JUDN09 Lindblom Carl - Juridiska fakulteten
Lunds universitet Juridiska Fakulteten Allmän företagsbeskattning (JUDN09) ht 2015 Datum: 2015-10-26 Handledare: Axel Hilling Examinationsuppgift 2 Beskattning av derivat Carl Lindblom 1993-04-08 Innehållsförteckning Förkortningar.............................................................................................3 1. Inledning....................................................................................................4 1.1 Bakgrund...............................................................................................4 1.2 Syfte..........................................................................................................4 1.3 Frågeställningar.................................................................................5 1.4 Avgränsning..........................................................................................5 1.5 Metod och teori..................................................................................5 1.6 Material och forskningsläge........................................................5 1.7 Disposition.............................................................................................5 2. Definition av derivat....................................................................6 3. Historisk tillbakablick...............................................................6 4. Varför risksäkrar företag?...................................................7 5. Olika typer av derivat................................................................9 5.1 Option......................................................................................................9 5.2 Termin.....................................................................................................9 5.3 Swap.......................................................................................................10 5.4 Warrant................................................................................................10 6. Beskattning av derivat............................................................10 6.1 Allmänt om beskattning av aktiebolag................................10 6.2 Yrkesmässig eller icke yrkesmässig verksamhet...........11 6.3 6.2.1 Beskattning vid icke yrkesmässig verksamhet..........................12 6.2.2 Beskattning vid yrkesmässig verksamhet..................................12 Specifikt om valutasäkring........................................................13 7. Diskussion och slutsats...........................................................14 7.1 Slutsatser..............................................................................................14 7.2 Förbättringsåtgärder....................................................................14 7.2.1 Positiva och negativa effekter......................................................15 7.2.2 Schablonidén i förhållande till yrkesmässig- eller icke yrkesmässig verksamhet.............................................................16 2 Förkortningar A.a. Anfört arbete IL Inkomstskattelag OTC Over the counter (Handel över disk) Prop. Proposition SEK Svenska Kronor SKV Skatteverket USD Amerikanska dollar 3 1. Inledning 1.1 Bakgrund Derivatinstrument har använts i olika former långt tillbaka i tiden från allt mellan spekulation i prisrörelser på belgisk potatis till hantering av risker inom spannmålsproduktion. En fundamental förändring har dock skett de senaste 40 åren. Handeln på derivatmarknaden var synnerligen liten och begränsad till ett antal jordbruksprodukter knutna till råvarubörserna i Chicago i början på 1970-talet. Utvecklingen har sedan dess, vad avser derivat som utgjorts av finansiella produkter, varit väldigt snabb och antalet nya typer av derivat har varit många. Idag är handel med finansiella derivat 50 gånger större än den samlade världshandeln. Marknaden är med andra ord helt enorm.1 Enligt statistik från Bank for International Settlements var det sammanlagda nominella beloppet på utomstående OTC-derivat 710 182 miljarder USD i slutet av december år 2013. 2 Denna extraordinära marknadstillväxt hänger samman med att den finansiella sektorn som helhet har expanderat kraftigt genom att exempelvis pensions- och välfärdssystem har knutits närmare finansmarknaderna i en lång rad länder. Denna process kallas för finansialisering och har analyserats av samhällsvetare från olika discipliner. Derivat framstår idag både som ett viktigt verktyg för enskilda aktörer och som en central del av kapitalismens infrastruktur.3 Grundläggande derivat består av möjligheter och skyldigheter snarare än skuld och kapitalinvesteringar. Grundläggande derivat såsom terminer och optioner innefattar en möjlighet eller skyldighet att, i framtiden, förvärva, ta emot eller leverera något till någon i penningvärde. Som en följd, kan investerare och rena spekulanter nyttja derivatmarknaderna relativt fritt och ingå olika typer av derivatkontrakt. Det verkliga åtagandet för en spekulant är att infria eventuella skyldigheter på förfallodagen, om derivaten rör sig i motsatt riktning från vad innehavaren förväntar sig. Trots denna enorma marknad som växt fram över 40 år är derivat, som finansiellt instrument, fortfarande betraktat som en ny företeelse i Sverige. Lagstiftaren har haft svårt att hålla jämna steg med utvecklingen, inte minst på området företagsbeskattning. Derivatinstrument skapar en marknad för att försäkra en investeringsportfölj mot kursnedgångar. Hur värdeförändringar på dessa derivatinstrument skall behandlas i svensk inkomstbeskattning är inte helt klarlagt.4 1.2 Syfte Sytet med denna uppsats är att utreda hur värdeförändringar på dessa säkringsinstrument skall behandlas i svensk inkomstbeskattning. Jag kommer att förklara hur en risksäkring fungerar, samt 1 Larsson, Mats (red.); Broberg, Oskar, Företagsfinansiering - från sparbankslån till derivat, Lund 2014, s. 165 f. 2 Statistical release, OTC derivatives at end-December 2013, Bank for international settlements, maj 2014, s. 16. 3 Larsson, Broberg a.a., s. 165 f. 4 Laukkanen, Antti, Taxation of Investment Derivatives, Amsterdam 2007, s. 27. 4 vad en sådan risksäkring får för inkomstskatterättsliga konsekvenser. Vidare kommer jag att belysa de bakomliggande motiven till varför företag väljer att risksäkra. 1.3 Frågeställningar Uppsatsen har följande frågeställningar: • Hur fungerar risksäkring och vad gör det affärsmässigt gångbart? • Vad får värdeförändringar av säkringsinstrument för skatterättsliga konsekvenser? 1.4 Avgränsning Uppsatsen kommer endast att fokusera på det svenska skatterättsliga regelverket och kommer således inte redogöra för utländsk rätt. Jag kommer därför inte anlägga några komparativa perspektiv mellan olika rättsordningar, även om sådana jämförelser onekligen hade varit intressanta. Det bör också betonas att denna uppsats avser belysa skatterättsliga mekanismer och företeelser. Redovisningslagstiftning kommer därför att undvikas i största möjliga utsträckning förutom när de redovisningmässiga reglerna har ett mycket nära samband med skattelagstiftningen avseende säkringsinstrument. Jag har följaktligen valt att endast hänvisa till bestämmelser i inkomstskattelagen (1999:1229) och dess tidigare motsvarigheter i lagväg. Det kommer därför inte att redogöras för något innehåll i andra författningar, exempelvis lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Till sist har jag valt att avgränsa mig till att endast behandla aktiebolag och kommer inte att presentera något om beskattning av handel med derivat som privatpersoner för. 1.5 Metod och teori Den metod som tillämpats är den rättsdogmatiska och har inneburit tolkning och systematiserande av gällande rätt. Jag har analyserat rättskällor och utrett innebörden i skattelagstiftningen samt dess förarbeten. I min diskussion och slutsats har jag använt mig av ett rättsutvecklingsperspektiv och ett kritiskt perspektiv i övrigt. 1.6 Material och forskningsläge Materialet som använts för att besvara frågeställningarna har främst varit artiklar från skattetidningar hämtade från Zeteo. Relevant doktrin har också belysts i nödvändig utsträckning. Angående materialet i övrigt bör det påpekas att det knappt finns någon lagtext som specifikt behandlar beskattningen av derivatinstrument. Området som behandlas i denna uppsats har varit omdiskuterat under en längre tid. Trots det förekommer det inte alltför mycket skriverier om beskattningen av derivaten. 1.7 Disposition 5 Kapitel 1 utgörs av inledning, syfte, frågeställningar, avgränsning, metod och teori samt material och forskningsläge. Kapitel 2 innehåller en redogörelse för definitionen av ett derivat. Kapitel 3 består av en historisk tillbakablick där jag beskriver hur och när derivaten kom till och ger en kort bakgrund om vilket område som de först användes till. Kapitel 4 utgörs av en fördjupning och en beskrivning av varför ett företag risksäkrar, olika typer/ grupper av säkringar samt vilken typ av säkring som derivatinstrument inordnas under. Kapitel 5 går igenom olika typer av derivat och förklarar vad som avses med termin, option, swap och warrant. Kapitel 6 beskriver hur derivatinstrument skall behandlas ur skattehänseende. Kapitel 7 innehåller min slutsats och en diskussion där jag presenterar ett nytt beskattningssätt på derivat samt dess för och nackdelar. 2. Definition av derivat Enligt definitionen i ”International Accounting Standard 39” är ett derivat ett finansiellt instrument vars värde ändras då priset på ett värdepapper, en valutakurs, ränta, priset på en nyttighet m.m. förändras. Derivat utnyttjas på en viss dag i framtiden och när avtalet ingås förutsätts endast en liten, om ens någon alls, nettoplacering jämfört med andra former av avtal som reagerar på förändringar i marknadsförhållandena på motsvarande sätt. Derivat är antingen skräddarsydda för enskilda behov (OTC) eller standardiserade som ingås på en derivatbörs. 3. Historisk tillbakablick Kritiken mot finansmarknadens aktörer i de industrialiserade länderna växte fram i början på 1900talet.5 Häftiga debatter uppstod om att dessa aktörer skaffat sig en alltför stor makt och effekten blev att derivatinstrument likställdes med hasardspel i den amerikanska lagstiftningen. För den som ville försvara derivatets plats fanns det inte mycket teoretisk ammunition att använda sig av eftersom den akademiska traditionen på området var svag. Möjligheterna för att marknaden skulle utvecklas beskars därmed kraftigt.6 För att gynna och utveckla handeln mellan länderna sökte politikerna efter en prisstabilitet på den internationella valutamarknaden. Unde 1950-talet bestämde de då att en dollar kostade fem kronor och arton öre för att upprätta ett internationellt system med fasta växelkurser. Detta var inom ramen för det som ett femtiotal ledande industriländer med USA i spetsen undertecknade i slutet på andra världskriget, det s.k. Bretton Woods-avtalet.7 5 Larsson, Broberg a.a., s. 167. 6 Bryan, Dick; Rafferty, Michael, Capitalism with Derivatives - A Political Economy of Financial Derivatives, Capital and Class, New York 2006, s. 56. 7 Larsson, Broberg a.a., s. 170. 6 Det dröjde fram till 1970, då det skedde en smärre revolution inom den finansiella teorins område, innan synen på derivat förändrades. Franco Modigliani, Harry Markowitz, Robert Merton med flera lade med hjälp av de första datorerna grunden för det som än idag utgör fundamentet för modern finansiell teori. När Bretton Woods-systemet föll samman blev situationen annorlunda. Behovet att skydda sig mot volatila valutakurser mycket påtagligt. Företagen tvingades att göra affärer på valutamarknader med mycket stora svängningar. I förhållande till den amerikanska dollarn rörde sig den svenska kronan i snitt 0.05% mellan åren 1950-1970, men för perioden 1971-2006 var motsvarande siffra 1.83%. Valutakurser blev plötsligt en viktig fråga för företagen med gränsöverskridande handel eftersom växlingarna kunde radera ut hela rörelseresultatet. Från att världens valuta- och räntemarknader hade varit stabila var de nu i ständig förändring med svårförutsägbara kursrörelser. Lösningen kom när Myron Scholes och Fischer Black presenterade 1973 en exakt matematisk modell för prissättning av optioner. Ledningen för de två chicagobörserna lyckades, efter en framgångsrik lobbykampanj, övertala lagstiftarna att acceptera derivatinstrument som en naturlig del av den moderna finansvärlden. The Chicago Mercantile Exchange lanserade 1972 en marknad för terminer för sju olika valutor. The Chicago Board of Options Exchange öppnade 1973 handel i aktieoptioner. I Europa fick de amerikanska derivatbörserna flera efterföljare: Amsterdam 1978, London 1982, Paris 19858 och i Sverige (Optionsmäklarna) 1985. 9 4. Varför risksäkrar företag? Ett företags resultat kan påverkas mycket av närmast okontrollerbara och oförutsägbara prissvängningar i råvaror, ränta och valutakurser. För att helt eller delvis eliminera risken kan ett företag använda sig av olika derivatinstrument vilket torde vara en av anledningarna till att marknaden för derivatintrument har utvecklats så intensivt. Ett derivatinstrument kan medföra förutsebarhet samt att negativa värdeförändringar inte kommer att påverka resultatet. För att inte gå miste om de positiva värdeförändringarna används optioner som ger möjligheten att minska eller eliminera effekterna av negativa värdeförändringar. Optionen i sin tur behöver inte utnyttjas i fall av positiva värdeförändringar. Derivat utgör idag en viktigt del av den globala finansiella infrastrukturen och skapar möjligheter att sprida sina risker till en investerare som är beredd att stå för motsvarande risk.10 Riskerna kan delas in i två grupper, operativa risker och placeringsrisker.11 Med operativa risker menas en risk för störning i administrativa rutiner, dvs. Risker orsakade av bristande intern kontroll. Placeringsrisker kan delas in i marknadsrisk, kredit- och motpartsrisk samt likviditetsrisk. Dessa risker uppkommer vid ett företags externa transaktioner och det är inom detta område ett företag 8 Bryan, Rafferty a.a., s. 56. 9 Larsson, Broberg a.a., s. 9 ff. 10 Kamal, Samir; Nordbeck, Fredrik; Sundling, Mattias, ABC - Sveriges enda handbok om aktier, räntor, derivat, fonder och pengar, Kristianstad 2004, s. 64-69. 11 Afrell, Lars; Klahr, Håkan; Samuelsson, Per, Lärobok i kapitalmarknadsrätt, Stockholm 1998, s. 102 ff. 7 kan minimera sitt risktagande genom att använda sig av derivatinstrument. Likviditetsrisk består av den risk som uppstår när ett företag inte kan tillgodose sitt upplåningsbehov samt risken att ett finansiellt instrument inte kan köpas eller säljas till ett känt pris. Kredit- och motpartsrisk är risken för att ett företag kan komma att lida en förlust av att en affärspart inte fullgör sina förpliktelser. Marknadsrisk är risken för att tillgångars marknadsvärde kommer att förändras. Det kan vara allt från att priset på råvaror sjunker, aktiekurser eller räntan förändras till att en valuta som företaget handlar med stiger. Derivatinstrument används av företag för att skydda sig mot marknadsrisker, och ett område som har fått allt större betydelse är valutamarknaden. Förändrade växelkurser kan påverka skulder, tillgångar kassaflöden eller förväntade framtida vinster. Valutarisker kan delas in i tre olika områden. Dessa utgörs av ekonomiska risker, transaktionsrisker och omräkningsrisker.12 Vid ekonomiska risker är tidpunkten och storleken på valutaflödena inte kända av företaget. Kursförändringarna är osäkrare eftersom de inte är hänförliga till närliggande transaktioner.13 Transaktionsrisker uppkommer vid kursförändringar i utländsk valuta. För att skydda sig mot dessa kursförändringar kan företaget välja en speciell faktureringsvaluta som med hjälp av valutaoptioner, valutaswapar och valutaterminer kan uppnå ett fullt skydd mot eventuella förändringar. Transaktionsrisker har samma karaktär som ekonomisk risk. Skillnaden är att tidpunkten och valutaflödena är kända av företaget. Till sist har vi omräkningsrisker som uppstår då utländska dotterbolag räknas in i en koncern. Genom att ta upp ett lån i det svenska eller utländska moderbolaget i den lokala valutan som täcker nettoinvesteringen kan företaget skydda sig. En eventuell kursförlust kommer att utjämnas av en omräkningsvinst och koncernmässigt blir eget kapital noll. Företaget kan även med hjälp av valutaswapar eller valutaterminer skapa en skuld i den utländska valutan som ger samma effekt som ett lån.14 Till sist kommer vi till ränterisk. Riksskatteverket har uttalat sig att med ränterisk menas hur en förändring i ränteläget omedelbart påverkar kursen på en finansiell tillgång. Vanliga sätt att skydda sig mot denna typ av risk är att företaget ingår avtal om ränteswapar, ränteterminer eller ränteoptioner. Det är bland annat återstående löptid, kupongstorlek, rådande räntenivå samt antalet kuponger som styr ränteriskens storlek.15 Också här torde säkringsåtgärder kunna vidtas med hjälp av derivatinstrument. Till sist är det värt att nämna prisrisk, vilken har störst betydelse på råvarumarknaden. Här kommer risker in för allt från att en bonde sår bruksvaror till att ett gruvföretag öppnar ett nytt schakt. Tills dess att skörden eller malmen når marknaden kan väldigt mycket okontrollerbart och oförutsebart hända, vilket resulterar i att priset kan påverkas. Valutan som företagen handlar med kan rasa vilket sänker företagets inkomst när det räknas om i svenska kronor, oväder kan förstöra skördarna osv. En plötslig brist på marknaden med stora prisökningar som följd kan bli ren katastrof för ett företags lönsamhet. Det är från råvarumarknaden som derivatinstrument har sitt ursprung.16 12 Winstone, David, Financial Derivatives - Hedging with futures, forwards, options and swaps, London 1995, s 8. 13 Riksskatteverkets rapport 1996:1, Redovisning och beskattning av finansiella instrument inom företagssektorn, s. 26. 14 Ibid., s. 28. 15 Ibid., s. 25. 16 Kamal, Nordbeck, Sundling a.a., s. 66 f. 8 5. Olika typer av derivat Det stora antalet författare, länder och instrument som är inblandade, liksom olika traditioner när det gäller finansiering, ekonomi, redovisning och beskattning komplicerar ibland klassificering av finansiella instrument. Terminologin varierar ibland när akademiker och praktiker talar om samma instrument. Instrument kan variera endast med någon liten egenskap, men där de fortfarande bär olika namn. Det omfattande antalet instrument gör skapandet av en lista praktiskt taget ett omöjligt. Det uppstår nya derivatvariationer kontinuerligt. År 1993 fanns det ungefär 100 finansiella instrument, men sedan dess har det uppkommit ännu fler. 17 5.1 Option En option är ett kontrakt som ger köparen rätten att inom en bestämd tidsperiod köpa alternativt sälja en underliggande tillgång till ett förutbestämt pris. För att erhålla denna rätt betalar köparen en premie till den som ställer ut optionen. Den som köper optionen får å sin sida med premien ta del av värdeutvecklingen hos en stor mängd tillgångar. Om värdet på den underliggande tillgången inte stiger under optionens löptid kommer optionen att bli värdelös och köparen således tappa pengarna som premien kostade. Värdet på optionen beräknas på mellanskillnaden mellan det förutbestämda priset och det pris som tillgången i slutändan säljs för. Innehavare till optionen har ingen skyldighet att fullfölja kontraktet utan kan låta den förfalla och bli värdelös. Optioner är förknippade med mycket hög risk för både utställare och innehavare. Den som äger en köpoption beskattas om optionen förfaller, men inte om inlösen sker som planerat och varan levereras. Den som äger en säljoption beskattas å andra sidan för avyttrande av egendom om inlösen sker som beräknat och varan levereras.18 5.2 Termin En termin är en vanlig affärsuppgörelse mellan två parter som gäller köp av en vara till ett bestämt pris men där själva transaktionen sker vid en framtida tidpunkt. Köpare och säljare kommer överens om varans kvantitet, priset och datum för leverans. Idag fungerar terminsmarknaden som en försäkring mot ovälkomna prisrörelser. Till skillnad från när det gäller optioner så har båda parter här förbundit sig att fullborda det som sägs i avtalet även om priset på den underliggande tillgången faller eller stiger. Köparen och säljaren tjänar, respektive förlorar, således lika mycket på en termin. För att kunna genomföra affären kräver börsen att du som köper en termin lägger fram ett säkerhetsbelopp på cirka 10-20% av den underliggande varans värde. Terminsmarknadens aktörer kan sedan delas in i två grupper, spekulanter och hedgare. Hos hedgarna återfinns allt från småbönder till internationella gruvjättar och oljebolag som använder råvaror i sin tillverkning. När de har ingått ett terminskontrakt har de låst fast ett pris och är således skyddade mot förändringar i spotpriset. Spekulanten är däremot våghalsen som är villig att ta på sig risk. Om alla aktörer på en marknad skulle vilja undvika risk skulle det inte bli mycket handel. Genom att vara villig att ta på 17 Laukkanen a.a., s. 18. 18 Kamal, Nordbeck, Sundling a.a., s. 78 f. 9 sig risk, ser spekulanten till att marknaden fungerar och målet är att tjäna pengar på prisförändringar.19 5.3 Swap En swap är ett bilateralt avtal som förpliktar bägge parterna att under en viss tidsperiod, mot ett pris som avtalats på förhand, byta en underliggande tillgång som fastställts i avtalet (t.ex. ränta eller valuta). Parterna sluter ett avtal om att göra framtida betalningar till varandra, baserat på vissa villkor. En swap används normalt sett av ett företag som strävar efter att byta till sig en bättre finansiell lösning (exempelvis via en ränteswap där företaget byter från fast till rörlig ränta på sitt lån utan att behöva gå via banken). 20 5.4 Warrant En warrant har fastsatta villkor och är alltid kopplad till ett specifikt företags aktie. En warrant kan köpas och säljas på börsen som en vanligt värdepapper under dess löptid som oftast är ett år. Företaget måste inte vara kopplat till warranterna. En warrant är egentligen bara en option med en lång löptid. En köpwarrant ger rätten att köpa ett visst antal av den kopplade aktien till ett bestämt pris.21 6. Beskattning av derivat 6.1 Allmänt om beskattning av aktiebolag Ett aktiebolag som registrerats hos Bolagsverket blir ett nytt rättssubjekt och kan följaktligen både åta sig skyldigheter och förvärva rättigheter. I samband med registreringen blir aktiebolaget en juridisk person.22 Juridiska personer beskattas för samtliga inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt 13 kap. 1 § IL skall alla inkomster och utgifter som uppkommit som en följd av näringsverksamhet sammanräknas i, och hänföras till, inkomstslaget näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses, enligt samma lagrum, förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Tilläggas bör att även kapitalvinster och kapitalförluster inordnas under inkomstslaget näringsverksamhet för juridiska personer enligt 13 kap. 2 § IL, även om utgifterna eller inkomsterna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 1 §. De grundläggande principerna för beskattning av juridiska personer gäller såväl finansiella företag som icke finansiella. 19 Kamal, Nordbeck, Sundling a.a., s. 66-69. 20 Hull, John C, Options, Futures and Other Derivatives, New Jersey 2006, s. 148 ff. 21 Regeringens proposition 2006/07:115, Ny lag om värdepappersmarknaden, s. 253 f. 22 Lodin, Sven-Olof; Lindencrona, Gustaf; Melz, Peter; Silfverberg, Christer; Simon-Almendal, Teresa, Inkomstskatt - en läro- och handbok i skatterätt (del 2), Lund 2013, s. 390. 10 Kapitalvinstreglerna i 25 kap. IL gäller i huvudsak både för yrkesmässiga och icke yrkesmässiga avyttringar av finansiella instrument i aktiebolag. Därför skall beskattning av sådant som är hänförligt till icke yrkesmässiga avyttringar inte beräknas enligt bokföringsmässiga grunder utan brytas ut och beräknas enligt kapitalvinstreglerna.23 Kapitalvinst och kapitalavkastning för fysiska personer beskattas i inkomstslaget kapital. Enligt huvudregeln i 44 kap 13 § IL skall kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen och utgifterna för avyttringen eller utfärdandet samt omkostnadsbeloppet. Definitionen av omkostnadsbelopp är, om inte annat är föreskrivet, utgifter för anskaffande ökade med utgifter för förbättring. Detta följer av 44 kap. 14 § IL. Den skillnad som görs är på anläggningstillgångar och lagertillgångar. För anläggningstillgångar medges ej avdrag om aktierna under innehavstiden har minskat i värde medan avdrag för minskat värde på lagertillgångar medges. 24 Det saknas en heltäckande reglering av derivatinstrument i IL. Det finns bestämmelser i två kapitel som specifikt berör derivatinstrument - dels 17 kap. 20 a § IL som handlar om derivatinstrument som betraktas som lagertillgångar och dels 14 kap. 8 § IL som gäller valutasäkring. Andra bestämmelser i IL kommer därför att påverka den skattemässiga bedömningen. 6.2 Yrkesmässig eller icke yrkesmässig verksamhet Derivat som köps och säljs i en verksamhet som bedriver yrkesmässig handel med derivat klassificeras som omsättningstillgångar och derivat som handlas i en icke yrkesmässig verksamhet klassificeras antingen som finansiella anläggningstillgångar eller kortfristiga placeringar. För att kunna avgöra hur ett företags innehav av derivatinstrument skall beskattas korrekt måste det först bestämmas vilken karaktär derivatet har i företagets verksamhet. Derivatet kan antingen vara skatterättsligt hänförligt till yrkesmässig verksamhet eller icke yrkesmässig verksamhet. Om en avyttring av derivat klassificerat till icke yrkesmässig verksamhet kommer det inte att betraktas som en lagertillgång varför kapitalvinstreglerna blir tillämpliga. Om derivatet är hänförbart till yrkesmässig verksamhet kommer det inte att betraktas som en lagertillgång, och inkomstberäkningen för derivatinstrumentet beräknas då efter reglerna i inkomstslaget näringsverksamhet enligt bokföringsmässiga grunder. Klassificeringen har även betydelse för beskattningen av vinster vid avyttring och av löpande inkomster av derivatinstrumentet. För att bedriva en verksamhet yrkesmässigt förutsätts att den har en viss omfattning, varaktighet, vinstsyfte samt självständighet. Vad gäller varaktigheten så ska verksamheten vara avsedd att bedrivas regelbundet tills vidare under en längre period och alltså inte enbart tillfälligt. Vad gäller kravet på omfattning är det beroende på varaktigheten. Om verksamheten bedrivs under en längre 23 Blix, Clas; Nordling, Eva-Lotta; Greve, Rolf; Johansson, Mats; Bonnevier, Lars; Peyron, Anna; Wiberg, Klas; Roslund, Ulla-Britt; Nilsson, Mats; Fredholm, Anders, Finansiella instrument, 1997, s. 250. 24 Lodin, Sven-Olof; Lindencrona, Gustaf; Melz, Peter; Silfverberg, Christer; Simon-Almendal, Teresa, Inkomstskatt - en läro- och handbok i skatterätt (del 1), Lund 2013, s. 331. 11 tid ställs kraven på omfattning inte lika högt. Verksamheten skall sedan bedrivas i syfte att ge ekonomisk utbyte, därmed inte sagt att verksamheten måste gå med vinst. Till sist kommer ett krav på självständighet, där verksamheten ska bedrivas självständigt gentemot kunder eller uppdragsgivare. Samtliga av dessa fyra kriterier måste vara uppfyllda för att verksamheten ska betraktas som yrkesmässig. Den behöver inte vara vederbörandes huvudsysselsättning 13 kap IL. 6.2.1 Beskattning vid icke yrkesmässig verksamhet När handel med derivatinstrument förekommer som icke yrkesmässig verksamhet betraktas innehavda instrument inte som lagertillgångar i skattehänseende. Vid icke yrkesmässig verksamhet sker ingen skattemässig värdeförändring av derivatinstrument. Således tillåts inga avskrivningar. Eventuell avkastning beskattas periodvis och eventuell värdeminskning eller värdeökning beaktas först vid en framtida försäljning. Resultatet av en sådan avyttring upptas i inkomstslaget näringsverksamhet. Inkomstberäkningen sker dock enligt reglerna som tillämpas vid beskattning i inkomstslaget kapital.25 Detta implicerar en tillämpning av den så kallade genomsnittsmetoden i 44 kap. 7 § IL, alternativt schablonregeln i 44 kap. 15 § IL. Genomsnittsmetoden innebär att det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för samtliga avyttrade instrument av samma slag skall användas vid den skatterättsliga bedömningen. Vid en tillämpning av schablonregeln beräknas omkostnadsbeloppet för instrument till 20 procent av ersättningen vid avyttringen. Avdrag får göras kostnader som uppkommit i samband med försäljningen. Grunden för ovan redovisade principer härrör från två propositioner26 som varit vägledande vid utformningen av föreskrifterna i IL vad avser lagertillgångar och finansiella instrument. Distinktionen mellan yrkesmässig och icke yrkesmässig användning av derivatinstrument har behandlats i ett fall från Regeringsrätten. Rättsfrågan, som domstolen hade att ta ställning till, var hur ett ränteterminskontrakt tecknat av ett bostadsföretag, skatterättsligt skulle bedömas. Avsikten med kontraktet var att försäkra sig mot risken av att få höjda räntekostnader. Skatterättsnämnden konstaterade att avtalsinträdet hade ett mycket nära samband med bolagets löpande verksamhet och att terminen skulle behandlas på samma sätt som bolagets övriga verksamhetsrelaterade finansiella instrument. Regeringsrätten fastställde nämndens förhandsbesked. Slutsatsen blev att användningen av ränteterminen inte var att betrakta som yrkesmässig värdepappershandel. Resultatet av detta blev att derivatinstrumentet inte skulle behandlas som en lagertillgång på grund av att handeln inte var att betrakta som yrkesmässig.27 6.2.2 Beskattning vid yrkesmässig verksamhet Då transaktioner avseende derivatinstrument är att betrakta som yrkesmässiga behandlas innehavda instrument skatterättsligt som lagertillgångar. Eventuella vinster och förluster inom ramen för handel med derivat upptas fortfarande i inkomstslaget näringsverksamhet, men beräknas annorlunda än vid icke yrkesmässig verksamhet. Den nuvarande lagstiftningen avseende finansiella instrument 25 Andersson, Henrik, Beskattning av säkringsarrangemang för fordringar och skulder, Skattenytt 2008, s. 684. 26 Regeringens proposition 1999/2000:2, Inkomstskattelagen & Regeringens proposition 2003/04:28, Skatteregler om värdering av lager av finansiella instrument. 27 RÅ 1997 ref. 5. 12 och lager innebär att den skattskyldiga har en valmöjlighet i form av att ta upp ett instrument till antingen dess verkliga värde eller dess samlade anskaffningsvärde.28 Detta kommer till uttryck i 17 kap. 20 § IL. Huvudregeln är att lager av finansiella instrument skall upptas till det verkliga värdet. Om samtliga företag som ingår in intressegemenskapen är överens, får emellertid lagret upptas till det totala anskaffningsvärdet. Rekvisitet på samstämmighet inom intressegemenskapen är motiverat utifrån föresatsen att motverka alltför fördelaktig skatteplanering.29 Den lagtekniska lösningen har också sitt ursprung i eftersträvandet i att uppnå ett så företagsekonomiskt rimligt resultat som möjligt ur ett skatterättsligt perspektiv. Beskattningsunderlaget bör ha en stark verklighetsförankring. Valmöjligheten i 17 kap. 20 § IL anses återspegla denna ambition då det fordras en strikt tillämpning av antingen det verkliga värdet eller anskaffningsvärdet. Företag som vill undvika att bli beskattade för orealiserade vinster skall kunna göra just det. Ur en redovisningsmässig aspekt kan tilläggas att det finns möjlighet för både traditionell och verklig värdering vilket givetvis kan underlätta för företagare.30 Som nämnts ovan har den skattskyldige ett val vid yrkesmässig handel av derivatinstrument. Utgör den säkrade posten också en lagertillgång blir 17 kap. 20 § direkt tillämplig. Om den skattskyldige väljer att värdera de finansiella instrumenten till dess verkliga värde tillämpas huvudregeln. Både den säkrade posten och derivatinstrumentet omfattas då av bestämmelsen. Derivatinstrumentet blir en integrerad del av den säkrade posten och eventuella värdeförändringar kan ta ut varandra. Om den skattskyldige väljer att värdera enligt anskaffningsvärdet blir 14 kap. 8 § IL tillämplig. Lagrummet föreskriver att fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i utländsk valuta, som inte upptas till det verkliga värdet enligt 17 kap. 20 § IL ska värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en sådan post, ska posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen under förutsättning att samma värde används i räkenskaperna och värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed. Enligt 2 st. behöver den säkrade posten inte upptas till samma värde om den utgörs av ett lager som tas upp till anskaffningsvärdet enligt 17 kap. 20 § IL. Den goda redovisningsseden måste emellertid fortfarande iakttas. 6.3 Specifikt om valutasäkring Enligt värderingsregeln i 14 kap. 8 § 1 st. 1 men. IL ska kontanter, avsättningar, fordringar och skulder i utländsk valuta värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Regeln gäller inte för finansiella instrument som är lager och som enligt 17 kap. 20 § IL upptas till det verkliga värdet. Säkringsbestämmelsen, i paragrafens andra mening, innebär att om det finns en valutasäkringsåtgärd såsom ett terminskontrakt eller liknande för en post som omfattas av värderingsregeln, ska posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen. Vad gäller lager av finansiella instrument finns även här ett undantag. Syftet med säkringsbestämmelsen i 14 kap. 8 § IL är att om det föreligger en valutasäkringsåtgärd så ska ett företag inte få avdrag för 28 Andersson a.a., s. 680. 29 Prop. 2003/04:28 a.a., s. 18 f. 30 Ibid s. 15 ff. 13 orealiserade kursförluster eller beskattas för orealiserade kursvinster på fordringar i utländsk valuta. I paragrafen används ”terminskontrakt” uttryckligen som ett exempel på en valutasäkringsåtgärd.31 En förutsättning för tillämpligheten av 14 kap. 8 § IL är att det finns en post i utländsk valuta, exempelvis i form av en fordring eller en skuld. Säkringsbestämmelsen i lagrummets andra stycke utgår ifrån att valutasäkringen består i att posten i utländsk valuta är sammankopplad med ett säkringsinstrument i samma valuta, till exempel ett terminskontrakt. De skattemässiga konskvenserna av en eventuell avyttring av dessa poster framgår emellertid inte av bestämmelsen. En avgörande faktor för den rättsliga bedömning är om de två posterna skall betraktas som lagereller kapitaltillgångar. Kammarrätten har godtagit att vinst, härrörande från en valutatermin, har periodiserats och bedömts enligt näringsreglerna i 17 kap. IL.32 Orsaken till detta var att valutasäkringen ansågs avse omsättningstillgångar. Fallet skiljer sig från ovan refererade RÅ 1997 ref. 51 i det avseendet att posterna i det fallet var att betrakta som anläggninstillgångar. Den huvudsakliga rättsfrågan är huruvida handeln med säkringsinstrument utgör yrkesmässig värdepappershandel eller inte.33 7. Diskussion och slutsatser 7.1 Slutsatser För att inte påverkas av närmast okontrollerbara och oförutsägbara prissvängningar i råvaror, ränta och valutakurser m.m. så väljer företag, att med hjälp av olika derivatinstrument, risksäkra sig mot sådana marknadsfluktuationer. En vanlig typ av risksäkring är ett terminskontrakt vilket är en vanlig affärsuppgörelse mellan två parter som gäller köp av en vara till ett bestämt pris men där själva transaktionen sker vid en framtida tidpunkt. Köpare och säljare kommer överens om varans kvantitet, priset och datum för leverans. Detta görs affärsmässigt gångbart genom att båda avtalsparterna är villiga att ta på sig den andra avtalspartens risk. Beskattningen på dessa derivat sker utifrån om de köps eller säljs i en verksamhet som bedriver yrkesmässig eller icke yrkesmässig handel med derivaten. Vid yrkesmässig handel klassificeras derivaten som lagertillgångar och ska som huvudregel enligt 17 kap. 20 § IL tas upp till dess verkliga värde. Vid icke yrkesmässig handel med derivaten sker beskattningen utifrån genomsnittsmetoden i 44 kap. 7 § IL, alternativt schablonregeln i 44 kap. 15 § IL. Oavsett om handeln är yrkesmässig eller ej så beskattas den i inkomstslaget näringsverksamhet. 7.2 Förbättringsåtgärder 31 Skatteverket, SKV 305 utg. 2, Handledning för sambandet mellan redovisning och beskattning, 2005, s. 341 f. 32 Dom 2003-05-26, mål nr 3080-02. 33 SKV 305 utg. 2 a.a., s. 343. 14 Går det att göra detta lagsystem enklare och mer förutsebart? En idé är att beskattningen sker för själva risksänkningen som företaget åtnjutit som ett resultat av derivatet. Nedanstående, fiktiva exempel konkretiserar och förtydligar hur ett sådant system hade kunnat fungera. Ponera att det svenska företaget X i sin affärsverksamhet bedriver försäljning av pappersmassa och säljer till ett amerikanskt företag Y. Vederlaget utgår i amerikanska dollar, USD. Företaget X har då möjligtvis ett intresse av att risksäkra försäljningen från fluktuationer i valutakursen med hjälp av ett derivatinstrument. Företaget säljer 1000 ton pappersmassa till, vid tidpunkten för avtalsinträdet, marknadspris om drygt 71 000 USD per ton. Derivatet infrias sex månader framåt i tiden. Detta kommer att ge en inkomst på cirka 500 miljoner kronor för företaget X om valutakursen är säkrad på 7 SEK per USD. Vid beskattningen kan Skatteverket tillämpa någon form av dynamisk schablonmetod som hela tiden anpassar sig efter marknadsutvecklingen och som tar sikte på vilket reellt, spekulativt värde en risksäkring hade vid avtalsinträdet. Vi antar att Skatteverket kommer fram till att valutakursen sannolikt kommer att variera mellan en kurssiffra på 6 SEK per USD till 8 SEK per USD under det uppkommande halvåret, alltså ett intervall om 2 SEK. Företaget har därmed säkrat cirka 500 miljoner svenska kronor i inkomst från försäljningen av pappersmassan från en två kronors fluktuationsintervall i valutakursen. Detta ger en intervallsskillnad på det säljande företagets inkomst på cirka 143 miljoner kronor mellan den lägsta respektive högsta kursnivån. Skatteunderlaget för derivatet blir halva intervallssillnaden för respektive avtalspart. Företag X får sedan en platt skattesats om exempelvis fem procent av hälften av 143 miljoner kronor som säkrades. Företaget kommer att skatta ungefär 3 572 500 på risksänkningen som derivatet åstadkom. 7.2.1 Positiva och negativa effekter Vad blir effekterna av att beskatta derivatet utefter min metod? Det kommer inte att spela någon roll vilken typ av derivat som används. Eftersom beskattningsmetoden endast tar sikte på själva risksänkningen, och inte gör någon skillnad på vilket derivat som används, kommer lagstiftaren inte att behöva följa med i samma utsträckning på utvecklingen för de hundratals finansiella instrument som finns på marknaden. Lagen hade kunnat vara allmänt utformad och vi hade fått en helt ny beskattningsgren i lagen, kanske genom att införa ett nytt kapitel i IL. Någon som vill sänka sin risk på marknaden kan redan innan avtalsinträdet få en tämligen träffsäker bild av hur han kommer beskattas när derivatinstrumentet infrias. Vi hade fått en anpassningsbar schablonbeskattning på risksänkning. Problematiskt med detta skattesystem är dock att skattesatsen bearbetas kontinuerligt baserat på en spekulativ bedömning från exempelvis Skatteverket. Myndigheten hade således fått anlita experter och simulatorer som beräknat hur mycket tillgången som är föremål för risksäkring kan fluktuera i värde. Marknadsaktörer skulle möjligtvis kunna besitta djupare kunskap om marknadsutvecklingen på det område som de vill risksäkra än Skatteverket. På så vis hade systemet kunnat missbrukas eller manipuleras genom att den schablonartade skattesatsen i vissa fall hade blivit alltför låg i situationer där Skatteverket grovt missbedömt en framtida värdebedömning. Detta hade i sin tur möjligtvis kunnat lösas med en eftertaxering i det fall Skatteverket gjort en fullständig felbedömning. En annan fördel kan vara att skattesystemet blir mer lättnavigerat i den bemärkelsen att det blir enklare att få en övergripande bild rent lagtekniskt. En oundviklig nackdel, som väl i viss 15 utsträckning gäller för alla schablonsystem, är att lagtillämpningen blir mindre flexibel och kanske därför inte lika balanserat som tidigare. 7.2.2 Schablonidén i förhållande till yrkesmässig- eller icke yrkesmässig verksamhet Som innan beskrivit så avgörs beskattningen av ett företags innehav av derivatinstrument över vilken karaktär det har i företagets verksamhet. Derivatet kan som sagt vara skatterättsligt hänförligt till icke yrkesmässig verksamhet eller yrkesmässig verksamhet och får därigenom också olika beskattningskonsekvenser. Min åsikt är att detta inte är ett önskvärt skattesystem. Om skattesystemet är utformat med regler som är beroende och gör skillnad på syfte så kan skattesubjektet, i alla fall i viss utsträckning, välja vilket syfte vederbörande redovisar till Skatteverket trots att denne egentligen har ett annat syfte. Bestämmelser som gör åtskillnad med avseende på skattesubjektets underliggande syfte tenderar därmed att bli näst intill alternativa. Det mest önskvärda vore därför att, vid tillämpningen av min metod, inte göra någon åtskillnad mot bakgrund av syfte. Det hade blivit enklare, både lagtekniskt och för att gråzoner, som alltid är svåra att bedöma, helt undvikits. Jämför här RÅ 1997 ref 5 där syftet bakom derivatet var högst oklart. 16 Käll- och litteraturförteckning Källor: Offentligt tryck Regeringens proposition 1999/2000:2, Inkomstskattelagen Regeringens proposition 2003/04:28, Skatteregler om värdering av lager av finansiella instrument. Regeringens proposition 2006/07:115, Ny lag om värdepappersmarknaden Riksskatteverkets rapport 1996:1, Redovisning och beskattning av finansiella instrument inom företagssektorn Skatteverket, SKV 305 utg. 2, Handledning för sambandet mellan redovisning och beskattning, 2005 Rättsfall Kammarrättens dom 2003-05-26, mål nr 3080-02 RÅ 1997 ref. 5 Övrigt Andersson, Henrik, Beskattning av säkringsarrangemang för fordringar och skulder, Skattenytt 2008 Statistical release, OTC derivatives at end-December 2013, Bank for international settlements, maj 2014 Litteratur: Afrell, Lars; Klahr, Håkan; Samuelsson, Per, Lärobok i kapitalmarknadsrätt, andra upplagan, Stockholm 1998 Blix, Clas; Nordling, Eva-Lotta; Greve, Rolf; Johansson, Mats; Bonnevier, Lars; Peyron, Anna; Wiberg, Klas; Roslund, Ulla-Britt; Nilsson, Mats; Fredholm, Anders, Finansiella instrument, 1997 Bryan, Dick; Rafferty, Michael, Capitalism with Derivatives - A Political Economy of Financial Derivatives, Capital and Class, New York 2006 Hull, John C, Options, Futures and Other Derivatives, New Jersey 2006 Kamal, Samir; Nordbeck, Fredrik; Sundling, Mattias, ABC - Sveriges enda handbok om aktier, räntor, derivat, fonder och pengar, sjunde upplagan, Kristianstad 2004 17 Larsson, Mats (red.); Broberg, Oskar, Företagsfinansiering - från sparbankslån till derivat, andra upplagan, Lund 2014 Laukkanen, Antti, Taxation of Investment Derivatives, volym 13, Amsterdam 2007 Lodin, Sven-Olof; Lindencrona, Gustaf; Melz, Peter; Silfverberg, Christer; Simon-Almendal, Teresa, Inkomstskatt - en läro- och handbok i skatterätt (del 1), 14:e upplagan, Lund 2013 Lodin, Sven-Olof; Lindencrona, Gustaf; Melz, Peter; Silfverberg, Christer; Simon-Almendal, Teresa, Inkomstskatt - en läro- och handbok i skatterätt (del 2), 14:e upplagan, Lund 2013 Winstone, David, Financial Derivatives - Hedging with futures, forwards, options and swaps, London 1995 18
© Copyright 2024