Skriftlig tentamen i Elektromagnetisk fältteori för π3 (ETEF01) och F3 (ETE055) Tid och plats: 28 oktober, 2015, kl. 14.00–19.00, lokal: Vic1:A-C. Kursansvarig lärare: Anders Karlsson, tel. 222 40 89. Tillåtna hjälpmedel: Formelsamling i elektromagnetisk fältteori samt kalkylator. Betygsättning: Varje uppgift ger maximalt 10 poäng. Slutbetyget på tentan ges av heltalsdelen av (totalt antal poäng)/10, dock högst 5. 1 z z ρ − a a q − a l − a q ρ l a y x ρ l − a − ρ l Bestäm kraften F på en punktladdning q som befinner sig i origo. Punktladdningen är omgiven av följande fyra linjeladdningar: Linjeladdningstäthet 1: ρℓ längs linjen r = (−a, y, −a) −∞ < y < ∞ Linjeladdningstäthet 2: −ρℓ längs linjen r = (a, y, −a) −∞ < y < ∞. Linjeladdningstäthet 3: ρℓ längs linjen r = (x, −a, a) −∞ < x < ∞. Linjeladdningstäthet 4: −ρℓ längs linjen r = (x, a, a) −∞ < x < ∞. 2 y B=B0 z v x a/2 a a I kvartsrymden x > 0, y > 0 finns en konstant magnetisk flödestäthet B = B0 ẑ. En kvadratisk metallslinga med resistansen R befinner sig i planet z = 0 med mittpunkten på y−axeln. Slingan rör sig med den konstanta hastigheten v = vŷ och dess främre sida passerar y = 0 vid tiden t = 0. Bestäm kraften F på slingan som funktion av tiden. 2 3 Q v z V R Två koaxiella cirkulära metalliska ledare har vakuum mellan ledarna. Innerledaren har radien a och ytterledaren har innerradien b = 5a. Både ytter- och innerledare kan anses vara resistanslösa. En likspänningskälla med spänning V > 0 och en resistans R kopplas till ledarna enligt figur. Det ger en ström I = V /R genom inneroch ytterledare och en spänning V mellan ledarna. En punktladdning Q skickas in mellan ledarna, enligt figur. Laddningens hastighet v = vẑ är parallell med innerledaren strax efter den kommit in mellan ledarna. Bestäm ett samband mellan v och R så att laddningens hastighet v är oförändrad då den färdas mellan ledarna. Tyngdkraftens inverkan är försumbar. 4 z Q R 2h Q h R Ovanför ett stort jordat metallplan, z = 0, finns en homogent laddad sfär med laddningen Q, radien R < 2h och med centrum i punkten (0, 0, 3h) och en homogent laddad cirkulär ring med laddningen Q, radien R och med centrum i punkten (0, 0, h), enligt figur. Slingans plan är parallellt med jordplanet. Bestäm kraften F på det laddade klotet. 3 5 y i1(t) i3(t) i2(t) z d En tidsharmonisk planvåg faller in vinkelrätt mot ett perfekt ledande metallplan z = 0. För att bestämma vågens amplitud och polarisation använder man sig av en magnetisk sensor med tre ortogonalt orienterade cirkulära spolar, se den uppförstorade bilden. Varje spole har en mycket liten radie a, N lindningsvarv, resistans R och försumbar självinduktans. Det råder vakuum för z < 0. När man för sensorn i negativ z−led finner man att både i1 och i2 har maximal amplitud vid z = 0 och nästa gång vid z = −d = −50 cm, medan i3 (t) = 0. Mätningar vid z = −d ger följande strömmar: i1 (t) = I0 cos ωt i2 (t) = I0 sin ωt i3 (t) = 0 a) Bestäm numeriska värdet på vågens frekvens f = ω/(2π). b) Bestäm det totala magnetiska fältet H(z, t) för z < 0 uttryckt i kända storheter (N, a, R, I0 , d, c0 ). c) Bestäm det elektriska fältet E i (z, t) för den infallande vågen uttryckt i kända storheter. 4 6 y y "r=2 a d b x e x c Figuren visar två kondensatorer. Den vänstra består av två metallsfärer med luft (εr = 1) mellan sig. Sfärerna har radierna a = 1 dm och b = 2 dm och deras centrum är i origo respektive (d, 0, 0) där d = 5 cm. Den högra kondensatorn består av tre metallsfärer. De två innersta är identiska med sfärerna i den vänstra kondensatorn medan den yttre sfären har radien c = 4 dm. Den yttre sfärens centrum är i (e, 0, 0), där e = 3d = 15 cm. Hälften av utrymmet mellan de två yttre sfärerna är fyllda med ett material med εr = 2 medan den andra halvan och utrymmet mellan de två innersta sfärerna är fyllda med luft, enligt figur. Genom numeriska beräkningar med finita elementmetoden finner man att den vänstra kondensatorn har kapacitansen C1 = 24.15 pF (10−12 F). Man lägger nu en potential V = 1 V på den innersta sfären i den högra kondensatorn och jordar den yttersta sfären. Sfären med radien b = 2 dm har totala laddningen noll. Bestäm följande för den högra kondensatorn: a) Kondensatorn kapacitans. Uttryck denna i termer av C1 . b) Den fria laddningen på insidan av sfären med radien b = 2 dm. c) Linjeintegralen d+b R 0 E(x, 0, 0) · x̂ dx Ledning: Notera att förhållandet mellan den yttre och mellersta sfären är detsamma som mellan den mellersta och den inre sfären. Kapacitansen för en kondensator definieras som C = Q/V , där Q är kondensatorns laddning (Q på ena ytan och −Q på andra) och V är spänningen mellan ytorna. Lösningar till tentamen i EF för π3 och F3 Tid och plats: 28 oktober, 2015, kl. 14.00–19.00, lokal: Vic1:A-C. Kursansvarig lärare: Anders Karlsson. Lösning problem 1 Elektriska fältet från en linjeladdning ρℓ längs z−axeln ges av E(r) = ρℓ r̂ c 2πε0 rc Linjeladdning 1 och 2 ger tillsammans ett elektriskt fält som i origo är riktat i positiv x−led: ρℓ ρℓ 1 √ √ x̂ = x̂ E1 = 2 2πε0 a 2πε0 2a 2 Linjeladdning 3 och 4 ger tillsammans ett elektriskt fält som i origo är riktat i positiv y−led: ρℓ 1 ρℓ √ √ ŷ = E2 = 2 ŷ 2πε0 a 2πε0 2a 2 Svar: Totala kraften ges av F = q(E 1 + E 2 ) = qρℓ (x̂ + ŷ) 2πε0 a Lösning problem 2 För t < 0 och t > a/v är flödet konstant genom kvadraten. För 0 ≤ t ≤ a/v gäller a Φ(t) = vtB0 2 Den inducerade strömmen ges av i(t) = − 1 dΦ(t) avB0 =− R dt 2R riktad moturs. Kraften på slingan ges av BIL-formeln. Den främre sidan har en ström i(t) i negativ x−led. Det ger kraften F 1 = B0 i(t)0.5aŷ. Den högra sidan har strömmen i(t) i positiv y−led. Det ger kraften F 2 = B0 i(t)vtx̂. Svar: För 0 ≤ t ≤ a/v är totala kraften avB02 F = F1 + F2 = − (2vtx̂ + aŷ) 4R För övriga tider är kraften noll. 2 Lösning problem 3 Inuti koaxialkabeln ges magnetiska flödestätheten av B(r) = µ0 I µ0 V φ̂ = φ̂ 2πrc 2πrc R Det elektriska fältet ges av E(r) = Eftersom V = Z ρℓ r̂ c 2πε0 rc b a E · r̂ c drc = fås E(r) = ρℓ ln(b/a) 2πε0 V r̂ c rc ln(5) Kraften på Q ges av F = Q(E + v × B) = Q V µ0 vV r̂ c − rˆc rc ln(5) 2πrc R För att hastigheten skall vara konstant krävs att kraften är noll. Det ger Svar: µ0 R = v ln(5) = 2v ln(5) · 10−7 2π Kommentar: Som synes är systemet endast användbart för partiklar med stora hastigheter. I annat fall blir resistansen väldigt liten. Lösning problem 4 Klotet fungerar som en punktkälla Q placerad i klotets centrum. Vi speglar punktladdningen och den cirkulära slingan i jordplanet. Det ger en spegelladdning −Q i punkten (0, 0, −3h) och en spegelbild av ringen med laddning −Q och centrum i (0, 0, −h). På symmetriaxeln av en laddad ring med linjeladdningstätheten ρℓ = Q/(2πR) och radien R ges det elektriska fältet av E= z1 Q ẑ 4πε0 (R2 + z12 )3/2 där z1 är z−koordinaten räknad från ringens centrum. I centrum av klotet är därmed det elektriska fältet en summa av fältet från ringen, ringens spegelladdning och klotets spegelladdning. Det ger kraften F = QE(0, 0, 3h) = 4hQ2 Q2 2hQ2 ẑ − ẑ − ẑ 4πε0 (R2 + 4h2 )3/2 4πε0 (R2 + 16h2 )3/2 4πε0 36h2 3 Lösning problem 5 a) Det bildas en stående våg där amplituden för den magnetiska flödestätheten är maximal vid z = 0 och vid z = −nλ/2, n = 1, 2 . . .. Det ger att λ = 2d = 100 cm. c0 3 · 108 Frekvensen ges av f = = = 300 MHz. λ 1 b) Den inducerade strömmen är relaterad till den magnetiska flödestätheten via induktionslagen. i(t) = −N 1 dΦ(t) Nπa2 d(n̂ · B(r, t)) =− R dt R dt där riktningen på n̂ är relaterad till referensriktningen på i(t) via skruvregeln. Med detta fås att x-komponenten av magnetiska flödestätheten ges av Z R R i1 (t) dt = − I0 sin(ωt) Bx (0, 0, d, t) = − 2 Nπa Nπa2 ω medan y−komponenten ges av R By (0, 0, d, t) = − Nπa2 Z i2 (t) dt = R I0 cos(ωt) Nπa2 ω Totala magnetfältet ges därmed av H(z, t) = R 1 B(z, t) = I0 (sin(ωt)x̂ − cos(ωt)ŷ) cos (kz) µ0 µ0 Nπa2 ω där k = ω/c0 . c) För att få det elektriska fältet använder vi de komplexa fälten. Den komplexa magnetiska flödestätheten ges av B(z) = R I0 (ix̂ − ŷ) cos (kz) Nπa2 ω Vi delar upp B(z) i den infallande och reflekterade vågen B(z) = R ikz −ikz I (ix̂ − ŷ) e + e 0 2Nπa2 ω Den infallande vågen har B−fältet B inc (z) = R I0 (ix̂ − ŷ) eikz 2 2Nπa ω Regeln om högersystem ger det infallande elektriska fältet E inc (z) = c0 B inc (z) × ẑ = − Rc0 I0 (iŷ + x̂) eikz 2Nπa2 ω Motsvarande tidsberoende fält är den cirkulärpolariserade vågen E inc (z, t) = − Rc0 I0 (cos(kz − ωt)x̂ − sin(kz − ωt)ŷ) 2Nπa2 ω 4 Lösning problem 6 Om man fördubblar alla längdmått för en kondensator fördubblas dess kapacitans. För att se det kan vi anta en spänning V mellan kondensatorytorna. Det elektriska fältet halveras när alla längder fördubblas eftersom V är tangentlinjeintegralen av R E. Laddningen på vardera ytan fördubblas eftersom Q = ε0 S n̂ · E dS, där S ökar med en faktor 4 och E minskar till hälften då alla längder fördubblas. Om den yttre delen hade varit luftfylld hade alltså kapacitansen för den yttre delen varit 2C1 . a) Vi kan se den yttre delen av kondensatorn som två parallellkopplade kondensatorer. Hade båda dessa halvor varit luftfyllda så hade vardera halvan haft kapacitansen C1 . Nu är den ena kondensatorn luftfylld och den andra fylld med ett εr material. Kapacitansen för en kondensator fylld med ett material med relativ permittivitet εr har εr gånger större kapacitans än motsvarande kondensator fylld med luft. Det ger att kapacitansen mellan de två yttre sfärerna är (1 + εr )C1 = 3C1 . Vi har då en kondensator med kapacitansen C1 i serie med en kondensator med kapacitansen 3C1 . Man kan nu använda formeln för seriekoppling av kapacitanser 1 1 1 + = C C1 3C1 (1) 3 vilket ger C = C1 . 4 Kommer man inte ihåg denna formeln för seriekoppling av kondensatorer så kan man härleda den på följande sätt: Spänningen V = 1 V kan skrivas V = V1 + V2 där V1 är spänningen mellan den innersta sfären och den mellersta sfären och V2 är spänningen mellan den mellersta sfären och den yttersta sfären. Om laddningen är Q på det innersta skalet så måste den vara −Q på insidan av den mellersta sfären, Q på utsidan av den mellersta sfären och därmed −Q på insidan av den yttersta sfären. Det ger Q Q + V = V1 + V2 = C1 3C1 C C vilket ger (1). + men Q = CV vilket ger V = V C1 3C1 2C1 C1 C1 Ekvivalent kretsschema 3 Svar: C = C1 = 18.11 pF 4 b) Laddningen på insidan av den mellersta sfären är minus laddningen på den innersta sfären. Eftersom spänningen är 1 V för kondensatorn och dess kapacitans är 3 C1 = 18.11 pF fås 4 5 3 Svar: Laddningen är Qin = − C1 = −18.11 pAs. 4 d+b d+b R R c) Inuti den innersta sfären är E = 0. Det ger E(x, 0, 0)·x̂ dx = Ex (x, 0, 0) dx = 0 a V1 där V1 är spänningen mellan den innersta och den mellersta sfären. Kapacitansen Qin mellan dessa två sfärer är C1 och därmed är spänningen V1 = − = 0.75 V C1 d+b R Svar: E(x, 0, 0) · x̂ dx = 0.75 V 0
© Copyright 2024