1. No category

Påverkan av social desirability vid självskattning av könstereotypa egenskaper för män och
kvinnor1
Christina Karlsson
Högskolan i Halmstad, sektionen för Hälsa och Samhälle, Psykologi
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka om det sker en social desirability effekt vid självskatting av
egenskaper som beskriver manliga och kvinnliga stereotyper när dessa egenskaper framhävs
positivt. Studien ämnade ytterligare undersöka om män och kvinnor skiljer sig åt i social
desirability. Ett experiment utfördes där försökspersonerna slumpvis fördelades över en
kontrollbetingelse och två experimentbetingelser. Den ena experimentbetingelsen tilldelades
en kvinnlig manipulation där kvinnliga stereotyper framhävdes positivt medan den andra
experimentbetingelsen tilldelades en manlig manipulation där manliga stereotyper framhävdes
positivt. Kontrollbetingelsen tilldelades ingen manipulation. Därefter fick försökspersonerna
skatta sig själva på påståenden i en enkät som beskrev de könstereotyperna som angivits i de
båda manipulationerna. Ingen social desirability effekt uppvisades i resultatet.
Nyckelord: Impression management, könskillnader, könstereotyper, self-deception
enhancement, social desirability
1
Uppsats i Psykologi (41-60), Ht 2006
Handledare: Peter Karlsson
The affect of Social desirability regarding self estimation of gender stereotypes for men and
women2
Christina Karlsson
University of Health and Society, Psychology
Abstract
The aim of the study was to examine if a social desirability effect occurred in connection with
self estimation of characters that described male and female stereotypes when the stereotypes
are put into a favourable light. Further aim of the study was also to see if there are any
differences between men and women in social desirability. An experiment where the subjects
were randomly assigned to one control condition and two experiments conditions was carried
out. One experiment condition was given a female manipulation in which female stereotypes
were put into a favourable light while the other experiment condition was given a male
manipulation in which male stereotypes were put into a favourable light. The control
condition was given no manipulation. Afterwards the subjects had to estimate themselves
regarding statements that described the gender stereotypes that were mentioned in the
manipulations. No social desirability effect was shown in the results.
Keywords: Gender differences, Gender stereotypes, Impression management, Self-deception
enhancement, Social desirability
2
Paper in psychology, advanced course (41-60), autumn 2006
Supervisor: Peter Karlsson
1
”Enligt Klas Hyllander kan »manlighet« beskrivas som ett paket av sociala normer, tankeoch beteendemönster som varje pojke och man konfronteras med. Normerna talar om hur en
man ska vara för att betraktas manlig och därmed som en bra och accepterad man…”
(Marchner, 2006, 8 november)
Klas Hyllander som intervjuas i Maria Marchner´s artikel; Killar behöver jämställdhet,
kommer ifrån riksorganisationen Män för jämställdhet (Marchner, 2006, 8 november).
Hyllander (ibid.) beskriver hur rädslan för att ses som onormal och inte bekräftas driver
pojkar att upprätthålla bilden av manlighet och se den som normal och aldrig gör avsteg från
manlighetens ramar. Liksom pojkarna drivs flickorna att upprätthålla en motsvarande bild av
kvinnlighet. En av de mest stressfulla situationer en människa kan uppleva är känslan av
social utestängdhet (t ex Eisenberger, Lieberman & Williams, 2003; ref. i Taylor, Peplau &
Sears, 2006). En viktig del inom social interaktion är att kunna kontrollera det intryck vi gör
på andra människor (Nezlek & Leary, 2002; ref. i Taylor et al., 2006). Self-presentation eller
impression management är medvetna försök att uppträda på ett sätt för att ge ett visst intryck
av självet. Målet är att presentera sig på ett sätt som ger en önskvärd utgång (Taylor et al.,
2006). Impression management är en komponent i ett fenomen som kallas social desirability
(Paulhus, 2002). Socialt önskvärda responser/beteenden representerar en persons tendenser till
att beskriva sig själv positivt (Paulhus, 2002). För att göra ett bra intryck finns det olika
strategier som vi använder. En av dem är att vi följer sociala normer (Fiske & Taylor, 1991,
ref. i Taylor et al., 2006). I varje samhälle skiljer sig de sociala normerna åt för kvinnor och
män. Klas Hyllander (Marchner, 2006, 8 november) ger exempel på traditionell manlighet
som att män ska behålla kontrollen och fasaden; inte visa svaghet eller kapitulera för smärta
likaså arbeta hårt, prestera och tävla; bli en vinnare. En man ska även vara rationell och inte
känslosam och vara beredd att offra sin hälsa för laget. Vidare forskning och teorier kring
social desirability och typiska manliga och kvinnliga egenskaper ligger till grund för följande
studie som ämnar öka förståelsen för vår tids män och kvinnor. Intresse väcktes för att
undersöka om män är mer belägna att framställa sig positivt än kvinnor på traditionellt
manliga egenskaper och om kvinnor är mer belägna att framställa sig positivt än män på
traditionellt kvinnliga egenskaper.
Social desirability
Social desirability är ett fenomen som används flitigt av forskarna inom psykologi vid
kontroll för social desirability effekter. Utan kontroll för social desirability vid självrapporter
finns det risk för att forskningsresultat avspeglar människors tendenser till att framställa sig
mer positivt än vad som reflekterar verkligheten. Detta kan leda till felaktiga
forskningsresultat. Social desirability är emellertid även intressant utifrån dess psykologiska
funktion som den har för människan. Fenomenet innebär att människor framställer sig själva
på ett positivt sätt (Paulhus, 2000). Paulhus (2002) är en av dem som har forskat kring Social
desirability. Han presenterar tre dimensioner av Social desirability; impression management,
self-deception denial och self-deception enhancement, där impression management och selfdeception enhancement är de två dimensioner följande studie ämnar belysa.
Impression management
Dimensionen impression management beskriver de personer som medvetet ljuger om
vardagliga beteenden för att framställa sig mer önskvärt (Sackeim & Gur, 1987; ref i Paulhus,
2002). Människor intresserar sig för hur andra uppfattar och bedömer dem. Ofta använder
människor impression management strategier för att styra andras reaktioner och ge en bild av
dem själva som för dem närmare önskvärda mål (Schlenker, 1980; ref i O'Callaghan & Doyle,
2
2001). Rökning har länge varit en erkänd metod för tonåringar att ge ett häftigt och självsäkert
intryck (Charlton, 1985; ref i O'Callaghan & Doyle, 2001). O'Callaghan och Doyle (2001)
undersökte cigarrettrökningens roll i impression management under tonåren. Resultatet visade
att cigarrettrökningen mycket väl fungerar som en impression management strategi för
tonåringar (O'Callaghan & Doyle, 2001). Forskning har även visat att arbetssökande använder
sig av impression management strategier för att ge positiva intryck vid anställningsintervjuer
(t ex Gilmore & Ferris, 1989; ref i Kristof-Brown, Barrick & Franke, 2002).
Self-deception enhancement
I en studie gjord av Paulhus och Reid (1991; ref. i Paulhus, 2002) konstaterade man att Selfdeception enhancement står för framhävandet av positiva kvalitéer. Ofta beskrivs selfdeception som ett omedvetet fenomen hos människan (Paulhus, 2002). Man har vidare funnit
att
self-deception
enhancement,
tillsammans
med
narcissism,
mäter
en
personlighetsegenskaps operationalisering av positiva illusioner eller egenskapen selfenhancement (ibid.). Self-enhancement står för behovet att upprätthålla en positiv självbild.
Vi behöver ha ett generellt positivt självkoncept för att vi ska kunna må bra och behålla vårt
självförtroende (Taylor, Peplau & Sears, 2006). Människor upprätthåller en positiv bild av sig
själva genom positiva, om än något överdrivna självperceptioner i förhållande till sina
verkliga förmågor, talanger och sociala kompetens. Dessa något falska positiva
självperceptioner av ens personliga kvalitéer kallas för positiva illusioner (Taylor & Brown,
1988, ref i Taylor et al., 2006). Abrams och Trusty (2004) menar att self-deception har en
adaptiv funktion i utvecklandet av en rasidentitet. Tidigare studier gjorda av bland andra
Compton, Smith, Cornish och Qualls (1996; ref i Abrams & Trusty, 2004) har funnit att selfdeception korrelerar med mental hälsa, mognad, psykiskt välmående och känsla av
sammanhang. Faktorerna välmående, mognad, anpassning och personlig mognad är alla
faktorer som ingår i utvecklingen av en hälsosam rasidentitet. Positiv Self-deception verkar
dessutom nödvändigt för afrikanska amerikaner att utveckla en pluralistisk själv-definition i
vårt samhälle (Cross, 1995; ref. i Abrams & Trusty, 2004).
Studier där män och kvinnors användande av socialt önskvärda beteenden jämförts har
upplevts svåra att hitta. Loo och Thorpe (2000) undersökte emellertid könsskillnader i socialt
önskvärda beteenden (1964; ref. i Paulhus, 2002). Inga könskillnader i socialt önskvärda
beteenden uppvisades i resultatet av studien (Loo & Thorpe, 2000).
Social desirability/Social desirability responser kommer under nästföljande beskrivningar
att få en svensk översättning till socialt önskvärt/socialt önskvärt beteende.
Könsstereotyper
Taylor, Peplau och Sears (2006) beskriver i likhet med Hyllander (Marchner, 2006, 8
november) flera vanliga manliga stereotyper, som att män är ambitiösa, dominanta,
tävlingsinriktade, självsäkra och beter sig som ledare. Precis som det finns manliga
stereotyper finns det även kvinnlig. Vanliga kvinnliga stereotyper är att kvinnor visar
medkänsla, är taktfulla, medvetna om andras känslor (Taylor et al., 2006) och
omhändertagande (Schaffer, 2005). Dessa stereotyper, uppfattningar, om vad som är typiskt
manliga och kvinnliga attribut kallas tillsammans för könsstereotyper. (Taylor et al., 2006).
Nesbitt och Penn (2000) visade att typiskt manliga stereotyper som var aktuella för trettio
år sedan, som att män är logiska, ambitiösa, raka på sak och har förmåga att separera idéer
från känslor (Rosenkrantz et al. 1968; ref i Seem & Clark, 2006) inte längre är typiskt
manliga; de skiljer inte längre kvinnor från män. En studie gjord av Seem och Clark (2006)
ämnade ytterligare undersöka hur könsstereotyperna för män och kvinnor ser ut idag på 2000talet. Resultatet visade att man bedömer en frisk vuxen kvinna att inneha många typiska
kvinnliga förmågor som sympati, lätthet att uttrycka ömma känslor, medvetenhet om andras
3
känslor och omhändertagande. Typiskt kvinnliga egenskaper och förmågor har emellertid ökat
på trettio år och innefattar nu även tidigare typiska manliga stereotyper som oberoende, stark
och tycker om utmaningar. Egenskaper och förmågor som rankas mer typiskt manliga än
kvinnliga var bland annat självtillit, känslokontroll, våghalsighet och att vara auktoritativ.
Egenskapers sociala önskvärdhet
Seem och Clark (2006) undersökte hur rådgivare under utbildning bedömer manliga och
kvinnliga egenskapers tendens till social önskvärdhet. Egenskaperna presenterades som polära
påståenden där det ena påståendet beskrev egenskapen och det andra negativet till
egenskapen, exempelvis ”mycket oberoende” kontra ”inte alls oberoende” Resultatet av Seem
och Clark´s (2006) studie visade att rådgivarna under utbildning var insatta i vad som anses
vara socialt önskvärt i vårt samhälle. Många traditionella egenskaper som beskriver manligt
och kvinnligt rankades som socialt önskvärda vilket även överensstämmer med Rosenkrantz
et al. (1968; ref. i Seem & Clark, 2006) och Broverman et al. (1970; ref. i Seem & Clark,
2006) resultat. Några av de manliga egenskaperna i Seem och Clark´s (2006) resultat som
skattades socialt önskvärda av försökspersonerna var självtillit, mycket arbetsam och mycket
auktoritativ. Två av de manliga egenskaperna som rankades mindre socialt önskvärda var inte
alls beroende och använder logik hellre än känslor. Typiskt kvinnliga egenskaper som
rankades socialt önskvärda var bland andra mycket orolig för andra, mycket sympatisk, mycket
förstående för andra, mycket känslosam, mycket varm i relation till andra, mycket medveten
om andras känslor och mycket subjektiv. De kvinnliga egenskaper som skattades minde
socialt önskvärda var inte alls obekväm när människor uttrycker sina känslor, mycket starkt
behov av trygghet och mycket passiv.
Self-stereotyping och social identitet
Ovan beskrivna studier behandlar frågeställningar om hur könsstereotyper påverkar hur vi
bedömer män och kvinnor och hur könsstereotyper värderas. Studier har även visat att vår
könsidentitet är en viktig del i vår personliga identitet (t ex Deaux & LaFrance, 1998; ref. i
Oswald & Lindstedt, 2006). Vilket kön vi tillhör påverkar hur vi ser på oss själva. Klas
Hyllander (Marchner, 2006, 8 november) ifrån riksorganisationen män för jämställdhet
berättar ur ett genusperspektiv hur könsstereotyper formar vår självbild. Hyllander (ibid.)
beskriver hur pojkar medan de växer upp lär sig av bland annat samhället, föräldrar och
idrottstränare hur de ska bete sig som pojkar och män. Detta leder till att pojkarna med tiden
tar till sig en bild av manlighet som blir en del av deras identitet. Självkategoriserings teori
innebär att individer mentalt placerar sig i grupper som är framträdande för dem. (Turner et al.
1987; ref. i Cassidy, 2001) Enligt självkategoriserings teorin tillskrivs alla egenskaper och
beteenden som associeras med gruppen självet genom self-stereotyping vid
självkategorisering (Turner et al., 1987; ref. i Oswald & Lindstedt, 2006). Self-stereotyping
beskrivs här i koppling till människors könstillhörighet som en process där man tillskriver
självbilden könsstereotyper och där könsstereotyperna sedan påverkar ens beteenden och hur
man ser på sig själv (Biernat, Vescio & Green, 1996; ref. i Oswald & Lindstedt, 2006).
Athenstaedt (2003; ref. i Oswald & Lindstedt, 2006) menar att vår del av självet som är
kopplad till vår könstillhörighet består av två oberoende kategorier som innehåller positiva
och negativa personlighetsegenskaper. I linje med Social identity theory, som innebär att
människor strävar efter att behålla en positiv social identitet och därmed ett högt
själförtroende (Tajfel & Turner, 1986; ref i Oswald och Lindstedt, 2006), hypotiserar Oswald
och Lindstedt (2006) att positiva könsstereotyper därför lättare integreras i självkonceptet.
Negativa stereotyper hotar istället ens sociala identitet vilket leder till lägre själförtroende.
Oswald och Lindstedt (2006) argumenterar för att selektiv self-stereotyping därmed kan ha en
adaptiv funktion. De anser emellertid att en form av obevekligt förnekande av negativa
4
könsstereotyper verkar orealistiskt (ibid.). Williams, Standen och Ricciardelli (1993)
undersökte genom självrapport män och kvinnors tendens till förvirring vad gäller
bedömningar om vad som är vänster respektive höger. Resultatet visade att kvinnor tenderar
att rapportera mer fel gällande vänster och höger bedömning än männen trotts att könen inte
skilde sig åt i förmåga att bedöma vad som är vänster respektive höger. Kvinnor skulle enligt
Williams et al. (1993) underskatta sin egen förmåga eftersom vänster och höger bedömningar
anses vara en typiskt maskulin och inte feminin prestationsdomän. Resultatet av Williams et
al.´s (1993) studie tyder på att människor även tillskriver sig negativa könsstereotyper.
Oswald och Lindstedt (2006) fann emellertid stöd för att vi använder oss av selektiv selfstereotyping. Försökspersonerna i deras studie ansåg att de positiva stereotyperna var mer
beskrivande för självet än för gruppen generellt samtidigt som de distanserade sig från de
negativa stereotyperna som de ansåg överensstämma bättre med gruppen än med självet. I
Oswalds och Lindstedts studie (2006) fann man även korrelationer mellan selektiv selfstereotyping och självförtroende inom vissa kategorier. I ju högre grad försökspersonerna
använde sig av selektiv self-stereotyping för fysiska personlighetsegenskaper desto större
utseende och prestationsinriktat självförtroende hade försökspersonerna. Dessutom visade
resultatet att i ju mer försökspersonerna använde sig av selektiv self-stereotyping inom
kognitiva domäner desto större självförtroende hade försökspersonerna inom akademiska
domäner (ibid.).
Social desirability och könsstereotyper
Det ligger i människans intresse att ge en positiv bild av sig själva till andra för att uppnå
önskvärda mål. För att kunna ge en positiv bild av sig själv följer människorna sociala
normer. Detta fenomen kallas som tidigare nämnt för impression management (Schenkler,
1980; ref i O'Callaghan & Doyle, 2001). Kvinnor och män har synbarligen olika normer för
vad som är positiva, socialt önskvärda beteenden för respektive kön. Kvinnor ska vara
omhändertagande och vara medvetna om andras känslor medan män ska vara ambitiösa och
prestationsinriktade (Taylor, Peplau & Sears, 2006). I en studie gjord av Singh och
Vinnicombe (2001) undersökte man mäns och kvinnors impression management strategier för
att signalera engagemang på arbetet. Resultatet visade att män använde sig av mer
arbetsrelaterade strategier medan kvinnorna fokuserade sig mer på relationsrelaterade
strategier (Shingh & Vinnicombe, 2001). Människor har inte endast behov av att framställa
sig positivt för andra utan även för sig själva. Behovet att upprätthålla en positiv självbild
kallas som bekant för self-enhancement (Taylor et al., 2006). Precis som vi behöver ha en
generellt positivt självbild för att vi ska kunna må bra och behålla vårt självförtroende
behöver vi ha en positiv social identitet (Tajfel & Turner, 1986; ref. i Osmald & Lindstedt,
2006). Tidigare studier har visat på att positiv self-deception, i vilken self-deception
enhancement ingår som vidare kan kopplas till self-enhancement (Paulhus, 2002), har en
adaptiv funktion i utvecklandet av en rasidentitet (Cross, 1995; ref. i Abrams & Trusty, 2004).
Intresse väcktes för att undersöka social desirability kopplat till könstillhörighet i form utav
könsstereotyper.
Syfte och frågeställningar
Denna studie har som syfte att undersöka om det går att framkalla en social desirability effekt
vid självskatting av egenskaper som beskriver könsstereotyper när dessa könstereotyperna
framställs positivt. Studien ämnar även undersöka om män och kvinnor skiljer sig åt i social
desirability. Följande frågeställningar formulerades: Går det att framkalla en social
desirability effekt vid självskattning av könsstereotypa egenskaper när dessa framställs
positivt? I viken grad skiljer sig män och kvinnor åt i social desirability? Skiljer sig män och
kvinnor åt i vilka könsstereotypa egenskaper som framkallar social desirability?
5
Oswald och Lindstedt (2006) forskningsresultat som innebär att människor selektivt
associerar sig med positiva könsstereotyper har inspirerat till studiens hypoteser. Den första
hypotesen är att det uppvisas en social desirability effekt i form av att försökspersonerna
skattar sig högre på könsstereotyper när dessa framställs positivt. Vidare formulerades en
hypotes som även baseras på resultatet av Singh och Vinnicombe´s (2001) studie där man
visade att män och kvinnor använder sig av olika impression managementstrategier som
ligger i linje med traditionella könsstereotyper. Dessa traditionella stereotyper syftade på att
män är mer prestationsinriktade och kvinnor mer relationsinriktade (Taylor, 2006). Hypotesen
är att det uppvisas en social desirability effekt i form av att män skattar sig själva högre på
manliga stereotyper än kvinnliga stereotyper medan kvinnorna skattar sig högre på kvinnliga
stereotyper än manliga stereotyper när könsstereotyper framställs positivt.
Metod
Försökspersoner
Studenter från tre olika föreläsningar valdes ut som försökspersoner. Försökspersonerna
valdes efter tillgänglighets urval och subjektivt urval som möjliggjorde en relativt jämn
fördelning av män respektive kvinnor över de olika betingelserna. Kontakt togs med
studieinriktningarnas respektive föreläsare. Innan enkäterna delades ut i samband med
föreläsningarna frågades studenterna på föreläsningarna om de ville delta i en undersökning.
Ett missiv brev var fasthäftat på enkätens framsida som informerad försökspersonerna att det
var frivilligt att delta i undersökningen och att de när som helst kunde avbryta deltagande.
Sammanlagt deltog 143 studenter varav 129 studenter fullföljde experimentet. Bortfallet
bestående av 14 studenter berodde på ofullständigt ifyllda enkäter. 70 kvinnor respektive 59
män fullföljde experimentet. Dessa kvinnor och män var dessutom indelade i tre olika
betingelser som bestod utav en kontrollbetingelse och två experimentbetingelser.
Kontrollbetingelsen bestod sammanlagt av 43 försökspersoner där 26 var kvinnor och 17 var
män. Vidare utgjordes experimentbetingelsen som tilldelades den kvinnliga manipulationen
totalt utav 42 försökspersoner varav 20 kvinnor och 22 män. Den andra
experimentbetingelsen som tilldelades den manliga manipulation totalt av 49 försökspersoner
varav 29 kvinnor och 20 män. Sammanlagt fördelades försökspersonerna över sex grupper.
Fem utav de 29 kvinnornas svarsenkäter i experimentbetingelsen som tilldelats den manliga
manipulationen slumpades bort efter experimentet för att minska skillnaden mellan antalet
försökspersoner i grupperna. Försökspersonernas medelålder beräknades till 23.20 år med en
standardavvikelse på 4.99.
Material
Mätinstrumentet bestod av en enkät där den första delen innehöll två bakgrundsuppgifter
gällande kön och ålder som försökspersonerna fick fylla i. Den andra delen av enkäten bestod
av en text med överskriften instruktioner och bakgrund till undersökningen (se bilaga 2, 3 och
4). I texten beskrevs först bakgrunden till undersökningen. Tre olika versioner av bakgrunden
konstruerades. Kontrollbetingelsen fick bakgrundsinformation om att tidigare studier gjorts
där man undersökt människors idealbild av hur man vill att andra människor i sin närmaste
umgängeskrets ska vara. Vidare informerades kontrollbetingelsen om att följande enkät skulle
undersöka hur människor upplever verkligheten av hur den egna umgängeskretsen ser ut och
inte idealbilden (se bilaga 2). Båda experimentbetingelserna fick liknande
bakgrundsinformation med skillnaden att bakgrundsinformationen även innehöll information
om vad de tidigare studierna kommit fram till. Denna information utgjorde själva
manipulationen. Den ena experimentbetingelsen tilldelades en kvinnlig manipulation där
kvinnliga stereotyper framhävdes positivt. Den positiva framhävningen av de kvinnliga
6
stereotyperna bestod av information om att de tidigare studierna visade att människor tenderar
att värdesätta förmåga att visa känslor, medkänsla och omhändertagande allra mest hos sin
närmaste umgängeskrets (se bilaga 3). Den andra experimentbetingelsen tilldelades en manlig
manipulation där manliga stereotyper framhävdes positivt. Här bestod manipulationen av
information om att de tidigare studierna visade att människor tenderar att värdesätta
självsäkerhet, ledaregenskaper och ambitioner allra mest hos sin närmaste umgängeskrets (se
bilaga 4). Anledningen till att just de kvinnliga stereotyperna; förmåga att visa känslor
medkänsla och omhändertagande och de manliga stereotyper; självsäkerhet, ledaregenskaper
och ambitioner valdes var för att alla i grunden beskrev en socialt önskvärd förmåga eller
egenskap (Seem & Clark, 2006). Det var viktigt att stereotyperna i grunden hade liknande
värde för att inte resultatet senare skulle avspegla egenskapens eller förmågans grundvärde
istället för de eventuella effekter som manipulationen kan ha. Efter bakgrunden i texten gavs
det sedan instruktioner om hur försökspersonerna skulle fylla i enkäterna. Försökspersonerna
uppmanades att ringa in det svarsalternativ på svarsskalan som bäst beskrev dem själva och
deras umgängeskrets i förhållande till påståendena. Vidare informerades det om att
svarsskalan bestod av en glidande skala där siffran 1 i den ena änden av skalan representerade
svarsalternativet; instämmer inte alls och där siffran 10 i den andra änden av skalan
representerade svarsalternativet; instämmer helt och hållet. Efter instruktionerna följde 36
påståenden med den tillhörande svarsskalan (se bilaga 5). Påståendena baserades på de tre
kvinnliga stereotyperna och de tre manliga stereotyperna som framhävts i
experimentbetingelserna. Varje stereotyp omfattade sex påståenden vardera varav hälften av
påståenden behandlade försökspersonens förmågor och egenskaper och den andra hälften den
närmaste umgängeskretsen förmågor och egenskaper. Tre av påståendena hämtades från
Costa och McCrae´s (1992) standardiserade test om personlighetsegenskaper (se bilaga 5,
påstående 1, 23 och 33). De andra påståendena konstruerades speciellt för denna studie.
Svaren på påståendena som rörde försökspersonerna kom att utgöra resultatet medan svaren
på de påståendena rörande den närmaste umgängeskretsen inte behandlades vidare efter
experimentet.
Procedur
De tre olika versionerna av bakgrunden skapade tre olika enkäter. De tre olika versionerna av
enkäten trycktes upp i lika antal och blandades sedan slumpmässigt ihop. Studenterna
informerades även medvetet vilseledande om att studien hade som syfte att undersöka
människor och deras relationer till sin umgängeskrets. Detta gjordes för att försvåra för
försökspersonerna att gissa sig till undersökningens egentliga syfte. Vidare uppmanades
försökspersonerna att läsa igenom sida två noggrant. På sida två återfanns instruktionerna och
bakgrunden till undersökningen som innehöll manipulationen. Därefter delades enkäterna ut
till försökspersonerna. Det tog cirka 5 minuter för försökspersonerna att fylla i enkäten.
Design och statistisk analys
Experimentets design i studien bestod av en 3x2x2 faktoriell mixed design. Analysen utfördes
i statistik programmet SPSS. En 3(betingelse)x2(påstående)x2(kön) mixed ANOVA och en
6(påstående)x3(betingelse)x2(kön) mixed ANOVA samt ett oberoende t-test genomfördes.
Resultat
I Tabell 1. redovisas medelvärdena för manliga och kvinnliga påståenden över kön och
betingelser. Första kolumnen i tabellen från vänster innehåller mellangruppsvariabeln kön
med de två nivåerna kvinnor och män. I den andra kolumnen står mellangruppsvariabeln
7
betingelse innehållande de tre nivåerna kontroll, kvinnlig manipulation och manlig
manipulation. Därefter i den tredje kolumnen kan man avläsa antalet (N) försökspersoner för
respektive kön och betingelse. Vidare tillkommer ytterligare en variabel inomgruppsvariabeln
påståenden som här har två nivåer kvinnliga påståenden och manliga påståenden vilka
återfinns i den första raden uppifrån. Den fjärde och femte kolumnen från vänster uppvisar
medelvärden (M) och standardavvikelser (SD) för kön och betingelser för de kvinnliga
påståendena. Likaså redovisas medelvärden och standardavvikelser i den sjätte kolumnen för
kön och betingelse för de manliga påståendena. I sista kolumnen från vänster avläses det
totala medelvärdet för respektive kön. Vidare avläses det totala medelvärdet och den totala
standardavvikelsen för kvinnliga respektive manliga påståenden i tabellens sista rad uppifrån.
Tabell 1.:Medelvärden för manliga och kvinnliga påståenden över kön och betingelser.
Kvinnliga
Manliga
påståenden
påståenden
N
M
SD
M
SD
Kön
Betingelse
Kvinnor
Män
Total
Kontroll
26
69.19
7.22
74.50
6.94
Kvinnlig
manipulation
20
71.45
8.07
75.80
6.53
Manlig
manipulation
24
68.42
8.20
71.17
8.63
Totalt
70
69.57
7.79
73.73
7.60
Kontroll
17
60.47
7.94
67.65
10.14
Kvinnlig
manipulation
22
57.95
7.49
72.73
7.50
Manlig
manipulation
20
60.65
9.56
67.90
13.53
Totalt
59
59.59
8.32
69.63
10.70
Kontroll
43
64.83
8.58
71.07
8.91
Kvinnlig
manipulation
42
64.70
10.72
74.26
7.14
Manlig
manipulation
44
64.53
9.57
69.53
11.11
Totalt
129
65.01
9.44
71.83
9.34
Totalt
M
SD
71.75
7.95
64.56
10.79
Det fanns en skillnad mellan manliga och kvinnliga påståenden (F1,123 = 57.94, p<.001).
Försökspersonerna skattade sig högre på de manliga (M=71.83) än de kvinnliga (M=65.01)
påståendena. Det fanns även en skillnad mellan män och kvinnor (F1,123 = 34.82, p<.001).
8
Kvinnor (M=71.75) skattade sig högre än männen (M=64.56) på samtliga påståenden. En
interaktionseffekt uppvisades mellan kön och påståenden (F1,123 = 9.44, p<.01). Kvinnornas
medelvärde var högre än männens medelvärde för både de kvinnliga påståendena (M=69.57
jämfört med M=59.59) och för de manliga påståendena (M=73.73 jämfört med M=69.63).
Skillnaden mellan männens medelvärden för de kvinnliga påståendena och de manliga
påståendena var större (M=59.59 jämfört med M=69.63) än skillnaden mellan kvinnornas
medelvärden för de kvinnliga påståendena och de manliga påståendena (M=69.57 jämfört
med M=73.73).
Ingen interaktionseffekt uppvisades mellan påstående och betingelse. Det förelåg ingen
interaktionseffekt mellan kön, påstående och betingelse.
Det oberoende t-testet visade att det förelåg en skillnad mellan män och kvinnor på de
manliga påståendena (t1,127=2.54, p<0.05). Kvinnorna (M=73.73) skattade sig högre på de
manliga påståendena än männen (M=69.63). Det oberoende t-testet visade även att det förelåg
en skillnad mellan män och kvinnor på de kvinnliga påståendena (t1,127=7.02, p<.001).
Kvinnorna (M=69.57) skattade sig högre på de kvinnliga påståendena än männen (M=59.59).
I Tabell 2. redovisas medelvärdena för de sex nivåerna i variabeln påstående över kön och
betingelser. I Första kolumnen i tabellen från vänster redovisas mellangruppsvariabeln kön
med de två nivåerna kvinnor och män. I den andra kolumnen står mellangruppsvariabeln
betingelse innehållande de tre nivåerna kontroll, kvinnlig manipulation och manlig
manipulation. Vidare kan man i den tredje kolumnen avläsa antalet (N) försökspersoner för
respektive kön och betingelse. Därefter tillkommer ytterligare en variabel
inomgruppsvariabeln påståenden som återfinns i första raden uppifrån. Vidare har
inomgruppsvariabeln påståenden sex nivåer där de tre första nivåerna beskriver de kvinnliga
påståendena; visa känslor, medkänsla och omhändertagande och där de resterade tre nivåerna
beskriver de manliga påståendena; självsäkerhet, ledaregenskaper och ambitioner. I
Kolumnerna 4 till och med 15 redovisas medelvärden (M) och standardavvikelser (SD) för de
sex nivåerna i variabeln påståenden fördelat på kön och betingelse. Den sista raden uppifrån
innehåller de totala medelvärdena och standardavvikelserna för de sex nivåerna i variabeln
påståenden.
Visa känslor
Medkänsla
Omhänder-
Självsäkerhet
Ledaregenskaper
Ambitioner
Totalt
9
N
Kön
Kvinnor
M
SD
M
SD
M
SD
M
SD
M
SD
M
SD
M
Betingelse
Kontroll
26
19.65
4.64
24.77
3.25
24.77
3.08
25.65
3.06
24.38
2.62
24.46
3.52
Kvinnlig
manipulation
20
21.00
4.07
25.45
3.20
25.00
3.08
26.55
2.01
23.85
3.50
24.40
3.39
Manlig
manipulation
24
19.17
4.86
24.75
3.19
24.08
3.75
25.88
3.57
22.75
4.18
22.75
3.95
Totalt
70
19.87
4.56
24.96
3.19
24.60
3.30
25.99
2.98
23.67
3.49
23.86
3.68
Kontroll
17
15.65
5.43
23.29
2.28
20.94
4.08
24.94
4.52
21.06
4.04
21.65
3.66
Kvinnlig
manipulation
22
13.32
3.17
22.50
3.19
22.55
3.98
27.05
2.66
23.41
3.23
21.82
3.90
Manlig
manipulation
20
16.35
4.96
22.60
4.02
22.45
4.32
24.80
4.21
22.55
4.57
22.40
6.44
Totalt
59
15.02
4.65
22.76
3.24
22.05
4.12
25.68
3.89
22.10
4.02
21.97
4.78
Kontroll
43
18.07
5.29
24.19
2.97
20.94
3.95
25.37
3.67
23.07
3.61
23.35
3.80
Kvinnlig
manipulation
42
16.98
5.28
23.90
3.49
22.54
3.75
26.81
2.36
23.62
3.33
23.05
3.85
Manlig
manipulation
44
17.89
5.05
23.77
3.71
22.45
4.06
25.39
3.87
22.20
4.35
23.59
5.16
Totalt
129
17.65
5.19
23.95
3.38
22.05
3.90
25.85
3.42
22.95
3.81
22.99
4.31
23.85
Män
Totalt
Tabell.2: Medelvärden för de sex nivåerna i variabeln påstående över kön och betingelser.
Det uppvisades en skillnad mellan påståendena (F5,123 = 86.57, p<.001). Post hoc test
(Bonferroni) visade att skillnaden förelåg mellan visa känslor (M=17.65) och de övriga fem
påståendena; medkänsla (M=23.95) (p<.001), omhändertagande (M=22.05) (p<.001),
självsäkerhet (M=25.85) (p<.001), ledaregenskaper (M=22.95) (p<.001) och ambitioner
(M=22.99) (p<.001). Försökspersonerna skattade sig lägre på visa känslor jämfört med övriga
påståenden. Vidare visade post hoc test (Bonferroni) på en skillnad mellan självsäkerhet
(M=25.85) och de övriga påståendena; medkänsla (M=23.95) (p<.001), omhändertagande
(M=22.05) (p<.001), ledaregenskaper (M=22.95) (p<.001) och ambitioner (M=22.99)
(p<.001). Detta innebär att försökspersonerna skattade sig högre på självsäkerhet jämfört med
de övriga påståendena.
Det uppvisades en skillnad mellan män och kvinnor (F1,123=30.65, p<.001). Kvinnorna
(M=23.85) skattade sig högre på samtliga påståenden än männen (M=21.57).
Det förelåg en interaktionseffekt mellan kön och påståenden (F5,123 = 5.99, p<.001).
Männen skattade sig lägst jämfört med kvinnorna på påståendet visa känslor (M=15.02
jämfört med M=19.87) än vad de gjorde på de andra påståendena; medkänsla (M=22.76
jämfört med M=24.96), omhändertagande (M=22.05 jämfört med M=24.60), självsäkerhet
(M=25.68 jämfört med M=25.99), ledaregenskaper (M=22.10 jämfört med M=23.67) och
ambitioner (M=21.97 jämfört med M=23.86).
Det fanns en interaktionseffekt mellan kön, påstående och betingelse (F5,615 = 1.97,
p<0.05). Männen i betingelsen kvinnlig manipulation hade ett lägre medelvärde (M=13.32)
jämfört med männen i kontrollbetingelsen (M=15.65) och i betingelsen manlig manipulation
(M=16.35) på påståendet visa känslor medan kvinnorna i betingelsen kvinnlig manipulation
hade ett högre medelvärde (M=21.00) jämfört med kvinnorna i kontrollbetingelsen (M=19.65)
och i betingelsen manlig manipulation (19.17) på påståendet visa känslor (se bilaga 6).
Ingen interaktionseffekt uppvisades mellan kön och påstående.
21.57
10
Diskussion
Social desirability vid självskatting av könsstereotyper
Det uppvisades ingen interaktionseffekt mellan påståenden och betingelser (se Tabell 1.) när
de två nivåerna manliga och kvinnliga påståenden i variabeln påståenden analyserades. Detta
innebär att försökspersonerna i den experimentbetingelse, som fått den manliga
manipulationen i form av en text där manliga stereotyper framhävts positivt, inte skattat sig
högre på de manliga påståendena än de försökspersoner som inte fått någon manipulation alls.
Det innebär även att de försökspersoner, som fått den kvinnliga manipulationen i form av en
text där kvinnliga stereotyper framhävts positivt, inte skattade sig högre på påståendena
rörande kvinnliga stereotyper än de försökspersoner som inte fått någon manipulation alls.
Resultatet motsäger därmed hypotesen om att det finns en social desirability effekt i form av
att försökspersonerna skattar sig högre på könsstereotyper när dessa framställs positivt. Det
uppvisades emellertid en interaktionseffekt mellan kön, påstående och betingelse när de sex
olika nivåerna i variabeln påstående analyserades. Detta kan tyda på att det finns en social
desirability effekt. Den uppvisade interaktionseffekten diskuteras vidare nedan.
Skillnader mellan män och kvinnor i social desirability
Det förelåg inte någon interaktionseffekt mellan kön, påstående och betingelse (se Tabell 1.)
när de två nivåerna manliga och kvinnliga påståenden i variabeln påståenden analyserades.
Detta betyder att män och kvinnor som fått den manliga manipulationen inte skiljer sig åt på
de manliga påståendena. Män och kvinnor som fått den kvinnliga manipulationen skiljer sig
heller inte åt på de kvinnliga påståendena. Resultatet strider mot den uppsatta hypotesen att
det uppvisas en social desirability effekt i form av att män skattar sig själva högre på manliga
stereotyper än kvinnliga stereotyper medan kvinnorna skattar sig högre på kvinnliga
stereotyper än manliga stereotyper när könsstereotyper framställs positivt. Resultatet motsäger
Singh och Vinnicombe´s (2001) forskningsresultat om att män och kvinnor använder sig av
impression management strategier som återspeglar könsstereotyper. Anledningen till att ingen
social desirability effekt i form av impression management uppvisades i resultatet beror
troligtvis på utformningen av experimentet. Experimentet var upplagt på så sätt att
försökspersonerna anonymt kunde skatta sig själva på påståendena i enkäten. Impression
management innebär att människor framställer sig positivt för att kontrollera andra
människors reaktioner (Schlenker, 1980; ref i O'Callaghan & Doyle, 2001). Inga andra
människor kunde koppla svaren i enkäten till den som fyllt i enkäten alltså skulle inte
människor ha benägenhet att använda sig av impression management. Experimentets
konstruktion skulle istället ha inneburit att eventuella social desirability effekter skulle ha
varit av en mer self-deception enhancement karaktär. Self enhancement står för behovet att
upprätthålla ett positivt självkoncept (Taylor et al., 2006). Det fanns dock en
interaktionseffekt mellan kön, påstående och betingelse när de sex olika påståendena för
respektive könssstereotyperna analyserades (se Tabell 2.). Män och kvinnor skilde sig åt i
betingelsen kvinnlig manipulation jämfört med de andra betingelserna på påståendet visa
känslor. Männen i betingelsen kvinnig manipulation hade ett lägre medelvärde än männen i
de andra betingelserna. Kvinnorna i betingelsen kvinnlig manipulation hade däremot ett högre
medelvärde än kvinnorna i de andra betingelserna (se bilaga 6). Resultatet visar att kvinnorna
i betingelsen kvinnlig manipulation där kvinnliga stereotyper framhävts positivt skattar sig
högre på påståenden rörande kvinnliga stereotypen visa känslor än de kvinnor som inte fått
någon manipulation. Detta tyder vidare på att det går att framkalla en social desirability effekt
genom att vissa kvinnliga könstereotyper framhävs positivt för kvinnor. Det kan även ha skett
en social desirability effekt i form av att männen i betingelsen kvinnlig manipulation skattat
11
sig lägre på påståenden rörande den kvinnliga stereotypen visa känslor när vissa kvinnliga
stereotyper framhävs positivt. En förklaring kan vara att en omvänd social desirability effekt
skett genom att männen bedömt den kvinnliga stereotypen visa känslor som typiskt kvinnlig
och därmed medvetet eller omedvetet skattat sig lägre på påståenden rörande visa känslor för
att framställa sig socialt önskvärd som man. Seem och Clark´s (2006) forskningsresultat
visade att känslokontroll var en av de egenskaper som ansågs beskriva en typiskt manlig
stereotyp.
Förklaringar till varför en social desirability effekt uteblev i resultatet där de två nivåerna
kvinnliga och manliga påståenden i variabeln påståenden analyserades kan vara för att
manipulationen i sig inte framhävde könsstereotyperna tillräcklig positivt för att framkalla
socialt önskvärda responser. En annan förklaring kan vara att försökspersonerna trots
uppmaningar att läsa bakgrunden till studien noggrant kan ha missat att ta till sig
informationen med manipulationen. Fler förklaringar till resultatet kan bero på
operationaliseringen av könstereotyperna och de eventuella olika positiva värden som
stereotyperna har från grunden. Det är därför relevant att vidare diskutera de skillnader mellan
män och kvinnor och mellan manliga och kvinnliga påståenden som uppvisades i resultatet för
att ytterligare kunna diskutera varför ingen social desirability effekt uppvisades .
Skillnader mellan män och kvinnor
Kvinnorna skattade sig högre på påståendena än männen (se Tabell 1.). En förklaring till
varför ingen social desirability effekt uppvisades kan vara att kvinnorna redan skattade sig så
högt på de kvinnliga och manliga påståendena att männen trotts manipulationen inte nådde
upp till kvinnornas nivå. Detta kan ha resulterat i att experimentgrupperna inte skilde sig ifrån
kontrollgruppen. Förklaring till att kvinnor skattade sig högre än männen på påståendena kan
vara att könsstereotyperna verkligen stämmer bättre överrens med kvinnor än vad de gör med
män. En annan tänkbar förklaring är att kvinnor ger fler social desirability responser än
männen. I linje med tidigare slutsatser om att experimentets utformning borgar för selfdeception enhancement skulle kvinnor vidare använda sig av self-deception enhancement i
större utsträckning än männen. Detta innebär att kvinnorna omedvetet framställer sig själva på
ett mer positiv sätt än vad som reflekterar verkligheten men som subjektivt sätt utifrån
kvinnorna själva stämmer överrens med verkligheten. Interaktionseffekten mellan kön och
påståenden visade dessutom att kvinnorna tenderade att skatta sig högre både på de kvinnliga
påståendena och på de manliga påståendena än männen (se Tabell 1.). Ett t-test gjordes för att
undersöka om skillnaden mellan män och kvinnor var signifikant för de manliga påståendena.
T-testet visade att kvinnorna skattar sig signifikant högre än männen på de manliga
påståendena. Resultatet går i linje med Nesbitt och Penn´s (2000) forskningsresultat som
visade att typiskt manliga stereotyper som var aktuella för trettio år sedan, som att män är
logiska, ambitiösa, raka på sak och har förmåga att separera idéer från känslor (Rosenkrantz et
al. 1968; ref i Seem & Clark) inte längre är typiskt manliga. Vidare stödjer resultatet Seem
och Clark´s (2006) forskningsresultat om att typiskt kvinnliga egenskaper och förmågor ökat
på trettio år och nu även innefattade tidigare typiska manliga stereotyper förutom de typiska
kvinnliga förmågor som sympati, lätthet att uttrycka ömma känslor, medvetenhet om andras
känslor och omhändertagande. Det fanns dock en skillnad mellan denna studies resultat och
Seem och Clarks (2006) forskningsresultat. Seem och Clark (2006) forskningsresultat visade
att egenskaper och förmågor som rankas mer typiskt manliga än kvinnliga var bland annat
självtillit, våghalsighet och att vara auktoritativ. Dessa egenskaper och förmågor beskriver
liknande manliga stereotyper som användes i studien vilka var självsäkerhet, ledaregenskaper
och ambitioner. Förklaringen till att kvinnor skattade sig högre än männen på de manliga
stereotyperna i studien kan innebära att människor fortfarande ser dessa egenskaper som
typiskt manliga stereotyper men även som generellt positiva egenskaper. I linje med social
12
identity theory som säger att vi strävar efter att upprätthålla en positiv social identitet (Tajfel
& Turner, 1986; ref i Oswald och Lindstedt, 2006) skulle kvinnor hypotetiskt sätt välja att
integrera egenskaperna i självbilden trots att de beskriver typiskt manliga stereotyper. Idag
förespråkas det dessutom att kvinnor ska ta för sig i arbetet och bli mer prestationsinriktade,
vidare får de fler chefspositioner samtidigt som det inte längre verkar finnas något tvivel om
att kvinnor är lika smarta som män. Detta förhållningssätt till kvinnor och män, som innebär
att det är mer acceptabelt för kvinnor att ge sig in i tidigare manliga domäner, skulle
ytterligare vara en förklaring till varför kvinnorna skattade sig högt på traditionella manliga
stereotyper. Studiens resultat att män skattar sig betydligt lägre på kvinnliga än manliga
påståenden tyder vidare på att det fortfarande inte är acceptabelt för män att inneha typiskt
kvinnliga stereotyper. Största skillnaden mellan män och kvinnor uppvisades på påståenden
rörande den kvinnliga stereotypen förmåga att visa känslor (se Tabell 2). Männen skattade sig
lägre på påståenden rörande visa känslor än kvinnorna. Resultatet är i linje med Seem och
Clark´s (2006) forskningsresultat som visade att känslokontroll var en av de egenskaper som
ansågs beskriva en typiskt manlig stereotyp vilket även tidigare nämnts i diskussionen. Vidare
visar resultatet i denna studie att stereotypen visa känslor kan vara en kvinnlig stereotyp som
är mer socialt önskvärd egenskap för kvinnor än för män jämfört med andra kvinnliga
stereotyper som medkänsla och omhändertagande. Detta kan även vara en förklaring till
varför en social desirability effekt uppvisades vid självskattning på påståenden rörande visa
känslor.
Skillnader mellan manliga och kvinnliga påståenden
Det fanns en skillnad mellan manliga och kvinnliga påståenden (se Tabell 1.).
Försökspersonerna skattade de manliga påståenden högre än de kvinnliga påståendena. Denna
skillnad kan förklaras med hjälp av resonemanget ovan att det blivit mer accepterat för både
män och kvinnor skattar sig högt på manliga egenskaper medan det fortfarande inte är lika
accepterat att männen skattar sig högt på de kvinnliga. En annan förklaring till att de manliga
påståendena rörande manliga stereotyper skattades högre än de kvinnliga rörande kvinnliga
stereotyper kan vara att försökspersonerna i studien bestod av studenter. Det är till en students
fördel att vara ambitiös, självsäker och inneha ledaregenskaper som i studien beskrivs som
manliga stereotyper. Detta kan ha lett till att försökspersonerna skattat sig högre på de
manliga påståendena av anledningen att försökspersonerna i stor utsträckning innehar dessa
egenskaper. Det kan även ha skett en social desirability effekt i form utav att studenterna
framhäver sig positivt på egenskaperna för att göra ett mer önskvärt intryck som student. Det
var även intressant att analysera de sex olika påståendena som beskrev de sex
könstereotyperna var för sig för att kunna se om någon av stereotyperna utmärkte sig från de
övriga stereotyperna. Förmåga att visa känslor var den stereotyp som skattades lägst på
påståendena (se Tabell 2.). Det kan bero på som tidigare nämnt att stereotypen inte anses vara
lika socialt önskvärd för båda kvinnor och män men även tyda på en brist i
operationaliseringen av stereotypen förmåga att visa känslor. Påståendena som behandlar
förmåga att visa känslor beskrev möjligen beteenden som inte känns lika naturliga i
jämförelse med de andra stereotypernas påståenden. Påståendet, rörande stereotypen förmåga
att visa känslor, som beskriver beteendet gråta är kanske redan i grunden ett så pass mindre
vanligt beteende jämfört med exempelvis ett påstående rörande medkänsla som beskriver ett
beteende som att man i allmänhet försöker att vara omtänksam och hänsynsfull. Självsäkerhet
var vidare den stereotyp som skattades högst av samtliga stereotyper på påståendena (se
Tabell 2.). Människor innehar eventuellt mer självsäkerhet än egenskaper som de övriga
stereotyperna beskriver. Möjligtvis är det mer grundläggande att man tycker att man är en
kapabel och duglig människa än att tycka att man innehar ledaregenskaper och ambitioner.
13
En analys av påståendena innan experimentet kunde ha varit relevant för att försäkra sig om
validiteten av mätinstrumentet.
Framtida forskning
En förklaring som tidigare nämns till varför kvinnor skattar sig högre på de manliga
påståendena än männen kan vara att kvinnor använder sig i högre grad av self-deception
enhancement än män. Self-deception enhancement kopplat till self-enhancement står för
behovet att upprätthålla ett positivt självkoncept. Genom att upprätthålla ett positivt
självkoncept mår vi bra och kan därmed behålla vårt självförtroende (Taylor, Peplau & Sears,
2006). En framtida studie där man undersökte de bakomliggande orsakerna mer ingående till
varför kvinnor skattade sig högre än männen skulle därmed vara av intresse.
Ett framtida experiment skulle ytterligare vara av intresse där interaktionseffekten som
uppvisades mellan kön, betingelser och påstående när de sex nivåerna i variabeln påstående
analyserades i denna studie vidare undersöks. Interaktionseffekten visade att männen i
experimentbetingelsen kvinnlig manipulation där kvinnliga stereotyper framhävdes positivt
skattade sig lägre på den kvinnliga stereotypen förmåga att visa känslor jämfört med de andra
betingelserna. En förklaring till resultatet som tas upp i diskussionen är att männen omedvetet
eller medvetet skulle ha bedömt stereotypen förmåga att visa känslor som typiskt kvinnliga
och därmed skattat sig lägre på denna stereotyp för att framställa sig mer socialt önskvärd som
man. En hypotes i denna framtida studie skulle därmed kunna vara att män skattar sig lägre på
påståenden rörande kvinnliga stereotyper oberoende av om stereotyperna tidigare framhävts
positivt eller negativt. Denna framtida studie skulle kunna undersöka om exempelvis
stereotypen förmåga att visa känslor är så associerat med kvinnlighet att en aktivering av
egenskapen, positiv eller negativ, aktiverar könsstereotypen och därmed leder till att männen
skattar sig lågt på egenskapen.
En framtida studie där man använder sig av samma hypoteser som det gjordes i denna
studie med skillnaden att man använder andra stereotyper än exempelvis ambitioner skulle
ytterligare vara betydelsefull. Studenter förespråkas som tidigare nämnt att vara ambitiösa
vilken var en av de manliga stereotyperna som undersöktes i studien. Valet av andra
stereotyper skulle kanske därmed minska möjligheten att vissa stereotyper redan från grunden
är mer socialt önskvärda än andra. Därmed skulle möjligheten att upptäcka eventuella social
desirability effekter öka.
Referenslista
Abrams, L. & Trusty, J. (2004), African Americans' Racial Identity and Socially Desirable
Responding: An Empirical Model. Journal of Counseling & Development, 82, 365-374.
Cassidy, T. (2001), Self-categorization, coping and psychological health among unemployed
mid-career executives. Counselling Psychology Quarterly, 14, 303-315.
14
Costa, P.T. & McCrae, R.R. (1992). NEO PI-R: Professional manual: Revised NEO PI-R and
NEO-FFI, Psychological Assessment Resources, Inc: Florida
Loo, R. & Thorpe, K. (2000), Confirmatory Factor Analyses of the Full and Short Versions of
the Marlowe-Crowne Social Desirability Scale. Journal of Social Psychology. 628-635.
Kristof-Brown, A., Barrick, M. R. & Franke, M. (2002), Applicant Impression Management:
Dispositional Influences and Consequences for Recruiter Perceptions of Fit and
Similarity. Journal of Management, 28, 27-46.
Marchner, M. (2006, 8 november). Killar behöver jämställdhet, Metro riks. 10-11
Nesbitt, M. N. & Penn, N. E. (2000), Gender stereotypes after thirty years: A replication of
Rosenkrantz, et al. (1968). Psychological Reports, 87, 403-511.
O'Callaghan, F. & Doyle, J. (2001), What is the role of impression management in adolescent
cigarette smoking?. Journal of Substance Abuse, 13, 459-470.
Oswald D. L. & Lindstedt K. (2006), The Content and Function of Gender Self-stereotypes:
An exploratory Investigation. Sex roles, 54, 447-458.
Paulhus, D. L. (2002). Social Desirability Responding: The Evolution of a Construct. H. I.
Braun, D. N. Jackson & D. E. Wiley (Red.), The role of constructs in psychological and
educational measurement (s. 49-69). Mahwah NJ: Erlbaum.
Seem, S. R. & Diane Clark D. M. (2006), Healthy Women, Healthy Men, and Healthy Adults:
An Evaluation of Gender Role Stereotypes in the Twenty-first Century. Sex roles, 55, 247258.
Shaffer, D.R. (2005). Social and personality development. Thomson Wadsworth: Belmont
Singh, V. & Vinnicombe, S. (2001), Impression management, commitment and gender:
Managing others' good opinions. European Management Journal, 19, 183-194.
Taylor, S., Peplau, L.A. & Sears, D. (2006). Social psychology. Pearson Education, Inc.: New
Jersey
Williams, R. J., Standen, K. & Ricciardelli, L. A. (1993), Sex differences is self-reported
right-left confusion by adults: a role for social desirability?. Social Behavior &
Personality: An International Journal. 327-332.