uvr2014_160 Stora Sjögestad 20_3
UV RAPPORT 2014:160 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING OCH SÄRSKILD UNDERSÖKNING En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Östergötland Linköpings kommun Vreta kloster socken Stora Sjögestad 20:3 RAÄ 237 och 252 Dnr 422-01914-2012 och 423-02823-2012 Tom Carlsson UV RAPPORT 2014:160 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING OCH SÄRSKILD UNDERSÖKNING En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Östergötland Linköpings kommun Vreta kloster socken Stora Sjögestad 20:3 RAÄ 237 och 252 Dnr 422-01914-2012 och 423-02823-2012 Tom Carlsson En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 1 Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst) Roxengatan 7 582 73 Linköping Tel 010-480 80 00 Fax 010-480 81 73 e-post uvost@raa.se e-post fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se © 2014 Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2014:160 Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744. Grafisk form Britt Lundberg Kartografi Lars Östlin Foto Tom Carlsson, Lena Engström, Katarina Sköld Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2014 Omslagsbild Kontoret vid företagsparken 2012 från öster med Vreta kloster i bakgrunden. Foto Tom Carlsson. 2 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 7 Syfte 8 Topografi och kulturmiljö 9 Tidigare undersökningar och fynd från bronsåldern i området 11 Metod och genomförande 14 Resultat 17 Kronologi 17 En bronsåldersgård 19 Huset 19 Datering 21 Gården – matlagning, avfallshantering och ritualer 22 En grav 24 Materiell kultur – föremål från bronsåldern 25 Vatten och kulturlager 27 Subatlantiska ädellövskogar och kulturlandskap 31 Prover och analyser vid bronsålderlämningar kring Stora Sjögestad 31 Kulturlandskapet framväxt i Östergötland, 1000 BC 31 Bronsåldersodling – dess spår och grödor 33 Kulturlandskapet kring Stora Sjögestad under bronsåldern 34 Utvärdering av projektets målsättningar 36 Åtgärdsförslag 36 Referenser 37 Litteratur 37 Internet 39 Administrativa uppgifter 40 Motala Norrköping Bilaga 1. Anläggningstabell 41 Bilaga 2. Fyndtabell 46 Bilaga 3. Makrofossilanalys 50 Bilaga 4. Vedartsanalys 52 n rtå Vadstena Sva Skänninge Linköping Söderköping St ån gå n Mjölby Bilaga 5. 14C-tabell 54 Bilaga 6. Osteologisk analys 55 Fig 1. Karta över Östergötland med RAÄ 237 och RAÄ 252 i Vreta kloster socken markerade. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 3 ± Fig 2. Utdrag ur Gröna kartan med RAÄ 252 markerad. Skala 1:50 000. 4 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV, är en uppdragsfinansierad del av Riksantikvarieämbetet som i huvudsak genomför arkeologiska undersökningar efter beslut enligt Lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m m. Uppdragsverksamheten utför även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och planeringsunderlag. Den arkeologiska uppdrags verksamheten har ingen myndighetsfunktion. Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Sammanfattning Riksantikvarieämbetet, UV Öst utförde under 2012 en förundersökning och en särskild arkeologisk undersökning inom delar av RAÄ 237 och RAÄ 252 i samband med St: Kors fastigheter AB planer på att bygga ett kontor med tillhörande parkeringsplats och anslut ningsvägar i ett område öster om St. Sjögestad. Det arkeologiska arbetet skedde inom fastigheten Stora Sjögestad 20:3 i Vreta kloster socken, Linköpings kommun Östergöt land. Uppdragsgivare var St: Kors fastigheter AB, genom Aurum Fastighetsutveckling AB, Esbjörn Larsson. Fornlämningen bedöms vara en fortsättning av RAÄ 237 som undersöktes år 2009 (Carlsson 2011a) och RAÄ 252 vilken undersöktes år 2010 (Carlsson 2012b). Det nu undersökta delområdet av RAÄ 252 bestod av en gård från yngre bronsåldern med ett långhus och härdgropar. Även ett vattenhål med fynd från bronsåldern och en kremer ingsgrav från samma tidsperiod påträffades. Fynden på platsen utgjordes framförallt av bronsålderskeramik. Ett kronhjorts- respektive ett rådjurshorn hittades under en härd grop. Vid makrofossilanalyser av jordprover tagna i härdar och i vattenhålet påträffades bl a vete, korn och hasselnötsskal. Fornlämningsområdet var ca 5 500 m2 stort. Samtliga fornlämningar inom undersök ningsytan tillhörande RAÄ 237 och RAÄ 252 har undersökts, dokumenterats och tagits bort. Fornlämningar bedöms dock finnas utanför det undersökta området. Rapporten redovisar resultaten som ligger till grund för Länsstyrelsens fortsatta bedömning enligt KML. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 5 ! ! ! ! ± ! ! Vreta kloster 149:1 # ! ! 20:2 8:25 ! ! ! ! ! Vreta kloster 171:1 ! # ! ! Vreta kloster 209:1 ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Vreta kloster 210:1 ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Vreta kloster 212:1 ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Vreta kloster 39:1 ! ! S:1 S:2 # Vreta kloster 60:1 ! ! # Vreta kloster 146:2 # ! ! # ! ! Vreta kloster 148:1 Vreta kloster 208:1 Vreta kloster 170:1 ! ! Vreta kloster 147:1 ! ! Vreta kloster 38:1-3 ## ! ! # ! ! ! ! ! ! Vreta kloster 58:1 20:12 # # Vreta kloster 121:1 ! ! Vreta kloster 59:1 ! ! ! ! # ! Vreta kloster 263 ! ! ! Vreta kloster 140:2 ! Vreta kloster 237 ! ! ! ! ! Vreta kloster 236 ! Vreta kloster 261 Vreta kloster 140:1 ! ! ! ! Vreta kloster 252 Vreta kloster 232 ! ! ! 7:3 1:2 ! ! 2:17 ! ! 4:1 2:2 ! Vreta kloster 31:1 ! ! # 2:15 Vreta kloster 140:3 ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! 3:1 ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! # Vreta kloster 35:1 ! ! ! ! ! ! # ! Vreta kloster 181:1 ! ! ! ! ! Vreta kloster 102:1 ! # Fig 3. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med kända fornlämningar i trakten markerade. Skala 1:10 000. 6 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad ! # # Vreta kloster 8:2-4 # Vreta kloster 26:1 Vreta kloster 65:1 ! Vreta kloster 8:1 ! 20:1 # Fig 4. Förundersökning i juni 2012. FOTO TOM CARLSSON. Bakgrund Det finns många kända fornlämningar i området kring Stora Sjögestad och Vreta kloster. I samband med byggnation och anläggande av gång/cykelbanor har också flera arkeologiska undersökningar under 2000-talet ägt rum i trakten. Detta föranledde Länsstyrelsen i Öster götland att besluta om arkeologiska undersökningar innan byggnationen av den planerade kontorsbyggnaden inom företagsparken Vreta Kluster strax öster om Stora Sjögestad kunde påbörjas. En arkeologisk förundersökning utfördes under juni månad 2012 (lst dnr 4314412-12) varvid boplatslämningar och en kremeringsgrav från yngre bronsåldern påträffades. Den särskilda undersökningen utfördes under oktober månad 2012 (lnt dnr 431-6454-12). Fornlämningsområdet benämns i FMIS som del av RAÄ 237 och RAÄ 252 och är belägna i Vreta kloster socken. RAÄ 252 är registrerad som boplats i FMIS. RAÄ 237 är registrerad som ett grav och boplatsområde.Denna rapport redovisar resultaten från både förunder sökningarna och den särskilda undersökningen. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 7 Syfte Området kring Vreta Kloster, Blåsvädret och Stora Sjögestad uppvisar en mycket tät och komplex fornlämningsbild. Sannolikt har det naturgeografiskt varierade landskapet med dess lätta jordar och närheten till kommunikativa vattendrag, som Motala ström och Roxen, bidragit till att människor under närmare 10 000 år har bosatt sig i området. Förundersökningen syftade till att bedöma fornlämningens ålder, utbredning och komplexitet. Utifrån dessa förutsättningar bedömde Länsstyrelsen att den efterföljande särskilda arkeologiska undersökningen kunde bidra till att skapa meningsfull kunskap om området och om det förflutna, se nedan. I Länsstyrelsens förfrågningsunderlag (sid 2) står att: Länsstyrelsen bedömer att den arkeologiska slutundersökningen kommer att kommer att kunna ge ytterligare kunskap om boplatsernas nyttjande och funktioner samt om området över tid och klargöra vilka aktiviteter som föregåtts på platsen under olika tider och vilka relationer dessa har. En fördjupad analys av exempelvis dateringarna och fyndmaterialet bör ytterligare kunskap om tidpunkt för denna plats användande och ska kunna ge svar på frågor om kontinuitet respektive diskontinuitet på platsen. Vidare kommer fyndet av (...) graven också ge möjligheter till att studera eventuellt förekom mande lokala gravseder. Resultatet tillsammans med resultaten från tidigare närliggande undersökningar kommer att kunna ge en tydligare bild av förhistorien i denna del av Östergötland. Länsstyrelsen skriver vidare att: Analyser såsom exempelvis 14C, makro, slitspårsanalyser, vedart och keramikstudier ses som viktiga och kan ge svar på frågor dateringar, växtlighet och boplatsens/ernas funktion och näringar. Den särskilda undersökningen ska en hög ambitionsnivå. Undersökningen ska ge ny och meningsfull kunskap som kan ha relevans för fortsatta undersökningar lokalt såväl som regionalt. Samtliga lämningar som berörs ska efter undersökning och dokumentation borttagas inom exploateringsområdet. Undersökningen har haft hög ambitionsnivå för att kunna svara på Länsstyrelsens frågor. Metoder, analyser och fortsatta studier har utformats för att svara på Länsstyrelsens förfrågningsunderlag. 8 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Topografi och kulturmiljö Landskapet Kring Stora Sjögestad präglas av ett drumlinlandskap med sandiga jordar som idag nästan uteslutande utgörs av åkermark och bebyggelse. Höjden över havet vid RAÄ 252 är omkring 68 m ö h. Hela området närmast den numera utskiftade byn Stora Sjöge stad är rik på fornlämningar från hela förhistorien. Ortsnamnet Sjögestad tolkas vara sam mansatt av mansnamnet Sigvald tillsammans med efterleden -stad (plats). Ortsnamn med suffixet -stad, -sta brukar generellt tolkas härstamma från yngre järnåldern (Svenskt ort namnslexikon). I ett länsperspektiv utgör området väster och söder om Roxen ett av tre centralområden i Östergötland som utifrån fasta fornlämningar är möjliga att urskilja redan från bronsåldern (Nordén 1925, Kaliff 1999:48). Arkeologen Carl F Nordenskiöld gjorde under mitten av 1800-talet (1947) en genomgång av de då kända fornlämningarna i Vreta kloster socken och han beskriver hur 1800-talets uppodling av mark under kort tid förstört många sten sättningar och gravhögar. Idag består Vreta kloster socken nästan uteslutande av odlad mark och bebyggelse. Trots de många kända fornlämningarna i området är den kunskaps bild vi nu besitter alltså kraftigt reducerad av senare tiders aktiviteter. Nordenskölds uppteckningar redovisar för området kring Stora Sjögestad hur flera grav fält med högar och stensättningar blivit borttagna i samband med att stenar använts till stengärdersgårdar. Av intresse för den aktuella fornlämningen bör därför ett höggravfält omnämnas. Vid det numera försvunna torpet Hörnstugan, som låg ca 800 m nordöst om RAÄ 252, beskriver Nordensköld (1947:191) att det under mitten av 1800-talet, väster om torpet fanns ”en kummel af 30 meters omkrets ... på samma plats finner man ... en flock (7 st) runda stensättningar ... i samma hages nordvestra del ... mätte 36 meter samt icke fullt 1 meter i lodrät höjd”. Vid en besiktning år 2011 noterades att stengärdesgården fortfarande finns kvar men att samtliga stensättningar idag är helt borta. Fornlämningarna närmast den aktuella undersökningen (RAÄ 252) utgörs av en bo plats och gravfält från äldre järnåldern, RAÄ 140. Strax åt nordväst finns RAÄ 237, vilket är ett ”skärvstensskepp” vilket sannolikt är en kultanläggning som daterats till mellersta och yngre bronsåldern (Carlsson 2011a). Här finns även en hög, RAÄ 51, som enligt forn minnesregistret utgör en gravhög. När registreringen utfördes, år 1945, var högen 8–9 m i diameter och ca 0,75 m hög. I dag är högen deformerad av odling samt att odlingssten har kastats upp på den. Några hundra meter väster om RAÄ 252 återfinns ett fornlämnings område, RAÄ 232, med boplatslämningar från såväl mesolitikum som yngre bronsålder (Carlsson 2012a). En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 9 Fig 5. Tidigare undersökningar av bronsålderlämningar i området. Skala 1:1000. 10 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad SU 2010 FU 2010 SU 2009 Grustag Sten Hus Stolphål Härd Kulturlager X 6483520 Y 528480 Undersökningsområde 2012 0 Skala 1:1000 40 m ± X 6483380 Y 528680 Tidigare undersökningar och fynd från bronsåldern i området Fornlämningarna i området är som redan nämnts många och utgörs därtill ofta av synliga högar och stensättningar. Fornlämningarna är sedan gammalt välkända vilket medförde att de tidigt intresserade den arkeologiska forskningen. Utgrävningar har utförts sedan 1800-talet i området och ur forskningssynpunkt har fynd och fornlämningar från Vreta kloster socken under lång tid haft betydelse vid arkeologiska studier. Redan under 1800-talet utfördes räddningsgrävningar i hällkistor när skelett påträffades eller när t ex flatmarks gravfält påträffades vid grustäkt. Nedan görs en kortfattad genomgång av några undersökta lämningar och påträffade fynd med fokus på bronsåldern och äldre järnåldern vilka har betydelse för förståelsen av den aktuella fornlämningen. • Oscar Montelius undersökte år 1882 en skadad hällkista med flera skelett (RAÄ 65) vid Sjögestad Källgård. Här gjordes bl a fynd av flintföremål, en bronspincett, bronsring och en väl utsmyckad bälteshake som kan dateras till period II (SHM Inv nr 7038). Denna gravhög beskrivs tidigare av Nordensköld (1947:193) som en av två flacka högar av sten, 10 resp. 7,5 m och 1 à 1,2 meters höjd. Graven var skadad av ”stenplockning” då Montelius kallades till platsen för att göra sin undersökning. • Nära herrgården, f d tingsstället, i Stora. Sjögestad har det tidigare funnits flera högar, RAÄ 156:1, vari man vid bortgrävning år 1859 påträffade 1 läderkniv med rakt skaft och en skära med skåra (SHM inv nr 2596). Nordensköld omnämner (1947:193) att man funnit ”lerkrukor, jernvapen, ett skrin med 2 handtag av koppar m m”. • En hällkista (RAÄ 9) från yngre stenåldern/äldre bronsåldern undersöktes vid Hög berget. Bland fynden märks flera skelett, flathugna pilspetsar med urnupen bas, en flintdolk och bronsföremål. Hällkistan grävdes ut av Bernhard Sahlin år 1901. • Under 1900-talets första hälft gjordes flera räddningsgrävningar av urnegravar samband med grustäkter och vägbyggen i området väster om Stora Sjögestad. • Under mitten av 1950-talet undersökte Ulla Silvén (1958) två bronsåldershögar (RAÄ 45) strax intill Vreta kloster/Berg. Gravarna innehöll rikligt med bronsfynd och skelett och brända människoben från minst tolv individer. Därtill påträffades ett hundskelett. Fynden daterar gravhögarna till Montelius period II–IV (1500–900 BC). Silvén tolkar brandgravarna som sekundärt anlagda under yngre bronsålderns senare perioder. • År 1972 undersöktes ytterliggare en hög (RAÄ 55) av Kerstin Östmark (1973) ett kort stycke från den förut nämnda. Högen beskrivs som skadad men innehöll skelett från minst två individer, djurben och keramik. Centralt i högen påträffades hällar från en kista. An läggningen är odaterad men från beskrivningarna i undersökningsrapporten gör att högen tolkas vara från äldre-mellersta bronsåldern. Strax intill ligger flera skärvstenshögar (RAÄ 165) dessutom har även ett bronssvärd har hittas nära högen (SHMI 10419). • Ett större sammanhängande bronsåldergravfält (RAÄ 86) med urnegravar från yngre bronsåldern undersöktes av Ragnhild Fernholm (1982a) under åren 1976–1979 inför byggnaden av Riksväg 34 mellan Linköping och Motala. • En boplats från romersk järnålder har undersökts strax intill ett urnegravfält från brons ålder/förromersk järnålder, Blåsvädret (RAÄ 40) (Fernholm 1982b). En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 11 • Ett hundratal meter väster om RAÄ 252 har ett grophus och troligen även gravar från yngre bronsåldern påträffats, RAÄ 232 (Ternström 2008 och Carlsson 2012a). • Riksantikvarieämbetet, UV Öst undersökte år 2006 en boplats med kulturlager, stolp hål och härdar vid Adamstorp, ca 2 km nord-öst om de nu aktuella fornlämningen Bo platsen har RAÄ-nummer 203 och 225 i Vreta kloster sn. Flera anläggningar daterades till bronsåldern, 2830±40 BP–2685±40 BP (ca 1040–800 BC) (Ajneborn 2011). • Östergötlands länsmuseum gjorde 2008 en arkeologisk utredning vid RAÄ 226 Norra Torp, ca 2,5 km västerut varvid ett kulturlager med skärvsten, sot och kol påträffades. Lagret daterades till 3285±85 BP, 1680–1490 BC, d v s äldre bronsålder (Svarvar 2008). • Riksantikvarieämbetet, UV Öst undersökte under 2009 en gård från förromersk järn ålder ca 700 m öster om RAÄ 252 (Carlsson 2011b). • Riksantikvarieämbetet, UV Öst undersökte under 2009 (Carlsson 2011a) även ett område med härdar, en skärvstenshög och en 20 meter lång båtformad nedgrävning, fylld med kulturlager och skärvsten. Anläggningen är tolkad som en plats för religiös kult under 1000–800 BC. • Riksantikvarieämbetet, UV Öst undersökte under 2009 inför byggnationen av en gång och cykelväg mellan Vreta kloster och St Sjögestad en stor härd som 14C-daterades (skalkorn) till äldre bronsåldern (Carlsson 2011c). • Riksantikvarieämbetet, UV Öst undersökte 2010 RAÄ 252 som utgjordes av två hus lämningar från 800–500 BC. Flera härdar, kulturlager och gropar med cerealier påträf fades. • Riksantikvarieämbetet, UV Öst förundersökte under 2011 ett område söder om, i direkt anslutning till RAÄ 252 vilket påvisade att fornlämningsområdet breder ut sig i denna riktning (Helander och Lindberg 2012). En härd 14C-daterades till äldre järnålder, 40–130 AD. Av lösfynden finns i Vreta klosters socken flera exceptionella fynd från bronsåldern som bör omnämnas. • Vid Länsmansbostället gjordes 1901 i februari ett svärdsfynd ”av stenarbetare E R Wärn under en häll av sten på 1 fot under jordytan”. Svärdet är av Hallstadttyp som brukar dateras till period V–VI, yngsta bronsålder. Detta svärdet är emellertid av järn och brukar betecknas som Sveriges äldsta järnföremål (Nordén 1925:35). • En avsatsyxa (SHM 10505) i brons vidare påträffad i Knivinge, ca 1,5 km söder om Stora Sjögestad. Yxan är daterad till period I (Montelius 1917, fig nr 795). • I en åker på Stora Sjögestads ägor nära sjön Roxen påträffades under 1800-talets första hälft en massiv bronsyxa med skafthål (SHM 1478, Montelius 1917: nr 812). • En svärdsklinga i brons med fördjupade linjer fyllda med harts har påträffats Ugglebo vägen helt nära den undersökta gravhögen RAÄ 55, (SHMI 10419). • Ytterliggare två bronssvärd och en spjutspets har hittats i Vreta kloster men utan att närmare fyndplatser finns (SHM 11495). 12 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Sammanfattningsvis är Vreta kloster socken påfallande rik på fornlämningar. Om redo visningen av platser och fynd skulle vidgas till en större geografisk radie och även omfatta området Ljungs sn hade listan på rika bronsfynd blivit ännu längre. Att denna trakt, jämte Norrköping och Tåkern, är en av tre centrala bronsåldersregioner i Östergötland framstår som med tydlighet. Det som länge saknades i området var boplatser från bronsåldern. Denna kunskaps lucka börjar nu fyllas. Ett grophus, RAÄ 232, från yngre bronsåldern ingår sannolikt i en större boplats och kulturlagret vid Norra Torp (RAÄ 226) tyder också på en boplats (Svarvar 2008). RAÄ 252 omfattades två hus och gårdslämningarna. Fornlämningarna som nu undersökts bidrar med mycket ny kunskap om områdets historia. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 13 Metod och genomförande Vid förundersökningen togs elva 1,5 meter breda sökschakt upp med en sammanlagd längd av 580 m. Kulturlager i tre 50x50 cm stora provrutor sållades för att undersöka fyndmängden och för att få daterande material. Jordprover för vedarts- och makrofossilanalys insamlades i olika stratigrafiska skikt från det stora kulturlagret, A200, och från en härd, A420. En anläggning, A555, som bedömdes vara en kremeringsgrav undersöktes och dokumenterades i sin helhet. Benen i anläggningen genomgick en osteologisk analys. Fem 14C-analyser ut fördes. Kunskapen om fornlämningens utbredning, komplexitet och kronologi var goda då slutundersökningen påbörjades. Förundersökningen kunde inte avgränsa fornlämningarna utan dessa fortsatte utanför exploateringsområdet. Särskilt rikliga synes fornlämningarna vara väster om det nu undersökta området. Förundersökningen visade att det fanns en gård med härdar och kulturlager från bronsåldern inom exploateringsområdet. Slutundersökningen inleddes genom att matjorden avlägsnas skiktvis med hjälp av grävmaskin. Matjorden banades av inom hela den ca 5 500 m2 stora ytan. Handredskap användes sedan för att rensa fram framtagna anläggningar och plandokumentation skedde med hjälp av RTK-GPS och digitalkamera. Sektionsritningar utfördes manuellt. All doku mentation har samlats i Riksantikvarieämbetets informationssystem Intrasis. Sju st 1x1 meters stora provrutor undersöktes genom vattensållning. Även fyllningen i samtliga större härdar vattensållades. Följande analyser har genomförts: • Kolprover har 14C-analyserats på Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet. • Makrofossiler har analyserats av Håkan Ranheden, RAÄ, UV. • Vedartsanalyser har utförts av Erik Danielsson, Vedlab. • Osteologisk analys av människoben utfördes av Carina Ohlsson, Stockholms universitet. • Osteologisk analys av djurbenen utfördes av Ola Magnell, RAÄ, UV. 14 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad X 6483480 Grustag Anläggningar FU Schakt FU Vreta Kluster Y 528500 Undersökningsområde 2012 X 6483420 0 Skala 1: 600 20 m ± Y 528620 Fig 6. Plan över förundersökningsschakten samt anläggningar i dessa. Skala 1:600. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 15 Skala 1: 600 20 m Grustag X 6483420 0 Kulturlager Sten Grop Kokgrop Härdgrop Härd Stolphål Hus Grav ± Undersökningsområde 2012 X 6483480 Y 528620 Fig 7. Plan över slutundersökningsområdet med samtliga anläggningar markerade. Skala 1:600. 16 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Y 528500 Fig 8. Undersökningsområdet i juni 2012. FOTO TOM CARLSSON. Resultat Topografin inom undersökningsområdet är svagt böljande men relativt flack med en endast mindre förhöjning i undersökningsområdets centrala del. När matjorden banats av accen tuerades tydligare än tidigare en sluttning österut ned mot ett äldre vattenhål. Marken under matjorden bestod av ljus sand. De nordöstra delarna av undersökningsområdet var störda av sentida markarbeten. Enligt uppgifter från boende i trakten rör det sig om ett äldre grus/sandtag som fyllts igen med skräp. Bland annat påträffades asbest vid schaktningen. Uppdragsgivaren meddelades om detta och avbaningen fortsatte inte i detta område. Vid förundersökningen påträffades fornlämningar utspridda inom hela exploaterings området. Fynd av rabbad keramik och flera radiometriska analyser daterar fornlämningen i huvudsak till yngre bronsåldern. Kronologi Nedanstående figur redovisar alla radiometriska dateringar. Urvalet av daterade anlägg ningar har gjorts för att få en kronologisk ram för aktiviteterna på platsen och för att för söka förstå hur man under olika tidsperioder disponerat området. I det stora kulturlagret, A200, som täckte ett vattenhål daterades organiskt material i olika stratigrafiska lager för att om möjligt se när användningstid och när igenfyllningen av vattenhålet påbörjades. Området kring Stora Sjögestad består till stora delar av åkermark och trots att det finns fornlämningar från många tidsperioder är dessa inte synliga ovan mark. Lämningarna på de förhistoriska gårdarna är också anonyma och innehåller inte många daterande föremålsfynd varför 14C-analyser vanligtvis är det enda sättet att datera dem. I enlighet med undersök ningsplanen utfördes ett stort antal 14C-dateringar. Genom att analysera många 14C-prover framträder dessutom ofta en lång kontinuitet av verksamheter på platserna. Flera av forn lämningarna i området har på olika sätt använts efter det att gårdarna övergetts. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 17 Atmospheric data fromStuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] Ua-31106 A1739 3660±34BP Ua-31101_A200_Lager4 3000±44BP Ua-31100_A200_djupschakt 2964±43BP Ua-31105 A980 2880±46BP Ua-30772 A555 2871±35BP Ua-30770 A200 stick3 2824±38BP Ua-31103 A1508 2838±37BP Ua-31107 A632 2729±33BP Ua-31108 A599 2609±32BP Ua-30769 A200 stick2 2683±32BP Ua-30771 A420 2659±30BP Ua-31104 A1508 2546±32BP Ua-31102 A1593 2495±32BP Ua-31110 A1261 1984±31BP Ua-30768 A200 stick1 586±33BP Ua-31109 A736 307±42BP 6000CalBC 5000CalBC 4000CalBC 3000CalBC 2000CalBC 1000CalBC CalBC/CalAD 1000CalAD 2000CalAD Calibrated date Fig 9. Diagram över de sexton 14C-dateringarna från förundersökningen och slutundersökningen av RAÄ 237/252. Alla analyser i texten redovisas med 2 sigmas kalibrering. Som 14C-diagrammet illustrerar infaller fornlämningens huvudsakliga kronologi under yngre bronsåldern. Århundradena kring 1100–1000 cal BC är tiden för skiftet mellan äldreoch yngre bronsåldern. Yngre bronsåldern var en tidsperiod med till synes flera omvälv ningar i samhället. Ett nytt byggnadsskick med treskeppiga hustyper introducerades liksom att gravskicket med kremeringsgravar blev dominerande. Keramiken började utformas på ett nytt sätt och nya grödor infördes i Skandinavien. I pollenanalyser från hela södra Skan dinavien märks förändringar mot ett mer öppet kulturlandskap. Dateringarna gör att den bronsåldersgård som beskrivs nedan sammanfaller tidsmässigt med andra bronsåldersverksamheter som påträffats inom RAÄ 237 och RAÄ 252. I när området finns, som redan nämnts, flera gravfält och boplatslämningar. 18 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad En bronsåldersgård Koncentrationen av härdar, gropar, stolphål inom ett begränsat området gör att man verk ligen kan tala om hus och gårdstun. Husets placering är viktigt eftersom detta kan sägas utgöra ett nav varifrån övriga aktiviteter på gården organiserades sig. På flera förhistoriska gårdar i Östergötland har härdar, gropar och kulturlager dokumenterats framförallt på en sida av huset medan de verksamheter som utförts på andra sidan inte lämnat spår efter sig (se Carlsson 2011b). Innebörden av denna uppdelning är intressant. De olika sidorna betyder inte nödvändigtvis en uppdelning av ett offentligt och privat område, men visar att rummet organiserades efter en plan som sannolikt sträcker sig bortom det enbart funktionella. Huset När matjorden hade banats av konstaterades lämningar efter ett forntida hus mitt i under sökningsområdet. Byggnaden låg på en svag förhöjning och var orienterad i öst-västlig riktning. Byggnadslämningarna bestod av stolphål efter fem parställda takbärande stolpar (bockpar). Vissa stolphål var stenskodda medan andra saknade stenar. Stolphålen var 0,25– 0,30 m i diameter och omkring 0,25 m djupa. Inga spår efter väggstolpar hittades. För att underlätta jämförelser med andra huslämningar redovisas bockparens bredd och avstånden mellan paren. Mittskeppets bredd, avståndet mellan stolparna i bockparen, från väster till öster var enligt följande: 1 2 3 4 5 1,9 m 1,9 m 2,3 m 2,1 m 2,5 m Avståndet mellan bockparen i husets norra del och räknat från väster var enligt följande: 1–2 2–3 3–4 4–5 3,2 m 2,4 m 3,7 m 3,1 m ± Härd Stolphål Hus 1 0 5m Skala 1: 150 Fig 10. Plan över Huset. Skala 1:50. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 19 Fig 11 (ovan). Undersökning av anläggningar väster om huset. FOTO TOM CARLSSON. Fig 12. Stolphål, A550, Hus 1. FOTO TOM CARLSSON. Fig 13. Stolphål, A510, Hus 1. FOTO TOM CARLSSON. 20 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Sammanlagt är det ca 13 meter mellan de sista bockparen i västra respektive östra delen. Att bedöma husets ursprungliga storlek utifrån de bevarade bockparen är emellertid svårt. Marken i området har varit brukad under lång tid. Under de senaste femtio åren har om rådet plöjts med jordbruksmaskiner som påverkat fornlämningarna under matjorden. Detta är sannolikt orsaken till att flera takbärande stolphål var grunda och att hålen efter vägg stolparna helt saknades. Eftersom huset låg på en förhöjning i landskapet var matjordslagret som täckte huset dessutom tunnare än längre ner i slänterna. Antar man att samtliga husets takbärande stolphål återfunnits och att väggarna, inklusive gavlarna, placerades en meter utanför de takbärande stolparna var huset ursprungligen ca fem meter brett och omkring sexton meter långt. Husets storlek är därmed överensstäm mande med andra bronsåldershus i södra Skandinavien. Huset faller inom kategorin ”medellånga långhus” så som de beskrivs av Helène Borna-Ahlkvist (2002:30). Det går inte att se någon tydlig funktionsuppdelning inom huset. Möjligen kan den stora härden, A599, i husets västra del tokas som värmekälla och köksdel. De två övriga anläggningarna som påträffades delvis inomhus är en härdgrop, A579, med sot, kol och skörbrända stenar och en grop, A387, i nordöstra delen av huset. Härdgropen ligger sanno likt alltför nära väggen för att höra till huset och är troligen yngre än huset. Gropen kan möjligen vara en lagringsgrop. Datering Husens byggnadskonstruktion: stolpsättningar, längd och bredd bär ofta tidstypiska drag och det har gjorts flera försöka med att upprätta kronologier över utvecklingen av förhis toriska långhus i Skandinavien (se Borna-Ahlkvist 1998, 2002 och där anf. litt.). Beroende på tidsperiod finns det ofta överregionala gemensamma drag. En lärdom från fornläm ningsområden med många huslämningar är att husens konstruktioner är lokalt traditions bundna över tid. Huset i Stora Sjögestad är 14C-daterat genom träkol (al) från härden, A599, till 840– 760 cal BC (Ua-31108). I härden påträffades cerealier, korn (Hordum vulgare). I härden hittades keramik med rabbad ytbehandling som styrker dessa dateringar. I huset fanns även en kokgrop, A579, som också innehöll rabbad keramik. Byggnadskonstruktionen ger ytterligare möjligheter till datering. Under stenåldern och äldre bronsåldern bars taken vanligtvis upp av stolpar längs en central linje (mesulahus). Parställda stolpar börjar uppträda först under yngre bronsåldern och är därefter rådande under hela förhistorien. Hélène Borna-Ahlkvist gör i sin doktorsavhandling (2002) en grundlig genomarbetning av samtliga huslämningar från den stora bronsåldersboplatsen i Pryssgården utanför Norrköping och hennes slutsats är att det förekom några bestämda typer av hus, med skillnader vad det gäller bredd- och längdförhållande. Huset som hittades vid den aktuella undersökningen är något bredare i östra delen än i väster och förhållandevis kort. I Pryssgården förekommer denna typ av hus under hela yngre bronsåldern. Hus med tydligt divergerande takbärande konstruktion byggdes i Pryssgården under en fyrahundraårsperiod. Husen uppträder omkring 1000–900 BC och finns t o m 600–500 BC. Hustypen förekom kronologiskt parallellt med helt raka takbä rande huskonstruktioner. Det rör sig inte om någon typologisk eller funktionell utveckling utan om en design. Bronsåldershusens olika utseenden tyder på skilda betydelser. De divergerande husen är vanligtvis långa; mer än 20 meter och förekommer i Pryssgården i färre antal än husen med raka väggar. Borna-Ahlkvist menar (2002) att skillnader i husens form kan ha signa lerat skillnader i status mellan människorna på bronsåldersgårdarna. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 21 Gården – matlagning, avfallshantering och ritualer Härdar, kokgropar och gropar påträffades framförallt nordväst om huset medan aktivitet spår nästan helt saknas i det östra området. 14C-dateringar och rabbad keramik tyder på att huset och aktiviteterna i nordväst tillhör samma tid och enhet. Det går alltså att defi niera ett gårdstun till huset. Härden, A599, i huset är daterad till 840–760 cal BC (Ua-31108). 14C-dateringarna på gårdstunet fördelar sig inom en fyrahundraårsperiod, 900–500 cal BC, vilket är alltför lång tidsperiod för gårdens existens. I dagsläget går det inte att få snävare dateringsramar med 14C-analyser. Beskrivningen av en härdgrop/kokgrop, A736, väster om huset får illustrera verksam heter som utfördes på bronsåldersgården. • Storlek: 1,1 x 1,3 m. •Djup: 0,6 m. •Fyllning: Ytan var tätt packad med skörbrända stenar och i södra delen var två flata stenar, 0,3 m stora, placerade. När anläggningen undersöktes påträffades efter ca 0,2 m ett lager lera. Lagret var ca 0,1 m tjockt. Under detta fanns ytterligare tätt packat med skärvsten ända ner i botten. •Fynd: Rabbad keramik. I sanden, under det sista skärvstenslagret, påträffades keramik skärvor, obrända djurben och spetsarna av två horntaggar, kronhjort och rådjur. Kron hjortshornet var ca 16 cm långt medan rådjurshornet var ca 10 cm långt. •Makrofossil: Cerealier (oidentifierad). •Vedarter: Björk (Betula), ek (Quercus), barr från tall (Pinus) eller en (Juniperus). •Datering: 2495±32 BP (790 BC (94,2 %) 500 BC. Ua-31102) rådjurshorn. Sannolikt har härdgropen/kokgropen använts för matlagning och rostning av cerealier. Som ved användes björk (Betula) och ek (Quercus), två arter som sannolikt växte i närheten av gården. Förekomsten av barr bör innebära att även tall (pinus) eller en (Juniperus) eldats. Granen (Picea) vandrade in till Östergötland norrifrån. Enligt pollenanalyserna fanns granen i Östergötland som tidigast under järnåldern, ca 0–500 e Kr (Lindbladh 2004). Innan matlagningen påbörjades lades två horntaggar från kronhjort och rådjur underst. Inga andra ben/horn från vilda djur är upphittade på platsen. Troligen rör det sig om ett offer. Fynden beskrivs av osteologen Ola Magnell i den osteologiska rapporten som följande: ”Rådjurshornet utgörs av rosenkransen, ett fällhorn som har samlats in och inga bearbet ningsspår på hornet har kunnat noteras. Kronhjortshornet utgörs av en ögontagg (d v s den tagg som sitter längst ner på hornet närmast rosenkransen och huvudet) som har huggits av. Hugg märkena är typiska för stenverktyg. Horntaggen liknar en hornpuns, men saknar den typ av slitage som ofta förekommer på spetsen av dessa. Det har inte varit möjligt att avgöra ifall detta beror på att horntaggen har använts som hacka/grävkäpp eller ifall det rör sig om andra typer av bruksspår, eftersom horn ofta uppvisar liknande naturliga slipspår orsakat av hjorten när djuret har använt sina horn.” Kronhjortshornen förefaller vara starkt symbolladdade under bronsåldern. Depositionen av kronhjortstaggen i Stora Sjögestad har en tydlig parallell från boplatsen Svågertorp 8B i Malmö. Det rör sig om en liknande tagg av kronhjortshorn som har deponerats i en grop med rabbad keramik och andra artefakter (Rostoványi & Hydén 2006:59). Anläggningen i Svågertorp har daterats till 1510–1010 cal BC och är något äldre än depositionen från det aktuella fornlämningsområdet, men möjligen uttryck för liknande föreställningar. Intill 22 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Alvastra pålbyggnad, vid Tåkern i Östergötland, har ett liknande fynd gjorts. En hjort hornsyxa påträffades vid utgrävningarna av pålbyggnaden år 1912. Föremålet stod vertikalt nedkört i mossen jämte delar av en kronhjortskrona. Senare har 14C-analyser daterat före målet till ca 850 cal BC (Browall 2003:60). Övriga härdgropar kring huset var konstruerade liknande sätt som A736. Den stora mängd rabbad keramik som påträffades i ytskiktet måste på samma sätt som hornen tolkas som medvetna ”nedläggelser”; offer, rituell praktik. Men anläggningarnas vardagliga funk tion bör ändå ha varit matlagning vilket fynden av cerealier, djurben från nöt och svin och enkel hushållskeramik visar. Verksamheterna längre åt nordväst är något äldre än huset och härdar intill vattenhålet har 14C-dateringar till senneolitikum och äldre bronsålder varför det är tänkbart att hus och gård uppfördes på en välkänd plats i landskapet. Den enda graven, A555, som påträf fats i området ligger mindre än tio meter från huset anlades 900–800 cal BC (Ua-30772). Graven är samtida med husets äldsta dateringar. Fig 14. Härdgrop, A736 med halva anläggningen undersökt. FOTO KATARINA SKÖLD. Fig 15. Horn av rådjur, in situ, underst i A736. FOTO KATARINA SKÖLD. Fig 16. Kronhjortshorn påträffat i A736. FOTO LENA ENGSTRÖM. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 23 Fig 17 (ovan). Graven, A555. FOTO TOM CARLSSON. Fig 18 (t h). Graven, A555. Närbild. FOTO TOM CARLSSON. En grav Vid förundersökningen påträffades en koncentration av brända ben, A555. Anläggningen tolkades vara en kremeringsgrav, en bengrop. För att inte graven skulle förstöras av fram tida schaktningsarbete togs beslutet att undersöka och dokumentera anläggningen i sin helhet redan under förundersökningskedet. Matjorden inom en större yta närmast A555 banades också av för att klargöra om det fanns flera gravar. Inga liknande anläggningar påträffades i undersökningsområdet. Inte heller upptäcktes några flera människoben bland de övriga benen. Gropen var ca 0,4 m i diameter och 0,2 m djup. Benen var blandade med sot och kol. Ingen keramik påträffades. Sammalagt fanns det 192,5 gram brända ben och den osteolo giska analysen visade att det uteslutande rörde sig om människoben. Delar från hela kroppen har identifierats. Främst har delar från kranium identifierats men en stor andel av frag menten utgjordes också av kotor. Dessa delar brukar normalt inte bevaras särskilt bra i ett kremerat material på grund av den spongiösa uppbygganden. Skallens sömmar, ledavslut ning på ett finger samt en icke helt frambruten visdomstand tyder på att de kremerade benen kommer från en begravning av en ung vuxen individ, mellan 15–25 år gammal. Något fragment för könsbedömning har inte påträffats i materialet. 24 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad För att datera graven valdes ben för 14C-analys. Benet daterades till 900–800 cal BC vilket väl överensstämmer med övriga bronsåldersdateringar på platsen. Det bör emellertid påpekas att 14C-dateringar på brända ben i närområdet blivit äldre än träkolsdateringar från samma kontexter (Carlsson 2011a och 2012a). Vad detta beror på är dock oklart. Benen i graven var blandade med sot och kol. Troligen är det rester från kremerings bålet. Ett jordprov på ca en liter jord analyserades i syfte att undersöka vilka vedarter som använts i bålet och om det eventuellt fanns makrofossiler. Det enda träslag som identifie rades var al (alnus). Träkol från al hittades i stora mängder i vattenhålet och sannolikt växte träden i och kring denna våta miljö. När alträ fått torka är det ett utmärkt bränsle, likvärdigt med tall. Dock har det sämre värmeegenskaper än ek och björk (www.vedelda. se/branslevarde.htm). Det är därför tveksamt om träslaget valts ut för dess goda värme egenskaper. I jordprovet hittades vidare brända strån av gräs och ett oidentifierbart sädes korn. Möjligen ska man tolka sädeskornet som en offergåva i samband med kremeringen. Det har undersökts flera gravfält från yngre brons- äldre järnåldern i Östergötland. Gravskicket under yngre bronsåldern domineras av kremeringar. Efter bränningen har benen samlats ihop och lagts i olika typer av benkoncentrationer. Gravarna på ett gravfält väster om Stora Sjögestad (RAÄ 86) exemplifierar gravskickets variationer. Det fanns både omarkerade gravar och gravar i stensättningar. Brända människoben påträffades ut spridda, i keramikkärl, som bengropar, i brandlager och brandgropar samt i flera variationer på dessa teman (Fernholm 1982a:22). Av de sammanlagt 38 gravarna på gravfältet inne höll åtta rester från kremeringsbålet på samma sätt som graven vid den aktuella fornläm ningen. Graven, A555, passar sålunda väl in i yngre bronsålderns gravskick. Graven är ändå avvikande genom att vara ensam i sitt slag i området. Det påträffades inga gravar på bronsåldersboplatserna Pryssgården eller Rambodal, båda nära Norrkö ping. Inte heller på det stora fornlämningsområdet i Fosie, utanför Malmö, med omfat tande boplatslämningar från yngre brons- och äldre järnålder påträffades några liknande gravanläggningar. Inom det ca 400 000 m2 avbanade undersökningsområdet fanns endast fyra anläggningar med koncentrationer av ben och keramik vilka sannolikt varit gravar (Björhem & Sävestad 1993:165f ). Ingen av dessa är 14C-daterade. Björhem och Sävestad menar (ibid: 166) att gravsättningarna under yngre bronsåldern alltmer knöts till specifika platser med stark rituell anknytning. Som sådana platser anför de äldre gravmonument. Möjligen är detta en förklaring till den ensamma graven i Stora Sjögestad. Ca 30 m åt nord väst om A555 finns en skeppsformad anläggning från mellersta- och yngre bronsåldern vilken tolkats vara en kultplats (Carlsson 2012a). Dock utan att några människoben på träffades. Möjligen ingick A555 en del i denna rituella kontext. En möjlig tolkning kan vara att graven på något sätt initierade anläggandet av gården. Materiell kultur – föremål från bronsåldern Sammanlagt hittades 547 fynd med en sammanlagd vikt av 8413 g. Material Vikt g Antal Keramik 6375 478 Flinta 12 6 Kvarts 9 5 Bränd lera 2 1 Bergart 1858 3 Harts 2 1 Ben 157 53 Summa 8413 547 Tabell 1. Fördelningen av olika fyndkategorier. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 25 Fig 19 (ovan). Keramik. Tunt gods med polerad ytbehandling. Fyndnummer 99. FOTO LENA ENGSTRÖM. Fig 20 (t h). Keramik. Tjockare gods med rabbad ytbehandling samt fingerränder. Fyndnummer 29. FOTO LENA ENGSTRÖM. Som på många andra boplatser från yngre bronsåldern är keramik den största fyndkate gorin i Stora Sjögestad. Keramikkärl hade tydligt en framträdande roll i bronsålderssam hället. Kärl eller skärvor påträffas både på boplatser och i rituella miljöer, gravar. Förutom de ofta stora mängderna keramik är varierande former med utsmyckningar: knoppar, vulster, hankar och olika ytbehandlingar särpräglade för denna tid. Grovt kan man dela in sättet att behandla yttersidorna i glättad och rabbad. Glättningen har skett i olika grad och kan ofta kopplas samman med vissa typer av kärl (Stilborg 2002). Särskilt glättning synes ha utförts på låga skålar med tunna kärlväggar. Större kärl har sällan denna typ av ytbehand ling utan är oftast enkelt avstrukna och glättade. Rabbad yta förekommer redan under mellanneolitikum i Mellaneuropa men är ändå typiskt för södra Skandinaviens bronsålder (Björhem & Sävestad 1993, Jaanusson 1981:40, Stålbom 1998, Stilborg 2002). Det är något problematiskt att kvantitativt redovisa andelen kärl med rabbad respektive glättad yta. I en härdgrop, A1593, hittades fler än 120 rabbade skärvor med en sammanlagd vikt av 4919 g. Dessa utgör 77 % av den sammanlagda vikten men skärvorna tillhör sanno likt samma kärl. Att räkna antalet skärvor blir lika missvisande. Istället har ett försök till rumslig-kvantitativ beräkning gjorts. I tretton av de sammanlagt trettio fyndposterna fanns rabbad keramik. I fjorton anläggningar med keramik fanns rabbade skärvor i nio. De rab bade kärlen förefaller sålunda ha varit vanliga. Spridningsbilden illusterar också en rumslig koppling till huset, det närmaste gårdstunet och kulturlagret i öster. Fyra anläggningar med rabbad keramik är 14C-analyserade och dateringarna ligger inom en fyrahundraårsintervall: 940–500 cal BC vilket bekräftar den kronologiska kopplingen till tidsperioden. Särpräglande för många av de rabbade skärvorna i Stora Sjögestad är att keramikern har dragit fingrarna genom rabbningen innan den torkat. Fingerdragen går både horisontellt och vertikalt och i något fall kryssar fingerdragen varandra. Det förefaller inte finnas något 26 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad funktionellt motiv bakom dessa fingerdrag utan dessa bör tolkas som ett dekorativt mönster. Fingerdragningen har ibland ansetts vara ett östsvenskt-åländskt fenomen ( Jaanusson 1981:40). Sneda fingerränder förekommer även i andra regioner och är i Skåne ett typiskt designdrag hos stora hushållskärl ”A-krukorna” (se Björhem & Sävestad 1993:47, Stilborg 2002:82). Från Pryssgården, med 128 kg keramik, finns inga rabbade skärvor med fingerdrag redovisade (Stålbom 1998:107ff ) och från bronsåldersboplatsen i Rambodal, utanför Norrköping, hittades en skärva med denna dekor på de sammanlagt 12 kilona keramik (Stilborg 2012:3). Inte heller på gravfältet från yngre bronsåldern i Ringeby, även detta utanför Norrköping, fanns denna typ av keramik (Carlsson 1995). I sammanhanget är det därför intressant att notera att rabbad keramik med fingerdrag påträffades på gravfältet RAÄ 86 väster om Stora Sjögestad (Fernholm 1982a). Fingerdragen illustrerar förmodligen hur ett särdrag inom den materiella kulturen ibland kan lyftas upp till en lokalspecifik tradition. Vatten och kulturlager Vid förundersökningen uppmärksammades ett större kulturlager, A200, i undersöknings områdets östra del. Kulturlagret avgränsades i väster av två stenrader. Stenarna var 0,5–1,0 m stora. Syftet med stenarna är oklart men möjligen är det rester efter en hägnad. Kulturlager i tre provrutor sållades. Som mest var lagret en meter tjockt. Keramik, flinta, kvarts och brända ben påträffades. En jordanalys visade att det lagret även innehöll cerealier (korn). Träkol och hasselnötsskal från tre olika stratigrafiska lager 14C-daterades. Ua-nr BP 1 sigma 2 sigma Daterat Nivå Ua-30770 2824±38 1015–915 BC (68,2 %) 1130–890 BC (92,2 %) Hasselnötskal >40 cm ner Ua-30769 2683±32 840–800 BC (54,1 %) 900–800 BC (95,4 %) Ask 20–40 cm Ua-30768 586±33 1310–1355 AD (%) 1290–1420 AD (95,4 %) En 0–20 cm Tabell 2. 14C-tabell med dateringarna från förundersökningen. Det understa skiktet daterades till bronsålder: 1130–890 cal BC (Ua-30770), skikt 2 var endast något yngre: 900–800 cal BC (Ua-30769) medan kol från det övre skiktet var betydligt yngre, 1290–1420 AD (Ua-30768). Keramikfynden i de undre lagren tolkas också vara från bronsålder. Den medeltida dateringen är en av flera medeltida dateringar i området. Det daterade materialet utgjordes av träkol från enbuske ( Juniperus communis) vilket avspeglar att området under denna tid varit ett öppet kulturlandskap, sannolikt med hagar och betesmarker. I jordproverna hittades flera makrofossiler. I det översta lagret, 0–20 cm hittades cerealier (oidentiferad) och obrända frön av svinmålla (Chenopodium album). Fyndet av svinmålla tyder på att marken åtminstone delvis rörts om så att yngre material förts ner, vilket ju även 14C-dateringen visar. Prov 2 togs 20–40 cm ner i lagret och här fanns cerealier, korn (Hordeum sp.) samt (Vicia/Lathyrus sp.) Prov 3 är taget längre ner, 40–60 cm, och i detta skikt påträffades hasselnötsskal (Corylus avellana) samt även svinmålla. De brända cerea lierna är möjligen matavfall från gårdarna intill eller så har rostningen av kornet skett i härdarna som ligger strax intill. Rostningen utfördes för att skalen på kornet lättare skulle skiljas från fröet. Fröerna av svinmålla tyder på att även denna jord i någon mån utsatts för viss rörelse så att svinmållafröna har rört sig nedåt, t ex av maskar eller genom tjälsprickor. En annan möjlighet är att den fuktiga miljön bevarat de hårda svinmållafröna och att de verkligen är från bronsåldern. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 27 Skala 1: 600 X 6483480 Y 528500 Fig 21. Plan över kulturlagret, A200, och de avgränsade stenraderna. Skala 1:600. 28 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad X 6483420 20 m 0 Grustag Sten Hus Stolphål Härd Kulturlager Undersökningsområde 2012 ± Y 528620 Fig 22. Översikt, A200. Företagsparken Vreta Kluster med kontoret i bakgrunden. FOTO TOM CARLSSON. När lagret vid slutundersökningen togs fram i sin helhet visade det sig täcka en ca 35x16 meter stor yta. I västra delen var lagret 0,2 meter tjockt medan det i öster var hela 2 meter. När lagret schaktats bort konstaterades lagret täckta en större naturlig svacka i terrängen som i östra delen även omfattade ett äldre källsprång/vattenhål. Eftersom förundersökningen påvisat att det fanns föremål i lagret vattensållades kul turlager i nio 1x1 meter stora rutor. Rutorna togs upp i olika delar av A200. Syftet var att samla in ett så representativt fyndmaterial som möjligt. Då fyndmängden ändå var förhål landevis liten koncentrerades efterhand arbetet till lagren i östra delen. Fynden utgjordes som tidigare av framförallt av keramik, både med och utan rabbad ytbehandling, samt enstaka brända ben, flinta och kvarts. Noterbart var att många keramikskärvor var rund nötta vilket tyder på att de ”rullat” runt, möjligen genom plöjning/ärjning i lagret. Efter sållningen schaktades kulturlagret bort med hjälp av grävmaskin. Under schaktarbetets gång söktes varje ny nivå av med metalldetektor. Inga fynd av metall hittades. Två sektioner sparades och dokumenterades. A200 bestod av fyra skikt kulturlager. 14C-dateringarna från förundersökningen tyder på att det fanns en kronologi inom stratigrafin. I det understa lagret (L4) fanns flera härdar och lagret övertäckte även en härd, A1739. I syfte att datera vattenhålets nyttjandetid och när det började övertäckas med jord/kulturlager togs flera 14C-prover i botten av vatten hålet samt i A1739. Härden, A1739, 14C-daterades till yngre stenåldern: 2140–1940 cal BC (Ua-31106). Det är den äldsta daterade verksamheten inom området. Två prover från kol upphämtat från den djupaste delen av anläggningen är yngre 1320–1020 BC (Ua-31100. 2 sigmas kalibrering) respektive 1400–1110 cal BC (Ua-31101, 2 sigmas kalibrering) än härden men några hundra år äldre än kolet högre upp i stratigrafin. Ua-nr BP 1 sigma 2 sigma Daterat Nivå Ua-31100 2964±43 1270–1110 BC (68,2 %) 1320–1020 BC (93,2 %) Al I botten av A200 Ua-31101 3000±44 1320–1190 BC (56,3 %) 1390–1110 BC (95,4 %) Al I botten av A200 Ua-31106 3660±34 2050–1970 BC (43,2 %) 2140–1940 BC (95,4 %) Hassel Under A200, Lager 3 Tabell 3. C-tabell med dateringarna från slutundersökningen. 14 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 29 Det stora kulturlagret tolkas ha utgjort ett ca 10x10 meter stort källsprång/vattenhål som under stenåldern hade god tillgången på vatten. Kolet som samlades in från vatten hålets botten utgjordes uteslutande av al (alnus). Alträden kräver kraftigt fuktiga marker för att trivas och troligen har alarna växt nära vattenhålet. Vedartsanalyserna visar att man på bronsåldersgården gärna använde al som bränsle i härdar. Ved från al användes även i kremeringsbålet för den enda graven i området, A555. Det finns verksamhetsspår vid vattenhålet/kulturlagret från omkring 2200 cal BC till omkring 800 cal BC vilket är en period på närmare 1500 år. Följande scenario är möjligt. På slänterna ner mot vattenhålet och stratigrafiskt underst fanns flera stora härdar med sot/kol och skärviga stenar. En härd, A1739, daterades till yngre stenåldern. Inga boplatser från denna tid har ännu belagts i närheten och möjligen utnyttjades vattenhålet av herdar som vallade boskap i området. Möjligheter att ge djuren vatten måste ha varit betydelsefullt och vattenhålet bör ha varit en viktig punkt i landskapet. Omkring 1300–1200 cal BC lades tätt packade stenar ut kring vattenhålet. Stenpackningen liknar mest plattformar eller bryggor som sträckte sig ut i det fuktiga området. Anordningarna var säkert till för att djur och människor skulle kunna hämta vatten utan att sjunka ner i leran. På slänterna anlades även flera stora härdar för rostning av korn. Troligen finns det gårdar i närområdet från denna tid men som ännu inte påträffats. Omkring 1000–800 cal BC bör gården väster om vattenhålet ha etablerats. Vattenhålet har då sannolikt torkat upp eller så har svackan börjat fyllas igen med jord och kulturlager/avfall från gården. Sannolikt användes lagret under yngre brons ålder för odling. Makrofossilanalyserna visar att man odlat korn i åkermarken men sannolikt även vete och andra grödor. Trasiga keramikkärl, slaktavfall och uttjänta redskap av kvarts följde med avfallet från gården och hamnade i åkern. Flera härdar anlades omedelbart söder om lagret. Lagret omgärdas dessutom av ett stort antal stenar. Stenarna var 0,6–1,2 meter stora med oregelbundna avstånd placerade kring lagrets yttre begränsningar. Marken var i övrigt i stort sett helt stenfri varför stenarna måste ställts på plats av människor. Möjligen kan det röra sig om rester av en enkel stengärdesgård i syfte att hålla djur borta från od lingsytans växter. Stenarna kan också ha haft symbolvärde med syfte att omsluta odlings ytan. Även den märkliga skeppsformade stenläggningen som undersöktes inom RAÄ 237 hade stenar ställda i ytterkanterna, likt relingen på ett skepp (se Carlsson 2011a). Verksamheterna på bronsåldergårdarna förefaller ha utförts över stora områden, sanno likt tillsammans med grannar i trakten. Landskapet bestod troligen av flera gårdar med åkrar och ängar men även av vägar och religiösa platser. Fortsatta undersökningar av det nyupptäckta området kommer att kunna svara på många frågor om bronsålderns materiella kultur, ritualer och om livet på den enskilda gården. Fig 23. Kulturlandskap år 2012. Söder om företagsparken Vreta kluster. FOTO TOM CARLSSON. 30 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Subatlantiska ädellövskogar och kulturlandskap I undersökningsplanen inför slutundersökningen formulerades uttalade frågeställningar om att genom analyser tolka miljön på boplatsen och i området kring Stora Sjögestad. Ett sätt att följa landskapets utveckling i ett långtidsperspektiv är pollenanalyser. Proverna tas i olika skikt av mossar och pollenfynden berättar om när träd och örter etablerade sig och spred sig i området årtusendena efter istiden slut. Mängden pollen speglar i sin tur sko garnas sammasättning av träd och örter i skogarna. Pollenspridning är beroende på när miljön och växtens sätt att sprida pollen på. Pollen kan spridas långväga i en riktning över öppna ytor, t ex sjöar, men skärmas av genom trädridåer i andra ritningar. Makrofossiler och vedanatomiska analyser kompletterar pollenanalyserna med en mer lokal landskaps utveckling och inom ett snävare tidsavsnitt. Även historiska kartor från 1600–700-talen hjälper till att illustrera bygdens utseende innan stora utdikningsprojekt på 1800-talet dränerade och förändrade lanskapet mot dagens fullåkersbygder. Prover och analyser vid bronsålderlämningar kring Stora Sjögestad Det har genomförts ett flertal pollenanalyser i Östergötland, dock ingen i direkt närhet av Stora Sjögestad eller Vreta kloster. Den närmaste analysen har gjorts i Kärna mosse några kilometer söder om undersökningsplatsen men syftet med denna var att tolka skogland skapet under äldre stenåldern (Hagberg 2009). För att tolka bronsålderlandskapets utseende specifikt i området kring Stora Sjögestad har jordprover på arkeologiska undersökningar i närheten analyserats i jakt efter fröer, makrofossiler (Carlsson 2009; 2011a; 2011b; 2012a; 2012b). Proverna har analyserats på många fornlämningar och i flera olika kontexter, kulturlager, i gropar så väl som i härdar. Analyserna har emellertid styrts av problemställningar till den enskilda fornlämningen. Huvudfrågan har ofta varit vilka grödor som odlats och inte landskapets utseende. Ved anatomiska analyser har utförts, vanligtvis i syfte att ta fram kol med låg egenålder inför kommande 14C-dateringar. Analyserna har samtidigt haft som målsättning att ”hitta så många träslag som möjligt”. Träkolet speglar i viss mån skogen i området men illusterar också vilka träslag man under forntiden valt för bränsle. Vidare genomförds en mindre pollenanalys i de understa lagren av RAÄ 237. Pollen som påträffades här var tyvärr hårt destruerade men gav ändå vissa svar. Resultaten från området har jämförts med den gene rella bilden från pollenanalyser i Östergötland. Kulturlandskapet framväxt i Östergötland, 1000 BC Odling och tamdjur introducerades i södra Skandinavien omkring 3900 cal BC men spåren i pollenanalyserna efter de första bönderna är mycket sparsamma. Ben från tamdjur och cerealier; vete, korn och ärter från stenåldern har hittats på många platser i Östergötland men uppenbarligen har åkrarna och betesmarkerna inte varit tillräckligt omfattande för att ökade mängder gräspollen, ljuskrävande örter eller andra växter förknippade med skogsröj ningar ska märkas i pollenanalyserna. Enstaka pollen av svartkämpe (Plantago lanceolata L) har identifierats i västra Östergötland (Karlsson 2008, Göransson 1987). Växten kräver fullt solljus och är därför en bra indikator på gläntor och öppna områden. Den sammansatta bilden från fyra pollenanalyser som alla behandlar det aktuella tids avsnittet: Nyhem (Ranheden 1999), Skeppstasjön (Karlsson 2008), Herrebro (Lindeblad & Nielsen 1993) och från sjön Fläret (Widgren 1977) illusterar samfällt förändringar i skogens sammansättning först omkring 1000 cal BC. På samtliga provtagningsplatser ökar då mängden tallpollen medan mängderna för övriga trädpollen minskar. Mats Widgren En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 31 E C A D B Fig 24. Östergötland med kustlinjen 25 meter över dagens strandlinje. Platserna för pollenproverna markerade. Den gula pricken (A) markerar St Sjögestad. Övriga provtagningsplatser är Nyhem (B), Skeppastasjön (C), Fläret (D) och Herrebro (E). menar (1977:20) att detta inte nödvändigtvis betyder att tallen ökar i antal utan att tall pollen lättare sprids i det öppnare landskapet än vad som tidigare var fallet. Mängden kolpartiklar i proverna ökar under samma tidsperiod vilket är ännu ett tecken på ett öppnat landskap. Härdar på gårdarna genererade stora mängder kol och partiklarna spreds lättare långa sträckor än tidigare. Möjligen sveddes också nya odlingsmarker med hjälp av eld. Ädellövskogarna glesade ut och med ek, björk lind och alm var sålunda på tillbakagång. 32 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Det ökade ljusinsläppet gynnade nya växtslag. I pollenanalyserna ökar gräs-, ängs- och betesmarksväxter liksom en (Juiniperus communis L). Pollenfynden av ljusälskande örter såsom örnbräcken (Pteridium aquilinum), klöver (Trifolium L.) och svartkämpar (Plantago lanceolata) passar väl i bilden av en skog med allt fler gläntor. Människans alltmer tydliga inverkan på växtsammansättningen illustreras också av ökade mängder pollen från kulturmarksväxter. Håkan Ranheden (1999:54) menar att korsblommiga örter, exempelvis maskrosor, röllika, tussilago är antropogena, d v s de för knippas med människors verksamheter i området. Detta gäller för en av våra vanligaste örter; groblad (Plantago major). I en skrift från 1867 skiver botaniken C F Nyman att ”Vanliga Grobladet är så allmänt, växer så allestädes der odlade menniskor vistas, att det är svårt att bestämma dess egentliga hem. Det inkräktar våra trädgårdar och marker, det bosätter sig mellan stenarna på våra gator och älskar särdeles vägkanter och gångstigar ...” Nässlor (Urtica dioica L) och rölleka är andra örter som gynnas av närvaron av människor och djur. Bronsåldersodling – dess spår och grödor I enstaka fall påträffas också cerealiepollen, vilket är direkta bevis på odling. Enstaka fynd kan vara svåra att bestämma till gräs eller cerealier. Sädespollen frigörs först vid tröskning. En verksamhet som sannolikt utfördes på eller nära gården vilket begränsar spridningen för sädespollen. De äldsta sädespollena i Östergötland är från korn (Hordum) och har påträffats nära Alvastra pålbyggnad med dateringar omkring 3000 cal BC (Göransson 1977). I sjön Fläret förekommer cerealiepollen i lager från 1100–500 cal BC. Hur odlingarna företogs och förändrades under förhistorien är ett stort ämne med både generella drag, men odlingssystem och val av grödor har också flera regionala skillnader. Orsakerna till variationerna må i viss utsträckning ha funktionella förklaringar såsom att korn med fördel odlas på lermarker medan vetet gynnas av sandiga lätta marker. Under historiens gång har valet av grödor och odlingssystem framförallt styrts av regionala tradi tioner (Regnell & Sjögren 2006:156). Botanikern Hans Göransson (1995b:87) menar att odlingen under yngre bronsåldern skedde på vandrande åkrar vilka inte krävde gödsling. Uppodlingen krävde trots allt arbets insatser i form av skogsröjning och från bronsålderns slutskede finns det i enstaka fall också kvarvarande spår efter stenröjning i Östergötland. Ett exempel på nyupptagning av odlingsmark och stenröjda åkrar från bronsåldern påträffades väster om Fågelstakärret nära Fågelsta i Östergötland (Carlsson 2011c). Odlingen inleddes troligen omkring 1200–1000 cal BC men först flera hundra år senare röjs området på sten. Stenar plockades ur åkern och samlades nu i flacka rösen. Träkol och delar av ett keramikkärl som påträffades i botten av två rösen daterar röjningsfasen till omkring 600–500 cal BC. Det är också talande för tiden att inga bevarade cerealier påträf fades i stenrösena eller i åkermarken. Sädeskornen, tillsammans med ogräsfrön, hittas i stället i härdar och kulturlager nära gårdarna. Går vi utanför Östergötlands gränser finns en intressant sammanställning av växter som påträffats vid arkeologiska undersökningar av bronsålderlämningar i Skåne (Regnell & Sjögren 2006). På undersökta fornlämningar från bronsåldern märks hur antalet platser med makrofossiler av både cerealier och ogräs ökar markant tiden efter omkring 1000 cal BC. Det är följaktligen samma mönster av landskapets öppnande omkring i Skåne som vi möter i Östergötland. Studien redovisar fynd av 232 odlade cerealier, varav 129 är artbe stämda, och 241 ogräsfrön (ibid:149ff ). Samma studie illustrerar också en mycket stor variationsrikedom på det som odlades under yngre bronsåldern. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 33 Fig 25. Odlingsrösen från bronsåldern. RAÄ 261, Fågelstad i Motala kommun. FOTO BRITT AJNEBORN (CARLSSON 2012C). Följande odlade grödor är funna Naket korn (Hordeum vulgare var nudum) Lin (Linum usitatissimum) Skalkorn (Hordeum vulgare) Hirs (Panicum miliaceum) Vete, bröd/kubb (Triticum aestivo compactum) Råglosta (Bromus secalinus) Vete, dinkel/emmer (Triticum dicoccum) Råg (Secale cereale) Vete, spelt (Triticum spelta) Knylhavre (Arrhenatherum elatius) Havre (Avena sativa) Oljeådra (Camelina sativa) Kulturlandskapet kring Stora Sjögestad under bronsåldern Hur passar makrofossiler, pollen och analyserat träkol från området in i bilden från pollen analysernas ”kalender”? Allra underst av kulturlagret vid RAÄ 237, fanns enstaka bevarade pollen från korsblommiga växter; maskros/fibblor (Lactucoideae L). Dateringarna på detta lager är omkring 1200–1100 cal BC (Carlsson 2011a:22). De korsblommiga växterna tyder som redan nämnts på närvaron mänskliga verksamheter och är ljuskrävande. I samma lager hittades även makrofossiler av gräs (Poacea sp) och tallpollen (Pinus). Även träkol från oxel/ rönn har dokumenterats i samma fornlämning. Både oxel (Sorbus intermedia) och rönn (Sorbus aucuparia) är träd som kräver ljus för att etablera sig. Ett förkolnat gräsfrö påträf fades i en härd på bronsåldersgården öster om vattenhålet (Carlsson 2012b:34). Trots att bevarade fröer och pollen är mycket fåtaliga tyder de på samma öppna skogslandskap med en variationsrik undervegetation av gräs och örter och spår av odling som övriga pollen analyser i Östergötland visar. 34 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Enligt vedartsanalyserna av träkol fanns, förutom oxel/rönn och tall, ett flertal olika trädslag i skogarna kring bronsåldersgården; ask, (Fraxinus excelsior L.), björk (Betula), ek (Quercus), olika viden (salix) och al (alnus). Träkolet i härdarna indikerar att man helst valde ek som bränsle. I fem av nio härdar hittades kol från ek. Detta samtidigt som pollen halterna av ek minskade i hela Östergötland under denna tidsperiod. Även ved av björk, salix, al och tall användes som bränsle. Bränslet speglar sannolikt till stor del ett kulturellt urval av de träd som fanns tillgängliga. Det finns exempelvis fynd av hasselnötsskal men inget kol från hassel. Pollen från lind (Tilia) har också identifierats i RAÄ 237 men inget träkol från lind har påträffats i området. Förekomsten av lindpollen tyder dessutom på att träden växt helt nära eftersom pollenspridningen från lind sker inom en liten yta (Björk man 2007:80). Det är också väl värt att uppmärksamma den höga andelen träkol från al i området. I dagens fullåkerslandskap har så gott som alla äldre våtmarker torrlagts och bäckar kulverterats. Livsbetingelserna för al har därmed helt försvunnit. Allt träkol som hittades i vattenhålet inom det undersökta området utgjordes av al och säkert växte en ridå av alträd runt omkring denna plats. Vid Heda, knappt en kilometer öster om Vreta Klusterområdet, har frön från säv (Schoenoplectus lacustris (L.) Palla) påträffats i gårdslämningar från äldre järnåldern. Möjligen användes materialet till att lägga på hustak. Säv kräver, liksom al, fuktiga marker för att trivas (Carlsson 2011b). Odlingsspåren under bronsåldern inom undersökningsområdet inskränker sig till fynd av två olika cerealier, korn och vete. Åkrar och eventuella röjningsrösen är sedan länge förstörda av sentida odlingar. Allra flest cerealier har påträffats i härdarna om kringgär dade huset. Det stora flertalet sädeskorn är tyvärr oidentifierade men tre sädeskorn av skalkorn och tre frön av vete har hittats. Yngre bronsåldern utmärks ju som en tidsperiod då flera nya grödor introducerades i Skandinavien. Detta märks dock inte bland de frön som hittats vid den aktuella undersökningen. Snarare är det en äldre odlingstradition som märks eftersom både skalkorn och vete odlades i Östergötland redan under stenåldern. Något av variationsrikedomen lyser igenom i vetet som representeras av tre olika sorter, vanligt vete (Triticum vulgare), bröd/kubbvete (Triticum aestivo/compactum) och emmer vete (Triticum dicoccum). En likartad bild ger den omfattande makrofossilanalysen från bronsåldersgården i Sjötorp, vid Ekängen, på östra sidan av sjön Roxen. Även här odlades korn, vanligt vete, bröd/kubbvete och brödvete. I Sjötorp hittades dessutom ett frö av havre (Avena cf. Sativa) i en grop som daterats till 1003–797 cal BC (Poz-58711). Den samlade bilden är att människorna som levde på gårdarna i området kring Vreta och St Sjögestad för 3000 år sedan omformade landskapet enligt tidsenligt bruk. Samhörig heten mellan människor i olika bygder och regioner märks på flera sätt: i byggnadsskick, föremål, religion, ekonomin och alltså även sättet att forma sitt landskap på. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 35 Utvärdering av projektets målsättningar Målsättningen med undersökningen var, förutom att undersöka och dokumentera forn lämningen, att ge ytterligare kunskap om verksamheter på boplatserna inom RAÄ 252 och RAÄ 237. Genom ett flertal 14C-analyser och fyndstudier har boplatsernas kronologi inom olika delområden kunnat klargöras. Tidpunkten på den första kända gårdsetableringen har fast ställts till århundrandena kring 1000 cal BC vilket är äldre än de två tidigare kända gårdarna i området. Denna gård är yngre men delvis samtida med RAÄ 237 som är ett skärvstens skepp (en kultanläggning). Den ensamliggande graven tolkas därför ha samröre med denna fornlämning. Det föreligger sålunda en kontinuitet med flera gårdar inom det under sökta området men sannolikt finns det även fler oupptäckta bronsåldergårdar i närheten. Analyser såsom exempelvis 14C, makro, slitspårsanalyser, vedart och keramikstudier har använts för att svara på frågor om dateringar, växtlighet och boplatsens/ernas funktion och näringar. Genom en sammanställning av tillgängliga analyser från fornlämningar i området mellan Vreta kloster och Stora Sjögestad har vidare kulturlandskapet kunnat illustreras. Resultatet har tillsammans med resultaten från tidigare närliggande undersökningar gett en tydligare bild av Vreta klosterområdet som ett av tre centralområden i Östergötland under bronsåldern. Den särskilda undersökningen har sålunda gett ny och meningsfull kunskap med relevans för fortsatta undersökningar lokalt såväl som regionalt. Åtgärdsförslag Fornlämningen inom exploateringsområdet är undersökt och borttagen i sin helhet inom exploateringsområdet. RAÄ 252 är dock inte avgränsad utan fornlämningar finns utanför det undersökta området. Om exploatering planeras bör dessa föranleda ytterliggare arkeo logiska förundersökningar. Resultatet från denna rapport ligger till grund för länsstyrelsens vidare bedömning i ärendet. Ansökan om tillstånd enligt kulturminneslagen (1988:950) ställs till länsstyrelsen, vilka beslutar i ärendet. Linköping i mars 2014 Tom Carlsson 36 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Referenser Litteratur Ajneborn, B. 2010. Boplatslämningar vid Stora Sjögestad. Vreta klosters socken, Linköpings kommun. Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2010:37. Ajneborn, B. 2011. Spår från en bronsåldersboplats. Arkeologisk förundersökning och särskild under sökning av RAÄ 203 och 225, Adamstorp, Vreta klosters socken, Linköpings kommun, Östergöt land. Riksantikvarieämbetet, arkeologiska undersökningar, Rapport 2011:67. Linköping. Björkman, L. 2007. Från tundra till skog. Miljöförändringar i norra Skåne under jägarstenåldern. Riksantikvarieämbetet. Björhem, N. & Sävestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggelsen under brons och järnålder. Malmö. Borna-Ahlkvist, H. 1998. Komparativa och kronologiska studier av husen. I: Pryssgården. Från Stenålder till medeltid. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska under sökningar. Rapport UV Linköping 1998:13. Borna-Ahlkvist, H. 2002. Hällristarnas hem. Gårdsbebyggelse och struktur i Pryssgården under bronsålder. RAÄ. Skrifter 42. Akademisk avhandling, Lunds universitet Stockholm. Browall, H. 2003. Det forntida Alvastra. Statens Historiska Museum. Carlsson, T. 1995a. Bearbetning av keramikmaterial. I: Ringeby – en kult och gravplats från yngre bronsåldern. (Kaliff, A. Red) Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeo logiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1995:51. Linköping. Carlsson, T. 2009. Förundersökningar mellan Blåsvädret och Järngården. Fjärrvärmeschakt mellan Cloettavägen och Järngården, Vreta kloster Socken, Linköpings kommun, Öster götland. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2009:17. Carlsson, T. 2011a. Ett skärvstensskepp vid Stora Sjögestad. Arkeologiska undersökningar av RAÄ 237 i samband med planerad gång/cykelväg mellan Vreta kloster och Stora Sjögestad. Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötland. Rapport Riksantikvarieäm betet, UV Öst 2011:133. Carlsson, T. 2011b. En gård från förromersk järnålder vid Heda, Södra Brunnby. Särskild arkeologisk undersökning i samband med planerat industriområde vid Heda, av RAÄ 238, Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötland. Rapport Riksantikvarieäm betet, UV Öst 2011:81. Carlsson, T. 2011c. Inför gång- och cykelväg mellan Vreta kloster och Stora Sjögestad, Arkeo logiska undersökningar längs väg 1123, Östergötlands län, Linköpings kommun, Vreta kloster socken. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2011:132. Carlsson, T. 2012a. Mesolitikum och bronsålder i Stora Sjögestad. Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning inom RAÄ 232 i samband med planerad ombyggnad av väg till Vreta naturbruksgymnasium. Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergöt land. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2012:68. Carlsson, T. 2012b. Två förhistoriska gårdar vid Stora Sjögestad. Arkeologiska undersök ningar av RAÄ 252, inom St Sjögestad 20:1, Vreta kloster sn, Linköpings kommun, Östergötland. Rapport, Riksantikvarieämbetet, UV 2012:152. Carlsson, T. 2012c. Bronsåldersodling och mesolitisk boplats vid Fågelstad storgård. Särskild undersökning i samband med ombyggnad av riksväg 32 mellan Mjölby och Motala. RAÄ 261, 263, Östergötland, Motala kommun, Västra Stenby socken, Fågelstad 3:2. Rapport, Riksantikvarieämbetet, UV 2012:133. Fernholm, R. 1982a. Ett flatmarksgravfält från yngre bronsåldern. Fornlämning 86, Stora Sjögestad, Vreta klosters socken, Östergötland. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer Rapport UV 1982:44. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 37 Fernholm, R. 1982b. Blåsvädret - ett gravfält och en boplats från äldre järnålder. Fornlämning 140, Blåsvädret, Vreta Klosters socken, Östergötland. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Stockholm. Göransson, H. 1977. The Flandrian vegetational history of southern Östergötland. Kvartär geologiska avdelningen, University of Lund. Göransson, H. 1987. Neolithic man and the forest environment around Alvastra pile Dwelling. Thesis and Papers in North-European Archaeology 20. University of Lund. Göransson, G. 1995. Svedjebruk och röjningsbränning i Norden. In: Skrifter om skogs- och lantbrukshistoria 7. Nordiska museet. Helander, C. och Lindberg, L. 2012. Två härdar i Stora Sjögestad 20:1. Arkeologisk förunder sökning i form av antikvarisk kontroll. Östergötland, Linköpings stad och kommun, Vreta klosters socken. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2012:117. Hagberg, L. 2009. Stjärneberg. Ett kvartsbrott i den mesolitiska skärgården – rituell plats under yngre bronsålder och äldre järnålder. RAÄ 310–317, kallerstad 1:27, Rystad socken, Linköpings stad och kommun. Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Öst Rapport 2009:24. Jaanusson, H. 1981. Hallunda. A study of pottery from Late Broze Age settlement in central Sweden. Stockholm. Kaliff, A. 1999. Arkeologi i Östergötland. Scener ur landskaps historia. OPIA no 20. Uppsala universitet. Karlsson, S. 2008. Vegetationshistoria i Fågelstaområdet, västra Östergötland. In: Larsson, L. K. 2008. Fågelstaprojektet. Fem arkeologiska undersökningar i västra Östergötlands slätt bygd. Riksantikvarieämbetet, UV Öst Rapport 2008:29. Lindbladh, M. 2004. När granen kom till byn – några tankar kring granens invandring i södra Sverige. I: Svensk botanisk tidskrift 98:5. 2004. Lindeblad, K. & Nielsen, A-L. Herrebro, hällristningar och marknad. RAÄ, Rapport, UV 1993:9. Linköping.1993. Montelius, O. 1917. Minnen från vår forntid. Ordnade och beskrivna. Stockholm. Nordén, A. 1925. Östergötlands bronsålder, beskrivande förteckning med avbildningar av lösa fynd i offentliga och enskilda samlingar, kända gravar samt hällristningar. Theses and papers. Uppsala Universitet. Uppsala. Nordenskiöld, C. 1947. Östergötlands minnesmärken upptecknade av Carl F Nordenskiöld. Utgivna genom antikvarien fil dr Otto Frödin. I: Meddelande från Östergötlands Forn minnes- och Museiförening. 1945–1947. Linköping. Nyman, C. F. 1868. Utkast till svenska växternas naturhistoria II. Stockholm. Gidlund, 1980. Ranheden, H. 1999. Vegetationsutvecklingen i Väderstadsområdet – pollendiagrammet från Nyhem. In: Stensträngssystem söder om Väderstads samhälle. (Eds. Ericsson, A., Peters son, M. & Ranheden, H.). Arkeologisk förundersökning, del 2. E4, delsträckan Väder stad – Stora Åby, Väderstads och Rinna socknar, Mjölby och Boxholm kommuner, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, Rapport UV Öst 1999:45. Regnell, M. & Sjögren, K-G. 2006. Ecology and economy in Stone Age and Bronze Age Scania. (Sjögren, K-G. ed). Swedish National Heritage Board, Archaeological Excavations Department. Rostoványi, V. A. & Hydén, S. 2002. Öresundsförbindelsen. Svågertorp 8B–C. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 14. Malmö, Malmö Kulturmiljö. Silvén, U. 1958. Bronsåldersgravar vid Kungsbro, Vreta kloster socken. Östergötland. I: TOR IV. Meddelanden från Uppsala Universitets Museum för Nordiska Fornsaker. Uppsala. 38 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Stilborg, O. 2002. Bronsåldern. I: Keramik i Sydsverige, en handbok för arkeologer. (Lindahl, A., Carlie, A. & Olausson, D. Red). Monographs on Ceramics. Lund. Stilborg, O. 2012. Kärl och brand lera från Rambodahl. I: En bronsåldersgård och gåtfulla medeltida gravar (Nyberg, P. & Nilsson, P. Red). RAÄ 151, Rambodal 1:3 m fl, Styrstad socken, Norrköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum. Rapport 2012:28. Linköping. Stålbom, U. 1998. Fynden från Pryssgården. I: Pryssgården. Från Stenålder till medeltid. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1998:13. Svarvar, K. 2008. Äldre bronsålder vid Norra Torp. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Gullberg – Norra Torp. Vreta kloster socken, Linköpings kommun. Östergötland. Östergötlands länsmuseum, Rapport 2008:89. Linköping. Ternström, C. 2008. Grav och boplatsområde vid Stora Sjögestad. Särskild utredning inför pla nerad nybyggnation vid Vretaskolan. RAÄ 232. Vreta klosters sn, Linköpings kn, Öster götland. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Öst 2008:2. Linköping. Widgren, M. 1977. Pollenanalys från sjön Fläret, Östergötland. Kulturlandskapsutveckling från bronsåldern till nutid. Naturgeografiskt seminarium. Kulturgeografiska institutionen. Stockholms universitet. Östmark, K. 1979. Fornlämning 55, bronsåldershög i Kungsbro, Vreta klosters socken. Östergöt land. Arkeologisk undersökning 1973. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museum. Rapport. Internet Svenskt ortnamnslexikon: http://www.sofi.se/1008 www.vedelda.se/branslevarde.htm En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 39 Administrativa uppgifter Län: Östergötland Landskap: Östergötland Kommun: Linköping Socken: Vreta kloster Fornlämingsnummer: 252 och 237 Koordinatsystem: RT90, 2,5 gon V Höjdsystem: RH00 Förundersökning Länsstyrelsen dnr: 431-4412-12 Riksantikvarieämbetet dnr: 422-01914-2012 Länsstyrelsen beslutsdatum: 2012-05-31 Projektnummer: 12251 Intrasisprojekt: UV2012_088 Fynd: Keramik, flinta, kvarts, bränd lera, brända ben Ansvarig arkeolog: Tom Carlsson Personal: Pia Nilsson Beställare: S:t Kors fastigheter AB Kostnadsansvarig: S:t Kors fastigheter AB Undersökningstid: Juni 2012 Undersökningsområdenas yta: 5700 m2 Särskild undersökning (slutundersökning) Länsstyrelsen dnr: 431-6454-12 Riksantikvarieämbetet dnr: 423-02823-2012 Länsstyrelsen beslutsdatum: 2012-08-23 Projektnummer: 12313 Intrasisprojekt: UV2012_148 Fynd: Keramik, horn, flinta, kvarts, bränd lera, harts, ben, malstenslöpare Ansvarig arkeolog: Tom Carlsson Personal: Katarina Sköld Beställare: S:t Kors fastigheter AB Kostnadsansvarig: S:t Kors fastigheter AB Undersökningstid: Oktober 2012 Undersökningsområdenas yta: 5500 m2 Rapportnummer: 2014:160 40 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 41 Typ Kulturlager Stolphål Stolphål Härd Härdgrop Härdgrop Härd Härd Grop Härdgrop Grop Typ Grop Grop Stolphål Stolphål A-nr 200 233 244 256 272 288 299 309 332 345 366 A-nr 377 387 401 412 0,4 0,6 0,7 1,3 1 0,6 1,6 0,3 1,2 0,6 Storlek, m 0,7 0,8 0,2 0,2 Storlek, m 35 Bilaga 1. Anläggningstabell 0,35 0,35 0,08 0,3 0,3 0,12 0,12 0,1 0,6 0,08 Djup, m 0,15 0,1 0,1 0,1 Djup, m 0,1-2,0 Beskrivning Kulturlager/vattenhål. Lagret täckte en ca 35x15 m stor yta i en östsluttning. I västra delen var lagret ca 0,1 m tjockt och i östra delen 2 m. I östra delen täckte lagret sannolikt ett vattenhål. Fyllningen kunde vid grävning och i profiler delas in i fyra skikt. L1= gråbrun matjord, inga fynd L2= brunsvart kulturjord, riklig förekomst av skärvsten, fynd av keramik, ben, flinta L3= brunsvart K-jord, inga skärvstenar – enstaka obrända stenar, fynd av keramik. L4= Lerig svartbrun kulturjord, inga skärvstenar, enstaka runda stenar, fynd av obrända djurben och keramik. L2= Ua-30768, 1290-1420 AD (95,4% L3= Ua-30769, 1120-890 BC (94%) L4= Ua-30770, 1130-890BC (92.2%) Djupschakt, vattenhål. Ua-31100, 1320-1020 BC (93,2%) Djupschakt, vattenhål. Ua-31101, 1400-1110 BC (95,4%) Fyllning av svart sotig sand Stenskott Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Beskrivning Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Hus1, takbärande 6483467,51 6483469,23 6483470,95 6483467,59 6483468,89 6483471,01 6483472,26 6483465,93 6483463,39 6483455,04 X 6483448,96 6483439,81 6483440,31 6483438,14 X 6483448,57 528576,47 528573,36 528573,78 528571,18 528568,25 528570,88 528571,87 528559,34 528558,19 528556,56 Y 528556,84 528545,53 528544,36 528546,6 Y 528577,41 70,13 70,41 70,4 70,49 70,75 70,56 70,51 70,99 70,96 70,78 Z 70,75 70,86 70,88 70,77 Z 69,28 42 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Stolphål Grop Härdgrop Härdgrop Grop Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Brandgrav Stolphål Stolphål Kokgrop Härd Härdgrop Typ 425 434 446 459 471 483 493 502 510 520 533 541 550 555 560 569 579 599 617 A-nr 0,8 Storlek, m 1 0,2 0,2 1,1 0,2 0,5 0,9 0,6 0,6 0,2 0,3 0,1 0,2 0 0,2 0,2 0,2 0,38 0,4 Djup, m 0,2 0,1 0,1 0,8 0,1 0,2 0,2 0,2 0,4 0,2 0,1 0,1 0,2 0,3 0,2 0,1 0,2 0,18 Hus1, takbärande Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Hus1, takbärande. Stenskott Hus1, takbärande Hus1, takbärande Hus1, takbärande Hus1, takbärande. Stenskott Hus1, takbärande Hus1, takbärande Hus1, takbärande. Stenskott Brandgrav, påträffades vid FU. Gropen var nästan fri från sot och kol. Enbart fragment av människa har identifierats i anläggningen. Anatomiska delar från hela kroppen har identifierats. Den osteologiska bedömningen är att de kremerade benen kommer från en begravning av en ung vuxen individ, mellan 15-25 år gammal. 14 C, Ua-30772, 900-800 BC (95,4%) Hus1, takbärande Hus1, takbärande. Stenskott Inget kol och flera obrända stenar. sannolikt en kokgrop. i fyllningen fanns obrända ben Hus1. Härd i västra delen. Ua-31108, 840-760 BC (93,3%) Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Beskrivning 6483430,51 X 6483439,27 6483437,98 6483436 6483436,68 6483435,45 6483420,22 6483431,32 6483438,57 6483440,29 6483436,29 6483438,61 6483439,18 6483437,31 6483441,59 6483440,1 6483440,13 6483438,18 6483448,1 528538,5 Y 528538,3 528549,73 528546,85 528538,78 528549,45 528587,73 528588,93 528573,96 528571,41 528543,44 528542,87 528540,47 528540,09 528541,47 528537,32 528536,98 528537,19 528533,06 70,46 Z 70,86 70,68 70,62 70,77 70,67 69,19 69,35 69,96 69,93 70,73 70,8 70,9 70,77 70,97 70,94 70,93 70,85 71,07 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 43 Härdgrop Härd Stolphål Stolphål Stolphål Härdgrop Härd Härdgrop Grop Grop Stolphål Stolphål Härd Grop Härd Härd Lager Stolphål Stolphål Grop Härd Lager 632 654 671 680 689 701 717 736 756 776 786 795 932 946 980 1220 1230 1238 1246 1253 1261 1272 0,5 0,6 0,25 0,25 0,3 0,22 1,4 0,2 0,1 0,2 0,8 0,6 2,3 1 0,8 0,2 0,2 0,3 0,8 1,2 1,1 0,6 0,1 0 0,02 0,2 0,15 0,05 0,2 0,06 0,1 0,1 0,2 0,1 0,2 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 0,3 0,1 0,6 0,4 Fyllning av nästan uteslutande skärvsten. stenmaterialet var kraftigt bränt. 0,1-0,35 m stora stenar. fynd av keramik och brända och obrända djurben. Ua-30771 900-800BC (95.4%) Ua-31107, 940-800 BC (94,1%) Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av skärvig sten, lera och sotig sand. I sydöstra delen låg flata, obrända stenar, ca 0,3 m. I botten påträffades ett nästan stenfritt sotlager som innehöll keramik, obrända djurben. Ua-31109, 1460-1660 AD (95,4%) Ua-31102, 790-500 BC (94,2%) Enstaka skärviga stenar. Svart sotig sand. Keramik. I bottensanden påträffades ett kronhjortshorn och ett rådjurshorn. Fyllning av svart sotig sand stolphål? Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Ua-31105 1220-920 BC (95,2%) Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Stenskott. Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Ua-31110, 50 BC-80AD (95,4%) Fyllning av svart sotig sand 6483444,84 6483451,58 6483454,5 6483449,92 6483447,67 6483446,51 6483444,96 6483447,83 6483444,15 6483443,72 6483445,35 6483453,88 6483449,44 6483436,12 6483441,42 6483443,63 6483443,79 6483442,75 6483442,39 6483453,7 6483439,6 6483427,71 528518,5 528582,89 528523,08 528519,63 528519,02 528519,86 528520,25 528541,74 528540,83 528539,67 528529,59 528530,27 528525,71 528532,43 528536,78 528538,19 528538,53 528539,06 528538,28 528536,93 528533,43 528538,98 70,58 69,52 71,16 70,92 70,77 70,76 70,62 71,18 71,05 71,02 71,09 71,26 71,07 70,68 70,99 71,06 71,06 70,97 71,02 71,33 70,8 70,31 44 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Typ Grop Kulturlager Grop Lager Lager Lager Lager Grop Stolphål Kulturlager Härd Kulturlager Grop Härd Grop Grop Lager Grop Grop Lager Stolphål Grop Grop Grop Härd Kokgrop Härd Stolphål Härd A-nr 1282 1290 1299 1308 1315 1323 1330 1340 1349 1357 1369 1378 1389 1398 1408 1416 1427 1434 1442 1449 1458 1467 1475 1485 1494 1508 1515 1525 1533 0,5 0,15 1,4 Storlek, m 0,15 1,2 0,18 0,1 0,15 0,1 0,2 0,25 0,25 1,3 1 1,1 0,45 1,8 0,25 0,25 0,12 0,2 0,15 0,2 0,15 0,15 0,2 0 2,3 1,5 0,08 0,3 0,2 Djup, m 0,05 0,1 0,05 0,02 0,02 0,02 0,02 0,1 0,2 0,1 0,2 0,1 0,08 0,1 0,08 0,15 0,02 0,2 0,1 0,08 0,12 0,1 0,1 0,1 0,2 0,5 Beskrivning Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Stolphål? Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av skärvsten Ua-31104, 800-730 BC (43,0%) 650-540 BC (35,3%) Ua-31103, 1120-900 BC (95,4%) Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand, skärvsten 6483465,04 6483465,85 6483468,82 X 6483447,8 6483450,11 6483449,65 6483453,04 6483454,72 6483454,73 6483455,78 6483456,7 6483456,22 6483458,07 6483458,42 6483459,07 6483459,71 6483460,5 6483461,92 6483462,62 6483463,46 6483464,41 6483464,17 6483464,1 6483463,98 6483465,42 6483465,31 6483467,07 6483465,19 6483463,48 528512,6 528512,9 528511,63 Y 528515,64 528514,25 528515,98 528514,17 528514,45 528517,17 528519,25 528518,74 528521,95 528514,68 528513,32 528515,61 528513,37 528513,9 528515,74 528516,38 528516,29 528517,26 528518,36 528519,57 528521,94 528520,23 528517,7 528516,51 528515,59 528512,03 71,3 71,34 71,38 Z 70,71 70,78 70,8 70,94 70,95 71,06 71,08 71,09 71,16 71,02 71,05 71,11 71,11 71,18 71,27 71,28 71,32 71,33 71,26 71,3 71,34 71,33 71,27 71,36 71,33 71,29 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 45 Typ Lager Grop Grop Lager Lager Lager Grop Kulturlager Härd Härd Härd Härd Härd Härd Grop A-nr 1544 1553 1562 1567 1574 1581 1593 1708 1718 1728 1739 1761 1830 1844 1943 1 0,3 4,4 0,5 1,2 0,6 1,4 10 Storlek, m 0,3 0,4 0,65 0,15 0,2 0,2 1,1 0,12 0,15 0,15 0,1 0,2 0,2 0,15 0,1 Djup, m 0,05 0,12 0,15 0,01 0,01 0,01 0,2 Härd i A200 Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Fyllning av svart sotig sand Oregelbunden grop med rabbad keramik i övre och i bottenskiktet. Fyllningen bestod av brun sand, nästan utan kol och stora mängder skärvig sten. Ej avgränsat västerut. Sandigt och sotigt lager. Sanden i tre 1x1 meter stora rutor sållades. Fynd av keramik och br ben Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Härd i A200. Under Lager3 Ua-31106, 2140- 1940 (95,4%) Fyllning av svart sotig sand, skärvsten Härden låg i Lager 2, i norra profilväggen Beskrivning 6483437,16 6483465,5 6483451,29 6483467,25 6483443,12 6483449 6483439,07 6483444,21 X 6483468,91 6483467,73 6483467 6483459,51 6483459,59 6483461,9 6483437,52 528589,36 528516,53 528580,84 528563 528516,85 528587,97 528588,77 528517,53 Y 528513,23 528514,83 528521,3 528523,61 528521,64 528520,37 528533,35 69,09 71,23 69,16 70,83 70,48 69,43 68,92 70,3 Z 71,38 71,27 71,32 71,25 71,26 71,28 70,72 46 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad A-nr 579 579 599 599 599 579 579 980 980 980 1494 1494 446 632 632 632 717 717 717 717 1508 1508 1508 736 632 632 1593 F-nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Keramik Ben Keramik Ben Flinta Ben Keramik Keramik Keramik Keramik Keramik Ben Keramik Flinta Bränd lera Keramik Ben Keramik Ben Kvarts Ben Keramik Keramik Flinta Ben Ben Material Keramik Bilaga 2. Fyndtabell Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Avslag/avfall Kruka Kruka Avslag/avfall Sakord Kruka X X X X X X X X Rabbad 4919 10 16 195 1 6 435 44 84 5 56 50 30 6 6 90 8 4 22 3 6 22 78 1 40 44 Vikt 36 Antal 120 2 5 150 1 13 90 5 30 2 4 65 8 1 2 19 19 1 19 3 4 6 18 1 50 24 12 Knoppdekor Mynning med svart polerad yta. 2 kärl Mynning Bottenbitar från 2 kärl Mynning 2 kärl? Härd i huset Härd i huset Anmärkning 6483437,59 6483427,53 6483427,68 6483439,43 6483463,15 6483463,32 6483453,45 6483453,82 6483463,36 6483453,72 6483428 6483453,48 6483427,49 6483428,03 6483431,29 6483465,07 6483465,7 6483449,52 6483448,92 6483450,06 6483436,99 6483436,55 6483438,91 6483439,23 6483439,71 6483436,86 X 6483436,65 528533,2 528539,27 528538,57 528533,54 528512,11 528512,33 528536,87 528536,8 528511,78 528537,14 528538,99 528537,08 528538,68 528538,6 528588,87 528515,4 528515,51 528524,9 528525,36 528524,93 528538,81 528538,69 528538,25 528537,93 528538,24 528538,35 Y 528539,08 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 47 A-nr 387 387 387 632 632 632 632 1708 1708 200 200 200 200 200 200 200 1553 1553 1553 756 756 200 200 200 200 200 1718 F-nr 31 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 53 54 55 Keramik Flinta Ben Ben Bränd lera Keramik Horn Horn Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Ben Material Kruka Avslag/avfall Avfall Avfall Lerklining Kruka Bearbetat Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Avfall Bearbetat Avfall Sakord Avfall Rabbad 2 1 1 1 2 34 111,2 17,4 5,7 1 1,2 0,6 0,2 1 0,6 0,9 1,1 0,4 0,1 3,1 9,6 1,3 0,1 1,8 0,4 0,1 Vikt 0,1 2 1 4 4 1 9 1 1 4 4 9 5 1 5 1 3 1 2 1 13 1 2 4 3 1 1 1 Antal 528515,03 528514,47 528514,94 528583,5 528583,26 528586,32 528587,97 528578,56 528573,85 528583,73 528516,27 528517,99 528539,2 528539,45 528539,2 528538,94 528545,65 528545,62 X 6483439,9 6483443,06 6483445,35 6483436,13 6483446,56 6483447,47 Rådjur (Capreolus capreolus). rosenkrans + 528532,49 stång. Fällhorn Kronhjort (Cervus elaphus) ögontagg. avhuggen 528532,16 emot stången 1 mynning 6483447,26 Nöt (Bos taurus) Däggdjur (Mammalia) Däggdjur (Mammalia) Ruta 1666, Får/get (Ovis/Capra) Ruta 1666, Oidentifierat Ruta 3, stick 1, Tamsvin (Sus domesticus) Ruta 3, stick 1, Nöt (Bos taurus) Ruta 3, stick 1, Däggdjur (Mammalia) Ruta 4, stick 2, Nöt (Bos taurus) Ruta 4, stick 2. Däggdjur (Mammalia) Däggdjur (Mammalia) Nöt (Bos taurus) Nöt (Bos taurus) Nöt (Bos taurus) Däggdjur (Mammalia) Däggdjur (Mammalia) Däggdjur (Mammalia). bearbetat, slipat Däggdjur (Mammalia) Anmärkning 528516,85 528587,37 528532,45 528586,67 528587,3 528586,64 6483436,3 6483436,08 6483467,9 6483467,45 6483467,84 6483447,48 6483447,72 6483446,07 6483447,72 6483447,25 6483446,31 6483447,72 6483440,56 6483443,43 6483427,78 6483428,04 6483427,78 6483427,67 6483439,73 6483439,9 Y 528545,62 48 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad A-nr 1508 200 200 1708 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 F-nr 56 57 61 62 65 66 67 68 69 70 71 72 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 Keramik Keramik Keramik Keramik Ben Keramik Keramik Keramik Kvarts Ben Ben Kvarts Kvarts Ben Keramik Flinta Keramik Keramik Ben Ben Keramik Flinta Kvarts Ben Keramik Keramik Keramik Material Harts Kruka Kruka Kruka Kruka Avfall Kruka Kruka Kruka Avslag/avfall Avfall Avfall Avslag/avfall Avslag/avfall Avfall Kruka Avslag/avfall Kruka Kruka Avfall Avfall Kruka Avslag/avfall Avslag/avfall Avfall Kruka Kruka Kruka Sakord Harts X X X Rabbad 20 34 48 58 1 10 16 8 2 1 4 1 1 2 2 2 4 10 1 1 10 1 4 1 34 10 2 Vikt 2 5 20 36 28 3 5 22 2 1 1 7 1 1 3 5 1 7 5 1 1 4 1 1 3 17 8 1 1 Antal G1857 R808 R807 R806 R809 R809 R810, 1 mynning R1, stick 1 ”svallad” rundnött R3 stick1 R3 stick1 R1 R1 R3 R3 R3 R3 R2 stick2 R4 stick1 R4 stick1 R2 stick2 R2 stick1 R2 stick1 R1 R2 stick 1 R3 stick2 I profilvägg, Lager 2 Anmärkning 6483447,77 6483447,68 6483447,31 6483447,39 6483446,27 6483446,46 6483446,35 6483447,47 6483450,63 6483450,28 6483445,25 6483445,38 6483450,43 6483450,46 6483450,72 6483450,63 6483450,6 6483448,49 6483448,52 6483450,39 6483450,82 6483450,41 6483445,59 6483450,43 6483450,48 6483444,92 6483448,09 X 6483463,92 528587,11 528578,41 528583,47 528588,39 528573,48 528573,26 528568,39 528578,4 528573,21 528573,35 528570,6 528570,4 528573,64 528573,34 528573,33 528573,52 528571,48 528577,69 528577,46 528571,23 528571,3 528571,57 528570,54 528571,56 528573,48 528516,27 528581,58 Y 528 511,88 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 49 A-nr 200 200 200 200 200 200 1369 1369 1369 736 632 736 632 200 776 776 1369 1494 1261 736 555 579 F-nr 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 Bergart Ben Bergart Bergart Bergart Keramik Kvarts Keramik Keramik Ben Keramik Keramik Keramik Keramik Ben Keramik Keramik Ben Kvarts Keramik Kvarts Material Keramik Malsten Brända Malsten Malsten Malsten Kruka Avslag/avfall Kruka Kruka Avfall Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Kruka Avfall Avslag/avfall Kruka Kärna Sakord Kruka X X X X X Rabbad 1200 240 1050 590 218 8 2 14 20 1 70 200 32 30 1 8 28 1 30 84 2 Vikt 28 1 >100 1 1 1 8 1 2 1 8 15 30 10 22 2 6 9 1 1 33 1 5 Antal Homo sapiens Rundnött Fingerdrag i rabbningen (FU) Stick 1 ”Fingerdrag i rabbningen?” ”Finkeramik” mynning + ”kopp” ”Dekor - vulst” A1369 Keramik R1856 R1855 R1256 R1856 rabbad mynning 2 mynningar R1856, kärna? R806 Anmärkning 6483436,30 6483448,05 6483439,5 6483445,18 6483465,01 6483458,58 6483447,91 6483447,84 6483427,74 6483447,53 6483427,83 6483439,8 6483439,77 6483458,48 6483458,3 6483458,31 6483446,69 6483447,65 6483446,35 6483446,5 6483446,71 X 6483448,61 528538,90 528533,03 528533,19 528520,52 528515,77 528513,41 528541,8 528541,74 528539,08 528588,7 528539,2 528533,69 528533,17 528513,13 528513,25 528513,35 528586,33 528587,44 528586,58 528586,45 528586,52 Y 528588,51 Bilaga 3. Makrofossilanalys Makrofossilanalys av Vreta kloster sn RAÄ 237/252, Sjögestad 20:3 R776 (kulturlager, A200) Förundersökning Prov 1 (0–20 cm) Träkol Cerealie sp. (ospec. säd) Chenopodium album (svinmålla) xx 1½ x Prov 2 (20–40 cm) Träkol Hordeum sp. ( korn) Vicia/Lathyrus sp. xx 2 (+ 3 delar) ½ Prov 3 (40–60 cm) Träkol Corylus avellana (hassel-nötskal) Chenopodium album (svinmålla) xx 1 skärva x Kommentar Proverna har preparerats på konventionellt vis där jorden löses upp i en vanlig hink och där den starkt upprörda suspensionen dekanteras över siktar med minsta diameter av 0,5 mm. Närvaron av träkol är skattad där xx anger en tydlig men ändå måttlig närvaro av sådana. Det förefaller tydligt att kulturlagret innehåller rester av sådant växtmaterial som san nolikt använts i hushållet. Vreta kloster RAÄ 237/252 Slutundersökning PM1202 A200 Djupschakt Mörkt siltigt material Träkolxxxx Corylus avellana (hasselnötskal) 1 fragm. Cerealie sp. (ospec. säd) 1½ Chenopodium album (svinmålla) x PM1867 A200 L4 mellan stenar Mörkt siltigt material Träkolxxx PM1000001 A1508 Mörkt moigt material Träkolxxxx Galium sp. (måra) 2 Chenopodium sp. (ospec. målla) 1 Okänd (trol. blomknopp) 1 PM1000003 Träkolx A1593 Ljust finmoigt material 50 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Kommentar Proverna har vattenflotterats på konventionellt sätt i en vanlig hink varvid den starkt ir riterade suspensionen dekanterats över siktar med minsta diameter av 0,5 mm. Närvaron av träkol i proverna har bedömts och angetts i en 5-gradig skala där x anger enstaka förekomst och 5x att träkol dominerat den framflotterade massan. I dessa prov har inslaget av obrända frön/frukter varit litet och inskränkt sig till enstaka frukter av svinmålla. Dessa är förstås inte tolkningsbara för äldre terrestra kontexter, vilket dock de brända växtdelar är och vilka finns listade ovan. Mest talande i detta material är 1½ frö av säd, oklart vilket släkte men det hela fröet förefaller mest sannolikt vara av korn (Hordeum sp.) medan det halva fragmentet är helt oklart vad avser släkte. I A1508 fanns ett förkolnat fynd, sannolikt en blomknopp av okänd art, mycket vacker, men som sagt av oklar art/släkte. Håkan Ranheden, RAÄ, UV Mitt En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 51 Bilaga 4. Vedartsanalys Förundersökning Anl ID Anl typ Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14C-dat Övrigt 200 1 Kulturlager, stick 1 474 g <0,1g 1 bit En 1 bit En 4 mg Medeltid 200 2 Kulturlager, stick 2 414,2 g <0,1g 6 bitar Ask 2 bitar Ask 8 mg Bronsålder Björk 1 bit Björk 10 mg Bronsålder Ek 2 bitar Hasselnötsskal 4 mg Ek 4 bitar 200 3 Kulturlager, stick 3 216 mg <0,1g 6 bitar Rönn/Oxel 1 bit Tall 1 bit Hasselnötsskal 1 bit 420 5 Härd 187 mg <0,1g 2 bitar Björk 1 bit Hasselnötsskal 1 bit Hasselnötsskal 1 mg Bronsålder Slutundersökning Anl ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14C-dat Övrigt 200 1 Kulturlager/vattenhål <0,1 g <0,1 g 1 bit Al 1 bit Al 7 mg Bronsålder 200 2 Kulturlager/vattenhål 0,1 g <0,1 g 2 bitar Al 2 bitar Al <1 mg Bronsålder 1593 3 Kokgrop 0,1 g <0,1 g 1 bit Gran 1 bit Gran <1 mg Bronsålder, via horn 1508 4 Kokgrop/Härdgrop 0,2 g <0,1 g 7 bitar Ek 5 bitar Ek 79 mg Bronsålder Sädeskorn 1 bit Makrofossil Makrofossil 1 bit 980 5 Härdgrop 3,9 g <0,1 g 10 bitar Al 1 bit Al 3 mg Bronsålder Hassel 42 mg Senneolitum Ask 3 bitar Björk 1 bit Ek 5 bitar 1739 6 Härd 2,1 g 1,3 g 30 bitar Ask 12 bitar Björk 5 bitar Ek 6 bitar Hassel 4 bitar Salix 3 bitar 632 7 Härdgrop 8,5 g 0,9 g 36 bitar Björk 34 bitar Björk 69 mg 599 8 Härdgrop 0,1 g <0,1 g 6 bitar Al 1 bit Al 2 mg Björk 1 bit Sädeskorn 8 mg Bronsålder Gran 1 bit Sädeskorn 2 bitar Makro (obränt) 736 9 Härdgrop <0,1 g <0,1 g 4 bitar Björk 1 bit Björk 2 mg Ek 1 bit Makro 1600-tal Makro: förkolnat Barr fragm 1 bit Ev makro: frö 1 bit 1261 10 Härdgrop 2,5 g 1,0 g 30 bitar Ek 30 bitar Ek 25 mg Järnålder 555 11 Brandgrav 0,3 g <0,1 g 3 bitar Al 1 bit Al <1 mg Bronsålder Makrofossil: Gräs? 2 bitar 52 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Analysprotokoll, 2010 Vedartsanalys, från RAÄ 252, St Sjögestad 20:1, Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötland AnalysId: 10007 Anläggning: 500, Härd Provnr: – Vikt (g): 0,2 Analyserad vikt (g): 0,2 Fragment: 10 Analyserat antal: 10 Art: Ek Antal: 8 Material: Träkol Kommentar: – Art: Tall Antal: 2 Material: Träkol Kommentar: Ej tillvaratagen AnalysId: 10011 Anläggning: 888, Grop Provnr: – Vikt (g): 0,2 Analyserad vikt (g): 0,2 Fragment: 3 Analyserat antal: 3 Art: Ask Antal: 2 Material: Träkol Kommentar: – Art: Tall Antal: 1 Material: Träkol Kommentar: Ej tillvaratagen AnalysId: 10006 Anläggning: 1151, Grop Provnr: – Vikt (g): 0,2 Analyserad vikt (g): 0,2 Fragment: 17 Analyserat antal: 17 Art: Bränt ben Antal: 1 Material: Bränt ben Kommentar: – Art: Tall Antal: 16 Material: Träkol Kommentar: – AnalysId: 10008 Anläggning: 1312, Stolphål Provnr: – Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1 Fragment: 2 Analyserat antal: 2 Art: Lövträd Antal: 1 Material: Träkol Kommentar: – Art: Tall Antal: 1 Material: Träkol Kommentar: – En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 53 54 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 6 7 8 9 10 FU1 Ua-31106 Ua-31107 Ua-31108 Ua-31109 Ua-31110 Ua-30768 FU4 5 Ua-31105 FU5 4b Ua-31104 Ua-30772 4a Ua-31103 Ua-30771 3 Ua-31102 FU2 2 – FU3 1:b Ua-31101 Ua-30769 1:a Ua-31100 Ua-30770 nr Ua-nr 555 420 200 200 200 1261 736 599 632 1739 980 1508 1508 736 200 200 200 A nr Bilaga 5. 14C-tabell 10000002 10000004 10000005 1590 1868 10000006 10000001 10000003 1867 1202 1202 Pm nr 2871±35 2659±30 2824±38 2683±32 586±33 1984±31 307±42 2609±32 2729±33 3660±34 2880±46 2546±32 2838±37 2495±32 Ej daterbart 3000±44 2964±43 BP 845–800 BC (56,5 %) 895–875 BC (11,7 %) 840–800 BC (54,1 %) 1015–915 BC (68,2 %) 1020–915 BC (%) 1310–1355 AD (%) 5BC–55AD (56,3 %) 1510–1600 AD (50,8 %) 810–775 BC (68,2 %) 905–830 BC (68,2 %) 2050–1970 BC (43,2 %) 900–800 BC (95,4 %) 900–800 BC (95,4 %) 1130–890 BC (92,2 %) 1120–890 BC (%) 1290–1420 AD (95,4 %) 50 BC–80 AD (95,4 %) 1460–1660 AD (95,4 %) 840–760 BC (93,3 %) 940–800 BC (94,1 %) 2140–1940 (95,4 %) 1220–920 BC (95,2 %) 650–540 BC (35,3 %) 650–590 BC (15,8 %) 1130–970 BC (68,2 %) 800–730 BC (43,0 %) 1120–900 BC (95,4 %) 790–500 BC (94,2 %) 1400–1110 BC (95,4 %) 1320–1020 BC (93,2 %) 2 sigma 800–750 BC (37,8 %) 1050–930 BC (68,2 %) 650–540 BC (48,8 %) 1320–1190 BC (56,3 %) 1270–1110 BC (68,2 %) 1 sigma Br ben från människa Hasselnötskal Björk el hasselnötskal Ask En Ek Cerealie Cerealie Björk Hassel Al Cerealie Ek Horn (rådjur) Al Al Al Daterat Grav Härd Kulturlager/vattenhål Kulturlager/vattenhål Kulturlager/vattenhål Härdgrop Härdgrop Härdgrop Härdgrop Härd Härdgrop Kok/härdgrop Kok/härdgrop Kokgrop Kulturlager/vattenhål Kulturlager/vattenhål Anläggningstyp Rabbad keramik Stick 3 Stick 2 Stick 1 Med rabbad keramik Med rabbad keramik Med rabbad keramik Under L3 i A200 Keramik och obrända ben Rabbad keramik Rabbad keramik Ben/horn och rabbad keramik Lager 4, mellan stora stenar I botten på djupschakt Anm Bilaga 6. Osteologisk analys Horn, tänder och ben från en yngre bronsåldersboplats från Vreta Kluster, Stora Sjögestad 20:3, Vreta kloster sn, Östergötland Ola Magnell Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet Inledning Det osteologiska materialet från bosättningslämningar daterade till yngre bronsålder från Vreta kluster (RAÄ 232, RAÄ 252) har analyserats för att undersöka vardagliga verksamheter liksom eventuella rituella aktiviteter. Analysen syftar till att belägga olika vardagliga aktivteter som djurhållning, matlagning och avfallsdeponering. Vidare finns målsättningen att spåra rituella aktiviteter, som förekomst av människoben och depositioner som uttryck för vardagliga rituella uttryck. En jämförelse med den närliggande rituella anläggningen i form av ett skärvstensskepp från RAÄ 237 kommer att göras för att ge ökad förståelse om yngre bronsålderssamhället i området kring Vreta kloster. Dessutom har även benmaterialet från Vreta kluster satts in i ett större sammanhang rörande yngre bronsåldern i Sydskandinavien. Tabell 1. Benmaterialet från arkeologisk undersökning av Vreta kluster, RAÄ 232 och RAÄ 252. Kontext Obrända ben Brända ben Antal fragment Medelvikt vikt (g) vikt (g) 200 3,2 1,6 18 0,3 387 0,5 2 0,3 756 128,6 2 64,3 1553 6,7 1,2 17 0,5 1589 12,7 0,1 10 1,3 1708 3,1 0,1 4 0,8 totalt 154,8 3 53 2,9 Material Det osteologiska materialet kommer från ett kulturlager (A200) samt fem härdgropar och utgörs av endast 158 g överlag dåligt bevarade ben och tänder, vilken kan ses i den låga medelvikten (tabell 1). I en härdgrop (A756) förekom två större hornfragment var av ett var välbevarat och denna deposition utgör viktmässigt en större del av materialet. Bortsett från denna anläggning utgörs benmaterialet av emaljfragment och brända ben, vilket återspeglar de ogynnsamma bevaringsförhållandena för ben från platsen. Det kvantitativt begränsade benmaterialet liksom fragmenteringen innebär självklart en begränsning på vilka problemställningar som kan belysas liksom möjligheterna att tolka de osteologiska lämningarna. Art- och anatomiskfördelning De arter som har identifierats är nötkreatur (Bos taurus), får/get (Ovis/Capra), svin (Sus domesticus/scrofa), rådjur (Capreolus capreolus) och kronhjort (Cervus elaphus). Nötkreatur är representerad med flest benfragment liksom i flertalet anläggningar i form emaljfragment samt två brända benfragment av ett hornkvick och ett sesamben. I benmaterial med dåliga bevaringsförhållanden och en hög andel tänder finns en klar tendens i boplatsmaterial, oavsett datering, till en ovanligt hög andel nötkreatur, som sannolikt beror på att artens stora tänder En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 55 medför en ökad benägenhet att bevaras, men framför allt att emaljfragment från nöt även i fragmenterat tillstånd är relativt enkelt att identifiera. Tabell 2. Antal fragment (NISP) och anatomisk del av djurben från Vreta kluster, RAÄ 232 och RAÄ 252. 200 387 756 1553 1589 1708 totalt Nötkreatur Får/get Svin 2 (kranium, sesamben) 5 (tand) 5 (tand) 4 (tand) 3 (tand) 13 (tand) 22 65 % 5 15 % 5 15 % Rådjur Kronhjort 1 (horn) 1 (horn) 1 3% 1 3% Att nötkreatur förekommer i flertalet anläggningar med bevarat osteologiskt material kan dock ses som en indikation på att nötkreatur hade en betydande roll djurhållningen. Detta är även förväntat i jämförelse med andra boplatser från yngre bronsålder i södra Sverige där nötkreatur spelade en stor betydelse i djurhållningen och då främst under periodens äldre del, d.v.s. samtida med boplatslämningen från Vreta kluster (Tabell 3). En förändring med minskad betydelse av nötkreatur till förmån för mer får/get tycks ske under den senare delen av yngre bronsålder och sedan än mer under förromersk järnålder, vilket även har observeras i benmaterial från Danmark (Sjögren 2006: 187). I andra material från Östergötland som Pryssgården liksom skärvstensskeppet (RAÄ 237) är på liknande sätt nötkreatur den mest frekvent förekommande djurarten (Jonsson 1998, Carlsson 2011:23). Tabell 3. Artfördelning (antal fragment) av däggdjur mellan boplatser från Uppland, Östergötland och Skåne. Tidig YBÅ: ca 1100-800 f.Kr., Yngre YBÅ: ca 800-500 f.Kr. YBÅ inkluderar boplatser från tidig och sen yngre bronsålder liksom boplatser som spänner över hela perioden. Sammanställningen baseras på följande; Lepiksaar (1969), Persson (1974), Larsson (1993), Ericson (1996), Ericson et al. (1997), Jonsson (1997, 1998), Nilsson (2006), Sjögren (2006), Magnell (2011), Boethius (2011). Förekomst en av tänder från svin och får/get visar att även bronsålderns övriga betydelsefulla småboskap finns representerade från boplatsen. Det inte varit möjligt att avgöra ifall tandfragmenten från svin kommer från tamsvin eller vildsvin, men då belägg för vildsvin i osteologiska material från bronsålder är relativt sparsamma har det antagits att svinen är från tamsvin. Det förekommer däremot inga ben från häst, men detta beror troligen på det kvantitativt begränsade materialet och faktumet att häst vanligen utgör en mycket låg andel i benmaterial från yngre bronsålder (Tabell 3). Vilt finns representerat i form av horn från rådjur och kronhjort, men då dessa utgörs av ett fällhorn och en avhuggen tagg så kan dessa inte ses som direkt belägg för jakt. Det typiska från boplatser från yngre bronsålder är också att ben från vilt utgör begränsad del av artfördelningen (Tabell 3). 56 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad Att ge sig på en tolkning av den anatomiska fördelningen som ett utfall av köttfattiga delar från huvud i form av hornkvick, tänder från över- och underkäkar samt sesamben från nedre extremitet är ytterst tveksamt med tanke på de tafonomiska förhållandena. Från skärvstensskeppet (RAÄ 237) förekommer en liknande anatomisk fördelning (Carlsson 2011: 23). På liknande sätt på denna lokal beror överrepresentationen av tänder sannolikt på ogynnsamma bevaringsförhållanden för ben snarare än depositioner av slaktavfall. Det mest troliga är att djuren representerar de djur som hållits vid boplatsen och konsumtion av dessa. Ett mindre rörbensfragment som inte har kunnat identifieras till art utvisar spår av bearbetning i form av slipade ytor, vilket tillsammans med huggmärken på kronhjortstagg indikerar att ben- och hornhantverk har bedrivits på platsen. En deposition med rådjur- och kronhjortshorn I benmaterialet förekommer inga människoben och av de brända ben som inte har kunnat artbestämmas så finns det inget i benstrukturen som skulle tyda att de kommer från människa, utan snarast från djur (Cuijpers 2006, Hillier & Bell 2007, Hincak et al. 2007). Det förekommer brända ben, men merparten av det osteologiska materialet utgörs av obrända tänder, ben och horn trots att dessa kommer från härdgropar. Detta tyder på att merparten av det osteologiska materialet utgörs av depositioner av avfall i groparna efter elden har svalnat. Det är svårt att avgöra ifall det rör sig om medvetna deponeringar av avfall eller att det är just för att benen har hamnat i dessa gropar som har medfört att de har bevarats. En härdgrop (756) med bland annat en större mängd rabbad keramik samt två större delar av horn från rådjur och kronhjort representerar troligen en medveten deposition. Rådjurshornet utgörs av rosenkransen med stången, där sentida brottytor av taggar och krona gör det omöjligt att bedöma ifall det rör sig om ett helt horn som har deponerats i gropen eller inte. Det rör sig som nämnts ovan av ett fällhorn som har samlats in och inga bearbetningsspår på hornet har kunnat noteras. Kronhjortshornet utgörs av en ögontagg (d.v.s. den tagg som sitter längst ner på hornet närmast rosenkransen och huvudet) som har huggits av. Vid en första anblick liknar horntaggen en hornpuns, men är mer böjd än dessa brukar vara och saknar den typ av slitage som ofta förekommer på spetsen av dessa. På horntaggen förekommer dock slipspår kring taggens spets. Det har inte varit möjligt att avgöra ifall detta beror på att horntaggen har används som hacka/grävkäpp eller ifall det rör sig om andra typer av bruksspår, eftersom horn ofta uppvisar liknande naturliga slipsspår orsakad av hjorten när djuret har använt sina horn. Rådjurshornet är skört liksom övrigt osteologiskt material från lokalen medan kronhjortshornet är välbevarat. Detta tyder på att dessa horn har hanterats olika och att kornhjorthornet bör ha deponerats på ett sådant sätt och hamnat i en mikromiljö som har skyddat hornet väl. Fyndomständigheter samt faktumet huggmärken typiska för stenverktyg och att taggen inte är avsågad utesluter att det rör sig om en sentida inblandning. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 57 80 horn ben 70 andel boplatser 60 50 40 30 20 10 0 Kronhjort Rådjur Älg Figur 1. Relativ förekomst av horn respektive ben från hjortdjuren från 13 boplatser från yngre bronsålder. Sammanställningen baseras på följande; Lepiksaar (1969), Persson (1974), Larsson (1993), Ericson (1996), Ericson et al. (1997), Jonsson (1997, 1998), Nilsson (2006), Magnell (2011), Boethius (2011). Horn från kronhjort är det mest frekvent förekommande osteologiska materialet av vilt som förekommer i boplatsmaterial från södra Sverige (Figur 1). Detta återspeglar troligen kronhjortshornens betydelse som råmaterial till tillverkning av redskap. Kronhjort har också tillsammans med rådjur och bäver varit de mest flitigt jagade djuren, vilket förekomsten av ben från djuren på boplatser från yngre bronsålder indikerar. Den relativt lägre andelen rådjurshorn återspeglar troligen att dessa på deras storlek och struktur har haft en mindre betydelse som råmaterial vid hornhantverk (Figur 1). Det är viktigt att beakta att det finns regionala skillnader i betydelse mellan de olika hjortdjuren. Sammanställningen i figur 1 kommer nio av 13 boplatser från Skåne. Från det omfattande osteologiska materialet från Apalle i Uppland med en stor mängd redskap av ben- och hornredskap förekommer inga kronhjortshorn alls utan merparten är från älg (Åkerman Kraft 1997: 210). Avsaknaden av ben av kronhjort på uppländska boplatser från bronsålder tyder på att arten troligen har varit ovanlig i denna region. Förekomsten av både ben och horn av kronhjort från Pryssgården och även i Vreta kluster kan ses som indikationer på att arten, liksom i Skåne, har haft en betydelse som bytesdjur och kanske framför allt som producent av råmaterial till hornhantverket i Östergötland under yngre bronsålder. Depositionen av kronhjortstaggen har en tydlig parallell från boplatsen Svågertorp 8B i Malmö. Det rör sig om en liknande tagg av kronhjortshorn som har deponerats i en grop (A8950) med rabbad keramik och andra artefakter (Rostoványi & Hydén 2006: 59, plansch 9 & 10). Anläggningen i Svågertorp har daterats till 1510-1010 f.Kr. och är då möjligen samtida eller något äldre än depositionen från Vreta kluster och möjligen uttryck för ett liknande föreställningar. Huruvida depositionen av rådjurs- och kronhjortshorn utgör spill från hornhantverk eller rituella deponeringar kan diskuteras. Då hjorten är ett av det mest avbildade djuret på hällristningar kan detta ses som en indikation på att kronhjorten hade en viktig symbolisk betydelse under bronsåldern (Fredsjö et al. 1956: 61, Larsson 1994: 152). Faktumet att endast 58 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad hanarna hos kronhjort och rådjur bär horn samt framför allt den regenerativa återväxten av hornen varje år innebär att hjorthorn inom många kulturer har associerats till symbolik rörande fruktbarhet. Sammanfattning De vardagsaktiviteter som kan beläggas utifrån det osteologiska materialet är genom förekomst av ben från nötkreatur, svin och får/get att dessa djur har hållits och slaktats vid boplatsen. Möjligen har nötkreatur haft en överordnad betydelse, men artens höga förekomst kan bero på tafonomiska orsaker. Bearbetningsspår visar på ben- och hornhantverk har bedrivits på boplatsen. En deposition av obrända rådjurs- och kronhjortshorn i en härdgrop med en stor mängd rabbad keramik som har paralleller till andra boplatser från äldre yngre bronsålder kan tänkas utgöra ett uttryck för vardagsritualer. Referenser Boëthius, A. 2011. Benen från Hammar 9:21, Nosaby socken - en osteologisk analys av ett benmaterial från övergången yngre bronsålder/äldre förromersk järnålder. Reports in osteology 2011: 2. Lunds universitet. Lund. Carlsson, T. 2011. Ett skärvstensskepp vid Stora Sjögestad. Arkeologiska undersökningar av RAÄ 237 i samband med planerad gång-/cykelväg mellan Vretra kloster och Stora Sjögestad, Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östegötlands län. UV Rapport 2011: 133. Cuijpers, A. G. F. M. 2006. Histological identification of bone fragments in archaeology. Telling humans apart from horse and cattle. International Journal of Osteoarchaeology 16: 465-480. Ericson, P. G. P. 1996. Tama och vilda djur på fem skånska boplatser daterade till bronsålder, järnålder och medeltid. I: Räf, E. (red.). Skåne på längden. Sydgasundersökningarna 19831985. Riksantikvarieämbetet. Lund. Rapport UV Syd 1996: 58: 355-392. Ericson, P., Kjellberg, A-S., Åkerman, Kraft, A. & Wigh, B. 1997. Osteologisk analys av djurbensmaterialet. I: Ullén, I. Bronsåldersboplatsen vid Apalle i Uppland. Arkeolopgi på väg, undersökningar för E18. UV Uppsala Rapport 1997: 64. Fredsjö, Å., Janson, S. & Moberg, C.-A. 1956. Hällristningar i Sverige. Hillier, M. L. & Bell, L. S. 2007. Differentiating human from animal bone: a review of histological methods. Journal of Forensic Science 52: 249-263. Hincak, Z., Mihelic, D. & Bugar, A. 2007. Cremated human and animal remains of the Roman period. Microscopic method of analysis (Šepkovčica, Croatia). Coll Antropol 31: 1127-1134. Jonsson, L. 1997. Analys av ben från tama och vilda ryggradsdjur samt människa från den förhistoriska boplatsen Akämsta, RAÄ 342 i Tierp socken, Uppland. I: P. Frölund & L.-I. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 59 Larsson. Skämsta. Bosättning och gravar i norra Uppland. UV Uppsala Rapport 1997: 67. Sid 143-174. Jonsson, L. 1998. Osteologisk analys. Rester av djurben från Pryssgården, Östra Eneby sn, Östergötland. I: Borna-Ahlkvist, H., Lindgren-Hertz, L. & Stålbom, U. 1998. Pryssgården. Från stenålder till medeltid. Arkeologisk slutundersökning, RAÄ 166 och 167, Östra Eneby socken, Norrköpings kommun, Östergötland. Rapport UV Linköping 1998:13. Bilaga II:6. Larsson, T. B. 1993. Vistad. Kring en befäst gård i Östergötland och Östersjökontakter under yngre bronsålder. Umeå. Larsson, T. B. 1994. Bronsåldern. I: L. Larsson, T. B. Larsson & B. Arrhenius. Signums svenska konsthistoria. Stenålder, bronsålder, järnålder. Lund. Lepiksaar, J. 1969. Knochenfunde aus den Bronzezeitlichen Siedlungen von Hötofta. I: Stjernquist, B. Beiträge zum Studium von Bronzezeitlichen Siedlungen. Lund.174-207. Magnell, O. 2004. Osteologiskt material. I: Edring, A. Snårarp. En boplats från yngre bronsålder/förromersk järnålder. Arkeologisk undersökning 2000. Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne. Rapport 2004:1: 154-170. Nilsson, L. 2006. Osteologisk analys. I: I. Kishonti. Öresundsförbindelsen Södra Sallerup 15 H. Malmö Kulturmiljö. Sid. 147-158. Persson, O. 1974. Bestämning av benmaterial från Kvarnby. I: D. Widholm. En bronsåldersboplats vid Kvarnby undersökning 1969. Kring Malmöhus. Årsbok från Malmö Museum 1973-74: 84-85. Rostoványi, V. A. & Hydén, S. 200? Öresundsförbindelsen. Svågertorp 8B-C. Sjögren, K.-G. 2006. Ecology and Economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Stockholm. Åkermark, Kraft, A. 1997. Ben-, horn- och tandföremålen i Apalle. I: I: Ullén, I. Bronsåldersboplatsen vid Apalle i Uppland. Arkeolopgi på väg, undersökningar för E18. UV Uppsala Rapport 1997: 64. 60 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad RAÄ 252, Stora Sjögestad, 20:3, Vreta kloster socken, Östergötland Osteologisk analys av Agneta Ohlsson juni 2012 AO Arkeoosteologi, ao@arkeoosteologi.se A555- Bengrop med kremerade ben Totalt bestod det analyserade benmaterialet av 192,5 gram brända ben. Sammantaget 71,5 gram av dessa kunde identifieras till art (människa) och benslag. Sammanlagt fanns 859 fragment att analysera. Genomsnittsvikten per fragment var 0,22 gram. Medelstorleken för fragmenten var 1-1,5 cm. Fragmentens maximala storlek i det insamlade materialet var 3,5 cm. Bendelar av denna storlek förekom dock sparsamt. Benmaterialet var väl förbränt och hade en grå/vit färg och var något sotigt. Enbart fragment av människa har identifierats i anläggningen. Anatomiska delar från hela kroppen har identifierats. Främst har delar från kranium identifierats men en stor andel av fragmenten utgjordes också av kotor. Dessa delar brukar normalt inte bevaras särskilt bra i ett kremerat material på grund av den spongiösa (svampliknande) uppbygganden. I kärl och behållare kan dock näst intill hela kotor påträffats, när de legat skyddade från erosion och nedbrytning. I A555 var emellertid de identifierade delarna från kotor i de flesta fall mycket små. Det oidentifierade materialet av människa bestod främst av oidentifierade rörben (armar och ben) samt spongiösa delar från ledavslutningar. De skalltaksfragment som identifierades var relativt små, 1-2 cm stora. Flera av fragmenten hade en helt öppen sutur (sömmar) och den inre delen, diploe, mellan inre och yttre kompakta var mindre till mycket mindre än 1/3 av fragmentens tjocklek. Detta talar för att det är fråga om en yngre individ. En halv tandkrona från kindtand som ännu inte var helt utvecklad identifierades också, sannolikt en visdomstand. En ledavslutning från ett fingerben, caput har också identifierats, vilken har fusionerat (vuxit ihop). Detta sker normalt när man är mellan 15-20 år gammal. Den osteologiska bedömningen är att de kremerade benen kommer från en begravning av en ung vuxen individ, mellan 15-25 år gammal. Något fragment för könsbedömning har inte påträffats i materialet. Tabell 1. Osteologisk sammanställning av benmaterial i A555 Anläggning A555 Mängduppgift Identifierat material Kommentar 71,5 gram brända ben, människa identifierat Människa (Homo sapiens)(15-25 år) Skalltak 48 fr. (calvarium) Kranium 6 fr. (cranium) Överkäke 1 fr. (maxilla) Underkäke 1fr. (mandibula) Kindtand, krona 1 fr. (dens, molar) Ryggrad 23 fr. (ve lumbalis 3 fr, ve thoracalis 3 fr, ve cervicalis 1 fr, vertebrae ospec 16 fr.) Bäckenben 1 fr. (coxae, facies auricularis) Revben 3 fr. (costae) Mellanhandsben 1 fr. (mc caput) Finger/tåben 1 fr. (phalanx 2) Överarmsben 2 fr. (humerus diafys) Armbågsben 4 fr. (ulna diafys 3 fr. ulna distal 1 fr.) Strålben 2 fr. (radius diafys) Skenben 3 fr. (tibia diafys) Lårben 4 fr. (femur diafys) Mellanfotsben 2 fr. (mt diafys) Fotledsben 1 fr. (tarsal) Språngben 2 fr. (talus) Sesamben 1 fr.(sesamoidea) Könsbedömning var inte möjlig. En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad 61 Anläggning Mängduppgift Identifierat material Kommentar 121 gram brända ben, människa oidentifierat Människa (Homo sapiens) (15-25 år) Oidentifierade delar av individen, 752 fr. Främst delar av rörben och porösa delar från leder som inte kunnat fastställas till benslag, dock samma individ som ovan. Referenser Bukistra, J, E & Ubelaker, D, H 1994. Standards for Data Collection from Human Skeletal Remains. Arkansas Archeological Survey Research Series no. 44. Arkansas. Gejvall, N.-G. (1948) Benbestämningar. I: Sahlström och Gejvall: Gravfältet på Kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. KVHAA 60:2, 1948. Sigvallius, B. (1994): Funeral Pyres. Iron Age Cremations from North Spånga. Thesis and Papers in Osteology I. Stockholms Universitet. 62 En bronsåldersgård vid Stora Sjögestad
© Copyright 2024