B 7006-14
1 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM 2015-02-23 Stockholm Mål nr B 7006-14 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nyköpings tingsrätts dom den 17 juni 2014 i mål nr B 784-14, se bilaga A PARTER (antal tilltalade 1) Klagande (tilltalad) HS Ombud och offentlig försvarare: Advokaten DS Motpart (Åklagare) Kammaråklagare HEF SAKEN Otillåten miljöverksamhet _____________________________ HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Hovrätten, som tillämpar 29 kap. 4 § första stycket 2 miljöbalken även i dess lydelse före den 5 november 2013, ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att tiden för när gärningen har begåtts bestäms till 2011-11-20 – 2013-10-09. 2. DS tillerkänns ersättning av allmänna medel med 7 975 kr. Av beloppet avser 6 380 kr arvode och 1 595 kr mervärdesskatt. HS ska ersätta staten för denna kostnad. _____________________________ Dok.Id 1183687 Postadress Box 2290 103 17 Stockholm Besöksadress Birger Jarls Torg 16 Telefon Telefax 08-561 670 00 08-561 675 59 08-561 675 50 E-post: svea.avd6@dom.se www.svea.se Expeditionstid måndag – fredag 09:00-15:00 2 SVEA HOVRÄTT DOM ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nyköpings tingsrätts dom den 17 juni 2014 i mål nr B 784-14, se bilaga A PARTER Klagande Sims Recycling Solutions AB, 556606-4381 Karosserigatan 6 641 51 Katrineholm Ombud: Advokaten MS Motpart (Åklagare) Kammaråklagare HEF SAKEN Företagsbot _____________________________ HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom. 2. Hovrätten avslår Sims Recycling Solutions AB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten och i hovrätten. _____________________________ B 7006-14 3 SVEA HOVRÄTT DOM B 7006-14 YRKANDEN I HOVRÄTTEN HS har i första hand yrkat att hovrätten ska ogilla åtalet för otillåten miljöverksamhet och följdändra beslutet om ersättning till brottsofferfonden. Han har i andra hand yrkat att påföljden ska mildras. Sims Recycling Solutions AB (bolaget) har yrkat att hovrätten ska ogilla talan om företagsbot. Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten och i hovrätten. Åklagaren har motsatt sig att tingsrättens dom ändras. HANDLÄGGNING OCH UTREDNING I HOVRÄTTEN Hovrätten har med stöd av 51 kap. 13 § andra stycket 5 rättegångsbalken avgjort målet utan huvudförhandling. Hovrätten har tagit del av förhören med HS och LL genom uppspelning av tingsrättens ljud- och bildupptagningar. Den skriftliga bevisningen i hovrätten är i huvudsak densamma som i tingsrätten. HOVRÄTTENS DOMSKÄL Allmänt om prövningen Tingsrättens dom i den del som avser åtalet för försvårande av miljökontroll och talan om företagsbot avseende detta brott har inte överklagats. Tingsrättens dom i den delen står därför fast. Ska HS dömas för otillåten miljöverksamhet? Hovrätten bedömer inledningsvis, i likhet med tingsrätten, att det är utrett att inkommande el-avfall förvarats på bolagets anläggning utan skydd från nederbörd i upp till ett dygn innan det har tagits om hand för förbehandling eller placerats i ett lagertält, och att denna hantering pågått under den tid och på den plats som åklagaren 4 SVEA HOVRÄTT DOM B 7006-14 har påstått. Den fråga som hovrätten därefter har att ta ställning till är om denna hantering står i strid med villkor 3 i bolagets tillstånd enligt miljöbalken, som anger att inkommande el-avfall ska lagras i skydd från nederbörd. HS och bolaget har bl.a. gjort gällande att villkoret är oklart och att det varken ur språkligt eller miljörättsligt hänseende kan anses innefatta den hantering av avfall som skett. De har vidare, såsom hovrätten har uppfattat det, gjort gällande att en överträdelse av villkoret inte kan föranleda straffansvar eftersom innehållet i villkoret redan följer av en generell föreskrift som inte i sig är straffsanktionerad samt att villkoret inte borde ha föreskrivits av tillståndsmyndigheten. Hovrätten gör i dessa frågor följande överväganden. Allmänt om villkorsbrott En grundläggande straffrättslig princip är att ingen får dömas till ett straff utan stöd av lag (legalitetsprincipen). Legalitetsprincipen innefattar bl.a. ett obestämdhetsförbud, d.v.s. ett krav på att straffbestämmelser ska ha viss precision. Om en straffbestämmelse är oprecis bör den vid tillämpningen därför ges en snäv tolkning till förmån för den enskilde. Legalitetsprincipen innebär emellertid inte att det är förbjudet att tillämpa en straffbestämmelse på en gärning som endast genom tolkning av bestämmelsen ryms under den (jfr Berggren m.fl., Brottsbalken, en kommentar, Internetutgåva version den 1 juli 2014, under 1 kap. 1 §). När ett tillstånd enligt miljöbalken ges för en verksamhet ska tillståndet förenas med bl.a. de villkor som behövs för att hindra eller begränsa verksamhetens skadliga påverkan på miljön (22 kap. 25 § miljöbalken). Den omständigheten att överträdelse av tillståndsvillkor kan föranleda straffansvar medför att det ställs höga krav på att villkor utformas med sådan precision att det är möjligt att i efterhand konstatera om dessa har överträtts (se bl.a. NJA 2006 s. 310). Om ett tillstånd förenats med ett villkor som är oprecist i något avseende talar legalitetshänsyn för att detta, vid en straffrättslig bedömning av om villkoret har överträtts, inte bör tolkas vidlyftigt. 5 SVEA HOVRÄTT DOM B 7006-14 Förhållandet mellan villkoret och Naturvårdsverkets föreskrifter Såsom tingsrätten har konstaterat överensstämmer villkoret i huvudsak med innehållet i 10 och 11 §§ i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:10) om yrkesmässig förbehandling av avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter, och som gäller för bolagets verksamhet. Även om det i praxis (se MÖD 2000:52) har ansetts olämpligt att ett tillstånd förenas med villkor som direkt överensstämmer med generella föreskrifter, eller som innehåller mindre stränga miljökrav än vad som följer av sådana föreskrifter, finns det inget uttryckligt hinder mot att så sker (jfr 22 kap. 25 § miljöbalken). Frågan om det är lämpligt eller nödvändigt att föreskriva ett visst villkor hanteras, såsom tingsrätten har framhållit, inom ramen för tillståndsprövningen. Denna fråga bör enligt hovrättens mening inte vara föremål för överprövning vid en efterföljande straffrättslig process. Det förhållandet att ett tillstånd har förenats med ett villkor som innebär att ett krav ställs som även följer av en föreskrift medför inte heller att det i och för sig uppstår någon oklarhet i frågan om en överträdelse av villkoret kan föranleda straffansvar enligt 29 kap. 4 § miljöbalken (jfr NJA 2008 s. 376). Har villkoret överträtts? I frågan om villkoret är tillräckligt precist och kan anses innefatta den hantering av inkommande avfall som skett gör hovrätten följande bedömning. Begreppet ”lagra” eller ”lagring” förekommer, såvitt gäller hantering av avfall, förutom i NFS 2005:10 även i avfallsförordningen (2011:927). Varken i NFS 2005:10 eller i avfallsförordningen definieras emellertid begreppet på så sätt att det anges en nedre eller bortre tidsgräns för när viss förvaring av avfall utgör lagring. Dessa föreskrifter utgör ett genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE), numera ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE). Av 10 och 11 §§ NFS 2005:10 följer att inte endast lagring utan även förbehandling av avfall ska ske i skydd mot nederbörd. Det är tydligt att avsikten med dessa skyddsåtgärder är att minska risken för spridning av föroreningar. Även om denna risk ökar ju längre tid avfall förvaras utan skydd mot 6 SVEA HOVRÄTT DOM B 7006-14 nederbörd finns det utifrån syftet med bestämmelsen inte något som talar för att förvaring av avfall som endast är tillfällig ska vara undantagen från kravet på nederbördsskydd. Av bilaga III respektive bilaga VIII till de ovan nämnda direktiven framgår också, även om detta inte uttryckligen angetts i NFS 2005:10, att även tillfällig lagring som sker inför förbehandling ska omfattas av kravet på nederbördsskydd. Av tillståndet till verksamheten framgår vidare tydligt att syftet med villkor 3 specifikt har varit att förhindra att inkommande avfall förvaras utan skydd mot nederbörd och att denna förvaring omfattas av begreppet lagring. Bolaget har systematiskt och under en längre tid förvarat inkommande avfall utan skydd mot nederbörd i upp till ett dygn innan avfallet har tagits om hand för förbehandling eller vidare förvaring i lagertält. Enligt hovrättens bedömning råder det inget tvivel om att denna hantering utgjort en överträdelse av villkoret. Sammanfattningsvis delar således hovrätten tingsrättens bedömning att det aktuella villkoret har överträtts. Åklagaren har gjort gällande att villkoret överträtts från och med den dag då tillståndet till verksamheten meddelades, d.v.s. den 17 juni 2011. Hovrätten kan emellertid konstatera att tillståndet inte har varit förenat med ett verkställighetsförordnande (19 kap. 5 § och 22 kap. 28 § miljöbalken) och att den relevanta tidpunkten för när bolaget har haft en skyldighet att följa villkoren är den dag då tillståndet har tagits i anspråk. Det saknas närmare uppgifter om när tillståndet har tagits i anspråk. Det kan emellertid förutsättas att så hade skett vid tidpunkten för när bolagets kontrollprogram för år 2011 upprättades, d.v.s. den 20 november 2011. Övriga förutsättningar för ansvar samt frågan om påföljd Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning i fråga om övriga förutsättningar för straffansvar samt i fråga om rubricering. Hovrätten anser inte att det finns skäl att mildra påföljden. HS ska således dömas för otillåten miljöverksamhet till 60 dagsböter. 7 SVEA HOVRÄTT DOM B 7006-14 Ska bolaget åläggas att betala företagsbot? Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det finns förutsättningar att ålägga bolaget att betala företagsbot. Hovrätten anser inte att det finns skäl att sätta ned företagsbotens storlek. Övriga frågor Ersättningen som den offentliga försvararen har begärt är skälig. HS ska på grund av utgången av målet i hovrätten och med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden till staten återbetala kostnaderna för sitt försvar i hovrätten. Med hänsyn till utgången av målet i hovrätten ska bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 2015-03-23 I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Lars Dirke, hovrättsrådet Åsa Marklund Andersson och tf. hovrättsassessorn Rickard Forsgren, referent. Föredragande har varit hovrättsfiskalen Joakim Edvinsson. Bilaga A 1 NYKÖPINGS TINGSRÄTT R4 DOM 2014-06-17 meddelad i Nyköping Mål nr: B 784-14 PARTER Tilltalad HS Offentlig försvarare: Advokat DS Åklagare Kammaråklagare HEF DOMSLUT Brott som den tilltalade döms för 1. Otillåten miljöverksamhet, 29 kap 4 § 1 st 2 p miljöbalken (1998:808) i sin lydelse före 1 maj 2012 - 2011-06-17 -- 2013-10-09 Åtal som den tilltalade frikänns från 1. Försvårande av miljökontroll, 29 kap 5 § 1 p a och b miljöbalken (1998:808) i sin lydelse före 1 maj 2012 - 2011-11-20 -- 2012-03-15 Påföljd m.m. Dagsböter 60 å 800 kr Beslut Brottsofferfond 1. Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Postadress Box 333 611 27 Nyköping Besöksadress Folkungavägen 4 Telefon Telefax 0155-12 04 00 0155- 26 76 45 E-post: nykopings.tingsratt@dom.se www.nykopingstingsratt.domstol.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00 2 NYKÖPINGS TINGSRÄTT R4 DOM 2014-06-17 Mål nr: B 784-14 Ersättning 1. DS tillerkänns ersättning av allmänna medel med 23 925 kr. Av beloppet avser 19 140 kr arbete och 4 785 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska HS till staten återbetala 9 570 kr. 3 NYKÖPINGS TINGSRÄTT R4 DOM 2014-06-17 meddelad i Nyköping Mål nr: B 784-14 Motpart Sims Recycling Solutions AB, 556606-4381 Karosserigatan 6 641 51 Katrineholm Ombud och försvarare: Advokat MF Åklagare Kammaråklagare HEF DOMSLUT Beslut Betalningsskyldighet till staten 1. Sims Recycling Solutions AB åläggs företagsbot med 75 000 kr. Övrigt 1. Sims Recycling Solutions AB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader ogillas. 4 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 YRKANDEN OCH INSTÄLLNINGAR Se bilaga 1. Åklagaren har beträffande åtalspunkten 2 förtydligat att hon påstår brott mot villkoret och inte mot en föreskrift. HS har förnekat gärningarna. Beträffande åtalspunkten 1 har han gjort gällande att några oriktiga uppgifter inte har lämnats och beträffande åtalspunkten 2 att el-avfall har lagrats i skydd från nederbörd. Sims Recycling Solutions AB (fortsättningsvis bolaget) har bestritt yrkandet om företagsbot och yrkat ersättning för rättegångskostnader i händelse av ogillande talan. Bolaget har förnekat att någon brottslig gärning begåtts och därutöver gjort gällande följande. Tillståndsbeslutets villkor 3 ska lämnas utan avseende eftersom det som villkoret föreskriver redan följer av en icke straffsanktionerad föreskrift, nämligen 10 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:10) om yrkesmässig förbehandling av avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter (fortsättningsvis NFS 2005:10). Även om villkoret inte ska lämnas utan avseende ska begreppet lagring i villkoret tolkas i enlighet med hur det tolkas miljörättsligt; lagring omfattar inte omlastning, vilket det har varit fråga om i detta fall. Under alla förhållanden skulle det strida mot Europakonventionens artikel 6 om bolaget hade varit skyldigt att underrätta tillsynsmyndigheten att eventuella villkor inte följs. DOMSKÄL Förhör har hållits med HS och med miljöinspektören LL. Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Av utredningen är till en början följande utrett. 5 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 HS har sedan år 2002 varit verkställande direktör (fortsättningsvis VD) i bolaget. I bolagets verksamhet bedrivs elektronikåtervinning. På uppdrag av producenterna tillser bolaget att elprodukter som inte längre ska användas tas om hand på ett miljöriktigt sätt. Produkterna miljösaneras av bolaget, innebärande att miljöfarliga komponenter plockas bort. Produkterna kan därefter antingen återvinnas eller destrueras. Bolaget har drygt 40 anläggningar runtom i världen. En av anläggningarna finns på fastigheten X i Katrineholm (fortsättningsvis fastigheten). Den anläggningen är en referensanläggning där ca 30 000 ton el-avfall tas om hand per år. Bolaget har bedrivit sin verksamhet på fastigheten sedan år 2007. Inledningsvis var det en s.k. C-anläggning men för att utöka verksamheten ansökte bolaget år 2010 om tillstånd att övergå till s.k. B-anläggning. Den 17 juni 2011 fick bolaget av Miljöprövningsdelegationen i Södermanlands län tillstånd enligt miljöbalken till förbehandling, mekanisk bearbetning och mellanlagring av avfall på fastigheten. Av tillståndsbeslutet framgår bl.a. att tillståndet omfattar anläggningar för, såvitt nu är av intresse, mottagning och förbehandling, mekanisk bearbetning och mellanlagring av en viss mängd el-avfall (med el-avfall avses avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter). I tillståndsbeslutet meddelade Miljöprövningsdelegationen vissa villkor för verksamheten. Det villkor som framför allt är av intresse i målet är villkor 3. Av villkor 3, som har rubriken ”Lagring och förbehandling av el-avfall”, framgår följande. ”Inkommande el-avfall ska lagras och förbehandlas på tät, hårdgjord yta i skydd från nederbörd.” Detta villkor har motiverats av Miljöprövningsdelegationen. Av motiveringen framgår följande under rubriken ”Lagring och förbehandling av el-avfall”. ”I samband med Miljöprövningsdelegationens platsbesök framgick att bolaget tar emot inkommande el-avfall i öppna burar innan miljösanering. 6 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 El-avfallet står då oskyddat mot nederbörd i upp till tre dagar. Vid förbehandlingsverksamhet ska el-avfall enligt 10 och 11 §§ NFS 2005:10 lagras och förbehandlas skyddat mot nederbörd på en plats som är försedd med tät ytbeläggning. För att det tydligt ska framgå vad som gäller och för att undvika att föroreningar lakas ut från materialet anser Miljöprövningsdelegationen att ett villkor bör föreskrivas i tillståndet om att inkommande el-avfall ska lagras och förbehandlas på tät och hårdgjord yta i skydd från nederbörd. I föreskriften anges ingen nedre tidsgräns för vad som avses med lagring och enligt Miljöprövningsdelegationens bedömning omfattas bolagets inkommande el-avfall av bestämmelsen.” Av tillståndsbeslutets villkor 14 framgår att bolaget ska upprätta och följa ett aktuellt kontrollprogram och att ett förslag till kontrollprogram ska lämnas till tillsynsmyndigheten (Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Katrineholms kommun) inom viss tid. Sedan bolaget överklagat villkor 8 i tillståndsbeslutet (ett villkor som avsåg bolagets dagvattenbrunnar) samt begärt att mängden samtida lagrat obehandlat elavfall skulle ökas meddelade Miljöprövningsdelegationen den 3 augusti 2011 ett ändringstillstånd, varvid bolaget fick tillstånd till samtidig mellanlagring av en viss mängd el-avfall, villkor 8 upphävdes och en provisorisk föreskrift likalydande med villkor 8 fastställdes. Både före och efter tillståndsbeslutet den 16 juni 2011 har det ålegat bolaget att följa bl.a. NFS 2005:10. Av föreskriftens 10 § framgår följande. ”Den som bedriver förbehandlingsverksamhet ska lagra el-avfallet - skyddat mot nederbörd, - på en plats som är försedd med tät ytbeläggning, - så att spill och förorenat dagvatten samlas upp och kan kontrolleras, och - på en plats som vid behov är försedd med anordning för omhändertagande av oljespill genom oljeavskiljning.” Av föreskriftens 11 § framgår att bl.a. de krav som i 10 § ställs på den som ska lagra el-avfall även ställs på den som ska förbehandla el-avfall. 7 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 Bolaget upprättade ett kontrollprogram, daterat den 20 november 2011, och en miljörapport för år 2011, som gavs in till Katrineholms kommun den 15 mars 2012. I miljörapporten, där bolaget skrivit att HS är ”juridiskt ansvarig (ansvarig för godkännande) av miljörapport”, har bolaget under rubriken ”7. Gällande villkor i tillstånd” kommenterat villkor 3 på följande sätt. ”Inkommande elavfall lagras på en tät och hårdgjord yta. Det material som inte är produkter i arbete skyddas från nederbörd.” Av kontrollprogrammet framgår följande under rubriken ”Lagring och förbehandling av el-avfall”. ”Villkor 3: Inkommande el-avfall ska lagras och förbehandlas på tät, hårdgjord yta i skydd från nederbörd. Bolaget kontrollerar fastighetens status en gång per månad i samband med att ”Site Inspection” genomförs. I denna kontroll ingår även att kontrollera om det finns hål i asfalten eller om obehandlad elektronik förvaras utan väderskydd. Kontrollerna dokumenteras.” Den 21 mars 2011, dvs. innan tillståndsbeslutet hade meddelats, gjorde miljöinspektörerna SW och IL ett tillsynsbesök hos bolaget. Av den skrivelse som SW upprättade den 7 april 2011 i anledning av besöket framgår bl.a. att en genomgång av NFS 2005:10 gjordes under besöket. Av skrivelsen framgår också bl.a. följande under rubriken ”NFS 2005:10”. ”10 § Inkommande el-avfall försvaras på asfaltsyta eller betongyta utomhus. I dagsläget sitter filter i dagvattenbrunnarna för att fånga upp föroreningar. 11 § Förbehandlingsverksamheten sker inomhus. Även lagring av farligt avfall sker inomhus.” Skrivelsen avslutas med följande kommentar. ”Av det som gicks igenom under tillsynsbesöket fanns i dagsläget inget att anmärka på.” 8 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 Den 15 februari 2012, dvs. efter att tillståndsbeslutet hade meddelats, gjorde miljöinspektören LL ett tillsynsbesök hos bolaget. Av den skrivelse som han upprättade den 9 mars 2012 i anledning av besöket framgår inledningsvis följande. ”OBS! Efterlevnaden av villkoren är bara kontrollerad genom frågor, inte med kontroll av de faktiska förhållandena.” Av skrivelsen framgår vidare följande under rubriken ”Lagring och förbehandling av el-avfall”. ”Villkor 3 uppfylls. Man har invallade kanter runt hela verksamhetsområdet för att styra avrinningen.” Skrivelsen avslutas med följande kommentar. ”Jag har bara en anmärkning, och det är att så kallad ”Site inspection” inte har utförts en gång per månad, vilket det står i kontrollprogrammet att man ska göra.” Den 6 november 2012 gjorde LL ytterligare ett tillsynsbesök hos bolaget. Av den skrivelse som han upprättade den 6 december 2012 i anledning av besöket framgår bl.a. följande. ”Vid besöket visar det sig att man inte lagrar det avfall som kommer in till anläggningen nederbördsskyddat. Det ställs i gallervagnar, eller läggs i högar direkt på den hårdgjorda ytan utan tak eller annat nederbördsskydd. Tidigare har man uppgivit både muntligt och skriftlig i kontrollprogram och miljörapport att villkor 3 uppfylls. Enligt M så ligger avfallet från några timmar till ca 2 dygn utomhus på detta sätt innan det läggs på transportband och lastas in till sorteringshallen.” Sedan bolaget blivit förelagda att till tillsynsmyndigheten lämna en förklaring av bolagets skrivningar om lagring av inkommande el-avfall i kontrollprogrammet och miljörapporten svarade bolaget den 24 januari 2013 bl.a. följande. ”Bolaget har gjort bedömningen att den nuvarande hantering av inkommande el-avfall som sker på fastigheten uppfyller kraven i NFS 2005:10. Vi har ansett att el-avfallet som hanteras i burar och containrar utgör produkter i arbete (PIA) och inte ett avfall som mellanlagras eftersom avfallet vanligtvis processas inom några dagar. Bolaget strävar efter att omsätta 9 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 inkommande material så ofta som möjligt. Vi har under året inom ramen för vår egenkontroll kontrollerat bl.a. hanteringen av el-avfall och bedömt att elavfallet på fastigheten utgör produkter i arbete och inte ett mellanlager. Det framgår också av Miljörapporten för 2011. Hanteringen har i stort sett ut på samma sätt sedan vi flyttade verksamheten till Katrineholm 2007.” LL gjorde den 12 februari 2013 en åtalsanmälan för otillåten miljöverksamhet och försvårande av miljökontroll. I åtalsanmälan skrev han bl.a. följande. ”Syftet med nederbördsskydd över el-avfallet är att farliga ämnen inte ska spridas med nederbörden och vidare till sjöar och vattendrag. Det finns en mycket stor mängd ämnen i el-avfallet som kan påverka miljön och människors hälsa, bl.a. olika metaller, flamskyddsmedel och plastmjukgörare (ftalater).” Den 9 oktober 2013 besökte LL återigen bolaget. Vid det tillfället fotograferade han platsen. HS och LL har uppgett sammanfattningsvis följande. HS: När tillståndsbeslutet meddelades läste han det, inklusive motiveringarna. Han tyckte inte att villkor 3 var kontroversiellt, innehållet följde redan av NFS 2005:10. Efter att ha läst beslutet såg han till att organisationen vidtog de åtgärder som krävdes för att rätta sig efter de krav som ställdes på bolaget. Han har alltid tolkat villkor 3 som att el-avfall som lagras ska skyddas mot nederbörd. Allt el-avfall som bolaget lagrar är också skyddat mot nederbörd. Det inkommande el-avfallet som åtalet avser lagras emellertid inte. Det går till på följande sätt när el-avfall inkommer till bolaget. El-avfallet, som till 60 procent kommer från återvinningscentraler och till 40 procent från industrier, kommer i gallerbackar. Först sker en invägning och en kontroll av att avfallet inte är radioaktivt. Avfallet lastas sedan antingen in i produktionen eller in i ett lagertält. Avfallet i lagertältet lagras och står skyddat från nederbörd. Innan avfallet antingen lastas in i produktionen eller ställs in i lagertältet står emellertid gallerbackarna med 10 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 el-avfall uppställda utomhus, utan nederbördsskydd, i allt från några minuter till en dag. Det är detta el-avfall som bolaget kallar för produkter i arbete och som åtalet avser; detta avfall lagras emellertid inte utan står uppställt och omfattas därför inte av villkor 3. Bolaget har sedan verksamhetsstarten i Katrineholm år 2007 bedrivit samma verksamhet, det enda som egentligen förändrades efter tillståndet var att maxgränsen för att mekaniskt processa material utökades. Genom tillståndet följde också egenkontrollen, men bolaget hade redan före tillståndet en gedigen egenkontroll. Under alla år har bolaget hanterat det inkommande el-avfallet på samma sätt. Bolaget har haft tillsynsbesök en till två gånger per år. Bolaget har alltid haft en öppen dialog med tillsynsmyndigheten, som hela tiden varit införstådda med hur bolaget hanterar det inkommande el-avfallet. Några synpunkter på mottagningsrutinerna har heller aldrig framförts förrän LL tillträde som ny miljöinspektör, detta trots att bolaget under alla år haft att följa NFS 2005:10 och villkoret har samma innehåll som 10 § i NFS 2005:10. LLs tolkning av begreppet lagring slog ner som en blixt från klar himmel. När han hade fått del av LLs rapport tog han och hans miljöchef omedelbar kontakt med miljökontorets chef och bad om ett möte; de var övertygade om att det rörde sig om ett missförstånd. På mötet kom de fram till att chefen för miljökontoret skulle söka tillsynsvägledning hos Naturvårdsverket. Han visste inte det då men vid det laget hade polisanmälan redan gjorts. Hade tillsynsmyndigheten ansett att bolagets hantering var felaktig hade tillsynsmyndigheten kunnat meddela ett förbud eller ett vitesföreläggande att bygga ett tak i stället för att åtalsanmäla. Hade han också bara fått tillfälle att förklara hur bolaget tolkade begreppet lagring hade den här situationen inte behövt uppkomma. Bolaget gör allt det kan för att säkerställa att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. T.ex. byggde bolaget på eget initiativ en egen dagvattenbrunn för att kunna kontrollera utsläppet av dagvattnet. Resultaten av vattnet har inte visat på några anmärkningsvärt höga halter. När det gäller skrivningen i miljörapporten åsyftas med el-avfall som lagras det inkommande el-avfallet som bolaget lagrar i lagertältet, vilket skyddas från nederbörd, medan produkter i arbete är det avfall som omlastas. När det gäller skrivningen i 11 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 kontrollprogramet är ”site inspection” en av många kontroller som görs för att tillse att bolaget uppfyller sina åtaganden. Vid ”site inspection” kontrolleras att inget avfall lagras utomhus och att den hårdgjorda ytan där materialet står inte har några skador, dvs. i lagertältet. LL: Vid tiden för åtalsanmälan arbetade han som miljöinspektör i Katrineholms kommun, där han började i september 2011. Dessförinnan hade han arbetat med miljöfrågor under flera år. Hans arbetsuppgifter som miljöinspektör bestod i att utöva tillsyn över miljöfarliga verksamheter. Miljöinspektörsarbetet har mer och mer blivit en tillsyn av dokumentation, t.ex. av kontrollprogram och miljörapporter, samtidigt som bolagens egenkontroll har blivit allt viktigare. Det var också så han inledde relationen med bolaget. Hans första kontakt med bolaget var på hösten 2011 då han besökte bolaget. Han hade då ett möte med ML för att diskutera bolagets kontrollprogram i anledning av det nya tillståndet som krävde att bolaget lämnade in ett sådant program. Vid detta första möte diskuterades endast kontrollprogrammet. Nästa besök hos bolaget var på våren 2012. Han gjorde då ett tillsynsbesök med fokus på dokumentation av in- och utförsel av avfall, t.ex. att transportdokument fanns. Efterlevnaden av villkoren i tillståndet kontrollerade han endast med frågor. Hösten 2012 gjorde han återigen ett tillsynsbesök hos bolaget. Vid detta besök gjorde han en mer noggrann kontroll av efterlevnaden av villkoren. Det var när han gick runt på bolaget som han såg att allt inkommande el-avfall inte hölls nederbördsskyddat. Han hade tolkat villkor 3 som att allt inkommande elavfall, innan det på något sätt bearbetats av bolaget, skulle förvaras nederbördsskyddat. Efter besöket, och efter att ha samrått med sin chef, begärde han därför att bolaget skulle förklara varför allt inkommande el-avfall inte förvarades nederbördsskyddat i enlighet med villkoret. Bolagets svar var att det stämde att allt el-avfall inte förvarades nederbördsskyddat men att bolagets tolkning var att det inte rörde sig om avfall utan produkter i arbete, som inte behövde förvaras nederbördsskyddade. Det tyckte han var en felaktig tolkning. Efter att återigen ha läst lydelsen av villkoret tillsammans med motiveringen av villkoret var det för 12 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 honom självklart hur villkoret skulle tolkas och i samråd med sin chef gjorde han en anmälan om miljöbrott. Den 9 oktober 2013 besökte han återigen bolaget eftersom han hade fått i uppdrag att dokumentera om bolaget fortfarande bröt mot villkoret. Vid det besöket stod ett trettiotal gallerburar med elektronik på en asfaltsplan utan nederbördsskydd, vilket han fotograferade. Han anser att bolaget inte följt villkor 3. Han anser också att tillsynsmyndigheten, genom de uppgifter som bolaget lämnade i kontrollprogrammet och miljörapporten, blev missledd att tro att bolaget uppfyllde villkoret. I miljörapporten skrev bolaget att allt el-avfall, förutom produkter i arbete, förvarades nederbördsskyddat. För honom skulle produkter i arbete kunna vara sådant som är bearbetat, t.ex. avfall där farliga komponenter redan avlägsnats, men aldrig det inkommande el-avfallet. Det som stod i kontrollprogrammet tolkade han som att villkoret följdes och att bolaget till och med kontrollerade att personalen hanterade avfallet i enlighet med villkoret; han fick inga farhågor i annan riktning. Det som stod i miljörapporten och kontrollprogrammet tolkade han alltså som att allt inkommande el-avfall förvarades nederbördsskyddat och han litade på dessa uppgifter. Som han har förstått det är syftet med villkor 3 att det till bolaget inkommande avfallet klassas som farligt avfall som kan innehålla farliga ämnen och produkter, och för att minska utlakningen från avfallet till dagvatten ska avfallet förvaras nederbördsskyddat innan det antingen har förklarats inte innehålla några farliga komponenter eller de farliga komponenterna avlägsnats. Åtalet för försvårande av miljökontroll (p. 1 i bilaga 1) Det saknas anledning att ifrågasätta LLs uppgift om att han tolkade de nu aktuella uppgifterna i miljörapporten och kontrollprogrammet som att allt inkommande elavfall förvarades nederbördsskyddat. Av förhöret med HS har emellertid framgått att han gör en skillnad mellan el-avfall som lagras och s.k. produkter i arbete; med lagring åsyftar han inte det inkommande el-avfallet utan det avfall som efter ankomsten lagras i lagertältet. Vidare har det framgått att HS tolkat villkor 3 som att enbart det avfall som bolaget lagrar, och då 13 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 utifrån hans tolkning av begreppet lagring, omfattas av villkorets krav på nederbördsskydd. Utifrån HS tolkning av begreppet lagring, och trots att hans tolkning av villkor 3 enligt tingsrättens mening inte är korrekt (se nedan), kan han inte anses ha lämnat oriktiga uppgifter när han på sätt som skett beskrivit verksamhetens hantering av el-avfallet i miljörapporten respektive kontrollprogrammet. Åtalet för försvårande av miljökontroll ska redan av den anledningen ogillas. Åtalet för otillåten miljöverksamhet (p. 2 i bilaga 1) Det är utrett att bolaget på tid och plats som åklagaren angett förvarat el-avfall utan nederbördsskydd i i vart fall upp till en dag innan det antingen tagits in i produktionen eller placerats i lagertältet. Frågan är om denna förvaring omfattas av begreppet lagring i villkor 3. Om så är fallet är det utrett att bolaget har brutit mot villkoret. För att kunna ta ställning till frågan om bolagets hantering av det inkommande elavfallet innebär ett brott mot villkor 3 måste emellertid först tas ställning till om villkoret, som bolaget hävdat, ska lämnas utan avseende. Visserligen är det så att det som villkoret ordagrant föreskriver redan följer av 10 § i NFS 2005:10. Det är också så att föreskrifter är avsedda att vara generella medan villkor ska vara individuella; villkor som direkt överensstämmer med generella föreskrifter (eller som innehåller mindre stränga miljökrav än dessa föreskrifter) bör inte föreskrivas (se t.ex. rättsfallet MÖD 2000:52). Om ett tillståndsvillkor föreskrivs trots att det föreskrivna direkt överensstämmer med en föreskrift kan den som anser att villkoret är obehövligt överklaga villkoret. Den som överklagat bör då kunna få villkoret upphävt inom ramen för tillståndsprövningen, under förutsättning att även tillståndsprövaren anser att villkoret direkt överensstämmer med en föreskrift. I detta fall har tillståndsbeslutet inte överklagats såvitt avser villkor 3; tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Det saknas stöd för att i en sådan situation bortse från villkoret. Villkor 3 ska alltså inte lämnas utan avseende. 14 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 Frågan är då om bolagets hantering av det inkommande el-avfallet omfattas av begreppet lagring i villkor 3. Oaktat hur begreppet lagring ska förstås miljörättsligt ska begreppet i villkoret enligt tingsrättens mening i första hand tolkas och förstås i ljuset av Miljöprövningsdelegationens motivering. Av den motiveringen framgår klart och tydligt att skälet till att villkor 3 föreskrevs var just för att komma till rätta med bolagets hantering av det i öppna burar inkommande el-avfallet. I ljuset av motiveringen kan begreppet lagring i villkor 3 inte förstås på något annat sätt än som att det omfattar bolagets hantering av det inkommande el-avfallet. Vad som framkommit om att tidigare miljöinspektörer gjort en annan bedömning av begreppet lagring ändrar inte denna bedömning; de tillsynsbesök som gjordes innan det nu aktuella tillståndet beviljades saknar betydelse för förståelsen av tillståndets villkor. Inte heller vad LL angett i sin rapport från tillsynsbesöket i februari 2012 om att han endast hade en anmärkning och att denna inte avsåg efterlevnaden av villkor 3 ändrar denna bedömning eftersom det är utrett att efterlevnaden av villkoren vid det besöket skedde endast genom frågor. Det är mot denna bakgrund utrett att bolaget, på tid och plats som åklagaren angett, lagrat det inkommande el-avfallet utan nederbördsskydd i upp till en dag innan det antingen tagits in i produktionen eller placerats i lagertältet. Genom att underlåta att lagra det inkommande el-avfallet i skydd från nederbörd har bolaget brutit mot villkor 3 i tillståndet. Frågan är då om HS är straffrättsligt ansvarig för att bolaget brutit mot villkor 3. Det är utrett att HS var VD för bolaget under den aktuella tidsperioden. Det har framgått att det var han som hade ansvaret för bl.a. miljörapporten. Han har också uppgett att det var han som tillsåg att organisationen vidtog de åtgärder som krävdes för att rätta sig efter de krav som ställdes på bolaget när tillståndsbeslutet meddelades. Av detta får dras slutsatsen att HS såsom VD hade sådana befogenheter och sådana uppgifter att han straffrättsligt kan ansvara för att bolaget brutit mot villkoret. För att han ska kunna dömas för 15 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 gärningen krävs emellertid att han agerat uppsåtligen eller av oaktsamhet. Framför allt mot bakgrund av vad som framkommit om att bolaget bedrivit sin verksamhet på i princip samma sätt sedan verksamhetsstarten år 2007 utan några synpunkter från tillsynsmyndigheten är det inte visat att han uppsåtligen brutit mot villkoret. Däremot måste han anses ha brutit mot villkoret av oaktsamhet. Åtalet är alltså styrkt och gärningen ska bedömas på det sätt som åklagaren angett. Gärningen är inte ringa. Talan om företagsbot (p. 3 i bilaga 1) Som framgått ovan har otillåten miljöverksamhet begåtts i utövning av bolagets näringsverksamhet. Brottet har begåtts av bolagets VD HS, dvs. av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda bolaget. Bolaget har inte heller gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Förutsättningarna för åläggande av företagsbot enligt 36 kap. 7 § brottsbalken är alltså uppfyllda. När det gäller bestämmandet av företagsbotens storlek ska, med beaktande av straffskalan för brottet, särskild hänsyn tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten (36 kap. 9 § brottsbalken). Enligt förarbetena är det den skada eller fara som brottsligheten inneburit som ska vara grundläggande vid bestämmandet (se prop. 2005/06:59 s. 35). I detta fall är det inte visat att brottet inneburit någon skada. Med hänsyn framför allt till att bolaget haft en egen dagvattenbrunn på fastigheten framstår vidare faran som begränsad. I skärpande riktning måste emellertid beaktas att brottsligheten pågått under lång tid. Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten att företagsboten ska bestämmas till 75 000 kr. Skäl för jämkning saknas. Därmed saknas även skäl för eftergift. 16 NYKÖPINGS TINGSRÄTT DOM 2014-06-17 B 784-14 R4 Påföljdsfrågan HS förekommer inte med domar i belastningsregistret. Av yttrande från frivården framgår att han lever under ordnade förhållanden. Straffskalan för otillåten miljöverksamhet är böter eller fängelse i högst två år. Eftersom den nu aktuella gärningen har bestått i ett brott mot ett tillståndsvillkor, och inte en föreskrift, är hela straffskalan tillämplig (jfr. t.ex. rättsfallet NJA 2006 s. 293). Påföljden kan i detta fall stanna vid ett måttligt bötesstraff. Övriga frågor Eftersom HS döms för brott med fängelse i straffskalan ska han betala en avgift till brottsofferfonden. Kostnaden för den offentliga försvararen är skälig. Med hänsyn till HSs ekonomiska förhållanden ska han återbetala del av kostnaden till staten. När det gäller bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader har visserligen åtalet för försvårande av miljökontroll ogillats. Åtalet i den ogillade delen har emellertid utgjort en så liten del av målet att bolaget enligt tingsrättens mening saknar rätt till ersättning för kostnader. Bolagets yrkande ska därför ogillas. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 400) Överklagande, ställt till Svea hovrätt, ska ha kommit in till tingsrätten senast den 8 juli 2014. Prövningstillstånd krävs i visst fall, se bilagan. På tingsrättens vägnar Halszka Onoszko
© Copyright 2024