Samrådsunderlag - Vattenfall Eldistribution
Samrådsunderlag Samråd kring föreslagna sträckningar Ny 132 kV-kraftledning mellan Tidaholm och Gimmene samt ny 33 kV-kraftledning mellan Gimmene och Velinga, Tidaholms kommun, Västra Götalands län. Version 2015-09-16 INNEHÅLL 1 BAKGRUND OCH SYFTE .............................................................................................................. 3 1.1 1.2 2 TILLSTÅNDSPROCESSEN............................................................................................................ 6 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 3 FRAMTAGANDE AV STRÅK .......................................................................................... 8 FRAMTAGANDE AV FÖRSLAG TILL STRÄCKNINGAR .......................................................11 BESKRIVNING AV FÖRESLAGNA STRÄCKNINGAR ..........................................................11 TEKNISK UTFORMNING ............................................................................................................. 27 4.1 4.2 4.3 4.4 5 GÄLLANDE LAGSTIFTNING .......................................................................................... 6 SAMRÅD OCH MKB ................................................................................................... 6 PRÖVNINGEN ............................................................................................................ 6 MARKUPPLÅTELSE OCH LEDNINGSRÄTT ...................................................................... 7 ÖVRIGA TILLSTÅND ELLER DISPENSER ........................................................................ 7 LOKALISERINGSSTUDIE .............................................................................................................. 8 3.1 3.2 3.3 4 BAKGRUND ............................................................................................................... 4 LEDNINGARNAS SYFTE .............................................................................................. 5 LUFTLEDNING 132 KV...............................................................................................27 MARKKABEL 132 KV .................................................................................................28 MARKKABEL 33 KV ...................................................................................................29 JÄMFÖRELSE LUFTLEDNING OCH MARKKABEL .............................................................30 ÖVERGRIPANDE KONSEKVENSBEDÖMNING......................................................................... 33 5.1 5.2 5.3 5.4 LANDSKAPSBILD OCH MARKANVÄNDNING ...................................................................33 NATUR- OCH KULTURMILJÖ .......................................................................................33 KUMULATIVA EFFEKTER FRÅN ANDRA PROJEKT ..........................................................34 HÄLSA OCH SÄKERHET .............................................................................................34 6 FÖRORDADE ALTERNATIV ........................................................................................................ 40 7 FORTSATT ARBETE .................................................................................................................... 42 7.1 7.2 FÖRSLAG TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING I KOMMANDE MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING 42 TIDPLAN ..................................................................................................................42 1 Sökande Vattenfall Eldistribution AB Österlånggatan 60 461 34 Trollhättan Konsult Ramböll Sverige AB Box 17009 104 62 Stockholm Tel: 010-615 60 00 www.ramboll.se Uppdragsledare: Angelica Koivisto Tillstånd/samråd: Maria Danling Lokaliseringsstudie/GIS: Henrik Olsson, Anna Brånhult Interngranskning: Mattias Bååth Kontaktperson Angelica Koivisto Ramböll Sverige AB Tel: 010-6156626 E-post. Angelica.koivisto@ramboll.com Niklas Kelvered Vattenfall Eldistribution AB E-post: Niklas.Kelvered@vattenfall.com 2 1 BAKGRUND OCH SYFTE Vattenfall Eldistribution AB (Vattenfall) har fått i uppdrag att ansluta en planerad vindkraftpark vid Velinga i Tidaholms kommun. För att möjliggöra denna anslutning utreder Vattenfall nu en ny 33 kV-kraftledning mellan planerad vindkraftspark i Velinga och befintlig transformatorstation i Gimmene, en sträcka på ca 10 km. Dessutom utreder Vattenfall en ny 132 kV-kraftledning mellan stationen i Gimmene och befintlig transformatorstation vid Tidaholm, en sträcka på ca 15 km, se karta i figur 1. Figur 1. Översiktskarta med transformatorstationer och anslutningspunkten till Velinga. 3 1.1 Bakgrund Vattenfall genomförde under vintern/våren 2014-2015 samråd kring alternativa stråk för möjlig lokalisering av kraftledningarna. Efter samrådet kring stråken bearbetades och sammanvägdes de inkomna yttranden med hänsynstagande till övriga intressen och framkomlighet i terrängen. Analysen av stråken ledde fram till ett antal föreslagna sträckningar som presenteras i detta samrådsunderlag, se figur 3-8 för kartor över sträckningarna. Den anslutande ledningen mellan Velinga vindkraftpark och Gimmene planeras att utföras som markkabel, medan man för 132 kV-ledningen mellan Tidaholm och Gimmene utreder både luftledning och markkabelförbindelse. Anslutningen av vindkraftparken via 33 kVledningen till det överliggande nätet är beroende av att även 132 kV-ledningen byggs eftersom nätet i området i dagsläget är fullt och inte kan ta emot mer kapacitet, för ytterligare förklaring av ledningarnas syfte se vidare under avsnitt 1.2. Vattenfall kommer att ansöka om två separata nätkoncessioner för linje, en för den nya 132 kV kraftledningen samt en för den nya 33 kV kraftledningen. Detta samrådsunderlag behandlar föreslagna sträckningar för både 132 kV-kraftledningen och 33 kV-kraftledningen. Det interna elnätet mellan vindkraftverken ingår inte i koncessionsansökningarna och behandlas således inte heller i samrådsunderlaget. Eftersom transformatorstationer inte är koncessionspliktiga sköts eventuell tillståndshantering för dessa i separat ärende. I närområdet kring transformatorstationen vid Tidaholm planeras, och har nyligen byggts, två andra ledningar; en 130 kV luftledning mellan Tidaholm och Korsberga och en 130 kV luftledning mellan Tidaholm och Falköping. För Tidaholm-Falköping planeras ansökan om koncession lämnas in till hösten 2015 och Tidaholm-Korsberga byggdes under hösten 2014. Ledningarna nämns endast övergripande i detta samrådsunderlag, men hänsyn till kumulativa (samlade) effekter kommer att tas vid beskrivning av miljökonsekvenser i det fall ledningarna lokaliseras så nära varandra att sådana kan uppstå. Detta kommer att göras i de miljökonsekvensbeskrivningar som tas fram för de sträckningar som beslutas efter detta samråd. Faktaruta – benämning av spänning för kraftledningar För kraftledningar finns det flera olika sätt att ange dess spänning. Man pratar dels om ledningarnas nominella spänning, vilket är den spänning man anger när man benämner ledningarna i dagligt tal (t ex 130 kV resp 30 kV), dels om driftspänning, dvs. den spänning som nätet drivs på och som koncession söks för (i detta fallet 132 kV resp 33 kV). Sedan finns även ett begrepp som heter konstruktionsspänning, vilket är den spänning som ledningen konstrueras för att klara av (för en 130 kV-ledning är 145 kV konstruktionsspänningen och för en 30 kVledning är 36 kV konstruktionsspänningen). I det fortsatta dokumentet benämns de ledningar som samråds här och som koncession kommer att sökas för med sina driftspänningar. När kraftledningar och ledningsnät behandlas mer generellt i dokumentet används den nominella spänningen. 4 1.2 Ledningarnas syfte Syftet med 33-kV ledningen är att ansluta den planerade vindkraftparken i Velinga till det överliggande elnätet. Vindkraftparken är planerad att omfatta maximalt 16 vindkraftverk och tillståndsansökan för anläggningen lämnades in i slutet av maj 2012. Beslut från miljöprövningsdelegationen förväntas under hösten 2015. Vattenfall har fått in flera förfrågningar om att ansluta vindkraftverk till elnätet i området mellan Tidaholm och Mullsjö. Det befintliga elnätet i området har dock inte kapacitet nog att ansluta de volymer som förfrågats och därför måste detta förstärkas för ändamålet, vilket är syftet med 132 kV-ledningen. 132 kV-ledningen behövs således både för att möjliggöra anslutning av vindkraftparken i Velinga, men även för att förstärka regionnätet i området. Det nuvarande regionnätet i området är byggt för och drivs med spänningsnivån 40 kV. Detta är en spänning som ur tekniskt perspektiv är lämplig för att ansluta medelstora vindkraftseffekter. De effektvolymer som finns förfrågade i området överstiger dock vida vad som är möjligt att ansluta till ett 40 kV-nät och därför behöver området förses med en anslutning till det överliggande elnätet som har spänningsnivån 130 kV. Till ett 130 kV-nät går det på grund av den högre spänningen att ansluta betydligt större effekter än vad som är möjligt till ett 40 kV-nät. Som tidigare nämnts behöver en nätförstärkning ske redan när den planerade vindkraftparken i Velinga ska anslutas, se ovan under avsnitt 1.1. Den närmaste punkten där det finns möjlighet att ansluta till 130 kV-nätet är i transformatorstationen Tidaholm strax väster om Tidaholm, varför det är lämpligt att den här aktuella 132 kV-ledningen får denna station som startpunkt. Vattenfall ser det även som lämpligt att slutpunkt för ledningen blir den befintliga transformatorstationen vid Gimmene. Detta för att en helt ny station inte skall behöva etableras i närområdet runt Gimmene. Den befintliga stationen Gimmene kommer dock att behöva byggas ut för att ansluta 132 kVledningen. Att den befintliga stationen Gimmene väljs som slutpunkt innebär även att det blir möjligt att dra nytta av den nya 132 kV-ledningen som ny inmatning från 130 kV till det befintliga 40 kV-nätet i området och på så vis göra detta nät mer robust och tillförlitligt än vad det är idag. En sådan uppstärkning skulle innebära förbättrad elnätsmatning till hela området som matas från 40 kV-stationerna i Mullsjö, Kyrkekvarn, Gimmene och Kättilstorp. Huvudsyftet med 132 kV-ledningen är dock att möjliggöra anslutning av de förfrågade vindkraftsvolymerna till 130 kV-nätet. 5 2 TILLSTÅNDSPROCESSEN 2.1 Gällande lagstiftning För att få bygga och nyttja en starkströmsledning krävs tillstånd enligt ellagen (1997:857), så kallad nätkoncession för linje. I en ansökan om nätkoncession ska enligt ellagen en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingå. Samrådsförfarandet och kraven på MKB regleras i miljöbalken (1998:808), se vidare nedan. Ansökan om nätkoncession prövas av Energimarknadsinspektionen. 2.2 Samråd och MKB Inför ansökan om nätkoncession ska samråd genomföras i enlighet med 6 kap 4 § miljöbalken. Detta ska enligt miljöbalken i första hand ske med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Om verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan, vilket beslutas av länsstyrelsen, ska samrådskretsen utökas. Eftersom Vattenfall ansåg att det redan tidigt i projektet var viktigt att inhämta synpunkter från alla samrådsparter skedde samråd kring stråken med länsstyrelsen, kommunen och enskilda, men även med övriga statliga myndigheter, organisationer och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten. Efter samrådet analyserades stråken baserat på inkomna synpunkter, befintliga natur- och kulturvärden, markanvändning, bostäder, ekonomi, byggbarhet samt drift och underhåll för att finna de lämpligaste stråken att arbeta vidare med. Inom dessa stråk har föreslagna sträckningar tagits fram vilka nu samråds i detta andra samråd. Efter samrådet kring sträckningar kommer en slutgiltig sträckning tas fram för vilken koncession söks. Syftet med samrådet är att informera om det föreslagna projektet och sträckningarna samt att inhämta samrådsparternas synpunkter. De synpunkter som inkommer under samrådsprocessen kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med koncessionsansökan och MKB. Efter genomfört samråd kring sträckningarna och beslut om vilken sträckning som ska ligga till grund för koncessionsansökan upprättas MKB:er för 132 kV respektive 33 kV-ledningen som biläggs tillståndsansökningarna vid inlämnandet till Energimarknadsinspektionen. Syftet med MKB:n är i huvudsak att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade ledningen och dess uppförande kan få på; • Människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö • Hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt • Annan hushållning med material, råvaror och energi Syftet är vidare att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön. 2.3 Prövningen När ansökan är komplett och innefattar de övriga handlingarna, utöver MKB, som krävs enligt ellagen sänds ansökan in för prövning till Energimarknadsinspektionen. När Energimarknadsinspektionen tagit emot tillståndsansökan inhämtar myndigheten yttranden från bl.a. Försvarsmakten, berörd länsstyrelse, kommun, fastighetsägare samt övriga berörda sakägare innan tillstånd till verksamheten kan medges. 6 2.4 Markupplåtelse och ledningsrätt För att få påbörja byggnationen av en kraftledning krävs förutom tillstånd enligt ellagen även tillträde till berörda fastigheter. Tillträde fås vanligtvis genom tecknande av markupplåtelseavtal mellan fastighetsägare och nätägare. Avtalet reglerar fastighetsägarens och ledningsägarens rättigheter och skyldigheter. Vattenfall har som målsättning att, så långt det är möjligt, träffa frivilliga överenskommelser med berörda fastighetsägare. Fastighetsägaren ersätts för det intrång som sker på den mark som tas i anspråk för ledningen och Vattenfall får genom den frivilliga överenskommelsen rätt att på fastigheten bygga, driva och underhålla ledningen. Detta avtal kan sedan ligga till grund för den ledningsrätt som Vattenfall i framtiden kan komma att ansöka om. Ledningsrätten beslutas av Lantmäterimyndigheten. 2.5 Övriga tillstånd eller dispenser Utöver nätkoncession för linje enligt ellagen och de bestämmelser som berörs i 6 kap. miljöbalken kan tillstånd eller dispenser även krävas enligt andra kapitel i miljöbalken eller enligt annan lagstiftning. Det kan t ex bli aktuellt att ansöka om tillstånd för eller anmäla vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken eller tillstånd/dispens enligt bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken. Även bestämmelserna i kulturmiljölagen ska beaktas. För det fall prövning enligt andra bestämmelser kommer att bli aktuella görs detta i behörig ordning skilt från aktuell ansökan om nätkoncession. 7 3 LOKALISERINGSSTUDIE En GIS-baserad lokaliseringsstudie har använts som metod för att ta fram stråk och föreslagna sträckningar för lämplig lokalisering av de nya kraftledningarna. Eftersom utförandet av 132 kV-ledningen ännu inte är bestämt, utformades stråken för 132 kV-ledningen för att kunna hysa en ledning med utförande som både luftledning och markkabel. Den anslutande 33 kVledningen från Velinga planeras att utföras som markkabel varför stråken för 33 kV-ledningen utformades enbart för det utförandet. Nedan beskrivs hur stråken som samråddes under vintern/våren 2014-2015 togs fram samt hur de analyserades för att resultera i ett antal föreslagna sträckningar vilka detta samråd avser. Vidare beskrivs och redovisas de föreslagna sträckningarna och förekommande intressen i tabeller för varje sträckning under avsnitt 3.3. Vid kommande val av slutgiltig lokalisering och utformning av huvudalternativ för kraftledningarna kommer yttranden från båda samråden att tas i beaktande. Dessa vägs samman med avstånd till boende och bebyggelse, byggtekniska, driftsäkerhetsmässiga och ekonomiska aspekter samt övriga intressen och restriktioner. 3.1 Framtagande av stråk Analysen som användes för att utforma stråk för 33 kV- och 132 kV ledningarna var huvudsakligen kartstudier av befintligt GIS-underlag från länsstyrelse och kommun. Vid utarbetandet av stråken studerades landskapet och dess registrerade intresseområden på en relativt grov och övergripande skala. I detta skede var syftet att identifiera större stråk/områden inom vilka en ledning kan lokaliseras. Inga natur- och kulturinventeringar skedde inom ramen för framtagande av stråk. Stråken visas i karta i figur 2. Stråken för 33kV markkabel togs fram genom följande urval: I så liten utsträckning som möjligt dra kabel genom områden med skydd eller höga kultur- eller naturvärden så som platser med äldre bebyggelsemiljöer, fornlämningar, lövskogsbestånd, eller betesmarker. Längs befintliga skogs- och landsvägar i så stor utsträckning som möjligt då detta generellt innebär mindre miljöpåverkan, mindre intrång i skog och åkermark samt minskad byggkostnad. Genhet, dvs. sträckan från vindkraftparkens anslutningspunkt till transformatorstation ska vara så kort som möjligt för att minimera miljöpåverkan och minska kostnader. Välja bort kuperad terräng och höjder då sådan mark måste röjas från både marktäcke och sten då kabeldike grävs. Hellre dra kabel genom åkermark än skogsmark då ett kabelschakt i åkermark innebär mindre påverkan på markanvändning, naturmiljö och landskapsbild. Förläggning av kabel i åkermark är också mindre komplicerat och mindre kostsamt än anläggning i t.ex skogsmark. Efter det inledande samrådet för 33 kV-stråken inkom nya förslag på sträckningar varför Vattenfall genomförde ett kompletterande samråd med nya stråk. Stråken för 132 kV kraftledning togs fram genom följande urval: Skapa så raka och gena, dvs. korta, stråk som möjligt för att minimera miljöpåverkan samt minska kostnader och komplexitet i anläggandet. Undvika restriktions- och hänsynsområden. Utforma stråken så att ledningarna i största möjliga mån kan anpassas till landskapstypernas struktur och inte påverka markanvändning och landskapsbild negativt. Exempel på detta är att följa befintliga vägar, att sträva efter att skogspartier 8 inte delas i små delar som blir svåra att bruka och att undvika att dela större sammanhängande skogar eller öppna landskap på mitten. Stråken ska i möjligaste mån kunna hysa både luftledning och kabel där det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. 3.1.1 Analys av stråk och motiv till valda stråk Utgångspunkten för valet av stråk var att se till vilket/vilka stråk som sammantaget ger den minsta påverkan på allmänna och enskilda intressen och som i kombination med byggbarhet, teknik och ekonomi utgör de mest lämpliga stråken att lokalisera en kraftledning inom. Utifrån en sammanvägning av inkomna yttranden från det första samrådet, förekommande intressen och tekniska förutsättningar/byggbarhet i de olika stråken har Vattenfall valt att arbeta vidare med stråk 1a och 1b för 132 kV-ledningen, se figur 2. Motivet till stråk 1a är att stråket följer befintlig infrastruktur och innebära minst påverkan på landskapsbilden och även minimerad påverkan på skogsbruk och naturvärden. Vattenfall väljer även att fortsatt undersöka möjlig sträckning i stråk 1b. En förläggning av ledning i stråk 1b kan följa befintlig ledningsgata för 10- respektive 40 kV-ledningar, vilket är fördelaktigt ur intrångssynpunkt. En sträckning inom detta stråk blir även ca 1,2 km kortare än i 1a. Både sträckningar för kabel och luftledning undersöks vidare för 132 kV-ledningen. För 33 kV-ledningen har Vattenfall efter en sammanvägning av inkomna yttranden från det första samrådet, förekommande intressen och tekniska förutsättningar/byggbarhet i de olika stråken valt att arbeta vidare med ett förslag till sträckning inom stråk 5 (5a-5b). Motivet för att gå vidare med en sträckning inom stråk 5 är att det inom stråk 4 finns Natura 2000område/naturreservat vid Ettaks strömmar inom vilket det enligt Länsstyrelsen anses olämpligt att förlägga en ledning. Stråk 5 förordas dessutom ur naturvårdshänseende och även ur skogsbrukshänseende av några samrådsinstanser. Efter det kompletterande samrådet har även beslutats att fortsatt utreda sträckningar inom stråken 6a, 6b, 7a och 7b. Stråken 6a och 6b utgör alternativ till 5a. Inom stråk 5a finns en trång passage mellan riksväg 26 och Tidan som med stråk 6a eller 6b kan undvikas. Stråken 7a och 7b utgör förslag som skulle innebära en kortare sträckning än 5b varför de fortsatt finns med som alternativ till detta stråk. 9 Figur 2. Alternativa stråk (siffror i kartan, 1a-7b) och föreslagna alternativa sträckningar (1-13, siffror i legenden). 10 3.2 Framtagande av förslag till sträckningar Inom de valda stråken har förslag till sträckningar tagits fram. De föreslagna sträckningarna syftar till att uppnå ett byggbart alternativ med minsta möjliga påverkan på miljö och befintliga intressen. Analysen har huvudsakligen skett genom kartstudier samt kontroll av byggbarhet i fält. Inga natur- och kulturinventeringar har skett inför framtagandet av sträckningarna. Eventuella inventeringar kommer att ske i behövlig omfattning i senare skeden av projektet, innan byggnation av ledningarna. Vid utarbetandet av sträckningarna har landskapet och dess registrerade intresseområden studerats mer i detalj. Hänsyn har också tagits till befintlig bebyggelse, inklusive avstånd till bostäder, byggbarhet samt tekniska förutsättningar för anläggning. Där det är möjligt har sträckningarna lokaliserats intill vägar och befintliga ledningsgator för att minimera intrång på fastigheter och påverkan på annan markanvändning. Genom att samlokalisera kraftledningen med vägar och befintliga kraftledningar blir också påverkan på landskapsbild och natur- och kulturmiljö mindre. Kabelsträckningar som inte har kunnat förläggas längs med en befintlig väg har i möjligaste mån förlagts i skogsbryn eller fastighetsgränser för att inte påverka jordbruksmark eller minimera intrång på smala fastigheter. Där luftledningssträckningen inte följer en befintlig kraftledningsgata har den i största möjliga mån lokaliserats längs befintlig väg, där målet är att ligga så nära vägen som möjligt för att minimera intrånget. Luftledningen föreslås lokaliseras så nära vägen det går enligt Trafikverkets rekommendationer. Dock har sträckningen lokaliserats så att tillräckliga avstånd till bostäder kan hållas vilket innebär att den på några ställen avviker från vägen. Sträckningarna illustreras på kartor i figurerna 2-8, där bredden på strecken är 50 meter för 132 kV-sträckningarna och 25 meter för 33 kV-sträckningarna, detta för att möjliggöra en slutlig anpassning av ledningens lokalisering vid detaljprojekteringen, vilket sker i samråd med berörda fastighetsägare. Den mark som faktiskt tas i anspråk är i skogsmark skogsgatan för både luftledning (36-40 meter) och markkabel (4-6 meter) och i åkermark är det stolparnas intrång för luftledning, se vidare under kapitel 4. 3.3 Beskrivning av föreslagna sträckningar För 132 kV-ledningen presenteras sex alternativa sträckningar varav tre är luftledningsalternativ och tre alternativ är markförlagd kabel. Alternativen numreras från 1-6. För 33 kV-ledningen är samtliga alternativ markförlagd kabel, alternativen numreras från 713. Nedan beskrivs de olika sträckningarna utifrån restriktioner och hänsynsområden samt landskapstyper. 3.3.1 132kV kraftledning De föreslagna sträckningarna beskrivs från stationen i Tidaholm och söderut mot Gimmene. Alternativ 1 och 4 löper hela vägen från Tidaholm till Gimmene, övriga alternativ utgör delsträckor till alternativ 1 respektive 4. Angivna längder för respektive alternativ utgör dock den totala längden från Tidaholm till Gimmene. Övriga beskrivningar av intresseområden, vattenkorsningar etc görs för respektive delsträcka, för resterande beskrivning av hela sträckningen från Tidaholm till Gimmene hänvisas till alternativ 1 respektive alternativ 4. Avstånd till bostäder är angivna som ungefärliga närmaste avstånd. Den slutliga lokaliseringen av ledningen kommer att anpassas så att tillräckliga avstånd till bostäder hålls. För kartor över 132 kV sträckningarna se figur 3-6. 11 För samtliga alternativ redovisas en uppskattad kostnad baserad på konstruktions-, tillverknings-, material- och byggnationskostnad, inklusive transportvägar, röjning, avverkning och borttransport av överflödiga massor, samt kostnad för intrång. Kostnaden varierar utifrån teknikval samt totallängd på respektive alternativ, även kostnadsuppskattningen är således gjord för den totala längden av varje alternativ, från Tidaholm till Gimmene. För luftledning redovisas både uppskattad kostnad för gitterstolpar och för trästolpar då dessa är de mest använda stolptyperna av Vattenfall för denna spänningsnivå. För markförlagd kabel är kostnaden baserad på tre separata kabelförband, 300 m sprängning, styrd borrning och tryckning under väg. Materialpriserna är baserade på aktuella priser från EBR (elbyggnadsrationalisering), tillverkare och tidigare utförda projekt. Alternativ 1, luftledning (blå) Sträckningen är placerad inom stråk 1b och sedan 1a. Den kommer ut från stationen vid Tidaholm öster om den planerade Falköpingsledningen och löper sedan söderut i befintliga ledningsgator fram till Ängatorpet vid riksväg 26. Vid Ängatorpet fortsätter sträckningen söderut i en befintlig ledningsgata. Sträckningen lämnar sedan den befintliga ledningsgatan och viker av österut från vägen för att skapa ett tillräckligt avstånd till en mast vid Backebo. Efter att masten passerats viker sträckningen av västerut för korsa riksväg 26. Vid cirkulationsplatsen vid Lillegården möter sträckningen upp riksväg 26 igen och löper längs med denna fram till stationen i Gimmene. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Avstånd till bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad gitterstolpar (stål) Uppskattad kostnad trästolpar Luftledning Ca 13800 meter Riksintresse kommunikation - riksväg 26 Totalt 15 korsningar med bäckar och diken Tangerar lövskogsinventering söder om Ängatorpet Korsar lövskogsinventering vid Stensgården/Vättak Tangerar sumpskog vid Lilla Byåsen Berör område med 3 fornlämningar vid Nolängen/Ryttningstorp (Baltak 13:1, 13:2 och 14:1, stensättningar och stenkrets). Tangerar 2 lämningar vid Lilla Stenängen (Baltak 15:1, röjningsröse och 15:2, stensättning). Berör område med 2 fornlämningar söder om Brogården (Suntak 20:1 röse och Suntak 20:2 stensättning) Bostäder förekommer i närheten av sträckningen på sju ställen, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 50 meter från bostad Mestadels genom landskapstypen Större skogspartier och kuperad mark Övervägande skogsbruk Framförallt befintlig ledningsgata, vägområde och sluten skogsmark 25-27 MSEK 24-26 MSEK 12 Alternativ 2, luftledning (rosa) Sträckningen är placerad inom stråk 1a och kommer ut från stationen vid Tidaholm öster om den planerade Falköpingsledningen och löper sedan västerut söder om Falköpingsledningen för att korsa riksväg 26. Väster om vägen fortsätter sträckningen söderut på västra sidan av vägen fram till Ryttingstorp där sträckningen viker av något mer västerut för att gå väster om Ängatorpet. Därefter fortsätter sträckningen rakt söderut för att sedan ansluta till sträckning 1 (blå) vid cirkulationsplatsen vid Lillegården. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Avstånd till bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad gitterstolpar (stål) Uppskattad kostnad trästolpar Luftledning Ca 15000 meter Riksintresse kommunikation – riksväg 26 Totalt fyra korsningar med bäckar och diken på denna delsträcka, samt tangerar bäck vid Lilla Dränggården Korsar ängs- och betesmark vid Ängatorpet Korsar lövskogsinventering vid Gullstiga Korsar genom område Spökeliden från LST kulturmiljöprogram som utgörs av fornlämningsmiljö med sammanlagt 10 järnåldersgravar. Berör fornlämning, Acklinga 38:1, stensättning Korsar 2 övriga kulturhistoriska lämningar sydost om Lilla Dränggården (Acklinga 35:1 kolningsanläggning och Acklinga 36:1 fornlämningsliknande lämning) Bostäder förekommer i närheten av sträckningen på tre ställen på denna delsträcka, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 60 meter från bostad. Mestadels genom landskapstypen Större skogspartier och kuperad mark Övervägande skogsbruk Framförallt vägområde och sluten skogsmark 29-31 MSEK 28-30 MSEK Alternativ 3, luftledning (orange) Detta alternativ viker av söderut från alternativ 2 vid riksväg 26 på dess östra sida. Sträckningsförslaget följer till största del riksväg 26, men vinklar av något vid Ryttingstorp för att löpa öster om ett bostadshus vid vägen. Vid Ängatorpet ansluter sträckningen till alternativ 1. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Luftledning Ca 15100 meter Riksintresse kommunikation – riksväg 26 Tre korsningar med bäckar på denna delsträcka Berör 2 fornlämningar öster om Lilla Dränggården (Acklinga 38:1 och Acklinga 39:1, stensättningar) 13 Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad gitterstolpar (stål) Uppskattad kostnad trästolpar Bostäder förekommer i närheten av sträckningen på två ställen på denna delsträcka, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 50 meter från bostad Mestadels genom landskapstypen Större skogspartier och kuperad mark Övervägande skogsbruk Framförallt vägområde och sluten skogsmark 29-31 MSEK 28-30 MSEK Alternativ 4, markkabel (lila) Från stationen vid Tidaholm mot riksväg 26 går detta alternativ i samma sträckning som alternativ 2. Sträckningen korsar riksväg 26 och löper längs med vägen på dess västra sida hela vägen ner till stationen i Gimmene. Vid Lilla Byåsen viker sträckningen av något västerut från vägen för att löpa på väster sida om en bostad intill vägen. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel 15150 meter Riksintresse kommunikation – riksväg 26 8 korsningar med bäckar och diken Tangerar lövskogsinventering söder om Ängatorpet Korsar lövskogsinventering vid Stensgården/Vättak Korsar genom område Spökeliden från LST kulturmiljöprogram som utgörs av fornlämningsmiljö med sammanlagt 10 järnåldersgravar. Berör fornlämning, Acklinga 38:1, stensättning Korsar 2 övriga kulturhistoriska lämningar sydost om Lilla Dränggården (Acklinga 35:1 kolningsanläggning och Acklinga 36:1 fornlämningsliknande lämning) Tangerar 2 fornlämningar söder om Brogården (Suntak 20:1 röse och Suntak 20:2 stensättning) Bostäder förekommer i närheten av sträckningen på ett tiotal ställen, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 15 meter ifrån bostad Mestadels genom landskapstypen Större skogspartier och kuperad mark. Övervägande skogsbruk Framförallt vägområde och sluten skogsmark 58-60 MSEK 14 Alternativ 5, markkabel (gul) Detta alternativ viker av söderut från alternativ 4 på östra sidan av riksväg 26 och går söderut parallellt med vägen på dess östra sida. Vid cirkulationsplatsen vid Lillegården korsar sträckningen vägen och ansluter till alternativ 4. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel 15150 meter Riksintresse kommunikation - riksväg 26 Fyra korsningar med bäckar på denna delsträcka Tangerar lövskogsinventering söder om Ängatorpet Tangerar 2 fornlämningar öster om Lilla Dränggården (Acklinga 38:1 och Acklinga 39:1, stensättningar) Bostäder förekommer längs denna delsträcka på ett fåtal ställen, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 10 meter från bostad Mestadels genom landskapstypen Större skogspartier och kuperad mark. Övervägande skogsbruk. Framförallt vägområde och sluten skogsmark 58-60 MSEK Alternativ 6, markkabel (turkos) Sträckningen kommer ut från stationen vid Tidaholm öster om den planerade Falköpingsledningen och löper sedan söderut i befintlig ledningsgata i samma sträckning som alternativ 1. Vid riksväg 26 vid Ängatorpet vid riksväg 26 ansluter sträckningen till alternativ 5. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel Ca 13900 meter Riksintresse kommunikation - riksväg 26 7 korsningar med bäckar och diken på denna delsträcka Tangerar en fornlämning söder om Tassabacken (Acklinga 43:1). Berör område med 3 fornlämningar vid Nolängen/Ryttningstorp (Baltak 13:1, 13:2 och 14:1, stensättningar och stenkrets). Tangerar 2 lämningar vid Lilla Stenängen (Baltak 15:1, röjningsröse och 15:2, stensättning). En bostad i närheten av ledningen på denna delsträcka, som ligger ca 100 meter från sträckningen Mestadels genom landskapstypen Större skogspartier och kuperad mark. Övervägande skogsbruk. Framförallt vägområde och sluten skogsmark 54-56 MSEK 15 Figur 3. Föreslagna sträckningar 132kV ledning 16 Figur 4. Föreslagna sträckningar 132kV ledning 17 Figur 5. Föreslagna sträckningar 132kV ledning 18 Figur 6. Föreslagna sträckningar 132kV ledning 19 3.3.2 33kV kraftledning De föreslagna sträckningarna beskrivs från stationen i Gimmene och österut mot den planerade vindkraftparken Velinga på Hökensås. Samtliga sträckningsförslag är i markkabelutförande. För kartor över 33kV-sträckningarna se figur 7 och 8. Sträckningarna beskrivs med utgångspunkt i alternativ 7 som således går hela vägen från Gimmene till Velinga. Övriga sträckningar är delsträckningar som måste kombineras med alternativ 7 och/eller andra alternativa sträckningar för att nå hela vägen från Gimmene till Velinga. Eftersom det finns möjlighet till flera olika kombinationer av sträckningar både i öster och i väster kommer sträckningen för 33 kV-kabeln att bli mellan ca 10,2 kilometer och 11,2 kilometer beroende på vilka alternativ som kombineras. För alternativ 8-13 anges därför längderna som ett intervall i tabellerna nedan och avser hela längden från Gimmene till Velinga. Övriga beskrivningar av intresseområden, vattenkorsningar etc görs för respektive delsträcka, för resterande beskrivning av hela sträckningen från Gimmene till Velinga hänvisas till alternativ 7. Sträckningarna omges av ett ca 15 meter brett arbetsområde vid byggnation varför följande beskrivningar utgår från denna bredd. Vid känsliga passager kan arbetsområdet minskas till ca 7 meter vilket innebär att byggnader eller andra intressen som ligger inom 15 meter från sträckningen inte automatisk påverkas av kabelförläggningen. I den fortsatta detaljplaneringen av sträckningen kommer påverkan på närliggande intressen studeras mer i detalj. Se också den tekniska beskrivningen i avsnitt 4.2. För samtliga alternativ redovisas en uppskattad kostnad baserad på konstruktions-, tillverknings-, material- och byggnationskostnad, inklusive transportvägar, röjning, avverkning och borttransport av överflödiga massor, samt kostnad för intrång. Kostnaden varierar utifrån totallängd på respektive alternativ, även kostnadsuppskattningen är således gjord för den totala längden av varje alternativ, från Gimmene till Velinga. Kostnaden är baserad på två kabelförband med tre ledare, ca 40 % schaktning, 300 m sprängning, resterande grävning samt styrd borrning och tryckning under väg och vattendrag. Materialpriserna är baserade på aktuella priser från tillverkare och tidigare utförda projekt. Alternativ 7 (orange streckad) Sträckningen utgår från Gimmene och löper längs med riksväg 26 fram till en skogsväg vid Malmkärret där sträckningen viker av österut. På denna sträcka kommer ledningen att följa antingen i 132 kV luftledningssträckning eller 132 kV kabelsträckning beroende på vilket alternativ som väljs. Där skogsvägen möter vägen mellan Gimmene och Bronan viker sträckningen av norrut och går parallellt med vägen, förutom vid Rosendal där sträckningen rundar fastigheten på dess östra sida. Sträckningen korsar Tidan och går söder om Bronan för att sedan korsa vägen. Sträckningen följer vägen fram till avtagsväg mot Lindebacken där sträckningen viker av norrut och följer vägen på dess östra sida fram till Äbbarp. Vid Sjogerdala viker sträckningen av och följer skogsbrynet längs en mindre väg för att undvika en ekallé och bostäder som är placerade nära vägen. Vid vägkorsningen vid Sjogerdala följer sträckningen vägen söderut och viker sedan av mot Bryngelshemmet längs med en mindre väg. Sträckningen följer vägen fram Koberget och vidare mot Velinga. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Markkabel Ca 10700 meter Riksintresse kommunikation - riksväg 26 3 korsningar, inklusive Tidan, samt tangerar Lillån 20 Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Artrik vägkant vid Äbbarp Går genom lövskog och sumpskog vid vägen mellan Sjogerdala och Velinga. Tangerar område som är med i ängs- och betesmarksinventeringen vid Sjogerdala. Berör grundvattenförekomst Sandhem-Hömb Korsar område från LST kulturmiljövårdsprogram vid Sjogerdala. Delar av sträckningen täcks av bevarandeplan för odlingslandskapet. Tangerar en fornlämning vid Stubbemossen (Härja 13:1, vägmärke), ytterligare en fornlämning sydväst om Äbbarp (Velinga 54:1, Stensättning) samt en fornlämning söder om Sjogerdala (Velinga 63:1, fossil åker) Bostäder förekommer längs sträckningen på ett flertal ställen, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 10-15 meter från bostad Inom landskapstyper; Större skogspartier och kuperad mark samt Mosaik av småskaliga jordbruksmarker, gårdar och lövskogsbestånd Skogsbruk och jordbruk Följer mindre väg genom öppet odlingslandskap, skogsbryn och sluten skog 12-14 MSEK Alternativ 8 (svart streckad) Detta sträckningsförslag är en alternativ sträckning en bit längre norrut längs riksväg 26 till Solhem där sträckningen korsar vägen och viker av österut i obruten mark söder om Vättak. Sträckningen ansluter därefter till alternativ 7. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel Mellan ca 10250-10650 meter Riksintresse kommunikation – riksväg 26 Två korsningar med Sanddalsbäcken Bostäder förekommer längs sträckningen på en plats, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 25 m från bostad Inom landskapstyper; Större skogspartier och kuperad mark Skogsbruk Längs riksväg 26 och genom obruten terräng i skogsmark. Ansluter till alt. 7 vid Bronan. 12-14 MSEK 21 Alternativ 9 (röd streckad) Sträckningsförslaget är en alternativ sträckning runt Hästhagen och ansluter till alternativ 7. Sträckningen utgår från Gimmene och löper längs med riksväg 26 tills den strax söder om Lilla Byåsen viker av österut. Sträckningen löper genom jordbruksmark fram till vägen mellan Gimmene och Bronan där den viker av norrut för att ansluta till alternativ 7 vid Hulan. Utförande Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel Mellan ca 10400-10850 meter Riksintresse kommunikation - riksväg 26 Två korsningar med bäck vid Gimmene Tangerar och korsar lövskoginventering Inga bostäder finns i närheten av sträckningen på denna delsträcka Inom landskapstyper; Större skogspartier och kuperad mark samt Mosaik av småskaliga jordbruksmarker, gårdar och lövskogsbestånd Skogsbruk och jordbruk Sluten skog och småskaliga mosaiklandskap. Ansluter till alt. 8 vid Hulan. 13-15 MSEK Alternativ 10 (brun streckad) Detta alternativ viker norrut vid vägkorsningen vid Sjogerdala där sträckningen följer vägen norrut och viker sedan av österut längs en skogsväg mot Berga. Vid Berga går sträckningen söder om byggnaderna längs lövskogens bryn för att sedan följa en skogsväg genom sluten skog mot Velinga där den ansluter till alternativ 7. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Markkabel Mellan ca 10250-10750 meter Korsar dike vid Sjogerdala Tangerar lövskogsinventering vid Berga Berör grundvattenförekomst Sandhem-Hömb Korsar områden för LST kulturmiljövårdsprogram vid Sjogerdala samt Fårhagen/Berga. Delar av sträckningen går genom bevarandeplan för odlingslandskapet Bostäder finns i närheten av sträckningen på en plats, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 40 meter från bostad. Mestadels inom landskapstyp Större skogspartier och kuperad mark men även Mosaik av småskaliga jordbruksmarker, gårdar och lövskogsbestånd Skogsbruk och jordbruk Följer väg genom öppet och kuperat jordbrukslandskap, 22 Uppskattad kostnad skogsbryn och sluten skog. Ansluter till alt. 7 vid Velinga 12-14 MSEK Alternativ 11 (rosa streckad) Sträckningsförslaget är en alternativ sträckning till alternativ 7 och 12. Sträckningen går längs mindre väg till Lunden för att sedan vika av österut längs med en tomtgräns för att ansluta till alternativ 7 vid Koberget. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel Mellan ca 10300-10700 meter Korsar område för LST kulturmiljövårdsprogram. Bostäder förekommer längs sträckningen på en plats, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 10-15 meter från bostad Inom landskapstyper; Större skogspartier och kuperad mark Skogsbruk och jordbruk Följer väg och tomtgräns genom sluten skogsmark. Ansluter till alt. 10 vid Velinga. 12-14 MSEK Alternativ 12 (blå streckad) Sträckningsförslaget är en alternativ sträckning till alternativ 7 och 11. Sträckningen utgår från en mindre väg strax söder om Lunden och löper österut längs med en fastighetsgräns för att ansluta till alternativ 7 vid Koberget. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel Mellan ca 10300-10700 meter Tangerar LST kulturmiljövårdsprogram Tangerar bevarandeplan för odlingslandskap väster om Missunnorna Bostäder förekommer längs sträckningen på en plats, som närmast kan ledningen komma att lokaliseras på ett avstånd av ca 40 meter från bostad Inom landskapstyper; Större skogspartier och kuperad mark Skogsbruk Sluten skogsmark. Ansluter till alt. 10 vid Velinga 12-14 MSEK 23 Alternativ 13 (grön streckad) Sträckningsförslaget är en alternativ sträckning till alternativ 7 öster om Sjogerdala. Sträckningen följer väg mot grustäkten för att sedan vika av österut på en skogsväg förbi Kärrhagarna. Sträckningen ansluter till alternativ 7 vid Lunden. Utförande Längd Riksintressen Vattendrag Naturvärden Kulturmiljö Kommunala planer Bostäder Landskapstyp Landskapstyp: markanvändning Landskapstyp: landskapsbild Uppskattad kostnad Markkabel Mellan ca 10650-11200 meter Tangerar lövskogsinventering Berör grundvattenförekomst Sandhem-Hömb Tangerar fornlämningar vid Kärrhagarna (Röse: Velinga 63:3 och Velinga 62:1) Delar av sträckningen går genom bevarandeplan för odlingslandskapet Inga bostäder finns i närheten av sträckningen på denna delsträcka Inom landskapstyper; Större skogspartier och kuperad mark samt Mosaik av småskaliga jordbruksmarker, gårdar och lövskogsbestånd Skogsbruk och jordbruk. Tangerar grustäkt; Kärrhagarna Följer väg genom öppet odlingslandskap och sluten skog. Ansluter till alt.10 vid Velinga. 13-15 MSEK 24 Figur 7. Föreslagna sträckningar 33kV ledning 25 Figur 8. Föreslagna sträckningar 33kV ledning 26 4 TEKNISK UTFORMNING Den tekniska utformningen för markkabel respektive luftledning beskrivs nedan. 132kV ledningen föreslås anläggas antingen som luftledning eller som markkabel medan 33 kV ledningen föreslås anläggas som markkabel. En jämförelse mellan luftledning och markkabel finns i slutet på detta kapitel. 4.1 Luftledning 132 kV En luftledning av det slag som är aktuellt för 132 kV-ledningen mellan Tidaholm och Gimmene består förenklat av tre faslinor och en topplina upphängda i stolpar. Faslinornas uppgift är att transportera el och topplinans uppgift är förenklat att hjälpa till att skydda ledningen mot åska. Stolparna till luftledningen kan utformas på flera sätt. Stolparna kan bestå av t.ex. betong, komposit, trä eller stål, för exempel på stolpar se figur 9. Stålstolpar kan vara fackverksstolpar, rörstolpar eller s.k. gitterstolpar. Stolphöjden kommer normalt att vara i spannet 20-28 meter, och kan variera något beroende av konstruktionstyp. Spannlängden, det vill säga avståndet mellan stolparna, är beroende av terräng, natur- och kulturvärden, stolptyp etc. och kommer i de flesta fall att vara 180-250 meter. Figur 9. Exempel på olika stolptyper. Till vänster – gitterstolpe, mitten – kompositstolpe, till höger- trästolpe. En 132 kV luftledning behöver en 36-40 meter bred trädfri skogsgata, beroende på konstruktionstyp. I sidoområdena utanför skogsgatan tillåts endast träd som är så höga att de inte kan falla på ledningen, se figur 10. Efter att ledningen färdigställts görs en inventering av farliga så kallade kantträd inom sidoområdet. De träd som bedöms farliga för ledningen kommer att stämplas ut, värderas och avverkas. 27 Figur 10. Principskiss över en ledningsgata med en trädfri skogsgata samt sidoområden. Byggnation av en luftledning inleds med att sträckningen stakas ut, dvs. den exakta placeringen av ledningen bestäms. Värdering av intrånget sker varefter större träd och buskar i skogsgatan avverkas och skogsgatan röjs fri från sly. Arbetet med att placera ut stolpar inleds med grundläggning, på vissa ställen utförs en markundersökning först. Därefter reses stolparna och slutligen dras själva faslinorna och topplinan på plats mellan stolparna. Under byggnation kommer det att förekomma transporter samt eventuellt helikopterflygning i och i anslutning till ledningsgatan. 4.2 Markkabel 132 kV En 132 kV-jordkabel består förenklat av tre separata fasledare, motsvarande faslinorna i en luftledning. För att fasledarna skall kunna grävas ner i marken är var och en av dessa inkapslade i ett flertal lager isolerande material som förhindrar att ledaren kommer i direkt kontakt med jorden den förläggs i. När kablarna förläggs i marken sker detta normalt genom att de tre fasledarna placeras i triangelposition, tillsammans bildar de då ett kabelförband. Två kabelförband kan komma att behövas för att öka överföringskapaciteten och tillgängligheten, se även avsnitt 4.4.2 nedan. Förbanden placeras i samma schakt med 1 meters mellanrum. Kablarna kommer att förläggas på ett djup av minst 0,9 meter. Schaktets bredd kommer att bli ca 1,5 meter i botten med ca 2 meters dagöppning med två kabelförband, se figur 11. Av förlängningstekniska skäl måste kablar skarvas med intervall om 0,5-1 km. I de båda ändpunkterna förses kablarna med så kallade kabelavslut. Under byggnation kommer arbetsområdet att uppgå till ca 15 meter där maskiner kan köra och massor tillfälligt läggas upp, se figur 12. Vid känsliga passager kan detta minskas till ca 7 meter. Efter förläggning och under kablarnas drift behöver en 4-6 meter bred skogsgata hållas fri från högväxande vegetation. Förläggning av kabel sker genom att ett schakt grävs eller sprängs där kabeln läggs ner. Kabeln transporteras ut på kabeltrummor och läggs på plats i schaktet varefter schaktet fylls igen och marken återställs. 28 Figur 11. Principskiss av schakt för 132 kV-kabelförband. Figur 12. Principskiss över arbetsområdet vid markkabelförläggning 4.3 Markkabel 33 kV För 33 kV kabeln planeras två eller tre kabelförband, beroende på vindkraftparkens effekt. Dessa förläggs i samma schakt på ett djup av ca 0,9 meter (sedan stråksamrådet har Vattenfall beslutat att samtliga ledningar ska förläggas som regionnätsledningar, vilket innebär ett större förläggningsdjup, dvs 0,9 meter). Varje kabel består av en treledare, det vill säga en kabel med tre faser i, se figur 13 för principskiss. Schaktet kommer att bli ca 0,9 meter brett i botten med en ca 1,5-2 meter bred dagöppning. 29 Vid förläggningen krävs likt för en 132 kV markkabel ett arbetsområde om ca 15 meter. Efter förläggning och under kablarnas drift behöver en 4-6 meter bred skogsgata hållas fri från högväxande vegetation. Förläggningen av kabeln i schaktet sker på samma sätt som för 132 kV-kabel. Figur 13. Principskiss av schakt för 33 kV-kabelförband med tre kabelförband. 4.4 Jämförelse luftledning och markkabel Luftledning och markkabel har olika fördelar och nackdelar relaterade till bland annat driftsäkerhet, överföringskapacitet, underhåll och anläggningskostnader vilka jämförs nedan. 4.4.1 Driftstörningar Den vanligaste orsaken till driftstörningar på en luftledning är åska, men även andra mer ovanliga störningar kan inträffa. Störningar till följd av åska är oftast av övergående karaktär, dvs. störningen blir vanligen kortvarig eftersom automatisk återinkoppling av ledningen kan tillämpas. Eftersom en luftledning av det slag som är aktuellt här ansluts till utomhusställverk i ledningens båda ändar och löper ovan jord i sin fulla sträckning innebär detta att den är förhållandevis enkelt att felsöka och reparera även vid mer sällan förekommande fel, som inte kan lösas med automatisk återinkoppling av ledningen. För kablar förekommer det i princip inte kortvariga, övergående störningar. På grund av detta tillämpas inte automatisk återinkoppling på ledningar som helt eller delvis består av kabel. De vanligaste störningsorsakerna på kablar är istället yttre åverkan (t ex avgrävning, körskador i samband med skogsavverkning) samt fel på kabelskarvar och kabelavslut, som alla normalt leder till kvarstående fel. På grund av att kablar är förlagda under jord är det relativt tidskrävande att felsöka dessa. Efter att felkällan hittats tar det även lång tid att laga en skadad kabel då kabeln först måste grävas fram, sedan lagas, vilket ofta innebär flera nya tidskrävande skarvningar där det kan vara långa leveranstider av reparationsmateriel, och till 30 sist täckas med jord igen. Generellt kan alltså hävdas att avbrottstiden vid ett kvarstående fel blir betydligt mycket längre för en kabel jämfört en luftledning. 4.4.2 Överföringskapacitet En annan aspekt att ta hänsyn till vid val av utförande är hur stor effekt som behöver överföras i ledningen. De faktorer som i första hand begränsar hur stor effekt som kan överföras på en luftledning är hur grova faslinorna är samt vilken drifttemperatur som ledningen byggs för, detta då faslinorna expanderar vid högre temperaturer och därmed hamnar närmare marken. Av elsäkerhetsskäl finns det krav på lägsta höjd över mark som faslinorna måste hålla, för en 132 kV-ledning minst 7,5 meter. Generellt kan konstateras att en grövre faslina kan överföra en högre effekt än vad en klenare faslina kan och därmed är ett effektivt sätt att öka kapaciteten på en luftledning att välja grövre faslinor. Vidare medför högre tillåten drifttemperatur högre tillåten överföringskapacitet, där den tillåtna drifttemperaturen bl.a. beror på stolparnas höjd och högre stolpar generellt medför en högre tillåten drifttemperatur. För den här aktuella ledningen kan en kombination av dessa åtgärder utföras så att ledningen, om den utförs som luftledning, får en tillräckligt hög kapacitet för att kunna hantera överskådliga framtida effekter utan att riskera att ledningen blir för klent dimensionerad, till liten merkostnad. För en kabel kan förenklat sägas att överföringskapaciteten främst begränsas av hur grov kabeln är samt närheten till andra kablar eller värmekällor i marken. En kabel måste vara betydligt mycket grövre jämfört faslinan i en luftledning för att klara av att överföra samma effekt. För stora effekter innebär detta att om all effekt skulle överföras via en kabel skulle denna bli ohanterligt stor, varför det normala är att istället förlägga två eller flera klenare kablar. Detta innebär att det normalt är betydligt mer kostsamt att öka kapaciteten för en markkabelledning jämfört en luftledning. För varje kabel som adderas för att öka kapaciteten ökar dessutom antalet skarvar och kabelavslut, vilket i sin tur ökar risken för störningar. Kablar tillför även stora kapacitanser till elnätet. Kapacitans är en elektrisk egenskap som är mycket större för kablar än för luftledningar och som innebär att kabeln genererar s.k. reaktiv effekt. Mängden reaktiv effekt som en kabel genererar ökar för grövre och längre kablar. För långa och/eller många kablar kan det, beroende på kablarnas längd, bli nödvändigt att installera reaktorer i elnätet som kompenserar och motverkar den reaktiva effekten från kablarna. Reaktorer är i sin tur en riskkälla som kan bidra till driftstörningar. Många negativa aspekter med kabel ökar markant med ökande spänningsnivå. På de lägre spänningarna är kablarna relativt enkla att hantera, skarva och montera avslut på Kabeltrummorna för 132 kV kablarna är svåra att hantera och att skarva och montera avslut är mer komplicerat på 132 kV kablar. På de högre spänningsnivåerna medför generellt ett fel på kabeln även betydligt större konsekvenser i form av bortkopplad effekt med större geografisk påverkan och längre felavhjälpningstider än på lägre spänningsnivåer. Vidare ökar även kablars generering av reaktiv effekt markant på högre spänningsnivåer. 4.4.3 Både markkabel och luftledning Att dela upp en ledning så att en del av ledningen byggs som luftledning och en annan del byggs som markkabel medför att speciella kabelstolpar måste sättas upp där luftledningen övergår i kabel. I dessa kabelstolpar monteras kabelavslut och ventilavledare (åskskydd), vilket ökar störningsrisken. Bl.a. av denna anledning bör man undvika att införa flera olika kabelsektioner i en luftledning. Att blanda kabel och luftledning innebär även att automatisk 31 återinkoppling på ledningen inte kan tillämpas samtidigt som ledningen fortsatt löper risk att drabbas av störningar till följd av åska. Detta innebär att åskstörningar som i praktiken endast varar under mycket kort tid innebär längre avbrott än om ledningen varit utförd som endast luftledning, till följd av kabeln. 4.4.4 Ekonomiska faktorer Utöver ovan behandlade aspekter behöver även ekonomiska faktorer vägas in vid val av utförande. En kabelförbindelse blir också mer än dubbelt så dyr som en luftledning vid spänningar på 132 kV eftersom kabeln både är dyrare att tillverka och att förlägga, se kostnadsberäkningar för varje alternativ under avsnitt 3.3. 32 5 ÖVERGRIPANDE KONSEKVENSBEDÖMNING I detta stycke görs en övergripande beskrivning av sträckningarnas miljöpåverkan. I de kommande MKB:erna kommer kraftledningarnas miljöpåverkan behandlas mer i detalj. I det fortsatta arbetet med val av sträckning kommer en sammanvägning av landskapsaspekter, natur- och kulturvärden och övriga miljökonsekvenser att göras tillsammans med faktorer så som teknik, byggbarhet, avstånd till boende samt ekonomi för att finna en så lämplig lokalisering och lämpligt utförande som möjligt. Först när detta är gjort kan också en mer detaljerad konsekvensbeskrivning av valt alternativ göras. Vid projektering av kraftledningarnas exakta placering är målet att orsaka minsta möjliga miljöpåverkan. 5.1 Landskapsbild och markanvändning Där ledningarna lokaliseras till skogsmark är det oundvikligt att skog tas i anspråk, både under byggnation och under drift. Detta gäller samtliga sträckningar, men framförallt sträckningarna 1-3 som är luftledningsalternativ och som kräver en bredare skogsgata än markkabel. För en luftledning krävs som tidigare beskrivits en 36-40 meter bred trädfri gata, medan det för en markkabel främst är under byggskedet mark tas i anspråk i form av arbetsområdet på 15 meter. En markkabel kräver dock en permanent skogsgata på ca 4-6 meter. Sträckningar som helt eller delvis går i obruten mark, det vill säga sträckning 2, 3, 7, 8, 9, 10, 11 och 12, ger en större påverkan på skogsmarken. Skogen är en sluten landskapstyp vilket gör att det som anläggs i skog till viss del kan döljas i vegetationen. Skogsgatan som måste röjas innebär dock en påverkan på landskapsbilden. I åkermark läggs kablarna på sådant djup att marken kan brukas som vanligt ovanför. Eventuell påverkan på dräneringar kan ske under anläggningen, men dessa återställs efter förläggning av kablarna. Anläggande av luftledning över åkermark påverkar jordbruket genom stolparnas fundament som kan bli hinder för jordbruksmaskiner. En luftledning i öppen mark blir synlig på långt håll vilket innebär en påverkan på landskapsbilden. Mosaiklandskapet är som tidigare nämnts känsligt för både förändringar i markanvändning och storskaliga ingrepp med infrastruktur. Av de föreslagna sträckningarna är det 7, 9 10 och 13 som berör mosaiklandskap. Eftersom dessa sträckningar utgörs av markkabelalternativ förväntas påverkan på landskapsbilden bli liten. 5.2 Natur- och kulturmiljö Visuellt påverkar en markkabel kulturmiljön på landskapsnivå i mindre uträckning i förhållande till luftledning eftersom den inte ger någon visuell påverkan under driftskedet om den förläggs i åkermark. Förläggs kabeln i skogsmark blir skogsgatan smalare och ger på så vis mindre påverkan även där. För enskilda fornlämningar kan påverkan bli större eftersom en markkabel innebär större ingrepp i marken än en luftledning. Vid byggnation av luftledning kan också stolpplaceringen anpassas för att undvika fornlämningar. Registrerade fornlämningar finns i anslutning till sträckningarna 1-7 och 13. Om behov finns kommer en arkeologisk utredning att genomföras för att identifiera eventuella tidigare icke registrerade fornlämningar. Detta görs i så fall efter vald sträckning och utförande. Sträckning 2, 3, 4 och 5 passerar ett område från Länsstyrelsens kulturmiljöprogram vid Acklinga som beskrivs som fornlämningsmiljö/järnåldersgravar. Sträckningarna 7 och 10 berör områden från Länsstyrelsens kulturmiljöprogram vid Sjogerdala. Sträckningen 10, 11 och 12 berör kulturmiljöområdet Fårhagen/Berga. Sträckningarna 7,10, 12 och 13 berör bevarandeplan för odlingslandskapet. 33 Samtliga sträckningar påverkar naturvärden i den meningen att träd kommer att behöva fällas vid anläggning. Generellt blir påverkan på naturmiljön större ju bredare skogsgata som krävs. Vid markkabelförläggning sker påverkan på naturmiljö genom schaktning och eventuell sprängning. Påverkan av sprängning är irreversibel. De registrerade naturvärden som berörs av sträckningarna är områden från lövskogsinventeringen och sumpskogsinventeringen, ängsoch betesmarksinventeringen och bevarandeplan för odlingslandskapet. Sträckning 1, 2, 4, 5 samt 7, 9, 10 och 13 berör registrerade naturvärden i någon form. Sträckning 7 berör även enligt Tidaholms kommuns en artrik vägkant vid Äbbarp. Vid korsning av vattendrag eftersträvas att trycka eller borra under vattendraget för att minimera påverkan. Detaljstudier av respektive korsning sker efter val av sträckning och utförande. För luftledning kan stolpplacering anpassas så att vattendrag inte påverkas. 5.3 Kumulativa effekter från andra projekt I området kring Tidaholm-stationen planeras för flera kraftledningar, se även avsnittet Bakgrund och Syfte. Beskrivningen och analysen av kumulativa effekter beror på vilken sträckning som väljs att arbeta vidare med och kommer att behandlas i kommande MKB:er. Redan nu har magnetfältsberäkningar gjorts för att täcka in olika scenarier med sambyggnation eller parallellförläggning, både vid Tidaholmsstationen och vid Gimmene där det kan bli aktuellt med luftledning och kabel parallellt längs RV26. 5.4 Hälsa och säkerhet Det som normalt diskuteras när det gäller kraftledningars påverkan på människors hälsa är magnetfält och ljud. Eftersom trästolpar kan komma att användas vid utförande som luftledning tas kreosot också upp. 5.4.1 Kreosot Nya kreosotimpregnerade stolpar släpper ifrån sig lättlösliga former av PAH (polycykliska aromatiska kolväten) i något högre koncentrationer än vad som är önskvärt för gott skydd av markmiljö. Beräkningar visar att om nyligen kreosotimpregnerade stolpar placeras på ett avstånd av 10 meter från en vattenbrunn eller vattenskyddsområde, uppnås god marginal för oönskad påverkan på marken. Effekter på känsliga marklevande organismer blir väsentligt lägre än om stolpen placeras i omedelbar närhet till brunn eller vattenskyddsområde. För att förstärka känslan av trygghet för brunnsägare och för skydd av vattentäktsområden, så har Vattenfall Eldistribution beslutat att använda avståndet 50 meter till brunn eller vattenskyddsområde. 5.4.2 Ljud Ljud kan uppkomma utmed luftledningar vid särskilda väderförhållanden. Det kan vid fuktig väderlek (dimma, regn eller snöfall) uppstå sprakande ljud, när s.k. koronaurladdningar sker från kraftledningen. Ljudet kan jämföras med ett sprakande tomtebloss. Ljudet avtar snabbt med avståndet från ledningen och vid en 150 kV ledning understiger ljudnivåerna Naturvårdsverkets rekommenderade riktvärden för externt industribuller, vilket tillämpas för flertalet typer av verksamheter utomhus, dvs 40-45 dB(A) för områden med låg bakgrundsnivå. Med de generella avstånd som används mellan kraftledning och bostadshus bedöms ljudnivåerna inte utgöra en hälsorisk. 5.4.3 Elektriska och magnetiska fält Elektromagnetiska fält används som ett samlingsnamn för elektriska och magnetiska fält. Dessa fält uppkommer t.ex. vid generering, överföring och användning av el. Fälten finns 34 överallt i vår miljö, både ute i samhället och i våra hem, och härstammar bl.a. från kraftledningar och elapparater. För kraftledningar är det spänningsskillnaden mellan fasledare och mark som ger upphov till det elektriska fältet kring ledningen. Det elektriska fältet brukar mätas i enheten kilovolt per meter (kV/m). Elektriska fält av någon storlek finns praktiskt taget bara kring högspänningsanläggningar. Fältet avskärmas lätt av t.ex. växter och byggnadsmaterial. Av det skälet fås i princip inget elektriskt fält inomhus härstammande från elanläggningar utanför huset. Det elektriska fältet anses därför inte vara relevant att redovisa och diskutera. Magnetiska fält mäts i enheten mikrotesla (µT). Fälten alstras av den ström som flyter i ledningen och varierar med strömmens variation. Den resulterande fältstyrkan beror förutom på strömmens storlek även på fasledarnas inbördes placering och avståndet emellan dem. Magnetfältet avtar normalt med kvadraten på avståndet till ledningen men avskärmas inte av normala byggnadsmaterial. I hus nära kraftledningar är mot den bakgrunden ofta magnetfälten högre än vad som är vanligt i övrigt. Människan är anpassad till att leva med jordens magnetfält, vilket är ett statiskt fält dvs det varierar inte över tiden. De magnetfält som skapas kring elektriska anläggningar avsedda för växelström alstrar däremot ett fält som varierar med samma frekvens som strömmen. Så vitt man vet påverkas inte människan av statiska fält i nivå med jordens. Däremot skapar ett varierande magnetfält svaga elektriska strömmar i kroppen. I Sverige är det Strålsäkerhetsmyndigheten, som är ansvarig myndighet för dessa frågor. På deras hemsida finns bla deras allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält, www.stralsakerhetsmyndigheten.se. Trots mångårig forskning runt om i världen finns ännu inga säkra, entydiga resultat som visar om växlande magnetfält påverkar oss människor negativt. Mot bakgrund av detta bedöms inte EMF ha betydande miljöeffekt. Det vetenskapliga underlaget anses fortfarande inte tillräckligt gediget för att man ska kunna sätta ett gränsvärde. I stället har fem myndigheter – Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten - tagit fram en vägledning för beslutsfattare som rekommenderar följande: Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och andra elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält begränsas. Undvika att placera nya bostäder, skolor och förskolor nära elanläggningar som ger förhöjda magnetfält. Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer. Vattenfall skall i sitt agerande följa denna av myndigheterna formulerade försiktighetsprincip. För nybyggnation av luftledningar håller Vattenfall ett minsta avstånd till bostäder på 50 meter. 5.4.4 Magnetfältsberäkningar Magnetfältsberäkningar visar hur starkt magnetfältet är på olika avstånd från en kraftledning. I området kring Tidaholm-stationen planeras som tidigare nämnts för flera kraftledningar. Eftersom magnetfältet kring en kraftledning påverkas av närliggande kraftledningar har detta tagits i beaktande i beräkningarna för sträckningarna. På de sträckor där det kan bli så att en 35 132 kV luftledning går parallellt med en 33 kV kabel (utmed RV 26 vid Gimmene och norrut) har det sammanlagda magnetfältet beräknats. De genomförda magnetfältsberäkningarna är baserade på uppskattade årsmedelströmmar för respektive ledning och redovisar den magnetiska flödestätheten (µT) som ledningen förväntas alstra på höjden 1,5 m över marknivå, vid olika vinkelräta avstånd från ledningen. I beräkningar som innefattar luftledningar har ett konservativt antagande gjorts avseende faslinornas höjd över marken, där detta antas vara 6,5 m, vid högre höjder blir magnetfältet lägre på 1,5 meter över marknivån. För de delsträckor där 132 kV ledningen inte går parallellt med någon annan ledning beräknas magnetfältet för olika ledningsutföranden till värden enligt figuren nedan. Att grafen för stålstolpe, till skillnad från de två övriga graferna, inte har sitt maximum i ledningsgatans centrum är en direkt följd av stolpens asymmetriska konstruktion. Av denna beräkning kan man utläsa att magnetfältet avtar snabbt med avståndet från ledningen och oavsett ledningens konstruktion. För luftledningsutförande är magnetfältet under 0,1 µT vid 30 meters avstånd från ledningen, vilket innebär att magnetfältet är försumbart på 50 meters avstånd. På delsträckorna med bara 132 kV-ledning kan ledningen komma att lokaliseras som närmast på ett avstånd av ca 50 meter från bostad. För de delsträckor där 33 kV ledningen inte går parallellt med någon annan ledning, dvs sträckningarna från riksväg 26 och in mot Velinga, beräknas magnetfältet till värden enligt figuren nedan. Av grafen nedan kan man utläsa att magnetfältet avtar mycket snabbt med avståndet från ledningen. På dessa sträckor kan ledningen komma att lokaliseras som närmast ca 10-15 meter från bostad och på detta avstånd är magnetfältet mindre än 0,05 µT. 36 För de delsträckor där 132 kV-ledningen kommer att gå parallellt med 33 kV-ledningen (norrut från stationen i Gimmene) beräknas magnetfältet enligt figurerna nedan. Observeras bör dock att det för dessa sträckor ännu inte finns något bestämt avstånd mellan de båda ledningarna, varför det vid beräkningen har antagits att 33 kV ledningen placerats 15 meter från 132 kV ledningens centrum i de fall 132 kV ledningen utförs som luftledning, respektive 1 meter från 132 kV ledningens centrum i det fall där denna utförs som jordkabel. Magnetfältet blir som störst om det blir aktuellt med luftledningsutförande i träportalstolpar. På denna delsträcka kan ledningarna komma att lokaliseras som närmast ca 50 meter från bostad vid luftledningsutförande. 30 meter från ledningarna är magnetfältet ca 0,1 µT, vilket innebär att magnetfältet är försumbart på 50 meters avstånd. 37 För den delsträcka där 132 kV ledningen eventuellt kommer att gå parallellt med den planerade ledningen mellan Falköping och Tidaholm redovisas magnetfältsberäkningar i figurerna nedan. Observeras bör dock att det för alternativet där ledningen TidaholmFalköping byggs som stålstolpe och ledningen Tidaholm-Gimmene byggs som jordkabel i dagsläget inte finns något bestämt avstånd ledningarna emellan, varför det har antagits att kabeln förläggs på ett avstånd om 10 m från luftledningens centrum. Graferna visar att det på ett avstånd av 50 meter ger nivåer på ca 0,2 µT både vid sambyggnation och utförande med kabel för den här aktuella kraftledningen, vilket innebär att magnetfältet är försumbart på 50 meters avstånd. På denna delsträcka kan ledningarna komma att lokaliseras som närmast ca 90 meter från bostad. 38 Sammanfattningsvis kan sägas att luftledningar alstrar större magnetfält än kablar, men för den här aktuella ledningen blir utbredningen av magnetfältet relativt begränsad. Störst magnetfält fås vid en eventuell sambyggnation av två luftledningar ut från Tidaholm. Avseende 33 kV-kabeln är det endast ett fåtal meter innan ledningen alstrar magnetfält som kan anses vara försumbara. Magnetfältsberäkningarna kommer även uppdateras när sträckningarna är bestämda och då ingå i miljökonsekvensbeskrivningarna som lämnas in till Energimarknadsinspektionen. 39 6 FÖRORDADE ALTERNATIV Efter framtagande av de alternativa sträckningarna och ovan gjorda sammanställning och genomförd analys av fakta kring intresseområden som i dagsläget är kända, tillsammans med teknik, avstånd till bostäder, ekonomi etc. har Vattenfall tagit ställning till vilket vi anser vara det bästa alternativet för byggnation av 132 respektive 33 kV-ledningen. Betonas skall dock att samtliga alternativ är genomförbara och därför föremål för detta samråd och fortsatt utredning. 6.1.1 132 kV-ledning För 132 kV-ledningen anser Vattenfall att det bästa alternativet är att följa alternativ 1 (blå sträckning) ut från stationen i Tidaholm och vidare ner till stationen i Gimmene. Vattenfall förordar att denna sträckning utförs som en luftledning. Alternativ 1 innebär den kortaste sträckan och den går dessutom till stor del i befintliga ledningsgator söder om Tidaholmsstationen, vilket innebär att intrånget i obanad mark kan minimeras och påverkan på landskapsbilden minskar. Alternativ 2 ut från Tidaholm skulle inledningsvis följa planerad ledning mot Falköping och därefter vika av söderut längs Riksväg 26. På grund av befintliga bostäder och en mast för telekommunikation vid riksväg 26 kan dock inte riksvägen följas fullt ut, varför närheten till andra infrastrukturer delvis går förlorad då man måste gå i obanad terräng för att undvika bostäder. Detta alternativ skulle således innebära en större påverkan på landskapsbilden än alternativ 1. I den norra delen, ut från Tidaholmsstationen, undviker man genom att välja alternativ 1 ett kulturmiljöområde vid Acklinga, ”Spökeliden”, som innehåller fornlämningar i form av gravar. I övrigt bedöms påverkan på natur- och kulturmiljöer som relativt likvärdiga för de olika luftledningsalternativen eftersom intresseområdena är få och man i den kommande detaljplaneringen av stäckningen kan anpassa stolpplacering mm för att undvika exempelvis fornlämningar. Alternativ 1 är lokaliserad på längre avstånd från bostäder i den norra delen, men avstånd till närmaste bostad längs sträckningen är samma för samtliga alternativ eftersom de sammanstrålar i alternativ 1 söder om rondellen. För samtliga alternativ kan minst 50 meter till bostäder hållas. Vid teknikval för en 132 kV-ledning finns det många olika aspekter att beakta och överväga vilket kan läsas mer om under kapitel 4 – Teknisk utformning, där för- och nackdelar för luftledning jämfört med markförlagd kabel finns beskrivet. I kapitel 5 görs en generell konsekvensbeskrivning av luftledning respektive kabel ur olika aspekter. Nedan görs en beskrivning utifrån det valda utförandet och sträckningen. För 132 kV-ledningen mellan Tidaholm station och Gimmene station har Vattenfall valt att förorda luftledning av tre orsaker: Ekonomisk aspekt: Produktion- och anläggningskostnaden för markförlagd kabel av denna ledningslängd är ca 2-2,5 gånger dyrare än för luftledning. Drift- och reparation: Vid ett eventuellt driftavbrott är luftledning fördelaktigt ur driftsynpunkt när det gäller felsökning och reparation. Ett fel på en luftledning kan oftast lokaliseras och åtgärdas fortare än för markförlagd kabel. En luftledning har även fördelen att den kan köras med en viss överlast utan bestående skador, t ex vid en eventuell driftstörning på annan ledning. En luftledning har också fördelen att vid önskad effekthöjning så finns möjligheten att öka linarean för att klara 40 effekthöjningen. En markförlagd kabel av denna längd kan komma att kräva en reaktor i någon av stationerna för att kompensera för den reaktiva effekten. Ur driftsynpunkt får man då ytterligare en apparat som kan vara möjlig felkälla. Natur- och kulturmiljö: Ur kulturmiljöperspektiv är det med en luftledning enklare att undvika fornlämningar genom anpassning av stolparnas placering. Ur naturmiljöperspektiv så innebär en luftledning ett större markintrång genom den bredare skogsgatan, medan det vid markförlagd kabel uppkommer stora schakter och sprängning kan vara nödvändigt, vilket ger större bestående skador i naturmiljön. Vid markförlagd kabel krävs även masshantering och att överskottsmassor måste tas om hand. Vid en eventuell rasering av markförlagd kabel kommer naturen i sträckningen inte återgå till sitt ursprungliga skick då sprängning och utbyte av massorna ger en irreversibel påverkan. Schaktning och eventuell sprängning krävs även för en luftledning men då enbart vid stolpplatserna och i en väsentligt mindre omfattning än för markförlagd kabel. Vid en eventuell framtida rasering av en luftledning påverkas enbart stolpplatserna. 6.1.2 33 kV-ledning För 33 kV-ledningen förordar Vattenfall sträckning 7. Denna sträckning går i befintlig skogsväg från riksväg 26 och upp mot Bronan, vilket bedöms fördelaktigare än alternativ 8 och 9 som går i obanad terräng på denna sträcka. Efter Sjogerdala går den förordade sträckningen söderut och följer befintliga skogsvägar fram till öster om Koberget där sista delen går i obanad terräng. Alternativen på denna sträcka, dvs 10, 11 och 12 går i större utsträckning i obanad terräng. Dessa tre alternativ korsar också, till skillnad från alternativ 7, kulturmiljöområde vid Fårhagen/Berga. Alternativ 13 går också i befintlig väg, men innebär en längre sträckning. I alternativ 13 finns också fornlämningar nära sträckningen. 41 7 FORTSATT ARBETE 7.1 Förslag till innehållsförteckning i kommande miljökonsekvensbeskrivning Enligt miljöbalken ska samrådet kring en verksamhet även behandla den kommande MKB:ns innehåll. Nedan presenteras övergripande ett förslag till innehåll i kommande MKB: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Sammanfattning Projektets bakgrund och syfte Utredda och avfärdade alternativ, inklusive nollalternativ Samrådsredogörelse Beskrivning av huvudalternativet - lokalisering, omfattning och utformning Områdesbeskrivning – identifierade intresseområden, planförhållanden etc. Konsekvensbedömning – allmänna och enskilda intressen, hälsa och säkerhet inklusive elektriska och magnetiska fält 8. Påverkan under byggtiden 9. Miljöbalkens allmänna hänsynsregler och miljökvalitetsnormer 10. Referenser 7.2 Tidplan Efter samrådet kring sträckningar kommer miljökonsekvensbeskrivningar att upprättas som biläggs koncessionsansökningarna som planeras lämnas in under våren 2016. Från det att koncession erhålls räknar Vattenfall med att det tar ca 2 år att projektera, handla upp och bygga ledningarna. Detta under förutsättning att nätkoncession erhålls och att vindkraftparken byggs. 42
© Copyright 2024