1. No category

Att spela eller inte spela
Nyhetstidningarnas porträttering av två hiphopband
To play or not to play
Newspapers’ portrayal of two hiphop bands
Alexandra Lundgren & Nicole Gustavsson
Medie- och kommunikationsvetenskap: Aktivism, strategi och entreprenörskap
Kandidatnivå
15 högskolepoäng
Termin 6, våren 2016
Handledare: Per Möller
Sammanfattning (svenska)
I fokus för denna studie står två svenska hiphopband – Labyrint och Kartellen, och hur de
gestaltats i tio olika artiklar, i samband med avbokade konserter. Syftet med den här studien är
att med hjälp av textanalys försöka förstå hur nyhetstidningars porträttering av musiker kan
tolkas olika beroende på ordval och vem som får komma till tals. För att besvara syftet har vi
utgått från två frågeställningar: Hur framställs grupperna genom det narrativa berättandet, och
hur kan det narrativa berättandet tolkas? I vår tolkning har vi utgått från hermeneutiska och
den postmodernistiska synen – att det finns mer än en sanning.
För att lyfta analysen till en makronivå använder vi begreppen representation, moralpanik och
makt. Detta för att förstå, förklara och bedöma materialet som framkommer i vår studie. I
analysen framträder mönster i artiklarna om båda banden. I samtliga artiklar om både
grupperna blir de omnämnda, men direktciteras enbart i strax under en tredjedel. Däremot
direktciteras andra aktörer i varje artikel. Vi kan även se att skribenten lagt upp artiklarna likt
ett drama, där nyhetsvärdet till stor del ligger i den maktkamp som utspelas mellan de olika
aktörerna. Journalisten spelar en viktig del av denna maktkamp. Genom narrativet kan
journalisten inte bara gynna eller missgynna aktörerna, utan även påverka läsaren i önskad
riktning.
Sökord:
Komparativ, narrativ, Labyrint, Kartellen, hiphop, makt, moralpanik, medier, representation,
textanalys.
2
Abstract (English)
The focus of this essay is on two Swedish hiphop bands – Labyrint and Kartellen, and how
they are represented in ten different articles in connection to cancelled concerts. The purpose
of this study is to, by the use of text analysis; understand how newspapers’ portrayal of
musicians can lead to different interpretations depending on the choice of words and who gets
to be heard. We have used two main questions in order to find out the results of our study:
How are the bands portrayed through the narrative storytelling? and how can the narrative
storytelling be interpreted? We have used the hermeneutic paradigm and the postmodern
perspective as a frame for our study – that there is more than one truth.
We are using three different concepts to lift this analysis to a macro level; representation,
moral panics and power. The reasons why we are using them, is to understand, explain and
form an opinion of the material that emerges from our study. There are patterns shown in our
analysis regarding the two bands. The bands are mentioned in all the articles, but they are
only directly quoted in just under a third of the articles. Meanwhile, other participants get
directly quoted in every article. We can even see that the writer has constructed the articles
like a drama, where the news value in big part is being played between the different
participants. The reporter plays a big part of this power struggle. Through the narrative the
journalist do not only have the power to benefit or disfavour the participants, but also affect
the reader by steering him or her in a wanted direction.
Word search:
Narrative, Labyrint, Kartellen, hiphop, power, moral panic, media, representation, text
analysis.
3
Innehållsförteckning
1. Inledning
6
2. Kontext
2.1. Kartellen
2.2. Labyrint
8
8
9
3. Syfte och frågeställningar
3.1. Avgränsningar
11
11
4. Forskningsöversikt
4.1. Söderman & Folkestad
4.2. Bredström & Dahlstedt
4.3. Wright
4.4. Metcalf
12
13
14
15
16
5. Metodologiska val
5.1. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
5.2. Textanalys
5.3. Urval
5.4. Analysmodell
5.5. Reflektion, kritik och studiens validitet
5.6. Etik
5.7 Material
19
19
20
21
22
23
24
24
6. Teoretiska perspektiv
6.1. Representation
6.2. Moralpanik
6.3. Makt
27
27
28
29
7. Analys och resultat
7.1. Labyrint i Sveriges radios artikel (L1)
7.2. Labyrint i Aftonbladets första artikel (L2)
7.3. Labyrint i Aftonbladets andra artikel (L3)
7.4. Labyrint i Nyheter24:s artikel (L4)
7.5. Labyrint i Nerikes allehandas artikel (L5)
7.6. Kartellen i Dalarnas tidningars artikel (K1)
7.7. Kartellen i Aftonbladets första artikel (K2)
7.8. Kartellen i Aftonbladets andra artikel (K3)
7.9. Kartellen i Aftonbladets tredje artikel (K4)
7.10. Kartellen i Aftonbladets fjärde artikel (K5)
7.11. Problematisering och olika tolkningssätt
31
31
34
36
38
41
43
45
47
49
50
52
8. Reflektion och resultat
8.1. Alexandra Lundgren
8.2. Nicole Gustavsson
56
56
60
4
9. Referenser
9.1. Vetenskapliga artiklar
9.2. Böcker
9.3. Internetkällor
9.4. Analysmaterial
63
63
63
64
65
10. Bilagor
10.1. Labyrint i Sveriges radios artikel (L1)
10.2. Labyrint i Aftonbladets första artikel (L2)
10.3. Labyrint i Aftonbladets andra artikel (L3)
10.4. Labyrint i Nyheter24:s artikel (L4)
10.5. Labyrint i Nerikes allehandas artikel (L5)
10.6. Kartellen i Dalarnas tidningars artikel (K1)
10.7. Kartellen i Aftonbladets första artikel (K2)
10.8. Kartellen i Aftonbladets andra artikel (K3)
10.9. Kartellen i Aftonbladets tredje artikel (K4)
10.10. Kartellen i Aftonbladets fjärde artikel (K5)
67
67
69
71
73
76
79
81
83
85
87
5
1. Inledning
När tragedier inträffar är det naturligt att leta förklaringar till hur det hemska kan ske. Man
kan leta förklaringar på olika håll, men kultur och musik har visat sig vara en plats att leta på.
Inte minst när det handlar om tragedier där ungdomar är involverade. Hur blir barn
våldsamma och hur kan en del ungdomar bli kriminella? Om man söker svar på den frågan
har det visat sig att musiken ofta ligger nära till hands som förklaringsmodell till det ofattbara.
På 1930-talet ansågs jazzen vara skadlig då den var lössläppt och spelades på nattklubbar av
svarta musiker (Fornäs, 2004). Under 1940-talet handlade debatten om dansbanorna som
bidrog till att ungdomar drack mer alkohol, bråkade och slogs. På 1950-talet var det raggarna
som ansågs vara en samhällsfara med sina vilda bilfärder. På 1960-talet var det framförallt
The Beatles som upprörde, då pojkar lät håret växa och därmed såg ut som flickor. Sedan kom
Elvis med sitt bakåtkammade hår och sina rullande höfter och fick föräldrar att gå i taket.
Under 1970-talet förflyttades oron till punken. Den ansågs förstöra världen med sina
tuppkammar, piercings och samhällskritiska texter. Hårdrocken stod näst på tur att skapa
debatt under 1980-talet. Själva rockmusiken ansågs inspirera ungdomar till våldsdåd, men
värst av allt var kanske ändå hårdrocksbandens aggressiva scenframträdanden. Under 1990talet var det hiphopen som skapade debatt och oro, då dess texter ansågs inspirera till våld,
kriminalitet och droger (Gustafsson & Arnberg, 2013).
Gemensamt för alla dessa debatter är att oron riktas mot nya avgränsade grupper och
fenomen. Det är en rädsla för det nya och för att förlora greppet om den unga generationen.
När debatten pågår är det blodigt allvar, men när vi ser tillbaka skrattar vi kanske mest åt den
panik och oro som rådde. För hur lössläppt var egentligen jazzsångerskan Ella Fitzgerald om
vi jämför med dagens popstjärnor, till exempel Beyoncé?
Det är tragiskt när unga blir kriminella, narkomaner eller våldsamma. Men det är förmodligen
inte musiken som är orsaken till deras handlingar. Musiken är kanske snarare ett uttryck för
ungdomarnas känslor och tankar.
6
Syftet med den här uppsatsen är hur som helst inte att reda ut om musik kan göra ungdomar
kriminella eller våldsamma. I stället har vi valt att studera hur nyhetsmedier porträtterar två
hiphopband. För att göra det har vi valt att fokusera på två svenska grupper – Labyrint och
Kartellen.
7
2. Kontext
”All publicitet är bra publicitet” är ett vedertaget uttryck som ofta stämmer. När musiker
uppmärksammas i medier resulterar det ofta i fler sålda skivor och konsertbiljetter. Men det
finns undantag. Här följer en beskrivning av två svenska hiphopgrupper. Båda har hamnat på
löpsedlar och mittuppslag i nyhetstidningar i samband med negativa händelser.
2.1. Kartellen
Hiphopgruppen Kartellen bildades 2008 av Leo "Kinesen" Gonzalez och Janne "Babyface"
Raninen. De två möttes i fängelse, när båda satt inne för medhjälp till mord. I dag består
hiphopgruppen av Kinesen, Sebbe Staxx, Maskinisten, Kaka, Magikern och Kartellens
soldater, många med kriminell bakgrund.
År 2011 kom debutalbumet Reflektion, som endast släpptes i tusen exemplar. Bandet själva
säger att deras texter bland annat handlar om det kriminella livets baksida, droger,
fängelsestraff, misstro mot samhället samt känslan av att vara diskriminerad. På videotjänsten
Youtube har Kartellens videor haft sammanlagt cirka 15 miljoner visningar (Kartellen, 2016).
Redan sedan start har Kartellen varit omdebatterad och gruppen har anklagats för att glorifiera
det kriminella livet i sina texter. Gruppen har bland annat varit föremål för radioreportage, där
de anklagats för att dra in ungdomar i kriminalitet (Sveriges Radio, 2016a). De har även
förekommit i SVT:s granskande samhällsprogram Uppdrag granskning efter att de i en av
sina musikvideor låtit den vänsterextrema gruppen Revolutionära fronten medverka och
använt autentiska bilder på skadegörelse och misshandel (SVT, 2014). Därtill har det skrivits
mängder om bandet, både positivt och negativt, i diverse tidningar och bloggar.
Sommaren 2014 blev Kartellen bokad för en spelning på musikfestivalen Peace and love i
Borlänge. Efter Uppdrag gransknings reportage om Kartellen valde dagstidningen Dalarnas
tidningar att avbryta sitt samarbete med festivalen. Dagstidningen ansåg att deras värderingar
om demokrati och lika värde rimmade illa med vad Kartellen stod för (DT, 2014). Effekten
blev att musikfestivalen avbokade spelningen för att rädda sponsoravtalet med tidningen.
8
Senare samma sommar avbokades Kartellen från sin spelning på festivalen Keep it Loud i
Linköping. Kommunen drog in finansieringen till bandets spelning då kommunen ansåg att
bandet glorifierade våld (Aftonbladet, 2014). Även den händelsen resulterade i
uppmärksamhet i olika nyhetsmedier.
2.2. Labyrint
Den andra hiphopgruppen i den här studien, Labyrint, består av Aleksi "Aki" Swallow,
Jacques "Jacco" Mattar, Dejan "Dajanko" Milacic och Simon "Sai" Wimmer. År 2008 släppte
de låten Vår betong, som idag har spelats på Youtube nästan två miljoner gånger. År 2011
kom debutplattan Labababa.
Bandets texter handlar bland annat om livet i förorten, kriminalitet, droger och polisens
tillslag. Gruppen fick snabbt en stor fanskara tack vare internet, men det var först efter att
flera tidningar skrivit om bandets inställda spelningar 2011 som de blev kända för
allmänheten (UNT, 2011a).
Våren 2011 skulle Labyrint spela på en fritidsgård i Växjö. Men spelningen ställdes in efter
att polisen avrått från att genomföra den. Därefter följde en rad inställda spelningar i andra
kommuner, även de på inrådan av poliser, men även av kommunalråd. Anledningen var att
gruppen ansågs vara drogliberal och förhärliga droger i sina texter (SR, 2011). Händelserna
kom att kallas "vårens stora hiphopdebatt" och uppmärksammades stort i olika dagstidningar
och debattprogram (UNT, 2011b).
År 2013 befann sig Labyrint på Grammisgalan. På sitt konto på den sociala
bilddelningstjänsten Instagram lade de upp bilder på hur de rökte cannabis under galan. Det
uppmärksammades stort i flera medier och blev ämne för debattprogram på tv. Gruppen själv
menade att de bedrev normaliseringskampanj för att få slut på trakasserierna kring
cannabisrökning (Aftonbladet, 2013a). Följden blev flera inställda spelningar, då kommuner
och andra arrangörer inte ansåg sig kunna acceptera bandets syn på droger (Aftonbladet,
2013b).
9
Inför en spelning i Karlstad valde polisen att hårdbevaka tillställningen. Det blev ett stökigt
framträdande där både personer ur publiken, gästartister och bandmedlemmar greps och fick
tillbringa natten i häkte (Nyheter24, 2013). Därefter valde en del kommuner att höja
säkerheten kring bandets spelningar. Något som gjorde att många arrangörer fick ställa in
eftersom de inte hade råd med antalet vakter som krävdes för att upprätthålla säkerheten
(Nerikes allehanda, 2013). Även detta skapade rubriker i diverse tidningar.
Detta är bakgrunden kring grupperna och de händelser som resulterat i de artiklar som
analyseras i denne studie. Bandens bakgrund och tidigare uppmärksamhet i medier har tagits i
beaktande under analysen för att ge rätt kontext.
10
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att med hjälp av textanalys försöka förstå hur nyhetstidningars
porträttering av musiker kan tolkas olika beroende på ordval och vem som får komma till tals.
Genom narrativet går det att utläsa olika tolkningar beroende på vilka ingångsvinklar som
används. Alla människor gör sin unika tolkning och skapar sin åsikt därefter. Det är viktigt att
vara medveten om att det finns olika tolkningar och att i den här typen av studie försöka
studera texten från olika ingångar.
För att besvara studiens syfte används följande frågeställningar:
Hur framställs grupperna genom det narrativa berättandet?
Hur kan det narrativa berättandet tolkas?
Dessa frågeställningar besvaras med hjälp av narrativanalys på ett antal artiklar som handlar
om Kartellen och Labyrint. Vi har valt att applicera teoretiska begrepp som moralpanik, makt
och representation.
3.1 Avgränsningar
För att avgränsa denna studie vill vi klargöra vad vi inte försöker ta reda på. Syftet är alltså
inte att reda ut om Kartellens fans är kriminella eller om Labyrints fans är narkomaner.
Avsikten är inte heller att ta reda på om beslutet att ställa in spelningar är rätt, utan snarare hur
skeendena omskrivs och hur narrativet kan tolkas. Vi har valt att studera hur banden
porträtteras i medierna, inte huruvida deras musik påverkar fansen positivt eller negativt.
11
4. Forskningsöversikt
Eftersom forskning är kumulativ har vi tagit del av tidigare forskning som är relevant för vår
studie. Denna studie bygger vidare på och utvecklar befintlig forskning.
4.1. Söderman
Johan Söderman, biträdande professor i musikpedagogik, har skrivit flera artiklar kring
hiphop. Bland annat artikeln ”Hur hiphopkulturen möter universitetsvärlden: Hiphop
Academicus!” från 2011. I den skriver han om hiphopens historia och dess utveckling från att
bara ha varit en lokal rörelse till att bland annat finnas som universitetsprogram. Söderman
avser i sin forskning att med hjälp av etnografi studera den amerikanska
akademiseringsprocessen av hiphopkulturen. Söderman verkade under en tid som gästforskare
vid Colombia University i New York och gjorde då ett antal observationer, kvalitativa
intervjuer och textanalyser för att genomföra en studie som han betraktar som en sorts
kulturanalys (Söderman, 2011).
Något som Söderman tar upp i artikeln är hur hiphop uppstod under 1970-talet i fattiga och
socialt utsatta områden i New York, som Bronx och Harlem. Hiphopen har sina rötter bland
annat i lokala gårdsfester där dj:s spelade skivor. Men den härstammar också från de
kriminella ungdomsgäng som istället för att kriga med dödlig utgång valde att utmana
varandra i hiphoptävlingar; så kallade ”battles” (Söderman, 2011). Musiken har alltid varit
viktig för den afro-amerikanska befolkningen. Den har varit ett sätt att beskriva och uttrycka
orättvisor och ojämlikheter i det amerikanska samhället. Det är till stor del på den traditionen
som hiphopen vilar och därmed fortsätter fungera som uttryckssätt för att förmedla afroamerikaners livssituation, något många afro-amerikaner menar att medierna inte kunnat göra
(Söderman, 2011).
Denna forskning är relevant för vår studie för att kunna ge en bakgrund till hiphopens historia
och därmed skapa förståelse för hiphopen i en samhällskontext. Det är viktigt att förstå hur
hiphopen har uppstått och utvecklats för att kunna genomföra en saklig studie.
12
4.2. Söderman & Folkestad
I en annan av Södermans artiklar intervjuas tre hiphopare för att undersöka hur de ser på
hiphop som hantverk för pedagogik och aktivism. Denna forskning har Söderman gjort
tillsammans med Göran Folkestad, som är professor i musikpedagogik. De har tillsammans
gjort en kvalitativ analys där de studerar hiphopen som en folkbildande verksamhet
(Söderman & Folkestad, 2008).
Söderman och Folkestad börjar med att peka ut dj Cool Herc och dj Afrika Bambaataa som
hiphopens pionjärer. Dessa dj:s gav upphov till hiphopen som social rörelse för att bland
annat motverka kriminalitet, våld och droger. Söderman och Folkestad menar att hiphopen
blivit ett viktigt verktyg för att kritisera samhället, då det bland unga människor finns
upplevelser av utanförskap. Dessa svenska forskare drar paralleller mellan afro-amerikanernas
upplevelser i USA med de upplevelser som utomeuropéer känner i Europa. Bland dessa
grupper, som båda känner utanförskap, spelar hiphop en viktig roll som motkultur och som
politisk röst. Från sitt ursprung i USA:s ghetton har hiphopen kommit att bli ett globalt
fenomen och en del av folkbildningen. Söderman och Folkestad förklarar, att precis som den
svenska arbetarklassen lyckades lyfta sig från sin marginaliserade position genom
folkbildning, försöker dagens invandrarungdomar göra samma resa genom hiphopen. Då afroamerikanernas historia berättas genom hiphop har hiphopen blivit en del av dagens
samhällsinformation.
Från början var amerikansk hiphop ett sätt att debattera mellan gäng, för att snart utvecklas till
en politisk röst och en typ av debattinlägg där musiken används för att uttrycka utanförskap
och orättvisor. Sedan hiphopen spridits globalt och därmed kommit till Sverige känner många
igen sig i det utanförskap som porträtteras i texterna, till exempel socialt utsatta grupper och
invandrare. Dessa grupper har därför tagit musiken till sig och många har därefter börjat
skriva egna texter för att göra sin politiska röst hörd. Ett exempel är en av de intervjuade
hiphoparna i Söderman och Folkestads forskning som berättar om hur hon skrivit en raplåt om
hur kommunfullmäktige i Göteborg gjorde om en fritidsgård till ett casino. Genom låten vill
hon nå ut till Göteborgs allmänhet och man kan därför jämföra låten med ett debattinlägg i
tidningen, men med fördelen att budskapet når potentiellt fler. De som inte själva vill göra
13
egen musik låter andra föra sin talan via hiphop. Som nämnts tidigare har hiphop blivit ett
viktigt politiskt verktyg, inte bara i nationella frågor utan även som lokal röst. Musiken har
med andra ord en folkupplysande kraft (Söderman & Folkestad, 2008).
En får ha i åtanke att Söderman och Folkestads studie grundar sig på tre relativt okända
hiphopare som upplever att de känner utanförskap på grund av att de är invandrare. Det är
möjligt att ifrågasätta om det är rimligt att låta de tre studieobjekten representera majoriteten
av västvärldens hiphopare. Urvalet av studieobjekt i Söderman och Folkestads studie utgörs
dessutom av hiphopare som valt att starta olika organisationer som arbetar med
fattigdomsbekämpning, vilket troligen inte är ett representativt urval av hiphopare generellt.
Söderman och Folkestads studie är en kvalitativ studie som vi bedömer ha relevans för vår
egen studie. Vare sig Labyrint eller Kartellen använder hiphop som politiskt verktyg, därför
kommer just den delen inte att diskuteras ingående, men det är intressant att dra paralleller
mellan hur vissa hiphopare kan anses använda sin musik och sitt kändisskap för att skapa
något gott och bidra till samhället. Andra hiphopare, likt Labyrint och Kartellen, framställs
som bidragande faktorer till problem som till exempel ungdomsbrottslighet.
4.3. Bredström & Dahlstedt
Anna Bredström är biträdande universitetslektor inom samhälls- och välfärdsstudier. Magnus
Dahlstedt är professor i samhälls- och välfärdsstudier. Tillsammans har de forskat om
hiphopens utveckling i Sverige och studerat maktrelationer inom hiphopkulturen och på så vis
kommit fram till att svensk hiphop utvecklats från att vara ett potentiellt ”hot” till något
folkligt som de kallar ”folkhemsrap”. Bredström och Dahlstedt använder cultural studies som
utgångspunkt när de med hjälp av textanalys studerar bland annat raptexter, uttalanden i DN
och artiklar i kvällstidningar, till exempel Aftonbladet och Expressen (Bredström &
Dahlstedt, 2002).
Bredström och Dahlström lyfter fram ett antal hiphopare som de menar har blivit folkliga
efter att de tagit avstånd från sitt kriminella förflutna. De har nu blivit moraliska exempel för
ungdomar. Vidare menar Bredström och Dahlström att den ”farliga” hiphopen sorteras ut och
inte får någon plats i medierna. Den tystas ner eftersom den ”skräms” och ”sticker ut”.
14
Hiphopen som svenska medier istället väljer att skriva om är fortfarande lite kaxig, men ändå
skötsam. Exempel på detta är Ken och Petter, som båda slog igenom som unga, kaxiga
hiphopare, men nu visar upp sina mjuka sidor i familjeprogram på tv som ”Så mycket bättre”
(Bredström & Dahlstedt, 2002).
Bredström och Dahlstedts forskning genomfördes för över ett decennium sedan, vilket vi
måste ta hänsyn till i vår studie. Samhället och musikvärlden utvecklas hela tiden. De
exempel som Bredström och Dahlstedt lyfter fram tar avstånd från sitt kriminella förflutna
medan Labyrint och Kartellen inte aktivt gör det. I vår studie kommer vi dra paralleller mellan
dessa exempel.
4.4. Wright
Historikern Robert Wright har undersökt den debatt som uppstod i slutet av 1980-talet, då
musikstilen heavy metal ansågs leda till självmord bland lyssnarna. Wright hävdar att dagens
censur av rockmusik i USA har sin grund i den självmordsepidemi som uppstod på 1960-talet
då bland annat krig, raspolitik och feminism utgjorde stora samhällsomstörtningar (Wright,
2000). Vidare hävdar Wright att neokonservativa krafter började skylla det stora antalet
självmord på musik och texter som de menade innehöll sexism, svordomar, satanism och
narkotikaförhärligande. Som exempel tar han Ozzy Osbournes låt ”Suicide Solution”, som
1985 anklagades för att ha drivit en deprimerad tonåring till att begå självmord. Eftersom det
inte gick att bevisa att låten uppmanar till självmord, samt på grund av att sångtexter skyddas
av yttrandefrihet, friades Osbourne från alla anklagelser (ibid.).
1980-talet var glansperioden för hårdrock. Det var också en period då USA hade det högsta
antalet tonårssjälvmord som någonsin registrerats, och idag fortsätter självmord att vara en av
de främsta orsakerna till tonårsdöd i USA. Men inga självmordsfall har någonsin kunnat
kopplas samman med rockmusik eller dess texter (Wright, 2000). Trots det har många
hårdrocksband efter Osbourne anklagats för att driva ungdomar till självmord. Det har dock
aldrig blivit någon fällande dom.
Wright menar att förhållandet mellan populärkultur och allmän moral visar att rockmusik inte
är orsaken till självmord, utan att det snarare är samhället i allmänhet som är grunden till
15
problemet. Om man skulle studera hur musik påverkar lyssnaren för att utifrån denna analys
fatta beslut huruvida den ska censureras, borde man enligt Wright censurera all västerländsk
musik. Som exempel tar han Wagner, som var Hitlers favoritkompositör och kanske just
därför borde censureras. Eller filmmusiken till filmen ”Hajen”, för att den skapade hydrofobi.
Eller The Beatles, för att deras musik inspirerade Mansonfamiljen att begå mord. Att endast
viss musik anses ”farlig” förklarar Wright med att den inte spelas på radio och tv. Både radio
och tv är på många håll starkt reglerade och viss musik har redan censurerats från kanalerna;
som exempelvis hårdrock och hiphop. Eftersom musiken inte spelas kan den uppfattas som
ny, okänd och rent av som ett hot. Enligt Wright är rädslan för hårdrock en moralpanik som
lever kvar sedan 1960-talet, och som ständigt blossar upp och tar ny form när något
oförklarligt sker:
“That some troubled youths have taken comfort in the 'darker' forms of rock music is
indisputable – just as music lovers of all ages find consolation in the music … young people's
sometimes obsessive identification with violent themes in rock music is, if anything,
symptomatic of deeper and far more profound social and psychic dislocation in their lives.
That the advocates of censorship continue to confuse a passion for 'dark' music with a
disposition to suicide is a measure not only of their ideological tenacity but – even more
pitifully – of a more generalised refusal to admit that the lives of young people are highly
stressful, and that their problems truly have become critical” (Wright, 2000: 381).
Här är Wright inne på något viktigt: att musik ofta fungerat som ”tröst” för lyssnaren. Att om
en person dras till dystrare musik och texter, är det för att personen kan identifiera sig med
texterna och därmed har ett djupare problem, inte på grund av att musiken drivit personen till
att bli dyster. Det här är något som studeras närmare i denna studie: att musik blir syndabock
för diverse samhällsproblem och att okänd musik är lättare att stoppa än att lösa det problem
som finns i grunden. Med samhällsproblem menas i den här studien att det exempelvis finns
problem med våld, droger och kriminalitet bland unga.
4.5. Metcalf
16
Forskaren Josephine Metcalf har gjort en receptionsstudie av hur engelsktalande press
recenserat två olika gängmedlemmars självbiografier (Metcalf, 2012). Personerna i fråga har
gått från att vara gängmedlemmar till att bli politiskt aktiva. Recensionerna har bidragit till att
det i tidningarna skapats flera debatter kring bland annat maskulinitet, censur och kändisskap.
Metcalf har samlat recensioner via ett datorprogram. Programmet, med namnet Lexisnexis,
har samlat recensioner från nyhetstidningar, magasin och programkort, som Metcalf sedan har
sammanställt (Metcalf, 2012). Genom att köra materialet genom datorpogrammet har hon
försökt urskilja de diskursiva ramarna och hur de förstås och tolkas utifrån textens läsare.
Metcalf kunde se olika mönster i texten beroende på avsändare och potentiell mottagare.
Bland annat upptäckte hon att nyhetsjournalister ofta använder värdeladdade ord som
”gängrelaterad”; ett ord som är tillräckligt diffust för att tidningen ska kunna undkomma
rättsliga åtgärder men ändå fångar läsarnas intresse (Metcalf, 2012).
Metcalf styrker sitt resultat med hjälp av forskaren Martin Jankowski som specialiserar sin
forskning på gatugäng. Jankowski uttrycker kritik mot mediernas sätt att överdriva händelser
och att utelämna officiell statistik kring gängaktivitet (Jankowski, 1992). Han förklarar vidare
att dessa tendenser kan bero på att tryckt media varken har tid eller utrymme att inkludera alla
nyheter, som därför måste ha nyhetsvärde som genererar intresse hos sina läsare. Till exempel
anses våld och brott ha stort nyhetsvärde (Jankowski, 1992).
Det går att dra paralleller mellan Metcalfs studie och vår. Dock får man ha i åtanke att det är
skriven text i form av biografier som är utgångspunkten hos Metcalf och musikband och deras
texter som står i fokus i denna studie. I Metcalfs studie handlar recensionerna mer om
biografiförfattarna, det vill säga gängmedlemmarna, än om vad som faktiskt sägs i böckerna.
Detsamma gäller artiklarna som studeras i vår analys, där banden står i fokus snarare än själva
musiken även om det är musiken som anses vara problemet. Precis som Jankowski påtalar i
sin studie utelämnas även statistik i Kartellens och Labyrints fall. Det väcker frågor som
exempelvis: ”vad är det medierna påstår och vad grundar det sig på?”.
Vad vi kan konstatera genom denna tidigare forskning är att det finns flera olika ingångar till
hur en nyhetstext kan studeras. Vad flera tidigare studier har gemensamt är att de landar i att
medierna måste skapa nyhetsvärde och gör det genom att skapa någon form av moralpanik för
att locka läsare. Tidigare forskning visar även att hiphop kan användas som politiskt verktyg
men bara till en viss grad. Det vill säga det är socialt accepterat med premissen att det är
17
hanterbart; så länge det är med solidaritet och ödmjukhet gentemot samhället. Medierna har
viss makt även om de måste förhålla sig till läsarnas krav på att artiklar ska vara spännande
och på något sätt beskyddande. För att uppnå detta använder medierna olika metoder.
18
5. Metodologiska val
I det här kapitlet redogör vi för vilka tillvägagångssätt som använts, vilka val vi har ställts
inför och de konsekvenser som uppstått. För att kunna besvara studiens syfte och
frågeställningar har vi med hjälp av textanalys utfört en kvalitativ narrativanalys. Utvalt
material behandlar inställda konserter där vi tittar på hur narrativet framställer banden.
5.1. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
De vetenskapsteoretiska utgångspunkterna i denna studie är hämtade från den hermeneutiska
och den postmodernistiska synen.
Det hermeneutiska paradigmet är tolkande och passar därför väl för en narrativ textanalys,
eftersom vi inte eftersträvar absolut sanning och för att en del av att utföra en narrativanalys
är att tolka berättandet. Den hermeneutiska synen utgår från att alla människor har både
medvetna och omedvetna fördomar samt förförståelse som influerar hur verkligheten tolkas.
Samtidigt bör en utvecklad förförståelse för det som undersöks finnas för att det ska vara
möjligt att tolka fenomenet som undersöks på ett vetenskapligt erkänt vis. Det finns en
uppfattning om vad som är en bättre och en sämre tolkning utifrån det hermeneutiska
perspektivet. För att en tolkning ska kategoriseras som en bättre tolkning måste forskaren se
till hela kontexten. Perspektivet omfattar i huvudsak att undersöka fenomen, exempelvis
yttranden och intervjuer, som är skapade av människor (Alvesson & Sköldberg, 2008).
Inom hermeneutiken försöker man förstå ett fenomen och i vår studie försöker vi förstå hur
banden kan uppfattas. När vi tolkar vårt material utgår vi från att skribenten skapar
nyhetsvärde.
Ur ett postmodernt perspektiv ignorerar vetenskapen människors subjektiva kunskaper och
deras upplevelser av rätt och fel (Berglez & Nohrstedt, 2009); vetenskapen ger oss en sanning
som kan vara falsk. Ett utmärkande tema inom postmodernismen är att ”verklighet” och texter
kan tolkas på många sätt. Varken ”verklighet” eller texter innehåller en ensam sanning som
kan tydas på endast ett sätt (Sohlberg & Sohlberg, 2014). Med narrativanalys som verktyg är
19
det möjligt att tolka texterna med utgång från att det finns mer än en sanning. Vi har därför
valt att studera maktpositioner inom nyhetsvärlden utifrån denna tradition. Postmodernismen
ser makt som något generellt, där mänskliga relationer och maktrelationer inte går att skilja
på. Inom postmodernismen kan därför inte heller makt och kunskap separeras (Foucault,
2003).
Det postmodernistiska perspektivet står i mångt och mycket i motsats till positivismen, som är
mer strikt och håller objektivitet och vetenskap högt. Enligt positivismen är vetenskap
definitiv och mätbar och det positivistiska perspektivet strävar därmed efter determinism
(Alvesson & Sköldberg, 2008:196f, Sohlberg & Sohlberg, 2014). Positivismen är därför ingen
utgångspunkt för den här studien, då vi anser att vi inte kan vara helt objektiva när vi
genomför vår textanalys.
Genom att studera vårt material ur olika synvinklar försöker vi att tolka på olika vis för att få
en nyansering i vår analys. Vi är medvetna om att vi gör vår egen tolkning även om vi
försöker att se det ur olika perspektiv. Men inget perspektiv eller paradigm är ultimat då alla
har sina brister. I både postmodernistiska perspektivet och hermeneutiska paradigmets fall är
det att vi inte kan veta till hundra procent hur någon annan tänker. Det finns som sagt flera
sanningar och vi försöker ta till vara på vår förförståelse för att motverka fördomar. Vi är
medvetna om att vi inte kan radera alla våra fördomar men vi kan arbeta för att vara medvetna
om dem. Vi utgår från att andra inte resonerar likadant som vi gör och analyserar därmed vårt
material fler gånger innan vi drar några slutsatser.
5.2. Textanalys
Det finns flera olika sätt att analysera text. Några exempel är diskursanalys, semiotisk analys
och retorisk analys. I den här studien har vi valt att använda narrativanalys.
Under mitten av 1980-talet växte det fram en ny syn på människan och dess identitet som
kallas ”narrative turn” (den narrativa vändningen). Här ser man på människans identitet som i
ständig förändring på grund av narrativa handlingar och genom historier som vi får berättade
för oss. Även det vi själva berättar tydliggör vår förståelse för samhället, vår samhällssyn
samt det politiska och kulturella landskapet (Bergström & Boréus). Med andra ord används
20
narrativer för underhållning, för att lära ut och själv få lära sig, samt för att både be om och
återge en tolkning (Czarniawska, 2000).
En narrativanalys fokuserar på själva berättelsen och berättandet i sig. Bland annat kan man
studera vilka händelsekedjor berättelsen är uppbyggd av och vilka roller som förekommer i
berättelsen. Men man kan också titta på om berättaren har inlevelse eller är distanserad till
texten (Bergström & Boréus, 2012). Eftersom den utvalda empirin är skriven av journalister,
som är en del av den så kallade tredje statsmakten, är det högst relevant att studera vilken ton
de använder och hur berättelsen är uppbyggd, eftersom tredje statsmakten generellt har stor
påverkan på samhället. Till exempel kan en narrativanalys hjälpa till att förstå hur makten
reglerar förståelseprocesser i samhället, men också hur människor begripliggör sin identitet
och omvärlden (Lieblich, 1998).
Narrativanalysen är ett tvärvetenskapligt angreppssätt som är beroende av lånade idéer ifrån
olika områden och traditioner. Det finns olika narrativa synsätt som kan skilja sig och även
motsäga varandra. Bland annat avseende utgångspunkter, definitioner och användningar
(Bergström & Boréus, 2012). Till exempel kan frågan om varför narrativanalys används i en
studie få olika svar beroende på vilken forskare som besvarar frågan och utifrån vilka
antaganden forskaren gör. Begreppet kan vara svårt att avgränsa då det kan vara både en
metod och en teori (ibid.). I detta fall används narrativanalys som metod.
Med hjälp av narrativanalys analyseras materialets narrativa röst. Varje artikel blir som en
berättelse där vi studerar ordvalet, tonen, vem som har tolkningsföreträde samt vad det är som
sägs.
5.3. Urval
Hur urvalet av studiematerial görs beror på studiens syfte och vad urvalet ska representera
(Ekström & Larsson, 2012). I vårt fall har vi aktivt sökt efter nyhetsartiklar som tillsammans
bildar en följetong av artiklar om Kartellen och Labyrint, med särskilt intresse för deras
avbokade konserter. Vi kände till Kartellen och Labyrint redan innan vi påbörjade vår
forskning. Vi kände även till några av artiklarna i materialet då vi läst dem när de först
publicerades. Utifrån detta valde vi att söka efter dessa artiklar. Vi använde sökord som:
21
Labyrint, Kartellen, avbokad spelning, avbokad konsert. Vi är intresserade av att studera
maktförhållanden och hur artisterna representeras. Samtliga av de utvalda texterna innehåller
delar som berör dessa ämnen. Vår empiri har sedan granskats med kritiska ögon.
När ett specifikt problem ska studeras lämpar det sig att göra ett så kallat ”urval efter kritiska
fall” (Larsson i Ekström & Larsson, 2012). Det är så vi har valt ut de två musikgrupperna – de
har var för sig gett upphov till ett antal debatter. Båda banden har sedan de började sin karriär
fått utstå hård kritik i medierna, där de anklagas för att glorifiera och uppmuntra ungdomar till
kriminalitet. Banden har gemensamt att de tillhör en musikgenre som länge varit
omdebatterad och gett upphov till olika former av moralpanik. Därför studerar vi hur banden
presenteras i dagstidningar och om det går att urskilja förutfattade meningar kring
musikgenren hiphop.
Alla artiklar som vi har valt har också gemensamt att de bygger på fakta och information från
myndigheter. Vi har även valt att ta med en artikel om Labyrint som är publicerad på ett
radioprograms webbplats. Artikeln är en inledning till ett kommande program som handlar
om musik och censur. Just den artikeln handlar om att Labyrint fått ställa in en spelning på
grund av att kommunen anser att det är olämpligt att bandet spelar. Även om den här artikeln
är skriven i ett radiosammanhang tar den upp de problem vi vill studera, varför vi har valt att
inkludera den i vårt material.
5.4. Analysmodell
För att kunna göra en textanalys har vi valt att använda en analysmodell. Den fungerar som
stöd för att lättare säkerställa att vi studerar materialet på ett likvärdigt sätt. Doktoranden
Johanna Ledin och universitetslektorn Ulla Moberg har tagit fram en analysmodell för att
bryta ner texten i mindre delar utan att tappa helhetsbilden (Ledin & Moberg i Ekström &
Larsson, 2012). Vår analysmodell är delvis baserad på de hjälpfrågor som Ledin och Moberg
föreslår, delvis baserad på våra egna frågor som har för avsikt att komplettera och skräddarsy
modellen för denna studie.
Det finns inte en specifik textmodell som kan användas för alla texter eftersom de skiljer sig
åt. Att skapa en modell för textanalys är motsägelsefullt eftersom man måste närma sig texten
22
förutsättningslöst och prova olika ingångar (Ledin & Moberg i Ekström & Larsson, 2012). Å
andra sidan anser vi att det behövs en analysmodell för att kunna studera texterna på ett
likvärdigt sätt då de flesta har gemensamt att de är nyhetsartiklar. Kommunikation handlar om
att nå fram till någon och att nå ut med sitt budskap. I masskommunikation kan textarbetet
försvåras av att man ska nå ut till många okända och olika läsare. Därför måste textförfattaren
skapa en idealisk läsare, vilket även måste has i åtanke när en textanalys utförs (Ledin &
Moberg i Ekström & Larsson, 2012).
Här följer de frågor som analysmodellen är uppbyggd kring:
Hur riktar sig narrativet till sina läsare?
Vem har tolkningsföreträde?
Hur uttalar sig olika deltagare – explicit och implicit?
På vilket sätt beskrivs banden?
Vilka ordval har gjorts?
Vad kan ordvalen bidra till?
Var ligger fokus?
Analysmodellen har applicerats på varje artikel. Efter att vi har besvarat samtliga frågor i
analysmodellen har vi applicerat våra teoretiska begrepp, det vill säga representation,
moralpanik och makt. Tack vare att vi har gjort det har vi till exempel kunnat studera om
medieforskarna Kent Asp och Johannes Bjerlings teori gestaltningsmakt (2014) går att
applicera på vårt material. En av frågorna i analysmodellen som lyfter fram svaret är ”vem har
tolkningsföreträde?”. Analysmodellen blir ett hjälpmedel för att lyfta fram de teoretiska
begreppen. Tack vare våra olika ingångsvinklar upplever vi att vi har kunnat göra en rättvis
tolkning.
5.5. Reflektion: kritik och studiens validitet
En del av svårigheterna med textanalys som metod är att man måste tolka texten utan att
kunna fråga avsändare och mottagare om hur texten faktiskt har tolkats. En narrativanalys är
svår eller ibland omöjlig att reproducera. Eftersom alla människor gör olika tolkningar går det
inte att göra en allmän tolkning som andra forskare kan reproducera exakt. Dock anser vi att
23
vår forskning är relevant då vi öppnar upp för olika tolkningsätt och försöker se på artiklarna
från olika synvinklar. Vi försöker förstå mångfalden och är medvetna om att en artikel kan
tolkas på flera olika sätt. Om man inte är öppen för att texter kan tolkas olika kan
konsekvenserna bli att man, som myndigheterna i artiklarna, tar beslut baserad på enbart sin
egen tolkning.
5.6 Etik
Precis som vi analyserar och tolkar texterna i vårt material, är vi medvetna om att även vår
forskning går att tolka på olika sätt. Vid kvantitativ forskning utgår man från forskarnas idéer
om vad som ska stå i centrum. Det är forskarnas förhållningssätt, inlevelse och värderingar
som står i relation till forskningsobjektet. Det är möjligt att vår undersökning kan
missuppfattas genom att vi skulle kunna förminska eller förstora problematiken kring hiphop,
banden och besluten till de avbokade spelningarna. Men vi försöker att se på materialet så
förutsättningslöst det går. Vi vill belysa hur problemet uppmärksammas i medier, snarare än
att förringa eller förstora problemen kring ungdomsbrottslighet.
Vårt empiriska material består av tidningsartiklar, vilket innebär att vi inte har gjort samma
etiska överväganden som brukar vara nödvändigt vid exempelvis en kvantitativ metod. Vi har
inte sökt tillåtelse från tidningarna, journalisterna eller personerna som figurerar i artiklarna.
Ingen av de medverkande har därför fått chansen att vara anonyma. Artiklarna är offentligt
material och vi anser därför att vi inte behöver tillstånd från de inblandade, eftersom de redan
gett sitt medgivande när de ställde upp med namn vid intervjuerna i artiklarna.
Med detta vill vi belysa vår medvetenhet om att misstolkningar kan uppstå och att personerna
i artiklarna kan uppfatta det som att deras uttalande tagits ur sitt sammanhang. Men vi har inte
för avsikt döma någon, bara att belysa olika aspekter av en text.
5.7 Material
24
För att undersöka hur Kartellen och Labyrint framställts i nyhetsartiklar avseende droger och
kriminalitet har vi valt tidningsurklipp från olika nyhetstidningar. Vi har även valt en artikel
från Sveriges radio.
Aftonbladet är en svensk kvällstidning som till största del ägs av den norska mediekoncernen
Schibsted. Den resterande delen (9 procent) ägs av Landsorganisationen i Sverige (Schibsted,
2016, Aftonbladet, 2016). Aftonbladet har över tre miljoner läsare, är Sveriges största tidning
(Öhrling, 2014) och har en den politiska beteckningen obunden socialdemokratisk
(Aftonbladet, 2016). Nöjesbladet är en bilaga tillhörande Aftonbladet. Både Kartellen och
Labyrint har porträtterats i Nöjesbladet.
Dalarnas tidningar, förkortat DT, är sedan 1987 en sammanslagning av lokaltidningar från
olika kommuner i Dalarna. Det innebär att städerna har lokalnyheter på respektive ort men att
tidningarna gemensamt bearbetar de största och mest övergripande nyheterna. Dalarnas
tidningar ägs av Mittmedia som är en av Sveriges största mediekoncerner (MittMedia, 2016,
DT, 2016). Dalarnas tidningar består av oberoende liberala tidningar, utom Mora tidning som
betecknar sig som opolitisk. Dalarnas tidningar har sammanlagt runt 134 000 läsare (DT,
2016). Dalarnas tidningar har publicerat en nyhetsartikel om Kartellen som ingår i denna
studie.
Nerikes allehanda är en dagstidning med ungefär 113 000 läsare. Tidningen ägs av
mediebolaget Promedia i Mellansverige AB, som i sin tur ingår i Mittmedia (Promedia,
2016). Tidningen anger sin politiska färg som liberal (Nerikes allehanda, 2016). NA, som
tidningsnamnet förkortas, har publicerat en artikel om Labyrint som vi valt att studera.
Nyheter24 är en svensk digital nyhetstidning med cirka 1,5 miljoner läsare (Kiaindex, 2015).
Nättidningen är ett dotterbolag till 24 media network. Nyheter24 beskriver sig själva som en
politiskt ”oberoende nationell nyhetsförmedlare på internet” (Nyheter24, 2016). En av de
nyhetsartiklar vi valt att analysera, som handlar om Labyrint, är publicerad av Nyheter24.
Sveriges radio (SR) bedriver reklamfri radio under devisen ”public service”. Företaget ägs av
förvaltningsstiftelsen för SVT och UR, som i sin tur har bildats av svenska staten. Det
avgiftsfinansierade Sveriges radio anser sig vara både ekonomiskt och politiskt oberoende,
dock tillsätts styrelsen av svenska staten. P1 är en av Sveriges radios fyra rikstäckande
25
radiokanaler och har omkring 1,2 miljoner lyssnare (Sveriges Radio, 2016). P1 har publicerat
en artikel som hör till programmet Mitt i musiken. Artikeln och radioprogrammet handlar om
hur kommuner uppmanar till att hiphopgruppen Labyrints konserter bör ställas in.
För att förenkla referenssystemet i vår analys använder vi särskilda beteckningar för
respektive artikel. Beteckningen K1 hänvisar exempelvis till den första av artiklarna som
handlar om Kartellen medan L3 hänvisar till den tredje artikeln som handlar om Labyrint.
Artiklarna har numrerats kronologiskt efter den ordning som de blivit publicerade i respektive
media.
26
6. Teoretiska perspektiv
Teoretisk kunskap är nödvändig för att definiera de synvinklar forskarna har på sin studie. Vi
har valt tre teoretiska begrepp som ramverk för vår undersökning. Begreppen är
representation, moralpanik och makt. Begreppen använder vi för att förstå, förklara och
bedöma materialet som framkommer i vår studie. Vi använder de teoretiska begreppen när vi
lyfter studien till makronivå.
6.1. Representation
Representation är en produkt av hur språket bildar en mening i huvudet. Det finns en länk
mellan våra tankar och språket som gör att vi kan referera till en verklighet, vare sig det är
objekt, människor, händelser eller fantasier. Alla objekt, människor och händelser står i
relation till en samling koncept och språk; så kallade mentala representationer. De gör det
möjligt för oss att forma bilder och tankar som representerar något. Dessa koncept kan även
innefatta abstrakta ting som varken går att se, känna eller röra, men som ändå går att uppfatta
genom representationer. Det kan också gälla något som vi aldrig sett eller upplevt tidigare
(Hall, 2013).
Det är våra samlingar av koncept och språk som gör det möjligt för oss att kommunicera med
varandra. Men för att vi ska kunna bli förstådda av varandra krävs att vi delar liknande
mentala representationer och att vi tolkar världen på ett liknande sätt, genom att exempelvis
dela samma kultur eller språk. Språket är viktigt för att uppnå förståelse. Språk är uppbyggt av
olika strukturer, bland annat bestående av tecken som till exempel ord och ljud. Alla ord, ljud,
bilder och objekt fungerar som tecken. När tecknen används i en given struktur bildas mening
och uttryck, vilka tillsammans bildar ett språk (Hall, 2013).
Det finns grupper av människor som använder språk på olika sätt. Ord kan användas i andra
sammanhang än vad som är vanligt förekommande; till exempel kan ordet ”gris” betyda polis
i kriminella kretsar. Det innebär inte att alla som talar svenska vet att ordet ”gris” kan syfta på
polisen. Man måste tänka på att alla tecken bär på en mening som tolkas. Det är i princip
27
omöjligt att veta om en annan person har tolkat en bild eller ett meddelande precis så som
avsändaren menat att det ska tolkas (ibid.), särskilt när det handlar om envägskommunikation
i exempelvis nyhetsartiklar.
Under vår fördjupelse av begreppet representation har det varit svårt att finna något annat
synsätt än Stuart Halls. Det kan leda till att det inte blir någon nyans i forskningen. Det finns
andra sätt att tolka representation på, men vi har valt att utgå från Halls teorier eftersom vi
kommer att titta på hur texter, meningar och ordval kan avkodas och tolkas olika.
6.2. Moralpanik
I Stanley Cohens sociologiska studie Folk Devils and Moral Panics (1972) användes
moralpanik som teoretiskt begrepp för första gången. Det blev därefter ett allmänt känt
begrepp (Gustafsson & Arnberg, 2013). Begreppet moralpanik används för att studera och
förstå hur man konstruerar och ser avvikande företeelser, exempelvis ett hot mot
majoritetssamhällets moraliska värderingar och den sociala ordningen (Cohen, 2002). Ofta
handlar moralpanik om oron för det som är nytt och för samhällets negativa utveckling. Det
kan till exempel handla om oro kring ny teknik, men också oro kring nya trender (Gustafsson
& Arnberg, 2013).
Cohen delar in moralpanikens händelseförlopp i tre faser: inventeras, första reaktionsfas och
andra reaktionsfas. I den första fasen belyses ett samhällsproblem och syndabockar utses.
Man spekulerar också kring vad problemen kan leda till. I den andra fasen positionerar sig
medierna och belyser allmänhetens reaktioner. Bland annat handlar det ofta om att kräva att
myndigheter ska agera och helst lösa problemen. I den tredje och sista fasen ska problemet
antingen åtgärdas eller så dör moralpaniken ut efter en tids debatt (Cohen, 2002). Vi tillämpar
Cohens händelseförlopp av moralpanik, men den andra fasen modifieras eftersom artiklarna
utesluter allmänhetens reaktioner. Vi kommer studera ifall medierna positionerar sig på andra
sätt än med hjälp av allmänhetens reaktioner. Cohens synsätt blir därmed relevant för vår
studie.
Som exemplifierats i tidigare kapitel är moralpanik ett fenomen som ständigt återkommit
genom historien. Det kan därmed ses som en moralpanikscykel, då ny moralpanik ofta
28
uppvisar likheter med tidigare moralpanik. Bland annat ses barn och ungdomar ständigt som
offer som måste skyddas från det nya, okända. En annan likhet är aktörsgrupperna, där den
viktigaste aktörsgruppen är massmedierna som kan sprida och upprätthålla oron. Men även
allmänheten utgör viktiga aktörer inom moralpaniken. Om inte allmänheten reagerar på
massmediernas rapportering uteblir moralpaniken; den kräver oro för att både existera och
upprätthållas. Detta gör att medierna ofta använder knep för att framkalla upprördhet och oro
(Gustafsson & Arnberg, 2013).
Vi kommer att studera hur samhälleliga föreställningar och normer upprätthålls genom
representation av koder och uttryck som förknippas med tidigare moralpanik. Vi kommer
även att titta på vilka aktörsgrupper som förekommer i de olika artiklarna och hur deras
uttalande tolkas som moralpanik.
6.3. Makt
Makt kan vara en egenskap – att ha förmågan att genomdriva ett projekt. Vanligare är att makt
ses som en relation, som kan te sig på många olika sätt (Berglez & Nohrstedt, 2009). När vi
ser på makt som en relation, utgår vi från att alla inte kan ha lika mycket makt eftersom det i
så fall blir ett nollsummespel. Därför måste någon i en maktrelation vara mäktigare än den
andre (ibid.). Medieforskarna Kent Asp och Johannes Bjerlings menar att makt är att påverka
någon till något som nödvändigtvis inte ligger i den påverkades intresse (Asp & Bjerling,
2014).
Genom att tillämpa detta perspektiv på medierna finns det två olika utgångspunkter:
mediernas makt över publiken och makten över mediernas innehåll (ibid.). I denna relation
finns det tre huvudaktörer, som brukar sägas vara medierna, politikerna och publiken (ibid.). I
vårt fall kan vi inkludera polisen som huvudaktör och istället säga att de tre huvudaktörerna är
medierna, myndigheterna och publiken. Här följer ett exempel på hur maktordningen kan se
ut:
Medierna har makt över myndigheterna då de kontrollerar vilka samhällsfrågor
som uppmärksammas.
29
Myndigheterna har i sin tur makt över medierna då de kontrollerar information
och källor.
Medierna har också makt över publiken eftersom de med sitt innehåll kan
påverka åsikter, kunskaper och attityder.
Publiken har makt över medierna eftersom inga medier klarar sig utan publik.
Publiken styr därigenom efterfrågan, vilket avgör vad medierna publicerar och
vad som står i offentlighetens fokus.
Mediernas makt ökar ständigt. Myndigheter anpassar sig efter medierna, och medierna söker
andra källor istället för att bara använda myndighetspersoner som informatörer. Asp och
Bjerling beskriver det som att journalister, chefredaktörer och andra aktörer inom
medievärlden på egen hand avgör vad nyheterna ska handla om, hur nyheterna ska tolkas och
även vilka slutsatser de hoppas att läsarna ska dra (Asp & Bjerling, 2014). Men som vi nämnt
ovan är publiken en viktig aktörsgrupp som bestämmer vad medierna ska handla om. Vi ser
även att samtidigt som medierna söker nya källor gör även publiken det och mediernas makt
över publikens tolkning krymper. Asp och Bjerlings syn på mediernas makt kan därmed
ifrågasättas.
Det finns en logik hos massmedierna och journalistiken som bestämmer hur maktkampen
utspelar sig. Centrala drag i medievärlden är uppmärksamhet och vinkling, vilket allt fler
förstår och anpassar sig efter för att få genomslag i det offentliga samtalet. Det gör att
massmediernas makt förstärks (Falkheimer & Heide, 2003). Vidare menar Asp och Bjerling
att medierna genom sitt urval och sin redigering får definiera och beskriva kulturlivet, till
exempel musikbranschen. Medierna kan genom sina gestaltningar bestämma vad som anses
vara fin- respektive fulkultur. Denna typ av makt kallas för gestaltningsmakt (Asp & Bjerling,
2014). Vi studerar hur gestaltningsmakt representeras i artiklarna i vår analys. Vi tittar på hur
mycket plats Kartellen och Labyrint får ta och om vårt material följer Asp och Bjerlings
mönster.
30
7. Analys och resultat
Vi studerar varje musikgrupp och händelse för sig, i kronologisk ordning baserad på
publiceringsdatum för respektive artikel. Därefter tolkar vi narrativet utifrån olika vinklar.
Detta för att urskilja mönster och studera hur de båda grupperna framställs i de medier som
publicerat de utvalda artiklarna.
7.1. Labyrint i Sveriges radios artikel (L1)
År 2011 publicerar Sveriges radio en artikel som handlar om att Labyrints spelning i Växjö
blivit avbokad.
Narrativet är upplagt på så sätt att skribenten börjar med att beskriva bakgrunden kring vad
som hänt, det vill säga att en av Labyrints spelningar ställts in. I bakgrunden framgår det att
Växjö kommun tagit beslutet att ställa in spelningen i samråd med polisen. Kommunen får
sedan förklara sitt beslut. Labyrint nekar därefter till anklagelserna. Sedan får polisen uttala
sig om sitt beslut om att kontakta kommunen. Artikeln avslutas med en okänd skara som
uttalat kritik mot beslutet att ställa in Labyrints spelning.
Fokus i denna artikel ligger på debatten som uppstått efter att Labyrints spelning blivit
inställd, och inte själva spelningen. Texten varvar för- och motargument genom hela artikeln
där de olika deltagarna får uttala sig. Det som är utmärkande för artikeln är att några får ta
större plats än andra. Eftersom tolkningsföreträdet lyfts fram av narrativet har vi fokuserat på
citat som visar vem det är som får ta plats och på vilket sätt. Ett exempel på det är följande
utdrag:
”Labyrint hävdar i sin tur att de inte förhärligar droger, utan att de bara skildrar en
osminkad verklighet. Men närpolischef Ola Severinsson försvarar polisens agerande.
– Jag kan inte komma på ett enda argument varför vi skulle ha artister som sjunger positivt
om cannabis för barn…” (L1, 2011).
31
Labyrint har på något sätt opponerat sig mot polisens anklagelser om att deras texter skulle
vara drogliberala. Men skribenten har valt att utelämna hur, var eller när de uttalat sitt försvar.
Polisens uttalande kan därför uppfattas som starkare än övriga aktörers. Makten finns alltså
inte samlad hos någon viss institution eller aktör, utan förändras genom diskursiva handlingar
(Foucault, 2003), i det här fallet valet mellan direktcitat och indirekt referat.
Liknande händer fler gånger i texten. Exempelvis när kommunen får komma till tals via
Thomas Berglund:
”Skol- och barnomsorgsförvaltningens chef Thomas Berglund har tidigare sagt att han därför
tycker att det är olämpligt att låta band som sjunger om att röka på uppträda för skolelever.”
(L1, 2011).
Här visar skribenten att Berglund fått uttala sig tidigare. Han är omnämnd med namn och titel
vilket ger honom auktoritet, medan ett uttalande längre ner i texten kommer från ”många” där
vi aldrig får veta vem ”många” är:
”Nu kritiseras polisen och kommunens agerande på flera håll. Många tycker att det luktar
censur, att yttrandefriheten inskränks utan att gruppen brutit mot lagen genom att exempelvis
uppvigla till narkotikamissbruk” (L1, 2011).
Här har vi några som kommer med motargument mot polisen och beslutet att ställa in
spelningen, men argumentet väger inte lika tungt när läsaren inte får veta vem det är som
uttalar sig. Det blir otydligt och skribenten ger därför mer makt åt kommunen och polisen
vare sig det är meningen eller inte. Det är lätt för läsaren att undra vem det är som kommer
med dessa anklagelser om bland annat censur. Ordvalet i citatet som berättar att ”många
tycker” skiljer sig från resterande i artikeln. Ord som ”inskränks” och ”uppvigla” ger intryck
av att det är en välutbildad person som uttalat sig. Det är förmodligen inte den typ av språk
som många förknippar med hiphop.
Det kan även vara så att skribenten vill uppväga anonymiteten i citatet genom att välja
intrycksfulla ord. Det är svårt att veta hur skribenten vill att det ska tolkas då det inte
framkommer vem som sagt det, om det är ett direktcitat eller var citatet kommer ifrån.
32
Genom sin gestaltning av händelser har journalisten stor makt över vilken bild som läsaren får
av den omskrivna händelsen. Men man kan också tolka journalisten som osjälvständig, att
personen låter sig styras av utspel och uttalanden från inblandade (Asp & Bjerling, 2014). I
detta fall kan det tolkas som att skribenten låtit sig styras av kommunen och polisen eftersom
det är deras uttalande och oro som får ta störst utrymme i artikeln. Ett annat sätt att analysera
skribentens val är att utgå från att alla människor inte är lika lättillgängliga. T.ex. kan det vara
lättare att få ett uttalande från en politiker än ett hiphopband. En annan anledning kan även
vara att politiker eller andra vana offentliga talare är mer lättciterade då en del av deras arbete
går ut på att försvara sina beslut. Dock måste vi utgå från texten och tolka det som att
skribenten gett tolkningsföreträde åt polis och kommun. Särskilt eftersom dessa ”många”
förblir anonyma, vare sig detta är skribentens avsikt eller inte.
Polisen har i form av auktoritet makten att påverka kommunen till att ställa in Labyrints
spelning. Men det kan vara medierna som hjälpt dem att uppnå denna auktoritet. Genom
texten framställer skribenten bandet som orsaken till drogproblemen bland barn och unga med
hjälp av uttalanden från kommunen. Polisen och kommunen i sin tur framställs som
beskyddare av de värnlösa barnen. Detta är ett typiskt exempel på moralpanik, där det alltid
handlar om att ”någon måste skyddas”, ofta barn och unga (Gustafsson & Arnberg, 2013). Ett
tydligt exempel på detta är följande utdrag från artikeln:
”Växjö kommun hänvisar till att det förekommit mycket narkotika bland ungdomar i området
de senaste veckorna” (L1, 2011).
Att tid anges för förekomsten av drogerna kan tolkas som att de inte tidigare funnits i det
specifika området, utan att det är något som uppstått den senaste tiden. Det i sin tur kan tolkas
som att ungdomar börjat knarka först när de fick reda på att Labyrint skulle göra en spelning.
Det nämns inte uttryckligen någonstans i artikeln, men som läsare är det lätt att bilda sina
egna orsakssamband – narkotikaanvändningen och musiken hör ihop i kommunens och
polisens uttalande. När ett avvikande beteende sammankopplas med en specifik händelse
konstrueras ett hot mot samhällets moraliska värderingar kring den sociala ordningen (Cohen,
2007).
Genom att skribenten använder tidsadverb i narrativet tydliggörs ett avvikande beteende bland
Växjös ungdomar. Genom att koppla samman denna företeelse med en inplanerad konsert
33
med Labyrint skapas ett hot mot ordningen i samhället. Labyrint utpekas som ett hot mot
Växjös ungdomar. Polisen tillsammans med skol- och barnomsorgsförvaltningens chef i
spetsen, tar på sig ansvaret att skydda ungdomarna från Labyrint.
I sin forskning skriver Söderman hur hiphopen är en fortsättning på en tradition av att ge
uttryck för orättvisor, ojämlikheter och en obekväm sanning av samhället som sällan
porträtteras i medierna (Söderman, 2011). Ett sätt att tolka denna ”sanning”, eller ”osminkad
verklighet” som Labyrint menar att de försöker förmedla, är att problemen inte handlar om att
deras musik får barn att ta droger utan att drogmissbruk redan finns sedan tidigare och därför
skildrar bandet det i sin musik. Det blir deras försvar i artikeln, att politikerna inte ser till
helheten. Narrativet är upplagt så att Labyrint får stöd av andra som talar för Labyrint:
”Flera svenska hiphopartister, producenter och journalister har nu dragit igång ett uppror
mot att artister stoppas från att uppträda” (L1, 2013).
Här visar skribenten att det finns fler som känner sig censurerade. Genom att hela artikeln
avsluts med argumentet ovan får Labyrint och andra artister sista ordet i censurdebatten. Det
är det argument som läsaren lämnas med och kan därför bli det starkaste som får sätta punkt
för debatten. Men eftersom personerna som försvarar Labyrint klumpas ihop, anonymiseras
och får ta lite plats, blir deras uttalande inte lika starkt som exempelvis kommunens som
namnges och direktciteras.
Att personer som utmålas som samhällsfara, klumpas ihop, anonymiseras och får ta liten plats
är vanligt när vi diskuterar moralpanik. Även att kritiken är svepande och utelämnar exempel
är vanliga drag (Gustafsson & Arnberg, 2013). Vi kan konstatera att artikeln kan tolkas på
många olika sätt, både till Labyrints fördel och till deras nackdel. Men vi kan inte svara på
vilken tolkning som skribenten avsett att läsaren ska göra. Det är helt enkelt upp till var och
en.
7.2. Labyrint i Aftonbladets första artikel (L2)
Två år efter Sveriges radios artikel hamnar Labyrint och deras drogvanor i medierna igen, då
Aftonbladet publicerar en artikel om hur bandet rökte cannabis på Grammisgalan.
34
Narrativet är upplagt på så sätt att det först berättar om hur Labyrint rökte cannabis på
Grammisgalan kvällen före. Därefter ges två olika synsätt och åsikter kring det inträffade;
Labyrints och arrangörens. Narrativet går sedan över till att handla om hur Labyrint uppfattar
synen på cannabis i Sverige. Artikeln avslutar med att berätta om ytterligare en händelse som
skett på Grammisgalan några år tidigare, en händelse där Labyrint inte var inblandade.
Labyrint bedriver vad de kallar en normaliseringskampanj, som innebär att de vill legalisera
cannabis och få det accepterat av samhället. Fokus i artikeln ligger på
normaliseringskampanjen och att Labyrint känner sig utpekade och utstötta på grund av att de
har en liberal drogsyn. Artikeln fokuserar även på hur Grammisgalan förknippas med
skandaler.
Skribenten har i artikeln valt att använda sig av ord som upprör och förknippas med vad som
kan ses som omoraliskt beteende. Vi har därför valt att inrikta oss på det ordval som
artikelförfattaren har gjort för att representera bandet. För att kunna studera det har vi
fokuserat på utdrag som visar hur språket används.
Hiphop klingar inte alltid positivt. Tidigare forskning visar på hiphopens historia där
hiphoparna ofta består av utstötta, fattiga och kriminella personer som känner utanförskap
(Söderman 2011, Söderman & Folkestad 2008). I artikeln har en av bandmedlemmarna
tolkningsföreträde och direktciteras; Aleksi ”Aki” Swallow menar att bandet känner
utanförskap på grund av att de väljer att ta droger och för att de bedriver en kampanj som går
ut på att det ska vara lagligt att röka cannabis:
”Hela normaliseringskampanjen handlar om att vi som röker cannabis ska sluta bli
behandlade som en andra klassens medborgare. På grund av att man röker cannabis blir man
väldigt trakasserad i Sverige” (L2, 2013).
Skribenten har valt att inte skriva ut frågor till de som uttalar sig, utan citaten får sväva fritt i
texten. Just detta citat inleds av en förklaring av vad som syns på bandets Instagrambilder och
några av de kommentarer som bandets fans lämnat. Skribenten har valt ramat in Aleksi ”Aki”
Swallows uttalande med fakta; alla ser inte cannabisrökning som något konstigt och det har
tidigare skett förekommit droger bland grammisgalans besökare:
35
”Det är inte första gången som Grammisgalan hamnar i blåsväder efter knarkskandaler” (L2,
2013).
I det ovanstående citatet är “blåsväder” och ”knarkskandaler” värdeladdade ord som ger
negativ klang. ”Blåsväder” är en metafor som förknippas med den otrygghet som lämnar oss
maktlösa när vädret inte går att påverka. Både ordet ”knark” och ”skandal” är ord som upprör
och förknippas med omoraliskt beteende. Tillsammans blir orden ”blåsväder” och
”knarkskandal” väldigt intrycksfulla och de gör det svårt att inte få en negativ bild av
Grammisgalan. Aftonbladet vill uppmärksamma sina läsare på att något omoraliskt och
olagligt har skett under Grammisgalan, vilket underlättas av användandet av dessa ord. Med
hjälp av värdeladdade ord kan skribenten peka ut avvikande beteende som kan ses som ett hot
mot samhällsordningen (Cohen, 2002).
Även om det är Grammisgalan som är i blåsväder, förknippas ändå bandet Labyrint med dessa
negativa ord. Det är Labyrint som ”skapat” skandalen och satt Grammisgalan i blåsväder.
Precis som Hall säger bär alla tecken på en mening som måste tolkas (Hall, 2013). Text kan
tolkas på olika nivåer, bokstavligt och sedan i ytterligare steg. Det är alltså två separata men
länkade processer (ibid.). Det första är det du ser bokstavligen och det andra är metaforen det
kan kopplas till. Här blir blåsväder inte bokstavligt, då Labyrint inte kan påverka vädret.
Istället blir blåsväder en metafor för hur Labyrint bidragit till att Grammisgalan omskrivs
negativt.
Vad som framgår utifrån dessa tolkningar är att både Grammisgalan och Labyrint har dåligt
rykte och att de därför drar ner varandra.
7.3. Labyrint i Aftonbladets andra artikel (L3)
I Aftonbladets artikel om hur Labyrints spelningar nu avbokas efter knarkskandalen på
Grammisgalan är narrativet upplagt som en debatt. Skribenten låter arrangören Johan Lindfors
försvara varför han inte vill att Labyrint ska spela. Skribenten låter därefter Labyrint uttala
sig. Bandmedlemmen Aleksi ”Aki” Swallow försvarar sig genom att tala om vad bandet
menar med sin kampanj och han berättar även om hur bandmedlemmarna känner utanförskap.
Båda personerna som kommer till tals i artikeln är direktciterade. Det är dock oklart om
36
Swallow har ställt upp i en intervju med skribenten eller om han citerats från bandets
Instagramkonto. Fokus ligger på hur arrangören vill skydda sin verksamhet och samhället från
ett band som är drogliberalt. Eftersom artikeln är disponerad som en debatt har vi valt att
exemplifiera citat som visar vem som har tolkningsföreträde och hur narrativet låter de som
uttalar sig komma till tals.
Arrangören Lindfors berättar hur han reagerade när han hörde talas om Labyrints drogbruk
och deras normaliseringskampanj:
”Vi står verkligen inte för det här. När det framkom att de använder narkotika och dessutom
tycker att det ska normaliseras kunde vi inte låta dem spela” (L3, 2013).
Lindfors visar att han agerat efter upplysningen. Dock är det oklart varifrån han fått sin
information. Han fortsätter motivera varför han ställt in Labyrints spelning:
”Vi är dessutom medlemmar i krogar mot knark, så vi jobbar hårt med att få bort narkotika
från Sveriges krogar, säger Johan Lindfors” (L3, 2013).
Arrangören försöker peka på ett hot mot majoritetssamhällets moraliska värderingar. Lindfors
ser narkotika som något som stör på krogarna och arbetar aktivt för att förhindra att det
förekommer. Labyrints bandmedlem Swallow menar att användning av droger inte behöver
vara ett missbruk:
”På sin Instagramsida kommenterar han hela händelsen och menar samtidigt att man ska
skilja på bruk och missbruk” (L3, 2013).
Arrangören pratar om narkotika medan Labyrint specifikt menar att det är cannabis de tycker
är ofarligt och att det är just cannabis de vill legalisera. Labyrint fortsätter ta plats i artikeln
med sin motivering där förtäring av alkohol jämförs med cannabisrökning:
”I många länder är det kultur att röka precis som Sverige har sin alkoholkultur. Om vi skulle
jiddra med er snaps på midsommar skulle det bli kaos. Så låt oss bara vara ifred” (L3, 2013).
37
Labyrint försöker förminska problemet genom att jämföra det med något som tillhör
normaliteten. Labyrint menar att ta en snaps på midsommar generellt inte anses vara ett
samhällsproblem.
Narrativet saknar motfrågor och söker inte heller fakta från annat håll utan låter citaten sväva
fritt. Att benämna något som moralpanik kan vara svårt eftersom det kan anses vara ett
nedsättande begrepp. Seriös kritik och debatter kan ses som en känsloreaktion istället för en
faktabaserad reaktion (Gustafsson & Arnberg, 2013). Genom att fakta utesluts i den här
debatten kan artikeln uppfattas som en känslodebatt. Arrangören visar oro för narkotika och
för legalisering av cannabis. Likadant blir det med Labyrints argument, som inte heller är
särskilt tunga då de bara säger att de vill legalisera cannabis eftersom det är så i andra
kulturer. Det borde finnas fler argument från bådas håll men de framträder inte i narrativet.
Det saknas med andra ord motiveringar till varför de vill ha det på sitt sätt. Det finns inga
argument i artikeln till varför det är dåligt att ha droger på krogen eller vad Labyrint tjänar på
att cannabis legaliseras. Vad läsaren får veta är att arrangören aktivt motarbetar drogbruk och
därför inte vill arrangera en spelning med Labyrint. Men det framgår inte tydligt varför de är
emot en legalisering.
Det kan vara så att reportern förutsätter att läsaren ser problematiken med att legalisera
droger. Gustafsson & Arnberg lyfter fram tidigare forskning som menar att i vissa debatter är
skadeverkningarna så självklara att de varken behövs förklaras eller kommenteras (Gustafsson
& Arnberg, 2013). Det kan alltså vara anledningen till att narrativet känns otillräckligt i vår
tolkning av moralpanik. Å andra sidan kan det också bero på, som tidigare nämnt, att
skribenten helt enkelt inte efterforskat vidare kommentarer.
I vår tolkning har vi utgått från att arrangören inte skapat ett påhittat problem för att kunna
avboka bandet, då Labyrint själva erkänner att de tar droger samt vill legalisera dem. Även
om moralpanik är ett komplicerat begrepp går det ändå att tolka artikeln som en kamp mellan
att skapa moralpanik och att förminska den. I den här artikeln skulle man kunna se på
skribenten som en moderator. En moderator som endast fördelar ordet mellan debattörerna
utan att lägga någon större vikt vid något av argumenten.
7.4. Labyrint i Nyheter24:s artikel (L4)
38
I Nyheter24:s artikel om Labyrint skriver reportern först om en spelning i Karlstad, sedan
fortsätter artikeln om en kommande spelning som ska äga rum i Ljungby. Skribenten varvar
uttalanden från polis med citat från en av bandmedlemmarnas Instagramkonton. Det är både
polis från Karlstad och polis från Ljungby som uttalar sig. Artikeln avslutas med ett uttalande
från pressansvarig för arrangören som står för den kommande spelningen; Ulf Larsson. Fokus
i denna artikel ligger på hur polisen ser på och hanterar Labyrints spelning . Vi har valt att
fokusera på citat som visar vilka ordval som lyfts fram via narrativet, vem som har
tolkningsföreträde och på vilket sätt de kommer till tals.
Det går att urskilja Cohens (2002) händelseförlopp i den här artikeln om Labyrint. Artikeln
beskriver hur det blivit stökigt i samband med en Labyrintkonsert i Karlstad. Artikeln bygger
på citat och bilder från bandets sociala medier. Bland annat har artikeln en så kallad faktaruta
med utdrag från Labyrints Instagramkonto. Men även i den löpande texten citeras bandet.
Redan i ingressen börjar Cohens första fas, inventeras, att ta form. Ett problem dramatiseras
och en syndabock utses samtidigt som moralentreprenörer försöker förutspå vad problemet
kan leda till (Cohen, 2002). I denna artikel innehåller alla citat som tidningen har valt hårda
ord mot polisen. Att lyfta fram de värsta exemplen är vanligt förekommande när det handlar
om att skapa moralpanik. Genom att ta fram de mest överdrivna exemplen framstår de som
genomsnittliga och rättvisande (Gustafsson & Arnberg, 2013). På så sätt stereotypiseras
aktörerna; Labyrint framstår som bråkstakar och polishatare. Ett exempel på detta är ett citat
som skribenten valt att sätta in i en faktaruta med rubriken ”Känner sig förföljda”:
”… Se vad vi får stå ut med i småstäder med inavlade horungepoliser med ögon i tinningen”
(L4, 2013).
När narrativet är upplagt på det här viset blir berättandet mer dramatiskt, vilket förhöjer
intresset och ökar nyhetsvärdet. Genom att lyfta fram texten i en annan form kan narrativet
understryka något som bara behöver en snabb överblick (Bergström & Boréus, 2012). Att
citatet lyfts fram i en faktaruta bredvid texten gör att det sticker ut och de som kanske inte
läser hela texten får ändå en bild av bandet och händelsen. Karaktärerna som har skapats i
artikeln framstår som syndabockar för ett samhällsproblem.
39
Efter att problemet inventerats inleds en första reaktionsfas där medierna positionerar sig
(Cohen, 2002). I Nyheter24:s artikel positionerar sig skribenten som neutral i det avseendet att
texten är formulerad med värdeladdade ord både när det talas om Labyrint och om polisen.
Däremot bör noteras att det enbart är polisen som direktciteras, medan Labyrint citeras via
sina inlägg på sociala medier. Det gör att skribenten kan välja hur han vill framställa Labyrint
och vilka av deras åsikter och uttalande som ska lyftas fram. Skribenten har valt att intervjua
polisen i Ljungby, där gruppen ska spela härnäst. På frågan om polisen har vidtagit några
åtgärder på grund av händelsen i Karlstad svarar polisen Anders Karlsson:
”Jag har faktiskt inte hört talas om den här gruppen. Men vi får kanske planera om nu. Jag
ska sätta någon på att undersöka det hela” (L4, 2013).
Här kan man fråga sig om vem som tar initiativ till denna polisiära undersökning. Görs den
här utredningen på grund av att polisen får frågan av Nyheter24? Eller hade den gjorts ändå?
Det är omöjligt att svara på, men uppenbarligen verkar mediers bevakning i det här fallet ha
medverkat till det fortsatta händelseförloppet.
Därefter följer en tredje fas, den andra reaktionsfasen, som innebär att det reses krav på att
problemet på ett eller annat sätt ska lösas (Cohen, 2002). I detta fall blir det Ljungbypolisen
som får uppdraget att ordna upp situationen. Men även arrangören av spelningen har
kontaktats av Nyheter24 för utfrågning om händelsen i Karlstad och framtida åtgärder:
”Vi samarbetar tätt med polisen oavsett vilka artister som kör. Vi är redo och ska se till att
myndigheterna vet vad som väntar så att det blir en lugn och bra stämning.” (L4, 2013).
Genom de frågor som medier uppmärksammar kan de få makt över myndigheter, eftersom
myndigheter har en förmåga att anpassa sig efter medierna (Asp & Bjerling, 2014). Nyheter24
har uppmärksammat att det figurerar mycket droger runt Labyrint, vilket gör att polisen och
arrangören börjar arbeta i förebyggande syfte. Om inte Nyheter24 eller andra medier valt att
publicera en artikel om Labyrint, hade polisen kanske inte valt att arbeta på detta vis.
Moralpaniken lever vidare hos medier och myndigheter.
Skribenten på Nyheter24 har valt att låta bandet tala via sina sociala medier, istället för att
intervjua dem personligen. Det innebär att skribenten har större möjligheter att styra narrativet
40
i önskad riktning. Skribenten har valt att berätta om bandets dispyt och ordkastningar utan att
tala om grunderna till varför situationen uppstått. Det lämnar läsaren att spekulera vidare.
I denna artikel kan vi tolka det som att skribenten är moralentreprenören som försöker
förutspå vad problemet kan leda till. Skribenten har lyft fram ett problem och till en början
kan läsaren tolka skribenten som neutral. Men genom att han lyft fram de värsta exemplen,
gett polisen tolkningsföreträde och kontaktat framtida arrangörer framstår han mer som en
moralentreprenör som pekar på ett problem som måste åtgärdas.
7.5. Labyrint i Nerikes allehandas artikel (L5)
Nerikes Allehanda publicerar år 2013 en artikel om hur Labyrint har fått en inplanerad
konsert inställd på grund av höjda säkerhetskrav. Artikeln är uppbyggd på så sätt att den först
förklarar vad som hänt, att polisen väntar sig att konserten ska bli stökig och därför har ställt
höga krav på antalet vakter och entrévärdar för att ge tillstånd till konserten. Något som
arrangören inte ser som ekonomiskt hållbart. Därefter får polisen motivera sitt beslut och
skribenten söker bakomliggande förklaringar till polisens agerande. Artikeln avslutas med att
arrangören får kommentera beslutet.
Bandet får inte komma till tals. I slutet av artikeln finns endast en kort mening som berättar att
”NA har sökt bandet för en kommentar.” Fokus i artikeln ligger på att försöka besvara frågan
”varför kräver polisen extra vakter till Labyrints spelning på stadshotellet i Kumla?”. Polisen
har sin teori, arrangören ställer sig frågande och skribenten försöker genom bakgrundsfakta få
läsaren att skapa sin egen teori. I denna artikel har vi valt att fokusera på hur skribenten har
representerat polisen och på vilka sätt polisen får komma till tals. Detta eftersom
representationen kan tolkas på flera olika sätt via narrativet. Polisens talan förs av chefen för
Örebropolisens tillståndsenhet, Christer Hjärtmyr, som börjar med att försvara polisens beslut
med följande argument:
”Om jag inte missminner mig har det varit rätt stökigt kring bandet” (L5,2013).
Uttalandet tyder på att Christer Hjärtmyr inte har särskilt mycket kunskap om Labyrint. Enligt
postmodernismen går det inte att separera makt och kunskap, utan en ökad mängd
41
expertiskunskap är en central del av maktutövandet (Foucault, 2003). I det här fallet ger
skribenten polisen makt utan att ifrågasätta den bristande kunskapen om hiphopgruppen.
Makttilldelningen bygger inte på att polisen har expertis i det aktuella fallet, utan på att
polisen förväntas ha expertis i de flesta fall, speciellt i frågor kring samhällsordningen.
Polisen anser att de innehar god kunskap om säkerhet och att det är deras uppgift att skydda
publiken från vad polisen anser är ett hot mot ordningen. Hjärtmyr får uttala sig vidare:
”Jag vet inte varför de har försökt stoppa dem egentligen… Det bygger på vad man tror om
ordningen, på situationen. Det är klart det grundar sig på information från andra ställen där
det har varit liknande konserter” (L5, 2013).
Med andra ord verkar Hjärtmyr agera på hörsägen. Han har bara ytligt tagit del av Labyrints
musik och rykte och gör sin bedömning utifrån andra. Med hjälp av sin kunskap kan
myndigheterna urskilja det normala från det onormala och det begåvade från det ointelligenta
(Foucault, 2003). Men i detta fall går det att ifrågasätta om kunskapen är tillräcklig, eller om
polisens kunskap bara är en föreställning de själva har. Kanske är det så att polisen har stor
kunskap men att all fakta inte presenterats för Hjärtmyr. Men man kan då fråga sig varför
Hjärtmyr får föra polisens talan.
Det är skribenten som har makten att presentera polisens kunskap genom sitt narrativa
berättande. I den här artikeln kan man tolka representationen av polisen på framför allt två
sätt. Genom att polisen får ta plats och ge uttryck för sin oro kring konsertbesökarnas säkerhet
ger skribenten polisen en roll som beskyddare och beslutsfattare. Men läsaren kan också få en
bild av polisen som osäker och inte speciellt insatt i ämnet eller frågan. Något som kan bero
på de uttalanden som skribenten har valt att citera. Medierna kan både gynna och missgynna
aktörerna genom till exempel den uppmärksamhet som aktörerna får, på det sätt vilket de
framställs och hur de relateras till andra aktörer (Asp & Bjerling, 2014). Medierna kan också
gynna eller missgynna aktörerna genom hur en fråga uppmärksammas, framställs och hur
frågan relateras till aktörerna (ibid.). I denna artikel kan det tolkas som att polisen både
gynnas och missgynnas genom skribentens framställning. Det som är till fördel för polisen är
att de får ta plats, ge uttryck för en oro, visa att de försöker upprätthålla säkerheten och inte
ger vika för arrangörens klagomål. Men det som kan missgynna polisen är det sätt som
skribenten sammankopplar dem med frågan. Genom att ställa frågor kring Labyrint och deras
42
rykte framstår polisen som fördomsfull och okunnig. Skribenten har makten att bestämma
representationen, medvetet som omedvetet. Men tolkningen är upp till läsaren.
7.6. Kartellen i Dalarnas tidningars artikel (K1)
Musikfestivalen Peace and Love bestämde år 2014 för att boka Kartellen till festivalen. Det
fick till följd att Dalarnas Tidningar (DT) bestämde sig för att avbryta samarbetet med
festivalen, om inte Kartellen blev avbokade. Artikeln är skriven och publicerad i DT.
Narrativet börjar med att beskriva Kartellens frontfigur Sebbe Stakset som en våldsam och
kriminell person. Skribenten lämnar tolkningsföreträde till Peter Holmbom, som är
privatmarknadsansvarig på DT. Eftersom artikeln handlar om hur DT agerat i en situation och
dessutom är skriven av en reporter som jobbar på DT, blir det intressant att studera mediernas
gestaltningsmakt och hur makten ter sig i den här artikeln. Vi har valt att fokusera på makt
och har därför valt citat ur artikeln med fokus på tolkningsföreträde. Därefter har vi applicerat
Asp och Bjerlings teori om gestaltningsmakt.
Artikelförfattaren börjar med att berätta om hur Kartellens frontfigur året före dömts för
mordhot via Twitter och skribenten har valt att lyfta fram ett utdrag från Sebastian Staksets
Twitterinlägg. Ett utdrag som kan tolkas som att skribenten valt att lyfta fram det värsta
exemplet för att förstärka sitt ställningstagande, allt i enlighet med vad Gustafsson och
Arnberg menar vara en av moralpanikens byggstenar (2013).
”Vill tortera han i tre dygn med avbitartång locktång blåslampa för att stoppa blödningar
me!” (K1, 2014).
Genom att framhäva detta uttalande från Kartellens frontfigur motiverar narrativet varför DT
är emot att Kartellen ska spela på musikfestivalen. Ett sätt att tolka deras handlande är att de
vill skydda Peace and Loves besökare från ett band som inte tar avstånd från politiskt våld.
Det är alltså inte enbart narrativets val av vem som har tolkningsföreträde som gör att fokuset
hamnar på DT utan även hur skribenten väljer att porträttera Kartellen, vilket blir till DT:s
fördel.
43
Medierna har gestaltningsmakt genom att de kan välja vad som ska publiceras och vad som
ska uteslutas, samt vem som får uttala sig och hur de får uttala sig (Asp & Bjerling, 2014). Ett
exempel på det är när skribenten motiverar DT:s beslut om att avbryta sitt sponsorsamarbete
med Peace and Love.
”Att Peace and Love nu bokat Kartellen till Peace and Love world forum i början av juli har
mött kritik, bland annat på insändarplats i Dalarnas Tidningar och kritiseras idag också av
DT:s ledarskribent Sara Telde” (K1, 2014).
Citatet säger att det i Dalarnas tidningar uppstått motstånd, både bland läsare och bland
skribenter, mot att Kartellen tillåts spela på festivalen Peace and Love. Vad som framgår
genom narrativet är att Dalarnas tidningar kritiserar Peace and Loves val av bokning och att
de inte står ensamma med sin kritik. I denna artikel är det tydligt vem som har makten.
Förutom att artikeln är publicerad i Dalarnas tidningar, handlar om Dalarnas tidningar och att
det är en anställd på Dalarnas tidningar som uttalar sig på tidningens ledarsida, refererar även
skribenten till tidigare artiklar som tidningen publicerat om Kartellen. Dalarnas tidningar har
här inflytande att tolka och beskriva verkligheten för sina läsare utifrån sin egen synvinkel.
Genom att endast hämta information från sig själva, belyses nyheten endast från ett håll och
läsarens tolkningsmöjlighet begränsas (Asp & Bjerling, 2014). Men det kan även tolkas som
att detta är en relevant artikel att skriva om, eftersom det är en lokal händelse som berör DT
och deras läsare. Även DT:s tolkningsföreträde kan tolkas som en självklarhet eftersom det är
de som är upprörda och har tagit beslutet.
Det finns ytterligare en faktor att se till när det gäller tidningens handlande. Eftersom de även
agerar som sponsorer för musikfestivalen, bör de ha extra mycket att säga till om när det
gäller vem som ska få spela. Därmed spelar Dalarnas tidningars sammantagna agerande
sannolikt större roll än vad konkurrerande medier spelar.
Genom direktcitat låter skribenten Dalarna privatmarknadsansvarig, Peter Holmbom,
motivera beslutet att avsluta sin sponsring av Peace and Love:
”Våra värderingar baseras på demokrati och människors lika rättigheter då går det inte att
stötta en festival som bokar band vars medlemmar inte tar avstånd från politiskt våld” (K1,
2014).
44
Här framgår det att DT vill skydda publiken. Vad som är intressant är att DT väljer att
exemplifiera med Staksets personliga uttalande istället för vilken musik Kartellen framför.
Precis som i Metcalfs studie är det banden som står i fokus snarare än deras musik. Med den
studien i tankarna går det att se på DT:s artikel som att de väljer att lyfta fram Staksets
uttalande för att det är starka ord som förstärker känslan av att DT tar stort ansvar när de
väljer att inte stötta bandet. Genom att inkludera visst material och exkludera annat i debatten,
skapas en snäv och mycket problematisk förståelse av vad problemet är och symboliserar
(Gustafsson & Arnberg, 2013).
Det blir lätt för skribenten att låta narrativet tala för DT då han är en del av källan. DT har helt
ensamma makten att bestämma hur Kartellen, DT och problemet ska beskrivas. Det blir svårt
för läsaren att få en annan bild av händelsen när inga andra röster hörs. Men artikeln avslutas
med:
”DT söker Peace and loves vice ordförande Susan Törne Henningsson” (K1, 2014).
Detta kan tolkas som en ansträngning från skribentens sida att få någon annan att uttala sig.
Dock framgår det inte om han inte fått tag på henne eller om hon valt att inte kommentera.
Här lämnas läsaren att spekulera kring händelsen och hur Peace and Loves tystnad kan tolkas.
7.7. Kartellen i Aftonbladets första artikel (K2)
Senare under sommaren publicerar Aftonbladet en artikel om hur Kartellen blivit avbokade
från ytterligare en festival – Keep It Loud i Linköping. Anledningen är att kommunen anser
att bandet glorifierar våld och kommunen har därför dragit in pengarna till spelningen, vilket i
sin tur tvingar festivalen att avboka spelningen med Kartellen. Aftonbladets artikel avslutar
med att ta upp händelsen på Peace and Love och hur DT drog sig ur sponsringen på grund av
att Kartellen skulle spela. I artikeln varvar skribenten åsikter från bandet och två olika
arrangörer. Vi har därför valt att fokusera på vem som har tolkningsföreträde. Därefter har vi
studerat om och hur uttalandena i artikeln kan kopplas till moralpanik.
I Aftonbladets artikel framkommer att kommunen och övriga arrangörer av Keep It Loud är
oense huruvida Kartellen ska tillåtas spela eller inte. Bland annat uttalar sig Andreas
45
Petersson, programchef på radiokanalen East FM, som tillsammans med kommunen är en av
arrangörerna för festivalen:
”Vi står inte bakom det. Vi tror på yttrandefrihet och demokrati. Vi tycker att Kartellen är
viktiga liksom. Framförallt är de bokade för att de är ett av de populäraste hiphopbanden i
Sverige, det är därför de är bokade till festivalen” (K2, 2014).
Arrangören East FM anser alltså att kommunens beslut är felaktigt, och att Kartellens
uppträdande är viktigt i ett samhälle där yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati.
Vidare i texten förtydligar kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall varför kommunen
dragit in finansieringen till just Kartellens spelning:
”Vi tycker helt enkelt det är olämpligt att använda kommunala skattepengar till artister som
inte tar tydligt avstånd från våld eller till och med glorifierar det” (K2, 2014).
Linköpings kommun är negativt inställd till artister som inte uttalar sitt motstånd mot våld. De
anser inte heller att skattepengar ska läggas på artister som inte har samma värderingar som
kommunen. Här framgår det tydligt att motståndet beror på att Kartellen inte är uttalade
pacifister. Med moralpanik som ingång går det att tyda citatet som att kommunen vill
upprätthålla en sorts moral där våld inte glorifieras och där de vill skydda publiken från
Kartellen. Att vilja skydda de som man anser är svaga är moralpanikens drivkraft (Gustafsson
& Arnberg, 2014). I det här fallet blir det Lindvall som representerar kommunen, som pekar
på samhällets oro.
Medierna kan ses som en av flera maktsfärer då de har ett diskursivt övertag i hur läsarna ska
tolka och se på deras texter (Gustafsson & Arnberg, 2013). Genom att ställa frågor som
”Lyssnar du själv på Kartellen?” (K2, 2014) kan det tolkas som att skribenten försöker gå till
botten med varför kommunen anser att Kartellen är opassande. På frågan svarar Paul
Lindvall:
”Jag har inte själv lyssnat på Kartellen, det är inte riktigt min musiksmak, men jag har ju
tagit del av en del av vad de skriver och en del intervjuer man hittar på nätet och liknande”
(K2, 2014).
46
Utifrån bland annat detta citat är det möjligt att tolka att kommunen framstår som okunniga
eftersom de erkänner att de inte lyssnat på Kartellens musik. Ett förekommande kriterium för
moralpanik är att de som beskyddar agerar på hörsägen. Sällan har de sett eller lyssnat på de
som de kritiserar (Gustafsson & Arnberg, 2013). Narrativet visar att det är kommunens egna
ord som gör att de framstår som att de inte riktigt har koll på Kartellen och var bandet står när
det kommer till politiskt våld. Det finns något hos Kartellen som provocerar kommunen
tillräckligt mycket för att Lindvall aktivt ska försöka utestänga Kartellen från Keep It Loud.
Genom att poängtera det som skiljer Kartellen från övriga samhället förstärks en samhällelig
normalitet och kommunen ger uttryck för gemensamma moraliska värderingar (Cohen, 2002).
I artikeln medger Lindvall att han dels enbart hört och läst några intervjuer med Kartellen,
dels att han inte har någon aning om festivalens övriga akter och huruvida de tar avstånd från
våld (K2, 2014).
Vad som är intressant med narrativet i den här artikeln är att skribenten fungerar som en
moderator som låter alla sidor få komma till tals. Narrativet visar att skribenten talat med alla
parter och låter dem direktciteras.
7.8. Kartellen i Aftonbladets andra artikel (K3)
Redan två dagar senare publicerar Aftonbladet en summering av föregående artikel och
meddelar att kommunens beslut står fast; kommunen vill inte finansiera Kartellens spelning
på festivalen Keep It Loud. I artikeln har Sebastian Stakset tolkningsföreträde, genom att han
direktciteras flera gånger. Eftersom narrativet bygger på val av starka ord har vi valt att lyfta
fram citat som visar på detta och tolkar sedan vad det kan bero på. Informationen i artikeln är
baserad på föregående artikel. Det har inte tillkommit någon ny information, men en skillnad
mot föregående artikel är att Stakset är ensam om att få ta plats i den här artikeln.
I artikeln får läsaren veta att kommunen ansåg att gruppen glorifierar våld och därför drog in
sitt finansiella bidrag till spelningen och att Lars Vikinge på kommunens miljönämnd öppnat
för att beslutet skulle kunna ändras (K3, 2014), men varken kommunens Lindvall eller
Vikinge direktciteras. Istället trycker narrativet på ord som väcker intresse. Här är ett utdrag
på ord som används i artikeln:
47
”Kartellen portas från festival”, ”Nu är det avgjort”, ”Kartellen får inte spela…” (K3,
2014).
Ett sätt att tolka texten är att skribenten försöker upprätthålla en nyhet med hjälp av
värdeladdade ord, trots att ingen ny information har tillkommit. Det blir en liten påminnelse
om att historien inte riktigt är avslutad. Ordet ”portas” är synonymt med ”vägra tillträde”,
vilket ger intryck av att Kartellen inte bara får en inställd spelning utan att de inte alls är
välkomna. Narrativet är strategiskt upplagt på så vis att ordet ”portas” ger en hårdare och mer
negativ ton än ordet ”avbokas”. Detta är ett exempel på det Metcalf tar upp i sin artikel, att
skribenten använder ord som är tillräckligt diffusa för att inte skribenten ska hamna i trubbel
men som ändå triggar fantasier (Metcalf, 2012). Därmed väcks intresse och Aftonbladets
artikel får nyhetsvärde.
Ett annat sätt att tolka artikeln är att se det som en fortsättning på tidigare artikel. I artikeln
ovan (K2) nämns att kommunen ska ompröva beslutet och att det finns en möjlighet att
Kartellen får spela på Keep It Loud. Man skulle därför kunna anta att Aftonbladets läsare vill
veta vad som hände – om det blir någon spelning.
Ett annat sätt att uppnå nyhetsvärde kan vara att låta Stakset ta plats i artikeln. Hans uttalande
i kombination med skribentens ordval kan väcka sympati för Kartellen. Istället för Kartellen
är det kommunen som blir syndabock i den här artikeln, till skillnad från i den tidigare
artikeln. Ett exempel på Staksets tolkningsföreträde är när han får kommentera att kommunen
står fast vid sitt beslut:
”Det är hemskt att de kommer undan med det här” (K3, 2014).
Det här citatet kan tolkas som att skribenten vill väcka sympati hos läsarna för bandet.
Skribenten har valt ett citat där det framstår som att det är synd om bandet. Att Stakset sedan
erbjuder sig att bandet ska spela gratis som en lösning visar att Kartellen försöker visa en god
vilja att lösa situationen. Artikeln avslutas med att Stakset återigen får komma till tals:
”… jag hoppas att de fortfarande kan ändra sig, söka finansiering på annat sätt eller göra så
att vi kan komma dit och spela gratis” (K3, 2014).
48
Varför kommunen står fast vid sitt beslut framgår inte av artikeln. Genom att Stakset istället
får ta plats och spekulera, framstår han som sympatisk och utfryst av politikerna. Söderman
och Folkestad skriver i sin artikel om hur hiphopen fått en viktig roll som politisk röst bland
grupper som känner utanförskap (2008). Något som går att applicera på artikeln, där Stakset
framstår som en röst som står upp för de svaga, som i detta fall kan vara Kartellens fans som
vill se bandet spela.
Denna avslutning på artikeln kan även leda till att konflikten mellan Kartellen och Linköpings
kommun fortsätter, vilket kan förhöja eller förlänga nyhetsvärdet ytterligare. Skribenten
öppnar för en fortsättning på historien.
7.9. Kartellen i Aftonbladets tredje artikel (K4)
I en tredje uppföljare rapporterar Aftonbladet om hur Linköpings kommun köper sig fria från
att låta Kartellen spela på festivalen Keep It Loud. Just den här artikeln är stakig i sitt
berättande, men skribenten är informativ när det gäller kommunens pengar. Bortsett från
pengarna som kommunen ska betala för att Kartellen inte ska spela, finns inte mycket ny
information. Fokus i den här artikeln ligger på att Linköpings kommun vill betala pengar för
att Kartellen inte ska spela. I artikeln har vi valt att fokusera på hur narrativet är upplagt
genom att studera vilken information som förekommer och vem som ges tolkningsföreträde.
Det narrativa upplägget lämnar tolkningsföreträde åt Kartellens Sebbe Stakset som blir
direktciterad från en tidigare artikel i Aftonbladet. Både kommunen och arrangören för Keep
It Loud, radiokanalen East FM, lyfts stundvis fram i artikeln, men ingen av dem får ge ett
direktuttalande. Istället kommer informationen från dem via Östgötakorrespondenten. Dock
låter narrativet följande uttalande ta plats, hyperlänkat till en tidigare artikel om händelsen:
”… kommunen tyckte att gruppen glorifierade våld” (K4, 2014).
Här visar narrativet tydligt kommunens motivering till varför de agerar som de gör mot att
Kartellen ska få spela på Keep It Loud. Vad som kan anses vara problematiskt här är att det
egentligen inte finns bevis för att Kartellen glorifierar våld. Det framgår inte heller varifrån
49
kommunen hämtat informationen som de bygger sitt uttalande på. Ändå väljer Linköpings
kommun att köpa sig fria från Kartellens spelning. Det går även att tolka vilken betydelse det
har att kommunens motivering är hyperlänkad, och därmed blåmarkerad i texten. Det är
uppenbart att den blåmarkerade hyperlänken gör att just den texten framhävs i artikeln, men
det är oklart om det finns någon bakomliggande tanke med det, bortsett från att länka till en
annan artikel. Det är också oklart om skribenten faktiskt försöker få läsaren att fördjupa sig i
ämnet genom att länka till tidigare artiklar om Linköpings kommuns beslut att stoppa
Kartellens spelning.
Trots det ytliga narrativet får Kartellen också uttala sig:
”Kartellens frontman Sebastian Stakset har tidigare sagt till Nöjesbladet att de tagit avstånd
från alla former av politiskt våld och kallat den inställda spelningen i Linköping för ’ett
politiskt beslut'” (K4, 2014).
Staksets uttalande visar att det finns en oenighet kring huruvida bandet glorifierar våld.
Eftersom skribenten inte försöker ta reda på hur det egentligen ligger till, kan läsaren uppleva
artikeln som ytlig. Det kan bero på att väsentlig information utelämnats. Det kan även bero på
att narrativet lägger mer fokus på andra detaljer:
”Betalningen ska göras senast måndagen den 18 augusti” (K4, 2014).
Den här informationen bidrar inte till att fördjupa artikeln. Hade artikelförfattaren däremot
fokuserat mer på de bakomliggande faktorerna till varför kommunen tycker att gruppen
glorifierar våld, hade narrativet förmodligen upplevts som mindre ytligt. Metcalfs studie
avhandlar bland annat hur två författare som skrivit varsin biografi står i fokus när det
egentligen bör handla om deras litterära verk (Metcalf, 2012). Detsamma händer här, då fokus
återkommande hamnar på bandet snarare än musiken, som egentligen är det som
myndigheterna försöker skydda allmänheten från. Detta kan bero på att bandet blir en
syndabock som är lättare att motsätta sig än musiken i sig, då bandet blir en representation av
det som stör ordningen.
7.10. Kartellen i Aftonbladets fjärde artikel (K5)
50
Aftonbladet fortsätter att rapportera om hur Linköpings kommun nu har betalat för att
Kartellen inte ska få spela på festivalen Keep It Loud. Fokus i denna artikel ligger på att
Kartellen vill spela gratis som en protest mot att kommunledningen vill hindra deras
framträdande. Kartellen menar att kommunledningen försöker censurera bandet. De får
medhåll från Vänsterpartiet i Linköping, som vill hjälpa bandet att arrangera en
gratisspelning. I den relativt korta artikeln finns två längre uttalanden från Sebastian Stakset
och Emil Broberg, uttalanden som Aftonbladets skribent verkar ha hämtat från två olika
källor. Eftersom artikeln byggt upp ett narrativ av information som tidigare publicerats av
andra medier, har vi valt att fokusera på hur de två citaten presenteras och gestaltas av
Aftonbladet och hur andrahandskällor kan påverka narrativet.
Baserad på information från Östgöta Correspondenten, inleds artikeln med en kort
bakgrundsfakta om vad som tidigare hänt och att Kartellen nu uppmanar den politiska
oppositionen i kommunen att fixa en spelning åt dem i Linköping:
”'Det här är vad vi får med moderaterna i makten. Vi sträcker nu ut en hand till
oppositionen: Fixa en spelning åt oss i Linköping, vi kommer GRATIS!', skriver gruppen på
Facebook” (K5, 2014).
Skribenten har här hämtat sin information från Kartellens Facebooksida. Detta gör att
skribenten har makten att framställa narrativet som han eller hon vill. Skribenten bestämmer
hur det ska presenteras och vilka delar som ska citeras. På så sätt kan skribenten styra
berättelsen och därmed läsarens tolkning i önskad riktning. Men även Kartellen har makt över
hur deras uttalanden ska tolkas. Genom att uttalandena är skriftligt publicerade har skribenten
mindre möjligheter att omformulera citatet, lyfta det ur sitt sammanhang eller ändra historien.
Även om uttalandet inte är gjort direkt till Aftonbladets journalist, kan läsaren tolka uttalandet
som starkt och trovärdigt eftersom det är publicerat direkt av Kartellen till deras fans.
Artikeln fortsätter med att berätta att Kartellens utsträckta hand fattats av Emil Broberg,
ordförande för Vänsterpartiet i Linköping:
51
”…om vi får till konserten blir det en tydlig markering om att kommunpampar inte ska gå in
och styra sånt här i detalj, säger Emil Broberg, ordförande i Vänsterpartiet Linköping, till
tidningen” (K5, 2014).
Här är det lite otydligt var citatet är taget ifrån. Det kan tolkas som att ”tidningen” syftar på
Aftonbladet. Men det kan också tolkas som att det åter syftar på artikelns inledning där
informationen var hämtad från Östgöta Correspondenten.
Medierna har genom sitt urval och sin redigering makten att bestämma gestaltningen (Asp &
Bjerling, 2014). I artikeln har Aftonbladet satt samman en berättelse baserad på olika
medierapporteringar och uttalanden. Att narrativet satts samman av olika källor kan göra att
skribenten uppfattas som neutral för att han eller hon lyfter in olika synvinklar. Men det kan
också uppfattas som att skribenten endast valt ut källor och citat som passar det uttänkta
narrativet. Asp och Bjerling jämför en journalists nyhetsberättande med en hur en regissör tar
sig an en pjäs – medierna bestämmer inte själva händelsen som de rapporterar om, men de
avgör hur händelsen framställs. Därigenom avgör de också hur den kommer att uppfattas av
publiken (Asp & Bjerling, 2014).
7.11. Problematisering och olika tolkningssätt
En tolkning är varken rätt eller fel. Som tidigare nämnt finns det flera sätt att tolka samma
uttalanden på. Även om det inte finns en absolut sanning kan det uppstå en fixerad tolkning,
det vill säga att narrativet försöker frammana ett särskilt sätt att tolka en situation med hjälp
av text och bilden av hur något representeras, en så kallad ”fixerad” tolkning (Hall, 2013). I
detta fall blir det banden som ersätter detta ”något”. Enligt Hall är det viktigt att texten visar
både en händelse och ett meddelande för att en fixerad tolkning ska bli lyckad (ibid.).
Tillsammans blir texten och bilden av banden en ”fixerad” tolkning. Dock blir det
problematiskt att veta exakt om narrativet lyckats frammana en fixerad tolkning. Vi kan bara
utgå från hur vi själva tolkar texten och anta att det är så skribenten menar.
All text bär på olika betydelser; texten försöker styra tolkningen i en särskild riktning genom
att exkludera vissa tolkningar. Om narrativet är skickligt uppbyggt är det troligare att en
52
tolkning fastställs så som avsändaren menar att texten ska tolkas (Hall, 2013). Ett sätt att styra
läsarens tolkning är att välja vem som får komma till tals, det vill säga ges tolkningsföreträde.
Det går att utläsa återkommande mönster i artiklarna om både Labyrint och Kartellen. I
samtliga artiklar om båda grupperna blir de omnämnda, men direktciteras enbart i strax under
en tredjedel. Däremot direktciteras både polis och arrangörer i varje artikel. Varför
skribenterna har valt att lägga upp narrativet på detta vis bör man som läsare fråga sig. Kanske
har det att göra med nyhetsvärde, som nämnts tidigare.
Söderman och Folkestads forskning visar att hiphopare använder musiken som ett politiskt
verktyg (Söderman & Folkestad, 2008). I Labyrints fall är det mycket fokus på deras
normaliseringskampanj och hur de anser att cannabis bör legaliseras. Dock framgår det inte i
vår empiri om bandet använder just musiken för att försöka föra fram sin önskan. Det är
snarare så, eftersom bandet är känt, att de får ta plats i medierna och har en publik som lyssnar
på vad de har att säga. De behöver inte använda sig av musiken, utan kan istället använda sig
av sitt kändisskap. Om vi drar paralleller med Söderman och Folkestads artikel ser vi att alla
hiphopare som de intervjuat ägnar sig åt välgörenhet. De utnyttjar sitt namn och kändisskap
för att föreläsa, bekämpa fattigdom och starta diverse projekt (Söderman & Folkestad, 2008).
De gör sin röst hörd även utan hjälp av musiken. I sina projekt står de på de svagas sida, något
som medierna i vår analys troligen inte tycker att Labyrint och Kartellen gör. Även om de
själva menar att det är just det de gör.
I Bredström och Dahlstedts studie lyfts ett antal hiphopare fram som forskarna menar har
blivit folkliga efter att ha tagit avstånd från sitt kriminella förflutna (Bredström & Dahlstedt,
2002). Huruvida Labyrint och Kartellen tagit avstånd från kriminalitet har diskuterats flitigt i
de utvalda artiklarna. I Labyrints fall kan det tolkas som att de inte tar avstånd från droger då
de vill legalisera cannabis. I Kartellens fall har det diskuterats fram och tillbaka om bandets
frontman Sebbe Stakset tagit avstånd från politiskt våld eller inte. Stakset menar att han gjort
det, medan myndigheter och DT påstår att han inte gjort det. I Bredström och Dahlstedts
studie har hiphoparna tagit aktivt avstånd och därmed blivit folkkära. En tolkning kan vara, i
fallet med Labyrint och Kartellen, att de snarare blir syndabockar än omtyckta av allmänheten
och att detta kan bero på att myndigheterna lyfter fram bandens politiska ställningstagande för
våld och droger. Hade banden tagit öppet avstånd hade de förmodligen inte pekats ut som
samhällsfaror av myndigheter via medierna.
53
Vad som är intressant med vår studie är också att det är banden som står i fokus och inte deras
musik. Det är deras uttalanden via sociala medier och nyhetsartiklar som framhävs snarare än
vad deras musik handlar om. Det är endast i artikeln L1 som själva musiken nämns, då
polisen menar att musiken kan påverka publiken till att ta droger (L1, 2011). Wright hävdar
att dagens censur av rockmusik i USA beror på den självmordsepidemi som uppstod på 1960talet (Wright, 2000). Han menar att musiken blivit beskylld för att ha negativt inflytande på
sin publik när det egentligen kan vara så att det finns andra bakomliggande faktorer som lett
till att människor begått självmord. Han argumenterar för att det är samhället i allmänhet som
är grunden till problemet och att det går att förknippa majoriteten av all västerländsk musik
med något farligt (ibid.). Ingen i våra utvalda artiklar verkar veta vad bandens musiktexter
handlar om utan bara att de kan ha dåligt inflytande på sin publik. Precis som i Wrights artikel
menar vi att myndigheterna och DT har en relativt svag grund att stå på när det gäller att
bedöma om hiphopbandens musik är olämplig då de inte ens har lyssnat på musiken. Istället
för att föreställa sig att musik kan fungera som tröst för någon som redan har problem,
framstår det i artiklarna som att publiken kommer att få problem om de lyssnar på Kartellen
eller Labyrint, både som personer och deras musik.
Medierna kan ses som både medspelare och motspelare till olika händelser och åsikter som
det rapporteras om; rollen förändras hela tiden och de inblandade kan aldrig vara säkra på
vilken roll som journalisten kommer att inta (Asp & Bjerling, 2014). För de inblandade i
händelserna kring Labyrint och Kartellen kan det ha inneburit att hur de än uttalat sig har
journalisten haft makten att bestämma om de ska gynna eller missgynna uttalandet.
Nyhetsmedierna arbetar efter samma nyhetslogik, vilket innebär att mediepubliken möter i
stort sett samma nyhetsrapportering oavsett medium. Något som kan få konsekvensen att
opinionsklimat slår igenom i alla medier (ibid). Kanske blir det då lättare för läsaren att tolka
nyhetsrapporteringen om hiphopband som negativ, eftersom banden ofta framställs som
bråkmakare med dåligt inflytande på sina fans oavsett medium.
I Kartellens fall utestängs den yttre världen från samtliga artiklar. Ingen närmare beskrivning
av vad som ska hända om bandet tillåts spela ges. Det finns inget specifikt uttalat offer i
Kartellens fall, vilket brukar förekomma vid moralpanik (Gustavsson & Arnberg, 2013).
Samtidigt verkar det finnas någon eller några icke omtalade som måste skyddas eftersom
politiker och arrangörer anstränger sig för att avboka spelningarna.
54
Men det finns ett problem i denna analys som gör att vi inte får en heltäckande och ”verklig”
bild av denna ”maktkamp” mellan makthavarna och hiphopgrupperna. Varenda gång någon
av hiphopgrupperna genomför en spelning vinner ju gruppen kampen. Men deras fullföljda
konserter uppmärksammas inte lika stort i tidningarna. Banden blir inte heller inbjudna till
diskussion och politikerna debatterar inte med dem. Åtminstone inte efter den information
som presenteras i artiklarna. Genom skribenternas narrativ kan det därför tolkas som att
politikerna, polisen och arrangörerna vinner kampen eftersom banden inte får komma till tals.
Dock kan vi i denna analys inte besvara huruvida detta är sant eller inte då vi inte vet om
banden blivit inbjudna till diskussion, om narrativet bara framställer politikerna som vinnare
eller om politikerna faktiskt är det.
Wright tar upp att musik som inte hörs på radio upplevs som främmande, eftersom det redan
är någon som har beslutat att den inte är lämplig att spela för en bredare publik (Wright,
2000). Detsamma kan gälla dessa två hiphopgrupper. Många av instigatorerna säger att de
aldrig hört talas om banden eller hört deras musik. Något som kan tyda på att de inte är kända
för den stora allmänheten. Om de anses vara främmande kan det underlätta att göra dem till
illa omskrivna folkdjävlar.
55
8. Reflektion och resultat
8.1. Alexandra Lundgren
Genom att göra en kvalitativ textanalys i form av en narrativanalys på tio utvalda artiklar om
hiphopbanden Labyrint och Kartellen har vi kommit fram till hur dessa två svenska
hiphopband representeras i svenska medier.
Vår empiri består av fem artiklar om vardera band, som alla skrivits i samband med inställda
konserter. För att kunna utföra olika tolkningar på varje artikel har vi använt oss av
narrativanalys som verktyg, men med olika teoretiska perspektiv som ingångar till hur vi
tolkat texterna – moralpanik, makt och representation. Vi har även tagit stöd av tidigare
forskning för att bedöma om våra tolkningar är rimliga, men även för att visa vilken
bakgrundsfakta vi utgår från. När vi analyserar vårt material har vi utgått från en analysmodell
med bestämda frågor för att kunna göra en så rättvis bedömning som möjligt.
Syftet med studien har varit att med hjälp av dessa verktyg försöka förstå hur
nyhetstidningarnas porträttering av dessa två hiphopband kan tolkas olika beroende på vem
som får komma till tals och vilka ordval som gjorts. I denna slutdiskussion har jag valt att
fokusera på de viktigaste resultaten som vi kommit fram till i vår studie.
Genom att dra nytta av tidigare forskning har vi kunnat utveckla och försöka få fram svar på
hur narrativet används för att få läsarens tankar dit skribenten vill. Eftersom vi har tolkat
materialet utifrån våra egna erfarenheter är det svårt att veta om någon annan får fram samma
resultat som oss vid en liknande analys. Men eftersom vi har försökt ge stöd i tidigare
forskning åt våra argument har vi ändå en bra grund att stå på. Den här studien tar sin
utgångspunkt i hermeneutiken, där det inte finns någon absolut sanning, utan målet snarare är
att tolka berättandet. Och precis som inom det postmodernistiska perspektivet utgår vi från att
det finns mer än en sanning.
Efter att ha studerat varje utvald artikel närmare har vi kommit fram till att det finns vissa
mönster för hur de båda banden representeras.
56
Journalisterna som skriver artiklarna om de händelser som vi berör har stor makt att framställa
dessa händelser och aktörer på sitt eget vis. Genom att styra narrativet kan de ge sina artiklar
större nyhetsvärde. Journalisterna kan med narrativet förstärka eller försvaga bilden av hur
farliga hiphopbanden är.
Skribenten använder ordval som verktyg i narrativet för att mottagaren ska tolka texten så
som skribenten önskar. Om narrativet lyckas forma den önskade tolkningen blir det en fixerad
tolkning (Hall, 2013). I flera av artiklarna används intrycksfulla ord för att få fram denna
fixerade tolkning. Exempel på ord som beskriver Labyrint eller som de själva har använt i
sina uttalanden i de utvalda artiklarna är ”blåsväder”, ”knarkskandal”, ”inavlade
horungepoliser” och ”stökigt”. Alla dessa ord kan klassificeras som negativa och får bandet
att framstå i dålig dager. I Kartellens fall har skribenterna också använt intrycksfulla ord och
uttryck i sin beskrivning av banden, exempelvis ”våldsam”, ”kriminell”, ”tortera”,
”glorifierar våld” och ”portas”. Även dessa ord och uttryck kan klassificeras som negativa
och får bandet att framstå i dålig dager. Skillnaden mellan dessa band är att det i Kartellens
fall även används en positiv beskrivning I ett av uttalandena om banden: ”ett av de
populäraste hiphopbanden i Sverige” (K2, 2014). Men överlag blir representationen av de
båda banden negativa i majoriteten av artiklarna.
Till skillnad från musikgrupperna i Metcalfs samt Söderman och Folkestads studier har
Labyrint och Kartellen inte tagit avstånd från sitt kriminella förflutna. Det kan vara en av
anledningarna till att de porträtteras negativt i vår empiri. Efter att ha studerat narrativen i
artiklarna är detta resultaten av vår tolkning, vare sig det är de föredragna tolkningarna som
skribenterna eftersträvat.
Att använda sig av värdeladdade och intrycksfulla ord är ett sätt att generera högre
nyhetsvärde. De värdeladdade orden spetsar ofta till händelseförlopp för att göra dem mer
intressanta, vilket ökar artikelns nyhetsvärde. Många av dessa intrycksfulla ord får till följd att
läsarna uppfattar hiphopgrupperna som farligare än vad de kanske är. Ett exempel är när
artikelförfattarna exemplifierar gruppmedlemmarnas åsikter genom att välja deras värsta och
mest tillspetsade uttalanden. För en läsare är det lätt att uppfatta dessa extrema uttalanden som
rättvisande och genomsnittliga för gruppernas åsikter, vilket inte alltid är fallet. Dramatiken
blir större än vad den egentligen är.
57
Ett annat verktyg som journalisterna använder i sina artiklar när de försöker framställa
narrativet är att bestämma vem som får komma till tals, det vill säga vem som får
tolkningsföreträde. Det är medierna som beskriver situationen och ger de fakta som läsarna
använder för att bilda sig en uppfattning om vad som har hänt. Det är alltså artikelförfattaren
som bestämmer om polisen eller hiphopbandet ska få komma till tals. Ett exempel är att
Sveriges radio enbart direktciterar polisen men inte låter Labyrint komma till tals mer än i
form av indirekt referat. Att det är medierna som till stor del har kontroll över den här
maktbalansen blir också tydligt när det i några fall framgår att polisen eller kommunen inte
har egen erfarenhet av hiphopgrupperna eller deras texter, utan agerar på hörsägen. I de fallen
hade det varit lätt att avfärda dåligt underbyggda antaganden, men artikelförfattarna väljer att
inte göra det. I stället låter de polis och kommunpolitiker framträda som experter som vet
bäst, bara för att de är just poliser och kommunpolitiker. Det är artikelförfattarens val att inte
ifrågasätta.
Dock har vår undersökning även visat på en alternativ tolkning där skribenten använder
narrativet för att framställa myndigheternas svar på skribentens frågor som okunniga och
dumma. Ett exempel på det kommer från Nyheter24:s artikel där de frågor som journalisten
ställer till polisen med stor sannolikhet får polisen att inleda en undersökning av hur
samhällsfarlig Labyrints musik egentligen är. Det är tveksamt om polisen hade inlett en sådan
undersökning om tidningen inte hade intresserat sig för ämnet och därmed ställt frågan.
Förmodligen framstår polisen som okunnig i många läsares ögon eftersom polisen inte har
uppmärksammat problemet tidigare.
Vår studie visar också att mediernas makt är stor, även om vi inte fördjupar oss i det. När
Dalarnas tidningar hotar att avsluta ett sponsoravtal om inte musikfestivalen Peace and Love
avbokar Kartellen, blir det tydligt att de själva spelar en framträdande roll som inte bara har
makt över narrativet utan även makt över det faktiska skeendet. Medierna påverkar till viss
del händelseutvecklingen genom att hota med att dra sig ur sponsoravtalet.
Vad som också har blivit tydligt är att själva nyhetsvärdet i artiklarna egentligen inte ligger i
att konserter blivit inställda. Nyhetsvärdet består i stället till stor del av den maktkamp som
utspelas mellan olika aktörer. Att polisen stoppar en konsert har uppenbarligen större
nyhetsvärde och ger därmed en intressantare artikel än att en konsert exempelvis hade ställts
58
in på grund av dåligt väder. Maktkampen mellan maktutövare och hiphopbanden tycks vara
det centrala i mediebevakningen.
Som vi tidigare nämnt försöker vi inte ta reda på om ungdomar faktiskt blir kriminella eller
drogberoende genom att lyssna på hiphop. Det är också tydligt att inte heller de som skrivit
våra utvalda artiklar försöker ta reda på ett sådant orsakssamband. En av anledningarna till
varför medierna inte gräver djupare och belyser problemen i grunden kan vara som Jankowski
påstår, att journalisterna varken har tid eller plats för att fördjupa sig. Istället glider de med på
en redan rullande våg, som ofta består av moralpanik. Precis som politikerna och de andra
instigatorerna behandlar skribenterna symptomen snarare än den grundläggande orsaken.
Oviljan att gräva djupare i detta kan även bero på att skribenterna anser att moralpanik har
större nyhetsvärde. Det kan också bero på att de inte ser moralpaniken utan tar myndigheterna
på deras ord.
Bara i en enda tidningsartikel framgår att det är olämpligt att ett av banden spelar för barn och
ungdomar. Däremot förekommer aldrig, mer än i ett enstaka fall, att fans eller publik får yttra
sig för att ge sin syn på saken. Artikelförfattarna reder aldrig ut om det faktiskt är farlig
musik. I stället får poliser och kommunpolitiker påstå att de vet eller har hört saker, utan att
komma med bevis för att det stämmer. Detta kan bero på att skribenterna helt enkelt inte tyckt
att just den frågan borde vara i fokus, utan att det är viktigare att skriva hur myndigheterna
agerar snarare än varför de agerar som de gör.
I en fortsatt studie hade det kunnat läggas mer fokus på fansen och den övriga publiken för att
konstatera om det finns vilja eller behov av skydd mot påverkan från potentiellt ”farlig”
musik, eller om det bara är en skickligt iscensatt mediemaktkamp mellan offentliga aktörer.
Det hade kunnat göras med hjälp av intervjuer och fördjupad textanalys. Det hade också varit
intressant att studera om publiken blivit negativt påverkad av Labyrints och Kartellens musik,
men det hade blivit en helt annan studie och hade antagligen lätt glidit utanför MKV-fältet.
En annan idé till fortsatt forskning är att studera responsen på artiklarna. Detta hade kunnat
göras med hjälp av kommentarer som skrivits efter att artiklarna blivit publicerade online.
Idag har de flesta nättidningar kommentarsfält efter varje artikel. Denna studie hade varit ett
sätt att inkludera hiphopbandens publik och allmänheten.
59
Det hade även varit intressant att göra en kvantitativ studie för att se om Kartellens och
Labyrints popularitet minskat eller ökat efter varje publicerad artikel. Särskilt om de
teoretiska ramverken även då varit moralpanik, makt och representation. I det sammanhanget
bör vikt läggas vid att inställda spelningar tycks generera artiklar, medan genomförda
spelningar inte gör det. När medierna rapporterar om inställda spelningar är det alltså
undantag snarare än normaltillstånd.
8.2. Nicole Gustavsson
Att analysera och tolka en text genom narrativanalys är väldigt intressant. Beroende på
ingångssätt hittas ständigt något nytt, en helt annan vinkel eller framställning som inte sågs
vid första läsningen. Det går att se ”dolda” budskap eller förstå att allt inte var så svart och vitt
som det först verkade. Skribentens ställning var kanske inte så självklar som den först syntes.
Beroende på om man applicerar moralpanik, makt eller representation på en text framkommer
helt nya berättelser i samma text. Texten har inte ändrats, bara sättet att se på den. I vår analys
utgick vi från hermeneutiken, där det inte finns någon absolut sanning, utan målet är att tolka
berättandet. Vi utgick även från det postmodernistiska perspektivet där det finns mer än en
sanning.
När vi genomförde analysen såg vi att texttolkning också kan vara negativt. Det kan helt
enkelt gå till överdrift. Det finns inget rätt sätt att tolka och inte bara en sanning. Det går alltid
att tolka olika beroende på läsare eller från skribentens avsikt. Vi människor är olika och så
även våra tolkningar. Det kommer alltid finnas någon som kan missuppfatta texten hur noga
skribenten än har valt sina ord, upplägg med mera.
Även om skribenten inte helt och hållet kan styra läsarens tolkning kan hen dra nytta av
narrativet för att få fram den berättelse och tolkning som skribenten hoppas åstadkomma. I
analysen har vi kunnat se att berättandet utspelar sig likt ett drama, för att fånga och behålla
publikens uppmärksamhet. Genom värdeladdade ord och genom att tillskriva de olika
aktörerna roller, skapas drama. Vi fann till exempel att Labyrint framställs som underlägsna i
jämförelse med polisen. Vi kunde också se att de värsta exemplen lyftes fram, för att ge en
mer intressant historia och därmed ett tydligare drama. Ett annat exempel är hur banden sällan
blev direktciterade. Skribenten på Nyheter24 valde att låta Labyrint tala via sina sociala
medier, istället för att intervjua dem personligen. Innebörden blev att skribenten kunde styra
60
narrativet i önskad riktning och därmed regissera ett drama.
Genom att tillämpa Cohens analysmodell och se på artiklarna likt ett drama, blev det tydligt
att själva nyhetsvärdet i artiklarna egentligen inte låg i de inställda spelningarna, utan att
nyhetsvärdet i stället till stor del bestod av den maktkamp som utspelades mellan de olika
aktörerna. Medierna producerar och distribuerar helt enkelt händelser de själva skapat. Ett
tydligt exempel på detta är den artikel som Dalarnas Tidningar publicerat, om hur de drar sig
ur sponsorskapet av festivalen Peace and Love. Förutom att artikeln är publicerad i DT,
handlar om DT, och intervjuar en anställd på DT, refererar även skribenten tillbaka till
tidigare artiklar som tidningen publicerat om Kartellen.
Hur väl skribenten än lägger upp narrativet för att påverka läsaren i önskad riktning finns
alltid något som kan missuppfattas, ett uttalande från en intervjuperson, att någon hade mer att
säga, att de inte fick tag på en annan, med mera.
Genom vår analys har vi kunnat få en bättre förståelse för skribenterna och vilka utmaningar
de står inför. Det är mycket de ska ta hänsyn till och mycket som kan påverka deras text och
därmed läsarnas tolkning av den. Den ska berätta en historia, ha nyhetsvärde, tilltala många,
vara opartisk, låta alla komma till tals och komma till tals på samma sätt – direkt eller
indirekt. De ska ställa de rätta frågorna. Allt detta ska göras under oftast kort tid och skrivas
på en begränsad plats.
Under tiden som vi genomförde analysen och tolkningen av texterna, märkte vi att tolkandet
började hämma oss. Ju fler tolkningar vi fann i en text, ju mer började vi ifrågasätta vårt eget
skrivande. Hur kan detta uppfattas, tolkas detta ordet som negativt, hur menar vi här, förstår
läsaren vad vi menar? Till slut låste det sig helt. Vi vägde våra ord, tolkningar och
framställningar till överdrift. Det går inte att skriva en text för alla. Det kommer alltid finnas
någon som gör en annan tolkning, någon som har ett annat synsätt, någon som ställer sig
frågande till det som står i texten. Ingen människa är den andra lik, alla har olika historia,
synsätt, åsikter med mera. Det är omöjligt att skriva en text som tolkas exakt likadant av alla
läsare.
Det är viktig att bli medveten om alla tolkningsmöjligheter och missförstånd som kan ske.
Inte bara för att kunna förstå det vi läser utan också för att kunna bli bättre på att uttrycka oss.
61
I analysen tolkade vi bara det som skribenten skrev och hur de disponerat texten, men det var
svårt att inte analyser aktörernas beslut, vad de sa och hur de handlade. Ständigt kom frågan
upp: har de gjort en tolkning av banden, har de läst och funderat krig låttexterna, har de
försökt se annorlunda på händelserna, fansen med mera. Har de lyssnat på någon annan än sig
själva? Hade det kanske varit annorlunda om de försökt se bandens texter från en annan
synvinkel? Det går inte att besvara i vår analys, men det sätter igång en intressant
tankeverksamhet om hur viktig en tolkning kan vara och hur viktigt det är att förstå att saker
kan uppfattas olika.
När skribenten försöker påverka läsaren genom narrativet, vad händer då med trovärdigheten?
Det skulle vara intressant att forska vidare på. Att mer ingående studera hur media skapar sina
egna händelser och nyheter.
Olika analyser av media görs ofta i efterhand, när händelsen och debatten är över. Det kan
både vara en för- och nackdel. Fördelen att göra analysen efter händelsen är att man då har all
fakta och en klar utgångspunkt i frågan vad händelsen och debatten ledde till. Blev det till
exempel moralpanik, användes några specifika ord mer frekvent än andra, går det att urskilja
olika teman i händelseförloppet? Nackdelen med att göra analysen i efterhand är just att facit
finns att tillgå. En annan svårighet är att det inte går att få tillgång till hela kontexten. I vår
analys hade vi svårigheter att återkoppla till läsarnas reaktioner, allt som fanns var det som
stod i artiklarna. Därför hade det varit intressant att göra en analys under pågående debatt.
Hade resultatet blivit detsamma som om analysen gjorts i efterhand? Går det att urskilja och
förutspå olika teman och hur debatten kommer att fortlöpa? Kommer det till exempel bli
moralpanik eller kommer den att rinna ut i sanden? Hade andra tolkningar kunnat göras
utifrån texten? Om analysen sker under debatten hade det också gått att studera läsarnas makt
över medierna. Förändras rapporteringen efter hur läsarna reagerar och hur förändras den i så
fall? Går det att utlösa mönster mellan läsarens reaktioner och skribentens rapportering?
En annan intressant forskning hade varit att göra en analys över längre period. Till exempel
har Josephine Metcalf, som tas upp i forskningsöversikten, analyserat artiklar över en längre
period. Om fler artiklar under en längre period hade analyserats hade vi nog kunnat urskilja
ett tydligare mönster. Det hade då blivit tydligare vilka tolkningar som skribenten försökt få
fram och vilka tolkningar som läsaren gjort.
62
9. Referenser
9.1. Vetenskapliga artiklar
Lieblich, Amia (1998). Narrativre Research. Reading, Analysis and Interpretation. Social
Research Methods Series Vol 47.
Metcalf, Josephine (2012). Reviewing “monsters”: The press reception and media
constructions of contemporary street gang memoirs. Crime Media Culture 8(3). Sid. 333-353.
Söderman, Johan & Folkestad, Göran (2008). Kunskap genom rap: Hiphop som hantverk,
pedagogik och activism. Pedagogisk Forskning i Sverige, 13 (1). Sid. 1-18.
Söderman, Johan (2011). Hur hiphopkulturen möter universitetsvärlden: Hiphop Academicus!
Nordisk musikpedagogisk forskning. 13. Sid. 57-75.
Wright, Robert. (2000). ’I'd Sell You Suicide': Pop Music and Moral Panic in the Age of
Marilyn Manson. Popular Music, 19, (3). Sid. 365-385.
9.2. Böcker
Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008). Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och
kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.
Asp, Kent & Bjerling, Johannes, (2014). Mediekratin: mediernas makt i svenska val.
Stockholm: Ekerlids förlag.
Berglez, Peter & Nohrstedt, Stig Arne, (2009). ”KAPITEL 2 MAKT”. I: Mediesamhället:
centrala begrepp. Red. Berglez & Olausson. Lund: Studentlitteratur.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2012). (red.), Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, 3., [utök.] uppl., Lund: Studentlitteratur.
Bredström, Anna & Dahlstedt, Magnus (2002). ‘Folkhemsgap?’ – Motstånd och
‘anständighet’ i svensk hip hop.Linköping: Linköping University Electronic Press.
Tillgänglig: http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:235545/FULLTEXT01.pdf
Cohen, Stanley (2002). Folk devils and moral panics: the creation of the mods and rockers, 3.
uppl. New York: Routledge.
Czarniawska, Barbara (2000). The Uses of narrative in organization research. Göteborg: GRI
REPORT. Sid. 5.
Ekström, Mats & Larsson, Larsåke (red) (2012). Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur.
63
Falkheimer, Jesper & Heide, Mats (2003). Reflexiv kommunikation: nya tankar för
strategiska kommunikatörer, 1. uppl. Malmö: Liber.
Foucault, Michel (2003). The essential Foucault: selections from essential works of Foucault,
1954-1984. New York: New Press.
Fornäs, Johan (2004). Moderna människor: folkhemmet och jazzen. Stockholm: Norstedt.
Gustafsson, Tommy & Arnberg, Klara (2013). Moralpanik och lågkultur: genus- och
mediehistoriska analyser 1900-2012. Stockholm: Atlas.
Hall, Stuart, Evans, Jessica & Nixon, Sean (2013). Representation. 2. uppl. London: SAGE.
Jankowski, Martin Sanchez (1992). Islands in the Street: Gangs and American Urban Society.
Berkeley: University of California Press.
Sohlberg, Peter & Sohlberg, Britt-Marie (2014). Kunskapens former: vetenskapsteori och
forskningsmetod. 3. uppl. Stockholm: Liber.
9.3 Internetkällor
Aftonbladet 2016 hämtad 22/3-16. http://www.aftonbladet.se/
Aftonbladet 2009 hämtad 22/3-16 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11875448.ab
DT – Dalarnas tidningar 2016 hämtad 22/3-16. http://www.dt.se/ samt http://www.dt.se/om-dt
Kartellen, 2016. hämtad 25/3-16. http://www.jerrysolfeldt.com/kartellen/biografi/
Keep it loud Facebooksida 2016, hämtad 15/4-2016.
https://www.facebook.com/KEEPITLOUDlkpg/info/?tab=page_info
Kiaindex 2015 hämtad 22/3-16.
http://www.kiaindex.se/sok/?site_name=&category=3&kyear=2015&kweek=45&section=3&
hide_networks=&filter=1
Linköpings kommun 2016, hämtad 16/4-2016. http://www.linkoping.se/Demokratipolitik/Ungt-inflytande/Keepa-it-loud-2013/
MittMedia 2016 hämtad 22/3-16. https://www.mittmedia.se/om-mittmedia
Nerkes Allehanda 2016 hämtad 22/3-16. http://na.se/
Nyheter24 2016 hämtad 22/3-16. http://nyheter24.se/
Promedia hämtad 22/3-16. (Ger ut 12 lokaltidningar bland annat Nerke Allehanda)
http://promedia.se/verksamheter/lokaltidningar/ samt http://promedia.se/om-promedia/
64
Schibsted 2016 hämtad 22/3-16. (norsk mediekoncern som äger Aftonbladet)
http://www.schibsted.com/en/Media-Houses/Aftonbladet/
Sveriges Radio, 2016a. Hämtad 25/3-16.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=2750241
Sveriges Radio, 2016b. Hämtad 23/3-16.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3113
Sveriges Television, 2014. Hämtad 25/3-16. http://www.svt.se/ug/sebbe-staxx-hela-javlasverige-ar-antidemokratiskt
Uppsala Nya Tidning, 2011a. Hämtad 25/2-16. http://www.unt.se/kultur-noje/labyrint-arstorst-i-landet-fororten-1554766.aspx
Uppsala Nya Tidning, 2011b. Hämtad 25/2-16. http://www.unt.se/kultur-noje/labyrint-harhittat-ratt-1555125.aspx
Öhrlings pricewaterhousecoopers AB, 2014 (revisions- och konsultföretag)
https://www.pwc.se/sv/media/assets/pwcs-medieintyg-april-14-aftonbladet.pdf
9.4 Analysmaterial (i kronologisk ordning)
Labyrint
L1: Hiphopgruppen Labyrint stoppades av Växjö kommun (2011). P1 mitt i musiken.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1012&artikel=4489893. (2016-03-07).
L2: Säll, Jonna (2013a). Bandet Labyrint rökte gräs på grammisgalan. Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16285768.ab (2016-03-07).
L3: Säll, Jonna (2013b). Efter knarkskandalen – nu avbokas Labyrints spelningar.
Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16296126.ab(2016-03-07).
L4: Carlsson, Erik (2013). Polisen: ”Labyrint blir väl vuxna någon gång de med”. Nyheter24.
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/744079-polisen-labyrint-blir-val-vuxna-nagon-gang-demed. (2016-03-07).
L5: Polisens krav stoppar omtalad hiphopgrupp (2013). Nerikes Allehanda.
http://na.se/kulturnoje/kulturnojenyheter/1.2073931-polisens-krav-stoppar-omtaladhiphopgrupp. (2016-03-07).
Kartellen
65
K1: Karlsson, Mattias (2014). DT avbryter allt samarbete med Peace and love. Dalarnas
Tidningar. http://www.dt.se/allmant/dalarna/dt-avbryter-allt-samarbete-med-peace-and-love2. (2016-03-07).
K2: Rankinen, Matias (2014). Kartellen avbokade från festival. Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19330356.ab. (2016-03-07).
K3: Nilsson, Christoffer & Rankinen, Matias (2014). Linköpingspolitiker står fast – Kartellen
portas från festival. Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19337284.ab. (2016-03-07).
K4: Ek, Torbjörn (2014). Kartellen får 56 000 kr för att inte spela något. Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article19351775.ab. (2016-03-07).
K5: TT (2014). Kartellen vill spela gratis som protest. Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19358036.ab . (2016-03-07).
66
10. Bilagor
Nedan följer de tio artiklarna som analyserats.
10.1. Labyrint i Sveriges radios artikel (L1)
Hiphopgruppen Labyrint stoppades
av Växjö kommun
Publicerat torsdag 5 maj 2011 kl 14.01
Labyrint var inte välkomna till fritidsgården. Foto: David Jonsson.
Den senaste tiden har det stormat kring hiphopkollektivet Labyrint.
Uppsalagruppen har stoppats från att spela i Växjö efter polisens
inrådan. De tycker att tycker att texterna förhärligar knark.
Labyrint skulle ha spelat på ett fritidsgårdsdisco i Trelleborgs centrum. Men när polisen
uppmärksammade Växjö kommun på att Uppsalagruppens texter skulle vara drogliberala
så ställdes spelningen in. Efter det stoppades också en Labyrintspelning i Värnamo.
Växjö kommun hänvisar till att det förekommit mycket narkotika bland ungdomar i
området de senaste veckorna. Skol- och barnomsorgsförvaltningens chef Thomas
Berglund har tidigare sagt att han därför tycker att det är olämpligt att låta band som
sjunger om att röka på uppträda för skolelever.
67
Labyrint hävdar i sin tur att de inte förhärligar droger, utan att de bara skildrar en
osminkad verklighet. Men närpolischef Ola Severinsson försvarar polisens agerande.
– Jag kan inte komma på ett enda argument varför vi skulle ha artister som sjunger
positivt om cannabis för barn, säger han till P3 nyheter.
Nu kritiseras polisen och kommunens agerande på flera håll. Många tycker att det luktar
censur, att yttrandefriheten inskränks utan att gruppen brutit mot lagen genom att
exempelvis uppvigla till narkotikamissbruk.
Flera svenska hiphopartister, producenter och journalister har nu dragit igång ett upprop
mot att artister stoppas från att uppträda. En av dem är producenten och dj:n Salla. Han
tror inte att de inställda spelningarna beror på låtar om knark, utan menar att det snarare
handlar om obekvämt samhällskritiska texter.
Mer om musik och censur i Mitt i musiken och Sveriges radio:
Relaterade länkar
Itunes censurerar danska artister
Apple släpper dansk censur
Programmet Medierna om musikcensur
Musikcensur i Mitt i musiken från 2006
Om dödskallemärkt musik i Önska i P2
Om organisationen Freemuse i Mitt i musikens veckomagasin från 2009
Om musik och censur i Mellanöstern i P2
Om Music Freedom Day i Mitt i musikens veckomagasin
Mer om …
Censur
68
10.2. Labyrint i Aftonbladets första artikel (L2)
Textstorlek:
Bandet Labyrint rökte
gräs på Grammisgalan
Arrangören: ”Det är helt förkastligt”
Musikgruppen Labyrint rökte cannabis helt öppet under festligheterna på Grammisgalan i
Stockholm.
Nu rasar arrangören.
– Det är helt förkastligt, säger Ludvig Werner, VD för Ifpi som arrangerar galan.
Hiphop- och reggaegruppen Labyrint har tagit droger under en gala – igen. Mitt under onsdagens
festligheter på Grammisgalan fotade de när de rullade och rökte cannabis. Flera av bilderna
publicerades på en av bandmedlemmarnas Instagramsida.
– Ja, det är cannabis på bilderna, konstaterar Aleksi ”Aki” Swallow, en av medlemmarna i
Labyrint.
Han menar att bandet regelbundet röker drogen och att det inte är någon stor grej att göra det
under just Grammisgalan.
– Hallå, man ser folk där som är så borta att de knappt kan stå på benen. Vi betedde oss väldigt
bra så jag förstår inte vad problemet skulle vara i sådana fall.
Från arrangörernas sida är man kritisk till händelsen.
– Vi har vakter i varje skrymsle men man får inte visitera folks fickor. Polisen kan bara agera efter
tips. Hela händelsen är både beklaglig och tråkig, jag är väldigt besviken, säger Ludvig Werner.
”Blir trakasserad”
På fotona som fansen kommenterat med ”Hahahah weed på grammisgalan” och ”Kungar” syns
bandet med en cannabispåse och rökande dess innehålls. Fotot har hashtaggats med
”Normaliseringskampanjen” och kommentaren ”Normal på grammisgalan”.
– Hela normaliseringskampanjen handlar om att vi som röker cannabis ska sluta bli behandlade
som en andra klassens medborgare. På grund av att man röker cannabis blir man väldigt
trakasserad i Sverige. Självklart handlar det inte om att barn ska röka utan om vuxna människors
rätt till cannabis, säger Aleksi Swallow.
69
Det är inte första gången som Grammisgalan hamnar i blåsväder efter knarkskandaler. 2009
var Andreas Kleerup en av flera artister som tvingades lämna sitt urinprov under en knarkrazzia
mitt under den direktsända galan. Insatsen ledde till att ett tiotal personer misstänktes för
knarkbrott.
Jonna Säll
Publicerad: 2013-02-21
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16285768.ab
© Aftonbladet
70
10.3.Labyrint i Aftonbladets andra artikel (L3)
Textstorlek:
Efter knarkskandalen
– nu avbokas
Labyrints spelningar
Arrangörerna rasar mot gruppen Labyrints drogsyn – nu avbokas flera av bandets
spelningar.
– Det är helt emot vad vi står för, säger Johan Lindfors, ägare av Eksjö Stadshotell där
bandet skulle spela den 2 mars.
Efter att hiphop- och reggaebandet Labyrint rökt cannabis på Grammisgalan väljer nu flera av
arrangörerna att avboka bandets spelningar.
– När vi fick reda på det här tog vi beslutet att inte anlita dem, säger Johan Lindfors.
Det var under festligheterna på Grammisgalan som Labyrint la upp flera bilder på Instagram där
de öppet rökte cannabis. Bandet försvarade sig genom att säga att de driver en
normaliseringskampanj där de propagerar för att göra cannabis legalt och vill få drogen mer
accepterad i samhället.
– Vi står verkligen inte för det här. När det framkom att de använder narkotika och dessutom
tycker att det ska normaliseras kunde vi inte låta dem spela. Vi är dessutom medlemmar i Krogar
mot knark, så vi jobbar hårt med att få bort narkotika från Sveriges krogar, säger Johan Lindfors.
”Inte vårt fel”
– Smällar man får ta för kampanjens skull, menar Aleksi ”Aki” Swallow, medlem i gruppen.
På sin Instagramsida kommenterar han hela händelsen och menar samtidigt att man ska skilja på
bruk och missbruk.
”I många länder är det kultur att röka precis som Sverige har sin alkoholkultur. Om vi skulle jiddra
med er snaps på midsommar skulle det bli kaos. Så låt oss bara vara i fred. Ni som ändå bokar oss
trots denna negativa apartheidattityd Sverige har, stor respekt! Förlåt alla ungdomar som ville se
oss i Eksjö i helgen! Inte vårt fel” skriver han.
71
Förutom Eksjö Stadshotell har även en spelning i Arboga avbokats.
Jonna Säll
Publicerad: 2013-02-22
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16296126.ab
© Aftonbladet
72
10.4. Labyrint i Nyheter24:s artikel (L4)
NYHETER
|
2013-04-22 20:54
Polisen: "Labyrint blir
väl vuxna någon gång
de med"
16 Reaktioner
| Av
Erik Carlsson
Hiphop-gruppen Labyrints spelning i Karlstad blev stökig
efter att polis hårdbevakat eventet. Två bandmedlemmar
tvingades tillbringa natten i häktet och flera ur gruppen
gick till hård attack mot polisen. Men inför helgens
spelning i Ljungby har polisen vare sig koll på Labyrint
eller konserten.
– Jag har faktiskt inte hört talas om detta, säger
närpolischefen.
73
LJUNGBY. På lördagen uppvaktades den drogliberala
hiphop- och reggaegruppen Labyrint hårt av polisen
inför, under och efter en spelning i Karlstad.
Flera personer ur publiken, gästartister
och medlemmar ur bandet omhändertogs för bland
annat narkotikabrott och fylla.
"Blev släppt vidag halv 8 ,dom höll mej över natten för
dom ansåg att ja uppviglade folk till motstånd ..fin stad
Karlstad förutom era inavlade
grisar", skrev Daniel Monserrat upprört på Instagram
efter att ha blivit släppt på söndagsmorgonen.
ANNONS
"Har inte hört talas om dem"
Polisen bekräftade att man haft koll på bandets
nedlåtande uppdateringar om poliser i sociala medier.
Och flera personer i bandet tvingades lämna urinprov.
Något som ledde till stor irritation bland medlemmarna
som hävdade att polisen förföljer dem.
Men inför Labyrints kommande spelning i Ljungby den 27 april har
polisen inte vidtagit några särskilda åtgärder. Faktum är att man inte
har koll på bandet över huvud taget.
– Det har jag inte hört någonting om. Jag har faktiskt inte hört talas om
den här gruppen. Men vi får kanske planera om nu. Jag ska sätta
någon på att undersöka det hela, säger närpolischefen Anders
Karlsson till Nyheter24.
"Vi samarbetar tätt med polisen"
Om bandets nedlåtande kommentarer om poliser, svarar Karlsson:
– Äsch, de blir väl vuxna en vacker dag de också.
74
Ulf Larsson, pressansvarig för arrangören Garvaren Nöje, berättar att
han inte hört talas om händelsen i Karlstad, men att bolaget för
diskussioner om Labyrint och att gruppen rökte cannabis under
Grammisgalan.
– Vi förväntar oss att de följer de lagar och regler som gäller och att de
är i sådant skick att de kan utföra sitt jobb. Vi vill inte heller att de
propagerar för de saker de gjorde under Grammisgalan, säger han,
och fortsätter:
– Vi samarbetar tätt med polisen oavsett vilka artister som kör. Vi är
redo och ska se till att myndigheterna vet vad som väntar så att det
blir en lugn och bra stämning.
Mer:
Artisterna i häktet efter att ha rökt gräs
Skicka med Messenger
Dela
21 Visa kommentarerna
Labyrint Spelning Ljungby Karlstad Polis Narkotika
75
10.5. Labyrint i Nerikes allehandas artikel (L5)
KULTUR14 maj 2013
Polisens krav stoppar omtalad
hiphopgrupp
Hiphop-bandet Labyrints spelning på Stationshotellet i Kumla har
ställts in. Höjt krav på säkerhet tvingar arrangören att ställa in.
Hiphopgruppen Labyrint skapade rubriker när deras spelning på en kommunal fritidsgård i Växjö ställdes in med
hänvisning till att de rappar om droger. I debatten som följde talades om censur och diskriminering av
förortskultur. På lördag skulle de ha spelat i Kumla. Från vänster: Jacco, Aki, Dajanko och Sai.
Jessica Gow/scanpix
Inför Labyrints spelning i Kumla på lördag kräver polisen, enligt bokaren och
arrangören, 14 vakter och fyra entrévärdar för att spelningen ska få arrangeras.
Det kravet ser inte arrangören som ekonomiskt hållbart.
– Det finns ingen möjlighet att genomföra det, så är det tyvärr, säger bokaren
Nicklas Högberg.
76
Han är ansvarig för Sjöslaget-festivalen i Kumla och har även arrangerat
spelningar med hotellet tidigare.
Till lördagen räknade hotellet med 300 gäster. Det har de även haft tidigare,
men då har kravet på vakter inte varit lika högt.
Christer Hjärtmyr är chef för Örebropolisens tillståndsenhet. Han säger till
NA att förväntat publikantal och ordningen kring arrangemanget avgör deras
beslut om antalet vakter.
– Om jag inte missminner mig har det varit rätt stökigt kring bandet, säger
Hjärtmyr.
Labyrint omtalas som drogliberalt. Något som satte stopp för en spelning i
Växjö 2011.
Bandet själva uttryckte då i ett SVT-inslag att det var nog inte musiken om
cannabis som låg till grund för polisens agerande utan att det var bandets
samhällskritik som retat polisen.
Under Grammisgalan i februari rökte bandet på öppet. Samma månad spelade
Labyrint på Villa Strömpis i Örebro utan komplikationer, men vid en spelning i
Karlstad förra månaden omhändertogs en bandmedlem och en gästartist för
tillnyktring hos polisen.
Men Örebropolisen hävdar att kravet på antalet vakter i Kumla endast har att
göra med med hur den lokala publiken tidigare agerat.
Har detta ingenting att göra med att polisen i Växjö och Karlstad tidigare
försökt stoppa, och stoppat, bandet?
– Jag vet inte varför de har försökt stoppa dem egentligen, säger Christer
Hjärtmyr, chef för tillståndsenheten i Örebro.
– Det bygger på vad man tror om ordningen, på situationen. Det är klart det
grundar sig på information från andra ställen där det har varit liknande
konserter.
Nicklas Högberg köper inte polisens resonemang.
– Det är ju Kumla, det kommer ju samma folk oavsett, personer i 30-års åldern
med villaförklarar Nicklas som sålt många biljetter till sina vänner.
77
NA har sökt bandet för en kommentar.
FAKTA: LABYRINT
En av medlemmarna, hiphoparen ”Aki” har under vintern legat på listorna
med singeln ”Där solen går ned” tillsammans med Kapten Röd.
Låten har legat 15 veckor på Digilistan, listan som sammanställer nedladdad
musik, och som presenteras i P3 på söndagar. Som högst nådde låten 15:e
plats.
Singeln låg också etta på branschorganisationen
”Grammofonleverantörernas förenings” säljlista i tre veckor. Vilket är rekord
för en svensk hiphop-låt.
Labyrint är ett hiphop-band från Uppsala.
78
10.6. Kartellen i Dalarnas tidningars artikel (K1)
DALARNA12 juni 2014
DT avbryter allt samarbete
med Peace and love
Den hårt kritiserade hiphopgruppen Kartellen kommer till Peace
and love.
Det får DT att avsluta sitt samarbete med P&L.
– Vi avbryter samarbetet med hänvisning till vår
sponsringspolicy, säger privatmarknadsansvarige Peter
Holmbom.
Kartellen är omdebatterad. Frontfiguren Sebbe
Stakset dömdes förra året för att på Twitter hotat
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie
Åkesson med orden "Vill tortera han i tre dygn
med avbitartång locktång blåslampa för att stoppa
blödningar me!".
Att Peace and love nu bokat Kartellen till Peace and love world forum i början
av juli har mött kritik, bland annat på insändarplats i DT och kritiseras i dag
också av DT:s ledarskribent Sara Telde.
Nu väljer DT att avsluta sitt samarbete med Peace and love orsaken är
Kartellens kommande uppträdande.
Vi drar oss ur med hänvisning till vår sponsringspolicy. Våra värderingar
baseras på demokrati och människors lika rättigheter då går det inte att stötta
en festival som bokar band vars medlemmar inte tar avstånd från politiskt
våld, säger Peter Holmbom, privatmarknadsansvarig Dalarna.
Kartellens texter anses av många vara våldsförhärligande. Gruppens frontman
Sebbe Staxx är tidigare dömd för att ha mordhotat Jimmie Åkesson (SD),
något han inte tagit avstånd från.
79
Hur såg samarbetet med Peace and love ut?
– Det gick ut på att de haft marknadsföring i våra kanaler. Vi skulle sedan ha
haft exponering under festivalen och vi har även fått en del biljetter vi kunnat
ha som lojalitetserbjudande till våra kunder.
Har det hänt tidigare att DT avbrutit liknande samarbeten?
– Nej, det är första gången vad jag vet.
Har ni fått någon reaktion från Peace and love?
– Jag har talat med verksamhetsledaren Anki Kjellberg som säger att det är
olyckligt, men i övrigt hänvisar till styrelsen.
DT söker Peace and loves vice ordförande Susan Törne Henningsson.
Mattias Karlsson
023-936 40mattias.karlsson@dt.se
80
10.7. Kartellen i Aftonbladets första artikel (K2)
Textstorlek:
Hiphopgruppen Kartellen
Linköpingspolitiker
står fast - Kartellen
portas från festival
Nu är det avgjort.
Kartellen får inte spela på Keep it loud-festivalen.
- Det är hemskt att de kommer undan med det här, säger Sebastian Stakset från Kartellen.
I förrgår avbokades Kartellen från ännu en festival.
Linköpings kommun ansåg att gruppen glorifierade våld och drog in sin finansiering för spelningen
- vilket gjorde att festivalen Keep it loud avbokade gruppen.
Lars Vikinge (C) på kommunens miljönämnd öppnade för att beslutet kunde ändras och sa att de
under fredagen skulle ta ställning i frågan på nytt.
Men enligt Kartellens frontman Sebastian Stakset, 28, står kommunen och festivalen fast vid sitt
beslut. Han ser det som ett sätt att plocka politiska poäng.
- Det är hemskt att de kommer undan med det här och jag hoppas att de fortfarande kan ändra
sig, söka finansiering på annat sätt eller göra så att vi kan komma dit och spela gratis, säger han.
Christoffer Nilsson
Matias Rankinen
81
Publicerad: 2014-08-09
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19337284.ab
© Aftonbladet
82
10.8. Kartellen i Aftonbladets andra artikel (K3)
Textstorlek:
Paul Lindvall, ordförande i Linköpings kommunstyrelse.
Foto: LASSE ALLARD
Linköpingspolitiker
står fast - Kartellen
portas från festival
Nu är det avgjort.
Kartellen får inte spela på Keep it loud-festivalen.
- Det är hemskt att de kommer undan med det här, säger Sebastian Stakset från Kartellen.
I förrgår avbokades Kartellen från ännu en festival.
83
Linköpings kommun ansåg att gruppen glorifierade våld och drog in sin finansiering för spelningen
- vilket gjorde att festivalen Keep it loud avbokade gruppen.
Lars Vikinge (C) på kommunens miljönämnd öppnade för att beslutet kunde ändras och sa att de
under fredagen skulle ta ställning i frågan på nytt.
Men enligt Kartellens frontman Sebastian Stakset, 28, står kommunen och festivalen fast vid sitt
beslut. Han ser det som ett sätt att plocka politiska poäng.
- Det är hemskt att de kommer undan med det här och jag hoppas att de fortfarande kan ändra
sig, söka finansiering på annat sätt eller göra så att vi kan komma dit och spela gratis, säger han.
Christoffer Nilsson
Matias Rankinen
Publicerad: 2014-08-09
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19337284.ab
© Aftonbladet
84
10.9. Kartellen i Aftonbladets tredje artikel (K4)
Textstorlek:
Sebastian Stakset "Sebbe Staxx", rappare i Kartellen.
Foto: LOTTE FERNALL
Kartellen får 56 000 kr för att
inte spela något
56 000 kronor plus moms.
Så mycket får hiphopgruppen Kartellen.
För att inte spela.
Enligt Östgötacorrespondenten är det Linköpings kommun som står för notan.
Östgötacorrespondenten uppger att Linköpings kommun betalar summan.
Kartellen var bokad till Keep it loud-festivalen i Linköping nästa helg, men politiker i
kommunen tyckte att gruppen glorifierade våld och ville dra in finansieringen av spelningen för att
stoppa framträdandet.
Betalning inom en vecka
För arrangören, radiokanalen East FM, var det för sent att avboka bandet, men då valde
kommunen att i stället betala kartellen sitt gage mot att East FM garanterar att hiphopgruppen inte
kommer att spela på festivalen.
Enligt Östgötacorrespondenten beslutade Linköpings kommun under måndagskvällen att betala
totalt 56 000 kronor plus moms för att slippa Kartellen-spelningen.
Betalningen ska göras senast måndagen den 18 augusti.
”Populistiskt drag”
Kartellens frontman Sebastian Stakset har tidigare sagt till Nöjesbladet att de tagit avstånd från
alla former av politiskt våld och kallat den inställda spelningen i Linköping för ”ett politiskt beslut”.
– Självklart då för att vi är på en annan sida av politiken än vad de är, sa han till Nöjesbladet förra
veckan.
85
– Jag tror att det är ett populistiskt drag av en högerpolitiker under valåret 2014.
Torbjörn Ek
Publicerad: 2014-08-13
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article19351775.ab
© Aftonbladet
86
7.10. Kartellen i Aftonbladets fjärde artikel (K5)
Textstorlek:
Sebbe Staxx, sångare i hip hop-gruppen Kartellen.
Foto: LOTTE FERNVALL
Kartellen vill spela
gratis som protest
Konflikten mellan Kartellen och Linköpings kommun fortsätter. Nu vill Kartellen uppträda
gratis i staden efter att deras spelning stoppades.
Under tisdagen meddelade kommunstyrelseordföranden Paul Lindvall (M) att man kommer betala
avbokningskostnaden på 56 000 kronor för att stoppa Kartellens konsert på festivalen Keep It
Loud, enligt Östgöta Correspondenten.
Beslutet har fått Kartellen att reagera:
"Kommunala skattepengar har alltså använts till att censurera Sveriges populäraste rapgrupp. Det
här är vad vi får med moderaterna i makten. Vi sträcker nu ut en hand till oppositionen: Fixa en
spelning åt oss i Linköping, vi kommer GRATIS!", skriver gruppen på Facebook.
Kan bli verklighet
Delar av den politiska oppositionen i kommunen har nappat på erbjudandet. Vänsterpartiet
försöker nu ordna lokal till rapgruppens konsert.
- Linköpingsborna har ju redan betalat för konserten, så då är det rimligt att de får valuta för
skattepengarna. Och om vi får till konserten blir det en tydlig markering om att kommunpampar
inte ska gå in och styra sånt här i detalj, säger Emil Broberg, ordförande i Vänsterpartiet
87
Linköping, till tidningen.
Linköpings kommun avbokade ursprungligen Kartellen för att man ansåg att de glorifierar politiskt
våld. Socialdemokraterna i Linköping kommer inte att engagera sig i den eventuella spelningen.
TT
Publicerad: 2014-08-13
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19358036.ab
© Aftonbladet
88