Rapport 2015:38. Arkeologisk undersökning 2012. Hallsjö 6
RAPPORT 2015:38 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING 2012 Hallsjö 6:1 Hallsjö bytomt Småland, Kronobergs län, Ljungby kommun, Dörarp socken, Hallsjö 6:1, fornlämning Dörarp 133:1 Linda Billström med bidrag av Anna Broström, Torbjörn Brorsson och Ola Magnell RAPPORT 2015:38 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING 2012 Hallsjö 6:1 Hallsjö bytomt Kronobergs län, Småland, Ljungby kommun, Dörarp socken, Hallsjö 6:1, fornlämning Dörarp 133:1 Dnr 5.1.1-00224-2015 Linda Billström med bidrag av Anna Broström, Torbjörn Brorsson och Ola Magnell STATENS HISTORISKA MUSEER Arkeologiska uppdragsverksamheten Odlarevägen 5 226 60 LUND Fax: 010-480 80 94 Tel: 010-480 80 00 www.arkeologiuv.se e-post: fornamn.efternamn@shmm.se www.shmm.se © 2015 STATENS HISTORISKA MUSEER Arkeologiska uppdragsverksamheten Rapport 2015:38 Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2013. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Bildredigering Henrik Pihl Layout Henrik Pihl Omslag Undersökningsområdet sett från nordväst. Fotot taget från höjdryggen med höggravfältet RAÄ 9 och kyrkoruinen RAÄ 11. Foto: Linda Billström. Tryck/utskrift Arkitektkopia, 2015 Innehåll Del I. Sammanfattning av undersökningen 5 Makrofossilanalys 38 Inledning 7 Inledning 38 Bakgrund och projekthistorik 7 Material och metod 38 Resultat från förundersökningen 7 Resultat och tolkning 38 Syfte, ramar och direktiv för undersökningen 9 Jämförelse av grödornas artsammansättning mellan tidsperioderna 41 Beslut och tilläggsbeslut 9 Slutsatser 42 Kunskapsläget 10 Hallsjö och dess omgivningar 10 Resultat av 14C-analysen 42 Fornlämningsmiljö och topografi 11 Resultat av vedartsanalysen 43 Tidigare byundersökningar i Kronobergs län 12 Problemområden och frågeställningar inför undersökningen 13 Metoder, fynd och analysstrategier 14 Del III. Hallsjö by ur bebyggelsehistoriskt perspektiv 44 Hallsjö by från vendeltid till laga skifte 44 Fas 1. Vendeltid–tidig vikingatid, ca 550–800 e Kr 46 Fältarbete 14 Fas 2. Vikingatid, ca 800–1000 e Kr 50 Dokumentations- och undersökningsmetoder 14 Fas 3. Sen vikingatid–tidig medeltid, ca 1000–1200 e Kr 54 Fyndstrategi 16 Fas 4. Högmedeltid, ca 1200–1350 e Kr 58 Analysstrategi 17 Fas 5. Senmedeltid, ca 1350–1523 e Kr 60 Avsteg från undersökningsplanen 18 Fas 6. Efterreformatorisk tid, ca 1523–1660 e Kr 62 Tid 18 Fas 7. Tidigmodern tid, ca 1660–1848 e Kr 62 Tillgänglighet 18 Fas 8. Modern tid, efter skiftena till idag 70 Förutsägbarheten 18 Måluppfyllelse och utvärdering 70 Större avvikelser från undersökningsplanen 18 Rumslig struktur och kronologisk sekvens Källkritiska aspekter 19 72 Fortsatta insatser 76 Del II. Undersökningens resultat 23 Referenser 77 Fyndmaterialet 23 Keramikanalys 33 Administrativa uppgifter 80 Inledning 33 Tidig medeltid 33 Bilagor 1700-tal 34 Bilaga 1. Fynd tillhörande fyndgruppen Hus & husgeråd 81 Bilaga 2. Fas- och gruppbeskrivningar 84 Osteologisk analys av djurben 35 Bilaga 3. 14C-resultat 98 Inledning 35 Material 35 Resultat 36 Sammanfattning 37 VIKINGATID 700 TIDIG MEDELTID 1000 HÖGMEDELTID 1200 SENMEDELTID 1400 TIDIGMODERN TID 1600 MODERN TID 1800 2000 Lagan Lanna Försjön Herrestadsjön Värnamo Bredaryd Forsheda Hindsen Kärda Lyen Bor Flaten Tånnö Lången Hånger Årån Kätteln Flåren Vidöstern Furen Horda Rydaholm Vittaryd Lagan Helge å Fenen Lillasjö Lagan Ryssby Bolmen Tjurken Angelstad Ljungby Stensjön Kösen Kölnen Kånna Södrasjön Agunnaryd Bolmån Målasjön Vissjön Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Översiktskartan, blad Dörarp SV 5D3i. Skala 1:250 000. Eneryda Exen 4 Hallsjö 6:1 Lagan Prästebodaån Skeppshultasjön Möckeln Liatorp Del I. Sammanfattning av undersökningen Vid en arkeologisk undersökning av RAÄ 133:1 i Hallsjö (Dörarp socken) år 2012, undersöktes bebyggelselämningar från vendeltid till tidigmodern tid. Bebyggelsen inom undersökningsområdet bestod under yngre järnålder av oregelbundet utspridda gårdsenheter, vars läge föreföll vara relativt konstant fram till övergången mot tidig medeltid. Föregångare till den historiska byn kunde påvisas genom fyra gårdsenheter, där de äldsta bebyggelselämningarna daterades till vendeltid och även innefattade en trolig järnproduktionsplats i närheten. Gårdarna låg orienterade efter en väg i nord-sydlig riktning, vilken skilde bebyggelsen från ett höggravfält i väster, ytterligare längre västerut låg Lagan, som tillsammans med vägen var två viktiga kommunikationsleder i bygden. Övergången mellan vikingatid och tidig medeltid innebar en stor strukturell förändring av bebyggelsen på platsen. Det tidigare relativt fasta bebyggelsemönstret bröts och några av gårdsenheterna flyttades och kunde inte längre ses inom undersökningsområdet. Den oregelbundna strukturen med utspridda gårdar inom ett bestämt område bibehölls, men det är troligt att man under loppet av 1000-talet slog samman gårdsenheter. En sådan sammanslagning och omlokalisering av bebyggelsen kan förklara varför det saknades bebyggelse på stora delar av undersökningsområdet under fas 3. Någon gång under högmedeltiden (fas 4) flyttades bebyggelsen tillbaka till sin tidigare plats och kom nu att delvis ligga på den plats där den historiska gård B skulle ligga längre fram i tiden. Hallsjö by drabbades av digerdöden och möjligen även den senmedeltida krisen och produktionen kom troligen att läggas om och delar av bytomten odlas upp. Under 1500-talet skedde en försiktig återetablering och ett hus byggdes på den östligaste delen av gård E:s gårdsläge. Bebyggelsen var därefter relativt stabil fram till laga skifte år 1848 då den hundraåriga bygemenskapen bröts och gård E och gård B flyttades ut från bytomten. Hallsjö 6:1 5 Krons Skatekärr Tvillingsjöarna Näckrosasjön Dörarp 127:1 Dörarp 131:1 Dörarp 129:1 Dörarp 130:1 Dörarp 128:1 Hummaskullen Svenska sjön Norrä Slättaträdan Viken Dörarp 15:1 Dörarp 14:1 Dörarp 13:1 Hallsjövik Fruns odlin Norregården Dörarp 132:1 Dörarp 30:1 Hallsjö Ö Dörarp 174:1 Hallsjö kyrkoruin Dörarp 11:1–4 Skattegården Dörarp 133:1 Dörarp 133:1 Norra Hallsjö Dörarp 9:1 Dörarp 65:1 Dörarp 8:1 Dörarp 134:1 Södregården Hallsjö Dörarp 5:1 Dörarp 7:1 Dörarp 4:1 Undersökningsområde Registrerad fornlämning Mustena Figur 2. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 63E1ES Kvänarp. Skala 1:10 000. Dörarp 1:1 6 Hallsjö 6:1 Spökekulle Mustena Inledning Under hösten 2012 genomförde Riksantikvarieämbetet UV Syd, tillsammans med personal från Kulturparken Småland en arkeologisk undersökning inom Hallsjö historiska bytomt. Undersökningen var en av de få arkeologiska utgrävningar som gjorts av historiska bytomter i Kronobergs län och detta innebar en stor vetenskaplig potential, en möjlighet att komplettera den arkeologiska kunskapen om hur bebyggelseutvecklingen sett ut och områdets kulturhistoria. Arkeologi är ingen exakt vetenskap, utan tolkningarna bygger på tidigare forskning, arkeologens egen erfarenhet och analogier med annat arkeologiskt material från samma eller liknande områden. Det faktum att det gjorts så få undersökningar i Kronoberg försvårade tolkningen avsevärt; ytterst lite forskning har gjorts kring Kronobergs historiska bytomter eller dess föregångare och endast ett litet jämförbart material fanns att tillgå. Tolkningarna i föreliggande rapport bygger därför på en kombination av arkeologiska resultat, tvärvetenskapliga analyser, jämförelser med annat närliggande arkeologiskt material samt resonemang kring rumslighet och sannolikhet. Tolkningen av bebyggelseutvecklingen och kulturhistorien i Hallsjö by begränsades ytterligare av det förhållandevis smala undersökningsområdet, vilket medförde att bosättningen som helhet inte var möjlig att avgränsa. Rapporten är uppdelad i tre delar, i del I redovisas den arkeologiska undersökningens förutsättningar, upplägg och genomförande. I den andra delen redovisas undersökningens resultat mer ingående och detaljerat, med inriktning mot de arkeologiska kontexterna, fynden och de naturvetenskapliga analyserna. I den tredje delen presenteras resultaten från undersökningen och tolkningar av desamma. Denna del presenteras som en kronologisk serie av faser, där utvecklingen och händelserna beskrivs i stora drag. Här görs även en utvärdering av projektet. Grundläggande bearbetning och redovisning har gjorts av Linda Billström. Torbjörn Brorsson har analyserat keramikmaterialet och skrivit redovisningen av detta i avsnittet Keramikanalys. Det osteologiska materialet har bearbetats och redovisats av Ola Magnell i avsnittet Osteologisk analys av djurben. Analysen av makrofossil har gjorts av Anna Broström, som även presenterar resultatet i avsnittet Makrofossilanalys. Bakgrund och projekthistorik Resultat från förundersökningen En arkeologisk förundersökning genomfördes under våren 2012 av Riksantikvarieämbetet UV Syd, inom ramen för Svenska Kraftnäts infrastrukturprojekt Sydvästlänken. Ett flertal boplatsindikerande lämningar i form av stolphål och lager framkom centralt på området vid förundersökningen (Kronberg, Billström & Stark 2014). På en liten höjd i norra delen av området framkom stolphål och en härd som tolkades som ett litet hus (Hus 1), i samma område bildade en rad stolphål en möjlig hägnad i nord–sydlig riktning. En trolig datering av lämningarna är yngre järnålder (vendeltid–vikingatid) baserat på bland annat fynd av vendeltida/vikingatida keramik. Lokaliseringen av järnåldersgrav- Hallsjö 6:1 7 fält har ibland använts som ett led i att försöka identifiera de befolkade bygderna under järnåldern. De bebyggda områdena utgjordes av gårdar, byar, odlad mark och betesmark. De olika bygderna separerades genom stora obebodda skogsområden. I Finnveden låg de bebodda platserna omkring sjöarna Bolmen, Vidöstern och Flåren samt Lagandalen och omgavs av skogsområden och hedar (Svanberg 2003a:151 ff ). Endast ett fåtal lösfynd av tegelbrockor, yngre rödgods och 1600-talsmynt visar på att platsen varit bebodd även under historisk tid. Några strukturer eller anläggningar som tydligt kunde föras till historisk tid påträffades inte vid schaktningen. Enligt storskifteskartan från år 1814 låg den historiska byn inom arbetsområdet för kabelnedläggningen och det fanns därför möjlighet att påträffa eventuellt bevarade lämningar. Vid schaktningen framkom ett stort brandlager (FU9636) i södra delen. Lagret fortsatte utanför schakten och dess fulla utsträckning kunde därför inte avgöras. Brandlagret bestod av sot och träkol samt en stor mängd skörbränd sten. I syfte att avgöra lagrets mäktighet samt stratigrafi, lades en provruta ut (1×1 meter). I rutan påträffades en bit keramik (FU Fnr 27) som daterades till vendeltid/vikingatid. Under brandlagret framkom ännu ett eldpåverkat lager (FU9830), även det med mycket skörbränd sten. I detta område kunde en bevarad lagerföljd på några decimeter påvisas och det fanns indikationer på att det även skulle kunna finnas i norr. Liknande lager av skörbränd sten har även påträffats i Järrestad i Skåne samt i Hossmo i Småland. I Järrestad hade ett ca 300 m2 stort område täckts med ett påfört lager skärvsten. Lagret anses ha påförts under ett och samma tillfälle runt mitten av 800-talet (Söderberg 2003:135). Vid en arkeologisk slutundersökning av områdena Hossmo och Binga i Hossmo socken, Kalmar kommun, framkom vid Ljungbyåns strandkant ett större utkastlager bestående av skörbränd sten, sot, kol, brända och obrända ben samt järnföremål. Järnföremålen bestod av bland annat klinknaglar, brickor, en mejsel och en syl (Having 2001:555). Lämningarna av skörbränd sten tillsammans med sot och kol var svårtolkade och i förundersökningsrapporten presenterades två teorier: • Området har använts vid kremering av de döda, innan de gravlades på något av gravfälten i närheten av boplatsen. • Området har använts för att genom vattenånga böja och forma brädor som skulle användas vid till exempel skeppsbygge. Förundersökning Slutundersökning Figur 3. Det aktuella undersökningsområdet samt förundersökningsytan och de schakt som drogs vid förundersökningen. Skala 1:1200. 8 Hallsjö 6:1 Enligt Fredrik Svanbergs studie av vikingatidens begravningsritualer i sydöstra Skandinavien och mer specifikt i Finnveden, skedde åtskilliga kremeringarna på plats för den kommande gravhögen. Högen restes sedan ovanpå brandlagret som bildats (Svanberg 2003b:39). Detta talade emot den första tolkningen eftersom de kända gravfälten ligger väster och söder om bytomten, men möjligheten hölls öppen inför slutundersökningen (Kronberg, Billström & Stark 2014). Syfte, ramar och direktiv för undersökningen Den 13 juli år 2012 gjorde Länsstyrelsen i Kronobergs län en inbjudan till Riksantikvarieämbetet UV Syd att inkomma med en undersökningsplan och kostnadsberäkning för särskild undersökning enligt 2 kap 13 § KML av fornlämningen nr 133 i Dörarps socken, Ljungby kommun (lst ärendenummer: 431-3854-12). Målsättningarna med den arkeologiska slutundersökningen skulle vara: • Att skapa ny och meningsfull kunskap om bebyggelsen i sydvästra Småland under yngre järnålder och historisk tid, med avseende på rumslig, social och ekonomisk utveckling. • Att kunskapen skulle uppfylla det vetenskapliga kravet på genomlyslighet och granskningsbarhet och ha relevans för myndigheter, forskning och allmänhet. Dokumentationen skulle vara av god vetenskaplig kvalitet och tillräcklig för att ge kunskap om de borttagna fornlämningarna. • Att väva in den nya kunskapen om bytomter i sydvästra Småland i en pågående vetenskaplig diskussion. Beslut och tilläggsbeslut Enligt förfrågningsunderlaget skulle undersökningsplanen lämnas in senast 2012-08-13 och Länsstyrelsen fatta beslut om undersökningen senast 201209-01. Beslutsfattandet blev något försenat och beslut i ärendet fattades 2012-09-14. Efter att exploatören bekräftat att de ville ha den särskilda undersökningen genomförd, lämnade Länsstyrelsen tillstånd till ingrepp i del av fornlämning nr 133 i Dörarps sn, Ljungby kommun med stöd av 2 kap. 12 § lagen (1988:950) om kulturminnen mm (KML). Fältarbetet inleddes 2012-10-10 och avslutades 2012-11-09. Då det ca en vecka in i fältarbetet kom information från exploatören om att arbetsområdets utsträckning hade ändrats, samt att det framkom fler och mer komplexa lämningar än beräknat, inkom Riksantikvarieämbetet UV Syd, direkt efter fältarbetets avslutande, med ett äskande om ytterligare medel. Den äskade tilläggsbudgeten var avsedd att ge möjligheter till analyser och tolkningar av det utökade undersökningsmaterialet samt täcka de kostnader som uppstod i samband med oklarheterna gällande arbetsområdet. Länsstyrelsen dröjde dessvärre med att fatta ett tilläggsbeslut och först 2014-03-20 Hallsjö 6:1 9 beslutades att med stöd av 2 kap. 13 § (1988:950) Kulturmiljölagen (KML), bevilja den äskade tilläggsbudgeten. Rapportarbetet inleddes i direkt anslutning till fältarbetet, men kunde inte slutföras inom utsatt tid på grund av ovan angivna omständigheter. Kunskapsläget Hallsjö och dess omgivningar Den historiska byn Hallsjö (RAÄ 133) ligger i Dörarps socken, Sunnerbo härad, i det småländska landet Finnveden. Det omgivande landskapet karaktäriseras av böljande topografi, ån Lagan och relativt jämnt fördelade områden med skog och öppen odlingsmark och/eller äng samt beteshagar. Jordarten består till största del av isälvssediment samt blockig morän. Idag används marken som vall tillhörande fastigheten Hallsjö 6:1, Södergården. Namnet Hallsjö anses syfta på gravhög, där förleden kan vara ett ord som motsvarar det fornisländska ordet för man, ”halr” och efterleden vara en förvanskning av ”höga” som har sitt ursprung i yngre järnålder. Det äldsta kända belägget för namnet dateras till 1390 och stavas ”Halsuge”, år 1406 stavas namnet ”Halshughæ” ( Jönsson 1988:28 f ). Ursprungligen var Hallsjö en egen socken med en kyrka från 1100-talet. Historikern Lars-Olof Larsson menar att Hallsjö socken, som en följd av Digerdöden och agrarkrisen i mitten av 1300-talet och den efterföljande ödeläggelsen, kom att slås samman med grannsocknen Dörarp under loppet av senmedeltiden (Larsson 1986:184). Kyrkan, som idag endast är en ruin, ligger på höjden väster om byn, där även det största höggravfältet (RAÄ 9) ligger. På storskifteskartan från år 1814 ligger kyrkan på byns utmark, inte i byn, vilket kan tyckas lite märkligt. En hypotes är att kyrkan ursprungligen var en så kallad gårdskyrka, uppförd på en storgårds tomt. Gårdskyrkan ersatte då gårdens förkristna kultbyggnad – hallen (Anglert 2001:493). Byn bestod vid storskiftet år 1814 av fem gårdar, fyra av dem låg samlade på en bytomt och den femte, Norregården (RAÄ 132) låg en bit ifrån, norr om bytomten (fig. 7). Till formen kunde byn i det närmaste karaktäriseras som en platsby/rundby, i vilken gårdarna var grupperade kring en öppen plats i mitten, oftast en bygata, en vattensamling eller en betesvall. I Hallsjös fall bestod den öppna platsen av en oregelbundet formad bygata som i nordväst mynnade ut i en fägata som i sin tur ledde mot den gemensamma utmarken. I och med att en av gårdarna låg avsides, skulle byn även kunna kallas klungby, där en eller flera brukarenheter kunde ligga lite avsides för sig själva eller i oregelbundna klasar eller klungor. I de flesta fall omgavs de historiska gårdarna av inhägnade tomter/tofter som fungerade som gårdsplan och odling av köksväxter. Vissa gårdar hade separata så kallade ”Kålgårdar” för detta ändamål. Tomten/toften hade även en rättslig och egendomsmässig betydelse då dess längd längs bygatan ofta var tydligt markerad och längden angav respektive gårds del av hela bytomten samt hur inägorna skulle fördelas och hur många kreatur som fick beta på utmarken (Hellspong & Löfgren 1994: 56, 58 f ). Boskapsskötseln var betydande i Kronobergs län och andelen äng i förhållande till åker enligt kartor från 1600–1700-talen, var inte sällan 1:10. Åkern och ängen var oftast organiserade inom ett gärde 10 Hallsjö 6:1 Figur 4. Höggravfältet RAÄ 9 med utsikt över undersökningsområdet. Foto taget från väster. Foto UV Syd. och åkrarna brukades utan träda i så kallat ensäde. Detta kan vara en följd av den rikliga tillgången på gödsel i och med boskapsskötseln. Åkrarna var små och anpassades efter terrängen och de låg ofta på höjdlägen (Höglin 1998:17). Hallsjö by avvek inte från mönstret utan varje gårdsenhet låg inom ett inhägnat område vilket utgjorde gårdstomten. Hallsjö bys ägor var uppdelade i åker, äng och utmark. Byn och åkermarken var samlad i den norra delen av ägorna. Enligt kartan över storskiftet var byns åkrar uppdelade i parceller med både regelbunden och oregelbunden form (blockoch oregelbundna parceller) samt även åkrar med avlång form, så kallade bandparceller. Marken var troligen avgränsad av vallar eller diken, vilka inte är synliga ovan mark idag. By- och gårdstomter har ofta lång kontinuitet bakåt som boplatser och den medeltida bebyggelsen återfinns många gånger på de redovisade gårdstomterna. Inom eller i anslutning till de historiska gårdstomterna påträffas ibland även de förhistoriska boplatserna (Tollin 1991:53). Fornlämningsmiljö och topografi Området kring Hallsjö är fornlämningsrikt. Söder och väster om byn ligger tre höggravfält daterade till yngre järnålder/vikingatid. Det största gravfältet (RAÄ 9), väster om byn, ligger på en rullstensås i nord–sydlig riktning (se fig. 2). På denna höjdrygg ligger även ruinen efter sockenkyrkan (RAÄ 11:1) samt dess ödekyrkogård (RAÄ 11:2). Söder om bytomten ligger två gravfält (RAÄ 5 och 7). På och omkring bytomten finns flera naturliga källsprång, Hallsjö 6:1 11 en del av dem har under lång tid använts som offerkällor. De mest kända av dessa är ”Helga Svags källa” (RAÄ 8) där det enligt uppgift i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister FMIS, ska ha plockats upp bland annat mynt och guldkedjor under mitten av 1800-talet. Föremålen lades enligt uppgift ned i källan igen. En annan källa kallad ”Helig Styrks källa” ligger i närheten (RAÄ 65) och är synlig ovan mark som en stenskodd brunn, troligen fungerande som gårdsbrunn till en av gårdarna vid någon tidpunkt. De övriga kringliggande lämningarna består till stor del av fossil åkermark med röjningsrösen. Hallsjö bytomt ligger i Dörarp socken, Sunnerbo härad. Bytomten är placerad i Lagandalen, en av centralbygderna i Finnveden. Idag tillhör Hallsjö Dörarp socken men under medeltiden utgjorde området en egen socken med namn efter byn. Kronobergs län utgör den södra sluttningen av det sydsvenska höglandet. Terrängen är kuperad och höjdpartierna utgörs huvudsakligen av drumliner och åsar som löper i nord–sydlig riktning. Jordarten består av sandig morän med inslag av sten och block. Landskapet präglas av Lagan samt öppen odlingsmark blandad med ängsmark och skogsmark. Det aktuella området ligger i relativt flack odlingsmark ca 650 meter från Lagan och används nu till vall. Jordbruksmarken domineras av åkrar och mindre partier hagmark. Området är klassat som kulturmiljö av riksintresse då området uppvisar en sammansatt fornlämningsmiljö och en lång bosättningskontinuitet invid en kyrkplats. Tidigare byundersökningar i Kronobergs län År 1994 genomfördes en arkeologisk förundersökning av delar av Eka bytomt i Ljungby socken (RAÄ 106:1) belägen cirka 10 km söder om Hallsjö. Vid undersökningen påträffades bebyggelselämningar samt keramik, vilken daterade lämningarna till vikingatid/tidig medeltid. Även boplatslämningar från mellersta bronsåldern påträffades. Den medeltida bebyggelsen låg koncentrerad på en platå och lämningarna tunnades ut nedåt sluttningarna. På den historiska byns utmarker ligger ett större och tre mindre järnåldersgravfält, där majoriteten av gravarna består av högar (Skoglund 1994). År 1995 genomförde Smålands museum en arkeologisk undersökning inom fastigheten Norraby 6:4 i Söraby socken (RAÄ 223). Boplatsen låg cirka 53 km öster om Hallsjö. Boplatslämningar från stenålder respektive bebyggelse med kontinuitet från vikingatid till 1800-tal påträffades. I byn fanns under medeltiden en kyrka och troligen även en storgård redan under tidig- och högmedeltid. Hypotesen var att kyrkan uppfördes invid denna storgård (Hansson 1996). Riksantikvarieämbetet UV Syd och Smålands museum genomförde år 2009 en arkeologisk slutundersökning i Huseby (RAÄ 437, Skatelövs sn). Boplatsen låg ca 40 km sydost om Hallsjö. Vid undersökningen påträffades 24 hus som daterades till vendel- och tidig medeltid samt 1600–1700-tal (Nylén & Söderberg 2009). Resultaten av dessa undersökningar visar att den historiska byn hade en första men glesare fas under yngre järnålder. 12 Hallsjö 6:1 Ytterligare några medeltida bebyggelselämningar har påträffats vid Berga kyrka där det även framkom kulturlager och fynd som daterats till vikingatid-tidig medeltid, en huvudgård fanns på platsen under medeltid och platsen fick dessutom privilegier som handelsstad, något som dock aldrig förverkligades. Undersökningar längs väg 122 kom att beröra flera bytomter i Nöbbele socken i sydöstra delen av Växjö kommun. De undersökta ytorna var dock små eller belägna i bytomternas utkant. Vid Orraryds bytomt undersöktes kraftiga kulturlager daterade till sen vendeltid och vikingatid (Nylén & Söderberg 2009). Arkeologiska undersökningar av boplatser från yngre järnålder samt historiska bytomter är förhållandevis få och kunskapen om bebyggelsens etablering, utseende och reglering är ytterst fragmentarisk. Problemområden och frågeställningar inför undersökningen Forskningen kring bybildningen har varit en angelägen disciplin för medeltidsarkeologi/historisk arkeologi under lång tid och under senare år även inom förhistorisk arkeologi – då främst järnålder. Jan-Henrik Fallgren karaktäriserar en by som en grupp av minst två gårdar med ett gemensamt namn, vars ägor och hägnader gränsar till varandra. Gårdarnas ägor kunde vara blandade inom en eller flera gemensamma hägnader och utanför dessa fanns en eller flera samfällda resurser (Fallgren 2006:95). Utifrån dessa kriterier kan således även en del fossila bebyggelselämningar från förhistorisk tid klassas som byar. I Skåne har bebyggelseutvecklingen inom främst slättlandskapet länge studerats. Ett förändringsskede har kunnat beläggas till sen vikingatid då bosättningarna, ofta uppförda utanför de historiska bytomterna, upphörde och en ny bebyggelse uppfördes inom de medeltida byarnas områden och/ eller på deras toftmarker. Relevanta frågeställningar har varit kontinuitet – diskontinuitet, varför flyttade inte byn än en gång under slutet av järnåldern? etableringsskedet och vad/vem som initierade detta, när etablerades byarna och fanns det en medveten strategi? En förskjutning mot social organisation samt genus- och aktörsperspektiv har framkommit under senare år (Callmer 1986, 1991; Schmidt Sabo 2001, 2005; Thomasson & Olsson 2001; Fallgren 2006). Forskningen kring byar i ris- och skogsbygder har inte utförts i samma stora utsträckning som kring byarna i slättbygder. Undersökningsområdets karaktär som slättby, men i ett landskap dominerat av skog, öppnade upp för möjligheter att studera det förhistoriska och historiska samhället och dess framväxt i sydvästra Småland. En undersökning av Hallsjö bytomt ansågs ha stor arkeologisk potential, då det har utförts förhållandevis få bytomtsundersökningar i Småland. Trots det relativt begränsade undersökningsområdet, fanns stora möjligheter att studera flera intressanta aspekter av bebyggelsen i sydvästra Småland under yngre järnålder och tidig historisk tid. Hallsjö 6:1 13 Inför slutundersökningen formulerades ett antal fördjupningsområden: • De förhistoriska föregångarna till den medeltida byn • Bybildningsprocessen vid övergången mellan yngre järnålder och tidig medeltid, kontinuitet och diskontinuitet i bebyggelsen. • Gården i ett mikroperspektiv: rumslig, social och ekonomisk utveckling över tid, från yngre järnålder fram i modern tid. • Gränser och deras utseende: vallar, diken, stensträngar eller hägnader? • De registrerade offerkällorna (RAÄ 65 och RAÄ 8) ger möjlighet att studera kult, folktro och religion inom området. Källorna är intimt förknippade med bebyggelsen och har även brukats som brunnar. Metoder, fynd och analysstrategier Fältarbete Fältarbetet inleddes den 10 oktober och pågick fram till den 9 november 2012. De inledande insatserna gjordes med en mindre personalstyrka, vilken kom att utökas efterhand som den avbanade ytan blev större och det framkom fler kontexter. Avbaningen av matjorden var planerad att göras under den första veckan. Detta genomfördes inte då det visade sig att det var betydligt mer svårschaktat än väntat, på sina ställen fanns flera stora markfasta block och alven bestod av småblockig morän. En stor del av undersökningsområdet låg dessutom under en högspänningsledning, vilket innebar att schaktningen måste företas ytterst försiktigt. Dokumentations- och undersökningsmetoder Undersökning och dokumentation av de undersökta lämningarna skedde enligt två olika metoder, beroende på fornlämningens skiftande karaktär. På en stor del av undersökningsområdet fanns inga bevarade kulturlager, varför matjorden banades av ned till alven. De kontexter som framkom i alven undersöktes genom klassisk arkeologisk metod, undersökning till 50 % och sedan dokumentation av sektionen på ritfilm. På de få ställen det fanns bevarade kulturlager genomfördes undersökningen enligt stratigrafisk metod, där alla lämningar dokumenterades likvärdigt och undersöktes i omvänd kronologisk ordning, det vill säga den yngsta lämningen undersöktes först. • För inmätning användes en RTK-GPS av typen Trimble. • Fotodokumentation gjordes med en digitalkamera av märket Nikon D70. • Dokumentation på ritfilm gjordes i skala 1:20. 14 Hallsjö 6:1 • Inmätning av kontexter, registrering av fynd, kontexter, ritningar och foton gjordes i Intrasis. • Beräknat antal kontexter var ca 1100 varav minst hälften skulle undersökas. Den totala mängden arkeologiska lämningar uppgick till 1491 (se Avsteg från undersökningsplanen och Arkeologiskt resultat och måluppfyllelse). • Allt dokumentationsmaterial skulle vara genomgånget, kontrollerat och sammanställt när undersökningen var klar i fält. Detta kunde bara delvis genomföras (se Avsteg från undersökningsplanen och Arkeologiskt resultat och måluppfyllelse). Stratigrafisk analys För att kunna identifiera och förstå mänskliga handlingar, som resulterat i arkeologiska lämningar i form av kulturlager, är det nödvändigt att dokumentera och tolka samtliga stratigrafiska enheter (kontexter). Utöver det rent deskriptiva momentet i undersökningen, är frågan varför handlingar ägt rum ett viktigt led i förståelsen av det förflutna. För en stratigrafisk analys som genomförs med kontextuell metod, innebär synsättet att varje stratigrafisk enhet inte kan existera ensam utan anses höra samman med andra enheter eller sammanhang (lat. kontext) och som därigenom får sina begränsningar och relationer. De stratigrafiska enheterna utgör den minsta analytiska beståndsdelen och ligger till grund för vidare bearbetning och resonemang (Larsson 2000: 98 ff ). Varje enskild stratigrafisk enhet är ett resultat av en handling, medveten eller omedveten, och skall därför undersökas, dokumenteras och tolkas. Detta arbetssätt leder till ett stort antal enheter, vilka måste bearbetas ytterligare för att kunna hanteras och presenteras. Att korrekt ange kontextens stratigrafiska relationer, till andra enheter runt omkring, är av yttersta vikt för att en stratigrafisk analys ska kunna göras. Varje kontext inordnas i ett stratigrafiskt relationsschema (Harris matrix) med syfte att illustrera de enskilda kontexternas rumslighet och varaktighet. Hela undersökningsytan kan på detta sätt åskådliggöras och förtydligas. Eventuella misstag i den stratigrafiska sekvensen upptäcks också lättare likaså utgör schemat ett underlag för vidare bearbetning och indelning av kontexterna i grupper. Gruppering och fasindelning Efter det att varje kontexts stratigrafiska förhållande till omkringliggande kontexter fastställts, börjar arbetet med att ytterligare förenkla hanteringen av materialet genom att indela kontexterna i grupper. En grupp består av en eller flera kontexter som tillsammans utgör en helhet/konstruktion eller som har likvärdig tolkning. En grupp kan sägas vara ett resultat av en aktivitet, vilken efterlämnat spår alternativt avsaknad av spår (avröjning). Indelningen av kontextuella enheter i grupper är beroende av vad arkeologen lägger i begreppet och hur pass detaljerad grupperingen skall vara. Ett stolpbyggt hus kan utgöra en grupp, där alla ingående strukturer (stolphål, härdar etc) har sammanförts som en grupp. I de fall då en övergripande tolkning i form av hus inte har varit uppenbar eller då en mer noggrann gruppindelning Hallsjö 6:1 15 har använts, kan ett hus komma att utgöras av flera grupper exempelvis en grupp för golvlager, en grupp för eldstad och en grupp för innerväggar. Grupperna har då vid bearbetningen efterhand kunnat läggas samman och bilda en huslämning bestående av flera grupper. Fasindelningen utgör en högre tolkningsnivå än grupperna. Varje fas har byggts upp av flera grupper, vilka tolkats vara förhållandevis samtida i tid och rum, med hjälp av en stratigrafisk gruppmatris. I många fall har sannolikhetsresonemang omkring gruppernas tidsmässiga och rumsliga förhållanden fått ligga till grund för fasindelningarna. Vid fasindelningen användes bebyggelsens utseende och förändringar som utgångspunkt. Avgörande för ett skifte av faser blev identifierade och övergripande omstruktureringar av bebyggelsen, av tomterna eller av ett enskilt hus eller del av ett hus. Varje bebyggelsefas beskrivs på två platser i rapporten, dels som löptext under rubriken Hallsjö by från vendeltid till laga skifte, dels i tabellform som Bilaga 2. Fyndstrategi Utifrån resultatet från den översiktliga förundersökningen förväntades antalet fynd bli få, omfattande material kunde endast eventuellt förväntas från offerkällan, RAÄ 65. Förväntade fyndkategorier var metall, ädelmetall, keramik, tegel, bränd lera samt från offerkällan organiskt material såsom trä, läder och ben. I övriga kontexter var bevaringsförhållandena för organiskt material dåliga. Insamling och dokumentation Fynd som ansågs anmärkningsvärda eller där kontexten var viktig skulle mätas in med RTK GPS. Övriga fynd samlades in per kontext och relaterades vid registrering till respektive kontext. Samtliga fynd med förmodat förhistoriskt eller medeltida ursprung togs tillvara och registrerades. Av intresse var även fynd från tidigmodern tid (1500–1800-tal). Fragment av ben, bränd lera med mera som var alltför små för att identifieras tillvaratogs inte. Deras närvaro dokumenteras enbart i text. Bränd lera och lerklining sparades endast om det förekom någon sorts avtryck i dem eller som ett representativt urval. Offerkällan ansågs vara av sådan betydelse att alla fynd från denna kontext skulle tas tillvara. Metalldetektor användes konsekvent vid avbaning av matjorden samt vid undersökning av lager, gropar, brunnar, diken etc. Tidigare byundersökningar har visat att avsökning med metalldetektor är mycket effektiv och en genomgång av matjorden kan bidra med viktig information om lämningars utbredning, bevarandegrad och datering. Vid metalldetekteringen skulle föremål med förmodat förhistoriskt eller medeltida ursprung tas tillvara. Fynd med yngre dateringar skulle endast sparas då de bedömdes vara viktiga för tolkningen av yngre aktiviteter på plats. Vid undersökningen visade det sig att de allra flesta fynden som påträffats med hjälp av metalldetektor hade yngre dateringar. Bas- och specialregistreringen har gjorts i Intrasis enligt de metadatamallar som är framtagna för respektive materialkategori. Vid registreringen 16 Hallsjö 6:1 gjordes även en gallring där bland annat järnföremål, som inte ansågs bidra till tolkningen eller som var alltför angripna av rost, kastades efter registrering. Detsamma gjordes med lerklining. Konservering En schablonkostnad på 6000 kr hade lagts in i kostnadsberäkningen om det skulle påträffas fynd som behöver konserveras. Vid registrering av fynden ansågs det inte föreligga några konserveringsbehov och kostnaden om 6000 kr kommer således inte att tas ut. Analysstrategi För att klargöra och besvara de frågeställningar som angavs i undersökningsplanen, användes ett tvärvetenskapligt arbetssätt, där resultaten från naturvetenskapliga analyser integrerades i redovisningen av de arkeologiska resultaten (del III). Tyngdpunkten lades på prover som kunde ge information om kronologi, kontinuitet, produktion och social organisation. Analyser genomfördes endast då materialet ansågs kunna svara på dessa frågeställningar. Makrofossilanalys Makrofossilanalyser kan visa vilka grödor som odlades, hanterades och processades på platsen. De kan även ge information om vilka funktioner och aktiviteter som fanns på olika delar av området. Makrofossilprov togs ur utvalda kontexter såsom stolphål efter takbärande stolpar, gropar och lager. FD Anna Broström vid Riksantikvarieämbetet UV Syd valde ut ett antal prover och processade dessa. Resultaten presenteras i avsnittet Makrofossilanalys. C-analys 14 Då få daterande fynd förväntades komma från kontexterna, kom ett antal 14 C-analyser att vara nödvändiga för att kunna besvara frågor kring platsens kronologi. Materialet samlades in från hus och konstruktioner i första hand men även från kontexter där det kunde antas att aktiviteter och verksamheter hade ägt rum. Planerat antal analyser i det första skedet var tre stycken, vilket också var det antal som skickades till 14C-analys. Efter ett beviljat äskande om tilläggsbudget, där det bland annat äskades för ett utökat antal 14 C-analyser, skickades ytterligare 13 prover på analys, dock utan att först vedartbestämmas (se vidare Resultat av 14C-analysen). Vedartsanalys I syfte att utröna egenåldern hos påträffade träkol, skickades de tre första 14 C-proverna på vedartsanalys till Ulf Strucke vid Riksantikvarieämbetet UV Mitt i Stockholm, därefter vidare till 14C-analys vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala (se vidare Resultat av vedartsanalysen). Osteologisk analys Då bevaringsförhållandena för ben var relativt dåliga inom undersökningsområdet, förväntades inga mängder av benmaterial. Av intresse var Hallsjö 6:1 17 emellertid att söka utröna om det har skett kremeringar inom området. Benmaterial, även små fragment från de stora brandlagren i söder, kom därför att tillvaratas och analyseras av osteolog FD Ola Magnell, Riksantikvarieämbetet UV Syd. De påträffade djurbenen från andra delar av undersökningsområdet var så pass få, att alla samlades in och analyserades. Resultaten av den osteologiska analysen presenteras i avsnittet Osteologisk analys av djurben. Keramikanalys Keramikmaterialet var en viktig fyndkategori och analysen syftade till att ge information om gårdarnas kronologi och kontinuitet, bybornas sociala status, handel och kommunikation samt eventuella verksamheter vid sidan av den agrara näringen. En typologisk bestämning av keramiken gjordes på UV Syd och en mer djupgående analys av keramikmaterialet utfördes av Dr.rer.Nat. Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier (se vidare under avsnittet Keramikanalys). Avsteg från undersökningsplanen Tid Avseende den planerade tiden för genomförandet av fältarbetet, gjordes inga avsteg. Tidsplanen kunde hållas trots ibland ogynnsamma väderförhållanden med regn och ibland minusgrader samt ett ändrat arbetsområde (se nedan). Tillgänglighet Inga större problem uppstod i förhållande till tillgängligheten till undersökningsområdet. Första dagen gick fortfarande boskap och betade på platsen, men de flyttades snabbt av markägaren. En högspänningsledning löpte tvärs över undersökningsområdet, vilket medförde att schaktning och arbete under denna genomfördes med stor försiktighet, vilket till en del gjorde schaktningen långsammare än planerat. Förutsägbarheten Det är alltid svårt, för att inte säga omöjligt, att förutsäga hur ett fältarbete ska te sig, vilken kvalitet och kvantitet kan vi förvänta oss på bevarade kulturlager och fynd. Vädrets makter är det inte mycket att göra åt och ett fältarbete som utförs under höstmånaderna löper oundvikligen stor risk att drabbas av ihållande regn och kanske även minusgrader och snö. Vid en kontextuell undersökning går det inte att fortsätta undersökningen om det regnar alltför mycket eftersom det finns en mycket stor risk att lagren trampas sönder. Vid minusgrader går det inte att undersöka kontexter eftersom det är svårt att undersöka för hand, dessutom riskerar en större del av kulturlagret dras bort, utan hänsyn till lagerföljd, om tjälen har satt in. Större avvikelser från undersökningsplanen Övergripande förutsättningar När undersökningen pågått i ungefär en vecka, meddelade exploatören att de hade flyttat på sträckningen av ledningarna, för att undvika att komma 18 Hallsjö 6:1 alltför nära den registrerade fornlämningen RAÄ 65, en källa som kan ha fungerat som offerkälla. Det nya området gick längre öster om källan och i söder kom området att förskjutas ca tio m åt öster. När denna information kom oss tillhanda, hade all grässvål inom undersökningsområdet redan banats av och metalldetektering av matjorden påbörjats. Dessutom hade en del av det ursprungliga arbetsområdet även schaktats av, detta innebar att det gått åt tid för schaktning av ytor som inte skulle ingå i arbetsområdet och att nya ytor måste tas upp vilket i sin tur ledde till att den planerade tidsåtgången för maskinen överskreds. Projektledning Projektledningen i fält var tänkt att dels vara ute i fält och fungera som resurs vid prioriteringar och tolkningar av kontexter, dels registrera undersökta kontexter i Intrasis. Enligt undersökningsplanen skulle allt dokumentationsmaterial vara genomgånget, kontrollerat och sammanställt när undersökningen i fält var klar. Dessvärre kunde denna planering inte hållas då det framkom fler lämningar än beräknat samt att det tog längre tid att undersöka dessa än vad som hade planerats. Följden blev att projektledaren spenderade all tid i fält och deltog i undersökningen av de framkomna lämningarna. Kontextregistreringen fick istället göras efter avslutat fälttid. Detta fick till resultat att det nödvändiga kontrollsteget i fält och möjligheten att direkt kunna diskutera med ansvarig arkeolog försvann, mycket tid som istället skulle ha använts till manusproduktion, gick åt till basregistrering. Prioriteringar I undersökningsplanen hade det utifrån resultaten från förundersökningen, beräknats att ca 1100 kontexter var att vänta, varav minst hälften skulle undersökas. Denna summa kom att öka till ca 1490 kontexter när allt hade mätts in med RTK-GPS. Ambitionen hade varit att undersöka alla lämningar, eftersom det sällan utförs större bytomtsundersökningar i Kronobergs län. Dessvärre kunde detta inte genomföras på grund av tidsbrist och en begränsad budget. Vid undersökningen gjordes prioriteringar löpande och en del kontexter blev inte undersökta. Platsens topografi och vädret var faktorer som påverkade hur prioriteringar gjordes. I den allra sydligaste delen av området trängde grundvattnet snabbt upp direkt efter schaktning. Några dagars regn förvärrade situationen och området kom att stå helt under vatten, vilket medförde att det inte gick att undersöka några kontexter i denna del av området. Området var det sista som skulle undersökas och det stående vattnet tillsammans med tidspressen, resulterade att ytan helt prioriterades bort. Källkritiska aspekter Flera källkritiska aspekter är närvarande vid arkeologiska undersökningar och påverkar resultatet mer eller mindre. Vissa aspekter är kopplade till den arkeologiska lämningen och varierar beroende på typen av fornlämning, lämningens stratigrafiska uppbyggnad och dess bevaringsförhållanden. Andra aspekter är direkt relaterade till undersökningen, givna förutsättningar och Hallsjö 6:1 19 ramar, undersökarnas kompetens, utrustning och strategi. En arkeologisk undersökning enligt kontextuella principer kräver mycket av de enskilda arkeologerna, både utbildning och erfarenhet, då dessa har ansvar för dokumentation och tolkning av de enskilda kontexter som de undersöker. Vidare krävs att all dokumentation kontrolleras, registreras och bearbetas löpande under fältarbetets gång, eftersom eventuella logiska fel eller brister då snabbt kan fångas upp i en mycket stor informations- och relationsmängd som skapas vid denna typ av undersökning. En historisk bytomt utgör, i vissa fall, ett komplext undersökningsområde med en bosättning och diverse aktiviteter koncentrerade på en liten yta under en lång tid. Detta innebär att ett stort antal arkeologiska spår skall undersökas och omvandlas till ett strukturerat och användbart källmaterial. Förutsättningarna är oftast till stor del beroende av lämningarnas bevaringsgrad och sekundära händelser, såsom yngre nedgrävningar, som kan ha fragmenterat äldre lämningar. Identifiering och avgränsning av olika kontexter kan försvåras och ta mycket tid i anspråk. En större grad av fragmentering innebär även att varje kontext har ett större antal fysiska och stratigrafiska relationer som måste bearbetas. Objektrelaterade aspekter De arkeologiska lämningarna inom Hallsjö 6:1 uppvisade mycket stor variation av stratigrafisk komplexitet, vilket innebar att den arkeologiska undersökningsmetoden måste anpassas efterhand, beroende på kontext. Inom större delen av undersökningsområdet var de bevarade lämningarna förhållandevis fragmenterade och påverkade av senare tiders aktiviteter. Ytan var till stora delar påverkad av senare tiders jordbruk, där framförallt det moderna jordbruket med djupplöjning gjort stor skada. Jordbruksbygd innebär även en allmänt hög fragmenteringsgrad som följd av modernt jordbruk med djupplog, ett långt och intensivt utnyttjande av höjdområden och matjordens varierande tjocklek. Det är således svårt att tyda huslämningar och lämningar efter olika gårdsnära aktiviteter och sedan sätta in dem i ett sammanhang. Undersökningens resultat och diskussionerna kring bebyggelseutvecklingen riskerar därmed att bli något missvisande. Förhållandet inom området längst i öster av undersökningsområdet, vilket även motsvarade den östligaste delen av gård E:s gårdsläge, var däremot det motsatta, med mycket välbevarade lämningar. Men även om lämningarna kunde konstateras vara välbevarade och inte påverkade av moderna ingrepp i någon större utsträckning, innebar en stor komplexitet och många händelser på en begränsad yta att mer tid måste läggas på att bestämma respektive arkeologiska objekts inbördes stratigrafiska relationer. Detta gjorde att området blev mycket svårundersökt och tidskrävande. Undersökningsrelaterade aspekter De källkritiska aspekter som kan kopplas till undersökningen berodde i mångt och mycket på en mycket pressad ekonomi och att personalen inte kunde vara densamma från fältstart till avslutandet av fältarbetsfasen. Den pressade ekonomin berodde på att parterna önskade en snabb och smidig undersökning. Dessvärre kom detta att påverka den planerade arbetsfördel- 20 Hallsjö 6:1 ningen och till viss del det arkeologiska arbetet negativt. Tidsaspekten är en viktig variabel att ta ställning till vid beräkning och planering av en arkeologisk undersökning. Kostnaden för den aktuella undersökningen skulle understiga 20 prisbasbelopp, medan ambitionsnivån enligt länsstyrelsens förfrågningsunderlag skulle vara hög. Med de ekonomiska direktiven som angivits, kom istället antalet mandagar att beräknas så snålt som möjligt och även tiden för den löpande kontrollen och registreringen av kontexter i fält. Resultatet blev att vissa arkeologiska kontexter undersöktes mycket snabbt eller inte alls. Den planerade stratigrafiska kontrollen i fält kunde inte genomföras eftersom den tiden behövdes för att hinna med att undersöka de framkomna lämningarna. All kontroll, registrering och bearbetning måste därför göras efter fältfasen och kom att ta mycket tid i anspråk. Dessvärre fanns det inte avsatt någon tid för detta arbete i projektbudgeten, med följden att projektledaren faktiskt kom att ägna en del kvällar och helger åt att färdigställa rapporten så att nödvändig akribi kunde uppnås. Personalen utgjordes till stora delar av erfarna arkeologer, men som till viss del inte vanligtvis arbetar med kontextuella undersökningar. Det vore därför önskvärt att undersökningar med denna grad av komplexitet eller fornlämningstyp (by- och gårdslägen) fortsättningsvis inte läggs under alltför strama ekonomiska ramar, utan tillåts kosta mera och således fokusera på de arkeologiska resultaten, vilka till syvende och sist är de viktiga i sammanhanget. Hallsjö 6:1 21 Figur 5. Undersökningsområdet och alla inmätta kontexter. Skala 1:800. 22 Hallsjö 6:1 Del II. Undersökningens resultat På den 4000 m2 stora undersökningsytan mättes 1490 arkeologiska kontexter in med RTK GPS. I undersökningsplanen uppskattades antalet arkeologiska kontexter till ca 1100, med utgångspunkt i förundersökningens resultat. Koncentrationer av bevarade lämningar kunde konstateras i norra delen av undersökningsområdet liksom i den sydöstra delen, där de flesta kvarvarande kulturlagren fanns (se fig. 5). Merparten av de inmätta kontexterna utgjordes av stolphål, totalt 706 stycken, därefter stenar (426 stycken) och lager (110 stycken). De stenar som mättes in hade bedömts ingå i en konstruktion av något slag, där stenarnas funktion kunde bestämmas, registrerades de istället som ”syllstenar” (25 stycken). Fyndmaterialet Det totala antalet tillvaratagna fynd uppgick till 773 stycken med en sammanlagd vikt på 9393 gram. Den största fyndgruppen blev inte överraskande Hus & husgeråd med 152 fyndposter, där de allra flesta utgjordes av keramik. Den minsta fyndgruppen var Beslag med endast tre fyndposter, med en vikt av sammanlagt 32 g. Kategorin Vapen bestod av fyra fyndposter, alla utgjordes av blykulor, totalvikt 39 g. Antal fynd inom varje fyndgrupp varierar, de flesta fyndgrupperna (tio stycken) ligger mellan intervallet 3–10 fynd, två stycken mellan intervallet 11–20 fynd och två stycken mellan intervallet 21–30 fynd. Tre fyndgrupper utmärker sig genom ett större antal fynd: 32 (Klädedräkt), 49 (Metallhantverk) och 385 stycken fördelade på 152 fyndposter (Hus & husgeråd). Vid hänvisning till enskilda fynd anges fyndnumret inom parentes, tillsammans med prefixet ”Fnr”, vid hänvisning till enskild kontext anges ID-numret inom parentes, hänvisning till grupp görs som ovan. Tabellen över fyndgruppen Hus & husgeråd har av utrymmesskäl lagts som bilaga (Bilaga 1). I texten hänvisas i flera fall till den bebyggelsefas som respektive fynd relateras till, se vidare tabell 24. Beslag Endast tre beslag påträffades vid undersökningen och två av dem framkom vid metalldetektering av matjordslagret (Fnr 143, Fnr 149). Ett rem- eller bältesbeslag (Fnr 143) stod ut genom sin ornamentik och sitt utförande. Beslaget var ca 45 mm långt och 22 mm brett, kanterna var naggade och slitna och beslagets ursprungliga rektangulära form hade slitits ned och var nu istället nästan oval. I ena hörnan fanns resterna efter en nit kvar och det är troligt att det även funnits nitar i de andra tre hörnen. Beslaget var Tabell 1. Antal inmätta arkeologiska kontexter fördelade på subklasser. Arkeologiska kontexter Antal Brunn 1 Dike 5 Grop 80 Gropsystem 1 Härd 16 Härdgrop 2 Lager 110 Nedgrävning 3 Pinnhål 2 Ränna 16 Sten 426 Stenlyft 77 Stenläggning 2 Stenpackning 1 Stolphål 706 Störhål 9 Störning 5 Syllsten 25 Syllstensrad 1 Ugn 2 Totalt 1490 Tabell 2. Samtliga fyndgrupper i Hallsjö med antal fynd och vikt per fynd. Fyndgrupp Antal Vikt (g) Beslag 3 32 Handel 27 137 Hus & husgeråd 385 4655 Hästmundering 9 62 Klädedräkt 32 142 Metallhantverk 49 2886 Mångsidiga redskap 6 364 Djurben 198 679 Lek & fritid 27 66 Vapen 4 39 Övrigt 33 331 773 9393 Totalt Hallsjö 6:1 23 Tabell 3. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Beslag samt kontexter där de påträffades. Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 13 Beslag Järn Beslag 1 9 17537 143 Vikingatida beslag CU-leg, ädelmetall Beslag 1 12 100 149 Beslag CU-leg Beslag 1 11 100 3 32 Summa Tabell 4. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Handel, samt kontexter där de påträffades Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 37 Mynt Koppar Mynt 1 3 13856 73 Mynt Koppar Mynt 1 5 100 77 Blyplomb Bly Plomb 1 5 100 83 Mynt Koppar Mynt 1 5 100 84 Mynt Koppar Mynt 1 8 100 88 Mynt Koppar Mynt 1 5 100 90 Mynt Koppar Mynt 1 10 100 92 Mynt Koppar Mynt 1 4 100 93 Mynt Koppar Mynt 1 3 100 104 Mynt Koppar Mynt 1 7 100 106 Mynt Koppar Mynt 1 4 100 107 Mynt Koppar Mynt 1 4 100 108 Mynt Koppar Mynt 1 7 100 112 Mynt Koppar Mynt 1 3 100 114 Mynt Koppar Mynt 1 10 100 115 Mynt Koppar Mynt 1 7 100 118 Mynt Koppar Mynt 1 3 100 125 Mynt Koppar Mynt 1 7 100 126 Mynt Koppar Mynt 1 4 100 127 Mynt Koppar Mynt 1 6 100 130 Mynt Koppar Mynt 1 2 100 134 Mynt Koppar Mynt 1 3 100 136 Mynt Ädelmetall Mynt 1 2 100 137 Mynt Koppar Mynt 1 6 100 138 Mynt Koppar Mynt 1 4 100 139 Mynt Koppar Mynt 1 5 100 147 Mynt Koppar Mynt 1 5 100 27 137 Summa tillverkat av kopparlegering med inslag av silver alternativ en försilvring. Med utgångspunkt ur ornamentiken daterades spännet till tidig vikingatid. Ytterligare ett beslag av kopparlegering påträffades (Fnr 149) i matjorden. Beslaget var ca 33×35 mm stort och hade avklippta hörn och en enkel ristad dekor i form av linjer som strålade ut från niten i centrum. Det är möjligt att beslaget suttit på en rem, men det är oklart om det har varit ett bälte eller t ex ett betsel. Handel I fyndgruppen Handel återfinns totalt 26 mynt och en blyplomb. Blyplomben (Fnr 77) hade en stiliserad kärve på framsidan och var troligen en sädesplomb som användes för att plombera ett visst mått av säd vid leverans. 24 Hallsjö 6:1 Tabell 5. Redovisning av helt eller delvis bestämda mynt. Fyndnr Valör Präglingsår Regent 73 ¼ skilling 1820 Carl XIV Johan 83 1 öre 1720–1778 Ulrika Eleonora/Fredrik I/Gustav III 88 ¼ skilling 1792–1809 Gustav IV Adolf 90 ¼ öre 1632–1654 Kristina 104 ¼ öre 1632–1654 Kristina 106 1 öre 1720–1778 Ulrika Eleonora/Fredrik I/Gustav III 108 ¼ öre 1632–1654 Kristina 112 ¼ (?) skilling 1818–1844 Carl XIV Johan 114 ¼ öre 1632–1654 Kristina 115 ¼ öre 1632–1654 Kristina 125 ¼ skilling 1803 Gustav IV Adolf 126 ¼ skilling 1837 Carl XIV Johan 127 ½ skilling riksgälds 1799 Gustav IV Adolf 130 ½ skilling riksgälds 1799 Gustav IV Adolf 136 Öre, silvermynt 1725 Adolf Fredrik 137 Öre 1719 Ulrika Eleonora 138 ½ skilling riksgälds 1799–1800 Gustav IV Adolf 139 ¼ skilling 1819 Carl XIV Johan Plomben var ett kvalitetsmärke och en kvalitetssäkring samtidigt som den identifierade varifrån säden kom. Av de 26 mynten som påträffades, blev alla utom ett funna genom metalldetektering av matjorden, ett enda mynt (Fnr 37) påträffades i ett utjämningslager (G25) som förts till fas 7. Myntet var i mycket dåligt skick och kunde inte bestämmas närmre. 18 av mynten kunde bestämmas till valör och/eller präglingsår och/eller regent. Resterande mynt var i så dåligt skick att de inte kunde bestämmas (se tabell 5). De flesta mynten utgjordes av ¼ öre präglade under drottning Kristinas regeringstid (fem stycken) samt ¼ skilling och ½ skilling riksgälds präglade under Gustav IV Adolfs regeringstid (totalt fem stycken). Därefter kom fyra ¼ skilling präglade under Carl XIV Johans regeringstid. Två mynt kunde inte närmre bestämmas än till 1719–1778, ett mynt hade präglats under Ulrika Eleonora och ett under Adolf Fredrik. Sammantaget kan det konstateras att alla mynt präglats mellan åren 1632–1844 och att de inte var av någon högre valör. Hus & husgeråd Den keramik som ingår i fyndgruppen behandlas separat i avsnittet Keramikanalys, övriga föremålskategorier behandlas här. Tabellen över fynd hörande till Hus & husgeråd återfinns som bilaga 1. De fynd som kunde kopplas till huset, byggnaden, utgjordes av lerklining, murtegel och planglas/fönsterglas. Fynden kopplade till hushållet var färre och bestod av en eldslagningsflinta (Fnr 164), sju glasskärvor från dryckesbägare, 18 glasskärvor som härrörde från buteljer eller flaskor samt en ölhane (Fnr 119). Lerklining påträffades i de flesta faser, men endast ett urval plockades in och därför är inte fyndmängden representativ för några av faserna. Det kan emellertid konstateras att lerklining hade använts flitigt, både på husens väggar och i ugnar. Det är inte omöjligt att en del av lerkliningen ursprung- Hallsjö 6:1 25 Tabell 6. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Hästmundering, samt kontexter där de påträffades Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 19 Hästskosöm Järn Spik 1 8 18210 163 Hästskosöm Järn Spik 1 6 2871 249 Hästskosöm Järn Spik 1 5 18560 264 Hästskosöm Järn spik 1 7 4621 275 Hästbroddar Järn spik 2 15 18210 331 Hästbrodd Järn spik 1 10 18210 332 Hästbrodd Järn Spik 2 11 18210 9 62 Summa ligen utgjort lerstenar som bränts vid en brand. Kategorin tegel är inte heller representativ, då endast en bit tegel tagits in. Den sparade tegelbiten (Fnr 193) var fragmenterad, men kunde konstateras ha mått som medeltida storstenstegel och härstammar troligen från en eldstad, eftersom en eventuell korsvirkesbyggnad på landsbygden skulle haft lertegel i facken och inte det dyrare teglet. Eftersom tegelstenen påträffades i matjorden, kunde den inte mer precist knytas till en fas. Hästmundering De fynd som kunde föras till fyndgruppen utgjordes uteslutande av hästskosöm och broddar. Det är dock möjligt att det kan ha funnits föremål som hört till denna grupp bland de järnföremål som inte togs in från fält eller som var alltför svårt angripna av rost för att kunna identifieras. De flesta sömmarna och broddarna påträffades i ett raseringslager (18210, G5) som kunde föras till fas 7 (ca 1660–1848). Även sömmarna från kontext 18560 (G32) och utjämningslagret 4621 (G43) tillhörde fas 7. En söm påträffades i ett brandlager (2871) som daterats till senmedeltid och förts till fas 5. Därmed inte sagt att det saknades hästar på gårdarna under de andra faserna, avsaknaden av hästmundering i övriga faser har troligen mer med bevaringsförhållanden att göra. Klädedräkt En stor andel dräktrelaterade föremål, såsom knappar, beslag och söljor, påträffades med hjälp av metalldetektor i matjorden, endast en knapp (Fnr 223) påträffades i ett utjämningslager (G25) tillhörande fas 7. De flesta föremålen i gruppen har relativt modernt ursprung och kan troligen föras till de två sista faserna 7 och 8. Bland fynden påträffades inga med förgyllning/ försilvring eller helt tillverkade av ädelmetall, de flesta gav ett förhållandevis enkelt intryck, utan att vara slarvigt tillverkade. Undantaget utgjordes av ett litet ringspänne/sölja (Fnr 101) som uppvisade stora likheter med ringspännet (R23:36) från Eketorp III, med ett runt tvärsnitt och oornerad ram (Borg 1998:261). Ringspännet dateras till vikingatid–tidig medeltid. Motiven på några av knapparna var företrädesvis naturalistiska med stiliserade blommor, stänglar och fåglar men även geometriska figurer med linjer eller punsdekor. Två uniformsknappar (Fnr 78, Fnr 110) påträffades, båda med Oscar I:s monogram (regent 1844–1859). 26 Hallsjö 6:1 Tabell 7. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Klädedräkt, samt kontexter där de påträffades Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 68 Knapp CU-leg Knapp 1 1 100 69 Knapp CU-leg knapp 1 1 100 76 Beslag/knapp CU-leg Beslag 1 2 100 78 Knapp CU-leg Knapp 1 5 100 79 Beslag CU-leg Beslag 1 9 100 80 Knapp CU-leg Knapp 1 3 100 81 Beslag CU-leg Beslag 1 2 100 82 Knapp CU-leg Knapp 1 2 100 85 Knapp CU-leg Knapp 1 6 100 89 Knapp CU-leg Knapp 1 2 100 91 Knapp CU-leg Knapp 1 2 100 98 Knapp CU-leg Knapp 1 4 100 99 Knapp Bly Knapp 1 7 100 100 Knapp CU-leg Knapp 1 2 100 101 Sölja, ringspänne CU-leg Sölja 1 3 100 103 Ram till fickur CU-leg Föremål 1 17 100 105 Beslag/sölja CU-leg Beslag 1 4 100 110 Knapp CU-leg Knapp 1 3 100 113 Knapp CU-leg Knapp 1 2 100 117 Sölja CU-leg Sölja 1 3 100 124 Sölja CU-leg Sölja 1 7 100 129 Knapp CU-leg Knapp 1 6 100 133 Knapp CU-leg Knapp 1 3 100 141 Knapp CU-leg Knapp 1 5 100 144 Knapp CU-leg Knapp 1 5 100 146 Knapp CU-leg Knapp 1 3 100 148 Knapp CU-leg Knapp 1 4 100 151 Knapp CU-leg Knapp 1 2 100 153 Knapp CU-leg Knapp 1 4 100 155 Skospänne/dubbelsölja CU-leg Spänne 1 10 100 157 Dräktspänne CU-leg Spänne 1 12 100 223 Knapp CU-leg Knapp 1 1 13856 32 142 Summa Metallhantverk En stor del av de föremål som kopplas till metallhantverk påträffades i kontexter hörande till de tre första faserna. Från fas 1 framkom uteslutande slagg, koncentrerat till hus 119 i söder (G119: Fnr 207, G118: Fnr 205) samt till det nordligaste området tillhörande gårdsenhet I, där slaggen påträffades i gropar (G68: Fnr 186, G78: Fnr 230, G91: Fnr 229) och i ett utrakningslager/gropfyllning (G79: Fnr 206). Slaggerna från gård I var ett resultat av järnframställning i närområdet, dock påträffades inga blästugnar. Under fas 2 koncentrerades fynden till gård IV och de utbredda lagren med skärvsten och brandlager tillsammans med ugnar, som tolkats vara platsen för ett metallhanverk, främst smide men möjligen även järnframställning. Det är både slagg (G50: Fnr 9) och bränd infodringslera (G50: Fnr 72, G44: Fnr 45) till ugnarna som har påträffats. I en avfallsgrop fanns en bit slagg (G105: Fnr34), och i härden hörande till hus 21 (G169: Fnr 228) fanns en stor bit slagg. Hallsjö 6:1 27 Under fas 3 flyttade fyndkoncentrationen till gård I där slagg påträffades i väggrännor hörande till hus 10 (Fnr 50 och Fnr 180). Det är oklart om slaggen från hus 10 hade omdeponerats i väggrännorna eller om den härrörde från järnframställning även under fas 3. Från hantverksområdet med skärvsten och brandlager tillvaratogs en mindre bit slagg (Fnr 11). Från fas 5 kom endast en bit slagg från ett lager tolkat som en markhorisont/äldre marknivå (Fnr40) som blivit kraftigt avröjd vid någon tidpunkt, det är därför relativt osäkert om slaggen hör hemma i kontexten eller blivit omlagrad. Fas 7 kunde uppvisa tre fyndposter, två bestående av slagg påträffad i raseringslager (G59: Fnr 14 och G5: Fnr 281), i ett golvlager (G37: Fnr 29) framkom två järntenar vilka skulle kunna vara ämnesjärn eller tänder till linkam eller dylikt. Från fas 8 kom en fragment av en degel från ett oidentifierat kulturlager (Fnr 220). Fyndspridningen visar att metallhantverk var vanligt och en viktig del av gårdarnas ekonomi, framförallt under vendeltid till tidig medeltid. Därefter tycks ekonomin ändra inriktning alternativt har metallhantverk skett på andra platser, utanför undersökningsområdet. Det är främst två områden som utmärker sig; gårdsläge I med fynd kopplade till järnframställning som påträffades i gropar och under en senare fas i väggrännor till en smedja eller dylikt (hus 10). Det andra området var gårdsläge IV där metallhantverksrelaterade fynd främst framkom från kontexter knutna till hus 119 och senare till hantverksområdet med skärvsten och brandlager. Slaggerna som framkom från gård IV utgjordes av smidesslagg (Fnr 31) men även produktionsslagg (Fnr 184 och Fnr 228). Detta skulle kunna visa på en specialisering av vissa gårdar, men det är osäkert då undersökningsområdet var så pass begränsat. Under fas 7 påträffades fynden i kontexter knutna till byggnaden i östra delarna av gård E, vilket skulle kunna tyda på en ekonomifunktion av något slag. Mångsidiga redskap Till denna grupp har förts föremål som har kunnat användas på olika vis och vars funktion inte har varit helt fastställd utan har kunnat anpassas utifrån behov. I fyndmaterialet finns två typer av dessa mångsidiga redskap, knivar, bryne och en slipsten, båda typer absolut nödvändiga i det dagliga livet. Föremålen kan även betecknas som tidlösa, då de inte förändrats nämnvärt över tid med hänseende på utseende eller funktion. Knivarna var dessutom alltför förstörda av rost för att kunna bestämmas närmre, inga knivskaft hade bevarats. Djurben I detta avsnitt redovisas antalet djurben, den sammanslagna vikten och arterna för respektive kontext. En mer ingående analys av de osteologiska fynden återfinns i avsnittet Osteologisk analys av djurben. 28 Hallsjö 6:1 Tabell 8. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Metallhantverk, samt kontexter där de påträffades. Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 9 Slagg Slagg Slagg 1 11 11995 11 Slagg Slagg Slagg 1 11 9367 14 Slagg Slagg Slagg 1 6 11070 29 Järntenar Järn Ten 2 12 13144 31 Smidesslagg Slagg Slagg 1 37 7378 34 Slagg Slagg Slagg 1 20 7348 40 Slagg Slagg Slagg 1 23 20549 44 Slagg Slagg Slagg 1 123 15113 45 Bränd lera Bränd lera Infodring 1 120 10978 50 Smidesslagg Slagg Slagg 1 343 15113 72 Bränd lera Bränd lera Infodring 1 3 9311 86 Bly Bly Smälta 1 8 100 94 Bly Bly Smälta 1 7 100 95 Smälta Cu-leg Smälta 1 8 100 96 Bly Bly Smälta 1 5 100 109 Cu-leg CU-leg Ten 1 3 100 120 Blyföremål Bly Föremål 1 15 100 131 Smälta CU-leg Smälta 1 5 100 132 Smälta CU-leg Bleck 1 3 100 142 Smälta CU-leg Smälta 1 18 100 150 Bleck CU-leg Bleck 2 3 100 152 Bränd lera Bränd lera Blästermunstycke 1 9 100 156 Smälta CU-leg smälta 1 1 100 159 Slagg Slagg Slagg 1 18 9367 180 Smidesslagg Slagg slagg 1 46 614 184 Stearinslagg Slagg Järnslagg 4 72 9311 186 Slagg Slagg slagg 1 7 498 190 Bleck CU-leg Bleck 1 4 4215 195 Slagg Slagg slagg 1 54 9311 196 Slagg Slagg slagg 1 151 100 205 Slagg Slagg slagg 1 42 9137 206 Stearinslagg Slagg slagg 2 161 1303 207 Slagg Slagg slagg 3 98 9031 212 Slagg Slagg slagg 1 27 8975 220 Degel Bränd lera Degel 1 35 9577 228 Produktionsslagg Slagg slagg 1 432 21187 229 Produktionsslagg Slagg slagg 1 318 2797 230 Produktionsslagg Slagg slagg 2 518 1316 281 Slagg Slagg slagg 2 109 18210 49 2886 Summa Tabell 9. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Mångsidiga redskap, samt kontexter där de påträffades. Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 18 Knivblad Järn Kniv 1 18 18210 71 Bryne Bergart Bryne 1 81 100 154 Sten m slipad yta Kvarts Föremål 1 205 11639 179 Bryne Bergart Bryne 1 21 5702 187 Järnkniv Järn kniv 1 11 5379 213 Slipstensfragment Bergart Slipsten 1 28 6141 6 364 Summa Hallsjö 6:1 29 Tabell 10. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Djurben, samt kontexter där de påträffades. Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 20509 7 Däggdjur Djurben Bränt 2 0,7 10 Däggdjur Djurben Bränt 4 0,9 9311 39 Däggdjur/nöt/häst Djurben Bränt/obränt 7 22,8 20549 189 Däggdjur Djurben Bränt 1 1,1 2797 197 Häst Djurben Bränt 1 187,1 5284 210 Större däggdjur Djurben Bränt 1 3 11480 211 Tamsvin Djurben Obränt 1 3,2 13329 217 Däggdjur Djurben Bränt 1 0,1 5735 222 Nöt/häst Djurben Obränt 1 2,9 13856 247 Däggdjur Djurben Bränt 3 1,4 21022 250 Ev. nöt Djurben Obränt 3 6,2 14548 257 Tamsvin Djurben Bränt 1 0,5 17731 301 Däggdjur/nöt/får/get Djurben Obränt 7 35,4 2181 301 Däggdjur/häst/nöt Djurben Obränt 6 72,5 2181 306 Tamsvin Djurben Bränt 1 0,8 4621 306 Däggdjur/tamsvin/nöt/får/get Djurben Bränt/obränt 37 252,0 4621 335 Oidentifierad art/tamsvin Djurben Obränt 2 0,8 18210 335 Får/get Djurben Obränt 1 1,2 18210 338 Tamsvin Djurben Obränt 9 51,9 2314 339 Däggdjur Djurben Bränt 1 0,2 15043 340 Däggdjur Djurben Bränt 2 1,3 4782 341 Däggdjur Djurben Bränt 1 0,3 10944 342 Mellanstort däggdjur Djurben Bränt 2 0,7 17966 343 Däggdjur Djurben Bränt 6 0,5 6141 344 Däggdjur Djurben Bränt 3 1,5 6107 345 Däggdjur/får/get Djurben Bränt 16 5,8 1303 347 Större däggdjur Djurben Bränt 8 4,1 18051 348 Däggdjur Djurben Bränt 2 0,1 12418 349 Däggdjur Djurben Bränt 4 1,6 15113 350 Större däggdjur Djurben Bränt 6 2,6 15214 351 Däggdjur/nöt Djurben Bränt 17 4,2 898 352 Däggdjur Djurben Bränt 8 1,6 1839 353 Däggdjur Djurben Bränt 20 3,3 9367 354 Häst/nöt/oidentifierad art Djurben Bränt 5 4,6 1830 356 Oidentifierad art Djurben Bränt 1 0,1 2841 357 Däggdjur Djurben Bränt 6 1,8 1392 358 Oidentifierad art Djurben Bränt 1 0,1 1371 359 Oidentifierad art Djurben Bränt 1 0,1 5242 198 679 Summa Ett möjligt fall av byggnadsoffer påträffades i fyrstolpshuset G162 (Fnr 338), hörande till fas 1. Byggnadsoffer lades ofta ned i samband med konstruktionen av en byggnad, i ett försök att ge byggnaden och dess invånare magiskt beskydd. En vanlig placering var i stolphål till takbärande stolpar men även under tröskeln eller i härden. Byggnadsoffer finns belagda i Norden från yngre stenålder fram till slutet av 1800-talet (Paulsson-Holmberg 1997; Carlie 2004). Spel, lek & fritid Den enda föremålskategorin i denna fyndgrupp utgjordes av kritpipor. Kritpiporna tillverkades av vit lera och var mycket vanliga under 1600- och 1700-talen. Skaften var oftast långa och både de och piphuvudena gick ofta sönder och kritpiporna var därför ett slit-och-släng föremål som användes 30 Hallsjö 6:1 Tabell 11. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Spel, lek & fritid, samt kontexter där de påträffades. Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) 2 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 3 3280 53 Kritpipa 1600–1700 Keramik Kritpipa 1 1 14816 123 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 5 100 140 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 5 100 158 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 1 11240 231 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 3 100 234 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 4 20378 237 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 1 11371 238 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 7 11371 239 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 7 7 11371 245 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 3 13258 261 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 3 11590 272 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 5 18210 273 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 2 2 18210 274 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 5 18210 279 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 2 18210 280 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 2 18210 299 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 2 2181 333 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 4 18210 Kritpipa 1600–1800 Keramik Kritpipa 1 1 18210 27 66 334 Summa Kontext Tabell 12. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Vapen samt kontext där de påträffades. Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 116 Blykula Bly Kula 1 4 100 121 Blykula Bly Kula 1 5 100 122 Muskötkula Bly Kula 1 20 100 128 Pistolkula Bly Kula 1 10 100 4 39 Summa så länge det gick och sedan kastades bort. Inget av fynden från Hallsjö kunde dateras närmre, det saknades dekor och formelement som kunde ha pekat mot när och var pipan tillverkades. Engelska och holländska pipor var vanliga, men även svenska kritpipetillverkare fanns. De flesta kritpipsfragmenten påträffades i kontexter hörande till fas 7, vilket var väntat. Ett skaft (Fnr 53) påträffades i ett stolphål som hörde till en stolpburen byggnad (G130) i fas 6. Tre fragment (Fnr 123, Fnr 140, Fnr 231) framkom i matjorden och har blivit omlagrade, de kunde inte knytas till en arkeologisk kontext. Övriga fragment påträffades i raseringslager (G5), stenlyft (G128), utjämningslager (G27, G55), stenpackning (G47) och golvlager (G131), alla tillhörande fas 7. Vapen De fynd som katalogiserades som vapen utgjordes enbart av ammunition i form av stöpta kulor av varierande kaliber. Alla fyra kulor hade stöpts av bly, två var av mindre ett slag (Fnr 116 och Fnr 121). Två av kulorna var inslagsskadade (Fnr 121 och 122) och hade således blivit avfyrade, en kula kunde bestämmas som tillhörande en musköt (Fnr 122) och en kula tillhörde en pistol (Fnr 128). Hallsjö 6:1 31 Tabell 13. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Övrigt samt kontexter där de påträffades. Fyndnr Namn Material Sakord Antal Vikt (g) 16 Kvarts Kvarts Avfall 1 4 100 20 Spik Järn Spik 1 10 5173 22 Metallföremål Metall Föremål 1 11 11639 38 Spik Järn Spik 6 52 20549 60 Järnföremål Järn Föremål 1 18 20549 75 Järnring Järn Järnring 1 12 100 87 Cu-leg CU-leg Föremål 1 2 100 97 Cu-leg CU-leg Föremål 1 3 100 102 Bleck CU-leg Bleck 1 8 100 111 Cu-leg CU-leg Bleck 1 1 100 135 Bleck CU-leg Bleck 1 5 100 145 Bleck CU-leg Bleck 2 3 100 176 Sydskand. flinta Flinta avfall 1 1 20669, 5702 188 Sydskand flinta Flinta avfall 1 6 2690 192 Spik Järn Spik 1 15 20842 199 Spik Järn Spik 1 24 13856 201 Spik Järn Spik 1 16 11480 209 Spik Järn Spik 1 4 12832 219 Ihoprullat bleck CU-leg Bleck 2 1 18411 255 Spik Järn Spik 1 20 14548 282 Sydskand. flinta Flinta avfall 2 6 18210 305 ev lieblad Järn Föremål 1 68 2181 309 Spik Järn Spik 1 1 4621 336 Spik Järn Spik 1 7 18210 Järnföremål Järn föremål 1 33 18210 33 331 337 Summa Kontext Övrigt Till denna fyndgrupp fördes järnspik och inte alla spik samlades in vid undersökningen, vilket ger en missvisande bild av fyndfördelningen. På grund av en stram budget och fyndmässiga prioriteringar, kom järnföremålen (i den mån de samlades in) att registreras och sedan kastas. Spiken som registrerades från undersökningen var dåligt bevarade och i många fall saknades huvudet. Det är möjligt att andra typer av spikliknande föremål, såsom järntenar och hästskosöm av misstag registrerats som spik på grund av de dåliga bevaringsförhållandena. De spik som var bättre bevarade var handsmidda. I fyndgruppen finns bland andra tre flintavslag som katalogiserats som avfall. Dessa har inte närmre klassificerats och det är därför troligt att även någon eller några perioder hörande till stenåldern finns representerade i materialet, kanske även bronsålder. Då dessa perioder inte var fokus för undersökningen, lades ingen ytterligare tid på att analysera fyndmaterialet. I övrigt återfinns svårdefinierade föremål i denna grupp, exempelvis ett rullat bleck av Cu-leg samt järnföremål som var så pass förstörda av korrosion att de inte ens kunde typbestämmas. De flesta föremålen i gruppen avfördes efter registrering. 32 Hallsjö 6:1 Keramikanalys Torbjörn Brorsson Inledning Vid undersökningen i Hallsjö påträffades ett keramiskt material Tabell 14. Keramiken har indelats i fyra som sammanlagt består av 316 skärvor med en vikt av nästan 2,5 olika godsgrupper. Materialet domineras av keramik från 1700-talet. kg. Keramiken påträffades i olika typer av anläggningar och lager Godstyp Vikt (g) Antal över undersökningsytan och liksom många andra undersökningar AIV-keramik 33 8 Östersjökeramik 640 60 utgör keramikskärvor viktig information för att tolka och förstå Yngre glaserat rödgods 1793 245 vad som ägt rum på Hallsjö för många hundra år sedan. Därför har Fajans 3 3 keramiken studerats för att framför allt belysa dess ålder, proveSumma 2469 316 niens samt funktion. Genom att studera ett antal väl genomtänkta variabler av keramiken är detta möjligt. Keramiken har registrerats i Intrasis och följande variabler har noteras: vikt, antal, kärltyp, godstyp, dekor, kärlform. Keramiken har daterats till tidig medeltid respektive till 1700-talet. Någon kontinuerlig bebyggelse på platsen verkar inte ha funnits. Tidig medeltid Den vikingatida och tidigmedeltida keramiken kan indelas i AIV-keramik och i östersjökeramik (AII). AIV-keramiken är den inhemska keramiken som karakteriseras av ett grovt bergartsmagrat gods, avsaknad av dekor samt ett fåtal mynningsformer. Dessutom är det viktigt att notera att dessa kärl byggdes upp och formades för hand, utan tillgång på kavalett eller drejskiva. AIV-keramik kan normalt i södra Sverige dateras inom intervallet 800 till och med 1050, men enstaka fynd i slutet av 1000-talet kan förekomma. Den andra mycket vanliga keramiktypen under tidig medeltid var östersjökeramik. Denna keramik utgör en sammanblandning av de skandinaviska och slaviska keramikhantverken. Med östersjökeramiken introducerades bland annat kavaletten, olika typer av dekorer och ett något finare gods samt bättre bränningsmetoder. Kärlformen var initialt mycket lik den äldre inhemska vikingatida keramiken, men uppbyggnadsteknik och dekor tillhörde det slaviska keramikhantverket. Ett viktigt material i sammanhanget är östersjökeramiken från Furudal utanför Laholm i södra Halland. Här påträffades relativt mycket östersjökeramik och man kan konstatera att formmässigt liknar keramiken den skånska, men däremot förefaller kvaliteten på det halländska godset vara något sämre än den skånska östersjökeramiken (Brorsson 2011). I avfallsgrop A7348, i grop A20421, i stolphålet A1839 samt i lager A5582 i Hallsjö framkom sammanlagt 8 skärvor AIV-keramik och keramiken utgjordes av grovmagrade bukskärvor utan dekor. I utrakningslagret A1303 påträffades en inåtböjd och avstruken mynningsskärva östersjökeramik (Fnr 174). Den inåtböjda mynningsformen var vanlig under framför allt 1000-talet och första häften av 1100-talet, och med hänsyn till övriga fynd från undersökningen är det troligt att keramiken är från mitten av 1000-talet. Kärlformen var mycket vanlig i Skåne och har påträffats på en Hallsjö 6:1 33 rad olika bytomter samt i Lund. Den fanns dessutom i den halländska byn Furudal (Brorsson 2011). Även i matjorden påträffades en mynningsskärva östersjökeramik (Fnr 74). Kärlet hade också haft en inåtböjd mynning men denna var avrundad, och den hade därmed tydliga likheter med den äldre AIV-keramiken. Även denna mynning kan dateras till mitten av 1000-talet. I avfallsgrop A7348, där det även fanns AIV-keramik påträffades en skärva som tillhört ett lock eller en skål i östersjökeramik (Fnr 35). Denna kan sannolikt dateras till mitten av 1000-talet. Östersjökeramik i Småland är mycket ovanligt och förutom i Kalmar och Växjö, har endast ett fåtal skärvor påträffats på landsbygden. I Finnveden i Ljungby finns faktiskt några av de få lokalerna med östersjökeramik i Småland. Det är i Berga, Åby samt Eka där fynd av östersjökeramik gjorts och keramiken har daterats till 1000-talet (Roslund 2001:182 f ). Formmässigt är det utifrån den begränsade fyndmängden svårt att relatera keramiken till en speciell region. Däremot visar en del av östersjökeramiken från Hallsjö att godskvaliteten, dvs. mängden och storleken på magringen i kombination med skärvtjockleken är likartad med den skånska östersjökeramiken. Det finns betydande likheter som gör att det är mycket troligt att en del av keramiken i Hallsjö tillverkats i Skåne. Man kan även jämföra med Furudal i Halland, där keramiken var av betydligt sämre kvalitet. Det grova godset utgör en indikation på att östersjökeramiken i Furudal tillverkats i närområdet eller åtminstone inte i Skåne. Enstaka skärvor östersjökeramik uppvisar ett grövre gods och sämre kvalitet och det är därför sannolikt att kärlen tillverkats i Halland och inte i Skåne. 1700-tal Under perioden 1400 till 1900 tillverkades så kallat yngre glaserat rödgods och det var försett med en blyglasyr på insidan. Huvuddelen av kärlen var sannolikt fortfarande lokalt framställda, men det fanns även en viss import av rödgods under denna tid. I Hallsjö är det yngre rödgodset den enskilt största fyndgruppen med fynd av nästan 1,8 kg fördelat på 245 skärvor. Keramiken från Hallsjö kan fördelas på trebensgrytor, krukor, fat och skålar. Fat började användas under 1500-talet, men fick sitt genomslag under århundradet efter, medan grytorna fanns från 1400-talet och de användes sporadiskt även under 1700-talet. Det yngre rödgodset i Hallsjö var sannolikt framställt i närområdet men det är svårt att påvisa om det är i Småland, Halland eller i Skåne. Studerar man fördelningen mellan fat och trebensgrytor så finner man att antal skärvor från fat var 172 medan skärvor tillhörandes trebensgrytor var endast 14 stycken. Skillnaden skulle kunna vara kronologiskt betingad och bero på att man använt sig av grytor i andra material än i keramik. Det skulle också kunna vara socialt betingat och bero på att man grävt ut delar av ett hushållsinventarium där man bara påträffat serveringskärl. Om denna fördelning hade varit i en stad så hade man diskuterat att undersökningen berört en del av stadens högre samhällsklasser. Däremot saknas helt fynd av stengods och porslin, vilket motsäger en sådan tolkning. I sammanhanget kan man notera att det påträffades två skärvor från fajanser, varav en sannolikt var holländsk och en var svensk. 34 Hallsjö 6:1 Osteologisk analys av djurben Ola Magnell Inledning Djurbenen som tillvaratogs vid undersökningen, har blivit föremål för en osteologisk analys. Då ben endast återfanns i lämningar daterade till historisk tid, så har den osteologiska analysen syftat till att undersöka sociala och ekonomiska aspekter på gården under endast denna period. Utifrån studier av kartor finns indikationer på att boskapsskötseln i Kronoberg var av stor betydelse (Höglin 1998:17). Kan det osteologiska materialet ge information om boskapsskötseln på Hallsjö bytomt? Från Kronoberg, men även i ett större perspektiv, så har få osteologiska material från bytomter från historisk tid analyserats och boskapsskötseln är därför till vissa delar okänd. Det osteologiska materialet kan därigenom bidra till kunskapsuppbyggnad om djurhållningen på gårdar i byarna under historisk tid. Material Sammanlagt rör det sig om endast 679 g djurben, vilka återfanns i 35 kontexter av olika typ (tabell 15). Den begränsade mängden ben beror till stor del på ogynnsamma bevaringsförhållanden för ben i den sandiga moränen. Medelvikten på 3,3 g visar även på benmaterialets höga fragmenteringsgrad. En stor andel av benmaterialet är också bränt, totalt 39 %. Vanligen utgör andelen bränt i medeltida lämningar endast någon procent eller mindre. Den höga andelen eldpåverkade ben beror troligen på att de har bevarats relativt bättre än de obrända på grund av de strukturella förändringar ben genomgår när utsätts för högre temperaturer. Förekomsten av brända ben från nötkreatur, häst, svin och får/get återfunna i bland annat brandlager, raseringslager och utjämningslager innebär att är möjligt att vissa av de brända benen kommer från djur som har brunnit inne. Tabell 15. Benmaterialet från olika typer av kontexter från Hallsjö bytomt (133:1). Kontext Vikt (g) Andel bränt (vikt %) Art Aktivitetsyta 22,8 21 nöt Avfallsgrop 1,6 100 Brandlager 4,9 100 Grop 4,7 100 häst Härd 3,2 0 svin Raseringslager 2,0 0 får/get, svin Lagerrest 1,5 100 Raseringslager 0,5 100 Stenlyft 0,1 100 svin Stenpackning 107,9 0 häst, nöt, får/get Stolphål 68,4 24 nöt, svin Tramplager 1,4 100 Ugn Utjämningslager Väggränna Totalt 6,1 100 får/get 458,2 48 häst, nöt, får/get, get, svin, räv 1,9 100 679,0 39 Hallsjö 6:1 35 Tabell 16. Artfördelning av djurbensmaterialet från Hallsjö bytomt (RAÄ 133:1). Art Antal fragment Vikt (g) Antal kontexter Häst (Equus caballus) 3 214,0 3 Nötkreatur (Bos taurus) 16 205,6 4 Får/get (Ovis/Capra) 5 15,7 4 Get (Capra hircus) 1 5,2 1 Tamsvin (Sus domesticus) 20 98,9 5 Rödräv (Vulpes vulpes) 1 0,3 1 Resultat Tamsvin är den vanligast förekommande arten baserat på antal fragment (43 %) liksom förekomst i antal kontexter (tabell 16). Dock kommer en stor andel av svinbenen från en fyllning i en nedgrävning (2314, G162, Fas 1) där nio ben (kranium, kotor, skulderblad, överarmsben och femur) från en kulting påträffades. Depositionen av en kulting i en nedgrävning kan tolkas som en kadavergrop, men då nedgrävningen har tolkats som ett stolphål, i eventuellt en gavel på ett hus, kan det inte uteslutas att fyndet representerar ett husoffer. Fenomenet att deponera djur eller delar av djur i byggnader och därigenom ge skydd, lycka eller välstånd är känt från förhistorien och upp till nutid (Carlie 2004). Även ifall stolphålet med kultingbenen medför en överrepresentation av svin, så tycks det som att svin tillsammans med nötkreatur varit de vanligaste djuren på bytomten i Hallsjö (tabell 16). Fynd finns även av häst och får/ get. Ett fragment av ett skulderblad kommer från en get, men inga säkra belägg finns för får. Det är visserligen ett fåtal ben från får eller get, men förekomsten av get är intressant. I benmaterial från fullåkersbyggder som exempelvis i Skåne dominerar får vanligen klart över get och utgör mer än 90 % av alla ben från småbovider. Get är inte en lika utpräglad gräsätare som får och är mer anpassad och förknippas mer med risbygder (Sjödin 1979). En hög andel av svin är även något som brukar förknippas med skogsbygder (Vretemark 1997:70). Benen från nötkreatur och häst kommer från fullvuxna djur, medan det från får/get och svin finns både ungdjur och vuxna djur. Det är problematiskt att dra några slutsatser angående åldersfördelningen, men det är typiskt med en större andel av ungdjur från småkreatur då dessa vanligen slaktats vid lägre åldrar, medan häst och nötkreatur i större utsträckning använts som mjölk-, rid- och dragdjur. På ett tåben (phalanx 1) från nötkreatur förekommer patologiska benutväxter (exostosis och lipping) kring den proximala ledytan, vilket är förändringar typiska för dragdjur. Det bör dock påpekas att liknande patologiska ledförändringar även är åldersrelaterade. Av svin och nötkreatur, de mest förekommande arterna, förekommer ben från olika kroppsregioner som huvud, bål, övre och nedre extremiteter, vilket som förväntat återspeglar slakt och konsumtion av hela djur inom bytomten (tabell 17). 36 Hallsjö 6:1 Tabell 17. Anatomisk fördelning av djurbensmaterialet från Hallsjö bytomt (RAÄ 133:1). Anatomisk del Nötkreatur Cranium 6 Mandibula 1 Dentes 2 Får/get Get Rödräv 1 3 1 1 Axis 1 1 V.thoracicae Costae Häst 1 Atlas V.cervicales Tamsvin 2 1 1 1 V.lumbales Sacrum Scapula 1 Humerus 1 Ulna 3 1 3 1 1 Radius 1 1 Carpalia Metacarpale 1 Coxae Femur 1 Tibia 1 Tarsalia 1 Metatarsale 2 Phalanx I 1 Phalanx II 1 Phalanx III Summa 17 5 1 17 3 1 Ifrån ett utjämningslager (4621, G43) finns även ett ben (metacarpale II) från framtassen av rödräv. Troligen har detta ben suttit fast i ett skinn som behandlats till ett pälsverk. Räv har jagats för sin päls, men även för att räven betraktats som ett skadedjur och hot mot bland annat höns. Sammanfattning Att göra några djupgående analyser av social och ekonomiska aspekter på gården i Hallsjö och djurhållningen i regionen är inte möjlig på grund av det begränsade benmaterialet, men vissa tendenser kan noteras. Ben från häst, nötkreatur, get, svin och rödräv har identifierats. Det osteologiska materialet tyder på en boskapsskötsel fokuserad på nötkreatur, men att även svinskötsel var av stor betydelse. Benen återspeglar troligen snarast de djur man hållit inom bytomten snarare än djurhållningen i stort. Förekomst av ben från räv visar även på att jakt och pälsverk hade en viss betydelse i ekonomin på bytomten i Hallsjö. En stor andel är brända ben bevaringsförhållande gynnat bevaring av brända ben, men inte uteslutas att ben kommer från innebrända djur som kan kopplas till spår efter nedbrunna hus. Fynd av en deposition av svinkulting i ett stolphål kan vara en kadavergrop, men att det rör sig om ett husoffer kan inte uteslutas. Hallsjö 6:1 37 Makrofossilanalys Anna Broström Inledning Vid undersökningen togs makroprover för analys av innehållet av förkolnat växtmaterial. Syftet med makrofossilanalysen är att genom innehåll ta reda på vilka arter som växte, odlades och hanterades på platsen. Målsättningen är att bidra till tolkningen av anläggningarnas funktion samt hur odlingsgrödornas sammansättning förändrats över tid. Material och metod Proverna flotterades i UV Syds lokaler i Lund. Provmängder varierade mellan 0,9 och 1,2 liter och de flotterades med 0,4 mm maskigt nät. Makrofossilanalys utfördes i stereomikroskop och för de prover som innehöll fröer identifierades dessa till familj-, släkte och om möjligt art. Vid identifiering användes bestämningslitteratur (Cappers mfl 2006) och referenssamlingen för fröer vid paleoekologilaboratoriet, UV Syd, Riksantikvarieämbetet. Resultat och tolkning Fas 1. Vendeltid–tidig vikingatid Tre av husen (Hus 4, 6 och 9), en av de två groparna samt utrakningslagret innehöll förkolnade fröer. Ett av de två prov som togs i hus 6 innehöll två sädeskorn varav ett var så väl bevarat att det kunde bestämmas vidare till skalkorn. I hus 9 återfanns tjugoen sädeskorn varav drygt hälften var korn, en fjärdedel havre och en fjärdedel råg. I samma prov fanns även enstaka frö av starr och hallon. Provet från kokgropen G93 innehöll ett starrfrö och två trampörtsfrö. Grop G68 och utrakningslager G79 innehöll två havrekorn respektive fyra sädeskorn som inte kunde bestämmas vidare till art på grund av dålig bevaringsgrad. Hus 4 innehöll ett skalkorn, härd 45 ett naket korn och hantverksgropen (G78) var tom på förkolnade fröer. Grödornas artsammansättning är adekvat för tidsperioden (Myrdal m. fl. 1998). I hus 9 återfinns jämförelsevis störst mängd sädeskorn och tre av de fyra sädesslagen samt hallon är representerade vilket tyder på att man i den här byggnaden lagrade spannmål och annat ätbart. Avsaknaden av ogräs bland spannmålen tyder på att det var rensat för att användas som utsäde alternativt hanteras i hushållet (Viklund 1998). Kokgropen innehöll endast örtfröer från växter vanliga runt bebyggelse vilka lätt kan ha kommit med in med den mat som skulle hanteras i kokgropen. I grop G68 och utrakningslagret har havre respektive sädeskorn hanterats. Fas 2. Vikingatid Förkolnade fröer återfanns i två hus (hus 14 och 18) samt i en kokgrop och ett brandlager men inte i ugnen. De två proverna från hus 14 innehöll tre havrekorn, ett vetekorn samt ett hasselnötsskal respektive ett naket korn. 38 Hallsjö 6:1 Utrakningslager G79, Provnr 5369 Hantverksgrop G78, Provnr 3431 Grop G71, Provnr 10204 Grop G68, Provnr 3433 Kokgrop G93, Provnr 4781 Härd G45, Provnr 20776 Hus 9, Provnr 5378 Hus 6, Provnr 20775 Hus 6, Provnr 20774 Hus 4, Provnr 9732 Tabell 18. Makrofossilresultat för fas 1. Odlade växter Avena sativa (havre) 5 Cerealia indet. (sädeskorn ospec.) 2 1 Cerealia indet. (Sädeskorn ospec.) fragm. 4 Hordeum vulgare (Korn (ospec.)) Hordeum vulgare var. Vulgare (Skalkorn) 11 1 1 Hordeum vulgare var. Nudum (Naket korn) 2 Secale cereale (Råg) 5 Örter Carex sp. (Starr (ospec.)) 1 1 Polygonum aviculare (Trampört) 2 Rubus idaeus (Hallon) 1 Inga förkolnade fröer X X X Brandlager G50, Provnr 11992 Ugn G44, Provnr 1000052 Kokgrop G70, Provnr 5365 Hus 21, Provnr 21236 Hus 18, Provnr 18399 Hus 18, Provnr 18398 Hus 14, Provnr 19274 Hus 14, Provnr 10200 Tabell 19. Makrofossilresultat för fas 2. Odlade växter Avena sativa (havre) 3 2 Cerealia indet. (sädeskorn ospec.) 5 Cerealia indet. (Sädeskorn ospec.) fragment 2 1 Hordeum vulgare var. Nudum (Naket korn) 20 1 1 Hordeum vulgare var. Vulgare (Skalkorn) 1 32 Secale cereale (Råg) Triticum sp. (Vete (ospec.)) 1 1 Örter Carex sp. (Starr (ospec.)) 4 Polygonum aviculare (Trampört) 3 Chenopodium album-typ (Svinmålla-typ) 1 Nötter Corylus avellana (Hassel) Inga förkolnade fröer 1 X X Hallsjö 6:1 39 Tabell 20. Makrofossilresultat för fas 3. Hus 10, Provnr 5368 Hus 10, Provnr 19684 Hus 10, Provnr 20377 Brandlager 51, Provnr 12015 Odlade växter Avena sativa (havre) 6 Cerealia indet. (sädeskorn ospec.) Cerealia indet. (Sädeskorn ospec.) fragment 100 3 2 14 5 Tabell 21. Makrofossilresultat för fas 4. Hus 17, Provnr 3432 Hus 174, Provnr 3434 Spridda stolphål 73, Provnr 20376 Odlade växter Avena sativa (havre) Cerealia indet. (sädeskorn ospec.) Cerealia indet. (Sädeskorn ospec.) fragm 24 3 40 Nötter Corylus avellana (Hassel) Inga förkolnade fröer 1 X I de två proverna tagna i hus 18 återfanns ett sädeskornsfragment respektive fem sädeskorn, som inte kunde bestämmas vidare till art på grund av bevarandegrad. Kokgrop G70 innehöll relativt störst mängd förkolnade fröer och drygt tre femtedelar var så bra bevarade att de kunde identifieras till art, varav 32 skalkorn, två havrekorn, ett naket korn och tre trampört. I brandlagret kunde hälften av sädeskornen identifieras till art varav ett naket korn och ett rågkorn, även örtfröer såsom fyra starr och en svinmålla kunde identifieras. Grödornas artsammansättning är adekvat för tidsperioden (Myrdal m. fl. 1998). Skalkornet var vid den här tiden en mycket vanligare gröda än naket korn och en viktig del av omställning i jordbruket som skedde under senare delen av järnåldern (Engelmark 1992). I både hus 14 och 18 har grödor hanterats och eftersom det inte är i någon större mängd kan det tolkas som vanlig hushållshantering och inte något lager. I kokgropen finns de relativt största mängden sädeskorn och domineras av skalkorn, som där kan ha rostats för bättre hållbarhet eller som ett steg i förberedelse inför bak eller ölbryggning. Inga mältade skalkorn med groddar kunde observeras och därmed kan inte bryggning påvisas. Brandlagret innehåller både enstaka sädeskorn och örtfröer från växter vanliga runt bebyggelse. Fas 3. Sen vikingatid–tidig medeltid Samtliga prov från hus 10 innehöll sädeskorn varav drygt sju åttondelar (⅞) var så bra bevarade att de kunde identifieras till art varav samtliga havre. I ett av proven återfanns 100 havrekorn. Brandlagret innehöll två hela respektive fem fragment av sädeskorn som inte kunde identifieras vidare till art på grund av bevarandegrad. Inga örtfröer återfanns i proverna. 40 Hallsjö 6:1 Tabell 22. Makrofossilresultat från fas 8. Recenta lämningar 42, Provnr 12352 Örter Galium spurium (Småsnärrjmåra) 1 Grödornas artsammansättning är adekvat för tidsperioden (Myrdal m. fl. 1998). Hus 10 innehåller en större mängd havre och avsaknaden av örtfröer i samma prover tyder på att det är rensat. Sammantaget kan det tolkas som ett spannmålslager antingen för utsäde eller vidare mathantering. Havre har använts både som människoföda och till foder för hästar som arbetar hårt antingen i jordbruket eller för längre transport. Om det finns andra fynd som indikerar det skulle byggnaden kunna tolkas som ett stall. Brandlagrets innehåll av oartade sädeskorn går inte att tolka vidare. Fas 4. Högmedeltid Hus 17 och ekonomibyggnaden hus 174 innehöll ett förkolnat hasselnötsskal och förkolnade hela och fragment av sädeskorn. Merparten av de hela sädeskornen var så väl bevarande att de kunde identifieras till art. I ekonomibyggnaden återfanns 24 havrekorn och 40 fragment. Grödornas sammansättning är adekvat för tidsperioden (Myrdal m. fl. 1998). De enstaka sädeskornen indikerar att mathantering förekommit i hus 17. I ekonomibyggnaden tyder den större mängden sädeskorn och frånvaron av ogräs på att det är ett lager av grödor eller möjligen ett stall. Hasselnötsskalet indikerar att man åt nötter även under den här tidsperioden. Fas 8. Modern tid I de recenta lämningarna återfanns ett förkolnat frö av småsnärjmåra. Det är en ogräsväxt som är vanligt förekommande runt bebyggelse och kan ha förekommit där vid branden. Inga indikationer på odling finns i provmaterialetunder den här tidsperioden. Jämförelse av grödornas artsammansättning mellan tidsperioderna För jämförelse har antalet förkolnade fröer från samtliga anläggningar inom samma tidsperiod slagits samman (fig. 6). Antalet prover och variationen i anläggningstyp är egentligen för litet och för varierat för att kunna vara statistiskt jämförbart. Tolkningen är därefter högst tentativ och resultaten ska användas med stor försiktighet. Bevarandegraden det vill säga andelen identifierbara sädeskorn är bättre i de yngre tidsperioderna. Däremot är mängden och andelen fragmenterade sädeskorn större i de yngre tidsperioderna. Under vendel- och vikingatid förekommer havre, naket korn, skalkorn, vete och råg och under tidig- och högmedeltid endast havre. Under de två tidiga perioderna förekommer örtfröer i proverna som saknas i de två senare perioderna. Det skulle kunna tolkas som en specialisering av jordbruket på platsen under medeltid. Hallsjö 6:1 41 Odlade arter samt örter Avena sativa (Havre) Cerealia indet. (Sädeskorn ospec.) Cerealia indet. (Sädeskorn ospec.) fragment Hordeum vulgare (Korn (ospec.)) Hordeum vulgare var. nudum (Naket korn) Hordeum vulgare var. vulgare (Skalkorn) Secale cereale (Råg) Triticum sp. (Vete (ospec.)) Örter Antal fröer 120 100 80 60 40 20 0 Fas 1 Vendeltid–tidig vikingatid Fas 2 Vikingatid Fas 3 Sen vikingatid–tidig medeltid Fas 4 Högmedeltid Fas 8 Modern tid Figur 6. Jämförelse av antal växtfröer från odlade arter. Slutsatser • Hantering, lagring och därmed förmodligen också odling har förekommit på platsen mellan vendel- och högmedeltid. Under modern tid saknas spår av odling • Skillnader i husens och anläggningarnas funktion är möjliga att tolka baserat på fröernas mängd och artsammansättning. Funktionerna hantering, lagring samt möjligen foderdepå kan urskiljas. • Grödornas artsammansättning är adekvat för samtliga perioder. • Under vendel- och vikingatid förekommer havre, naket korn, skalkorn, vete och råg och under medel- och högmedeltid endast havre vilket mycket tentativt kan tolkas som en specialisering av jordbruket. Resultat av 14C-analysen Fyndmaterialet från hög- och senmedeltid och efterreformatorisk tid var mycket magert. Detta var särskilt tydligt när det gäller keramikmaterialet, som oftast förekommer betydligt rikligare och bildar grunden för daterings- 42 Hallsjö 6:1 Tabell 23. Tabell över vedartsanalys av tre prover. Analysen är utförd av Ulf Strucke, UV Mitt. Analys Id Kontext Provnr Vikt (g) Analyserad vikt (g) Antal Analyserat antal Art Antal Material 10860 1972 PK15031 0,1 0,1 3 3 Salix sp 3 Träkol 10863 21636 PK21647 0,2 0,2 8 8 Björk 1 Träkol 10863 21636 PK21647 0,2 0,2 8 8 Bok 1 Träkol 10863 21636 PK21647 0,2 0,2 8 8 Hassel 1 Träkol 10863 21636 PK21647 0,2 0,2 8 8 Lind 5 Träkol 10864 51703 PK12350 1,3 1,3 5 5 Al 2 Träkol 10864 51703 PK12350 1,3 1,3 5 5 Al 3 Förkolnad Kommentar Bark från ung kvist arbetet. Då det inte påträffades någon keramik alls från hög- och senmedeltid eller efterreformatorisk tid, kunde dateringar utifrån keramikmaterialets sammansättning inte göras. Istället användes 14C-analyser som ett dateringsinstrument, även om det är förknippat med vissa risker och felkällor. Det är viktigt att vara medveten om att ett kolprov från en härd ger en datering av när härden brukades, medan ett kolprov från ett brandlager ger en datering av när trädet i fråga höggs ned, inte när byggnaden brann. Det kan ibland skilja flera år, ibland upp emot 100–150 år mellan trädfällning och brand. En annan felkälla som det är viktigt att vara medveten om är att träkol från ett kulturlager kan omlagras och hamna i helt andra kontexter än väntat, ett raserings-/brandlager kan återanvändas som utjämnings- eller konstruktionslager i en yngre byggnad, vilket kan ge felaktiga dateringar. Just ett återanvändande av ett äldre lager var konstruktionlagret 19623 som använts vid uppförandet av ett spisfundament (G29) i fas 7. Ett prov taget från lagret daterades till 1490–1670 med två sigma och 1520–1580 med ett sigma och 42,7 % sannolikhet. Detta var en datering som i början vållade huvudbry, men som sedan fick sin förklaring då det stod klart att konstruktionslagret var ett sekundäranvänt raseringslager från fas 6. Dateringen av provet visade när ett träd, som ingått i en tidigare byggnad, hade fällts inte när den nya konstruktionen hade uppförts. De erhållna provsvaren (Kalibreringsprogram OxCal v3.10) var till stor hjälp i dateringsarbetet och redovisas i bilaga 3. Resultat av vedartsanalysen Syftet med en vedartsanalys var att klargöra vedarter och deras egenålder. Kärnved har högre egenålder än splintved eftersom det endast är den yttersta delen på trädet som är aktivt och tar upp 14C ur atmosfären. En 14C-datering visar när årsringen bildades, inte när veden samlades in som bränsle och lades på en eld. Vid vedartsbestämning och efterföljande 14C-datering är det bättre med prover från grenar och kvistar än från stammar, träd om blir gamla såsom ek, ask, lind och tall bör undvikas, medan träd som björk och hassel sällan blir över 100 år. Dessvärre fanns endast medel för tre prover att vedartsbestämmas. Dessa prover visade emellertid att det växte sälg, björk, bok, hassel, lind och al i närområdet och att dessa träd bland annat användes som bränsle. Hallsjö 6:1 43 Del III. Hallsjö by ur bebyggelsehistoriskt perspektiv Hallsjö by från vendeltid till laga skifte Arbetet med att analysera det framkomna materialet från Hallsjö har försvårats av flera olika faktorer. Som tidigare nämnts kunde en överblick av hela bosättningen inte genereras på grund av undersökningsområdets begräsningar. Detta innebar också att flera byggnader helt eller delvis hamnat utanför undersökningens schaktkanter. Yttermera ligger fornlämningen i en jordbruksbygd, där en lång bebyggelsekontinuitet innebär mängder av nedgrävningar i form av stolphål, gropar, diken samt avsatta kulturlager. Det är komplicerat att urskilja och avgränsa spår efter byggnader i den mängd av stolphål som framträder inom en begränsad yta, ofta synbart utan inbördes relationer. Till problematiken hör även att nybyggnationer, ombyggnationer och tillbyggnader ofta ligger staplade ovanpå varandra, lägg sedan till det faktum att hus och andra konstruktioner har brunnit, rivits ned och raseringsmaterialet dumpats någon annanstans eller använts som utjämningsmaterial inför uppförandet av en ny byggnad. I vissa fall har man istället valt att dra bort delar av ackumulerade kulturlager innan nya byggnader uppförts, det skapas då ett glapp i den stratigrafiska sekvensen vilket medför att en viss tidsperiod kan vara helt osynlig. Jordbruksbygd innebär även en allmänt hög fragmenteringsgrad som följd av modernt jordbruk med djupplog, ett långt och intensivt utnyttjande av höjdområden och matjordens varierande tjocklek. Det är således svårt att tyda huslämningar och lämningar efter olika gårdsnära aktiviteter och sedan sätta in dem i ett sammanhang (Streiffert 2005:40). För ytterligare fördjupning kring källkritik se avsnittet Källkritiska aspekter. Under analysarbetet tolkades husens och övriga lämningarnas rumsliga gruppering så att de utgjorde delar av fyra förhistoriska och tidiga historiska gårdsenheter, från gård I i norr till gård IV i söder. Från och med fas 6, ca 1523–1660, kan man även tala om gård B och gård E, vilket motsvarar gårdarnas benämningar på storskifteskartan från år 1814 (se fig. 7). Anledningen till att de förhistoriska och tidiga historiska gårdsenheterna benämns gård I-IV är att bebyggelsen inte sammanfaller med den historiskt kända bebyggelsen från kartan förrän i fas 6, att benämna gårdslämningarna gård B och E skulle därför vara missvisande. Det arkeologiska materialet resulterade i att åtta (8) faser, från vendeltid till år 2012, kunde identifieras. I sammanhanget är det viktigt att vara medveten om att de presenterade faserna endast utgör en av många möjliga tolkningar av händelserna på platsen. I beskrivningarna av bebyggelsefaserna nedan, anges gruppernas nummer inom parentes tillsammans med ”G” för grupp, varje grupp beskrivs sedan i detalj i Bilaga 2, Fas- och gruppbeskrivningar. I de fall det förekommer identitetsnummer utan prefix, avses den enskilda kontexten. Ett undantag utgörs dock av husen, vilka i löptexten anges som ”hus” istället för ”grupp”, när huset/gruppen nämns för första gången, anges emellertid gruppens ID- 44 Hallsjö 6:1 Hus 2 Hus 174 Hus 10 Hus 17 Hus 14 Gård B Hus 18 Hus 15 Hus 9 Hus 6 Hus 19 Hus 162 Hus 35 Hus 92 Gård C Hus 165 Hus 97 Hus 164 Hus 163 Hus 7 Hus 4 Gård D Gård E Hus 21 Hus fas 7 Hus 171 Hus 142 Hus 23 Hus 20 Hus fas 6 Hus 119 Hus 16 Figur 7. Utsnitt ur storskifteskartan från år 1814, med undersökningsområdet och de historiska gårdarna i byn. På kartan är alla identifierade byggnader inlagda. Skala 1:700. Tabell 24. Undersökningens bebyggelsefaser och deras dateringar Bebyggelsefas Datering 1 Vendeltid–tidig vikingatid, ca 550–800 e Kr 2 Vikingatid, ca 800–1000 e Kr 3 Sen vikingatid–tidig medeltid, ca 1000–1200 e Kr 4 Högmedeltid, ca 1200–1350 e Kr 5 Senmedeltid, ca 1350–1523 e Kr 6 Efterreformatorisk tid, ca 1523–1660 e Kr 7 Tidigmodern tid, ca 1660–1848 e Kr 8 Modern tid, ca 1848–2012 e Kr nummer inom parentes, liksom vid övriga grupper. Syftet är att underlätta läsandet eftersom husen i en del fall består av flera grupper, vilka skulle vara otympliga att räkna upp i en beskrivande text. Fas 1. Vendeltid–tidig vikingatid, ca 550–800 e Kr Under yngre järnålder fanns fyra gårdsenheter i Hallsjö (fig. 8). Längst i norr låg gård I, som delvis bestod av ett fyrstolpshus (G2). Hus 2 tolkades som ett förrådshus, troligen med upphöjt golv där säd och andra matvaror kunde förvaras och inte vara lika lättåtkomliga för skadedjur som på marken. Här låg även ett större, enskeppigt hus i öst-västlig riktning (G9). I den östra delen av huset fanns en inre stolpkonstruktion (G85) som troligen burit upp ett innertak eller ett loft (fig. 9). Hus 9 var ca 3,7×8,4 meter stort och hade fyra kraftiga stolphål i varje hörn, dessa stolpar bar upp takets tyngd. I huset fanns även en förrådsgrop (G11). Båda husen tolkas som byggnader med ekonomifunktion och i ett stolphål hörande till hus 9 påträffades flera korn från olika cerealier liksom frön från starr och hallon. Fyndet stärker tolkningen av hus 9 som en byggnad med ekonomifunktion, mest troligt ett förråd där man förvarade spannmål (se vidare under Makrofossilanalys). Gården bestod även av en huvudbyggnad och kanske även andra byggnader, vilka inte påträffades inom undersökningsområdet (UO). I området kring hus 2 låg fyra härdar på rad. Härdarna (G74) hade troligen använts till matlagning. I utrymmet mellan de båda byggnaderna låg ett flertal gropar och kokgropar koncentrerade. Två kokgropar (G93, G138) låg ungefär mitt emellan husen och i den ena gropen påträffades frön från trampört och starr. Både trampört och starr betecknas som foder/ betesväxter och har samlats in från betesmarker i syfte att skaffa foder till djuren (Ranheden 1996:17). Två avlånga gropar (G78) låg placerade bredvid varandra, och kan möjligen ha använts i samband med någon sorts hantverk. I en av groparna (1316) förekom slagg, dock inget organiskt material. En av groparna (G91) tolkades som en avfallsgrop som fyllts igen succesivt med bland annat värmepåverkad sten. I närheten av hantverksgroparna och avfallsgropen fanns en ugnsgrop (G81) som var fylld med mörkt brungrå sotig sand med träkol, bränt ben, slagg och en del sten, somliga värmepåverkade. Ställvis även rödorange värmepåverkad sand. Invid gropen låg ett brukningslager i form av utrakat material från ugnsgropen (G79). Utifrån en bedömning av de tillvaratagna slaggerna (Fnr 228–230) hade det legat en järnframställningsplats i närområdet. Mest troligt är att en eller flera blä- 46 Hallsjö 6:1 Hus 2 Hantverksområde Gård I Hus 9 Hägnad 166 Hus 6 Hus 162 Gård II Gårdsplan Hus 165, huvudbyggnad Hus 164 Hägnad 8 Hus 163 Gård III Gårdsplan Hus 4, huvudbyggnad Figur 8. Hus och andra lämningar hörande till fas 1. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600. Gård IV Hus 119 Hallsjö 6:1 47 Figur 9. Översikt över hus 9 på gård I, sett från väster, två av de kraftiga stolphålen efter hörnstolpar syns nederst i bild. De ingående stolphålen är markerade. Foto UV Syd. stugnar av typen schaktugn med underliggande slagguppsamlingsutrymme funnits i närheten av gård I. Dessa ugnar kunde vara uppförda på olika vis, men ämnade att användas flera gånger. Uppsamlingsgroparna kunde vara klädda med lera eller stensatta och överbyggnaderna var ofta konstruerade av lera runt ett flätverk. Under processen rann slagg i små rännilar ned i uppsamlingsgropen och bildade så kallad stearinslagg eller större bitar bottenslagg (Grandin 2009:86 f ). Utöver de gropar som kunde funktionsbestämmas fanns även ett antal som inte kunde kategoriseras (G68). Dessa gropar låg i samma område som de övriga och det är relativt troligt att de hade använts till någon liknande aktivitet. Gropen 498 innehöll två korn från havre. Sammantaget ger lämningarna en bild av ett mer ekonomiinriktat område inom gårdsenhet I, som delvis var inriktat på metallhantverk. Gårdsenheten avgränsades söderut mot gård II med hjälp av en hägnad (G166) i öst-västlig riktning. De identifierade strukturerna på gårdsenhet II bestod av en mindre förrådsbyggnad (G6), utformad som ett fyrstolpshus, men där de fyra bärande stolparna kompletterats med väggar vars stolphål bevarats i byggnadens norra och södra del. Inuti hus 6 påträffades en förvaringsgrop med lerlock (G86) och i fyllningen fanns en del djurben. Strax väster om huset låg en härd (G45) där det framkom två sädeskorn från naket korn. Ur rumslig 48 Hallsjö 6:1 synvinkel är det något osäkert om härdlämningen hör till fas 1 eller om den har ingått i ett hus från fas 2 (se nedan, fas 2). Knappt 5 meter öster om hus 6 fanns en liknande gropkomplex (G84) som på gård I, 7 gropar låg samlade i en cirkelform. Groparna varierade storleks- och utseendemässigt och deras funktion kunde dessvärre inte bestämmas. I samma område låg även ett fyrstolpshus (G162) och det är möjligt att groparna var kopplade till detta hus på något sätt. Intill några av de oidentifierade groparna (G84), sydväst om den cirkelformade gropkoncentrationen, fanns spår efter en stolpburen konstruktion (G147), som eventuellt kan kopplas samman med de närliggande groparna. I den södra delen av gårdsläget låg ett öst-västligt orienterat, tvåskeppigt hus (G165). Huset var ca 4 meter brett och minst 12 meter långt, den fulla längden kunde inte avgöras eftersom huset föreföll fortsätta österut, utanför undersökningsområdet. Två kraftiga stolpar i husets längdriktning bar upp taket och spår efter inre konstruktioner fanns. Husets funktion var svårt att bestämma, ingen eldstad påträffades men en eventuell sådan kan ha försvunnit som ett resultat av modernare jordbruk alternativt hade eldstaden inte anlagts direkt på marken. Det är således möjligt att hus 165 har utgjort gårdens huvudbyggnad, bostadshuset. En knapp meter söder om huset fanns en hägnad (G8) vilken tolkades som gränsen mellan gård II och gård III. Hägnaden gick i öst–västlig riktning i ca 17,5 meter innan den svängde av norrut och fortsatte ytterligare knappt 12 meter. Till gårdsenhet III fördes ett fyrstolpshus (G164) som låg en dryg meter söder om gränsen mellan gård II och gård III. Fyrstolpshuset bestod av fem bevarade stolphål, tre i hörnen, ett i en tänkt vägglinje och ett något förskjutet utåt i förhållande till de andra. Detta sista och minsta stolphål kan möjligen vara resterna efter en stege eller en trappkonstruktion upp till det förhöjda golvet. I närheten av fyrstolpshuset låg två avlånga gropar (G71) med oklar funktion. I en av groparna fanns en relativt stor mängd frön av svinmålla. Svinmålla (Chenopodium album) är ett ogräs som ofta växer på åkrar och gårdslägen (Ranheden 1996:17). Sydväst om groparna låg en byggnad (G163) i öst-västlig riktning. Byggnaden var tvåskeppig och ca 3,5 meter bred. Den fulla längden gick inte att fastställa då byggnadens västra del begränsades av schaktkanten, huset har dock varit mer än 5,8 meter lång. Ingen värmekälla kunde påvisas och huset tolkades som en byggnad med ekonomifunktion. Ca 13 meter söderut låg ytterligare ett hus (G4), vilket eventuellt kan ha varit gårdens huvudbyggnad. Huset låg i nord-sydlig riktning och var ca 15,75 m långt och 5,3 m brett. Huset var tvåskeppigt och hade minst två rum. I husets norra del låg en härd (G109) och i denna del fanns även bevarade brukningslager (G110) som tolkades vara rester efter en golvnivå i huset. Inne i huset fanns även spår efter inre stolpburna konstruktioner, vilka inte närmre kunde bestämmas. Mellan hus 4 och hus 163 låg en öppen yta som fungerat som gårdsplan. Här fanns enstaka stolphål efter stolpburna konstruktioner som inte kunde kopplas ihop med andra strukturer (G82, G104). I denna fas kunde ingen gräns mellan gård III och gård IV påvisas. Avståndet mellan hus 4 och hus 119 är cirka 40 meter och detta tyder på att det är fråga om två olika gårdsenheter även om det är oklart var gränsen gått. Hallsjö 6:1 49 Ungefär sex meter sydöst om hus 4 fanns en stenfylld ränna (G107) ca 2 meter lång och 0,5 meter bred. Rännans funktion är oklar, den kan möjligen haft en dränerande funktion. Rännan var tämligen ojämnt grävd och detta talar mot en tolkning till väggränna i en byggnad. I östra kanten av undersökningsområdet (gårdsenhet IV) påträffades en nord-sydligt orienterad byggnad (G119) som mätte ca 5,2×10,5 meter och var tvåskeppig. Inne i huset fanns rester efter en golvnivå (G118) bestående av grå sand med sot och träkol. Huset tolkades som en ekonomibyggnad med möjlig anknytning till metallhantverk. På den öppna ytan mellan hus 119 och rännan 107 fanns spridda stolphål efter stolpburna konstruktioner (G104, G115). Dessa var mycket sporadiska och utan någon synlig struktur. I detta område fanns även en mindre lagerrest (G136) som inte kunde bestämmas närmre. Söder om hus 119 låg en samling härdar av olika storlek (G122), dessa låg relativt samlade och i närheten av ett nord-sydligt dike (G123). Dikets funktion är oklar, möjligen utgjorde detta en del av en gräns. Fas 2. Vikingatid, ca 800–1000 e Kr Under loppet av vikingatiden skedde en del förändringar av bebyggelsen, men inte av gårdsenheternas utbredning (se fig. 11). På den nordligaste gård I fanns troligen både fyrstolpshuset och härdarna från förra fasen kvar, däremot uppfördes ett nytt hus i ungefärlig nordväst-sydöstlig riktning (G14, G80) och som mätte ungefär 4,8×17 meter. Huset var tvåskeppigt med kraftiga stenskodda stolphål i mittraden. Huset var dåligt bevarat och endast ett fåtal stolphål fanns kvar i ytterväggarna. I huset fanns en mindre avfallsgrop fylld med utrakat material från en värmekälla (G168). Hus 14 stod endast en kortare tid och ersattes av hus 18 (G18) med ungefär samma utsträckning. Stolphålen i det nya huset var överlag mindre kraftiga än i hus 14, en ingång fanns i den södra långsidan, förskjuten mot öster. Det saknades stolphål i norra långsidan samt nordvästra gaveln vilket gav byggnaden en oklar utbredning. I husets nordvästra del låg en härd (G167). Både hus 14 och hus 18 tolkades som bostadshus, det är dock oklart om de fungerade som gårdens huvudbyggnader eller ej. Söder om bostadshusen låg två kokgropar och en kokgrop påträffades inne i hus 18 (G70), i den östra delen. Groparna innehöll rikligt med skörbränd sten, sot och träkol och en av dem (1000) innehöll även sädeskorn och svinmålla (provnummer 5365), en stor del skalkorn kan ha rostats för att få bättre hållbarhet eller som en förberedelse för bakning eller ölbryggning (se vidare i avsnittet Makrofossilanalys). Över de östra delarna av både gårdsenhet I och gårdsenhet II fanns spridda stolphål (G24), vilka tidvis föreföll bilda rader och mjukt svängda linjer. Det är troligt att stolphålen har utgjort delar av hägnader och kanske även byggnader, det har dock inte varit möjligt att koppla samman dessa till tydliga konstruktioner. Strax söder om hus 14/18 fanns ytterligare en stolphålskonstruktion som var mjukt halvmåneformad och hade blivit omsatt vid något tillfälle (G83), denna har möjligen fungerat som en del av en hägnad eller annan konstruktion på gårdsplanen. Gårdens område avgränsades fortfarande av hägnaden 166 från föregående fas. 50 Hallsjö 6:1 Figur 10. Stolphål 1142 i hus 14 på gård I. Foto UV Syd. En ny byggnad uppfördes som bostadshus på gård II, huset var betydligt större än övriga inom undersökningsområdet och mätte ca 4,9×25 meter (G35). Huset låg i nord-sydlig riktning och i huset fanns två större, takbärande stolpar (G133). I nordvästra delen låg härden 45, vilken möjligen ska föras till denna fas istället för fas 1. I detta område låg även förvaringsgropen 86, även den från förra fasen. Fyrstolpshuset (G162) fanns troligen kvar i den östra delen och en hägnad (G170) hade satts upp i nornordostlig-sydsydvästlig riktning, i hägnaden fanns en öppning genom vilken människor och djur kunde röra sig från östra till västra delen av gårdsplanen. Hägnadens syfte var troligen att hindra djur från att obehindrat röra sig över gårdsläget. Det tvåskeppiga huset längst i söder på gårdsläget (G165) låg troligen kvar, liksom gränsmarkeringen (G8). Endast ett fåtal mindre förändringar kunde spåras på gårdsläge III. Fyrstolpshuset (G164), groparna (G71), den tvåskeppiga byggnaden (G163) och bostadshuset (G4) fanns sannolikt kvar på platsen. Öster om hus 4, på den öppna ytan som fungerat som gårdsplan, anlades två avfallsgropar (G105), i den ena påträffades ett slipstensfragment samt brända djurben (6141). Gränsen mellan gårdarna II och III markerades nu genom en hägnad i öst–västlig riktning (G172) vilken kan ha slutit an mot hus 4 i väster, i öster fortsatte den in i schaktkanten. Om hägnaden slutit an till huset, var den bevarade delen ca 15 meter lång, ungefär mitt på fanns en ca 6 meter bred öppning, alternativt saknas en del stolphål i hägnaden just här och öppningen hade ursprungligen varit mindre. Hallsjö 6:1 51 Hus 2 Gård I Hus 14 och 18 huvudbyggnad Hägnad 166 Hägnad 170 Hus 35 Hus 162 Gård II Gårdsplan Hus 165 Hägnad 8 Hus 164 Hus 163 Gård III Gårdsplan Hus 4, huvudbyggnad Hus 21, huvudbyggnad Hus 171 Figur 11. Hus och andra lämningar hörande till fas 2. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600. 52 Hallsjö 6:1 Gårdsplan Hantverksområde Gård IV Figur 12. Sektion av skärvstens- och brandlagren G49, G50 och G51 på gård IV, sett från nordväst. Vattnet trängde snabbt upp ur alven och fyllde snart hela schaktet. Foto UV Syd. Betydligt större förändringar av dispositionen av gårdsläget och byggnaderna skedde på gård IV under loppet av vikingatiden. Den äldre ekonomibyggnaden hus 119 revs och två nya byggnader uppfördes. Längst i öster uppfördes en enskeppig byggnad (G21) i ungefärlig nord-sydlig riktning. Bevaringsförhållandena var dåliga och endast ett fåtal stolphål kunde identifieras som tillhörande husets södra del. På grund av detta är husets storlek osäker, men det har varit ca 4,7 meter brett och ca 12,5 meter långt. I huset fanns ett bevarat golvlager, endast någon centimeter tjockt och bestående av gråsvart sand. Ungefär mitt i husets södra del fanns en härd (G169). Närvaron av härden gjorde att huset tolkades som ett bostadshus. Invid husets östra långsida fanns en grop (G116), som kan ha fungerat som förvaring eller som avfallsgrop. Drygt åtta meter väster om hus 21 byggdes en enskeppig ekonomibyggnad (G171), även den i nord–sydlig riktning. Strax utanför hus 21 östra långsida låg ett bevarat äldre marklager (G143) bestående av mörkbrun sand med inslag av träkol och små bitar bränd lera. Ett ingångsparti identifierades, markerat med två stolpar placerade en bit utanför husets sydöstra hörn. Ingångens placering och det bevarade marklagret tyder på att gårdens gårdsplan troligen låg förskjuten österut i förhållande till de två byggnaderna 21 och 171. Mitt emellan de två husen låg en avfallsgrop och ytterligare avfallsgropar låg utanför ekonomibyggnadens nordvästra hörn (G105, G153). Ungefär 12 meter söder om de båda byggnaderna påträffades ett utbrett lager bestående av vittrad sten (G49). Lagret tolkades som ett konstruktionslager som lagts ut i syfte att stabilisera och dränera ett vattensjukt område med avsikt att kunna bruka denna del till aktiviteter kopplade till metallhantverk (se fig. 12). Hallsjö 6:1 53 Figur 13. En av ugnarna i gruppen 44 (10944) på gård IV. Foto UV Syd. Över konstruktionslagret låg två koncentrationer av brandmaterial (G50) bestående av sand, mycket sot och träkol samt skörbränd sten. Träkolet härrörde från ved snarare än ris och kvistar. I lagret påträffades slagg, brända ben, bränd lera, obrända ben samt svinmålla och starr. Det är inte ovanligt att hantverksrelaterade konstruktioner även nyttjats till matlagning och andra hushållsnära aktiviteter. På ett av brandlagret fanns resterna efter två ugnar (G44), med hårt bränd och ibland smält lera i botten (se fig. 13). Strax intill de båda brandlagren fanns även två stolphål, ett vid varje brandlager (G120). Detta var troligen rester efter stolpburna konstruktioner som kunde kopplas till det metallhantverk som förekommit på platsen. Fasen avslutades med att hus 21 brann (G141) vilket efterlämnade ett brandlager bestående av sotig sand, träkol, lerfläckar och enstaka värmepåverkade stenar. Fas 3. Sen vikingatid–tidig medeltid, ca 1000–1200 e Kr Övergången mellan vikingatid och tidig medeltid innebar en stor strukturell förändring av bebyggelsen på platsen (fig. 15). Det tidigare relativa fasta bebyggelsemönstret bröts och några av gårdsenheterna flyttades och kunde inte längre ses inom undersökningsområdet. Den oregelbundna strukturen med utspridda men stationära gårdar inom ett bestämt område bibehölls till viss del, men det är troligt att man under loppet av 1000-talet slog samman gårdsenheter, liksom var fallet i Huseby, Skatelövs sn (Nylén & Söderberg 54 Hallsjö 6:1 Figur 14. Del av hus 10 på gård I, sett från norr. Foto UV Syd. 2009:121). En sådan sammanslagning och omlokalisering av bebyggelsen kan vara en förklaring till att det till synes saknades bebyggelse på stora delar av undersökningsområdet under fas 3. På gårdsläge I uppfördes två nya byggnader, längst i norr ett treskeppigt hus med bevarade väggrännor och två rum (G3, G10). Huset hade troligen en ekonomifunktion kopplat till smide men även bearbetning eller förvaring av spannmål (se vidare under avsnittet Makrofossilanalys). Strax söder om hus 10 uppfördes ett enskeppigt hus (G15) i ungefärlig nordnordvästlig-sydsydöstlig riktning med raka gavlar och något konvexa långsidor. Huset var 4,2 meter brett och 15 meter långt och bestod av parställda stolpar i den sydöstra delen, vilket antyder att huset uppförts i protobindningsverk eller protokorsvirke, med tvärbjälkar (binningar) som förband de parvisa bärande stolparna med takkonstruktionens sparrar. Denna byggnadsteknik var vanligt förekommande under tidig medeltid men förekom även under senare delen av medeltiden och fram i 1600-tal (Rensbro 2002:18, 23). Huset tolkades som en ekonomibyggnad av något slag. Cirka 20 meter söder om hus 15 låg två gropar fyllda med mörkgrå sand och enstaka träkol (G145). I samma område låg även tre gropar (G66) där två stycken (16445, 16541) var nedgrävda i en större (2690). Deras funktion har inte varit möjlig att avgöra, men läget så pass långt ifrån husen kan tyda på att de använts vid avfallshantering. Strax intill dessa gropar uppfördes en Hallsjö 6:1 55 ny gränsmarkering genom att koppla samman en ny hägnad (G146) med hägnaden 170 från föregående fas. På gård II hade hus 35 spelat ut sin roll och hägnaden 146 uppfördes på dess plats. Några meter öster om gränsmarkeringen uppfördes ett treskeppigt hus (G92) i ungefärlig öst-västlig riktning. Endast två nedgrävningar efter ett takbärande bockpar fanns kvar av denna byggnad, som blivit mycket störd av sentida jordbruk och sandtäkt. Större delen av byggnaden hade troligen troligen legat utanför undersökningsområdet. I övrigt kunde inga byggnader konstateras på gårdsläge II, men inte heller på det forna gårdsläge III, där det endast fanns ett flertal gropar fanns spridda över ytan (G66, G94, G95). Detta pekar mot att gårdarna kan ha slagits samman och att bebyggelsens tyngdpunkt flyttats österut, utanför undersökningsområdet. Koncentrationen av gropar med olika funktioner i den västra delen, tyder på att detta varit en mer ekonomiinriktad del av gårdsläget. Det är möjligt att gränsen G172 fanns kvar från föregående fas och fortfarande markerade skiljet mellan två gårdsenheter. En liknande stor förändring skedde inom gård IV, med en förflyttning av bebyggelsen mot öster. Ett nytt tvåskeppigt hus (G20) uppfördes. Huset var ca 3,5 meter brett och minst 11 meter långt, den fulla längden kunde inte avgöras då den nordöstra gaveln troligen låg utanför undersökningsområdet. Huset låg i nordöstlig-sydvästlig riktning och hade minst två rum, ett större rum i nordöst med en långhärd (G98) och ett betydligt mindre utrymme i sydväst. Husets funktion kan ha varit bostad men även fungerat som ekonomibyggnad av något slag, där det fanns behov av en rejäl värme- och ljuskälla. Strax intill hus 20 byggdes ett mindre förråd eller dylikt (G142, G161). Huset var inte större än ca 2,25×4,0 m, vilket talar för en tolkning som förråd. Strax utanför hus 20s östra gavel fanns en grop (G156) med oklar funktion. Eftersom hus 20 fulla längd inte kunde avgöras, är det möjligt att gropen legat inuti huset. Nordväst om huset låg en större oregelbunden grop (G66, 7268) som fungerat som avfallsgrop. Strax intill påträffades ett kulturlager (G151) och två stolphål (G152) som inte kunde kopplas ihop med någon konstruktion. I hantverksområdet i söder fortsatte aktiviteterna även under denna fas. Ett nytt brukningslager avsattes (G51) som bestod av svart-mörkgrå sand med mycket sot och träkol samt skörbränd sten (se fig. 16). Förekomst av slagg och förkolnad spannmål visar att aktiviteterna var desamma. Ett konstruktionslager (G53) med sten hade lagts ut före brukningslagrets tillkomst vilket visar att det fortsatt fanns behov att dränera och torrlägga platsen. En förändring var en stolpburen konstruktion (G52) som uppförts omkring ugnarna (G44) från föregående fas och som troligen utgjort enklare väggar och ett tak. Intill ugnarna grävdes en avfallsgrop (G124) där utrakningsmaterial kunde samlas. Fasen avslutades med att hus 20 och kanske även förrådsbyggnaden raserades (G150). Raseringslagret bestod av brun silt med träkol, bränd lera och sjok av obränd lera, kanske raserades huset efter en brand. Endast 1,5 meter nordöst om hus 20 ena gavelhörn, påträffades ett brandlager (G155) som tolkades som ett avsatt brandlager efter en brunnen träkonstruktion. Det är möjligt att även detta lager härrörde från destruktionen av hus 20 och/eller förrådsbyggnaden. 56 Hallsjö 6:1 Hus 10 Gård I Gårdsplan Hus 15 Hägnad 170 Hägnad 146 Hus 92 Gård II/III Gårdsplan Hägnad 172 Hus 20 Hus 142/161 Figur 15. Hus och andra lämningar hörande till fas 3. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600. Gård IV Gårdsplan Hantverksområde Hallsjö 6:1 57 G50 G53 G49 G51 G53 G50 G49 Figur 16. Sektionsritning över brand- och skärvstenslagren i hantverksområdet. Skala 1:20. Fas 4. Högmedeltid, ca 1200–1350 e Kr Under fas 4 blev det tydligare att gårdarna I och II hade slagits ihop till en enhet vid någon tidpunkt (fig. 17). Bebyggelsen hade flyttats tillbaka till sin tidigare plats och kom nu att delvis ligga på den plats där den historiska gård B skulle ligga. Längst i norr anlades en ny gräns i form av en ränna tillsammans med stolpar (G77). En ny ekonomibyggnad (G174, 139, 148) uppfördes i ungefärlig öst-västlig riktning. Byggnaden var enskeppig och hade två rum och hade fungerat som förrådsbyggnad där man bland annat förvarade säd alternativt ett stall. Huset hade varit ca 3,5 m brett och minst 7,2 m långt, men begränsades i väster av schaktkanten. Alldeles intill, och möjligen inte helt samtida, låg en enskeppig byggnad (G17) med två rum. Huset var uppfört med icke-parställda stolpar i så kallad takremskonstruktion, där de bärande väggstolparna bar upp två sidoåsar i husets längdriktning (Rensbro 2002:24). På grund av att de båda byggnaderna låg mycket nära varandra är det högst troligt att den ena byggnaden avlöst den andra och att de har haft samma funktion, nämligen som spannmålsförråd. Enstaka sädeskorn i hus 17 indikerar att det förekommit mathantering (se vidare under i avsnittet Makrofossilanalys). Mellan dessa två förrådsbyggnader och ett nord-sydligt liggande bostadshus (G19) fanns en ca tio meter lång gårdsplan. Denna gårdsplan var översållad av stolphål som inte kunnat kopplas ihop till tydliga strukturer (G73) och de representerar troligen flera faser. Huvudbyggnaden hus 19 var ett ca 5,7×21 meter stort hus, enskep- 58 Hallsjö 6:1 Hägnad 77 Hus 174/139/148 Hus 17 Gård I/II Hus 19, huvudbyggnad Gårdsplan Gårdsplan Gård III Hus 97 Hus 7 Hägnad 103 Hus 23 Gård IV Gårdsplan Figur 17. Hus och andra lämningar hörande till fas 4. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600. Hus 16 Hallsjö 6:1 59 pigt med minst tre rum och dubbla stolprader i den östra långväggen. Det är oklart om dessa dubbla stolprader utgjorde väggkonstruktionen eller om de hörde till en väggfast bänk. Väster om boningshuset låg en brunn (G33) med en hägnad runt (G134) vars funktion hade varit att hålla barn och djur borta från brunnen. Integrerad i hägnaden fanns även ett kraftigt stolphål med bevarad stolpe, detta kan vara rester efter en vipparm till brunnen. I utrymmet mellan brunnen, hus 19 och inhägnaden 134 fanns en del spridda stolphål som inte kunde kopplas samman till en konstruktion (G173). Det kunde inte påvisas någon gräns mellan gård I/II och gård III, men det har sannolikt funnits en sådan i någon form. Gård III bestod av ett fyrstolpshus (G97) som låg snett nordväst om gårdens boningshus, en tvåskeppig byggnad i öst-västlig riktning (G7). Boningshuset hade två rum och en härd placerad i det mindre västra rummet (G175). Huset tolkades vara uppfört med tvåskeppig konstruktion i öster, men med bärande väggstolpar i den västra delen. Det är även möjligt att huset hade varit funktionsdelat, med ett bostadsutrymme i väster och ekonomiutrymme i öster. Det påträffades inga fynd eller togs några makrofossilprover som kunde verifiera detta. Gårdsläget avgränsades söderut med en hägnad (G103). Längst i söder låg två byggnader som kopplades till gårdsenhet IV. Hus 23 utgjordes av en stolpburen enskeppig byggnad i öst-västlig riktning. Längst i väster fanns ett större stolphål ungefär mitt på gaveln, en bit in från väggen. Stolphålet kan ha burit upp ett innertak eller ett loft. Stolphålen var icke-parvisa och huset hade troligen uppförts i takremsteknik. Närmare 30 m längre söderut låg den andra byggnaden som fördes till gården. När hantverksområdet hade spelat ut sin roll, uppfördes en tvåskeppig byggnad (G16) istället. Huset var ca 4×13 meter stort och hade troligen en ekonomifunktion. Inne i huset fanns mindre stolphål spridda, vilka utgjort inre konstruktioner. Utanför husets sydvästra hörn låg en härd (G121). Fas 5. Senmedeltid, ca 1350–1523 e Kr Tiden efter år 1350 är en dramatisk period i historien, en stor epidemi, Digerdöden, drabbade Europa och även de nordiska länderna med en kraftig befolkningsminskning som följd. Till detta kom även den senmedeltida krisen med konjunktursvacka och stigande spannmålspriser. Dessa båda händelser resulterade ofta i ödeläggelse i olika omfattning, ibland begränsad och ibland lades hela byar öde. Under eller direkt efter krisen lades produktionen om från ett arbetsintensivt jordbruk till mer lågintensiv och extensiv boskapsskötsel och andra skogsnäringar. Historikern Lars-Olof Larsson menar att pestepidemierna fick långtgående följder för Hallsjö socken, eftersom denna, på grund av bristande befolkningsunderlag, kom att slås ihop med Dörarp sn (Larsson 1986:184). Att något hände under denna tid blev mycket tydligt vid undersökningen och den efterföljande analysen (se fig. 18). På det nordligaste gårdsläget I/II kunde inga stående byggnader identifieras. Längst i norr föreföll gränsmarkeringen (G77) finnas kvar. Inga andra hus fanns kvar, utan endast avsatta 60 Hallsjö 6:1 Hägnad 77 Gård I/II Brandlager Gård III Gårdsplan Hus 97 Hus 7 Hägnad 103 Uppodlat område? Gård IV Figur 18. Hus och andra lämningar hörande till fas 5. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade.Skala 1:600. Hallsjö 6:1 61 brandlager på den plats där hus 19 en gång stått (G46, G90, G132). Brunnen kan hafunnits kvar liksom hägnaden runt den. På gårdsläge III verkade båda byggnaderna stå kvar, fyrstolpshuset (G97) och bostadshuset (G7, G175). Hägnaden G103 utgjorde gårdens gräns söderut. Även gårdsläge IV saknade stående byggnader. Det tidigare hus 23 hade förstörts av en brand (G89). Strax intill fanns ett ackumulerat lager tolkat som en markhorisont (G26) som trampats och någon gång utsatts för kraftig avröjning. Lagret bestod av sotig svart sand med träkol, bränd lera och rikligt med sot och det är mycket troligt att många av dessa komponenter härrör från branden i hus 23. Under detta lager (G26) låg ett fåtal stolphål (G154) tillsammans med stenlyft (G157, G159) samt resterna efter ett brukningslager i form av en trampad yta (G158). Dessa lämningar tolkades som spår efter lättare konstruktioner och även spår efter röjningsarbetet efter branden. På området fanns spår efter odling i form av en plogränna (G137) och en annan ränna med oklar funktion (G144). Det är möjligt att detta indikerar en omläggning av produktionen eller att det tidigare gårdsläget odlats upp av människor som överlevt krisen och pesten. Fas 6. Efterreformatorisk tid, ca 1523–1660 e Kr Efter hand under början av 1500-talet, kunde en försiktig återetablering ses i form av en mindre stolpburen byggnad i sydöstra delen av undersökningsområdet. Läget för denna byggnad motsvarade den östligaste delen av gårdsplatsen hörande till gård E (se fig. 7 och 19). Inför uppförandet av denna nya byggnad jämnades marken till genom att ett utjämningslager lades ut (G36). Huset uppfördes i blandteknik med både jordgrävda stolpar (G130, G140) och stensyllar placerade i rännor (G69) eller på markytan. I sydöstra hörnet av byggnaden anlades en eldstad (G31) och runt omkring avsattes ett brukningslager (G65), bestående av gråbrun sand med enstaka träkol. Huset kom att förstöras av en brand (G62, G72) och resten av byggnaden revs (G5). Fas 7. Tidigmodern tid, ca 1660–1848 e Kr Först under fas 7 kunde en tydligare och mer stationär bebyggelse ses på gård E (se fig. 26). En ny byggnad uppfördes på platsen för den som brann ned under förra fasen (fig. 20). Nybyggnationen inleddes med att markytan jämnades till genom att utjämningslager lades ut (G25, G27, G63, G149). Dessa utjämningslager bestod delvis av brand- och raseringsmaterial från den äldre byggnaden. En äldre grop belägen strax utanför husets västra långsida fylldes igen (G117). Nästa steg i konstruktionen var anläggandet av stensyllar, vilka skulle bära upp byggnadens väggar och tak (G34, G40, G41). Ett spisfundament byggdes (G29) och som byggnadsmaterial användes raseringsmaterial från det tidigare huset. Innanför syllen lades ett knaddergolv ut (G32, G160). Golvet i huset bestod av tjock, grågul lera (G37, G56), genom brukning av byggnaden avsattes sedan ett lager av gråbrun silt med fläckar av nedtrampade bitar träkol och bränd lera (G131). 62 Hallsjö 6:1 G69 grop/ränna G130 stolphål G5 rasering G62 brandlager G36 utjämning G65 aktivitetsyta G140 stolphål G31 ugn G72 brandlager Figur 19. De enda lämningarna som kunde identifieras under fas 6 låg i den sydöstra delen av tomten till gård E. Skala 1:200. G37 golvrest G25 utjämning G27 utjämning G41 innervägg G57 lergolv G131 ev. golvrest G40 ev. syll G29 spisfundament G32 knaddergolv G160 stenar G28 rasering G34 syllstensrad G149 utjämning G63 utjämning Figur 20. Den andra byggnaden i sydöst på platsen för gård E. Skala 1:200. Hallsjö 6:1 63 G40 G29 G32 G34 G63 Figur 21. Huslämningen/huslämningarna på gård E under utgrävning, från söder. Foto UV Syd. Efter en viss tid raserades hela eller delar av den äldre byggnaden och en del raseringsmaterial användes till att jämna ut ytan (G28) inför uppförandet av en ny byggnad alternativt en ombyggnad av den äldre (se fig. 22 och 23). Det är oklart vad som föranledde raseringen och ny-/ombyggnationen. I raseringslagret (G28) fanns både bränd och obränd lera tillsammans med träkol och sotfläckar. Det är möjligt att byggnaden helt eller delvis förstördes av en brand alternativt ändrades byggnadens funktion vilket i sin tur ledde till en ombyggnad. Vid raseringen av byggnaden togs en del möjliga syllstenar bort och efterlämnade stenavtryck (G56, G58, G127), i några fall hade man varit tvungen att gräva gropar för att kunna få upp stenen (G48, G126). Efter de förberedande markarbetena jämnades ytan av med hjälp av utjämningslager (G55, G64), som bland annat kom att fylla håligheterna efter de bortplockade stenarna. En eller flera nya innerväggar restes på stensyll (G22, G38), vilken kom att dela av huset i mindre rum. Resterna efter de bortplockade och störda stensyllarna var svåra att se och relativt hårt åtgångna av senare tiders jordbruk, vilket gjorde det besvärligt att fastställa hur huset delades av och hur många rum som bildades. Det förefaller ha rests en mellanvägg i nord-sydlig riktning och två stycken i öst-västlig riktning (se fig. 24). Tillsammans med innerväggarna anlades ett stensatt golv (G39). Strax öster om den nord-sydligt gående mellanväggen restes en stolpe (G125), med okänd funktion. Stolpen kan ha ingått i en inre konstruktion med syfte att bära upp ett innertak eller ett loft. Delar av byggnadens golv 64 Hallsjö 6:1 G38 syllrest G55 utjämning G39 stenläggning G61 golvrest G60 syllrest G22 stenlyft G59 rasering G125 stolphål G28 rasering G48 stenlyft G64 utjämning Figur 22. Om- och tillbyggnader av huset i sydöst på platsen för gård E. Skala 1:200. G28 Figur 23. Raseringen G28 (11639) från sydost. Foto UV Syd. Hallsjö 6:1 65 G37 golvrest G56 stenlyft G38 syllrest G61 golvrest G55 utjämning G39 stenläggning G60 syllrest G22 stenlyft G59 rasering G125 stolphål G34 syllstensrad G48 stenlyft G64 utjämning Figur 24. Byggnaden efter om- och tillbyggnaderna. Skala 1:200. hade täckts av lera (G61). Någon värmekälla i form av ugn eller spis kunde inte identifieras i den nya byggnaden. På grund av den höga fragmenteringsgraden av lagren är det svårt att avgöra huruvida det saknades värmekälla, eller om en sådan inte bevarats. Även denna byggnad raserades efter en tid, stenarna i två av mellanväggarna plockades bort (G22), delar av en vägg av lersten vältes (G59) och delar av en stensyll rubbades ur sitt läge och några stenar plockades bort (G60). Det är troligt att den sista rivningen ska sättas i samband med laga skifte år 1848, då gård E flyttades ut från bytomten och gård B flyttades längre mot nordväst (se fig. 27). Inom området hörande till gård B kunde ett stort och omfattande utjämningslager konstateras (G43). Lagret bestod bland annat av mörkbrun sand, sot, träkol, sten med inslag av brända och obrända djurben (se fig. 26). Lagret hade bland annat lagts ut över två stora och kraftiga nedgrävningar (G135) vilka var fyllda med en stor andel sten. Storleken och den stora mängden stenar gjorde att groparna tolkades som fundament till något, möjligen en kraftig byggnadskonstruktion på platsen. Dessvärre påträffades inte något annat i närheten som kunde ge ytterligare information om vilken typ av konstruktion detta hade varit. Ett stenfundament bestående av stenläggning och stenskodda stolphål (G47) anlades ovanpå detta utjämningslager. Fundamentets funktion är inte känt. Något öster och söder om utjämningslagret påträffades nedgrävningar för rännor och diken (G87) som anlagts som gränsmarkeringar inom en gårdsenhet eller mellan två enheter. Det största 66 Hallsjö 6:1 Figur 25. Diket 102 till gård E sett från väster, notera stenarna som satts ned i nedgrävningen. Foto UV Syd. diket (2055) låg i nord-sydlig riktning och kan ha varit den gränsmarkering som syns på storskifteskartan, som gränsen mellan de två gårdarna B och C, något förskjuten mot öster i förhållande till det framkomna diket (se fig. 26). Något längre söderut låg en rest av ett utjämningslager (G96). Över de södra delarna av undersökningsområdet fanns flera brukningslager (G99) från olika aktiviteter i anslutning till de historiska gårdarna B och E. Lagren var fragmenterade och dåligt bevarade. Strax norr om gård E och en av gårdens kålgårdar, påträffades en nedgrävning med stående stenflisor i kanterna och tre till fyra skikt av rundade stenar inuti (G102). Tolkningen i fält var att detta var ett dräneringsdike av yngre datum. Vid en jämförelse med storskifteskartan sammanfaller diket med en gräns mellan en åkerteg, en ängslott och en kålgård tillhörande gård E (fig. 25). Det ena behöver inte utesluta det andra och det är fullt möjligt att diket fungerat både som gräns och som dränering. Söder om diket G102 låg två gropar som tolkats som avfalls- eller förvaringsgropar (G106) kopplade till gårdsnära aktiviteter. Inte långt ifrån dessa gropar låg en större grop som tolkades som en lertäktsgrop (G108). Gropen låg i alven där den bestod av lera, något som var relativt ovanligt inom undersökningsområdet, därmed förstärktes tolkningen till lertäkt. Väster om groparna påträffades en mindre ränna (G111) som endast var bevarad till ca 0,80 meter längd och 0,25 meter bredd. Rännans funktion är mycket oklar, men den skulle kunna ha utgjort en del av en gränsmarkering mellan en kålgård och en åkerteg hörande till gård E. Ett antal stenar och stenlyft fanns spridda över de allra sydligaste delarna av undersökningsområdet (G113). En del av dessa var förmodligen helt naturliga och ett resultat av sentida markanvändning och djupplöjning. I den södra delen Hallsjö 6:1 67 Gård B Dike 2055 G135 fundamentsgropar G43 utjämning G47 stenpackning G96 utjämning G102 dräneringsdike G99 tidigmodern lämning G106 förvaringsgropar G111 nedgrävning G108 lertäktsgrop Gård E Hus G114 utfyllnad RAÄ 65 G113 stenlyft Figur 26. Hela undersökningsområdet under fas 7 mot bakgrund av storskifteskartan. Skala 1:1000. 68 Hallsjö 6:1 Gård B Gård C Gård D Figur 27. Hallsjö by efter laga skifte år 1848. Den streckade rektangeln markerar platsen för den sista identifierade byggnaden på platsen, som troligen revs i samband med laga skifte då gård E flyttades ut från bytomten. Skala 1:1500. Hallsjö 6:1 69 av bygatan hörande till gård E, påträffades ett omfattande utfyllnadslager (G114) som fyllde ut en mindre svacka ned mot källan RAÄ 65. Med tanke på källans och utfyllningens läge, är det sannolikt att utfyllnaden gjorts som markförbättring då området kring källan var mycket sankt. Källan är registrerad i FMIS som ”källa med tradition” och ska enligt uppgift även ha kallats för ”Helig Styrks källa” (FMIS, Dörarp 65). Det är sannolikt att källan fungerat som gårdens vattenförsörjning samtidigt som den innehaft en mer kultliknande funktion. Fas 8. Modern tid, efter skiftena till idag Efter laga skifte, som genomfördes år 1848 för Hallsjös del, kom den tidigare bytomten och bygemenskapen att definitivt splittras och överges. Gård E låg inte längre inom den historiska bytomten. Ett fåtal kontexter och strukturer kunde föras till denna sista fas (fig. 27 och 28). Över hela undersökningsområdet fanns lager och stenlyft som tolkades vara resultat av sentida aktiviteter i samband med skiften eller jordbruk (G42, G75, G76, G88, G112, G128, G129). Många stenlyft var troligen resultat av att plogen dragit upp markfasta stenar och efterlämnat fördjupningar som fylldes med matjord. Ungefär mitt i undersökningsområdet fanns stora sammanhängande gropar vilka tolkades vara sandtäkter (G67). Vid tiden för undersökningen under hösten 2012, brukades marken i fråga till bete för markägarens djur. Vid olika tillfällen odlades även marken upp och bearbetades då bland annat med djupplog. Vid fältarbetets start banades det översta matjordslagret av (G198). Måluppfyllelse och utvärdering Enligt länsstyrelsens förfrågningsunderlag var undersökningens målsättning att ge meningsfull kunskap med relevans för myndigheter, forskning och allmänhet, denna kunskap skulle även kommuniceras genom en basrapport, en vetenskaplig artikel samt visningar för allmänheten vid tillfälle. Dokumentationen av undersökningen skulle vara av god vetenskaplig kvalitet och tillräcklig för att ge kunskap om de borttagna fornlämningarna. Undersökningen skulle fokusera på att bygga upp ny kunskap om bytomter samt sätta den i relation till tidigare genomförda undersökningar i närområdet. Ambitionsnivån skulle vara hög. Resultaten av undersökningen blev mycket bra, trots de problem som fanns (se ovan). Det var möjligt att besvara fyra av fem ställda frågor. Fråga fem utgick på grund av flyttat arbetsområde vilket resulterade i att källan RAÄ 65 inte berördes av ledningsdragningarna. Offerkällan RAÄ 8 kunde inte identifieras inom undersökningsområdet. En visning, som annonserats via pressutskick, hölls för allmänheten på eftermiddagen den 31 oktober. Trots pressutskick fanns ingen notis om detta i lokaltidningarna Smålänningen eller Smålandsposten. Endast fyra besökare dök upp, två boende på Norregården och två från Kronobergs arkeologiska sällskap. 70 Hallsjö 6:1 G75 stenlyft G88 lagerrest G42 recent G67 sandtäkt G88 lagerrest G67 sandtäkt G112 gropar G128 stenlyft G129 lagerrest G112 gropar Figur 28. Identifierade lämningar hörande till fas 8.Skala 1:600. G88 lagerrest G42 recent Hallsjö 6:1 71 Rumslig struktur och kronologisk sekvens De formulerade frågorna inför slutundersökningen var: 1. De förhistoriska föregångarna till den medeltida byn. 2. Bybildningsprocessen vid övergången mellan yngre järnålder och tidig medeltid, kontinuitet och diskontinuitet i bebyggelsen. 3. Gården i ett mikroperspektiv: rumslig, social och ekonomisk utveckling över tid, från yngre järnålder och fram i modern tid. 4. Gränser och deras utseende: vallar, diken, stensträngar eller hägnader? 5. De registrerade offerkällorna (RAÄ 65 och RAÄ 8) ger möjlighet att studera kult, folktro och religion inom området. Källorna är intimt förknippade med bebyggelsen och har även brukats som brunnar. Fråga 1 – de förhistoriska föregångarna Föregångare till den historiska byn kunde påvisas genom fyra gårdsenheter, som från norr till söder benämndes gård I, gård II, gård III och gård IV, se tabell 25. De äldsta bebyggelselämningarna daterades till vendeltid, men att det har funnits människor i området under betydligt längre tid visade fynden av bergartsavslag som påträffades i en grop vid förundersökningen förundersökningen (Kronberg, Billström & Stark 2014), samt de flint- och kvartsavslag som framkom vid slutundersökningen. Bergartsavslag var vanliga under mellanmesolitikum till tidigneolitikum och var avfall vid yxtillverkning (muntlig uppgift från Mathilda Kjällquist, UV Syd). Bebyggelsen inom undersökningsområdet bestod av oregelbundet utspridda gårdsenheter, vars läge föreföll vara relativt konstant fram till övergången mot tidig medeltid. Det finns paralleller mellan Hallsjö och Eka i Ljungby socken (RAÄ 106:1) där det påträffades bebyggelselämningar och keramik, som daterade lämningarna till vikingatid/tidig medeltid. Den medeltida bebyggelsen i Eka låg koncentrerad på en platå och lämningarna tunnades ut nedåt sluttningarna. Liksom fallet är i Hallsjö låg ett större och tre mindre järnåldersgravfält, där majoriteten av gravarna består av högar, på den historiska byns utmarker (Skoglund 1994). Undersökningarna av Huseby i Värend visade att den historiska byn hade en första fas under yngre järnålder (Nylén & Söderberg 2009). Fråga 2 – Bybildningsprocessen Under loppet av vikingatiden skedde en del förändringar av bebyggelsen, men inte av gårdsenheternas lägen (fas 2, tabell 25). Övergången mellan vikingatid och tidig medeltid (fas 3) innebar däremot en stor strukturell förändring av bebyggelsen på platsen. Det tidigare relativt stationära bebyggelsemönstret bröts och några av gårdsenheterna flyttades och kunde inte 72 Hallsjö 6:1 Tabell 25. Sammanställning av bebyggelselämningar på respektive gård. Gård B och gård E har separerats trots att deras lägen motsvarade läget för en eller flera förhistoriska gårdsenheterna I–IV. Faser Gård I Gård II Gård III Gård IV Fas 1, ca 550–800 1 fyrstolpshus, 1 stolpburen enskeppig byggnad, förvaringsgropar, kokgropar, hantverksgropar, ugnsgrop, härdar, hägnad Ö-V 2 fyrstolpshus, förvaringsgropar, härd, stolpburen konstruktion, 1 tvåskeppigt stolpburet hus, 1 hägnad Ö-V sedan N-S 1 fyrstolpshus, gropar, 2 stolpburna tvåskeppiga hus, 1 stenfylld ränna, spridda stolphål utan känd konstruktion 1 tvåskeppigt stolpburet hantverkshus, härdar, spridda stolphål utan känd konstruktion, 1 dike som möjlig gräns Fas 2, ca 800–1000 1 fyrstopshus, 2 stolpburna tvåskeppiga hus som avlöser varandra, kokgropar, härdar, spridda stolphål utan känd konstruktion, hägnad Ö-V 1 fyrstolpshus, 2 stolpburna tvåskeppiga byggnader, förvaringsgropar, hägnad NNO-SSV och Ö-V 1 fyrstolpshus, 2 stolpburna tvåskeppiga hus, gropar, avfallsgropar, hägnad Ö-V 1 enskeppigt stolpburet hus, 1 mindre stolpburen förrådsbyggnad, avfallsgropar, hantverksområde Fas 3, 1 gårdssmedja, 1 ca 1000–1200 stolpburet enskeppigt hus, 1 hägnad 1 stolpburen treskeppig byggnad, hägnad, Gropar Möjlig sammanslagning Gård B Gård E 1 stolpburet tvåskeppigt hus, 1 mindre stolpburen förrådsbyggnad, avfallsgropar, hantverksområde Fas 4, 3 stolpburna enskeppiga byggnader, ny ca 1200–1350 gräns mot norr, brunn, spridda stolphål utan känd konstruktion Möjlig sammanslagning 1 fyrstolpshus, 1 stolpburen tvåskeppig byggnad, hägnad mot S 1 stolpburen enskeppig byggnad, 1 stolpburen tvåskeppig byggnad, härd Inget hantverksområde Fas 5, Gränsmarkering mot N, brandlager, brunn ca 1350–1523 1 fyrstolpshus, 1 stolpburen tvåskeppig byggnad, hägnad mot S Brandlager, odlingsspår, spridda stolphål och stenlyft utan kända konstruktioner. Fas 6, ca 1523–1660 Fas 7, ca 1660–1800 1 mindre byggnad i blandteknik, jordgrävda stolpar och stensyll i rännor, eldstad 1 utbrett utjämningslager, 2 kraftiga fundamentsgropar 1 stenfundament Gränsmarkeringar i form av dike och rännor 1 syllburen byggnad, eldstad möjligen bakugn, knaddergolv, efter ombyggnad fler och mindre rum, nytt stengolv, avfallsgropar, gränsdiken, lertäkt, utfyllnad mot källan RAÄ 65 Fas 8, Spridda stenlyft, troligen som ett resultat av modernt jordbruk, stora sandtäkter, matjord ca 0,20–0,40 m tjockt. Marken brukas som ca 1800–2012 åker och betesmark. längre ses inom undersökningsområdet. Den oregelbundna strukturen med utspridda gårdar inom ett bestämt område bibehölls, men det är troligt att man under loppet av 1000-talet slog samman gårdsenheter, liksom var fallet i Huseby, Skatelövs sn (Nylén & Söderberg 2009:121). En sådan sammanslagning och omlokalisering av bebyggelsen kan vara en förklaring till att det till synes saknades bebyggelse på stora delar av undersökningsområdet under fas 3. Det är troligt att bebyggelsens tyngdpunkt försköts mot öster och de bebyggelsestrukturer som kunde identifieras inom undersökningsområdet föreföll vända sig mot öster. Hallsjö 6:1 73 Någon gång under loppet av högmedeltiden (fas 4) hade bebyggelsen flyttats tillbaka till sin tidigare plats och kom nu att delvis ligga på den plats där den historiska gård B skulle ligga, men gårdsenheterna återtog inte samma utseende som före den tidigmedeltida regleringen och gårdsenheterna I och II verkade ha blivit sammanslagna. Det är möjligt att sammanslagningen är en följd av ett arvsskifte eller dylikt. Efter den inledande förändringen av bebyggelsemönstret följde en tid av stabilitet. Tiden efter år 1350 (fas 5) visade sig ha varit omvälvande för människorna i Hallsjö. Digerdöden och de efterföljande pestepidemierna tillsammans med den så kallade agrarkrisen, resulterade i en så kraftig befolkningsminskning att Hallsjö socken inte längre kunde existera som självständig enhet utan slogs ihop med Dörarp socken. Även inom bygemenskapen kom livet att förändras. Att något hände under denna tid blev mycket tydligt vid undersökningen och den efterföljande analysen. På det nordligaste gårdsläget I/II kunde inga stående byggnader identifieras. Odlingsspår på gårdsläge IV indikerar en omläggning av produktionen och förändring av platsutnyttjandet. Nedgångsperioden var även synlig i fyndmaterialet där endast en medeltida sölja kunde urskiljas (Fnr 101). Det är möjligt att även produktionen lades om från ett arbetsintensivt jordbruk till mer lågintensiv och extensiv boskapsskötsel och andra skogsnäringar. Efter hand kunde en försiktig återetablering ses i form av en mindre stolpburen byggnad i sydöstra delen av undersökningsområdet (fas 6, tabell 25). Läget för denna byggnad motsvarade den östligaste delen av gårdsplatsen hörande till gård E. Först under fas 7 kunde en tydligare och mer stabil bebyggelse ses på gård E. Efter laga skifte, som genomfördes år 1848 för Hallsjös del, kom den tidigare bytomten och bygemenskapen att definitivt splittras och överges. Gård E flyttades till ett nytt läge utanför den historiska bytomten. Fråga 3 – Gården ur ett mikroperspektiv Undersökningens resultat visar en tendens inom de olika gårdsenheterna att man gå från mindre och flera byggnader under yngre järnålder, till större och färre under loppet av medeltiden. Denna utveckling stämmer väl överrens med de utvecklingstendenser som har iakttagits inom andra bebyggelseenheter och historiska byar i södra Sverige. Uppförandet av större byggnader ska ses som en önskan att mer tydligt avgränsa och definiera den egna gården med alla dess tillhörande byggnader och andra konstruktioner. Djurbeståndet förefaller ha varit överensstämmande med kunskapen om djurbestånd i andra undersökta historiska byar. Det framkom inga indikationer på att boskapsskötseln skulle ha en fått en större betydelse efter den senmedeltida krisen än vad den hade tidigare. Tamsvin tillsammans med nötkreatur har varit de vanligaste djuren på bytomten i Hallsjö. Fynd finns även av häst och får/get. Get är inte en lika utpräglad gräsätare som får och är mer anpassad till och förknippas mer med risbygder. En hög andel av svin är även något som brukar förknippas med skogsbygder. Av svin och nötkreatur, de mest förekommande arterna, finns ben från olika kroppsregioner som huvud, bål, övre och nedre extremiteter, vilket som förväntat 74 Hallsjö 6:1 återspeglar slakt och konsumtion av hela djur inom bytomten. Ett ben från rödräv påträffades från fas 7. Troligen har detta ben suttit fast i ett skinn som behandlats till ett pälsverk. Räv har jagats för sin päls, men även för att räven betraktats som ett skadedjur och hot mot bland annat höns. Det osteologiska materialet tyder på en boskapsskötsel fokuserad på nötkreatur, men att även svinskötsel var av stor betydelse. Benen återspeglar troligen främst de djur man hållit inom bytomten snarare än djurhållningen i stort. Förekomst av ben från räv visar även på att jakt och pälsverk hade en viss betydelse i ekonomin på (se avsnittet Osteologisk analys av djurben). Keramikmaterialet visar på kontakter söderut under vikingatid och tidig medeltid. Keramik av både inhemsk vikingatida produktion (AIV-keramik) och importerad östersjökeramik (AII-keramik) kunde påvisas. Fynd av östersjökeramik i Småland är mycket ovanligt och förutom i Kalmar och Växjö har endast ett fåtal skärvor påträffats på landsbygden. Däremot visar östersjökeramiken från Hallsjö att godskvaliteten är likartad med den skånska östersjökeramiken. Det finns betydande likheter som gör att det är mycket troligt att en del av östersjökeramiken i Hallsjö tillverkats i Skåne. Det finns emellertid ett fåtal fynd av östersjökeramik i Hallsjö, som inte tillverkats i Skåne. Keramiken var av betydligt sämre kvalitet och påminner om den keramik som påträffats bland annat i Furulund i Halland. Det grova godset utgör en indikation på att denna östersjökeramik tillverkats i Halland eller åtminstone inte i Skåne. Keramikskärvor av AIV-, skånsk AII- och halländsk AII-keramik påträffades i samma kontexter, det vill säga hushållen hade keramik av alla typer och det gick inte att urskilja hushåll med särställning gällande den tidiga keramiken. Det yngre rödgodset i Hallsjö var sannolikt framställt i närområdet men det är svårt att påvisa om det är i Småland, Halland eller i Skåne. Den största kategorin inom yngre rödgods var faten medan skärvor från trefotsgrytor var ytterst få. Skillnaden skulle kunna vara kronologiskt betingad och bero på att man använt sig av grytor i andra material än i keramik. Det skulle också kunna bero på att man grävt ut delar av ett hushållsinventarium där man bara påträffat serveringskärl. Om denna fördelning hade varit i en stad så hade man diskuterat att undersökningen berört en del av stadens högre samhällsklasser. Däremot saknas helt fynd av stengods och porslin, vilket motsäger en sådan tolkning. I sammanhanget kan man notera att det påträffades två skärvor från fajanser, varav en sannolikt var holländsk och en var svensk. Det fanns således ekonomiska möjligheter för gård E (där de flesta yngre rödgodsskärvorna påträffats) att skaffa importerad keramik i form av fajans (se avsnittet Keramikanalys). Sammantaget framträder en bild av en by utan synbara sociala och ekonomiska skillnader, där ingen av gårdarna utmärker sig som väldigt rik eller väldigt fattig. Under de första faserna utmärkte sig gård I och gård IV som hushåll med inriktning mot metallhantverk. Huruvida dessa båda enheter försett övriga gårdar med redskap, smide eller annat kopplat till metallframställning och – hantverk, kan inte avgöras inom ramen för detta projekt. Det är emellertid möjligt att det funnits någon sorts uppdelning eller snarare specialisering vad gäller produktionen av metallföremål. En Hallsjö 6:1 75 intressant fråga är om det fanns motsvarande specialisering inom övrig produktion, jordbruk och boskapsskötsel? En viss specialisering inom jordbruket kan skönjas under medeltiden då det enbart påträffats havrekorn vid makrofossilanalysen. Det bör påpekas att undersökningen endast berört en del av byn och att resultatet därför inte ger en heltäckande bild. Från 1500-talet och framåt fanns endast lämningar från två gårdar (B och E), de mer substantiella bebyggelselämningarna påträffades inom gård E. Fråga 4 – Gränser och deras utseende De gränser som kunnat påvisas inom undersökningsområdet bestod främst av hägnader och diken eller rännor. Många av lämningarna var mycket fragmenterade och återigen var undersökningsområdets begränsade bredd en del av problematiken. Det som emellertid kan konstateras är att gränsmarkeringarna förefaller ha förändrats över tid, under de första faserna uppfördes främst hägnader. Längre fram i tiden, med start från fas 4, kom majoriteten av gränserna främst att utgöras av rännor och diken. Varför man valde att förändra sättet att markera gränser inom bebyggelsen, mellan olika gårdsenheter eller mellan åker och äng är oklart. Möjligen kan förändringen sättas samman med den ökade stabilitet som från hög- och senmedeltiden (ca 1200–1523) framträdde och som kom att innebära att gårdarna och de ingående byggnaderna blev stationära och mycket sällan ändrade läge i någon större utsträckning. När gårdarna fick sina reglerade och fasta tomter, kunde även gränserna permanenteras på ett annat sätt än tidigare. Fortsatta insatser Steg II-artikel: bytomterna Horn och Hallsjö En vetenskaplig artikel som behandlar de båda bytomterna Horn och Hallsjö, deras utveckling och särdrag är planerad att publiceras tillsammans med andra artiklar om utvalda undersökningar som utförts som ett led i Svenska Kraftnäts arbete med att bygga ut kraftledningen mellan Hallsberg i Örebro län och Hörby i Skåne län. Formerna kring en sådan publicering är ännu inte helt fastslagna. Arbetet med publikationen är beräknat att påbörjas under vintern 2015. 76 Hallsjö 6:1 Referenser Litteratur Anglert, Mats, 2001. Landskap, bebyggelse och makt under yngre järnålder och medeltid. I: Gert Magnusson (red.). Möre, historien om ett småland. E22-projektet, sid 485–516. Kalmar läns museum. Kalmar. Borg, Kaj, 1998. Klädedräkt. I: Kaj Borg (red.). Eketorp-III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, sid. 261–276. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. Brorsson, Torbjörn, 2011. Keramiken från Furudal. I: Anders Håkansson. Furudal. Bebyggelselämningar från järnålder och medeltid. Halland, Veinge socken, Skogaby 2:31, RAÄ 326. Arkeologiska rapporter från Hallands länsmuseer 2011:3. Callmer, Johan, 1986. To stay or to move. Some aspects of settlement dynamics in the seventh to twelfth centuries A.D. with special reference to the province of Scania. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1985–1986. Callmer, Johan, 1991. The process of village formation. Ecological Bulletins 41. Lund. Cappers, R. T. J., Bekker, R. M., Jans, J. E. A. 2006. Digitale Zadenatlas van Nederland. Barkhuis Publishing, Groningen. Carlie, Anne. 2004. Forntida byggnadskult. Tradition och regionalitet i södra Skandinavien. Lund. Engelmark, R. 1992. A review of farming economy in South Scania based on botanical evidence. I: Lars Larsson, Johan Callmer & Berta Stjernqvist (red.). The archaeology of the cultural landscape. Field work and research in a south Swedish rural region. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4o 19, sid. 369–375. Fallgren, Jan-Henrik, 2006. Kontinuitet och förändring. Bebyggelse och samhälle på Öland 200–1300 e. Kr. Aun 35, Uppsala universitet. Uppsala. (Diss.). Grandin, Lena, 2009. Tekniska skillnader och likheter i tid och rum. Nya resultat från järnframställningen i Sydsverige från järnålder till medeltid. Några exempel med jämförelser mellan nyligen undersökta platser i Halland, Skåne och Småland. I: Bertil Helgesson (red.). Järnets roll. Skånelands och södra Smålands järnframställning under förhistorisk och historisk tid, sid. 85–98. Regionmuseet/Landsantikvarien i Skåne. Kristianstad. Hansson, Martin, 1996. Norraby Lassagård, Norraby 6:4, Söraby sn, Kronobergs län. Arkeologisk undersökning 1995. Smålands museum rapport 1996:7. Having, Emma, 2001. Binga–Hossmo. En vendeltida verkstads- och mötesplats. I: Gert Magnusson (red.) Möre, historien om ett småland. E22-projektet, sid 553–568. Kalmar läns museum. Kalmar. Hallsjö 6:1 77 Hellspong, Mats. & Löfgren, Orvar, 1994. Land och stad. Svenska samhällen och livsformer från medeltid till nutid. Gleerups Förlag. Malmö. Höglin, Stefan. 1998. Kronobergs län. Agrarhistorisk landskapsanalys, länsöversikt. Riksantikvarieämbetet. Landskapsprojektet rapport 1998:1. Jönsson, Fridolf. 1988. Ortnamn i Kronobergs län. Historiska föreningens i Kronobergs län skriftserie 5. Växjö. Kronberg, Ola, Billström, Linda & Stark, Kennet, 2014. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd–Hurva, Småland, Kronobergs län. Ljungby och Markaryd kommuner. Dörarp, Berga, Kånna, Hamneda, Traryd och Markaryd socknar. Arkeologisk utredning och förundersökning 2012. UV Rapport 2014:34. Larsson, Lars–Olof, 1986. Småländsk medeltid. Liber förlag. Malmö. Larsson, Stefan, 2000. Stadens dolda kulturskikt. Lundaarkeologins förutsättningar och förståelsehorisonter uttryckt genom praxis för källmaterialsproduktion 1890–1990. Archaeologica Lundensia. Investigationes De Antiqvitatibus Urbis Lundae IX. Kulturhistoriska muséet. Lund. (Diss.). Janken Myrdal, Stig Welinder, Ellen Anne Pedersen, & Mats Widgren (red). 1998 Det svenska jordbrukets historia. [Bd 1], Jordbrukets första femtusen år: [4000 f. Kr.-1000 e. Kr.]. Stockholm: Natur och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg. Nylén, Alexandra. & Söderberg, Bengt, 2009. Huseby i Värend. Gårdsbebyggelse från järnålder till historisk tid. Småland, Skatelövs socken, Huseby 1:1, RAÄ 437, Alvesta kommun. Arkeologisk slutundersökning. UV Syd Rapport 2009:26. Smålands Museum Rapport 2009:28. Paulsson-Holmberg, Tove, 1997. Iron Age building offerings. A contribution to the analysis of a die-hard phenomenon in Swedish preindustrial agrarian society. Fornvännen 1997/3–4, sid. 163–175. Ranheden, Håkan, 1996. Makrofossilanalys – funktionsbestämning av hus. I: Metodstudier & tolkningsmöjligheter. Studier från UV Stockholm. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar skrifter nr 20. Stockholm. Rensbro, Henriette, 2002. Bygninger på landet. Middelalderhuse i Østdanmark 1200–1600. Indsamlig og analyse af arkæologisk udgravede bygninger. Udgivet af Afdeling for Middelalderarkæologi Aarhus Universitet og Middelalder-arkæologisk Nyhedsbrev 2002. Roslund, Mats, 2001. Gäster i huset. Kulturell överföring mellan slaver och skandinaver 900 till 1300. Vetenskapssocieteten i Lund. Lund. (Diss.). Schmidt Sabo, Katalin, 2001. Vem behöver en by? Kyrkheddinge, struktur och strategi under tusen år. Riksantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar, Skrifter No 38. Stockholm. Schmidt Sabo, Katalin, 2005. Den medeltida byns sociala dimensioner. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. Skrifter No 67. Lund Studies In Historical Archaeology 1. Stockholm. (Diss.). Sjödin, Erik, 1979. Getter. Avel, utfodring, skötsel och ekonomi. Nya vägar i lantbruket 5. LTs förlag. Stockholm. 78 Hallsjö 6:1 Skoglund, Peter, 1994. Eka by, Ljungby sn, Ljungby kn. Arkeologisk förundersökning, Smålands Museum 1994. Streiffert, Jörgen, 2005. Gårdsstrukturer i Halland under bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar Skrifter 66. Gotarc. Series B. Gothenburg Archaeological Theses 39. Mölndal/ Göteborg. (Diss.). Svanberg, Fredrik, 2003a. Decolonizing the Viking Age 1. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8º No. 43. Stockholm. (Diss.) Svanberg, Fredrik, 2003b. Death Rituals in South–East Scandinavia AD 800–1000. Decolonizing the Viking Age 2. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4º No 24. Stockholm. (Diss.) Söderberg, Bengt, 2003. Järnålderns Järrestad. Bebyggelse, kronologi, tolkningsperspektiv. I: Bengt Söderberg (red.). Järrestad. Huvudgård i centralbygd. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar, Skrifter No 51, sid 109–174. Stockholm. Thomasson, Joakim & Olsson, Mats, 2001. Vad är en by och varför? Om den medeltida byns uppkomst och rationalitet. Scandia 2001/67, sid. 5–29. Tollin, Clas. 1991. Ättebackar och ödegärden. De äldre lantmäterikartorna i kulturmiljövården. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Viklund, Karin. 1998. Cereals, weeds and crop processing in Iron Age Sweden. Methodological and interpretative aspects of archaeobotanical evidence. Archaeology and environment 14. Environmental Archaeology Laboratory, Department of Archaeology, University of Umeå. (Diss.). Vretemark, Maria, 1997. Från ben till boskap. Kosthåll och djurhushållning med utgångspunkt i medeltida benmaterial från Skara. Skara. Muntliga uppgifter Mathilda Kjällquist, arkeolog, UV Syd, Lund. Internet FMIS – Dörarp 65:1, http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search. html Arkivmaterial Lantmäteristyrelsens arkiv: 1814 – Tryckt karta över Hallsjö by, storskifte, S. A. Ahlmark, Dörarps socken Hallsjö nr 1–5. 1848 – Tryckt karta över Hallsjö by, laga skifte, A. E. Modér, Dörarps socken Hallsjö nr 1–5. Hallsjö 6:1 79 Administrativa uppgifter SHMM:s dnr: 5.1.1-00224-2015 Riksantikvarieämbetets dnr: 3.1.1–02616-2012. Länsstyrelsens dnr: 431-3854-12. Riksantikvarieämbetets projektnr: 12294. Intrasisprojekt: UV2012:135 Undersökningstid: 10 oktober–9 november 2012. Projektgrupp: Linda Billström (projektledare), Bengt Söderberg, Adam Bolander, Stefan Larsson, Katalin Schmidt Sabo och Erik Johansson Underkonsulter: Kulturparken Småland, Andreas Emilsson. Exploateringsyta: 4000 kvadratmeter. Undersökt yta: 4000 kvadratmeter. Läge: GSD-Fastighetskartan, blad 63E 1ES Kvänarp. Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 97 foton med Unr 3549, 38 ritningar i skala 1:20. . Dokumentationshandlingarna lagras tillsammans med Intrasis-databasen. Fynd: Fnr 1–360 förvaras på SHMM, Arkeologiska uppdragsverksamheten i Lund, i väntan på fyndfördelningsbeslut. 80 Hallsjö 6:1 Bilagor Bilaga 1. Fynd tillhörande fyndgruppen Hus & husgeråd Tabell 26. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Hus & husgeråd, samt kontexter där de påträffades. Fyndnr Namn Subklass Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 1 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 13 21618 3 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 11 20405 4 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 4 20509 5 Glas Glas Glas Fönsterglas 1 1 20509 6 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 3 20509 8 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 12 11460 12 Graverat glas Glas Glas Dryckesbägare 1 3 14064 15 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 1 2 11070 17 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 4 5789 21 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 5 11639 23 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 54 13144 24 Butelj Glas Glas Butelj 3 51 13144 25 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 3 13144 26 Y rödgods 1550–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebensgryta 1 13 13144 27 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 6 19 13144 28 Glas Glas Glas Dryckesbägare 2 3 13144 30 Glas Glas Glas Dryckesbägare 1 1 12872 32 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 5 7378 33 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 1 1 7378 35 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 14 7348 36 AIV 900–1000– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 12 7348 41 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 1 3 20549 42 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 2 20549 46 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 10 89 13856 47 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 23 67 13856 48 Y rödgods 1600–1900 Keramik Brorsson Keramik Skål 3 31 13856 49 Y rödgods 1600–1900 Keramik Brorsson Keramik Skål 1 11 13856 51 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 21 221 19903 52 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 5 15167 54 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 1 12943 55 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 23 20549 56 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 9 20549 57 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 3 8 20549 59 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 1 1 20549 61 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 3 5 11639 62 Y rödgods 1550–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebensgryta 1 5 11639 63 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 7 17956 64 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 8 17966 66 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 3 4621 67 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 35 15113 70 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 5 14064 74 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 13 100 119 Ölhane Cu-leg CU-leg Föremål 1 20 100 160 Glas Glas Glas Fönsterglas 1 6 15240 161 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 1 6746 162 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 2 6240 164 Sydskand. flinta Flinta UV Syd Flinta Eldslagningsflinta 1 22 20412 165 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Trebensgryta 1 4 100 166 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 20 20421 167 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 5 37 7159 Hallsjö 6:1 81 Fyndnr Namn Subklass Material Sakord Antal Vikt (g) 168 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 6 1381 169 AIV keramik 800–1050 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 13 20421 170 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 5 20421 171 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 3 1839 172 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 5 58 20669, 5702 173 AIV 900–1050 Keramik Brorsson Keramik Kärl 8 6 5582 174 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 10 1303 175 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 9 62 20669, 5702 177 Bränd lera Bränd lera Bränd lera 1 17 10500 178 Östersjö 1000–1100 Keramik Brorsson Keramik Kärl 25 353 2368 181 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 10 2135 182 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 2 1316 183 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 28 4442 185 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Trebensgryta 1 3 11137 191 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 1 1 20842 193 Tegel Bränd lera Bränd lera Tegel 1 1602 100 194 Y rödgods 1500–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebensgryta 1 334 100 198 Buteljglas Glas Glas Butelj 1 64 13856 200 Y rödgods 1500–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebensgryta 2 2 13856 202 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 1 1 11480 203 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 20 20378 204 Y rödgods 1550– Keramik Brorsson Keramik Kruka 1 89 20378 208 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 3 6 12832 214 Y rödgods 1400–1750 Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 7 5735 215 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 3 5735 216 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 4 4 5735 218 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 17 51 18210 221 Butelj Glas Glas Butelj 1 6 13856 224 Y rödgods 1500– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 6 13856 225 Y rödgods 1400–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebensgryta 2 7 13856 226 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 5 13856 227 Y rödgods 1660–1800 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 14 13856 232 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Kärl 6 52 20378 233 Butelj Glas Glas Butelj 2 25 20378 235 Lerklining Bränd lera Bränd lera Lerklining 28 20378 236 Bägare & planglas Glas Glas Dryckesbägare 2 1 11371 240 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 2 11371 241 Fajans 1650– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 1 11371 242 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 1 7 13258 243 Butelj Glas Glas Butelj 1 3 13258 244 Flaska Glas Glas Flaska 1 14 13258 246 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 4 12 21022 248 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 3 18560 251 Lerklining och tegel Bränd lera Bränd lera Lerklining 3 53 14548 252 Fönsterglas Glas Glas Fönsterglas 3 19 14548 253 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 6 14548 254 Fajans 1700– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 1 14548 256 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 11 20458 258 Glasflaska Glas Glas Flaska 1 3 17731 259 Y rödgods 1600–1900 Keramik Brorsson Keramik Kruka 1 17 17731 260 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 2 17731 262 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 1 11590 82 Hallsjö 6:1 Kontext Fyndnr Namn Subklass Material Sakord Antal Vikt (g) 265 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 1 4621 266 Y rödgods 1400–1900 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 8 18210 267 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 6 27 18210 268 Y rödgods 1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 4 18210 269 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 1 18210 270 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 3 18210 271 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 1 18210 276 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 4 7 15596 277 Fönsterglas Glas Glas Fönster-glas 2 2 15596 278 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 3 8 13821 283 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 7 35 18210 284 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 16 18210 285 Y rödgods 1550–1850 Keramik Brorsson Keramik Skål 2 16 18210 286 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 2 18210 287 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 21 18210 288 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Krus 1 10 18210 289 Y rödgods1400–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebens-gryta 1 1 18210 290 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 4 18210 291 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 10 13 18210 293 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 5 18210 294 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 8 18210 295 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 4 18210 296 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 3 18210 300 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 1 2181 302 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 15 2181 303 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 3 2181 304 Glas Glas Glas 3 6 2181 307 Y rödgods 1550– Keramik Brorsson Keramik Kärl 4 21 4621 308 Fajans 1700– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 1 4621 310 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 4 6 19623 311 Lerklining Bränd lera Bränd lera Lerklining 5 149 19623 312 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 4 76 18210 313 Y rödgods 1600– Keramik Brorsson Keramik Kärl 2 20 18210 314 Y rödgods 1550–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebens-gryta 3 43 18210 315 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 3 18210 316 Y rödgods 1400–1900 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 7 18210 317 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik skål 1 11 18210 318 Y rödgods 1400–1750 Keramik Brorsson Keramik Trebens-gryta 1 11 18210 319 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 3 18 18210 320 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 2 5 18210 321 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 3 18210 322 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 11 34 18210 323 Butelj Glas Glas Butelj 3 19 18210 324 Bägare Glas Glas Dryckes-bägare 1 3 18210 325 Fönsterglas Glas Glas Fönster-glas 6 9 18210 326 GlasKärl Glas Glas Kärl 4 7 18210 327 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 5 18210 328 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 7 18210 329 Y rödgods 1600–1850 Keramik Brorsson Keramik Fat 1 6 18210 330 Y rödgods 1400– Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 1 18210 360 AIV 800–1050 Keramik Brorsson Keramik Kärl 1 8 1839 385 4655 Summa Kontext Hallsjö 6:1 83 Bilaga 2. Fas- och gruppbeskrivningar Fas 1. Vendeltid–tidig vikingatid Datering: ca 550–800 e. Kr. (14C, stratigrafi) Ingående grupper: 2, 4, 6, 8, 9, 11, 45, 68, 71, 74, 78, 79, 81, 82, 84, 85, 86, 91, 93, 104, 107, 109, 110, 115, 118, 119, 122, 123, 136, 138, 147, 162, 163, 164, 165, 166 Tabell 27. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 1. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 2 Fyrstolpshus som fungerat som mindre 304, 328, 337, 347 uthus eller stacklada med upphöjt golv för att förhindra skadedjur att komma åt säden som förvarades här. Ett regelbundet format fyrstolpshus med fyra djupa och stenskodda stolphål. 4 Stolpburet tvåskeppigt hus i N-S riktning, minst två rum avgränsade av en mellanvägg. I huset ingick även ett golvlager. I huset ingår även ett antal stolphål som kan ha utgjort någon slags inre konstruktion. Huset var ca 5,40×15,70 m stort. 5993, 6004, 6016, 6028, 6038, 6046, 6073, 6088, 6097, 6680, 6695, 6705, 6715, 6780, 6810, 6833, 6844, 6856, 6867, 6878, 6903, 6913, 6923, 6945, 6954, 6966, 6976, 6987, 7006, 7020, 7031, 7043, 7054, 7067, 7079, 7088, 8445, 9719 Stolphål och kulturlager, de flesta stolphålen är runda och förhållandevis grunda som en följd av odling under senare tid. Enstaka stolphål var stenskodda och fyllningen bestod till största delen av brun-mörkbrun sand med enstaka träkol, sot och dåligt bevarade djurben. Kulturlagret bestod av mörkbrun sand med träkol, ca 0,06 m tjockt. Ett korn från skalkorn påträffades (se Makrofossilanalys). 6 Fyrstolpshus med väggar, ca 2,2×4,4 meter stort, i ungefärlig N-S riktning. Husets funktion har troligen varit ett mindre uthus eller en stacklada, se ovan under grupp 2. 14C-daterat till ca 770–990 e.Kr. 1712, 1724, 1736, 1804, 1945, 1955, 2167, 11794, 11804, 11813, 19529, 19538, 19563, 20107 Stolphål, de flesta runda och ca 0,20–0,30 m i diameter, djupet varierade från ca 0,28 m till endast 0,05 m beroende på att området odlats under modern tid. Vissa stolphål var stenskodda, fyllningen bestod mestadels av gråsvart sand med inslag av träkol och sot. I byggnaden påträffades 1 korn från skalkorn och ett obestämbart sädeskorn (se Makrofossilanalys). 8 Hägnadsrest som löpte i N-S riktning 2219, 2244, 3518, 3553, 3564, 3577, för att sedan vika av till en Ö-V riktning. 3659, 3819, 3829, 4070, 4095, 4116, Den totala längden är inte känd, beva- 4137, 4148, 4159, 4178, 16462, 16470 rad längd ca 30,20m. Stolphål med likartade nedgrävningar, raden begränsades i öster av schaktkanten och i norr hade ett yngre lager och sentida odlingsaktivitetter gjort att det inte längre gick att följa hägnaden. 9 Enskeppigt stolpburet hus i ungefärlig Ö-V riktning, ca 3,7×8,4 m stort. 14C-daterat till ca 660–780 e.Kr. 1021, 1666, 1839, 1896, 1907, 1958, 1972, 2841, 13546, 13572, 13631, 13664, 13676, 13693, 14163, 14194, 14235, 14317 Fyra betydligt större (upp emot 1 m i diameter) och stenskodda stolphål låg i husets gavlar och har troligen burit upp takets tyngd, övriga stolphål var ca 0,30–0,50 m i diameter. Fyllningen bestod mestadels av svartflammig sand med träkol. I byggnaden påträffades korn från råg, korn, havre samt frö från starr och hallon (se Makrofossilanalys) 11 Nedgrävning för förvaringsgrop i hus 9 1870 Avlång grop 0,53×0,72 m stor, låg intill södra långsidan av huset. 45 Härd som låg knappt 1 m från hus 6 västra vägg. Emellertid oklart om de var samtida eller om härdresten skall föras upp i tid till fas 2 och hus 35 (se grupp 35) 13329, 13344 Härdrest som påträffades i en rundad nedgrävning, ca 0,97×0,44 m stor. Fyllning av sotig lerig sand med träkol, skörbränd och icke-skörbränd sten. I härden påträffades 2 korn från naket korn (se Makrofossilanalys). 68 Gropar med oklar funktion, en möjlig tolkning är avfallsgropar eftersom det i en grop (498) påträffades bränt ben och slagg. 498, 805, 1870 Tre gropar i norra delen av området, groparnas funktion kunde inte klargöras. Två av groparna var oregelbundna till formen och var ca 0,72–1,30 m i diameter, den tredje var ca 0,80 m i diameter och hade rundad form. Fyllningen bestod av brungrå till mörkbrun sand med sot, träkol och stenar (0,04–0,15 m stora). I gropen 498 påträffades bränt ben och slagg. 71 Nedgrävningar för gropar med oklar funktion inom gårdsenhet II. 4025, 3963 Två gropar, båda avlånga och 0,60×0,94 m (4025) och 0,68×1,0 m (3963) stora. I gropen 4025 påträffades 40 frön av svinmålla (se vidare under Makrofossilanalys). 74 Härdar och härdgrop som använts för matlagning eller annan typ av aktivitet 225, 292, 356, 419 Tre härdar och en härdgrop som låg på rad i NNV-SSO riktning i norra delen av området. Av en mindre härd fanns endast botten kvar, de andra var bättre bevarade och upp emot 0,70 m djupa (härdgropen 419) annars runt 0,30 m djupa. Två av härdarna var ca 1 m i diameter och innehöll fyllning av gråbrunt fint grus med sot och småsten överst, det undre lagret bestod av grövre sand och ren träkol, stenar och sot. 84 Hallsjö 6:1 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 1316, 1331 Två avlånga gropar, sida vid sida, i norra delen av området. Båda med ojämn botten och förefaller inte vara noggrant grävda. Groparna innehöll mycket sten, mellan 0,05–0,40 m stora tillsammans med mörkbrun-grå sotig sand. I grop 1316 fanns slagg, men inget organiskt material. 78 Avlånga gropar som möjligen kan ha använts i samband med någon sorts hantverk. I grop 1316 förekom slagg, dock inget organiskt material. 79 Utrakningsmaterial från ugnsgro1303 pen/arbetsgropen G81. 14C-daterad till 860–1000 e.Kr. (se vidare under 14C-analys). Dateringen stämmer inte riktigt med lagrets fastillhörighet, men det är troligt att lagret har bildats under en lång användningstid av ugnsgropen. Flammig mörkt brungrå sand med inslag av rödorange eldpåverkad sand. I lagret påträffades 4 sädeskorn, vilka inte kunde bestämmas närmre (se Makrofossilanalys). 81 Nedgrävning till ugnsgrop eller arbets- 1000034 grop där värmealstrande aktiviteter har pågått. Grop ca 1,10×1,20 m stor med plan botten och jämnt lutande sidor. Fyllning av mörkt brungrå sotig sand med träkol, bränt ben, slagg och en del sten, somliga värmepåverkade. Ställvis även rödorange värmepåverkad sand. 82 Stolphål efter flera stolpburna konstruktioner, vars funktion inte kunde bestämmas. Stolphålen kunde inte kopplas samman till tydliga konstruktioner. 1863, 1873, 2483, 3357, 3367, 3378, 3435, 3447, 3589, 3603, 3731, 3952, 5309, 5905, 6792, 6801, 11823, 11937 Stolphål spridda över den mellersta delen av UO, ej möjligt att koppla samman till några tydliga konstruktioner. 84 Gropar med oklar funktion, en del kan eventuellt vara större stolphål. 1908, 1924, 1980, 2054, 2135, 2466, 2674, 2720, 3101 Ett flertal gropar av likartade dimensioner, i UOs mellersta del. Sju av groparna är placerade i en cirkel i östra delen, oklart om detta är medvetet eller om groparna inte alls är samtida. 85 Nedgrävningar för stolpburen konstruk- 1810, 13707, 13750 tion vilken eventuellt kan ha ingått som inre konstruktion i hus 9. Oregelbundna stolphål med en diameter på 0,20–0,40 m. Framkom under kokgropen 1822 (fas 2). 86 Förvaringsgrop med lerlock, i gropen påträffades ben från häst samt tänder från häst eller nöt (se vidare under Osteologisk analys). En oval grop med rund botten, helt täckt av ett lerlock. Tolkades därför som en förvaringsgrop. 91 Avfallsgrop som fyllts igen successivt 2797 med bland annat värmepåverkad sten. Fynd av bränt ben och slagg med del av ugnsvägg. 14C-daterad till 550–650 (se vidare under kapitlet 14C-analys) Avlång grop, oregelbunden med ojämn botten, ca 1,77×1,40×0,46 m stor. 93 Nedgrävning för kokgrop, i fyllningen påträffades frö från trampört och starr (se vidare under Makrofossilanalys). 3415 Oval grop med spetsig botten, ca 1,70×0,50×0,50m stor, fyllning av mörkbrun och grå sotig sand med stort antal stenar, en del skörbrända. 104 Stolphål efter stolpburna konstruktioner, spridda över den södra delen av området. Inte möjliga att koppla samman till konstruktioner. 5434, 5940, 5983, 6057, 6167, 6177, 6343, 6671, 6755, 6770, 7408, 7705, 7794, 8456, 8546, 9828, 9852, 9914, 9924, 9934, 9945, 9957, 10105, 10427, 10542, 10555, 10568 Flera stolphål av varierande storlek, spridda över södra delen av UO, de har inte gått att koppla samman till konstruktioner. 107 Stenfylld ränna med oklar funktion, möjligen dränerande uppgift. 7159 Oregelbundet formad nedgrävning/ränna i NO-SV riktning, fylld med sten. Ca 2 m lång och 0,50 m bred. 109 Härd som låg utmed östra långsidan i hus 4. 6635 Ovalt formad härd, 0,77–0,56 m stor, placerad alldeles innanför den östra långsidan på hus 4. 110 Brukningslager i hus 4, möjligen golvlager 6649 Mörkbrun sand med något träkolsinslag, låg innanför hus 4 östra långsida. 115 Stolp- och störhål efter stolpburna kon- 7903, 7929, 8134, 8230, 8242, 8252, struktioner vars funktion och utseende 10116, 11362, 20442 inte kunde avgöras. Spridda stolp- och störhål i UOs sydöstra del, möjligen kan vissa av stolphålen höra till hus i detta område, men svårt att avgöra. Relativt likartad storlek, ca 0,30 m i diameter frånsett de mindre störhålen som var ca 0,20 m i diameter och placerade i par. 118 Brukningslager tolkat som golvnivå i hus 119. 8710, 9046, 9137 Lager bestående av grå sand med sot, träkol och grus. 119 Stolpburen byggnad, enskeppig i söder och tvåskeppig i norr, möjligen har mittenstolparna burit upp ett loft eller ett innertak 8373, 8383, 8395, 8423, 8434, 8561, 8573, 8583, 8596, 8620, 8643, 8653, 8663, 9001, 9017, 9031, 9124, 9165, 9179, 9196 Stolphål som ingått i en ca 5×10,5 m stor byggnad i N-S riktning. 122 Härdar i härdområde eller dylikt, oklart 10580, 10599, 10614, 10650, 10663 om de använts till matlagning eller haft andra funktioner. 1830, 1847 Fem härdar i sydöstra delen av UO, varierande storlekar, men de ligger samlade inom ett 2,5×5,5 m stort område. Hallsjö 6:1 85 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 123 Oregelbundet formad nedgrävning i 10632 N-S riktning, kan möjligen vara ett dike. En nedgrävning/dike ca 0,90×7,8 m stort i sydöstra delen av UO, har troligen skurits av en av härdarna i grupp 122. Oklara relationer eftersom inga av kontexterna i grupperna 122 och 123 undersöktes på grund av tidsbrist. 136 Lager med oklart ursprung, kan möjli- 12908 gen vara brukningslager i hus 21 (fas 2) eller en rest av en äldre marknivå. Kulturlagerrest i östra delen av UO, ej undersökt. 138 Halvmåneformad nedgrävning tolkad som kokgrop. 14935 Oregelbundet formad grop som innehöll skörbränd sten och bränt ben tillsammans med mörkgrå sotig sand och träkol, ca 0,88×0,38×0,44 m stor. 147 Stolphål efter stolpburen konstruktion som inte kunnat identifieras. 16137, 16153, 16162 Tre stolphål med olika storlekar, framkom i alven och låg samlade i en grupp. 162 Stolphål efter fyrstolpshus, som fungerat som ett mindre uthus eller förråd med upphöjt golv. 2009, 2143, 2301, 2314, 3080, 3090 Fem stolphål som bildade tre av fyrstolpshusets fyra hörn samt två indragna stolphål. Fyrstolpshuset var ca 1,45×1,86 m stort. 163 Stolpburet, tvåskeppigt hus i Ö-V riktning. 4951, 4963, 4977, 4993, 5005, 5018, 5031, 5062, 5075, 5088, 5101, 5118, 5319 Delar av huset låg utanför UO varför storleken inte kunde anges säkert, huset var mer än 5,8 m långt och ca 3,5 m brett. Ingen härd eller annan värmekälla påträffades i huset. 164 Fyrstolpshus som fungerat som mindre 3840, 3855, 3867, 4000, 4012 uthus eller förråd med upphöjt golv. Stolphål som utgjorde tre av husets fyra hörn, mellan de tre hörnstolparna fanns ytterligare stolpar som kan ha haft en stärkande och bärande funktion. 165 Stolpburet, tvåskeppigt hus i öst-västlig riktning. I huset fanns två kraftigare mittstolpar samt några mindre stolphål efter inre konstruktionselement. 3474, 3484, 3494, 3614, 3624, 3635, 3672, 3710, 3720, 3742, 3753, 3766, 3775, 3785, 3797, 3809, 3910, 4084, 13297 Delar av huset kan ha fortsatt utanför UO, huset var minst 12 m långt och ca 4 m brett. Ingen härd eller annan värmekälla påträffades. 166 Stolphål efter hägnad eller annan typ av gränsmarkering, ungefärlig Ö-V riktning 2155, 2420, 2430, 2451, 2462, 2472 Stolpar som utgjort delar av en gränsmarkering, stolphålen var runda och mellan 0,25–0,30 m i diameter. Fas 2. Vikingatid Datering: ca 800–1000 e. Kr. (14C, stratigrafi, fynd) Ingående grupper: 14, 18, 21, 24, 35, 44, 49, 50, 70, 80, 83, 105, 116, 120, 133, 141, 143, 153, 167, 168, 169, 170, 171, 172 Tabell 28. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 2. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 14 Stolpburen tvåskeppig byggnad som fungerat som gårdens boningshus. 14C-daterat till 860–1000 e.Kr. (se vidare under 14C-analys). 860, 869, 980, 1088, 1142, 1235, 1285, 1525, 1535, 4878, 5373, 12571, 12627, 13372, 13453, 13472, 14907, 14914, 17937, 1000022 Kraftiga och stenskodda stolpar i mesularaden (0,50– 0,70 m i diameter), övriga stolphål ca 0,30–0,40 m i diameter. Huset mätte ca 4,8×17 m och låg i NNV-SSO riktning. I huset påträffades enstaka korn från havre (3), vete (1) och en hasselnöt samt 1 korn av naket korn. (se avsnittet Makrofossilanalys). 18 Stolpburen tvåskeppig byggnad som ersätter hus 14 och som har ungefär samma utbredning, även detta hus tolkas som ett bostadshus. 1048, 1222, 1249, 1422, 1433, 1475, 1613, 10188, 12312, 12353, 12367, 12382, 12394, 12589, 12666, 13384, 13415, 13427, 15361, 16559, 1000036 Stolphålen var överlag mindre kraftiga än i hus 14, en ingång fanns i den södra långsidan, förskjuten mot öster. Huset hade ungefär samma utbredning, kan ha varit något kortare. Saknas stolphål i norra långsidan samt nordvästra gaveln vilket ger en oklar utbredning. I huset framkom 6 korn från ospec. Spannmål (se vidare under Makrofossilanalys). 21 Stolpburen enskeppig byggnad som troligen fungerat som gårdens boningshus. 14C-daterat till 940–1030 e.Kr. (se vidare under 14C-analys). 5379, 5390, 5401, 5410, 7992, 8052, 8085, De flesta bevarade stolphålen fanns i husets södra del, 12933, 12943, 17357, 17368, 21210, där även en ingång fanns, vilken vätte mot öster. I norr 21648, 21656, 21691, 21700 påträffades endast två stolphål och huset begränsades även av schaktkanten. På grund av detta är husets storlek osäker, men det har varit ca 4,7 m brett och 12,5 m långt. I huset fanns ett bevarat golvlager, endast någon cm tjockt och bestående av gråsvart sand. 86 Hallsjö 6:1 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 24 Nedgrävningar för stolpburna konstruktioner med oklar funktion, kan möjligen utgöra delar av hägnader eller dylikt. Representerar troligen flera faser. 1602, 2098, 2110, 2121, 2151, 2262, 2366, 2019, 2031, 2043, 2368, 2856, 3248, 3313, 3335, 8534, 12681, 12695, 12727, 12741, 12755 Stolphål spridda över en yta i östra delen av UO, tendenser till rader och rundade linjer, men det gick inte att koppla ihop dem till tydliga strukturer. Placering i fas 2 eftersom de överlagrar grupp 84 i fas 1 och inte kan ha existerat samtidigt med strukturerna i fas 3 (sannolikt). 35 Stolpburen enskeppig byggnad som fungerade som gårdens bostadshus. Huset var betydligt större än de övriga husen inom området och mätte ca 4,9×25 m. 1563, 1576, 1587, 1618, 1640, 1696, 1817, 2232, 2344, 2394, 3504, 11960, 11970, 12016, 12029, 12122, 12133, 16127, 16426, 16435, 16479, 20085, Stolphålen var relativt jämnstora, ca 0,25 m i diameter, på sina ställen var det mycket hårt plöjt under senare tid och endast bottnarna av stolphålen återstod, detta innebar också att många stolphål hade försvunnit helt, alven bestod av sand vilket ytterligare bidrog till den dåliga bevaringsgraden. 44 Två ugnar (endast botten bevarad) 10944, 10978 som troligen använts vid metallhantverk. Två oregelbundet formade ugnsbottnar med hårt bränd och ibland smält lera, vilket pekar på relativt höga temperaturer, inga organiska rester fanns i makroproven. Små rester av brända ben från däggdjur påträffades. 49 Konstruktionslager bestående av 9621, 16253 vittrad sten, stenen lades ut i syfte att stabilisera och dränera ett vattensjukt område med avsikt att kunna utföra hantverksaktiviteter på platsen Lager som till största delen består av helt eller delvis vittrad/skörbränd sten. Stenen varierar i färg från svart till ljust beige. Inslag av sand och sot i lagret. 50 Brandlager som bildats genom eldkrävande aktiviteter såsom metallhantverk och hantering av spannmål, över den torrlagda ytan (G49). 14C-daterat till 940–1030 e. Kr (se under 14C-analys). 9311, 11384, 11995 Lager med varierande tjocklek (0,02–0,21m), bestående av sand och mycket sot och träkol samt skörbränd sten. Mycket av träkolet utgjordes av större bitar vilka troligen härrörde från vedträn snarare än ris. Fynd av slagg, brända ben, bränd lera, obränt ben och spannmål samt svinmålla och starr (se vidare under Makrofossilanalys). 70 Nedgrävningar för kokgropar med rikliga mängder skörbränd sten. 1000, 1461, 1822 Tre kokgropar i norra delen av området. Alla gropar innehöll rikliga mängder skörbränd sten (ca 0,04–0,35 m i diameter), fyllningen bestod av svart och sotig sand samt mörkbrun sand med sot. Groparna var mellan 0,54–1 m i diameter. Grop 1000 innehöll skalkorn, naket korn, havre, trampört och svinmålla (se vidare under Makrofossilanalys). 80 Nedgrävning till stolpe som ingått i hus 14. 1000044 Stolphål nedgrävt i gropfyllning som troligen tillkommit då den äldre ugnsgropen/arbetsgropen inte längre användes och fylldes igen varefter en stolpe restes. 83 Nedgrävningar för stolpburen konstruktion, oklart vad. 1688, 1701, 14249, 14260, 14276, 14291, Fem stolphål varav ett omsatt, vilka bildade en svagt halvmåneformad konstruktion som återfanns inne i hus 9 (fas 1), dock oklart om konstruktionen hörde till hus 9 eller inte. 105 Nedgrävningar i syfte att fungera som avfallsgropar. 6141, 6569, 7348, 7378, 10141 Gropar av varierande storlek och form, de flesta innehöll gråsvart eller mörkbrun sand med sot och träkol. I vissa gropar påträffades även bränt ben, ett slipstensfragment och bränd lera. I gropen 7348 påträffades slagg, AII-keramik och AIV-keramik. 116 Nedgrävning i syfte att fungera som avfallsgrop. 7963 Rund grop med ojämn botten, ca 1×0,97×0,4 m stor. 120 Nedgrävningar för två stolpburna 9412, 9423 konstruktioner med oklar funktion. Möjligen kan de kopplas till den verksamhet som ägt rum på skärvstenslagret G49. Två stolphål placerade i närheten av två brandlager ur gruppen 50, båda nedgrävda i skärvstenslagret grupp 49. 133 Nedgrävning för stolpe med takbärande funktion i hus 35. 1749, 11854 Två stolphål efter takbärande stolpar. 141 Destruktion av hus 21, troligen som ett resultat av en brand. 15693 Lager bestående av sotig sand, träkol, lerfläckar och enstaka värmepåverkade stenar. Lagret mätte 2,73×1,21 m. 143 Äldre marknivå 1000009 Består av mörkbrun sand med inslag av träkol och små bitar bränd lera. 153 Nedgrävning med oklar funktion, möjligen en avfallsgrop. 20421 Grop som framkom i västra schaktkanten, hela gropen kunde därför inte undersökas. I gropen påträffades AII- och AIV-keramik, fyllning av gråflammig sand med inslag av träkol. 167 Härd i hus 18. 928 Härdlämning, ca 0,74×1,52 m stor. Hallsjö 6:1 87 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 168 Nedgrävning i syfte att fungera som 962 avfallsgrop, där utrakningsmaterial från en närliggande värmekälla skulle slängas. Ingick i hus 14. Rundad grop, ca 0,5 m i diameter, som innehöll brun sotig sand, träkol samt värmepåverkad sten. Gropen har troligen legat i närheten av en värmekälla. Denna värmekälla har dessvärre inte påträffats. Eftersom gropen endast var 0,16 m djup, är det sannolikt att mycket av lämningarna runt omkring förstörts genom sentida odling. 169 Värmekälla bestående av en härd, vil- 21187 ken ingick i hus 21. Härd bestående av två lager, överst skärvsten, träkol och sotig sand, under stora bitar träkol, aska. Fynd av slagg bland skärvstenen. 170 Nedgrävningar för en hägnad i NNO- 2240, 2250, 2342, 2355, 2380 SSV riktning, i hägnaden fanns en öppning genom vilken människor och djur kunde röra sig från östra till västra delen av gårdsplanen. Hägnadens syfte var troligen att hindra djur från att komma åt något på gårdslägets östa del. Stolphål på rad i ungefärlig NNO-SSV riktning, total bevarad längd ca 6,4 m, öppningen mätte ca 3,6 m och låg mitt för fyrstolpshuset 162 (fas 1), vilket fortfarande stod på gården. 171 Enskeppig stolpburen byggnad som fungerat som ekonomibyggnad kopplad till hus 21. 172 Stolphål ingående i en hägnad, som 7097, 7434, 7444, 7476, 7519 fungerat som gränsmarkering mellan två gårdsenheter. 88 Hallsjö 6:1 7366, 7529, 7589, 7621, 7632, 7642, 7654, Stolpburet hus, ca 4,7×9,2 m stort som låg i N-S rikt7758, ning. Huset låg ca 8 m väster om hus 21. En möjlig ingång fanns i södra delen av den östra långsidan. Del av hägnad i öst-västlig riktning, kan möjligen ha slutit an mot hus 4 i väster, i öster fortsatte den in i schaktkanten. Om hägnaden slutit an till huset, var den bevarade delen ca 15 m lång, ungefär mitt på fanns en ca 6 m bred öppning. Fas 3. Sen vikingatid–tidig medeltid Datering: ca 1000–1200 e. Kr. (14C, stratigrafi, fynd) Ingående grupper: 3, 10, 15, 20, 51, 52, 53, 66, 92, 94, 95, 98, 124, 142, 145, 146, 150, 151, 152, 155, 156, 161 Tabell 29. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 3. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 3 Nedgrävningar för stolp-/pinnburen 1767, 1779, 1788 vägg som ingått som del av hus 10, den norra långsidan. Två pinn- eller störhål samt ett stolphål, fyllning av mörkbrun eller gråbrun sotig sand med inslag av träkol. Har satts ned i fyllningen till gropen 498 (fas 1). 10 Stolpburet mindre hus med bevarade väggrännor, två rum där det största östra rummet hade två takbärande stolppar, möjligen ett loft. Huset har troligen haft ekonomifunktion kopplat till smide men även bearbetning eller förvaring av spannmål. Huset var ca 4,5×7,8 m stort med två rum, ett mindre rum i västra delen och ett större i den östra delen. Ungefär mitt på det östra rummets södra långsida fanns en ingång. I fyllningen i rännor och stolphål påträffades slagg, bränt ben och AII-keramik, tillsammans med sotig sand, träkol och skörbränd sten. I ett stolphål och en ränna påträffades 6 korn från havre samt 19 korn ospecificerat spannmål (se vidare under Makrofossilanalys). 15 Stolpburet enskeppigt hus i unge1069, 1124, 1295, 1655, 2028, 2044, 2393, färlig NNV-SSO riktning, med raka 2407, 2441, 4706, 12607, 12617, 13586, gavlar och något konvexa långsidor. 13723, 13780, 14125, 14209, 15761 Huset tolkades som en ekonomibyggnad. Huset mätte ca 4,2×15 m och bestod av parställda stolpar i den sydöstra delen vilket antyder att huset uppförts i bindningsverk som förbinder de parvisa bärande stolparna med takkonstruktionens sparrar. Vanligt under tidig medeltid, men förekommande under hela medeltiden. 20 Stolpburet tvåskeppigt hus med två rum och en (lång)härd i det största rummet. Huset tolkades som ett möjligt boningshus med tanke på eldstaden. Huset låg i NNO-SSV riktning och mätte ca 3,5×11 m. 5422, 5449, 5459, 5477, 5488, 5498, 5509, 5521, 5533, 5547, 5558, 5572, 5667, 5760, 5775, 6746, 8099, 8113, 8123, 9972, 9984, 10128, 11450, 20434, 20450, 20490, 20498, 20538, 21059, 7953, 11551, 16601 Huset består av två rum, det största i nordost, ca 24,5 kvadratmeter stort. I detta rum ligger härden och rännan. Rännans funktion är oklar, eventuellt har man förvarat askan i denna. Alternativt skall rännan ses som en grund grop som har haft med någon sorts aktivitet att göra, ev matlagning. Det mindre rummet ligger i den sydvästra delen av huset och är ca 10,5 kvadratmeter stort, detta rum har troligen fungerat som ingångsrum då ingången ligger i den östra långsidan. Huset delas av en mellanvägg bestående av 7 stolphål. Något förskjutet mot sydväst ligger två stolphål som antingen har ingått i en ursprunglig mellanvägg, kanske som stödstolpar, eller så har mellanväggen vid någon tidpunkt förskjutits något mot sydväst. En mesularad finns längsgående i huset, något förskjuten mot sydöstra långväggen. I mesularaden ingår 4-6 stolpar, varav några troligen är omstolpningar alternativt stödstolpar. De första takbärande stolparna har stått på en rak linje men den sista, AS9984 ligger ca 1 m från den östra väggen. Trots detta har stolphålet räknats med som en takbärare eftersom det har likartad storlek och form i förhållande till de andra. Ett av de takbärande stolphålen ligger i mellanväggen. 51 Avsatt brukningslager kopplat till användandet av två ugnar (grupp 44, fas 2), förekomst av slagg och bränd lera antyder verkstadsaktiviteter, möjligen järnhantering och smide. 14C-daterat till ca 1040–1260 e. Kr (se vidare under 14C-analys). Förekomsten av förkolnad spannmål antyder att byggnaden även använts till torkning av spannmål, kanske mältning? 9367 Brandlager i det närmaste ovalt, ca 4x5 m stort. Hela lagret består av svart-mörkgrå sotig sand med relativt stort inslag av TK. Träkolet är stort och kraftigt vilket indikerar att det har eldats med kraftig ved, även om små fragment också förekommer. Lagret innehåller relativt mycket kraftigt skörbränd sten samt enstaka icke värmepåverkade stenar, ca 0,15 m stora. Sammantaget visar dock stenen att det varit frågan om höga temperaturer. Lagret är som tjockast i mitten, ca 0,10–0,20 m och tunnar ut mot kanterna. Längst ut endast några mm tjockt. Fynd av enstaka fragment av bränd lera (ej tillvarataget) samt några bitar slagg. I lagret påträffades 7 ospecificerade spannmålskorn (se vidare under Makrofossilanalys). 52 Nedgrävningar för stolpburen konstruktion kopplad till ugnarna (grupp 44) och det avsatta brandlagret 51. Har utgjort en enklare byggnad ca 2,3×2,4 m stor. 10746, 10754, 10761, 10769, 10934, 10972, Stolphål där endast botten fanns kvar, vilket tyder 10992 på att det har skett en avröjning av ytan efter det att den stolpburna konstruktionen spelat ut sin roll. Stolphålen mätte ca 0,20 m i diameter. 383, 429, 436, 467, 541, 560, 571, 594, 614, 783, 793, 942, 951, 1249, 1258, 1265, 3400, 12418, 12507, 12533, 12549, 12788, 14412, 14960, 14969, 14975, 14983, 14989, 14996, 15005, 15032, 15043, 15062, 15069, 15100, 15113, 15148, 15167, 15187, 15214, 15352, 17946, 17956, 17966, 18051, 18401, 19685, 19691, 19704 Hallsjö 6:1 89 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 53 Konstruktionslager i form av ett 10727 utbrett lager av vittrad sten, ca 4 m långt i NO-SV riktning. Tolkas som en konstruktion som tillkommit successivt för att hålla undan vattnet och fungera som ett underlag för hantverksaktiviteter (jfr fas 2). Stort skärvstenslager, ca 4 m långt NO-SV riktning. Tunnar ut mot söder, Kompakt med relativt lågt sandinslag. 66 Nedgrävningar i form av gropar vars 2690, 6725, 7268, 16445, 16541 funktion inte kunnat anges. Gropar spridda över södra delen av UO, varierande utseende och djup, det är möjligt att en del av dessa gropar i själva verket ska tolkas som stenlyft i samband med avröjning av en yta. 92 Nedgrävningar för stolpburen konstruktion, ett takbärande bockpar i ett hus som legat i ungefärlig Ö-V riktning. Två jämnstora stolphål, ca 0,45 m i diameter och 0,30 m djupa, det ena med stenskoning. Tolkades som två takbärande stolpar i en byggnad som i väster grävts av av en modernare sandtäkt och i öster fortsatte in under schaktkanten. Endast dessa två stolphål fanns kvar av byggnaden. 94 Nedgrävningar i syfte att skapa gro- 4190, 4233, 5200, 1000046 par för avfallshantering, Gropar som var relativt jämnstora, mellan 0,65–0,90 m i diameter och runt 0,50 m djupa med runda eller ojämna bottnar. Inga fynd. 95 Nedgrävningar i syfte att skapa gro- 4215, 4934, 5148, 5242 par för förvaring. Gropar med olika storlekar och former, funktionen svår att avgöra men då de flesta groparna hade relativt plana bottnar och föreföll noggrant grävda, kom de att tolkas som förvaringsgropar. Fynd av bronsbleck, bränd lera och bränt ben. 98 Nedgrävningar för härd och ränna eller grop kopplad till härden och dess brukning, möjligen kan de tolkas som en långhärd som låg i hus 20. En avlång ränna 1,65 m lång och 0,64 m bred fylld med svartgrå sand, fynd av AII-keramik, flinta och bryne. Härden hade en tydlig nedgrävning och var ca 1 m lång och 0,15 m djup. Flera stora skörbrända stenar, en del helt sönderbrända. Fyllning av brungrå sand. 124 Nedgrävning som grävdes efter att 10956 ugnen (grupp 44) konstruerats, med syfte att kunna raka ut aska och kol ur ugnen. Grop med oregelbunden form, 0,45×0,61×0,08 m stor. Något oklara stratigrafiska relationer. 142 Nedgrävningar för stolpburen konstruktion som ingått i en mindre förrådsbyggnad tillsammans med grupp 161. Två stolphål, det ena med stenskoning, som utgjorde del av den västra gaveln på en mindre byggnad. Stolphål med fyllning av mörkgrå sotig sand med inslag av träkol. 145 Nedgrävningar för gropar med oklar 16065, 16527 funktion. Två gropar med oklara funktioner, fyllning av mörkgrå sand och enstaka träkol. 146 Nedgrävningar för en hägnad i 16077, 16088, 16097, 16417, 16489, 16501, NNO-SSV riktning. När hus 35 i före- 16514 gående fas inte längre användes, anlades en ny gräns mellan två gårdslägen genom att koppla samman den nya hägnaden 146 med hägnaden 170 från föregående fas. Stolphål med olika dimensioner, vilka bildade en något oregelbunden rad som slöt an till den äldre hägnaden 170 i nordöst och sedan svängde mjukt mot sydväst. 150 Destruktion av hus 20 i samband 18476, 20842 med att huset spelat ut sin roll. Lagret fungerade troligen även som utjämnade lager. Raseringslager bestående av brun silt med gula lerprickar, träkol, bränd lera och sjok av obränd lera, lagret var 0,01–0,07 m tjockt och täckte en 1,94×2,05 m stor yta i direkt anslutning till hus 20s sydöstra långsida. 151 Lagerrest med oklar tolkning, kan representera flera olika faser. 20279 Lagret låg invid schaktkanten i sydväst, lagret kunde inte undersökas på grund av tidsbrist. 152 Nedgrävningar för stolpburna konstruktioner. Oklar funktion och kan representera flera olika faser. 20270, 20297 Två stolphål vilka inte kunde undersökas på grund av tidsbrist, ett av dem ligger stratigrafiskt under lagret i grupp 151 och skulle därför kunna vara en del av en byggnadskonstruktion tillsammans med en golvnivå, men detta är mycket osäkert. 155 Avsatt brandlager som är en rest efter en brunnen träkonstruktion. 21158 Svart och sotig sand med rikligt av träkol, men sparsamt med bränd lera. Ansamlat i en svacka kring en större markfast sten 156 Gropnedgrävning. 20957 Gropen kunde på grund av tidsbrist inte undersökas. 161 Nedgrävningar för stolpburen konstruktion, tolkad som en mindre förrådsbyggnad tillsammans med stolphålen i grupp 142. 21553, 21609, 21665, 21672, 21683, 21709, Stolphål med fyllning av mörkgrå sotig sand, en del var 21742 stenskodda. Byggnaden mätte ca 2,25×4,0 m och låg strax sydöst om hus 20. 90 Hallsjö 6:1 3194, 3206 5702, 20669 15935, 15946 Fas 4. Högmedeltid Datering: ca 1200–1350 e. Kr. (14C, stratigrafi, fynd) Ingående grupper: 7, 16, 17, 19, 23, 33, 73, 77, 97, 103, 121, 134, 139, 148, 173, 174, 175 Tabell 30. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 4. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 7 Stolpburet flerfunktionellt hus med tvåskeppig konstruktion i den östra delen och enskeppig konstruktion i den västra. 3876, 3894, 3921, 3939, 3982, 4276, 4286, 4319, 4331, 4342, 4910, 4920, 5132, 5162, 5189, 5219, 5231, 10205, 11983 Tvåskeppigt hus med två rum, i öst-västlig orientering. Huset ligger i en svag södersluttning på sandig alv. Huset är egentligen en kombination av takbärande mittstolpar i öster och takbärande väggstolpar i väster. En nord-sydlig mellanvägg delar upp huset i två rum, det västra har troligen fungerat som bostad med en härd ungefär mitt i rummet. Det östra rummet är det största och taket bärs upp av tre mittstolpar, vilka även kan ha burit upp ett loft. Två av stolparna längst i öster har försetts med stödstolpar. Av ytterväggarna är endast 7 stolphål bevarade, de flesta i husets västra del. 16 Stolpburen tvåskeppig byggnad tolkad byggnad med ekonomifunktion, ca 4×13 m stort. 9248, 9258, 9270, 9278, 9288, 9301, 9437, Stolphålen var relativt välbevarade i husets sydöstra del 9450, 10391, 10404, 10414, 10439, 10450, medan de var i stort sett försvunna i den nordvästra delen 10461, 10471, 10488, 10500, 10514, 16242 som en följd av senare tiders jordbruk. Ungefär mitt på den sydöstra gavel låg en eldstad och mindre stolphål var spridda inne i huset, har troligen utgjort inre konstruktioner i byggnaden. 17 Stolpburen enskeppig byggnad i öst-västlig riktning, hade troligen ekonomifunktion av något slag. Möjligen hade byggnaden två rum, det största i väster och ett mindre i öster. 898, 919, 1098, 1115, 1134, 1185, 1195, 1212, 1343, 1354, 1364, 1371, 1381, 1484, 1555, 12521, 12642, 12654, 12774, 13401, 13441, 13497, 14952, 15013, 15085, 15092, 15155 Huset bestod av icke parställda stolpar vilket antyder att huset uppförts i så kallad takremskonstruktion, där takbärande väggstolpar bär upp två sidoåsar i husets längdriktning. I huset påträffades 3 sädeskorn (se Makrofossilanalys). 19 Stolpburen enskeppig byggnad i N-S riktning med minst tre rum. I östra långsidan fanns dubbla stolprader, oklart om de var del av väggkonstruktionen eller del av en inre konstruktion som t ex en väggfast bänk. Huset tolkades som ett boningshus. 1527, 1538, 1551, 1609, 1652, 1663, 1673, 1685, 1894, 1967, 2018, 2067, 2079, 2093, 2104, 2116, 2129, 2735, 2747, 2760, 2816, 2829, 3221, 3236, 3324, 12283, 13308, 13319, 16000, 16021, 16030, 16042, 16051, 16107, 16118, 16177, 16188, 16197, 16270, 16282, 16304, 16314, 16330, 16344, 16352, 16365, 16374, 16384, 16393, 16406, Huset mätte ca 5,7×21 m och hade raka långsidor och gavlar. I den södra gaveln fanns delar av en bevarad väggränna, i övrigt bestod lämningen endast av stolphål. Ett möjligt ingångsparti fanns i den östra långsidan där det var ett glapp på ca 1,5 m mellan långsidans stolpar. 23 Stolpburen enskeppig byggnad i ungefärlig öst-västlig riktning, tolkades som bostadshus. 5679, 5689, 5789, 5801, 7719, 7874, 14805, Huset mätte ca 3,2×10,5 m men skars av schaktkanten i 14816, 21011, 21237, 21247, 21636 öster vilket innebar att dess fulla längd inte kunde avgöras. Stolphålen var relativt dåligt bevarade och hårt åtgångna av senare aktiviteter på platsen. I två stolphålsfyllningar påträffades AII-skärvor. 33 Nedgrävning för brunn. 12213 73 Nedgrävningar för stolpburna konstruktioner, spridda över UOs norra del. Ej möjliga att koppla samman till tydliga konstruktioner, representerar troligen även flera faser. 200, 214, 243, 277, 394, 477, 488, 517, 583, Spridda stolphål med olika storlek och karaktär. 639, 700, 842, 991, 1012, 1057, 1079, 1107, 1153, 1275, 1392, 1404, 1452, 1545, 1629, 1643, 1715, 1725, 1735, 1746, 1758, 1768, 1783, 1799, 1856, 1884, 1922, 1933, 1985, 4772, 4782, 12325, 12338, 12496, 12560, 12711, 13360, 13507, 13533, 13557, 13614, 13649, 13740, 13790, 14095, 14111, 14139, 14180, 14222, 14305, 14400, 14423, 14436, 14894, 15077 77 Stolpburen konstruktion som tillsammans med en ränna bildat en gräns av något slag mot norr. 285, 321, 649, 667, 677 Gränsen gick i NV-SO riktning och bestod av en ränna tillsammans med stolp- eller störhål. Rännan mätte ca 1,95 m, men fortsatte utanför undersökningsområdet, bredden uppgick till ca 0,40 m. Stolphålen var glest placerade och det är troligt att en del har försvunnit på grund av modernt jordbruk. 97 Stolpburen konstruktion som utgjorde ett fyrstolpshus, har troligen fungerat som förråd eller dylikt. 5260, 5272, 5299 Tre bevarade stolphål med liknande storlek. Byggnaden mätte ca 1,56×1,82 m. Brunnsnedgrävning ca 3,4×3,9 m stor. Ej undersökt på grund av tidsbrist. Hallsjö 6:1 91 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 103 Nedgrävningar för stolpar/störar i hägnad eller gränsmarkering. 5332, 5344, 5354, 5878, 5888, 5897, 5917, 5954, 5963, 5973 Stolphålen var ungefär jämnstora och bildade en rad som var ca 15,5 m lång, denna hade troligen varit längre men mer fanns inte bevarat. 121 Härdrest med trolig koppling till det närliggande huset 16. 10526 Rund härdrest. 134 Stolpburen konstruktion med syfte 12053, 12066, 12076, 12087, 12098, att hägna in en brunn. 12110, 12143, 12305 Stolprad i nord-sydlig riktning som viker av mot väster ca 1,5 m norr om en yngre brunn (12213). Brunnen tolkades inledningsvis som yngre, men det är mycket möjligt att det är samma vattenkälla som har använts av en gårdsenhet under en lång tid. 139 Nedgrävning i form av väggränna som ingått i förrådsbyggnaden 174. En ränna, ca 1,80 m lång och 0,14 m bred. 148 Nedgrävning i form av mindre rän- 446, 456, 17979 na samt två stolphål, som ingått i förrådsbyggnaden 174. En kortare ränna, ca 0,80 m med avvikande riktning i förhållande till den förra (139), ungefärlig NNV-SSO riktning, två stolphål har grävts ned genom rännan. 173 Nedgrävningar för stolpburna kon- 11897, 20064, 12306, 11867, 12273, struktioner spridda över en större 12294, 11917, 11928 yta, har inte kunnat kopplas till andra konstruktioner. Stolphål. 174 Enskeppig stolpburen konstruk719, 729, 744, 754, 763, 773, 834, 850, 879, Byggnaden var minst 7,2 m lång och ca 3,5 m bred. Den tion med två rum. Byggnaden tol- 1512, 1519, 14922, 14929, 15021 fulla längden kunde inte avgöras då den begränsades av kades som en förrådsbyggnad för den västra schaktkanten. förvaring av säd. I ett stolphål påträffades hasselnötsskal, havre och oidentifierade sädeskorn (se vidare under Makrofossilanalys). 175 Härd som fungerat som eldstad 5173 och värmekälla i hus 7. Härden 14C-daterades till 1290–1410 e. Kr. (se vidare under 14C-analys) 15197 Härd med fyllning av mörkbrun flammig sand med mycket svart sot och relativt rikligt med TK. Endast enstaka stenar, endast lätt eldpåverkade. Fynd av spik i ytan. Fas 5. Senmedeltid Datering: ca 1350–1523 e. Kr. (14C, stratigrafi, fynd) Ingående grupper: 26, 46, 89, 90, 132, 137, 144, 154, 157, 158, 159 Tabell 31. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 5. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 26 Ackumulerat lager tolkat som markhorisont som trampats och även utsatts för kraftig avröjning under senare tid. 46 Avsatta lager i form av brandlager 4373, 4499 efter nedbrunnen träkonstruktion, destruktion av hus 19? Sotigt svart brandlager med grusig sand, större delen består av sot, träkol och mörkbrun-svart silt 89 Destruktion av hus 23 genom brand. Avsatta lager bestående av gråsvart sotig sand. 90 Avsatta lager i form av brandlager 2871, 2587 efter nedbrunnen träkonstruktion, destruktion av hus 19? Lager bestående av svart och sotig silt, enstaka inslag av bränd lera samt träkol. 132 Avsatt lager i form av brandlager 11840 efter nedbrunnen träkonstruktion. Består av sotig sand, småsten, enstaka träkol. 137 Nedgrävning i form av en ränna, oklar funktion. En annan tolkning är att detta är ett plogspår. 12979 Ränna eller plogspår med fyllning av brun sand med enstaka småsten, humös fyllning, ca 0,03 m djup. Oklart om detta är en ränna eller rest efter plogen. 144 Nedgrävning i form av en ränna med oklar funktion. 15958 Trolig ränna som inte undersöktes i fält. Verkar ligga under lagren från 1600-1700-talen. 154 Nedgrävningar för stolpburen kon- 20899, 20911, 20920, 20933, 20944 struktion utan känd funktion 92 Hallsjö 6:1 10813, 10908, 11271, 11342, 14448, 14690, Sotig, svart sand m enstaka komponenter såsom träkol, 20549 bränd lera o småsten. Rikligt av sot. Troligen en äldre aktivitetsyta/marknivå i anslutning till aktiv ugn/härd. Svårt att avgöra om det är inne eller ute. 5582, 14769, 15266 Stolphål i lätt svängd rad, fyllningen varierade från sotig sand till brun sand, inslag av silt, lera, träkol och skörbränd sten. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 157 Fördjupningar i form av stenlyft som framträdde i alven, oklart om stenarna har ingått i en konstruktion. 20974, 21040 Två stenlyft, det ena mätte 0,36 m i diameter och det andra 0,25 m i diameter. 158 Brukningslager i form av trampad yta. 21022 Brungrå, humös sand m rikligt av gulgrå lerprickar. Fortsätter även utanför schaktet. Ligger i en svag försänkning i alven, men är inte fyllning i en grop. Något kompakt. Möjligen ett ackumulerat tramplager? Inne eller ute? 159 Fördjupningar i alven i form av stenlyft, oklart om stenarna ingått i en konstruktion. 21147, 21177 Två stenlyft i alven, ca 0,32×0,22 m stora. Fas 6. Efterreformatorisk tid Datering: ca 1523–1660 e. Kr. (14C, stratigrafi, fynd) Ingående grupper: 5, 31, 36, 62, 65, 69, 72, 130, 140 Tabell 32. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 6. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 5 Destruktion av stolp- och ställvis syllburen byggnad. 10778, 14707, 17578, 17583, 17590, 17596, 17603, 17606, 17612, 17621, 17625, 17631, 17640, 17650, 17655, 18210, 19498, 19668, 20398, 20405, 20412 Heterogent lager av brungrå humös sand innehållande mkt rikligt av obränd och bränd lera och träkol. Fynd av ett avlångt järnföremål o stora klumpar bränd lera. Därtill låg flera av de mellanstora stenarna som förmodas ingå i syllen i lagret. Lagrets tjocklek varierade väldigt då kontaktytan nedåt var ojämn. Som mest uppgick tjockleken till 0,12 m. Rimligtvis rör det sig om raseringsmassor som delvis plöjts omkring i sen tid. Till gruppen hör även ett antal stenlyft. 31 Värmekälla i form av en mindre ugnskonstruktion, som legat i det sydöstra hörnet av en byggnad. 21717, 21728, 21383, 21390, 21398, 21405, 21412 Homogen rödbrun värmepåverkad lera med enstaka träkol. Lagret utgör rimligen en ugnsbotten, med en fundamenterande lera som bränts i samband med brukandet av ugnen. På grund av tidsbrist undersöktes den aldrig (framkom sista minuten) utan blev endast föremål för okulärbesiktning. Fem stenar hade ingått i ugnskonstruktionen. 36 Lager som påförts som utjämning inför uppförandet av en stolp- och syllburen byggnad. 11480, 17501, 21563 Utjämningslager bestående av homogen ljusbrun silt inblandning av fläckar av rödbrun färg, ca 0,01-0,05 m tjockt. I lagret finns en del tegelbrockor. 62 Destruktion av stolp- och syllburen 20509 byggnad genom brand. Mycket rikligt av bränt material såsom träkol, bränd lera och sot. Koncentrationer inom lagret. I lagret påträffades brända djurben , planglas och yngre rödgodsfat. 65 Avsatt lager bildat genom brukning av byggnaden. 21618 Gråbrun sand med fina små fläckar/stråk av ljusare sand och enstaka träkol. Rikligt av sten, huvudsakligen i kontaktytan uppåt. Lagret är ca 0,12 m tjockt. Utbrett lager ca 4×1,75 m stort. 69 Nedgrävning för syllränna eller liknande, ingående i en byggnad. 20458 Avlång grop som fortsatte in i den norra schaktväggen. Oklar funktion, överst i fyllningen låg kompakt gul lera, upp emot 0,07 m tjockt. Övrig fyllning bestod av brun och grå-svartgrå silt, gråare mot botten av gropen. Mitt i låg en tegelsten med måtten >0,23x0,13x0,08 m (=medeltida mått) sönder i båda ändarna, ytterligare tre stenar låg tillsammans med tegelstenen, den största mätte 0,24x0,18x0,15 m, den mellersta 0,18x0,16x0,11 m och den minsta 0,10x0,10x,05 m. Leran fanns även mellan stenarna men inte under dem. Detta antyder att leran tillkommit efter det att stenarna lagts dit. Stenarna var lagda på botten av gropen, inte heller den andra typen av fyllning fanns under dem i större utsträckning. Fynd av y rött samt en spik, men bara i den övre delen av fyllningen, sedan inga fynd. Botten var oregelbunden och ojämn utan riktigt tydliga nedgrävningskanter. Hallsjö 6:1 93 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 72 Destruktion av stolp- och syllburen 14064, 17379, 17384, 17389, 17395 byggnad genom brand (se även grupp 62). Troligt raseringslager bestående av sotblandad sandig silt med brun-svartbrun färg. I lagret fanns flera stora stenar samt en tegelsten. 130 Nedgrävningar till stolphål i en stolp- och syllburen byggnad, tillsammans med grupp 140. 14816, 21048, 17347, 7916, 12952 Stolphål med fyllning av gråbrun sand, tre skärviga stenar, stenskoning, av en del stolphål var endast botten bevarad. Troligen har fler stolphål ingått i konstruktionen, men de har förstörts av sentida jordbruk. 140 Nedgrävning till väggbärande stolpe i byggnad. 15251 Stolphål med fyllning av svart-mörkgrå sand med relativt mycket kol, ca 0,25 m i diameter. Fas 7. Tidigmodern tid Datering: ca 1660–1848 e. Kr. (14C, stratigrafi, fynd) Ingående grupper: 22, 25, 27, 28, 29, 32, 34, 37, 38, 39, 40, 41, 43, 47, 48, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 63, 64, 87, 96, 99, 102, 106, 108, 111, 113, 114, 117, 125, 126, 127, 131, 135, 149, 160 Tabell 33. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 7. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 22 Destruktion av syll och stenläggning då dessa plundrats på sten. 11095, 11137, 15448, 15461, 15491, 15508, 16949, 16962 Stenlyft efter bortplockade stenar som ingått i en stenläggning (grupp 39) och en trolig innervägg bestående av två stenar på rad i öst-västlig riktning. 25 Lager som lagts ut i utjämnande syfte inför uppförande av en ny byggnad på platsen. 13124, 13839, 13856, 14637 Ca 0,06 m tjockt. Gråbrun, humös sand m inslag av gula lerprickar och enstaka småsten. Ligger över flera stenlyft. 27 Lager som lagts ut i utjämnande syfte inför uppförande av en ny byggnad på platsen. 13048, 13258, 20378 Lager bestående av brungrå silt med gula lerprickar, enstaka bränd lera och träkol samt sotfläckar. 28 Destruktion av en byggnad. 11639, 14013, 14029, 17731, 18411 Raseringslager bestående av lika delar bränd och obränd lera samt brun-brungrå silt, förekomst av träkol och sotfläckar, ojämnt och är troligen utlagt som utjämningslager. Varierande tjocklek mellan 0,02-0,10 m. I lagret fanns flera stenar, vissa av dem med flat botten. Stenarna förefaller vara lagda först på det underliggande lagret sedan har leran smetats ut. Under lagret kom en mycket tunn sotlins och under den ytterligare lera och stenar i knadderstorlek, vilket skulle kunna utgöra en äldre golvnivå (se grupp 32) 29 Konstruktion av ugnsfundament. Konstruktionslagret 14C-daterat till 1490–1670 e. Kr. (se vidare under 14C-analys). 11149, 11156, 11164, 11171, 11176, 11185, 11191, 16717, 16779, 16792, 16800, 16808, 16817, 16823, 16834, 16842, 16851, 16863, 16868, 16872, 16882, 16889, 16895, 16901, 18514, 19623 Ugnsfundament bestående av flera större stenar, placerade i en närmast kvadratisk form. Under låg ett konstruktionslager bestående av rödbrun sandig silt, fläckar av rödbränd och gul lera, träkol och sotfläckar. Stora bitar bränd lera, lertegel och tegelbrockor. Ganska stora stenar i lagret, ca 0,15–0,25 m i diameter. 32 Konstruktion av stenlagd yta som 18525, 18560 troligen fungerat som knaddergolv i en byggnad. Stenpackning bestående av sten av varierande storlek. Merparten med en diameter kring 0,10 m. En del sten kantiga, men även någon klump bränd lera eller tegelfragment ingår i konstruktionen. Över och mellan stenen ligger ett lager med rikligt av bränd och obränd lera, som är ett sekundärdeponerat raseringsmaterial, återanvänt för att stabilisera och packa stenkonstruktionen 18525. Stenen är anlagd i flera, troligen 2, skikt. 34 Konstruktion av stensyll som ut- 11199, 11207, 11213, 16621, 16631, 16640, gjort en byggnads östra långsida. 16648, 16658, 16666, 16675, 16684, 16693, 16698, 16706, 16738, 16745, 16755, 16766, 16773, 17132, 17153, 17173, 17183, 17462, 17537 Syllstensrad i NNO-SSV riktning. 37 Lager bestående av tjock gul lera, 13144, 13924 oklart om det rör sig om en golvrest eller ett dumpat konstruktionslager. Tjockt lerlager, ca 0,03-0,12 m, ojämnt mot botten. Består av gul, grå och röd lera, majoriteten gul. Kompakt. Möjligen konstruktionslager som dumpats vid uppförande av en byggnad, använts som stabilisering ex. 38 Destruktion av stensyll i byggnad 11232, 11350, 19504, 19509, 19514 då denna spelat ut sin roll. Stenlyft och rubbade syllstenar. Möjlig rest efter innervägg i öst-västlig riktning. 94 Hallsjö 6:1 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 39 Konstruktion av stenläggning som fungerat som hårdgjord arbetsyta eller golv i en byggnad. 17670, 17678, 17683, 17690, 17696, 17703, 17710, 17719, 17724, 18839, 18844, 18849, 18854, 18859, 18866, 18870, 18875, 18929, 18934, 18942, 18948, 18954, 18961, 18969, 18979, 18985, 18989, 18994, 19025, 20737, 20744, 20751, 20760, 20767, 20874, 20886, 20893 Golv alternativt fundament eller stenläggning som ligger intill grupp 40. Svårt att avgöra funktionen, mycket förstört av modernt jordbruk med djupplog. Stenarna är av varierande storlek, men ligger samlade med relativt raka sidor i NÖ och SÖ, bildar ett hörn. 40 Konstruktion av stensyll i byggnad. 11217, 15582 Möjlig syllrest bestående av två större stenar som bildar en linje som ligger i nno-ssv riktning och omsluter det möjliga golvet grupp 39. Modernt jordbruk har gått hårt åt syllstensraden liksom övriga yngre lämningar inom undersökningsområdet, matjorden är på sina ställen mycket tunn och därmed har underliggande stenar dragits med plogen och tagits bort - enligt utsago från markägaren. 41 Konstruktion av stenfundament 17787, 17794, 17799, 20681, 20689, 20699, med oklar funktion, kan möjligen 20705, 20713, 20722, 20778, 20787, 20795, ha fungerat som fundament till 20805, 20986, 20994, 21003 sättugn eller dylik värmekälla. Konstruktion som bildar två hörn och består av relativt lika stora stenar med undantag för stenen 20722 som är betydligt större och kanske kan ses som en större syllsten som inte hör till konstruktionen. 43 Lager som lagts ut i utjämnande syfte, över detta anlades sedan grupp 47. 2286, 2442, 4442, 11902 Utbrett utjämningslager (9,7×14,5 m) bestående av mörkbrun humös sand, sot, enstaka träkol, enstaka stenar. Fynd av obrända och brända djurben, yngre rödgods och fajans. 47 Stenfundament och stenskodda stolphål som troligen har utgjort någon sorts för oss okänd konstruktion. 2181, 10157, 10171, 11880, 12040 Stenfundamentet var ca 2 m långt och bestod av marksten varav en del var skörbrända. Stolphålen hade fyllning av kraftigt humös sand samt stenskoning. Enstaka djurben i fyllningen samt fynd av kritpipa och yngre rödgods. 48 Destruktion av stensyll genom plundring och rubbande av stenar. 10921, 11014, 11026, 11137, 19672, 19677 Stenlyft med fyllning av brun sandig silt och enstaka bränd lera. Mjukt rundad botten, Troligen sammanhörande med stenlyften 11014, 11026, 11137, samt två syllstenar som rubbats ur sitt läge. 55 Lager som lagts ut som utjämning av en yta inför uppförandet av en ny byggnad. 14548, 18357, 11240 Brungrå humös sand med rikligt av bränt material, såsom träkol o bränd lera. Troligen uppblandat från underliggande lager som innehåller rikligt av brända komponenter. Möjligen har det delvis rumstrerats om av sentida markbruk. Lagret ligger som en utjämning över en yta m rikligt av bränt material. Fynd av keramik, spik och djurben. 56 Destruktion av stenkonstruktion, 13821, 14624, 18064, 18075, 18084 avröjning av yta inför uppförandet av en ny byggnad. Stenlyften var fyllda av utjämningslagret 55. Stenavtryck efter fyra stenar intill den östra schaktkanten. Fyllda med gråbrun, humös sand m enstaka bränd lera, träkol o småsten. Fynd av rödgods. 57 Konstruktion av fundament till grupp 56 alternativt rest av ett golvlager. 19000 Grågul homogen lera som mest uppgående till en tjocklek av 0,10 m. Möjligen del av lergolv eller fundament till grupp 56. 58 Destruktion av stenkonstruktion, möjligen syllstenar som rubbats ur sitt läge vid rasering av byggnaden. 13035, 19520 Två stenar, ca 0,30×0,40 m stora. 59 Destruktion av byggnad. 11070 Heterogent lager bestående av sjok av obränd lera uppblandad med träkol o klumpar av bränd lera. Lagret utgör rasering av ngt slag och det är inte omöjligt att det kan vara spår efter en raserad ugnskonstruktion. Fynd av glas och slagg. 60 Destruktion av stensyll. 11222, 14719, 14729 Syllsten och två stenlyft. 61 Lager utlagt som golvlager i en byggnad. 16572 Homogen gulgrå mager lera utan brända komponenter. Ställvis fragmenterat. Ca 0,05 m tjockt. 63 Lager som lagts ut som utjämning och/eller stabilisering av en yta inför uppförandet av en ny byggnad. Ska ses tillsammans med grupperna 25, 27 och 149. 19903 Homogent och svagt rödbrunt med ett fåtal komponenter som transporterats från under- och överliggande lager. I kontaktytan nedåt framkom ett fragmenterat grötfat. Lagret har sannolikt lagts ut i samband med anläggandet av stensyllen 17462 och har kanske haft en stabiliserande funktion. Hallsjö 6:1 95 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 64 Lager utlagt som utjämning av 18156 en yta inför uppförandet av en ny byggnad. Utjämningslager bestående av brun sandig silt med prickar av gul och röd lera, bränd och obränd, större bitar tegel, sot och träkol. Flera större stenar i lagret. Lagret ligger över stenpackningen 18525 och raseringslagren 17731 och 11639, Varierande tjocklek, 0,02-0,05 m tjockt 87 Nedgrävningar för diken och rän- 2055, 4352, 5044, 19548 nor som anlagts som gränsmarkeringar inom en gårdsenhet eller mellan två enheter. Diken och rännor, det största diket (2055) låg i N-S riktning och sammanfaller med en gränsmarkering på storskifteskartan. 96 Lager som tolkats som utjämning, 5284 osäker tolkning. Brungrå lätt sotig sand med enstaka träkol samt ett fåtal vittrade stenar mellan 0,04-0,15 m stora. Ca 0,02-0,04 m tjockt. Tänder från häst. 99 Brukningslager från okända aktiviteter i anslutning till de historiska gårdarna B och E 5735, 5748, 5825, 5926, 6107, 9997, 12832, 14740 Tolkas som aktivitets- och utjämningslager som sluter upp över hällen i N. Max längd 6 m, bredd ca 1,5 m, max djup 0,20 m. Mörkbrun sand med koncentrationer av samt spridd förekomst av sot, träkol, skärvsten och bränd lera, eventuellt från härdar på plats. I lagrets östra del förekom även linser av ljus mjälig mo. Enstaka fynd av tegelflis, BII:4 och glas, ej tillvarataget. Möjligen kan man konstatera att delar av hällen har spruckit upp som ett resultat av eldning, inga andra spår kunde påvisas. Tolkas som gårdsnära aktiviteter under 1600-1800-tal. (Gård E) 102 Nedgrävning för gränsmarkering som även kan ha haft en dränerande funktion. 5840 Äldre dike med stående stenflisor i kanterna (1-2 skikt) samt 3-4 skikt rundade stena invändigt. Fyllning av brun sand, handslaget tegel i fyllningen. Sträckningen sammanfaller med en gräns mellan åker och äng tillhörande gård E, storskifteskartan. 106 Nedgrävningar för gropar, kan tolkas som förvaringsgropar eller dylikt, kopplade till gårdsnära aktiviteter. 6240, 6554 Tolkas som förvaringsgrop, plan botten och snyggt rundade kanter. 108 Nedgrävning för lertäktsgrop. 6604, 6585 Grop med två fyllningar, den översta motsvarar 6604 och består av brun-ljusbeige siltig lera, ca 0,10 m tjock. Den andra fyllningen är mörkbrun sand med en handfull mindre stenar, ett fragment yngre rödgods. I botten av gropen fanns ett siltigt kompakt lerlager av samma karaktär som 6604 och därför tolkas gropen som en lertäktsgrop av yngre datum 111 Nedgrävning i form av ränna, oklar funktion. 6888 Rännan låg i NNO-SSV riktning och var 0,80 m lång och 0,25 m bred. 113 Stenar och stenlyft som inte har kunnat föras till konstruktioner. 7572, 7888, 7941, 8405, 8689, 9209, 9774, 9789, 9838, 9861, 11460, 11470, 12251, 12872, 12964, 12972, 12999, 15228 Spridda stenar och stenlyft i UOs södra del. En del kan mycket väl vara naturliga och inte kulturpåverkade. 114 Lager som lagts ut som utjämning och utfyllnad av mindre svacka ned mot källan RAÄ 65:1. 7807 Lagret bestod av mörkbrun sand och täckte en ca 6×9,5 m stor yta. 117 Destruktion av grop genom igen- 15596 fyllning, då gropen inte längre användes. Sekundär fyllning i form av brun-brungrå sandig silt med inslag av träkol och bränd lera, fynd av bla yngre rödgods. 125 Nedgrävning för inre stolpburen konstruktion i en byggnad. Nedgrävningen mätte ca 0,25×0,63 m och var mycket ojämn i formen, detta kan troligen förklaras med att man grävde ned bredvid stolpen då den skulle dras upp. 126 Destruktion av stensyll och möjli- 11106, 11127, 15394, 15410, 15421, 15431, gen även inre stenkonstruktioner, 15476, 15522 bland annat genom plundring av sten. Stenlyft och nedgrävning för att kunna ta upp sten. 127 Grupp av 9 stenar, vilka troligen har utgjort delar av inre konstruktion/-er. 11250, 11257, 11265, 11576, 11602, 13010, 13025, 14537, 15568 Stenarna ligger något spridda men fortfarande inom ytan för huset, kan möjligen ses tillsammans med grupperna 41 och 29. 131 Avsatt lager som bildats genom brukning av golvyta. 11590, 11613, 11628 Lager bestående av gråbrun sandig silt med fläckar av gul lera och små bitar bränd lera, fläckar av träkol, enstaka småsten. Fynd av kritpipa och y rödgods. 96 Hallsjö 6:1 11051 Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 135 Nedgrävningar för två kraftiga fundament, oklar funktion. 12156, 12180, 12196, 19573 Grop (12196) som innehöll två andra gropar: G12180 och G12156. Fyllning av stenar, svart humös sand, djurben. Möjlig byggnadskonstruktion från den sentida gården B. Gropen 19573 var stenfylld, delvis utanför schaktet. 1,3x1,2 m. Ej undersökt. Stora likheter i ytan med komplexet 12196, 12180, 12156. Tegel och porslin i ytan. 149 Lager som lagts ut för att jämna ut en yta inför nybyggnation. 18374 Utjämningslager av ljusbrun homogen silt, inga andra komponenter. Troligen svämlager som tagits och lagts på plats i huset, finns i flera olika lager, dock inte samtida. 160 Konstruktion av stenar som ut21432, 21438, 21443, 21449, 21477, 21484, gjort delar av en hårdgjord yta/ 21490, 21495, 21500, 21505, 21510 knaddergolv. Ska ses tillsammans med grupp 32. Mindre stenar som utgjort del av ett knaddergolv. Fas 8. Modern tid Datering: ca 1848-2012 e. Kr. Ingående grupper: 42, 67, 75, 76, 88, 112, 128, 129, 198 Tabell 34. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 8. Grupp Tolkning Ingående kontexter Beskrivning 42 Lager och stenlyft som tolkats som resultatet av sentida aktiviteter, i samband med skiften eller jordbruk. 1493, 1943, 2410, 4297, 4693, 8811, 8843, 8866, 8899, 12861, 12885, 12898, 13763, 15240, 20474 Lager och stenlyft spridda över hela UO, kontexterna undersöktes inte utan bedömdes vid schaktning vara recenta. 67 Flera större sammanhängande nedgrävningar i syfte att ta upp sand. 3117, 6186, 6312, 6357 Den största sandtäkten mätte ca 19 x 5 m, och hade en mycket jämn rektangulär form med tydlig avgränsning mot underliggande alv. De andra var mindre men lika tydliga. 75 Avtryck efter stenar som dragits med plogen upp i samband med sentida jordbruk. 234, 251, 269, 312, 375, 403, 411, 658, 709, 891, 970, 1204 Stenlyft spridda över den norra delen av UO. Troligen naturligt förekommande marksten, inte kulturpåverkade. 76 Lagerrest utan fastställd fastillhörighet eller funktion. 366 Mindre sotfläck/färgning i norra delen av UO. 88 Kulturlager som inte tolkades i 2162, 2210, 2305, 3528, 4048, 6933, 7142, fält, troligen kopplade till modernt 7420, 7453, 7488, 7558, 7601, 8143, 8501, jordbruk alternativt rest av mat9461, 9517, 9577, 9873, 16208 jord som inte schaktats bort. Lager spridda över hela UO, kontexterna undersöktes inte utan bedömdes vara recenta vid schaktning. 112 Nedgrävningar för gropar eller 7541, 7669, 7688, 7732, 7773, 8211, 8262, stenlyft, groparna kan möjligen ha 8304, 9733, 9761, 9803, 9816, 10673 fungerat som sandtäkter medan stenlyften är resultat av modernare jordbruk där plogen dragit upp stenen. Gropar och stenlyft med olika storlek. 128 Stenlyft som troligen tillkommit genom modernt jordbruk då en större sten tagits upp. 11371 Vid plöjning har sedan äldre kulturlager hamnat i fördjupningen. 129 Oidentifierade lagerrester. 11562, 11782, 13961 Bestod av brun sandig silt med inslag av gul grusig sand, enstaka bränd lera. 198 Lager bestående av matjord vilken 100 överlagrade alla andra arkeologiska kontexter. Banades av vid undersökningens början. Matjord och undersökningsschaktet (UO). Hallsjö 6:1 97 Bilaga 3. 14C-resultat Tabell 35. Tabell över resultaten av 14C-analyserna. Analyserna utfördes av Ångströmlaboratoriet, Uppsala. Kalibreringsprogram OxCal v3.10. Provnr Kontext/grupp/fas Kontextid 14 C-ålder BP Kal. 1 sigma 68,2% AD Kal. 2 sigma 95,4% AD Lab.nr PK15031 Stolphål i hus 9, fas 1 1972 1280±31 680–725 (39,6 %) 740–770 (28,6 %) 660–780 (93,6 %) 790–810 (1,8 %) Ua-31124 PK12350 Härd i hus 7, grupp 175, fas 4 5173 617±32 1295–1330 (27,7 %) 1340–1370 (26,9 %) 1375–1395 (13,7 %) 1290–1410 Ua-31125 PK5367 Stolphål i hus 17, fas 4 898 1150±30 780–790 (0,7 %) 820–840 (5,7 %) 860–970 (61,8 %) 770–980 Ua-31585 PK19920 Konstruktionslager, grupp 29, fas 7 19623 285±30 1520–1580 (42,7 %) 1620–1660 (25,5 %) 1490–1670 Ua-31586 PK5371 Utkastlager, grupp 79, fas 1 1303 1120±31 890–905 (11,0 %) 910–975 (57,2 %) 810–850 (2,3 %) 860–1000 (93,1 %) Ua-31587 PK5372 Avfallsgrop, grupp 91, fas 1 2797 1465±30 570–635 550–650 Ua-31588 PK20777 Brandlager, grupp 132, fas 5 11840 620±30 1295–1325 (27,5 %) 1345–1395 (40,7 %) 1290–1400 Ua-31589 PM20775 Stolphål i hus 6, fas 1 11794 1138±37 870–980 770–990 Ua-31590 PM12015 Brandlager, grupp 51, fas 3 9367 872±30 1050–1070 (3,6 %) 1150–1220 (64,6 %) 1040–1260 Ua-31591 PK18400 Stolphål i hus 18, fas 2 16559 1077±30 890–920 (18,3 %) 960–1020 (49,9 %) 890–1020 Ua-31592 PM21236 Härd i hus 21, grupp 169, fas 2 21187 1046±30 980–1025 890–920 (9,3 %) 940–1030 (86,1 %) Ua-31593 PM5366 Stolphål i hus 14, fas 2 1142 1122±30 890–905 (11,8 %) 910–975 (56,4 %) 810–850 (2,3 %) 860–1000 (93,1 %) Ua-31594 PK11993 Brandlager, grupp 50, fas 2 9311 1047±32 975–1025 890–930 (11,0 %) 940–1030 (84,4 %) Ua-31595 PM19683 Stolphål i hus 10, fas 3 15187 919±30 1040–1100 (42,4 %) 1110–1160 (25,8 %) 1020–1190 Ua-31596 98 Hallsjö 6:1 Figur- och tabellförteckning Figurer Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Översiktskartan, blad Dörarp SV 5D3i. Skala 1:250 000.............................................................................. 4 Figur 2. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 63E1ES Kvänarp. Skala 1:10 000. .................................................................. 6 Figur 3. Det aktuella undersökningsområdet samt förundersökningsytan och de schakt som drogs vid förundersökningen. Skala 1:1200. ......................................................................................................................................................................................................................................... 8 Figur 4. Höggravfältet RAÄ 9 med utsikt över undersökningsområdet. Foto taget från väster. Foto UV Syd...........................................................................................11 Figur 5. Undersökningsområdet och alla inmätta kontexter. Skala 1:800....................................................................................................................................................................................22 Figur 6. Jämförelse av antal växtfröer från odlade arter. ...............................................................................................................................................................................................................................42 Figur 7. Utsnitt ur storskifteskartan från år 1814, med undersökningsområdet och de historiska gårdarna i byn. På kartan är alla identifierade byggnader inlagda. Skala 1:700....................................................................................................................................................................................................45 Figur 8. Hus och andra lämningar hörande till fas 1. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600. .........................................................................................................................................................................................47 Figur 9. Översikt över hus 9 på gård I, sett från väster, två av de kraftiga stolphålen efter hörnstolpar syns nederst i bild. De ingående stolphålen är markerade. Foto UV Syd............................................................................................................................................................................48 Figur 10. Stolphål 1142 i hus 14 på gård I. Foto UV Syd..................................................................................................................................................................................................................................51 Figur 11. Hus och andra lämningar hörande till fas 2. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600. .........................................................................................................................................................................................52 Figur 12. Sektion av skärvstens- och brandlagren G49, G50 och G51 på gård IV, sett från nordväst. Vattnet trängde snabbt upp ur alven och fyllde snart hela schaktet. Foto UV Syd...................................................................................................................................................53 Figur 13. En av ugnarna i gruppen 44 (10944) på gård IV. Foto UV Syd..........................................................................................................................................................................................54 Figur 14. Del av hus 10 på gård I, sett från norr. Foto UV Syd. ..................................................................................................................................................................................................................55 Figur 15. Hus och andra lämningar hörande till fas 3. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600. .........................................................................................................................................................................................57 Figur 16. Sektionsritning över brand- och skärvstenslagren i hantverksområdet. Skala 1:20. ................................................................................................................................58 Figur 17. Hus och andra lämningar hörande till fas 4. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade. Skala 1:600............................................................................................................................................................................................59 Figur 18. Hus och andra lämningar hörande till fas 5. På kartan är de uppskattade gårdsplanernas och hantverksområdets utbredning svagt gråmarkerade.Skala 1:600.............................................................................................................................................................................................61 Figur 19. De enda lämningarna som kunde identifieras under fas 6 låg i den sydöstra delen av tomten till gård E. Skala 1:200.........................................63 Figur 20. Den andra byggnaden i sydöst på platsen för gård E. Skala 1:200. ...........................................................................................................................................................................63 Figur 21. Huslämningen/huslämningarna på gård E under utgrävning, från söder. Foto UV Syd........................................................................................................................64 Figur 23. Raseringen G28 (11639) från sydost. Foto UV Syd. .....................................................................................................................................................................................................................65 Figur 22. Om- och tillbyggnader av huset i sydöst på platsen för gård E. Skala 1:200......................................................................................................................................................65 Figur 24. Byggnaden efter om- och tillbyggnaderna. Skala 1:200.......................................................................................................................................................................................................66 Figur 25. Diket 102 till gård E sett från väster, notera stenarna som satts ned i nedgrävningen. Foto UV Syd........................................................................................67 Figur 26. Hela undersökningsområdet under fas 7 mot bakgrund av storskifteskartan. Skala 1:1000............................................................................................................68 Figur 27. Hallsjö by efter laga skifte år 1848. Den streckade rektangeln markerar platsen för den sista identifierade byggnaden på platsen, som troligen revs i samband med laga skifte då gård E flyttades ut från bytomten. Skala 1:1500.............................................69 Figur 28. Identifierade lämningar hörande till fas 8.Skala 1:600.............................................................................................................................................................................................................71 Hallsjö 6:1 99 Tabeller Tabell 1. Antal inmätta arkeologiska kontexter fördelade på subklasser.......................................................................................................................................................................................23 Tabell 2. Samtliga fyndgrupper i Hallsjö med antal fynd och vikt per fynd. ..............................................................................................................................................................................23 Tabell 3. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Beslag samt kontexter där de påträffades. .................................................................................................................24 Tabell 4. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Handel, samt kontexter där de påträffades................................................................................................................24 Tabell 5. Redovisning av helt eller delvis bestämda mynt. ..........................................................................................................................................................................................................................25 Tabell 6. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Hästmundering, samt kontexter där de påträffades.........................................................................................26 Tabell 7. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Klädedräkt, samt kontexter där de påträffades......................................................................................................27 Tabell 8. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Metallhantverk, samt kontexter där de påträffades...........................................................................................29 Tabell 9. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Mångsidiga redskap, samt kontexter där de påträffades.............................................................................29 Tabell 10. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Djurben, samt kontexter där de påträffades..........................................................................................................30 Tabell 11. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Spel, lek & fritid, samt kontexter där de påträffades......................................................................................31 Tabell 12. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Vapen samt kontext där de påträffades. ...................................................................................................................31 Tabell 13. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Övrigt samt kontexter där de påträffades................................................................................................................32 Tabell 14. Keramiken har indelats i fyra olika godsgrupper. Materialet domineras av keramik från 1700-talet......................................................................................33 Tabell 15. Benmaterialet från olika typer av kontexter från Hallsjö bytomt (133:1). ..........................................................................................................................................................35 Tabell 16. Artfördelning av djurbensmaterialet från Hallsjö bytomt (RAÄ 133:1). ...............................................................................................................................................................36 Tabell 17. Anatomisk fördelning av djurbensmaterialet från Hallsjö bytomt (RAÄ 133:1). .........................................................................................................................................37 Tabell 18. Makrofossilresultat för fas 1. ...........................................................................................................................................................................................................................................................................39 Tabell 19. Makrofossilresultat för fas 2. ...........................................................................................................................................................................................................................................................................39 Tabell 20. Makrofossilresultat för fas 3. ...........................................................................................................................................................................................................................................................................40 Tabell 21. Makrofossilresultat för fas 4. ...........................................................................................................................................................................................................................................................................40 Tabell 22. Makrofossilresultat från fas 8. ........................................................................................................................................................................................................................................................................41 Tabell 23. Tabell över vedartsanalys av tre prover. Analysen är utförd av Ulf Strucke, UV Mitt................................................................................................................................43 Tabell 24. Undersökningens bebyggelsefaser och deras dateringar.................................................................................................................................................................................................46 Tabell 25. Sammanställning av bebyggelselämningar på respektive gård. Gård B och gård E har separerats trots att deras lägen motsvarade läget för en eller flera förhistoriska gårdsenheterna I–IV. ..........................................................................................................................73 Tabell 26. Summering av fynd tillhörande fyndgruppen Hus & husgeråd, samt kontexter där de påträffades. ...................................................................................81 Tabell 27. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 1. ........................................................................................................................................................................................................................................84 Tabell 28. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 2...........................................................................................................................................................................................................................................86 Tabell 29. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 3. ........................................................................................................................................................................................................................................89 Tabell 30. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 4. ........................................................................................................................................................................................................................................91 Tabell 31. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 5. ........................................................................................................................................................................................................................................92 Tabell 32. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 6. ........................................................................................................................................................................................................................................93 Tabell 33. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 7. ........................................................................................................................................................................................................................................94 Tabell 34. Grupper, kontexter och tolkningar i fas 8. ........................................................................................................................................................................................................................................97 Tabell 35. Tabell över resultaten av 14C-analyserna..............................................................................................................................................................................................................................................98 100 Hallsjö 6:1
© Copyright 2024