Vem tar hänsyn till barnets bästa
VEM TAR HÄNSYN TILL BARNETS BÄSTA? EN STUDIE KRING BARNVRÄKNINGAR ANNA AGESTAM SIA BRORSSON Examensarbete i socialt arbete 15 hp Socionomprogrammet Januari 2016 Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö VEM TAR HÄNSYN TILL BARNETS BÄSTA? EN STUDIE KRING BARNVRÄKNINGAR ANNA AGESTAM SIA BRORSSON Agestam, A & Brorsson, S. Vem tar hänsyn till barnets bästa? En studie kring barnvräkningar. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2016. Varje år vräks hundratals barn i Sverige. Detta trots att Sverige för 25 år sedan ratificerade Barnkonventionen, att barnets bästa är implementerat i svensk lag samt att Socialstyrelsen sedan år 2002 har haft ett särskilt uppdrag att förebygga vräkningar och att helt eliminera vräkningar av barn. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur barnets bästa tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar och i verkställigheten av dessa. 34 domar har studerats och en intervju har genomförts med informanter från kronofogden i en skånsk kommun. Resultatet visar att barnet nämns i domar som rör vräkning men endast i ett fåtal fall i domskälen. I endast en av de studerade domarna nämns barnets bästa och påverkar utgången av fallet. Vidare framkommer det att kronofogden inte tar särskild hänsyn till om ett barn riskerar att vräkas, däremot läggs stor vikt vid ett gott bemötande och god kontakt med socialtjänst i dessa fall. Nyckelord: barnets bästa, Barnkonventionen, barnvräkning, kronofogden, svensk rätt, vräkning 1 WHO TAKES THE BEST INTEREST OF THE CHILD IN CONSIDERATION? A STUDY REGARDING EVICITON OF CHILDREN ANNA AGESTAM SIA BRORSSON Agestam, A & Brorsson, S. Who cares about the best interest of the child? - A study regarding eviction of children. Degree project in social work 15 Credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social Work, 2016. Each year, hundreds of children in Sweden get evicted. This despite the fact that the Swedish government 25 years ago confirmed the Convention on the Rights of the Child, the “best interest of the child” is implemented in Swedish law, and that the Health and Human Services Department since 2002 has been given the assignment to prevent evictions and to completely eliminate evictions of children. The purpose of this study is to examine how the best interest of the child are taken into account in judicial decision concerning children who are evicted and the executions of these decisions. 34 judicial decisions have been studied and one interview with representatives of the Swedish Enforcement Authority in a city in Skåne has been carried out. The result of this paper shows that children are mentioned in judicial decisions concerning evictions, however this is stated in only a few of them. In just one of the studied judicial decisions the best interest of the child is mentioned and this has influenced the outcome of the case. Furthermore, it appears that the Senior Enforcement Officer doesn’t take in consideration whether a child is likely to be evicted or not. The center of interest is on good treatment against the child and a specific contingence with social services is seen as necessary. Keywords: best interest of the child, Convention on the Rights of the Child, enforcement service, eviction, eviction of children, Swedish law 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 Syfte och frågeställningar 6 Uppsatsens disposition 6 Begreppsdefinition 6 Barn 6 Vräkning 6 Barnvräkning 6 Barnperspektiv 6 BAKGRUND 7 Barnkonventionen 7 Barnets bästa 7 Barnets bästa i svensk rätt 8 Vräkningar i Sverige 9 Vräkningsprocessen 9 Barnvräkningar 10 Vräkningsförebyggande arbete 10 TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER 11 Att ha ett barnperspektiv - vad innebär det? 11 Barnperspektivet i ärenden gällande vräkning 13 Förekomst, orsaker och konsekvenser kring barnvräkningar 14 Hur arbetar socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar när det kommer till barnvräkningar? 16 Kronofogden 16 Socialtjänsten 16 Hyresvärdarna 17 Hur ska barnvräkningar minska? 17 TEORI OCH METOD 17 Hermeneutik 17 Hermeneutik och vetenskap 19 Tillvägagångssätt 20 Urval 22 En kompletterande intervju 22 Arbetets fördelning 23 Etiska aspekter 23 RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS De som vräks 25 25 3 De som hyr i andra hand 28 De som får bo kvar 29 Kontakt med socialtjänst 31 Röster från kronofogden 31 SLUTDISKUSSION 35 De analyserade domarna 35 Om ingen talar om det, finns det då ett problem? 36 En ojämn fördelning 37 Dokumentation och riktlinjer 37 Intresse och ansvar 38 Slutsats 39 REFERENSER 40 BILAGOR 43 4 INLEDNING I juli 2015 publicerades en artikel i Aftonbladet där författaren menar att cirka fyrtio barnfamiljer riskerar att vräkas i Stockholmsområdet (Swedenmark 2015) och i kronofogdens statistik går det att utläsa att det under det första halvåret år 2015 rör sig om totalt 276 barn som blivit berörda av verkställd vräkning samt att Skåne är det län som ligger högst i statistiken (Kronofogden 2015). Under hösten år 2015 fick dessutom hemlöshetsfrågan ett stort utrymme i svensk mediebevakning då EU-migranter blev avhysta från en privat mark i Malmö. Utifrån denna artikel, mediebevakningen, och statistiken väcks våra tankar kring hur det svenska samhället hanterar frågor kring barn och deras rätt till bostäder. Tankarna går även till barns rättigheter och Barnkonventionen vilken kan ses som ett verktyg för att säkerställa att barn får sina rättigheter tillgodosedda runt om i världen. Framförallt väcks frågan huruvida barnets bästa verkligen tas i beaktande, eller hur stora skillnader det finns i olika personers tolkningar av ett och samma begrepp. År 1990 ratificerade Sverige Barnkonventionen. Sedan dess har det beslutats att all svensk lagstiftning som rör barn ska överensstämma med Barnkonventionen. I Barnkonventionens tredje artikel fastslås det att barnets bästa alltid ska tas i beaktande vid beslut som rör barn, i den tjugosjätte artikeln beskrivs varje barns rätt till social trygghet, vilket kan kopplas till den tjugosjunde artikeln där det går att läsa att varje barn har rätt till bland annat skälig levnadsstandard och en bostad (UNICEF 2009). För att granska hur Sverige efterlever konventionen blir staten vart femte år kontrollerad av FNs Barnrättskommitté som många gånger berömmer det arbete som gjorts kring utarbetande av strategier för att stärka barnets rättigheter i landet (Regeringskansliet 2012). Barnrättskommittén vill att svenska staten säkerställer att barnfamiljer inte vräks samt att barnens rätt till en skälig boendestandard tillgodoses (FNs barnrättskommitté 2015). I vår utbildning till socionomer läggs ett stort fokus på hur socialtjänsten arbetar. Vi upplever att det ständigt tas upp hur barnets bästa tillgodoses inom socialtjänsten utifrån Socialtjänstlagen. Vi är därför intresserade av att undersöka ett, för oss, nytt område som har koppling till socialt arbete. Något som också har fått stor uppmärksamhet under utbildningen är att ett barn mår bäst då de får bo ihop med sina vårdnadshavare på en trygg plats. Att resten av våra liv påverkas av hur vår barndom har sett ut är också något vi har fått lära oss. En vräkning kan skapa en mycket otrygg situation för ett barn och dess vårdnadshavare, något som alltså kan få konsekvenser för barnet både på kort och lång sikt. En stor del av det sociala arbetet handlar om barns välmående och uppsatsens ämne måste alltså ses som högst relevant för socialt arbete. Utifrån ovanstående, samt ett intresse för Barnkonventionen och barns rättigheter, väcks vår nyfikenhet kring hur barnets bästa verkligen tas i beaktande i det svenska samhället och i synnerhet när det kommer till barnvräkningar. 5 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka hur barnets bästa definieras och tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar och i verkställigheten av dessa. Följande frågeställningar har formulerats - Vilken roll har Barnkonventionen i vräkningsfall? - Hur definieras “barnets bästa” i barnvräkningar och hur motiveras besluten utifrån detta? Uppsatsens disposition Det första och inledande kapitlet innehåller en övergripande beskrivning av det område som studien berör. Här presenteras studiens syfte och frågeställningar samt en begreppsdefinition. En bakgrund för att läsaren ska få en djupare förståelse för området följer och redovisar Barnkonventionen, begreppet barnets bästa samt statistik och historia om vräkningar i Sverige. Detta utvecklas ytterligare under rubriken Tidigare forskning och rapporter med studier och statistik som rör det studerade området. Avsnittet Teori och metod utreder för läsaren hur datainsamlingen har gått till och även hur insamlad data har analyserats. Metoden och teorin förstås lättare om de förklaras tillsammans och därför har avsnitten teori och metod slagits ihop. I det efterföljande kapitlet redovisas och sammanfattas den data som framkommit under arbetets gång. Det är först i Resultatredovisning och analys som en redovisning och tolkning av insamlad data görs. Sist i uppsatsen finns avsnittet Slutdiskussion där resultatet av undersökningen diskuteras. Begreppsdefinition I följande avsnitt kommer centrala begrepp för uppsatsen att definieras. Barn Med begreppet barn avses varje människa som är under 18 år (UNICEF 2009, Socialtjänstlag 2001:453) Vräkning Vräkning är ett vardagligare ord för termen avhysning och kommer i huvudsak att användas i denna uppsats. Med vräkning menas att en person, på grund av att denne inte kan betala hyra eller har ett störande levnadssätt, tvingas att flytta från sin bostad (Kronofogden 2015b). Barnvräkning En vräkning är en sanktion riktad mot en person som står på, och därmed är part enligt, det aktuella hyreskontraktet. Vräkningen drabbar även barnet i familjen, men barnet kan inte vräkas som hyresgäst utan vräks i rollen som tredje part. Begreppet barnvräkning syftar alltså till vräkningar av familjer där barn är en tredje part (Socialstyrelsen 2013a). Barnvräkning är det begrepp som genomgående kommer att användas i denna uppsats då det handlar om fall där barn är berörda av vräkning. Barnperspektiv Ett barnperspektiv innebär att det involverade barnet ska behandlas med respekt och att man försöker se situationen utifrån det barnets ögon. Det är vuxna som fattar beslutet men det ska ske genom kunskap och erfarenhet om vad som är barnets bästa (Prop. 1997/98:182). 6 BAKGRUND Barnkonventionen Barnkonventionen är en internationell överenskommelse där det anges att alla barn är individer med samma rättigheter och lika värde. Denna konvention färdigställdes i sin första version år 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990. Då hade 20 stater skrivit under på att följa det som fastslagits i konventionen. Idag har 196 stater ratificerat Barnkonventionen och USA är nu det enda land som inte har skrivit på konventionen. Att ratificera en konvention innebär att en stat förbinder sig att följa denna och konventionen blir i och med ratificeringen folkrättsligt bindande (UNICEF 2015a). Barnkonventionen preciserar vilka rättigheter alla barn, över hela världen, har. I stort syftar den till att ge alla världens barn rätt till liv, rätt att komma till tals samt att behandlas lika, oavsett ursprung. Barnkonventionens tredje artikel uttrycker att barnets bästa ska, i de situationer och åtgärder som rör barn, komma i första hand. Konventionen lägger även ansvaret på staten för att se till att ett barn skyddas mot övergrepp, utnyttjande och vanvård (Barnombudsmannen 2015, UNICEF 2009). Konventionen är lagligt bindande då den är en del av den internationella folkrätten. Det betyder att de stater som har ratificerat Barnkonventionen har en skyldighet att göra vad de kan för att följa vad som är fastslaget i konventionen. Däremot är det inte möjligt att ge en stat någon typ av rättsliga sanktioner i en internationell domstol för handlingar som strider mot Barnkonventionen. Det är FN:s barnrättskommitté som har i uppdrag att granska hur staterna arbetar kring barns rättigheter men det enda de kan göra då de ser att en stat bryter mot konventionen är att ge kritik och pressa den stat det gäller att genomföra förändringar (Barnombudsmannen 2015, UNICEF 2015b). Barnkonventionen består av 54 artiklar varav sex stycken nämns i denna uppsats. Dessa är artikel 1, där det fastslås att varje människa under 18 år räknas som barn, ovan nämnda artikel 3 samt artikel 16 där det står att läsa att varje barns rätt till privatliv ska respekteras. Vidare nämns i uppsatsen artikel 23 där det står att läsa att ett barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt liv, artikel 26 som behandlar varje barns rätt till social trygghet samt artikel 27 vilken innebär att varje barn har rätt till en bostad (UNICEF 2009). Barnkonventionen innebär inte att barnets bästa är det som ska avgöra varje fall som rör barn. Däremot ska barnets bästa beaktas och vara en del av det beslut som tas. Då andra intressen väger tyngre ska den myndighet som tar beslutet kunna visa att de vägt de olika intressena mot varandra på ett korrekt sätt. Det beslutande organet ska därför, så långt det är möjligt, kunna garantera att barnets bästa har vägts in i den bedömning som har gjorts. Detta innebär att alla beslut som rör barn ska utgå från barnperspektivet (Prop. 1997/98:182). Barnets bästa Att ta hänsyn till barnets bästa i frågor som rör barn är inget nytt inom det svenska rättsväsendet. Innebörden av vad som är barnets bästa är däremot i konstant förändring. På grund av detta är det också mycket svårt att entydigt definiera begreppet. Det är något som alltid måste avgöras i det enskilda fallet eftersom det beror på hur situationen och barnets behov ser ut (Singer 2012b). 7 Innebörden av barnets bästa är något som varierar över tid och beroende på vilket samhälle som det tillämpas på. Det är såväl kulturellt som socialt betingat vad som är det bästa för barnet (Singer 2012b). Schiratzki (2005) tar upp frågan kring barnets bästa kopplat till kulturella och religiösa normer och värderingar i ett mångkulturellt land. I dagens Sverige ser vi en hög grad av individualisering och fokus på det enskilda barnets bästa och vilja, samtidigt som det i andra länder är det kollektiva perspektivet som är normerande. Författaren problematiserar kring “barnets bästa” i förhållande till det faktum att det är varje barns rätt att uppfostras enligt kulturella eller religiösa normer, samtidigt som dessa inte får strida mot de lagar som finns i landet. Författaren ställer sig frågande till om det i verkligheten är så att barnets bästa och barns rättigheter, snarare än att vara en reell verklighet, bara är en slags symbolik. Ytterligare en kritisk röst hörs från Singer (2012a) som menar att barns rätt varit en aktuell fråga under flera decennier men ställer sig frågande till huruvida barns rättsliga ställning i samhället verkligen har förbättrats. Hon ställer även frågan om det verkligen är fler lagar som behövs för att barnets ställning ska stärkas samt om det ens finns en politisk förmåga och vilja att göra mer för att uppnå detta. Singer tar i sin text upp regeringens “Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige” som hon menar inte innehåller konkreta förslag och åtgärder. Barnets bästa i svensk rätt Idag är begreppet barnets bästa implementerat i svensk lag. I en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen, 1974:152 (RF) 1kap 2§, står det att läsa att det allmänna ska verka för att barns rätt tas till vara. Enligt Socialtjänstlagen, 2001:453 (SoL) 1kap 2§ ska barnets bästa särskilt beaktas vid åtgärder som rör barn. Även i Föräldrabalken, 1949:381 (FB) 6kap 2a§ är målet om att ha ett barnperspektiv mycket tydligt. Här anges det att barnets bästa ska vara avgörande i fall som rör vårdnad, boende och umgänge. I Jordabalken, 1970:994 (JB) 12kap, även kallat Hyreslagen, regleras villkoren gällande hyrda bostäder. Här regleras bland annat vilken uppsägningstid som gäller för hyresgäst och hyresvärd, vilket ansvar de båda parterna har då de ingår ett hyresavtal samt vad som gäller då hyresrätten är förverkad. I Bostadsrättslagen, 1991:614 (BrL) regleras villkoren för boende i bostadsrätt. Till stor del liknar villkoren de som finns inskrivna i Hyreslagen. Varken i Hyreslagen eller Bostadsrättslagen står principen om barnets bästa inskrivet. Att ta hänsyn till barnets bästa vid avgörandet av frågor som rör barn innebär att barnets intressen och behov tas i beaktande. Detta perspektiv har påverkats och utvecklats utifrån Barnkonventionen och har blivit mer och mer självklart i Sverige. Redan innan Barnkonventionen färdigställdes och skrevs under fanns alltså bestämmelser i svensk lag som syftade till att beslut på vissa områden, exempelvis vid avgörandet av vårdnadstvister, skulle tas efter vad som ansågs vara bäst för barnet (Prop. 1997/98:182, Singer 2012b). Om barnets bästa ska kunna tillämpas i ett rättsfall måste hänsyn till flera olika aspekter tas. Situationen ska ses utifrån barnets perspektiv, den beslutande myndigheten måste försöka förstå hur barnet uppfattar det som händer. Alla barn upplever liknande situationer på olika sätt och därför måste uppmärksamhet ges till just det enskilda barnet som just detta fall rör. Ett barnperspektiv innebär att det involverade barnet ska behandlas med respekt och att man försöker se situationen utifrån det barnets ögon. Det är vuxna som fattar beslutet men det ska 8 ske genom kunskap och erfarenhet om vad som är barnets bästa (Prop. 1997/98:182). Beslutet ska enligt Rättegångsbalken, 1942:740 (RB) 17kap 2§ grundas på sådant som framkommit under huvudförhandling, alltså sådant som omedelbart händer vid förhandlingen. Domaren har bara rätt att ställa fördjupande och förklarande frågor om det som redan har framkommit. Det finns ingen anledning för rätten att ställa fråga om det finns barn i bilden, om svaranden själv inte framför det. Detta kallas omedelbarhetsprincipen. Vräkningar i Sverige Varje år genomförs tusentals vräkningar i Sverige (Kronofogden 2015c). I Hyreslagen står det att läsa att grunder för att få hyresrätten förverkad bland annat är försenad inbetalning av hyra, otillåten andrahandsuthyrning eller olika typer av störningar i boendet. Dessa regler gäller även för bostadsrätter och finns reglerade i BrL. Flera av de vräkningar som genomförs i Sverige drabbar barn, enligt statistik från kronofogden (Kronofogden 2015c). Enligt svensk lag ska socialnämnden i varje kommun skydda den enskildes rätt till bostad och inte rätten till ett specifikt boende. Det finns dock ett normativt påbud som säger att “i första hand bör människors befintliga boende skyddas” (Kjellbom & Alexius 2011 s289). Kjellbom och Alexius (2011) menar att detta är något som bör diskuteras, alltså huruvida individen endast har behov av att ha en bostad eller om den snarare behöver ett hem. Rätten till boende fastslås i europarättsliga regler som en mänsklig rättighet (Kjellbom & Alexius 2011) och i Barnkonventionens tjugosjunde artikel fastslås varje barns rätt till boende (UNICEF 2009). Nedan följer en beskrivning av processen då en vräkning genomförs, en kort redovisning över hur staten har sett på barnvräkningar över årens lopp samt ett stycke om vräkningsförebyggande arbete. Vräkningsprocessen Den vanligaste orsaken till att en person blir vräkt från sin bostad är utebliven eller försenad inbetalning av hyra (Socialstyrelsen 2013b). Det finns två sätt på vilka en hyresgäst kan förlora rätten till bostaden. Den ena är att kontraktet sägs upp med uppsägningstiden tre månader och den andra är att hyresvärden säger upp kontraktet i förtid (Socialstyrelsen 2008). Hyresrätten anses förverkad då hyresgästen inte har betalt hyran inom åtta dagar från utsatt datum. Detta innebär inte automatiskt att kontraktet sägs upp, hyresgästen har fortfarande en möjlighet att betala in hyran till värden. Värden måste först informera hyresgästen om att denne riskerar att bli av med sin bostad och från det datum då hyresgästen fått detta besked, har denne tre veckor på sig att inkomma med betalning. I samband med att en hyresvärd informerar sin hyresgäst om att denne är föremål för vräkning måste socialnämnden i den aktuella kommunen informeras (Socialstyrelsen 2013b). Om en hyresvärd vill vräka en hyresgäst måste värden vända sig till kronofogden för att försäkra sig om att denne har rätt att vräka gästen. Det är kronofogden som genomför vräkningen men innan detta kan ske måste det finnas ett formellt beslut på att värden har rätt att ansöka om vräkning. Detta beslut kallas exekutionstitel och kan vara exempelvis en dom som fastslår att hyresgästen måste lämna sin bostad (Socialstyrelsen 2013b). Hyresgästen har rätt att få information samt uttala sig om beslutet innan det verkställs. Kronofogden har en skyldighet att försäkra sig om att hyresgästen har kunskap om hur en vräkning går till samt att denne 9 varit i kontakt med hyresvärd och sociala myndigheter. I de flesta fall hanteras ärendet i hyresnämnden men om denna inte kan handlägga tvisten går ärendet vidare till tingsrätten eller kronofogden (Socialstyrelsen 2013b). I figur 1 visas en schematisk bild över vräkningsprocessen. Figur 1. Bild över vräkningsprocessen. Ur Socialstyrelsen 2013a s8. Barnvräkningar Sedan långt tillbaka i tiden har familjer tvingats lämna sina hem till följd av vräkning. Det är dock inte förrän på senare år som vräkningar har börjat ses som ett socialt problem och barnperspektivet har börjat belysas i denna typ av frågor. I början av 2000-talet visade statistik att runt 1000 barn årligen vräktes från sina hem vilket ledde till att regeringen tillsatte en rad utredningar med särskilt fokus på barnen i fråga - målet var att inga barn i Sverige skulle vräkas (Socialstyrelsen 2013a). Sedan år 2008 har kronofogden fört statistik över antalet barnvräkningar. Det går att utläsa att färre barn över åren drabbas av vräkning - från 716 barn år 2008 till 459 barn år 2014. Detta innebär alltså en minskning på 36 % (Kronofogden 2015c). Det finns i Sverige inget lagstadgat förbud mot barnvräkningar. Däremot står det i lag inskrivet att barnets bästa i vissa fall ska vara avgörande, och i andra fall särskilt beaktas, i beslut och åtgärder som rör barn. Inte heller har socialtjänsten någon rättslig skyldighet att förhindra barnvräkningar. Detta trots att de ska arbeta vräkningsförebyggande. Detta skulle kunna tolkas som att det är vårdnadshavarens handlingar och hyresvärdens rätt att vräka sina hyresgäster, som väger tyngre än barnets behov (Socialstyrelsen 2013a). Vräkningsförebyggande arbete Sedan år 2002 har Socialstyrelsen haft i uppdrag att arbeta förebyggande mot vräkningar. Ett förebyggande arbete mot vräkningar motverkar hemlöshet, vilket är en vanlig konsekvens vid vräkning. En speciell del av det förebyggande arbetet syftar till att helt och hållet eliminera barnvräkningar (Socialstyrelsen 2008) vilket ligger i linje med rekommendationerna från FNs barnrättskommitté år 2015. 10 Det främsta ansvaret i det förebyggande arbetet ligger på kommunens socialtjänst men även kronofogden och bostadsbolagen har en stor del i detta arbeta. För att kunna bedriva ett gott arbete är det viktigt att berörda parter har kunskap om lagstiftning och vilket handlingsutrymme som finns för varje instans. För att uppnå detta är det viktigt med tydliga policydokument, mål och strategier för att varje anställd ska veta hur den ska arbeta med dessa frågor. Likaså är samverkan mellan exempelvis socialtjänst, kronofogde och bostadsbolag en förutsättning för genomförandet av det förebyggande arbetet (Socialstyrelsen 2008). En helhetssyn på individens förhållande när det kommer till etablering på bostads- och arbetsmarknaden, fritidsintressen och sociala relationer kan vara ytterligare en av de viktiga pusselbitarna för att kunna bedriva ett gott förebyggande arbete (Kjellbom & Alexius 2011) Det är även av stor vikt att den som hyr en bostad har kunskap om de rättigheter och skyldigheter som följer med ett hyreskontrakt (Socialstyrelsen 2008). Att arbeta förebyggande mot vräkningar kan inte ske utan att de etiska aspekterna noga övervägts. Att en myndighet går in i en persons liv och tillrättavisar denne måste ses som ett intrång i personens integritet och vardagsliv. Likaså måste det tas noga hänsyn till sekretessbelagda uppgifter. Dock skall, enligt Socialstyrelsens rådgivande nämnd, barnets bästa alltid gå före i fall som rör vräkningsförebyggande arbete vilket således innebär att den vuxne personens integritet här får ses sekundär (Socialstyrelsen 2008). Detta kan ställas mot att det sedan, när det kommer till vräkning, är vårdnadshavarens handlingar som väger tyngre än barnets bästa (Socialstyrelsen 2013a). TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER Inför arbetet med denna uppsats har det varit svårt att hitta relevant forskning kring ämnet barnvräkning. Det finns en del skrivet och i många fall är studierna genomföra av Janne Flyghed, professor vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet. Övriga forskares arbeten, precis som Flygheds egna, refererar i många fall till tidigare studier genomförda av Flyghed. I flera av de studier som finns gällande vräkning ligger fokus på hemlöshetsfrågan, något som inte är aktuellt för denna studie. Ovanstående bekräftas av Nilsson och Flyghed (2004a) som menar att forskningen på det aktuella ämnet är bristfällig. Dessutom är den forskning som hittas i många fall tio år gammal vilket kan tyda på att intresset för barnvräkningar var stort runt år 2002 då Socialstyrelsen fick ett särskilt uppdrag för att minska förekomsten av det. Kanske är det ett slags “nyhetens behag” som styr förekomsten av forskning kring ämne. Att ha ett barnperspektiv - vad innebär det? Halldén (2003) menar att barnperspektivet är dubbelbottnat, det används retoriskt samt i Barnkonventionen och alla myndighetsbeslut som rör barn ska ha ett barnperspektiv. Även Qvarsell (2001) lyfter mångtydigheten i begreppet och menar att det blir problematiskt då det i flera fall leder till viss förvirring. Likaså skriver Schiratzki (2003) om att begreppet barnets bästa inte kan anses entydigt utan vad som är barnets bästa måste delvis ses ur ett individuellt perspektiv, samtidigt som de kulturellt rådande normerna väger tungt. Författaren menar att vad som kan anses vara barnets bästa i ett samhälle, kan krocka med innebörden av barnets bästa i ett annat. Vidare skriver författaren att det i svenska förarbeten föreslås att barnets bästa ska tolkas både objektivt och subjektivt. Objektiviteten 11 uppnås genom att besluten grundas på beprövad erfarenhet och vetenskap medan subjektiviteten innebär att barnets egna åsikter vägs in. Författaren lyfter problematiken i detta som till viss del rör sig om att beslutsfattare inte besitter specifik kompetens i varje fråga och därmed kan få svårt att tyda vad forskning säger. Dessutom är det svårt att veta hur barn bildar egna uppfattningar utan att bli allt för influerade av de vuxna i deras närhet (Schiratzki 2003). Barnperspektiv rör enligt Halldén (2003) bland annat vilket utrymme som barn ges i samhället, vilka erfarenheter barn tar med sig och hur de uttrycker dessa erfarenheter. Synsättet handlar inte bara om att återge barnets perspektiv, utan barnets röst måste tolkas för att vuxna ska kunna förstå vad som är barnets bästa. Vidare nämner författaren att begreppet måste sättas i relation till den kontext det används i. Det kan betyda att de vuxna ska arbeta för barnets bästa eller att barns egna perspektiv vävs in i ett beslut. Det finns olika sätt att se på barnperspektivet i det här avseendet, vissa menar att barnets perspektiv och erfarenheter måste inkluderas medan andra menar att det inte alltid är nödvändigt med information från barnet själv. Schiratzki (2003) menar att barnets bästa kan delas in i en rättslig och en utomrättslig standard och innebörden varierar beroende på om begreppet används inom juridiken eller i ett mer vardagligt sammanhang. I juridiken är ambitionsnivån begränsad efter vad rätten kan göra. Inom civilrätten handlar den största frågan om att lösa tvister och däribland vräkningsfall. Om frågan rör ett barn skall skyddsbehovet för detta barn vara den minsta gemensamma nämnaren. Den utomrättsliga standarden rör mer vardagliga saker så som kärlek och omvårdnad av barnet. Inom rättslig standard finns det en miniminivå för barnets bästa och livskvalitet, något som den utomrättsliga standarden ofta överträffar. Barnets bästa i en rättslig standard handlar oftast om att skydda barnet från något och lagen förutsätts redan vara skriven för barnets bästa, vilket innebär att rätten inte alltid har utrymme att argumentera för det enskilda barnets särskilda behov. Qvarsell (2003) ger exempel på olika perspektiv och hur vuxna ser på barn, och refererar till tidigare studier som hon själv bedrivit. Resultaten visar att vad lärare såg som en situation med besvärliga elever, av barnen själva beskrevs som understimulans. Det som av lärare ansågs vara viktigt för barnen: omsorg/ kontroll, trygghet och barnen i centrum, stod emot barnens önskan om fria rum, spänning/utmaning och att sätta verksamheten i centrum. Författaren tydliggör att det i en av statens offentliga utredningar (SOU) gällande skolan, används ett barnperspektiv men att elevernas perspektiv glöms bort. Det är snarare de vuxna som står i centrum för åtgärder och beslut (Qvarsell 2003). Detta kan kopplas till Lindgren och Halldéns (2001) resonemang kring att Barnkonventionen används som ett politiskt verktyg för de vuxna beslutsfattarna. De menar att de vuxna låter barnen utöva inflytande, kring frågor som de vuxna har bestämt. Frågan som författarna ställer sig är om Barnkonventionen leder till reellt inflytande eller om den bara används som något att referera till. Alltså att politikerna kan säga att de har lyssnat på barnen och därmed följt Barnkonventionen, men att de i själva verket har fört fram sin egen politik med barnen som språkrör, och inte alls satt barnets bästa i centrum. Halldén (2003) resonerar kring att barndomen är en social konstruktion och barnperspektivet kan därmed vara ett begrepp som stärker att det finns en skillnad mellan att vara barn och vuxen. Barndomen måste förstås utifrån det sociala och kulturella normsystem som är rådande. Konstruktionen kan innebära en 12 begränsning för barn att ta del av hela samhället och ett barnperspektiv kan användas för att se hur politiska beslut påverkar barns tillträde till samhället och även tvärt om. Barnperspektivet kan därmed anses användbart för att studera och förstå de strukturer som påverkar ett barns liv (Halldén 2003). Barnperspektivet i ärenden gällande vräkning Länsstyrelsen i Västra Götalands län genomförde mellan år 2004 och 2007 en granskning av hur barnperspektivet har använts i handläggningen och avgörandet av fall som rör vräkning och även långvarigt ekonomiskt bistånd inom socialnämnden och andra nämnder. Nedan kommer resultaten som rör ärendena om vräkning av barnfamiljer att redovisas. Totalt rörde granskningen 227 ärenden då vräkningsfall har berört barnfamiljer i Västra Götalands län (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007). Länsstyrelsen studerade bland annat de riktlinjer och policys som nämnderna arbetade efter då det gäller barnperspektivet inom det studerade området men även personakter från flera olika nämnder i länet. En av de saker som framkommit under granskningen är att det endast är ett fåtal av nämnderna som har någon form av skrivna policys eller riktlinjer som ska styra arbetet med ett barnperspektiv i vräkningsfall. Flera av dessa nämnder meddelar att det är något som planeras att arbetas fram. Alla de nämnder som har studerats säger sig ha en rutin att erbjuda kontakt med de barnfamiljer vars vräkningsärende blir aktuellt hos kronofogden. Nämnderna prioriterar fall där barn är inblandade och vill i största möjliga mån undvika att barn blir vräkta. De stora nämnderna i länet har även speciella boendesekreterare som bland annat har i uppgift att förebygga hyresskulder och hindra att vräkningar verkställs. Det är hos dessa sekreterare som denna typ av ärenden först dyker upp och de har i uppgift att arbeta med de inblandade familjerna. Kunskapen anses dålig kring hur arbetet med dessa fall faktiskt ser ut (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007). Vid Länsstyrelsens i Västra Götalands läns granskning framkom att de flesta handläggningar som rör vräkningar handlar om obetalda hyresskulder. Dock kom bara en del av familjerna som berördes av dessa ärenden i kontakt med socialtjänsten på något sätt. I de fall då vräkningen inte genomfördes berodde det oftast på att nämnden gått in med en insats, exempelvis ekonomiskt bistånd, för att hjälpa familjen att kunna betala sina hyresskulder. Då en vräkning verkställdes och socialtjänsten sedan tidigare hade kontakt med familjen ville hyresvärden inte låta familjen bo kvar, trots socialtjänstens insatser. Det berodde ofta på att familjen utöver hyresskulder även hade klagomål på sig från sina grannar om störande beteende. Då har socialtjänsten arbetat för att ge ett nytt boende åt familjen i någon form. När en vräkning som berör barn verkställs meddelas nämndernas enheter som behandlar barn- och ungdomsärenden (a.a). Länsstyrelsen har uppgett att vissa delar av granskningen har varit svår att dra slutsatser ifrån. De menar att detta beror på att nämndernas statistik kring vräkningsförfaranden är varierande. Vidare framkommer att de olika nämnderna har skött dokumentation och statistik på mycket olika sätt och i olika utsträckning. Därför är Länsstyrelsen tveksam till hur representativ den statistik man har faktiskt är (a.a). Länsstyrelsen meddelar efter denna granskning att de anser att ett barnperspektiv bör vara utgångspunkten för alla vräkningsärenden som berör barnfamiljer. 13 Länsstyrelsen uppger även att samtliga nämnder bör ha enheter för boendesekreterare eller liknande för att på ett bättre sätt kunna fånga upp och ha bevakning på de uppsägningar av hyreskontrakt som sker och även de meddelanden om vräkning som inkommer till kronofogden. En systematisk och regelbunden uppföljning av vräkningsärenden bör genomföras av nämnderna. I varje enskilt fall anser Länsstyrelsen också att det är viktigt att genomföra en analys och redovisning av vilka konsekvenser denna händelse har för barnen i familjerna (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007). Förekomst, orsaker och konsekvenser kring barnvräkningar Barnvräkningar förekommer i alla typer av kommuner. Det förekommer i stora och små kommuner med hög respektive låg bostadsbrist (Socialstyrelsen 2008). Att bli drabbad av en vräkning kan ses som en av de största händelserna i en människas liv (Nilsson och Flyghed 2004a). Den mest radikala förändringen kan barn anses utsättas för, då det är extra viktigt för dem med en fast punkt och trygg tillvaro. Det är i hemmets närmiljö som de finner vänner, trygghet och utvecklar sin identitet. De platser vi växer upp på formar hur vi ser på omvärlden och skolan är en av dessa viktiga platser (Nordström 2005). I Sverige vräktes fram till 1991 uppemot 5000 barn per år i landet. Siffran har stadigt minskat men det går att se en ökning i samband med ekonomiska kriser som drabbar landet. Forskare menar att även om antalet barn som vräks har minskat, var andelen barnfamiljer som vräktes ungefär densamma i början av 2000-talet som i början av 1990-talet. (Nilsson och Flyghed 2004a). Sedan 2008 har kronofogden fört statistik där det framkommer att det skett en markant minskning när det kommer till antalet genomförda barnvräkningar (Kronofogden 2015c). För att minska antalet barnvräkningar har lagändringar genomförts och då främst i Socialtjänstlagen där det sedan år 1998 står inskrivet att socialtjänsten ska lyfta fram barnets bästa i frågor som rör barn. Viktigt att notera är att vräkningsprocessen ofta är långdragen och att mindre än hälften av alla vräkningar faktiskt verkställs (Nilsson och Flyghed 2004a). Statistik från kronofogden visar att det i tre av Sveriges län, Gotlands, Kronobergs och Uppsala län, under januari - juni 2015 inte vräktes några barn (Kronofogden 2015a). Som tidigare nämnts är det oftast på grund av att hyran inte har betalts in i tid av hyresgästen, i detta fall vårdnadshavaren, som en barnvräkning genomförs. Detta bekräftas av Nilsson och Flyghed (2004a) som vidare skriver att det finns fall där hyresgästen uppträtt störande men då detta är svårt att bevisa faller vräkningen ofta på obetalda eller för sent inbetalda hyror då det är lättare att bevisa rent kvantitativt. Ofta är det resurssvaga och ekonomiskt utsatta hushåll som till följd av vräkningen riskerar att bli än mer utsatta. I samma studie framkommer det att majoriteten av de som vräks är män, men att det är vanligare att barnen är skrivna hos kvinnor som vräks. Majoriteten av de som vräks har bott i lägenheten under en längre period och får således anses stabila på bostadsmarknaden. Vidare framkommer att psykisk ohälsa samt missbruk är vanligt hos de som vräks. Studien visar att de barn som drabbas av vräkning oftast är väldigt unga, genomsnittsåldern för det yngsta barnet är sex år och i flertalet fall är det yngsta barnet i förskoleåldern. Vidare beskrivs det i samma studie att hyresvärdar och socialtjänst verkar ha större överseende med barnfamiljer och att de arbetar hårt för att barnvräkningar inte ska genomföras. Författarna till studien visar viss kritik till dessa siffror och det så kallade överseendet, då ett sätt för socialtjänsten att “få ned statistiken” av antalet barnvräkningar är att, i de fall där barnets 14 vårdnadshavare är skilda, skriva över barnet till den som inte blir vräkt. Vidare visar studien att socialtjänsten i de flesta fall är inkopplad då en barnvräkning genomförs. Socialtjänsten är även oftast närvarande vid själva vräkningstillfället, om det är så att familjen bor kvar i lägenheten och just vid verkställighet är hemma. Stödet från socialtjänsten när det kommer till att ta hänsyn till barnet verkar variera. Intervjupersoner i den aktuella studien känner sig svikna och upplever att socialtjänsten tycker att det är vårdnadshavaren som borde tagit ett större ansvar i situationen (Nilsson och Flyghed 2004a). Studier visar att vräkning i många fall leder till stora konsekvenser. Konsekvenserna kan tyckas orimligt stora i förhållande till den skuld som ofta är grund för vräkning, runt 20 000 kronor. Konsekvenserna av en vräkning kan bli att den redan socialt utsatta gruppen blir än mer marginaliserad, tvingas bo trångt, får ytterligare skulder, har svårt att komma in på bostadsmarknaden igen eller till och med blir hemlösa. Barnen blir definitionsmässigt hemlösa men de har oftast någonstans att bo, exempelvis hos släktingar (Nilsson och Flyghed 2004a). Att inte kunna behålla sin anställning och upprätthålla sociala relationer är en vanlig konsekvens av att förlora sin bostad. Detta gör att många personer som utsätts för vräkning står utanför sociala trygghetssystem, som ofta är kopplade till en anställning, och intervjuade personer har angett att livet fallit samman totalt efter genomförd vräkning (Nilsson och Flyghed 2004b). Sedan cirka tjugofem år har det blivit allt svårare att ta sig tillbaka in på bostadsmarknaden och därmed har konsekvenserna av att bli vräkt blivit större. Konsekvenserna rör sig då om att det blivit svårare att hitta en egen ny bostad och därmed vräkas till hemlöshet (Nilsson och Flyghed 2004a). Studier visar att en vanligt förekommande orsak till vräkningar är obetalda hyror och hyresnivån spelar därför stor roll för hur många vräkningar som genomförs. Vidare visar studier att en minskning av antalet genomförda vräkningar inte enbart behöver ses som positivt, det kan också tyda på att antalet hemlösa och de som inte kommer in på bostadsmarknaden ökat (Nilsson och Flyghed 2004b). Till detta bör nämnas diskussionen kring huruvida Hyreslagen är en straffande lag som gynnar hyresvärden snarare än hyresgästen. Få förändringar har gjorts för att gagna hyresgästen (Nilsson och Flyghed 2004a). Studier visar att dagens samhälle blivit allt mer individualiserat och kraven hårdare. Att en individ inte lyckas behålla sin bostad ses som ett problem orsakat av individen själv (Nilsson och Flyghed 2004b). Ytterligare studier har gjorts där hemlösa barn, hemlösa ofta just på grund av vräkning, intervjuats och berättar att de känner sig otrygga och upplever en känsla av utanförskap. Det kan handla om konkreta inskränkningar i barnets liv så som att tvingas att byta skola eller att inte längre kunna ta hem kamrater. Andra konsekvenser av en barnvräkning kan vara att barnet inte förstår vad som händer, att det blir oroligt, tvingas flytta runt mellan olika “korttidsboenden” samt att det blir av med sina tillhörigheter som i vissa fall blir magasinerade (Nilsson och Flyghed 2004a, Socialstyrelsen 2013a). Hos de vuxna som vräktes under år 2001 visar en undersökning att den självskattade dåliga hälsan är fyra gånger så hög i jämförelse med befolkningen i stort år 2000. Samma undersökning visar att de som vräktes angav att de saknar kontantmarginal i fem gånger så hög utsträckning som befolkningen i stort (Nilsson och Flyghed 2004b). Sammantaget visar forskning att det är redan socialt utsatta grupper som utsätts för vräkning samt att de kortsiktiga konsekvenserna för barnen strider mot Barnkonventionens princip om barnets bästa. Dessutom saknas forskning med ett 15 barnperspektiv och en långsiktig konsekvensanalys (Nilsson och Flyghed 2004a, Socialstyrelsen 2013a). Hur arbetar socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar när det kommer till barnvräkningar? I en enkätstudie genomförd av Flyghed (2005) redovisas hur samarbetet ser ut mellan kronofogden, socialtjänsten och hyresvärdar. Samtliga parter har fått möjlighet att uttrycka sig kring samarbetet, de egna insatserna samt de andra verksamheternas arbete. Studien är en replikering, dock ej identisk, av den praxisstudie som Flyghed genomförde år 1994 med syftet att göra en jämförande undersökning av avhysningspraxis mellan åren 1989 och 1994. Studien från år 2005 har utökats och i denna finns även fokus på hushåll där det ingår barn och vräkningshot förekommer. I början av 1990 talet såg det väldigt olika ut när det kom till verkställighetsfrekvensen av vräkningar runt om i landet. Det antogs då vara olika praxis inom olika socialtjänster som bidrog till detta. Vidare beskrivs att det mellan åren 1989 och 1994 blivit en ökad formalisering i regelverken som minskat möjligheten för socialtjänsten att hjälpa de som utsätts för vräkning. Andelen vräkta hushåll med barn är den samma år 2005 som 1994 och det är av stor vikt att stärka och undersöka barnperspektivet hos socialtjänst, kronofogdar och hyresvärdar. I de båda studierna är Malmö, Stockholm, Uppsala och Umeå kronofogdedistrikt föremål för undersökningen. Kronofogden I studien från 2005 inleder Flyghed med att redovisa hur kronofogden ser på samarbetet med socialtjänst och hyresvärdar. Det framgår att i de flesta fall samarbetar kronofogden med hyresvärdar. Detta upplevs positivt då kronofogden kan få information bland annat kring huruvida det finns barn i familjen eller om den vräkningshotade har någon form av missbruk eller misstänks utgöra en hotbild för den som verkställer vräkningen. Det framkommer att majoriteten av kronofogdarna inte upplever att det finns något specifikt samarbete när det gäller barnvräkningar. I de fall där kronofogdarna menar att det finns ett specifikt arbete anges detta genom att man har god kontakt och kommunikation samt ger en så bra lösning som möjligt för familjen. Flyghed ställer sig kritisk till dessa svar och menar att de är svävande och generella. Kronofogdarna anger att de har ett samarbete med socialtjänsten och då på kronofogdens initiativ. Samarbetet anses underlätta det egna arbetet och det uppges att det finns ett särskilt samarbete kring barnfamiljer för att kronofogden ska förvissa sig om att socialtjänsten har kännedom om fallet samt att barnet har någonstans att bo (Flyghed 2005). Socialtjänsten Av enkätsvaren i Flygheds studie genomförd år 2005 går det att utläsa att en majoritet av de tillfrågade inom socialtjänsten tar kontakt med samtliga hushåll som utsätts för vräkning, dock är andelen lägre än år 1994. Det har skett en positiv utveckling gällande hur många som har rutiner för handläggning av dessa ärenden. Det framgår att det i de flesta fall finns ett samarbete med kronofogden vilket uppfattas positivt då det tydliggör myndigheternas skilda befogenheter. Det finns ett särskilt samarbete både med kronofogden och med hyresvärdar när det kommer till barnvräkningar vilket tar sig i uttryck i tätare kontakter och förebyggande åtgärder. Socialtjänsten arbetar hårt för att barnfamiljer ska få bo kvar och menar att barnperspektivet stärkts med åren. Dock ställer sig Flyghed även här kritisk till vad han menar är svävande och generella svar när det handlar om specifika insatser (Flyghed 2005). 16 Hyresvärdarna Som tidigare nämnts kan en konsekvens av att bli vräkt vara en ökad svårighet att ta sig in på bostadsmarknaden igen (Nilsson och Flyghed 2004a). I enkätstudien genomförd av Flyghed (2005) framkommer att fler hyresvärdar år 2005 än 1994 nekar personer med hyresskulder, betalningsanmärkningar och socialbidrag att flytta in i deras lägenheter. Samtliga hyresvärdar i studien samarbetar med kronofogden och socialtjänsten och anser att ett samarbete underlättar arbetet och stärker värdens sak när det kommer till vräkningar. Majoriteten av hyresvärdarna tar inte särskild hänsyn till att det finns barn i hushållet då det förekommer störningar och har inte heller några särskilda åtgärder när det kommer till barnvräkningar. Hälften av de tillfrågade menar att de inte arbetar på något särskilt sätt med socialtjänsten i dessa frågor och den andra hälften menar att det förekommer en tätare kontakt i dessa fall. I denna studie uppger fyra av fjorton hyresvärdar att socialtjänsten närvarar vid barnvräkningar (Flyghed 2005), något som kan ställas mot tidigare nämnda uppgifter om att socialtjänsten närvarar i de flesta fall (Nilsson och Flyghed 2004a). Hur ska barnvräkningar minska? Samtliga aktörer menar att de arbetar hårdare för att undvika barnvräkningar än “vanliga” vräkningar, men inte i något fall nämns specifika satsningar. Istället framkommer det att kronofogden menar att antalet barnvräkningar ska minska genom att hyresvärdarna och socialtjänsten borde vara mer aktiva, samt att de sistnämnda borde arbeta förebyggande och uppsökande. Ett liknande svar ger även socialtjänsten som menar att hyresvärdarna borde arbeta hårdare för att samarbeta med hyresgästen. Det borde även finnas ett bättre samarbete mellan socialtjänst, kronofogde och hyresvärdar. Hyresvärdarna i sin tur menar att socialtjänsten bör agera snabbare och ta tydligare initiativ (Flyghed 2005). TEORI OCH METOD I detta kapitel beskrivs hermeneutik för att ge en förståelse för hur det empiriska materialet har analyserats. Vidare ges en utförlig beskrivning av hur arbetet har tagit form. I kapitlet finns även en redovisning över etiska aspekter. Hermeneutik Ordet hermeneutik härstammar från den grekiska mytologin (Ödman 2005) och handlar om att tolka människors handlingar, förstå dem och att förmedla denna förståelse (Westlund 2009). Hermeneutik kan användas i forskning med en kvalitativ ansats och lämpar sig väl för att analysera olika typer av skrifter, exempelvis officiella dokument, intervjuutskrifter samt dagböcker eller uppsatser (Bryman 2011, Westlund 2009). Hermeneutik har i stor utsträckning använts för att tolka teologiska (religiösa) texter och syftar till att den som analyserar texten ska försöka förstå meningen i denna (Bryman 2011), bland annat utifrån den historiska och sociala kontext som texten skapades i. Läsaren måste försöka förstå författarens synvinkel och väl känna till vilken kontext, tid, rum och miljö som författaren verkade inom (Bryman 2011, Westlund 2009). Läsarens förståelse av textens helhet påverkar 17 förståelsen av textens delar och tvärt om (Vikström 2005). Det kan liknas vid att lägga ett pussel, pusselbitarnas färg och form ger en uppfattning om hur vissa bitar hänger ihop men det är inte förrän alla bitar är sammansatta som helheten framträder och kan förstås (Ödman 2005). Detta är ett bildligt och ganska enkelt exempel och i större utsträckning talas det om den hermeneutiska cirkeln (Ödman 2005) som innebär “en bild för hur tänkande, förståelse och tolkning fungerar” (Ödman 2005 s79). Denna cirkel kan ses som stängd, den går inte att komma in i om det saknas en förförståelse och den går inte att lämna då en cirkel inte har ett definitivt slut. Istället är det lättare att se processen som en spiral där förståelsen för texten fördjupas och läsarens egna värderingar sätts på prov. När det kommer till hur läsaren tolkar texten kan detta liknas vid en båge, se figur 2. I början av läsningen är förståelsen naiv och okritisk. Vid en andra läsning analyseras texten, läsaren försöker tolka och förklara vad som står och slutligen förstår läsaren texten på ett sätt som gör att läsaren kan tillämpa kunskapen som kommit ur läsningen. Det ska dock inte ses som tre skilda moment utan snarare i en växelverkan mellan olika dimensioner (Vikström 2005). Den hermeneutiska bågen Förklaring Förståelse Förståelse Figur 2. Den hermeneutiska bågen. Ur Vikström 2005 s28 Inom hermeneutik framhävs att det finns flera olika sätt att betrakta och tolka världen på, varje individ tolkar verkligheten utifrån sina egna erfarenheter. En individ kan läsa andras arbeten, ta del av studier och iaktta samhället, men individen kan aldrig ställa sig utanför sig själv. Alltså kommer varje tolkning att färgas av individens tidigare erfarenheter (Ödman 2005). Hermeneutik kan delas in i olika grenar. Då läsaren försöker förstå författarens synvinkel kallas detta för existentiell inriktad hermeneutik (Westlund 2009) eller för medkännande tolkning (Vikström 2005). För att förstå författarens intention med texten använder sig läsaren av sin empati, inlevelseförmåga och förförståelse för ämnet. Förförståelsen kan underlätta för läsaren då denne inte behöver bekanta sig med ämnet i förväg (Westlund 2009). Vi kan dessutom inte förstå något, om vi inte redan har förstått grunden. Likväl pekar förförståelsen ut riktningen för vår analys och tolkning. Genom att ha en viss förförståelse kan forskaren formulera en problemformulering, vilket på så sätt öppnar upp för denna att djupare undersöka ett fenomen. Förförståelsen kan även kopplas till läsarens intention med läsningen (Ödman 2005). Alltså, vilket intresse har läsaren när det kommer till uttolkandet av texten och har läsaren en dold agenda? Förförståelsen kan enligt Westlund (2009) innebära olika hinder för läsaren. Ett hinder kan vara att läsaren inte går in med en öppenhet inför texten. Å andra sidan kan det vara så att om läsaren helt saknar kunskap på området kan detta skapa en distans mellan läsaren och det fenomen som ska studeras, vilket i sin tur kan ses som ett hinder för tolkningen. I detta läge är det viktigt att läsaren, innan hen börjar läsa texten, noga reflekterar över och beskriver sin förförståelse. Detta gör 18 att läsaren får syn på sin egen ingång och kan vara mer uppmärksam på hur denna påverkar resultatet av tolkningen. Om läsaren är intresserad av att förstå och förklara fenomenet som texten behandlar använder sig denne av misstankens hermeneutik. Inom denna typ av hermeneutik kan kvantitativa inslag vara av vikt, exempelvis att räkna hur ofta ett visst ord förekommer i en text (Westlund 2009). Misstankens hermeneutik kan även beskrivas som något ifrågasättande där läsaren undersöker hur texten har uppstått, använts och hur budskapet i denna förts vidare (Vikström 2005). Det kan sägas att läsaren vill förstå för att kunna kritisera. En tredje riktning inom hermeneutik kallas enligt Westlund (2009) för den allmänna tolkningsläran och fokuserar på att förstå budskapet i texten och inte att förklara vad som står. Vad innebär det då att tolka och vilken funktion fyller tolkandet? Ödman (2005) hänvisar till Palmer som delar in funktionerna av tolkning i tre delar: att säga, att förklara samt att översätta. Att säga innebär att texterna beskriver ett fenomen, tillkännager eller fastställer något. Begreppet är nära kopplat till det talade ordet, där sagor och berättelser förmedlas muntligt. Då en text läses upp högt blir det ett slags framförande som därmed genast innebär en tolkning. Uttolkaren lägger inte ner lika mycket intellektuell energi för att utläsa budskapet som i Palmers andra begrepp, att förklara. Detta begrepp innebär att tolkningen klargör ett fenomen, har en argumenterande vinkel och tar hänsyn till den aktuella diskursen och kontexten. Denna funktion klargör sammanhang mellan begrepp och fenomen på ett mer vardagligt sätt än vad den skrivna originaltexten kanske gör. Slutligen innebär att översätta delvis att hitta synonymer till den befintliga texten, men det innebär även en tolkning för att anpassa texten till det språk den översätts till. Helheten är otroligt viktig i denna funktion av tolkning, om vi bara förstår och översätter de enskilda orden bildar de ingen korrekt mening (Ödman 2005). Hermeneutik och vetenskap Kanske väcks tanken huruvida hermeneutik kan anses vetenskaplig. Vetenskap kan ses både som en process och en summa av något. Ett krav för att något ska räknas som vetenskap är att det finns en specifik metodik för utförandet. Vad som räknas som vetenskap varierar dock över tid och skiftningar i tankemönster är inte ovanliga. Inom hermeneutik finns ingen tydlig metodik och den kan anses befinna sig i något slags mellanläge mellan rationalism och empirism. Därför är det viktigt att formulera en metodik som är anpassad till just hermeneutikens förutsättningar. Därmed är det inte orimligt att räkna hermeneutik till det vetenskapliga (Ödman 2005). Vanliga begrepp inom forskning för att säkra tillförlitligheten är reliabilitet och validitet. Validiteten rör huruvida de slutsatser som dras utifrån en undersökning är logiska eller inte. Eller, hur väl mäts det som forskaren säger sig mäta? Reliabiliteten handlar om i vilken utsträckning som undersökningen kan göras om igen och få samma resultat (Bryman 2011). Det kan i denna studie inte anses relevant att använda dessa begrepp då studien inte syftar till att mäta något utan snarare att tolka fenomen. Dessutom är underlaget begränsat, det är inte rimligt att under en period om tio veckor studera samtliga domar rörande vräkningsfall i Sverige, vilket gör att en generalisering inte kan göras utifrån denna studie. Intentionen är snarare att ge en inblick och en förståelse för hur det fenomen som undersöks, kan se ut. Tolkningen utgår enligt Ödman (2005) och Westman (2009) alltid från uttolkarens förförståelse och kan därmed inte sägas vara sann eller 19 falsk. Tolkningen kan sägas vara ett förslag på hur ett fenomen kan förstås utifrån vilken intention läsaren har vid tolkningen. Tillvägagångssätt I denna studie har en kvalitativ ansats använts. Denna typ av forskningsstrategi kan användas för tolkande och induktiva studier varför den passar bra för detta arbete. Till skillnad från en kvantitativ ansats, där utgångspunkten är deduktiv och fokus ligger på att kvantifiera data vid insamling och analys, ligger fokus i den kvalitativa ansatsen på ordens betydelse i de data som samlas in. Teorin tillämpas induktivt, utifrån de resultat som förvärvas under arbetets gång. Den grundläggande inriktningen är tolkningen av ett fenomen eller ett fält och tyngden ligger på att förstå vad det är som sker, utifrån hur individerna i denna sociala verklighet tolkar den (Bryman 2011). Strukturen av en kvalitativ studie som denna är i grunden relativt generell för arbeten med samma ansats. Vid denna studies start skapades övergripande frågeställningar och syfte som berörde området. Nästa steg var att ta reda på hur tillvägagångssättet för att få fram relevant information och data att analysera skulle se ut. Även var och hur denna data skulle inhämtas diskuterades. Att det var domar som skulle studeras stod klart redan i arbetets uppstartsfas men inte var dessa skulle kunna gå att hitta. Kontakt togs via mail med Tingsrätten i Malmö varpå de skickade en lista över målnummer. Dock konstaterades det att det skulle bli svårt att göra så specifika sökningar som önskades genomföras, Tingsrätten har inget system för att se vilka mål som rör specifika ärenden så som barnvräkningar. Därför togs även mailkontakt med kronofogden för att från dem få tillgång till domar rörande vräkningar. Från Tingsrätten i Malmö kom svaret inom några timmar men från kronofogden dröjde svaret allt för länge. Därför togs beslutet att använda informationsportalen InfoTorg.se. För att få tillgång till allt material på portalen togs kontakt med bibliotekspersonalen på Malmö Högskola som kunde bistå med inloggningsuppgifter till portalen. På informationsportalen InfoTorg.se och denna sidas rättsbank gällande avgöranden i domstolar genomfördes sökningar för att få fram den typ av domar som var relevanta för studien. Till en början gjordes två olika sökningar begränsade på domstolar i Skåne och tvistemål. Sökningen skulle dessutom bara gälla avgöranden och endast referat/notiser/domar. De sökord som användes vid dessa två sökningar var avhysning i den ena och vräkning i den andra. De domar som hittades studerades för att avgöra om det var en privatperson som berördes och i dessa fall gjordes sökningar, genom att använda datorns sökverktyg, på barn och på familj för att kunna plocka ut de domar som bevisligen berör barn. En likadan sökning gjordes på vräkning, alltså med samma avgränsningar som vid sökning på avhysning. Många av de domar som hittades vid sökning på vräkning berörde egentligen fall rörande skulder, där ordet avräkning nämndes. Resultatet från sökningarna som gjordes på domstolar i Skåne ansågs vara för litet för att kunna analysera. Beslutet togs då att göra snarlika sökningar på nytt, på precis samma sätt, med den enda skillnaden att den geografiska avgränsningen togs bort och domar från samtliga Sveriges domstolar skulle finnas med i urvalet. Sökningen på vräkning gav 91 träffar och sökningen avhysning gav 1398 träffar. Efter genomgång av dessa ansågs 39 vara relevanta för analys eftersom de stämde in på urvalskriterierna. Kriterierna var att domen skulle vara ett tvistemål rörande vräkning eller avhysning samt att den som blev vräkt skulle vara en privatperson. Dessutom skulle orden barn eller familj nämnas. 20 Efter ytterligare en granskning av domarna framkom att några av dessa rörde barn som var vuxna vid tillfället, att domen faktiskt inte rörde avhysning eller att en överklagan gjorts till höge instans. Av de domar som överklagats analyserades endast den ena av dem, den från den högsta instansen medan domar som inte var relevanta för uppsatsen inte granskades. De som inte längre ansågs vara aktuella för analys valdes bort. Det fanns sedan tidigare vetskap om en dom från Högsta Domstolen (HD) där Barnkonventionen nämns, denna dom togs fram genom en sökning på Google. Domar från denna domstol kan ses som prejudicerande, alltså att dessa beslut ska vara vägledande. Domen från HD avkunnades i slutet av december år 2013 och har beslutats vara ett prejudikat (Högsta Domstolen 2014). Av de totalt 34 domar som har använts som underlag för denna uppsats är 14 stycken fällda tidigare än december 2013 och 19 stycken efter HDs dom. Fördelningen får anses relativt jämn mellan landets olika domstolar. Det finns dock en domstol som utmärker sig och från denna har 12 domar använts som underlag för denna uppsats. Resultatet hade blivit annorlunda om Malmö tingsrätts databaser använts. Det kan även tänkas att resultatet blivit annorlunda om en annan informationsportal använts vid sökningarna. Sökningarna som gjordes i domarna kunde ha gjorts på andra sätt, främst med tanke på sökord. För att kunna få reda på om ett barn varit inblandat i en dom rörande vräkning hade alltså andra sökord också kunnat användas. Minderårig hade exempelvis kunnat ge en del resultat i de domar som berör vräkningar. Då sökningarna genomfördes låg stort fokus på Barnkonventionen och barnets bästa vilket kan förklara att ett bredare synsätt inte användes. Barn och familj var de sökord som var mest självklara och låg närmast till hands. Även sökord som son och dotter hade eventuellt kunnat användas. Däremot gav det en missvisande träffbild då det vid en snabb sökning visade sig att många träffar exempelvis berörde efternamn som slutade på -son eller ordet person. Det skulle då påverka resultatet om dotter ändå användes och inte son. De sökningar som faktiskt gjordes gav dessutom resultat som inte var relevanta för en analys. Exempel på detta är flerfamiljshus och barnbarn. De domar som stämde in på urvalskriterierna och därmed ansågs vara relevanta för en analys sparades och studerades i sin helhet. De stycken och delar av domarna som innehåller information om att ett barn finns med i bilden klipptes ut, koncentrerades och tolkades sedan. Det latenta innehållet i texterna togs fram, utifrån de egna infallsvinklarna. Detta tillvägagångssätt går att koppla till hermeneutik som innebär att uttolkaren i sin första läsning ser okritiskt på texten för att sedan börja analysera den. Slutligen förstår uttolkaren texten och kan tillgodogöra sig den kunskap som kommit ur läsningen (Vikström 2005). "Det är själva texten som ska tala till forskaren. Med en öppen inställning kan forskaren låta sig ledas i en oväntad riktning utan att förskräckas över att de ursprungliga forskningsfrågorna överskrids, fördjupas eller kompletteras. En hermeneutiker lägger inte locket på de oväntade eller okända dimensioner som öppnar sig i texten" (Westlund 2009 s72). Under arbetets gång har, som tidigare nämnts, uppsatsens frågeställningar 21 förändrats kontinuerligt. Tidigt i arbetet pekade resultaten på samma håll varpå en breddning ansågs vara nödvändig för att kunna fördjupa arbetet. Därför togs kontakt med kronofogden där vräkningar verkställs. Det var en riktning som från början inte var planerad men utifrån ett hermeneutiskt synsätt sågs detta som ett riktigt val att göra. Under en period av arbetet övervägdes huruvida kontakt borde tas med socialtjänsten för att undersöka om det är här barnets bästa tas i beaktande när det gäller barnvräkningar. Detta hade med stor sannolikhet gett en annan vinkel på arbetet och därmed andra resultat. Dock ligger intresset inte i att granska socialtjänstens arbete utan att gå utanför det som många tänker på när de hör socialt arbete, men som ändå kan anses vara just detta. Beslutet att inte gå till domare och tingsrätt togs utifrån tidigare kunskap om att domare inte uttalar sig om sina beslut då de anser sig ha sagt allt i domen. Dessutom gav det första mötet med kronofogden så pass bra resultat att ytterligare sökning efter informanter inte ansågs nödvändig. Det kan tänkas att resultatet hade sett annorlunda ut om en intervju hade kunnat genomföras med domare. Urval Det urvalsätt som använts i denna uppsats kan sägas vara ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att forskaren använder sig av de respondenter eller det material som vid tillfället för urvalet finns tillgängligt. En situation då det är acceptabelt att använda ett bekvämlighetsurval är då ett urval av respondenter dyker upp av en tillfällighet och som anses allt för värdefullt för att inte ta vara på (Bryman 2011). Valet att använda denna urvalsmetod föll sig relativt enkelt då tanken om att använda den empiri som finns tillgänglig hela tiden varit styrande under arbetets gång. Rekryteringsprocessen av informanter för intervjutillfället skulle även kunna benämnas som ett snöbollsurval vilket enligt Bryman (2011) är en typ av bekvämlighetsurval men innebär att kontakten med en respondent leder forskaren vidare till en annan respondent som i sin tur öppnar dörren för forskaren att nå fler respondenter. Både bekvämlighetsurvalet och snöbollsurvalet är så kallade ickesannolikhetsurval vilket innebär att urvalet inte gjorts utifrån någon sannolikhetsprincip och att vissa enheter ur en population har större chans att komma med i urvalet än andra. Ett sannolikhetsurval innebär att forskaren gör ett urval på slumpmässig grund och som syftar till att minimera urvals- eller samplingsfel för att urvalet ska bli så representativt som möjligt. Ett ickesannolikhetsurval lämpar sig för den kvalitativa ansatsen (a.a) och kan anses rimlig i denna uppsats då målsättningen inte är att ge ett generaliserbart resultat utan snarare en inblick i hur det studerade fenomenet kan se ut. En kompletterande intervju Då det ganska snart visade sig att domarna pekade på ett och samma håll, att barnets bästa inte tas i beaktande i ärenden gällande vräkningar, togs beslutet att göra en kompletterande intervju. Ett första steg var att besöka kronofogdens kontor i en skånsk kommun. Besöket gav positiv utdelning på så sätt att en person genast tog sig tid för en pratstund och delade med sig av kontaktuppgifter till fyra kollegor samt material för vidare läsning. Materialet som delgavs var kronofogdens statistik över vräkningsfall samt ett dokument med allmänna upplysningar kring vräkningar. Av de fyra kollegorna ansågs två vara relevanta för en intervju till denna uppsats, en som har speciell kunskap kring barnfrågor på myndigheten samt en som arbetar 22 som teamchef för verkställighetsteamet i den berörda kommunen. De som valdes bort arbetar med forskningsfrågor samt samverkan mellan olika myndigheter och kommuner. Personen som arbetar med forskningsfrågor kontaktades via mail för att eventuellt få material till kapitlet Tidigare forskning och rapporter men svar uteblev. Telefonkontakt togs med personen som har speciell kunskap kring barnfrågor på myndigheten. Hen inte hade möjlighet att ställa upp på en intervju inom rimlig tid för att uppsatsen skulle kunna färdigställas till utsatt datum, men delgav dokument relevanta för denna. Ett av dokumenten var riktlinjer som arbetats fram för hur kronofogden ska bemöta barn i alla sina verksamheter, dokumentet kommer i detta arbete att benämnas “barnriktlinje”. Mailkontakt togs sedan med teamchefen som tillsammans med en kollega som arbetar som kronoinspektör ställde upp på intervju. Intervjun genomfördes i ett stort konferensrum på kronofogdens kontor i den aktuella kommunen. Närvarande vid intervjutillfället, som tog 60 minuter och genomfördes under arbetstid, var författarna till denna uppsats samt teamchefen och kronoinspektören. Valet av plats föll naturligt då det skulle vara så enkelt som möjligt för intervjupersonerna att delta i studien. Att hålla intervjun på ett ställe där den ena parten känner sig mer bekväm kan leda till att denna på sätt och vis får ett övertag och blir ledande i intervjutillfället. Detta fenomen uppstod då en av intervjupersonerna tog en tydlig drivande roll i början av intervjun. Möjligheten för intervjupersonen att göra detta kan även bero på att det inför intervjun utformades en intervjuguide (se bilaga 1) som mailades i förväg till teamchefen. På så sätt var intervjupersonerna väl förberedda på vad som skulle komma att diskuteras. Utifrån frågorna hade intervjupersonerna dessutom förberett sig genom att ta med dokument som de ansåg vara relevanta för studien. Intervjuguidens ordning följdes inte men alla frågor måste ändå anses besvarade. Intervjun leddes av en av författarna till denna uppsats medan den andra antecknade och observerade deltagarnas samspel under samtalet. Intervjupersonerna satt vid en sida av det stora bordet och författarna till denna uppsats satt mittemot. Intervjun inleddes med att teamchefen lämnade över samtyckesblanketterna och kort berättade om verksamheten samt sin bakgrund, varpå kronoinspektören berättade om sitt uppdrag vilket innebär att delge information om samt verkställa vräkningar. Efter detta tillfrågades intervjupersonerna om godkännande för en ljudupptagning samt informerades om uppsatsens syfte och villkor för deltagande i intervjun. Inför intervjun spekulerades det i huruvida maktförhållandet mellan de två intervjupersonerna skulle ge utslag i intervjun. Under intervjun observerades att samspelet mellan de båda intervjupersonerna och får anses ha fungerat bra. De gav uttryck för ett avslappnat och lugnt kroppsspråk, utbytte blickar med varandra och kompletterade varandras meningar. Intervjun avslutades på ett naturligt och avslappnat sätt då samtalet gled in på andra ämnen. Arbetets fördelning Under arbetets gång har uppdelningen av arbetsuppgifter fallit naturligt. Båda skribenter har varit delaktiga i samtliga avsnitt av uppsatsen. Det arbete som endast utförts av en person är transkriberingen av intervjun. Etiska aspekter För att ett samhälle ska utvecklas framåt krävs att forskning bedrivs, något som Vetenskapsrådet (2015) kallar för forskningskravet. Samtidigt har medborgarna 23 rätten att ställa kravet på att deras integritet och människovärde skyddas, av Vetenskapsrådet kallat för individskyddskravet. Dessa två krav måste alltid ställas mot varandra i ett etiskt övervägande. För att individskyddskavet ska uppfyllas måste fyra huvudkrav tillgodoses. Dessa kallas för informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2015). Då detta arbete grundar sig främst på analys av domar krävs ingen information till dem domarna berör eftersom dessa dokument är offentliga handlingar. Dock krävs det att information ges till de informanter som medverkat vid intervjutillfället. Via en bifogad blankett (se bilaga 2) i en mailkonversation inför intervjutillfället meddelades informanterna om studiens syfte, intervjutillfället, att deras personuppgifter inte kommer att röjas samt att de själva när som helst under intervjun kan välja att bryta. På så sätt kan informationskravet enligt Vetenskapsrådets (2015) riktlinjer anses uppfyllt. För att säkerställa uppfyllelse av samtyckeskravet fick informanterna i ovan nämnda mail även en bifogad samtyckesblankett (se bilaga 3) som skrevs under och samlades in under intervjutillfället. I denna samtyckesblankett bekräftade informanterna genom sin underskrift att de blivit informerade om villkoren för deltagandet samt att de när som helst kunde avbryta intervjun. I enlighet med riktlinjerna från Malmö Högskolas etikråd (2015) inhämtades även ett godkännande från verksamhetschef (se bilaga 4). Konfidentialitetskravet innebär att “uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på̊ ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem” (Vetenskapsrådet 2015 s12). Då domar i stor utsträckning enligt Offentlighets- och sekretesslagen, 2009:400 (OSL) är offentliga handlingar kan konfidentialitetskravet inte anses aktuellt gällande dessa uppgifter. Dock kan personuppgifter inte anses tillföra något i denna uppsats varför sådana uppgifter har tagits bort i redovisningen av domarna. Konfidentialitetskravet blir däremot aktuellt i den genomförda intervjun och därför nämns varken namnen på informanterna eller i vilken kommun de verkar. Av samma anledning bifogas inte de undertecknade samtyckesblanketterna då detta kan anses röja uppgifter kring informanterna. De undertecknade samtyckesblanketterna samt inspelningen och transkriptionen av intervjun förvaras i nuläget på ett sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem. När arbetet med denna uppsats kan anses avslutat kommer ovanstående material att förstöras. Det fjärde och sista kravet som Vetenskapsrådet (2015) uttrycker i sina riktlinjer är vad de kallar för nyttjandekravet. Detta innebär att insamlade uppgifter om enskilda individer endast får användas för undersökningens syfte och inte spridas vidare. Detta uppnås genom att informationen förvaras säkert, vilket beskriv ovan. 24 RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS Nedan följer en sammanfattande redovisning samt analys av de 34 domar som använts i arbetet, med fokus på domskälen. Det är i domskälen som motiveringen till beslutet redovisas, alltså varför domstolen dömer på ett visst sätt och enligt vilka bestämmelser den gör det. Här finns även en redovisning och analys av den genomförda intervjun. I vissa citat förekommer det namn på berörda personer, bostadsbolag samt bostadsort. För att uppfylla Vetenskapsrådets krav om konfidentialitet (Vetenskapsrådet 2015) har beslutet tagits att hantera detta genom att inom hakparentes byta ut informationen mot orden svaranden, hyresvärden och orten. Dessutom kan denna information inte anses tillföra något av värde för studien. Materialet kommer att analyseras utifrån den förförståelse som författarna till denna uppsats har. Förförståelsen påverkar läsarens tolkning och analys av skrivna texter och färgar på så sätt resultatet av tolkningen (Westlund 2009). Likaså påverkar den “dolda agendan” och det underliggande intresset vilken tolkning som görs (Ödman 2005). Förförståelsen får i detta fall anses ligga i kunskaper kring Barnkonventionen, en stark tro på barns rättigheter samt kunskap kring Socialtjänstlagen. Även att författarna till denna uppsats för närvarande är studenter vid socionomprogrammet på Malmö högskola, får antas prägla analysen och tolkningen eftersom en tolkning enligt Ödman (2005) alltid färgas av individens tidigare erfarenheter. Det underliggande intresset för denna uppsats är att kritiskt granska domar och hur barnets bästa framhävs. Därmed kommer tolkningarna av domarna att speglas av detta intresse. De som vräks I en av de analyserade domarna framgår det att en kvinna tillsammans med fyra av sina fem barn tvingas flytta från sin lägenhet. Av dessa barn är ett minderårigt och de övriga är över 18 år, alltså vuxna i lagens mening. I detta fall anger kommunen enligt nedanstående citat att barn finns i lägenheten ”[svaranden] bor för närvarande i villan med ett underårigt barn (15 år), en 19-åring samt två av sina tre vuxna barn” Det framgår vidare av domen att kommunen har erbjudit familjen andra lägenheter att flytta till för att de inte ska bli bostadslösa. Lägenheterna har enligt familjen varit för små för att de ska kunna bosätta sig där. Det kan antas att kommunen inte har sett till Barnkonventionens sextonde artikel, där barns rätt till privatliv behandlas (UNICEF 2009). Vad begreppet privatliv innebär specificeras inte närmare i Barnkonventionen. Det kan dock i en svensk kontext tänkas innebära rätt till eget rum eller möjlighet till avskildhet i hemmet. Detta är en tolkning som görs utifrån egen bakgrund samt egna föreställningar om rätten till eget rum. Trots tingsrättens vetskap om att barn berörs av vräkningsfallet har barnets bästa inte tagits upp under skälen till domen utan det diskuteras istället huruvida familjens situation har försökt lösas med hjälp av kommunen. Här kan det tänkas att domaren utgår ifrån vad Socialstyrelsen (2008) skriver, att den kommunala socialtjänsten tillsammans med bostadsbolag och kronofogdemyndighet har ett ansvar att arbeta vräkningsförebyggande. Detta är den enda dom där kommunen anför att det finns risk för barnvräkning. Det kan antas att kommunen har ett speciellt intresse i denna dom då det framgår 25 att familjen bor i ett så kallat försöksboende. Socialtjänsten har enligt Socialtjänstlagen en plikt att arbeta utifrån ett barnperspektiv och därmed ta hänsyn till barnets bästa. Det kan antas att socialnämnden i ovanstående fall gör vad den kan för att följa bestämmelserna i Socialtjänstlagen samt Barnkonventionens tredje artikel, att barnets bästa ska komma i första rummet (UNICEF 2009). Däremot gör domstolen inte detta då den helt och hållet dömer utifrån Hyreslagen och inte nämner barnets bästa som ett intresse i domskälen. I övriga domar är det den svarande själv som anför att det finns risk för barnvräkning. Detta kan tänkas grunda sig i vad Nilsson och Flyghed (2004a) tar upp, nämligen att personer som är utsatta för vräkning upplever att socialtjänsten anser att det är vårdnadshavarens ansvar att tillgodose barnens behov i första hand. Att ta upp att det finns barn i familjen skulle alltså kunna vara ett sätt att tillmötesgå socialtjänstens krav. Det går att utläsa att de svarande framför olika typer av oro då de talar för sitt barns bästa. Inte i något av fallen innehåller den skrivna texten ordet oro. Det är istället en tolkning utifrån texten i helhet som gör att citaten nedan tolkas som tecken på oro. En sådan oro är att svaranden oroar sig för hemlöshet om en vräkning genomförs. ”Hon har tre barn som bor hemma. Om en avhysning skulle genomföras vet hon inte vart hon och barnen skulle ta vägen” ”Han har två barn och ingenstans att ta vägen om han blir avhyst” En annan oro gäller att barnen tvingas brytas upp från sin trygga miljö om en vräkning verkställs. I flera av dessa fall måste skolan anses som central för barnens trygghet. Exempelvis anförs följande: ”En avhysning från lägenheten skulle innebära att [svarandens] /.../ två barn skulle förlora hem, skola och kompisar. Han har ingen möjlighet att få annat boende på [orten]” Två kvinnor menar att en flytt skulle vara otryggt för deras barn, då dessa skulle tvingas att byta skola. I ett av fallen anges att den nuvarande skolan har tillgodosett barnets särskilda behov och ett byte av skola skulle kunna försvåra skolsituationen mycket. I det andra fallet har barnet just bytt skola och det kan tänkas att kvinnan i detta fall menar att barnet inte behöver ytterligare ett uppbrott från vad det känner till. Ovanstående oro hos vårdnadshavarna går att koppla till vad Nilsson och Flyghed (2004) skriver om i sin studie som visar på att socialt utsatta grupper riskerar att bli än mer utsatta och att barn upplever känslor av utanförskap. Oron för hemlöshet hos vårdnadshavarna är befogad då det enligt forskarna finns stor risk för att de vräkta familjerna står utan hem efter genomförd vräkning. Det kan även tänkas att barnen i dessa fall skulle känna skuld och skam inför att inte kunna ta hem kompisar eller behöva berätta för dem varför de inte bor kvar i sin gamla bostad. Vidare är det inte orimligt att barn med någon form av funktionsnedsättning är extra utsatta i olika situationer och har än större behov av trygghet i vardagen och att ett påtvingat skolbyte skulle försämra detta för det enskilda barnet. Enligt Barnkonventionens tjugotredje artikel skall konventionsstaterna tillgodose att barn med funktionsnedsättning får ett aktivt deltagande i samhället (UNICEF 2009). Det går även att göra tydliga kopplingar 26 till vad Nordström (2005) skriver om att uppväxtmiljön och skolan formar oss och hur vi ser på omvärlden. Det kan tänkas att barnen har skapat en identitet och en trygghet i form av kompisar i sitt bostadsområde och skola samt lärare eller andra betydelsefulla vuxna i närmiljön. Att genomföra ett ingrepp i ett barns liv som leder till ovan nämnda konsekvenser kan inte anses förenligt med Barnkonventionens andemening. Å andra sidan saknas helt ett barnperspektiv, och således även barnets perspektiv, i domarna. Det finns de svaranden som verkar mena att barnen i sig är skäl nog att inte genomföra en vräkning ”Som grund för sitt bestridande har han anfört att han bor med sina tre barn i lägenheten /.../och att det vore oskäligt att förverka hyresrätten” Det kan tänkas att de som anför detta tror att det finns ett lagstadgat förbud mot barnvräkningar i Sverige eller, som Nilsson och Flyghed (2004a) skriver, att många tror att det inte genomförs barnvräkningar i landet. Likaså kan det tänkas att svaranden har kännedom om att det i Socialtjänstlagen finns inskrivet att barnets bästa ska tas i beaktande vid åtgärder som rör barn. Dock krockar detta med att det varken i Hyreslagen eller i Bostadsrättslagen står inskrivet något om att barnets bästa ska tas i beaktande vid bedömning av vräkningsärenden. Det blir tydligt vid genomgång av domarna att domstolen inte tar hänsyn till att det finns ett barn som riskerar att bli vräkt i det aktuella fallet. Endast i ett av de 34 granskade fallen nämns barnets bästa i domskälen och är där utslagsgivande. I övriga domar tas barnet inte alls upp mer än då svaranden anför att denne har barn eller så går det att läsa i domskälen att domstolen dömer till vräkning, trots att barn finns i familjen. Att det är svaranden själv som anför att det finns barn i familjen och inte domaren kan antas ha grund i den så kallade omedelbarhetsprincipen, vilken enligt Rättegångsbalken innebär att domaren bara får beakta det som framförs. Med andra ord har rätten ingen skyldighet att ta reda på om det finns barn i familjen eller ej. Att domstol inte tar hänsyn till att det finns barn i familjen tydliggörs i följande tre citat, där det första föregås av att svaranden anger att han är ensam familjeförsörjare till sex minderåriga barn samt att han på grund av sjukskrivning inte har kunnat betala hyran i tid. ”Vad [svaranden] i övrigt har uppgett föranleder inte någon annan bedömning” ”Någon grund för att /.../ [svaranden] ska /.../ ha rätt att bo kvar föreligger inte, även om det självklart är beklagligt att [svaranden] och hennes barn, som rotat sig i lägenheten och området, tvingas flytta” ”Inte heller den omständigheten att svaranden har ett barn som har barnomsorg i närhet till lägenheten, utgör skäl för att svaranden ska få behålla lägenheten” Även i ett fall där svaranden anför att en vräkning vore oskälig på grund av endast två månaders försenad hyra samt att svaranden har små barn, dömer domstolen till 27 vräkning med nedanstående motivering. Bestämmelserna som domstolen hänvisar till är de som finns angivna i Hyreslagen. ”Det som [svaranden] anfört om familjens förhållande kan inte hindra att förverkande av hyresrätten sker enligt dessa bestämmelser” Det blir av ovanstående citat tydligt att domstolen dömer utifrån den lagstiftning som står i närmast relation till vad ärendet handlar om, alltså Hyreslagen och vräkningar. Här kan ytterligare en förklaring ligga till varför det är svaranden som tar upp att det finns barn i familjen, och inte domstolen. Domstolen är helt enkelt inte intresserad av denna information då fallet ska avgöras från lagar som rör rätten till bostad. Information om att det finns barn i bilden är enligt domstolarna ingenting som hör till saken. Det bör dock vägas mot vad som står i Regeringsformen, att det allmänna ska verka för att barnets bästa tas till vara. Likaså kan det kopplas till att domar från HD skall anses vägledande i liknande fall. Ändå är det så att i de fall där domskälen tar upp något om barnets eller familjens situation, görs det endast som en parentes. Barnets situation och bästa har tagits upp, men knappast utretts. Istället framgår det tydligt hur olika intressen ställs mot varandra. Ett intresse som är rent ekonomiskt och gynnar hyresvärden samt ett intresse i att tillgodose barnets bästa. Tyvärr verkar det kapitalistiska intresset väga tyngre, utifrån de domar som granskats. Kanske handlar det här om makt. De vuxna med fler resurser, både ekonomiskt och socialt, ställs på sätt och vis över de resurssvaga vårdnadshavarna och längst ner i hierarkin hamnar barnen som vräks i sin roll som tredje part. Detta kan kopplas till Nilsson och Flygheds (2004a) resonemang där de menar att hyreslagen är en straffande lag som gynnar hyresvärden, alltså den med större kapital och resurser, snarare än hyresgästen. De som hyr i andra hand En del av de domar som har analyserats har sett lite annorlunda ut än de andra. Det handlar om sex stycken domar där familjen hyr i andra hand. I grunden är dessa tvister likadana som alla de andra analyserade domarna då det handlar om att hyresvärden är missnöjd med hur den som står på förstahandskontraktet ser efter sin bostad eller betalar sin hyra. Däremot är det inte enbart den som står på förstahandskontraktet som påverkas av vräkningen, utan även den barnfamilj som just då är bosatt i bostaden. I en av tvisterna bor den som står på förstahandskontraktet tillsammans med en barnfamilj, som hyr en del av lägenheten i andra hand. Den svarande anger för domstolen att barn påverkas av vräkningen och att det kommer dröja månader innan de har en ny bostad. I domskälen för denna dom anges följande: ”Vad [svaranden] anfört angående svårigheterna för hans systerdotter med familj att hitta ersättningsboende fram till årsskiftet då de flyttar in i sin nya lägenhet är inte ett sådant skäl som påverkar att [svaranden] bör avhysas i enlighet med [hyresvärdens] begäran” De uppgifter som rör den andra familjen anses alltså inte röra frågan om hur den svarande ska avhysas eller inte. Barnen anses i detta fall alltså inte vara ett skäl för att få behålla bostaden. En annan dom handlar om att ett kontrakt på en hyresrätt har sagts upp men den som hyrt i andra hand vägrar att flytta därifrån. Den svarande tycker inte att hen 28 borde behöva flytta eftersom familjen, med barn, kommer att bli hemlös då. Tingsrätten ser dock inte till barnets bästa i detta fall och menar att detta inte är ett skäl för att kunna få bo kvar. En tredje av dessa tvister handlar, som så många andra av domarna och vad som går att utläsa av tidigare forskning, om att hyresrättsinnehavaren ligger efter med hyresinbetalningar. Den svarande anger att det har varit svårt att betala på grund av sjukskrivning och dålig inkomst i familjen. Den svarande har inneboende hos sig och bland dessa finns det små barn. Den svarande tycker därför att det inte är skäligt att låta honom och alla de som bor i bostaden att flytta. Tingsrätten verkar istället mena, utifrån vad som står i domskälen, att det som svaranden har tagit upp om att det finns barn i bilden inte spelar någon roll. ”Vad [svaranden] anfört ändrar inte på det förhållandet att hans hyresrätt genom utebliven hyresbetalning blivit förverkad” Det anges däremot i domskälen att socialnämnden har blivit informerad om att en barnfamilj hotas av vräkning och hemlöshet. Hyresvärden och tingsrätten har agerat utifrån bestämmelserna i Hyreslagen då situationen bedöms. Intressant är det att reflektera över hur tankarna gick kring de domar som rör barnvräkningar vid andrahandsuthyrning. Till en början var det tveksamt om de skulle ingå i studien alls, eftersom barnfamiljen enbart berördes indirekt. Senare blev det tydligt att oavsett hur bostadssituationen ser ut för de barn som hotas om vräkning och hemlöshet så är det relevant för denna studie. Domstolen bör behandla situationer då barn är inblandade på samma sätt. De bör hela tiden ta barnets bästa i beaktning enligt svensk lagstiftning och Barnkonventionen och det är det som är intressant för denna studie. Tankegången kring huruvida dessa domar skulle vara med eller inte, kan kopplas till hermeneutik och den tolkningsprocedur som i kapitlet Teori och metod beskrivs som en båge. Nämligen att då en text läses för första gången är läsaren naiv och okritisk. Vid en andra analyseras texten av läsaren för att denne slutligen ska kunna tillämpa de kunskaper som kommit ur läsningen (Vikström 2005). Vid en första läsning fokuserades det på vad domstolen skrivit, att hyresrättsinnehavaren skall avhysas för att sedan vid andra läsningen upptäcka det faktum att det faktiskt handlar om en barnvräkning. Vikström (2005) menar att momenten inte ska ses som åtskilda utan snarare i en växelverkan och då arbetet med denna uppsats pågått under en längre period kan det tänkas att analysen av texten pågått undermedvetet för att sedan i diskussion lyftas till ytan. De som får bo kvar I sex av de granskade domarna får svaranden bo kvar. Ett av dessa fall kommer från Högsta Domstolen (HD) och rör en utmätning, alltså att svaranden ska tvingas lämna sin bostad som ett slags skuldsanering. I domskälen hänvisas både till Europakonventionen och Barnkonventionen. Det står att läsa att rätten till respekt för den enskildes hem samt barnets bästa ska vara det intresse som väger tyngst i detta fall. I skälen framgår även att de två barnen i familjen får anses vara i behov av extra vård och omsorg. Domar från HD skall vara prejudicerande, alltså en slags vägledning som innebär att andra liknande fall ska dömas på samma sätt (Högsta Domstolen 2014). 29 I ett av de andra fallen är det vittnen som anger att det finns barn i familjen. I övrigt nämns barnen inte alls i domen och tingsrätten dömer att de få bo kvar utifrån att föreningen haft fel i sina anklagelser gentemot familjen. Ytterligare ett fall rör en kvinna som tidigare varit gift med en man som vill att hon och familjen ska lämna bostaden som kvinnan fick vid äktenskapsskillnaden. Tingsrätten dömer här utifrån Äktenskapsbalken, 1987:230 (ÄktB) och kvinnan får bo kvar. I domen nämns inte vilka som ingår i kvinnans familj utan det är endast en tolkning att det rör sig om kvinnans och mannens gemensamma minderåriga barn. I de övriga tre fallen anger svaranden själv att det finns barn i familjen. Här framkommer att det rör sig om en man som inte har kunnat betala hyran på grund av ansträngd ekonomi, en kvinna där barnen ansetts störa grannarna och ytterligare en kvinna där hovrätten hänvisar till tingsrättens beslut. Inte i något av dessa fall nämns barnen i domskälen. Däremot går det att läsa att tingsrätten i det fall då det handlar om störning, tar hänsyn till att barn låter mer än vuxna. Tankarna förs här till Halldéns (2003) resonemang om att bandomen är en social konstruktion och att barndomen måste förstås utifrån rådande normer i samhället. Det kan tänkas att familjen i det här fallet mötte en domare som hade ett barnperspektiv och att dennes syn på barn inverkade positivt för familjens del. Om en domare istället ser på barn som individer som ska tuktas och inte göra väsen av sig, kan det misstänkas att hänsyn inte tas på samma sätt som i denna dom. Ovan nämnda fall avgörs i den tingsrätt varifrån flest domar inhämtats till denna uppsats. Tankarna leds in på spåret kring huruvida just denna tingsrätt arbetar mer utifrån ett barnperspektiv än andra. Det skulle kunna vara så att det vid denna tingsrätt arbetar personer med ett särskilt intresse för barnets bästa, eller att domaren utifrån sin förförståelse och kontext denne lever i väljer att tolka lagen på ett sätt som gör att barnets rätt blir framträdande. I övriga fall saknas det helt och hållet ett resonemang kring barnets situation från domstols sida. Detta strider tydligt mot vad som står att läsa i Proposition 1997/98:182, som handlar om att förverkliga Barnkonventionen i svensk rätt. Här står nämligen att om målet ska kunna uppnås, måste ett barnperspektiv genomsyra alla beslut som rör barn. I propositionen står också att olika intressen ska vägas mot varandra och att myndigheten som tar besluten ska kunna visa att så har skett. Endast i ett av fallen som granskats för denna uppsats, domen från HD, kan detta sägas vara uppnått. Nedanstående citat visar hur rätten har resonerat. ”Enligt artikel 8 i Europakonventionen har den enskilde rätt till respekt för sitt hem. Det innebär att det krävs starka skäl för att en bostad ska kunna tas i anspråk. Artikel 8 ska därför beaktas vid den intresseavvägning som ska göras enligt 4 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken. Av betydelse är då också det hänsynstagande till barnets bästa som följer av FN:s konvention år 1989 om barnets rättigheter. /.../En avvägning av de intressen som gör sig gällande leder till slutsatsen att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl för utmätning även av fastigheten” 30 Kontakt med socialtjänst I enlighet med Hyreslagens och Bostadsrättslagens bestämmelser har flera av hyresvärdarna informerat hyresgästen samt socialtjänsten i den aktuella kommunen om att en vräkning kan komma att ske. I de flesta fall går det inte att utläsa hur socialtjänsten har agerat vilket kan tyda på att domarna inte tar in mer fakta än som är relevant för det specifika fallet, alltså att utreda huruvida exempelvis hyran har betalts in eller inte. I några fall framkommer det att socialtjänsten varit involverad i familjens liv redan innan vräkningen aktualiserades. Här går det dels att utläsa att socialtjänsten har erbjudit en familj en ny lägenhet, en annan familj hjälp med hyra och att ytterligare en familj efter vräkning fått hjälp av socialtjänsten. Dessa åtgärder kan antas ha grund i samt vara i linje med barnets bästa. Dock finns det fall där svaranden menar att socialtjänstens utredningar saknar barnperspektiv eller att den lägenhet som erbjudits varit för liten. Ovanstående kan kopplas till Länsstyrelsen i Västra Götalands läns granskning (2007) som visar på att flera socialnämnder i länet saknar skrivna policys och riktlinjer när det kommer till barnperspektiv i vräkningsfall. Granskningen visar även att nämnderna försöker undvika barnvräkningar genom att erbjuda familjerna ekonomiskt bistånd eller nytt boende. Alltså visar domarna på att förfarandet ser ungefär lika ut oavsett var i landet en barnvräkning aktualiseras det förebyggande arbetet anses som oerhört viktigt och socialnämnden försöker in i det längsta att förhindra en barnvräkning men hyresvärd, domstol och kronofogde ser till Hyreslagen och tar därmed inte hänsyn till barnet och dess bästa. I fall där för sent inbetalda hyror ligger till grund för vräkning, samt i de fall där socialtjänsten redan innan vräkningsprocessen var inkopplad, kan det tänkas att det är resurssvaga samhällsgrupper som drabbas av vräkningar (Nilsson och Flyghed 2004). Troligen blir familjen än mer marginaliserad om bostadslöshet och skuldsättning är vad som följer av vräkningen. Detta bekräftas i Nilsson och Flygheds (2004) studie som pekar på att många personer som utsätts för vräkning står utanför sociala trygghetssystem, som ofta är kopplade till anställningar. Röster från kronofogden För att få ytterligare information om hur arbetet kring barnvräkningar ser ut och dessutom få ytterligare tankar om vad som syns i de domar som har analyserats i detta arbete, genomfördes en kompletterande intervju. Intervjun hölls med en teamchef och en kronoinspektör som jobbar i samma verkställighetsteam på kronofogdens kontor i en skånsk kommun. Kronoinspektören förklarades vara den som arbetar ute på fältet vid verkställighet av avhysningar. De båda intervjupersonerna var överens om att kronoinspektörerna har ett tufft jobb och får se mycket misär och svåra saker i sitt yrke. Teamchefen tog bland annat upp att en konsekvens av barnvräkning kan vara att det enskilda barnet skäms för sina kompisar och inte vågar berätta sanningen, kronoinspektören fyllde på med att det för barnet är jobbigt att behöva byta skola. Ovanstående resonemang känns igen i texterna av Nilsson och Flyghed (2004a) och Socialstyrelsen (2013a) där det går att läsa att intervjuade barn som blivit vräkta upplever känslor av utanförskap och otrygghet. Även Nordström (2005) lyfter vikten av trygga platser i samband med identitetsskapandet. Barndomsbegreppet kanske stärker att det finns en skillnad mellan barndom och vuxenliv (Halldén 2003) men det kan även ses som en resa i vuxenblivandet. Om ett barn upplever otrygghet under uppväxten påverkar det 31 ofta resten av livet, vilket förmedlats under utbildningen till socionomer, och på så sätt tjänar barndomen på att beaktas som något extra värdefullt och som i sin tur innebär att barns behov måste tillgodoses och övervägas ytterligare innan beslut fattas. Kronofogden har jobbat fram tydliga riktlinjer för hur barn ska bemötas då personalen bedriver sitt arbete. Dessa riktlinjer togs med av informanterna till intervjutillfället för att delge informationen i dessa. Detta var en uppdaterad version av det dokument som skickats via mail från kronofogden vid tidigare kontakt. Ett dokument med information till familjer med barn togs också med av informanterna. Detta dokument ger en hjälpande bild av hur barn uppfattar situationen och vilken information de ofta vill ha då familjen hotas av vräkning. Detta stämmer överens med vad Socialstyrelsen (2008) menar krävs för att kunna bedriva ett gott förebyggande arbete, nämligen att ha tydliga policydokument, mål och strategier. Intervjupersonerna gjorde det tydligt att det gäller samtliga verksamheter på myndigheten, inte bara vid verkställighet, och att allt arbete ska bygga på barnriktlinjen. Myndighetens ambition är att denna information ska spridas och vara känd hos alla medarbetare som kan komma i kontakt med barn i sitt arbete. Intervjupersonerna berättade att det alltid görs sökningar i skatteregistret då ett nytt ärende ska hanteras. Oftast, men inte alltid, finns information där om det finns barn i den familj som riskerar att bli vräkt. Det innebär att det inte alltid finns en kännedom om att det finns barn i den familj som ska vräkas innan själva vräkningen ska verkställas, även om en sökning i skatteregistret har gjorts. Däremot avbryts inte en vräkning på grund av att det oförutsett finns barn i bilden. Det enda undantaget är om mindre barn är ensamma hemma då kronofogden kommer. Då kontaktas socialtjänsten och försök görs för att få tag i någon anhörig vuxen. Över lag anses socialtjänsten ta större hänsyn till barnfamiljer och kan i sådana fall då barnfamiljer berörs behöva en förlängd handläggningstid, vilket då diskuteras med hyresvärden i samarbete med kronofogden. Denna förlängda handläggningstid beror på att de behöver hitta andra och mer lämpliga ställen än ett härbärge att placera barnfamiljen på. Under intervjun framkom att kronofogden ibland vid verkställighet stöter på vuxna som blivit vräkta som barn. Intervjupersonerna menade att barnen inte ärver föräldrarnas skulder men de “ärver beteendet” som gör att även de blir drabbade av skulder i vuxen ålder. Det kan tänkas att om inte vårdnadshavarna lär barnen hur en familjs ekonomi sköts på ett lämpligt sätt så kommer barnen i vuxen ålder inte ha de rätta verktygen för att hantera sin egen ekonomi. Föräldraansvaret och vilka förväntningar som finns på vårdnadshavaren gjordes också tydligt under intervjun. Det förväntas att det är barnens vårdnadshavare som förklarar och stöttar barnen i den situation som familjerna hamnat i. Om det är tydligt att vårdnadshavaren inte har tagit den rollen och inte heller klarar av att förklara för barnet vilka personer det är som nu kommit hem till dem så läggs ansvaret att förklara istället på socialtjänsten. Detta överensstämmer med reglerna i FB om att vårdnadshavaren har det största ansvaret för sina barn samt liknar resultatet i Nilssons och Flygheds studie (2004b) där intervjupersonerna upplever att socialtjänsten i hög grad påpekar föräldraansvaret. Finns inte socialtjänsten behjälplig så tar kronofogden istället på sig den uppgiften. Det blev tydligt under intervjun att kronofogdens personal förstår att det är viktigt att gå varsamt till och inte väcka onödig uppmärksamhet. Till stor del handlar bemötandet av att ta 32 hänsyn till barnens ålder och hur intresserade de är av att veta. En reflektion är hur väl varje enskild kronoinspektör faktiskt bemöter barnet och hur insatt denne är i hur rutinerna är utformade när det kommer till att möta barn i vräkningssituationer. Då det talades om att barnets bästa inte tas i beaktande i de domskäl som studerats förklarade teamchefen att det kan bero på att man tycker att barnets bästa redan är så väl implementerat i lagen. ”Ja, jag tror att det är såhär att det här med barnets bästa det tycker man att det är väl implementerat i lagen. Det vill säga att redan då finns det här att man tar hänsyn till barnets bästa. Så i själva domen är det så....på något sätt underförstått att det har man gjort. Det gör man alltid. Och då behöver man inte ange det i själva domen. Om jag nu ska göra en snabb tolkning som jurist...tror jag faktiskt. Sen behöver det inte vara rätt, man kanske skulle ändå tagit upp frågan /.../ för när vi skriver våra beslut till exempel. Vi skriver inte särskilt att här finns barn och vi har tagit hänsyn till barnets bästa. Vi gör det i vårt arbete, hela vårt arbete bygger ju på att vi måste ta hänsyn till barnets bästa och barn ska komma till tals och allt vad det innebär. Så att om ni skulle se våra beslut eller våra noteringar i dom här journalerna så står det inte heller något separat att det är...vi har gjort så för barnets bästa” Detsamma ansågs gälla Barnkonventionen, att den redan är så tydligt införd i den svenska lagen att det inte är nödvändigt att nämna den särskilt. Resonemanget stärks av Schiratzki (2003) som menar att det ofta förutsätts att lagen är skriven på så vis att barnets bästa tas i beaktande. Detta påverkar i sin tur rättens möjlighet att argumentera för det enskilda barnets bästa. Intervjupersonerna menade vidare att då de talar om handläggning av ärenden när de möter personer som berörs av vräkning, används inte termen Barnkonventionen. De var också tveksamma till om det är ett korrekt sätt att tänka på, eftersom de kanske borde kunna framhäva och tala tydligare om att ta hänsyn till barnets bästa. Ovanstående resonemang kan kopplas till Flygheds studie från 2005 där samtliga berörda parter, kronofogde, hyresvärd och socialtjänst, anser att de andra borde göra mer. Teamchefen tolkar utifrån sin bakgrund som jurist och utgår därmed ifrån att någon annan tagit hänsyn till barnets bästa. Vidare går tankarna till Lindgrens och Halldéns (2001) samt Schiratzkis (2005) resonemang om att Barnkonventionen kanske bara används som något att referera till. Om ingen talar om Barnkonventionen och barns rätt, utan alla tror att någon annan gör det, hur kan vi då vara säkra på att det efterlevs och uppnås? Kan ett fenomen existera om ingen talar om det? Intressant i ovanstående citat är att teamchefen talar utifrån sin erfarenhet som jurist medan denna uppsats skrivs av två blivande socionomer. Ödmans (2005) beskrivning av förförståelse framträder här tydligt. Juristers och socionomers tolkningsram och förförståelse kan vara helt olika men varken den ena eller den andra tolkningen är mer eller mindre rätt. Istället måste det ses som olika sätt att se på världen. Intervjupersonerna förklarade att även om barn berörs av deras verksamhet så är det ingenting som dokumenteras. Det är inget man tar särskild hänsyn till och därför är det ingenting som antecknas på något sätt. Det enda som nämns om barn i kronofogdens arbete, såväl som i domstol, menar de är då det berör barn med 33 funktionsnedsättning. Då lägenheten har anpassats efter barnets behov och det är tveksamt om en utmätning borde göras, då nämns barnet i dokumentationen. Detta bekräftas av den dom från Högsta Domstolen som analyserats för denna uppsats. Tanken väcks här om det är så att Barnkonventionens tjugotredje artikel, som innebär att barn med funktionsnedsättning ska få adekvat hjälp och stöd (UNICEF 2009), väger tyngre än barnets bästa för barn utan funktionsnedsättning. Kan det vara så att det tas mer hänsyn till personer som anses vara extra utsatta och inte själv bär skulden till det, vilket kanske många kan anse vara fallet för personer som missbrukar? Samtidigt förtydligades det i intervjun att oavsett om barn finns i familjen eller inte så genomförs avhysningen. Barn anses inte vara något särskilt skäl för att inte genomföra en vräkning. Det är lagstiftningen, Hyreslagen, som följs och den är inte byggd på ett sådant sätt att hänsyn kan tas till barn. Däremot tänks det på barnet i kronofogdens bemötande enligt de barnriktlinjer som har utarbetats. Frågan är hur väl barnriktlinjerna följs eller om de är vad Schiratzki (2005) menar att Barnkonventionen riskerar att bli, ett dokument som verksamheter säger sig följa men i själva verket inte lever upp till. Återkommande under intervjun nämndes det att det finns ett tydligt fokus kring att arbeta efter kronofogdens riktlinjer och svensk lagstiftning. ”...om vi bortser från det här regelverket vi har, i min värld är barnets bästa att inte genomföra en avhysning /.../ men så jobbar vi inte, så har vi...lagstiftningen är inte byggd på det sättet att om det är en barnfamilj så kan vi underlåta att avhysa någon. Så jobbar vi inte” Intervjupersonerna var också tydliga med att deras önskan och mål med deras arbete inte är att genomföra så många avhysningar som möjligt. De är nöjda då antalet avhysningar av barnfamiljer minskar. Som tidigare nämnts sjunker antalet vräkta barn (Kronofogden 2015c) men andelen är enligt Nilsson och Flyghed (2004a) i stort sett densamma över tid. Frågan är då om målet att barnvräkningar inte ska förekomma (Socialstyrelsen 2008) uppnås eller om det är så som Nilsson och Flyghed (2004b) befarar, att hemlösheten istället ökat. I beaktande bör dock tas att Nilssons och Flygheds studie är tio år gammal vilket innebär att det kan ha skett en minskning även vad gäller andelen barnvräkningar. 34 SLUTDISKUSSION I början av detta arbete beskrev vi hur barnvräkningar och en familjs utsatta situation kan påverka ett barn på många olika sätt. Arbetets fokus har legat på att se om myndigheter och instanser som vi tidigare inte har haft så stor kunskap om ser till barnets bästa och tänker på hur barn påverkas av hur deras arbete utförs. Det är viktigt att fler myndigheter än socialtjänsten har ett tydligt barnperspektiv för att barns rättigheter ska bli tillgodosedda på ett korrekt sätt enligt den svenska lagen. Utifrån en hermeneutisk synvinkel kan vi visa hur våra tolkningar ser ut och hur vi har förstått verkligheten. Detta är bara ett av alla sätt som verkligheten kan förstås på. Det är samtidigt viktigt att påpeka att våra tolkningar, utifrån en bakgrund som socionomstudenter, kan skilja sig mycket från andras tolkningar med annan bakgrund och förförståelse. Detta gjordes tydligt under den intervju som genomfördes under studien då en av informanterna själv nämnde att den tolkning som hen gjorde berodde på en bakgrund som jurist. Det går alltså inte att dra några generella slutsatser utifrån detta arbete och inte heller kan resultatet anses gå att verifiera eller falsifiera. Utgångspunkten hade kunnat vara en annan precis som förförståelsen och resultatet hade då visat på andra saker än vad vi har gjort här. De analyserade domarna Utifrån de domar som har analyserats kan vi se att ingen hänsyn har tagits till barnets bästa i svenska domstolar när det kommer till barnvräkningar. Därmed kan barnets bästa inte heller sägas vara definierat i de studerade domarna. Vad som är barnets bästa kan dock sägas ha definierats av oss, kanske omedvetet, redan i början av arbetet med denna uppsats. Vi har letat efter domar där barnen nämns i domskälen och ställt oss kritiska till att barnet bara nämns som i förbifarten i anförandet från svaranden. Det är troligt att vi med vår bakgrund har letat efter det vi anser är barnets bästa – att det får komma till tals och att domstolen överväger hur en vräkning kan påverka barnet i familjen. Här framträder det hermeneutiska synsättet tydligt, varje individ har en förförståelse av ett fenomen vilket påverkar uttolkandet av olika texter (Ödman 2005). Barnet nämns i domskälen endast i ett fåtal fall och vad som är barnets bästa diskuteras endast i en dom, den från Högsta Domstolen. Här hänvisar rätten till Europakonventionen och Barnkonventionen samt tar även upp att barnen har olika funktionsnedsättningar. Vår tolkning är att domstolarna tycker att det är någon annan myndighets jobb att hjälpa barnet och se till vad barnet har för behov då en barnvräkning genomförs. Domstolarna dömer i stort efter den kärande partens intresse som i de allra flesta fall handlar om pengar, att driva in de skulder som den svarande har, samt efter Hyreslagen. Detta kapitalintresse måste ställas mot intresset om att ta hänsyn till barnets bästa, vilket uppenbarligen inte görs. Vårt resonemang styrks av den intervju som genomfördes med informanterna från kronofogden. De talar exempelvis om att det inte görs någon särskild dokumentation kring fall då barn berörs. Deras uppgift är att medla mellan de berörda parterna samt att följa de principer, lagar och regler som finns kring deras arbete. De menar att det inte finns utrymme för något annat i deras jobb. Vår tolkning är att det som ses som ett problem gärna skjuts över på en annan myndighet, mycket för att förenkla det egna arbetet. 35 När det gäller barn som berörs av en vräkning har kronofogden en rutin att underrätta socialtjänsten. Att socialnämnden ska meddelas vid vräkningsfall står inskrivet i Hyreslagen men i få av de studerade domarna anges det att socialtjänsten är underrättad. Frågan är då hur säkert det är att socialtjänsten verkligen har underrättats. Det kan tänkas att hyresvärden i varje fall då en barnvräkning riskerar att genomföras underrättar socialtjänsten, men för egen vinning och i ett rent ekonomiskt intresse. Nästa fråga blir då hur väl, eller om, socialtjänsten lyckas tillgodose barnets bästa. I nästan samtliga domar som har analyserats har vi kunnat se att det är den svarande som anför att det finns barn i bilden. Den svarande har nämnt sina barn eller de barn som bor i lägenheten och samtidigt förklarat att det exempelvis finns en oro för vart familjen ska ta vägen eller hur barnet ska klara av att behöva byta skola. Vår tolkning är att många har en uppfattning om att det finns ett lagligt skydd mot vräkning av barn. Den svarande kan tro att det enligt svensk rätt inte går eller är olagligt att vräka barn. Det skulle även kunna tyda på att socialtjänsten i något skede har informerat om att det största ansvaret för ett barns välmående ligger hos föräldrarna och att de, genom att anföra att de har barn, försöker visa att de som föräldrar har en förmåga att se till sina barns behov. Troligen har även omedelbarhetsprincipen en stor del i det hela. Om inte svaranden anför att det finns barn i familjen så kommer heller inte rätten att fråga om det. Resultatet i denna studie tyder på att domstol dömer efter Hyreslagen där det, som tidigare nämnts, inte står inskrivet att barnets bästa ska beaktas i dessa ärenden vilket ytterligare bekräftar att domare inte har någon anledning att fråga efter barn i familjen. Kanske skulle man komma en bit på vägen mot att tillgodose barnets bästa genom att införa en möjlighet för rätten att fråga svaranden om denne har hemmavarande minderåriga barn. Om ingen talar om det, finns det då ett problem? Av de 34 domar som har analyserats är den äldsta från år 2007 och den senaste från hösten 2015. Domarna täcker alltså en period om cirka åtta år. Den dom från Högsta Domstolen (HD) som har analyserats avkunnades i december 2013. En dom från HD kan enligt svensk rättspraxis vara vägledande i liknande fall som avgörs, ett så kallat prejudikat. Därför borde vi, om denna rättspraxis har följts, kunna se en skillnad på hur avgörandet av domar gällande vräkning av barn har sett ut före respektive efter det att detta fall avgjordes. Någon sådan skillnad är i denna undersökning inte märkbar. Hur domarnas avgöranden ser ut skiljer sig inte mycket åt i de fall vi har studerat. Det som utmärker domen från HD är att den berör barn med funktionsnedsättningar som hotas av vräkning från en bostad som är anpassad efter deras behov, vilket inte förekommit i någon av de andra domarna. Det kan tänkas att vi inte ser någon skillnad över tid då domstolen inte ser barnets bästa som något som måste tas i beaktande om det inte står i den aktuella lag som rör det specifika fallet som behandlas. Om barnets bästa enligt lag hade varit det som i varje fall skulle vara avgörande för fallet hade det funnits starka skäl till att nämna detta i domskälen. Det kan även vara så att det förutsätts att barnets bästa tillgodosetts i förarbetena till den aktuella lagen och att det därför inte finns utrymme för den enskilde domaren att argumentera för det berörda barnets bästa, något som både Schiratzki (2003) och en av informanterna tar upp. Det kan tyckas självklart för en person med juristbakgrund men för oss som socionomer framträder det inte lika tydligt. 36 Frågan väcks då hos oss om något är ett problem, om ingen pratar om det i sådana termer. Om alla tror sig veta att barnets bästa är tillgodosett, av någon annan, och därför inte pratar om det - hur kan det då säkerställas att behoven verkligen tillgodoses? Att våra tankar går i dessa banor beror troligen på vår bakgrund som socionomstudenter där det ofta diskuteras vad ett socialt problem är och hur det uppstår. I likhet med Halldéns (2003) resonemang om att barndomen är något som konstrueras, har vi under utbildningens gång fått lära oss att sociala problem blir problem först när någon pratar om dem. Man skulle kunna säga att ett fenomen bara existerar då det talas om det och om det inte lyfts att barnets bästa inte beaktas i barnvräkningar, anses det kanske inte vara ett problem. En ojämn fördelning De sökningar som vi genomförde för att få fram de domar som var aktuella för analys gjordes på domstolar över hela landet och i alla instanser. Vi ville få fram domar som nämnde att barn vräks eller hotades av vräkning. Av de 34 domar som togs fram för analys i detta arbete har hela 12 domar hämtats från en och samma domstol. Detta tänker vi kan bero på flera olika saker. Det kan först och främst handla om denna domstols sätt att arbeta. Arbetsplatsen kan ha sina egna principer eller normer som det arbetas efter. Å andra sidan tar inte heller denna domstol barnets bästa i beaktande i domskälen utan det nämns endast i att svaranden har barn. Om domstolen skulle ha större fokus på barnet betyder det alltså ändå inte att barnets bästa beaktas. Kanske kan det vara så att det snarare beror på det förberedande arbetet, exempelvis om svaranden kommit i kontakt med en jurist eller socialsekreterare som i större utsträckning framhäver vikten av att svaranden själv lyfter att det finns barn i familjen. Att denna domstol är överrepresenterad i vårt urval kan också bero på att den behandlar ärenden från mer utsatta områden än andra i Sverige. Men statistik som har hittats genom kronofogden tyder inte på något sådant (Kronofogden 2015c). En annan orsak kan vara att den databas som har använts för sökningarna inte är helt tillförlitlig. Det urval av domar som finns där kanske inte är representativt för landet i stort. Dokumentation och riktlinjer Länsstyrelsen i Västra Götalands län rapporterade år 2007 att dokumentationen hos olika myndigheter i Sverige sköts i olika stor utsträckning och på olika sätt. Den bristfälliga statistik som finns tillgänglig kan därför vara svår att lita på, den är kanske inte representativ. Det som Länsstyrelsen anger i sin rapport är också något som informanterna hos kronofogden antyder. De förklarar att ingen speciell dokumentation görs kring att det finns barn i bilden eller barn som berörs av kronofogdens arbete. Detta bör leda till att den statistik som förs på områden inte blir tillförlitlig och kan alltså kopplas till vad Nilsson och Flyghed (2004a) framför, nämligen att antalet barn som vräks minskar, men kanske inte andelen. Författarna tar även upp vad de menar är socialtjänstens sätt att manipulera statistiken, nämligen att skriva över barnet till den vårdnadshavare som inte blir vräkt i de fall där vårdnadshavarna inte lever tillsammans. Under denna uppsats har det inte funnits utrymme att specifikt undersöka detta och inte heller har det tydligt framgått att de vräkningsdrabbade i någon större utsträckning lever ensamma med barnen. Dock hade det varit intressant att se en sådan studie i framtiden. Socialstyrelsen (2008) menar att det är viktigt att ha tydliga policydokument för att kunna bedriva ett gott arbete, en åsikt som även intervjupersonerna kan anses förmedla. Frågan är om policydokumentet är ett verktyg som används och om det 37 verkligen sprids till de medarbetare som kommer i kontakt med barn. Enligt egna erfarenheter är policys ofta något som finns för att de ska finnas, men som i det dagliga arbetet glöms bort. Återigen förs tankarna till vem som definierar barnets bästa, hur det görs och hur det säkerställs att detta uppnås. Intresse och ansvar Sverige har, som tidigare nämnts, fått kritik från FN:s barnrättskommitté för att bryta mot Barnkonventionen. Kommittén menar att den svenska lagstiftningen inte kan garantera att barns rättigheter följs i varje situation eftersom den praktiska tillämpningen då också behöver överensstämma med vad som anges i Barnkonventionen. Barnrättskommittén kritiserar Sverige bland annat för att ha genomfört vräkningar av hundratals barn under år 2013, till följd av obetalda hyror (Regeringskansliet 2012). Den svenska lagstiftningen innebär idag inte att barnets bästa är det som ska vara utslagsgivande i de fall då barn berörs. Barnets bästa ska enligt lagen beaktas och övervägas innan ett beslut tas. Andra intressen än barnets bästa kan alltså väga tyngre, vilket lagen tillåter, så länge som den beslutande myndigheten kan göra det tydligt att barnets bästa ändå har vägts mot andra intressen. Detta framgår inte tydligt i de domar som studerats. Istället läggs fullt fokus på det ekonomiska intresset, att hyresvärden ska ersättas för utebliven inbetalning av hyra. En intressant aspekt som väckt våra tankar under arbetets gång är kring vad det hade inneburit om Barnkonventionen var inkorporerad svensk lag. Det hade delvis inneburit att barnets bästa ska vara det som avgör ett fall istället för att låta det vara vägledande då ett beslut tas. Barnvräkningar hade då varit en handling som strider mot lagen och inga barn hade längre kunnat bli vräkta från sina hem. Det skulle i sin tur troligen påverka samhället på lång sikt eftersom konsekvenser av vräkning bland annat är hemlöshet och ekonomisk utsatthet. Av intervjun framkom att kronofogden ibland vid verkställighet av vräkningar stöter på nu vuxna personer som blivit vräkta som barn. Detta går inte att få bekräftat i de studier vi har tagit del av men om det är ett vanligt fenomen kan man tänka sig att genom att inte ta hänsyn till barnets bästa i fall som rör barnvräkningar, tar man heller inte hänsyn till samhällets bästa i det långa loppet. Det motstånd som kan tänkas uppstå om Barnkonventionen blir svensk lag är att den kan anses tandlös eller otydligt. Som tidigare nämnts måste ju barnets bästa ställas mot rådande tidsanda och kultur i samhället vilket då kan göra det svårt att lagstadga ett begrepp som kan skifta så. Å andra sidan finns ju begreppet barnets bästa inskrivet i Regeringsformen vilket borde innebära att hela Sveriges lagsamling på sätt och vis redan påverkats av Barnkonventionen. Det hela landar troligen i hur man ser på barn och vilket egenvärde vuxna anser att barn har i frågor som vräkning. Om barnets behov ska tillgodoses måste det höras och samhället måste ta ett annat grepp kring vräkningsfrågan och hjälp med att jämka mellan hyresgäster och hyresvärdar då hyresinbetalning uteblivit. Det hela skulle bli en mycket större procedur än vad det är idag och som framgår av studiens resultat, skulle det största ansvaret ligga på förebyggande åtgärder och då troligen socialtjänsten. Frågan är om samhället som det ser ut idag är beredd att ge barn den position, att stå i centrum, som behövs för att genomföra detta. Under studiens gång har vår tolkning allt mer inriktats på att domstolen vill skjuta över ansvaret för barnets bästa på någon annan myndighet. Domstolen verkar inte tycka att det är deras ansvar att tänka på barnet utan att det är någon annans sak, främst socialtjänstens. Resonemanget stärks av den genomförda intervjun. En av 38 informanterna uppger att hen tror att det inte anses nödvändigt att ange att ett särskilt beaktande har gjorts för barnets situation, eftersom det är så tydligt i lagen att det redan har gjorts. Vi menar dock att det inte går att veta om någon har tagit det ansvaret eftersom det inte framgår tydligt i skrift. Utifrån intervjun och studier genomförda av Flyghed (2005) kan ett slags cirkelresonemang skönjas, där varje instans anser att någon annan borde ta ansvaret för att tillgodose barnets bästa. Det verkar som att ingen riktigt vill ha frågan på sitt bord och förlitar sig på att någon annan tar hand om de problem som ett beslut fattat inom den aktuella myndigheten orsakar. Slutsats Sammanfattningsvis visar resultatet i den här studien att Barnkonventionen endast nämns i en av de trettiofyra studerade domarna. Vi kan inte se att domstolarna definierar barnets bästa eller motiverar beslut gällande barnvräkningar utifrån detta. Den enda antydan till en definition kommer från teamchefen på kronofogden som under intervjutillfället menar att barnets bästa egentligen borde vara att inte vräkas. Samtidigt menar intervjupersonerna att de inte tar hänsyn till om det finns barn i familjen, en vräkning genomförs ändå eftersom de måste följa lagen. Dock menar de att de följer den barnriktlinje som tagits fram vid myndigheten och att de lägger stor vikt vid bemötande av barn när det uppstår situationer där barn berörs. Resultatet tyder på att domstolarna dömer efter den aktuella lagen och då det inte tydligt uttalas att barnets bästa ska tas i beaktande, görs detta inte heller. Vår tolkning är att domare och jurister förutsätter att barnets bästa är utrett av någon annan innan ärendet hamnar i domstol samt att det även förutsätts att lagen är skriven på ett sätt som tillgodoser barnets bästa och behov. Utifrån domskälen går det att utläsa att två intressen, det ekonomiska och att värna om barnets bästa, står mot varandra Vi menar att det ekonomiska intresset är det som har störst genomslagskraft då det gäller att döma i ärenden gällande barnvräkningar. Vidare kan resultaten antas peka på att Barnkonventionen inte har den särställning i svensk rätt som vi författare föreställde oss i uppstartsfasen av detta arbete. Slutligen visar denna studie på att kunskapsläget kring barnvräkningar är lågt vilket kan tyda på avsaknad av intresse för fenomenet. Det vore intressant att se fördjupad forskning på orsaker, förekomst och konsekvenser kring ämnet. Det vore även intressant att läsa studier som bekräftar eller avvisar kronofogdens påstående om att vissa barn ärver föräldrars beteende och själva utsätts för vräkning som vuxna. Då vi är studenter på socionomprogrammet ser vi dessutom en vinst i att tala om barnvräkningar inom utbildningen, om ett fenomen inte definieras som ett socialt problem - hur ska samhället då kunna arbeta med det? 39 REFERENSER Barnombudsmannen (2015) Barnkonventionen http://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/ (2015-11-13) Bostadsrättslag, 1991:614 Bryman A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder Malmö: Liber AB Flyghed J (2005) Avhysningspraxis hos socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar 1995–2005med särskilt fokus på barnfamiljer I SOU 205:88 Vräkning och hemlöshet - drabbar också barn Stockholm: Socialdepartementet FNs barnrättskommitté (2015) Concluding observations on the fifth periodic report of Sweden, CRC/C/SWE/CO/5 Föräldrabalk, 1949:381 Halldén G (2003) Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp Pedagogisk Forskning i Sverige, (Nr 1-2) s12-23 Högsta Domstolen (2014) Högsta domstolens vägledande domar och beslut http://www.hogstadomstolen.se/Avgoranden/Vagledande-domar-och-beslutprejudikat/ (2015-12-22) Jordabalk, 1970:994 Kjellbom P & Alexius K (2001) Socialrättsliga principer vid risk för vräkning: finns det i Sverige en rätt till boende, bostad eller ett hem? Juridisk Tidskrift (Nr 2) s273-298 Kronofogden (2014) Barn berörda av avhysning 2014 https://www.kronofogden.se/Avhysningsstatistik.html (2015-12-21) Kronofogden (2015a) Barn berörda av verkställd avhysning, januari-juni https://www.kronofogden.se/Avhysningsstatistik.html (2015-12-21) Kronofogden (2015b) https://www.kronofogden.se/Avhysning2.html (2015-1113) Kronofogden (2015c) Barn berörda av verkställd avhysning 2008-2014 https://www.kronofogden.se/Avhysningsstatistik.html (2015-11-21) Lindgren A & Halldén G (2001) Individuella rättigheter; autonomi och beroende. Olika synsätt på barn i relation till FN:s barnkonvention. Utbildning & Demokrati, vol 10 (Nr 2) s65-79 Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2007) Rapport 2007:67 - Barnperspektivet vid långvarigt ekonomiskt bistånd och i avhysningsärenden Vänersborg: Socialenheten 40 Malmö Högskola (2015) Etikrådet http://www.mah.se/Om-Malmohogskola/styrning/Fakulteter/Om-HS/Etikradet/ (2015-12-02) Nilsson A & Flyghed J (2004a) Tryggare kan ingen vara? Vräkning av barnfamiljer: Förekomst, orsaker och konsekvenser. I Ds 2004:41 Ekonomiskt utsatta barn. Stockholm: Socialdepartementet Nilsson A & Flyghed J (2004b) Vräkt och hemlös? Marginaliseringsprocesser bland vräkta Socialmedicinsk tidsskrift (Nr 1) s14-20 Nordström M (2005) Bostadens betydelse för barn I SOU 205:88 Vräkning och hemlöshet - drabbar också barn Stockholm: Socialdepartementet Offentlighets- och sekretesslag, 2009:400 Proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige Qvarsell B (2001) Det problematiska och nödvändiga barnperspektivet I Montgomery I & Qvarsell B (red) Perspektiv och förståelse. Att kunna se från olika håll Stockholm: Carlsson Bokförlag Referingsform, 1974:152 Regeringskansliet (2015) Sveriges femte periodiska rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter om barnkonventionens genomförande under 2007–2012 Stockholm: Socialdepartementet Rejmer A (2002) Barnperspektiv och barnets bästa i tingsrätts handläggning av vårdnadstvister Svensk Juristtidning (Nr 2) s138-156 Rättegångsbalk, 1942:740 Schiratzki J (2005) Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige: en rättsvetenskaplig undersökning Uppsala: Iustitius Förlag AB Schiratzki J (2003) Barnkonventionen och barnets bästa - globalisering med reservation I Sandin B & Halldén G (red) Barnets bästa. En antologi om barndomens innebörder och välfärdens organisering Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion Singer A (2012a) Alla talar om barns rätt. I Hollander A (medarb) Rätt, social utsatthet och samhälleligt ansvar: Festskrift till Anna Hollander Stockholm: Nordstedts Juridik Singer A (2012b) Barnets bästa - om barns rättsliga ställning i familj och samhälle Stockholm: Norstedts Juridik AB Socialstyrelsen (2008) Vräkningsförebyggande arbete– stöd till socialtjänsten och andra aktörer Socialstyrelsen (2013a) Vräkta barn. Underlagsrapport till barns och ungas hälsa, vård och omsorg 41 Socialstyrelsen (2013b) Vräkningsprocessen http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet/vrakningsforebyggandearbete/vrakningsp rocessen (2015-12-28) Socialtjänstlag, 2001:453 Swedenmark, L (2015) Ingen tar ansvar för hemlösa barn http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/linneaswedenmark/article21113680 .ab (2015-11-13) UNICEF (2009) Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter Stockholm: Unicef Sverige UNICEF (2015a) Vad innebär det att ratificiera barnkonventionen? https://unicef.se/fragor/vad-innebar-det-att-ratificera-barnkonventionen (2015-1113) UNICEF (2015b) Barnkonventionen är vårt uppdrag https://unicef.se/barnkonventionen (2015-11-13) Vetenskapsrådet (2015) Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2015-1202) Vikström B (2005) Den skapande läsaren. Hermeneutik och tolkningskompetens Lund: Studentlitteratur Westlund I (2009) Hermeneutik I Fejes R & Thornberg R (red) Handbok i kvalitativ analys Stockholm: Liber AB. Ödman P-J (2005) Tolkning förståelse vetande. Hermeneutik i teori och praktik Stockholm: Nordsteds Akademiska Förlag 42 BILAGOR Bilaga 1 Intervjuguiden 1. 2. 3. 4. 5. Kan ni berätta om era tjänster här på kronofogdemyndigheten? Kan ni kort berätta hur ett vräkningsförfarande går till? Hur är era kontakter med andra myndigheter? Hur jobbar ni med barn när det kommer till vräkningar? Vad gör myndigheten för att informera anställda om hur de ska arbeta då det finns barn med i bilden? 6. I vilket skede får ni reda på att det finns barn i familjen? - Händer det att ni får reda på att det finns barn i familjen först när vräkningen börjar? - Om ja, vad gör ni då? 7. Har det hänt att ni har fått avbryta en vräkning och i så fall av vilka skäl? 8. Vad tror ni det beror på att vi inte kan hitta något kring barnets bästa i de domar vi granskat? 43 Bilaga 2 Informationsbrev Projektets titel: Kandidatuppsats, socionomprogrammet HT15 Datum: 2015-12-16 Studieansvarig/a: (student/er) Anna Agestam, Sia Brorsson Studerar vid Malmö högskola, Fakulteten vid hälsa och samhälle, 205 06 Malmö, Tfn 040- 6657000 Utbildning: Socionomprogrammet Din E-post anna.agestam@gmail.com, siabrorsson@gmail.com Nivå: Kandidatnivå Hej! Vi, Anna och Sia, går termin sex på socionomprogrammet vid Malmö Högskola och skriver just nu vår kandidatuppsats. Uppsatsen syftar till att undersöka hur barnets bästa tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar och i verkställigheten av dessa. Som underlag för uppsatsen har vi studerat ett fyrtiotal domar där vi undersökt hur barnet nämns i domskälen. För att få in ytterligare ett perspektiv vänder vi oss till Kronofogdemyndigheten då denna verkställer besluten kring avhysning. Intervjun kommer att äga rum under arbetstid på er arbetsplats. Vid intervjutillfället kommer vi båda att vara närvarande. Vid godkännande från er kommer intervjun att spelas in för att vi båda ska kunna vara delaktiga i samtalet med er. Den ena av oss kommer att ha en mer aktiv roll medan den andra kommer att observera och stötta. Det inspelade materialet kommer att transkriberas och sedan raderas. Deltagandet i studien är helt frivilligt och ni kan när som helst avbryta ert deltagande. Inspelad intervju, transkriberingar och "rå text" förvaras så att det bara är åtkomligt för oss. På detta sätt får ingen obehörig ta del av detta material. Som informanter är ni avidentifierade i uppsatsen. Om så önskas kommer ni att få läsa igenom materialet för eventuell korrigering samt, efter godkänd examination, få tillgång till den klara uppsatsen Härmed tillfrågas ni om deltagande i studien, Hälsningar Anna och Sia 44 Bilaga 3 Samtycke från deltagare i projektet Samtycke från deltagare i projektet Projektets titel: Kandidatuppsats, socionomprogrammet HT15 Datum: 2015-12-16 Studieansvarig/a: Anna Agestam, Sia Studerar vid Malmö högskola, Fakulteten vid hälsa och samhälle, 205 06 Malmö, Tfn 040-6657000 Brorsson Utbildning: Socionomprogrammet Din E-post anna.agestam@gmail.com, siabrorsson@gmail.com Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande. Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning: Datum: …………………………………………………………………………….. Deltagarens underskrift: ………………………………………………………… 45 Bilaga 4 Tillstånd från verksamhetschef Tillstånd från verksamhetschef/motsvarande Projektets titel: Kandidatuppsats Malmö Högskola, socionomprogrammet HT15 Studieansvarig/a: (student/er) Anna Agestam och Sia Brorsson Utbildning / nivå: Socionomprogrammet / kandidatnivå Härmed ger jag följande student/er vid Malmö högskola tillstånd att genomföra ovanstående undersökning i min verksamhet. Namn: Anna Agestam och Sia Brorsson Verksamhetschef/motsvarande vid: ………………………………………………..…………………………………… Datum:……………………………………………………………………………. Underskrift:……………………………………………………………………… Namnförtydligande:……………………………………………………………… 46
© Copyright 2024