när kiruna flyttar
FLYTTEN AV KIRUNA ETT UTDRAG UR FASTIGHETSNYTT NUMMER 4 2013 REPORTAGE: VEMOD OCH FÖRSTÅELSE NÄR KIRUNA FLYTTAR Stora delar av Kiruna ska flyttas. Anledningen är att malmbrytningen ger upphov till sprickor i marken. LKAB kom med beskedet redan 2004 och det har skrivits mycket om det som ska hända med staden. När Fastighetsnytt åkte till Kiruna och den unika stadsplaneringsprocess som pågår var det för att skildra samspelet mellan det stora gruvföretaget och samhället i form av politiker, tjänstemän, mindre företag och invånare. Det rör sig om ett symbiotiskt förhållande där parterna är beroende av varandra samtidigt som de har olika intressen att bevaka. Vi möttes av oro för att staden på erget ska tappa sin identitet på sin nya b lägre position i Tuollavaara, men även fascinerande i déer om en helt ny s tadsmässighet och en vilja att hitta en lösning över intressegränserna. En vilja som är nödvändig eftersom det är bråttom. Redan 2016 är sprickbildningarna så långt gångna att stadshuset måste rivas. – Det finns ett vemod över att delar av det gamla försvinner, men samtidigt förstår folk att det här måste göras. Däremot finns det ett tydligt krav; det nya måste bli bra! säger Göran Cars som är ansvarig för stadens nya utvecklingsplan. Även juridiskt och ekonomiskt handlar det till stora delar om att bryta ny mark. Det krävs en forcerad detaljplaneprocess, mark för bostäder måste bli industrimark och hur hittar man en robust lösning för att ersätta dem som blir av med sina fastigheter? Läs om hur LKAB ser på saken, kommunens inställning och alla ovanliga aspekter som stadsplanerarna måste ta hänsyn till! FLYTTEN AV KIRUNA r Foto: Sverrir Thó INNEHÅLL FAKTA KIRUNA KOMMUNEN: GRUVA OCH STAD I SYMBIOS HANDELN: ETT HISTORISKT TRAUMA KIRUNA I BILDER GRUVBOLAGET: ”DET FINNS INGET FACIT” STADSPLANERAREN: EN LEVANDE STADSKÄRNA I MIDNATTSSOLENS LAND FLYTTEN AV KIRUNA FAKTA KIRUNA Inget namn har lika starka kopplingar till Kiruna som Hjalmar Lundbohm. Med all rätt då han anses vara stadens grundare. Västgöten Lundbohm, född i Ödesborg i Dalsland, blev disponent vid LKAB:s gruva i Kiirunavaara år 1898 när Riksdagen och Stortinget (den norska motsvarigheten) beslöt att förlänga Malmbanan från Gällivare till Narvik. Då hade han redan varit uppe i de trakterna när han åtta år tidigare, som statsgeolog, gjorde en geologisk undersökning av Kiirunavaara. Hjalmar Lundbohm ansåg det fördelaktigt att gruvans arbetskraft bodde permanent i närheten av gruvan, sådan arbetskraft är i regel mer pålitlig och det innebär vanligtvis mindre sociala problem. Därför lade han grund till att en stad skulle byggas. Han insåg även att det krävdes en robust infrastruktur, med utbildning och välfärd, samt ett rikt kultur- och föreningsliv för att gruvarbetarnas familjer skulle trivas och stanna kvar vilket till stor del förklarar varför Kiruna under en längre tid har varit Sveriges föreningstätaste stad. År 1877 tog den då 22-årige Hjalmar Lundbohm examen i kemi och geologi vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Två år senare tog han anställning som extra geolog vid Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och återigen som biträdande geolog år 1885. År 1887 blev han sedan fast anställd som geolog vid SGU, en tjänst han höll till 1902 då han redan tagit över LKAB:s verksamhet i Kiruna. Hjalmar Lundbohm var en mycket konstintresserad man och rörde sig bland konstnärer. Han var således mycket god vän med några av Sveriges genom tiderna största konstnärer som Anders Zorn och Carl Larsson men även med arkitekter och stadsplanerare, bland dem Gustaf Wickman som ritade Kiruna kyrka på uppdrag av Lundbohm och Per Olof Hallman, som planerade Kiruna. Han var även god vän med kronprins Gustaf Adolf (senare kung Gustaf VI Adolf) och prins Eugen, som målade altartavlan i Kiruna kyrka. Den 2 april 1926, sex år efter att han gått i pension och lämnat Kiruna, drabbades Hjalmar Lundbohm av slaganfall och avled två dagar senare. Han blev 70 år gammal. Eva Bonniers porträtt av Hjalmar Lundbohm från 1892. Hjalmar Lundbohms grav En intressant men tydligen kontroversiell fråga vid flytten av Kiruna gäller stadens grundare Hjalmar Lundbohm, eller närmare bestämt hans kvarlevor. Efter Lundbohms bortgång i april 1926 begravdes han intill Kiruna kyrka och hans kvarlevor är idag de enda som vilar intill kyrkan, Kiruna kyrkogård ligger i anslutning till det område som planeras bli nya Kiruna centrum. Enligt Fastighetsnytts källor är det en het fråga i Kiruna. Några vill bevara och flytta kvarlevorna till nya kyrkogården medan andra bestämt anser det vara likskändning och vill att Lundbohm får vila kvar på nuvarande plats. SVERRIR THÓR SVERRIR THÓR Sverige står för 91 procent av EU:s järnmalmsproduktion År 2012 producerades i Sverige 26,5 miljo nen i EU. Total produktion i världen uppgick järnmalm per år. Den största konsumenten ner ton järnmalmsprodukter varav LKAB:s till 1 863 miljoner ton år 2012 vilket i sin tur av järnmalm är Kina som konsumerade 1 268 gruvor i Kiruna och Gällivare stod för 26,3 innebär att den svenska produktionen mot miljoner ton år 2012. Den egna produktionen miljoner ton, resterande 200 000 ton produ svarar 1,4 procent av världsproduktionen. var 385 miljoner ton och Kina var således cerades i uppländska gruvbyn Dannemora. Sveriges konkurrensfördel ligger i att järn en nettoimportör av 883 miljoner ton järn Således är Sverige bland världens 15 största halten i de svenska järnmalmsprodukterna malmsprodukter. Kinas import utgör alltså producenter av järnmalm. är mycket hög. minst 47,4 procent av den totala produkt Inom EU producerades år 2012 29,1 mil Världens största producenter av järn joner ton järnmalm vilket innebär att Sverige malm är Brasilien, Australien och Kina som stod för 91,1 procent av den totala produktio alla producerar mer än 300 miljoner ton ionen i världen, då man även exporterar. SVERRIR THÓR Bild: Wikipedia KIRUNAS GRUNDARE: HJALMAR LUNDBOHM MOT JUKKASJÄRVI FLYTTEN AV KIRUNA MOT NORGE Före flytten Efter flytten 1. LKAB:s gruva 2. LKAB 3. Kiruna Centrum 4. Klädbutiken Centrum 5. Stadshuset LUOSSAVAARA 6. Hjalmar Lundbohmgården 7. Kiruna Kyrka 8. Nya Stadshuset 9. Nya centraltorget LUOSSAJÄRVI LAPPMALMEN 3 4 5 2 MOT KEBNEKAISE KIRUNA GOLFKLUBB 7 8 9 6 E10 1 KIIRUNAVAARA AIA LOMPOIO KIRUNA JÄRNVÄG Världsmarknadspris för järnmalm 2001-2012 200 150 128,87 100 50 12,99 0 01 02 03 04 05 06 07 08 Priset anges i US-dollar/ton. Källa: indexmundi.com 09 10 11 12 TUOLLUJÄRVI FLYTTEN AV KIRUNA FAKTA KIRUNA SVERIGES STÖRSTA KOMMUN TILL YTAN I Kiruna säger man att staden bildades år 1900 då kung Oscar II antog den för staden föreslagna stadsplanen. Redan då fanns en antydan till bebyggelse då LKAB på 1890-talet börjat bryta malm i de malmrika gruvorna i Luossavaara och Kiirunavaara. Att det fanns enorma rikedomar i de två bergens inre hade man kunnat konstatera ännu tidigare men på grund av det solitära läget blev det inte fråga om någon storskalig utvinning i kommersiellt syfte förrän det stod klart att Malmbanan (järnvägen mellan Luleå och norska Narvik, via Gällivare och Kiruna) skulle bli verklighet. Arbetet med Malmbanan inleddes på 1880-talet; det första tåget mellan Malmberget och Luleå kördes 1888 och det tog ytterligare 15 år tills man kunde inviga banan som dock öppnades för trafik mellan Kiruna och Narvik åtta månader innan invigningen 14 juli 1903. Den nya stadens befolkning ökade snabbt och endast tio år efter att Kiruna bildades hade 7 500 invånare bosatt sig i denna Sveriges nordligaste stad. Befolkningen fortsatte växa och nådde sin höjd (hittills) i mitten på 1970-talet då drygt 31 000 invånare bodde i kommunen, varav drygt 25 000 bodde i tätorten. Sedan dess har den sjunkit betydligt och enligt SCB:s befolkningsstatistik hade Kiruna kommun vid slutet på första kvartalet 2013 23 034 invånare. Enligt SCB:s senaste ortstatistik hade tätorten Kiruna 18 148 invånare år 2010. Med sina drygt 23 000 invånare är Kiruna landets 108:e största av 290 kommuner men med sin yta om 20 551 kvadratkilometer är kommunen Sveriges i särklass största och ytan motsvarar Skånes, Blekinges och Hallands sammanlagda yta. Faktum är att det i hela världen finns endast en kommun som har en större areal än Kiruna, Mount Isa i Australien (även det en gruvkommun) är mer än dubbelt så stor med sin yta om 43 010 kvadratkilometer. Den ytan i sin tur motsvarar hela Danmark. Även om Kiruna är en utpräglad gruvstad och enligt vissa helt beroende av gruvan så finns där andra stora näringsgrenar, så som rymdforskning och turistnäring. Fem mil utanför staden ligger raketbasen Esrange och Ishotellet i Jukkasjärvi cirka två mil öster om Kiruna, som med sina 5 500 kvadratmeter är världens största hotell av is och snö, är en världsberömd turistattraktion. Kirunas största fastighetsägare är, enligt Datscha, Kiruna kommun som äger 339 fastigheter, till ett taxeringsvärde av 725 miljoner kronor, följt av Regeringskansliet (100 fastigheter, taxeringsvärde 433 miljoner kronor) och Telerit Kiruna Kb (14 fastigheter taxeringsvärde 152 miljoner kronor). SVERRIR THÓR Fjällvyn från gågatan i Kiruna. Foto: Mattias Fröjd KOMMUNEN: GRUVA OCH STAD I SYMBIOS Av Mattias Fröjd | mattias.frojd@fastighetsnytt.se Kristina Zakrisson har precis avslutat ett samtal om lärarlöner, ”vardagsbestyren” måste också klaras av även om det mesta handlar om stadsflytten för tillfället. Den trehundra meter höga gruvtoppen dominerar utsikten från kommunalrådets kontor i stadshuset, den fastighet som symboliskt nog blir först att uppföras i den nya stadskärnan några kilometer bort. År 2004 meddelade LKAB officiellt Kiruna kommun att gruvbrytningen kommer att påverka stadsbebyggelsen, i och med brytningen av malmen på den nya huvudnivån 1 365 meter under jord. LKAB har sedan dess hunnit bygga järnväg och annan infrastruktur för flera miljarder men det var först i september 2012, när ett konkret beslut togs om plats för Kirunas nya stadskärna, som det riktiga planarbetet för rivning och flytt av staden kunde ta fart. – Det skrevs mycket i media i början och det finns en trötthet hos Kirunaborna, att man pratat om att flytta så länge men att det inte har hänt någonting. Man har inte orkat höra mer om stadsomvandlingen. Nu börjar det äntligen röra på sig tack vare att beslut har tagits om den nya platsen för staden. Det kommer också att märkas hos Kirunaborna när man ser att nya stadshuset börjar byggas, säger Kristina Zakrisson (S). LKAB betalar Kommunen själv äger ingen mark utan har fått anhålla om mark från staten. I vanliga fall ska det också finnas färdig detaljplan för att kunna köpa men nu har man fått tillåtelse att gena lite och kan jobba parallellt med köp och detaljplan. Men det är många viljor inblandade i ett så omfattande projekt. I början när man förhandlade var det svårt att förstå varandra, LKAB är bra på att sälja malm men inte att planera samhällen och vice versa, menar Kristina, men man har börjat lära sig varandras förutsättningar. Kommunen och dess invånare är beredda att flytta staden, men hon påpekar också att kommunen inte har några andra pengar än invånarnas skattepengar och att det är orimligt att kostnaderna ska landa på Kirunas kommuninvånare. – Det borde finnas ett intresse från LKAB av att bygga ett trivsamt samhälle för att kunna rekrytera kompetens, de vill nog inte ha arbetspendling i den omfattning man har i dag. Samarbetsklimatet är generellt bra men sen så ska vi ju bryta arm om det, de betalar bara vad de måste men jag Kirunas prisbelönta stadshus. Kommunalrådet Kristina Zakrisson styr stadsomvandlingsarbetet från kommunens sida. Foto: Sverrir Thór tycker också att de inte ska betala mer än vad som behövs. Det viktigaste är att det blir bra lösningar, säger Kristina Zakrisson. Akut bostadsbrist Gruvan och Kiruna har alltid varit ett. Kristina Zakrisson kallar sig själv bybo, hon är född i Jukkasjärvi där hon bodde tills hon var 10 sedan blev det flytt in till stan i tio år för att sedan bosätta sig i Kurravaara. Hon har själv gjort en sejour hos LKAB. – Jag satt under jord och vägde lastbilar i ett halvår, jag har faktiskt kört ett skift också men då pajade lamellerna på lastbilen, det var kanske därför de inte bad mig köra fler gånger, skojar Kristina, men menar också att gruvan och staden lever i ett symbiotiskt förhållande, har man inte själv arbetat i gruvan så har någon i familjen gjort det. Är du egenföretagare är LKAB kund. Från 1950 och framåt såg Kiruna en stadig befolkningsökning med en topp 1976 på drygt 31 000, sedan dess har invånarantalet sjunkit. I dag ser det dock annorlunda ut och dagens cirka 23 000 väntas stiga på grund av uppsvinget för gruvan. Det innebär att det råder en stor brist på bostäder i Kiruna. På 80-talet byggde LKAB och kommunen mycket bostäder men sedan gick konjunkturen ned och man friställde folk, då stod kommunen med 1 000 tomma bostäder. Ett av Kristina Zakrissons första uppdrag som kommunalråd var faktiskt att avsluta kontraktet med Statens bostadskreditnämnd (numera del av Boverket) där man fick betalt för att riva lägenheter, och det är endast 2,5 år sedan. – Det är svårt att säga hur många bostäder som behövs, bland annat för att det Foto: Mattias Fröjd är så många entreprenörer här, blir det en villa ledig köper de upp och hyr ut och en del lägenheter hyrs också ut svart. Men kommunen har ingenting att erbjuda i dag, även om det gäller akutboende, så det är en jättekris, säger hon. Bostadsbrist är givetvis ytterligare ett problem för en stad som redan ser många ungdomar flytta till storstäderna. En gruva som mår bra betyder att jobb finns att tillgå men det behövs möjligheter till bostad också. Däremot ser inte Kristina Zakrisson det som ett problem att de unga söker sig till storstäderna. – När folk frågar vad ska man göra för att få ungdomarna att stanna så säger jag att vi inte alls ska jobba för att få dem att stanna, det är bara bra att komma iväg men man ska vilja komma tillbaka. Stämningen i dag är också en helt annan än för 15 år sedan, det finns en framtidstro och folk som flyttade söderut kommer hem igen Kirunas själ Många av de som flyttar tillbaks kommer att få uppleva ett Kiruna som inte liknar barndomens stad och valet av plats har varit föremål för diskussion. Malmen finns överallt i området och det bästa hade varit om man kunde flytta hela staden ett par mil bort. Men ett externt alternativ ansågs för komplicerat, opraktiskt och för dyrt. Istället stod det mellan två nordliga alternativ, ett i väst och ett i öst där det, av invånarna, föredragna altenativet i nordväst fick ge plats åt det mer praktiska alternativet i nordöst. Men även här kan man få maka på sig i framtiden. – Den förklaring jag fått är att ytan som var möjlig att använda i det västra alternativet inte var tillräcklig för att bygga ett tillgängligt centrum på, då blev det den östra delen och när det beslutet togs kunde man gå igång. Visst kan det bli så att staden behöver flyttas igen om LKAB bestämmer sig för att öppna ytterligare en nivå men här talar vi om ett tidsperspektiv på 50 till 75 år. Med platsen finns också identiteten av att vara en Kirunabo. Det skrotade alternativet i väst är det mest natursköna, med utsikt över berg och vatten. När man promenerar runt i dagens stad kan man allt som oftast, mellan huskropparna, skymta det vidsträckta landskapet med bergen i bakgrunden. Vid den nu valda platsen blir utsikten en annan men Kristina Zakrisson tror att folk kommer att acceptera det bättre när staden väl är på plats. Hon påpekar att det förmodligen finns många städer i Sverige som har en sliten stadskärna och vill bygga om, men vem ska betala det? Här finns en finansiär och det innebär möjligheter också, inte bara problem, menar hon. – På ett flygfoto ser man att det är tallbacke och torrbacke, men från vägen ser man bara ett gammalt industriområde så jag förstår de som är skeptiska, men det kommer att bli fint. Jag tror att ungdomarna känner att det äntligen händer något i den här staden också, medan vi äldre är lite mer nostalgiska. Men så klart, har man eget hus som man bott i som barn och övertagit från föräldrar så kan det kännas trist. Det är inte bara de som flyttar som påverkas utan även de som blir kvar, hela samhället förändras. Men lite av Kirunas själ är att vi lever av och med gruvan och att vi finns mitt i naturen och det tar vi med oss. n FLYTTEN AV KIRUNA HANDELN: ETT HISTORISKT TRAUMA Av Sverrir Thór och Mattias Fröjd Flytten av Kiruna kommer att påverka vardagen för de flesta som bor i staden, inte minst privata näringsidkare som i många fall kommer att behöva flytta både hem och arbetsplats. I vissa fall kommer det även att kräva stora investeringar. Fastighetsnytt har träffat Jan C. Lindgren, företrädare för Kiruna Citysamverkan. Vid flytten av Kiruna kommer man inte enbart att flytta bostäder utan även kommersiella fastigheter och det kommer i synnerhet att drabba köpmän som i många fall äger sina fastigheter själva. En av dem är Jan C. Lindgren, köpman i klädaffären Centrum. Han var tidigare ordförande i Kirunas köpmannaförening men företräder numera Kiruna Citysamverkan, en näringslivsorganisation som arbetar för att främja centrumhandeln i Kiruna. Jan C. Lindgren förklarar att han som köpman nu måste ta ställning till huruvida företaget ska hyra in sig på det nya stället eller bygga nytt. Det är en ekonomifråga. LKAB kommer att lösa in den nuvarande fastigheten till ett pris som kanske inte motsvarar ett nybygge så hur man än vrider och vänder på det så kommer han att få lägga upp ett antal miljoner kronor om man väljer att bygga nytt, om man ska få ett likvärdigt hus. Han lägger till att många som driver butik i Kiruna äger fastigheterna själva och de sitter i samma situation. De som ska flytta måste ha den moroten att det är ekonomiskt bärande att flytta dit så att man inte känner att det blir mycket dyrare och hyran kommer att stiga, särskilt då många redan har det kämpigt. – Då kanske de tar beslutet att lägga ner och det är en risk. Därför är det väldigt viktigt att LKAB och kommunen har den Jan C. Lindgren tillsammans med dottern Johanna Lindgren Ringholt. Foto: Sverrir Thór insikten från handlarnas sida, om de ska få en ny stad som inte bara består av Dressman och Hennes & Mauritz. Man måste få till stånd avtal som känns bärande. Enligt Jan C. Lindgren är det dock inte bara flytten som känns vemodig utan det faktum att många av fastigheterna är gamla och har således ett historiskt värde. Han beskriver det som ett historiskt trauma. – Det här huset har funnit sedan 1915 ungefär och det kommer att jämnas med marken. Det är historia som försvinner, säger han. Lagt fram önskemål Jan C. Lindgren poängterar att köpmännen igenom sin samverkan har en större möjlighet att påverka utvecklingen än vad de skulle ha enskilt. Han förklarar att Kiruna Citysamverkan kontinuerligt för en dialog med både kommun och LKAB. – Det återstår att se om det leder till ett bra avtal. Vi vet ju inte ens exakt var staden ska byggas. Jag har suttit i en av de grupper som ska påverka hur vi vill att det ska se ut. Dessa grupper arbetade samtidigt som de arkitektteam som har fått vara med och tävla om hur staden ska utformas. Jag hade helst sett att vi fick jobba före arkitekt erna för att ge dem intryck. Vidare förklarar han att Kiruna Citysamverkan har lagt fram ett dokument med önskemål om hur man vill att staden ska byggas så att det handelsmässigt blir en bra stadskärna men även en stad som blir intressant och bra att bo i. – Vi lever i ett klimat som ställer till det för oss på vintern eftersom det är mycket kallare där nere än vad det är här uppe. Det är stor skillnad på gradantalet och det är något man måste tänka på när man bygger en stad, vindfång och sådana saker. Ifall det skiljer 8-10 grader mellan den här staden och slätmarken så kan det göra ganska mycket på vintern. Det är viktigt att det blir rätt från början, menar Jan C. Lindgren och betonar att man i Kiruna har världens chans att bygga en stad av första klass. Det får inte bli någon FLYTTEN AV KIRUNA långsträckt stad, vilket han tror att det blir. Helst vill näringslivet ha en rund cityhandel där man inte har någon gata som avslutas med en butik. Nya Kiruna bör bli en kompakt, tät handelsstad med kultur, badhus, sporthall, parker och aktiviteter som gör att man kan söka sig in till stan och trivas. Bristande informationsflöde Vidare betonar han vikten av att infrastrukturen kommer att fungera, både från flygfältet som kommer att byggas ut men även från den del av den nuvarande staden som inte kommer att flyttas. – Vi har föreslagit linbanor, som sagt luftburen trafik, eller under jord. Vi är duktiga på att gräva tunnlar i den här staden. Alternativt kan vi även bygga en järnväg ovan jord och innan stan kan man gå under jord och komma med hiss upp till turistcentret så att turisten känner att det här är väldigt speciellt. När Fastighetsnytt frågar huruvida det finns någon positiv känsla kring flytten så svarar Jan C. Lindgren att visst är det så men att osäkerheten är stor, informationsflödet från kommun och LKAB till invånarna har inte varit tillräckligt bra. – Själv har jag varit så vetgirig att jag har tagit rätt på en del på grund av den position jag besitter. Naturligtvis finns det information att ta del av men allmänheten har inte fått ta del av den i samma turordning. Det är viktigt att alla processer som sker och de beslut som tas förmedlas till den allmänna kommuninvånaren på ett snyggt sätt. Folk måste kunna jobba in sig på att hela deras tillvaro ska ändras och börja forma sin framtid. Många sitter med hus som ska lösas in och där finns mycket historia och nostalgi. Den ersättning som ges täcker kanske inte alla gånger det värde som ligger i fastigheterna. Det leder oss till den svåra frågan om ersättning. Enligt Jan C. Lindgren har den processen varit mycket långsam, till köpmännens nackdel. För att en köpman ska Nya Kiruna – Handlarnas önskemål 22/2 – 2013 • Gör en gemensam flytt och uppstart tillsammans med kommun, LKAB och näringslivet i samverkan ”Låt det synas att vi bygger en ny stad” – Media/marknadsföring. • Bostäder måste finnas på plats innan handeln etablerar sig. Bostäder ovanför butikslokalerna för att förtäta citykänslan. • Samarbete med externhandeln. • Flytten bör ske i gemensam trupp under kort tid, för att handeln ej ska splittras. • Flyttersättning, för att den lilla butiken skall ha någon chans att kunna följa med och nyetablera sig. Den ekonomiska förutsättningen måste finnas för att alla ska kunna ta beslutet för att fortsätta sin verksamhet. • Rimliga hyreskontrakt – med avtal. • Coop nära citykärnan. • Bra kommunikation mellan nya och gamla staden. • Tåg på räls eller luftburen, avstigning vid Centralstation. • Kombinera pulkbackar, isar och andra barnaktiviteter till staden. • Samla handeln. Tillgängligheten är avgörande för att handeln ska blomstra och utvecklas. Butikerna ska dra nytta av varandra. Närmare för kunden. • Kultur/musik, teater, dans bio, caféer – centralt belägna. • Sporthall/badhus/allmän bastu – centralt belägna öppet hållande även kvällar för att inte ta död på staden när butikerna stänger. • Citykärnan gärna bilfri. Istället gågator och parker i anslutning till handeln. kunna ta beslut om huruvida man vill flytta måste man i god tid få veta var butiken kommer att hamna. Sedan måste avtal skrivas och beslut om flyttersättningar tas. Han poängterar att butikerna kommer att behöva stängas i ett visst antal månader för att flytta över allting. Under den tiden har köpmännen inga intäkter men alltjämt utgifter och ett avtal om hur dessa kompenseras måste träffas. Får inte bli kåkstad Slutligen betonar han att även om flytten står nära inpå så sker den inte imorgon. Det gäller att bevara och utveckla den befintliga staden under den tid som finns kvar till flytten. Man ska trots allt leva under de tio år som återstår tills nya Kiruna blir färdigbyggd. – Man får bara hoppas att LKAB inte gör samma misstag som i Malmberget där det finns ett stort gruvhål mitt i staden. Det är det värsta som kan hända då blir K iruna en kåkstad, säger Jan C. Lindgren. n • Parkeringshus i nära anslutning till gågator och handel. • Värmestolpar på de flesta ute p-platser. • Varutransport till butikerna tillåts. • Restauranger och pubar på gångavstånd i City. • Turistcenter intill kulturhus och centralstation. • Galleria utochinvänd med glastak för ljusinsläpp, entréer mot gatan från varje butik för att öka samarbetet mellan butikerna. Hotell på övre plan, restaurang pub och café mitt i gallerian. • Torg med öppen scen och torghandel fredag – lördag. • Beakta vinterklimatet. Träd och vegetation ger vindskydd i kombination av smart arkitektur. Samt trivsel. • Spektakulär arkitektur (=uppseendeväckande) ökar intresset för att besöka Kiruna rent turistmässigt, men även känslan att vilja bo och verka i en ny häftig modern stad. • Nytt resecenter bör finnas vid det utbyggda flygfältet, men med direkt anslutning till det nya Kiruna. • Snabb och bra kommunikation till och från flygplatsen. • Affärsstråk, så kallad gågata, med affärer på bägge sidor förhöjer stadskänslan. • Belysning viktig i City, dels för att göra staden levande även kvällstid, belysta fasader och konstverk av olika slag, upplysta skyltfönster ett måste. Men framförallt för tryggheten i staden. • Saluhall med lokala specialiteter, till exemel Thornéus renprodukter, Rönnbecks fisk, kryddor, bär, dryck med mera. KIRUNA I BILDER Foton: Sverrir Thór och Mattias Fröjd FLYTTEN AV KIRUNA GRUVBOLAGET: ”DET FINNS INGET FACIT” Av Sverrir Thór | sverrir.thor@fastighetsnytt.se När LKAB upptäckte att man var tvungen att flytta stora delar av Kiruna då malmkroppen i Kiirunavaara sträckte sig under staden leddes Kiruna kommuns tjänstemannakår av kommundirektören Stefan Hämäläinen. Idag leder han LKAB:s stadsomvandlingsarbete och har således en ganska unik insyn i hela processen. Fastighetsnytt träffade honom och fick veta att visst känns det vemodigt men att alternativet förskräcker. Innan Stefan Hämäläinen tog över posten som direktör för samhällsomvandling på LKAB hade han arbetat i ungefär ett år som vd för Kirunabaserade Radiotjänst. Dessförinnan var han kommundirektör i Kiruna kommun och därmed har han suttit på bordets båda sidor när det gäller den på många sätt kontroversiella flytten av stora delar av Kiruna stad. Att det är en nödvändig flytt råder det dock inga tvivel om, Stefan Hämäläinen förklarar att även om man skulle stanna upp gruvbrytningen i Kiirunavaaragruvan idag så skulle deformationerna i markytan fortsätta under de kommande fem till tio åren och således skulle marken i bokstavlig mening rasa under Kirunas välkända stadshus. – När vi plockar bort malmen som finns i berget så lämnar det efter sig gropar som sedan fylls igen, naturligt, av gråberget som ligger ovanpå. Då bildas gropar i markytan. Så kommer det att bli in mot Kiruna eftersom malmkroppen sluttar inåt mot staden och successivt eftersom man fortsätter brytningen in mot staden kommer deformationen att bli tydligare och groparna att bli större, förklarar han. Som om deformationerna inte vore nog finns det enligt Stefan Hämäläinen emellertid ytterligare ett mycket viktigt skäl för att genomföra stadsflytten. Gruvan och staden lever i en symbios och har gjort det enda sedan Kiruna stad anlades av LKAB:s disponent Hjalmar Lundbohm vid sekelskiftet 1900 då det fanns ett behov av arbetskraft som bodde i området året runt för att bryta ut gruvorna. – Kiruna stad och LKAB har vuxit upp gemensamt i över 120 års tid så Kirunaborna är vana vid att gruvan har en sådan betydelse och utan gruvan skulle det antagligen inte finnas mycket kvar i form av arbetsmarknad här uppe. När Fastighetsnytt frågar hur det känns för Stefan Hämäläinen, som växte upp i Kiruna och vars far arbetade i gruvan, att behöva flytta svarar han att man ska ha respekt för att folk har känslor för sin egen stad, det går inte att komma från. Samtidigt säger han sig ha förståelse för att gamla minnen kommer att försvinna men det finns inget realistiskt alternativ. – Ska vi bibehålla döda ting som hus vilket oundvikligen leder till att gruvan kommer att upphöra? Som anställd i LKAB men också Foto: Sverrir Thór Stefan Hämäläinen med berget Luossavaara i bakgrunden. Foto: Sverrir Thór en Kirunabo från början känner jag att det är bättre om gruvan får fortsätta. Jag tycker att alternativet förskräcker, säger han. Det finns en gräns I taxin på väg till LKAB:s huvudkontor i Kiruna frågade Fastighetsnytt taxichauffören vad hon tyckte om flyttplanerna. Svaret var att chauffören, liksom så många andra Kirunabor, inte var tillfreds med den plats som valts. ”Kiruna är en bergstad och vi vill fortsätta vara det. De flesta skulle ha föredragit att flytta till andra sidan Luossavaara längs Norgevägen istället för myrarna där det finns jättemycket mygg, det är mycket kal�lare och det är dessutom en soptipp.” Enligt tidigare kommundirektören och nuvarande direktören för stadsomvandling på LKAB finns det dock en förklaring till varför man valt den plats man valt. – Begynnelsen till den samhällsomvandling vi är inne i nu var att LKAB kom till Kiruna kommun år 2003 och hade då fått grepp om fyndigheten i Kiirunavaara och sett att det fanns mer malm än vad man hade väntat sig och att det var realistiskt att bryta den. Man hade även fått veta att malmkroppen sträcker sig diagonalt under den befintliga staden. Vidare förklarar han att LKAB i detta skede ställde kravet att kommunen skulle börja titta på möjligheterna att omvandla staden som den ser ut i dag från att vara en bostadsbebyggelse med kommersiellt Ska vi bibehålla döda ting som hus vilket oundvikligen leder till att gruvan kommer att upphöra? centrum till att bli en industrimark. För att LKAB ska kunna bryta malmen krävs det att marken är detaljplanerad som industrimark. Man går aldrig in och bryter malm om det finns människor som bor ovanför gruvan. – I samband med det började man också titta på olika alternativ för att för- lägga staden och man tittade helt förutsättningslöst. Ett alternativ var det nordvästliga alternativet runtomkring Luossavaara och ett annat var det område man tittar på nu. Kommunen bestämde sig för det nordvästliga alternativet, runt Luossavaara, alltså det alternativ taxichauffören nämnde, säger Stefan Hämäläinen. Varför blev det då inte det alternativet som valdes kan man fråga sig och enligt Stefan Hämäläinen beror det på att förutsättningarna ändrades. Han förklarar att delar av området inte gick att bebygga eftersom det var en gammal gruva och det gick inte att anlägga byggnader på den marken, eftersom den var påverkad av tidigare gruvbrytning. – En annan faktor var att det finns en hel del riksintressen i Kiruna kommun; rennäringen och mineraliseringen som vi på LKAB står för. Många av riksintressena fanns i det området vilket gjorde att området blev ganska litet och snävt. I den politiska diskussionen ändrade man därför riktning till nuvarande centrumetablering. Många tycker att Luossavaara hade varit det bästa alternativet men det finns även förespråkare för Tuolluvaara-alternativet. Nu FLYTTEN AV KIRUNA har vi på LKAB sagt att det är det alternativet som har valts och det ska vi stödja och skapa bästa förutsättningar för ny centrumetablering, säger han. Sedan förklarar han att LKAB kommer att bebygga delar av området och kommunen är positivt inställd till det förutsatt att tyngdpunkten av bebyggelsen inte hamnar i det nordvästra området. En oro som invånare i Kiruna har uttryck i samtal med Fastighetsnytt är att det valda alternativet inte blir permanent då området inskränker på den så kallade Lappmalmen som mycket väl kan bli lönsam att utvinna i framtiden. Stefan Hämäläinen poängterar att hela Kiruna är omringat av malmfyndigheter. – Från LKAB:s sida har vi dock sagt att det går en gräns och över den går vi inte i dagsläget och troligtvis inte i framtiden heller. Finns en inbyggd motsättning Det faktum att Stefan Hämäläinen har suttit vid förhandlingsbordets båda sidor gör att han har en ganska unik insyn i hur processen har gått och faktum är att det börjar bli ganska bråttom. Det nya stadshuset ska stå färdigt inom tre år och tidspressen börjar bli stor. Trots det går processen som sådan så bra som möjligt, menar han. – Man får inte glömma att alla är medvetna om gruvans betydelse för staden men det finns fortfarande en inbyggd motsättning. Kommunen kan ju inte riskera att staden avvecklas utan att det sker en utveckling. Vi på LKAB är väldigt måna om att arbeta tillsammans med kommunen så att man säkerställer en utveckling. Det är klart att det finns en förhandlingsdel i det hela men samtidigt ska vi se de positiva möjligheterna och arbeta tillsammans med utveckling. Självklart förekommer det spänningar i det hela men i grund och botten är alla medvetna om att vi inte har några alternativ. Han betonar att motsättningarna inte är så allvarliga så att man sätter sig med armarna i kors och säger att det får vara nog. Istället försöker alla jobba kreativt för att hitta den optimala lösningen. Vidare betonar han att man ska ha respekt för att det inte är ett enkelt projekt och att man inte har några förebilder att följa då liknande projekt i samma skala inte har skett någon annanstans. – Lagarna i Sverige är inte skapade för en sådan situation som vi har i malmfälten idag och vi plogar hela tiden i det absolut yt- Berget Kiirunavaara och gruvan dominerar vyn i Kiruna. Foto: Sverrir Thór tersta skiktet när det gäller lagutrymmena. Vi har tagit in stöd från Luleå och Umeå Universitet, KTH och Chalmers. Vi kan inte allting själva men min erfarenhet som har jobbat centralt i de här frågorna i fem års tid är att ingen annan vet heller. Nu har vi Göran Cars som delvis jobbar åt Kiruna kommun och han ser oerhört stora utmaningar i det hela, trots att han har jobbat med det hela sitt liv. En liten kommun uppe i nordligaste Sverige ska lösa utmaningarna tillsammans med ett statligt gruvbolag och det finns inget facit. Han förklarar att LKAB behöver tillträde till en detaljplanerad mark inte senare än 2018 och att då kommunen behöver cirka två år för planeringsarbetet måste alla fastig heter vara uppköpta inte senare än 2016 eftersom detaljplanering för industrimarken inte påbörjas förrän alla LKAB har köpt alla fastigheter. Innan man kan börja köpa fastigheter måste dock den kanske s våraste nöten knäckas, frågan om ersättning. Kirunaborna ska investera i det nya Kiruna Enligt Stefan Hämäläinen pågår arbetet att hitta en bra ersättningsstrategi inom LKAB med förhoppningen att man ska se till att alla går skadefria från processen. De Kirunabor som antingen äger företag eller fastig- FLYTTEN AV KIRUNA heter ska kunna investera de pengar de får i nya Kiruna och det ska räcka, menar han. – Om man tittar på villor så tillämpar vi idag den princip som finns i expropriationslagen med marknadspris plus 25 procent. När det gäller näringsfastigheter så blir det lite kinkigare eftersom det inte finns någon fungerande marknad för näringsfastigheter i Kiruna. Då finns det ett glapp och då försöker vi hitta olika alternativ eftersom vi vet att om näringsidkare A går till banken och säger sig behöva låna pengar så krävs det en säkerhet på kanske upp till 50-60 procent och det har man inte. Då försöker vi titta på olika möjligheter, dels ersättningsnivåer eller att LKAB, eller någon annan för den delen, kan gå in och agera lite bank för att täcka upp den delen, säger han. Han fortsätter och säger att vad gäller bostadsrätter så finns det ingen fungerande praxis idag. LKAB har inget intresse av att gå in och likvidera bostadsrättsföreningar där man köper ut bostadsrättsinnehavarna med risk för att de tar pengarna och sticker. – Vi vill hitta en framtidslösning där – Den viktigaste frågan för mig har alltid varit att säkerställa transformationen från gamla Kiruna till nya Kiruna och att skapa en tydlighet kring hur det hela ska gå till. När jag satt på kommunen innebar det att jag var tvungen att få politiken att ta de nödvändiga politiska besluten med avtal och allt sådant och säkerställa att medborgarna i Kiruna fick en framtidstro. Det är inte bara rivning vi ska ägna oss åt här utan vi ska bygga en ny stad. Han hävdar att det fortfarande är den största utmaningen. LKAB kan inte bara luta sig tillbaka och tänka som så att det är ett kommunalt ansvar som inte angår företaget. – Det går inte att komma ifrån att har vi brutit malm här i över 123 år och bekostat uppbyggnaden av staden så kan vi inte sitta på läktaren och låta en liten kommun brottas med alla utmaningar. Dels ska vi bekosta saker och ting men vi måste också vara delaktiga i processen. Så det är inte bara markåtkomst så att vi kan fortsätta gruvbrytningen utan vi ska också stödja och vara delaktiga i utvecklingen av nya Kiruna, säger Stefan Hämäläinen. n bostadsrättsinnehavarna investerar sina pengar i det nya Kiruna. När Fastighetsnytt frågar huruvida det inte vore enklast, och rättvisast, med nyckel mot nyckel, det vill säga att fastighetsägare får en ny fastighet som motsvarar den gamla i nya Kiruna säger Stefan Hämäläinen att LKAB inte utesluter det men påpekar att det inte nödvändigtvis är helt rättvist. – Det behöver inte per automatik vara det mest rättvisa att någon som bor i en sliten villa från 1940-talet ska få en standard motsvarande det som är år 2020. Man ska gå skadeslös från det här men det finns olika variationer på det hela. Gör vi det enkelt för oss så säger vi nyckel mot nyckel men vi tror inte att det är den principen som ska gälla överlag. Viktigast att säkerställa transformationen Slutligen frågar Fastighetsnytt Stefan H ämäläinen vilken som var den viktigaste frågan för honom när han satt på sin post som kommundirektör och huruvida den har ändrats nu när han sitter på andra s idan bordet. Kiruna har en hel del kulturmärkta hus va rav några kommer att flyttas medan en del andra kommer att rivas och ersättas. Ett exempel på hus som kommer att flyttas är stadens kyrka som år 2001 valdes till Sveri ges vackraste hus medan Stadshuset, även det prisbelönt, kommer att rivas. Som Jan C. Lindgren, köpman i Centrum, nämner i en av reportagets intervjuer är det på ett sätt ett historiskt trauma när historiskt viktiga bygg nader får rivas, men hur ser en arkitekturhis toriker på saken? Johan Mårtelius, professor i arkitektur historia vid KTH, säger sig ha grunduppfatt ningen att man bör sträva efter en positiv men respektfull transformation av gamla Kiruna till nya, i helhet och delar. – Att vissa kännetecken ska finnas kvar från den gamla staden i den nya tror jag det råder enighet om. Kyrkan, som väl med sin konstruktion är relativt lättflyttad, är väl klart att den kommer att flyttas över så intakt som Foto: Sverrir Thór Positiv och respektfull transformation möjligt, säger Johan Mårtelius. Vad gäller Stadshuset så säger han sig tillhöra dem som tycker att Stadshusets ar kitektur delvis är anpassad efter den gamla placeringen, och att större respekt mot det gamla skulle kunna vinnas i en lätt omtolk ning i förhållande till det nya läget. Vissa element och egenskaper bör överflyttas eller upprepas så att det gamla ska kännas igen i det nya. – En respektfull omgestaltning i vissa av seenden tycker jag inte vore fel. Det kräver stor lyhördhet och inlevelse av den som utför det hela givetvis, säger han. Bland andra arkitekturhistoriskt viktiga byggnader som kommer att rivas återfinns det av Ralph Erskine ritade kvarteret Ortdri varen där två punkthus som i lokal mun har fått namnen Snusdosan och Spottkoppen. Enligt Johan Mårtelius skulle det förmodli gen vara snudd på omöjligt att flytta husen. – Erskine själv skulle nog inte ha tyckt att de borde flyttas, hellre bygga vidare på hans anda och erfarenheter i det nya, säger Johan Mårtelius. SVERRIR THÓR FLYTTEN AV KIRUNA STADSPLANERAREN: EN LEVANDE STADSKÄRNA I MIDNATTSSOLENS LAND Av Daniel Bergstrand | daniel.bergstrand@fastighetsnytt.se På en tredjedel av den normala tiden ska planprocessen för Kirunas nya stadskärna bli klar. Inom den tidsrymden ska det tas hänsyn till historiska värden och skapas en modern stad med variation och levande gatuliv. Fastighetsnytt har varit på plats på 67:e breddgraden och träffat mannen som ska få de inblandade parterna att prata samma språk. En stad är inte enbart byggnader, gator och torg. Den är i lika hög grad de uppfattningar och föreställningar som finns om den i människors medvetanden. Uppfattningar och föreställningar om stadens förflutna, om nutiden och om den framtid som staden är på väg emot. Det är inte konstigt att känslorna i Kiruna väcks upp när det vackra Kasper Salin-prisbelönta stadshuset ska rivas och ersättas med ett nytt och den ännu vackrare kyrkan omgiven av björkar uppe på höjden ska mon- teras ner och flyttas. Inte blir det mindre komplicerat av att den stadsstruktur som växt fram under ett drygt sekel till betydande delar ska ersättas med en ny på bara några års sikt. Byggandet av första etappen inleds nästa år. ”En stadsplanerares våta dröm” Det är med andra ord en grannlaga uppgift som förestår. Göran Cars är tillsammans med mark- och exploateringschefen Eva Ekelund ansvarig för utvecklingsplanen Göran Cars ansvarar för utvecklingsplanen av nya Kiruna. Foto: G Rúnar Gudmundsson FLYTTEN AV KIRUNA FLYTTEN AV KIRUNA för Kirunas nya stadskärna. Det betyder bland annat att professorn i samhällsplanering vid Kungliga Tekniska Högskolan dragit ner på undervisningen i Stockholm och tillbringar tre dagar i veckan i landets nordligaste stad. Efter att ha lärt ut teorin kring hur man planerar städer i decennier befinner han sig mitt i en synnerligen intensiv process av praktisk tillämpning. – Det är en mycket ansvarsfull uppgift, och samtidigt är det här naturligtvis en stadsplanerares våta dröm. Jag har drömt om en sådan här uppgift sedan jag satt och lekte med klossar i sandlådan. Vi har pratat mycket med Kirunaborna och det roligaste av allt tycker jag är att det som de efterfrågar stämmer mer eller mindre klockrent överens med de akademiska teorierna, säger Göran Cars. Människor ska gå och cykla Det som efterfrågas när den nya staden planeras är kort uttryckt täthet, variationsrikedom och gatuliv. Den gamla damen på Gruvvägen i Kiruna är i stort sett överens med de ledande stadsplaneringsteoretikerna i världen. Det tar Göran Cars fasta på när han leder arbetet med att omvandla utvecklingsplanen till fysisk verklighet. Man ska skapa känslan av att röra sig i en stadsmiljö. – Vi måste ha ett riktigt stortorg i nya centrum, inte som idag ett blåsigt centrumtorg som fungerar som parkeringsplats utanför Hotell Ferrum. Dagens gator är breda nog för trafikvolymen i en storstad, det är parkering på båda sidor och hastigheterna är höga. Den nya staden ska byggas för människor som går och cyklar, med smalare gator med butiker på båda sidor och mindre bil trafik. De bostäder som byggs måste ha öppna gatuvåningar för kommersiella verksamheter. Mellanhand mellan arkitekter och byggherrar I mars valde kommunfullmäktige att gå vidare med förslaget ”Kiruna 4-ever” i arkitekttävlingen om den nya utformningen av staden. Bakom förslaget stod White Arkitekter tillsammans med bland andra Ghilardi + Hellsten Arkitekter. Förslaget följer nio principer (separat ruta) som Göran Cars specificerat i kommunens utvecklingsplan. Principer som ska se till att det som sker är i den legendariske förste LKAB-chefen Hjalmar Lundbohms anda. – Det här var det förslag som juryn samstämmigt tyckte var det bästa, vilket även politikerna och LKAB höll med om. Nu handlar det om att fylla deras grundförslag med innehåll. Den som ska bygga och investera har ju alltid egna idéer och min roll är att agera mellanhand i samtalen mellan arkitekter och byggherrar. Gäller att förstå hur olika saker samspelar med varandra En betydelsefull aktör i sammanhanget är Coop Malmfälten som tidigt bestämde sig för att bygga i nya centrum och flytta från dagens externa läge. Enligt vd Peter Fjällborg är ambitionen att vara det första handelsföretaget som flyttar till den nya stadskärnan. – Och det ska inte bli någon köplada, utan en vacker byggnad som passar in i nya centrum. När en dragare av det slaget dyker upp, har de alltid önskemål, kanske om parkeringsplatser eller vilka grannar de vill ha, och då måste jag fundera över deras behov och sedan diskutera dem med arkitekterna. Man förvanskar inte arkitektförslaget, men man måste på ett fingerfärdigt sätt anpassa det så att byggherren är nöjd och vill bygga, säger Göran Cars. Det ska byggas ett nytt hotell vid det nya stortorget, ett riktigt stadshotell är det tänkt. Av naturliga skäl vill den som investerar i projektet veta hur flöden kommer att se ut och vilka funktioner som kommer att ligga i närheten. – Ska man få etableringar att fungera, så måste man förstå hur olika saker samspelar med varandra. Runt torget vill jag ha ett antal ”magneter” och ett antal stödfunktioner. Det ska finnas ett välkomnande stadshus, ett stadshotell, kommersiell service, butiker, kulturhus, kanske ett bibliotek eller en konsthall, en eller två restauranger, ett konditori, en turistbyrå och bostäder. Nytt och gammalt i blandning En fantastisk möjlighet alltså, att planera för en mönsterstad, som är det uttryck som används av White i samband med förslaget ”Kiruna 4-ever”. Men det innebär också att blicka bakåt i tiden. – En utmaning är hur man får det gamla och det nya att samspela. Det får inte kännas som ett museum med gamla kåkar som står i ett hörn, utan de ska fungera som ett levande moment i helheten. Staden ska vara blandad: högt bredvid lågt, trä bredvid betong och så vidare, men det ska inte vara störande kontraster heller. I det här avseen- Stadsbyggnadsprinciper • Arkitektoniska kvaliteter och identitet som förmedlar stolthet • En tät stadskärna •Funktionsblandning • Attraktiva kluster och stråk som förbinder • Levande gatumiljöer med öppna bottenvåningar • Hög kvalitet på torgbildningar och parker • Offentliga och privata mötesplatser •Promenadvänligt • Säkerhet och trygghet Byggetapp Nr1 av Nya stadskärnan med start 2014 •Stadshus •Hotell • 150-200 bostäder •Turistbyrå/Informationscentrum •Butiker •Café/Restaurang • Kommunala verksamheter (eventuellt kulturhus, dagis) Byggetapp Nr2 med start 2017 •Bostäder •Arbetsplatser •Butiker • Kommunal service det tycker jag att White har varit duktiga. Kiruna är en mycket speciell stad med sitt nordliga läge. Ändå passar staden väl in i det svenska mönstret av modernistisk funktionsseparering på 1960-talet. – Man slog sönder stora delar av den fina kvartersstrukturen och det som uppstod var ofta blåshål. Tanken var att det bara skulle finnas lite närservice i staden, och sedan skulle folk åka till externhandel som låg tre kilometer utanför staden. Det finns inget att fördöma när det gäller det här, utan det var en trend på den tiden. Friska nordanvindar Kirunas läge är unikt med Kebnekajse inom synhåll en klar dag. Staden är omgiven av vildmark och det är nära till klassiska fjällvandringsorter som Abisko och Nikkaluokta. Naturen är en av stadens yppersta kvaliteter. Det tar man hänsyn till i stadsplaneringen. – Det är otroligt viktigt att ha en snabb och direkt tillgänglighet till den omgivande naturen. Folk här är verkligen naturfreaks, och de vill inte ta bilen bort till något skidspår, utan skidspåren börjar där staden tar slut. Naturen gör sig inte enbart påmind som närliggande rekreationsmöjlighet. Foto: Sverrir Thór FLYTTEN AV KIRUNA Platsen för nya Kirunas blivande torg. Fastighetsnytt fick erfara att även i juni kan nordanvinden kännas ordentligt frisk. – Om man ska ha levande gator måste man hantera vindarna, och det gör man genom att dra gatorna på rätt sätt. Kyla går att hantera, men vind och kyla i kombination, det fungerar inte om man vill ha gatuliv. Stadsplaneringsmässigt saknar det här projektet motstycke i landet när det gäller hur mycket man måste tänka i termer av klimatbetingelser. Järnvägsstation i centrum? Som för alla andra städer är transportinfrastrukturen avgörande för Kiruna. På järnvägen mellan Kiruna och den isfria hamnen i norska Narvik transporteras 15,9 miljoner ton gods per år. Det motsvarar 25 procent av den totala godsmängden i Sverige. Den del av järnvägen som används för järnmalmstransporter är redan omdragen, men järnvägen för persontransporter återstår. I det fallet har Göran Cars och hans planerarkollegor en mycket tydlig uppfattning. Och ganska dyr. – Vi vill absolut flytta in järnvägsstationen till den nya stadskärnan. Folk som kommer in i staden på det sättet är jätteviktiga för handel och turism och stadsliv. Det här innebär dock praktiska problem med dragningen, och det handlar om jämförelsevis mycket pengar, kanske en merkostnad på 150 miljoner. Därför för vi engagerade diskussioner med Trafikverket och LKAB och kommersiella aktörer som kan dra nytta av de folkströmmar järnvägsstationen kan generera. Det andra stora projektet när det gäller transportinfrastrukturen är vägen E10. Den kommer att få en ny dragning och kommer att bilda gräns för den nya stadskärnan. – Vägen måste byggas så att det inte uppstår problem med buller och den måste förses med bra avfarter. I det fallet ser jag inga bekymmer, genom att sänka nivån en bit av vägen kommer det att lösa sig. ”Det nya måste bli bra” När man träffar Göran Cars märker man snabbt att han inte är den inbundna typen av akademiker. De sociala talangerna behövs när man är ansvarig för Kirunas nya utvecklingsplan. Arbetet innebär många externa kontakter, med olika typer av människor, och känslor. – Först trodde jag att folk skulle komma och anklaga mig och mina kollegor för att vi ska riva deras stad. Även om det inte låter så mycket med 3 000 bostäder som ska rivas, så ska man komma ihåg att det skulle motsvara i storleksordningen 290 000 bostäder i Stockholm. Självklart är inte alla överens. Det finns alltid enstaka individer som motsätter sig planerna menar Göran Cars, men han har uppfattningen att så gott som alla andra inser att det som sker är en nödvändighet. – Det finns ett vemod över att delar av det gamla försvinner, men samtidigt förstår folk att det här måste göras. Däremot finns det ett tydligt krav; det nya måste bli bra! Förbättrat samarbetsklimat Det finns en rädsla i Kiruna för att LKAB inte ska betala tillräckligt så att det inte blir den nya attraktiva stad som invånarna vill ha. LKAB har enligt minerallagen en skyldighet att ersätta den åverkan som görs på en fastighet med marknadsvärdet plus 25 procent. I vissa fall är det uppenbart att det inte räcker för att bygga nytt. När exempelvis ett bostadshus från 1950-talet ska ersättas med ett nytt är det självklart att nybyggnadskostnaden blir högre än 25 procent utöver det gamla marknadsvärdet. Då handlar det om att förhandla, och då kommer Göran Cars in i bilden. – När jag jobbar har jag hela tiden en mycket nära kontakt med kommunledningen, LKAB och berörda byggare så att jag kan kolla att olika saker fungerar ekonomiskt. Det är väldigt bra, för att då vet jag hela tiden vad som är möjligt att genomföra. En mycket viktig del av hans uppdrag är att skapa ett gott samarbetsklimat mellan LKAB och kommunen. Det har sanningen att säga inte alltid varit helt fritt från friktioner. – Det är ingen hemlighet att det har funnits inslag av ställningskrig mellan kommunen och LKAB. Det är heller ingen hemlighet att det finns entreprenörer och FLYTTEN AV KIRUNA Inte enbart altruism Förmågan att hitta ingångar till konstruktiva samtal har enligt Göran Cars varit en stor tillgång under den komplicerade processen. – Saker som skapar problem kan ofta lösas genom förtroendefulla samtal. Ett klassiskt problem är att någon frågar vem ska bekosta torget? Byggarna säger reflexmässigt att det får kommunen göra, vi bygger bara. Om man då istället formulerar frågan som vilka värden och vilken attraktivitet vill vi ha här på torget? Då får man plötsligt en massa idéer om vad som är ett bra stortorg. Börjar man prata på det sättet förstår plötsligt alla att här skapar vi värde som kommer även mig till del. När det gäller LKAB är det ett seriöst statligt ägt och mycket framgångsrikt företag som vill och kan ta ekonomiskt ansvar. Men det är inte enbart altruism som är drivkraften. – LKAB gör det här för att företaget påverkas mycket positivt av en ny fin stadskärna. Företaget går bra och behöver hitta arbetskraft, det ska anställas cirka 1 500 personer. För att få folk att bosätta sig i Kiruna måste staden vara attraktiv. Inpendlande arbetskraft är alltid mindre trogen, och det kan uppstå sociala problem när pendlare som varit nere i gruvan vill roa sig på kvällarna. Dessutom är introduktionskostnaden för en ny gruvarbetare ganska hög. Tidsbrist delvis en fördel Det finns många krävande inslag i stadsflytten. Ändå är den kanske största utmaningen av alla att få själva planprocessen klar i tid. Det gick nämligen för långsamt i starten. – Det gick alldeles för lång tid att komma framåt från det att beskedet om att flytten var nödvändig kom 2004. Beslutet togs 2006, men sedan var processen inte effektiv. Det var alldeles för utdragna diskussioner om vilket läge som skulle väljas. Diskussionen om vilken typ av stad man ville bygga har också varit för trög och man lyckades först inte hitta bra former för samarbetet med LKAB. Det har i sin tur inneburit att byggarna inte har varit intresserade, eftersom det inte har funnits några tydliga beslut att gå på. De två tornen blir en framträdande del i den nya stadsbilden. Samtidigt menar han att tidspressen är en fördel i vissa avseenden. Den gör det omöjligt att dra saker i så kallad långbänk. – Folk förstår att det är allvar. Det finns ingen tid för nya utredningar, och ingen kan säga att de inte har tid just nu att göra en bygglovsgranskning. Överlappande delprocesser Om man hade kunnat backa tillbaka skulle man ha börjat med att göra upp en tidsplan, menar Göran Cars. Först skulle potentiella nya lägen ha identifierats, sedan skulle man ha bestämt vilken typ av stad man ville ha, sedan skulle man ha haft arkitekttävlingen och så vidare. Eftersom det är svårt att resa tillbaka i tiden har man fått välja en annan lösning. Den bygger på parallella delprocesser. En normal planeringsprocess från det att man säger att nu ska vi bygga till dess att allt är klart ligger på mellan 7-9 år. – Nu är det helt nödvändigt att den processen går på tre år. I vanliga fall håller de flesta kommuner på med någon slags översiktlig planering, sedan kommer en detaljplaneprocess och sedan blir det bygglovsprocess, och där emellan kommer länsstyrelsen in med synpunkter som tar tid att åtgärda. I vårt fall är det så att alla de här processerna överlappar varandra i tiden. Parallellt med att Göran Cars arbe- tar med utvecklingsplanen så tas det fram detaljplaner och när detaljplaneringen har kommit en liten bit sätter man igång med bygglovsprövningar. – Sedan har vi träffat länsstyrelsen och förklarat att det är den här tidsplaneringen som gäller, och det har gjort att de gör mer sammantagna bedömningar och att de kommer med synpunkterna i ett tidigare skede. På det viset har vi lyckats komprimera den totala processen. Lärdom för övriga landet Kirunas centrum är på väg att flytta cirka två kilometer österut. Redan 2016 är sprickbildningarna så avancerade att stadshuset måste rivas. Trots tidsbrist och komplexitetsgrad menar Göran Cars att det kommer att fungera enligt plan. Dessutom tror han att det finns intressanta lärdomar att dra av det som händer även på riksnivå. – Den här snabba planeringen med parallella processer skulle kunna användas på andra håll i landet. Förutsättningen är att du har en bra utvecklingsplan. Den behövs som något att förhålla sig till, som politikerna har antagit för att visa sin vilja, och som finns som en signal till marknaden. Det som marknaden vill ha är spelregler som är tydliga och stabila. De vill inte att politikerna ångrar sig efter ett halvår. n Foto: Sverrir Thór byggare som inte tycker att de har blivit schysst behandlade. Det positiva som har skett nu är att relationerna mellan kommunen och LKAB är goda, de har kommit överens om principerna.
© Copyright 2024