text - Lyckebyåns Vattenförbund
LYCKEBYÅN 2014 Lyckebyåns Vattenförbund Uppdragsgivare:Lyckebyåns Vattenförbund Kontaktperson: Åsa Albertsson Tel. 0471 - 24 90 79 E-post: asa.albertsson@emmaboda.se Utförare: ALcontrol AB Projektansvarig: Håkan Olofsson Rapportansvarig: Håkan Olofsson Kvalitetsgranskning: Caroline Svärd Kontaktperson: Håkan Olofsson Tel. 073 - 633 83 69 E-post: hakan.olofsson@alcontrol.se Omslagsfoto: Linneforsån vid Linnefors, provpunkt 55 (LY3350). (Foto: ALcontrol AB) Tryckt:2015-03-12 INNEHÅLL SAMMANFATTNING ................................................................................................................3 BAKGRUND.............................................................................................................................5 Rapportens utformning...................................................................................................5 Undersökningarna ..........................................................................................................5 Avrinningsområdet .........................................................................................................7 Föroreningsbelastande verksamheter...............................................................................9 RESULTAT OCH DISKUSSION..................................................................................................10 Väder och vattenföring .................................................................................................10 Klorofyll och siktdjup ....................................................................................................13 Surhet och försurning ...................................................................................................14 Organiskt material och syreförhållanden........................................................................16 Ljusförhållanden ...........................................................................................................18 Fosfor och näringsstatus ...............................................................................................20 Kväve...........................................................................................................................22 Metaller i vatten ...........................................................................................................24 Sediment......................................................................................................................26 Ämnestransport............................................................................................................27 Växtplankton................................................................................................................31 Bottenfauna .................................................................................................................32 Kiselalger .....................................................................................................................33 Elfiske ..........................................................................................................................35 MILJÖMÅL.............................................................................................................................36 REFERENSER ..........................................................................................................................39 I den tryckta rapporten redovisas följande bilagor på den bifogade CD-skivan BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd ..............................................................................43 BILAGA 2. Föroreningsbelastande verksamheter m.m. ............................................................51 BILAGA 3. Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, SRK................................................55 BILAGA 4. Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, SLU................................................65 BILAGA 5. Temperatur- och syreprofiler i sjöar........................................................................69 BILAGA 6. Metaller i vatten....................................................................................................75 BILAGA 7. Sediment ..............................................................................................................81 BILAGA 8. Vattenföring, transport och arealspecifik förlust .....................................................83 BILAGA 9. Växtplankton ........................................................................................................87 BILAGA 10. Bottenfauna......................................................................................................103 BILAGA 11. Kiselalger ..........................................................................................................125 BILAGA 12. Elfiske ...............................................................................................................151 BILAGA 13. Länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning ...............................................................163 LYCKEBYÅN 2014 – Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Lyckebyåns Vattenförbund utför ALcontrol AB, i samarbete med Medins Biologi AB, den samordnade recipientkontrollen i Lyckebyåns avrinningsområde. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år 2014. Temperatur, nederbörd och vattenföring I Ronneby-Bredåkra blev årsmedeltemperaturen 9,1 °C, vilket var 2,3 grader varmare än medelvärdet för normalperioden 1961-1990. År 2014 blev därmed det varmaste året sedan mätningarna startade. I Ronneby-Bredåkra föll 717 mm nederbörd, vilket var 14 % mer än medelvärdet 3 för normalperioden 1961-1990. Årsmedelvattenföringen i Lyckebyån vid Mariefors blev 6,0 m /s, vilket var i nivå med långtidsmedelvärdet för perioden 1988-2013. Föroreningsbelastande verksamheter Belastningen från kända punktkällor inrapporterade från respektive kommun uppgick till ca 0,23 ton fosfor och ca 24 ton kväve år 2014. Den största punktkällan med avseende på fosforoch kväveutsläpp till Lyckebyån var Emmaboda avloppsreningsverk. Vattenkemi Vid flertalet provtagningslokaler var motståndskraften mot försurning god. I Lyckebyån vid Getasjökvarn (stn 6) samt i Bjurbäcken uppströms Emmaboda och i bäcken från Långasjö (stn 56) var buffertkapaciteten svag. Endast i bäcken från Långasjö (stn 56) var pH-värdet lägre än 6,0 någon gång under året. Vid alla provtagningslokalerna i rinnande vatten, med undantag av Linneforsån uppströms Löften (stn 54), bedömdes vattnet vara syrerikt eller ha måttligt syrerikt tillstånd, vilket tyder på en god syresättning av vattnet och en begränsad påverkan av syretärande ämnen. I Linneforsån uppströms Löften var syretillståndet svagt. Vid samtliga provtagningslokaler var vattnet starkt färgat. De högsta färgvärdena uppmättes i Bjurbäcken samt inom Linneforsåns avrinningsområde uppströms Törn. Vid merparten av provtagningslokalerna var vattnet betydligt grumligt. Fosforbelastningen på Lyckebyån som helhet bedömdes generellt ha varit låg under år 2014 (arealspecifik förlust 0,058 kg P/ha,år). Statusen med avseende på näringsämnen bedömt utifrån fosforhalter, siktdjup och klorofyll redovisas i Tabell I. En tydlig påverkan på fosforhalterna i recipienten kunde mätas i bäcken från Långasjö (stn 56). Vid övriga provtagningslokaler kunde ingen tydlig utsläppspåverkan från punktkälla med avseende på fosfor styrkas. I Bjurbäcken var fosforhalterna förhöjda jämfört med uppströmslokalen, men påverkansgraden var betydligt lägre jämfört med tidigare år. Den totala fosfortransporten från Lyckebyån till havet blev ca 4,7 ton år 2014. Belastningen av kväve på Lyckebyån som helhet bedömdes generellt ha varit måttlig under år 2014 (arealspecifik förlust 2,3 kg N/ha,år). Vid flertalet provtagningspunkter var kvävehalterna höga vid årets undersökningar. Undantaget var bäcken från Långasjö (stn 56) där kvävehalterna var över gränsen till mycket höga. En tydlig påverkan på kvävehalterna i recipienten kunde mätas i bäcken från Långasjö (stn 56) samt i Lyckebyån vid Transjöns inlopp (stn 3) och i Lyckebyån vid Västraby (stn 8). Vid övriga provtagningslokaler kunde ingen tydlig utsläppspåverkan från punktkälla med avseende på kväve styrkas. Den totala kvävetransporten från Lyckebyån till havet blev ca 190 ton år 2014. 3 LYCKEBYÅN 2014 – Sammanfattning Tabell I. Klassning av näringsstatus enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19) vid de undersökta lokalerna med utgångspunkt från fosfor, siktdjup och klorofyll. Klassningen baseras på data från perioden 2012-2014 Provtagningspunkt Fosfor 3. infl. Transjön 5. Riksväg 25 6. Getasjökvarn 7. Getasjön Bjurbäcken uppstr. dagv. Bjurbäckens utlopp 8. Västraby 54. uppstr. Löften 56. bäck från Långasjö 57. Törn yta 55. Linnefors 10. Kyrksjön 11. Västersjön 12. Fur RV 123 14. Stubbelycke 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 17. Lyckeby Hög God Hög God Hög Måttlig God God Måttlig Hög Hög God God God God Hög Hög Siktdjup Klorofyll Otillfredsställande ej God Måttlig ej God Otillfredsställande Otillfredsställande ej God ej God Metaller i vatten Årsmedelvärdena för metaller i vatten vid årets undersökningar motsvarade överlag mycket låga eller låga halter. Måttligt höga halter som årsmedelvärden uppmättes för bly vid sex provpunkter, samt för koppar i Bjurbäcken nedströms Emmaboda. Måttligt höga blyhalter kan förekomma naturligt i vatten med mycket höga halter av organiskt material, som i Lyckebyån. I Lyckebyån vid Västraby (stn 8) var blyhalterna dock tydligt förhöjda jämfört med övriga lokaler. En tydlig ökning mellan punkterna i Bjurbäcken noterades framför allt för koppar och zink. Växtplankton Resultateten från växtplanktonundersökningarna år 2014 visade god sammanvägd näringsstatus i Kyrksjön (stn 10), Västersjön (stn 11) och Törn (stn 57) och hög sammanvägd näringsstatus i Getasjön (stn 7), enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter. Förekomst av näringsgynnade växtplanktonarter i framför allt Kyrksjön indikerar dock viss näringspåverkan. Bottenfauna Bottenfaunan visade generellt på en god vattenkvalitet i vattensystemet. Enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömningsgrunder var statusen hög med avseende på näring och förhållandena nära det neutrala på flertalet lokaler. Bottenfaunan på lokal 54 (uppströms Löften) indikerade dock problem med såväl låga pH-värden som låga syrehalter. I Lyckebyån vid Kättilsmåla (stn 16) bedömdes bottenfaunan ha mycket höga naturvärden. Kiselalger Resultaten från kiselalgsundersökningarna indikerade god eller hög näringsstatus vid de sju undersökta lokalerna. Surhetbedömningen visade generellt nära neutrala förhållanden, undantaget Lyckebyån vid Riksväg 25 (stn 5) och Linneforsaån vid Linnefors (stn 55) som bedömdes ha ett måttligt surt vatten. Fisk Vid samtliga fiskade lokaler (8 Lyckebyån vid Västraby, 14 Lyckebyån vid Stubbelycke-Viökvarn, 16 Lyckebyån vid Kättilsmåla och 16 B Lyckebyån vid Mariefors) bedömdes statusen som otillfredsställande eller dålig, vilket i huvudsak beror på hydromorfologiska effekter kopplade till vattenkraft/reglering. 4 LYCKEBYÅN 2014 – Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Lyckebyåns Vattenförbund utför ALcontrol AB, i samarbete med Medins Biologi AB, den samordnade recipientkontrollen i Lyckebyåns avrinningsområde. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år 2014. Lyckebyåns Vattenförbund bildades 1988 och är en sammanslutning av kommuner, kraftföretag, markavvattningsföretag och fiskevårdsföreningar, d.v.s. intressenter som på något sätt har tillstånd att påverka Lyckebyåns vatten. Detta kan vara att antingen utnyttja Lyckebyån som recipient för renat avloppsvatten, eller för att ta upp och använda vatten på något sätt, liksom påverkan i form av sjöregleringar, markavvattningar och utnyttjande av vattenkraft. Förbundets uppgift är att genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i Lyckebyåns vattensystem. Kontaktperson för Lyckebyåns Vattenförbund är: Åsa Albertsson Lyckebyåns Vattenförbund Box 54 361 21 Emmaboda tel. 0471-249079 För mer information besök gärna vattenförbundets hemsida: www.lyckebyan.org. Rapportens utformning I denna rapports huvuddel redovisas resultaten kortfattat. Metodik, analysresultat samt mer information om de biologiska undersökningarna redovisas i respektive bilaga. I den tryckta rapporten redovisas bilagorna på den bifogade CD-skivan. I Bilaga 1 i årsrapporten för 2013 redovisas tidsserier för längsta möjliga period och bedömningar för vattenkemi och metaller i vatten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999) och bedömningsgrunder i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) vid samtliga provtagningslokaler. Motsvarande sammanställning återkommer efter undersökningarna år 2016. Undersökningarna Undersökningarna år 2014 har utförts i enlighet med gällande kontrollprogram daterat 15:e oktober 2010. I kontrollen ingår totalt 17 provtagningspunkter (Tabell 1 och Karta 1). I Tabell 1 redovisas samtliga provtagningslokaler med delprogram som ingår för respektive lokal med angiven provtagningsfrekvens. I Tabell 2 redovisas samtliga provtagningslokaler med koordinater (RT 90 2,5 gon V och SWEREF 90 TM) samt tillhörande vattenförekomster och delavrinningsområden. Utöver gällande kontrollprogram har prover även tagits i Bjurbäcken uppströms Emmaboda (627870/148289 RT90 2.5 g V) vid undersökningarna år 2014, som referens till befintlig provpunkt vid Bjurbäckens utlopp. 5 LYCKEBYÅN 2014 – Bakgrund Målsättningen med undersökningarna är att beskriva tillstånd och förändringar i Lyckebyåns avrinningsområde med avseende på biologi och vattenkemi. Resultaten ska användas för att bedöma sjöars och vattendrags tillstånd och påverkan av utsläpp, markanvändning, luftföroreningar och andra ingrepp eller åtgärder inom Lyckebyåns avrinningsområde. Genomförda undersökningar ska också kunna användas för att bedöma ekologisk status enligt vattenförvaltningsförordningen samt följa upp miljökvalitetsmålen: Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Ingen övergödning samt Levande sjöar och vattendrag. Tabell 1. Provtagningslokaler i Lyckebyåns avrinningsområde och undersökningsprogram. FK = fysikalisk och kemisk undersökning (6 eller 12 prov/år), MV = metaller i vatten (6 prov/år), PÅ = påväxt (1 prov/år), PL = växtplankton (1 prov/år), KF = klorofyll a (3 prov/år), BF = bottenfauna (1 prov/år), FISK = fisk i vattendrag (1 gång/år) och SED = metaller i sediment (1 prov/6:e nästa gång år 2019) Nr och namn Id 3. infl. Transjön 5. Riksväg 25 6. Getasjökvarn 7. Getasjön Bjurbäckens utlopp 8. Västraby 54. uppstr. Löften 56. bäck från Långasjö 57. Törn yta 57. Törn botten 55. Linnefors 10. Kyrksjön 11. Västersjön 12. Fur RV 123 14. Stubbelycke 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 16b. Mariefors 17. Lyckeby LY1015 LY1025 LY1030 LY1035 LY3190 LY1045 LY3320 LY3330 LY3340 LY3340 LY3350 LY1055 LY1060 LY1065 LY1075 LY1085 LY1090 LY1095 Undersökningstyper FK6 FK6 FK6 FK6 FK6 FK12 FK6 FK6 FK6 FK6 FK12 FK6 FK6 FK12 FK6 FK6 MV6 MV6 MV6 FK12 MV6 PÅ1 PÅ1 BF1 PL1 MV6 MV6 MV6 KF3 SED1/6 PÅ1 FISK1 BF1 PL1 KF3 SED1/6 MV6 PÅ1 BF1 PL1 PL1 MV6 MV6 PÅ1 PÅ1 PÅ1 KF3 KF3 SED1/6 BF1 BF1 FISK1 FISK1 FISK1 Tabell 2. Provtagningslokaler i Lyckebyåns avrinningsområde med tillhörande koordinater, vattenförekomster, övrigt vatten (ÖV) och delavrinningsområden Nr och Namn 3. infl. Transjön 5. Riksväg 25 6. Getasjökvarn 7. Getasjön Bjurbäckens utlopp 8. Västraby 54. uppstr. Löften 56. bäck från Långasjö 57. Törn yta 57. Törn botten 55. Linnefors 10. Kyrksjön 11. Västersjön 12. Fur RV 123 14. Stubbelycke 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 16b. Mariefors 17. Lyckeby RT 90 2,5 gon V X Y 6296330 1476570 6290110 1482090 6282775 1484770 6282500 1485500 6277100 1484655 6275805 1485770 6280465 1475530 6272450 1480085 6270740 1483620 6270740 1483620 6271205 1485295 6266710 1487340 6261545 1486360 6260865 1487210 6242300 1491750 6237100 1495530 6232750 1492100 6229930 1491045 SWEREF 99 TM X Y 6294458 525767 6288305 531357 6281005 534122 6280739 534855 6275331 534074 6274050 535203 6278587 524913 6270630 529560 6268962 533114 6268962 533114 6269446 534783 6264977 536879 6259803 535960 6259134 536818 6240630 541573 6235477 545413 6231089 542035 6228258 541013 6 Vattenförekomst SE629897-147666 SE628479-148432 SE628479-148432 SE628479-148432 SE628282-147941 SE627586-148568 SE628427-147374 ÖV 62724491480086 SE627100-148506 SE627100-148506 SE627113-148568 SE626662-148734 SE626136-148695 SE626136-148695 SE624901-149245 SE623412-149316 SE623412-149316 SE623412-149316 Delavr.område 629832-147668 628301-148462 628301-148462 628301-148462 627930-148186 627661-148477 628165-147411 627072-148465 627072-148465 627072-148465 627120-148538 626909-148749 626060-148594 626060-148594 624140-149189 623778-149560 623346-149256 623235-149187 LYCKEBYÅN 2014 – Bakgrund Avrinningsområdet Lyckebyåns avrinningsområde är 811 km2 stort (se Karta 1) och berör kommunerna Lessebo, Uppvidinge och Tingsryd i Kronobergs län, Emmaboda, Torsås och Nybro i Kalmar län samt Karlskrona i Blekinge län. Ån har sitt källflöde i sydöstra Småland i närheten av Kosta, strax norr om Visjön i Uppvidinge kommun 234 m över havet. Lyckebyån mynnar i Östersjön i den grunda Lyckebyfjärden. De största biflödena till Lyckebyån är Linneforsån (184 km2), Gusemålabäcken 2 2 (49 km ) och Bjurbäcken (74 km ). Lyckebyåns avrinningsområde domineras av skogsbygder, men inslaget av åkermark ökar något i den mellersta delen. Området består totalt av ca 72 % skog, 3 % åkermark, 5 % betesmark, 4 % sjöyta och 16 % övrig mark (SCB 2008). I Tabell 3 redovisas andel markslag (vattenyta, skogsmark, öppen mark, jordbruksmark, hygge, sankmark och tätort) i avrinningsområdena för respektive provtagningspunkt så som de redovisas för vattenkartans (www.viss.lansstyrelsen.se) delavrinningsområden (Tabell 2). Andelarna för en specifik provtagningspunkt har beräknats som andelarna i provpunktens delavrinningsområde plus samtliga delavrinningsområden uppströms. Totalt bodde ca 18 470 personer inom området år 2005, varav de flesta i större tätorter som Kosta, Eriksmåla, Johansfors, Skruv, Emmaboda, Långasjö och Vissefjärda samt vid Lyckebyåns mynning, Lyckeby. Av befolkningen var 10 503 anslutna till kommunalt avlopp, 3 993 personer hade enskilt avlopp och 148 personer saknade avloppsanordning. Antalet djurenheter uppgick samma år till ca 2 343 (SCB 2008). Avrinningsområdets berggrund domineras av granit och jordarterna domineras av morän, vilka har låg vittringsbenägenhet. Det innebär att sur nederbörd som tränger ner i marken inte neutraliseras i någon större utsträckning. Mer vittringsbenägna (basiska) isälvssediment finns i smala band längs med huvudfåran. Tabell 3. Provtagningspunkter i Lyckebyåns avrinningsområde och andel markslag i avrinningsområdena till respektive provtagningspunkt så som de redovisas för vattenkartans delavrinningsområden. Andelarna för en specifik provtagningspunkt har beräknats som andelarna i provpunktens delavrinningsområde plus samtliga delavrinningsområden uppströms. I tabellen redovisas också höjd över havet vid respektive provpunkt Nr och Namn 3. infl. Transjön 5. Riksväg 25 6. Getasjökvarn 7. Getasjön Bjurbäckens utlopp 8. Västraby 54. uppstr. Löften 56. bäck från Långasjö 57. Törn yta 57. Törn botten 55. Linnefors 10. Kyrksjön 11. Västersjön 12. Fur RV 123 14. Stubbelycke 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 16b. Mariefors 17. Lyckeby HÖH Yta Markslag 2 m V.yta Skog Öppen Jordb.m. km 182 54 5% 78% 5% 1% 165 174 3% 80% 3% 3% 123 174 3% 80% 3% 3% 123 174 3% 80% 3% 3% 115 75 1% 78% 4% 6% 110 275 3% 79% 4% 4% 130 63 2% 77% 6% 8% 120 115 181 7% 71% 7% 8% 115 181 7% 71% 7% 8% 115 184 7% 71% 7% 8% 107 566 5% 75% 6% 6% 106 581 5% 74% 6% 6% 106 581 5% 74% 6% 6% 80 686 4% 73% 8% 7% 40 786 4% 73% 8% 8% 25 802 4% 73% 8% 8% 15 807 4% 73% 8% 8% 7 Hygge Sankm. 4% 4% 4% 4% 4% 4% 4% 4% 4% 0% 4% 3% 5% 1% 5% 1% 5% 1% 5% 1% 4% 2% 4% 2% 4% 2% 4% 2% 4% 2% 4% 2% 4% 2% Tätort 2% 2% 2% 2% 6% 3% 2% 1% 1% 1% 2% 2% 2% 2% 2% 2% 2% LYCKEBYÅN 2014 – Bakgrund Karta 1. Lyckebyåns avrinningsområde med provtagningslokaler och vissa föroreningsbelastande verksamheter. © Lantmäteriet Dnr R57184_150001. 8 LYCKEBYÅN 2014 – Bakgrund Föroreningsbelastande verksamheter Lyckebyån påverkas, liksom andra vattensystem, av diffusa utsläpp som härrör från bl.a. jord- och skogsbruk samt enskilda avlopp, dagvatten och lufttransporterade föroreningar. De punktkällor som påverkar vattnet inom Lyckebyåns avrinningsområde redovisas i Bilaga 2. För respektive punktkälla redovisas typ av verksamhet, vattenförekomst, delavrinningsområde, provtagningspunkter nedströms, utsläpp av totalkväve, totalfosfor och BOD samt övriga kända utsläpp. Den dominerande källan för tillförsel av fosfor i Lyckebyåns avrinningsområde är enligt ”Vattenweb” (http://vattenweb.smhi.se/modelarea/) skogsmark (ca 66 %). Den därnäst största utsläppskällan är jordbruksverksamhet (ca 18 %). Enskilda avlopp (ca 8 %), dagvatten (ca 6 %) och avloppsreningsverk (ca 3 %) står för huvuddelen av övrig fosfortillförsel. I genomsnitt beräknas ca 6,8 ton fosfor belasta vattensystemet per år (beräknat för perioden 1999-2011). Den största antropogena delen av tillförseln sker via enskilda avlopp (ca 40 %). Därefter jordbruksverksamhet (ca 23 %) samt dagvatten (ca 17 %) och avloppsreningsverk (ca 16 %). Enligt ”Vattenweb” (http://vattenweb.smhi.se/modelarea/) är den dominerande källan för tillförsel av kväve i Lyckebyåns avrinningsområde skogsmark (ca 57 %). Betydande tillförsel sker också från jordbruksverksamhet (ca 18 %), avloppsreningsverk (ca 10 %) och luftnedfall på sjöar (ca 9 %). I genomsnitt beräknas ca 260 ton kväve belasta vattensystemet per år (beräknat för perioden 1999-2011). Den största antropogena delen av tillförseln sker från skogsmarken (ca 31 %). Därefter jordbruksverksamhet (ca 24 %), avloppsreningsverk (ca 21 %) och via nedfall på sjöar (ca 18 %). I ett längre perspektiv har andelen jordbruksmark inom avrinningsområdet minskat från ca 7 851 ha år 1980 (SCB 1985) till ca 6 364 ha år 2005 (SCB 2008) d.v.s. med ca 20 %, som tillsammans med en minskande användning av gödselmedel samt optimering av gödselgivorna antas ha bidragit till att minska utläckaget från jordbruksmarken. Också utsläppen från enskilda avlopp beräknas ha reducerats under den senaste 30-årsperioden. Minskningen antas bero på avbefolkning av glesbygden från 5 003 personer år 1980 (SCB 1985) till 4 331 personer år 2005 (SCB 2008), minskat fosforinnehåll i tvättmedel samt förbättrade avloppsanläggningar. Belastningen från kända punktkällor inrapporterade från respektive kommun och/eller verksamhet uppgick till ca 0,23 ton fosfor och ca 24 ton kväve samt 9,1 ton BOD under år 2014. Den största punktkällan med avseende på fosfor- och kväveutsläpp till Lyckebyån var Emmaboda avloppsreningsverk. Jämfört med början av 1990-talet redovisar de kommunala reningsverken en minskning av fosforutsläppen till Lyckebyån med ca 80 % medan kväveutsläppen har minskat med ca 20 % under samma period (Figur 1). Effekten i recipienten av ett punktutsläpp beror till stor del på spädningsfaktorn, d.v.s. utsläppets storlek i förhållande till vattenflödet eller storleken på recipienten. Även omblandningsförhållanden kan ha stor betydelse. Vid utsläpp i sjöar och långsamrinnande vatten kan ibland utsläppsvatten, som kan vara mycket saltrikt, sjunka till botten och täcka stora områden utan att omblandas. 2013 2011 2009 2007 2005 2003 2001 1999 1997 1991 2013 2011 2009 2007 2005 0,0 2003 0 2001 0,5 1999 10 1997 1,0 1995 20 1993 1,5 1991 30 1995 Fosforutsläpp från punktkällor (ton/år) 2,0 1993 Kväveutsläpp från punktkällor (ton/år) 40 Figur 1. Utsläppsmängder av kväve och fosfor från kommunala avloppsreningsverk inom Lyckebyåns avrinningsområde 1991-2014. 9 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion RESULTAT OCH DISKUSSION Väder och vattenföring Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd är hämtade från SMHI:s meteorologiska station i Ronneby-Bredåkra. • I Ronneby-Bredåkra blev årsmedeltemperaturen 9,1 °C, vilket var 2,3 grader varmare än medelvärdet för normalperioden 1961-1990. • Endast juni blev något kallare än normalt (Figur 2). • Augusti blev temperaturmässigt förhållandevis normala. • Övriga månader (januari, februari, mars, april, maj, juli, september, oktober, november och december) blev varmare än normalt. Särskilt för februari, mars och juli blev avvikelsen jämfört med normal temperatur mycket stor. Inget nytt temperaturrekord noterades. • Temperaturen under perioden 1988-2014 redovisas i Figur 6. Under perioden har alla år utom 1996 och 2010 varit varmare än medelvärdet för normalperioden 1961-1990. År 2014 blev det varmaste året under hela perioden och även det varmaste sett till perioden 19012014. • I Ronneby-Bredåkra föll 717 mm nederbörd under år 2014, vilket var 14 % mer än medelvärdet för normalperioden 1961-1990. • Mest nederbörd föll i augusti och oktober (Figur 3). Andra månader med mer nederbörd än normalt var januari, maj och juni. Inga nederbördsrekord noterades. • Februari, mars och december blev särskilt nederbördsfattiga månader. Mindre nederbörd än normalt föll även i april och september. • Nederbörden under perioden 1988-2014 redovisas i Figur 7. Temperatur ( C) Nederbörd (mm) 250 20 15 200 10 150 5 2014 1961-90 max min 100 0 J F M A M J -5 -10 50 J A S O N D 2014 1961-90 max min 0 J F M A M J J A S O N D Figur 2. Månadsmedeltemperaturer i RonnebyBredåkra år 2014 i jämförelse med medelvärdet för normalperioden 1961-1990. De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsmedelvärde sedan år 1901. Figur 3. Månadsnederbörd i RonnebyBredåkra år 2014 i jämförelse med medelvärdet för normalperioden 1961-1990. De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsnederbörd sedan startår 1901. 10 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Vattenföring Vattenföringen år 2014 vid alla S-HYPE beräkningsstationer redovisas i Bilaga 8. • Medelvattenföringen i Lyckebyån vid Mariefors år 2014 var 6,0 m3/s, vilket var i nivå med långtidsmedelvärdet för perioden 1988-2013. Vattenföring (m3/s) 30 25 • Månadsmedelvattenföringen var högre än normalt i februari samt under perioden augusti-december (Figur 4). Övriga månader var vattenföringen lägre än normalt. 20 • Årets högsta dygnsmedelvattenföring uppmättes den 14:e december. Vattenföringen vid Mariefors var då 15 m3/s (Figur 5). Detta kan jämföras med den allra högsta uppmätta dygnsmedelvattenföringen vid Mariefors, 3 30 m /s i november år 2010. 10 • Vattenföringen var inte rekordlåg någon gång under året (Figur 5). • I mitten av juni, slutet av juli och början av oktober var vattenföringen som lägst under året (0,9-1 m3/s, Figur 5). Den lägsta registrerade dygnsmedelvattenföringen vid Mariefors under perioden 1988-2014 var 0,060 m3/s i augusti 1992. 15 5 0 J F M A M J J A S O N D Figur 4. Månadsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Mariefors (SMHI:s mätstation nr 2400) år 2014 (staplar). Normalvattenföring 19882013 är markerad med heldragen linje. Högsta och lägsta månadsmedelvattenföring för samma period anges med streckade linjer. Dygnsmedelvattenföring 2014 Vattenföring (m3/s) 35 2014 1988-2013 max min Dygnsmin 1988-2013 30 Dygnsmax 1988-2013 25 Dygnsmedelvattenföring 1988-2013 20 15 10 5 0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 5. Dygnsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Mariefors (SMHI:s mätstation nr 2400) år 2014, jämfört med normal, högsta och lägsta dygnsmedelvattenföring för perioden 1988-2013. 11 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Årsmedeltemperatur ( C) 10 8 6 4 2 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 1990 1989 1988 0 Figur 6. Årsmedeltemperatur i Ronneby-Bredåkra 1988-2014 (staplar). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. Årsnederbörd (mm) 800 600 400 200 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 1990 1989 1988 0 Figur 7. Årsnederbörden i Ronneby-Bredåkra 1988-2014 (staplar). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. Årsmedelvattenföring (m3/s) 12 9 6 3 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 1990 1989 1988 0 Figur 8. Årsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Mariefors (SMHI:s mätstation nr 2400) 1988-2014 (staplar). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. 12 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Klorofyll och siktdjup Siktdjupet i sjöar är ett mått på vattnets optiska egenskaper och kan bl.a. användas vid uppskattning av bottenvegetationens utbredning. Siktdjupet beror dels på planktonförekomst och dels på vattnets färg och grumlighet. Klorofyllhalten används som ett mått på primärproduktionen i sjöar och ingår som en parameter för bedömning av sjöars näringsstatus. I Kyrksjön (stn 10) bedömdes klorofyllhalten i augusti år 2014 vara låg (Figur 9). I Getasjön (stn 7), Törn (stn 57) och Västersjön (stn 11) var klorofyllhalterna måttligt höga. Bedömningen blev måttligt hög för Getasjön och Törn samt hög för Kyrksjön och Västersjön utifrån säsongsmedel (juni, augusti och oktober). Halterna var i nivå med eller lägre än den senaste sexårsperioden. Enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19) uppnåddes”god status” med avseende på klorofyll i Kyrksjön, men inte i Getasjön, Törn och Västersjön (bedömt utifrån augusti 2014). Växtplanktonundersökningarna visade dock god eller hög näringsstatus i samtliga sjöar (se sidan 31). 0,0 25 0,5 20 1,5 5 2,0 2,5 11. Västersjön 10. Kyrksjön 10 57. Törn yta 1,0 7. Getasjön 15 0 11. Västersjön 30 10. Kyrksjön Klorofyll augusti (µg/l) 57. Törn yta 35 7. Getasjön Siktdjupet i augusti år 2014 var litet i Törn men mycket litet i Getasjön, Kyrksjön och Västersjön (Figur 10). Bedömningen blev samma utifrån årsmedel. Inga stora skillnader registrerades jämfört med resultaten från den senaste sexårsperioden, bedömt utifrån säsongsmedelvärden. I Törn var siktdjupet något bättre än normalt i augusti. Enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) var statusen med avseende på siktdjup otillfredsställande i Getasjön, Kyrksjön och Västersjön samt måttlig i Törn (bedömt utifrån säsongsmedel år 2014). 3,0 Figur 9. Klorofyllhalt i Lyckebyåns sjöar (ytprov). Augustivärden 2014 jämfört med normala värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta augustivärden den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga. Mörka/blåa staplar representerar Lyckebyåns huvudfåra. Siktdjup augusti (m) Figur 10. Siktdjup i Lyckebyåns sjöar. Augustivärden 2014 jämfört med normala värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta augustivärden den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. Ovanför den heldragna linjen är siktdjupet mycket litet. Mörka/gråa staplar representerar Lyckebyåns huvudfåra. 13 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Surhet och försurning Vid flertalet provtagningslokaler var buffertkapaciteten (motståndskraften mot försurning) god bedömd utifrån årsmedianvärden för alkalinitet (d.v.s. alkalinitet >0,10-0,20 mekv/l). I Lyckebyån vid Getasjökvarn (stn 6) samt i Bjurbäcken uppströms Emmaboda och i bäcken från Långasjö (stn 56) var buffertkapaciteten dock svag (d.v.s. alkalinitet 0,05-0,10 mekv/l). Som enskilda mätningar uppmättes alkalinitetsvärden <0,10 mekv/l vid flertalet lokaler. De lägsta alkalinitetsvärdena noterades överlag i samband med provtagningarna i januari-april samt december. Årsmedianvärdena för pH motsvarade ett surt vatten (d.v.s. pH-värden mellan >5,6 och <6,2) i bäcken från Långasjö (stn 56). I Lyckebyån vid Getasjökvarn (6) samt i Linneforsån uppströms Löften (stn 54) och i Bjurbäcken uppströms och nedströms Emmaboda bedömdes vattnet vara måttligt surt (d.v.s. pH-värden mellan >6,2 och <6,5). Vid övriga lokaler var vattnet svagt surt eller nära neutralt (d.v.s. pH-värde >6,5). Försurningen började göra sig gällande under 1960- och 1970-talet och är fortfarande ett av de största miljöhoten på många håll i landet. Svavelnedfallet har minskat kraftigt sedan mitten av 1980-talet, medan det är svårt att se några tydliga trender för kvävenedfallet. Nedfallet av försurande ämnen överskrider fortfarande den kritiska belastningsgränsen, varför många sjöar och vattendrag inom Lyckebyåns avrinningsområde fortfarande måste åtgärdas genom kalkning. Resultaten från kalkeffektuppföljningen inom Lyckebyåns avrinningsområde redovisas i Bilaga 13 och på Karta 2. I Figur 11 redovisas årslägsta pH-värden jämfört med normala årslägsta värden för respektive provpunkt (resultat 2008-2013). I bäcken från Långasjö (stn 56) var pH-värdet lägre än 6,0 någon gång under året. Vid pH-värden lägre än 6,0 ökar risken för negativa effekter på vattenlevande organismer. Inte vid någon lokal var pH-värdena år 2014 lägre än normalt. 7,5 pH 7,0 6,5 6,0 5,5 5,0 17. Lyckeby 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 14. Stubbelycke 12. Fur RV 123 11. Västersjön 10. Kyrksjön 55. Linnefors 57. Törn botten 57. Törn yta 56. bäck från Långasjö 54. uppstr. Löften 8. Västraby Bjurbäckens utlopp Bjurbäcken uppstr dagv 7. Getasjön 6. Getasjökvarn 5. Riksväg 25 4,0 3. infl. Transjön 4,5 Figur 11. Årslägsta pH-värden i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärden av årslägsta värden samt högsta respektive lägsta årslägsta värde den närmast föregående sexårsperioden). Under den heldragna linjen ökar risken för biologiska störningar. Mörka/blåa staplar representerar Lyckebyåns huvudfåra. Ljusrastrerade/gula staplar representerar biflöden. 14 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Det är framför allt i de mindre vattendragen i avrinningsområdets perifera delar som försurningseffekterna brukar framträda. Årslägsta pH-värden vid recipientkontrollens och kalkeffektuppföljningens provtagningslokaler år 2014 redovisas i Karta 2. Enligt kartan finns det några provtagna bäckar inom Lyckebyåns avrinningsområde där försurningen är påtaglig med mycket surt vatten. Resultaten från kalkningseffektuppföljningen i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 visade att 15% av proven hade en mycket svag, obetydlig eller ingen buffertkapacitet (Bilaga 13). I 19% av proven var vattnets pH-värde lägre än 6,0. Huvuddelen av dessa prover är tagna i små ofta svårkalkade vattendrag och/eller i provpunkter som fungerar som referenser till nedströms kalkning. Karta 2. Försurningstillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årslägsta pH-värde under år 2014). Punkterna representerar resultat från såväl recipientkontrollen (stora punkter) som länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning (små punkter). 15 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Organiskt material och syreförhållanden Vid flertalet provtagningslokaler var halterna av organiskt kol (TOC) mycket höga vid årets mätningar (Figur 12). Undantaget var endast Lyckebyån vid Transjöns inlopp (stn 3) där halterna var på gränsen mellan måttliga höga och höga. De högsta halterna uppmättes i Bjurbäcken framför allt uppströms Emmaboda samt i bäcken från Långasjö. Vid samtliga lokaler var halterna av organiskt kol i nivå med normala halter för respektive provpunkt (resultat från den närmast föregående sexårsperioden, Figur 12), vilket överensstämmer med resultaten från den nationella miljöövervakningen inom Lyckebyåns avrinningsområde. Vid alla provtagningslokalerna i rinnande vatten, med undantag av Linneforsån uppströms Löften (stn 54), var syretillståndet tillfredsställande (årslägsta syrehalter >5 mg/l), vilket tyder på en god syresättning av vattnet och en begränsad påverkan av syretärande ämnen. De lägsta syrehalterna i rinnande vatten uppmättes generellt i juni till augusti i samband med låg vattenföring och höga vattentemperaturer. I Linneforsån uppströms Löften (stn 54) var syretillståndet svagt (årslägsta syrehalter mellan >3 till <5 mg/l). Den lägsta syrehalten (3,8 mg/l) uppmättes i juni. Överlag var syretillståndet i vattendragen under året förhållandevis bra jämfört med de senaste årens resultat. Miljökvalitetsnormen för syre i fiskvatten är >7 mg/l (SFS 2001:554). I vattendragslokalerna var syrehalterna lägre än denna gräns i Linneforsån uppströms Löften (stn 54), bäcken från Långasjö (stn 56), Bjurbäcken uppströms Emmaboda och Bjurbäckens utlopp samt i Lyckebyån vid Fur (12). Vid övriga provtagningslokaler i rinnande vatten var vattnet syrerikt (d.v.s. syrehalt >7 mg/l) vid samtliga provtagningstillfällen. I Törn (stn 57) var bottenvattnet syrefritt eller nästan syrefritt vid provtagningarna i juni och augusti. 45 TOC (mg/l) 40 35 30 25 20 15 10 17. Lyckeby 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 14. Stubbelycke 12. Fur RV 123 11. Västersjön 10. Kyrksjön 55. Linnefors 57. Törn botten 57. Törn yta 56. bäck från Långasjö 54. uppstr. Löften 8. Västraby Bjurbäckens utlopp Bjurbäcken uppstr dagv 7. Getasjön 6. Getasjökvarn 5. Riksväg 25 0 3. infl. Transjön 5 Figur 12. Årsmedelvärden av halter av organiskt kol (TOC) i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 (staplar), jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen utgör gränsen mellan måttligt hög och hög halt organiskt kol. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Mörka/blåa staplar representerar Lyckebyåns huvudfåra. Ljusrastrerade/gula staplar representerar biflöden. 16 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Karta 3. Syretillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde bedömt utifrån årslägsta syrehalter år 2014 (Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 1999). Resultatet för Törn (stn 57) motsvarar bottenvatten. 17 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Ljusförhållanden Vattenfärg kan mätas på olika sätt, men inom ramen för detta undersökningsprogram analyseras absorbans (abs/5cm) vid 420 nm på filtrerat vatten och färg (mg Pt/l) som absorbans vid 405 nm. Den färgmetod som ingår för beräkning av referensvärde för bl.a. fosfor enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19) är absorbans vid 420 nm på filtrerat vatten. Denna analys startade år 2011 inom ramen för den samordnade recipientkontrollen. För att få jämförbara tidsserier har därför tidigare års färgvärden (1988-2010) omräknats till absorbans vid 420 nm med utgångspunkt från förhållandet mellan dessa båda parametrar vid provtagningarna i Lyckebyån vid Lyckeby (se vidare Bilaga 3 i 2011 års rapport). Absorbans vid 420 nm har analyserats i Lyckebyån vid Lyckeby inom ramen för de nationella miljöövervakningen sedan år 1969. Figur 13 visar årsmedelvärden av absorbans vid 420 nm i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 jämfört med normala värden vid respektive provpunkt. Samtliga provtagningslokaler hade starkt färgat vatten år 2014. De högsta absorbansvärdena uppmättes i Bjurbäcken samt inom Linneforsåns avrinningsområde uppströms Törn. I två provpunkter (Bjurbäcken uppströms Emmaboda och bäck från Långasjö) var vattenfärgen år 2014 högre än normalt (resultaten från den närmast föregående sexårsperioden, Figur 13). I Linneforsån vid Linnefors (stn 55) var däremot vattenfärgen lägre än normalt. För övrigt var vattenfärgen i nivå med normala värden för respektive provpunkt, vilket överensstämmer med resultaten från analys av organiskt kol (TOC) och undersökningarna inom ramen för den nationella miljöövervakningen inom Lyckebyåns avrinningsområde. 0,9 Absorbans 420 nm filtrerat (abs/5cm) 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 17. Lyckeby 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 14. Stubbelycke 12. Fur RV 123 11. Västersjön 10. Kyrksjön 55. Linnefors 57. Törn botten 57. Törn yta 56. bäck från Långasjö 54. uppstr. Löften 8. Västraby Bjurbäckens utlopp Bjurbäcken uppstr dagv 7. Getasjön 6. Getasjökvarn 5. Riksväg 25 0,0 3. infl. Transjön 0,1 Figur 13. Årsmedelvärden för absorbans, 420 nm filtrerat, i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 (staplar), jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärden den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. Mörka/blåa staplar representerar Lyckebyåns huvudfåra. Ljusrastrerade/gula staplar representerar biflöden. 18 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion I samband med snösmältning och höga flöden kan grumligheten öka i ett vattendrag p.g.a. erosion i vattendraget och/eller från omkringliggande marker. Vid årets undersökningar påverkades inte analysresultaten av kraftig erosion, men i Linneforsaån vid Linnefors (stn 55) var vattnet starkt grumligt i december i samband med hög vattenföring, vilket tyder på en viss erosionspåverkan. Starkt grumligt vatten kan också förekomma i samband med låg vattenföring och beror då ofta på en ökad plankton/bakterieproduktion, grundvatteninverkan (bl.a. järnutfällningar), koncentrationseffekter (ökad påverkan från punktkälla) och/eller dagvattenpåverkan. Vid flera provtagningslokaler som Bjurbäcken uppströms och nedströms Emmaboda, Lyckebyån vid Västraby (stn 8) och Stubbelycke (stn 14) samt Linneforsån uppströms Löften (stn 54) och bäck från Långasjö (stn 56) var vattnet starkt grumligt i samband med låg vattenföring. I Törn var bottenvattnet starkt grumligt p.g.a. utfällt järn i samband med syrefria förhållanden i juni, augusti och oktober. Karta 4. Grumlighet i Lyckebyåns avrinningsområde bedömt utifrån årsmedelvärden av turbiditet år 2014 (Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 1999). 19 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Fosfor och näringsstatus I Lyckebyåns huvudfåra ökade fosforhalterna vid årets mätningar från Transjöns inlopp (stn 3) ner till Västraby nedströms Emmaboda (stn 8) inom ramen för måttligt höga halter (Figur 14). Halterna förblev därefter måttligt höga i nedre delen av ån, undantaget vid Stubbelycke (stn 14) där fosforhalterna översteg gränsen till höga halter. I Bjurbäckens utlopp uppmättes mycket höga fosforhalter, men i referenspunkten (Bjurbäcken uppströms Emmaboda) var halterna måttligt höga. Mycket höga halter uppmättes i bäcken från Långasjö (stn 56). Utifrån teoretiska beräkningar har påverkan från punktkällornas fosforutsläpp på fosforhalterna i recipienten vid respektive provtagningspunkt bedömts. Redan vid medelvattenföring förelåg en risk för tydligt förhöjda fosforhalter i bäck från Långasjö (stn 56) p.g.a. utsläpp från Långasjö avloppsreningsverk (förkortas ARV). Vid låg vattenföring förelåg också en risk för tydligt förhöjda fosforhalter i Lyckebyån vid Transjöns inlopp (stn 3) p.g.a. utsläpp från Kosta ARV. Vid övriga provtagningslokaler kunde inte någon tydlig utsläppspåverkan från punktkälla med avseende på fosfor styrkas med utförda beräkningar. Av dessa lokaler kunde en tydlig påverkan på fosforhalterna i recipienten mätas i bäcken från Långasjö (stn 56). I Bjurbäcken var fosforhalterna förhöjda jämfört med uppströmslokalen, men påverkansgraden var betydligt lägre jämfört med tidigare år. Högre fosforhalter i Törns bottenvatten än vid ytan i samband med provtagningarna i augusti visar på ett visst fosforläckage från bottensedimenten vid syrefria förhållanden. Vid flertalet lokaler var fosforhalterna vid årets mätningar lägre än normalt (resultaten från den närmast föregående sexårsperioden, Figur 14). Särskilt tydligt var detta i Bjurbäcken nedströms Emmaboda. Inte vid någon lokal var fosforhalterna högre än normalt. Totalfosfor, klorofyll och siktdjup används för bedömning av näringsstatus enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19). Vid samtliga provtagningspunkter motsvarade fosforhalterna vid årets mätningar god eller hög status, undantaget bäcken från Långasjö (stn 56, Karta 5). I bäcken från Långasjö (stn 56) blev bedömningen måttlig status. Inte vid någon lokal antogs andelen jordbruksmark överstiga 10 % (Tabell 3). 90 Totalfosfor (µg/l) 80 70 60 50 40 30 20 17. Lyckeby 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 14. Stubbelycke 12. Fur RV 123 11. Västersjön 10. Kyrksjön 55. Linnefors 57. Törn botten 57. Törn yta 56. bäck från Långasjö 54. uppstr. Löften 8. Västraby Bjurbäckens utlopp Bjurbäcken uppstr dagv 7. Getasjön 6. Getasjökvarn 5. Riksväg 25 0 3. infl. Transjön 10 Figur 14. Årsmedelvärden av totalfosfor i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 jämfört med normala värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttlig hög och hög halt. Över den heldragna linjen är halten mycket hög. 20 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Klorofyll och siktdjup undersöktes i Getasjön (stn 7), Törn (stn 57), Kyrksjön (stn 10) och Västersjön (stn 11). I Getasjön, Kyrksjön och Västersjön var statusen med avseende på siktdjup otillfredsställande, men i Törn var statusen måttlig (bedömt utifrån årsmedel år 2014). Siktdjupet påverkas dock inte bara av näringsförhållandena utan även av vattnets färg/humusinnehåll. Med avseende på klorofyll uppnåddes god status i Kyrksjön, men inte i övriga sjöar. Statusklassningen för växtplankton enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19) visade dock på en god eller hög sammanvägd näringsstatus i alla sjöar, vilket överensstämmer med uppmätta fosforhalter. Karta 5. Näringsstatus i Lyckebyåns avrinningsområde, bedömt endast utifrån årsmedelhalter av totalfosfor 2014 enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19). För treårsbedömningar se Tabell I i sammanfattningen. 21 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Kväve Vid flertalet provtagningspunkter var kvävehalterna höga vid årets undersökningar. Undantaget var bäcken från Långasjö (stn 56) där kvävehalterna var över gränsen till mycket höga (Figur 15 och Karta 6). I huvudfåran ökade kvävehalterna betydligt mellan Getasjön (stn 6 och 7) och Västraby (stn 8). Ökningen bestod framför allt av nitrat-nitritkväve och kan till allra största delen förklaras av utsläpp från Emmaboda avloppsreningsverk. Halterna minskade därefter ner till Kyrksjön (stn 10) och ytterligare något ner till mynningen, p.g.a. utspädning och retention. Utifrån teoretiska beräkningar har påverkan av punktkällornas kväveutsläpp på kvävehalterna i recipienten vid respektive provtagningspunkt bedömts. Redan vid medelvattenföring förelåg en risk för tydligt förhöjda kvävehalter i bäck från Långasjö (stn 56) p.g.a. utsläpp från Långasjö ARV samt i Lyckebyån vid Transjöns inlopp (stn 3) p.g.a. utsläpp från Kosta ARV. Vid låg vattenföring fanns dessutom en risk för tydligt förhöjda kvävehalter i Lyckebyån vid Västraby (stn 8) p.g.a. utsläpp från Emmaboda ARV. Vid övriga provtagningslokaler kunde inte någon tydlig utsläppspåverkan från punktkälla med avseende på kväve styrkas med utförda beräkningar. I resultaten från recipientkontrollen kunde en tydlig påverkan på kvävehalterna i recipienten ses i bäck från Långasjö (stn 56) samt i Lyckebyån vid Transjöns inlopp (stn 3) och i Lyckebyån vid Västraby (stn 8). Vid övriga provtagningslokaler kunde ingen tydlig utsläppspåverkan från punktkälla med avseende på kväve styrkas. Vid flertalet provtagningslokaler var kvävehalterna vid årets mätningar något högre än normalt (resultat från den närmast föregående sexårsperioden). De högsta halterna noterades generellt under hösten i samband med hög vattenföring. Kvävehalterna i ett vattendrag varierar normalt beroende på årstid och vattenföring där de högsta halterna uppmäts i samband med hög vattenföring höst, vinter och vår. I Lyckebyån vid Västraby (stn 8) var kvävehalterna år 2014 i nivå med normala värden. Vid denna punkt, och i nedströms liggande punkter, styrs kvävehalterna av utsläpp från Emmaboda reningsverk, vilket gör att halterna minskar med ökad utspädning. 1800 Totalkväve (µg/l) 1600 1400 1200 1000 800 600 400 17. Lyckeby 16. Kättilsmåla nedstr Lillån 14. Stubbelycke 12. Fur RV 123 11. Västersjön 10. Kyrksjön 55. Linnefors 57. Törn botten 57. Törn yta 56. bäck från Långasjö 54. uppstr. Löften 8. Västraby Bjurbäckens utlopp Bjurbäcken uppstr dagv 7. Getasjön 6. Getasjökvarn 5. Riksväg 25 0 3. infl. Transjön 200 Figur 15. Årsmedelvärden av totalkväve (hela stapellängden) och nitrat-nitritkväve (vit stapeldel) i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 jämfört med normala värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt hög och hög totalkvävehalt. Över den heldragna linjen är totalkvävehalten mycket hög. Mörka/blåa staplar representerar Lyckebyåns huvudfåra. Ljusrastrerade/gula staplar representerar biflöden. 22 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Karta 6. Kvävetillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde, bedömt utifrån årsmedelvärden av totalkväve 2014 (Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 1999). 23 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Metaller i vatten Samtliga analysresultat för metaller i vatten redovisas i Bilaga 6. Årsmedelhalter av metaller i vatten som ingår Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet” (rapport 4913) redovisas i Tabell 4. Årsmedelvärdena för metaller i vatten vid årets undersökningar motsvarade överlag mycket låga eller låga halter (klass 1 och 2 av 5). Måttligt höga halter (klass 3) som årsmedelvärden uppmättes för bly vid sex provpunkter, samt för koppar i Bjurbäcken nedströms Emmaboda. Måttligt höga blyhalter kan förekomma naturligt i vatten med mycket höga halter av organiskt material, som i Lyckebyån. I Lyckebyån vid Västraby (stn 8) var blyhalterna dock tydligt förhöjda jämfört med övriga lokaler. Jämfört med tidigare års mätningar var emellertid blyhalterna, generellt i vattensystemet, förhållandevis låga. I Bjurbäcken nedströms Emmaboda noterades tydligt förhöjda halter jämfört med förväntade bakgrundshalter med avseende på framför allt kobolt, koppar, zink och arsenik. Även i Bjurbäcken uppströms Emmaboda var kobolthalterna tydligt förhöjda, vilket tyder på geologisk påverkan. En tydlig ökning mellan punkterna i Bjurbäcken noterades framför allt för koppar och zink. Båda dessa metaller är typiska dagvattenmetaller. Utöver koppar och zink noterades även signifikanta skillnader med högre värden i Bjurbäcken nedströms Emmaboda jämfört med referensen för arsenik, strontium, kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, konduktivitet, alkalinitet, pH, turbiditet, fosfor och nitrat-nitritkväve. Påverkan mellan punkterna är svårbedömd. Det tillförs ett mer saltrikt vatten mellan punkterna som framför allt kan mätas i samband med låg vattenföring, d.v.s. låg utspädning av tillförda salter. Detta kan vara av typ punktkälla, dagvatten eller grundvattenutflöde. Mellan provpunkterna kan också en hög produktion av bl.a. alger förekomma under sommaren (i förekommande dagvattendammar och stillastående vatten), vilket kan resultera i en ökad grumlighet och förhöjda fosforhalter. Om dagvattenpåverkan har förekommit under en längre period så att förhöjda metallhalter förekommer i befintliga sediment kan också en hög produktion i vattensystemet innebära ett ökat upptag och uttransport av förekommande metaller. Mer detaljerade undersökningar krävs för att utreda förhållandena i området. I Bjurbäcken nedströms Emmaboda överskreds gränsvärdena för zink och arsenik som anges i Havs- och Vattenmyndighetens skrivelse 2013-09-27 ”Rekommendationer angående klassgränser för Särskilt Förorenande Ämnen och expertbedömning vid kemisk statusklassning” (Tabell 5). Även i Bjurbäcken uppströms Emmaboda låg arsenikhalten över gränsvärdet. I Lyckebyån vid Västraby (stn 8) överskreds miljökvalitetsnormen för bly som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU samt gränsvärdena för zink och arsenik. I Lyckebyån vid Fur (stn 12) överskreds miljökvalitetsnormen för bly och i Lyckebyån vid Stubbelycke överskreds gränsvärdet för zink. Miljökvalitetsnormerna och gränsvärdena avser metallhalter i filtrerat vatten. Metallanalyser inom ramen för Lyckebyåns recipientkontroll utförs på icke filtrerade prover, vilket gör att halterna för bedömning sannolikt är något överskattade. 24 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Tabell 4. Årsmedelhalter (µg/l) av metaller i vatten i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014 bedömda utifrån Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag” (Rapport 4913) Lokal 3. infl. Transjön 5. Riksväg 25 6. Getasjökvarn Bjurbäcken uppstr. dagv. Bjurbäckens utlopp 8. Västraby 54. uppstr. Löften 55. Linnefors 12. Fur Rv 123 14. Stubbelycke 17. Lyckeby Klass 1 eller 2 Klass 3 Cu Zn Cd Pb Cr Ni As 0,39 0,88 0,70 1,0 3,4 1,7 0,91 1,2 1,4 2,0 1,6 4,6 5,1 5,2 5,3 13 8,8 3,4 3,4 4,8 8,4 5,6 0,025 0,025 0,029 0,045 0,041 0,028 0,021 0,011 0,018 0,032 0,020 0,95 0,99 1,0 0,79 1,0 2,0 0,47 1,1 1,3 1,1 0,84 0,17 0,24 0,25 0,68 0,63 0,40 0,47 0,22 0,35 0,40 0,32 0,37 0,48 0,57 1,1 1,3 0,85 0,67 1,1 0,88 1,1 0,82 0,34 0,35 0,43 0,64 1,2 0,65 0,41 0,32 0,46 0,46 0,39 Klass 4 Klass 5 Tabell 5. Statusklassning av metaller i vatten år 2014 enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU samt rekommendationer i Havs- och Vattenmyndighetens skrivelse 2013-09-27 Lokal 3. infl. Transjön 5. Riksväg 25 6. Getasjökvarn Bjurbäcken uppstr. dagv. Bjurbäckens utlopp 8. Västraby 54. uppstr. Löften 55. Linnefors 12. Fur Rv 123 14. Stubbelycke 17. Lyckeby Cu Zn Cd Pb Cr Ni As Hg U U U U U U U U U U U U U U U Ö Ö U U U Ö U U U U U U U U U U U U U U U U U Ö U U Ö U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U Ö Ö Ö U U U U U U U U U U U U U U U U U = Underskrider – motsvarar god status eller bättre Ö = Överskrider – motsvarar måttlig status eller sämre 25 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Sediment Inga sedimentundersökningar har utförts år 2014 i enlighet med gällande kontrollprogram. Tungmetaller och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) undersöktes i Getasjöns, Törns och Kyrksjöns sediment år 2013. Sedimentens beskaffenhet och innehåll av kväve och fosfor undersöktes också. Samtliga analysresultat redovisas i Bilaga 7 i årsrapporten för 2013. Nästa sedimentundersökning kommer att utföras år 2019. 26 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Ämnestransport Beräkningar av transporter och arealspecifika förluster har gjorts för fyra delavrinningsområden inom Lyckebyåns avrinningsområde. Transporter, arealspecifika förluster samt utsläpp från kommunala avloppsreningsverk inom respektive delavrinningsområde redovisas i Tabell 6 (fosfor) och Tabell 7 (kväve). I tabellerna framgår också belastningen från respektive punktkälla i jämförelse med den totala transporten vid respektive provpunkt inom recipientkontrollen där transporten beräknats. I Bilaga 8 redovisas månadstransporter vid respektive beräkningspunkt. Den totala transporten från Lyckebyån till havet år 2014 blev ca 4,7 ton fosfor, ca 190 ton kväve och ca 4100 ton organiskt kol beräknat utifrån vattenföring (SMHI:s SHYPE) vid utloppspunkten till delavrinningsområde 622959-149053 och analysdata från den samordnade recipientkontrollen i Lyckebyån vid Lyckeby (stn 17). De största transporterna skedde i januari och februari samt november och december. Transporten av fosfor i Lyckebyån vid Lyckeby har varierat mycket under perioden 1969-2014 (Figur 17). Skillnaderna mellan transporterna olika år har i stort följt variationerna i vattenföringen. För hela perioden 1969-2014 syns ingen signifikant trend till varken minskande eller ökande transporter av fosfor i Lyckebyån vid Lyckeby. Beräknade flödesviktade årsmedelhalter för fosfor (Figur 20) under perioden 1990-2014 visar också på stora variationer, men en tendens till ökande halter. Kvävetransporten i Lyckebyån vid Lyckeby har signifikant ökat sedan början av 1970-talet, men variationerna mellan olika år har varit stor (Figur 18). De flödesviktade årsmedelhalterna av kväve (Figur 21) visar signifikant ökande kvävehalter i Lyckebyån vid Lyckeby sedan början av 1990talet och fram till toppnoteringarna 2001 och 2007. De senaste årens data har dock brutit denna trend. Tabell 6. Transporter, arealspecifika förluster samt utsläpp av fosfor från kommunala avloppsreningsverk för olika delavrinningsområden vid respektive beräkningspunkt. ”% av transport vid beräkningspunkt” utgör rapporterad utsläppsmängd från respektive reningsverk i relation till beräknade ämnestransporter vid respektive provpunkt inom recipientkontrollen. Någon reduktion av ämnesmängd har ej medräknats på sträckan mellan reningsverken och provpunkten Lokal DelavrinningsNr område Avr. omr. areal km 2 Transport 2014 P ton/år Areal- Punktkälla förlust 2014 P kg/ha,år 1045 8. Västraby 275 1,5 0,056 3350 55. Linnefors 181 0,65 0,036 1065 12. Fur RV 123 581 2,8 0,048 1095 17. Lyckeby 810 4,7 0,058 Fosforutsläpp 2014 % av transport vid ton/år beräkningspunkt Kosta ARV Åfors ARV Emmaboda ARV Skruv ARV Långasjö ARV Vissefjärda ARV Saleboda ARV Strömsberg ARV Kättilsmåla ARV TOT 27 0,058 0,0010 0,075 0,014 0,031 0,049 0,0030 0,0004 0,0015 4 0,07 5 2 5 2 0,1 0,008 0,03 0,23 5 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Tabell 7. Transporter, arealspecifika förluster samt utsläpp av kväve från punktkällor för olika delavrinningsområden vid respektive beräkningspunkt. ”% av transport vid beräkningspunkt” utgör rapporterad utsläppsmängd från respektive reningsverk i relation till beräknade ämnestransporter vid respektive provpunkt inom recipientkontrollen. Någon reduktion av ämnesmängd har ej medräknats på sträckan mellan reningsverken och provpunkten Lokal DelavrinningsNr område Avr. omr. areal 2 km Tran- Areal- Punktkälla sport förlust 2014 2014 N N ton/år kg/ha,år 1045 8. Västraby 275 85 3,1 3350 55. Linnefors 181 30 1,7 1065 12. Fur RV 123 581 135 2,3 1095 17. Lyckeby 807 189 2,3 Kväveutsläpp 2014 % av transport vid ton/år beräkningspunkt Kosta ARV Åfors ARV Emmaboda ARV Skruv ARV Långasjö ARV Vissefjärda ARV Saleboda ARV Strömsberg ARV Kättilsmåla ARV TOT 5,1 0,19 14 0,86 0,55 1,9 0,22 0,16 0,54 6 0,2 17 3 2 1 0,2 0,08 0,3 24 13 Transporten av organiskt kol, mätt som TOC, i Lyckebyån vid Lyckeby har signifikant ökat sedan början av 1990-talet (Figur 19). Även de flödesviktade årsmedelhalterna (Figur 22) visar på signifikant ökande halter under samma period. För hela Lyckebyåns avriningsområde, beräknat vid Lyckeby, var arealförlusten för fosfor 0,058 kg/ha,år (låg förlust) och för kväve 2,3 kg/ha,år (måttligt hög förlust, se Tabell 6 och Tabell 7). 12 Vattenföring (m3/s) 10 8 6 4 2 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 0 Figur 16. Årsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Lyckeby (SMHI:s S-HYPE) under perioden 1990-2014 (staplar). Den heldragna linjen utgör glidande sjuårsmedelvärden. 28 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Transport av totalfosfor (ton/år) Figur 17. Årstransporter av fosfor i Lyckebyån vid Lyckeby (SLU) under perioden 1969-2014 (staplar). Den heldragna linjen utgör glidande sjuårsmedelvärden. 400 Transport av totalkväve (ton/år) 350 300 250 200 150 100 50 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 0 Figur 18. Årstransporter av totalkväve i Lyckebyån vid Lyckeby (SLU) under perioden 1969-2014 (staplar). Den heldragna linjen utgör glidande sjuårsmedelvärden. 7000 Transport av organiskt kol (ton/år) 6000 5000 4000 3000 2000 1000 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 0 Figur 19. Årstransporter av organiskt kol mätt som TOC i Lyckebyån vid Lyckeby (SLU) under perioden 1987-2014 (staplar). Den heldragna linjen utgör glidande sjuårsmedelvärden. 29 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion 45 Flödesviktade totalfosforhalter (µg/l) 40 35 30 25 20 15 10 5 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 0 Figur 20. Flödesviktade årsmedelhalter av fosfor i Lyckebyån vid Lyckeby (SLU) under perioden 19902014 (staplar). Den heldragna linjen utgör glidande sjuårsmedelvärden. 1400 Flödesviktade totalkvävehalter (µg/l) 1200 1000 800 600 400 200 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 0 Figur 21. Flödesviktade årsmedelhalter av totalkväve i Lyckebyån vid Lyckeby (SLU) under perioden 1990-2014. Den heldragna linjen utgör glidande sjuårsmedelvärden. 35 Flödesviktade halter av organiskt kol (mg/l) 30 25 20 15 10 5 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 0 Figur 22. Flödesviktade årsmedelhalter av organiskt kol, mätt som TOC, i Lyckebyån vid Lyckeby (SLU) under perioden 1990-2014 (staplar). Den heldragna linjen utgör glidande sjuårsmedelvärden. 30 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Växtplankton Årligen utförs undersökningar av växtplankton i Getasjön, Kyrksjön, Västersjön och Törn. I Bilaga 9 redovisas artlistor och resultatsammanställningar från växtplanktonanalyserna. Där redovisas också de parametrar som ingår i bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19) samt tidsutvecklingen vad gäller växtplanktonbiomassan i de studerade sjöarna. Resultateten år 2014 visade god sammanvägd näringsstatus i Kyrksjön, Västersjön och Törn och hög sammanvägd näringsstatus i Getasjön, enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter. Riklig förekomst av näringskrävande arter medförde dock att den sammanvägda näringsstatusen sänktes från hög till god i Getasjön och från god till måttlig i Kyrksjön i Medins expertbedömning. Andelen cyanobakterier var mycket liten i alla sjöarna (Figur 23). Det trofiska planktonindexet TPI var lågt (god status) i Getasjön och högt (måttlig status) i Kyrksjön, Törn och Västersjön (Figur 23). Den potentiellt besvärsbildande algen Gonyostomum noterades i alla sjöarna, störst mängd hade Getasjön (Figur 23). Arten gynnas bl.a. av höga halter organiska ämnen i vattnet (humus eller utsläppta ämnen) och dess förekomst, i kombination med förekomsten av näringsgynnade indikatorarter, indikerar viss påverkan av organiska näringsämnen i sjösystemet. Surhetsklassningen enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) visade på nära neutrala förhållanden i alla fyra undersökta sjöar. Tabell 8. Statusklassning med avseende på växtplankton i de fyra undersökta sjöarna i Lyckebyåns vattensystem år 2014. Lokal Getasjön Kyrksjön Västersjön Törn Numeriskt värde för sammanvägd status 4,44 3,39 3,27 3,63 HVMFS (2013) Hög God God God Expertbedömning God Måttlig God God Biomassa (mg/l) TPI -värde 3,0 3 2,5 2 2,0 1 1,5 0 1,0 -1 0,5 -2 0,0 -3 Getasjön Gonyostomum Kyrksjön Cyanobakterier Västersjön Kiselalger Törn Övrig biomassa TPI Figur 23. Biomassa av Gonyostomum, cyanobakterier, kiselalger och övriga alger, samt trofiskt planktonindex (TPI) i de fyra undersökta sjöarna i Lyckebyåns vattensystem år 2014. 31 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Bottenfauna Bottenfauna avser ryggradslösa djur (insekter, fåborstmaskar, iglar, virvelmaskar, snäckor, musslor och kräftdjur) som lever på eller i bottnar i vattenmiljöer. Undersökning av bottenfauna i Lyckebyåns vattensystem år 2014 omfattade fem lokaler i rinnande vatten (Tabell 9). I Bilaga 10 redovisas resultaten för de olika lokalerna i detalj. Där återfinns även beräknade index, artlistor och lokalbeskrivningar samt jämförelser med tidigare undersökningar. Bottenfaunan i Lyckebyåns huvudfåra hade ett måttligt till högt antal arter. Flest arter påträffades vid lokal 6 (Getasjökvarn) där 49 taxa noterades. Däremot var bottenfaunans artantal lågt till mycket lågt i Lyckebyåns biflöden vid lokal 54 och 55 (uppströms Löften och Linnefors). Bottenfaunan visade generellt på en god vattenkvalitet i vattensystemet (Tabell 9). Enligt Havsoch vattenmyndighetens bedömningsgrunder var statusen hög med avseende på näring och förhållandena nära det neutrala på flertalet lokaler (Tabell 9). Bottenfaunan på lokal 54 (uppströms Löften) indikerade dock problem med såväl låga pH-värden som låga syrehalter. I Medins expertbedömning bedömdes förhållandena som sura och statusen som måttlig med avseende på näring vid denna lokal (Bilaga 10). Vid lokal 6 (Getasjökvarn) bedömdes bottenfaunan vara måttligt hydromorfologiskt påverkad, och vid lokal 55 (Linnefors) sänktes statusen från hög till god status vid expertbedömningen med avseende på näring. Årets bottenfaunaundersökningar visade att Lyckebyåns vattensystem hyser ett antal ovanliga arter (Bilaga 10). Totalt påträffades fyra ovanliga arter. Alla dessa arter noterades vid lokal 16 (Kättilsmåla) och dess bottenfauna bedömdes ha mycket höga naturvärden. Tabell 9. Statusklassning av bottenfaunan på de undersökta lokalerna i Lyckebyån år 2014 enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19). Lokal 6. Lyckebyån, Getasjökvarn 14. Lyckebyån, Stubbelycke 16. Lyckebyån, Kättilsmåla 54. Bifl till Lyckebyån, uppstr. Löften 55. Bifl till Lyckebyån, Linnefors Statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens kriterier Surhetsklass Ekologisk kvalitet Näringsstatus (MILA/MISA) (ASPT-index) (DJ-index) Nära neutralt Hög Hög Nära neutralt Hög Hög Nära neutralt Hög Hög Surt Hög God Nära neutralt Hög Hög 32 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Kiselalger Kiselalger är ofta den dominerande gruppen i påväxtalgsamhället. Begreppet påväxtalger innefattar de alger som sitter fast på, eller lever i direkt anslutning till, olika substrat (t.ex. stenar och vattenväxter) i sjöar och vattendrag. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö fungerar de bra som indikatorer på närings- och föroreningspåverkan samt surhet. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Kiselalger har undersökts på sju lokaler i Lyckebyån (Tabell 10 och Bilaga 11). I Bilaga 11 redovisas metodik, artlistor och resultatsammanställningar från kiselalgsanalyserna samt tidsutvecklingen i de studerade provpunkterna. I Tabell 10 redovisas statusklassningarna för näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening samt surhet enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19) i Lyckebyåns avrinningsområde år 2014. Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening. Stödparametrarna %PT (andelen föroreningstoleranta kiselalger) och TDI (mängden näringskrävande arter) beaktas vid klassningen framför allt om IPS-värdet ligger nära en klassgräns. Alla lokaler utom LY3350 hamnade i klass 1, hög status (näringsfattiga förhållanden) år 2014 (Tabell 10). IPS-indexet låg emellertid i den nedre delen av klassintervallet för god status i LY1065. I LY1025 var andelen föroreningstoleranta arter (%PT) svagt förhöjd, vilket främst berodde på förekomsten av Gomphonema parvulum (Figur 24). Detta skulle kunna bero på någon lokal tillförsel av lättnedbrytbart organiskt material i ett i övrigt rent vatten. IPS-indexet motsvarade klass 2 god status i LY3350 (Tabell 10). Mängden näringskrävande arter (TDI) var inte anmärkningsvärt stor, men är underskattad eftersom planktiska arter (frilevande i sjöar) dominerade (61 %) i provet och dessa räknas inte med i TDI-indexet. Den dominerande arten, Aulacoseira ambigua (Figur 24) föredrar mer eller mindre näringsrikt vatten. Andelen föroreningstoleranta former (%PT) var dock mycket liten. Antal räknade arter Divers-itet Tabell 10. Antalet räknade arter, diversitet, kiselalgsindexet IPS och stödparametrarna TDI och %PT samt statusklassning enligt Naturvårdsverket (2007) för lokalerna i Lyckebyån år 2014 LY1025 Lyckebyån, Riksväg 25 50 3,96 18,7 LY1030 Lyckebyån, Getasjökvarn 25 1,19 19,7 LY1045 Lyckebyån, Västraby 32 2,10 LY1065 Lyckebyån, Fur RV 123 52 LY1075 Lyckebyån, Stubblycke TDI (0-100) TDI-klass %PT % PT-klass 1 24,8 1 4,5 1-2 1 Hög 1 25,6 1 0,0 1-2 1 Hög 19,0 1 23,3 1 0,2 1-2 1 Hög 3,23 18,1 1 28,5 1 0,7 1-2 1 Hög 34 2,49 19,1 1 26,1 1 0,5 1-2 1 Hög LY1085 Lyckebyån, Kättilsmåla 49 2,88 19,4 1 21,5 1 0,0 1-2 1 Hög LY3350 Lyckebyån, Linnefors 45 3,93 17,0 2 28,1 1 0,2 1-2 2 God Nr Vattendrag IPS (1-20) IPS-klass 2014 33 Klass Status LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Figur 24. Den s.k. centriska kiselalgen Aulacoseira ambigua (t.v.) trivs i mer eller mindre näringsrika vatten. Den är planktisk, d.v.s. frilevande i sjöar, men kan dock vara vanlig i rinnande vatten, framför allt när provtagningslokalen ligger direkt nedströms en sjö. Den föroreningstoleranta Gomphonema parvulum förekom i LY1025, men i liten mängd, © Medins Biologi AB. Surhetsindexet ACID är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH under 7. Vid höga pH ger indexet inte fullt lika starka klassningar som vid lägre pH (Andrén & Jarlman 2008). I LY1030 hamnade ACID-indexet i alkaliska förhållanden, vilket pekar på att årsmedelvärdet för pH ligger över 7,3 (Tabell 11). LY1045, LY1065, LY1075 och LY1085 visade nära neutrala förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 6,5-7,3 (Tabell 11). Av dessa ligger LY1085 i den nedre delen av klassintervallet. I måttligt sura förhållanden hamnade LY1025 och LY3350, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum är under 6,4. Båda ligger dock relativt nära gränsen mot nära neutrala förhållanden. alkalibiont (‰) odefinierad (‰) ACID Klass/pH-regim pH-regim 0 270 630 57 0 43 5,59 3 Måttligt surt acidofil (‰) alkalifil (‰) 27,0 17,7 acidobiont (‰) Vattendrag EUNO (%) Nr LY1025 Lyckebyån, Riksväg 25 ADMI (%) 2014 circumneutral (‰) Tabell 11. Surhetsindexet ACID och surhetsklassning enligt Naturvårdsverket (2007) i Lyckebyån 2014. I tabellen redovisas också de parametrar som ingår i uträkningen av ACID. LY1030 Lyckebyån, Getasjökvarn 85,6 2,5 0 50 895 41 0 14 7,80 1 Alkaliskt LY1045 Lyckebyån, Västraby 71,4 6,6 0 124 770 56 0 49 6,86 2 Nära neutralt LY1065 Lyckebyån, Fur RV 123 47,9 1,9 9 75 589 259 0 68 7,41 2 Nära neutralt LY1075 Lyckebyån, Stubblycke 62,8 3,1 2 60 818 79 0 41 7,46 2 Nära neutralt LY1085 Lyckebyån, Kättilsmåla 59,7 12,5 9 182 729 57 0 24 6,29 2 Nära neutralt LY3350 Lyckebyån, Linnefors 7,1 0 166 273 432 2 127 5,56 3 Måttligt surt 8,3 34 LYCKEBYÅN 2014 – Resultat och diskussion Elfiske Elfiskeundersökningar används i huvudsak för att inventera förekomsten av fiskarter, kvantifiera de olika fiskarternas beståndstätheter och uppskatta produktionen av årsungar av laxfisk. I kontrollprogrammet för Lyckebyåns recipientkontroll ingår elfisken vid fyra stationer (8 Lyckebyån vid Västraby, 14 Lyckebyån vid Stubbelycke-Viökvarn, 16 Lyckebyån vid Kättilsmåla (ovan bron ö:a fåran) och 16 B Lyckebyån vid Mariefors), samtliga fiskade under år 2014. Provfiskena utfördes den 21 augusti. Vid tiden för provfiskena var vattenföringen överlag hög i Lyckebyåns vattensystem. Detta försvårade provfiskena något, dock inte mer än att årets resultat bedömdes vara jämförbara med äldre resultat. I Bilaga 12 redovisas resultatsammanställningar för elfiskena vid aktuella stationer med metodik, lokalinformation, fångsstatistik, längdfördelning och statusklassning (VIX) samt tidsutveckling för vissa fångster och bedömningar. Indexet VIX (VattendragsIndeX) används för att klassa ett rinnande vattendrags generella ekologiska status och baseras på uppgifter och data som noteras vid standardiserade elfisken. Detta index räknas ut av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Fullständiga fältprotokoll kan erhållas från datavärden (SLU). VIX visar i första hand på effekter av näringsämnespåverkan, påverkan av surt vatten samt morfologisk och hydromorfologisk påverkan. Indexet indikerar även diffusa negativa effekter inklusive försämrad habitatkvalitet på grund av vandringshinder och/eller jord- och skogsbruk. Som ett komplement till VIX finns även två sidoindex (VIXh (hydrologi) och VIXsm (surhet/morfologi). I Tabell 12 redovisas sammanfattande resultat avseende tätheter av öring (0+ och >0+) samt lokalernas ekologiska status utifrån VIX-klassningen år 2014. Vid samtliga lokaler bedömdes statusen som otillfredsställande eller dålig. Detta oftast p.g.a. låga tätheter eller avsaknad av öring och/eller förekomst av tåliga arter, vilka dock ofta förekommer i naturliga strömsträckor som ligger i anslutning till sjöar och höljor. Att lokalerna överlag får en låg status bedöms i huvudsak bero av hydromorfologiska effekter kopplade till vattenkraft/reglering. Tabell 12. Lokaler som elfiskats inom ramen för Lyckebyåns samordnade recipientkontroll år 2014 samt redovisning av tätheter av öring (0+ och >0+), VIX-klass och bedömning av ekologisk status Lokal Öringtäthet st/100 m 0+ >0+ 8. Lyckebyån, Västraby 0 0 14. Lyckebyån, Stubbelycke 0,2 0,2 16. Lyckebyån, Kättilsmåla 1,5 0,3 16B. Lyckebyån, Mariefors 7,1 4,1 2 35 VIXklass Ekologisk status 5 4 4 4 Dålig Otillfredsställande Otillfredsställande Otillfredsställande LYCKEBYÅN 2014 – Miljömål MILJÖMÅL Det svenska miljömålssystemet innehåller ett generationsmål, sexton miljökvalitetsmål och fjorton etappmål. Generationsmålet innebär att förutsättningarna för att lösa miljöproblemen ska nås inom en generation. Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Etappmålen är steg på vägen för att nå generationsmålet och ett eller flera miljökvalitetsmål. Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen svarar för arbetet med miljömålen och uppföljningen av dem på regional nivå. De regionala miljömålen har ofta tagits fram i samverkan med aktörer i länen, till exempel landsting, samverkansorgan, kommuner, näringsliv och ideella organisationer. Nedan presenteras två av de 16 miljökvalitetsmålen som är särskilt relevanta för recipientkontrollen inom Lyckebyåns avrinningsområde. Texten är till stora delar hämtad från Miljömålsportalen (www.miljomal.se) och i tillämpliga delar baseras bedömningarna på analysresultat från Lyckebyåns recipientkontroll. Miljömålsportalen är en samverkansportal för alla aktörer inom miljömålssystemet. Den presenterar en samlad beskrivning av miljöarbetet, som sker i samverkan mellan olika aktörer i samhället för att nå miljömålen. 03 Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar Kronobergs län: Kronobergs län är ett av de mest försurningsdrabbade områdena i landet. Detta beror på ett tidigare stort nedfall av kväve och svavel, samt markförhållanden med begränsad förmåga att neutralisera surt nedfall. I takt med minskat nedfall har skogsbrukets relativa bidrag ökat. Enligt beräkningar med den s.k. MAGIC-modellen är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (större än 1ha) försurade på grund av mänsklig aktivitet Länets 14 referenssjöar uppvisar i de flesta fall en viss återhämtning från försurning. Detta framgår tydligast när det gäller syraneutraliserande förmåga (ANC). Alla mätningar i referenssjöar utom en visar positiva trender. Kalmar län: Försurningsläget i Kalmar län påverkas i stor utsträckning av utsläpp av försurande ämnen från kontinenten och internationell sjöfart. Svavelnedfallet i länet har minskat kraftigt sedan 1990, från cirka 14 kilo per hektar till i medeltal 1-2 kilo per hektar år 2013. Kvävenedfallet har inte minskat i samma utsträckning och uppgick till drygt 6 kilo per hektar år 2013, vilket överstiger den kritiska belastningen för kvävenedfall till barrskog (5 kg per hektar och år). Prognosen är att svavelnedfallet fortsätter minska medan kvävenedfallet långsamt börjar minska. 36 LYCKEBYÅN 2014 – Miljömål Skogsbrukets andel av den försurande påverkan ökar på grund av allt mer omfattande användning av skogsbränslen då förutom stammen också grenar och toppar (GROT) samt ibland även stubbar tas ut. Härigenom bortförs buffrande näringsämnen. I Kalmar län står skogsbruket i dagsläget sannolikt för 40-70 % av skogsmarkens försurning. Försurningsläget för sjöar och vattendrag har förbättrats, men den kritiska belastningen för försurning i sjöar överskrids i hela Kalmar län. Av länets sjöar och vattendrag är omkring 10 % påverkade av antropogen försurning med störst problem i södra länsdelen. Prognosen för de kommande 30 åren är att cirka 10 % av länets sjöar även fortsättningsvis kommer att vara försurningspåverkade. Blekinge län: Försurningssituationen i Blekinges mark och vatten har förbättrats men klassas fortfarande som kraftigt försurade. Nedfallet av försurande ämnen är stora och miljökvalitetsmålet kommer inte att uppnås. Åtgärder som kalkning är nödvändig för att upprätthålla pH-balansen sjöar och vattendrag. De senaste skattningarna av försurningspåverkan visar att 12 procent av länets okalkade sjöar är försurade på grund av mänskliga aktiviteter. Ytterligare cirka 48 procent av länets sjöar skulle varit försurade om de inte hade kalkats. Blekinges referenssjöar uppvisade en viss återhämtning under 1990-talet. Denna positiva trend i återhämtningen tycks sedan avstannat, åtminstone beträffande pH-värdena. Däremot verkar motståndskraften mot försurning ha ökat något på senare år. Vattendragen i länet visar fortfarande inga tydliga tecken på återhämtning. Alla större vattendrag åtgärdas genom kalkningsverksamhet och de mindre okalkade bäckarna är oftast mycket sura. 07 Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten uppnår minst god status för näringsämnen enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön Kronobergs län: Effekterna av övergödningen på mark och vatten kommer att kvarstå länge. 24 procent av de klassade ytvattenförekomsterna i länet har idag sämre status än god vad gäller näringsämnen. Det går inte att se någon trend att övergödningen minskar i länet. Åtgärdstakten behöver öka. 87 av 120 sjöar i länet har bedömts för näringsämnespåverkan. Av dessa 87 sjöar har 15 sämre än god status vad gäller näringsämnen. Dessa 15 sjöar utgör cirka 12 procent av den totala sjöarealen (914 km2). 109 av 181 vattendragssträckor i länet har bedömts för näringsämnespåverkan. Av dessa 109 vattendragssträckor har 33 sämre än god status vad gäller näringsämnen. Dessa 33 vattendragssträckor utgör cirka 16 procent av den totala vattendragslängden (1 340 km). Det finns många vatten runt om i länet som är påverkade av övergödning, de största problemen med övergödning finns i områden kring Växjö, Alvesta och sjön Åsnen. 37 LYCKEBYÅN 2014 – Miljömål Kalmar län: Tillförseln av näringsämnen till havet behöver minska för att vi ska uppnå målet Ingen övergödning. Mätningar av tillförseln av kväve och fosfor till havet har utförts under de senaste 40 åren. Dessa visar på minskade utsläpp av fosfor från Kalmar län under 1970- och 1980-talen. De senaste 20 åren ses dock inga förändringar, varken i fosfor- eller kvävebelastningen. Tillförseln av näringsämnen till havet är därmed fortfarande för stort för att förbättra miljötillståndet. I länet bedöms cirka 10 procent av sjöarna och vattendragen ha problem med övergödning. Blekinge län: I Blekinge är övergödning i havet fortsatt allvarlig. Arbetet med Greppa Näringen och lokala vattenvårdssatsningar löper vidare och är styrmedel i åtgärdsarbetet. Sverige har inom ramen för Helcom tidigare åtagit sig att minska de årliga utsläppen av fosfor till Egentliga Östersjön med 290 ton. Under 2013 skärptes åtagandet till 530 ton inklusive förbättringar som redan är genomförda (135 ton). Betinget för kväve har istället mer än halverats och är idag 9 240 ton. Även om ingen regional uppdelning har gjorts, så är det uppenbart att vi inte når de uppsatta målen i överenskommelsen. Lyckebyån I större delen av Lyckebyåns huvudfåra har fosforhalterna signifikant minskat under perioden 1988-2014. Nere vid mynningen finns dock ingen signifikant trend till ökande eller minskande fosforhalter under samma period p.g.a. stora variationer mellan åren. Utifrån undersökningar av vattenkemi, växtplankton, bottenfauna och kiselalger som utförts inom ramen för Lyckebyåns recipientkontroll åren 2012-2014 bedömdes flertalet provtagningsstationer ha god eller hög näringsstatus enligt bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2013:19). Måttlig status med avseende på fosfor noterades för Bjurbäcken nedströms Emmaboda samt bäcken från Långasjö (stn 56). Undersökningarna av bottenfauna de senaste åren har också gett måttlig status i Linneforsån uppströms Löften (stn 54) där bottenfaunan indikerat problem med såväl låga pH-värden som låga syrehalter. Från Lyckebyån till havet har transporten av fosfor och kväve inte minskat signifikant de senaste 20-25 åren. 38 LYCKEBYÅN 2014 – Referenser REFERENSER Vattenkemi ALcontrol AB 1999. Lyckebyåns recipientkontroll 2000. Lyckebyåns Vattenförbund. ALcontrol AB 2012. Lyckebyåns recipientkontroll 2011. Lyckebyåns Vattenförbund. ALcontrol AB 2013. Lyckebyåns recipientkontroll 2012. Lyckebyåns Vattenförbund. ALcontrol AB 2014. Lyckebyåns recipientkontroll 2013. Lyckebyåns Vattenförbund. Calluna 2011. Lyckebyån 2010. Lyckebyåns Vattenförbund. Havs- och vattenmyndigheten 2013. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19 Miljömålsportalen. Internetadress: www.miljomal.se. Information om Sveriges 16 miljökvalitetsmål och arbetet för att nå dem. Naturvårdsverket 1990. Allmänna råd 90:4. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Klassificering av vattendrag. Klassificering av vattenkemi samt metaller i sediment och organismer. Naturvårdsverket 1999. (Wiederholm ed.). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. Naturvårdsverket 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Handbok 2007:4. Naturvårdsverket. Stockholm. SCB 1985. Statistiska meddelanden. Statistik för avrinningsområden 1980-81. Na 11 SM 8501. SCB 2008. Statistiska meddelanden. Statistik för avrinningsområden 2005. MI 11 SM 0701. SMED Svenska MiljöEmissionsData 2005 PLC5 Pollution Load Compilation 5 SMHI 1994. Svenskt vattenarkiv. Avrinningsområden i Sverige. Del 3. Vattendrag till Egentliga Östersjön och Öresund. SMHI. Vattenweb” (http://vattenweb.smhi.se/modelarea/) Statens Naturvårdsverk 1969. Bedömningsgrunder för svenska ytvatten, 1969:1. VISS – VattenInformationsSystem Sverige. Internetadress www.viss.lst.se. Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU. Rekommendationer angående klassgränser för Särskilt Förorenande Ämnen och expertbedömning vid kemisk statusklassning. Havs- och Vattenmyndigheten. Skrivelse 2013-09-27. Växtplankton Havs- och vattenmyndigheten 2013. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19 Hårding I., Liungman, A., Nilsson, C., Sundberg I. och Svensson J-E. 2011. Bedömningsgrunder för växtplankton. Hur Medins Biologi AB klassar och bedömer växtplankton i sjöar. Medins Biologi AB. (tillgänglig på www.medins-biologi.se) Hörnström, E. 1979. Trofigradering av sjöar genom kvalitativ fytoplanktonanalys. SNV PM 1221. Hörnström, E. 1981. Trophic characterization of lakes by means of qualitative phytoplankton analysis. Limnologica 13: 249-261. Naturvårdsverket, 1986a. Metodbeskrivningar, Recipientkontroll vatten, Del 1 Undersökningsmetoder för basprogram. Naturvårdsverket Rapport 3108. Naturvårdsverket. 1986b. Metodbeskrivningar. Recipientkontroll Vatten. Del II. Undersökningsmetoder för specialprogram. Naturvårdsverket Rapport 3109. Naturvårdsverket. 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Naturvårdsverket Handbok 2007:4, utgåva 1. ISBN 978-91-620-01476. Naturvårdsverket, 2010. Handledning för miljöövervakning: Programområde Sötvatten, Undersökningstyp ”Växtplankton i sjöar” Version 1:3, 2010-02-18. 39 LYCKEBYÅN 2014 – Referenser SIS, 2006. Svensk Standard, SS-EN 15 204:2006, ”Water quality- Guidance standard on the enumeration of Phytoplankton using inverted microscopy (Utermöhl technique)” Utgåva 1. Utermöhl, H. 1958. Zur Vervollkommung der quantitativen Phytoplankton-Methodik. Mitteilungen Int. Ver. Limnol. 9: 1-38. Bottenfauna Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 – The redlist of Swedish species. Artdatabanken, SLU, Uppsala Havs- och vattenmyndigheten. 2013. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19 Medin, M., Ericsson, U., Liungman, M., Henricsson A., Boström A. & Rådén R. 2009. Bedömningsgrunder för bottenfauna. Hur Medins Biologi AB klassar och bedömer bottenfauna i sjöar och vattendrag. Medins Biologi AB. Mölnlycke. Naturvårdsverket 2010. Handledning för miljöövervakning. Programområde: Sötvatten. Undersökningstyp: Bottenfauna i sjöars litoral och i vattendrag – tidsserier. Version 1:1 2010-03-01. Naturvårdsverket 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszoner. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattensförekomster kan bestämmas och följas upp. Naturvårdsverket, handbok 2007:4, utgåva 1, december 2007. Naturvårdsverket 2006. Handledning för miljöövervakning. Programområde: Sötvatten. Undersökningstyp: Lokalbeskrivning. Version 1:6: 2006-04-26. SIS, 2012. Svensk Standard, SS-EN ISO 10870:2012, ”Vattenundersökningar – Vägledning för val av metoder för provtagning av bottenfauna (bentiska makroevertebrater) i sötvatten. Wiederholm, T. (Ed.) 1999a. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket, rapport 4913. Wiederholm, T. (Ed.) 1999b. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. Bakgrundsrapport, biologiska parametrar. Naturvårdsverket, rapport 4921. Kiselalger Andrén, C. & Jarlman, A. 2008. Benthic diatoms as indicators of acidity in streams. Fundamental and Applied Limnology Vol.173/3: 237-253. Havs- och vattenmyndigheten 2013. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19. Jarlman, A. & Sundberg, I. 2010. Bedömningsgrunder för kiselalger. Hur Medins Biologi AB klassar och bedömer kiselalger i vattendrag. Medins Biologi AB. (www.medins-biologi.se). Naturvårdsverket 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvat-ten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4, utgåva 1 december 2007. Bilaga A Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. (https://www.havochvatten.se/om-oss/publikationer/naturvardsverkets-publikationer.html) Naturvårdsverket 2009. Handledning för miljöövervakning: Programområde Sötvatten, Undersökningstyp ”Påväxt i rinnande vatten – kiselalgsanalys” Version 3:1, 2009-03-13. (https://www.havochvatten.se/kunskap-om-vara-vatten/datainsamling-ochmiljoovervakning/programomraden/programomrade-sotvatten/undersokningstyper-inomprogramomrade-sotvatten.html) SIS 2014a. Svensk Standard, SS-EN 13946:2014, Water quality - Guidance for the routine sampling and preparation of benthic diatoms from rivers and lakes. SIS 2014b. Svensk Standard, SS-EN 14407:2014, Water quality – Guidance for the identification and enumeration of benthic diatom samples from rivers and lakes. 40 LYCKEBYÅN 2014 – Referenser Elfiske Artdatabanken. 2010a. Rödlistan. Lake, Lota lota. 2010. [Elektronisk källa] Tillgänglig på: http://www.artfakta.se/GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced [2014-03-03] Artdatabanken. 2010b. Rödlistan. Ål, Anguilla anguilla. 2010. [Elektronisk källa] Tillgänglig på: http://www.artfakta.se/GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced [2014-10-27] Degerman, E. & Sers, B. 1999. Elfiske. Fiskeriverket information 1999:3 Reviderad. 2001-08-24. Havs- och Vattenmyndigheten. 2010. Handledning för miljöövervakning. Programområde: Sötvatten. Undersökningstyp: Elfiske i rinnande vatten. Version 1:5 2010-05-05. Havs- och vattenmyndigheten. 2013. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19.” Naturvårdsverket. 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Naturvårdsverket Handbok 2007:4, utgåva 1. SIS. 2006. Svensk standard, SS-EN 14011:2006. Vattenundersökningar– provtagning av fisk med elektricitet. Sveriges lantbruksuniversitet SLU. 2014. Resultat från årets och tidigare elprovfisken. Data från Elfiskeregistret sammanställd av Berit Sers, SLU 2014. Rådén, R. 2014. Elfiske i Lyckebyån 2013. En undersökning av fyra lokaler i rinnande vatten. Delrapport i Alcontrol rapport. Medins Biologi AB Rådén, R. 2013. Elfiske i Lyckebyån 2012. En undersökning av fyra lokaler i rinnande vatten. Delrapport i Alcontrol rapport. Medins Biologi AB Rådén, R. 2012. Elfiske i Lyckebyåns avrinningsområde 2011. Medins Biologi AB. Rapport till Alcontrol i Linköping AB. 41 LYCKEBYÅN 2014 – Referenser 42
© Copyright 2024