mitt i trafiken

MITT
I TRAFIKEN
Nr 1 2016
En kunskapstidning om trafiksäkerhet
Låset kärvar
Väljs bort av rattfyllerister
4
UTVECKLING
Självkörande bilar
snart verklighet
13
PSYKOLOGI
Ditt uppförande
i trafiken smittar
32 JURIDIK
1 500 förare
smet från sin dom
INNEHÅLL
Självkörande bilar
– inte ”om” utan ”när” 4
Halkvarning
för tungtrafiken
6
Underkänd
blev godkänd
14
Foto: Staffan Gustavsson
DUP-projektet
klart för start
16
Myt att kvinnor närmar sig
manlig körstil_____________________sid 8
Ditt uppförande smittar__________ sid 13
Det finns inga förhandsbesked______ sid 18
Notiser___________________ sid 19
Alkolås ratas efter rattfylleri_________ sid 20
Olycksstatistik med frågetecken_______ sid 21
Olovlig körning eller inte?_________ sid 22
Lindrigt skadad för livet_____________ sid 24
Den ömtåliga hjärnan______________ sid 27
EU vill se handlingsprogram_________ sid 28
Brist på rutiner fördröjer
ökad användning av elbilar _________ sid 29
Ladda bilen utan sladd__________ sid 30
Samutnyttjade p-platser ________ sid 31
1 500 smet från domar för
fortkörning eller rattfylleri__________ sid 32
Säkra stråk ska öka cykelpendling ___ sid 34
Framtidens bilrutor _______________ sid 35
Otydliga regler skapar irritation____ sid 36
Smartphone kan ge snabbare SOS___ sid 37
Sjunkande dödssiffror i New York ___ sid 37
En oväntad vänskap_______________ sid 40
Fler trafikskolor i konkurs
__________ sid 38
Nu kommer nytt material för mc_____ sid 39
Titta in på Mitt i Trafiken på webben!___ sid 39
2 Mitt iför
Trafiken
• Nr___________
1 2016 sid 39
Ny blankett
tolkhjälp
Eftertänksam expert
Förhåll dig till mobiltelefoner i bilen
som till alkohol: Lägg upp en plan i
­förväg för hur du ska agera! Det säger
­Katja Kircher, forskare på VTI i Linköping
och en av de experter som dåvarande
MITT
I TRAFIKEN
En kunskapstidning om trafiksäkerhet
Utgiven av Sveriges Trafikskolors
Riksförbund
Adress:
Järvgatan 4
261 44 LANDSKRONA
Telefon: 0418-40 10 00
Fax: 0418-132 50
E-post: info@str.se • www.str.se
regeringen förlitade sig mest på när
mobiler och sms:ande i bil diskuterades
som ivrigast. Mitt i Trafiken träffade henne för att tala om upp10
märksamhet och distraktion.
Medverkande i detta nummer:
Zandra Erikshed, Catarina Gisby,
Johan ­Granath, ­Staffan Gustavsson,
Britta Linebäck, ­Karin Söderlund Leifler,
Ivana Vukadinovic, Eva Bergstedt
Tryck:
Alatryck, Vadstena
ISSN: 1653-9508
Vill du prenumerera?
Kontakta STR Service AB
Tel: 0418-40 10 00
Fax: 0418-132 50
Ansvarig utgivare:
Berit Johansson
Pris:
För icke medlemmar: 250 kr/år
Redaktörer:
Catarina Gisby och Johan Granath,
Redakta Reportage
Tel: 0768-82 75 00, 0708-62 05 83
e-post: catarina@redakta.se
johan@redakta.se
Layout/original:
Forma Viva, Linköping
Omslagsbild: Staffan Gustavsson
Manusstopp för nr 1: 10 maj 2016
Mitt i Trafiken finns också på nätet
www.mittitrafiken.se
Eget ansvar bättre än kontroll
Branschen är inte motståndare till tillsyn
men vi tyngs av de höga räkningarna.
Och det finns de av oss som undrar vad
man får för pengarna, i synnerhet de trafikskolor som inte har hört av myndigheten
under året som gått, eller de som endast
haft tillsyn i form av ett timmeslångt telefonsamtal.
Men jag ska inte bara förmedla gnäll.
Jag hoppas mycket på en utveckling och
omdaning av tillsynen. En utveckling
där man som företag med sin bransch­
organisation i ryggen kan få ta ansvar för
kontroller och förbättringsarbete i stället
för att vara hänvisad till det system vi har
i dag. Det glädjer mig att läsa det som
står i utredningen ”Uppdrag för regler
för trafikskolor och förarutbildare” (presenterad i oktober 2015):
”Transportstyrelsen fortsätter att utreda
förutsättningar för egenkontrollprogram
där branschen kan ta ett större eget
­ansvar för kontroll och kvalitetssäkring
av sina medlemmars verksamheter. I det
fortsatta arbetet ska konkreta förslag tas
fram och prövas i en försöksverksamhet.”
Vidare står det så här:
”Transportstyrelsen avser att i början av
2016 inleda arbetet med att utreda förutsättningar för nämnda försöksverksamhet.
/…/ Efter genomförd försöksverksamhet
utvärderas resultatet genom Transport­
styrelsens försorg. När utvärderingen
och analysen av densamma är klar återkommer Transportstyrelsen till regeringen
med en konsekvensanalys och ett even­
tuellt förslag till nödvändiga författnings­
förändringar för ett permanent system.”
Branschen är, som sagt, inte emot tillsyn,
men vi vill i likhet med utredningen
­utveckla den och ge företagen möjlighet
att arbeta med egenkontroll och ett större
ansvarstagande. En investering i kvalitetsarbete ska löna sig. Myndigheten påpekar
inte sällan att tillsynen har ett stort värde
i och med att så många anmärkningar
­noteras när tillsyn sker. Bristande rutiner
kommer i dagen.
Vi inom STR vill dessutom tänka ett steg
vidare – ­kanske är det klokaste inte att
kontrollera mer, utan i stället lägga över
ansvar på dem man vill kontrollera?
Och införa ­incitament.
Inga fördelar eller incitament finns i dag
för de företag som har ”mycket väl godkänt” i jämförelse med de företag som ­
har ”med knapp nöd godkänt”. För många
företag är tyvärr tillsynen enbart för­
knippad med en utgift som du, oavsett
hur strukturerad och ordningsam du är,
måste betala.
Här skulle jag vilja tillägga att incitament
är viktiga också för de kunder som väljer
att genomföra en hel utbildning enligt
kursplan: Välutbildade kunder har i dag
inga som helst fördelar jämfört med
­kunder som chansar sig fram på vägen
till körkortet. (Nyligen fick jag information
om en aspirant som bokat sitt 39:e körprov.) Andelen elever som väljer en hel
­utbildning minskar stadigt – och underkännandegraden ökar.
Så det arbete Transportstyrelsen avser
att inleda är viktigt och välkommet.
Vi behöver ett förändrat och modernare
förarutbildningssystem.
Foto: Staffan Gustavsson
S
å här års har trafikskolorna fått ett
brev med en faktura på tillsyns­
avgifter. För många är det den
­sämsta tiden på året ekonomiskt sett.
­Därför finns det önskemål om att byta
­betalningsmånad eller åtminstone ha
möjligheten att dela upp kostnaden
på flera tillfällen, men detta verkar vara
ogörligt.
Ledarkommentar
Berit Johansson, förbundsordförande
För många företag
är tyvärr tillsynen
enbart för­knippad med
en u
­ tgift som du, oavsett
hur s­ trukturerad och
­ordningsam du är,
måste betala.
Jag hör till dem som med obotlig optimism tittar framåt. Förändringar sker.
En del vare sig vi vill det eller inte, andra
för att vi eftersträvar dem, och för att
tiden blir allt mer mogen för dem.
Det finns så mycket erfarenhet och
­kunskap i vår bransch. Detta bär vi med
oss. Min f­ örhoppning är att förändringarna
som sker är av godo.
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 3
Självkörande bilar kan vara närmare än vi
tror. Inte minst på grund av utvecklingen i
USA där den federala trafiksäkerhetsmyndigheten kommit med ett viktigt yttrande.
På svensk mark hölls nyligen ett ­seminarium
i Sveriges riksdag om autonoma fordon.
­
Volvo Cars var en av initiativtagarna.
Stefan Bengtsson, rektor för Chalmers, talade inför en fullsatt förstakammarsal.
Inte ”om”utan ”när”
Volvo i startgroparna med självkörande bilar
Håkan Samuelsson, vd Volvo Cars.
Att svensk fordonsindustri, bland
annat i form av Volvo, har ett starkt
intresse i utvecklingen av autonoma fordon är knappast någon
överraskning. Under 2017 kommer
företaget att inleda ett storskaligt
försök med 100 självkörande bilar
i Göteborgstrafiken inom Drive
Me-projektet.
V
olvo Cars vd Håkan Samuelsson
var på plats vid seminariet för att
tala, liksom andra företrädare för
företaget. Inbjudan till seminariet kom
dock ifrån riksdagsledamöterna Mattias
Anna Johansson, infrastrukturminister.
Sundin, Liberalerna och
Pia Nilsson, Socialdemo­
kraterna, tillsammans
med Driv­­e Me-projektet.
– ”Hot eller möjlighet”
kallar vi seminariet, sade
Mattias Sundin. Själv är
jag inne på möjlighets­
spåret, där det mest posi­
tiva är säkerheten. Jag gis­
sar att det om 20 år inte
kommer att vara tillåtet
att köra bil som i dag.
Ola Boström, forskningschef Autoliv, Mattias Sundin, Liberalerna.
Först ut av de inbjudna
4 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
talarna var infrastrukturminister Anna
Johansson (S) som menade att vi i Sverige
traditionellt är bra på de möjligheter som
ny teknik ger. Hon påpekade, liksom flera
talare, att utvecklingen av autonoma for­
don kan driva på och samverka med ut­
vecklingen mot ökad trafiksäkerhet, färre
fordon och parkeringar i städerna, liksom
minskade klimatutsläpp.
– Självkörande fordon kan bli viktiga för
att nå flera mål men också för att stärka
Sverige som industri- och exportnation,
sade Anna Johansson.
Anna Johansson berättade också att
det pågår en utredning som bland annat
ska analysera behovet av regeländringar
för försöksverksamhet med självkörande
fordon. Den delen av utredningen ska vara
klar den första april 2016 och övriga delar,
bland andra om ansvar och juridik, ska re­
dovisas 28 november 2017.
Volvo Cars vd Håkan Samuelsson beto­
nade i sitt tal Volvos mål om att ingen ska
dö i en Volvobil från år 2020. Han konsta­
terade också att bilindustrin i och med
digitalisering och autonoma fordon står
inför ett enormt skifte, vilket är en möjlig­
het för Sverige. Han sade också att det be­
hövs en policy och ett ramverk för utveck­
Självkörande
Genombrott i USA
för självkörande bilar
USA öppnar på allvar för så kallade
autonoma bilar. Detta genom att
den amerikanska trafikmyndigheten, NHTSA, ger juridisk status åt
självkörande system som förare.
Det handlar bland annat om IT-­
jätten Googles fordon.
I
lingen, men att riksdagen som lagstiftare
bör gå försiktigt fram.
– Vad krävs av lagen och vems är an­
svaret för de autonoma fordonen – till­
verkarens eller förarens? Det är svårt att
överblicka i dag, sade Håkan Samuelsson.
Ola Boström, forskningschef på Au­
toliv sade att en nära dialog och samar­
bete mellan exempelvis industri, utbild­
ning och forskning kommer att spela stor
roll. Han vill också se en stegvis utveck­
ling som gör att aktörer kan växeldra.
– Vi har starka traditioner på trafiksä­
kerhetsområdet. Volvo var först med tre­
punktsbälte och Autolivs sensorer och
krockkuddar räddar tusentals liv.
Sist ut bland de namnkunniga talarna
var Chalmers rektor Stefan Bengtsson
som bland annat pratade om att utveckla
den svenska samverkansmodellen, men
också om autonoma bilars betydelse för
trafiksäkerheten.
– Det gör inte så mycket om bilen inte
kan köra för fort när restid kan användas
för jobb.
I det efterföljande panelsamtalet fick
deltagarna bland annat ge sin bild av när
– inte om – självkörande bilar kommer
att rulla i trafiken i Sverige. Svaren varie­
rade från ”inom fem–tio år”, till ”2050”.
Text: Johan Granath
Foto: Staffan Gustavsson
debatten om självkörande bilar har
uppfattningen hittills varit att ett så­
dant fordon snabbt ska kunna övertas
av en mänsklig förare vid en hotande hän­
delse. Detta handlar om att fordon i juri­
disk mening måste ha en förare, eftersom
ansvar måste kunna utkrävas vid en
olycka. Men forskningsvärlden är ganska
överens om att det är komplicerat och rent
av olämpligt att en människa på mycket
kort tid ska kunna gå från passivitet till att
överta körningen vid ett tillbud. Därför
har åtminstone Google velat utesluta
mänskliga förare i sina försöksbilar som
rullat i Kalifornien sedan 2010.
Enligt Dagens Nyheter har den ameri­
kanska federala trafikmyndigheten NHT­
SA (National Highway Traffic Safety Ad­
ministration) nu kommit med ett betydel­
sefullt uttalande i ansvarsfrågan. Detta kan
komma att lossa den juridiska knuten kring
självkörande fordon, eftersom myndighe­
ten i skrivelsen hävdar att robotförare kan
anses vara förare i juridisk mening: ”Man
kan tolka förare eller operatör som det själv­
körande systemet”, skriver NHTSA.
I korrespondens mellan Google och
NHTSA framgår också den digitala jät­
tens syn på relationen mellan människa
och självkörande fordon. Enligt DNs rap­
portering menar företaget att den största
faran med en autonom bil är att en mänsk­
lig förare ska kunna ta kontroll över den.
Att frågan om lagstiftning och ansvar är
viktig illustreras också av att vd:n för Volvo
Cars, Håkan Samuelsson, vid ett seminari­
um i Washington under hösten 2015 tog
upp frågan om autonom körning. I sitt tal
betonade han vikten av att USA:s delstater
samordnar sin lagstiftning på området. I
annat fall kan landet – speciellt vissa delstater
– förlora sitt försprång i utvecklingen. Vid
seminariet sade Håkan Samuelsson också att
Volvo kommer att ta ansvar för sina autono­
ma fordon som krockar, vilket också anses
som ett viktigt uttalande.
Enligt delstaten Kalifornien, där Google
bedriver sin verksamhet, är självkörande
bilar säkra. En rapport från delstaten visar
att antalet olyckor är mycket få och i näs­
tan samtliga fall orsakade av fordon med
mänskliga förare. Den 14 februari 2016
inträffade dock en olycka med en av
Googles självkörande Lexusmodeller. Bi­
len ska i låg fart ha kört in i sidan på en
buss och detta anses vara den första olyck­
an med ett självkörande fordon som vål­
lande. Google har i ett uttalande hävdat att
de tar ett visst ansvar för händelsen.
Johan Granath
Vad är en självkörande bil?
Enligt standardiseringsorganisationen
SAE finns fem nivåer av självkörning, där
den första nivån handlar om renodlade
hjälpsystem, den andra om att bilen i lägre
farter kan gasa, bromsa och styra själv.
Den tredje problematiska nivån är när
bilen kör själv men föraren ska kunna ingripa om tekniken fallerar. Det problematiska
anses vara att en mänsklig förare inom
s­ ekunder ska kunna identifiera vad som
håller på att hända och ta över ansvaret
för körningen. På den fjärde nivån kör
bilen själv utan förväntat mänskligt stöd
(Volvos Drive Me-projekt).
Den femte nivån är den högsta och innebär att bilen saknar ratt.
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 5
Halkvarning
Brist på riskutbildning för tungtrafiken
kan hota trafiksäkerheten anser flera instanser
Det saknas riskutbildning med
koppling till halka inom utbildningarna för buss- och lastbils­
förare. En brist menar flera
­instanser, bland dem STR.
Men Transportstyrelsen ser inte
några skäl för att införa sådan
u
­ tbildning.
Riskutbildning
6 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
F
örutom STR anser till exempel NTF
att det borde vara krav på riskut­
bildning med halkkörning för de
tunga behörigheterna. NTF hänvisar bland
annat till att de nordiska grannländerna
Norge och Finland har sådan utbildning.
Michael Axelsson är STR:s vice ordfö­
rande och ansvarig för de tunga behörig­
heterna inom förbundet. Han menar att
det i dag finns en allmänt låg respekt för
hastighet bland många nya buss- och last­
bilsförare.
– Många kör helt enkelt för fort och vissa
åkerier tvingas sätta hastighetsspärrar i
sina fordon. Därför vore det rimligt med
en riskutbildning för tungsidan. Det skul­
le definitivt ha betydelse för trafiksäkerhe­
ten, säger Michael Axelsson.
Han ger inte mycket för argumentet att
alla som tar buss- eller lastbilskörkort re­
dan har en genomförd riskutbildning för
bil- eller motorcykelkörkort.
– Det förekommer ofta missförstånd när
det gäller bromssträckor på tunga fordon.
Det är en helt annan sak, helt andra kraf­
ter och rörelser, än i personbil. Det skulle
betyda mycket om man fick vara med om
det under sin utbildning.
Samtidigt är det relativt ovanligt med
buss- och lastbilsolyckor och dödsfallen i
sådana sammanhang är få. Michael Axels­
son menar dock att man måste se bortom
dödsolyckorna.
– När vi pratar med myndigheterna om
de här frågorna så är deras uppfattning
ofta att ingen dör. Men några dödsfall är
det, liksom skadade och lidande. Dessut­
om kostar dessa olyckor. En lastbil med
livsmedel kan ha en last värd miljontals
kronor.
Det finns redan i dag exempel på utbild­
ningar där man genomför någon form av
praktiskt riskmoment, bland annat halk­
bana. Men det är inte obligatoriskt och
möjligheterna finns heller inte alltid, efter­
”
När vi pratar med
­myndigheterna om de
här frågorna så är deras
uppfattning ofta att
­ingen dör. Men några
dödsfall är det, liksom
skadade och lidande.
som halkbana bland annat kräver tid, for­
don och lärartid.
Ett tillfälle att utbilda inom riskområdet
skulle kunna vara YKB. Men enligt Michael
Axelsson är det svårt med nuvarande regel­
verk. Bland annat försvårar reglerna om
sammanhållen utbildning om minst sju
timmar.
– Jag tycker att det skulle kunna fungera
men inte enligt dagens föreskrift. Där har
Transportstyrelsen tolkningsföreträde och
det saknas utrymme för en meningsfull
riskutbildning.
Han tror dock att branschorganisatio­
nerna, till exempel bussbranschen, Sveri­
ges åkeriföretag och STR skulle kunna
prata sig samman kring ett bra upplägg.
– Det finns ett stort intresse av att öka
trafiksäkerheten, säger Michael Axelsson.
Karin Michaelsson är utredare på Trans­
portstyrelsen och menar att det i dagsläget
saknas motiv för att införa en riksutbild­
ning med eller utan halkutbildning, för de
tunga behörigheterna.
– Det är egentligen så enkelt som att
inget talar för att det behövs. Till exempel
är det idag ingen negativ olycksutveck­
ling, vilket det var innan införandet av
risk­utbildning för bil och mc.
Hon menar att det måste finnas ett ve­
tenskapligt stöd – siffror som till exempel
visar att antalet olyckor med tunga fordon
ökat – för att frågan skulle vara aktuell. I
dagsläget finns inga sådana siffror. Samti­
digt säger Karin Michaelsson att det heller
inte finns några färska studier på hur
olycksdrabbad den tunga sektorn är med
En riskutbildning för tungsidan skulle
ha betydelse för trafiksäkerheten, menar
Michael Axelsson, STR.
svenska förare inblandade när det kom­
mer till halka och vinterväglag.
– Om staten ska besluta om en riskut­
bildning så krävs det att man först kan
konstatera att olyckstalen ökar. Man mås­
te ha bevis.
Att utreda detta finns varken på myn­
dighetens eller infrastrukturminister Anna
Johanssons agenda. Ministern har också
relativt nyligen avfärdat idén om en risk­
utbildning för de tunga behörigheterna.
Enligt Karin Michaelsson räcker inte
heller argumentet att andra nordiska län­
der har riskutbildning.
– Vad jag känner till så har de sämre siff­
ror på trafiksäkerhetsområdet. Vi är inte
emot utbildning, tvärtom, men ska man
införa nya obligatoriska inslag, som kom­
mer att kosta, så måste det finnas starka
skäl.
Ökade kostnader för transportföretagen
skulle dessutom kunna leda till ett ännu
hårdare tryck på branschen och ännu fler
utländska förare på svenska vägar, tror
hon.
– Konkurrensen är tuff redan i dag. Vi
måste också fundera på hur vi prioriterar
bland de olika utbildningsbehov som
finns nu och de som kommer i framtiden.
Text: Johan Granath
Foto: Staffan Gustavsson
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 7
Sjunkande kriminalitet
Myt att kvinnor tar över mäns
I verkligheten är det tvärtom
– män kör idag mer som kvinnor
Att kvinnor skulle köra alltmer som män och därmed
begå fler trafikbrott är sannolikt mer myt än sanning.
Mycket talar för att det i själva verket är tvärtom:
Män kör mer som kvinnor och begår färre brott i trafiken.
D
et finns i dag en relativt utbredd
föreställning, inte minst i media,
om att kvinnor, framför allt unga
kvinnor, blivit mer våldsamma och krimi­
nella. Även inom trafikområdet påstås
kvinnor bete sig alltmer som män, ibland
redan på trafikskolan. Om resonemanget
stämmer skulle detta ändrade beteende
rimligtvis innebära att kvinnor begår fler
kriminella handlingar i trafiken och där­
med oftare döms för trafikbrott.
Felipe Estrada är professor vid krimino­
logiska institutionen, Stockholms univer­
sitet. Han har inte specifikt forskat på tra­
fikbrott, däremot om kvinnors respektive
mäns stöld- och våldsbrottslighet. I en
rapport publicerad i ”British Journal of
Criminology” visar han tillsammans med
kollegorna Olof Bäckman och Anders
Nilsson att män i dag i kriminellt hänse­
ende faktiskt närmar sig kvinnorna – det
vill säga begår färre brott.
– Väldigt lite talar för att kvinnor håller
på att bli som män, vi ser till exempel ing­
en ökning av kraftigt våld bland kvinnor.
Istället verkar män bete sig mer som kvin­
nor och begår färre brott. Dessutom går
vålds- och stöldbrotten ner totalt sett, lik­
som brottsligheten överlag i hela västvärl­
den, säger Felipe Estrada.
När den totala brottsligheten minskar,
liksom männens brottslighet, ökar kvin­
nornas andel av brotten. Det kan statis­
tiskt tolkas som att kvinnorna blivit mer
8 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
kriminella. Men i själva ver­
ket ligger de kvar på ungefär
samma nivå som tidigare.
Ungefär så ser utvecklingen
ut enligt Brå:s – Brottsförebyg­
gande rådets – statistik över
lagförda* för trafikbrott under
de senaste 20 åren. Mitt i Tra­
fikens jämförelse visar att
kvinnors andel av de lagförda
ökade från 10,3 till 11,9 pro­
cent mellan åren 1995 och
2014. Samtidigt minskade det
totala antalet lagförda för tra­
fikbrott under samma period
från 25 115 till 22 602. Under
dessa år ökade dessutom Sve­
riges befolkning från 8,8 till
9,7 miljoner.
Ökade gjorde också kvin­
nornas andel av det totala
kör­kortsinnehavet, från 44,8
till 47,2 procent (det senare
2013 års siffra) enligt Trans­
portstyrelsens statistik. Kvin­
nornas innehav steg alltså
samtidigt som männens an­
del av körkorten sjönk.
– Om andelen kvinnor som har körkort
och kör bil ökar, kommer deras andel av
trafikbrotten också att öka.
Felipe Estrada menar att siffrorna stöder
uppfattningen om att män, över tid, även i
trafiken uppför sig alltmer som kvinnor,
det vill säga mindre brottsligt.
– Tendensen pekar i den riktningen och
det är rimligt att anta att samma utveck­
ling gäller inom trafikbrottsligheten lik­
som andra brott.
Man bör dock se siffrorna med viss för­
siktighet menar han. Det beror främst på
att det handlar om en typ av brott som för
beteende i trafiken
Fakta Trafikbrott
• Personer lagförda för brott redovisas i statistiken som
de personer som av domstol (dom) eller åklagare
(strafföreläggande och åtalsunderlåtelse) bedömts
vara skyldiga till ett brott.
• I lagen om Trafikbrott återfinns lagöverträdelserna:
vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning,
rattfylleri, rattfylleri under påverkan av narkotika och
smitning från olycksplats.
• Tillkommer gör regelbrott som genererar ordningsböter, till exempel fortkörning.
– Eftersom andelen kvinnor som kör
verkar öka, samtidigt som fler män kör
mer som kvinnor, är det troligt att vi får
säkrare trafik.
Att kvinnlig brottslighet uppmärksam­
mas mer än vad dess andel av den totala
brottsligheten motiverar, förklaras enligt
Felipe Estrada av det som kallas norm­
brott. Att bryta mot normer är alltid fel,
men när kvinnor begår lagöverträdelser är
det ännu mer ett normbrott än när en man
gör samma sak.
– Det blir ett dubbelt normbrott och extra
avvikande. Inom rättspsykiatrin har kvin­
nors brottslighet ofta setts som galenskap.
Professor Felipe Estradas forskning visar att män även i trafiken
uppför sig alltmer som kvinnor,
det vill säga mindre brottsligt.
Foto: Shutterstock
upptäckt i nästan samtliga fall kräver poli­
siär närvaro. De flesta brotten är ju sådana
som upptäcks i trafikkontroller.
– Man måste fundera på hur stor del av
en brottsökning som kan bero på att poli­
sen ökar eller minskar sina insatser inom
ett visst område. Polisledningen kan till
Foto: Stockholms universitet
exempel bestämma sig för att ”plocka pin­
nar”, alltså bättra på statistiken. Det kan
snedvrida siffrorna.
Om trenden inom trafikbrottsligheten
fortsätter är det bra för trafiksäkerheten,
menar Felipe Estrada.
Felipe Estrada menar dock att könsnor­
men är på väg att ändras. Den tidigare stan­
dardiserande maskuliniteten är numera
mindre eftersträvansvärd och det är inte
längre givet att ”låta pojkar vara pojkar”.
– Det är dock inte helt otänkbart att mer
jämställda samhällen kan få en mer jämlik
brottskaraktär. Men det vore i sådana fall
absurt om kvinnor blev som män, efter­
som det generellt sett är det omvända som
är det eftersträvansvärda. Det vill säga
män som är mer hänsynstagande, både i
trafiken och andra sammanhang, menar
Felipe Estrada.
Johan Granath
* Att en person blir lagförd innebär förenklat
att hen förklaras skyldig till ett brott.
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 9
Katja Kircher forskar om människor och trafik:
Eftertanke är bättre än
Nej, hon tycker inte att man får lov
att göra vad som helst bakom
­ratten när man kör bil.
– Men om man väljer förbuds­
vägen för vad människor får göra
har man egentligen misslyckats,
menar Katja Kircher, forskare på
VTI i Linköping. Och vi slutar dessutom inte att göra saker även om
de är förbjudna.
M
ånga vet vem Katja Kircher är.
När debatten om mobiltelefo­
ner och sms:ande i kombina­
tion med bilkörning var som hetast inter­
vjuades hon ofta av tidningar, radio och
teve. Hon var en av de experter regeringen
förlitade sig mest på, och många uppfat­
tade henne som kontroversiell, för hon
underströk att hennes forskning inte gav
något stöd för att det borde inrättas en lag
mot användning av mobiltelefoner bakom
ratten.
Dåvarande oppositionen – nuvarande re­
geringen – krävde på den tiden en förbuds­
lag.
Alliansregeringen – nuvarande opposi­
tionen – menade att det räckte med en
skarpare formulering i trafikförordning­
en, och så blev det: Numera är det inte til�­
låtet att använda någon form av kommu­
nikationsutrustning under körning om
det kan inverka ”menligt” på framföran­
det av fordonet.
Den skrivningen verkar alla politiker,
och många andra också, nöjda med i dag.
Oppositionen opponerar sig åtminstone
10 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
Teknik och trafikanter
inte sedan den kom i regeringsställning.
Tvärtom uttrycker sig nuvarande infra­
strukturministern Anna Johansson exakt
likadant som dåvarande dito Catharina
Elmsäter Svärd när det kommer till allt
som har med mobil, sms och bilar att göra:
När man kör finns det tusen saker som
kan distrahera en och som man inte borde
göra. Det vore dumt att förbjuda en sak.
En del skulle till och med kunna uppfatta
det som att det som inte är förbjudet är
tillåtet. Lagtexten måste handla om dist­
raktion, inte om enskilda saker eller mo­
ment som kan distrahera.
Katja Kircher berättar att hon inte var
beredd på den uppmärksamhet hon själv
fick när mobiler i bilar diskuterades som
mest. Hon överväldigades av den. Och av
hätskheten som drabbade henne.
– Jag fick hot- och hatmejl. Det stod vid­
riga saker, så vidriga att jag inte vill upp­
repa dem. Folk ringde hem, jag har ju ett
ovanligt namn och är lätt att hitta. Det var
hemskt.
(Hon visar mig några av mejlen, och tro
mig, det är ingenting man vill publicera.)
Det hela pågick så länge som ett halvår.
Gjorde du någon polisanmälan?
– Nej, jag gjorde inte det, men VTI fun­
derade på det. Och jag funderade på om
jag skulle vägra att prata med media, men
det ligger ju i vårt uppdrag att göra det! Så
många tyckte så mycket utan att egentligen
veta, och jag kände det som om jag skulle
skrämmas in i en uppfattning jag inte hade.
Katja Kircher är utbildad psykolog i Re­
gensburg i Tyskland. När det var dags att
söka doktorandtjänst tyckte hon att det
kunde vara spännande att arbeta i ett an­
nat land. Valet stod mellan USA och Sve­
rige. Det blev Sverige och Linköping. Året
var 1999, och här har hon bott sedan dess,
med undantag för två år då familjen levde
i Tanzania där maken arbetade med bi­
stånd.
På VTI, Statens väg- och transportforsk­
ningsinstitut, är Katja Kircher i dag forsk­
ningsledare på den enhet som kallas Trafi­
kanttillstånd. Sedan hösten 2015 är hon
också docent i psykologi vid Linköpings
universitet.
Vi träffas på hennes arbetsplats en dag i
början av mars när vintern har börjat släp­
pa taget men våren ännu inte är närvaran­
de. Ute är det oändligt många nyanser av
grått. Vi bestämmer oss ganska snabbt för
att ta alla bilder inomhus. Och samtalet, ja,
det handlar förstås till större delen om upp­
märksamhet och distraktion. Hur mycket
får man lov att göra i bilen när man kör, frå­
gar jag. Finns det några begränsningar?
– Det är olika, från situation till situa­
tion, svarar Katja. Är du ensam på en stor
parkeringsplats och kör i tio kilometer i
timmen kan du sannolikt skriva ett sms.
Och kör du ensam på en motorväg klock­
an tre på morgonen är det klart att du hin­
ner göra någonting kort. Vi vet också från
våra undersökningar att även om man tit­
tar bort har man fortfarande ett perifert
seende som gör att man har viss koll trots
allt.
Hur länge man kan titta bort beror till
förbud
exempel på hur fort man kör, hur erfaren
förare man är och hur bra man är på att
bedöma olika situationer.
– Hösten 2014 gjorde vi en studie, med
hjälp av trafiklärare faktiskt. De körde på
motorväg och hade på sig glasögon som
de själva kunde ”stänga” när de inte behöv­
de mer information om körsituationen.
De körde som vanligt, omväxlande i hö­
gerfil och vänsterfil och använde på- och
avfarter. Det visade sig att när de befann
sig i högerfil utan omkörningar eller andra
störningsmoment så kunde de ”stänga av
synen” i genomsnitt i två sekunder utan att
det var några som helst problem.
(Det ska kanske tilläggas att studier som
denna måste godkännas av ett etiskt råd
innan de får genomföras, och att det hela
tiden finns försöksledare med i bilen som
kan ta över körningen om det blir nöd­
vändigt.)
Men trafiklärare är ju extremt duktiga
förare, alla människor kan knappast klara
av att rikta blicken bort från körbanan så
pass länge?
– Nej, yngre och oerfarna förare
råkar ut för fler olyckor när de
tittar bort. Det visar forskning
från USA. De unga har inte
samma koll.
Det finns amerikansk
forskning som visar att
sms:ande ökar risken för
olyckor kraftigt, men det
finns också forskning som
visar att mobiltelefonsamtal
till och med kan öka säkerhe­
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 11
Forskningsprojekt som
Katja Kircher
håller på med
just nu:
* Hur samspelar cyklister
med andra trafikanter?
Hur fungerar cyklister när
de lyssnar på musik samtidigt
som de cyklar? Och hur
fungerar de när de får sms?
Fokus på vad hörsel respektive
syn har för betydelse när
cyklister distraheras i trafiken.
– Jag tycker att det är förenat med ett stort ansvar att köra bil, understryker Katja Kircher.
En bil kan förvandlas till ett vapen. Men jag tycker inte att man kan säga ”du får aldrig tala i
­mobiltelefonen när du kör”, för det finns faktiskt situationer när man kan göra det. Det är bättre
att säga ”det här med mobiltelefoner i trafiken är komplext, och det finns situationer där du
bör avstå från att använda mobilen””
ten på vägen. (Den forskningen presente­
rades på trafiksäkerhetsseminariet i Tylö­
sand 2014 och återgavs i nummer 3 av
Mitt i Trafiken samma år.) Anledningen
tros vara att föraren i en sådan situation
sänker farten och håller blicken rakt fram,
på vägen, i stället för att göra någonting
annat. Hen fingrar till exempel inte på ra­
dion eller är upptagen med att äta en macka.
Hur får man människor (och särskilt
unga förare) att förstå att det dels är skillnader mellan individer, dels är skillnad på
olika situationer?
– Genom att vara trovärdig. Man ska
inte förringa problemen med distraktion,
men man ska inte heller skrämma för
mycket. Man ska inte förmedla uppfatt­
ningen att varje mobiltelefonsamtal eller
sms kan leda till en dödsolycka, för om din
elev talar i telefon och till och med skickar
sms och det går bra kommer han eller hon
tänka ”aha, det här är tydligen farligt för
andra men inte för mig, för jag klarar ju
det här – jag måste vara en bättre förare än
genomsnittet”.
12 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
Sannolikt är hen inte det.
– Utmaningen ligger i att få unga förare
att förstå att de inte är lika duktiga som
äldre och mer erfarna förare. En bil är ju
ett farligt föremål. Man kan döda männis­
kor med den.
Katja Kircher föreslår att man som fö­
rare förhåller sig till mobiler, paddor, da­
torer och annan kommunikationsutrust­
ning på ungefär samma sätt som man för­
håller sig till alkohol:
– Man bestämmer sig för ett särskilt be­
teende i förväg. Åker du på fest med nå­
gon så talar ni ju med varandra om vem
som ska köra hem och därför måste hålla
sig nykter. Man kan göra exakt likadant
med mobiltelefoner: Ringer telefonen har
jag i förväg bestämt mig för att jag ska leta
upp en plats där jag kan stanna och ringa
upp den som har ringt. Eller så kan man
bestämma att en medpassagerare svarar i
ens telefon. Sms får man bara läsa när bi­
len står still, och så vidare. Du kan göra på
flera olika sätt, det viktiga är att du sedan
tidigare har en plan för hur du ska göra.
* Hur interagerar bilförare
med ett visuellt system som ­
skapats för att få dem att
minska bränsleförbrukningen?
Ju bränslesnålare du kör,
desto fler poäng får du, och du
får direkt feedback via en app.
Ett EU-projekt med fokus på
e­ ko-vänlig körning.
Fordonen blir mer och mer automatise­
rade. Helt autonoma fordon finns redan,
om än på något slags försöksstadium. De
både fascinerar och skrämmer.
Det finns de som tror att utbildningen
blir mindre viktig när bilarna kan göra allt
mer på egen hand, men Katja Kircher hör
inte till dem.
– Inte så länge vi har blandtrafik, och det
lär vi ha ett bra tag till. Så länge människan
har något att säga till om i trafiken behövs
förarutbildning, och egentligen borde den
inledas mycket tidigare. Vi borde ha tra­
fikutbildning för barn.
Hur tänker du kring alla tekniska lösningar som presenteras för oss?
– Jag tänker att tekniska lösningar kan
erbjuda många möjligheter. Men männis­
kan är inte någon maskin. Vi är tänkande,
adaptiva varelser, och jag tycker att man
ska ha en människocentrerad syn när man
skapar den teknik som finns där för att
hjälpa oss.
Text: Catarina Gisby
Foto: Staffan Gustavsson
Foto: Staffan Gustavsson
Det kostar väldigt lite att visa hänsyn, säger psykologen Liria Ortiz.
Ditt uppförande smittar
Positivt beteende ger säkrare trafik
En brittisk undersökning visar att
attityder och beteenden i trafiken
har större betydelse än vi tror.
Att släppa någon före och tacka
för visad hänsyn kan bidra till
­säkrare trafik, menar psykologen
Liria Ortiz.
E
nligt undersökningen som genom­
förts av London School of Econo­
mics and Political Science, på upp­
drag av Good­year, härmar bilister både
positivt och negativ beteende.
Liria Ortiz är psykolog med egen verk­
samhet och förklarar varför.
– Det är på grund av att beteende ofta
smittar – om jag gör något bra mot dig så
är chansen stor att du gör gott mot mig el­
ler mot någon annan.
Både bra och dåliga beteenden påverkar
men enligt undersökningen smittar de goda
mer än de dåliga. Av de 9 000 tillfrågade
menade 87 procent att de hade större benä­
genhet att visa hänsyn i trafiken om de sett
någon annan agera hänsynsfullt. Betydligt
färre, 55 procent, angav att de kunde tänkas
ta ut frustration på andra förare.
Dominoeffekt
Att det senare beteendet ändå är vanligt
och inte minst synligt med tecken, tut­
ningar och tränga sig före-beteende, är
ganska enkelt förklarat, enligt Liria Ortiz.
– I trafiken är var och en i sin bubbla,
man upplever sig skyddad och kommer
inte att träffa på de människor man beter
sig dåligt mot igen. Man känner att man
kan bete sig lite som man vill.
Liria Ortiz menar att det lönar sig att vara
trevlig i trafiken genom att tacka, låta nå­
gon åka före och överlag signalera hänsyn
och tacksamhet. Förutom att det skapar
härmande beteenden hos andra, gör det
att man själv blir mer nöjd.
– Det stärker kanske bilden av mig själv
som god, en person som gör rätt. Dessut­
om kostar det väldigt lite att visa hänsyn.
Eftersom trafiken är en svår plats att
kommunicera på – hastigheten är hög, man
passerar varandra snabbt och uttrycks­
medlen är få – gäller det att ta vara på de
möjligheter som finns, menar Liria Ortiz.
Det är till exempel viktigt att tydligt visa
Foto: Model House
att man ser medtrafikanten och man bör
undvika att sura till för småsaker.
Enligt forskarna bakom studien finns
det fler uttryck för dåligt trafikbeteende,
än det gör för hänsynsfullt beteende. Ytt­
ringarna för hänsyn har dock stor effekt,
till exempel att låta andra köra före i kön
och signalera tack när det är befogat, eller
be om ursäkt när man klantat sig.
Studien säger också att betydelsen av
visad uppskattning är stor. Mer än 90 pro­
cent av de tillfrågade angav att de tyckte
om att få ett tack, till exempel när de släppt
någon före i en kö.
Enligt Liria Ortiz talar mycket för att ett
positivt och hänsynstagande beteende i
trafiken bidrar till säkrare trafik.
– Glada, välmående människor preste­
rar bättre än arga och missnöjda. Ilska gör
dig mer uppmärksam på dina känslor
men minskar koncentrationen på annat.
Man behöver inte gå till överdrift, men en
trevlig gest eller ett leende kan ge både mig
själv och andra en bättre dag.
Johan Granath
• Liria Ortiz är förutom psykolog också
k­ ognitiv beteendeterapeut och arbetar
bland annat med motiverande samtal.
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 13
Digitalt utbildningsprotokoll
DUP-projektet snart klart för start
Sista finslipningen av den färdiga plattformen pågår
Under våren startar pilotförsöket med det digitala
utbildnings­protokollet, DUP.
– Vi behöver 50 intresserade
­trafikskolor för att genomföra
­projektet. Det har vi nu, säger
­Ingela Strand, STR.
14 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
K
an ett digitalt utbildningsproto­
koll vara en metod för att få ner
det alltför stora antalet omprov
vid uppkörning? Det vill protokollets ini­
tiativtagare STR undersöka, och man har
fått ett starkt stöd från myndigheter, politi­
ker och trafikskolor. I höstas inleddes där­
för arbetet med att utveckla och ta fram ett
användbart arbetsredskap. Statens vägoch transportforskningsinstitut, VTI, fick
i uppdrag att hålla i projektet som också
backas upp av Trafikverket, Transportsty­
relsen och STR. Nu är den digitala platt­
formen färdigbyggd, STR står för innehål­
let och Trafikverket för byggnationen.
– Den första finslipningen är gjord och
flera personer går nu igenom den, säger
Sonja Forward, VTI:s projektledare.
Per-Olof Nilsson, Trafikverket, är nöjd
med arbetet så här långt.
– Det har gått bra. Vi har inte stött på
några oöverstigliga problem, bara en del
teknikaliteter som man kan förvänta sig.
”
Vi har bara mötts av
­positiva reaktioner när
vi informerat medlems­
företagen runt om i
­landet om projektet.
Man tror på det här.
Jag kan nog säga att vi fått fram ett lätt­
arbetat verktyg. Men det blir fokus­
grupperna som fäller avgörandet, sä­
ger han.
Fokusgrupperna består av ett antal
handledare och trafiklärare i olika åld­
rar som får komma med synpunkter
på texter, utformning och användar­
vänlighet.
– Vi har bestämt att de som nu grans­
kar DUP får göra det i lugn och ro
hemma. Sedan kontaktar vi dem för
att höra vad de tycker, säger Sonja For­
ward.
När fokusgrupperna har sagt sitt är
det dags för en sista finjustering av
DUP, eller ”duppen” som protokollet
kallas av många av de inblandade. Se­
dan kan modellen börja tillämpas på
trafikskolorna. Cirka 35 skolor anmäl­
de omgående sitt intresse i höstas, och
en ny rekryteringsomgång i januari
resulterade i 15 nya anmälningar. Det
betyder att kvoten om 50 trafikskolor
är fylld.
Michael Axelsson, STR:s vice ordfö­
rande, är nöjd med uppslutningen.
– Vi har bara mötts av positiva reak­
tioner när vi informerat medlemsföre­
tagen runt om i landet om projektet.
Man tror på det här, säger han.
Varje trafikskola som deltar i projek­
tet ställer upp med 20 par elever och
handledare. Totalt blir det då 1 000 par
i pilotstudien som ska jobba med DUP
som arbetsmetod.
Till projektet hör också en kontroll­
grupp med lika många deltagare som i
experimentgruppen. Deltagarna i kon-­
trollgruppen har inte fått någon infor­
mation om DUP och går utbildningen
på traditionellt sätt. De kommer att
följas från introduktionsutbildning till
prov för att se om deras resultat skiljer
sig från dem som använt DUP.
Tre år efter starten ska pilotprojektet
avslutas, det sista halvåret är vikt för ut­
värdering. Projektet kommer att starta
under våren.
Därför vill vi vara med
i DUP-projektet
Petra Verdin-Wiking, utbildnings­ledare,
Bengtssons Trafikskola, Kungsbacka:
”Anmälde oss direkt”
Vi anmälde oss så fort vi såg att det
söktes ­skolor till ­projektet. Det verkar
vettigt med ett digitalt utbildnings­­protokoll, och om det fungerar kan det
här bli stort. Förhoppningsvis kan
­protokollet bli ett verktyg som gör att
den privata handledaren får förståelse
för vilka krav som ställs. Kanske kan det
stoppa någon från att bara chansa sig
fram till prov när en handledare måste
­godkänna varje moment. Den gör det
­svårare för svart­utbildarna, om jag f­örstått
saken rätt.
Nu är vi ­nyfikna på att få veta mer och
sätta igång!
Britta Linebäck
Kajsa Gustafsson, trafikskolechef,
Varbergs Trafikskola:
”Suveränt verktyg”
– Verktyget är
uppdelat i olika
u
­ tbildningsblock,
som i sin tur
i­ nrymmer ett
antal viktiga
m
­ oment, säger
Per-Olof Nilsson,
T­ rafikverket.
DUP är verkligen ett suveränt ­verktyg
om den används ­korrekt. Det är inte rimligt
att en elev själv kan avgöra när det är
dags att köra upp, som ofta är fallet idag.
Det är ­handledaren som ska avgöra det.
Med DUP blir det tydligt vad som krävs,
både för hand­ledaren och eleven. När kunskaperna finns kan man bocka av momenten och det är dags att köra upp. Att det är
ett digitalt a­ rbetsmaterial är bra, det blir
­roligare. Handboken som finns idag är
­egent­ligen ­fantastisk, men den används
­tyvärr mycket­sällan av hand­ledarna.
Foto:
Staffan Gustavsson
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 15
Utbildad –
Mikael Engvall var fär
Det har hänt förr och nu har det
hänt igen: En elev blir nekad sin
lämplighet som trafiklärare efter
att ha gått – och lagt ned pengar
på – hela utbildningen.
– Varför kan man inte få lämplighetsbeskedet tidigare? undrar
­Mikael Engvall, som överklagade
Transportstyrelsens beslut till
f­ örvaltningsdomstolen.
H
an sökte till Stockholms trafiklä­
rarutbildning för två år sedan.
Men innan han tackade ja till ut­
bildningsplatsen kontaktade han Trans­
portstyrelsen för att ta reda på om det
överhuvudtaget var någon idé att han gick
utbildningen.
– Jag är ju medveten om min historia,
säger han.
Den ser ut så här:
2006, på vårkanten, åkte Mikael Engvall
fast för fortkörning. Han körde 70 kilo­
meter i timmen på en 50-väg. Det skedde
i egen bil och privat. Annars arbetade han
vid den här tiden med sophantering, och i
ungefär samma veva fälldes han i en rät­
tegång för att inte ha haft bilbältet på i
sopbilen.
– Det finns ett undantag, man behöver
inte alltid ha bältet på när man kör sopbil
eftersom man hoppar in och ut ur bilen,
men polisen jag mötte tyckte att jag borde
ha haft bältet på mig just där jag befann
mig när vi möttes, och rätten gick på sam­
ma linje, inflikar Mikael Engvall.
Ett par år senare fälldes han i hovrätten
för olaga hot.
Foto: Peter Engvall
16 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
– Jag frågade mannen på Transportstyrelsen
vad de har för rutiner när det ­gäller sådana
som mig, men fick svaret att de inte har några
­rutiner. De dömer från fall till fall. Det tycker jag
är konstigt, ­säger Mikael Engvall.
Olämplig lärare?
och underkänd
dig trafiklärare när han fick avslag från Transportstyrelsen
– Mina barn trakasserades av ett äldre
barn. Det brast för mig, och jag sa något
som av en utomstående uppfattades som
ett hot. Tingsrätten friade, men hovrätten
fällde.
Och 2013, slutligen, lät han sin minder­
årige son köra en fyrhjuling.
– Det kostade mig 6 500 kronor i böter.
När Mikael Engvall ringde till Trans­
portstyrelsen för att försöka ta reda på om
det var möjligt för honom att bli godkänd
som trafiklärare med de här lagbrotten i
bagaget fick han beskedet att det inte var
möjligt för myndigheten att göra någon
sådan bedömning på telefon.
– Men mannen jag talade med sa ändå
sådant som ”saker och ting bleknar med
tiden” och att det viktigaste var att det inte
hände något allvarligt under själva utbild­
ningstiden. Så jag bestämde mig för att gå
utbildningen.
Det har inte heller hänt något under ut­
bildningen. Det ska också tilläggas att Mi­
kael Engvall har kört bärgningsbil, buss
och andra tunga fordon (han har i stort
”
När jag inför examens­
dagen den 23 oktober
förra året ansökte om
lämplighet fick jag inte
något besked.
sett alla körkortsbehörigheter) i 30 år utan
några andra anmärkningar. Tvärtom har
han en arbetsgivare som intygar att han
skött sig klanderfritt under flera år i en
många gånger svår arbetsmiljö. Han har
goda betyg från utbildningen. Två trafik­
skolor vill anställa honom.
– Men när jag inför examensdagen den 23
oktober förra året ansökte om lämplighet
fick jag inte något besked. Några dagar se­
nare begärde Transportstyrelsen att jag
skulle komplettera min ansökan, vilket jag
gjorde, och sedan fick jag avslag med hän­
visning till min person. Eftersom jag är
den jag är anses jag inte lämplig att vara
trafiklärare. Varför kunde jag inte ha fått
... men godkänd till slut
Mitt i Mitt i Trafikens pressläggning
kommer förvaltningsrättens
dom i Mikael Engvalls ärende.
Och ­juristerna ger honom rätt:
Överklagandet bifalles och
Mikael Engvall anses uppfylla
lämplighetskravet för att god­
kännas som trafik­lärare.
–J
det beskedet innan jag gick hela utbild­
ningen?
Mikael Engvall har nu återgått till det
jobb han hade innan han påbörjade trafik­
lärarutbildningen. Han arbetar som last­
bilsförare.
Han har också gått handledarutbild­
ningen – och Transportstyrelsen har god­
känt honom som handledare.
– Jag har alltså en yrkeshögskoleutbild­
ning på 60 veckor, men får inte ha elever
med en röd övningskörningsskylt på bi­
len. Däremot får jag lov att ha en grön öv­
ningskörningsskylt på bilen och handleda
elever efter en utbildning på tre timmar.
Vad är rim och reson i detta?
Mikael Engvall har överklagat Transport­
styrelsens beslut och fallet ska upp i förvalt­
ningsdomstolen. Beslutet väntas komma
någon gång under andra halvan av mars.
– Jag har gott hopp om att domstolen
kommer att ge mig rätt. Jag tror att jag
kommer att få min lämplighet.
Text: Catarina Gisby
Foto: Peter Engvall
Besked
ag är så glad och lycklig och
tacksam över alla som trott på
och stöttat mig, säger han.
Förvaltningsrätten konstaterar att tre
av de fyra händelserna som legat Mikael
Engvall i fatet är trafikrelaterade. Men
två av dem inträffade för över åtta år se­
dan. De kan inte tillmätas ­någon avgö­
rande betydelse nu.
Den tredje trafikrelaterade händelsen,
den olovliga körningen, ”är dock en för­
svårande ­omständighet”, menar rätten.
från för
valtning
srätten
Men när rätten väger den mot vad som i
övrigt framkommit om Mikael Engvall
väger den händelsen inte så tungt att den
bör hindra honom från att få sin lämplig­
het som trafiklärare.
När det gäller det olaga hotet anser
rätten att även det ligger relativt långt
bak i tiden, och att det uppstod i en situa­
tion där omständigheterna var ­mycket
speciella. Därför ska inte heller den hän­
delsen ha ­någon betydelse för lämplig­
hetsbedömningen.
Catarina Gisby
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 17
Olämplig lärare?
”Det finns inga förhandsbesked”
Lämpligheten kan bara bedömas efter utbildningen
”
Transportstyrelsen kan inte
avgöra en persons lämplighet
­innan hen tagit sig igenom
hela trafiklärar­utbildningen.
Det finns inte något stöd i
lagen för några förhands­besked,
konstaterar Karin Michaelsson,
en av myndighetens ­före­trädare.
Det är ju inte någon
­tvekan om att lagen
­ibland ställer till problem
på individnivå.
lerat hur lång tid det ska ha gått från det att
ett brott har begåtts till det att Transport­
styrelsen kan bevilja lämplighet. Bedöm­
ningar görs hela tiden från fall till fall.
I
Förordningen om trafikskolor står det
så här:
”För att få godkännande som trafik­
lärare ska den sökande ha genomgått en
utbildning till trafiklärare inom yrkeshög­
skolan eller annan likvärdig utbildning
och med hänsyn till sina personliga för­
hållanden anses lämplig som trafiklärare.”
– För att ha möjlighet att avgöra lämp­
lighet före utbildningen måste lagen
ändras, säger Karin Michaelsson. Å
and­ra sidan, förhandsbesked skul­le
inte lösa alla problem. Det
finns ingenting som säger
att en person som före ut­
bildningen ansetts lämp­
lig anses lämplig när ut­
bildningen väl är avkla­
rad. Det är ju först efter
examen som den verk­
liga prövningen ändå
måste ske. Saker och
ting kan inträffa un­
der vägen, eller så kan
det komma fram sa­
ker vi inte känt till ti­
digare.
Det pågår en översyn
av det regelverk som om­
ger trafikskolorna och fö­
rarutbildningen. Frågan
om när det är bäst att av­
göra blivande trafiklära­
res lämplighet, eller om
bedömningar skulle
18 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
– Det går aldrig i förväg att göra tummen
upp eller tummen ner, säger Karin Michaelsson på Transportstyrelsen, apropå att en
person, i likhet med Mikael ­Engvall, kan gå
hela trafik­lärarutbildningen men få avslag
på sin ­begäran om lämplighet på examens­
dagen.
Foto: Staffan Gustavsson
kunna ske vid mer än ett tillfälle, har dock
inte diskuterats.
– Det är ju inte någon tvekan om att la­
gen ibland ställer till problem på individ­
nivå, men är det ett stort strukturellt pro­
blem? Jag tror inte det.
Karin Michaelsson menar att det den
enskilde kan göra är att ta reda på hur
praxis för besluten ser ut innan hen söker
till och beslutar sig för att gå trafiklärarut­
bildningen.
Men det kan vara rätt svårt att förstå vad
som är praxis. Det är till exempel inte reg­
– Det är sant att det inte går att dra några
exakta slutsatser om det egna, enskilda fal­
let, men man kan ändå få någon form av
vägledning, menar Karin Michaelsson.
Hur kommer det sig att Mikael Engvall
blev godkänd som privat handledare när
han inte godkändes som trafiklärare?
– Handledarbedömningen görs inte på
samma grunder. Här tittar vi ur lämplig­
hetssynpunkt enbart på om körkortet va­
rit återkallat de senaste tre åren på grund
av olika grova brott, eller om körkortet
varit återkallat i mer än tre månader under
de senaste tre åren på grund av att perso­
nen som ansöker om tillståndet brutit mot
en viktig trafikregel.
Så den bedömningen är mer knuten till
hur man fungerar i trafiken medan trafiklärarbedömningen är mer omfattande och
kan knytas till hela ens lämplighet som person?
– Ja, så skulle man kunna uttrycka det.
Karin Michaelsson berättar att Trans­
portstyrelsen har fört en dialog med Myn­
digheten för Yrkeshögskolan för att förmå
den att ställa krav redan vid antagningen
till trafiklärarutbildningen.
– Tyvärr har vi inte haft några fram­
gångar i de diskussionerna.
Catarina Gisby
i förbifarten
Nyanlända får övnings­
köra gratis i Norge
Mer än 66 miljoner till
­utbildning av yrkesförare
Röda Korset i Norge har satt igång med ett
volontärprojekt där nyanlända och flyktingar
får övningsköra gratis i Møre och Romsdal.
Projektet kallas för ”ett omfattande integrationsprojekt” och målet är att fler invandrare
ska ta körkort för att snabbare komma ut i
arbetslivet och i det sociala livet, skriver den
norska tidningen Nettavisen.
Skolverket har beslutat om statsbidrag
på 66 635 000 kronor för utbildning till
yrkesförare inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå. Det motsvarar 896 årsstudieplatser. 46 sökande har beviljats bidrag.
– Vi har sett att det finns ett stort behov, och
jag är stolt över personalen på Röda Korset
som tagit initiativet till den här åtgärden,
säger Tore Nedregård, chef för Röda Korset i
Møre och Romsdal i Norge.
Frivilliga ställer upp som handledare. Röda
Korset ställer upp med bilar och driftskostnader.
Statsbidrag utgår endast för sammanhållen utbildning enligt nationella kurs­
planer och föreskrifter som meddelats
av Skolverket, Trafikverket och Trans­port­
s­ tyrelsen.
– Vi andra har ofta föräldrar eller närstående
som kan hjälpa oss med övningskörningen.
Den möjligheten har oftast inte flyktingar.
Många invandrare söker sig till omsorgsyrken och där är körkort oftast ett krav, säger
initiativtagaren Terri Senior.
Samtliga kurser ska i sin helhet genomföras under 2016.
CG
Röda Korset i Sverige har i dagsläget inga
planerade större projekt rörande övningskörning för nyanlända och flyktingar.
.
Foto: Staffan Gustavsson
Vid fördelningen av statsbidraget har
Skolverket bland annat tittat på regionala och nationella behov, samt haft
samråd med Transportstyrelsens sektion för tillsyn.
IV
Osäkert om lastbils­
förare hinner skaffa YKB
Om ungefär ett halvår måste alla lastbilsförare ha genomgått utbildningen som ger
dem yrkeskompetensbevis, YKB. Men av cirka
110 000 yrkesverksamma lastbilsförare i Sve­
rige har knappt var fjärde hittills gått fortbildningen.
Fram till den 21 januari hade bara 25 838
lastbilsförare gått fortbildningen och 16 467
fått ett YKB utfärdat. Det är visserligen en
ökning jämfört med de drygt 10 000 som skaffat YKB i augusti förra året, men det är ändå en
lång väg kvar.
– Jag ser på utvecklingen med en viss oro.
Risken är att det blir en flaskhals i augusti och
september och att förare inte får sina yrkeskompetensbevis i tid, säger Ted Montaigne
som är utredare på Transportstyrelsen.
Kravet på yrkeskompetensbevis gäller från
den 10 september 2016 för godstransporter.
För bussförarna gick tiden ut i september
förra året. Någon vecka innan kravet trädde i
kraft hade 26 917 personer fått YKB utfärdat.
Eftersom man brukar räkna med att det finns
omkring 25 000 yrkesverksamma busschaufförer i Sverige tyder siffrorna på att de buss­
förare som behövde gå en fortbildning också
gjorde det.
KSL
Öppet brev
med a­ nledning av
misstänkt fusk
”Dagens system ger utrymme för medvetet
fusk. Utfärdande av falska delkursintyg innebär relativt liten risk för avslöjande”, konstaterar de tre aktörerna.
Svensk Åkeritidning har nyligen avslöjat att
ett företag i Härnösand erbjuder YKB efter
endast en dags utbildning, trots att yrkeskompetensbeviset ska omfatta fem delkurser
om sammanlagt 35 timmar. Dessutom får del­tagaren välja innehållet i kursen själv.
STR, SÅ och TYA anser också att det behövs
riktlinjer för hur man ska agera i en situation
där man misstänker fusk. Till vem och på vilket sätt ska till exempel misstankar förmedlas
till Transportstyrelsen?
CG
STR har tillsammans med Sveriges Åkeri­
företag, SÅ, och Transportfackens Yrkes- och
Arbetsmiljönämnd, TYA, skrivit ett öppet brev
till Transportstyrelsen med anledning av
misstänkt fusk inom YKB-fortbildningen.
i förbifarten
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 19
Få väljer att installera
alkolås för att kunna
fortsätta köra bil efter
att ha dömts för
­rattfylleri. Forskare på
VTI vill ta reda på varför.
Alkolås
ratas
efter
rattfylleri
Kostnad och skam främsta anledningarna
Få väljer att installera alkolås för att
kunna fortsätta köra bil efter att ha
dömts för rattfylleri. Det visar en
utvärdering av det alkolås­program
som gjordes ­permanent 2012.
Nej till villkorat körkort
P
rogrammet innebär att alla som är
folkbokförda i Sverige och har fått
körkortet återkallat på grund av al­
koholrattfylleri, får behålla sitt körkort på
vissa villkor. Under villkorstiden (ett till
två år, den längre tiden vid grovt rattfylleri
samt vid alkoholmissbruk eller -beroen­
de) måste personen ha ett godkänt alkolås
i sin bil, regelbundet ta bilen till service
och får endast köra fordon med alkolås.
Personen måste delta i regelbundna prov­
tagningar och läkarkontroller och får inte
använda narkotikaklassade preparat. Det
villkorade körkortet gäller endast i Sverige
och ansöks om hos Transportstyrelsen.
Just nu pågår en utvärdering av pro­
grammet på VTI där forskarna Susanne
Gustafsson och Åsa Forsman nyligen pu­
blicerade en delrapport. Den visar att bara
27 procent av dem som fick sitt körkort
återkallat på grund av rattfylleri 2013–
20 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
2014, har valt att delta i programmet. Av
dem är 84 procent män, framför­allt med­
elålders.
– Det är då man är som mest beroende
av bil och även har ekonomi att vara med,
säger Susanne Gustafsson.
Närmare två tredjedelar av deltagarna
hade villkorstid på två år, vilket också
speg­lar vilka som har mest att vinna på att
delta i programmet.
I utvärderingen har även personer som
valt att inte delta fått motivera varför. För­
hoppningen är att få nycklar till hur pro­
grammet kan förändras, så att fler i fram­
tiden väljer att delta.
Enkätsvar och intervjuer visar att mer
än en fjärdedel tyckte att de klarade sig bra
utan körkort. En stor del (37 procent) av­
stod för att de inte ville bli associerade med
alkoholmissbruk.
– Många skäms efter att ha kört rattfulla
och vill inte delta i något som ständigt på­
minner dem om händelsen, säger Susanne
Gustafsson.
Eller som en ung tjej uttryckte det, som
åkte fast när hon körde bil dagen efter en
fest:
”Just då var det så mycket bara med att
det hade hänt. Det tog mycket på mig och
på mina föräldrar. … Jag är liksom ingen
”
Jag vill verkligen
inte bli stämplad
som någon
­alkoholist eller så!
missbrukare. Jag bara gjorde fel grej vid fel
tillfälle. Jag vill verkligen inte bli stämplad
som någon alkoholist eller så!”
Men det främsta skälet (63 procent) var
kostnaden. För att delta i programmet och
installera ett alkolås får man betala 20 000–
40 000 kronor, vilket få menade att de hade
råd med.
”Jag vägde kostnaden mot att jag har en
gammal bil och tyckte inte att det stod i
proportion. … Det hade varit värre om
man hade bott på landet och haft två mil
till närmaste affär”, som en av de intervju­
ade uttryckte det, en man i övre medelål­
dern med alkoholproblem.
Utvärderingen pågår till och med 2017
och kommer att mynna ut i en större rap­
port, som eventuellt leder till en föränd­
ring av programmet.
Text: Zandra Erikshed
Foto: Staffan Gustavsson
Olycksstatistik
Statistik med frågetecken
Försämrad rapportering skapar osäkerhet menar Transportstyrelsen
Antalet döda i trafiken 2015 var
260 personer vilket var något
färre än 2015, visar preliminär
s­ tatistik från Transportstyrelsen.
Enligt ­statistiken ser också antalet
­allvarligt skadade i trafiken ut att
minska. Men enligt Transport­
styrelsen finns en del osäkerheter.
O
lycksstatistiken baseras på polisoch sjukvårdsuppgifter som rap­
porteras in till STRADA, som är
Transportstyrelsens informationssystem
om vägtrafikolyckor med personskador.
Polisen måste enligt lag rapportera in
vägtrafikolyckor med personskador. Men
år 2013 blev polisens rapportering sämre
efter att man infört det nya utrednings­
stödsystemet PUST som inte fungerade.
Det märktes tydligt under år 2014 då
minskningen av de inrapporterade olyck­
orna var drygt 20 procent jämfört med
åren 2010 till 2012, enligt Transportstyrel­
sen.
Polisens system PUST är nu nedlagt.
– Polisen har haft en turbulent situation
i samband med sin omorganisation. Det
var först under 2015 som vi såg en förbätt­
ring av inrapporteringen. Men polisens
inrapportering är ännu inte tillräckligt bra
om man vill få en helhetsbild av olyckssta­
tistiken, säger Peter Larsson på Transport­
styrelsen.
Även rapporteringen från akutsjukhu­
sen till STRADA har haft ett större bortfall
det senaste året. Enligt Transportstyrelsen
rapporterade akutsjukhusen in cirka 15
procent färre personer än vad de gjorde
under 2014. Dock är inte inrapportering­
en för året helt klar ännu, det blir den först
i april.
Sjukhusen måste inte enligt lag rappor­
tera in olycksstatistiken. På grund av bort­
fall i rapporteringen är det därför svårt att
veta hur många som var allvarligt skadade
När bortfallet i olycksrapporteringen blir för stort kan det påverka det framtida trafik­
säkerhetsarbetet påpekar Transportstyrelsen.
Foto: Staffan Gustavsson
”
Vi skulle önska att även
sjukhusen omfattades
av lagen att rapportera
in olyckor.
under förra året. Men preliminärt ser
Transportstyrelsen en minskning.
– Sjukhusen har haft en pressad situa­
tion, de har varit underbemannade och
haft en hög personalomsättning, särskilt
om somrarna med vikarier. En annan or­
sak till den försämrade inrapporteringen
är att alla akutsjukhus sedan den första
januari 2015 jobbar enligt samma rutiner
där insamling av uppgifter sker enligt per­
sonuppgiftslagen. Det har gjort att färre
patienter registrerats i STRADA.
– Vi skulle önska att även sjukhusen
omfattades av lagen att rapportera in
olyckor. Polisdata och sjukhusdata är bra
att kombinera för en bättre helhetsbild av
olyckorna, säger Peter Larsson.
En positiv följd av akutsjukhusens nya
rutiner är dock att Transportstyrelsen får
in bättre information om de olyckor som
rapporteras in.
Under 2016 kommer Transportstyrel­
sen att göra mer noggranna analyser av
bortfallets omfattning och orsaker. Myn­
digheten kommer också att jobba mer in­
tensivt för att förhoppningsvis få till stånd
bättre inrapporteringsrutiner från en del
sjukhus, för att hjälpa dessa att minska
bortfallet.
Just nu pågår ett arbete hos näringsde­
partementet där man utreder möjlighe­
terna för att sjukvården också skulle om­
fattas av lagen för rapportering av olyckor.
Den första juni 2016 ska den utredningen
vara färdig.
När bortfallet i olycksrapporteringen
blir för stort kan det påverka det framtida
trafiksäkerhetsarbetet, menar Peter Lars­
son.
– I dagsläget kan vi bara jämföra det to­
tala antalet allvarligt skadade med tidigare
år. När det gäller att bryta ner dessa siffror
på till exempel olika trafikantgrupper gör
bortfallet att det inte går att göra med till­
räckligt stor säkerhet. På det sättet blir det
svårare att skapa en helhetsbild över tra­
fikskadorna, vilket kan leda till att det blir
svårare att göra rätt prioriteringar i trafik­
säkerhetsarbetet.
Den svenska trafikolycksstatistiken är
ur ett internationellt perspektiv ovanligt
detaljerad.
– Vårt system är väldigt uppmärksam­
mat internationellt och en förebild för
många länder. Vårt rykte blir lite sämre
om det visar sig att systemet inte fungerar,
säger Peter Larsson.
Ivana Vukadinovic
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 21
Polisen kan ha
svårt att reda ut
hur det ligger
till när stoppade
förare säger sig
ha ett utländskt
körkort men
inte kan visa
upp det.
Foto:
Staffan Gustavsson
Olovlig körning eller inte?
Svårt bevisa att utländsk förare saknar körkort
Personer som säger sig ha ett
­utländskt körkort, men inte kan
visa upp det vid kontroll, kan åtalas
för olovlig körning. Men ­polis och
åklagare har svårt att ­utreda om de
faktiskt har körkort eller inte.
P
olisen i Blekinge utreder en rad
ärenden där förare som stoppats av
polisen inte kunnat visa upp något
körkort. Förarna har hävdat att de har ett
utländskt körkort, som är borttappat. En
man som stoppades av polisen i Karlskro­
na i september förra året åtalades för olov­
lig körning. Men tingsrätten friade man­
nen i december, eftersom rätten ansåg att
åklagaren inte kunde bevisa att han fak­
tiskt saknade körkort.
Infrastrukturminister Anna Johansson
fick i januari en fråga från riksdagsleda­
mot Jimmy Ståhl (SD) om hon ansåg att
det vore på sin plats med en lagändring,
22 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
som säger att en förare som inte kan upp­
visa giltigt körkort, svenskt eller utländskt,
inte heller får framföra fordon som kräver
körkort. Anna Johansson svarade att hon
inte har för avsikt att ändra bestämmel­
serna.
Personer som inte är folkbokförda i Sve­
rige är inte tvungna att ha ett svenskt kör­
kort. Förarbevis som är utfärdade i andra
länder kan också vara giltiga. Men när en
person har varit folkbokförd i Sverige i ett
år måste hen ha ett svenskt körkort, eller
ett från något av EES-länderna, det vill
säga EU-länderna samt Island, Liechten­
stein och Norge.
Karin Michaelsson, utredare på Trans­
portstyrelsen, förklarar:
– Den här möjligheten finns för att det
vore helt orimligt att vara tvungen att skaf­
fa svenskt körkort när man kommer hit
som turist under en kortare tid. De tolv
månaderna finns så att de som blir folk­
bokförda och har för avsikt att stanna kvar
faktiskt har tid på sig att ta ett svenskt kör­
kort. Sedan är det en helt annan proble­
matik att asylprocessen kan ta många år.
I praktiken innebär det att en person
under en asylprocess som tar ett och ett
halvt år, och med det året som lagen tillå­
ter, kan köra bil utan svenskt körkort i två
och ett halvt år. Men det finns en regel om
att man måste ha körkortet med sig under
färd. Om man inte kan visa upp kortet,
oavsett om det är svenskt eller utländskt,
är det förenat med ett bötesbelopp på 500
kronor. För personer med svenskt körkort
som kan styrka sin identitet på annat sätt
kan polisen kontrollera i körkortsregistret
för att se om det är sannolikt att föraren
har ett giltigt körkort.
I Blekinge har personer som hävdat att
de har tappat bort sitt utländska körkort
åtalats för olovlig körning. Om man döms
för olovlig körning är det något helt annat
Ny i Sverige
än om man glömt ta med sig körkortet i
bilen. Straffet för den som döms är dags­
böter eller till och med fängelse, om brot­
tet är grovt. Bevisbördan skiljer sig också
åt.
– Om du inte har körkortet med dig är
det du själv som måste bevisa att du har
körkort, eller göra sannolikt att du har
körkort. Men när det gäller brottet olov­
lig körning är det ett så kallat uppsåts­
brott. Då måste polis och åklagare bevisa
att du med uppsåt har kört utan att ha
körkort. Det är mycket svårare att bevisa
att det är på det sättet, säger Karin Micha­
elsson.
Karin Michaelsson menar att utifrån
tingsrättsdomarna i Blekinge i nuläget
saknas anledning att ändra regelverket.
Tingsrätten är lägsta instans i domstols­
systemet och det tar lång tid innan den
juridiska bedömningen har blivit prövad
hela vägen upp till högsta instans.
– Om bedömningen skulle stå sig ge­
nom hela domstolsprocessen behöver
man fundera på om problemet är till­
räckligt stort för en lagändring. Frågan är
ju om det är viktigt att kunna döma de
här personerna för olovlig körning. I fal­
len i Blekinge har polis och åklagare fak­
tiskt inte lyckats bevisa att personerna
inte har körkort, säger Karin Michaels­
son.
Enligt trafikpoliser och utredare är
ärendena svårutredda, eftersom de inte
har tillgång till utländska körkortsregister.
Johan Bülow vid åklagarkammarens ut­
vecklingscentrum i Malmö säger till Sveri­
ges Radio att problemet är störst när det
gäller körkort från EES-länder, eftersom
de fortsätter att gälla oavsett hur länge
personen blivit folkbokförd i Sverige.
Det är inte första gången som den här
sortens situationer uppstår.
– När vi hade stora flyktingströmmar
på 1990-talet var det precis samma feno­
men, situationer och diskussioner. Den
gången ledde inte omständigheterna till
att man ändrade lagen, säger Karin Mi­
chaelsson.
Trafikskola i
Dalarna hyr ut
till flyktingbarn
Krångligt för
­asylsökande som
vill övningsköra
Smedjebackens Nya Trafik­
skola hyr ut sina lokaler till
e­ nsamkommande flyktingbarn.
Många asylsökande saknar
­giltig ID-handling, vilket krävs
för att få körkortstillstånd och
på sikt också för att ta körkort.
nder hösten kom det­
mellan tre och fem ensam­
kommande barn och ung­
domar i veckan till Smedjebackens
kommun, alla i behov av boende.
Många placerades i familjer, men
på grund av det ansträngda läget
att hitta p
­ latser beslutade kommu­
nen i ­december 2015 att även starta
tre b
­ oenden.
Det första att öppna var en lokal
som ägs av Smedjebackens Nya Tra­
fikskola. Trafikskolan äger ett vand­
rarhem som i huvudsak används av
elever på deras intensiv­kurser. Men
på grund av låg beläggning under
vintern kunde kommunen hyra de
fyra lägenheter som vandrarhem­
met består av.
– Det passade oss jättebra, det är
väldigt svårt att hitta bra lokaler för
ett sådant boende, säger kommu­
nalråd Fredrik Rönning.
Boendet, som kallas för Aludden,
har plats för 22 ungdomar. Nu bor
där elva pojkar i åldern 14 till 18 år.
Men eftersom det är ett vandrar­
hem får det inte göras till ett per­
manent boende. Därför kommer
Aludden att avvecklas under våren,
till förmån för ett annat boende som
kommunen håller på att starta.
ör att få det körkortstillstånd
som krävs för att få övnings­
köra, måste man kunna styrka
sin identitet. Det görs genom person­
nummer eller samordningsnum­mer,
vilket först kan ges vid uppvisande av
ett giltigt pass. Något som många
asyl­sökande saknar.
– Vi behöver veta personens identi­
tet, för att säkerställa att denne är lämp­
lig som förare, säger Karin ­Michaels­son på Transportstyrelsen.
Även vid förarprovet krävs att
man kan styrka sin identitet med en
giltig id-handling, alternativt att en
när­stående skriftligen intygar iden­
titeten. Denne person måste själv ha
en godtagbar identitetshandling.
– Några undantag går inte att få.
Kraven är hårda eftersom körkortet
är en id-handling.
När en asylsökande har fått uppe­
hållstillstånd och blivit folkbokförd i
Sverige är det möjligt att ansöka om
id-kort hos Skatteverket. Har man
kommit så långt i sin process att bo­
sätta sig i Sverige är det inte längre
några problem att ta körkort, åt­
minstone inte ur den aspekten.
– Den medicinska och personliga
lämpligheten måste ju fortfarande
prövas. Det är inte alla som söker
körkortstillstånd som får det, säger
Karin Michaelsson.
Det är dock tillåtet för vem som
helst att köra bil på ett inhägnat
­område, påpekar hon.
U
Zandra Erikshed
F
Zandra Erikshed
Karin Söderlund Leifler
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 23
I Mitt i Trafiken skriver vi framför allt om det förebyggande
­arbetet när det gäller trafiksäkerhet, och utan tvekan måste
det vara i fokus: Målet är ju att undvika att olyckor sker.
Men vad händer efter trafikolyckan när den är framme?
Vad innebär egentligen en ”lindrig” skada? Och hur är det
att vara anhörig till en människa vars hela personlighet
­förändras ­efter en kollision?
I en serie artiklar kommer vi att ta upp detta.
Först ut är Zandra Eriksheds intervju med Sarah Persson.
Sarah Perssons smärta
­efter trafikolyckan för 14 år
sedan är kronisk, men går
inte att se ­eller diagnosticera
med teknikens hjälp. Men
­familjen kan intyga att den
finns där.
– De ser mig varje dag, hur
jag tappar saker och inte
­orkar med vardagen.
24 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
BUSSEN MANGLADE SARAHS BIL
Skadad för livet
Bilolyckan orsakade Sarah
kroniska smärtor
Sarah finns inte med i någon
­statistik över trafikskadade.
Olyckan för 14 år sedan blev
inte ens en notis i tidningen.
Ändå lever hon med en konstant
smärta som hindrar henne från
att leva ett normalt liv.
T
Sarahs kropp har sedan olyckan
­utvecklat reumatism och inflammationer i lederna.
– Jag tror att allt detta har triggats
av olyckan och av att jag inte fick rätt
vård i tid.
”
Jag får alltid planera in
vila två dagar före och
två dagar efter när jag
ska åka någonstans.
onerna från Bjällerklang och Stilla
natt fyllde bilen. Det var den tiden
på året och 19-åriga Sarah Persson
var på väg från Stockholm till Uppsala för
att köpa ett notställ att lägga under granen
till sin bror. Ute var det mörkt, halt och
slaskigt. Efter ett rödljus skulle hon svänga
in på parkeringen till musikaffären. Då
plötsligt, en kraftig smäll. En buss hade kört
in i henne, snett framifrån och släpade nu
den lilla röda bilen framför sig. Bilen slog
runt ett par varv innan den stannade.
– Jag minns att jag tänkte ”där är vägen,
vid sidan om mig”.
Direkt ville Sarah ta sig ut för att se till
bilen, men blev hindrad av vittnena till
olyckan. Senare visade det sig att hela pas­
sagerarsidan hade blivit intryckt.
– Hade någon suttit där hade den perso­
nen mosats.
Sarah kördes med ambulans till sjukhu­
set, där läkarna konstaterade att inget var
brutet. Hon fick åka hem samma kväll.
Där kunde historien ha tagit slut. En till
synes obetydlig incident, en typisk vinter­
olycka vid dåligt väglag. Ingen notis i lo­
kaltidningen. Visserligen en kvaddad bil,
men enbart – så kallade – lindriga person­
skador.
Ändå har ingenting varit sig likt sedan
dess för Sarah. Men det var först efter ett
par dagar som hon märkte att något var fel,
vid sitt första arbetspass efter olyckan.
– Jag jobbade som styckare i charken på
en matbutik när det plötsligt knakade till i
hela ryggen. Med ens kunde jag varken
röra mig eller vrida på huvudet. Armarna
och händerna var helt bortdomnade.
Istället för att vara i början av sitt arbets­
liv hade Sarah just jobbat sin sista dag.
I dag är Sarah Persson 32 år och har för­
längd sjukersättning, det som förr kallades
för sjukpensionering, men hennes mål är
att en dag kunna arbeta. Hon har utbildat
sig till miljövetare och startade för några år
sedan ett ekologiskt café. För tillfället orkar
dock kroppen inte riktigt med, och den
energi hon nu har spar hon till barnen.
Sarah lever med ständig värk och bort­
domnade armar och händer. Vardagen kret­
sar kring läkarbesök och sjukgymnastik.
– Jag får alltid planera in vila två dagar
före och två dagar efter när jag ska åka nå­
gonstans.
Vissa dagar kan hon inte klä sig själv och
hon är beroende av hjälp i dagliga sysslor.
Att jogga och simma, som förr var en stor
del av hennes liv, har hon inte kunnat göra
sedan olyckan.
Men skadorna går inte att se utanpå. Det
är något av det svåraste, menar Sarah – att
bli ifrågasatt och misstrodd. Ofta har hon
fått rådet av läkare att ta en alvedon och
”sluta känna efter”.
– Min ålder och mitt kön har legat mig i
fatet. Min sjukgymnast tar mig på allvar,
men av läkare har jag ofta uppfattats som
lat och som att jag inte vill arbeta.
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 25
Vardagslyx för Sarah Persson är att bara vara hemma, utan några måsten.
När hon orkar tycker hon om att måla, arbeta med lera och träna sina hundar i
weightpull. (En träningsform för hundar som innebär att djuren drar tunga lass.
Det härstammar från det arbete draghundar gjorde i Nordamerika under
­guldruschen i terräng som var omöjlig för hästtransporter.)
– Jag är trivs i ensamheten på landet och är lite av en enstöring.
På grund av det hamnade Sarah ett halv­
år efter olyckan i ett moment 22. Försäk­
ringskassan och andra myndigheter hänvi­
sade till varandra och hon blev bostadslös.
– Jag visste inte vad jag skulle göra, jag
hade så ont och hamnade utanför samhäl­
let.
Som tur var, och till skillnad från många
andra, fångades hon upp av sitt sociala
nätverk. Släktingar och vänner lät henne
bo hos dem. Hennes farmor gick in med
pengar. Pappan stred med försäkringskas­
san och till slut hittade hennes föräldrar en
lägenhet och hon flyttade till Göteborg.
Där fick hon sjukvård, rehabilitering
och beviljad sjukpenning. Kort därefter
blev hon gravid. Sarah levde inte ihop med
barnets far och många tyckte att hon skul­
le göra abort, men med olyckan hade hon
fått en annan inställning till livet.
– Livet är värdefullt, inget man kan
26 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
slänga hit eller dit i väntan på att det ska
passa. Och döden är så nära hela tiden,
utan att man vet om det.
Historien har gett henne rätt. Sedan hon
träffade sin man Mattias för tio år sedan
har hon gått igenom flera tuffa gravidite­
ter och missfall. Idag har hon tre barn i li­
vet och väntar ett fjärde. Sarah tror att de
många missfallen beror på att kroppen
inte har orkat bära barnen efter olyckan.
– Jag är så tacksam för de barn jag har,
de är min livlina. Jag kämpar för deras
skull, för att visa att man kan, fast man inte
har de fysiska möjligheterna.
Familjen bor på landet mellan Trollhät­
tan och Alingsås. För att köra in på den
lilla grusväg som leder till huset, krävs en
vänstersväng utan egen fil. För tre år sedan
blev familjen påkörda bakifrån vid infar­
ten. De två yngsta barnen, då tre år respek­
tive sex månader, var med i bilen.
– Min första tanke var ”ska de bli som
mig nu?”
Som tur är har barnen inte fått några
men, men Sarah bär på en ständig oro när
någon i familjen är ute i trafiken. Ska Mat­
tias och Sarah någonstans skickar de alltid
sms när de åker och när de har kommit
fram.
– Andra kanske tolkar det som att Mat­
tias är kontrollerande och svartsjuk, men
efter olyckan är det jag som behöver koll
för att känna mig trygg.
Olyckan har också gjort henne mer
tacksam för det hon har.
– Varje dag hoppas jag att jag ska vakna
upp utan värk, och att läkarna ska bli mer
pålästa och att forskningen ska gå framåt
så att jag en dag kan komma ur det här. Till
dess fortsätter jag att kämpa. Jag orkar tack
vare stödet från min familj.
Text och foto: Zandra Erikshed
Skall- och hjärnskador
Ulf Björnstig.
Anna K Carlsson.
Britt-Marie Stålnacke.
Tre experter talade
vid Transportforum om
konsekvenserna av
skall- och hjärnskador.
Foto: Staffan Gustavsson
Livsviktig kunskap
om den ömtåliga hjärnan
En vanlig och allvarlig konsekvens
av trafikolyckor är ­­skall- och hjärnskador. Under Transportforum diskuterades skadornas konsekvenser
– och vad som kan göras för att
undvika dem.
U
lf Björnstig är senior professor
vid Norrlands universitetssjuk­
hus och tog det som sin utgångs­
punkt.
– Skallskador som kräver inläggning
drabbar omkring 450 personer per år bara
i upptagningsområdet för Norrlands uni­
versitetssjukhus. Av dessa är 30 procent
fordonsrelaterade, sade Ulf Björnstig.
Han berättade också att det finns en
”golden hour”, att komma under vård
inom en timme efter en skallskada, vilket
minskar dödsrisken. Detta är kanske inte
möjligt vid alla skallskador men ju snab­
bare specialistvårdinsats, desto bättre.
Gärna inom två timmar, vilket minskar
riskerna för framtida men.
Ulf Björnstig slog också ett slag för c­ ykel­hjälm, vilket han menar borde vara lagkrav.
– Vi kan se att cyklisterna står för om­
kring en tredjedel av de trafikrelaterade
skallskadorna. Flera hundra liv hade kun­
nat räddas under de senaste 25 åren om
det funnits en cykelhjälmslag.
Det finns en hjälmlag för barn upp till
15 år och Sverige ligger i framkant när det
gäller säkerhet för barn i trafiken. Det me­
nar Anna K Carlsson från Chalmers som
berättade att antalet barn 0–14 år som om­
kommit i bilolyckor har minskat markant
sedan 1980-talet. Då dog omkring 26 barn
per år, i dag dör i genomsnitt tre.
– Orsaken är att vi infört lagar om bälte
och barnskydd, samt utfärdat rekommen­
dationer om bakåtvänd stol till minst fyra
års ålder och bälteskudde till minst tio år.
Dessutom hade vi nationella kampanjer
under 80-talet om att använda skyddssys­
tem, sade Anna K Carlsson.
Förutom detta har säkrare bilar, liksom
utbyggnaden av mötesfria vägar och noll­
visionsarbetet inneburit ökad trafiksäker­
het.
Anna K Carlsson har studerat 203 barn
som dödats i bilolyckor åren 1992–2015.
En av de viktigaste slutsatserna är att det är
säkrast att åka bakåtvänd, vilket ökar chan­
sen för överlevnad. Lite drygt hälften av de
dödade barnen – 54 procent– dog av en
skallskada.
– Vi kan också se att de mindre barnen
har en större andel huvudskador än de
äldre. En bidragande faktor skulle kunna
vara att huvudet på små barn utgör en stör­
re del av kroppen, säger Anna K Carlsson.
Britt-Marie Stålnacke är adjungerad
professor i rehabiliteringsmedicin i Umeå
och forskar bland annat på hur personer
som drabbas av skallskador mår. Vanliga
orsaker till skadorna är fall, fordonsolyck­
or och idrottsutövning.
– Skallskador kan indelas i tre grader:
lätta, medelsvåra och svåra. Lätta skallska­
dor, det vill säga hjärnskakning, är en vanlig
patientgrupp och något av en tyst epidemi.
Alla söker heller inte sjukvård och mörker­
talet är stort, sade Britt-Marie Stålnacke.
Vanliga symtom är huvudvärk, yrsel, il­
lamående och trötthet. Även syn och ba­
lans kan påverkas, liksom känslolivet i
form av ångest, oro och koncentrations­
svårigheter.
Symptom tre månader efter en olycka
ökar risken för bestående men, vilket of­
tare drabbar kvinnor.
Britt-Marie Stålnacke betonade hur vik­
tigt det är att patienter med långvariga
symtom får uppföljning och behandling
och att det är viktigt med stor försiktighet
när man återgår till en vanlig tillvaro.
– En uppföljningsstudie visar att många
inte får de insatser de behöver.
Hon betonade också att ett helhetsper­
spektiv är viktigt men ofta saknas, vilket
visas i en rapport från Socialstyrelsen 2012.
– Det finns de som säger att behandling­
en efter den akuta fasen är som ett svart
hål. Många landsting behöver se över kom­
petenser som inte finns i tillräcklig om­
fattning. Johan Granath
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 27
Alternativa drivmedel
EU efterlyser struktur för drivmedel
Nytt direktiv vill stärka alternativen och minska oljeberoendet
De alternativa drivmedlen saknar
en genomarbetad och standardiserad infrastruktur i många EU-­
länder. Det vill EU råda bot på,
­genom ett direktiv under 2017.
D
irektivet har två utgångpunkter,
enligt Stefan Andersson från Nä­
ringsdepartementet, som prata­
de under rubriken ”Infrastruktur för al­
ternativa drivmedel” under Transportfor­
um i Linköping.
– Tanken är att varje medlemsstat ska ta
fram ett handlingsprogram för alternativa
bränslen och tillhörande struktur, samt en
standard för laddning och tankning av
gas. Övriga bränslen, till exempel vätgas,
är frivilliga att ha med.
Direktivets syfte är också att minska ol­
jeberoendet och transporternas miljö- och
klimatpåverkan, samt att undvika frag­
mentering av EU:s inre marknad. Dessut­
om finns en ambition att minska osäker­
heten kring nya bränslen.
Maria Malmkvist, chef för analys och
marknad inom Energigas Sverige, pratade
om möjligheterna med gas, både naturoch biogas, som ju kan användas som for­
donsbränsle. I Sverige säljs ofta gas som är
en blandning av de båda, där biogasande­
len under 2015 var cirka 70 procent. Det
finns omkring 160 tankställen för gas.
Hon kom även med förslag på styrmedel
för ökad användning av gas som fordons­
bränsle.
– Till exempel en skattereduktion för
biogas även efter år 2020 och införande av
ett bonus-malussystem som gynnar mil­
jöbilar och missgynnar bensinslukande
bilar, liksom ett premiesystem för tunga
miljöfordon.
Hon pekade också på behovet av stimu­
lans för att nå målet om en fossilfri for­
donsflotta till 2030.
28 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
– Det kan krävas statlig stimulans där
marknaden är svag. Dessutom finns en
pedagogisk uppgift eftersom det knappast
är en självklarhet att köra på gas.
Vätgas är heller inget självklart bränsle­
val men förhoppningarna är stora. Cecilia
Wallmark från Sweco konstaterade dock
att infrastrukturen för vätgas som bil­
bränsle precis har börjat byggas. I dag finns
tre tankställen i Sverige.
– Vi har en hel del företag som jobbar
med vätgas men det krävs en mer aktiv in­
dustri och fler fordon för att öka aktivite­
ten. Det behövs fler styrmedel för ett brett
och snabbt införande av vätgas som bräns­
le, sade hon.
Anders Lewald och Martina Wikström
från Energimyndigheten pratade om myn­
dighetens nationella samordningsansvar
för laddningsinfrastruktur. Det handlar
bland annat om att bidra till en lämplig re­
gional fördelning och en effektiv utveck­
ling av laddningsinfrastrukturen. Hittills
har man bland annat lämnat bidrag till att
ta fram ett verktyg för bedömning av den
regionala utvecklingen inom regeringens
satsning Klimatklivet.
– Mellan år 2009 och 2015 ökade antalet
laddfordon i Sverige från 100 till 16 000,
sade Martina Wikström.
Hon konstaterade också att den offent­
liga laddningsinfrastrukturen växer men
att grunden för laddning fortfarande är
hemma och på jobbet. Den publika ladd­
ningen står alltså för en liten del av energi­
mängden men har en viktig roll för förtro­
endet för elfordonen.
Anders Lewald poängterade att vi i Sve­
rige måste utveckla förmågan att göra fle­
ra saker samtidigt – att tänka i flera rikt­
ningar kring alternativa bränslen.
– Vi måste bli bättre på att skapa förut­
sättningar för flera olika förnyelsebara driv­
medel. I dag verkar det som om vi bara kan
klara en sak i taget. Johan Granath
– Direktivet har en ambition att minska
osäkerheten kring nya bränslen, säger
S­ tefan ­Andersson, Näringsdepartementet.
– Både natur- och biogas kan användas
som fordonsbränsle, säger Maria Malmqvist,
Energigas Sverige.
–Infrastrukturen för vätgas som
­bilbränsle har precis börjat byggas,
säger ­Cecilia Wallmark från Sweco.
Foto: Staffan Gustavsson
Planering för elbilar
Brist på rutiner fördröjer
ökad användning av elbilar
Osäkerheten är stor bland lokala
och regionala tjänstemän när det
gäller att förbereda för fler elbilar i
samhället. Bristande information
om vilken fysisk planering som
krävs, kombinerat med förvirring
om vem som har ansvar för vad,
är vanliga problem. Det visar en
studie som VTI gjort.
O
m själva elbilen finns en hel del
forskning. Likaså har undersök­
ningar fastställt att bristen på el­
stolpar avskräcker från att skaffa elbil. Att
kommuner och andra myndigheter inte
gärna nappar på radikala förändringsför­
slag utifrån visar också tidigare forskning.
Men hur går arbetet med den fysiska pla­
neringen till rent konkret, vilka är arbets­
rutinerna och vad säger tjänstemännen
själva? I studien ”Lokala och regionala
tjänstemäns syn på planering för elfordon”
får sex utvalda tjänstemän från tre kom­
muner och tre länsstyrelser ge sin syn på
sitt arbete.
– Våra djupstudier visar att det finns en
stor ambivalens. Initiativen kommer ofta
från enskilda individer, vanligen tjänste­
män, istället för från officiella strategier.
Och pengar kommer i hög grad från olika
externa finansiärer, säger Hans Antonson,
VTI, som är projektledare för studien.
Elfordon är sällan prioriterade i kommu­
nerna. Det är biogas, cykel och fotgängare
som kommer i första hand, säger tjänste­
männen. Tekniken kan bedömas som in­
tressant, men den får inte gynnas på andra
drivmedels bekostnad, är en vanlig åsikt.
Marknaden, privata elbolag exempelvis,
får gärna stå för laddstolpar och installa­
tioner.
Det är ofta tveksamt vem som har an­
svaret på länsstyrelsen, som ofta bedömer
frågan om elbilar som liten och uppgiften
som splittrad. Kontakten mellan kommun
Mer
s­ tyrning,
pengar och
strategier
­behövs för att
öka användningen av
e­ lbilen, säger
Hans Antonson, VTI.
och länsstyrelse i elbilsfrågan verkar inte
heller vara något som prioriteras.
De flesta ser en styrka i de starka nät­
verk som jobbar med elbilsfrågan utanför
myndigheterna. Troligen för att de själva
av olika anledningar har problem att klara
uppgiften, menar forskarna.
De intervjuade upplever också svårig­
heter med att hitta systematisk kunskap
och att hålla sig uppdaterade.
– Information finns via projekt, olika
nyhetsbrev och nätverk, och det tycker
man är bra. Men den enskilda handlägga­
ren måste själv bedöma hur mycket tid
som kan läggas på att leta information,
och det kan kännas svårt och godtyckligt,
säger Hans Antonson.
En slutsats är alltså att det behövs mer
styrning på olika nivåer för att öka an­
vändningen av elbilen. Det gäller tekniska
frågor som standard för laddning och betal­
ningssystem. Det behövs också en nationell
strategi, öronmärkta pengar för finansie­
ring av planering, och att subvention av fos­
sila bränslen minskar eller upphör, konsta­
terar utredningen.
Hans Antonson är inte förvånad över de
trevande försök som studien visar.
– Vi står definitivt i början på någonting.
I det här skedet är det en naturlig osäkerhet.
Text: Britta Linebäck
Foto: Staffan Gustavsson
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 29
Sladdlöst
Ladda bilen utan sladd
Ny metod testas i Sverige
Glöm alla sladdar och ladda
­elbilens batteri trådlöst genom att
parkera den över en platta som
placerats på marken. Metoden har
tidigare bara testats i laboratorium
men används nu på försök i ett lite
större projekt i Sverige, som första
land i Europa.
L
addplattan, i storlek som ett A4papper, för över energi till den in­
duktiva laddningmottagare som
finns i bilen. Det är vad induktionsladd­
ning, som metoden heter, handlar om.
Tekniken är fortfarande på försöksstadiet
och utrustningen är ännu inte certifierad
för användning i Europa. Forskningsinsti­
tutet Viktoria Swedish ICT har fått upp­
draget att testa metoden i Sverige med fi­
nansiering från Energimyndigheten. Den
första utmaningen blev en långdragen
kamp för att få fram laddutrustningen.
– Att hitta någon som kunde leverera in­
duktionsutrustningen tog tid, men till slut
fick vi napp i USA. Det var mycket krång­
el och många turer innan den var på plats.
Men till slut hade vi klarat både tullen och
andra hinder, berättar Jonas Andersson,
Viktoria Swedish ICT, på Transportforum
i Linköping.
Idag finns 14 specialutrustade bilar i
Göteborg, en i Uppsala och fem i Stock­
holm. Med start under 2015 och ett år
framåt används, demonstreras och utvär­
deras den sladdlösa laddningen. Bilarna
kommer främst att användas i kommunal
verksamhet och det blir de anställda som
kör bilarna som får komma med sina syn­
punkter.
– Nu får vi möjlighet att låta vanliga an­
vändare säga vad de tycker. Kommer in­
duktionsladdningen att leda till kortare
laddperioder jämfört med sladd, och gör
den elfordon mer attraktiva? Det är vad vi
vill ta reda på, säger Jonas Andersson.
30 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
”
Foto: Evatran
Kommer induktions­
laddningen att leda till
­kortare laddperioder
jämfört med sladd, och
gör den elfordon mer
­attraktiva? Det är vad vi
vill ta reda på.
Så här långt är omdömena blandade om
den sladdlösa laddningens för- och nack­
delar. Farhågorna att snö skulle kunna
ställa till det för laddplattorna har inte be­
sannats, de har fungerat i alla väder. En del
gnissel är det däremot på det tekniska om­
rådet. Ett av problemen har varit att pricka
själva placeringen av bilen vid laddning.
Det är känsligt att bilen ställs exakt rätt
över plattan om laddningen ska gå igång.
– Att komma till en urladdad bil när
man tror att den stått på laddning väcker
naturligtvis irritation. Det är en utmaning
att designa en teknik som gör det lätt att
parkera rätt på första försöket, liksom att
komma till rätta med andra problem i an­
vändningen. Annars blir det ingen rättvis
bedömning av själva tekniken, säger Jonas
Andersson.
Projektet har namnet WiCh (Wireless
Charging of Electric Vehicles) och kom­
mer att avslutas 31 december 2016.
Britta Linebäck
Parkering är ett av många intressen att ta
hänsyn till när ett nytt område exploateras,
sa Åsa Friis, Södra Munksjön utvecklings AB.
Samutnyttjade
I trafik- och samhällsplanering
­pratar man numera ofta om
b
­ il­delning, självkörande bilar
och därmed om färre fordon.
Det betyder sannolikt att mindre
markyta kommer att användas
för dyra parkeringsplatser.
G
år det att förena attraktiva boende­
miljöer med stor biltillgänglighet?
Är det till exempel rimligt att par­
keringar kanske bara utnyttjas hälften av
tiden eller att det finns 5–10 parkerings­
platser per bil i Sverige? Diskussionen vid
Transportforum i Linköping pekade i en
tydlig riktning.
– Vi behöver bli smartare när vi samar­
betar för att utforma parkeringsmiljöer.
Bilen är viktig, men vi måste bli bättre på
att samutnyttja parkeringsplatser, sade
Mar­tin Clase, White arkitekter.
Klokare p-miljö
Vi behöver bli smartare när vi samarbetar för att utforma parkeringsmiljöer, sa Martin Clase,
White Arkitekter.
Planeringen av p-platser kan bli betydligt
bättre, sa Roger Johansson, Sweco.
p-platser en modell för framtiden
”
Samutnyttjande av parkeringar syftar på
att en parkering kan användas större del
av tiden – att den till exempel används för
både boende- och jobbparkering.
Jonas Nilsson från Göteborgs Parkerings­
bolag pratade om hållbara parkeringslös­
ningar och visade bland annat bilder på hur
en kanal i Frankrike används som parke­
ring under turistsäsongen.
– Jag gillar sättet att tänka även om det
inte är hållbart i Sverige. Men bra plane­
ring ger färre bilar – bara två av tio väljer
bilen för korta resor där man kan nå sitt
mål gående eller med cykel.
Ett problem med parkering i stadsmiljö
är enligt Jonas Nilsson att det är dyrt och
att även billösa som bor i flerfamiljshus får
vara med och finansiera grannarnas par­
kering.
Åsa Friis, vd för Södra Munksjön ut­
vecklings AB i Jönköping, berättade om
Vi behöver bli smartare
när vi samarbetar för
att utforma parkerings­
miljöer.
utvecklingen av området Södra Munksjön.
Hon konstaterade att när ett nytt område
exploateras finns många intressen att ta
hänsyn till, bland dem parkering.
– Det är kommun, boende, besökande,
exploatörer och näringsidkare. Exploatö­
rerna vill ha så mycket bebyggelsebar
mark som möjligt, boende vill ha lekbara
gator och företrädare för besöksnäringen
säger att det inte går att bygga utan en
massa parkeringsplatser.
Det gäller att hitta gemensamma näm­
nare, menade Åsa Friis. Detta kan vara
krävande men ofta givande. Exempel på
nämnare kan vara samnyttjande av parke­
ringsplatser och utbyggd kollektivtrafik.
– Sedan måste det finnas långsiktiga mål
och någon vinst för alla parter i det man
bestämmer sig för att göra.
Roger Johansson från Sweco och ses­
sionens ordförande, pratade främst om
det stora antalet parkeringsplatser.
– Det finns i dag 5–10 parkeringsplatser
per bil i Sverige, vilket styrs av en statisk
parkeringsnorm som inte tar hänsyn till
hur ett område förändras. Planeringen kan
bli betydligt bättre och de stora vinsterna
finns i samnyttjande av parkeringsplatser.
En slutsats av sessionen var att bilen ska
fogas in i ett sammanhang där man är ly­
hörd för stadens alla kvalitéer. Där ska bi­
len inte komma i första hand och det krävs
seriösa funderingar på vilken roll bilen ska
spela i framtiden.
Text: Johan Granath
Foto: Staffan Gustavsson
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 31
1500
smet
från
domar
Stämningsmannen hittade förra året drygt
Det räcker inte att det rättsliga ­systemet har dömt en person
för fortkörning eller rattfylleri. Den som håller sig undan
­Transportstyrelsens delgivning kan ändå undgå följder.
Det gjorde cirka 1 500 personer förra året.
N
... och även
åtalade
personer
gör sig
onåbara
för att
undgå
straff
32 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
är körkortsägaren har fått sin
dom i rätten, går fallet till Trans­
portstyrelsen som bestämmer
om körkortet ska återkallas och hur länge.
– Så snart som vi fattat vårt beslut
skickar vi brev med den informationen
till den dömde. Förra året behandlade vi
totalt 34 726 körkortsåterkallelser, säger
Pär-Ola Skarviken, utredare på Trans­
portsstyrelsens Körkortsavdelning.
Den vanligaste anledningen till att få
sitt körkort indraget är fortkörning, knappt
19 000 fall år 2015. Därefter kom rattfylle­ri med nära 7 000 dömda. Andra anled­
ningar är smitning, allmän brottslighet,
medicinska skäl och flera mindre över­
trädelser.
De allra flesta undertecknar det delgiv­
ningskvitto som skickas med brevet, och
från det datumet börjar återkallelsetiden
räknas. Men riktigt alla hör inte av sig.
Förra året gick 3 156 ärenden, alltså knappt
tio procent, istället till en stämningsman
som skulle leta upp körkortsinnehavaren.
En åtalad person kan slippa
­rättegång och straff genom
att göra sig onåbar och inte
ta emot delgivningen från
T­ ings­rätten. Till slut skrivs
målet av. Hundratals miss­tänkta brotts­lingar, bland annat
ratt­fyllerister, slingrar sig på
det sättet undan rättvisan varje
år, visar en granskning som
­Dagens ­Nyheter har gjort.
rättegång från Tingsrätten. Det brevet
måste den åtalade svara på, och på så sätt
visa att han eller hon förstått vad som
gäller. Om inget svar kommer kan rätten
anlita en delgivningsman som ringer på
hemma hos den åtalade. Men sådana
hembesök är sällsynta, och görs i så fall
nästan alltid på dagtid. Det är sällan som
andra försök att hitta den åtalade görs,
till exempel genom besök på arbetsplat­
ser eller kontakter med grannar, skriver
DN.
D
en berusade föraren vinglar
omkring i trafiken och stoppas
av polisen. Provsvaren är tydli­
ga och fallet ser enkelt ut. Föraren blir
åtalad och får brev med delgivning om
– Stämningsmannen, som kan kom­
ma från polisen eller från en privat byrå,
söker på adresser där personen kan fin­
nas. Ofta får man återkomma vid flera
olika tillfällen, det kan ta lång tid. Förra
året lyckades stämningsmannen hitta
personen och få beslutet delgivet i 60 pro­
cent av fallen, säger Pär-Ola Skarviken.
Uppåt 1 500 personer lyckades därmed
En del tingsrätter utför delgivningarna
själva, andra anlitar delgivningsmän via
polisen eller Svensk Delgivningsservice.
Om den åtalade inte öppnar dörren för
delgivningsmannen, skrivs målet till slut
av. Den åtalade går fri, och slipper både
Ta sitt straff
för
fortkörning
eller
rattfylleri
hälften av dem som inte undertecknat delgivningskvittot
– Så snart vi fattat vårt beslut skickar
vi brev med den informationen till
den dömde, säger Pär-Ola Skarviken,
utredare på Transportstyrelsen.
Foto: Transportstyrelsen
hålla sig undan lagen. I värsta fall kan det
betyda att de fortsätter att köra bil, säger
Pär-Ola Skarviken, som menar att dagens
påföljd och prick i belastningsregistret.
Och eftersom inget brott därmed har be­
gåtts, får en berusad förare också behålla
körkortet.
Till allra största del, 95 procent, gäller
de nedlagda åtalen brott med en pre­
skriptionstid på två år, skriver DN. Dit
hör exempelvis rattfylleri, skadegörelse
och snatteri. Tiden räknas från det da­
tum brottet skedde till den dag den miss­
tänkte blev delgiven åtalet. Om delgiv­
ning inte sker inom preskriptionstiden
skrivs målet av.
Någon samlad statistik finns inte på
hur många åtal som läggs ned på grund
av att tingsrätten misslyckas med delgiv­
ningen. DN:s egna genomgångar vid lan­
dets tingsrätter i storstäderna visade att
upprepade försök att hitta dem som håller
sig undan delgivning är så långt man kan
gå.
– I framtiden kommer säkert andra me­
toder, som elektronisk brevlåda och lik­
nande, men som systemet ser ut idag är det
hit vi kommer. Vi försöker nå personerna
på många sätt, men till slut mås­
te vi avbryta sökandet och av­
sluta ärendet.
203 åtal lades ner på grund av
misslyckad delgivning enbart
under första halvåret 2014.
Polisen har också berättat att
det är vanligt att många miss­
tänkta gärningsmän dels ljuger om
sin identitet, dels håller sig undan.
På Domstolsverket är man medveten
om att delgivningen inte fungerar helt
tillfredsställande, men är tveksam om en
ny lagstiftning skulle lösa situationen,
enligt DN. Domstolsverket ska göra en
egen granskning av cirka tusen rätte­
gångar som ställts in på grund av att del­
givningen inte fungerat. Syftet är att se
vad som gått snett och försöka förbättra
arbetssättet kring delgivningsfrågor på
domstolarna.
Han tillägger att det händer att fall kan
klaras upp när en person som håller sig
undan blir stoppad av polisen i en fart­
kontroll eller liknande.
– En slagning i körkortsregistret visar
direkt vad som gäller. Då kan vi få hjälp att
klara upp fallet. Men det scenariot är ovan­
ligt, säger Pär-Ola Skarviken.
Antalet återkallelser är så gott som oför­
ändrat under de senaste åren. 2015 visade
en marginell ökning, med 1,1 procent,
jämfört med året innan. Antalet lyckade
delgivningar ligger också konstant.
Britta Linebäck
Foto: Staffan Gustavsson
”
I framtiden kommer
­säkert andra metoder,
som elektronisk brevlåda
och liknande, men som
systemet ser ut idag är
det hit vi kommer.
Fotnot: DN:s granskning, som
publicerades den 10 december 2015,
­byggde på alla åtal som lagts ned
på grund av preskription vid tingsrätter
i Stockholm Solna, Attunda, ­Södertörn,
S­ödertälje, Nacka, Göteborg och Malmö
tingsrätter.
Britta Linebäck
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 33
Plats för cykel
Hagaleden i Örebro är en av Sveriges första så kallade cykelmotorvägar. Här ska cyklisten vara prioriterad, cykelbanan är bred och
­markeras med en orange linje, bilisterna har genomgående väjningsplikt. Foto: Britta Linebäck
Säkra stråk ska öka cykelpendling
Viktigt att höja säkerhet och tillgänglighet anser Trafikverket
Allt fler cyklar fort och många
kommuner satsar på cykel-motorvägar – eller supercykelvägar,
c­ ykelstrador, cykelexpressrutter
­eller snabbcykelvägar som de
o
­ ckså kallas.
I
nternationellt finns tydliga riktlinjer
för så kallade snabbcykelstråk. I Sve­
rige däremot finns inte ens någon tyd­
lig definition om vad det är.
Maria Krafft, direktör på Trafikverket,
berättar att många definitioner fortfaran­
de florerar. Trafikverket har inte valt ett
enda begrepp för dessa cykelvägar mellan
stadsdelar, städer eller tätorter där cyklis­
ter vill komma fram snabbt, kan hålla en
hög medelhastighet och där de inte blir
stoppade.
Trafikverket och Sveriges Kommuner
och Landsting (SKL) har dock varit med
och utformat en skrift som ska stödja
34 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
kommunerna i arbetet med dessa cykel­
stråk. Förhoppningen med skriften är att
synsättet för denna typ av cykelstråk ska
vara mer enhetlig. Men inga formella rikt­
linjer eller rekommendationer finns.
Hur många snabbcykelvägar som finns i
dagsläget och hur många som håller på att
byggas är oklart.
– Att bygga snabbcykelstråk, eller vad de
nu ska kallas, kan kosta mycket pengar.
Det kan finnas en poäng med att tydligt
definiera vad stråken egentligen innebär
och man bör ta del av internationella erfa­
renheter, till exempel från Nederländerna
och Danmark där liknande stråk är van­
ligt förekommande, säger Fredrik Hiel­
scher, på Cykelfrämjandet.
Han tror att risken med att inte definiera
begreppet snabbcykelbana är att det kan
gå inflation i begreppet, och att man byg­
ger sådana här cykelstråk som inte når
upp till kraven.
De närmaste åren planerar eller utreder
Trafikverket möjligheten att bygga snabb­
cykelstråk mellan bland annat Malmö och
Lund, Frescati och Mörby, Norrtull och
Kista och Nacka och Uppsala.
Målet med stråken är att fler ska kunna
pendlingscykla.
– Men det behövs större ansträngning
för att höja säkerheten och tillgänglighe­
ten. Det är angeläget att stråken hålls rena
året om, exempelvis med sop- och saltma­
skiner, säger Maria Krafft.
De flesta personskador bland cyklister
sker när kroppen träffar asfalten. Just nu
pågår forskning med stötupptagande as­
falt som kan minska andelen frakturer och
huvudskador, samtidigt som rullmotstån­
det inte påverkas, berättar Maria Krafft.
– På längre sikt vore det också spännan­
de att utvärdera väderskyddad cykling så
att fler kan tänka sig att cykla året om.
Ivana Vukadinovic
Tunnt, lätt och starkt är ledord för den nya sortens glas.
Glaset
e
­ rbjuder
massor av
möjligheter,
säger Jerry
E­ riksson,
G
­ lafo.
Foto:Glafo
Framtidens bilrutor
Tunna, starka glas tar plats på marknaden
En ny typ av bilrutor är på väg att
erövra världen. De har intelligenta
beläggningar och, inte minst, de är
tunna och lätta som glaset i en
mobiltelefon.
– Vikten betyder allt. Bilindustrin
­jagar gram för att minska energiförbrukning och utsläpp, säger
­Jerry Eriksson från glasforskningsinstitutet Glafo i Växjö.
Nya rutor
G
enom historien har den enkla
glasrutans uppgift varit att ge sikt
och vindskydd. Men sedan några
år har det intelligenta glaset, som är inter­
aktivt och kan reagera på sin omgivning,
börjat ta plats på marknaden. Använd­
ningsområdena är många, byggnation och
fordon är ett par av dem. Redan idag har
en del bilmärken börjat sätta in intelligen­
ta framrutor i sina bilar, och i framtiden
väntar fler avancerade funktioner.
En funktion som bland andra flera fran­
ska bilmärken använder sig av är belägg­
ningar som reflekterar värmestrålning i
framrutan. Beläggningen gör att solvär­
men kan stängas ute, vilket medför att
bränsleförbrukningen minskar eftersom
bilens kylaggregat inte behöver användas
lika mycket.
– Marknaden är förstås global, men för
varma Sydeuropa kan den här funktionen
bli lika självklar som sätesvärmen har bli­
vit här uppe i kalla Norden, säger Jerry
Eriksson.
En annan funktion som börjat användas
de senaste fem åren är en ljudfolie i sido­
rutornas glas som minskar ljudnivån i bi­
len. Än så länge finns den som tillval hos
en del bilmärken, men Jerry Eriksson tror
att tekniken kan bli standard när framti­
dens glasrutor blir allt tunnare.
Elektrokroma glas är ett solskydd där
ström reglerar hur mycket ljus som släpps
igenom. Tekniken är fortfarande dyr, sä­
ger Jerry Eriksson, och har inte fått något
större genomslag så här långt.
– Mercedes och Ferrari har börjat testa
funktionen i solluckor. Än så länge är det ett
lyxtillval, men utvecklingen går fort framåt.
Av de funktioner som finns på markna­
den idag är det en som med stor säkerhet
kommer att slå igenom i framtiden, enligt
Jerry Eriksson.
– Det är tekniken med riktigt tunna,
starka glas. Rutorna kan väga hälften så
mycket som standardrutor och vara minst
lika hållbara. Där har tillverkarna starka
intressen, eftersom de jagar vikt. Två av de
största leverantörerna av vindrutor, Cor­
ning och Saint-Gobain, har dessutom slu­
tit avtal om att utveckla tekniken. Det vi­
sar på det stora intresset.
Intelligenta glas är på många sätt fortfa­
rande på forskningsstadiet. Men teknolo­
gierna som ligger bakom finns för det
mesta redan idag, säger Jerry Eriksson.
Vad som sedan blir praktiskt genomför­
bart, det är frågan. Exempelvis finns försök
där bakrutorna förvandlas till interaktiva
ytor. Fullt möjligt, men en mycket dyr lös­
ning, säger Jerry Eriksson. Kanske kan en
sådan idé genomföras stegvis, med några
touchfunktioner i taget, funderar han.
Till framtidskoncepten hör också funk­
tioner som visualisering av bilder från IRkameran direkt på framrutan. Likaså en
ny typ av instrumentpanel med touch­
skärmar.
– Glas har en oerhörd styrka och erbju­
der massor av möjligheter. Marknaden för
intelligenta glas är på sikt mycket stor, sä­
ger Jerry Eriksson.
Britta Linebäck
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 35
Filkörning
Otydliga regler
skapar irritation i filerna
Ingen ändring på väg
enligt Transportstyrelsen
Lagen säger en sak om när en bil får glida om en annan bil
på höger sida. Praxis säger en annan.
Körning på vägar med mer än två körfält där hastigheten är
över 70 kilometer i timmen får trafiklärarna i storstadsområdena,
och framför allt i Stockholm, att slita sitt hår. En regelförändring
kräver emellertid ett beslut från regeringens sida.
D
et regeringen kan göra är att änd­
ra skrivningen i trafikförordning­
en. Frågan var faktiskt uppe till
diskussion 2012 i samband med Trafikver­
kets rapport ”Utvärdering av hastighets­
gränser”. På sidan 100 i den rapporten står
det så här:
”Utredningen föreslår att nuvarande
regler om körfältsval på flerfältsvägar ses
över och rekommenderar att de på sikt
knyts till 80 km/tim.”
Men det hände inte någonting. Den re­
gering som satt då var inte beredd att ut­
reda frågan vidare.
– Det här är ett trängsel- och effektivi­
tetsproblem snarare än ett trafiksäkerhets­
problem, konstaterar Peter Larsson på
Transportstyrelsen som tittat närmare på
den här frågan efter det att den lyfts av
STR i det forum som kallas GNS, Grup­
pen för nationell samverkan inom trafik­
säkerhetsområdet.
Foto: Shutterstock
36 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
Han förklarar bakgrunden till varför
det ser ut som det gör på vägar med mer
än två körfält:
Den svenska trafikförordningen är knu­
ten till en FN-konvention om vägtrafik
som Sverige har ratificerat. I den konven­
tionen ges ett land möjligheten att natio­
nellt reglera för föraren att inom tättbe­
byggt område, där det finns två filer eller
fler, använda det körfält som är lämpligast
med hänsyn till den fortsatta färden. Det
vill säga inom tättbebyggt område är det
okej att ligga kvar i den fil man ligger i, även
om det innebär att man då glider om ett
fordon som ligger till vänster om en själv.
I Sverige valde beslutsfattarna att knyta
an till hastighetsbegränsningen 70 kilome­
ter i timmen för att täcka in de flerfältsvä­
gar i storstadsområdena som hade den has­
tighetsbegränsningen, och där behov fanns
att kunna köra på det här sättet. Hastighets­
begränsningen 80 kilometer i timmen
fanns inte 1998 när det här beslutet togs.
I praktiken följs inte dagens trafikför­
ordning på de platser – framför allt i och
utanför Stockholm – där vi har tre- eller
fyrfiliga vägar. Även om hastigheten är
över 70 kilometer i timmen kör många så
fort i högerfilerna att de i praktiken kör
om den eller dem som ligger i vänsterfil.
Men trafiklärarna måste lära eleverna att
köra enligt lagen. Följderna blir flera. Dels
ifrågasätter eleverna det trafiklärarna lär
ut (”mamma och pappa kör inte på det här
viset.”), dels blir andra bilister irriterade.
Köbildning är också ganska vanligt.
– Transportstyrelsen känner till det här
problemet, men en utredning av området
och eventuella åtgärder måste ställas i re­
lation till andra prioriteringar i myndig­
hetens verksamhet, säger Peter Larsson.
Catarina Gisby
Ökad säkerhet
Smartphone kan ge snabbare SOS
Från och med 2018 ska nya fordon
själva kunna larma vid inblandning
i en olycka. Systemet kallas eCall
och grundar sig på ett EU-direktiv.
Hur tekniken kommer att se ut är
inte helt klart men smarta mobiler
kan bidra till funktionen.
E
nligt Wikipedia är eCall ett ”elek­
troniskt nödanrop från motorfor­
don till en larmcentral”. Sakkunni­
ga bedömare anser att eCall-systemet kan
halvera tiden för larmrespons jämfört med
i dag.
Ett alternativ eller ett komplement till
fast eCall-utrustning i fordon kan vara en
vanlig smartphone, enligt Bengt Arne Sjö­
qvist, professor i eHälsa vid Chalmers.
Han talade under rubriken ”Framtidens
oskyddade trafikanter i det uppkopplade
transportsystemet” vid Transportforum i
Linköping. Hittills har smartphone-alter­
nativet testats på oskyddade trafikanter.
– Det har visat att det är möjligt att upp­
täcka om en bil krockar, en cyklist välter
eller en ryttare ramlar av sin häst, sade
Bengt Arne Sjöqvist.
Han tror starkt på att modern teknik
och det uppkopplade trafiksystemet kan
bidra till att minska antalet döda och ska­
dade i trafiken.
– Det finns en mängd intressanta til�­
lämpningar för IT, till exempel smartpho­
nes, som kan användas för snabbare vård­
insatser och räddning. Det kan handla om
ökad precision i prioriteringar men också
om att varna i samband med olyckor.
Stefan Candefjord, också han Chal­
mers redogjorde för ett projekt som visar
att smarta telefoner kan användas för att
höja säkerheten för fyrhjulingsförare.
– Mobilernas inbyggda sensor är bra och
tekniken behöver inte uppfinnas eftersom
den finns. Dessutom är telefonen kopplad
direkt till individen, inte fordonet. Vår
analys av testförares rörelsedata visar på
bra förutsättningar för att utforma ett au­
tomatiskt olyckslarm baserat på smart­
phones.
Erik Israelsson från Volvo Car group
talade om ”Drive Me” –
Volvos ­program för ut­
veckling av självköran­
de bilar och var tek­
niken ­befinner sig
för att upptäcka
oskyddade
t­ rafikanter.
– Vi jobbar
med förebyg­
gande säker­
het. Utgångs­
punkten är vad
som skulle kunna hända.
För oss är den självkörande tekniken ett
sätt att göra trafiken säkrare.
Han berättade att de självkörande bi­
larna kan upptäcka gående och cyklister
och förhålla sig till dem. Det innebär att
rödljuskörningar i princip kommer att bli
omöjliga.
– Om vi skulle kunna förhindra rödljus­
körningar kan vi skydda fotgängare på ett
effektivt sätt.
Johan Granath
Sjunkande dödssiffror i New York Citys trafik
För andra året i rad minskar an­
talet dödsoffer i New York Citys
trafik. Den positiva statistiken
kopplas till Vision Zero, stadens
storsatsning på att göra gatorna
säkrare.
2
013 dog 297 personer i trafiken.
2014 hade dödstalet sjunkit till
257. Motsvarande siffra för 2015 är
231. Den största sänkningen skedde
bland motorcyklister, men även färre cy­
klister och fotgängare har dödats i trafi­
ken.
Det var i januari 2014 som New Yorks
borgmästare Bill de Blasio lät startskot­
tet gå för Vision Zero, ett initiativ med
svensk förebild. Målet är att under en
10-årsperiod göra omfattande satsning­
ar för att till 2024 få ner antalet döds­
olyckor till noll.
Under de två år som gått har bland an­
nat nya sänkta hastighetsgränser införts,
gator har gjorts säkrare, särskilda bussoch cykelfiler har inrättats och informa­
tion om visionsarbetet har gått ut brett
till stadens invånare. Kommunikation
med dem har stått i centrum och cityan­
ställda och taxiförare har utbildats i att
köra säkrare. Under 2015 har även stora
delar av de största parkerna stängts av
för biltrafik under vardagar och fler fart­
kameror har satts upp vid skolor.
– Vi vet att vi har lång väg kvar, men
det råder inget tvivel om att Vision Zeroarbetet fungerar, kommenterar borg­
mästare de Blasio i New York Times.
Ideella organisationer i staden som
arbetar för gåendes och cyklisters säker­
het håller med om att Vision Zero upp­
fyller förväntningarna. Just därför tycker
de att stadens myndigheter borde snabba
på arbetet med att få gatorna säkrare,
däribland att fånga upp fler förare som
kör för fort.
Eva Bergstedt Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 37
Bakvagnen
Medlemssidor – Sveriges Trafikskolors Riksförbund
Antal konkurser bland trafikskolor 2002-2015
16
14
14
12
12
10
9
9
8
7
7
6
6
5
4
3
2
1
0
2002
3
3
1
1
2003
2004
2005 2006
2007 2008
2009
2010
2011
2012 2013
2014
2015
– Ser man att ett företag
­för­lorat sin F-skatt på grund
av skatteskulder finns det en
risk att en konkurs är nära
f­ öre­stående, förklarar Ingela
Strand.
Foto: Staffan Gustavsson
Diagrammet visar att konkurserna blivit fler de senaste åren.
Konkurserna ökar
Fler trafikskolor
i konkurs
Antalet trafikskolor som har
gått i konkurs har ökat de senaste
tre, fyra åren.
Från att med något undantag tidigare
ha handlat om en eller två konkurser om
året var det 2015 så många som 14 skolor
som gick omkull. 2014 gick 12 trafikskolor
i konkurs, och året dessförinnan, 2013, av­
slutade nio trafikskolor sin verksamhet.
– Vi vet inte exakt varför det är på det
här viset, men vår känsla är att konkur­
serna har att göra med ökade avgifter, i
och med att Transportstyrelsen avgiftsbe­
lägger tillsynen, samt att årskullarna un­
38 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
der de här åren är mindre än tidigare, sä­
ger Ingela Strand som ansvarar för med­
lemsfrågor på STR:s kansli.
Små marginaler
Trafikskolornas vinstmarginaler är inte
stora.
– Får man då ökade kostnader samtidigt
som man får mindre att göra är det klart
att det äter på de här marginalerna, kon­
staterar Ingela Strand.
När en trafikskola går i konkurs tar en
konkursförvaltare över verksamheten.
– STR brukar kontakta konkursförval­
tarna för att ta reda på om det finns förut­
sättningar att driva skolorna vidare, men
ofta finns det inte det, fortsätter Ingela
Strand.
Många gånger är skolorna skyldiga både
staten och kunderna pengar.
Elever som i förväg köpt ”paket”, det vill
säga betalat för ett visst antal lektioner i
förskott för att på så vis få tillgång till nå­
gon form av rabatt, hamnar längst ned på
listan när pengar ska betalas tillbaka.
– Eleverna drabbas hårt. Ofta försöker
andra företag i lokalföreningarna att hjäl­
pa till genom att till exempel erbjuda de
här eleverna att följa teorin på deras sko­
lor, men andra trafikskolor kan ju inte
ställa upp med gratis körlektioner.
Konkurser är förstås oerhört negativa
för branschen.
Säkrast undvika paketköp
Rådet till elever är egentligen att inte köpa
paket. Om man har en viss summa pengar
avsatt till körkortet är det bättre att ha de
pengarna på ett eget konto som man se­
dan betalar från. Om man ändå vill köpa
en paketlösning måste man vara medve­
ten om att det finns en risk att man blir av
Medlemssidor – Sveriges Trafikskolors Riksförbund
med pengar om trafikskolan går i kon­
kurs.
– I så fall ska man inte avsätta en större
summa än att man kan stå ut med att mis­
ta den.
Från och med i år växer årskullarna
igen. I år är det ungdomar födda år 2000
som får lov att börja övningsköra, och de
är ganska många, om än inte lika många
som ungdomarna födda i början av 90-ta­
let.
– Vi hoppas att trenden med ett ökat an­
tal konkurser är över nu, å andra sidan,
blir det mer lockande att etablera sig på
marknaden ökar konkurrensen. Det på­
verkar också situationen, påpekar Ingela
Strand.
Efterlängtat läromedel
Nu kommer nytt
material för mc
Ett helt nytt mc-material är på
gång från STR.
– Det har efterfrågats under lång
tid, konstaterar Arne Åkesson
på STR läromedel i Landskrona.
Det har kommit lite i skymundan
på grund av att vi haft så stor
­koncentration på bil i Elevcentra­
len Premium, men nu är mcmaterialet snart verklighet.
Parallellt med att en ny behörighetsbok
– ”Köra mc” – tas fram implementeras även
mc-materialet i Elevcentralen Premium (i
dagligt tal kallad ECP).
– Det är alltså inte så att vi först gör bo­
ken och sedan för in den ECP, understry­
ker Arne Åkesson. Vi vill att hela materia­
let, det analoga och det digitala, ska hänga
ihop från början. Vi eftersträvar en helhet.
Därför arbetar vi på bred front, vilket stäl­
ler ganska stora krav.
För B-behörighet finns sedan tidigare
”Köra bil” som används tillsammans med
Bakvagnen
läroboken ”Trafikens grunder”, (båda är
implementerade i ECP.) ”Köra mc” ska
också kunna kombineras med ”Trafikens
grunder”.
Samma upplägg
– Så småningom kommer vi även att
kunna erbjuda ”Köra lastbil” och ”Köra
buss”, och samtliga böcker är tänkta att an­
vändas ihop med grundboken. Vi försöker
också ha ungefär samma upplägg i alla be­
hörighetsböckerna. De delas in i femton
moment där de sex första momenten är
behörighetsspecifika. Övriga avsnitt har
likheter över behörighetsgränserna. Där­
till lägger vi in specialavsnitt, till exempel
har vi ett avsnitt om människan och ett
annat om miljön.
Tillgängligt under nästa år
Mc-materialet beräknas vara tillgängligt i
ECP till säsongen 2017.
Det kan tilläggas att det finns en ambi­
tion att även få in moped i ECP.
– Här har vi redan en bok som fungerar,
och vi tror att vi ganska smidigt skulle
kunna få in det materialet i Elevcentralen
Premium.
Webbplats för nyheter
Titta in på Mitt i
Trafiken på webben!
Glöm inte att Mitt i Trafiken också
finns på www.mittitrafiken.se!
Efter att ha tagit del av svaren i den se­
naste förbundsenkäten inser vi på redak­
tionen att det är på sin plats att påminna
om webb-platsen Mitt i Trafiken. Många
medlemmar känner inte ens till att den
finns.
Webben fungerar som ett komplement
till papperstidningen, som ju bara utkom­
mer fyra gånger om året. På nätet hittar du
korta nyheter (det händer att de är längre
också) om det som är aktuellt just nu; så­
dant som kanske inte kommit med i det
senaste numret av pappersutgåvan efter­
som manusstopp redan har varit, eller så­
dant som vi inte vill vänta med att publi­
cera eftersom det dröjer länge innan nästa
tidning ligger i din brevlåda.
Har du tappat bort papperstidningen
finns det dessutom en länk till en digital
version på webbplatsen. Här finns också
ett kalendarium om vad som händer inom
STR.
För att kalendariet ska fungera väl är det
viktigt att vi på Mitt i Trafikens redaktion
får veta vad som händer ute i föreningar­
na. Hör av dig till oss! Du hittar alla adres­
ser och telefonnummer på sidan 2 i den är
tidningen.
Kunskapsprov med tolk
Ny blankett
för tolkhjälp
Trafikverket har tagit fram en
ny blankett för ansökan om
­kunskapsprov med tolk.
Många gånger är det någon från trafik­
skolan som intygar att körkortseleven be­
höver tolk vid kunskapsprovet, men det
kan också vara lärare som arbetar med
elevstöd i skolan eller rektor och lärare vid
SFI-skola.
Den nya blanketten innehåller fler upp­
gifter för intygsgivaren att fylla i. Tanken
är att Trafikverket därmed lättare ska kun­
na göra en rättvis bedömning från början i
stället för att behöva begära in komplette­
rande information i ett senare skede.
Den som inte kan läsa, tala och förstå
det svenska språket får genomföra kun­
skapsprovet med tolk under förutsättning
att provet inte finns översatt till ett språk
som den sökande kan läsa. Prov med tolk
kan enbart beviljas för körkortsbehörig­
heterna AM, A1, A2, A, B, BE och traktor­
kort.
Mitt i Trafiken • Nr 1 2016 39
Returadress:
Sveriges Trafikskolors
Riksförbund
Järvgatan 4
261 44 Landskrona
Runt hörnet
­
En oväntad vänskap
När den norske trafikläraren
Svein Åge Johansen ärligt sa
till ­Miles Davis att han inte tyckte
om den världsberömde trumpe­
tarens ­musik, lades grunden till
en ­speciell vänskap. Den i sin tur
­inspirerade svenske Henning
­Mankell att skriva en teaterpjäs.
F
ör tillfället kan du se ”Driving Mi­
les” – pjäsen heter så – på Göteborgs
stadsteater, och Svein Åge Johansen
och hans fru Wenche Eli hörde till dem
som var på premiären i februari. Special­
inbjudna.
Mankell skrev stycket på 2000-talet,
men historien tar sin början 1984 när den
amerikanske, megaberömde jazzmusikern
Miles Davis för första gången besökte den
välkända jazzfestivalen i norska Molde.
Svein Åge Johansen hade kontrakterats som
festivalchaufför och körde en vit Cadillac.
Miles Davis, känd för att vara tempera­
mentsfull och lynnig, hoppade in i fram­
sätet, vände sig till Svein Åge Johansen och
frågade ”vet du vem jag är”.
– Jag svarade ”ja”. ”Tycker du om min
musik?” undrade Miles Davis. Jag svarade
”nej”. Det blev tyst i bilen. I baksätet satt
hans manager och gjorde stora ögon, upp­
märksam på vad som skulle ske. Men då
klappade Miles mig på axeln och sa ”let´s
be friends”.
Och så blev de det.
Miles Davis återvände till jazzfestivalen
i Molde flera gånger, och varje gång träf­
fade han Svein Åge Johansen. De talade
aldrig om musik, men desto mer om bilar
(Miles Davis var oerhört bilintresserad
och det är Svein Åge också). De diskute­
rade också allvarliga saker som rasism,
40 Mitt i Trafiken • Nr 1 2016
Svein Åge Johansen vid ratten och Miles Davis bredvid. Trumpetaren ville alltid sitta i
­framsätet, till skillnad från de flesta andra av stjärnorna som ville sitta där bak.
Foto: Privat
något Miles Davis hade egen erfarenhet
av: När han var ute och körde sin Lam­
borghini blev han ofta stoppad av polisen
som uppenbarligen tänkte ”svart man i
dyr bil – den måste han ha stulit”.
– Miles var mycket intresserad av Norge
och hur vi norrmän levde våra liv. Han var
överhuvudtaget en väldigt reflekterande
person, säger Svein Åge Johansen när Mitt
i Trafiken når honom i Piemonte i Italien
där han och hustrun är på semester.
Svein Åge Johansen har kvar sin trafik­
skola Abc Aut Bil-Mc-Opplaering i Mol­
de, men arbetar numera deltid. Fast när
det är jazzfestival är han transportansva­
rig. Förutom Miles Davis har Svein Åge
träffat BB King, Bob Dylan, Eric Clapton,
James Brown, Carlos Santana…
– Jag kan räkna upp hur många kända
musiker som helst.
Du tyckte inte om jazz 1984, men hur är
det i dag? Lyssnar du på jazz nuförtiden?
– Ja, det gör jag. En hel del, faktiskt.
2011 uruppfördes Henning Mankells pjäs
i Molde. Här står Svein Åge Johansen i mitten med Henning Mankell vid ena sidan och
skådepelaren Per Egil Aske vid den andra.
Foto: Privat
Och vad har du för förhållande till Miles
Davis musik?
– Alltså, då måste jag säga att en god del
av det som han gjorde tycker jag absolut
inte om. Men det finns också det som jag
lyssnar på. Och oavsett vad jag tycker eller
inte så är det så att han var en stor musiker.
En fantastisk konstnär. Catarina Gisby