Analys - Derivata 1 Ändringskvot……………………………………………………………………….2 2. Derivatabegreppet……………………………………………………………….6 3. Derivatan av potensfunktionen och summor av funktioner…….20 4. Sambandet mellan en polynomfunktions graf & dess derivata..24 5. Funktionerna ex, dess derivator samt logaritmlagarna…………..40 6. Derivatan av en sammansatt funktion………………………………….53 7. Derivatan av logaritm- och exponentialfunktionerna……………..60 8. Derivatan av produkt och kvot…………………………………………….65 9. Lokala extrempunkter med andraderivatan………………………….70 10. Konkav – konvex………………………………………………………………..76 11. Tema - Polynomfunktioner av högre grad……………………………..81 Facit…………………………………………………………………………..………….83 Bilder: Akvareller av Ramon Cavaller; Illustrationer: s.1 Nils-Göran Mattsson, s.28 s.28 Hillerstrom; IBL Bildbyrå: s.5 Simon Ward, s.16 Figarao Magazine, s.75 Gamma, 76 M.C.Escher, Cordon Art B.V., Holland; Geometriska konstruktioner och diagram av NilsGöran Mattsson © Författarna och Bokförlaget Borken, 2011 Derivata - 1 1 Ändringskvot Modell ▪ Ändringskvot utifrån graf eller tabell Exempel Antalet bakterier i en odling bestäms varannan timme. Tabellen nedan visar resultatet. Tid(h) 0.00 2.00 4.00 6.00 8.00 Antal 100 1400 1900 2800 4100 Bestäm den genomsnittliga ändringshastigheten för antalet bakterier mellan kl. 2.00 och 8.00. Lösning Antalet bakterier i odlingen är en funktion av tiden. Oberoende variabel är tiden x h och beroende variabel y st bakterier. För att bestämma ändringshastigheten mellan två tidpunkter behöver vi veta start- och sluttid. Vidare måste vi veta antalet bakterier i början och i slutet av tidsperioden. I diagrammet kommer punkterna (2.00, 1400) och (8.00, 4100) att motsvara början och slutet av tidsperioden. Vi har tidigare sett att ett mått på lutningen hos en linje mellan två punkter är riktningskoefficienten eller k-värdet för linjen. Alltså är k = y2 − y1 ∆y . Detta innebär att k är kvoten av = x 2 − x1 ∆x förändringen i lodrät led y 2 – y 1 och förändringen i vågrät led x 2 – x 1 . Den tidigare skrivs ofta ∆y och den senare ∆x. Ändringshastigheten får enheten 1 st/h eftersom ∆y har enheten 1 st och ∆x enheten 1 h. Derivata - 2 Ändringskvoten = 4100 − 1400 st/h = 450 st/h 8−2 beskriver hur antalet bakterier ändrats mellan kl 02.00 och kl 08.00 men säger inget om hur ändringen skett. Kvoten ger bara ett mått på den genomsnittliga ändringshastigheten. = G1.1 a) b) Tabellen visar hur folkmängden ökat i en liten stad. Bestäm den genomsnittliga befolkningsändringen per år från 1996 till 1998 under hela perioden. År 1996 Folkmängd 18500 G1.2 b) 1998 19200 1999 19400 2000 19500 Tabellen visar hur temperaturen ändrats i Fagersta en sommardag. Klockan Temp. ( oC) a) 1997 18900 8.00 10 11.00 12.00 26 32 14.00 18.00 24 19 20.30 12 Bestäm den genomsnittliga temperaturändringen mellan kl. 8.00 och kl. 12.00. Bestäm ändringskvoten från kl. 14.00 till kl. 20.30. Svara med två gällande siffror. Ange ändringskvotens enhet. G1.3 Bestäm ändringskvoten för funktionen f(x) = x3 i intervallet 2 ≤ x ≤ 4. G1.4 Djup (km) Temperatur (°C) Ju längre vi kommer in i vår 0 10 planet desto långsammare ökar 100 1150 temperaturen. Tabellen nedan 400 1500 visar temperaturen som en 700 1900 funktion av djupet. Beräkna 2800 3700 ändringskvoten för intervallet 0 5100 4300 km till 400 km samt för intervallet 2800 km till 5100 km. Derivata - 3 Filosofen Paracelsus mirakulösa medicinska kurer under 1500-talet kan delvis förklara det stora intresset för kemi efter 1500-talets mitt. Paracelsus såg hela jorden som ett gigantiskt kemiskt laboratorium. Det förklarade uppkomsten av vulkaner, heta källor och metaller som växer och förnyas i jordskorpan. Allt förklarades med en eld i jordens inre. Bilden visar relationen mellan den inre elden och vulkaner. Bilden är från Athanasius Kircher, Mundus subterraneus (1678). Derivata - 4 G1.5 a) b) c) Diagrammet nedan visar höjden för en ”skydiver” som hoppar från 5000 fot. Hon faller först med fötterna riktade mot marken. Efter drygt 14 s faller hon horisontellt ”spread eagle” för att efter ytterligare 13 s utlösa fallskärmen. Beräkna hastigheten (enhet: 1 fot/s) mellan den 10:e och 15:e sekunden mellan den 20:e och 27:e sekunden (”spread eagle”) mellan 30:e och 45:e sekunden. Derivata - 5 2 Derivatabegreppet Teori ▪ Derivatan i en bestämd punkt I diagrammet finns grafen till funktionen f(x) = x2. Punkten P med koordinaterna (1, 1) är markerad. På avståndet ∆x från P är punkten Q markerad. Punkten Q har alltså koordinaterna (1+∆x, (1+∆x)2). Vi har dessutom ritat sekanten genom dessa två punkter. Derivata - 6 (1 + ∆x) 2 − 12 . Detta 1 + ∆x − 1 är också k-värdet för sekanten genom de två punkterna. Ändringskvoten för dessa två punkter blir då = Vi utvecklar täljaren enligt kvadreringsregeln och får: k= 1 + 2 ∆x + ( ∆x )2 − 1 2∆x + (∆x) 2 (1 + ∆x) 2 − 12 = = = 2 + ∆x ∆x 1 + ∆x − 1 ∆x Om ∆x = 3 så är k = 5 (svart sekant) Vi kan nu låta punkten Q röra sig efter kurvan mot punkten P genom att låta värdet på ∆x bli allt mindre. Om ∆x = 2 så är k = 4 (röd sekant) Om ∆x = 1 så är k = 3 (grön sekant) Om ∆x = 0,5 så är k = 2,5 (blå sekant) Vi kan fortsätta i samma stil utan att rita sekanterna. Vi ser då att Om ∆x = 0,05 så är k = 2,05 Om ∆x = 0,005 så är k = 2,005 Om ∆x = 0,0005 så är k = 2,0005 Det syns alltså att k-värdet kan skilja sig från värdet 2 med ett hur litet tal som helst bara man gör värdet på ∆x tillräckligt litet. f (1 + ∆x) − f (1) • På matematiskt språk säger man: Ändringskvoten ∆x har gränsvärdet 2 när ∆x går mot 0 om och endast om kvoten kan bli hur nära värdet 2 som helst bara ∆x väljs tillräckligt litet. f (1 + ∆x) − f (1) • Med matematiska symboler skriver man: lim = 2. ∆x → 0 ∆x Bokstäverna ”lim” står för det latinska ”limes” som betyder ”gräns”. Uttrycket utläses: ”Limes när delta-x går mot 0 för kvoten …” Detta gränsvärde har fått ett speciellt namn. Man säger att derivatan av y = x2 har värdet 2 för x = 1. Derivata - 7 dy = 2 . (Utläses: ”d-y-d-x är lika med 2”). dx Den infördes av matematikern och filosofen Gottfried Wilhelm Leibniz (1646-1716). Det finns flera andra sätt att beteckna derivatan. Ett av dessa som är mycket vanligt är f ′(1) = 2 (Utläses: ”f prim 1 är lika med 2”). En symbol för derivatan är Alla gränsvärden är nu inte derivator. Låt oss se på tre olika kurvor f, g och h. • Den vänstra kurvan f(x) är ej definierad för x = –3 (symboliseras med ofylld ring) men ändå är lim f ( x) = 4 värdet på f( x) kan bli hur nära x →−3 värdet 4 som helst bara x ligger tillräckligt nära –3 . En kurva med ’hål’ som denna är inte ’sammanhängande’. Den är med matematisk terminologi diskontinuerlig. • Den mittersta kurvan f( x) är definierad för x = 2 trots den ofyllda ringen B men har istället en fylld ring i punkten D. Detta innebär att f(2)= 1. Fortfarande är lim f ( x) = 4 av samma skäl som för den x→2 vänstra kurvan. Även denna kurva eller funktion är diskontinuerlig. • Den högra kurvan f(x) är definierad för x = 7 (symboliseras med fylld ring) men ändå är ty lim f ( x) = 4 Värdet på f( x) kan bli hur nära x →7 värdet 4 som helst bara x ligger tillräckligt nära 7. Denna kurva är sammanhängande eller kontinuerlig. Derivata - 8 Modell ▪ Några gränsvärdesberäkningar lim( x 3 − x / 2) =23 − 2 / 2 =7 beräkning genom insättning av talet 2 i x→2 funktionsuttrycket: f ( x= ) x 3 − x / 2. x2 − 4x + 3 x − 1 . Insättning av talet x = 1 i det 0 rationella uttrycket ger 0 vilket är odefinierat. I detta fall måste man förenkla det rationella uttrycket genom att dela upp täljaren i faktorer. Eftersom andragradsuttrycket i täljaren har rötterna x = 1 och x = 3 blir ( x − 1)( x − 3) = ( x − 3). Insättning av x = 1 i det det rationella uttrycket ( x − 1) förenklade uttrycket ger värdet -2. Lite svårare är fallet lim x →1 Exempel Beräkna algebraiskt ändringskvoten till f(x) = x2 – 3 för intervallet 4 ≤ x ≤ (4 + ∆x). Beräkna även f ′(4) . Lösning Eftersom f(4) = 42 - 3 = 13 och f(4 + ∆x) = 16 + 8∆x + (∆x)2- 3 blir ändringskvoten f (4 + ∆x) − f (4) (16 + 8∆x + (∆x) 2 − 3) − 13 8∆x + (∆x) 2 = = = 8 + ∆x 4 + ∆x − 4 ∆x ∆x Eftersom f ’(4) är gränsvärdet när ∆x går mot noll får vi f ’(4) = 8. Derivata - 9 G2.1 Beräkna följande gränsvärden a) lim( x 3 − x 2 + x − 1) b) lim x →1 x→2 x2 − 5x + 6 x−2 x − 2x − 3 ( x − 1)( x + 1) 2 c) lim x →−1 d) Avläs följande gränsvärden lim f ( x) x→2− lim f ( x) x→2+ där 2- betyder att gränsvärdet beräknas för punkter på kurvan f(x) till vänster om x =2 och 2+ betyder gränsvärdet till höger om x =2. En kurva med olika vänster- och högergränsvärden kan naturligtvis inte vara kontinuerlig. G2.2 a) b) c) d) V2.3 a) V2.4 Bestäm algebraiskt gränsvärdet av ändringskvoten f (3 + ∆x) − f (3) då ∆x → 0 om ∆x f(x) = x2 f(x) = 4 – x2 f(x) = x2 1 f(x) = x f (3 + ∆x) − f ( x) Beräkna lim om ∆x → 0 ∆x f(x) = x2 + 4 b) f(x) = x2 + 4x – 3 Beräkna f ′ (5) om f ( x) = x 2 − 3x . Använd ändringskvoter. x −1 Derivata - 10 Teori ▪ Vad är en tangent? Vi ser att k-värdet för sekanten genom punkterna P och Q i figuren på sidan 6 avviker allt mindre från värdet 2 när värdet på ∆x krymper. För att urskilja hur sekanten ändrar riktning från k = 2,05 till k = 2,005 och från k = 2,005 till k = 2,0005 och så vidare skulle vi vara tvungna att zooma in området kring punkten P allt mer. Men hur mycket vi än förstorar området kring punkten P kommer sekantens riktningskoefficient aldrig att bli exakt k = 2. Hypotes: Det finns dock en rät linje som precis tangerar kurvan i punkten (1, 2) och vars k-värde är det ovan beskrivna gränsvärdet 2. Denna linje kallas tangent till kurvan i punkten (1, 2). Se figur nedan. Bilden på nästa sida visar en tänkt ”tangentmaskin”. Den svarta markeringen på den krökta kurvan sitter fast medan den gröna markeringen är rörlig. Den gröna kan röra sig längs kurvan medan k-värdet för sekanten mellan den svarta och den gröna markeringen beräknas i varje ögonblick. När den gröna markeringen glider mot den svarta minskar hela tiden k-värdet. Precis innan den gröna täcker den Derivata - 11 svarta är k = 2,00 och precis efter det att den gröna passerat den svarta är k = 2,00. Vi kan tolka detta som att tangentens k-värde, och alltså derivatan i denna punkt, är 2,00. _Analys-12 Tangentmaskin G2.5 Kurvan på nästa sida har tre tangenter inritade. Bestäm derivatan i tangeringspunkterna eller, vilket är detsamma, tangentens k-värde. Derivata - 12 G2.6 Bestäm grafiskt derivatan till funktionen f(x) nedan genom att låta en linjal fungera som tangent i punkterna. a) x = 2 b) x = 5. Derivata - 13 V2.7 Graferna till funktionerna f(x) och g(x) tangerar varandra för x = 3. Använd din kunskap om derivator för att förklara vad detta innebär. V2.8 Graferna till funktionerna f(x) och g(x) är vinkelräta mot varandra för x = 2. Använd din kunskap om derivator för att förklara vad detta måste innebära. Derivata - 14 Teori ▪ Derivatan i en godtycklig punkt Den beräkning som vi utfört med funktionen y = x2 i punkten x =1 kan utföras med de flesta av de funktioner som vi kommer att studera framöver. Vi behöver inte ens i förväg bestämma var punkten P ska ligga. Vi söker nu derivatan för en fast men godtycklig punkt med koordinaterna (x, x2). Låt oss alltså på nytt beräkna derivatan till y = x2 men nu för punkten P: (x, x2). Den närbelägna punkten Q har då koordinaterna (x+∆x, (x+∆x)2) och ( x + ∆x )2 − x 2 k-värdet är alltså . x + ∆x − x Förenkling enligt kvadreringsregeln ger x 2 + 2 ∆x + ( ∆x )2 − x 2 2 x∆x + (∆x) 2 ( x + ∆x) 2 − x 2 k= = = = ∆x x + ∆x − x ∆x =2x + ∆x → 2x när ∆x → 0. Vi kan alltså konstatera att derivatan till y = x2 är 2x för x-koordinaten x. dy Det uttrycks symboliskt som f ′(x) = 2x eller = 2x dx Detta stämmer med vårt tidigare resultat för x = 1 eftersom f ´(1) = 2⋅1. −1 1 Visa att f ′( 2) = om f(x) = [Ledning: Teckna först ändringskvoten 4 x för intervallet 2 ≤ x ≤ (2 + ∆x).] Derivata - 15 Modell ▪ Vad betyder f(x) och f ′(x) i praktiken? Exempel Tidvattnet gör att vattendjupet i en hamn i till exempel Fundy Bay i Canada varierar med tiden. Antag att T(t) m är vattendjupet t timmar efter kl. 12.00. Förklara med ord vad följande betyder: T(3) = 10 och T ′(6) = -3. Lösning T(3) = 10 betyder att vattendjupet 3 h efter kl.12.00 är 10 m. T ′(6) = −3 betyder att vattendjupet förändras i takten –3 m/h kl.18.00 (6 h efter kl.12.00). Minustecknet betyder att djupet minskar. Vi kan inte av detta dra slutsatsen att vattendjupet kommer att vara 3 meter mindre klockan 19.00. Att T ′(6) = −3 betyder att förändringen har den hastigheten ett kort tidsintervall omkring klockan18.00. Vattendjupet förändras inte linjärt. En rimlig uppskattning kan vara att vattendjupet 300 cm = 5 cm / min. kring den tidpunkten minskar 60 min Derivata - 16 G2.9 a) Kylvattnets temperatur i en bilmotor är f(x) °C x min efter det att motorn gått igång. Förklara med ord vad följande uttryck betyder: b) f(6) = 87 f ′(6) = 0 G2.10 Tre funktioner f(x) har följande egenskaper: f(-1) f´(-1) f´(1) 1. 2 2. 4 3. -2 1 -1 2 0 0 1 Skissa graferna till de tre funktionerna f(x). G2.11 Lös följande a) b) c) d) uppgifter med hjälp av grafen här bredvid till funktionen f(x). Bestäm f ′(2) Bestäm f ′(3) Lös ekvationen f ′(x) = 0 Lös olikheten f ′(x) > 0 Derivata - 17 G2.12 Figuren här bredvid visar grafen till en fjärdegradsfunktion. I vilken (vilka) av punkterna A – G gäller det att a) b) c) f ′(x) = 0 f ′(x) < 0 f ′(x) > 0 Teori ▪ Hur beräknas närmevärden till derivatan utifrån f(x)? Eftersom gränsvärdet för ändringskvoten derivatan så måste värden på ∆x . f ( x + ∆x ) − f ( x ) är ∆x f ( a + ∆x ) − f ( a ) ≈ f ′ (a) för tillräckligt små ∆x Exempel Antalet bakterier f(x) i en buljong är 500 st vid tidpunkten 0 h. Efter x h är antalet f(x)=500⋅1,78x . Beräkna ett närmevärde till f ′(4) . Lösning Vi utnyttjar att för små värden på ∆x är ändringskvoten = 500 ⋅ 1,78 4+ ∆x − 500 ⋅ 1,78 4 = ≈ f′ (4) ∆x Vi väljer till exempel ∆x = 0,001 och får f ′(4) 500 ⋅ 1,78 4, 001 − 500 ⋅ 1,78 4 = = 2895. Alltså är f ′(4) = 2895 ≈ 2900 0,001 Derivata - 18 G2.13 En elev vill bestämma lutningen för kurvan y = 3 x då x = 2 . Eftersom han inte kan derivera y = 3 x kan han inte lösa uppgiften genom att beräkna derivatans värde då x = 2 . Han bestämmer då ett närmevärde till derivatan genom att 3 ⋅ 2,1 − 3 ⋅ 1,9 beräkna ändringskvoten . Teckna en ny 2,1 − 1,9 ändringskvot som bör ge ett bättre närmevärde till derivatan. Endast svar med tecknad ändringskvot erfordras. (NpC vt96) 7 x 2 − 5x . Uppskatta värdet på f ′(3) genom 3 f ( 3,01) − f ( 3,00) . Svara med att beräkna ändringskvoten 0,01 en decimals noggrannhet. G2.14 Antag att f ( x ) = G2.15 Ett karottunderlägg av täljsten har vid tidpunkten t = 0 temperaturen T(0) = = 65,0 °C. Vid tidpunkten t min har täljstenens temperatur sjunkit till T(t) °C. Enligt Newtons avsvalningslag är T(t) = 24,0 + 41,0⋅0,979t. Du vill veta hur snabbt temperaturen sjunker 15 min efter tidpunkten 0. Vad bör du beräkna? V2.16 Det antal människor som smittades av influensa under de a) b) första fjorton dagarna en vårmånad ges av formeln P = 13t2 – t3, där 0 ≤ t ≤ 14. Beräkna och tolka P´(5). Beräkna P´(t) = 0 och ge en tolkning av resultatet. Fundera på detta! (Sant eller falskt?) Om en funktion är sammanhängande (kontinuerlig) i punkten A så är den deriverbar i punkten A. Derivata - 19 3 Derivatan av potensfunktionen och summor av funktioner Teori ▪ Derivatan av xn är nxn-1 Definition En potensfunktion är en funktion av formen f(x) = x a, x > 0, a är ett reellt tal. Några exempel på potensfunktioner: f(x) = x3, f(x) = x2, f(x) = x1/2 (annat 1 skrivsätt f(x) = x ), f(x) = x –1 (annat skrivsätt f(x) = ), f(x) = x3/2 och x f(x) = xπ. Vi härleder nu derivatan för funktionerna f(x) = a, f(x) = x, f(x) = x2 och f(x) = x3. • Om f(x) = a (funktionsvärdet är konstant = a oberoende av värdet på a−a x) så är ändringskvoten vilket kan förenklas till 0. Alltså är ∆x f ′(x) = 0. ( x + ∆x ) − x • Om f(x) = x så är ändringskvoten vilket kan förenklas ∆x till 1. Alltså är f ′(x) = 1. Vi inför här ett tredje beteckningssätt för derivatan och skriver Df(x) i stället för f ′(x) . D(x) = 1 (Utläses: Derivatan av x är ett.) • f(x) = x2. Vi har redan visat att Dx2 = 2x. (Se sidan Analys – 15) ( x + ∆x )3 − x 3 vilket kan förenklas till ∆x x 3 + 3 x 2 ∆x + 3 x ( ∆x )2 + ( ∆x )3 − x 3 3 x 2 ∆x + 3 x ( ∆x )2 + ( ∆x )3 = = 3 x 2 + 3 x ∆x + ∆x 2 . ∆x ∆x • f(x) = x3. Ändringskvoten är Denna kvot har gränsvärdet 3x2 när ∆x går mot noll. Detta betyder att Dx3 = 3 x2 Derivata - 20 • Visa nu att potensfunktionen f(x) = x4 har derivatan Dx4 = 4x3. Hypotes: Dxn = nxn-1 Detta stämmer med de föregående bevisen där n var 1, 2 och 3. Om du vill ha en utmaning kanske du kan hitta ett bevis för hypotesen om n är ett godtyckligt naturligt tal. Beviset för godtyckliga värden på n får vänta till kapitlet om exponentialfunktioner. • Vi vill derivera produkten av en konstant a och en funktion, vars derivata vi redan vet. Vi kallar funktionen f(x) och produkten u(x). Vi får då u(x) =a⋅f(x). Derivatan av f(x) kan vi ange med hjälp av de regler vi hittills ställt upp. Vi skriver ändringskvoten för u(x): u ( x + ∆x) − u ( x) a ⋅ f ( x + ∆x) − a ⋅ f ( x) a[ f ( x + ∆x) − f ( x)] = = → ∆x ∆x ∆x → a ⋅ f ´( x) när ∆x → 0. Gränsvärdet för ändringskvoten är alltså = a⋅ f ′(x) . Det betyder att D[a⋅f(x)] = a⋅Df(x) Detta innebär t ex att D(7⋅x5) = 7⋅5x4 = 35x4 • Vi vill derivera summan av två funktioner, vilkas derivator vi redan vet. Vi kallar de två funktionerna f(x) och g(x) och summan u(x). Vi får då u(x) = f(x) + g(x). Derivatan av f(x) och g(x) kan vi ange med hjälp av de regler vi hittills ställt upp. Vi skriver ändringskvoten för u(x): u ( x + ∆x) − u ( x) f ( x + ∆x) + g ( x + ∆x) − f ( x) − g ( x) = ∆x ∆x f ( x + ∆x) − f ( x) + g ( x + ∆x) − g ( x) = ∆x f ( x + ∆x) − f ( x) g ( x + ∆x) − g ( x) = + → f ′( x) + g ′( x) ∆x ∆x när ∆x → 0. Gränsvärdet för ändringskvoten är alltså: f ′(x) + g ′(x) . Det betyder att D[f(x) + g(x)] = Df(x) + Dg( x). Derivata - 21 G3.1 a) b) c) G3.2 Derivera funktionerna y = x5 y = 7x y = 3x2 a) b) c) Bestäm D(4x3 – 3x) D(x –13) D(0,04x + 0,02x2) d) D( G3.3 a) b) c) d) x3 − 3x ) 3 d) e) f) y = -7x y = 19 y = x4 + x2 e) D( x5 + 3x 4 ) 3 f) D( 5x 5 x 3 − ) 6 3 e) f) g) f(x) = (3x – 1)2 f(x) = (x – 3)(x + 3) f(x) = (3x – 2)(x + 4) h) f(x) = Bestäm f ′(x) om 2x 6 4x5 − 3 5 5x 2 − 3 x f(x) = 6 f(x) = f(x) = x(x – 3) f(x) = 5x 5 + 4 x − 2 6 2x 6 4x5 + 5 3 G3.4 I två punkter på kurvan till funktionen f(x) = x3 – 4x – 3 har tangenten riktningskoefficienten −1. Vilka är punkterna? G3.5 Bestäm ekvationen för tangenten till kurvan y = x3 – 2x i den punkt som har x−koordinaten x=1 c) x = −1 x=2 a) b) G3.6 Beräkna derivatans nollställen till funktionen f(x) = x3 3 2 – 5x – 6x – 1 2 V3.7 Beräkna värdet på konstanten a så att derivatan till funktionen f(x) = ax3 + x2 har ett nollställe för x = 2. V3.8 Antag att y = xz3 – x2z. Bestäm dy dy och . dz dx Derivata - 22 V3.9 Bevisa D 1 = −12 att med hjälp av ändringskvotens gränsvärde x x då ∆x går mot noll. V3.10 Det magnetiska flödet Φ inuti en lång spole är proportionellt mot strömstyrkan i och spolens antal trådvarv N. Vidare är flödet omvänt proportionellt mot spolens längd l. Beräkna dΦ dΦ di och dl . V3.11 Bevisa att D x = − 1 2 x med hjälp av ändringskvotens gränsvärde då ∆x går mot noll. V3.12 Bestäm f ′(1) med reglerna i uppgift V3.9 och V3.11 om a) b) c) d) x 5 3 x f(x) = 7 3 f(x) = 5x f(x) = 3 x + 5 x f(x) = e) f) g) Derivata - 23 3 + 2x x f(x) = 3 x 2 2 f(x) = (x + ) x f(x) = 4 Sambandet mellan en polynomfunktions graf och dess derivata Teori ▪ Växande och avtagande, lokalt maximum och lokalt minimum, största och minsta värde. • • • Vi studerar grafen till funktionen f ovan. Om vi rör oss efter kurvan från punkten A till D så upptäcker vi att det minsta funktionsvärdet (y-värdet) finns redan vid starten på vår färd. Funktionens minsta värde är −2. När vi rör oss i intervallet –2 ≤ x ≤ −1 är funktionen växande. Det betyder att en ökning av ett x-värde medför en ökning av funktionsvärdet. Grafen till funktionen f stiger i intervallet. När vi rör oss från x = −1 till x = 1 så är funktionen avtagande. Det betyder att en ökning av ett x-värde medför en minskning av funktionsvärdet. Grafen till funktionen f sjunker i intervallet. Derivata - 24 • • • Punkten B = (−1, 2) ligger alltså högre än punkter i dess nära omgivning på grafen. Denna punkt är ett lokalt maximum. Från x = 1 till x = 3 rör vi oss åter uppåt. Funktionen är växande i intervallet 1 ≤ x ≤ 3. Punkten C = (1, −2) ligger alltså lägre än punkter i dess nära omgivning på grafen. Denna punkt är ett lokalt minimum. Funktionens når sitt minsta värde även här. Punkten D = (3, 18) är kurvans slutpunkt. Funktionens största värde är alltså 18. G4.1 I vilka intervall är nedanstående funktion växande respektive avtagande? Derivata - 25 G4.2 I vilket intervall är nedanstående funktion växande? G4.3 Ange alla lokala maxima och minima till funktionen med nedanstående graf. Vilket gradtal har den polynomfunktion som gett denna graf? Ange även funktionens minsta och största värde. Försök att avläsa resultaten med en decimals noggrannhet. Derivata - 26 G4.4 a) b) G4.5 a) b) c) Figuren här bredvid visar grafen till funktionen f. Lös ekvationen f ′(x) = 0 Lös olikheten f ′(x) > 0 Figuren bredvid visar grafen till funktionen f. Bestäm f ′ (0) Lös ekvationen f ′(x) = 0 Lös olikheten f ′(x) ≤ 0 Derivata - 27 Teori ▪ Sambandet mellan en kurvas lutning och dess derivata. Tänk dig att du åker skidor i en backig terräng. Dina skidor har i varje ögonblick samma lutning som tangenten i punkten har. Detta innebär att du hela tiden känner om det är medlut eller motlut och om lutningen är flack eller brant. Vad motsvarar detta matematiskt? I motlut är den funktion som beskriver terrängen växande. Tangenten har då ett positivt k-värde. Detta innebär också att derivatan har ett positivt värde. I medlut är den funktion som beskriver terrängen avtagande. Tangenten har då ett negativt k-värde. Detta innebär också att derivatan har ett negativt värde. Slutsats: Om en funktions derivata är större än eller lika med noll i ett intervall så är funktionen växande i detta intervall. Med matematiska symboler: Om f ′( x) ≥ 0 i intervallet a < x < b, så är f växande i detta intervall. Derivata - 28 Slutsats: Om en funktions derivata är mindre än noll i ett intervall så är funktionen avtagande i detta intervall. Med matematiska symboler: Om f ′( x) ≤ 0 i intervallet a < x < b, så är f avtagande i intervallet. Vilket värde har derivatan i lokala maximi- eller minimipunkter? Slutsats: När en funktion har ett lokalt maximum för ett visst x-värde så övergår kurvan från växande till avtagande. Tangenten till kurvan är vågrät precis i maximipunkten (om det finns en tangent i denna punkt). Derivatan växlar alltså tecken från positivt till negativt och måste vara lika med 0 i den lokala maximipunkten. Slutsats: När en funktion har ett lokalt minimum för ett visst x-värde så övergår kurvan från avtagande till växande. Tangenten till kurvan är vågrät precis i minimipunkten. Derivatan växlar alltså tecken från negativt till positivt och måste vara lika med 0 i den lokala minimipunkten. Vissa kurvor kan ha terrasspunkter. Dessa kurvor är antingen växande eller avtagande i ett intervall men i en punkt i intervallets inre är derivatan lika med noll. I figuren nedan är kurvans terrasspunkt (3, 1) Derivata - 29 Derivatamaskin I tre godtyckliga punkter, P 1 , P 2 och P 3 på den blå funktionsgrafen till f dras tangenterna T 1 , T 2 och T 3 . Den vågräta sidan i de tre trianglarna till punkterna, P 1 , P 2 och P 3, har längden ∆x = 1. Alltså: Den lodräta sidans längd är lika med absolutbeloppet av tangentens k-värde. Detta är absolutbeloppet av derivatans värde. Om derivatan är positiv är den lodräta sidan blå och om derivatan är negativ är sidan röd. De tre sidorna (derivatorna) ritas dessutom på den nedre gröna x-axeln, uppåt för positiva derivator och nedåt för negativa derivator. Gör vi detta för den blå kurvans alla punkter får vi derivatan utritad som en graf. Vi använde begreppet absolutbelopp ovan. Absolutbeloppet av ett reellt tal a betecknas |a| och definieras på följande sätt: |a| = a om a ≥ 0 |a| = ─ a om a ≤ 0 Derivata - 30 Vi kan utifrån detta se att |5| = 5 och |─ 5| = 5. Fundera på följande övningar: • 5 8 ? • Rita linjen y = x 3 . • Är det sant att a b a b ? G4.6 a) b) Graferna nedan är derivator f ′(x) . För vilka värden på x har motsvarande funktioner f(x) maximi-, respektive minimipunkter? För vilka intervall är motsvarande funktioner växande respektive avtagande? A C B E Derivata - 31 Modell ▪ Funktionsstudier med förstaderivatan I funktionsläran är följande fyra frågor ofta aktuella: • Hur ser grafen till funktionen f(x) ut? • I vilka intervall är funktionen f(x) växande respektive avtagande? • Vilka är funktionens lokala maximi- och minimipunkter? • Vilket är funktionens största respektive minsta värde? Vid många praktiska tillämpningar behöver man känna till en funktions lokala maximi- och minipunkter. Att rita en riktig graf till funktionen enbart med hjälp av en värdetabell är mycket svårt. Det är lätt att missa viktiga egenskaper hos funktionsgrafen om man inte låter punkterna ligga mycket tätt. Och inte ens då kan vi vara helt säkra på att vi hittat de exakta lägena hos maximi- och minimipunkterna. Vi tar som exempel 12 x 2 − 4 x 3 − 9 x funktionen y = . 5 x y En värdetabell för heltaliga x-värden får följande utseende. Av denna tabell kan 5 −1 man dra slutsatsen att kurvan faller för alla 0 0 värden på x. 1 −0,2 2 −0,4 3 −5,4 4 −20 x y En tätare värdetabell mellan x = 0 och x = 2 visar att något intressant händer där 0 0 som vi inte kommer åt med den tidigare 0,25 −0,3125 värdetabellen. 0,5 −0,4 0,75 −0,3375 1 −0,2 1,25 −0,0625 1,5 0 1,75 −0,0875 2 −0,4 Derivata - 32 Det visar sig nu att funktionen antar ett lägre värde än −0,2 i intervallet 0 ≤ x ≤ 1 och att den i intervallet 1 ≤ x ≤ 2 vänder upp till värdet 0 för att sedan börja falla allt brantare. Kurvan verkar ha två lokala extrempunkter. Vi ser att det kan vara en ofullkomlig metod att rita kurvor med hjälp enbart av en tabell. Det är då lätt att missa att kurvan är växande i intervallet 0,5 < x < 1,5 och därmed missar vi också minimum för (0,5; −0,4) och maximum för (1,5; 0). Kurvan ser i verkligheten ut så här: Derivatan ger oss ett mycket starkt hjälpmedel för oss att snabbt och exakt avslöja hur funktionen verkligen uppträder. Vi kan med den räkna fram x-värdena för maximi- och minimipunkterna och kan sedan rita kurvan noggrant. Hur hittar vi nu x-värdena för de lokala maximi- eller minimipunkterna? x 3 3x 2 − + 2x 3 2 Lösning Vi gör arbetet i följande steg: • (D) Teckna först derivatan: y ′= x2 – 3x + 2. • (E) Bestäm sedan för vilka x-värden derivatan är = 0. För dessa xvärden har kurvans tangent k-värdet = 0, det vill säga tangenten är vågrät. Motsvarande punkt på kurvan kan vara ett lokalt maximum eller minimum eller en terrasspunkt. För att göra detta tecknar vi ekvationen y′ = 0: x2 – 3x + 2 = 0. Exempel Rita tredjegradskurvan y = 2 x1, 2 3 3 = ± − 2 vilket medför 2 2 x1 = 1 x2 = 2 Derivata - 33 • (DEF) Ofta är funktionens definitionsmängd (D f ) alla reella tal och då går man vidare med att undersöka samtliga nollställen till derivatan. Men ibland är definitionsmängden ett begränsat område. Då undersöker man bara det eller de nollställen som ingår i D f . I detta fall är definitionsmängden alla reella tal och vi ska alltså undersöka båda nollställena. (T) Vi vill nu veta om x 1 = 1 ger lokalt maximum, minimum eller terrasspunkt. Samma sak önskar vi veta för x 2 = 2. Vi undersöker därför derivatans teckenväxling vid nollställena. Det betyder att avgöra om derivatan växlar tecken som: + → 0 → − eller − → 0 → +. Vi beräknar därför derivatans värde för något x-värde i vart och ett av intervallen: x < 1, 1 < x < 2 och x > 2. Exempelvis kan vi välja x = 0, x = 1,5 och x = 3. Vi får då f′ (0) = 2 (> 0), f′ (1,5) = −0,25 (< 0) och f′ (3) = 2 (> 0). Vi får alltså följande tabell: • x x<1 1 1<x<2 2 f ′(x) + 0 – 0 + derivatans teckenväxling f(x) max min grafens utseende • x > 2 derivatans nollställen (T) Vi behöver nu bara en värdetabell för att kunna rita grafen till funktionen f. x f(x) -2 -12,67 -1 -3,83 0 0 1 0,83 1,5 0,75 2 0,67 3 1,5 4 5,33 DEFT (=skicklig) [D= derivera E= lös ekvation; DEF = bestäm definitionsmängd T= gör teckenstudium Derivata - 34 • Därefter prickar vi in punkterna i ett koordinatsystem, vi ritar en graf. G4.7 Använd derivatan för att undersöka funktionerna nedan med avseende på växande och avtagande. a) f(x) = x2 – 8x g) f(x) = 3 – 2x – x2 b) f(x) = 3x2 – 24x h) f(x) = 2x – 5x2 2 c) f(x) = 4x – 8x i) f(x) = x3 – 12x d) f(x) = x2 – 8x + 7 j) f(x) = x3 – 3x2 + 7 e) f(x) = 3x2 – 12x – 36 k) f(x) = 7,5x2 – x3 –12x f) f(x) = 7 – 8x + x2 G4.8 Använd derivatan för att beräkna eventuella maximi-, minimieller terrasspunkter till funktionerna nedan. a) f(x) = 16x – 8x2 e) f(x) = x3 – x2 – 6x b) f(x) = 9x – 3x2 – x3 f) f(x) = x4 – 3x3 + 9 c) f(x) = 3x2 – 2x3 g) f(x) = x3 + 9x d) f(x) = x3 – 3x2 + 9x Derivata - 35 G4.9 Bestäm största och minsta värde för funktionen f(x) = x2 + 2x –3 i intervallet -3 ≤ x ≤ 2. G4.10 Bestäm största och minsta värde för funktionen f(x) = x3 – 3x –3 i intervallet -2 ≤ x ≤ 2. G4.11 Bestäm största och minsta värde för funktionen f(x) = x4 – 2x3 i intervallet -2 ≤ x ≤ 2. G4.12 Bestäm största och minsta värde för funktionen f(x) = 1 – 3x – x3 i intervallet −3 ≤ x ≤ 0. G4.13 Bilden visar en rektangel i första kvadranten med nedre vänstra hörnet i origo och övre högra hörnet på grafen till funktionen y = 4 – x2. Beräkna rektangelns maximala area. G4.14 En villaägare vill anlägga en badplats vid en å. Badplatsens kortsidor ska gå vinkelrätt mot ån. Han tänker inhägna badplatsen med ett 120 m långt staket så att badplatsen blir så stor som möjligt. Hur stor area får badplatsen? G4.15 Isabelle har fått i uppdrag att rita en fågelpark åt ett zoo. Hon tänker skapa ett rektangulärt område som i sin tur innehåller 4 inre rektangulära områden. Områdena ska separeras med ett ganska dyrbart nät med längden 1200 m. Vilken är den största möjliga area som hon kan åstadkomma med detta nät? Derivata - 36 V4.22 Roger skall tillverka en tryckt affisch med så liten area som möjligt. Området med tryck är 243 cm2. Sidomarginalerna är 4 cm och marginalerna upptill och nedtill är vardera 6 cm. Beräkna det optimala värdet på arean. V4.23 En tillverkare av aluminium har 100 ton som han kan sälja med en vinst på 15kkr/ton. För varje vecka som han fördröjer försäljningen hinner han producera ytterligare 20 ton aluminium. Tyvärr så faller också priset 2 kkr/ton för varje veckas fördröjning. Vid vilken tidpunkt gör han maximal vinst vid försäljningen av metallen? V4.24 Om funktionen f vet man följande: f ( 7) 3 och för 7 x 9 gäller att 0,8 f ( x ) 1,2 . Bestäm största möjliga värde för f (9) . (NpC vt 96) V4.25 Vilken är den maximala volymen hos en cylinder som är omskriven av en sfär med radien 12 cm? V4.26 Bestäm lokala extrempunkter till funktionen. y = 2x0,5 – 2x2 där x >0 V4.27 Lös ekvationen f ( x ) = 0 om f(x) = x3 + 5x2 – 11x. Ange svaret med tre gällande siffror. V4.28 Bestäm ekvationen för den eller de tangenter till kurvan y = x3 – 3x2 – 12x som har k-värdet 12. Grafisk lösning godtas ej. V4.29 Bestäm största och minsta värde för funktionen f(x) = 2x2 – x4 + 1 i intervallet 3 x 0. V4.30 Skissa grafen till en funktion för vilken följande villkor gäller: a) f (0) = 1 b) f (3) = 1 c) f (1) = 0 Derivata - 38 d) f (3) = 0 V4.22 Roger skall tillverka en tryckt affisch med så liten area som möjligt. Området med tryck är 243 cm2. Sidomarginalerna är 4 cm och marginalerna upptill och nedtill är vardera 6 cm. Beräkna det optimala värdet på arean. V4.23 En tillverkare av aluminium har 100 ton som han kan sälja med en vinst på 15kkr/ton. För varje vecka som han fördröjer försäljningen hinner han producera ytterligare 20 ton aluminium. Tyvärr så faller också priset 2 kkr/ton för varje veckas fördröjning. Vid vilken tidpunkt gör han maximal vinst vid försäljningen av metallen? V4.24 Om funktionen f vet man följande: f ( 7 ) = 3 och för 7 ≤ x ≤ 9 gäller att 0,8 ≤ f ′( x ) ≤ 1,2 . Bestäm största möjliga värde för f ( 9 ) . (NpC vt 96) V4.25 Vilken är den maximala volymen hos en cylinder som är omskriven av en sfär med radien 12 cm? V4.26 Bestäm lokala extrempunkter till funktionen 2 f ( x ) =2 x − x ( x > 0) . V4.27 Lös ekvationen f ′( x ) = 0 om f(x) = x3 + 5x2 – 11x. Ange svaret med tre gällande siffror. V4.28 Bestäm ekvationen för den eller de tangenter till kurvan y = x3 – 3x2 – 12x som har k-värdet 12. Grafisk lösning godtas ej. V4.29 Bestäm största och minsta värde för funktionen f(x) = 2x2 – x4 + 1 i intervallet −3 ≤ x ≤ 0. V4.30 Skissa grafen till en funktion för vilken följande villkor gäller: a) f (0) = 1 b) f (3) = 1 c) f ′(1) = 0 Derivata - 38 d) f ′(3) = 0 V4.31 Bredvid finns grafen till f ´(x). a) b) c) d) Vilket av alternativen a) – d) motsvarar grafen? f(x) = −x3/3 + 2x2 – 4x f(x) = x2 – 4x + 4 f(x) = x3/3 – 2x2 + 4x 1 f(x) = (x – 2)4 4 V4.32 Använd grafritande räknare för att bestämma de lokala a) b) extrempunkterna till funktionerna a) – b). f(x) = 192x4 – 544x3 + 252x2 + 324x – 189 f(x) = x3 – 0,3x4 V4.33 Bestäm konstanten a i f ( x ) =x 3 + ax 2 −9 x så att funktionen får ett lokalt maximum för x = –3. V4.34 Bestäm konstanterna a och b i f ( x ) = 3 x 4 + ax 3 + bx 2 så att funktionen får ett lokalt minimum för x = 3 och maximum för x = 2. V4.35 A family wants to build a veranda on their cottage. The architect drew them a sketch which shows it built on the corner of the cottage. A railing is to be constructed around the four outer edges of the veranda. If AB = DE, BC = CD and the length of the railing is 30 m, then what dimensions will give max area? V4.36 a) b) Ekonomipriset år 2001 tilldelades bl a svenskättlingen George Akerlof för teorin om sambandet mellan inflation, i och arbetslöshet, a. Är i en funktion av a eller är a en funktion av i? Motivera svaret. Ange den lokala extrempunkten till funktionen i uppgift a). Derivata - 39 5 Funktionen ex, dess derivata samt logaritmlagarna Teori ▪ Hur definieras talet e ? Vi har tidigare studerat exponentialfunktionen y =B⋅k x men vi har ännu inte sagt något om dess derivata. I figurerna nedan har vi ritat funktionerna y=2x (blå kurva) och y=3x (röd kurva) samt deras tangenter i punkten (0,1) dvs de räta linjer som nuddar kurvorna i denna punkt. Derivata - 40 Tangenten till y = 2x är y = 0,7x+1 samt tangenten till y = 3x är y =1,1x + 1. Eftersom y = kx blir brantare i punkten (0, 1) ju större värden basen k har, så är det troligt att det finns ett värde på basen k, då k i sin ökning från 0,7 till 1,1 får värdet 1. För detta k-värde, som fått symbolen e, bli alltså tangenten y =1⋅x+1 eller y = x +1. Vi skall nu se om vi kan beräkna värdet på e. Figuren ovan tyder på att i närheten av x = 0 är ex ≈ x + 1. Om vi upphöjer både vänstra och högra sidan av ekvationen till 1/x får (ex)1/x = (x+1)1/x e = (x+1)1/x Ju närmare x = 0 vi befinner oss, desto bättre stämmer denna likhet. Vi kan utnyttja detta för att beräkna värdet på e med allt bättre noggrannhet. x 0,1 0,001 0,00001 0,0000001 (x+1)1/x 2,593742 2,716924 2,718268 2,718282 Derivata - 41 Det verkar som vi kan vara säkra på ett närmevärde med tre decimaler för e, nämligen e=2,718. Basen e är ett irrationellt tal. Kan du minnas några andra irrationella tal? Räknare har en funktion [ex] för beräkningar med talet e. Inmatningen [ex] 1 ger ett närmevärde på e1 (=e). Teori ▪ Mer om talet e. Naturlig tillväxt. När man har pengar på ett räntebärande konto, är det vanligast att räntan läggs till kapitalet en gång om året. Om man öppnar ett konto vid ett årsskifte och sätter in 10 000 kr till 4% ränta kommer det att finnas 10 000 kr på kontot ända till nästa årsskifte, då kapitalet tar ett språng upp till 10 400 kr när räntan läggs ihop med kapitalet. Detta kan tyckas orättvist. Vid halvårsskiftet har ju pengarna stått på kontot i sex månader och gett upphov till ett halvt års ränta som inte i sin tur ger någon ränta. Frågan är hur mycket man skulle tjäna om räntan i stället lades till kapitalet varje halvår. Vi kallar startkapitalet för K 0 , årsräntan för p% och tiden x år. Kapitalet K x efter x år beräknat med årsränta blir då: x p K x = K 0 ⋅ 1 + 100 p Vid halvårsränta blir räntan % och vi ska upphöja till 2x halvår. 2 Kapitalet efter x år blir nu: p K x = K 0 ⋅ 1 + 2 ⋅100 2x 2 p = K 0 ⋅ 1 + 2 ⋅100 Läggs kapitalet till månadsvis blir formeln denna: 12 p K x = K 0 ⋅ 1 + 12 ⋅100 Derivata - 42 x x Tabellen visar hur kapitalet 10 000 kr växer med ränta helårs-, halvårsoch månadsvis. Räntesatsen är 4%. Årsränta Halvårsränta Månadsränta 10 400 10 404 10 200 10 033 10 067 10 100 10 134 10 168 10 202 10 236 10 270 10 304 10 338 10 373 10 407 Till slut ska vi låta räntan läggas till kapitalet i samma ögonblick som den uppkommer. Det gör vi genom att skriva uttrycket x a p K x = K 0 ⋅ 1 + a ⋅100 där a är det antal gånger som räntan ska läggas till kapitalet under ett år. Sedan låter vi a växa mot oändligheten. a p K x = K 0 ⋅ lim1 + a ⋅100 a→∞ Vi skriver nu x p 1 = , som ger a ⋅100 n a p 1 = lim1 + lim1 + a →∞ a ⋅100 n→∞ n pn 100 1 = lim1 + n→∞ n n n p 100 1 vilket värde lim1 + får för större och större n: n →∞ n n n 1 1 + n 1 2,0000000 10 2,5937425 100 2,7048138 1000 2,7169239 10 000 2,7181459 100 000 2,7182682 1 000 000 2,7182805 10 000 000 2,7182817 100 000 000 2,7182818 Derivata - 43 . Vi undersöker nu Här känner vi igen talet e. Vi har med andra ord visat, att om räntan läggs till kapitalet direkt, växer kapitalet enligt funktionsuttrycket px K = K 0 e 100 . Kapitalet i vårt exempel kommer då på ett år att växa till 4⋅1 10000 ⋅ e 100 kr = 10 408,10 kr. Skillnaden mellan ögonblicklig ränta och årsvis ränta är tydligen inte så stor. Denna matematiska modell kan användas på många olika växanden och avtaganden i naturen, till exempel tillväxt av djurpopulationer och bakterier, sönderfall av kemiska föreningar och radioaktiva atomer, urladdning av kondensatorer och mycket annat. p = k . Då skrivs 100 funktionen y = y0 e kx , vilket är uttrycket för naturlig eller organisk tillväxt. Talet k kallas tillväxthastigheten. Logaritmer med basen e kallas naturliga logaritmer. Vi släpper kopplingen till procenttal och gör bytet G5.1 Bestäm med räknare a) e0,27 b) e1,17 G5.2 Värdet av en bil beräknas med formeln V = 132000⋅e-0,01t, där t är tiden i år sedan bilen köptes ny för 132000 kr. Beräkna bilens värde efter 6 år. c) e-0,58 Derivata - 44 Teori ▪ Derivatan av ex Vi ska nu bestämma derivatan till funktionen ex. Funktionens värde för ett speciellt x-värde tecknar vi ex. Vi ökar nu x-värdet med tal ∆x och skriver upp ändringsfaktorn: e x +∆x − e x e x e ∆x − e x e x (e ∆x − 1) = = ∆x ∆x ∆x Eftersom e ∆x ≈ ∆x + 1 får vi: e x ( ∆x + 1 − 1) x e x (e ∆x − 1) ≈ =e ∆x ∆x Vi ser, att ju mindre ∆x är desto mer lika blir ändringsfaktorn och ex. Alltså: Dex = ex Försök själv att härleda formeln: Dekx = k⋅ekx . Modell ▪ Den naturliga logaritmen ln x Om y = ex så är x den naturliga logaritmen till y, som skrivs x = ln y. Uttrycken y = ex och x = ln y kan kombineras till sambandet y = eln y Visa själv att x = ln ex Vi kan nu uttrycka ett godtyckligt tal som en potens med talet e som bas. Så blir till exempel 5,89 = eln 5,89 = e1,77. Exempel 1 Lös ekvationen e0,67x = 3,45 Lösning Enligt definitionen på naturliga logaritmer är: 0,67x = ln 3,45 x = (ln 3,45)/0,67 x ≈ 1,85 Svar: x ≈ 1,85 Derivata - 45 Exempel 2 Vi har tidigare ofta använt exponentialfunktionen y = B⋅k x . Många gånger kan man önska sig denna skriven med basen e. Vi kan t ex lätt derivera funktionen om dess bas är e. Skriv y = B⋅1,19 x med basen e. Lösning Eftersom 1,19 = eln1,19 får vi y = B ⋅1,19 x = B(eln1,19)x = B e0,174x V5.3 a) Derivera följande funktioner y = 120⋅0,89 x Derivata - 46 b) y = A 0 ⋅1,192x M atematiken i historien Logaritmer har ända sedan det vetenskapliga århundradets tid (1600talet) spelat en mycket viktig roll vid numeriska beräkningar. Det var den skotske matematikern John Napier (1550 - 617) som publicerade den första tabellen med logaritmer år 1614. Tycho Brahe och Johannes Kepler genomförde sina komplicerade beräkningar med hjälp av logaritmer. Det är först under de senaste decennierna som logaritmtabell och räknesticka har ersatts av datorer och räknedosor. Logaritmtabellerna, som användes i gymnasieskolorna ända fram på 60-talet, bygger på basen 10. De kallades även briggska logaritmer efter matematikprofessorn i Oxford Henry Briggs (1561–1630), som utvecklade John Napiers uppfinning och gav ut den första tabellen över logaritmer som kunde användas praktiskt vid beräkningar. Hur fungerar en logaritmtabell (eller räknesticka)? En logaritmtabell upptar logaritmernas decimaldelar. Att beräkna multiplikationen 345⋅23 går till så att man slår upp 354 i tabellen och får 5378. Talet 345 ligger mellan 100 och 1000, så lg 345 = 2,5378. På samma sätt fås siffrorna 3617 när man slår upp 23. Det talet ligger mellan 10 och 100 och då blir lg 23 = 1,3617. Vi vet alltså att 102,5378 = 345 och 101,3617 = 23. Vi får 345⋅23 = 102,5378⋅101,3617 = 102,5378+1,3617 = 103,8995 = 7934. Heltalsdelen av en logaritm kallas karakteristika (siffror med fet stil) och decimaldelen kallas mantissa. Detta innebär att multiplikationer utförs genom att addera produkternas logaritmer och sedan gå tillbaka till tabellen och avläsa det tal som har summan som logaritm. Man kan visa att divisioner utförs genom att subtrahera logaritmer och att potensberäkningar görs genom att multiplicera logaritmer. Tabellerna behöver bara redovisa mantissor eftersom heltalssiffran talar om storleksordningen på talen. Derivata - 47 John Napier som var först med att visa på användningen av logaritmer använde sig av det som nu kallas naturliga (naperianska) logaritmer, ln x. Detta innebär att talet e är bas. Detta tal namngavs av Euler (ca 1750) och han beräknade även e med 23 siffror. En av honom hittad algoritm för beräkning av e är: e = 2+ 1 1 1+ 2 2+ 3 3+ 4+ G5.4 4 5 + 5... Bestäm derivatan av a) e2x b) e-x c) 8⋅e2 – x d) e3x – x e) 6⋅ex/2 f) 1/ex G5.5 Beräkna f ´(0) om f(x) = 7⋅e-2x G5.6 Rita kurvan y = e x/2 för definitionsmängden [-4, 4] G5.7 Skriv följande tal som en potens med basen e. a) 5,67 G5.8 a) b) c) d) e) G5.9 a) b) 0,045 c) 123 Lös följande ekvationer och svara med tre gällande siffror e3x = 0,782 f) ln(2x) = 0,452 -5x e = 2,12 g) 4,56⋅ln(5x+2) = 1,23 3x-2 e = 7,81 h) ex = e3x 9,0⋅e-x = 4,72 i) 3ex = 5e4-x ex –2,42 = 6,85 j) 2,3e3x = 1,7e-x. Derivera följande funktioner y = 3+ex b) y = 5x – 7ex c) G5.10 Beräkna f ′(2) om f(x) = 5x – 3e x/2 Derivata - 48 y = 3 + x – 2x2 + e-5x G5.11 Ett företag som tillverkar termosar har utvecklat en ny termos. Med hjälp av mätningar har man undersökt dess förmåga att behålla temperaturen för olika drycker. För kaffe har man kommit fram till att nedanstående formel gäller under vissa förutsättningar: f (t ) = 85 ⋅ e −0, 038t där f (t ) är temperaturen i °C och t är tiden i timmar efter kaffet hällts i. a) b) c) d) e) Beräkna kaffets temperatur efter 24 timmar. Formulera en fråga som kan besvaras med hjälp av lösningen till ekvationen f (t ) = 50. Lös ekvationen och besvara din fråga. Vad säger värdet f ′(5) om kaffet? Nämn någon förutsättning som ska vara uppfylld för att formeln ska gälla. (NpC vt 98) G5.12 Befolkningen i ett område beräknas växa enligt formeln a) b) y = 25000⋅e0,01x där x är tiden i år. Beräkna befolkningens storlek efter 5 år. Efter hur många år har befolkningen växt till 40 000? G5.13 För en vara är utbud och efterfrågan, U = 200e0,03x och E = 500e-0,02x ton/vecka när priset är x kr/kg. Vid vilket pris är utbud och efterfrågan lika stora? V5.14 Bestäm det största och minsta värde som funktionen f(x) = e2x – 2x antar i intervallet –1 ≤ x ≤ 1. V5.15 Lös, med grafritande räknare, ekvationen 2 – 0,5x = e x/2 genom att rita kurvorna y = 2 – 0,5x och y = e x/2. V5.16 Undersök funktionen y = ex – e⋅x + 1 med avseende på extrempunkter samt åskådliggör den i ett koordinatsystem. V5.17 Bestäm det exakta värdet på a, så att e x + e x+1 = e x+ a. Derivata - 49 V5.18 En metallstång placeras i ett kylrum med temperaturen 35 °C. Stångens begynnelsetemperatur är 540 °C. Efter 5 minuter är dess temperatur 370 °C. Hur länge dröjer det innan metallstången får sin arbetstemperatur som är 95 °C? Formeln för stångens avkylning är T(t) A + Be -k t. V5.19 En medicin injiceras i en person. Medicinen avklingar därefter a) b) c) i blodet enligt formeln Q = Q 0 ⋅e-0,2t där Q 0 är den mängd som injicerades vid tidpunkten t = 0 och Q är mängden medicin efter tiden t timmar. Rita grafen till formeln för definitionsmängden 0 ≤ t ≤ 12 om Q 0 = 15 mg. Använd grafen för att beräkna mängden medicin i blodet efter 4 h. Beräkna avklingningshastigheten efter 3 h om Q 0 = 8 mg. V5.20 Rita graferna till följande par av funktioner med grafritande a) b) e) f) g) h) räknare. Den ena grafen är en spegelbild av den andra. Vilken linje är spegel i de olika fallen? y = ex och y = ln x c) y = ln x och y = ln (-x) x y = 10 och y = lg x d) y = -ln x och y = ln x y = x2 och y = x där x ≥ 0 y = ln x2 och y = ex/2 y = x3 och y = x1/4 Funktioner som är varandras spegelbilder i den räta linjen y = x kallas varandras inversa funktioner . Vilka av funktionerna ovan är inversa? Derivata - 50 Modell ▪ Tangent till exponentialfunktionen Exempel Beräkna tangentens ekvation till funktionen y = ex + 4x – 2 i den punkt vars x-koordinat är 0. Lösning Vid tangentberäkningar görs ansatsen y = kx + m. Därefter beräknar vi k-värdet. Eftersom k-värdet i en punkt på funktionen är lika med derivatans värde måste vi först derivera funktionen. y´(x) = ex + 4 y´(0) = e0 + 4 = 1 + 4 = 5 Alltså är k = 5 Därefter måste vi veta tangeringspunktens koordinater. Om x = 0 blir y(0) = e0+ 4⋅0 – 2 = 1 – 2 = -1 Genom att sätta in punktens koordinater och k-värdet i ansatsen y = kx + m får vi: -1 = 5⋅0 + m Alltså m = -1 Resultat: Tangentens ekvation är y = 5x – 1 G5.21 Beräkna tangentens ekvation i punkten (1, e) till funktionen y= ex G5.22 If the tangent to y = ex at the point x = x 0 intersects the x-axis at x = x 1 , show that x 0 - x 1 = 1. Derivata - 51 Teori ▪ Logaritmlagar (endast kurs 2C) Enligt definitionen på logaritmer gäller att x = 10lgx och y = 10lgy, där x och y är positiva tal. Alltså är xy = 10lgx ⋅ 10lgy Enligt potenslagarna fås xy = 10lgx + lgy Men enligt definitionen på logaritm är xy = 10lg(xy). Alltså gäller 10lg(xy) = 10lgx + lgy Identifikation av exponenterna ger lgx + lgy = lg(xy) x y Försök själv att bevisa lgx – lgy = lg och lgxp =p⋅lgx Vi har bevisat lagarna med basen 10 Eftersom bevisen ovan är oberoende av basen så gäller lagarna även för basen e. lg x + lg y = lg(xy) ln x + ln y = ln(xy) lg x – lg y = lg ln x – ln y = ln x y lg xp =p⋅lg x x y ln xp = p⋅ln x G5.23 Lös följande ekvationer exakt a) b) c) d) lg x = lg 5 + lg 7 lg x = lg 3 + 2lg 5 2ln x = ln 3 – ln 6 ln x = ln 8 – ln 2 e) f) g) lg x = 2lg 3 2ln x = ln 81 ln x = 1 – 3ln 3 G5.24 I en fabrik ger en maskin ljudnivån 74 dB. Vilken ljudnivå ger två sådana maskiner bredvid varandra? Vi utgår från att intensiteten från de två maskinerna adderas. Formeln för sambandet mellan ljudnivå, L (mätt i decibel, dB) och ljudintensitet, I I (mätt i W/m2) är L = 10lg . I 0 = 0,468⋅10-12 W/m2. I0 G5.25 Den minsta intensitet som behövs för att vi skall höra ett ljud är 1,2⋅10-12 W/m2. Tröskelvärdet för smärta är 1,2 W/m2. Intensiteten för hård rockmusik är 0,15 W/m2. Beräkna ljudnivån i dessa tre fall. V5.26 Lös ekvationerna a) ln x – ln 3 = 1 b) ln x + ln(6 – x) = 3 ln 2 c) lg x – lg(x – 1) = 2lg 3 Derivata - 52 6 Derivatan av en sammansatt funktion Teori ▪ Sammansatta funktioner ___ Derivata - 53 Modell ▪ Uppdelning av sammansatta funktioner Exempel 1 Dela upp följande funktioner i inre och yttre funktion. b) y = sin(2x – 3) a) = y ( x 3 − x )2 2 c) y = cos x y= 3 x −1 d) Lösning a) y = u2, u = x3 − x c) y = u , u = cos x b) y = sin u, u = 2x − 3 2 d) y = , u = x3 − 1 u Exempel 2 Teckna den sammansatta funktionen om a) u(x) = 2x + 1 och y(u) = u2 b) u(x) = πx – π/2 och y(u) = sin u c) u(x) = x2 – 5x och y(u) = eu Lösning a) y(u(x)) = (2x+1)2 b) y(u(x)) = sin (πx – π/2) c) y(u(x)) = e x 2 −5 x Dela upp följande funktioner två enkla funktioner: 2x a) = y 3x 2 −1 e) = y sin( − π ) 3 1 b) y= 2 f) y = lg (x + 5) ( x − 2)3 g) y = 0,2e1−5 x c) y = sin2 x y ln( x 2 − 2) d) y = e5 x h) = G6.1 G6.2 a) b) c) d) Teckna den sammansatta funktionen om u(x) = x + π och y(u) = cos u u(x) = 1 − x och y(u) = 2eu 1 u(x) = 2x2 + 1 och y(u) = u 2 u(x) = cos x och y(u) = u Derivata - 54 Teori ▪ Den sammansatta funktionens derivata I Exempel 1 a) ovan kan vi utveckla kvadraten: y =( x 3 − x )2 =x 6 − 2 x 4 + x 2 . Deriverar vi detta uttryck på vanligt sätt får vi y ′ = 6 x 5 − 8 x 3 + 2 x . Men om vi först deriverar den yttre funktionen och sedan den inre funktionen och multiplicerar ihop dessa dy derivator får vi först y(u) = u2 får vi = 2u = 2( x 3 − x ) = 2 x 3 − 2 x , du du sedan = 3 x 2 − 1 . Produkten blir dx 3 (2 x − 2 x )(3 x 2 − 1)= 6 x 5 − 8 x 3 + 2 x , alltså samma resultat som vi fick genom att derivera det utvecklade uttrycket. Detta är ingen tillfällighet. Derivatan av en sammansatt funktion ges av den så kallade kedjeregeln dy dy du som lyder = ⋅ . Ett annat sätt att skriva denna regel är dx du dx Dy(u= ( x )) Dy(u ) ⋅ Du( x ) . I detta fall hade vi frihet att använda vilken metod vi ville, antingen att utveckla uttrycket före deriveringen, eller att derivera med kedjeregeln. Men i de flesta av ovanstående funktioner är vi hänvisade till kedjeregeln för att kunna bestämma derivatan. Vi motiverar nu varför regeln gäller och betraktar en funktion y = f(g(x)) där g(x) = u. • • Låt x-värdet få en förändring ∆x. Detta ger g-värdet en förändring ∆u och den sammansatta funktionen får förändringen ∆y. Om ∆x, ∆u och ∆y ∆y ∆u ∆y ≠ 0 gäller = . ⋅ ∆x ∆u ∆x Eftersom ∆u → ("går mot") 0 när ∆x → 0 liksom ∆y → 0 då ∆u → 0, så gäller att ändringskvoten ändringskvoten ∆u ∆y du dy → , ändringskvoten → och ∆x ∆u dx du ∆y dy → då ∆x → 0. dx ∆x Derivata - 55 Vi sammanfattar kedjeregeln: Om funktionen y(u(x)) är sammansatt av funktionerna y(u) och dy dy du u(x) så är den sammansatta funktionens derivata = . ⋅ dx du dx Alternativt skrivsätt: Dy(u(x)) = Dy(u)⋅Du(x) Modell ▪ D y(u(x)) = D y(u)⋅D u(x) Exempel 1 Derivera funktionen y = sin(3x+2) Lösning Vi låter u(x) = 3x + 2 och y(u) = sin u. dy du dy Alltså = cos u och = 3. Alltså är = (cos u)⋅3 du dx dx Vi ser sedan till att bara variabeln x förekommer i derivatan. dy = 3cos(3x+2) dx Exempel 2 Derivera y = e x 2 −5 x Lösning Vi sätter u = x2 – 5x och y = eu dy du dy Alltså = eu och =2x – 5. Alltså är = (2x – 5)eu du dx dx Vi sätter sedan in u = x2 – 5x i derivatan och får: 2 dy = (2x – 5) e x −5 x dx Derivata - 56 G6.3 a) b) c) G6.4 a) b) G6.5 G6.6 G6.7 a) b) c) G6.8 a) b) c) d) Bestäm derivatan till funktionerna y = (3x – 1)3 y = (1 – 0,5x)2 y = (3x2 – 2x)4 Bestäm derivatan till funktionerna y = 0,5e2x c) 4x - 3 y = 2e y = ex 3 Bestäm derivatan till funktionerna x a) y = sin 3 x b) y= 2 + cos = c) y cos(π − x ) 3 Bestäm derivatan till funktionerna a) y = esinx b) y = cos 2π x c) y = (sin x )3 Bestäm f ´(2) till funktionerna f(x) = (3x – 1)5 f(x) = (3 – 5x3)4 f(x) = (x3 – 0,75x2)4 Bestäm f ´a) om f(x) = (6x + 1)2 f(x) = (x – a)7 f(x) = (3x – 1)4 f(x) = (x – 3a)4 + 12 Teori ▪ Andraderivatan Om vi deriverar funktionen f(x) = x5 – 5x2 + e-2x får vi f ’(x)= 5x4 – 10x – –2e-2x. Eftersom f ’(x) är ett polynom kan det deriveras. Vi får den så kallade andraderivatan och vi skriver f ’’ (x) =16x3 – 10 + 4e-2x. Andra skrivsätt är y’’ och d2y . dx 2 Vi kan t ex även skriva D2(sin x + 5cos x) = -sin x – 5cos x. Derivata - 57 G6.9 Bestäm f ´´(x) om a) f(x) = ex-3 b) f(x) = 8e3x – 2 G6.10 Lös ekvationen f’(x) = 0 om f(x) = e x 2 −5 x G6.11 En elektrisk krets innehållande en spole och en resistor ansluts till en spänningskälla. Då ändras strömstyrkan enligt uttrycket U − R ⋅t L där i är strömstyrkan, U spänningen, R i(t ) 1− e = R resistansen, L induktansen och t tiden. Beräkna i´(0,12) om U = 3,3 V; R = 12Ω och L = 0,045 H. Vilken enhet får derivatan i´(t)? ( ) Modell ▪ D y( u( x)) = D y( u)⋅D u( x) Exempel 3 Derivera funktionen y = Lösning 1 2x − 5 Vi sätter u = 2x − 5 och y = 1 . u dy 1 du dy 1 2 = − 2 och = 2. Alltså är =− 2 ⋅ 2 =− du u dx dx u (2 x + 5)2 Exempel 4 Derivera funktionen= y 6x − 2 Lösning Vi sätter u = 6x − 2 och y = u . dy 1 du Alltså och = =6. du 2 u dx dy 1 3 3 Alltså är = ⋅ 6= = dx 2 u u 6x − 2 Alltså Derivata - 58 G6.12 Bestäm derivatan till följande funktioner a) f ( x ) = 1 2x + 2 3 b) f ( x ) = x +2 3 c) f ( x ) = 1 x +1 2 3x c) D 3 1 + 2 2 G6.14 Bestäm a) D 4 − x 2 b) D( x 4 − 1)4 c) D 2− x G6.15 Bestäm ekvationen för tangenten till följande kurvor a) y = x + 2 cos 3x i den punkt där x = 0 G6.13 Bestäm a) D 1 + 3 x 6x + 4 2 y= 2 + 3x b) D 1 − 0,2 x b) = y i den punkt där x = 2 c) i den punkt där x = −2 V6.16 Tangerar tangenten i uppgift G6.15a) kurvan y = x + 2cos 3x i några fler punkter? Derivata - 59 7 Derivatan av logaritm- och exponentialfunktionerna Teori ▪ Derivatan av logaritmfunktionen Uttrycket y = ln x kan också skrivas x = ey. Vi deriverar detta yttryck med avseende på x och får då dx y dy =e . Derivatan av högerdx dx ledet ges av kedjeregeln, där ey är dy inre deridx dy vatan. Alltså är ey ⋅ = 1, vilket dx dy 1 ger = . Eftersom x = ey får vi dx e y dy 1 1 = . Alltså: D(ln x) = dx x x yttre derivatan och G7.1 Derivera y = ln 4x y = ln (0,5 + x) c) d) y = 6,3 + ln 2x y = ln x4 G7.2 Derivera y = ln (x2 + 3) y =2 ln (x2 + 3x − 2) c) d) y = ln (x3 + e2x) y = 3 ln (1 − 6x3) a) b) a) b) G7.3 x2 ′ Beräkna f ( x ) om f(x) = – ln x. 2 Derivata - 60 x2 – ln x. 2 G7.4 Bestäm f ′′( x ) om f(x) = G7.5 Bestäm tangentens ekvation till y = x2 – ln x i punkten (1, 1). G7.6 Tangenten till kurvan y = ln x i punkten (e, 1) skär y-axeln i punkten P. Bestäm y-koordinaten för P. G7.7 Beräkna f ′ (3) om f(x) = 4⋅ln 3x. G7.8 Beräkna f ′′(2) om f(x) = 3⋅ln 5x. G7.9 Man har funktionerna f(x) = ln 3x och g(x) = ln 5x. Visa att f´(x) = g´(x). G7.10 Beräkna f ′( x ) om f (x) = 5⋅ln(x3 – 3x) G7.11 Beräkna f ′(0,8) om f(x) = 2⋅ln x3 V7.12 En bakteriekultur växer enligt formeln N = 250⋅e0,04t, där N är a) antalet bakterier och t antalet minuter. Beräkna antalet bakterier efter 30 min. b) Beräkna bakteriekulturens tillväxthastighet efter 30 min. c) Hur länge dröjer det innan tillväxthastigheten blivit 50 bakterier/min? Derivata - 61 Modell ▪ Kedjeregel tillämpad på en summa Exempel Två bilar framförs, på två mot varandra vinkelräta raksträckor, mot samma skymda vägkors. Den ena har farten 90 km/h och den andra 100 km/h. Med vilken fart närmar sig bilarna varandra då de befinner sig 1,8 km respektive 2,1 km från korset? Lösning Avståndet, A, mellan bilarna är enligt Pythagoras sats: du dv 2u + 2v dA dt dt vilket ger farten = = = A u 2 + v2 2 2 dt 2 u +v dA 2 ⋅1,8 ⋅ 90 + 2 ⋅ 2,1 ⋅100 ≈ 134 (km/h) = dt 2 1,82 + 2,12 V7.13 Två taxibilar startar samtidigt från korsningen Park Avenue och 59:nde gatan. Den ena åker norrut längs Park Avenue med farten 40 km/h och den andra västerut längs 59:e gatan med farten 50 km/h. Båda har kan hålla konstant fart. Visa att bilarnas fart relativt varandra är 64 km/h när bilen på Park Avenue har färdats 1 km? Derivata - 62 Teori ▪ Derivatan av exponentialfunktionen Om y = kx så gäller y = ex lnk. dy d (e x ln k ) = ln k ⋅ exlnk = kx ⋅ln k = dx dx Vi har tidigare visat hur man deriverar potensfunktionen y = x a för vissa a (positiva heltal samt −1). Vi kan nu också härleda derivatan av potensfunktionen för alla a om x > 0 Derivatan tecknas: ⋅ Om y = xa så gäller y = ea lnx. dy d (e a ln x ) 1 a Derivatan tecknas: = = = a ⋅ ⋅ e a⋅ln x = ⋅ xa = a⋅ xa-1 dx dx x x x x − 1 a a och Dk= k ⋅ ln k Dx = ax Exempel Lösning Beräkna D(3,7⋅1,3x + 5x3) D[ k1 ⋅ f ( x )] D[ k2 ⋅ g ( x )] 1 ⋅ Df ( x ) 2 ⋅ Dg ( x ) k k 3 x x 7 ⋅ D1,3 + 5 ⋅ Dx3 = D(3, 7 ⋅1,3 + 5 x )= 3, k1Df ( x ) + k2 Dg ( x ) D[ k1 f ( x ) + k2 g ( x )] 3,7⋅ln1,3 =3, 7 ⋅1,3 ⋅ ln1,3 + 15 x = 0,97 ⋅1,3x + 15 x 2 2 x G7.14 Bestäm derivatan till funktionerna a) b) y = 10x y = 5 ⋅ 3x c) G7.15 Bestäm derivatan till funktionerna a) b) c) d) y = x3/2 y = 5 ⋅ x2/5 y = 3,5 ⋅ x-1/3 e) y = 105⋅x f) y= 3 ⋅ 42 x y = 2 − x /3 2 2 +x Derivata - 63 y = −7,3 ⋅ 1,15x V7.16 Bestäm ekvationen för tangenten till kurvan y = 10x i den punkt där a) x = 0 b) x = 0,5 V7.17 Bestäm den punkt där tangenten till kurvan y = 3x i punkten med x-koordinaten 2 skär y-axeln. Svara exakt. V7.18 Utetemperaturen upplevs som lägre om det blåser än om det är vindstilla. Ju starkare blåst desto kallare känns det. Denna kylande effekt i blåsigt väder kallas vindkyla. Vid temperaturen -15° C gäller följande relation mellan vindhastighet och ekvivalent lufttemperatur, det vill säga den temperatur som luften tycks ha när det blåser. Vindhastighet (m/s) Ekvivalent lufttemperatur (°C) 2,23 –18 4,47 –26 6,70 –32 8,94 –35 11,17 –38 13,41 –41 Anpassa dessa mätvärden till en exponentiell funktion, med t ex Kommandot RegressionExp i GeoGebra. (Hjälp: Addera 50 till varje temperatur. Subtrahera sedan 50 från funktionsuttrycket.) Visa att f ´(5) = –2,5 genom att derivera funktionen f(x). Derivata - 64 8 Derivatan av produkt och kvot Teori ▪ Derivatan av en produkt Vi har hittills inte deriverat funktioner av u(x) ⋅ v(x), som till exempel funktionerna y = x2 ⋅ sin x eller y = x ⋅ ln x. Vi ska nu härleda derivatan till en produkt av två funktioner som vi kallar y (x)= u(x) ⋅ v(x). Låt x-värdet få en förändring ∆x . Detta ger u-värdet och v-värdet förändringarna ∆u och ∆v och produkten förändringen ∆y . Alltså får vi y + ∆y= (u + ∆u ) ⋅ (v + ∆v )= uv + u∆v + v ∆u + ∆u∆v Nu är emellertid y = uv vilket ger: ∆y = u∆v + v ∆u + ∆u∆v ∆y ∆v ∆u ∆v som efter division med ∆x ger: = u +v + ∆u . ∆x ∆x ∆x ∆x När ∆x går mot 0 övergår ändringskvoten i dy dv du . =u +v dx dx dx I ord: Derivatan av en produkt av två funktioner är lika med den första funktionen gånger den andra funktionens derivata plus den första funktionens derivata gånger den andra funktionen. dy dv du Om y(x) = u(x)⋅v(x) så gäller = u + v . dx dx dx Alternativa uttryckssätt är D y(x) = u(x)D v(x) + v(x) D u(x) eller = y′ uv ′ + vu′ . Derivata - 65 Modell ▪ Derivatan av en produkt Exempel Vad är derivatan av funktionen y = (x2+2) sin x? Lösning Vi sätter u = x2+2 och v = sin x. Då blir du dv =2x och = cos x. dx dx dy = (x2+2)⋅cos x + (sin x)⋅2x dx Exempel Bestäm derivatan av funktionen y = sin x ⋅ cos x. Derivatan av produkten blir alltså Lösning Vi sätter u = sin x och v = cos x. Då blir du dv = cos x och = −sin x . dx dx Derivatan av produkten blir alltså = y′ uv′ + vu′ = sin x ⋅ (−sin x) + cos x ⋅ cos x = − sin2 x + cos2 x = = cos 2x. Låt oss betrakta två funktioner, u(x) och v(x). Vi frågar oss nu, vad blir u( x ) u( x ) derivatan av funktionen y( x ) = ? Vi ska alltså bestämma D . v( x ) v( x ) Vi beräknar först 1 −1 ′( x ) = D =D(v( x ))−1 =−1 ⋅ (v( x ))−2 ⋅ v ⋅ v ′( x ) 2 v( x ) ( v ( x )) Inre derivatan u( x ) 1 . = u( x ) ⋅ v( x ) v( x ) Derivatan av denna produkt får vi med produktregeln: 1 1 1 −1 y ′( x ) = u′( x ) ⋅ + u( x ) ⋅ D = u′( x ) ⋅ + u( x ) ⋅ ⋅ v ′( x ) = v( x ) v( x ) v( x ) (v( x ))2 u′( x ) ⋅ v( x ) u( x ) ⋅ v ′( x ) u′( x ) ⋅ v( x ) − u( x ) ⋅ v ′( x ) . = − = (v( x ))2 (v( x ))2 (v( x ))2 Vi skriver nu kvoten som en produkt: y= (x ) du dv ⋅v − ⋅u dy dx u′ ⋅ v − u ⋅ v ′ u( x ) dx = ,= så gäller . Alltså: Om y( x ) = 2 dx v v2 v( x ) Derivata - 66 Modell ▪ Derivatan av en kvot Exempel 1 Derivera y = Lösning 1+ x2 . 1− x2 u′ ⋅ v − u ⋅ v ′ ger direkt derivatan v2 2 x ⋅ (1 − x 2 ) − (1 + x 2 ) ⋅ ( −2 x ) 2 x − 2 x 3 + 2 x + 2 x 3 4x . y′ = = 2 2 2 2 (1 − x ) (1 − x ) (1 − x 2 )2 Exempel 2 sin x Derivera y = y = 2 . x Lösning Formeln y ′ = cos x ⋅ x 2 − sin x ⋅ 2 x x ⋅ cos x − 2 sin x = x4 x3 y′ G8.1 a) b) c) d) G8.2 a) b) c) d) Beräkna derivatorna D[(x + 1) ⋅ ex] D(3ex) D[(x2 – 2) ⋅ ex] D(ln x⋅sin x) Beräkna derivatorna x D( ) x −2 x2 D( ) x +1 1 D( ) 1 − 4x x2 −1 D( 2 ) x +1 Derivata - 67 e) f) D(x2⋅sin x) D ln x⋅ex e) D( f) x3 −1 ) x3 + 1 2x + 3 D( ) 4 − 5x G8.3 a) b) c) d) G8.4 a) b) c) d) G8.5 Beräkna f ′( x) när f (= x) x ⋅ ln x f ( x= ) x2 ⋅ ex ex f (x ) = cos x e −x f (x ) = x Beräkna f ′(1) när f ( x ) = b) f ′( −1) när x f (x ) = −x e f ′(e) när = f (x ) G8.6 G8.7 G8.8 G8.9 f) Beräkna f ′(0) om f (x) = 3e-x x f (x) = x−2 f (x) = (2 + x)⋅ex x f (x ) = x e a) c) e) e) f) ex x d) ln x ,x > 0 x ln x = f (x ) ,x > 0 x = f (x ) cos x x +1 f ( x )= ln( x + 3) ⋅ cos x f (x ) = f ′(2) när f ( x ) = x 2e − x e) f ′( −1) när f (x ) = f) 2 x ,x >0 ln x π x +1 x −2 f ′( ) när 4 1 f (x ) = sin x x x e− x x +D x = e e Bestäm ekvationen för den vågräta tangenten till kurvan x y= x. e Bestäm ekvationen för tangenten till kurvan y= x 2⋅ ln x i den Visa att punkt där x = 1. Härled ett uttryck för derivatan till tangensfunktionen genom sin x att först göra omskrivningen tan x = . cos x Derivata - 68 V8.10 Bestäm konstanten a i funktionen f ( x ) = e − ax så att y′ + 3 y = 0. V8.11 Vilket värde ska konstanten a ha i funktionen f ( x ) = ax 2 för x −1 att f ′(4) = 8 . V8.12 Vid tidpunkten t sekunder är den elektriska spänningen mellan två punkter U(t) volt, och U(t) = 200 (1 − e−0,03t). Strömstyrkan mellan punkterna är I(t) ampere, och I(t) = U’(t). Bestäm strömstyrkan för t = 20. 1 − cos x V8.13 Visa att graferna nedan är funktionen f ( x ) = och 1 + cos x dess derivata. Använd gärna grafritande räknare. Förklara varför den ena kurvan är diskontinuerlig på fem ställen. Derivata - 69 9 Lokala extrempunkter med andraderivatan Teori ▪ Bestämning av extrempunktens typ med andraderivatan De gröna tangenternas lutning växer, k 4 < k 5 < k 6 De röda tangenternas lutning avtar, k 1 > k 2 > k 3 Vi tittar på grafen till funktionen f(x) här ovan. Medan vi följer kurvan från vänster (A) till höger avtar kurvans lutning på väg mot toppen (B). Detta betyder att derivatans värde minskar allteftersom vi närmar oss toppen. När den passerats blir det nedförsbacke och den blir allt brantare på vägen ner mot origo. Nu är derivatans värden negativa och de minskar medan vi rör oss åt höger. Derivata - 70 Vi fortsätter att följa kurvan från origo till (C) och nu blir lutningen blir allt mindre brant. Detta betyder att derivatans (negativa) värden ökar. Efter att ha passerat minimipunkten (C) blir uppförsbacken fram till (D) brantare och brantare, det betyder att derivatans (positiva) värden ökar. Alltså: Derivatans värden är alltså avtagande omkring en maximipunkt och växande omkring en minimipunkt. Detta innebär att: Om andraderivatan är negativ i en lokal extrempunkt, så är denna en maximipunkt. Om andraderivatan är positiv i en lokal extrempunkt, så är denna en minimipunkt. Anders är positiv, hans mungipor är uppdragna – men här är han negativ. Vi visar med ett exempel vad som måste göras om både första- och andraderivatan är lika med noll i en punkt. Exempel Gör ett funktionsstudium av funktionerna y = x4 och y = x5. Lösning Eftersom både första- och andraderivatorna är 0 för x = 0, så måste vi utföra ett teckenstudium för att utröna kurvornas utseende. Vi ser ganska snabbt att derivatan till y = x4 är y´ = 4x3 som teckenväxlar – 0 + under det att derivatan till y = x5 är y′ = 5x4 som teckenväxlar + 0 +. Resultatet av denna undersökning är graferna nedan. Derivata - 71 Modell ▪ Extrempunkter med andraderivatan Exempel Bestäm största och minsta värde till funktionen f(x) = 8 + 24x – 3x2 – x3. D f : -5 ≤ x ≤ 3. Rita grafen. Lösning: Derivera funktionen: f ′( x) = 24 – 6x – 3x2 Teckna och lös ekvationen f ′( x) = 0: 24 – 6x – 3x2 = 0 Först dividerar vi alla termerna med –3 och använder sedan lösningsformeln för andragradsekvationen: x2 + 2x – 8=0 x = −1 ± 1 + 8 x = −1 ± 3 x 1 = 2 eller x 2 = −4 Andraderivatan tecknas: f ′′( x) =−6 − 6 x . f ′′(2) =−6 − 6 ⋅ 2 =−18 < 0 . Alltså får vi lokalt maximum för x = 2 f ′′( x) =−6 − 6 ⋅ (−4) > 0 . Alltså får vi lokalt minimum för x = −4 Eftersom funktionen bara är definierad i intervallet –5 ≤ x ≤ 3 beräknar vi dessutom ändpunkternas funktionsvärden och får följande värdetabell. x y −5 −4 2 3 −62 −72 36 26 Resultat: Funktionens största värde är alltså 36 och dess minsta värde är –72 Derivata - 72 G9.1 a) b) c) d) e) f) G9.2 a) b) c) d) Beräkna f ′′( x ) om f ( x ) = x 3 − 3x 2 + 2 x − 1 f (= x ) 2x 2 − 4 3x 3 − 4 x 2 f (x ) = 3 2 f ( x ) =( x + 2)( x − 1) x4 x3 x2 f (x )= + − −x +2 12 6 8 3 x − 2 )( x 2 − x ) ( f (x ) = 6 Beräkna D 2 (3 x + 2) D 2 (2e x ) D 2 (0,5(e x − e − x )) D 2 (sin 2 x ) G9.3 Beräkna f ′′(0) när a) b) c) f (= x ) 4 x 2 + 2e − x e) D 2 (ln x ), x > 0 f) D 2 (e −2 x ) f ( x ) = sin x 2 f ( x= ) e x ⋅ sin x V9.4 Beräkna f ′′( x ) till funktionerna a) f ( x ) = e − x sin ax b) f ( x ) =sin x ⋅ ln x , x > 0 c) f (= x ) ax 2 ⋅ e 2 x G9.5 Bestäm derivatans nollställen till f(x) = x3 – 3x2 – 9x + 5. G9.6 För vilka x är funktionen f växande om f(x) = x3 – 2 x2 + x + 4? G9.7 Funktionen f given genom f(x) = 5 + 4x – x2 har ett maximum. Bevisa detta och beräkna maximivärdet. G9.8 Bestäm värdemängden till funktionen f som är given genom f(x) = x3 – 3 x2, där –2 ≤ x ≤ 2. Derivata - 73 G9.9 Bestäm lokala minimi- och maximipunkter till funktionerna nedan samt rita deras grafer a) y =x2 – 4x + 3 d) y = x3 – 6x2 + 3x + 1 b) y = x2 + 5x e) y = x3 – 3x2/26 – x c) y = 8x – x2 f) y = 2x3 – 9x2 + 3 G9.10 Använd andraderivatan för att bestämma extrempunkterna till = y 2 x ⋅ e x . Rita grafen. G9.11 Visa att funktionen y= x ⋅ ln x har ett minsta värde och bestäm detta. Rita grafen. Vilken är största möjliga definitionsmängd? G9.12 Undersök funktionen = y x 3 ⋅ ln x och bestäm eventuella maximi- eller minimipunkter. Rita grafen. G9.13 Bestäm eventuella lokala maximi- eller minimipunkter till x och rita grafen. ex V9.14 Antag att du förestår ett antal biografer. Biograferna tar emot i genomsnitt 5000 besökare per dag. Biljettpriset för ett biobesök är 50 kr. Antag vidare att du vill öka biljettpriset för att få en större vinst än den nuvarande vinsten som är 20 kronor per biljett. Du uppskattar att du förlorar 300 besökare för varje ökning av biljettpriset med 5 kronor. Vilket biljettpris ger nu maximal vinst om varje ökning av priset ger en direkt vinst. funktionen y = V9.15 Linus har köpt 100 par skidor för 400 kr/par. Om han sålde dem för 600 kr/par så skulle han sälja samtliga. Han gör uppskattningen att varje prisökning på 10 kr/par utöver 600 kr/par minskar försäljningen med ett par skidor. De skidor som blir kvar måste realiseras för 500 kr/par. Vilket försäljningspris ska han sätta för att få maximal förtjänst och vilken blir denna förtjänst? V9.16 En cylindrisk tunna rymmer 20 m3. Material för botten och lock kostar 100 kr/m2 och material för mantelytan kostar 80 kr/m.2 Beräkna radie och höjd för den tunna som rymmer minst. Derivata - 74 V9.17 Antag att du står vid den flod som flyter förbi ditt hem. Floden är 1 km bred och ditt hem befinner sig på den andra stranden, 1 km från det läge mittemot den punkt som du befinner dig. Antag vidare att du kan simma med farten 3 km/h och promenera med farten 5 km/h. Till vilken punkt på den motsatta stranden skall du först simma för att du skall komma hem så fort som möjligt? V9.18 On 24 april, 1990, the Hubble Space telescope was placed in orbit around the earth. It was deployed by the space shuttle Discovery. It is possible to estimate the velocity of the shuttle from lift-off until jettisoning of the solid rocket boosters by using the following model: lift-off at t = 0 seconds, the jettisoning of the boosters at t =126 seconds. The velocity is given by v(t) = 0,001302t3 – 0,09029t2 + 23,61t – 3,083 in feet per second. Use this model to work out the extreme values of the acceleration of the shuttle between lift-off and the jettisoning of the boosters. Derivata - 75 10 Konkav - konvex Teori ▪ Konkavitet och konvexitet Definitioner: En funktion är konvex i ett intervall a ≤ x ≤ b om grafen till funktionen ligger under alla sina kordor i detta intervall. En funktion är konkav i ett intervall a ≤ x ≤ b om grafen till funktionen ligger över alla sina kordor i detta intervall. Derivata - 76 Om andraderivatan är positiv i en lokal extrempunkt, så är detta en minimipunkt. Om andraderivatan är positiv i ett intervall, så är funktionen f konvex i detta intervall . Om andraderivatan är negativ i en lokal extrempunkt, så är detta en maximipunkt. Om andraderivatan är negativ i ett intervall, så är funktionen f konkav i detta intervall. Kurvan kan bara skifta från konkav till konvex eller omvänt i de punkter där y′′(x) = 0. En punkt där kurvan övergår från att vara konvex till att vara konkav eller omvänt kallas en inflexionspunkt. I inflexionspunkten passerar kurvan sin tangent. För att vara säker på att man hittat inflexionspunkterna så måste ett teckenstudium göras. Fundera på! (Sant eller falskt?) Alla tredjegradsfunktioner har exakt en inflexionspunkt. Alla fjärdegradsfunktioner har exakt två inflexionspunkter. Derivata - 77 Modell ▪ Inflexionspunkter Exempel I vilka intervall är funktionen f ( x ) = 6 x + x − x 2 konvex respektive konkav? Beräkna ekvationen för tangenten till kurvan i en inflexionspunkt. Lösning Eftersom kurvan är kontinuerlig kommer den att skifta från konkav till konvex i de punkter där f ′′( x ) = 0 . f ′( x ) = 12 x + 3 x 2 − 2 x 3 f ′′( x ) =12 + 6 x − 6 x 2 2 0 ⇔ x 1 = −1 och x 2 = 2 f ′′( x ) = 0 ⇔ 12 + 6 x − 6 x = 2 3 4 Teckenstudium ger: x < −1 −1 −1 < x < 2 2 2 < x 0 + 0 f ′′( x) − − konkav konvex konkav f ( x) Kurvan har en inflexionspunkt för x = 2. Motsvarande funktionsvärde är f (2) = 24 . Tangentens k-värde är f ′(2) = 12 ⋅ 2 + 3 ⋅ 22 − 2 ⋅ 23 = 20. Tangentens ekvation blir alltså = y 20 x + m . Punkten (2, 24) ger m = –16 vilket medför tangentens ekvation: y = 20x – 16. Figuren här bredvid visar var kurvan är konkav respektive konvex samt en tangent som skär kurvan i inflexionspunkten. Derivata - 78 x4 och bestäm 4 eventuella maximi- minimi- och inflexionspunkter. V10.1 Rita grafen till funktionen f ( x=) x 3 − V10.2 Kurvan y = f(x), där f(x) är en hel rationell funktion av tredje graden, tangerar linjen x − y = 0 i origo samt har maximum för 1 x = 1 och en inflexionspunkt för x = − . Bestäm f(x) och 2 konstruera kurvan. (Studentex. jan.41 spec.kurs.) V10.3 Bestäm tredjegradspolynomet f(x) om du får följande data: polynomet har ett lokalt maximum för (3, 4). Polynomet har ett lokalt minimum för (5, 0). Polynomet har en inflexionspunkt för (4, 2). V10.4 För vilka värden på a har kurvan y = 2 x 4 + 2 ax 3 + (2a − 1)x 2 + bx + c inflexionspunkter? m m −1 V10.5 Visa att Dx = x n med reglerna för implicit derivering. n V10.6 Familjen Bredband har bestämt sig för att lägga ned optokablar till sitt hus för att få tillgång till höghastighetsinternet på 10 Mbit/s. Man kommer till befintlig optokabel genom att röra sig vinkelrät mot vägen, en sträcka på 2 km, och därefter röra sig 4 km efter vägen. Kostnaden för att lägga ned kabel i terrängen utanför vägen är dubbelt så stor som att lägga den längs vägen. Hur skall kabeln läggas för att minimera kostnaden? m/n V10.7 Vilken punkt på grafen till funktionen y = 2x ligger så nära punkten (1, 0) som möjligt? V10.8 Strålningsintensiteten i punkten A på marken är direkt proportionell mot sin x och omvänt proportionell mot avståndet till strålningskällan K. Vilken höjd skall strålningskällan ha om vi önskar maximal intensitet i punkten P? Derivata - 79 V10.9 På ett ställe i Kiruna med latituden 68° och longituden 20° a) b) c) gäller formeln: y = 21,6 sin (0,27x – 1,85) + 23 för solens höjd över horisonten den 21 juni (lokal tid). När stiger solens höjd över horisonten som snabbast. När når solen sin högsta höjd över horisonten? När når solen sin lägsta höjd över horisonten? V10.10 Ett dyrbart 150 m långt säkerhetsstängsel skall innesluta ett rektangulärt område. Detta område i sin tur består av två delar O 1 och O 2 åtskilda med samma dyrbara stängsel. Dessa två delars area förhåller sig som 1:2. Vilka mått har det rektangulära området om dess area skall vara så stor som möjligt? V10.11 I en svensk dagstidning kunde man hösten 2001 läsa: ”Arbetslösheten fortsätter att minska. Men det finns tecken på avmattning. Takten i arbetslöshetsminskningen har avtagit, antalet nyanmälda platser avtar och antalet varsel är högt.” Om antalet arbetslösa är A personer och N är antalet nyanmälda platser, vilka av följande påståenden är sanna? dN dA (a) >0 (c) <0 dt dt d 2N d2A (b) > 0 (d) <0 dt 2 dt 2 Derivata - 80 Tema - Polynomfunktioner av högre grad Vi har tidigare nämnt att Carl Friedrich Gauss år 1800 formulerade algebrans fundamentalsats. Vi formulerar nu denna på följande sätt: Varje algebraisk ekvation av grad n har högst n reella lösningar. Vi betraktar graferna till några olika funktioner med varierande gradtal. Den röda kurvan Den gröna kurvan Den lila kurvan Grafen till en funktion av fjärde graden Grafen till en funktion av tredje graden Grafen till en funktion av andra graden • Fjärdegradskurvans utseende gör att den kan skära x-axeln högst fyra gånger. Den kan alltså ha högst fyra nollställen och motsvarande ekvation högst fyra rötter. Om kurvan förflyttas uppåt eller nedåt kan antalet rötter bli färre. • Tredjegradskurvans utseende gör att den skär x-axeln högst tre gånger. Den kan alltså ha högst tre nollställen och motsvarande ekvation högst tre rötter. Om kurvan förflyttas uppåt eller nedåt kan vi få färre rötter. Den andra figuren visar en förflyttning som ger ekvationen en reell rot. Till skillnad från fjärdegradsfunktionen har alltid tredjegradsfunktionen minst ett reellt nollställe. Varför? Derivata - 81 • Andragradskurvans utseende gör att den skär x-axeln högst två gånger. Den kan alltså ha högst två nollställen och motsvarande ekvation högst två rötter. Om kurvan förflyttas uppåt eller nedåt kan antalet rötter bli färre. Gör en utredning av antalet maxima och minima till 4:e, 3:e och 2:agradskurvorna om du vet att derivatan av en fjärdegradsfunktion blir en funktion av tredje graden osv. Om du önskar träna mer på detta moment, försök att göra en utredning för femtegradsfunktionen med GeoGebra med följande metodik: Föreställ dig en femtegradskurva med t ex fyra maxima och minima. Därefter prickar du in ett tänkt läge för punkter A, B, C, D……O, P Du behöver naturligtvis inte sluta med punkten P. Du kan använda färre eller flera punkter. Använd nu RegressionPoly – kommandot: RegressionPoly[A, B, C, ……….O, P, 5] Derivata - 82 FACIT 1.1 a) Genomsnittlig befolkningsändring från 1996 till 1998 är (19200 – 18500)/2 invånare/år = 350 invånare/år b) Genomsnittlig befolkningsändring under hela perioden är (19500–18500)/4 invånare/år = = 250 invånare/år b) Farten är (4500 – 3200)/(27 – 20) fot/s = = 190 fot/s c) Farten är (5000 – 4700)/(45 – 30)) fot/s = = 20 fot/s 2.1 a) 0 b) –1 c) 2 1.2 d) 4 och 2 a) Den genomsnittliga temperaturändringen är (32–10)/(12–8) °C /h = = 5,5°C /h. 2.2 b) Ändringskvoten är a) [(3 + ∆x)2 – 9 ]/ ∆x = (12 – 24)/(20,5 – 14) °C /h = = [9 + 6∆x + (∆x)2 – 9 ]/ ∆x = = –1,8°C/h = 6 + ∆x → 6 när ∆x →0 Alltså är gränsvärdet lika med 6 1.3 b) –6 Ändringskvoten = (43 – 23)/(4 – 2) = 28 c) 12 1 – 1– 1.4 ––––– f (3 + ∆x) – f (3) 3 + ∆x 3 Ändringskvoten från djupet 0 km till d) ––––––––––––– = –––––––– = ∆x ∆x 400 km är (1500 –10)/400 °C/km = = 3,7 °C/km. 3 (3 + ∆x) 3–––––––– – 3 – ∆x –––––––– – ––––––– Ändringskvoten från djupet 2800 km 3(3 + ∆x) 3(3 + ∆x) 3(3 + ∆x) = = ––––––––––––––––– = –––––––– till 5100 km är 0,3 °C/km. ∆x ∆x – ∆x –1 = –––––––––– = –––––––– → –1/9 1.5 3(3 + ∆x)∆x 3(3 + ∆x) a) Farten är när ∆x → 0 (2250 – 1200)/(15 – 10) fot/s = = 210 fot/s Analys - 83 2.3 2.9 a) f (6) = 87 betyder att kylvattnets temperatur efter 6 min är 87°C. b) f ′(6) = 0 betyder att kylvattnets temperatur inte förändras vid tidpunkten 6 min. f (3 + ∆x) – f (3) a) lim ––––––––––––– = 6 ∆x →0 ∆x f (3 + ∆x) – f (3) b) lim ––––––––––––– = 10 ∆x →0 ∆x 2.10 2.4 f (5 + ∆x) – f (x) –––––––––––––– = ∆x (5+ ∆x)2 –3(5 + ∆x) – ––––––]/∆x 52 –15 = [–––––––––––––––– = 5 + ∆x – 1 5 –1 25+10∆x + (∆x)2 –15–3∆x –10 = [––––––––––––––––––––– ––]/∆x = 4 + ∆x 4 10 + 7∆x + (∆x)2 – 10 = [––––––––––––– ––]/∆x = 4 + ∆x 4 2 ) 10(4+∆x) 4(10 +7∆x + (∆x) = [––––––––––––––– – ––––––––]/∆x = 4(4 + ∆x) 4(4 + ∆x) 2 40 + 28∆x + 4(∆x) – 40 –10∆x = [––––––––––––––––––––––––]/∆x = 4(4 + ∆x) 2.11 2 a) f ′(2) = 0 18∆x + 4(∆x) 18 + 4∆x = [–––––––––––]/∆x = ––––––––. b) f ′(3) = 0,8 4(4 + ∆x) 4(4 + ∆x) c) x = 2 Alltså är f ′(5) = 9/8 d) Alla x utom x = 2 2.5 Derivatan i punkten (–1, 4) är 3,3, i punkten (1, 2) är den –3,6 samt i punkten (–3,1; –4,1) är den 0. 2.12 a) B, D och F b) A och E c) C och G 2.6 a) f ′(2) = –3,6 b) f ′(5) = 5,6 2.13 EFFFFF 3·2,01 – EFFFFF 3·1,99 ––––––––––––––––– 2,01 – 1,99 2.7 2.14 Graferna till funktionerna f (x) och g(x) 7 · 3,012 –5 · 3,01 – tangerar varandra för x = 3 vilket innebär [––––––––––––––– 3 att i denna punkt har funktionerna samma värde på derivatan. 7 · 3,002 – 5 · 3,00 – ––––––––––––––––]/0,01 = 12,4 3 2.8 Graferna till funktionerna f (x) och g(x) är 2.15 [(24,0 + 41 · 0,97916) – vinkelräta mot varandra för x = 2 vilket – (24,0 + 41 · 0,97914)]/2 = –0,6 innebär att de två kurvornas tangenter är Efter 15 min sjunker temperaturen vinkelräta mot varandra. Då gäller att med 0,6°C/min. f ′(2) · g ′(2) = –1 Analys - 84 2.16 a) P ′(5) = 55. Detta innebär att 55 personer smittas per dag den femte dagen. b) P ′(t) = 0 visar att smittan når sin kulmen den 9:e dagen (efter 8,7 dagar). Ändringstakten på smittan är noll både denna dag och ”startpunkten”. 3.1 a) b) c) d) e) f) Dx5 = 5x4 D7x = 7 D3x2 = 6x D(–7x) = –7 D(19) = 0 D(x 4 + x 2) = 4x 3 + 2x 3.2 a) D(4x 3 – 3x) = 12x 2 – 3 b) D(x –13) = 1 c) D(0,04x + 0,02x 2) = 0,04 + 0,04x x 3 – 3x) = x 2 – 3 d) D(–– 3 5 x e) D(–– + 3x 4) = 5x4/3 + 12x 3 3 6 x3 5x f ) D(––– – ––) = 5x5 – x 2 6 3 3.3 · 6x 5 – 4––––– · 5x 4 = 4x 5 –4x 4 a) f ′(x) = 2––––– 3 5 1 5 · 2x – 3 b) f ′(x) = –––––––– = 5x/3 – 1/2 6 c) f (x) = x(x – 3) = x 2 – 3x. Alltså är f ′(x) = 2x –3 5 · 5x 4 + 4 = 25x 4/6 + 2/3 d) f ′(x) = ––––––––– 6 e) f (x) = (3x – 1)2 = 9x 2 – 6x + 1. Alltså är f ′(x) = 18x – 6 f ) f (x) = (x – 3)(x + 3) = x 2 – 9. Alltså är f ′(x) = 2x g) f (x) = (3x – 2)(x + 4) = = 3x 2 – 2x + 12x – 8 = 3x 2 + 10x –8 Alltså är f ′(x) = 6x + 10 4· 5x4 12x5 20x4 2· 6x5 + ––––– h) f ′(x) = ––––– = –––– + –––– 5 3 5 3 3.4 För de två punkterna är derivatan till f(x) = x3 – 4x – 3 lika med –1. f ′(x) = 3x2 – 4. Alltså 3x2 – 4 = –1 vilket medför 3x2 = 3 som ger x 1 = 1 eller x 2 = –1. Punkterna är (1, –6) och (–1, 0) 3.5 y′ = 3x 2 – 2 a) k = 3 · 12 – 2 = 1 och tangeringspunkten är (1, –1). Alltså är y = x – 2 b) k = 3 · 22 – 2 = 10 och tangeringspunkten är (2, 4). Alltså är y = 10x – 16 c) k = 3 · (–1)2 – 2 = 1 och tangeringspunkten är (–1, 1). Alltså är y = x + 2 3.6 f ′(x) = x 2 –5x – 6. Ekvationen x 2 –5x – 6 = 0 har lösningarna x 1 = 6 eller x 2 = –1. x1 = 6 eller x2 = –1 är derivatans nollställen. 3.7 f ′(x) = 3ax2 + 2x Eftersom f ′(2) = 0 får vi 3a·22 + 2·2 = 0. Ekvationen har en lösning a = –1/3. För a = –1/3 har derivatan ett nollställe x = 2. 3.8 dy dy = z 3 – 2xz. –– = 3xz 2 – x 2 och –– dz dx 3.9 1 – 1– ––––– x + ∆x x = Ändringskvoten = –––––––– ∆x x x + ∆x –––––––– – –––––––– x(x + ∆x) x(x + ∆x) = = –––––––––––––––––– ∆x –∆x –1 → = –––––––––– = ––––––– x(x + ∆x)∆x x(x + ∆x) –1 när ∆x → 0. Alltså är D 1– = – –– 1 → –– x2 x x2 Analys - 85 3.10 d Φ = k·N/l och Φ = k·i·N/l Alltså är ––– di dΦ 2 ––– = –k·i· N/l enligt V23.9 dl 2 2 = x 2 + ––– 4x + 4– = g) f (x) = (x + –––) EFx EFx x = x 2 + 4EFx + 4–. x 2 4 f ′(x) = 2x + ––– – ––. EFx x2 Alltså är f ′(1) = 2 + 2/1 – 4/1 = 0 3.11 Ändringskvoten = x + ∆x –EFx = 4.1 = EFFFFF ––––––––––– ∆x Funktionen är växande för x ≤ –2 och 3 ≤ x samt avtagande för –2 ≤ x ≤ 3 (EFFFFF x + ∆x –EFx )(EFFFFF x + ∆x +EF x) = = ––––––––––––––––––––––––– ∆x(EFFFFF x + ∆x +EFx ) 4.2 Funktionen är växande för 0 ≤ x < 2 x + ∆x –x ∆x = ––––––––––––– = –––––––––––––– → ∆x(EFFFFF x+ ∆x+EF x ) ∆x(EFFFFF x +∆x +EF x) 4.3 1 Lokala maxima är (–4; 9,4), (1; 1) och → –––– när ∆x går mot noll. (5,3; 10). Lokala minima är (–5,3; –10), 2EF x (–1; –1) och (4; –9,4). Funktionens 1 Alltså är DEFx = –––– gradtal är fem. Funktionens största vär2EFx de är 10 och dess minsta värde är –10. 3.12 4.4 a) x = 1 b) x > 1 1 a) f ′(x) = ––––––– . 5 · 2EFx Alltså är f ′(1) = 1/10 3 b) f ′(x) = –––––––. 7 · 2EFx Alltså är f ′(1) = 3/14 –3 Alltså är f ′(1) = –3/5 c) f ′(x) = –––. 5x 2 4.5 a) Derivatan för x = 0 är noll. b) x = 0 eller x = 4 ger derivatan värdet noll. c) f ′(x) ≤ 0, dvs funktionen är avtagande för 0 ≤ x ≤ 4 4.6 3 + 5. Alltså är f ′(1) = 6,5 a) A har maximipunkt för x = –3 och d) f ′(x) = –––– minimipunkt för x = 2 2EFx B har maximipunkt för x = 2 och minimipunkter för x = –3 och x = 4 3 + 2x e) f (x) = –––––– = 3/x + 2. C har minimipunkt för x = –3 och x terrasspunkt för x = 2 f ′(x) = –3/x 2. E har terrasspunkter för x = –2 och Alltså är f ′(1) = –3 x = 2 och minimipunkt för x = 0 f ) f (x) = EFF 3x = EF3 ·EFx . b) A är växande för x ≤ –3 och x ≥ 2 och avtagande för –3 ≤ x ≤ 2 EF3 f ′(x) = ––––. B är växande för –3 ≤ x ≤ 2 och x ≥ 4 2EFx och avtagande för x ≤ –3 och 2 ≤ x ≤ 4 3 Alltså är f ′(1) = EF ––– 2 Analys - 86 C är växande för x ≥ –3 och avtagande för x ≤ –3 E är växande för x ≥ 0 och avtagande för x ≤ 0 ↓ 4<x + ↓ 4 0 – 1– 3 0 – 1– < x 3 – ↓ Funktionen är växande för x ≤ – –1 3 och avtagande för x ≥ – –1 . 3 g) f ′(x) = – 2 – 2x –2x – 2 = 0 x = –1 x x < –1 –1 –1 < x f ′(x) + 0 – f (x) ↓ 1<x + ↓ ↓ 1 0 Funktionen är växande för x ≥ 1 och avtagande för x ≤ 1. Funktionen är växande för x ≤ –1 och avtagande för x ≥ –1. h) f ′(x) = 2 – 10x 2 – 10x = 0 x = 0,2 x x < 0,2 f ′(x) + f (x) 0,2 0 0,2 < x – ↓ ↓ d) f ′(x) = 2x + 1– 2 1 2x + – = 0 2 x = – –1 4 Funktionen är växande för x ≤ 0,2 och avtagande för x ≥ 0,2. – 1– 4 0 – 1– < x 4 + ↓ x < 1– 4 – ↓ f ′(x) f (x) x < 1– 3 + ↓ Funktionen är växande för x ≥ 4 och avtagande för x ≤ 4. c) f ′(x) = 8x – 8 8x – 8 = 0 x=1 x x<1 f ′(x) – f (x) x f ′(x) f (x) ↓ b) f ′(x) = 6x – 24 6x – 24 = 0 x=4 x x<4 f ′(x) – f (x) f ) f ′(x) = – 6x – 2 –6x – 2 = 0 x = – –1 3 ↓ ↓ ↓ x x < –3 –3 –3 < x f ′(x) – 0 + f (x) Funktionen är växande för x ≥ –3 och avtagande för x ≤ –3. x x x<2 2 2<x f ′(x) – 0 + f (x) Funktionen är växande för x ≥ 2 och avtagande för x ≤ 2. ↓ 4.7 a) f ′(x) = 2x + 6 2x + 6 = 0 x = –3 e) f ′(x) = 6x – 12 6x – 12 = 0 x=2 Funktionen är växande för x ≥ – –1 4 och avtagande för x ≤ – –1 . 4 Analys - 87 Funktionen är växande för x ≤ –2 och x ≥ 2 samt avtagande för –2 ≤ x ≤ 2 j) f ′(x) = 3x 2 – 6x 3x 2 – 6x = 0 x1 = 2 eller x2 = 0 0 0 0<x<2 2 2<x – 0 + ↓ ↓ ↓ x x<0 f ′(x) + f (x) Funktionen är växande för x ≤ 0 och x ≥ 2 samt avtagande för 0 ≤ x ≤ 2 k) f ′(x) = 15x –3x 2 –12 15x –3x 2–12 = 0 x 2 – 5x + 4 = 0 x1 = 1 eller x2 = 4 1<x<4 4 4<x + 0 – ↓ 1 0 ↓ ↓ x x<1 f ′(x) – f (x) Funktionen är avtagande för x ≤ 1 och x ≥ 4 samt växande för 1 ≤ x ≤ 4 4.8 a) f ′(x) =16–16x. Ekvationen 16 –16x = 0 har lösningen x = 1. Ett teckenstudium visar att funktionen har maximipunkt för (1, 8). b) f ′(x) = 9 – 6x – 3x 2. Ekvationen 9 – 6x – 3x 2 = 0 har lösningarna x1 = 1 eller x 2 = –3 Ett teckenstudium visar att funktionen har maximipunkt för (1, 5) och minimipunkt för (–3, –27). d) f ′(x) = 3x 2 – 6x + 9. Ekvationen 3x 2 – 6x + 9 = 0 har inga reella lösningar. Ett teckenstudium visar att funktionen är ständigt växande. e) f ′(x) = 3x 2 – 2x – 6. Ekvationen 3x 2 – 2x – 6 = 0 har 19 lösningarna x1 = 1+EFF –––––– ≈ 1,8 3 19 ≈ –1,1 eller x1 = 1–EFF –––––– 3 Ett teckenstudium visar att funktionen har maximipunkt för (–1,1; 4,1) och minimipunkt för (1,8; –8,2). f ) f ′(x) = 4x 3 – 9x 2. Ekvationen 4x 3 – 9x 2 = 0 har lösningarna x1,2 = 0 eller x 3 = 2,25 Ett teckenstudium visar att funktionen har terrasspunkt för (0, 9) och minimipunkt för (2,25; 0,46). g) f ′(x) = 3x 2 + 9. Ekvationen 3x 2 + 9 = 0 har inga reella lösningar. Ett teckenstudium visar att funktionen är ständigt växande. 4.9 Eftersom f ′(x) = 2x + 2 så är derivatans nollställe x = –1. x f ′(x) f (x) x < –1 – –1 0 –1 < x + ↓ ↓ ↓ ↓ x x < –2 –2 –2 < x < 2 2 2 < x f ′(x) + 0 – 0 + f (x) c) f ′(x) = 6x – 6x 2. Ekvationen 6x – 6x2 = 0 har lösningarna x1 = 1 eller x 2 = 0 Ett teckenstudium visar att funktionen har maximipunkt för (1, 1) och minimipunkt för (0, 0) . ↓ i) f ′(x) = 3x 2 – 12 3x 2 – 12 = 0 x1 = –2 eller x2 = 2 Funktionen är växande för x ≥ –1 och avtagande för x ≤ –1 Analys - 88 Eftersom funktionens största och minsta värden finns bland lokala extrempunkter eller ändpunkter gör vi en värdetabell. (Egentligen kan vi för kontinuerliga kurvor strunta i teckenstudium, varför?) –3 0 –1 –4 2 5 Funktionens största värde är 5 och dess minsta värde är –4. + f (x) 0 – 0 –2 –5 –1 –1 1 –5 2 –1 Funktionens största värde är –1 och dess minsta värde är –5. 0 1,5 –1,6875 2 0 f (x) + –3 37 0 1 Eftersom funktionens största och minsta värden finns bland lokala extrempunkter eller ändpunkter gör vi en värdetabell. f (x) 0 x Funktionen är växande för x ≤ –1 och x ≤ 1 samt avtagande för –1 ≤ x ≤ 1 x 32 4.12 f ′(x) = –3 – 3x 2 saknar nollställen. Funktionen är avtagande för alla x. ↓ f ′(x) –2 Funktionens största värde är 32 och dess minsta värde är –1,6875. x < –1 –1 –1< x <1 1 1< x ↓ x f (x) ↓ 4.10 Eftersom f ′(x) = 3x 2 – 3 så är derivatans nollställen x1 = –1 och x 2 = 1. x Funktionens största värde är 37 och dess minsta värde är 1. 4.13 Antag att övre högra hörnet är (a, 4 – a 2). Alltså är arean y = a(4 – a 2) y′ = 4 – 3a 2 4 – 3a 2 = 0 a = ± F4– = (±)1,15 3 Figuren visar att Dy = [0 ≤ a ≤ 2] E x y′(x) y(x) x < 1,15 + 1,15 0 max 1,15 < x – ↓ f (x) ↓ x 4.11 Eftersom f ′(x) = 4x3 – 6x2 så är derivatans nollställen x1,2 = 0 och x3 = 1,5. Värdetabell: Alltså får den maximala arean för a = F4– 3 Den maximala arean är F–4 (4 – 4/3) = –8 F–4 = –– 16 EF 3 (a.e.) 3 3 3 9 E E Analys - 89 E 30 < x A′(x) + 0 – A(x) max 25 25 < x P ′(x) + 0 – P(x) max + 0 – max Alltså är den maximala arean 120 m · 300 m = 36 000 m2 = 3,6 ha Om områdena ligger som bilden visar så blir den maximala arean 40 000 m2 = 4 ha P(x) 6 6<x + 0 – max ↓ P ′(x) x<6 ↓ x Den maximala produkten får vi för x = 6 och y = 3 4.18 Intäkten I(x) = x(50 – 0,1x) = 50x – 0,1x2 I ′ = 50 – 0,2x 50 – 0,2x = 0 vilket ger x = 250 DI = [0 ≤ x ≤ 300] Teckenstudium ger: x I ′(x) I(x) x < 250 250 250 < x + 0 – max ↓ 100 < x 4.17 Om de två talen är x och y så är x + y = 9. Produkten är P = x 2(9 – x) = 9x 2 – x 3 P ′ = 18x – 3x 2 18x –3x2 = 0 vilket ger x = 0 och x = 6 Eftersom x > 0 och y > 0 använder vi endast nollstället x = 6. Teckenstudium ger: ↓ 100 ↓ A(x) x < 100 ↓ 4.15 Om områdena ligger i rad blir arean A = 4x(150 – 5x/8) = 600x – 2,5x 2 A′ = 600 – 5x 600 – 5x = 0 vilket ger x = 120 Eftersom en längd är ett positivt tal är x > 0. Teckenstudium ger: A′(x) x < 25 Den maximala produkten får vi för x = 25 och y = 50. Badplatsen blir så stor som möjligt med sidorna 30 m och 60 m. x x ↓ 30 ↓ x 4.16 Produkten är P = x(100 – 2x) = = 100x – 2x2 P ′ = 100 – 4x 100 – 4x = 0 vilket ger x = 25 Alla tal x är tillåtna. Teckenstudium ger: ↓ x < 30 ↓ 4.14 Antag att badplatsens kortsidor är x m långa. Alltså blir badplatsens area (Enhet: m2) A = x(120 –2x) =120x – 2x 2 A′ = 120 – 4x 120 – 4x = 0 vilket ger x = 30 Formeln för A visar att DA = [0 < x < 60] Teckenstudium ger: Den maximala intäkten är 6 250 kr Analys - 90 0 –320 21 121 30 40 V(x) x < 400 400 400 < x + 0 – ↓ 4.20 V(x)= (40–0,01x)x – – (0,02x 2 +16x +2000) = = 40x – 0,01x2 – 0,02x 2 –16x – 2000 = = 24x – 0,03x 2 – 2000 V ′(x) = 24 – 0,06x 24 – 0,006x = 0 4000 < x < 4000 Teckenschema: V ′(x) f ′(x) + 0 – f (x) max ↓ 25 < x Han får maximal skörd om han sätter ytterligare 25 äppelträd. Vinsten blir störst om det produceras 21 st och minst för 30 st. x 25 max 4.22 Antag att området för tryck har bredden x cm och höjden y cm. Alltså är xy = 243 och A = (x + 8)(y + 12) Detta ger A = xy + 8y + 12x + 96 vilket ger A = 243 + 8 · 243/x + 12x + 96 A = 339 + 1944/x + 12x A′ = –1944/x2 + 12 –1944/x2 + 12 = 0 vilket ger x = EFFFFFFF 1944/12 = EFFF 162 = 12,7 Teckenschema: x A′(x) A(x) x < 12,7 12,7 12,7 < x – 0 + min ↓ V(x) x ↓ x x < 25 ↓ 4.19 V ′(x) = 42 – 2x 42 – 2x = 0 vilket ger x = 21 0 ≤ x ≤ 30 Arean på affischen skall vara 644 cm 2. ↓ ↓ ↓ 4.23 Antag att han dröjer med försäljningen Vi får maximal vinst för 400 tillverkade x veckor. Priset efter x veckor är 2 digitalur. V(x) = 24x –0,03x –2000 (15 – 2x) kkr/ton. Mängden han kan sälja efter x veckor är (100 + 20x) ton. Intäkten = I(x) = (15 – 2x) (100 + 20x) = = 1500 – 200x + 300x – 40x2 4.21 I′(x) = 100 – 80x Antag att han sätter ytterligare x äppel100 – 80x = 0 träd och att den totala skörden äpplen x = 1,25 är y st. y = (50 + x)(2000 – 20x) x x < 1,25 1,25 1,25 < x y = 100 000 + 1000x – 20x 2 I ′(x) + 0 – y′ = 1000 – 40x 1000 – 40x = 0 I(x) max x = 25 x>0 Aluminiumtillverkaren gör maximal Teckenschema: intäkt efter c:a 9 dagar. Analys - 91 4.28 y ′ = 3x 2 – 6x –12 vilket ger 3x 2 – 6x –12 =12 med lösningarna x 1 = –2 och x 2 = 4. Detta innebär att y1 = 4 och y 2 = –32 Formeln för tangenterna är 4.25 y = 12x + m. Antag att dess höjd är 2x cm. Alltså är Punkt 1 ger 4 = 12 · (–2) + m vilket ger dess radie EFFFFFF 122 – x 2. m = 28 med tangenten: y = 12x + 28 Alltså är volymen V = π ·(122 – x 2) · 2x = Punkt 2 ger –32 = 12 · 4 + m vilket ger m = –80 med tangenten: y = 12x – 80 = 2π ·(144x – x 3) V ′=2π ·(144 –3x2) = 6π ·(48– x 2) 48 – x 2 = 0 om och endast om 4.29 x = ±EFF 48 = ±6,9 f ′(x) = 4x – 4x 3 = 4x(1 – x 2) vilket ger Volymformeln visar att rötterna x1 = –1, x 2 = 0 och x 3 = 1. DV = [0 < x < 12] Eftersom x 3 = 1 inte tillhör definitionsTeckenväxling: mängden får vi: x 6,9 6,9 < x V ′(x) + 0 – V(x) max x –3 –1 0 f (x) –62 2 1 ↓ x < 6,9 ↓ 4.24 Om funktionen växer med f ′(x) = 1,2 i hela intervallet 7 ≤ x ≤ 9 så får vi största värde på f (9). Alltså är största möjliga värde f (9) = 3 + 1,2·2 = 5,4 Funktionens största värde är 2 och dess minsta värde är –62. Alltså är den maximala volymen π ·(144 – 48) · 2EFF 48 cm3 = 4180 cm3 = = 4,18 dm 3 4.30 4.26 0<x<1 1 1<x f ′(x) + 0 – f (x) ↓ max ↓ 1 –x f ′(x) = ––– EFx 1 ––– – x = 0 vilket ger x = 1 EF x EF x visar att Df = [0 < x] Teckenväxling: x Funktionen har en lokal maximipunkt (1; 1,5). 4.27 Eftersom f ′(x) = 3x 2 + 10x – 11 får vi ekvationen 3x 2 + 10x – 11 = 0 x 1 = –4,21 eller x 2 = 0,872 4.31 Alternativ c) Analys - 92 4.32 4.36 a) Funktionen har lokalt maximum i a) a är en funktion av i. (0,93; 36,3) och lokalt minimum i b) maximipunkten är (3,4,5) (–0,30; –247) och (1,5; 0,00) b) Funktionen har terrasspunkt i (0; 0) och lokalt maximum i (2,5; 3,9) 4.33 f ′(x) = 3x 2 + 2ax – 9 3 · (–3)2 + 2a ·(–3) – 9 = 0 ⇔ 27 – 6a –9 = 0 ⇔ a=3 Visa nu att f (x) har maximum för x = –3 4.34 f ′(x) = 12x3 + 3ax 2 + 2bx 12 ·3 3 + 3a · 32 + 2b · 3 = 0 12 ·23 + 3a · 22 + 2b · 2 = 0 ⇔ 324 + 27a + 6b = 0 96 + 12a + 4b = 0 ⇔ a = –20 b = 36 Visa nu att f (x) = 3x 4 – 20x3 + 36x 2 har maximum för x = 2 och minimum för x=3 x<5 5 5<x A′(x) + 0 – A(x) ↓ max ↓ 4.35 Antag att AB = DE = x m samt att BC = CD = y m. A = x 2 + 2x(y – x). Eftersom 2x + 2y = 30 (x + y = 15) får vi A = x2 + 2x(15 – x – x) = 30x – 3x2 A′ = 30 – 6x med nollstället x = 5. 0 < x < y < 15 x Verandan får maximal area om AB = DE = 5 m samt BC = CD = 10 m Analys - 93 33.9 c) 5 = 100 · 0,92x vars lösning är x = 36. Eftersom kapitalet förräntas exponentiellt Om fotogenen passerar 3,6 m lera så får vi 2 = 1,045 t där t är tiden som återstår bara 5 % föroreningar. behövs för att kapitalet skall fördubblas. Kapitalet fördubblas efter 16 år 33.14 (15,7 år). a) P = 1,84523 · (194 – 75)1,348 = = 1158 (poäng). 33.10 b) 715 = 1,84523(x – 75)1,348 Eftersom kulturen från början innehåller 715 1/1,348 3280 bakterier får vi (x – 75) = (–––––––) 1,84523 3280 = 2 000 + 6 000 · lg a (x – 75) = 83 1280/6 000 = lg a x = 158. a = 1,63. Eva hoppade 158 cm. Alltså gäller formeln P(x) = 2000 + 6 000 · lg(x + 1,63). c) P = 5,74352(28,50 – 15)1,92 = Antalet bakterier efter 6 dagar är = 850 (poäng). 2000 + 6 000 · lg(6 + 1,63) = 7 300. 33.11 a) Temperatur i nyponsoppan är efter 4 h: 22 + 58 · 0,93 4 = 65 °C. b) 40 = 22 + 58 · 0,93 t vilket ger t = lg[(40 – 22)/58]/lg 0,93 = 16. 16 h senare har nyponsoppan temperaturen 40 °C. c) Nej 5.1 Bestäm med räknare a) e 0,27 = 1,3 b) e1,17 = 3,22 c) e –0,58 = 0,56 5.2 Bilens värde efter 6 år är 132 000 · e–0,01 · 6 = 124 000 kr. 33.12 Enligt formeln T = T0 · k t får vi 65 = 80 · k 3 vilket ger k = 0,933. Antag att han skall duscha t h efter kl 21.00 för att temperaturen skall vara 40 °C. Vi får ekvationen 40 = 80 · 0,933 t med lösningen 10. Han skall duscha kl 7.00 dagen efter. 5.3 a) y = 120 · 0,89x = 120 · (eln0,89)x = = 120 · e ln0,89 x y′ = 120 · ln 0,89 · e ln0,89 x = = –13,98 · 0,89 x b) y = A0 · 1,992x = A0 · (eln1,99)2x = = A0 · e 2 ln1,99 x y′ = A0 · 2 ln1,99 · e 2 ln1,99 x = = A0 ·1,38 ·1,99 2x 33.13 a) Exponentialfunktionen kan skrivas A = 100 · 0,92 x, där A är den andel föroreningar som återstår när fotogen passerat x dm lera. b) Efter tre dm lera återstår 100 · 0,923 = 78 % föroreningar. 5.4 a) 2e 2x b) –e–x c) –8 · e2 – x d) 3e3x – 1 e) 3 · e x/2 f ) –e–x 5.5 f ′(x) = –14 · e–2x Alltså är f ′(0) = –14. Analys - 94 5.6 Om du använder en värdetabell får du följande graf: y 8 5.12 a) Efter 5 år är befolkningen 25 000 · e 0,01 · 5 = 26 300. b) 40 000 = 25 000 · e 0,01x har lösningen x = 47. Efter 47 år är befolkningen 40 000. 6 4 2 x –4 –2 5.7 a) e ln5,67 2 b) e ln0,045 5.13 200e 0,03x = 500e –0,02x som har lösningen x ≈ 18. Utbudet är lika med efterfrågan vid priset 18 kr/kg. 4 c) e ln123 5.8 a) b) c) d) e) f) g) 3x = ln 0,782 ⇒ x = –0,0820 –5x = ln 2,12 ⇒ x = –0,150 3x – 2 = ln 7,81 ⇒ x = 1,35 e–x = 4,72/9 ⇒ x = 0,645 e x = (6,85 + 2,42) ⇒ x = 2,23 2x = e 0,452 ⇒ x = 0,786 ln (5x + 2) = 1,23/4,56 ⇒ ⇒ 5x + 2 = e1,23/4,56 ⇒ x = –0,138 h) x = 3x ⇒ x = 0 i) 3/5 = e 4–x–x ⇒ 0,6 = e4–2x ⇒ ⇒ 4 – 2x = ln 0,6 ⇒ x = 2,26 j) x = –0,0756 5.9 a) y′ = e x b) y′ = 5 – 7e x d) Efter 5 timmar ändras kaffets temperatur med f ′(5) °C per timme. e) En förutsättning är att termosens omgivande temperatur är 0 °C. c) y′ = 1 – 4x – 5e–5x 5.14 D(e 2x – 2x) = 2e 2x – 2 2e 2x – 2 = 0 för x = 0 x f(x) –1 e –2 + 2 (= 2,14) 0 1 e2 1 – 2 (= 5,39) Funktionens största värde är e 2 – 2 (= 5,39) och dess minsta värde är 1. 5.15 Den enda lösningen är x =0,886 y 8 5.10 f ′(2) = 5 – 1,5e 2/2 = 5 – 1,5e 6 5.11 a) Kaffets temperatur efter 24 timmar är f ′(24) = 85 · e–0,038 · 24 = 34°C. b) När är kaffets temperatur 50 °C? c) 50 = 85 · e–0,038t med lösningen t = = 14. Kaffets temperatur är 50 °C efter 14 timmar. 4 2 x –4 Analys - 95 –2 2 4 5.16 D(e x – e · x +1) = e x – e e x – e = 0 för x = 1 y(1) = 1 5.19 a) y x x<1 x=1 1<x f ′(x) – 0 + min ↓ ↓ 16 f (x) 12 8 y 8 4 6 x 4 8 12 4 b) Efter 4 h är mängden medicin 6,7 mg. 2 x –2 2 c) Avklingningshastigheten är dQ ––– = –0,2Q 0e –0,2t dt Om Q0 = 8 mg och t = 3 h så är avklingningshastigheten –0,88 mg/h. 5.17 Eftersom e x ≠ 0 kan vi dividera alla termerna med denna faktor. 5.20 Vi får 1 + e1 = e a vilket ger a = ln(1 + e) a) Linjen y = x b) Linjen y = x c) Linjen x = 0 5.18 När t går mot oändligheten så går stångd) Linjen y = 0 ens temperatur mot 35 °C. e) Linjen y = x Alltså är T(t) = 35 + Be –kt f ) Linjen y = x 540 = 35 + B och 370 = 35 + Be –k·5 Den första ekvationen ger B = 505 som h) a), b), e), f) insatt i den andra ekvationen ger –k·5 370 = 35 + 505e vars lösning är k = 0,082. 5.21 Alltså gäller formeln D(e x) = e x. För tangenten gäller k = e1 –0,082t T(t) = 35 + 505e Ansats y = kx + m 95 = 35 + 505e –0,082t ger e = e · 1 + m vars lösning är t = 26. vilket ger m = 0. Tangentens ekvation är y = ex Metallstången har fått sin arbetstemperatur efter 26 timmar. Analys - 96 5.22 Tangentens ekvation i punkten (x0, ex0) är y = ex0 x + m. 5.25 1,2·10–12 = 4,1 dB a) L = 10lg ––––––––––– 0,468 ·10–12 Alltså gäller ex0 = ex0 x0 + m vilket ger m = ex0 – ex0 x0 1,2 b) L = 10lg ––––––––––– = 124 dB 0,468 ·10–12 Tangentens ekvation är alltså y = ex0 x + ex0 – ex0 x0 0,15 c) L = 10lg ––––––––––– = 115 dB 0,468 ·10–12 För y = 0 fås skärningen med x-axeln dvs x = x1. ex0 x + ex0 – ex0 x0 = 0 vilket ger x1 + 1 – x0 = 0. Alltså är x0 – x1 = 1. V.S.B. 5.26 a) ln x – ln 3 = 1 ln (x/3) = 1 x/3 = e. Alltså är x = 3e b) ln x + ln(6 – x) = 3 ln 2 ln x ·(6 – x) = ln 8 x (6 – x) = 8 Alltså är x1 = 4 eller x2 = 2 5.23 a) lg x = lg 5 + lg 7 = lg 35 Alltså är x = 35. b) lg x = lg 3 +2lg 5 = lg 3 + lg 52 = lg 75. Alltså är x = 75. c) 2ln x = ln 3 – ln 6 ln x 2 = ln 3/6 x = 0,5 0,5 = EFFF 0,5 . d) ln x = ln 8 – ln 2 = ln 4. Alltså är x = 4. e) lg x = 2lg 3 = lg 9. Alltså är x = 9. f ) 2ln x = ln 81 ln x 2 = ln 81 x = 9. c) lg x – lg(x –1) = 2 lg 3 x = 32 ––– x –1 x = –9 8 36.1 Efter 5 år har Sima 230 000 · (1 + 0,038 · 0,7)5 kr = = 262 261 kr 36.2 a8 = 5 · 2,48–1 = 2 293. g) ln x = 1 – 3ln 3 ln x = ln e – 3ln 3 = ln e/27 x = e/27. 36.3 a14 = 1 000 · 0,713 = 9,69. 5.24 Vi vill veta ljudnivån L för två maskiner med lika höga intensiteter på ljudet. I 74 = 10 lg––. I0 36.4 Kvoten är 3. 36.5 a11 = 10 · 1,210 = 61,9. 2I = 10 lg2 + 10 lg –– I = 3 + 74 = 77 10 lg –– I0 I0 Resultatet blir 77 dB Analys - 97 c) Vi låter u(x) = 3x 2 – 2x och y = u 4. dy du Alltså –– = 4u3 och –– = 6x – 2. du dx dy 3 Alltså är –– = 4u ·(6x – 2). dx dy Resultat: –– = 4(3x2 – 2x)3 ·(6x – 2) dx 6.1 a) u = 3x 2 – 1 och y = EF u 1 b) u = (x – 1) och y = ––3 u c) u = sinx och y = u2 d) u = 5x och y = eu 2x – π och y = sinu e) u = –– 3 f ) u = x 2 + 0,5 och y = lgu g) u = 1 – 5x och y = 0,2 eu h) u = x 2 – 1 och y = lnu 6.4 a) Vi låter u(x) = 2x och y = 0,5eu. dy du Alltså –– = 0,5eu och –– = 2. du dx dy Alltså är –– = 0,5eu ·2. dx dy Resultat: –– = e 2x dx dy b) –– = 8e4x–3 dx 6.2 a) y(x) = cos(x + π) b) y(x) = 2e1–x 1 c) y(x) = ––––– 2 2x +1 d) y(x) = cos 2x 6.3 a) Vi låter u(x) = 3x – 1 och y = u 3. dy du Alltså –– = 3u2 och –– = 3. du dx dy Alltså är –– = 3u2 ·3 dx dy Resultat: –– = 9(3x –1) 2 dx b) Vi låter u(x) = 1 – 0,5x och y = u 2. dy du Alltså –– = 2u och –– = – 0,5. du dx dy Alltså är –– = 2u·(–0,5) dx dy Resultat: –– = –(1 – 0,5x) = 0,5x –1 dx c) Vi låter u(x) = x3 och y = eu. dy du Alltså –– = eu och –– = 3x 2. du dx dy u Alltså är –– = e ·3x 2 dx dy 3 Resultat: –– = 3x 2·e x dx 6.5 dy a) –– = 3cos3x dx dy 1 x 1 x b) –– = –·(–sin–) = – –sin– dx 3 3 3 3 dy c) –– = sin(π – x) dx Analys - 98 6.6 6.11 dy a) –– = cosx e sin x dx dy b) –– = –2π ·sin 2πx dx dy c) –– = 3sin2x cosx dx U · –– R ·e –Rt/L = U ––·e –Rt/L i′(t) = –– R L L 3,3 i′(0,12) = ––––– ·e –12·0,12/0,045 = 0,045 = 9,3·10 –13. di ∆i Eftersom i′(t) är –– ≈ –– för mycket små dt ∆t värden på ∆i och ∆t ger enhetsanalys di ∆i [∆i] –– = –– = ––– = A/s dt ∆t [∆t] 6.7 a) Vi låter u(x) = 3x –1 och y = u 5. dy du Alltså –– = 5u 4 och –– = 3. du dx 6.12 dy Alltså är –– = 5u 4 ·3 = 15(3x – 1)4. a) Vi sätter u = 2x + 2 och y = 1–. dx u Resultat: f ′(2)=15(3·2 –1)4 = 9375 dy 1 du Alltså –– = – ––2 och –– = 2. b) Vi låter u(x) = 3 – 5x 3 och y = u 4. du u dx dy du dy 1 2 Alltså –– = 4u 3 och –– = –15x 2. Alltså är –– = – ––2 ·2 = – –––––––2 du dx dx u (2x + 2) dy 3 2 Alltså är –– = 4u ·(–15x ) = 3 b) Vi sätter u = x/3 + 2 och y = –. dx u = –60x 2 ·(3 – 5x 3)3 dy 3 du 1 Alltså –– = – ––2 och –– = –. Resultat: f ′(2) = –60·22(3 – 5·23)3 = du u dx 3 =12 156 720 dy 3 1 1 Alltså är –– = – ––2 · – = – ––––––– c) Resultat: f ′(2) = 4·(3·22 – 0,75·2·2)· x dx u 3 (– + 2)2 ·(23 – 0,75·22)3 = 4 500 3 1 2 6.8 c) Vi sätter u = x + 1 och y = –. u a) f ′(x) = 12(6x + 1). dy 1 du Alltså f ′(a) = 12(6a +1) Alltså –– = – ––2 och –– = 2x. du u dx b) f ′(x) = 7(x – a)6. dy –2x 6 Alltså f ′(a) = 7(a – a) = 0 Alltså är –– = ––––––– dx (x 2 +1)2 c) f ′(x) = 12(3x – 1)3. [] [] Alltså f ′(a) = 12(3a – 1)3 d) f ′(x) = 4(x – 3a)3. Alltså f ′(a) = 4(a – 3a)3 = –32a3 6.9 Bestäm f ′′(x) om a) f ′′(x) = ex–3 b) f ′′(x) = 8·3·3·e3x –2 = 72 e3x – 2 6.13 a) DEFFFF 1+ 3x = 0,5·3·(1+ 3x)–0,5 = 1,5 = –––––– EFFFF 1+3x FFFF b) D EFFFFFF 1– 0,2x = 0,5·(–0,2)· –0,1 ·(1– 0,2x)–0,5 = ––––––– EFFFFFF 1– 0,2x 6.10 2 f ′(x) = (2x – 5)e x –5x vilket ger 2 (2x – 5)e x – 5x = 0. Alltså är 2x –5 = 0 med resultatet x = 2,5. (E ) 3x = 3·0,5 · –3 · c) D 3 FFFFF 1+ –– 2 2 3x 2,25 –0,5 ·(1 + ––) = ––––––– 2 FFFFF 1+ 3x –– 2 Analys - 99 E 6.14 7.1 a) D EFFFF 4 – x 2 = –x(4 – x 2)–0,5 a) Vi sätter u = 4x och y = lnu. 4 4 3 4 3 dy 1 du b) D(x –1) = 16x (x –1) Alltså –– = – och –– = 4. du u dx c) Vi sätter u = 2 – EF x och y = 2–. u dy 4 4 1 Alltså är –– = – = –– = – dy 2 du –1 dx u 4x x Alltså –– = – ––2 och –– = ––– . du u dx 2EF x dy 1 b) –– = –––––– dy 2 1 dx 0,5 + x Alltså är –– = –– · ––– = dx u2 2EF x dy 1 c) –– = – 1 1 dx x = –––––––––– = –––––––––––––– = x (4 – 4EF x + x)EF x (2 –EF x )2 EF dy 4x 3 4 d) –– = ––– =– 1 = –––––––––––––– dx x4 x (4EF x – 4x + xEF x) 7.2 6.15 dy 2x a) –– = ––––– dy a) –– = 1 – 6sin3x dx x 2 + 3 dx dy 2(2x + 3) Tangeringspunkten är (0, 2). b) –– = –––––––– dx x 2 + 3x –2 Tangentens k-värde är 1 – 6sin0 = 1. Eftersom tangentens ekvation är dy 3x 2 + 2e2x c) –– = –––––––– y = kx + m får vi y = 1·x + m dx x 3 + e2x Alltså är 2 = 1·0 + m. dy 3·(–18x 2) 54x 2 Resultat: y = x + 2 d) –– = –––––––– = –––––– 3 dx 1– 6x 6x 3 –1 dy 3 b) –– = ––––––– 7.3 dx EFFFFF 6x + 4 Tangeringspunkten är (2, 4). f ′(x) = 2x –– – 1/x = x – 1/x 2 3 Tangentens k-värde är –––––––– =3/4. EFFFFFF 6·2+4 7.4 Eftersom tangentens ekvation är f ′(x) = x –1/x vilket ger f ′′(x) = 1+1/x 2 y = kx + m får vi y = 3x/4 + m 7.5 Alltså är 4 = 3– · 2 + m. f ′(x) = 2x – 1/x. Alltså är tangentens 4 k-värde = 2 – 1/1 = 1. 3x 5 Resultat: y = –– + – Om tangentens ekvation ansätts till 4 2 y = kx + m får vi 1 = 1·1 + m. dy c) –– = –6(2 + 3x)–2 Eftersom m = 0 blir tangentens ekvation dx y = x. Tangeringspunkten är (–2, –1/2). Tangentens k-värde är –3/8. 7.6 Eftersom tangentens ekvation är f ′(x) = 1/x –2 + m Alltså är tangentens k-värde = 1/e. y = kx + m får vi –1/2 = –3· ––––– 8 Ansatsen y = kx + m ger 1 = (1/e)·e + m. 3x – –5 Ekvationens lösning är m = 0 och därmed Resultat: y = – –– 8 4 är tangenten y = x/e. 6.16 2π n· ––– 2π + 2) (n· –––; 3 3 Tangenten skär y-axeln för x = 0. Resultat: yp = 0. Analys - 100 7.7 12 = –. 4 Alltså är f ′(3) = 4–. f ′(x) = –– 3x x 3 7.8 –3 f ′(x) = –3 och f ′′(x) = ––. x x2 –3 Resultat: f ′′(2) = –3 ––2 = –– 2 4 7.9 3 = –1 och g ′(x) = –– 5 = –. 1 f ′(x) = –– 3x x 5x x Alltså är f ′(x) = g′(x). 7.10 5(3x 2 – 3) = –––––––– 15(x 2 –1) f ′(x) = –––––––– 3 x – 3x x 3– 3x 7.11 6x 2 = –6 f ′(x) = ––– x3 x Resultat: f ′(0,8) = 7,5 7.16 a) y′ = 10x ·ln10. Alltså är tangentens k-värde ln10. Tangeringspunkten är (0, 1). Med ansatsen y = kx + m får vi 1 = (ln10)·0 + m vilket ger m = 1. Resultat: Tangentens ekvation är y = (ln10)·x + 1. b) y′ = 10x ·ln10. Alltså är tangentens k-värde 100,5 ·ln10 (≈ 7,28) Tangeringspunkten är (0,5; 100,5). Med ansatsen y = kx + m får vi 100,5 = (100,5 ·ln10)·0,5 + m vilket ger m = 100,5 – (100,5 ·ln10)· ·0,5 (≈ –0,478) Resultat: Tangentens ekvation är y = 7,28x – 0,478. 7.17 y′ = 3x ·ln3. Alltså är tangentens k-värde 9·ln3. Tangeringspunkten är (2, 9). 7.12 Med ansatsen y = kx + m för tangentens N = 250·e0,04t ekvation får vi 9 = (9·ln3)·2 + m. a) N = 250·e0,04·30 bakterier = 830 Alltså är m = 9 – (9·ln3)·2 = 9 –18ln3≈ bakterier ≈ –10,78. b) N = 250·0,04·e0,04t vilket ger Resultat: För x = 0 är y = 9 –18ln3≈ N′ = 10·e0,04t Alltså är N ′(30) eller bakteriekulturens ≈ –10,78. tillväxthastighet 33 bakterier/min 7.18 c) 10·e0,04t = 50 vilket ger t = 40. Resultat: Efter 40 min är tillväxthastigheten 50 bakterier/min. 7.14 a) y′ = 10x ·ln10 b) y = 5·3x ·ln3 c) y = –7,3·1,15x ·ln1,15 7.15 a) y′ = –3 x1/2 2 b) y′ = 5·–2 x –3/5 = 2x–3/5 5 –1 x –4/3 = –– –7x –4/3 c) y = 3,5·–– 3 6 –1 –ln2 · 2–x/3 –x/3 d) y′ = –– ·2 ·ln2 = –––– 3 3 2 e) y′ = 10x ·105x ·ln10 2 f ) y′ = 3·(4x +1)·42x +x ·ln 4 8.1 a) D[(x + 1)·e x ] = (x + 1) e x + 1·e x = = (x + 2)·e x b) D(3e x) = 3ex c) D[(x 2 – 2)·e x ] = (x 2 – 2)·e x + 2x · · e x = (x 2 + 2x – 2)·e x d) D(ln x · sin x) = ln x · cosx +(1/x)· sinx e) D(x 2 ·sinx) = x 2 ·cosx + 2x · sinx f ) D(ln x ·e x ) = lnx · e x + (1/x)·e x = = (ln x +1/x)·e x Analys - 101 8.2 x (x –2)·1–1·x –2 a) D(––––) = ––––––––––– = ––––––2 2 x –2 (x –2) (x –2) x2 (x +1)·2x –1·x 2 x 2 +2x b) D(––––) = –––––––––––– = ––––––2 x +1 (x +1)2 (x +1) 1 (1– 4x)·0 –1· (–4) 4 c) D(––––) = ––––––––––––– = ––––––2 2 1– 4x (1– 4x) (1– 4x) x 2 –1 (x 2 +1)·2x – (x 2 –1)·2x d) D(–––––) = –––––––––––––––––– = x 2 +1 (x 2 +1)2 4x = ––––––– (x 2 +1)2 x 3 –1 (x 3 +1)·3x 2 – (x 3 –1)·3x 2 e) D(–––––) = ––––––––––––––––––– = x 3 +1 (x 3 +1)2 6x 2 = ––––––– 3 (x +1)2 8.4 a) f ′(x) = –3e–x Alltså är f ′(0) = –3e–0 = –3 (x – 2)·1– x ·1 –2 b) f ′(x) = ––––––––––– = ––––––2 2 (x – 2) (x – 2) Alltså är f ′(0) = –0,5 c) f ′(x) = (2 + x)·ex + 1· ex = (3 + x)e x Alltså är f ′(0) = 3 1·ex – xex ex (1– x) 1– x d) f ′(x) = –––––––– = ––––––– = –––– (ex )2 (ex )2 ex Alltså är f ′(0) = 1 (x +1)(–sinx) – 1· cosx e) f ′(x) = –––––––––––––––––– = (x + 1)2 –(x sinx + sinx + cosx) = –––––––––––––––––– (x +1)2 Alltså är f ′(0) = –1 1 2x + 3 (4 – 5x)·2–(2x + 3)(–5) f ) D(–––––) = –––––––––––––––––– = f ) f ′(x) = –––– · cosx – ln(x +3)·sinx x +3 4 –5x (4 – 5x)2 Alltså är f ′(0) = 1/3 23 = ––––––– (4 – 5x)2 8.5 xex –1· e x (x –1)e x a) f ′(x) = –––––––– = ––––––– 8.3 x2 x2 1 ln x 2 + ln x a) f ′(x) = EF x · – + –––– = –––––– Alltså är f ′(1) = 0 x 2EF x 2EF x e–x + xe–x 1 + x b) f ′(x) = –––––––– = –––– b) f ′(x) = x2·ex + 2xe x = e x (x2 + 2x) (e–x )2 e–x Alltså är f ′(–1) = 0 cosx · ex + sinx · ex = c) f ′(x) = ––––––––––––––– 2 cos x (ln x)·2x – 1– · x 2 ex(cosx + sinx) x x(2lnx –1) = –––––––––––– c) f ′(x) = –––––––––––– = ––––––––– 2 cos2x (lnx) (lnx)2 e(2ln e –1) –xe–x –1·e –x –e–x (1+x) Alltså är f ′(e) = ––––––––– =e d) f ′(x) = –––––––––– = ––––––––– (ln e)2 2 2 x x x · 1– –1· lnx x 1 – lnx e) f ′(x) = –––––––––– = –––––– x2 x2 lnx ·1 – x · 1– x = –––––– lnx –1 f ) f ′(x) = ––––––––––– 2 (lnx) (lnx)2 d) f ′(x) = 2xe–x – x 2 · e–x = xe–x(2 – x) Alltså är f ′(2) = 0 (x – 2) – (x + 1) –3 e) f ′(x) = –––––––––––– = ––––––2 2 (x – 2) (x – 2) Alltså är f ′(–1) = –1/3 – cosx f ) f ′(x) = –––––– sin2x Alltså är f ′( –π ) = –EF2 4 Analys - 102 8.6 9.1 a) b) c) d) 8.7 e) 1–x Eftersom y′= ––– får vi en vågrät tangent f ) ex för x = 1. Tangeringspunkten är (1, 1/e). 9.2 Resultat: Tangentens ekvation är y = 1/e. a) b) 8.8 c) y′ = x 2 · –1 +2x · lnx = x + 2x ln x. d) x e) Tangentens k-värde i punkten (1, 0) är (1 + 2ln1) = 1. Om vi antar att f) tangentens ekvation är y = kx + m får vi 0 =1·1 + m vilket ger m = –1. 9.3 Resultat: Tangentens ekvation är a) y = x –1 b) x + –––– 1 – x = –– 1 = e–x V.L. = –– ex ex ex H.L. = e–x Alltså V.L = H.L. V.S.B. 8.9 cosx ·cosx +sinx ·sin x = –––––. 1 Dtanx = –––––––––––––––––– 2 cos x cos2x 8.10 Eftersom f ′(x) = –a·e–ax är y ′+ 3y = = –a·e–ax + 3e–ax = e–ax(3 – a). Eftersom detta uttryck skall vara lika med noll för varje tänkbart x-värde så måste a = 3. 8.11 (x –1)2ax – ax 2 ax 2 – 2ax f ′(x) = –––––––––––– = ––––––– (x –1)2 (x –1)2 16a – 8a = 8 Alltså gäller ––––––– 9 vilket medför a = 9. 8.12 U ′(t) = –200·(–0,03)·e –0,03t I(20) = 3,3. Strömstyrkan är 3,3 A efter 20 s. f ′′(x) = 6x – 6 f ′′(x) = 4 f (x) = x3 –4x2/3 f ′′(x) = 6x –8/3 f (x) = (x3 – x2 + 2x – 2) f ′′(x) = 6x –2 f ′′(x) = x 2 + x – 1/4 f(x) = x5 / 6 – x4 / 6 – x2 / 3 + x / 3 Alltså är f ′′(x) = 10x3/3 – 2x 2 – 2/3 D2 (3x + 2) = 0 D2 (2ex) = 2ex D2 (0,5(ex – e–x )) = 0,5(ex – e–x ) D2 (sin2x) = –4sin2x –1 D2 (ln x) = –– x2 2 –2x D (e ) = 4 e–2x f ′′(x) = 8 + 2e–x ; f ′′(0) = 10 f ′(x) = 2x ·cosx2 vilket ger f ′′(x) = 2x ·(–2x·sinx 2) + + 2·cosx2 = 2·cosx 2 – 4x 2 sinx 2 f ′′(0) = 2 c) f ′(x) = excosx + exsinx f ′′(x) = –exsinx + excosx + excosx + + exsinx = 2excosx ; f ′′(0) = 2 9.4 a) f ′(x) = e–x · a·cos ax – e–x · sinax f ′′(x) = –e–x · a2 ·sinax – e–x ·a·cos ax – – e–x · a·cos ax + e–x · sinax = = –e–x · a2 · sinax – 2e–x · a· cosax + + e–x · sinax sinx + cosx · lnx b) f ′(x) = –––– x x cosx – sinx + –––– cosx – f ′′(x) = ––––––––––– 2 x x 2cosx sinx – sinx ·ln x = ––––– – –––– – sinx·ln x x x2 c) f ′(x) = 2ax2 ·e2x + 2ax·e2x f ′′(x) = 4ax2 ·e2x + 4ax ·e2x + + 4ax ·e2x + 2a·e2x = 4ax 2 ·e 2x + 8ax·e 2x + 2a·e 2x Analys - 103 9.5 f ′(x) = 3x2 – 6x – 9. Ekvationen 3x2 – 6x – 9 = 0 ger derivatans nollställen. Resultat: Derivatans nollställen är x1 = 3 och x2 = –1. 9.6 f ′(x) = 3x2 – 4x +1. Derivatans nollställen är x1 = 1 och x2 = 1/3. Varför är funktionen växande för x ≤ 1/3 och x ≥ 1? b) y′ = 2x + 5; 2x + 5 = 0 ger lösningen x = –2,5. y′′ (–2,5) = 2 > 0 vilket medför en minimipunkt för x = –2,5. Minimipunkten är (–2,5; –6,25). En värdetabell med x-värden mindre än och större än –2,5 ger en graf. 9.7 f ′(x) = 4 – 2x. Derivatan är noll för x = 2. Eftersom f ′′(x) = – 2 < 0 har funktionen ett maximum för x = 2. Maximivärdet är 9. 9.8 f ′(x) = 3x2 – 6x. Derivatans nollställen är x1 = 0 och x2 =2. Värdetabellen nedan ger största och minsta värde. x y –2 –20 är minsta värde 0 0 är största värde 2 –4 9.9 a) y ′ = 2x – 4; 2x – 4 = 0 ger lösningen x = 2. y ′′ (2) = 2 > 0 vilket medför en minimipunkt för x = 2. Minimipunkten är (2, –1). En värdetabell med x-värden mindre än och större än 2 ger en graf. c) y′ = 8 – 2x; 8 – 2x = 0 ger lösningen x = 4. y′′ = –2 < 0 vilket medför en maximipunkt för x = 4. Maximipunkten är (4, 16). En värdetabell med x-värden mindre än och större än 2 ger en graf. 15 12 9 6 3 2 Analys - 104 4 6 8 d) y′= 3x2 – 12x + 3; 3x2 – 12x + 3 = 0 ger lösningen x 1,2 = 2±EF3 y ′′= 6x – 12; y ′′(2 – EF3 ) < 0 vilket medför en maximipunkt för x = 2 –EF 3 ≈ 0,268. y ′′= 6x – 12; y′′(2 + EF3 ) > 0 vilket medför en minimipunkt för x = 2 + EF3 ≈ 3,732. Maximipunkten är (0,268; 1,39). Minimipunkten är (3,732; –19,4). En värdetabell ger en graf. f ) y′ = 6x2 –18x; 6x2 –18x = 0 vilket ger x1 = 3 eller x2 = 0 y′′= 12x – 18; y′′(0) < 0 vilket medför en maximipunkt. y′′(3) > 0 vilket medför en minimipunkt. Maximipunkten är (0; 3). Minimipunkten är (3; –24). En värdetabell ger en graf. e) y ′= 3x2 – 3x/13 –1; x2 – x/13 –1/3 = 0 9.10 vilket ger x1,2 = 1/26 ±EFFFFFFFF 679/2028 y ′ = 2·e x + 2x·e x; e x (2 + 2x) = 0 vilket ger x = –1 eller approximativt x1 = –0,540 och y′′= 2·e x + 2·e x + 2x·e x = e x(4 + 2x); x2 = 0,617 y′′(–1) > 0 vilket ger en minimipunkt. y ′′= 6x – 3/13; y′′(–0,540) < 0 Minimipunkten är (–1; –2e–1). vilket medför en maximipunkt. En värdetabell ger en graf. y′′(0,617) > 0 vilket medför en minimipunkt. Maximipunkten är (–0,54; 0,35). Minimipunkten är (0,62; –0,43). En värdetabell ger en graf. Analys - 105 9.11 y′ = ln x + x/x; lnx + 1 = 0 vilket ger x = e–1 y′′ = 1/x; y′′( e–1) > 0 vilket ger en minimipunkt. Minimipunkten är (e–1, – e–1). Största möjliga definitionsmängd är x >0. 9.12 y′ = x2 (3lnx + 1) y′ = 0 för x = 0,717 Andra derivatan ger minimum (0,717; –0,123) 9.13 ex(1– x ) ex– xex = –––––––; y′ = –––––– 2x e e2x Derivatan är noll om och endast om x =1. Teckenstudium ger maximipunkten (1; 1/e) ≈ (1; 0,368). 9.14 Antag att du ökar biljettpriset med 5x kr. Det nya biljettpriset är (50 + 5x) kr. Antalet biobesökare med det nya priset är (5000 – 300x) st. Vinstfunktionen blir V = (5000–300x) (50 + 5x)–30·5000 = = 250 000 + 25 000x –15000x – – 1500x2 – 150 000 = = 100 000 + 10 000x – 1500x2 V ′ = 10 000 – 3000x vilket ger derivatans nollställe x = 3,3. V ′′ = –3000 < 0 vilket innebär maximal vinst för x = 3,3. Om du vill ha ett pris i jämna femkronor så måste du ta det pris av 65 kr eller 70 kr som ger maximal vinst. Biljettpriset 65 kr ger maximal vinst. 9.15 Antag att han ökar försäljningspriset med x tiokronorsmynt där 0 ≤ x ≤ 100. Priset för de oreade skidorna är då (600 + 10x) kronor/par och av dessa får han sälja (100 – x) par. Analys - 106 H ( ( 9.18 v(t) = 0,001302t 3 – 0,09029t 2 + 23,61t – – 3,083 a(t) = 0,003906t 2 – 0,18058t + 23,61. Accelerationens extremvärden får vi ur ekvationen a′(t) = 0,007812t – 0,18058 = 0 vilken ger t = 23,12 s. a′′(t) = 0,007812 > 0 vilket innebär att accelerationen har sitt minsta värde för t = 23,12 s. Extremvärden för accelerationen får vi ur följande tabell: t (s) a ( feet/s2) 0 23,6 23,12 21,5 126 62,9 Accelerationens största värde är 62,9 feet/s2 och dess minsta värde är 21,5 feet/s2. 55.1 y ′ = –1,5·e–3x insatt i differentialekvationens vänstra led ger –1,5e–3x + 3(0,5e–3x ) = 0. Vilket skulle bevisas. Analys - 107 ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( P ( ( ( ( ( 1 km ( EFFFF 1+ x 2 + 1––––. –x T = –––––– 3 5 x T ′= ––––––– – –1 ; 3EFFFF 1+ x 2 5 A x ( 9.17 Antag att du skall simma mot punkten A x km från det vinkelräta avståndet. Sträckan från dig, P, till A är EFFFF 1+ x2 km och resterande sträcka till huset är (1 – x) km. För tiden, T h, för att komma hem gäller alltså 1 km ( 9.16 Antag att tunnans radie och höjd är r m respektive h m. Alltså gäller πr 2 ·h = 20. Kostnaden K kr = = 2πr 2·100 + 2πrh · 80 = 20 = = 200πr 2 + 160πr––– πr 2 3200 = 200πr 2 + –––– r 3200 K ′ = 400πr – ––––. r2 K ′ = 0 för r = (8/π)1/3 =1,366. K ′′= 400π + 6400 –––– >0 r3 vilket ger minsta kostnad för radien 1,37 m och höjden 3,41 m. x x2 = –– 1 ⇔ T ′= 0⇔ ––––––– = –1 ⇒ –––––– 2 3EFFFF 1+ x 5 9(1+x2) 25 ⇔ 25x 2/9 = 1 + x 2 ⇔ 16x 2/9 = 1 ⇔ ⇔ x = ±3/4 Kontroll visar att x = 3/4 satisfierar ekvationen T ′= 0. Du skall simma till punkten som befinner sig 0,25 km från huset. ( Antag att x par säljs till reapriset. Den totala intäkten blir alltså (100 – x)(600 + 10x) + 500x kronor och drar vi ifrån inköpspriset får vi förtjänsten V = (100 – x)(600+10x) +500x – 40 000= = 60 000 + 1000x – 600x – 10x 2 + + 500x – 40 000 = = 20 000 + 900x – 10x 2 V ′= 900 – 20x vilket ger maximal förtjänst för x = 45 ty V ′′ = –20 < 0. Försäljningspriset bör vara 1050 kr för att ge maximal förtjänst. Förtjänsten blir 40 250 kr. 55.10 2 y′ = –2axe–ax och 2 2 y′′ = –2ae–ax + 4a2x 2e–ax . 2 Alltså är y ′′ + xy ′ + y = –2ae–ax + 2 2 2 + 4a2x 2e–ax –2ax2e–ax + e–ax = 0 Identiteten kan bara stämma om 4a2 – 2a = 0 och 1–2a = 0. Konstanten a = 1/2 och lösningen är y=e x2 – –– 2 De två sista ekvationerna ger a = –1/6 och b = –1/4 Alltså är f (x) = –x3/6 –x2/4 + x . 10.1 f ′(x) = 3x2 – x3 och f ′′(x) = 6x – 3x2 Kurvan har maximi- eller minimipunkter för x1 = 0 eller x2 = 3. 10.3 f (0) = 0 och f (3) = 6,75 y = ax3 + bx2 + cx + d ; y′ = 3ax2 + 2bx + c; 2 f ′′(x) = 6x – 3x = 0 ger x1 = 0 y′′= 6ax + 2b; eller x2 = 2 Teckenstudium visar att (3; 6,75) är en Texten ger: 4 = 27a + 9b + 3c + d maximipunkt, (0, 0) en inflexionspunkt 27a + 6b + c = 0 (i detta fall även terrasspunkt) och 0 = 125a + 25b + 5c + d (2, 4) en inflexionspunkt. 75a + 10b + c = 0 24a + 2b = 2 ⇔ a =1 b = –12 c = 45 d = –50 Tredjegradspolynomet är y = x 3 – 12x 2 + 45x – 50. { { 10.2 y = ax3 + bx2 + cx + d; y′ = 3ax2 + 2bx + c; y′′= 6ax + 2b; Enligt texten är y′(0) = 1 och y(0) = 0 vilket ger c = 1 och d = 0. Maximum för x = 1 ger 3a + 2b + 1 = 0. Inflexionspunkt för x = –0,5 ger –3a + 2b = 0 10.4 y′ = 8x3 + 6ax 2 + (4a – 2)x + b y′′ = 24x 2 + 12ax + (4a – 2) 24x 2 + 12ax + (4a – 2) = 0 x 2 + ax/2 + (2a – 1)/12 = 0 3a2– 8a + 4 x = –a/4 ± FFFFFFFFF ––––––––– 48 Kurvan har inflexionspunkter endast om 3a2 – 8a + 4 > 0 a2 – 8a/3 + 4/3 = 0 a1 = 2 eller a2 = 2/3 Kurvan har alltså inflexionspunkter om a ligger i intervallen a ≤ 2/3 eller a ≥ 2. Analys - 108 E 10.6 Antag att kostnaden längs vägen är a kr/km och att kabeln läggs ned på en sträcka av x km. Då blir den totala kostnaden y = ax + 2a 2 2 + (4 − x )2 2 a(2 x − 8) 2x − 8 = a(1+ ) (D) y´ = a + 2 2 2 4 + 16 + x − 8 x x − 8 x + 20 2x − 8 (E) 1+ =0 2 x − 8 x + 20 (8 − 2 x )2 1= 2 x − 8 x + 20 x2 – 8x + 20 = 64 –32x + 4x2 3x2 – 24x + 44 = 0 x2 – 8x + 44/3 = 0 x2 = 4 ± 16 − 44 / 3 x2 = 4 ± 4 / 3 x 2 = 2,85 x f ´ ( x) f(x) x < 2,85 – ↓ 2,85 0 min 2,85 < x + ↑ ”derivatans nollställen” ”derivatans teckenväxling” ”grafens utseende” 10.7Antag att punkten (x, 2x) är en godtycklig punkt på grafen till y = 2x. För avståndet i kvadrat, y, till punkten (1, 0) gäller y = (x – 1)2 + (2x)2. y = x2 – 2x + 1+ 4x2 y = 5x2 – 2x + 1 y´ = 10x – 2 vilket ger 10x – 2 = 0 för x = 0,2 y ´´ = 10 > 0. Vi får ett minsta avstånd från punkten (0,2; 0,4) på kurvan till punkten (1, 0). sin x k sin x cos x k sin 2 x 10.8 I= = k vilket ger I ´= (k/a)⋅cos 2x. Ekvationen = a a 2a cos x cos 2x = 0 ger 2x = π/2 vilket medför x = π/4. Alltså blir strålningskällans höjd a. 10.9 a) y´ = 21,6⋅0,27⋅cos (0,27x – 1,85). Solen stiger som snabbast när cos(0,27x - 1,85) = 1 ⇒ (0,27x – 1,85) = 0 ⇔ x = 6,85 alltså kl. 6.51. b) Solen har sin högsta höjd när 0,27x – 1,85 = π/2 ⇔ x = 12,67 alltså kl.12.40. c) Solen har sin lägsta höjd när 0,27x – 1,85 = -π/2 ⇔ x = 1,03 alltså kl.1.02. Analys - 109 10.10 Antag att O 1 och O 2 har måtten 2x⋅(150 – 6x)/3 resp. x⋅(150 – 6x)/3 Då blir den totala arean, A = 3x⋅(50 – 2x). A = 150x – 6x2 A´ = 150 – 12x med nollställe x = 150/12. A´´ = -12 < 0 . Det rektangulära området har maximal area om dess yttre mått är 37,5 m och 25 m 10.11 Endast c) kan beläggas av texten.
© Copyright 2024