Åtgärder för vandringsfisk och levande vattendrag i Ätradalen Halland - sex biflöden till Högvadsån Hjärtaredsån Beskrivning, förslag till åtgärder och uppföljning I projektet ingår följande delar: 1. Inledning riktad till markägare 2. Projektbeskrivning, metod och utvärdering 3. Biologisk undersökning och utvärdering i sex biflöden till Högvadsån i Ätrans avrinningsområde. 4. Hjärtaredsån - Beskrivning, förslag till åtgärder och uppföljning 5. Kvarnbäcken - Beskrivning, förslag till åtgärder och uppföljning 6. Rammbäcken - Beskrivning, förslag till åtgärder och uppföljning 7. Ryenbäcken - Beskrivning, förslag till åtgärder och uppföljning 8. Stockån - Beskrivning, förslag till åtgärder och uppföljning 9. Österbäcken - Beskrivning, förslag till åtgärder och uppföljning Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Hallands län Kontaktperson: Marie-Helene Bergstrand Fältarbete: Peter Nolbrant, BioDivers Naturvårdskonsult Text och foto: Peter Nolbrant, BioDivers Naturvårdskonsult Kartor: Peter Nolbrant, © Lantmäteriet, © Sveriges geologiska undersökning Datum: 2014 –2– Förord xxxx xx /Länsstyrelsen i Hallands län –3– Innehåll Sammanfattning..................................................................................... 5 Beskrivning av Hjärtaredsån................................................................. 5 Hela avrinningsområdet ................................................................................. 6 Undersökt sträcka ........................................................................................... 9 Markanvändning – aktuell och historisk ............................................................. 9 Jordarter............................................................................................................... 10 Topografi och höjdprofil ..................................................................................... 11 Hydrologi .............................................................................................................. 12 Hydromorfologi ................................................................................................... 12 Analys av höjddata .............................................................................................. 14 Grundvatten ......................................................................................................... 16 Vattenkvalitet ....................................................................................................... 16 Biologiska naturvärden i vattendraget .............................................................. 16 Biologiska naturvärden i angränsande landmiljöer ......................................... 16 Beskrivning av delsträckor................................................................................. 19 Påverkan, mål, åtgärder och uppföljning ........................................... 31 Ekologisk status enligt Vattenmyndigheten .............................................. 31 Påverkan ........................................................................................................ 31 Näringstransporter ....................................................................................... 33 Rehabiliteringsmål ........................................................................................ 35 Åtgärdsförslag............................................................................................... 35 Uppföljning .................................................................................................... 36 Referenser ............................................................................................ 37 Bilaga 1. Åtgärdsförslag vid respektive fastighet ............................. 38 Ullared 2:2 och 7:1 ........................................................................................ 38 –4– Sammanfattning Syftet med projektet är att återfå reproducerande bestånd av flodpärlmussla i sex biflöden till Högvadsån. För detta behöver även laxartad fisk reproducera sig eftersom flodpärlmusslans larvstadium lever som parasit på fiskarnas gälar. För att lyckas med detta behöver de bakomliggande orsakerna till flodpärlmusslans försvinnande utredas. Detta kan bidra till svar om vad som behöver åtgärdas i vattendragen för att flodpärlmusslan åter ska kunna reproducera sig och återkomma på lokaler där den försvunnit. Tanken är att göra åtgärder som bidrar till att vattendragen rehabiliteras genom att naturliga processer återskapas snarare än restaureras till ett ursprungligt utseende som ändå inte kan återskapa. Utredningen bygger på biologiska inventeringar av lax och öring samt flodpärlmussla för att bedöma förutsättningarna. Genom att underöka infektionen av flodpärlmussellarver på fisk kan typ av värdfiskar identifieras. Resultatet redovisas i separat rapport: Biologisk undersökning och utvärdering i sex biflöden till Högvadsån i Ätrans avrinningsområde. För att rätt åtgärder ska kunna göras har en helhetsbedömning av hydromorfologi och biologi gjorts både i vattendragsfåra och i omgivande svämplan och landmiljöer. Till hjälp för detta har bland annat höjddatabaser, historiska kartor och flygfoton använts. Analyser av höjddata har gjorts i GIS. Resultaten redovisas i separata rapporter för respektive vattendrag. Utredning och inventering har skett i de nedre delarna av biflödena närmast utloppet i Högvadsån. Föreliggande rapport beskriver resultaten från undersökningssträckan i Hjärtaredsån samt förslag till åtgärder och uppföljning. Längs sträckan leker lax och flodpärlmussla förekommer. De viktigaste åtgärderna bedöms vara att återskapa en fungerande konnektivitet i vattendraget, att minska påverkan från omgivande markanvändning samt att öka mängden död ved i vattendraget som gör att nybildning av grusiga bottnar uppstår. –5– Beskrivning av Hjärtaredsån Hela avrinningsområdet Hjärtaredsån hör till de lite större biflödena till Högvadsån med medelvattenföring på 2,9 m³/s och bredd på cirka 9 m vid utloppet. Ån mynnar i Högvadsån strax söder om Ullared. Rinnsträckans hela längd från källflödena till Högvadsån är cirka 26 km (Fig. 1) och avrinningsområdet som Hjärtaredsån avvattnar är 120 km2 (Fig. 4) Överst i avrinningsområdet ligger Högsjön på 156 m.ö.h. (Fig. 1 och 4). De övre delarna domineras av urberg med tunna jordtäcken (Fig. 3). Urberget är uppsprucket i långsträckta parallella sprickdalar. Efter att vattnet passerat de mindre sjöarna Hällesjön och Ämtasjön störtar sig Tranån ner för en sådan sprickdal, passerar några mindre sjöar, övergår i Kampån som leder vidare till Barken 85 m.ö.h. Därefter rinner Barkhultaån brant ner mot en serie mycket långsträckta och långgrunda sjöar, som omges av kulturmarker. Sjöarna avslutas med Hjärtaredssjön som slutligen avvattnas av Hjärtaredsån. Ån rinner först med liten lutning men vid en trängre passage i urberget och ett område med morän blir lutningen åter blir större (Fig. 1). Här finns en damm och ett kraftverk. I provsträckan som ligger nedströms rinner Hjärtaredsån i ett mycket fint kvillområde. Totalt finns sju dammanläggningar i avrinningsområdet registrerade i dammregistret. De allra största delarna av avrinningsområdet domineras av urberg och morän, bevuxet av barrskogar med myrmark i sänkorna (Fig. 3 och 4). Mängden morän ökar i den nedre halvan. Efter Hjärtaredssjön dominerar istället isälvssediment. På moränområden och en del torvjordar i dalsänkorna finns ett småskaligt kulturlandskap som under andra halvan av 1900-talet delvis vuxit igen. Högsjön Höjd över havet (m) Barken Hjärtaredssjön Rinnsträcka (m) Figur 1. Höjdprofil för hela vattendragets längd (mätt i meter). Undersökningssträckan sträcker sig från utloppet till den lila markeringen. –6– Figur 2. Höjdkarta över nedre delen av avrinningsområdet mätt i meter över havet. Undersökningssträckan sträcker sig från utloppet till den lila markeringen. Figur 3. Jordarter i avrinningsområdet –7– Figur 4. Markslag i avrinningsområdet. –8– Undersökt sträcka Projektet inriktar sig på den nedre delen av Hjärtaredsån från dammanläggningen vid vägen mellan Ullared och Svartrå ner till mynning i Högvadsån, en sträcka som motsvarar 2600 meter. Denna sträcka hyser enligt tidigare undersökningar flodpärlmussla och har förutsättningar för förbättrande åtgärder (Ingvarsson 2011). Markanvändning – aktuell och historisk Längs den undersökta sträckan dominerar kulturmarker med betesmarker och åkrar (Fig. 5). Längs den nedre tredjedelen ligger Gekås camping och stugby. I den övre delen av sträckan ligger en del hus på båda sidor av ån. Närmast ån, längs en stor del av sträckan, växer lövträd eller en zon med lövdominerad skog. Endast längs en 150 meter lång sträcka finns granskog intill vattendraget på norrsidan av ån. Längre bort från vattendragsfåran dominerar däremot granskog. På den historiska kartan över Hjärtareds inägor, som ligger söder om ån ungefär i mitten av sträckan, kan man se att gården ligger på samma plants som 1866 (Fig. 6). Intressant att notera är även att åkermarkernas utbredning i stort sett var desamma då som nu. Det fanns dock mer slåtterängar närmast ån tidigare. Åkrarna närmast utloppet samt ängsmarker har övergått till stugby och campingplats. Här har delar av svämplanet fyllts ut och markytor har hårdgjorts. Figur 5. Markslag längs undersökningssträckan. –9– Åns lopp har i stort sett varit detsamma utom på två platser. I samband med byggandet av stugbyn i slutet av 1900-talet grävdes en slinga bort och en cirka 300 meter lång kanal grävdes dit vattnet fördes. Även en mindre slinga har rätats i den övre delen av Hjärtareds inäga i samband med att järnvägen byggdes. Här har en cirka 100 meter lång kanal grävts. Effekten av detta har inneburit att vattnets hastighet och energi har ökat efter sträckan jämfört med tidigare. Detta har lett till ökad erosion i slutet av sträckan vid nästa krök, vilket lett till att fårans läge även här har förändrats. Figur 6. Markanvändning vid Hjärtared 1866 samt åns urspringliga sträckning. Jordarter Jordarter och berggrund bestämmer vattendragets höjdprofil, strömhastighet, fårans utseende och bottenförhållande och tillförsel av grundvatten. Vattendraget rinner till största delen genom isälvssediment av sand, grus och sten. Större block saknas därmed eller finns i mycket liten mängd längs en stor del av sträckan. På två platser passerar ån genom morän (samt fast berg). Här ökar vattenhastigheten och mängden block starkt. I den nedre delen längs en cirka 600 meter lång sträcka är området utfyllt för exploatering av stugby och campingplats. – 10 – G F E B D A C Figur 7. Jordarter längs undersökt sträcka. Avstånd mellan varje röd punkt är 50 m. Topografi och höjdprofil Ån rinner genom en öppen flack dalgång som avgränsas av höjder med urberg. (Fig. 7). Dalgångens bredd mellan bergssluttningarna varierar mycket mellan 100-600 meter. Fallhöjden längs den 2500 meter långa undersökningssträckan är 11 m och den genomsnittliga lutningen är 0,26°. Den genomsnittliga lutningen i delsträckor varierar mellan 0,04° till 1,1° (Fig. 8). Genom att studera höjdprofilen kan man dela upp vattendraget i delsträckor. Lutningen sammanfaller i stort sett med jordartstypen (Fig. 7). Efter dammen (delsträcka G) finns ett kortare brant parti på 1,1° genom blockig morän (delsträcka F). Däreftler ligger lutningen runt 0,13° (delsträcka E). Ån rinner här genom grusigt och stenigt isälvsmaterial och bildar en bred grund fåra med kvillområden. Vid delsträcka D ökar lutningen något, fåran smalnar av något mer men är fortfarande bred. Vid 1000 meter från mynningen passerar on ett område med urberg och här finns ett kortare forsande blockigt parti (delsträcka C). De sista sträckorna planar vattendraget ut betydligt. – 11 – Höjd över havet (m) G F E D C B A Rinnsträcka (m) Figur 8. Undersökningssträckans höjdprofil samt beräknad lutning hos vattendraget längs delsträckor A-J. Delsträckorna finns även markerade i fig. 7 och beskrivna i Tabell 1. Undersökningssträckan sträcker sig från utloppet till den lila markeringen. Kända musselförekomster är markerade där den största rutan motsvarar 33 individer och den minsta 2 individer. Streckad linje innebär att musslor förkommer längs sträckan. Hydrologi Hjärtaredsån har vid utloppet en årsmedelvattenföring på 2,86 m³/s (Tabell 1). Medelhögvattenföring ligger på 10,8 m³/s och medellågvattenföring på 0,33 m³/s. Avrinningsområdets relativt stora yta gör att flödespulser gör att flödespulser blir mer utdragna. Avrinningsområdet innehåller en tämligen stor del sjöar och våtmarker som kan magasinera vatten. Detta kan göra att flödestoppar blir lägre och även perioder med kritiska lågvatten blir kortare. Tabell 1. Stationskorrigerad vattenföring 1981-2010 vid Rammbäckens utlopp. HQ50 HQ10 HQ2 MHQ MQ MLQ Vattenföring (m³/s) 18,1 14,5 10,4 10,8 2,86 0,33 HQ50 - Högvattenföring med en återkomsttid av 50 år. HQ10 - Högvattenföring med en återkomsttid av 10 år. HQ2 - Högvattenföring med en återkomsttid av 2 år. MHQ - Medelvärdet av varje års högsta dygnsvattenföring. MQ - Medelvärdet av dygnsvattenföringen under hela perioden. MLQ - Medelvärdet av varje års lägsta dygnsvattenföring Hydromorfologi Vattendraget har en bredd på 7-10 meter och fåran är svagt slingrande. På grund av olika lutning och jordart längs sträckan finns flera olika hydromorfologiska typer (Tabell 2). Längs delsträcka E är fåran bred och grund och delar upp sig i parallella fåror till vackra och värdefulla flätflodsystem på flera platser. Mängden block är liten och botten – 12 – är jämn och täckt med främst sten och grus. Även sträcka B och D har tämligen jämna bottnar med liten mängd block. På flera platser längs vattendraget ser man tecken på pågående sedimenttransport (Fig. 25) genom deposition av sand på öar och stränder och genom älvvallar samt tendens till levébildning på några platser. I sträcka D har en nyligen fallen gran i vattnet gett upphov till nybildning av grusig bank bakom granen, vilket också visar på en pågående transport av sediment. Nybildade grusbottnar kan vara värdfulla miljöer för unga flodpärlmusslor. Erosion genom underminering och fickerosion mellan träd i ytterkurvor samt utveckling av älvvallar i innerkurvor är även tecken på pågående förflyttning i sidled av fåran i sträcka B och D. På grund av dammen som finns i den övre delen av undersökningssträckan är troligen sedimenttransporterna påverkade. Dammen fångar särskilt upp grövre fraktioner av sediment som sand och grus, vilket gör att nybildning av bottnar kan minska nedströms dammen. Vattnet blir istället mer erosivt vilket gör att mängden grusbottnar kan minska, med mer kompakta bottnar som följd och ökande erosion i fåran. Längs vattendraget finns svämplan med varierande bredd på några meter till runt 30 meter. Stugbyn är placerad på svämplan och på mark med högt våthetsindex (Fig. 9) Längs den övre delen av sträcka E samt i den nedre delen av sträcka D finns cirka fem meter höga brantare gamla erosionssluttningar som uppstått genom att fåran under lång tid har eroderat kanterna (Fig. 10, 35 och 58). 0,04 1,0 ? (1,1) B 450 450 8 Breda vattendrag med regelbundet växlande strömsträckor och höljor C 100 100 10 Brant fåra i fast berg D 550 550 8 Vattendrag med flera parallella fåror E 800 800 13 Vattendrag med flera parallella fåror F 130 130 7 Brant fåra med sten och turbulent flöde G 500 500 30 Damm Σ 2900 2950 Botten Processer Kvot djup/bredd Grävd fåra Sinositet 9 Lutning Typ 450 Undertyp Bredd (m) 400 Tidigare längd (m) A Längd (m) Delsträcka Tabell 2. Beskrivningar av delsträckor och typspecifika referensförhållanden. Levé, erosion längs båda kanter Grus, sten Älvvallar, underminering, fickerosion i ytterkurvor Grus, sten 0,06 1,2 >12 0,4 1,0 <12 0,16 1,2 >12 Älvvallar, underminering, fickerosion i ytterkurvor Grus, sten Vattendrag med flätflodsystem 0,13 1,1 >40 Pålagring av sand på kanter och öar Grus, sten Fåra med plan botten 1,1 1,0 >12 0 - - Fåra i fast berg med lutning <10% – 13 – Block Block, sten Analys av höjddata Genom att analysera höjddata kan man till viss del förutsäga var områden finns med blöta markförhållanden, var svämplan kan finnas och var grundvatten tränger ut. I Fig. 9 ses resultatet från beräkning av våthetsindex. Vid analysen framträder tydliga blå stråk på många platser ner mot vattendragsfåran. Detta är tecken på att det här finns koncentrationer av vatten som rör sig mot vattendragsfåran antingen som ytvatten, markvatten eller grundvatten. Närmare fåran sker troligen tillströmning från dessa stråk. Om det finns blå områden på flackare kringliggande marker kan här ske en perkolation ner till grundvattenlager. Grundvatten kan sedan tränga ut i kanten av eller i botten av vattendragsfåran. Intressanta områden ser ut att finnas på flera platser. Där grundvatten tränger ut uppstår bottenmiljöer med kallare mineralrikt vatten med högt pH. Figur 9. Våthetsindex beräknat från höjddata. Blåare områden visar var vatten samlas och där markytan troligen är blötare. Koncentrerade stråk mot vattendragen kan visa på områden med ytligt rörligt vatten och även utträngande grundvatten. Högre liggande ytor som är blåfärgande på isälvsmaterial är inte blöta (trots färgen) utan här sjunker vattnet snabbt ner genom marken och bildar istället utträngande grundvatten i nedanför liggande slänter och svackor. På kartan ses även beräknat maximalt svämplan som en gul linje. – 14 – En särskild beräkning av det maximala svämplanet vid 100-årsflöden har också lagts in som en gul linje på kartan (Johan Kling). Dessutom har ett område markerats som vid fältinventeringen bedömts som svämplan som mer regelbundet svämmar över. Utöver detta har även en beräkning av LS-faktorn gjorts (Fig. 10). Denna faktor beräknas genom multiplikation av markens lutning och längden på den lutande sträckan. Områden med högre LS-faktor har större risk för kraftigare ytavrinning och jorderosion. I åkermark med hög LS-faktor intill vattendragsfåran kan det finnas risk för stor tillförsel av sediment och näringsämnen. Längs sträckan bedöms det inte finns några särskilda högriskområden eftersom ån kantas av gräsbevuxen mark eller skog. Figur 18. LS-faktor beräknad från höjddata. Denna faktor beräknas genom multiplikation av markens lutning och längden på den lutande sträckan. Områden med högre LS-faktor har högre risk för kraftigare ytavrinning. I områden med hög LS-faktor intill vattendrag kan det finnas risk för stor tillförsel av sediment och näringsämnen. På kartan ses även beräknat maximalt svämplan som en lila linje. Vattendragsfåran är blå. – 15 – Grundvatten Förutsättningarna för grundvatten i dalgången bedöms som tämligen bra i området med isälvssediment. Höjddataanalysen visar att det även bör tränga ut mycket grundvatten längs ravinens sidor och i botten av ravinen på några platser. Detta kan ge avkylande och pH-höjande effekter vilket innebär bra förutsättningar för lax, öring och flodpärlmussla. Rik förekomst av kabbleka och missne längs stranden på vissa platser kan vara en indikation och utträngande grundvatten i strandkant och botten (Fig. 18). Vattenkvalitet Vattenprover är tagna vid Hjärtaredsåns utlopp vid 28 mättillfällen från 2012 till mars 2014. Buffertkapaciteten mot försurning har varit god men har vid något tillfälle sjunkit till svag. Detta har inneburit att pH för det mesta legat på nära neutralt men det har funnits perioder då det sjunkit till svagt surt. Det är viktgt att följa upp buffertkapaciteten och utvärdera kalkningen uppströms i systemet. Mängden fosfor, som är ett begränsande växtnäringsämne i sötvatten, ligger på måttliga nivåer men stiger ibland till höga. Kvävehalterna är däremot höga och går ibland upp mot mycket höga. Resultat från provtagning 2012-2014 Alkalinitet (medelvärde): 0,118 mekv/l (God buffertkapacitet), lägsta uppmätta värde 0,056 (Svag buffertkapacitet) pH (medelvärde): 6,7 (Nära neutralt), lägsta uppmätta värde 6,4 (Svagt surt) Färg (medelvärde): 80 mg/l Pt (Betydligt färgat), högsta uppmätta värde 100 (Betydligt färgat) Totalfosfor (medelvärde): 11,4 μg/l (Måttligt höga halter), högsta uppmätta värde 17 (Hög halt). Totalkväve (medelvärde): 588 μg/l (Hög halt), högsta uppmätta värde 870 (Mycket hög halt). Biologiska naturvärden i vattendraget Stora sträckor av Hjärtaredsån är opåverkade av grävning/rätning och har mycket värdefulla vattenmiljöer, med bland annat fina sträckor med flätflodsystem (delsträcka E). Längs större delen av ån finns bra täckning av träd vid stränderna. Mängden block är generellt sparsam vilket är naturligt med tanke på jordarten. Vid tidigare biotopkartering (Almlöf 2009) är de som öringbiotop betecknade som ”Möjliga, men ej bra” eller ”Saknas”. Bara någon kortare sträcka betecknas som ”Tämligen bra”, men ingen sträcka får beteckningen ”Bra - mycket bra”. Bäst förhållanden är det för ståndplatser medan lek och uppväxtområden saknas längs majoriteten av sträckan. Ovan kraftverket är det generellt sämre villkor än nedströms. Troligen på grund av sedimentansamlingar. Vår bedömning är dock att sträckorna har bättre förutsättningar än vad som tidigare bedömts och att miljöerna är mycket värdefulla både ur hydromorfologiskt och biologiskt perspektiv. Potentialen är även hög om mer död ved tillförs som skapar mer variation i vattenmiljön och bottensubstrat. Ett 60-tal individer av äldre flodpärlmusslor är observerade längs undersökningssträckan och beståndet uppskattas till <150 individer. Biologiska naturvärden i angränsande landmiljöer Vattendraget kantas till stora delar av trädridåer och lövsumpskog av klibbal och andra lövträd. På flera sträckor har träden hunnit bli äldre och en del död ved har börjat utvecklas. På död al växer alticka och bohål av mindre hackspett finns i alar längs vattendragets kant (Fig. 12). I död gran sågs rödrocken Ampedus sanguineus (en mindre allmän vedlevande knäppare). Särskilt intressanta lövmiljöer finns i erosionssluttningen och det svämplan som finns öster om nedre delen av delsträcka D samt lövmiljöerna i kvillområdet längs hela delsträckan E. Typiska fåglar för dessa – 16 – miljöer som förekom var stjärtmes och entita. I närliggande nyckelbiotoper finns uppgift om den starkt hotade skugglobmossan Tritomaria exsecta som lever på murkna lågor. Längs vattendraget finns på flera platser källmiljöer och blöta marker med utträngande grundvatten. Här fanns flera arter som indikerar källmiljöer som spjutmossa Calliergonella cuspidata källgräsmossa Brachythecium rivulare, tujamossa Thuidium sp., källarv och kabbleka. På någon plats hittades även skedmossa Calliergon cordifolium. I de övre delarna med kvillområden växte även rikligt med blåtåtel vilket indikerar rörligt markvatten. I vattenfyllda sänkor på åkermark och intill vattendraget hittades rom och larver av brungrodor Rana sp. På torrare mark finns även artrikare betesmarker (Fig. 11). Slåttergubbe och smygstekellik glasvinge är tidigare påträffad i det gamla grustaget i norra delen av sträckan. Den senare arten lever på käringtand i sandmarker. Skyddsvärda arter Lax (EU) leker längs sträckan. Öring leker längs sträckan. Flodpärlmussla (EU, EN, ÅGP), ett 60-tal äldre individer Havsnejonöga (NT), förekommer i Högvadsån och kan vandra upp i Hjärtaredsån. Bergsimpa (EU), förekommer i Högvadsån och kan vandra upp i Hjärtaredsån. Ål (CR), vandrar upp i Hjärtaredsån till uppströms liggande sjöar. Utter (VU), spår vid inventering (2007). Drillsnäppa (NT), uppehåller sig längs vattendraget, häckar möjligen. Mindre hackspett (NT), bohål i äldre alar längs vattendraget. Smygstekellik glasvinge (NT), lever på käringtand i sandmarker. Slåttergubbe (NT) Skugglobmossa (EN), förekommer på lågor i nyckelbiotop söder om vattendraget. Uppströms undersökningssträckan Flytsäv (VU), växer i vattendraget cirka 1 km uppströms undersökningssträckan. Klotgräs (VU), växer längs stranden på de långgrunda sjöarna cirka 4 km uppströms Klockgentiana (VU, ÅGP), växer på strandängar längs sjöarna uppströms underökningssträckan. Väddsandbi (NT), förekommer uppströms vid ängsmarker som ligger vid sjöarna. NT = nära hotad enligt den nationella rödlistan, EN = starkt hotad enligt den nationella rödlistan CR = akut hotad enligt den nationella rödlistan ÅGP = upptagen i ett nationellt åtgärdsprogram för hotade arter, EU = upptagen i EU:s habitatdirektiv – 17 – Figur 11 och 12. Ängs- och betesmarken öster om ån (t.v.) och bohål av mindre hackspett i klibbal (t.h.). Figur 13. Värdefullare naturområden i angränsande landmiljöer. Rosa streckade ytor är ängs- och betesmarksobjekt (Jordbruksverket, TUVA). – 18 – Beskrivning av delsträckor Delsträckor och foton presenteras genom att börja längs nedströms och efterhand uppströms längs undersökningssträckan. Delsträcka A, 400 m Den nedre delsträckan närmast utloppet är omgrävd till en rak kanal i samband med att stugbyn byggdes. Stugor finns på båda sidor av ån som är byggda på åns gamla svämplan. År 2006 drabbades stugbyn av översvämning varvid mindre vallar lades upp mot ån. Dagvatten från stugbyn når vattendraget via brunnar med oljeavskiljare. Ån har i dag endast ett smalare naturligt svämplan på 2 meter på sydsidan och 10-15 meter på norrsidan. Erosion sker längs båda kanterna vilket kan vara ett tecken på att fåran är för smal och djup. Deposition av sand ses på vattendragets kanter och även viss levébildning. Bredden på fåran är cirka nio meter. Lutningen är endast 0,04° och vattnet är svagt strömmande. Botten består främst av sten, grus och sand. Kanterna är relativt höga, ungefär 0,5 meter. Kanterna är bevuxna med ung klibbal, björk, sälg, vide och häggsmispel. Ett dike och flera rör mynnar i ån längs sträckan. En vägbro och tre gångbroar passerar ån längs sträckan. Några enstaka flodpärlmusslor är dokumenterade vid mynningen till Högvadsån. Figur 14 och 15. Den grävda sträckan (sett uppströms) kantas av stugor och hårdgjorda ytor. Endast mindre svämplan finns vid sidan av åsträckan. Figur 16 och 17. Vägbron längs i öster (t.v.) och gångbron längst i väster (t.h.). – 19 – Delsträcka B, 450 m Denna delsträcka slingrar naturligt och är inte påverkad av rätningar. Lutningen är något större men fortfarande endast 0,06° och vattnet är strömmande. Kortare sträckor med lite mer lutning och raskare flöde finns. Vattendragets bredd ligger på 8,5-9 meter och kanterna är ungefär 0,5 meter. Längs norrsidan finns svämplan med delvis gallrad blandlövskog på en bredd på 5-15 meter. Längs ån växer klibbal, varav en del äldre, och på omgivande svämmiljöer främst björk, gran och tall samt häggmispel i nedre delarna. På blöt mark växer blåtåtel, kråkklöver, vattenmåra och knölsyska. Stugor ligger på norrsidan där dagvattnet får infiltrera i en iordningställd infiltrationsyta vid svämplanet. Söder om ån ligger campingplats och en utfyllnad ser ut att ha skett av åns svämplan samtidigt som större sprängblock har lagts som erosionsskydd mot vattendragsfåran längs en lång sträcka. Albården är smal och på några platser saknas helt trädbård som skydd mot söder. Delar av campingplatser svämmas över av ån och delar påverkas av utträngande grundvatten i sluttningen. Skräpnivån sågs på 1,3 meter över den befintliga vattenytan, vilket visar på vattennivån hos regelbundna högflöden. Mängden block är mycket liten och botten består främst av sten och grus. På några platser finns en del större block som troligen kan vara naturliga eftersom fåran passerar moränområden. En pågående transport av sediment syns genom pålagring av sand längs vattendragets kanter och tendens till levébildning. En pågående förflyttning av fåran i sidled kan även ses genom underminering, fickerosion och frilagda rötter i ytterkurvor och uppbyggnad av älvvallar i innerkurvor (Fig. 25). Ett femtiotal flodpärlmusslor finns på två platser längs sträckan. Vid den nedre lokalen ses tecken på utträngande grundvatten både genom analys av våthetsindex samt rik förekomst av missne samt en del kabbleka i åkanten. Figur 18 och 19. Den nedre lokalen med flodpärlmusslor sett uppströms. Längs stranden växer gott om kabbleka och missne som indikerar större utströmning av grundvatten (t.v.). Gallrad svämskog nedanför stugorna sett uppströms (t.h.). – 20 – Figur 20 och 21. Sträcka utan trädridå sett uppströms (t.v.). Erosionsskydd sett nedströms (t.h.). Figur 22 och 23. Deposition på botten och vid stranden bakom en risig buske. (t.v.). Erosionsskydd och dräneringsrör (t.h.). Figur 24 och 25. Älvvallar med påbyggnad av sand och på så sätt utbyggnad av svämplan sett uppströms. – 21 – Figur 26 och 27. Kortare sträcka med block i kanten norr om ån, sett nedströms (t.v.). Fickerosion i ytterkurva sett nedströms (t.h.). Figur 28 och 29. Del av campingplatser som tydligt ingår i svämplanet. Figur 30 och 31. Erosion i grusigt material i ytterkurva (t.v.). Älvvall i den övre delen av sträckan samt deposition även på motsatta sidan, sett uppströms (t.h.). – 22 – Delsträcka C, 100 m Detta är en kortare sträcka som rinner genom fast berg och där det finns gott om stora block. Lutningen är här 0,4° och vattnet är mer forsande. Här har det troligen tidigare legat en kvarn. Sträckan är delvis rensad på block och upplagda så att de bildar en liten kanal på sydsidan av ån. Figur 32 och 33. Sandbank strax nedanför sträckan (t.v.). Block upplagda på rad på sydsidan (t.h.). Båda bilderna är tagna uppströms. Figur 34. Forsande parti sett uppströms. Block är upplagda på den vänstra sidan av ån. – 23 – Delsträcka D, 550 m Denna delsträcka har en lutning på 0,16° och botten domineras av sten och grus. Bredden på ån är 8-9 meter och kanterna 3-4 dm höga. Ån slingrar fram och har varierade stränder. Längs sydsidan finns ett parti ed en brantare erosionssluttning (Fig. 35) med äldre hassel, ek, asp och björk samt en del grövre död ved, varav en del även ligger i vattnet. Strax uppströms denna brant finns istället ett svämplan med lövsumpskog som utvecklats genom vattendraget erosion på motsatta sidan. På svämplanet finns grävda diken där grodlarver förekommer och små elritsor. Även här har en hel del träd fallit i vattnet som ger värdefulla miljöer för exempelvis fisk. Denna erosion har förstärkts genom den rätning av fåran som gjorts uppströms i samband med bygget av järnvägen och som här gett fåran ett smalare och snabbare lopp. Ett erosionsskydd med sten har lagts i ytterkurvan. Utträngande grundvatten och ytligt markvatten finns på flera platser på svämplan och i nederdelen av brinken (där en brunn fanns). Här växer spjutmossa och kabbleka. På norrsidan finns ett parti med granproduktionsskog ända fram till vattnet. Här har även en del körskador uppstått. I skogsbruksplanen finns inlagt en kantzon på 15 meter utan skogsbruk, vilket är värdefullt. En gran har nyligen fallit i vattnet varvid deposition av grus har startat bakom granen, vilket kan ge upphov till värdefull botten för små flodpärlmusslor. Den övre delen kantas av åker på sydsidan och en nyligen gallrad lövsumpskog på norrsidan med vissa vattenfyllda sänkor som kan vara rester av gamla fåror. Längs åkern på sydsidan kan skönjas en äldre levé som gör att det blir blötare ute på åkermarken. Åkermarken påverkas även av utträngande vatten där källarv, mannagräs och ältranunkel förekommer och där grodor leker. Längs åkanten ligger en del block. Det är svårt att avgöra om de kommer från åkermarken eller om de kommer från rensning av ån. Mot åkermarken finns en skyddszon på 5.6 meter med en bård av ung klibbal, björk och asp. Från väster ansluter en bäck som ser ut att kunna vara värdefull för lekande öring och lax. Figur 35 och 36. Högre erosionsbrant med äldre löv och död ved som även delvis ligger i vattnet, sett nedströms (t.v.). På motsatta sida vid granproduktionsskogen har en gran fallit i vattnet, sett nedströms (t.h.). Deposition av grusigt material har startat bakom granen. – 24 – Figur 37 och 38. Kraftigt utflöde av grundvatten i sydöstra delen av erosionsbranten med gott om kabbleka (t.v.). Granproduktionsskog längs åns östra sida med körskador (t.h.). Figur 39 och 40. Svämplan på båda sidor av ån med bredare sumpskog på andra sidan ån, sett uppströms. Deposition av sand ses i förgrunden (t.v.). Sumpskogen på det bredare svämplanet (t.h.). Figur 41 och 42. Nedfallna träd i ån vid sumpskogen sett uppströms (t.v.). Erosionsskydd efter lång raksträcka som uppstått vid rätning sett uppströms (t.h.). – 25 – Figur 43. Vattenfylld sänka i fuktig lövskog på norrsidan av ån. Figur 44 och 45. Rätad sträcka sett uppströms (t.v.). Rest av den slinga där ån har rätats förbi banvallen sett uppströms. Deposition av sandigt material ses på den ö som har bildats vid grävningen (t.h.). Figur 46 och 47. Biflödet som kommer från väster. – 26 – Figur 48 och 49. Den övre delen av delsträckan sett nedströms. Åker kantar ån mot söder (t.v.). Bro vid den gamla banvallen överst i delsträckan, sett uppströms (t.h.). Delsträcka E, 800 m Detta är den längsta delsträckan där ån har en bredare och grundare fåra och där vattendraget på flera ställen delar upp sig i parallella fåror. Bredden på ån är mellan 1020 meter. Lutningen ligger på ungefär 0,16° och vattnet är strömmande. Bottnen domineras av sten och grus. Inga större block förekommer vilket gör att bottnen är jämn. Kanterna är låga med höjd på 1-4 dm. Deposition av sandigt material ses på öar och stränder. Sträckan kantas av främst klibbal och en hel del äldre träd förekommer. En del döda trädstammar har fallit i vattnet vilket skapar mer variation och skydd. I äldre alar finns bohål av mindre hackspett. Entita och stjärtmes förekommer också. Mindre svämplan finns längs kanterna med en bredd som varierar mellan 3-15 meter där det växer klibbal och björk. En hel del ung gran växer också upp. I övre delen ansluter vatten från kraftverkskanalen. Huvudfåran har här fortfarande likartad karaktär och överst i delsträckan finns fina miljöer med flätflodsystem där det växer mycket blåtåtel samt spjutmossa. Sträckan omges till stor del av betesmarker där djuren har tillgång till ån. I norra delen finns en större erosionsbrant i grusigt material, där det finns en del grusblottor skapade av kreaturstramp. Längst i norr finns även ett grustag på västra sidan. Den östra sidan i den övre delen av sträckan utgörs av igenväxande svämplan som domineras av klibbal och björk samt en hel del brakved och ung gran. Figur 50 och 51. Den nedre delen av sträckan sett uppströms (t.v.). Äldre alar, fickerosion i ytterkurva och deposition av sand på ön i bakgrunden, sett nedströms (t.h.). – 27 – Figur 52 och 53. Flätflodsystem sett uppströms (t.v.). Svämplan och utströmning av grundvatten, sett uppströms (t.h.). Figur 54 och 55. Svämplan med lövskog sett nedströms (t.v.). Fickerosion sett uppströms (t.h.). Figur 56 och 57. Svämplan med gamla alar och början till alsocklar (t.v.). Utloppskanalen från kraftverket sett uppströms (t.h.). – 28 – Figur 58 och 59. Erosionssluttningen sett mot norr (t.v.). Flätflodsytem bevuxet med blåtåtel sett nedströms (t.h.). Figur 60 och 61. Övre delen sett nedströms från vägbron (t.v.). Vägbron sett uppströms (t.h.). Avledning av vatten till kraftverkskanalen gör att flödet i den naturliga fåran är lägre. Delsträcka F, 130 m Denna delsträcka går genom blockig morän och har en genomsnittlig lutning på cirka 1,1°. Här finns forsande partier. Rensningar i fåran ser ut att ha gjorts strax nedströms dammen. En liten fåra passerar brant förbi dammen på den västra sidan där det finns viss möjlighet för öring att passera. Det är dock troligen svårt för fisken att dels hitta fåran och dels att ta sig upp i den. Intagskanalen till kraftverket ligger öster om dammen. Uttaget av vatten gör att flödet i huvudfåran minskar. Sträckan kantas i huvudsak av lövskog och längs kanterna står främst klibbal. – 29 – Figur 62 och 63. Den naturliga fåran efter dammen sett uppströms från vägbron (t.v.) och nedströms från dammen (t.h.). Figur 64 och 65. Intagskanalen till kraftverket sett uppströms (t.v.). Liten fåra förbi västra sidan av dammen (t.h.). Delsträcka G, 500 m Denna delsträcka består av dammen till kraftverket. Dammen är cirka 170 meter lång och 15-50 meter bred. Eftersom ovanliggande sträcka är flack påverkas troligen vattendraget ytterligare en bra bit uppströms. Figur 66 och 67. Dammen. – 30 – Påverkan, mål, åtgärder och uppföljning Ekologisk status enligt Vattenmyndigheten Den ekologiska statusen för vattenförekomsten bedöms som Måttlig medan kvalitetskravet är God, vilket innebär att åtgärder behöver göras för att höja statusen. Observera att den undersökta sträckan endast en del av hela vattenförekomsten och att bedömningen därför också innefattar sträckan uppströms undersökningssträckan. ”Vattenförekomstens ekologiska status bedöms till högst måttlig baserat på en rimlighetsbedömning utifrån graden av påverkan från Konnektivitet, Hydrologisk regim och Morfologiska förhållanden (jämför hydromorfologiska parameterbedömningar). Vandringshindren är utan kända åtgärder som är fastställda som bästa möjliga teknik för att möjliggöra uppströms och nerströmsvandring för fiskar. Bedömningen av statusen av Fisk till god anses inte under de nämnda förutsättningarna vara rimlig. De allmänna fysikaliskkemiska förhållandena visar på måttlig status (jämför parameterbedömning för försurning). Parametern för Bottenfauna bedömdes till hög status vid klassningen 2009. Vattenförekomsten kalkas eller är kalkningspåverkad.” De parametrar som inte når God status är försurning (Dålig status), konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendraget (Dålig status), hydrologisk regim (Otillfredsställande status) och morfologiskt tillstånd (Måttlig status) Den påverkan som anges som betydande är: Diffusa källor från skogsbruk: ”Skogsbrukets försurningspåverkan bedöms vara betydande i de fall uttag av GROT (grenar och toppar) sker vid avverkning inom vattenförekomstens tillrinningsområde.” Atmosfärsiks deposition: ”Nedfallet av försurande ämnen har minskat signifikant men markens buffringsförmåga är fortfarande mycket låg och påverkar vattenförekomsten.” Kraftverksdamm: ”En dammkropp med tillhörande verksamhet kan innebära påverkan på hydrologisk regim, morfologiska förhållanden och konnektivitet.” Fysiska förändringar av vattendragsfåra och svämplan: ”Vattenförekomsten är bedömd som påverkad av fysiska förändringar eftersom närområdets och/eller svämplanets yta påverkas av mer än 15 % aktivt brukad mark och/eller anlagda ytor.” ”Mer än 15 % av vattenförekomstens sträcka påverkas av känt markavvattningsföretag.” Åtgärder som kan göras längs undersökningssträckan för att höja den ekologiska statusen är att återskapa konnektivitet i vattendraget vid den nuvarande dammen. De fysiska förändringar som är gjorda längre nedströms längs campingen är svårare att rätta till. Som kompensation för detta kan man skapa skyddszoner bevuxna med lövträd samt lägga i träd i vattendragsfåran för att återskapa större mångformighet i vattendragsfåran. Påverkan Störst påverkan i undersökningssträckan står kraftverket för. Kraftverksdammen skapar vandringshinder och fungerar som sedimentfälla vilket leder till mindre sedimenttransport och påverkar uppbyggnad av bottnar nedströms. Vattnet avleds också längs en cirka 500 meter lång sträcka där huvudfåran som innehåller värdefulla miljöer får mindre mängd vatten. Ytterligare en påverkan är att stugbyn har byggts på svämplanet som fyllt ut vid ån. Fåran har fått en ny sträckning och är grävd till en helt rak fåra i slutet av 1900-talet i – 31 – samband med bygget av stugbyn. Ån omges här även av hårdgjorda ytor som tillför dagvatten till ån. I den nya nordvästra stugbyn släpps dagvattnet ut i ovankanten på svämplanet och får här infiltrera ner i marken. Från den gamla stugbyn rinner vattnet genom brunnar med oljeavskiljare. Stugbyn är ansluten till kommunalt VA. Gekås har ett kontrollprogram med bland annat elfiske vart fjärde år (Norcunsult) och en miljörapport lämnas årligen till länsstyrelsen. På norrsidan i mitten av undersökningssträckan finns granproduktionsskog ända fram till vattendraget. I skogsbruksplanen för Gekås finns dock en kantzon på 15 meter längs vattendraget där inget skogsbruk ska ske. Uppströms undersökningssträckan finns en plastindustri AB Kulleborn och Stenström. De har inget utgående vatten från produktionen men ett enskilt avlopp för de anställda som installerades 1990 samt utsläpp till ån av vatten från kompressorer via en oljeavskiljare. Delsträckorna C-G berörs av dikningsföretag medan delsträcka A och B inte gör det. Bedömning av påverkan Vandringshinder genom kraftverk och kraftverksdamm. Dammen påverkar naturlig sedimenttransport nedströms. Minskad vattenmängd och ev. torrläggning av huvudfåran längs 495 m genom omgrävd kanal på 400 m förbi huvudfåran (SLÄRYD 2:7, ULLARED 7:7). Rensade sträckor 50+12 ? (1382:ULLARED:OUTR:3) Produktionsgranskog vid vattendraget, 100 m (ULLARED 7:1) Avsaknad av skyddszon vid campingplats, 390 m(ULLARED 2:2) Utfyllnad i vattendragets kanter 550 m +370 m(ULLARED 2:2) Utfyllnad i vattendragets svämplan 4,3 ha (ULLARED 2:2) Hårdgjorda ytor och dagvatten av 3,8 ha stort område (ULLARED 2:2) Fem broar, flera utan lämpliga faunapassager Omgrävning av vattendragsfåran på två platser 60 m vid järnvägsbank(SVARTRÅ-BARKHULT 1:2), 180 m vid camping (ULLARED 2:2) Påverkan från industri och hårdgjorda ytor 1000 m uppströms dammen. Figur 68. Översiktlig karta över olika typer av påverkan och åtgärdsbehov längs vattendraget. Kartan har gjorts efter det första fältbesöket under 2014. – 32 – Näringstransporter Ökade näringstransporter i vattendraget jämfört med tidigare är orsakad av mänskliga aktiviteter i avrinningsområdena. SMHI har gjort beräkningar över hur källfördelningen ser ut för fosfor och kväve i avrinningsområdet. Fosfor beräknas ungefär i lika stor omfattning från jordbruk och skogsbruk samt även en mindre del från enskilda avlopp (Fig. 23). Kväve beräknas främst komma från skogsbruk men här kommer även en hel del mängd från jordbruket (Fig. 24). En del av detta orsakas av luftburet kvävenedfall från främst bilavgaser. Detta är anledningen till att det sker en kvävetillförsel även från sjöar. Figur 69. Beräknad källfördelning av fosfortillförseln i Hjärtaredsåns avrinningsområde (SMHI). Figur 70. Beräknad källfördelning av kvävetillförseln i Hjärtaredsåns avrinningsområde (SMHI). – 33 – Tabell 3. Påverkan, konsekvenser och förslag till åtgärder. De påverkanstryck som i dagsläget bedöms som viktigast är satt överst i tabellen. Påverkanstryck/ eventuellt påverkanstryck Fysisk påverkan på vattendraget Miljökonsekvenser Konsekvenser för flodpärlmussla (FPM) (Impact) (State) Förslag på åtgärd (Respons) Tänkt effekt av åtgärd (ImpactFPM) (Pressure) Dammbyggnad. Påverkan på longitudinell kontinuitet. En barriäreffekt förekommer som innebär fragmentering hos akvatiska djurpopulationer samt bristande kontinuitet för sediment och organiskt material. Begränsad spridningsförmåga p g a vandringshinder för musslans värdfiskar. Otillgängliga settlingsbottnar uppströms. Minskad transport av grus och nybildning av bottnar, grus stannar i dammen. Skapa fiskväg förbi dammen alternativt riva ut dammen. Det finns möjlighet för vandrande arter att kunna röra sig upp-och nedströms vattendrag. Transport av sediment och organiskt material är inte påverkad. Kraftverkskanal. Minskat flöde i huvudfåran. Möjligen onaturliga flödesfluktuationer. Bottnar blir olämpliga för många vattenlevande djur genom torrläggning och onaturliga flödesfluktuationer. Mindre yta med lämpliga bottnar. Färre antal laxfiskar som bär mussellarver. Öka flödet i huvudfåran, minimitappning Ytan av lämpliga bottnar för flodpärlmussla och laxfiskar ökar. Tidigare rensning av sten och block längs sträckor med morän (endast kortare sträckor). Botten med mindre variation. Mindre variation med småskalig erosion och deposition av grus. Färre ståndplatser och gömställen för fisk och andra vattenlevande organismer. Färre bottnar med lämpligt material genom småskalig erosion och deposition. Färre lek- och uppväxtområden för laxfiskar vilket ger färre värdfiskar för mussellarver. Begränsning av habitat för musslor och värdfisk. Återutsätt block och sten längs rensade sträckor. Mängden öring- eller laxungar ökar vilket kan öka mängden mussellarver. Mängden lämpliga settlingsbottnar för musslor ökar. Rätning av vattendragsfåran. Mindre yta av vattendrag. Ökad vattenhatighet och erosion. Ensartade bottnar. Mindre yta av lämpliga bottnar för vattenlevande djur. Färre lämpliga miljöer för FPM och värdfiskar. Färre antal laxfiskar som bär mussellarver. Inga förslag - Förändringar av aktiva svämplan. Utfyllnader och erosionsskydd. Kontakten mellan fåra svämplan minskar. Fåran kan inte längre förflytta sig naturligt i sidled. Svämplanens förmåga till rening av vatten och flödesdämpning minskar. Erosion minskar på en sida men ökar på den andra. Större mängd finpartikulärt material transporteras. Försämrad förmåga till nybildning av lämpliga bottnar. Inga förslag - Röjning av äldre träd längs stränder. Brist på död ved i vattnet. Minskad variation i bottnar och brist på nybildning av bottnar. Brist på nybildade bottnar dör FPM kan settla. Låt gamla träd får utvecklas längs vattendraget. Placera några träd i vattnet längs stranden. Nybildning av bottnar sker i större omfattning där FPM kan settla. Nedtagning av uppväxande buskar och träd längs fåran (endast kortare sträckor). Ökad solexponering. Ökad vattentemperatur och lägre syrehalt. Ökad algpåväxt. Ett ökat solinsläpp ger ökade temperaturer som är negativt för musslor och värdfisk. FPM kan lämna solexponerade sträckor. Plantera klibbal. Mindre algpåväxt. Lägre vattentemperatur och högre syrehalt. Skogsbruk längs vattendragsfåran Avsaknad av död ved i fåran. Färre ståndplatser och gömställen för fisk och andra vattenlevande organismer. Färre bottnar med lämpligt material genom småskalig erosion och deposition. Färre lek- och uppväxtområden för laxfiskar vilket ger färre fiskar som kan vara värdar för mussellarver. Begränsning av habitat för musslor och värdfisk. Tillåt att träd blir gamla längs fåran och låt träd ligga kvar i vattnet. Ta endast bort träd vid behov. Aktiv placering av trädstammar i vattendraget. Mängden öring- eller laxungar ökar vilket kan öka mängden mussellarver. Mängden lämpliga settlingsbottnar för musslor ökar. Skogsbruk längs vattendragsfåran Körskador Frigörande av kvicksilver samt tillförsel av finpartikulärt sediment. Påverkan av miljögift och igensättning av bottnar. Ingen körning i kantzoner eller i blöta stråk. Förbättrad vattenkvalitet. Byggnation och asfaltering på tidigare svämplan Ökat tillflöde av dagvatten. Föroreningar kan nå vattendraget. Snabbare flödespulser nedströms. Föroreningar kan eventuellt påverka FPM Pågående kontrollprogram finns - – 34 – Rehabiliteringsmål För att återskapa förutsättningar för flodpärlmussla i Hjärtaredsån sätts följande övergripande mål upp. Återskapa den naturliga kontinuiteten längs ån. Tillåta en mer naturlig hydrologi längs sträcka där vattnet avleds till kraftverkskanalen. Öka mångformigheten i botten genom att öka mängden död ved i vattendragsfåran och genom att återför block längs kortare sträckor där vattendraget har rensats. Utveckla fungerande kantzon med löv mot produktionsskog. Öka beskuggningen av vattendraget (endast behov längs kortare sträckor) Åtgärdsförslag För att nå målen kan en rad åtgärder göras. Nedan listas de åtgärder som föreslås (se Fig. 68). De åtgärder som bedöms som mest prioriterade är satta överst. Det är osäkert om dammen är lagligförklarad. Detta bör kontrolleras med mark- och miljödomstolen. Fungerande fiskväg förbi damm. Alternativ till åtgärden är utrivning av damm. Minimitappning i huvudfåran: 495 m (SLÄRYD 2:7, ULLARED 7:7), omgrävd kanal vid kraftverket på 400 m. Alternativ till åtgärden är utrivning av damm. Smolt/besledare förbi kraftverket. Alternativ till åtgärden är utrivning av damm. Utveckling av ekologisk kantzon med död ved och lövträd i granproduktionsskog: 100 m (ULLARED 7:1) SUMMA: 100 m, Skyddszon camping: (ULLARED 2:2) SUMMA: 390 m Trädplantering vid campingplats: (ULLARED 2:2) SUMMA: 290 m Fri utveckling av träden i vattendragskanterna så att med tiden mer död ved tillförs vattendraget. Tillför död ved i vattnet. Utred påverkan från industri och dagvatten 1000 m uppströms sträckan i Hjärtaredsån Återutläggning av block: 59 (SVARTRÅ-BARKHULT 1:2), 70 (1382:ULLARED:OUTR:3) SUMMA:121 m Generellt hänsyn vid skogsbruk och jordbruk längs vattendrag i avrinningsområdet. – 35 – Tabell 4. Åtgärdsförslag Nr Beskrivning av sträckan Åtgärdsförslag Berörda fastigheter Kommentar A Grävd fåra Pågående kontrollprogram ULLARED 2:2 Inget dikningsföretag B Breda vattendrag med regelbundet växlande strömsträckor och höljor Plantera al ULLARED 2:2 och 7:1 Inget dikningsföretag C Brant fåra i fast berg Återutsättning av block SVARTRÅ-BARKHULT 1:2, ULLARED 7:1 Berörs av dikningsföretag D Vattendrag med flera parallella fåror Kantzon i produktionsskog, iläggning av trädstammar SVARTRÅ-BARKHULT 1:2, ULLARED 7:1 Berörs av dikningsföretag E Vattendrag med flera parallella fåror Skyddszon, eventuellt återutsättning av block SLÄRYD 2:7, ULLARED 7:7, ULLARED 7:2 Berörs av dikningsföretag F Brant fåra med sten och turbulent flöde Återutsätt block SLÄRYD 2:7, ULLARED 7:7, ULLARED 7:2 Berörs av dikningsföretag G Damm Minimitappning, fiskväg alternativt utrivning SLÄRYD 2:7, ULLARED 2:97, ULLARED 7:2, ULLARED 2:50 Berörs av dikningsföretag Uppföljning Uppföljning görs både av biologi och av hydromorfologi och består av: 1. Elfiske längs angivna provsträckor. 2. Inventering av flodpärlmussla i angivna provsträckor. 3. Fotodokumentation av vattendragets hydromorfologi och omgivning vid angivna fotopunkter. Den biologiska uppföljningen beskrivs i delrapport 3 ”Biologisk undersökning och utvärdering i sex biflöden till Högvadsån i Ätrans avrinningsområde.” Foton från punkter för uppföljning finns under rubriken Beskrivning av delsträckor i föreliggande delrapport. Koordinater finns angivna i figurtexten. Dessutom finns tidigare övervakningsstationer enligt tabell 5. Tabell 5. Annan pågående övervakning längs undersökningssträckan (VISS). Övervakningsstation Program Undersökning Programspecifikt namn Hjärtaredsån utlopp KEU, Hallands län, Kalkningsuppföljning Vattenkemi Hjärtaredsån utlopp Hjärtaredsån, Barkhult KEU, Hallands län, Kalkningsuppföljning Bottenfauna i vattendrag Hjärtaredsån, Barkhult Hjärtaredsån ovan järnvägsbank KEU, Hallands län, Kalkningsuppföljning Elfiske i vattendrag Hjärtaredsån ovan järnvägsbank Hjärtaredsån ovan Iglasjöbäcken KEU, Hallands län, Kalkningsuppföljning Elfiske i vattendrag Hjärtaredsån ovan Iglasjöbäcken – 36 – Referenser Almlöf, K. 2009. Biotopkartering av Högvadsån i Ätrans vattensystem 2008. Meddelande 2009:14, Länsstyrelsen i Halland. Ingvarsson, P. 2011. Flodpärlmussla i Hallands län – en kompletterande inventering. Meddelande 2011:9, Länsstyrelsen i Halland. Länsstyrelsen i Halland. 2005. Bevarandeplan för Högvadsån. Natura 2000. D.nr. 5114158-05. Norén, M, Hultgren, B., Nitare, J. & Bergengren, I. 1995. Instruktion för datainsamling vid inventering av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen. – 37 – Bilaga 1. Åtgärdsförslag vid respektive fastighet Ullared 2:2 och 7:1 Figur 71. Förslag till åtgärder. På kartan ses också den gamla vattendragsfåran enligt historiska kartor samt beräknade svämplan. Plantering av al längs Ullared 2.2 Längs ån vid campingen står en rad med klibbal som ger värdefull skugga för vattendraget. På några platser finns dock luckor i alridån som behöver fyllas ut genom plantering av al. Luckorna finns inom de markerade sträckorna på Figur 65. Kantzon i granproduktionsskog vid Ullared 7:1 Granskogen går här ända fram till ån. En 15 meter bred kantzon finns i skogsbruksplanen. Körning med skogsmaskiner bör inte göras i kantzonen och körskador i blöta stråk måste undvikas. Träd som faller ut i vattendraget från kantzonen bör lämnas kvar i vattnet. På sikt bör mängden löv öka i kantzonen. Skyddszon längs camping vid Ullared 2:2 En skyddszon bör finnas längs campingen för att låta en zon med naturlig skyddande vegetation finnas mot vattendraget. En lämplig bredd är ungefär minst sex meter från vattendragskanten. Onaturligt material som makadam eller grumlande material får inte nå ut till vattendraget. Återplacering av stenblock Rensning av block har skett på en eller eventuellt två sträckor. Längs den längre sträckan finns dock kulturspår och det tveksamt om man behöver göra någon åtgärd. – 38 –
© Copyright 2024