Konstruktionen utgjorde troligen en vägg. Den låg i söder i direkt anslutning till ett stenfundament, SS206. Öster om SS200, söder om SS211 och norr om SS206 fanns ett till synes konstruktionsfritt parti som mätte 0,8 meter (N–S)× åtminstone 0,8 meter (Ö–V). Stenkonstruktion SS206 Hela konstruktionen mätte 2,35 meter (Ö–V)×0,72–1,1 meter (N–S), varav 0,72 meter i väster och 1,1 meter i östra delen (se fig. 16–17). Höjden var i väster 0,2 meter, i öster cirka 0,4 meter. Stenkonstruktionen var täckt med kalkbruk, vilket gjorde det svårt att avgöra storlek på de enskilda gråstenarna. De synliga stenarna var rundade och 0,17–0,35 meter stora med ett tunt lager av bruk påstruken. Den östra delen hade en markant höjning jämfört med den centrala och västra delen. De östra delarna av SS206 låg i liv med SS224 och dessa ska sannolikt ses som en samtida byggnadsmässig enhet. I söder har sannolikt en urschaktning i samband med tillkomsten av den tvärgående betongavdelaren (SS614) skett, vilket grävt av konstruktionen (ca 0,55 meter norr om balken). Palatslämningar på Riddarholmen 21 Figur 18. SS224 sedd snett från ovan. Foto från nordväst: Maria Lingström (U5295_3). Stenkonstruktion SS211 Konstruktionspartiet mätte 1,1 meter (Ö–V ), var 0,23 meter brett och åtminstone 0,33 meter högt (se fig. 16–17). Det bestod av rektangulärt tillhuggna gråstensblock i två synliga skikt, fogade med kalkbruk. Den översta stenen mätte 0,72 meter (Ö–V )×0,23 meter och var 0,12 meter tjock. Storleken på stenarna i det undre skiktet var inte möjlig att avgöra. Figur 19. SS224 var en bastant konstruktion bestående av flata gråstenshällar skarvade med enstaka tegelstenar. Foto från väst: Maria Lingström (U5295_4). 22 Palatslämningar på Riddarholmen Av de tre konstruktionerna i det nordliga schaktet var denna konstruktion den mest raserade och fragmentariska. Stenkonstruktionen utgjorde det högsta partiet i tegel–/stenkonstruktionen i kontextgruppen S4. Söder och sydöst om SS211 fanns tegelstensfragment och tegelkross. Stenkonstruktion SS224 SS224 var belägen både i och mellan schakten, men redovisas på grund av sin kontext i schakt 1. Stenkonstruktionen var 2,4 meter lång, och 1,7 meter hög, höjden exklusive ett löst hängande, bortschaktat 1,4×cirka 0,8 meter brett och 0,7 meter högt överstycke till muren (se fig. 18–19). Konstruktionen utgjordes av ett bastant murparti bestående av gråsten i tio skikt med kalkbruk på. Fogen bestod av silt. Tjocklek på muren var inte möjlig att avgöra, men uppskattades utifrån överstycket till cirka 0,8 meter. Muren bestod av omsorgsfullt lagda cirka 0,3–0,57 meter stora och 0,1–0,13 meter tjocka kvaderhuggna flata gråstenar. Det var inte möjligt att avgöra om murens synliga understa skikt utgjorde dess egentliga bas, eller om den fortsatte djupare ned. Den synliga basens bottenmått var på grund av dålig GPSprecision svårmätt, men låg troligen på cirka 4,50 m ö.h. Längst i söder var muren skarvad med några tegelstenar (se fig. 19). Berg i dagen fanns söder om och troligen även under muren. Muren låg i liv med den östra delen av stenkonstruktionen SS206 och bildar troligen en byggnadsmässig enhet tillsammans med denna. Schakt 2 Det sydliga schaktet (OS1000008) var 14,5×1,75–2,25 meter (NNV–SSÖ) stort och cirka 0,65–2,5 meter djupt, varav 0,65 meter i söder och 2,5 meter i norr. Schaktbotten var belägen på höjder mellan 3,80 och 4,50 m ö.h. I schaktets norra del framkom vid undersökningens slut berg i dagen i botten (ej inmätt). Därintill fanns SL1000061, ett sandlager som inte undersöktes inom ramen för aktuell undersökning och vars utbredning därmed är oklar. I schaktets mitt fanns inga lagerrester kvar, då grundmuren S3 där gick ända fram till berg i dagen i öster. I schaktets södra botten fanns tegelkonstruktionen SS1000022 och delar av SL269 kvar. SL270 SL270 var ett raseringslager, som var beläget i den norra delen av schaktet, inom ett 2,9×2,2 (NNV–SSÖ) meter stort område. Lagret var cirka 0,5 meter tjockt och bestod av grå, torr sand. Det innehöll rikligt med kalkbruk samt i botten rikligt med defekta tegelstenar. Lagret var beläget under SL269 men över S3, den äldre stödmuren. Det är troligt att lagret utgör rasering från anläggningarna inom grupp S2. SL300 SL300 var beläget i norra delen av schaktet och utgjorde ett 0,15 meter tjockt lager med mörkt brungrå siltig sättsand innehållande rikligt med kalkbruk. Lagret var beläget inom ett cirka 2×1,5 meter (N–S) stort område, under SL270 samt direkt över kalkstensplatta SS351, som i sin tur underPalatslämningar på Riddarholmen 23 lagrade den äldre stödmuren, S3. SL300 utgjorde troligen delar av ett konstruktionslager. SL301 SL301 bestod av ett 0,1 meter tjockt grått kalkbrukslager, som var beläget under SL300 och kalkstensplatta SS351, men över kalkstensplatta SS590 och sandlager SL1000061. Det var beläget inom ett cirka 2×1,5 (N–S) meter stort område. SL300 utgjorde troligen delar av ett konstruktionslager. SL1000061 Under SL301 var SL1000061 beläget, ett sandlager som inte undersöktes inom ramen för denna undersökning och som därmed har okänd utbredning och tjocklek. Det är möjligt att lagret utgör naturlig sjösand. Det påträffades i direkt anslutning till berg i dagen. Kontextgrupp S2: trappa Figur 20. S2 bestod av flera nivåer av kalkstensplattor och tegelsten, och är ett exempel på hur man på Riddarholmen försökt utnyttja varje tillgänglig yta, insprängd som trappan är mellan två bergknallar. Foto från väst: Maria Lingström (U5295_5). 24 Palatslämningar på Riddarholmen I den östra delen av schaktet fanns en stenoch tegelkonstruktion i tre nivåer med kalkstensplattor överst och kantställda tegelstenar däremellan (se fig. 20–21). Kalkstenen var återanvänd och skarvad med tegelsten för att bilda en kvadratisk form. Hela konstruktionen mätte 1,5 meter (N–S)×1,36 meter (Ö–V ). Den gick in i schaktväggen i öster. Konstruktionens höjd var 1,1 meter. Den var belägen på mellan 4 och 5,1 m ö.h. På dess lägsta nivå fanns plattor av porös bergart. De nedre delarna tog efter dokumentation bort med maskin. Konstruktionen visade sig då bestå av flera stora kvadratiska kalkstensplattor lagda på varandra. I schaktväggen satt sammanlagt nio skikt, varav de sex översta bestod av mindre, kvadratiska kalkstenshällar och därunder tre skikt med tegelsten. 0,02–0,05 meter tjocka fogmassor med kalkbruk fanns mellan plattorna. Plattorna mätte 0,25–0,28 meter i bredd och var 0,04–0,06 meter tjocka. Längden inåt berget gick inte att avgöra. Under konstruktionen fanns baluster SS586 (se nedan). Utifrån antagandet att balustern utgör rivningsmaterial från sjögården får trappan därmed dateras till tiden efter sjögårdens rivning, det vill säga troligen 1700-talet eller senare. Placeringen av trappan är ett exempel på hur man på Riddarholmen försökt utnyttja varje tillgänglig yta, insprängd som trappan är mellan två bergknallar (se fig. 20–21). Figur 21. Trappan S2 under borttagande. Under kalkstenshällar framkom balusterfragment SS586 som ses till höger i bild. Foto från norr: Maria Lingström (U5295_6). Baluster SS586 SS586 utgjordes av ett prickhugget bergartsblock, som gick in i den nyare stödmuren (SS313) i väster (se fig. 22). Blocket var beläget liggande och utstickande österut i den understa delen av den nyare muren (SS313) men över den äldre muren (S3). Det var även beläget under trappa S2. Blocket var 0,4×0,28 meter stort och 0,85 meter högt. Då det togs loss från sin position visade det sig även innehålla en ”inbyggd” baluster samt fästanordning på båda kortsidorna, vilket troligen innebär att blocket utgör ett fragment av en balustrad till Wrangelska palatset, sekundärt använt som trappsten och som byggmaterial i muren (se fig. 21). In situ var den prickhuggna ovansidan nött (sliten av trampning?) medan dekor och kantlist syntes bättre på långsidorna. Figur 22. SS586 utgjorde ett balusterfragment som troligen ingått i ett altanräcke till Wrangelska palatsets sjögård. Sekundärt har den använts som byggnadsmaterial i stödmuren. Foto: Maria Lingström (U5295_7). Palatslämningar på Riddarholmen 25 Figur 23. Den stödmur (SS313) som renoverades år 1928 var i behov av renovering. Under och delvis i den nyare stödmuren fanns äldre murpartier (S3). Här ses den norra delen av muren. Foto från öster: Maria Lingström (U5295_8). Figur 24. Under och delvis i den nyare stödmuren (SS313) fanns äldre murpartier (S3). Här ses den södra delen av muren. Foto från öster: Maria Lingström (U5295_9). 26 Palatslämningar på Riddarholmen Kontextgrupp S3: Stödmur Under och delvis öster om den moderna stödmuren (SS313) var den äldre stödmuren i varierande grad bevarad (se fig. 23–25). Den utgjorde en skalmur med murverk och murkärna. Det synliga äldre murpartiet var 13,6 meter långt. Det var oklart men dock troligt att den äldre stödmuren fortsatte norrut, under de befintliga ej rivna delarna av 1928 års stödmur. Under det nordligaste partiet av den rivna nyare muren var den äldre muren på ett kort parti bevarad genom sex skikt gråsten till en höjd av 1,75 meter, men i övriga delar av muren i tre till fem skikt, till en höjd av 0,8 meter. Murens bredd var 1,4 meter. Murverket bestod av 0,25–0,6 meter stora stenar liggande tätt intill varandra med fog av lucker mörkbrun silt, innehållande kalkbruk samt mycket bark och växtdelar från rötter. Murens bas var i söder belägen på cirka 3,70 m ö.h. medan dess bas i norr troligen inte helt tagits fram. Stenarna i muren bestod av obearbetad och spräckt gråsten, flat, tillhuggen kalksten samt i murverket västerut även kvaderhuggen kalksten. Stenstorleken varierade mellan 0,1 och 1,5 meter, Figur 25. Sammanfogning av en serie foton över S3, den äldre stödmuren. Foton från öster: Maria Lingström. Bearbetning: Anders Biwall (U5295_10). Stenkonstruktion SS313 SS313 utgjorde dagens stödmur och var i behov av renovering. Enligt stenhuggarentrepenören renoverades den senast år 1928 (Rudling, muntlig uppgift). Vissa arbeten gjordes även runt förra sekelskiftet av foton från år 1896 respektive år 1900 att döma (www.stockholmskallan.se). Stödmuren var i nuvarande skick, inklusive äldre underliggande murpartier, i söder 0,3 meter hög och i norra delen av undersökningsområdet 2,3 meter hög (se fig. 23–24). På 1930 och 1940 års kartor över Riddarholmen (www.stockholmskallan.se) benämns det höga murpartiet norr om undersökningsområdet Västermur. Detta, tillsammans med historiska kartor, skulle kunna stödja teorin att de understa, äldsta delarna (S3) av aktuell mur även de skulle kunna utgöra delar av Västermur. Västermur uppfördes under Johan III:s regeringstid mellan de så kallade Gustav Vasas torn (nuvarande södra tornet i Wrangelska palatset) och Birger Jarls torn i norr. Den tycks dock märkligt nog redan vara med på 1547 års karta över Stockholm (Hansson 1976). Figur 26. Under den äldre stödmuren (S3) var ett tegelgolv, SS1000022, beläget. Foto från ovan: Maria Lingström (U5295_11). med en medelstorlek på mellan 0,3 och 0,7 meter. I de översta två skikten av de inre, östra delarna av muren låg plastpåsar inblandade, vilket tyder på att dessa delar av muren störts nyligen. Övriga delar av muren innehöll endast material med datering till 1600-tal, däribland balustrar, som bör vara raseringsmaterial från Wrangelska palatsets sjögårds altanräcken. Stenar, som troligen kommit från den norra delen av muren, låg raserade öster om muren. Muren låg kant i kant med kullerstenen på Evert Taubes terrass i väster, utanför muren. Övriga lämningar Kullerstensparti SS325 I den södra delen av schakt två fanns i toppen av det översta utfyllnadslagret en kullerstensbeläggning inom ett 1,6×0,7 meter (NNV–SSÖ) stort område. Stenarna bestod av rundad 0,1–0,3 meter stora kullerstenar. Stenpartiet var mycket likt den moderna kullerstensbeläggningen söder om schaktet och var också belägen på samma höjd över havet. Detta tillsammans med de stratigrafiska förhållandena gör att stenläggningen bedöms vara modern. Kalkstensplattor SS351 och SS590 I norra delen av schakt 2 fanns två separat liggande kalkstensplattor, SS351 och SS590. SS351 var belägen under ett lager med sättsand, SL300, under 28 Palatslämningar på Riddarholmen den nordöstra delen av den äldre stödmuren, S3. SS590 var belägen under SL301. Plattorna var 0,4×0,4 respektive 0,5×0,55 meter stora. Tegelgolv SS1000022 På 1625 års karta (se fig. 30) kan man se vad som förmodligen är bevarade delar av den äldre tomtindelning, som fanns innan palatsfasens tillblivelse, det vill säga då Riddarholmen dominerades av hantverksgårdar. De tre tomter som på kartan anas i direkt strandnära läge, väster om Wrangelska palatsets nuvarande läge, kan antas ha rymt hus med koppling till antingen fiske och sjöfart eller någon form av eldfängd verksamhet. Det tegelgolv (SS1000022) som lokaliserades vid aktuell undersökning tros tillhöra något av de hus som legat precis öster om dessa tomter, och skulle med sitt tegelgolv och sitt sjönära läge kunna innebära att huset rymt någon form av eldfängd verksamhet. Tegelgolvet var tydligt beläget under de äldsta delarna av stödmuren (S3) och utgör därmed undersökningens äldsta konstruktion. SS1000022 var i synbar storlek 2,35×0,8 meter stort (NNV–SSÖ) och åtminstone 0,22 meter tjockt (se fig. 26). Det var i öster avgränsat av berg i dagen, troligen avgrävt i såväl väster som norr men inte avgränsat åt söder, där det gick in under resterande delar av SL269. I den östra kanten fanns tegel i två skikt, vilket skulle kunna indikera att en vägg funnits här. I övrigt var ett skikt med tegelsten synligt. Tegelstenarna var fogade med kalkbruk, vilket gjorde det svårt att urskilja enskilda tegelstenar. De synliga tegelstenarna var dock tillhuggna, och mätte 0,15×0,15 meter. Tegelstenarna var både plant liggande och kantställda. Höjden på det översta skiktet var 0,12 meter. Höjden på det undre skiktet var minst 0,1 meter. Väster om konstruktionen, under S3, var ytterligare raseringsmassor. Konstruktionen kommer att bevaras och täckas med grusmassor i samband med byggandet av den nya stödmuren. Fyndanalys Allt material i denna analys härrör från raseringslagret SL269. Lagret är att betrakta som tertiärt då vi inte vet dess ursprungliga proveniens. Fyndstudien inskränker sig därför till att tidfästa innehållet i raseringsmassorna och för att identifiera den kronologiska spännvidden i materialet. Det tämligen begränsade material som insamlats omfattar 18 fyndnummer motsvarande 30 fragment. Föremålskategorierna är relativt få. Materialet består av; ett skaft och ett huvud från kritpipor, en glasflaska för vin/ öl, en schatullflaska, fragment från tre olika kakelugnar, fönsterglas, glaserat taktegel, ostronskal samt den största gruppen som utgörs av keramik. Keramiken representerar 40 % av det totala materialet. Den dominerande godstypen är yngre rödgods. Därutöver finns tre skärvor porslin (F12, F13) (fig. 27–28), en skärva lokalt producerad fajans (F11) (fig. 29) och en skärva stengods (F10). Rödgodset representerar maximalt fem kärl, men det troligaste är att det rör sig om fyra stycken. Två av kärlen är skålar av typisk tidigmodern typ, medan de andra två är kokkärl. Bägge skålarna har en basdekor av koncenPalatslämningar på Riddarholmen 29 triska cirklar, vilket är den vanligaste dekortypen under 1600- och 1700talet. På den ena skålen utgör en grön färg grundtonen, medan den andra har en klar glasyr, vilket ger kärlet en mer gul och brun framtoning. Den gröna färgen förekommer väl spritt på denna typ av keramik i Mälardalen, även om den klarglaserade typen är vanligare (jfr Tryckerigatan). Den grönglaserade skålen är något deformerad, vilket torde ha skett vid bränningen – den är således att betrakta som sekunda vara. Kokkärlen är, som brukligt, mer anonyma. Bägge har en brun ton och relativt kraftigt profilerad mynning. Den ena uppvisar utfällningar, eller erosion av glasyren medan den andra är bra bevarad. Antingen har det att göra med olika kvalitet på glasyren (och därmed troligen olika tillverkare) eller så härrör de från olika depositioner innan de slutligen redeponerades till denna plats. Förutom kärlen finns en skärva av rödgods från ett föremål med rundad kropp (F4). Skärvan är svårtolkad, men den skulle kunna härröra från en lergök, alternativt en sparbössa. Det finns element i formen som snarast talar för det tidigare, men det kan också röra sig om någon annan typ av föremål som inte kunnat identifieras inom ramen för denna begränsade analys. De tre porslinskärvorna representerar troligen två kärl, men det kan röra sig om tre stycken. Det ena kärlet är dekorerat i så kallad famille rose, vilket är en färgklassificering av kinesiskt porslin. Dekoren domineras av rosa och lila färgtoner och introducerades först i början av 1700-talet, sannolikt runt år 1720. De andra skärvorna härrör från ett vanligare förekommande blåmålat gods. De stora kvantiteterna av detta gods var ett specialtillverkat exportgods. Denna typ är vanlig i materialet från ostindifararen Götheborg, som förliste utanför Göteborg år 1745. Den enda skärvan fajans i materialet har en typ av dekor som kallas bianco-sopra bianco (”vitt på vitt”). Detta är ursprungligen en italiensk teknik som återupptogs och populariserades av porslinsfabriken i Rörstrand i Stockholm år 1745. Metoden består i att dekoren målades med vitt på en ljust blå/grå bakgrund, varpå man fick en inverterad bild av kärlets färgton. Normalt målades blått på vit bakgrund. Figur 27. Porslinsfat (F13) med motivet Famille rose daterad till efter 1720, sannolikt mitten eller andra hälften av 1700-talet. Foto: Mathias Bäck. 30 Palatslämningar på Riddarholmen Figur 28. Porslinsfat (F12) daterat till mitten eller andra hälften av 1700-talet. Foto: Mathias Bäck. Figur 29. Fajansfat (F11) som med stor sannolikhet kan vara tillverkat i porslinsfabrikerna i Rörstrand eller Marieberg, på Kungsholmen – den senare inom synhåll från fyndplatsen. Dekorerad enligt metoden Bianco-sopra bianco, dekoren är målad med vitt på blått. Daterad till mitten eller andra hälften av 1700-talet. Foto: Mathias Bäck. En tämligen anonym skärva saltglaserat stengods härrör sannolikt från en kruka/kanna (tyska Kugelbauchkrug/-kanne), tillverkad i Westerwald i Tyskland. På grund av avsaknaden av diagnostiska element kan den inte dateras närmare än till senare delen av 1600-talet eller första hälften av 1700-talet. Av övriga fynd kan kort nämnas kritpipshuvudet, som är profilerat (”musselhuvud”) och av holländsk proveniens. Den kan dateras till 1700-talets andra hälft. Vidare kan det vara värt att uppmärksamma de två mangan glaserade taktegelpannorna. Glaserat taktegel signalerar att de härrör från en exklusiv miljö. En av kakelugnarna har varit grönglaserad, en är oglaserad och den tredje är ett manganglaserat dekorkakel av senbarocktyp. Materialet är för litet för att vara statistiskt relevant eller berätta något om materialets ursprungliga miljö. Rödgodset utgörs av två kokkärl och Palatslämningar på Riddarholmen 31 två serverings- eller bordskärl. Till skillnad från fyndsammansättningen i Tryckerigatan innehåller det från Evert Taubes terrass sådana godstyper som förväntas i en miljö som Riddarholmen, nämligen stengods, fajans och framförallt porslin. Orsakerna till denna kvalitativa skillnad är avhängig av materialets ursprungliga proveniens (som vi inte känner) och dateringen av de olika samlingarna. En viktig händelse som påverkar hur den materiella konsumtionen ser ut i Sverige under 1600-talet respektive mitten- andra hälften av 1700-talet är att det svenska Ostindiska kompaniet grundats år 1731. Till skillnad från material i Tryckerigatan ligger den kronologiska tyngdpunkten i utfyllnaden i Evert Taubes terrass snarare i mitten eller andra hälften av 1700-talet. Det förekommer emellertid även några föremål som torde placeras i övergången mellan 1600- och 1700-tal. Här samvarierar stengodset och rödgodskärlen, medan de senare 1700-talsdateringarna kan knytas till fajans och porslin. Här kan man källkritiskt fråga sig om rödgodset av dessa typer tillverkas längre fram i 1700-tal än vad som normalt anses brukligt. Paralleller till dessa typer av rödgods tillåter en datering av dem upp till 1740-tal. Tidsspannet mellan rödgods och fajans/porslin (som i detta fall är säkert daterat) är så litet att det är rimligt att fyndmaterialet i SL269 kan ha en gemensam proveniens. Slutligen kan vi lyfta fram fynden av ostronskal, som kan betraktas som en ledartefakt för 1700-talet. Slutsatsen blir att fyllnadsmaterialet vid Evert Taubes terrass inte kan ha flyttats till platsen före 1700-talets senare del. Tolkning Sjögården Undersökningen vid Evert Taubes terrass tillför, trots den ringa undersökningsytan, ovanligt mycket arkeologisk information. Undersökningsområdets karaktär av bevarad enklav, mitt i ett under de senaste århundradena mycket omdanat område, ger oss en unik möjlighet att undersöka de delar av Wrangelska palatsets sjögård med tillhörande altaner och trappor, som finns bevarade ovan den moderna kullerstensnivån. Längst i norr, där antalet meter över havet är som högst, finner vi tegel- och stenkonstruktioner, ovan benämnda S4, som troligen utgör den näst nedersta trappavsatsen i Wrangelska palatsets sjögårdskomplex, som ses på Jean le Pautres kopparstick från omkring år 1670 (se fig. 3). I kontextgruppen S4 bildar SS200, SS206 och SS211 tillsammans trappavsatsen medan SS224 är den bastanta trappmur som kan på kopparsticket ses bakom ovan nämnda konstruktioner och som är belägen på en högre nivå än SS200, SS206 och SS211. Stödmuren Den nuvarande stödmuren renoverades senast år 1928. Antalet renoveringar dessförinnan samt ursprungligt tillkomstår är okänt. Området tycks ha fått sin nuvarande utformning i slutet av 1800-talet (se fig. 31). Det är troligt att stödmuren börjar byggas någon gång under 1700-talet, det vill säga efter destruktionen av Wrangelska palatsets sjögård. Detta baserat på att de övre delarna av den äldre muren innehåller balusterfragment som högst troligen utgör raseringsmaterial från sjögårdskomplexet. 32 Palatslämningar på Riddarholmen 50 m 0 Figur 30. 1625 års karta över Stockholm (SE/SSA/Handritade kartor 68/1625, www.stockholmskallan.se) med undersökningsområdet markerat i blått. Bearbetning: Anders Biwall. Skala 1:1 500. Palatslämningar på Riddarholmen 33 0 10 20 30 40 m Figur 31. Lundgrens karta över Stockholm år 1885 (SE/SSA/Stockholmskartor/Lundgren 1885 års karta över Stockholm, www.stockholmskallan.se) med undersökningsområdet markerat. Bearbetning: Anders Biwall. Skala 1:1 400. Riddarfjärden 0 20 m Förundersökningsområde 1300-talets strandlinje Kaj år 1635 Mur Torn Figur 32. Västertorn och mur samt kaj och strandlinje digitaliserade (från Hedlund 2014, www. stockholmskallan.se) med undersökningsområdet markerat. Bearbetning: Anders Biwall. Skala 1:1 000. Palatslämningar på Riddarholmen 35 Ursprungligen fanns även teorin att stödmurens bas skulle kunna utgöra ett parti av Västermur. Det som talar för denna teori var att de nedre delarna av muren var fria från balusterfragment samt att de skillnader som fanns mellan inmätt murparti och den rektifierade Västermur låg inom felmarginalen, här cirka fyra meter (se fig. 32). Det är möjligt, men ovisst, om den äldre muren fortsätter norrut, under resterande delar av stödmuren och vidare norrut. Muren skulle enligt denna teori därmed i sina äldsta delar vara daterad till senare halvan av 1500-talet. Det som talar mot den senare teorin är det faktum att ett tegelgolv (SS100022) var beläget under den nedersta delen av murens södra parti. En senmedeltida eller 1500-talsbyggnad i så strandnära läge är mindre sannolik. Mer troligt är då att tegelgolvet utgör del av de byggnader, som ses i strandkanten i form av tomter på 1625 års karta, det vill säga att huset har en datering till senast tidigt 1600-tal och stödmuren en äldsta datering till 1700-tal, baserat på att den tillkommit efter destruktionen av sjögårdens landbaserade delar. På Sigismund v. Vogels kopparstick från år 1647 syns en mur i ungefärlig nord–sydlig riktning. Det är oklart om denna mur utgör den aktuella stödmuren, eller om den representerar det högre murpartiet, som är beläget norr om undersökningsområdet och utgör stöd för en högre belägen terrass. Referenser Billig, T. 1998. Några byggnadsarkeologiska rön i Wrangelska palatset. Fornvännen 83. Stockholm. Dahlberg, E. Suecia antiqua et hodierna. 1698–1715. Stockholm. Hansson, H. 1976. Stockholms stadsmurar. Diss. Stockholms kommunalförvaltning, Stockholm. Hedlund, J. 2014. Tryckerigatan: arkeologisk förundersökning 2013: Stockholm, Riddarholmen, Tryckerigatan, RAÄ Stockholm 103:1, Stockholms stadsmuseum, arkeologisk rapport 2014:60. Hedlund, J. & Söderlund, K. 2011. Gamla Riksarkivet/Stenbockska palatsets gård: arkeologisk undersökning 2010: Stockholm, Riddarholmen, Gamla Riksarkivet/Stenbockska palatsets gård, RAÄ Stockholm 103:1, Stockholms stadsmuseum, arkeologisk rapport 2011:6. Hjulhammar, M. & Sundberg, K. 2014. Ångbåtshamnen vid Riddarholmen, arkeologisk förundersökning inför Citybanan, Gråmunkeholmen 3, Riddarholmen 1:30, 1:31, RAÄ Stockholm 103:1. Sjöhistoriska museet, arkeologisk rapport 2014:15. Källström, M. 1999. Evert Taubes terrass: arkeologisk förundersökning 1998: Stockholm, Riddarholmen, Evert Taubes terrass, fornlämning 103. Stockholms stadsmuseum, arkeologisk rapport 1999:6. O:son Nordberg, T. 1947. Wrangelska palatset. I: Samfundet S:t Eriks årsbok 1947. Stockholm. Söderlund, K. 1991. Riddarholmen: arkeologisk rapport 1991. Stockholm, Gamla Stan, Riddarholmen, fornlämning 103. Stockholms stads museum, arkeologisk rapport 1991. – 2004. Riddarholmen: arkeologisk förstudie 2004. Arkeologisk rapport 2004:2. Stockholms stadsmuseum. 36 Palatslämningar på Riddarholmen Muntliga uppgifter Adrian Rudling, VE-sten. Digitala källor http://www.kb.se http://www.lantmateriet.se http://www.sfv.se http://www.sgu.se http://www.stockholmskallan.se Administrativa uppgifter Tryckerigatan SHMM:s dnr: 5.1.1-00162-2015 (RAÄ:s dnr: 3.1.1-00778-2014). Länsstyrelsens dnr: 4311-1079-2014. SHMM:s projektnr: A12763 (RAÄ:s projektnr: 12763). Intrasisprojekt: SHMM2014:028. Undersökningstid: 23 juni–16 oktober 2014. Projektgrupp: Maria Lingström, Katarina Appelgren, Mathias Bäck, Ann–Mari Hållans Stenholm och Tomas Westberg. Underkonsulter: –. Exploateringsyta: 710 kvadratmeter/löpmeter. Undersökt yta: 710 kvadratmeter/löpmeter. Läge: Fastighetskartan, blad 6568HS Stockholm (10I6F Stockholm). Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 674286,93 y 65080301,14. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk–topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 3 foton med Unr 5294_1–3. Dokumentationshandlingarna lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Fynd: F5–F18 förvaras på SHMM, Arkeologiska uppdragsverksamheten, Stockholm, i väntan på fyndfördelningsbeslut. Rosenhanska palatset SHMM:s dnr: 5.1.1-00162-2015 (RAÄ:s dnr: 3.1.1-00778-2014). Länsstyrelsens dnr: 4311-33348-2014. SHMM:s projektnr: A12763 (RAÄ:s projektnr: 12763). Intrasisprojekt: SHMM2014:028. Undersökningstid: 13–15 oktober 2014. Projektgrupp: Maria Lingström och Ann–Mari Hållans Stenholm. Underkonsulter: –. Exploateringsyta: 102 kvadratmeter/löpmeter. Undersökt yta: 102 kvadratmeter/löpmeter. Läge: Fastighetskartan, 6568HS Stockholm (10I6F Stockholm). Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Palatslämningar på Riddarholmen 37 Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 674265,28 y 6580301,56. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk–topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 foto med Unr 5294_4. Dokumentationshandlingarna lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Fynd: Inga fynd tillvaratagna. Evert Taubes terrass SHMM:s dnr: 5.1.1-00109-2015 (RAÄ:s dnr: 3.1.1-03674-2014). Länsstyrelsens dnr: 4311-35248-2014. SHMM:s projektnr: A12969 (RAÄ:s projektnr: 12969). Intrasisprojekt: SHMM2014:189. Undersökningstid: 3 november 2014–20 januari 2015. Projektgrupp: Maria Lingström, Katarina Appelgren och Ann-Mari Hållans Stenholm. Underkonsulter: –. Exploateringsyta: 38 kvadratmeter/löpmeter. Undersökt yta: 38 kvadratmeter/löpmeter. Läge: Fastighetskartan, 6568HS Stockholm (10I6F Stockholm). Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 674244,22 y 6580251,27. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk–topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 12 foton med Unr 5295_1–12. Dokumentations¬handlingarna lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Fynd: F1–F13, F15–F18 förvaras på SHMM, Arkeologiska uppdrags verksamheten, Stockholm, i väntan på fyndfördelningsbeslut. 38 Palatslämningar på Riddarholmen Bilagor Bilaga 1. Schakttabeller Tryckerigatan Schaktnr Storlek Beskrivning 1000070 61×6– 12 m (NV–SÖ) 0,5–1,8 m dj Schaktet omfattade hela Tryckerigatans längd och bredd. Schaktet var i gatans vägbana mestadels 0,6 m djupt samt under gatans trottoarer 0,5 m djupt. I gatans mitt var schaktdjupet på ett litet parti 1 m på grund av nedläggning av brunnar. I gatans sydvästligaste del var schaktdjupet inom ett ca 3,9×1,3–1,8 m stort område 1 m djupt på grund av nedläggning av ledningar. I schaktet framkom sex anläggningar/lager. Rosenhanska palatset Schaktnr Storlek 1000073 31×1 m (NV–SÖ) och Schaktet på Rosenhanska palatsets gård låg i nordväst–syd0,3–0,7 m dj östlig riktning direkt öster om palatsets västra flygelsida. Det var 31 m långt, 1 m brett och 0,3–0,7 m djupt. I schaktet framkom inget av antikvariskt intresse; endast moderna fyllnadsmassor och därefter berg i dagen. Beskrivning Evert Taubes terrass Schaktnr Storlek Beskrivning 607 3,6×2,25 m (ÖNÖ–VSV) och 0,2–0,4 m dj Det nordliga, mindre schaktet. Var beläget på mellan 6,65 och 7,32 m ö.h. med de högsta partierna i norr. I schaktet framkom ett utfyllnadslager (SL269). Under lagret framkom tre konstruktioner, SS200, SS206, SS211, som tillsammans med SS224 bildar kontextgruppen S4. Schaktningen stannade på denna konstruktionsnivå, och anläggningarna kommer att bevaras under nya bärlager. 1000008 14,5×1,75–2,25 m (NNV–SSÖ) och 0,65–2,5 m dj Det sydliga, större schaktet. 0,65 m djupt i söder och 2,5 m djupt i norr. Schaktbotten var belägen på höjder mellan 3,80 och 4,50 m ö.h. I schaktet framkom 11 anläggningar/ lager. I schaktets norra del framkom vid undersökningens slut berg i dagen i botten (ej inmätt). Därintill fanns SL1000061, ett sandlager som inte undersöktes inom ramen för aktuell undersökning och vars utbredning därmed är oklar. I schaktets mitt fanns inga lagerrester kvar, då grundmuren S3 där gick ända fram till berg i dagen i öster. I schaktets södra botten fanns tegelkonstruktionen SS1000022 och delar av SL269 kvar. Palatslämningar på Riddarholmen 39 Bilaga 2. Anläggningstabeller Tryckerigatan Kontext gruppsnr/ Storlek anl.nr Beskrivning 2 – Flygel. Tegel- och/eller stenkonstruktionerna A200, A201, A1000020 och A1000028 bildar tillsammans fragment av Stenbockska palatsets sydvästra flygel. 200 1,7×0,3 m (NNV–SSÖ) och 0,1 m h Mur. A200 var det mest fragmentariska murpartiet i Tryckerigatan och gränsen mellan murrest och intilliggande raseringslager (AL1000015) var diffus. Murpartiet var 1,7 m långt (NNV–SSÖ) och 0,3 m brett, och bestod av ett skikt tegel i bruk. Det var i söder avgrävt av i samband med tidigare utförd kabeldragning. Det aktuella murpartiet är på det historiska kartöverlägget beläget mitt i den syd västra flygelbyggnaden. Utifrån övriga murrester är det dock troligt att anta att detta murparti varit beläget i byggnadens östra vägg. Konstruktion och lager täcktes efter plandokumentation med täckduk. Ingår i S2. 201 2,2×0,3 m (NNÖ–SSV) Mur. A201 var ett 2,2 m långt (NNÖ–SSV) och 0,3 m brett murparti (se fig. 6). Det bestod av tegelsten i bruk i två skift. Enskilda tegelstenar var på grund av murbruket inte möjliga att utskilja. Konstruktionen rensades endast fram i plan, och endast ett skikt var synligt. I södra delen vinklade muren av åt norr. Längden på detta nordväst–sydöstliga parti var 0,65 m och bredden 0,4 m. Vinkeln antyder antingen att aktuellt murparti utgör ett hörn av flygeln, alternativt en vinkel på byggnaden som inte är känd från det historiska kartmaterialet. Konstruktionen var belägen på 6,80 m ö.h. samt 0,4 meter under gatstensnivå. Den omgavs av moderna fyllnadsmassor. Murpartiet täcktes efter dokumentation med täckduk. Den norra delen av detta murparti schaktades fram i samband med tidigare undersökning. Ingår i S2. 1000015 2×0,9 m (SV–NÖ) Raseringslager. Lagret var beläget nordväst om och i direkt anslutning till SS200. Det ytdokumenterades endast. Därför är dess tjocklek okänd. Raseringslagret bestod av sand innehållande tegelkross, kalkbruk, fajans, kritpipa, murbruk, enstaka spik, glas samt enstaka djurben. 1000020 2,8×0,25–0,3 m (SV–NÖ) Mur. Murpartiet var 2,8 m långt (SV–NÖ) och 0,25–0,3 m brett. Det bestod av tegel i bruk ett skift och med ett synligt skikt. En tvärgående tegelsten fanns centralt på muren. Murpartiet hade en tydlig rundning åt öster, och var avgrävt i båda ändar. Det bestod av defekta och fragmentariska tegel samt tegelkross vars ursprungliga längd och tjocklek inte kunde uppskattas. Bredden var dock 0,13 m. Konstruktionen var belägen på ca 6,6 m ö.h. och 0,4 m under gatstensnivå. Utifrån det historiska kartöverlägget sammanfaller aktuellt murparti väl med flygelns västvägg. Murpartiets form antyder dock att flygeln haft ett något annorlunda utseende jämfört med det historiska kartmaterialet. Efter plandokumentation täcktes konstruktionen med täckduk. Ingår i S2. 1000028 2,1×1,02 m (NV–SÖ) och 0,55 m h Mur. Bastant skalmur, avgrävd i båda ändar. Murens bottenparti togs endast fram i det nordöstra hörnet. I övriga delar var muren synlig till en höjd av 0,3 m. Det bäst bevarade murpartiet i Tryckerigatan. Det bestod av både kvaderhuggen gråsten och tegelsten. Murkärnan bestod av kalkbruk varvat med tegelsten. Teglet var något oregelbundet lagt med ett skikt tvärgående och det översta, mycket fragmentariskt, längsgående, endast två stenar. På murens översta partier var kalkbruk. Gråstenarna var 0,4–0,88 m långa, 0,2–0,37 m breda och 0,18–0,26 m. Tegelstenarna var 0,29 m långa, 0,13–0,14 m breda och 0,07 m höga. Både gråsten och tegelsten fanns i murens bas samt varvade i övriga skikt. Murens högsta parti var beläget 0,6 m under gatstensnivå. Den dokumenterades hastigt, eftersom lokaliseringen av den stoppade upp exploateringen. Efter dokumentation täcktes murpartiet med täckduk och grus, och kunde sålunda bevaras under den nya gatubeläggningen. Murpartiet hade tydligt samma riktning som Stenbockska palatset, och även samma riktning som flygelbyggnaden på det historiska kartöverlägget, dock stämmer inte positionen med kartöverlägget. Ingår i S2. 1000037 26×8 m (NNÖ–SSV) och Utjämningslager. Påträffades ställvis i den sydvästra halvan av schaktet.. Lagret bestod av grå grusig, 0,85 m tj siltig sand med ställvis rena sandfläckar. Det utgjorde troligen ett äldre raseringslager som utjämnats med ställvisa rester av sättsand. Lagret var endast synligt i den delen av schaktet som schaktades ner till minst 0,6 m djup, det vill säga under körbanan. Det kunde endast djupbestämmas i korsningen Tryckerigatan–Birger Jarls torg. Lagret innehöll rikliga mängder spräckt sten, tegelsten, tegelkross samt djurben. Djurbenen utgjorde slaktavfall från de vanligaste husdjuren, såsom nöt, häst, gris och får/get. Inga människoben påträffades. I raseringslagret förekom även keramik, huvudsakligen i form av yngre rödgods. 40 Palatslämningar på Riddarholmen Evert Taubes terrass Kontext-gruppsnr/ Storlek anl.nr Beskrivning 2 1,36×1,5 m (Ö–V) och 1,1 m h Trappa. I den östra delen av schaktet fanns en sten– och tegelkonstruktion i tre nivåer med kalkstensplattor överst och kantställda tegelstenar däremellan. Kalkstenen var återanvänd och skarvad med tegelsten för att bilda en kvadratisk form. Hela konstruktionen mätte 1,5 m (N–S)×1,36 m (Ö–V). Den gick in i schaktväggen i öster. Konstruktionens höjd var 1,1 m. Den var belägen på mellan 4 och 5,1 m ö.h. På dess lägsta nivå fanns plattor av porös bergart. De nedre delarna tog efter dokumentation bort med maskin. Konstruktionen visade sig då bestå av flera stora kvadratiska kalkstensplattor lagda på varandra. I schaktväggen satt sammanlagt nio skikt, varav de sex översta bestod av mindre, kvadratiska kalkstenshällar och därunder tre skikt med tegelsten. 0,02–0,05 m tjocka fogmassor med kalkbruk fanns mellan plattorna. Plattorna mätte 0,25–0,28 m i bredd och var 0,04–0,06 m tjocka. Längden inåt berget gick inte att avgöra. Underst i konstruktionen fanns baluster SS586 (se nedan). 3 13,6×1,4 m (NNV–SSÖ) och 0,8–1,75 m h Skalmur. Under och delvis öster om den moderna stödmuren (SS313) var den äldre stödmuren i varierande grad bevarad. Den utgjorde en skalmur med murverk och murkärna. Det synliga äldre murpartiet var 13,6 m långt. Det var oklart men dock troligt att den äldre stödmuren fortsatte norrut, under de befintliga ej rivna delarna av 1928 års stödmur. Under det nordligaste partiet av den rivna nyare muren var den äldre muren på ett kort parti bevarad genom sex skikt gråsten till en höjd av 1,75 m, men i övriga delar av muren i tre till fem skikt, till en höjd av 0,8 meter. Murens bredd var 1,4 meter. Murverket bestod av 0,25–0,6 m stora stenar liggande tätt intill varandra med fog av lucker mörkbrun silt, innehållande kalkbruk samt mycket bark och växtdelar från rötter. Murens bas var i söder belägen på ca 3,70 m ö.h. medan dess bas i norr troligen inte helt tagits fram. Stenarna i muren bestod av obearbetad och spräckt gråsten, flat, tillhuggen kalksten samt i murverket västerut även kvaderhuggen kalksten. Stenstorleken varierade mellan 0,1 och 1,5 m, med en medelstorlek på mellan 0,3 och 0,7 m. I de översta två skikten av de inre, östra delarna av muren låg plastpåsar inblandade, vilket tyder på att dessa delar av muren störts nyligen. Övriga delar av muren innehöll endast material med datering till 1600–tal, däribland balustrar, som bör vara raseringsmaterial från Wrangelska palatsets sjögårds altanräcken. Stenar, som troligen kommit från den norra delen av muren, låg raserade öster om muren. Muren låg kant i kant med kullerstenen på Evert Taubes terrass i väster, utanför muren. 4 5,15×3 m (NNV–SSÖ) och 2,8 m h (1,7 + 1,1 m) Trapphus. Tegel– och stenkonstruktionerna SS200, SS206, SS211 och SS224 bildar tillsammans kontextgruppen S4, som har tolkats som delar av ett trapphus och en trappa, det vill säga en del av Wrangelska palatsets sjögård. 200 0,95–1,4×1,1 m (Ö–V) och 0,38–0,65 m h Tegelkonstruktion. Hela konstruktionen mätte 0,95–1,4 m (Ö–V)×1,1 m (N–S) med i den södra delen några utstickande tegelstenar, vilket här gav en längd av 1,4 m. Konstruktionen kunde inom ramen för uppdraget endast avgränsas söderut, i övriga riktningar täcktes den av SL269. I den västra delen av konstruktionen var sju tegelskikt bevarade, och i den östra delen tre till fyra skikt. Konstruktionens höjd var i den västra delen 0,65 m, och i den östra delen 0,38 m. Den bestod av hela och fragmentariska tegelstenar samt centralt i anläggningen även gråsten. De hela tegelstenarna mätte 0,28×0,14×0,08 m. Tegelstenarna låg i dubbla skift i bruk. Bruket var inte avstruket i fogarna, utan hade en grov karaktär. Centralt i anläggningen fanns två kantiga gråstenar, ca 0,35 m stora, 0,05–0,1 m tjocka och 0,14–0,22 m breda. Direkt öster om SS200 fanns nedrasade tegelstenar. Konstruktionen utgjorde troligen en vägg. Den låg i söder i direkt anslutning till ett stenfundament, SS206. Ingår i kontextgrupp S4. 206 2,35×0,72–1,1 m (Ö–V) och 0,2–0,4 m h Stenkonstruktion. Hela konstruktionen mätte 2,35 m (Ö–V)×0,72–1,1 m (N–S), varav 0,72 m i väster och 1,1 m i östra delen. Höjden var i väster 0,2 m, i öster ca 0,4 m. Stenkonstruktionen var täckt med kalkbruk, vilket gjorde det svårt att avgöra storlek på de enskilda gråstenarna. De synliga stenarna var rundade och 0,17–0,35 m stora med ett tunt lager av bruk påstruken. Den östra delen hade en markant höjning jämfört med den centrala och västra delen. De östra delarna av SS206 låg i liv med SS224 och dessa ska sannolikt ses som en samtida byggnadsmässig enhet. I söder har sannolikt en urschaktning i samband med tillkomsten av den tvärgående betongavdelaren (SS614) skett, vilket grävt av konstruktionen (ca 0,55 meter norr om balken). Ingår i kontextgrupp S4. 211 1,1×0,23 m (Ö–V) och 0,33 m h Stenkonstruktion. Konstruktionspartiet mätte 1,1 m (Ö–V), var 0,23 m brett och åtminstone 0,33 m högt. Det bestod av rektangulärt tillhuggna gråstensblock i två synliga skikt, fogade med kalkbruk. Den översta stenen mätte 0,72 m (Ö–V)×0,23 m och var 0,12 m tjock. Storleken på stenarna i det undre skiktet var inte möjlig att avgöra. Av de tre konstruktionerna i det nordliga schaktet var denna konstruktion den mest raserade och fragmentariska. Stenkonstruktionen utgjorde det högsta partiet i tegel–/stenkonstruktionen i kontextgruppen S4. Söder och sydöst om SS211 fanns tegelstensfragment och tegelkross. Ingår i kontextgrupp S4. 224 2,4×0,8 m (NNV–SSÖ) och 1,7 m h Mur. Konstruktionen utgjordes av ett bastant murparti bestående av gråsten i tio skikt med kalkbruk på. Fogen bestod av silt. Tjocklek på muren var inte möjlig att avgöra, men uppskattades utifrån överstycket till ca 0,8 m. Muren bestod av omsorgsfullt lagda ca 0,3–0,57 m stora och 0,1–0,13 m tjocka kvaderhuggna flata gråstenar. Det var inte möjligt att avgöra om murens synliga understa skikt utgjorde dess egentliga bas, eller om den fortsatte djupare ned. Den synliga basens bottenmått var på grund av dålig GPS–precision svårmätt, men låg troligen på ca 4,50 m ö.h. Längst i söder var muren skarvad med några tegelstenar. Berg i dagen fanns söder om och troligen även under muren. Muren låg i liv med den östra delen av stenkonstruktionen SS206 och bildar troligen en byggnadsmässig enhet tillsammans med denna. Ingår i kontextgrupp S4. Palatslämningar på Riddarholmen 41 Kontext-gruppsnr/ Storlek anl.nr Beskrivning 269 17,5×1,5–4,5 m (NNV– SSÖ) och 0,2–1,75 m tj Utfyllnadslager. SL269 fanns i både det nordliga och det sydliga schaktet. Lagret var i schakt 1 0,2–0,4 m tjockt och i schakt 2 0,65–1,75 m tjockt. Det följde stödmurkonstruktionens höjd och var därmed tjockast i norr. Lagret utgjorde ett omdeponerat utfyllnadslager bestående av raserings massor. I lagret förekom rikligt med tegelsten, tegelkross, träkol och småsten. Det bestod av mörkbrun sandig silt och innehöll även keramik, djurben, glas, kakel och enstaka järnföremål, främst spik. 270 2,9×2,2 m (NNV–SSÖ) och 0,5 m tj Raseringslager. SL270 var ett raseringslager, som var beläget i den norra delen av schakt 2. Lagret var ca 0,5 meter tjockt och bestod av grå, torr sand. Det innehöll rikligt med kalkbruk samt i botten rikligt med defekta tegelstenar. Lagret var beläget under SL269 men över S3, den äldre stödmuren. Det är troligt att lagret utgör rasering från anläggningarna inom grupp S2. 300 2×1,5 m (N–S) och 0,15 m tj Konstruktionslager. SL300 var beläget i norra delen av schaktet och utgjorde ett lager med mörkt brungrå siltig sättsand innehållande rikligt med kalkbruk. Lagret var beläget under SL270 samt direkt över kalkstensplatta SS351, som i sin tur underlagrade den äldre stödmuren, S3. SL300 utgjorde troligen delar av ett konstruktionslager. 301 2×1,5 m (N–S) och 0,1 m tj Konstruktionslager. SL301 var beläget i norra delen av schaktet. Det bestod av ett grått kalkbrukslager, och var beläget under SL300 och kalkstensplatta SS351, men över kalkstensplatta SS590 och sandlager SL1000061. SL300 utgjorde troligen delar av ett konstruktionslager. 313 18,4×0,9 m (NNV–SSÖ) och 0,3–2,3 m h Modern stödmur. Den moderna stödmuren var i nuvarande skick, inklusive äldre underliggande murpartier, i söder 0,3 m hög och i norra delen av undersökningsområdet 2,3 m hög. 325 1,6×0,7 m (NNV–SSÖ) Modernt kullerstensparti. I den södra delen av schakt två fanns i toppen av det översta utfyllnadslagret en kullerstensbeläggning inom ett 1,6×0,7 m stort område. Stenarna bestod av rundad 0,1–0,3 m stora kullerstenar. Stenpartiet var mycket likt den moderna kullerstensbeläggningen söder om schaktet och var också belägen på samma höjd över havet. Detta tillsammans med de stratigrafiska förhållandena gör att stenläggningen bedöms vara modern. 351 0,4×0,4 m Kalkstensplatta. I norra delen av schakt 2 fanns en friliggande kalkstensplatta, SS351. SS351 var belägen under ett lager med sättsand, SL300, under den nordöstra delen av den äldre stödmuren, S3. 586 0,85×0,4 m st och 0,28 mh Baluster. SS586 utgjordes av ett prickhugget bergartsblock, som gick in i den nyare stödmuren (SS313). Blocket var beläget liggande och utstickande österut i den understa delen av den nyare muren (SS313) men över den äldre muren (S3). Det var även beläget under trappa S2. Blocket var 0,4×0,28 m stort och 0,85 m högt. Då det togs loss från sin position visade det sig även innehålla en ”inbyggd” baluster samt fästanordning på båda kortsidorna, vilket troligen innebär att blocket utgör ett fragment av en balustrad till Wrangelska palatset, sekundärt använt som trappsten och som byggmaterial i muren. In situ var den prickhuggna ovansidan nött (sliten av trampning?) medan dekor och kantlist syntes bättre på långsidorna. 590 0,55×0,5 m Kalkstensplatta. I norra delen av schakt 2 fanns en friliggande kalkstensplatta, SS590. Den var belägen under SL301. 1000022 2,35×0,8 m (NNV–SSÖ) och 0,22 m tj Tegelgolv. SS1000022 var i synbar storlek 2,35×0,8 m stort (NNV–SSÖ) och åtminstone 0,22 m tjockt. Det var i öster avgränsat av berg i dagen, troligen avgrävt i såväl väster som norr men inte avgränsat åt söder, där det gick in under resterande delar av SL269. I den östra kanten fanns tegel i två skikt, vilket skulle kunna indikera att en vägg funnits här. I övrigt var ett skikt med tegelsten synligt. Tegelstenarna var fogade med kalkbruk, vilket gjorde det svårt att urskilja enskilda tegelstenar. De synliga tegelstenarna var dock tillhuggna, och mätte 0,15×0,15 m. Tegelstenarna var både plant liggande och kantställda. Höjden på det översta skiktet var 0,12 m. Höjden på det undre skiktet var minst 0,1 m. Tegelgolvet var tydligt beläget under de äldsta delarna av stödmuren (S3) och utgör därmed undersökningens äldsta konstruktion. Väster om konstruktionen, under S3, var ytterligare raseringsmassor. Konstruktionen kommer att bevaras och täckas med grusmassor i samband med byggandet av den nya stödmuren. 1000061 Ej undersökt Naturligt sandlager. Under SL301 var SL1000061 beläget, ett sandlager som inte undersöktes inom ramen för denna undersökning och som därmed har okänd utbredning och tjocklek. Det är möjligt att lagret utgör naturlig sjösand. Det påträffades i direkt anslutning till berg i dagen. 42 Palatslämningar på Riddarholmen Bilaga 3. Fyndtabeller Tryckerigatan Fyndnr Sakord Material Subklass 1 Ostron Organiskt material Ostron Antal 1 Vikt (g) 30 Ej sparat Anmärkning 2 Ostron Organiskt material Ostron 1 28 Ej sparat 3 Ostron Organiskt material Ostron 1 26 Ej sparat 4 Ostron Organiskt material Ostron 1 31 Ej sparat 5 Kakel Keramik Kakel 1 62 6 Kakel Keramik Kakel 3 62 Vitgods 7 Fat Keramik Yngre rödgods 2 24 8 Kritpipa Bränd lera Kritpipa 1 2 9 Flaska Glas Flaska 1 3 10 Kakel Keramik Kakel 1 2 11 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 1 2 12 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 1 3 13 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 1 7 14 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 1 2 15 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 2 16 Kruka Keramik Yngre rödgods 1 18 17 Skål Keramik Yngre rödgods 2 18 18 Fat Keramik Yngre rödgods 1 32 19 Fat Keramik Yngre rödgods 1 14 20 Skål Keramik Yngre rödgods 1 68 Fingerintrycksdekor 21 Trebensgryta Keramik Vitgods 1 1 22 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 4 277 23 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 2 75 24 Fat Keramik Yngre rödgods 1 21 25 Skål Keramik Yngre rödgods 1 9 26 Kritpipa Bränd lera Kritpipa 2 9 Fransk lilja på den ena, 1620–1650 27 Kakel Keramik Kakel 1 13 28 Kakel Keramik Kakel 1 1217 3 Liten gryta Evert Taubes terrass Fyndnr Sakord Material Subklass Antal Vikt (g) 1 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 1 14 Anmärkning 2 Skål Keramik Yngre rödgods 1 30 3 Skål Keramik Yngre rödgods 2 45 4 Klotformigt kärl Keramik Yngre rödgods 1 41 5 Kakel Keramik Kakel 1 25 6 Kakel Keramik Kakel 2 142 7 Kakel Keramik Kakel 2 52 8 Tegel Bränd lera Taktegel 2 106 9 Trebensgryta Keramik Yngre rödgods 1 59 10 Kruka Keramik Stengods 1 14 11 Fat Keramik Fajans 1 10 12 Fat Keramik Porslin 2 21 13 Fat Keramik Porslin 1 6 14 Ostron Organiskt material Ostron 1 26 Ej sparat 15 Kritpipa Keramik Kritpipa 2 13 Musselhuvud? Holland 1700-tal (huvud och skaft) 16 Flaska Glas Flaska 2 50 Vin/ölflaska 17 Flaska Glas Schatullflaska 1 17 Botten 18 Fönsterglas Glas Fönsterglas 6 14 Glaspest Manganglasyr Palatslämningar på Riddarholmen 43 Figurförteckning 1. Läget för förundersökningarna på Riddarholmen markerat på utdrag ur Terrängkartan. Skala 1:50 000................................................................................................................................................................................................................. 4 2. Förundersökningsområdena markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1:10 000................................................................................................................................................................................................................. 6 3. Wrangelska palatset med altaner, trappor och sjögård i förgrunden. Kopparstick av Jean le Pautre från cirka år 1670 efter teckning producerad av Erik Dahlberg på 1660-talet. .......................... 7 4. Schakt och stratigrafiska objekt vid Tryckerigatan och Rosenhanska palatset. Skala 1:500..........11 5. Bevarade murpartier av Stenbockska palatsets sydvästra flygel sedd mot bakgrund av flyglarnas historiska läge. Skala 1:100..................................................................................................................................................12 6. A201, del av flygel till Stenbockska palatset. Foto...................................................................................................................13 7. A1000020, del av flygel till Stenbockska palatset. Foto.....................................................................................................13 8. A1000028, del av flygel till Stenbockska palatset. Foto ....................................................................................................14 9. Schaktning, arkeologi, anläggnings- och stenläggningsarbete pågick parallellt i samband med arbetet på Tryckerigatan. Foto.......................................................................................................................................................15 10. Handtag från skål (F20) daterad till andra hälften av 1600-talet. Foto................................................................16 11. Skål (F18) daterad till andra hälften av 1600-talet. Foto....................................................................................................16 12. Trefotsgryta (F22) daterad till 1600-tal. Foto.................................................................................................................................17 13. Kritpipa (F22) med rombisk dekor och infällda franska liljor, daterad till cirka år 1620–1650. Foto........................................................................................................................................................................................................................................17 14. Schaktet vid Rosenhanska palatset var beläget längs dess västra flygelsida och innehöll inget av arkeologiskt intresse. Foto........................................................................................................................................................18 15. Schakt och stratigrafiska objekt vid Evert Taubes terrass. Skala 1:75...................................................................19 16. S4 sedd från ovan. Närmast i bild SS211, till höger SS200, där ovan SS206 och längst upp i bild SS224. Konstruktionerna bildar troligen tillsammans delar av ett trapphus till Wrangelska palatsets sjögård. Foto.......................................................................................................................................................20 17. Konstruktionen S4 sedd från öster. Foto...........................................................................................................................................20 18. SS224 sedd snett från ovan. Foto.............................................................................................................................................................22 19. SS224 var en bastant konstruktion bestående av flata gråstenshällar skarvade med enstaka tegelstenar. Foto.......................................................................................................................................................................................................22 20. S2 bestod av flera nivåer av kalkstensplattor och tegelsten, och är ett exempel på hur man på Riddarholmen försökt utnyttja varje tillgänglig yta, insprängd som trappan är mellan två bergknallar. Foto.......................................................................................................................................................................................................24 21. Trappan S2 under borttagande. Under kalkstenshällar framkom balusterfragment SS586 som ses till höger i bild. Foto........................................................................................................................................................................25 22. SS586 utgjorde ett balusterfragment som troligen ingått i ett altanräcke till Wrangelska palatsets sjögård. Sekundärt har den använts som byggnadsmaterial i stödmuren. Foto.............25 23. Den stödmur (SS313) som renoverades år 1928 var i behov av renovering. Under och delvis i den nyare stödmuren fanns äldre murpartier (S3). Här ses den norra delen av muren. Foto......26 24. Under och delvis i den nyare stödmuren (SS313) fanns äldre murpartier (S3). Här ses den södra delen av muren. Foto................................................................................................................................................................26 25. Sammanfogning av en serie foton över S3, den äldre stödmuren. Foton.......................................................27 26. Under den äldre stödmuren (S3) var ett tegelgolv, SS1000022, beläget. Foto...........................................28 27. Porslinsfat (F13) med motivet Famille rose daterad till efter 1720, sannolikt mitten eller andra hälften av 1700-talet. Foto.............................................................................................................................................................30 28. Porslinsfat (F12) daterat till mitten eller andra hälften av 1700-talet. Foto.....................................................31 29. Fajansfat (F11) som med stor sannolikhet kan vara tillverkat i porslinsfabrikerna i Rörstrand eller Marieberg, på Kungsholmen – den senare inom synhåll från fyndplatsen. Dekorerad enligt metoden Bianco-sopra bianco, dekoren är målad med vitt på blått. Daterad till mitten eller andra hälften av 1700-talet. Foto: Mathias Bäck........................................................31 30. 1625 års karta över Stockholm (SE/SSA/Handritade kartor 68/1625, www.stockholmskallan.se) med undersökningsområdet markerat i blått. Skala 1:1 500...............33 31. Lundgrens karta över Stockholm år 1885 (SE/SSA/Stockholmskartor/Lundgren 1885 års karta över Stockholm, www.stockholmskallan.se) med undersökningsområdet markerat. Skala 1:1 400.................................................................................................................................................................................................................34 32. Västertorn och mur samt kaj och strandlinje digitaliserade (från Hedlund 2014, www.stockholmskallan.se) med undersökningsområdet markerat. Skala 1:1 000................................35 44 Palatslämningar på Riddarholmen Palatslämningar på Riddarholmen I samband med olika former av exploateringar har Arkeologiska uppdragsverksamheten vid Statens historiska museer utfört tre arkeologiska förundersökningar i form av schaktkontroller och schaktövervakningar på Riddarholmen. Undersökningarna ägde rum under perioden juni 2014–januari 2015. Uppdragsgivare var Statens fastighetsverk. I Tryckerigatan framkom delar av en av flyglarna till Stenbockska palatset samt kulturlager innehållande bland annat keramik med huvudsaklig datering till 1620–1660/1670-tal. På Rosenhanska palatsets gård påträffades inget av arkeologiskt intresse. Vid Evert Taubes terrass framkom sten- och tegelkonstruktioner, som troligen utgör delar av Wrangelska palatsets altaner och trappor. Därtill undersöktes en äldre föregångare till den stödmur från år 1928, som nu är under renovering. RAPPORT 2015:66 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV SCHAK TKONTROLL OCH SCHAK TÖVER VAKNING Palatslämningar på Riddarholmen Undersökningar av Wrangelska palatsets sjögård samt Stenbockska palatsets flyglar Stockholms län; Uppland; Stockholms kommun; Stockholms stad; Riddarholmen; kvarteret Gråmunkeholmen 3; Tryckerigatan, Rosenhanska palatset och Evert Taubes terrass; Stockholm 103:1 Maria Lingström
© Copyright 2024