Rapporten Animalieproduktion i Kalmar län
Animalieproduktion i Kalmar län – möjligheter och utmaningar Utgiven av: Länsstyrelsen Kalmar län Ansvarig avd./enhet: Utveckling och landsbygd Författare: John Winroth Underlag till avsnitten om Tillstånd i kust, sjöar och vattendrag samt Åtgärdsbehov har bearbetats av Carina Pålsson och Jan Petersson, Vattenenheten. Kartor över jordarter och fosfor i marken är bearbetade av GIS-samordnare Linus Johnsson Bilder på omslaget: smalandsbilder.se, och Bo Johansson Sundsfågel Animalieproduktionen i Kalmar län – möjligheter och utmaningar Inledning Animalieproduktionen i Kalmar län har under lång tid utgjort ryggraden i länets jordbruk. De naturgivna förutsättningarna med marker som lämpar sig för foderproduktion, och stora arealer betesmark, har gjort att animalieproduktionen fått stor betydelse i länet. Förutom företagsekonomiska effekter och sysselsättningseffekter, bidrar animalieproduktionen till ett rikt odlingslandskap med stor biologisk mångfald. Det gör länet till ett attraktivt besökslän. Syftet med denna rapport är att se - med utgångspunkt i befintlig produktion - om, var och hur en utökning av produktionen är möjlig. Om det föreligger en efterfrågan på mer djur till livsmedelsindustrin, hur kan vi då tillgodose detta i Kalmar län? Vilka möjligheter och hinder finns? Animalieproduktionen ser olika ut i olika delar av länet. Öland kännetecknas av en intensiv mjölkproduktion, där Borgholms kommun är kotätast i Sverige. Men även Högsby, Nybro och Vimmerby kommuner har en förhållandevis intensiv mjölkproduktion. Kalmar och Mörbylånga har en omfattande produktion av slaktkyckling. I Mönsterås dominerar äggproduktionen. Länet har en lång kuststräcka och flera stora vattendrag som påverkas av jordbruket. Förluster av kväve och fosfor har en negativ påverkan i sjöar, vattendrag och kustvatten, och kan orsaka till exempel både igenväxningsproblem och algblomning. Om animalieproduktionen ska utökas, måste åtgärder vidtas som minimerar dess påverkan på miljön. Kustvattnet är redan idag i behov av minskat läckage och tillförsel av näringsämnen. Den här rapporten beskriver inte mjölk- och köttproduktionens klimatpåverkan i stort. För det krävs en djupare och mycket mer omfattande analys av både produktion och konsumtion. Rapportens utgångspunkt är att det finns en ökad efterfrågan på inhemskt producerade animaliska produkter. Det behöver inte innebära att konsumtionen ökar, utan kanske i första hand att den importerade andelen minskar. I så motto är förmodligen en ökad inhemsk produktion bättre ur klimatsynpunkt, om det görs på rätt sätt. Kalmar i mars 2016 John Winroth Innehållsförteckning Sammanfattning sid 1 En tillbakablick sid 2 Länsstatistik sid 3 Jordarter och näringsinnehåll sid 4 Kommunstatistik sid 7 Statistik över avrinningsområden sid 9 Tillstånd i sjöar och vattendrag sid 10 Åtgärdsbehov sid 10 Dricksvatten sid 15 Finns en efterfrågan på utökad produktion? sid 17 Var finns utrymme för utökning av animalieproduktion? sid 18 Vilka åtgärder kan behövas vid en utökad animalieproduktion? sid 19 Biogas och gödselseparering sid 21 Summering sid 22 Bilaga 1-3 Källförteckning sid 23-25 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Sammanfattning • Rationaliseringsgraden i jordbruket har varit och är omfattande. • Länet har en relativt hög djurtäthet, med viss variation mellan kommunerna. • Åkermarken är till 64 % utnyttjad som spridningsareal i länet. • Det finns utrymme för fler djur om produktionsanläggningarna planeras så att påverkan på den omgivande miljön minimeras. • Generellt kan man säga att jordarna i södra länet innehåller mer fosfor än de i norra länet, liksom att lerhalten är högre i norra länet. Men undantag och variationer finns. • Öland har en omfattande mjölkproduktion. • Kalmar kommun har en stor andel av gris- och kycklingproduktionen. • Västerviks kommun har förhållandevis mycket dikor, får och häst. • Mönsterås kommun har merparten av länets äggproduktion. • Borgholm, Kalmar, Mörbylånga och Västervik kommuner har mest åkerareal, och också mest outnyttjad spridningsareal för stallgödsel. • Övergödningsproblemen i kustvattnet i länet är stora, och den befintliga transporten från landbaserade källor av kväve och fosfor till länets kustvatten beräknas behöva minska med cirka 400 ton kväve och 40 ton fosfor per år för att nå god status. • Enligt SCB förbrukas ca 58 miljoner m3 vatten i länet, varav jordbruket står för ca 15 % eller ca 8,6 miljoner m3. Lantbrukets djur konsumerar ca 4 miljoner m3 vatten. • Det finns en efterfrågan från slakteriindustrin på mer slaktdjur från såväl nöt som, gris, får och kyckling. Mjölkproduktionens utveckling är i dag mycket svår att förutse. • En utökning av köttproduktionen enligt ett exempel på sidan 20, skulle öka behovet av spridningsareal med ca 11 700 ha åker. Idag finns 43 600 ha tillgänglig areal. Dricksvattenbehov skulle stiga med drygt 650 000 m3. • Vid en utökad djurhållning i framtiden, blir det allt viktigare att säkra en god tillgång av vatten i tillräcklig mängd och med en god kvalitet. Konkurrensen om det kommunala vattnet kommer att öka. • Det finns flera åtgärder som kan vidtas för att begränsa eller minska förlusterna av fosfor, när och om djurhållningen ska utökas. Balanserad gödsling, kontrollerad utfodring, strukturförbättrande åtgärder, kant- och skyddszoner och fosfordammar är exempel på åtgärder. • Biogasframställning i kombination med gödselseparering kan vara nödvändigt för att på sikt utöka djurhållning, och bättre fördela växtnäringsresursen. • En fortsatt nära dialog mellan näringsidkare, organisationer och myndigheter är en framgångsfaktor för en hållbar utveckling av länets jordbruk. 1 2 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN En tillbakablick Liksom i landet i stort dominerades jordbruket i Kalmar län under början av förra seklet av småskalighet. Effektiviseringen av livsmedelsproduktionen startade redan på 1700-talet med skiftesreformerna, som fortsatte in på 1800-talet. I början av 1800-talet bildades hushållningssällskapen med syftet att utveckla och utbilda landsbygden och dess befolkning inom det som vi idag kallar de gröna näringarna. Landets behov av livsmedel medförde att ny odlingsmark tillskapades. Marker röjdes på sten, som lades till stenmurar för hägnad eller gränsmarkering eller lades i stenrösen. Skog, ängsmark och gamla sjöbottnar dikades ut och sk dikningsföretag bildades. Stora områden torrlades, och ny värdefull odlingsmark togs i bruk. Många naturliga våtmarker försvann, och idag syns effekterna av utdikningen genom den snabba avrinningen till sjöar och vattendrag. Näringsämnena avsätts inte i våtmarkerna längre, utan når snabbt sjöar och vattendrag med igenväxning som följd. Idag står vi inför det faktum, att tillstånden i många vattenområden inte tål en ökad belastning av kväve och fosfor. Åtgärder mot detta diskuteras i rapporten. I takt med en ökad urbanisering och införandet av jordbrukspolitiska mål ökade behoven av en effektiv livsmedelsproduktion. Det sattes upp mål för självförsörjningsgrad och för jordbrukets lönsamhet, men också mål för att konsumenten skulle få billiga livsmedel. Staten arbetade med olika styrmedel för att göra lantbruksföretagen rationella och lönsamma. Här ingick bland annat att reglera köp, försäljning och sammanslagning av jordbruksfastigheter. Efter andra världskriget inleddes utvecklingen mot dagens moderna jordbruk. Mekaniseringen ökade liksom användandet av produktionsmedel såsom handelsgödsel och växtskyddsmedel. Den ökande mekaniseringen ställde krav på större skiften för att maskinerna skulle kunna arbeta effektivt. Under 40- till 60-talet delade hushållningssällskapen ut guldmedaljer till lantbrukare som framgångsrikt röjde stenmurar och odlingsrösen för att effektivisera jordbruket. Idag är dessa biotoper skyddade enligt lag, då den biologiska mångfalden gick förlorad när stora slättlandskap bildades. Dock kvarstår problematiken med jordbrukets mekaniserings- och effektiviseringsbehov kontra behovet av att bevara de biotoper som finns kvar, särskilt i områden med ett småbrutet odlingslandskap som t ex på norra och mellersta Öland. Från 50-talet och fram till 80-talet dominerades näringen av sk familjejordbruk, dvs företag som försörjde ägarna och ett fåtal anställda. Idag produceras merparten av livsmedlen av stora företag, med mycket djur, stora arealer och flera anställda. Antal jordbruksföretag i länet har minskat med drygt 50% sedan 1975. Ca 30% av dagens företag utgörs av heltidsföretag. Antalet företag med mjölk, svin och fjäderfä har minskat med 90-95% under samma tid. Fårföretagarna har över åren varierat runt 500 stycken. Åkerarealen har minskat med 18 000 ha sedan 1975. Dels har mark tagits ur bruk och ersatts av skog, dels har åkermark överförts till betesmark. Medelarealen har stigit med drygt 80%. Antalet företag med mer än 100 ha åker har tredubblats, och är ett tecken på en fortgående storleksrationalisering. Framgångar i förädling av höstvete syns i en ökad skörd över åren. Storleksrationaliseringen inom mjölkproduktionen är omfattande, medelkoantalet har stigit med drygt 800%. När det gäller antalet mjölkkor är det intressant att jämföra förändringen med landet som helhet. Medan antalet kor i riket har minskat med 50% från 1975, har ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN 3 minskningen i Kalmar län stannat vid 11%. Svinproduktionen har, från att varit ganska konstant under 20 år från 1975 och framåt, minskat successivt fram till 2015. Tabell 1. Visar utvecklingen av jordbruket i Kalmar län 1975-2015. Jordbruksföretag större än 2 ha Kalmar län Företag Mjölkföretag Nöttköttsföretag Svinföretag Fjäderfäföretag Fårföretag Åkermark Medelareal, ha Skörd höstvete, kg/ha Antal mjölkkor Medelkoantal Antal svin Antal företag >100 ha 1975 5 979 4 064 696 2 187 2 678 484 138 710 23 3 920 45 847 11 104 895 107 1985 4 930 2 248 1 319 745 1 295 549 134 655 27 4 030 50 334 22 106 346 127 1995 3 869 1 300 1 310 383 627 469 131 209 34 5 640 42 903 33 101 336 184 2005 2013-2015 3 359 2 868 716 399 1 103 837 159 102 378 149 431 561 126 123 120 940 38 42 6 030 7 100 41 043 40 769 57 102 85 353 73 725 270 313 Källa. Jordbruksverkets statistikdatabas Länsstatistik Antalet djur som kan hållas på ett jordbruksföretag begränsas av den kväve- och fosformängd som dessa djur producerar. Inom känsliga områden, dvs länets kustkommuner och Öland, får maximalt 170 kg totalkväve (N) spridas per hektar spridningsareal. Inom känsliga områden ska tillförseln av kväve via gödselmedel begränsas så att den inte överstiger den mängd som för avsedd gröda kan anses vara nödvändig för att utnyttja växtplatsens produktionsförmåga. Utanför känsliga områden bör beaktas att tillförsel av kväve via gödselmedel bör begränsas så att den inte överstiger den mängd som för avsedd gröda kan anses vara nödvändig för att utnyttja växtplatsens produktionsförmåga. För fosfor gäller max 22 kg (P) per hektar spridningsareal i hela länet, vilket avser ett genomsnitt under en femårsperiod (allt enligt SJVFS 2015:21). I tabell 2 för Kalmar län redovisas de olika djurslagen, enligt Jordbruksverkets statistikdatabas, avseende antal, utsöndring av kväve och fosfor samt behov av spridningsareal efter begränsningen 22 kg fosfor per hektar. Till spridningsareal får räknas tillgänglig åkermark, samt betesmark om betesdjur finns på företaget. Den inräknade betesmarken får högst utgöra den andel av spridningsarealen som motsvarar betets andel av djurens foderstat under året. Tabell 2 visar att stallgödseln från de olika djurslagen innehåller 13 000 ton kväve och 2 000 ton fosfor, vilket utslaget på åkermarken blir 92 kg kväve resp 14 kg fosfor per hektar. Då är den del som hamnar på betesmarken borträknad. När det gäller kväve så avser siffran total mängd kväve som utsöndras. Det är långt ifrån allt kväve som når grödorna, då mycket förluster sker på vägen. Ammoniak avgår både i stallar, vid lagring och vid spridning, och kan nå våra vatten genom deposition. När det gäller fosfor är förlusterna inte desamma, utan 4 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN merparten når grödorna. Efter spridning kan förluster av både kväve och fosfor uppstå, beroende på nederbörd, jordart mm. De grödor som odlas i Kalmar län bortför i skörd ca 125 kg kväve och 16 kg fosfor per hektar, vilket ganska väl överensstämmer med innehållet i den stallgödsel och mineralgödsel som tillförs. Vid en utökad animalieproduktion skulle förmodligen mer areal än idag behöva odlas intensivare med olika fodergrödor. Växtnäringsbehovet av fosfor skulle i så fall täckas av den stallgödsel som tillförs. Behovet av spridningsareal uppgår till 91 500 ha. Detta fördelar sig på 77 300 ha åkermark och 14 300 ha betesmark. Åkermarken är till 64% utnyttjad som spridningsareal för stallgödsel, och det finns sammanlagt 43 600 hektar outnyttjat som spridningsareal. Betesmarken utgör ingen begränsning, då den är så omfattande i Kalmar län. Tabell 2 Kalmar län, djurslag, arealer, växtnäring 2013 Utsöndring/djurslag antal Kväve, kg Fosfor, kg 139 17,4 41942 63 12 12570 8 50220 47 22 3,1 46058 14 1,5 19229 3,5 91 18 7 7578 36 11,0 1,7 43792 0,52 0,14 1518007 604566 0,22 0,06 0,28 0,057 2416910 8,9 55 14200 Växtnäring, totalt Kväve, kg Fosfor, kg 5 829 938 729 791 791 910 150 840 2 360 340 401 760 1 013 276 142 780 269 206 28 844 319 1 638 272 808 53 046 74 446 481 712 789 364 212 521 35 669 133 005 676 735 137 764 781 000 126 380 -304 350 -91 305 11 700 97 500 13 194 081 2 014 554 14 per ha åker 92** 5 29** per ha bete kor för mjölkproduktion kor för uppfödning av kalvar kvigor, tjurar och stutar kalvar, under 1 år baggar och tackor, inkl lamm galtar för avel suggor för avel, inkl smågris slaktsvin, 20 kg och däröver höns* värpkycklingar* slaktkycklingar* hästar (SJV 2010) Gödsel som flyttas från länet Tillkommer matavfall till biogas Summa 120940 Åkerareal 72149 Betesmark * inkluderar djurplatser enligt tillstånd ** avser mängden totalkväve som utsöndras, förluster sker innan det når grödan Andel Arealbehov Arealbehov Arealbehov bete, ha åker, ha 22 kg P/ha betesmark 33 172 5% 31 514 1 659 3 428 6 856 50% 3 428 12 783 5 479 18 262 30% 1 622 4 867 6 490 25% 656 50% 656 1 311 14 0 14 0 2 411 2 411 0 3 384 3 384 0 9 660 9 660 1 621 1 621 0 0 6 262 6 262 4 308 1 436 5 745 25% 0 -4 150 -4 150 532 0 532 77 291 14 280 91 571 16% fördelning 84% 43 649 57 869 arealöverskott 20% utnyttjandegrad 64% Djurslagen med * är beräknade efter de tillstånd för djurhållning som är beslutade av Miljöprövningsdelegationen. I verkligheten är antalet djur något mindre, men eftersom tillståndet medger ett högre djurantal som ianspråktar arealer utgår beräkningarna från detta. I tabell 2 är hänsyn taget till den mängd stallgödsel som transporteras till andra län, enligt tillgängliga uppgifter i den årliga miljörapporteringen från tillståndsprövade företag. Det tillkommer också växtnäring från de matrester som kommer att användas som substrat vid biogasframställningen i framtiden. Om man teoretiskt skulle utnyttja hela den återstående arealen för ett djurslag skull det finnas utrymme för ytterligare antingen 34 000 mjölkkor inkl rekrytering, eller 47 000 modersuggor vilka genererar smågrisar till 360 000 slaktsvinsplatser. Alternativt skulle slaktkycklingproduktionen kunna sexdubblas enligt samma resonemang. Detta visar bara att det finns gott om utrymme för att öka animalieproduktionen, om det finns en efterfrågan och nödvändiga miljöhänsyn kan tas. I praktiken kan det bli problem med att utnyttja all areal. Långa transporter och motvilja att sprida stallgödsel kan begränsa intresset. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Jordarter och växtnäringsinnehåll Jordbruksverket har gjort en omfattande provtagning i åkermarkens matjord, för att över hela landet redovisa jordarter, pH-värde och växtnäringsinnehåll. Kartor för jordart och fosforhalter i Kalmar län visas nedan. Provtagningstätheten medger inte en noggrann analys av enskilda områden. Värdena kan användas för att i stora drag beskriva olika områdens växtnäringsstatus. Om man vill, vid tex en tillståndsprövning enligt miljöbalken, bedöma jordart och växtnäringstillstånd i mindre områden eller på enskilda gårdar måste detta göras med utgångspunkt i en aktuell markartering för området. Om man studerar kartorna över jordart och fosfortillstånd i länet, kan man se att det skiljer sig mellan olika områden. De dominerande jordarterna är mo- och mjälajordar med relativt låg mullhalt. I norra länet finns större områden med rena lerjordar. Även om alla jordbrukare med självaktning brukar hävda att man har lerjord på sin gård, får man nog ändå konstatera att jordarna i mellersta och södra länet är lerfattiga eller svagt leriga. Men undantag finns givetvis. När det gäller fosfortillståndet kan man se att det finns områden med högre koncentration av fosfor i matjorden. Dessa är i första hand koncentrerade till södra Öland och ett område på norra Öland. Man kan också konstatera att södra delen av länet har en högre fosforkoncentration än den norra delen. Orsaken till de högre koncentrationerna av fosfor står främst att finna i en intensivare djurhållning med stallgödseltillförsel under lång tid. Men man måste vara observant på att det kan förekomma fosforrika jordar i norra länet, likaväl som motsatsen kan gälla på jordarna i södra länet. Olika jordar har olika egenskaper när det gäller förluster av växtnäringsämnen. Generellt kan man säga att lerjordar läcker mer fosfor än sk lättare jordar dvs mo- och mjälajordar. Förhållandet när det gäller kväve är ofta det omvända, dvs lättare jordar läcker mer än tyngre lerhaltiga jordar. Avrinningen från åkermark i Kalmar län är lägre än i västra Sverige på grund av att det faller mindre mängder nederbörd. Tyvärr saknas bra underlag för mer regionala bedömningar, då det inte finns några utlakningsförsök i länet. Det är en stor brist, och har flera gånger påtalats för forskare och beslutande vid Sveriges lantbruksuniversitet. 5 6 Fosforhalter i matjorden ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Jordartskarta Jordarterna illustreras med den internationella klassificeringen, vilken skiljer sig mot den traditionella Atterbergsskalan, i tabell 3 visas en jämförelse. Sand-loam-silt-clay är ungefär lika med sand-mo-mjäla-lera. 7 8 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Tabell 3. Jordartsskalor. Internationell skala (FAO) block (mer än 200 mm) (600 mm fram till 2004) sten (60—200 mm) grus (2—60 mm) grovgrus (20—60 mm) mellangrus (6—20 mm) fingrus (2—6 mm) sand (0,06—2 mm) grovsand (0,6—2 mm) mellansand (0,2—0,6 mm) finsand (0,06—0,2 mm) grovsilt (0,02—0,06 mm) silt (0,002—0,06 mm) mellansilt (0,006—0,02 mm) finsilt (0,002—0,006 mm) ler (mindre än 0,002 mm) Atterbergs block (mer än 200 mm) sten (20—200 mm) grus (2—20 mm) sand (0,2—2 mm) mo (0,02—0,2 mm) mjäla (0,002—0,02 mm) ler (mindre än 0,002 mm) finler (mindre än 0,0002 mm (tabellen gjord av Hans Nilsson, Länsstyrelsen Skåne) Kommunstatistik Även om Kalmar län allmänt kan betecknas som ett skogs- och jordbrukslän, så varierar förutsättningarna mellan de olika kommunerna. De bördiga områdena kännetecknas av en intensivare växtodling med förhållandevis omväxlande odling av olika grödor. I skogs- och mellanbygd dominerar vallodlingen. Gris-och fjäderfäproduktionen är i stor utsträckning koncentrerad till slättområdena med intensivare växtodling, även om undantag finns. Mjölkoch nötköttsproduktionen är utspridd mer eller mindre över hela länet. Tabell 4. Andelen av olika djurslag kommunvis, 2013 HÖG TOR MÖR HUL MÖN EMM KAL NYB OSK VÄS VIM BOR Mjölkkor 4% 6% 15% 7% 3% 1% 11% 2% 1% 14% 10% 26% Dikor 5% 3% 16% 6% 6% 5% 7% 7% 7% 17% 10% 11% Får 5% 7% 8% 3% 6% 3% 7% 9% 5% 17% 10% 20% Slaktsvin 4% 8% 21% <1% 3% <1% 44% <1% 3% 14% <1% 3% Höns <1% 2% 4% <1% 82% <1% 2% 5% <1% <1% <1% 5% Kyckling <1% <1% 16% <1% 13% 8% 45% 8% <1% 7% <1% 3% Häst 2% 5% 9% 3% 6% 6% 17% 11% 4% 18% 8% 12% • • • • • • • • Två femtedelar av alla mjölkkor finns på Öland En tredjedel av dikorna finns i Västerviks och Mörbylångas kommuner Drygt en tredjedel av fåren finns i Borgholms och Västerviks kommuner Två tredjedelar av slaktsvinen finns i Kalmars och Mörbylångas kommuner Fyra femtedelar av hönsen finns i Mönsterås kommun Nära två tredjedelar av slaktkycklingarna produceras i Kalmar och Mörbylånga kommuner Drygt en tredjedel av alla hästar finns i Kalmars och Västerviks kommuner Oskarshamn, Emmaboda och Högsby har i genomsnitt endast 3% vardera av djurslagen Den totala arealen åkermark och betesmark per kommun redovisas i tabellen nedan. Där framgår också hur stor andel av arealen som används till spridningsareal idag, och hur mycket som är teoretiskt möjligt att utnyttja ytterligare. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN 9 Borgholm, Kalmar, Mörbylånga och Västervik är de kommuner som har den största arealen åkermark. Över hälften av länets betesmarksareal finns på Öland. Cirka halva betesmarksarealen på Öland består av alvarmark. Det är också i Västervik, Kalmar, Mörbylånga och Borgholms kommuner som störst areal outnyttjad spridningsareal finns. I Mönsterås kommun är all spridningsareal intecknad av den djurhållning som finns, vilket i första hand beror på en anläggning för äggproduktion vars gödselmängd även transporteras till andra kommuner och ut ur länet. Även Högsby, Nybro och Emmaboda kommuner har en hög andel av spridningsarealen utnyttjad. Tabell 5. Spridningsareal och djurens utsöndring av växtnäring. Tillgänglig spridningsareal Åker, ha Bete, ha HÖGSBY TORSÅS MÖRBYLÅNGA HULTSFRED MÖNSTERÅS EMMABODA KALMAR NYBRO OSKARSHAMN VÄSTERVIK VIMMERBY BORGHOLM 3 574 5 654 19 805 6 925 6 106 2 028 20 551 4 679 3 277 19 328 8 081 20 933 2 063 1 217 29 706 2 841 2 183 1 406 3 070 2 358 1 918 6 211 4 252 14 924 Utnyttjandegrad, Överskott spridningsareal spridningsareal Djurens utsöndring av Åker Bete Åker, ha Bete, ha kg kväve/ha kg fosfor/ha 79% 62% 60% 56% 101% 74% 54% 71% 47% 48% 66% 67% 30% 52% 8% 32% 33% 31% 46% 35% 28% 32% 30% 17% 768 2 172 7 989 3 046 0 529 9 355 1 334 1 751 10 084 2 779 6 999 1 439 586 27 242 1 918 1 468 966 1 652 1 528 1 381 4 195 2 967 12 388 118 94 87 88 125 96 76 95 68 73 104 104 17 14 13 12 22 16 12 16 10 11 14 15 Djurens utsöndring är beräknad per hektar åkermark justerat för betesdrift. Siffran för kväve anger mängden totalkväve som utsöndras. Förluster uppstår i stall, vid lagring och i samband med spridning. Det bör påpekas att spridningsarealen är beräknad på att det maximalt får spridas motsvarande 22 kg fosfor per hektar. I vissa fall, där markens fosforförråd är mycket högt, är det mindre lämpligt att sprida 22 kg fosfor. Det finns exempel på företag som i tillståndsprövningen enligt miljöbalken fått begränsningar i fosfortillförseln, gällande de jordar som ligger i klass V enligt markkarteringen. För närvarande finns det sådana begränsningar på knappt 700 hektar i länet. Det är svårt att uppskatta hur mycket mer sådan areal det skulle kunna finnas i Kalmar län. Det bör också påpekas att siffrorna visar ett genomsnitt över kommunerna, där gödseln sprids jämnt över hela kommunens areal. I verkligheten är fördelningen ojämnare. Det finns förmodligen åkermark i Mönsterås kommun som inte utnyttjas som spridningsareal idag, vilket indikerar att stallgödseln inte utnyttjas optimalt. Vid en framtida expansion av animalieproduktionen måste behov och tillgång av spridningsareal bedömas i varje enskilt fall. 10 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Statistik över avrinningsområden I tabell 6 visas uppgifter för hela huvudavrinningsområdena, dvs även de delar som ligger utanför länet. Största delen av område 67 (Motala ström) ligger i Östergötland. Största delen av område 74 (Emån) ligger i Jönköpings län. Även område 75 (Alsterån) ligger till stor del utanför länet. Tabell 6. Arealer, spridningsarealer och djurens utsöndring av växtnäring Huvudavrinningsområde, hela Öland, 119 Vimmerby, 67 (Motala ström) Vindån, 69 Kust Loftahammar, 69/70 Storån, 70 Kust Västervik, 70/71 Botorpsströmmen, 71 Kust Riskeboån, 71/72 Marströmmen, 72 Kust Misterhult, 72/73 Virån, 73 Kust Oskarshamn, 73/74 Emån, 74 Kust Mönsterås, 74/75 Alsterån, 75 Kust Nävraån, 75/76 Snärjebäcken, 76 Kust Kalmar 76/77 Ljungbyån, 77 Kust Hagby, 77/78 Hagbyån, 78 Kust Halltorpsån, 78/79 Bruatorpsån, 79 Kust Grisbäck, 79/80 Lyckebyån, 80 Nättrabyån, 81 Åker, areal 41298 210264 3967 2237 3972 8035 6950 458 2180 1112 2394 649 32694 3283 4411 1970 1622 7498 7455 2067 3784 2282 2867 9598 2490 2982 Bete, areal 45673 54400 740 677 1684 2421 3166 149 1192 406 1898 523 16572 936 2862 434 464 1515 2279 228 1181 527 1167 2231 2265 1549 Utnyttjad Överskott Djurens utsöndring spridnings- spridningskväve fosfor areal, % areal, ha kg/ha kg/ha 61% 16 106 85 12 36% 134 569 51 8 46% 2 142 64 10 24% 1 700 36 5 33% 2 661 51 7 29% 5 705 41 6 58% 2 919 93 13 32% 311 49 7 46% 1 177 72 10 13% 967 20 3 63% 886 100 14 40% 389 53 9 55% 14 712 84 12 >100% 0 130 24 46% 2 382 69 10 32% 1 340 48 7 45% 892 57 10 56% 3 299 78 12 53% 3 504 74 12 55% 930 71 12 66% 1 287 93 14 71% 662 105 16 44% 1 606 61 10 53% 4 511 78 12 49% 1 270 62 11 53% 1 402 82 12 Se bilaga 1 för karta över Huvudavrinningsområden. Djurens utsöndring är beräknad per hektar åkermark justerat för betesdrift. Siffran för kväve anger mängden totalkväve som utsöndras. Cirka 20-40% kan beräknas komma grödor tillgodo. I diagram 1 redovisas djurtätheten som antalet djurenheter DE/ha. Där finns också jordbrukets andel av åtgärdsbehovet för kväve och fosfor angivet som kg /ha. Åtgärdsbehovet beskrivs under avsnittet Åtgärdsbehov. De djurtätaste huvudavrinningsområdena ligger överst i diagrammet. Diagrammet visar att det inte finns något tydligt samband mellan djurtäthet och åtgärdsbehov för vare sig kväve eller fosfor. Därmed inte sagt det att det inte skulle vara några problem med en hög djurtäthet. Men det visar på en komplexitet i övergödningsproblematiken. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Diagram 1. Djurtäthet och åtgärdsbehov per hektar. Tillstånd i sjöar, vattendrag och kustvatten Övergödning orsakas av för stora mängder av växtnäringsämnena fosfor och kväve i vattnen. Allt vatten kan drabbas, såväl vattendrag, sjöar, kustvatten och Östersjön som helhet. I sjöar och vattendrag är det framförallt fosfor som är den största orsaken till miljöproblemet övergödning. I kustvattnet påverkar både halterna av både fosfor och kväve övergödningssituationen. Övergödning är ett stort miljöproblem i länets vatten och störst är problemet i kustvattnet. Förhöjda halter av näringsämnena kväve och fosfor förekommer längs hela kusten och samtliga av länets kustvattenförekomster bedöms ha sämre än god status med avseende på näringsämnen (statusklassning 2013). För inlandsvatten ser situationen något bättre ut. I den senaste statusklassningen bedömdes cirka 14 procent av sjöarna och vattendragen ha problem med övergödning. Högst halter av fosfor finns generellt i vattendragen på norra Öland. Åtgärdsbehov För att förbättra vattenkvaliteten och nå god status med avseende på näringsämnen (fosfor i inlandsvatten och kväve samt fosfor i kustvatten) måste belastningen minska. Förbättringsbehovet är en uppskattning av åtgärdsbehovet i kg per år. Behovet kan vara baserat på status i den aktuella vattenförekomsten alternativt status i nedströms liggande 11 12 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN vattenförekomster. Detta innebär att det kan finnas ett åtgärdsbehov även för vattenförekomster som inte har övergödningsproblem. Förbättringsbehov finns beräknat för alla områden med inlandsvatten som har övergödningsproblem. Utöver detta finns det också ett förbättringsbehov för kustvattnet per huvudavrinningsområde. Beräkningarna utgår från belastningsdata från SMED:S modell PLC5 (FUT2009). Nedan följer en genomgång av övergödningssituationen för alla avrinningsområden i Kalmar län från norr till söder. Status syftar till status för parametern näringsämnen. Åtgärdsbehovet för inlandsvatten i respektive avrinningsområde finns i tabellen nedan . Här är även åtgärdsbehovet för kustvattnet fördelat per avrinningsområde. Motala Ströms avrinningsområde (67) En liten del av Motala Ströms avrinningsområde (Stångån) finns i Kalmar län. Flera vattenförekomster i avrinningsområdet har övergödningsproblem. I Kalmar län bedöms Stångån och sjöarna nedströms Vimmerby ha för höga halter av fosfor (måttlig status). Vindåns avrinningsområde (69) Vindån rinner i såväl Kalmar som Östergötlands län. I avrinningsområdet är det framförallt sjön Vindommen och huvudfåran nerströms sjön som bedöms ha problem med övergödning (måttlig status). Kustområde Loftahammar (69/70) Provtagning av näringsämnen saknas i kustområdets två mindre vattendrag och inga bedömningar avseende övergödning har gjorts. Storåns avrinningsområde (70) Storån rinner i såväl Kalmar som Östergötlands län. Flera vattenförekomster i avrinningsområdet har övergödningsproblem. I Kalmar län bedöms sjöarna Åkervristen och Storsjön samt Storåns huvudfåra mellan sjöarna ha måttlig status. Kustområde Västervik (70/71) Kustområdet omfattar flera mindre avrinningsområden. Övergödningsproblem finns i de nedre delarna av Loftaån (måttlig status) och Gamlebyån (otillfredsställande status), i Dynestadsån (måttlig status) och i Kvännaren/Vassbäcksån (måttlig status). Botorpsströmmens avrinningsområde (71) Provtagning av näringsämnen saknas i stort i Botorpsströmmens avrinningsområde. Den provtagning som genomförs av Västerviks kommun visar på för höga halter av fosfor (måttlig status) i Kyrksjön och nedströms denna. I övrigt är inga bedömningar gjorda. Kustområde Riskeboån (71/72) Provtagning av näringsämnen saknas i vattendraget som avvattnar kustområdet och ingen bedömning avseende övergödning har gjorts. Marströmmens avrinningsområde (72) Provtagning av näringsämnen saknas i stort i Marströmmens avrinningsområde och inga vattenförekomster bedöms ha problem med övergödning. Kustområde Misterhult (72/73) Provtagning av näringsämnen saknas i kustområdets två mindre vattendrag och inga bedömningar avseende övergödning har gjorts. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Viråns avrinningsområde (73) Provtagning av näringsämnen sker på ett fåtal stationer i Viråns avrinningsområde. Övergödningsproblem finns i Vidbäcken som har höga halter av fosfor (dålig status). Kustområde Oskarshamn (73/74) Kustområdet avvattnas av flera små vattendrag och hela området ligger i Oskarshamns kommun. Provtagning sker i Döderhultsbäcken, som passerar Oskarshamns tätort, och halterna av fosfor är höga (dålig status). Emåns avrinningsområde (74) Emån rinner i såväl Kalmar som Jönköpings län. Flera vattenförekomster i avrinningsområdet har övergödningsproblem. I Kalmar län bedöms sjön Hulingen och Silverån nerströms Hulingen ha för höga halter av fosfor (måttlig status). Kustområde Mönsterås (74/75) I kustområdet mellan Emån och Alsterån finns ett antal mindre vattendrag; Lillån och Habbestorpsbäcken som går ihop norr om Mönsterås och mynnar i Mönsteråsviken och Oknebäcken som mynnar söder om Mönsterås. Störst övergödningsproblem finns i Habbestorpebäcken som har otillfredsställande status och i Lillåns mynning (måttlig status). Även Oknebäcken bedöms ha något förhöjda halter av fosfor. Alsteråns avrinningsområde (75) Alsterån rinner i såväl Kronoberg som Kalmar län. I Alsterån finns endast två vattenförekomster som bedöms ha problem med övergödning och ett (Skälbrobäck, måttlig status) ligger i Kalmar län. Kustområde Nävraån (75/76) I detta kustområde mellan Alsterån och Snärjebäcken finns tre mindre vattendrag och Nävraån är det största. De norra delarna av området tillhör Mönsterås kommun och de södra delarna Kalmar kommun. Nävraån bedöms ha något förhöjda halter av fosfor och har måttlig status. Snärjebäcken (76) Snärjebäckens avrinningsområde ligger i Nybro och Kalmar kommun. Inga av avrinningsområdets 6 vattenförekomster bedöms ha problem med övergödning i dagsläget. Dock genomfördes den senaste provtagningen av näringsämnen i mynningen år 2010. Kustområde Kalmar (76/77) I kustområdet mellan Snärjebäcken och Ljungbyån finns flera mindre vattendrag och tre är statusklassade; Åbyån, Surrebäcken (även kallad Förlösabäcken), och Törnebybäcken. Alla vattendragen är hårt belastade. Störst övergödningsproblem finns i Törnebybäcken (dålig status). Även i Surrebäcken och Åbyån är halterna av näringsämnen förhöjda (måttlig status). Ljungbyån (77) Ljungbyån rinner genom Kronoberg och Kalmar län. Inga övergödningsproblem finns i de vattenförekomster som har bedömts men underlag för bedömning saknas i majoriteten av vattenförekomsterna. Halterna av kväve är höga i de nedre delarna av ån men ingen bedömning av status görs baserat på kväve. Kustområde Hagby (77/78) I det lilla kustområde Hagby finns några mindre vattendrag men inga är statusklassade. 13 14 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Hagbyån (78) Provtagning av näringsämnen saknas i stort i Hagbyåns avrinningsområde och provtagning sker endast vid mynningen. Den senaste provtagningen gjordes 2010 och baserat på denna bedöms vattendraget inte ha några problem med övergödning (god på gränsen till måttlig). Halltorpsån (78/79) Provtagning i Halltorpsån visar på övergödningsproblem nedströms Påryd och statusen här bedöms vara måttlig. Ingen bedömning är gjord för vattendragets övre delar. Bruatorpsån (79) Bruatorpsåns avrinningsområde är i stort sett helt beläget inom Torsås kommun. Huvudfåran rinner genom orterna Torsås och Söderåkra och ån har flera biflöden. Övergödningsproblem (måttlig status) finns i tre vattenförekomster i avrinningsområdet; Glasholmsån, nedre delen av Applerumsån och Torsåsån genom Torsås tätort. Grisbäcken och Brömsebäck (delar av kustområde 79/80) I detta kustområde som delas av Kalmar och Blekinge län finns de mindre vattendragen Grisbäcken och Brömsebäck. Grisbäcken har övergödningsproblem (måttlig status). Nättrabyåns avrinningsområde (81) De övre delarna av Nättrabyåns avrinningsområde ligger i Kalmar län. Den nedre delen av ån bedöms ha problem med övergödning men inga vattenförekomster i Kalmar län bedöms ha för höga halter av fosfor. Lyckebyåns avrinningsområde (82) Lyckebyån rinner genom Kalmar och Blekinge län. I avrinningsområdet finns det övergödningsproblem framförallt i de nedre delarna av ån. I Kalmar län har Bjurbäcken uppströms Emmaboda (måttlig status) samt huvudfåran nedströms Emmaboda (måttlig status) för höga halter av fosfor. Öland (119) Öland karakteriseras av ett flackt och mycket sjöfattigt landskap och det är svårt att avgränsa det exakta läget för många av vattendelarna mellan vattendragens avrinningsområden. Väster om landborgen (väg 136) rinner vattendragen ned mot Kalmarsund medan motsatta sidan avvattnar mot havet i öster. Alla större vattendrag mynnar på den östra sidan. Provtagning sker endast i vattendrag i Borgholms kommun och flera av dem har höga halter av fosfor; Grankullavikskanalen (otillfredsställande status), Bödakanalen (dålig status), Hornskanalen (dålig status), Hornsjön (måttlig status), Bäck via Hornsjön (måttlig status), Frönäskanalen (dålig status), Petgärdekanalen (dålig status), Skedemossekanal (otillfredställande status), Silverbäcken (dålig status), Strömmen (måttlig status), Bäck vid Runsten (otillfredställande status), och Pelnabrobäcken (måttlig status), har alla övergödningsproblem. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Tabell 7. Åtgärdsbehov och jordbrukets andel av detta. Åtgärdsbehov, fosfor och kväve Källfördelning Sjöar och HuvudavrinningsKustvatten Kustvatten vattendrag Jordbrukets andel område, hela totalt, kg P totalt, kg N totalt, kg P fosfor, % kväve, % Öland, 119 6 800 100 000 670 72% 89% Vimmerby, 67 (Motala ström) 41 000 140 000 200 62% 34% Vindån, 69 900 4 100 470 84% 19% Kust Loftahammar, 69/70 700 9 500 75% 33% Storån, 70 500 58 000 1100 63% 15% Kust Västervik, 70/71 2 800 55 000 1000 69% 28% Botorpsströmmen, 71 2 200 62 000 320 58% 17% Kust Riskeboån, 71/72 90 2 500 78% 11% Marströmmen, 72 700 19 000 55% 16% Kust Misterhult, 72/73 400 11 000 49% 16% Virån, 73 500 0 170 48% 21% Kust Oskarshamn, 73/74 400 4 200 190 21% 13% Emån, 74 11 000 0 95 38% 31% Kust Mönsterås, 74/75 800 22 000 220 12% 27% Alsterån, 75 2 000 0 24 21% 19% Kust Nävraån, 75/76 0 0 23 30% 69% Snärjebäcken, 76 700 0 20% 40% Kust Kalmar 76/77 1 800 33 000 620 41% 72% Ljungbyån, 77 2 100 21 000 20% 46% Kust Hagby, 77/78 90 800 49% 92% Hagbyån, 78 1 600 14 000 25% 51% Kust Halltorpsån, 78/79 400 3 300 130 28% 66% Bruatorpsån, 79 1 400 12 000 250 24% 43% Kust Grisbäck, 79/80 2 100 11 000 110 46% 68% Lyckebyån, 80 1 300 14 000 55 28% 14% Nättrabyån, 81 3 100 30 000 52% 28% Källfördelningen baseras på belastningsberäkningar i PLC5, SMED. Beräkningarna är gjorda i syfte att rapportera till HELCOM, baseras på förädling av indata från olika nationella databaser och bygger på data från 2005. Data och information finns på www.smed.se. I siffrorna i tabell 7 inkluderas åtgärdsbehov för hela huvudavrinningsområdet, dvs även de delar som ligger utanför länet. Åtgärdsbehovet beskriver den mängd kväve och fosfor som belastningen bör minskas med, för att vattenområdena ska få en god status. Det måste uppmärksammas att källorna till förluster av kväve och fosfor är fler än de ifrån jordbruket. Skogsmark, reningsverk, enskilda avlopp, industrier, samhällen är exempel på andra källor till dessa förluster. Förlusterna av fosfor till södra Östersjön från jordbruksmark, beräknas uppgå till i genomsnitt cirka 45 % i av det totala. För kväve utgör jordbrukets andel 38 %. Om man slår ut jordbrukets andel av åtgärdsbehovet på den areal åkermark som finns i respektive huvudavrinningsområde, blir det ca 0,14 kg fosfor per hektar i genomsnitt. I södra länet läcker jordbruksmarken ca 0,1-0,2 kg fosfor per hektar, motsvarande siffra för norra länet 15 16 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN är ca 0,6 kg fosfor per hektar. På motsvarande sätt kan man beräkna jordbrukets andel av åtgärdsbehovet för kväve till ca 1,4 kg per hektar åker. Läckaget från södra länet bedöms ligga på 17-19 kg kväve per hektar, medan det i norra länet läcker ca 5 kg kväve per hektar åker. Åtgärder för att minska förluster av fosfor från jordbruksmarken beskrivs övergripande i ett senare avsnitt. Det går att utöka animalieproduktionen i Kalmar län, givet att den inte medför en ökad belastning på länets vattenområden, och att man samtidigt genomför åtgärder som på ett kostnadseffektivt sätt minskar nuvarande belastning. Dricksvatten Tillgången till dricksvatten av god kvalitet och rätt mängd är mycket viktigt för all animalieproduktion. Vatten behövs såväl för djurens välbefinnande, tillväxt och produktion, som för rengöring och andra processer i djurhållningen. Tillgången på vatten kan tas för given, men redan idag kan vi se att vattenreserverna inte är outtömliga. Förändringar i klimatet med högre temperaturer och minskad nederbörd gör att även Kalmar län på sikt kan får problem med vattentillgången. För närvarande är det problem på Öland, där vattennivåerna nått problematiskt låga nivåer under vintern 2015/16. Om djurhållningen ska utökas måste tillgången på vatten både för djurhållning och för foderproduktion beaktas och säkerställas. På sikt kan klimatförändringarna komma att påverka tillgången på dricksvatten. Växtsäsongen förväntas bli längre. Detta leder dels till att växternas behov av vatten ökar, dels kan det leda till att grundvattnets återhämtningsperiod på vintern minskar. I normalfallet leder höstens och vinterns nederbörd till att förråden av vatten fylls på, men en längre växtsäsong gör att den tiden blir kortare. Somrarna förväntas bli torrare, och nederbörden kommer att falla mer intensivt och skyfallsliknande. Det senare leder till att det blir svårare att bevara vattnet, så att vattenmagasinen kan fyllas på. Enligt Regionala vattenförsörjningsplanen Kalmar län 2013, som Länsstyrelsen tagit fram, uppgår behovet av dricksvatten för hushållen till 17,5 milj m3. Det produceras drygt 22 miljoner m3, vilket används för dricksvatten, industri och jordbruk. Säsongsvariationen är stor, då det på sommaren åtgår betydligt mer vatten. Främst pga högre temperatur som ger ökad avdunsting, och pga befolkningsökning genom turism. Enligt SCB 2012 uppgår den totala vattenförbrukningen i Kalmar län till 58,3 miljoner m3. Industrin står för den största förbrukningen på 49%. Hushållen förbrukar ca 25% och jordbruket ca 15%. Resterande 11% är övrig förbrukning. Jordbruket i Kalmar län förbrukar enligt SCB 8,6 miljoner m3 vatten, varav djurhållningen förbrukar någonstans mellan 3 och 5 miljoner m3 dricksvatten. I djurhållningen förbrukas också spol- och diskvatten, vilket är lite svårt att uppskatta mängden av. Om animalieproduktionen skulle utökas med 10%, skulle vattenförbrukningen öka med i storleksordningen 0,5 miljoner m3. Ökningen skulle endast utgöra knappt 1% av den totala förbrukningen, men måste bedömas i skenet av en bristsituation. På Öland är problemen påtagliga redan idag, och det är också där vi har ca 30% av alla djur i länet. Hela 40% av länets mjölkkor finns på Öland, och de är de mest vattenkrävande djuren. Över hälften av djurens dricksvatten åtgår till mjölkproduktionen. Enligt SCB åtgår ca 3,4 miljoner m3 till bevattning i jordbruket. En utökad djurhållning kan också påverka behovet av bevattning, tex i de fall då det krävs en intensivare ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN odling av slåttervall för att tillgodose djurens behov av grovfoder. Hur mycket denna ökning av vattenförbrukning innebär, är svår att beräkna. Slutsatsen är att det vid en utökad djurhållning i framtiden blir allt viktigare att säkra en god tillgång av vatten i tillräcklig mängd och med en god kvalitet. Konkurrensen om det kommunala vattnet kommer att öka i framtiden. Det är dock inte säkert att jordbruket uteslutande ska förlita sig på kommunalt vatten. Det är förmodligen långsiktigt mest hållbart att ta ut vatten över större ytor, och kombinera kommunalt vatten med enskilda vattenkällor. I animalieproduktionen är det av yttersta vikt att den hygieniska kvaliteten är hög, vilket kan vara ett problem i enskilda vattenkällor. Numera finns dock tekniska lösningar på problemet, med tex UV-behandling, vilket är både praktiskt genomförbart och kostnadseffektivt. Vattenhushållning i jordbruket och konflikter Kommande klimatförändringar och framtida utbyggnad av animalieproduktionen ställer större krav på en säker tillgång på vatten, både för själva djurhållningen men också för produktion av foder till djuren. Med en längre växtsäsong och torrare klimat kommer behovet av bevattning i växtodlingen att öka. Odlingstekniken kommer också att utvecklas mot en noggrannare styrning av både produktionsmedel som gödsel och vatten. För att utnyttja jordarna optimalt kommer man att behöva tillföra vatten och näring efter vilka förhållanden som råder på platsen, sk precisionsodling. Ny teknik med GPS-styrning, kvävesensorer, och avancerad spridningsteknik gör detta möjligt. När det gäller bevattning måste även den ske med större noggrannhet än idag, med tanke på att vattentillgången kan bli en begränsande faktor i framtiden. Det är inte långsiktigt hållbart att bevattna med bevattningskanoner, där verkningsgraden och precisionen är låg särskilt vid blåsiga och soliga dagar. För att hushålla med vattnet bör bevattningen ske med ramper och under förhållanden som medger ett effektivt utnyttjande av vattenresurserna.Teknikutveckling med mer avancerade och förmodligen allt större maskiner, kanske förarlösa ekipage och krav på långa kördrag, kommer att innebära en fortsatt konflikt med biotopskyddsbestämmelserna i miljöbalken. Stenmurar och öppna diken kommer i allt större utsträckning utgöra ett hinder för att genomföra teknikutveckling och rationalisering av livsmedelsproduktionen. Modern odlingsteknik med effektivt utnyttjande av vatten, växtnäring och bekämpningsmedel ger minskad påverkan i naturmiljö och vattendrag. Det uppstår lätt en konflikt mellan miljömålen Ingen övergödning, Giftfri miljö och miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Det kommer att ställas allt högre krav på en allsidig avvägning vid tex handläggning av dispensansökningar för biotopskyddet. 17 18 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Tabell 8. Dricksvattenförbrukning i Kalmar län Vattenbehov, innevånare HÖGSBY TORSÅS MÖRBYLÅNGA* HULTSFRED MÖNSTERÅS EMMABODA KALMAR NYBRO OSKARSHAMN VÄSTERVIK VIMMERBY BORGHOLM* HELA LÄNET 433 600 m3 519 400 1 155 700 1 030 400 979 300 675 700 4 850 700 1 478 600 1 972 600 2 694 000 1 147 300 936 500 17 873 800 Vattenbehov, djur Andel av humanförbrukning 152 900 m3 179 000 612 900 221 000 336 100 65 500 473 800 149 400 85 900 479 700 293 300 733 900 3 783 400 35% 34% 53% 21% 34% 10% 10% 10% 4% 18% 26% 78% 21% * Siffran för Öland baseras på en ökad förbrukning under juli månad pga turism och sommarboende. Vattenförbrukningen baseras på att det åtgår 75 m3 per innevånare. Djurens förbrukning avser dricksvattenbehovet enlig Jordbruksverkets rapport vatten till husdjur 1999. Djurens förbrukning som andel av humanförbrukning visar att det är en förhållandevis hög djurtäthet i Borgholms kommun. Även djurens totala förbrukning är högst i Borgholms kommun. Mörbylånga har också en förhållandevis hög förbrukning av dricksvatten till jordbrukets djur. Därefter kommer Västervik, Kalmar och Mönsterås. Finns en efterfrågan på utökad animalieproduktion? Slaktdjur från nöt, gris, får och lamm Idag är självförsörjningsgraden på svenskt kött ca 50-60%. Konsumenterna efterfrågar i allt större utsträckning inhemskt producerat kött, gärna närproducerat. För att möta efterfrågan krävs en långsiktig strategi både för uppfödarna och för slakterierna. Nya produktionsplatser har förhållandevis lång avskrivningstid, vilket kräver en rätt stark tro på framtiden men också stabila möjligheter för avsättning av det som produceras. Nötköttsslakten vid KLS Ugglarps AB i Kalmar baseras idag till 65% på de kalvar som kommer från mjölkproduktionen. Dikoproduktionen bidrar till resten. Mjölkproduktion är för närvarande (mars 2016) satt under en stark ekonomisk press pga låga priser på världsmarknaden. Det gör att många funderar på att sluta, snarare än att bygga för en utökad mjölkproduktion. När den nedåtgående trenden vänder finns goda förutsättningar för att öka mjölkproduktionen igen, vilket kommer att ge ökade slaktvolymer. Det råder även brist på dikalvar. Här borde investeringsmöjligheterna vara stora redan idag. Grisproduktionen har under flera år varit på nedåtgående. Man har en vana av cykliska perioder med god och dålig lönsamhet. För närvarande är efterfrågan på svenskt griskött stor, och bör ge signaler om en produktionsökning. Många anläggningar är idag slitna och omoderna, varför det bör finnas både behov och goda möjligheter till investering. Får och lammproduktion har antalsmässigt varit ganska konstant under lång tid, även om en viss uppgång noterats de sista tio åren. Även här finns utrymme för en ökad produktion, då efterfrågan är större än tillgången på svenskproducerat får och lamm. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Slaktkyckling och ägg Idag slaktas cirka 36 % av Sveriges slaktkycklingproduktion på Öland. Branschens framtidsprognos är att konsumtionen kommer att öka med 5 % årligen. I Sverige utgörs konsumtionen till 35 % av importerad kyckling. Liksom för nötkött och griskött finns det anledning att tro att det finns en ökad efterfrågan på svenskproducerad kyckling. Salmonellafrihet och minimerad användning av antibiotika är viktiga faktorer ur ett konsumentperspektiv. Företrädare för länets slaktkycklingindustri bedömer att den samlade produktion kan förväntas öka med ca 35 % kommande 5-7 åren i länet. Idag finns ingen ledig kapacitet i befintlig produktion, utan det behövs nya produktionsytor. Den svenska produktionen av ägg har ökat årligen sedan 2005. År 2014 skedde en övergång från burhöns till frigående uppfödningssystem, varför produktionen sjönk något. Självförsörjningsgraden för ägg har legat mellan 85 % och 95 % sedan 2005. Det är svårt att få en bild marknadsläget för äggproduktionen i länet. Men eftersom den produktion som bedrivs i länet idag inte når upp till den omfattning som miljötillstånden medger, räknas det här inte med någon ytterligare ökning för tillfället. Mjölk Världsmarknaden för mjölkprodukter är minst sagt labil, bland annat beroende av politiska beslut om blockader som slår hårt mot den svenska mjölkproduktionen. Kostnadsläget är högre i Sverige än för många andra konkurrerande länder, vilket gör det svårt att få lönsamhet på en marknad med överskott. Näringens förmåga att ta ut ett högre mjölkpris för svenska mervärden är i dagsläget svag. Investeringsviljan grundar sig idag helt och hållet på företagarnas tro på framtiden. Att spekulera i framtida utbyggnadsbehov är närmast omöjligt. En snabb förändring i det världspolitiska läget kan snabbt ändra förutsättningarna. Man kan bara konstatera att Kalmar län har en mycket kunnig och effektiv kår av mjölkproducenter, som har haft och har en stark tro på framtiden, och som förmodligen även fortsättningsvis kommer att satsa på sin produktion. Var finns utrymme för utökning av animalieproduktion? Enligt företrädare för slakteribranschen finns det behov och efterfrågan av en ganska omfattande utökning, såväl inom nötköttproduktionen som gris- och lammköttsproduktionen. Även på kycklingssidan kan man förvänta sig en ökad efterfrågan. Inom mjölkproduktionen är en ökning av efterfrågan inte lika tydlig. I närtid handlar det nog mer om att trygga avsättningen för den produktion som finns. Man kan därför anta att antalet mjölkkor förändrar sig som hittills, dvs en måttlig minskning per år. Antalet producenter fortsätter dock att minska år från år, vilket innebär en kontinuerlig storleksrationalisering. 19 20 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Det är givetvis mycket svårt att göra en prognos eller bara spekulera i vad som kan komma att behövas. Som ett räkneexempel görs följande antagande: • • • • • • Antalet dikor för köttuppfödning fördubblas. Antalet får utökas med 50%. Antalet suggor ökar med 50%. Antalet slaktsvinsplatser ökar med 67%. Antalet platser för slaktkyckling ökar med 35%. Ökningen antas ske inom en 5-7 årsperiod Tabell 9. Areal- och dricksvattenbehov vid en antagen utökning: Arealbehov Ökning av nötkött lammkött griskött slaktkyckling Summa Åker, ha 5 700 300 3 500 2 200 11 700 Bete, ha 4 500 300 4 800 Dricksvattenbehov m3 456 300 7 300 147 518 40 600 651 700 En utökning enligt räkneexemplet skulle medföra ett ökat arealbehov med 11 700 ha åker. Utnyttjandegraden av länets åkerareal skulle öka från 64 % till 74 %, och det skulle fortfarande finnas cirka 32 000 ha outnyttjad åkermark som spridningsareal. Betesmarksarealen utgör som tidigare sagts ingen begränsning. Vattenförbrukningen ökar med cirka 650 000 m3, eller motsvarande cirka 17 % av djurens nuvarande förbrukning. Var finns arealen? Som tidigare nämnts finns mest ”ledig” areal i Västervik, Kalmar, Mörbylånga och Borgholms kommuner. Sammanlagt finns där 33 700 ha åkermark. Detta sagt med reservationen att all ”ledig” åkermark kanske inte är lämplig som spridningsareal. Fosforhalten i marken kan vara så hög att stallgödseln bör begränsas. Eller så kan åkermarken ligga i anslutning till vattenförekomster som redan har en dålig status ur växtnäringssynpunkt, varför begränsningar kan behövas eller särskilda åtgärder vidtas för att möjliggöra en utökning av antalet djur. Den tillgängliga arealen i övriga åtta kommuner räcker precis för hela utökningen av animalieproduktionen enligt räkneexemplet. Minst tillgänglig areal finns i Emmaboda och Högsby kommuner. Givetvis kan delar av en utökning även göras i dessa åtta kommuner. Mer betande djur ger mer biologisk mångfald Om antalet betande djur såsom nöt och får ökar, ökar också möjligheterna att uppfylla miljömålet Ett rikt odlingslandskap. När antalet djurhållande företag minskar, och främst mjölkproduktionen koncentreras, minskar också möjligheterna att hålla landskapet öppet och fritt från igenväxning. Om man satsar på en ökad dikoproduktion och fårproduktion, ökar möjligheten att hindra igenväxningen av ängs- och betesmark. Idag kan man konstatera, vid kontroll av miljöstöden, att många marker är för dåligt hävdade för att naturvärdena ska bestå. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Vilka åtgärder kan behövas vid en utökad animalieproduktion? Balansera fosfor Fosforförluster från åkermark är i första hand en vattenkvalitetsfråga. Då förlusterna i absoluta tal är mycket små, är det ingen resursfråga för jordbruket. På jordar med fosforklass IV-V enligt markkartering är det önskvärt att inte ytterligare öka markens förråd av fosfor, för att minska riskerna med eventuella förluster av fosfor till vattendrag. Då kan det vara motiverat att sänka gränser för fosfor från 22 kg/ha till en nivå som innebär att man tär på markens förråd av fosfor. Det kan göras efter en växtnäringsbalansberäkning i de enskilda fallen. Att tära på markens förråd av fosfor är en mycket långsam process, som ger resultat först på lång sikt. Genom att räkna på hur mycket fosfor som bortförs med grödan, kan man tex begränsa givan till halva bortförseln för att åstadkomma ett tärande på markens förråd. Stallgödselns innehåll av kväve är också värdefullt för brukaren att sprida på så stor areal som möjligt, för att minska behovet inköpt kväve. Dessutom återförs organisk substans som vidmakthåller mullhalten i marken. Därför kan det vara motiverat att inte begränsa stallgödseltillförseln helt på jordar med ett högt fosforinnehåll. Ett observandum är också att om en produktionsplats kan visa på en neutral eller tärande balans av fosfor, innebär etableringen inte nödvändigtvis någon ytterligare belastning på de sjöar och vattendrag som kan finnas i närheten. I tillståndsprocessen bör man då rikta in sig på att diskutera hantering av gårdens gödsel, samt åtgärder för att minska markens förluster av befintlig fosfor. Eftersom åtgärder som sätts in för att minska markens förråd av fosfor inte kan avläsas förrän efter minst ett decennium, är det viktigt att åtgärder också vidtas för att minska transporter och förluster från åkermarken. Här följer förslag på några åtgärder som kan sättas in, och deras förväntade effekter. Redovisningen är hämtad från rapporten ”Fosforförluster från jordbruksmark – bakomliggande orsaker och effektiva motåtgärder” utgiven av Stiftelsen Lantbruksforskning 2015. Överutfodring och foderförluster Det är viktigt att anpassa utfodringen för att undvika överutfodring av fosfor. Det är således viktigt att känna till både innehållet av fosfor i djurens foder, men också vilken sammansättning djurens träck har. Idag finns kunskap om gränsvärden för fosfor i träck, vid vilket en överutfodring kan befaras. Fosforförluster kan också uppstå vid utfodring utomhus, i rasthagar eller i betesmarker. Foderrester och upptrampning av jorden kan leda till fosforförluster via ökad ytavrinning. Hårdgjorda ytor i anslutning till utfodringen utgör också en riskfaktor i sammanhanget. Att hålla rent på dessa ytor, samt att anlägga skyddszoner mellan hage och vattendrag minskar riskerna för förluster. Odlingsåtgärder Strukturförbättrande åtgärder är positivt ur fosforläckagesynpunkt. Strukturkalkning på lerjordar och konventionell plöjning, som förbättrar markens struktur, tenderar att minska fosforförlusterna. Fånggrödor, som i första hand är till för att minska kväveförluster, riskerar att öka förlusterna av fosfor. När det gäller fosforgödsling är 4R-principen viktig. Rätt mängd, rätt placering, rätt tidpunkt och rätt metod är viktigt för att utnyttja fosforn och minimera 21 22 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN förlusterna. Dvs gödsling efter grödans behov och markkartering, gödsling på våren och gödsling med myllningsteknik. Åtgärder längs vattenvägar Fältförsök visar att förluster via ytavrinning kan minskas med gräsbevuxna kantzoner. Åtgärden bör riktas till de områden där det sker ytavrinning för att få effekt. Annars kan effekten bli densamma som för fånggrödor, dvs de utgör en risk för utlakning av löst fosfor. Andelen löst fosfor ökar efter att fångrödan utsatts för frost Fosfordammar fångar främst partikelbunden fosfor, och kan ha en betydande effekt om mängden vatten som dammen mottar är begränsad. Ett för stort flöde minskar avsättningen av fosfor. Placeringen av en fosfordamm bör därför avvägas noga. Faktorer som har betydelse är sluttande fält, hög lerhalt och hög fosforhalt och hydrologisk belastning. En fosfordamm kan även kombineras med reaktiva filter. Kritiska källområden och riskjordar På sluttande mark finns en större risk att fosfor transporteras bort och når sjöar och vattendrag. Markstrukturen har också stor betydelse för markens förmåga att kvarhålla fosfor. Erosionsbenägenheten är av stor betydelse för fosforförlusterna. Lerjordar är mer erosionsbenägna än sandjord, varför lerhalt är en viktig indikator. Markens mättnadsgrad, dvs markens innehåll av lättlösligt fosfor, påverkar också risken för förluster. Det är i dessa olika typer av riskområden, som åtgärder mot förluster bör sättas in. Minska förlusterna av kväve Förluster av kväve uppstår genom att kvävet utlakas till sjöar, vattendrag och kustvatten. Förluster sker även genom denitrifikation i marken, vilket innebär att kvävgas avgår till atmosfären. Dessutom avgår ammoniak från stallar och vid hantering av stallgödsel. Även ammoniakdeposition kan ge påverkan på vattenförekomster. När det gäller att begränsa förlusterna av kväve, följer detta i mångt och mycket åtgärder för fosfor. En balanserad gödsling med behovsanpassning, rätt teknik, rätt tidpunkt och rätt placering är grunden även här. Mycket kunskap finns idag, inte minst inom det framgångsrika rådgivningsprojektet Greppa Näringen. Att minska ammoniakförlusterna är kanske det svåraste, såväl tekniskt som kostnadseffektivt. Mycket går att göra med lagring och hantering av stallgödsel, medan det är betydligt svårare och ofta dyrare att begränsa förluster i stallar och med ventilationen. Minimerad jordbearbetning, vårplöjning, odling av fånggrödor, reglerbar dränering, stallgödsling med ramp eller myllningsaggregat, vårspridning av stallgödsel, täckning av gödselbehållare, optimerad stallmiljö avseende temperatur och ventilation, anpassad utfodring är några exempel som kan vidtagas för att minska förluster av växtnäring till såväl luft som vatten. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Biogas och gödselseparering Produktion av biogas har en stor potential att utvecklas i Kalmar län, särskilt med tanke på djurhållningen och all den gödsel som där produceras. Slakteriavfall och matrester utgör också värdefullt substrat till rötning för biogas. Redan idag produceras biogas vid anläggningar i Kalmar och i Västervik, och liknande anläggningar projekteras i Mönsterås och på Öland. På gårdsnivå finns ett par anläggningar främst avsedda för framställning av värme. Ytterligare satsningar är att vänta, och ligger helt i linje med målsättningen att Kalmar län ska vara fossilbränslefritt 2030. Flera utredningar de senaste åren visar på möjligheterna att framställa biogas, och därmed minska beroendet av fossila bränslen. Gemensamt för dessa utredningar är, att tillgången på substrat för rötning från gödsel och andra källor är tillräckligt stor för att täcka kommande behov av biogas. Att framställa biogas av stallgödsel kan vara ett led i att möjligöra en utökad djurproduktion i Kalmar län. Växtnäringsämnena reduceras inte i processen, utan finns fortsatt kvar i systemet. Viss omfördelning av kväve och fosfor sker om olika gödselslag blandas, tex nöt- och svingödsel, vilken kan vara positivt både ur miljösynpunkt och växtsynpunkt. Andelen växttillgängligt kväve ökar i rötningsprocessen, vilket är positivt då grödan lättare kan tillgodogöra sig näringen. Det innebär i sin tur att behovet av handelsgödsel minskar. Detta förutsätter givetvis att biogödseln sprids vid optimal tidpunkt på våren eller i växande gröda. Även förlusterna av ammoniak minskar vid rötning och framställning av biogas, siffor upp till 30% nämns i några rapporter. Mängden fosfor förändras inte nämnvärt när stallgödsel processas till biogödsel, annat än i de fall som nämnts när olika djurslags gödsel blandas. Gödsel från grisar har ett högre innehåll av fosfor än nötgödsel. Att omfördela fosfor från djurtäta områden till områden där det är brist på fosfor, skulle vara positivt ur miljösynpunkt och det är en förutsättning för att möjliggöra en utökad djurhållning i redan djurtäta områden. Att flytta stora mängder av stallgödsel eller biogödsel är kostsamt, vilket gör att intresset att köpa eller ta emot gödsel minskar med avståndet till produktionsplatsen. Att separera gödsel skulle kunna vara en lösning på det problemet. Olika typer av gödselseparering har studerats av bla Hushållningssällskapet. Separeringen innebär att man delar upp gödseln i en våtare fraktion och en torrare fraktion. I den våtare fraktionen stannar merparten av kvävet men också kalium, medan man i den torrare fraktionen återfinner merparten av fosforn. Man pratar om två olika typer av separering, högteknologisk och lågteknologisk. Den högteknologiska separeringen ger att högre ts-halt i den torrare fraktionen, och därmed en högre koncentration av fosfor. Den anses i dagsläget alltför kostsam för att vara kommersiellt gångbar. Den lågteknologiska tillämpas i viss utsträckning idag bla i Danmark. En torrare fraktion av biogödseln skulle vara lättare och mer ekonomiskt försvarbart att transportera längre sträckor, vilket skulle kunna möjligöra en utökning av animalieproduktionen i djurtäta områden. 23 24 ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Summering Djurhållningen i Kalmar län är viktig för företagens sysselsättning och lönsamhet, och för att förse konsumenterna med inhemska livsmedel. Den är också viktig för den biologiska mångfalden och många värden kopplade till länets kultur- och naturmiljöer. Det ställs stora krav på dagens djurhållning, så att den bedrivs på ett miljövänligt sätt och med god djuromsorg. Att utöka djurhållningen innebär att mycket hänsyn måste tas. En hållbar utveckling av länets jordbruk är viktig för att långsiktigt säkra naturmiljön och tillgången på livsmedel med hög kvalitet. Här måste näringen och beslutande myndigheter tillsammans skapa förutsättningar så att naturresurserna mark och vatten bevaras, samtidigt som livsmedelsproduktionen kan bedrivas på ett företagsekonomiskt fördelaktigt och hållbart sätt. Det finns goda möjligheter att utöka animalieproduktionen i länet. Areal för foderproduktion och spridning av stallgödsel finns. Klimatet och odlingsförhållandena är gynnsamt för en hållbar utveckling av jordbruket, under förutsättning att nödvändiga hänsyn tas och förebyggande åtgärder utförs. Det förutsätter god hushållning med vatten till djur och till bevattning. Påverkan på sjöar, vattendrag och kustvatten måste minimeras. Åtgärder måste genomföras för att förbättra status där denna är sämre än god. ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Bilaga 1 Åtgärdsbehov 25 26 Bilaga 2 Åtgärdsbehov ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN Bilaga 3 Åtgärdsbehov 27 Källförteckning SJVFS 2015:21 Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) ommiljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring; Jordbruksverkets statistikdatabas Statistik över djurhållning inom huvudavrinningsområden i Kalmar län, SCB Rekommendationer för gödsling och kalkning 2016, Jordbruksverket Förluster från jordbruksmark – bakomliggande orsaker och effektiva motåtgärder, Stiftelsen lantbruksforskning Regional vattenförsörjningsplan Kalmar län 2013, Länsstyrelsen Kalmar län Vatten till husdjur, Jordbruksinformation 13-1999, Jordbruksverket Läckage av näringsämnen från svensk åkermark, Naturvårdsverket Rapport 5823, nov 2008 Fosforförluster från jordbruksmark – vad kan vi göra för att minska problemet, Jordbruksverket, jordbruksinformation 27-2008 Information från Jonas Tunestål, vd för KLS Ugglarps AB Information från Martin Lindström, vd Guldfågeln AB Information från Per-Göran Sigfridsson, lantbrukare och More Biogas Information från Hans Nilsson, växtnäringsexpert Greppa Näringen och Länsstyrelsen Skåne ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN 29 Småbrukarens sista bön till experten ”Vi tillstår nu, att vi varit förmätna och strävat emot och i oklok självkänsla försökt värja oss mot er, ni som kallas experter. Vi har nu nått därhän, att vi själva inser det meningslösa i att försöka forma vår egen verklighet, därför att vi plötsligt kommit att förstå att ni skapat er existens ur våra liv, och att vi finns till endast för er skull. Beundransvärt är det, att ni utan att ha någon del i vår vardag eller historia tillägnar er vissheten att förelägga oss hur den ska gestaltas. När vi nu ser tillbaka på vad vi felat, hur beundransvärd har då inte er finkänsla alltid varit, när ni gett oss ert ord, då ni lyssnat till oss och låtsas förstå, samtidigt som ni dolt era ansikten bakom utredningarnas mysterier. Med tillit överlämnar vi oss nu åt er och ser och hör i våra apparater, hur ni lever vårt liv åt oss. Hur bländade är vi inte av allt stort ni kallar er: politiker, byrådirektörer, lantbruksdirektörer, konsulenter, ministrar. I minsta detalj har ni så vist planerat våra liv, att utdöendet blivit det enda som överlämnats åt oss själva som en eftergift åt den enskildes rätt.” Citatet är hämtat ur Minnesbok över den svenske bonden, Sune Jonsson 1971. Ovanstående beskriver jordbrukarens upplevelse av hur myndigheterna på 50, 60- och 70-talet bestämde hur jordbruket skulle utvecklas, utan någon dialog eller förståelse för den enskildes rätt. Mycket har hänt sen dess, men kanske det fortfarande kan upplevas som om det aldrig upphört. I Kalmar län är vi numera kända för att vi har en bred dialog mellan näringsidkare, organisationer och myndigheter för att söka lösningar i samförstånd – låt det fortsätta så! 391 86 Kalmar 010-223 00 00 kalmar@lansstyrelsen.se www.lansstyrelsensen.se/kalmar
© Copyright 2024